Bankoutskottets utlåtande nr 23 år 1966

1

Nr 23

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående
fortsatt valutareglering jämte motioner i ämnet.

I en den 25 februari 1966 dagtecknad proposition, nr 43, vilken hänvisats
till bankoutskottet, har Kungl. Maj :t under åberopande av ett propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag
dels begärt riksdagens samtycke till förordnande om fortsatt valutareglering
i enlighet med vad föredragande departementschefen förordat;

dels velat inhämta riksdagens yttrande över ett vid propositionen fogat
förslag till förordning om fortsatt giltighet av valutaförordningen den 5 juni
1959 (nr 264).

Den tid för vilken förordnande om fortsatt valutareglering avses bli meddelat
och valutaförordningen äga fortsatt giltighet är den 1 juli 1966—den
30 juni 1967.

Förslaget till förordning har följande lydelse.

Förslag

till

Förordning

om fortsatt giltighet av valutaförordningen den 5 juni 1959 (nr 264)

Härigenom förordnas, att valutaförordningen den 5 juni 1959, som enligt
förordning den 26 maj 1965 (nr 215) gäller till och med den 30 juni 1966,
skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1967.

Beträffande motiven för vad som föreslagits i propositionen hänvisas till
densamma.

Till utskottet har även hänvisats följande i anledning av propositionen
väckta motioner, nämligen

dels de likalydande motionerna nr 656 i första kammaren av herr Lundström
och nr 808 i andra kammaren av herr Stöld in. fl., vari yrkats att riksdagen
vid sin behandling av Kungl. Maj :ts proposition nr 43 måtte i skri 1

Bihang till riksdagens protokoll 11)66. 8 saml. Nr 23

2

Bankoutskottets utlåtande nr 23 år 1966

velse till Kungl. Maj:t hemställa om utredning i syfte att åstadkomma en
väsentlig uppmjukning och förenkling av valutaregleringen och belysa de
problem som skulle aktualiseras vid ett slopande av densamma,

dels de likalydande motionerna nr 657 i första kammaren av herr Strandberg
och nr 807 i andra kammaren av herrar Björkman och Bengtson i
Solna, vari hemställts att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts proposition
nr 43.

Rörande de skäl som anförts till stöd för vad som yrkats i motionerna får
utskottet hänvisa till motionerna II: 808 och II: 807.

Utskottet. Den valutareglering som tillämpas är baserad på en fullmaktslag,
valutalagen, vilken ger Kungl. Maj :t möjlighet att utfärda vissa valutareglerande
bestämmelser. I fredstid får förordnande om valutareglering
dock med visst undantag meddelas endast efter det att riksdagen lämnat
sitt medgivande. Genom att giltighetstiden för ett sådant förordnande är begränsad
till ett år får riksdagen tillfälle att årligen ta ställning till frågan
om valutaregleringens fortbestånd. Även regleringsåtgärdernas närmare utformning,
varom stadgas i valutaförordningen, skall därvid underställas
riksdagens prövning. Grundförutsättningen för att valutareglering skall
få påbjudas är att så prövas erforderligt för uppnående av det mål som
fastställts för riksbankens penningpolitiska verksamhet eller eljest med hänsyn
till rikets betalningsförhållanden med utlandet. Ett väsentligt drag i den
tillämpade regleringen är att en betydande frihet lämnats åt riksbanken att
i praxis liberalisera dess tillämpning. Såsom framhölls i bankoutskottets
föregående år avgivna utlåtande om valutaregleringen (nr 32) vidtogs under
år 1964 olika åtgärder i liberaliserande riktning. I fråga om praxis under
år 1965 beträffande tillstånd till kapitaltransaktioner över gränserna
vill utskottet hänvisa till propositionen och till valutastyrelsens senast avgivna
berättelse (BoU:s mem. nr 1, s. 56).

I propositionen föreslås att förnyat förordnande om valutareglering skall
få meddelas för ett år från kommande halvårsskifte, då nuvarande förordnande
utlöper. Såsom skäl för hemställan härom åberopar föredragande departementschefen
huvudsakligen, att valutaregleringen till den del som den
nu främst är i funktion, nämligen i fråga om värdepappershandeln över
gränserna, utgör ett väsentligt ekonomisk-politiskt instrument i den uppsättning
av sådana som står samhället till buds för att uppnå de allmänt
omfattade målen för den ekonomiska politiken. Departementschefen erinrar
också om att han i årets finansplan berört frågan om valutaregleringen
och därvid ansett sig kunna konstatera, att nödvändigheten av att kunna
använda direkta medel för att begränsa de jämviktsstörande kapitalrörelserna
mellan länderna vunnit erkännande på det internationella planet och
såväl i USA som i flera västeuropeiska länder funnit uttryck i praktisk politik.

I de föreliggande motionerna riktas kritik mot vad departementschefen

3

Bankoutskottets utlåtande nr 23 år 1966

sålunda uttalat. I motionerna I: 657 och II: 807 hävdas att de restriktioner
som tillämpas i fråga om värdepappershandel mellan Sverige och andra länder
skapar stora svårigheter för svenska företag i deras internationella
verksamhet. Denna handel bör enligt motionärerna inte bedömas enbart
ur inhemsk ekonomisk-politisk synvinkel. Eftersom den övervägande delen
av penning- och kapitalflödet över gränserna redan ligger utanför valutaregleringens
kontroll anser motionärerna att kapitalrörelserna utan låda
bör kunna helt friges och hemställer därför om avslag på propositionen.
En styrning av utvecklingen under ett övergångsskede anser de kunna komma
till stånd på grundval av uppgiftslämnande från bankerna till riksbanken
och rekommendationer från den senare till banker och andra företag.

I motionerna I: 656 och II: 808 framhålles att valutaregleringen efter gjoida
uppmjukningar tillämpas i rätt begränsad omfattning, i praktiken främst
för att hindra utförsel av värdepapper. Med hänsyn till de ökande internationella
förbindelserna bör regleringen enligt motionärernas mening på
längre sikt helt avvecklas. Vad motionärerna nu föreslår är en utredning i
syfte att åstadkomma en väsentlig uppmjukning och förenkling av valutaregleringen.
Denna utredning anses också böra belysa de problem som
skulle aktualiseras vid ett slopande av regleringen.

I likhet med motionärerna kan utskottet konstatera, att de i praktiken
kvarstående begränsningarna i valutarörelserna huvudsakligen avser vissa
typer av kapitaltransaktioner. Detta konstaterande leder emellertid icke
utskottet till samma slutsatser som motionärerna. Utskottet anser fastmer
att det av de skäl som departementschefen anfört finns fog för att vidmakthålla
vissa restriktioner på detta område. Med anledning av den jämförelse
som i motionerna I: 657 och II: 807 göres mellan Sveriges och övriga utvecklade
industriländers lagstiftning rörande valutaregleringen vill utskottet
framhålla, att såsom departementschefen påpekar även ett flertal andra
västeuropeiska länder och USA funnit anledning till vissa åtgärder i syfte
att begränsa kapitalrörelserna över gränserna.

Av det sagda följer att utskottet icke kan ansluta sig till det i sistnämnda
motioner resta kravet på ett upphävande av valutaregleringen. Även det
i motionerna I: 656 och II: 808 gjorda utredningsyrkandet anser sig utskottet
böra avstyrka. Utskottet vill framhålla, att riksbanken enligt valutaförordningen
äger en allmän befogenhet att medge befrielse från eller lindring
i de skyldigheter som stadgas genom förordningen. En betydande smidighet
utmärker sålunda enligt utskottets mening det nuvarande regelsystemet.
I och för sig utgör en förändring av detta alltså icke någon nödvändig
förutsättning för en sådan ytterligare liberalisering av valutapolitiken
som motionärerna önskar. Utskottet anser sig emellertid också böra uttala,
att några väsentliga ytterligare uppmjukningar av regleringen for närvarande
ej synes vara möjliga utan en skärpt tillämpning av övriga stabiliseringspolitiska
åtgärder, vilket är en lösning som utskottet icke finner sig
kunna förorda.

4 Bankoutskottets utlåtande nr 23 år 1966

Mot det vid propositionen fogade författningsförslaget har utskottet ingen
erinran.

Åberopande vad här anförts hemställer utskottet,

att riksdagen måtte

A. med avslag på motionerna I: 657 och II: 807 samtycka
till förordnande om fortsatt valutareglering i enlighet med
vad som förordats i den förevarande propositionen;

B. vad beträffar det genom propositionen framlagda förslaget
till förordning i skrivelse till Kungl. Maj :t som sin mening
giva till känna vad utskottet ovan anfört;

C. besluta att motionerna I: 656 och II: 808 icke skall föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 31 mars 1966

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle, Hilding, Gustaf Henry Hansson,
Åke Larsson, Palm*, Åkerlund, Larfors och Mattsson*;

från andra kammaren: herr Regnéll, fru Renström-Ingenäs, herrar
Hagnell*, Berglund, Franzén i Motala, Börjesson i Glömminge*, Rask och
Hyltander.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservationer

1. av herrar Hilding, Berglund och Hyltander, vilka ansett
dels att det avsnitt på s. 3 i utskottets yttrande som börjar med orden »1
likhet med» och slutar med orden »finner sig kunna förorda» bort ha följande
lydelse:

»Utskottet kan för sin del ansluta sig till de synpunkter och det förslag
som framföres i de sistnämnda motionerna. Det är enligt utskottets mening
tacknämligt att valutaregleringen numera tillämpas på ett i huvudsak mycket
liberalt sätt, innebärande att tillstånd i åtskilliga fall ges även till kapitaltransaktioner
över gränserna. De inskränkningar i valutarörelserna som
kvarstår i praktiken torde fylla en högst begränsad funktion och ha ringa

Bankoutskottets utlåtande nr 23 år 1966

5

ekonomisk-politisk effekt. Med hänsyn härtill och till önskvärdheten att
ytterligare underlätta internationella ekonomiska förbindelser bör regleringen
på något längre sikt helt avvecklas.

Ett fullständigt slopande av valutaregleringen bör föregås av en utredning
som belyser de problem som en sådan åtgärd skulle kunna föranleda.
Utskottet tillstyrker därför det i motionerna 1:656 och 11:808 väckta förslaget
om en sådan utredning, vilken också bör ha till syfte att klargöra
vad som kan företagas för att utan dröjsmål väsentligt uppmjuka och förenkla
valutaregleringen. Utskottet vill understryka att även inom ramen
för en bibehållen valutareglering en fortsatt liberalisering ter sig betydelsefull.
Att författningarna medger en strängare valutareglering än som förekommer
i praktiken är nämligen för företagen förenat med avsevärda nackdelar,
bl. a. så till vida att osäkerheten om vilka kapitaltransaktioner över
gränserna som kommer att tillåtas uppenbart försvårar en långsiktig planering
av finansieringsmöjligheterna.»;

dels att punkten C. i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

»C. med bifall till motionerna I: 656 och II: 808 i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställa om utredning i syfte att åstadkomma
en väsentlig uppmjukning och förenkling av valutaregleringen
och belysa de problem som skulle aktualiseras
vid ett slopande av densamma.»

2. av herrar Gustaf Henry Hansson och Åkerlund, vilka ansett

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 3 med orden
»I likhet med» och slutar på s. 4 med orden »har utskottet ingen erinran»
hort ha följande lydelse:

»Utskottet kan helt ansluta sig till den i motionerna 1:657 och 11:807
framförda synpunkten, att en fortsatt valutareglering icke är erforderlig.
Den liberalisering av regleringens tillämpning som skett inte minst till följd
av internationella överenskommelser har, som motionärerna framhåller,
medfört att största delen av betalningsströmmarna över gränserna är fritagen
från inskränkningar. Restriktiviteten är sålunda helt koncentrerad
till den internationella värdepappershandeln, för vilken nära nog oöverstigliga
hinder skapats. De ogynnsamma verkningarna härav träffar särskilt
de internationellt inriktade företagen, vilka löper risk att komma i underläge
i förhållande till utländska konkurrenter på grund av bl. a. att de
inte kan skaffa sig kapital genom försäljning av värdepapper på utländska
marknader.

De ekonomisk-politiska skäl som departementschefen anfört gentemot ett
avskaffande av valutaregleringen i återstående delar finner utskottet inte
bärkraftiga. Andra, lämpligare instrument står till buds för att åstadkomma
önskvärda stabiliseringspolitiska verkningar. I detta sammanhang
vill utskottet framhålla, att efter ett upphävande av valutaregleringen möj -

6

Bankoutskottets utlåtande nr 23 år W66

ligheten kvarstår att i en väsentligt ändrad ekonomisk-politisk situation
tillgripa gällande fullmaktslagstiftning. Utskotten föreslår alltså, att riksdagen
avslår Kungl. Maj :ts begäran om samtycke till fortsatt valutareglering.
Med detta ställningstagande bortfaller förutsättningarna för det av Kungl.
Maj :t begärda yttrandet över det i propositionen framlagda författningsförslaget;
Kungl. Maj :ts förslag i denna del bör alltså icke föranleda någon
riksdagens åtgärd. Likaledes bortfaller förutsättningarna för en utredning
av det slag som förordats i motionerna I: 656 och II: 808.»;

dels att punkterna A. och B. i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»A. med bifall till motionerna 1:657 och 11:807 avslå
förevarande proposition i vad den avser begäran om riksdagens
samtycke till förordnande om fortsatt valutareglering;

B. besluta att propositionen i vad den avser inhämtande
av yttrande över vid densamma fogat förslag till förordning
icke skall föranleda någon riksdagens åtgärd;»

3. av herr Regnéll, som ansett

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 3 med orden »I
likhet med» och slutar på s. 4 med orden »har utskottet ingen erinran» bort
ha följande lydelse:

»Utskottet kan helt----(= reservation nr 2)---icke föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Vid bifall till vad utskottet här föreslagit erfordras icke någon utredning
av det slag som förordats i motionerna I: 656 och II: 808. Därest riksdagen
däremot skulle ge sitt samtycke till förordnande om fortsatt valutareglering
bör en sådan utredning komma till stånd. Förutom att den skulle kunna
skapa förutsättningar för en fullständig avveckling av valutaregleringen
på något längre sikt, skulle den också kunna klargöra vad som i rådande
läge kunde företagas för att utan dröjsmål väsentligt uppmjuka och förenkla
valutaregleringen. Vid en bibehållen valutareglering skulle givetvis
en fortsatt liberalisering av restriktionernas tillämpning vara betydelsefull.
Att författningarna medger en strängare reglering än som förekommer i
praktiken är nämligen för företagen förenat med avsevärda nackdelar, bl. a.
så till vida att osäkerheten om vilka kapitaltransaktioner som kommer att
tillåtas uppenbart försvårar en långsiktig planering av finansieringsmöjligheterna.
» ;

dels att punkterna A. och B. i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: »A.

med bifall till motionerna I: 657 och II: 807 avslå
förevarande proposition i vad den avser begäran om riksdagens
samtycke till förordnande om fortsatt valutareglering;

Bankoutskottets utlåtande nr 23 år 1966 7

B. besluta att propositionen i vad den avser inhämtande
av yttrande över vid densamma fogat förslag till förordning
icke skall föranleda någon riksdagens åtgärd;»

dels ock att, för det fall att i motsats mot vad under A. yrkats samtycke
skulle ges till förordnande om fortsatt valutareglering, punkten C. i utskottets
hemställan bort ha följande lydelse:

»C. med bifall till motionerna I: 656 och II: 808 i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställa om utredning i syfte att åstadkomma
en väsentlig uppmjukning och förenkling av valutaregleringen
och belysa de problem som skulle aktualiseras
vid ett slopande av densamma.»

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660029