Bankoutskottets utlåtande nr 16 år 1966
1
• Nr 16
Utlåtande i anledning av motioner om medverkan av riksbanken
vid nationalbudgetens uppgörande.
I två till bankoutskottet hänvisade likalydande motioner, nr 558 i första
kammaren av herr Åkerlund och nr 657 i andra kammaren av herr Carlshamre,
har yrkats att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa
att nationalbudgeten i sin helhet förelägges utredningsrådet samt att
riksbanken måtte bli representerad i utredningsrådet.
Beträffande motiveringen för detta yrkande hänvisas till motionen 1:558.
Över motionerna har utskottet inhämtat utlåtanden från fullmäktige i
riksbanken och från konjunkturinstitutet.
I anslutning till vad som i motionerna anföres om tekniken för
uppgörandet av prognoser för utrikeshandeln, valutautvecklingen
och kreditmarknaden konstaterar bankofullmäktige, att det i motionerna
lägges viss vikt vid bl. a. att riksbanken vid utarbetandet av det senaste
nationalbudgetförslaget inte haft tillfälle att bedöma kreditmarknadsprognosen
och dennas överensstämmelse med valutaprognosen. I anledning härav
anför fullmäktige:
Det torde vara svårt för vem det vara må att göra några förutsägelser om
hur den upplåning utomlands, som kan sägas indicerad av den s. k. förskjutningsposten,
kan komma att utveckla sig. Det enda klara sammanhanget
som föreligger synes vara, att förskjutningsposten tenderar att öka under
åtstramningstider och minska, när kreditmarknadsläget lättar. Vill man
föra in en siffra i kreditmarknadskalkylerna för dessa förändringar, synes
det vara ofrånkomligt med ett rent antagande, och det torde vara förklaringen
till att man i nationalbudgeterna aktat sig för mer preciserade uppgifter
om den utrikes upplåningen. Detta innebär emellertid inte att sambandet
mellan den sannolika valutautvecklingen och kreditmarknadskalkylen
inte beaktas i nationalbudgetprognoserna. En bedömning av utvecklingen
av bytesbalansen, av upplåningen i utlandet och av valutareserven
måste självfallet ligga till grund för kreditmarknadskalkylerna. Att den
senaste kalkylen är baserad på en sådan bedömning framgår också omedelbart
av innehållet! kreditmarknadskapitlet.
Det göres vidare gällande i motionerna, att bristen på konsekvens mellan
kreditmarknads- och valutaprognoserna successivt har accentuerats.
Det hävdas därvid att, om detta förhållande tidigare uppmärksammats,
skulle den farliga utvecklingen av bytesbalansen tidigare ha observerats
och motåtgärder kunnat insättas. Om emellertid en sådan brist förelegat
Biliang till riksdagens protokoll 1966. 8 samt. Nr 16
2
Bankoutskottets utlåtande nr 16 år 1966
kan det dock enligt fullmäktiges mening ifrågasättas, om enbart av denna
orsak underskottet i bytesbalansen ej kunde förutses på ett tidigare stadium.
Det må i sammanhanget blott erinras om, att det tillfälle då riksdagen
senast under fjolåret hade möjlighet att ta ställning till nationalbudgetkalkylerna
var, när kompletteringspropositionen hade framlagts i slutet
av april, och vid den tidpunkten kunde man möjligen ha funnit att en tendens
till försämring av utrikeshandeln var på gång, men det kunde då ännu
inte avgöras om denna berodde på den kommande höjningen av omsättningsskatten
eller om det var ett mera bestående fenomen, överhuvudtaget
försvårade det förhållandet, att omsättningsskatten höjdes från den 1 juli,
möjligheterna för en bedömning av utvecklingen i vår utrikeshandel, och
det var först någon tid efter höjningen som det började framstå klart, att
försämringen i handeln kunde bero på något annat än dispositioner i samband
med skattehöjningen.
Konjunkturinstitutet anför i denna fråga följande:
Prognoserna för valutautveckling och kreditmarknad är i praktiken
helt integrerade och sinsemellan avstämda — enligt motionären råder det
sedan flera år »en viss brist på konsekvens mellan de bägge prognoserna
och bristerna har successivt accentuerats». Förfaringssättet är följande.
Utgångspunkten för valutaprognosen är prognosen för handelsbalansen
som i sin helhet uppgöres inom konjunkturinstitutet. Uppgifter om sjöfartsnettot
erhålles från statistiska centralbyrån. Dessa uppgifter överlämnas
till riksbanken som kompletterar med prognoser för resterande tjänstebalans
för kapitaltransaktioner. Man kommer härigenom fram till en valutaprognos
som i form av »Material till preliminär (reviderad) nationalbudget»
översändes till finansdepartementets sekretariat för ekonomisk
planering och till konjunkturinstitutet.
Valutaprognosen infogas sedan i kreditmarknadsprognosen. Tabellmaterialet
till denna i form av s. k. kreditmarknadsmatriser för sektorsutlåningen
och likviditetstabeller för analys av affärsbankernas kreditkapacitet upprättas
inom riksbanken och bildar underlag för konjunkturinstitutets skrivning
av kreditmarknadskapitlet. Redovisandet av valutaförändring, utländsk
upplåning m. m. kan göras implicit eller explicit. I nationalbudgeten
tillämpas en implicit redovisning dels för att intresset koncentreras på
kreditutvecklingen på hemmamarknaden, dels därför att en siffermässig
precisering av samma slag som för hemmamarknaden knappast låter sig
göras t. ex. med avseeende på förskjutningspostens storlek. Implicit beaktas
emellertid den utländska upplåningen vid beräkningen av det restbelopp
för näringslivets kreditbehov på hemmamarknaden som införes i
kalkylen (jämför sid. 110 och 112 i nationalbudgeten för 1966). Likviditetskalkylen
uppgöres i samarbete med riksbanken men brukar ej publiceras,
eftersom vissa poster representerar prognoser för riksbankspolitiken som
det ej är konjunkturinstitutets sak att bedöma. Kalkylen användes emellertid
implicit vid skrivningen.
Det här diskuterade prognoskomplexet representerar alltså en avstämd
helhet. Det är svårt att se på vad sätt en bättre samordning skulle kunna
medföra ett mer tillfredsställande prognosresultat.
I anslutning till vad som i motionerna anföres om handläggningen
av nationalbudgeten s kredit in ark nadskapitel i utredningsrådet
yttrar bankofullmäktige följande:
Rankoutskottets utlåtande nr 16 år 1966
3
Fullmäktige har självfallet inte något att erinra mot att nationalbudgeten
i dess helhet förelägges utredningsrådet, ej heller mot att riksbanken
blir representerad i rådet. Med hänsyn till vad som anföres
i motionerna synes det emellertid böra framhållas, att den tidspress, varunder
budgetarbetet i allmänhet äger rum, ibland leder till svårigheter, när
det gäller att i alla budgetens avsnitt inhämta rådets synpunkter. Detta gäller
särskilt kreditmarknadsavsnittet, som i allt väsentligt måste basera sig
på de prognoser över den realekonomiska utvecklingen som presenteras i
övriga avsnitt av nationalbudgeten och som därför med nödvändighet måste
färdigställas efter dessa. Det torde icke heller i framtiden kunna undvikas,
att man i nationalbudgetfrågor måste understundom nöja sig med underhandskontakter
mellan finansdepartementet, konjunkturinstitutet och riksbanken.
Dessa kontakter behöver emellertid icke vara mindre betydelsefulla
än ett sammanträde i utredningsrådet, vari riksbanken skulle delta, eftersom
rådets funktion är enbart rådgivande.
Konjunkturinstitutet hänvisar i denna fråga till sitt yttrande över närbesläktade
motioner år 1965:
Institutet framförde då tanken på det arrangemang, som upptagits av
motionärerna, nämligen att riksbanken bör ha en representant i utredningsrådet.
Även om det som framgår av det föregående föreligger intimt samarbete
mellan konjunkturinstitutet och riksbanken på det tekniska planet
utformas dock själva skrivningen inom institutet. Eftersom institutet inte
har direkt kontakt med kreditmarknadspolitiken vore det önskvärt om
riksbanken också formellt fick ta ställning till formuleringarna endossera
dessa eller uttryckligen framställa avvikande meningar varvid institutet
finge motivera sin analys. I fråga om övriga kapitelskrivningar sker
en sådan granskning t. ex. genom medverkan från arbetsmarknadsstyrelsen,
kommerskollegium, statistiska centralbyrån, TCO, LO, IUI och SAF.
Komplettering på kreditmarknadssidan med en representant från Bankföreningen
skulle också kunna vara värdefull.
Slutligen må nämnas att man från institutets sida gör vad man kan för
att få fram kreditmarknadskapitlet i tid för diskussion i utredningsrådet.
Men skrivningen av detta kapitel kommer med nödvändighet sist i hela
nationalbudgetarbetet — just därför att kravet ställes högt i fråga om samordningen
med alla andra prognosavsnitt. Det har av den anledningen då
inte kunnat hjälpas att man någon gång av tidsnöd inte kunnat få detta
kapitel diskuterat i utredningsrådet. Däremot utsänds kapitlet då till ledamöterna
som därigenom bereds möjligheter att ändå framföra sina synpunkter.
Utskottet
Utredningsrådet är ett organ lör samråd med statistiska centralbyrån,
konjunkturinstitutet och näringslivets utredningsinstitut i frågor avseende
den av finansdepartementets sekretariat för ekonomisk planering bedrivna
prognosverksamheten. Denna prognosverksamhet omfattar hl. a. utarbetande
av nationalbudgeten, som årligen framläggcs i statsverkspropositionen
och i reviderad form i den s. k. kompletteringspropositionen och som
ger en prognos för det närmaste årets ekonomiska utveckling i Sverige,
4
Rankoutskottets utlåtande nr 16 år 1966
sedd i internationellt sammanhang. Under arbetet med nationalbudgeten
höres utredningsrådet.
I det utlåtande (nr 9) som bankoutskottet föregående år avgav över motioner
om skyldighet för bankofullmäktige att avge yttrande över nationalbudgeten
uttalade utskottet, att det fann den av konjunkturinstitutet i
dess yttrande över motionerna framförda tanken på att riksbanken skulle
bli representerad i utredningsrådet beaktansvärd. Utskottet anförde bl. a.,
att även om tjänstemän inom riksbanken deltar i arbetet på nationalbudgeten,
en utbyggnad av denna medverkan genom representation i utredningsrådet
skulle förhöja värdet av utredningsrådets granskning. Utskottet
förutsatte emellertid att något initiativ från riksdagens sida inte erfordrades
för att riksbanken skulle bli representerad i utredningsrådet.
I de nu föreliggande motionerna beröres frågan om den inbördes avstämningen
mellan kreditmarknadsprognosen och valutaprognosen i nationalbudgeten.
Motionärerna hävdar att en brist på samstämmighet mellan
de båda prognoserna förelegat sedan flera år och att denna brist successivt
accentuerats. Utskottet har inte funnit anledning att ingå på en
närmare prövning av frågan om tekniken för uppgörande och inbördes avstämning
av prognoserna för utrikeshandeln, valutautvecklingen och kreditmarknaden.
Genom vad som anförts i ovan redovisade remissyttranden
från både riksbanken och konjunkturinstitutet har utskottet funnit klarlagt
att de olika prognoserna faktiskt blir avstämda mot varandra i den
utsträckning som rimligen kan begäras.
I fråga om handläggningen av nationalbudgetens kreditmarknadskapitel
i utredningsrådet uttalar bankofullmäktige, att fullmäktige självfallet inte
har nagon erinran mot att nationalbudgeten i dess helhet förelägges utredningsrådet
eller att riksbanken blir representerad i rådet. Konjunkturinstitutet
ställer sig positivt till en sådan handläggningsordning och anser
det önskvärt att riksbanken också formellt får ta ställning till formulelingarna
i nationalbudgetens kreditmarknadskapitel. Remissinstanserna
framhåller emellertid att kreditmarknadskapitlet normalt utarbetats under
stor tidspress, eftersom det måste baseras på prognoser över den realekonomiska
utvecklingen, som behandlas i övriga avsnitt av nationalbudgeten,
och därför nödvändigtvis kommer att färdigställas sist. Utredningsrådets
ledamöter har emellertid beretts tillfälle att under hand inkomma
med synpunkter på de delar av nationalbudgeten som formellt inte underställts
rådet.
Utskottet finner det önskvärt att riksbanken blir representerad i utredningsrådet.
Även om det tekniska samarbetet mellan riksbanken och konjunkturinstitutet
torde motsvara alla rimliga krav, kan det vara av värde
att riksbanken får tillfälle att också i utredningsrådet uttrycka synpunkter
på skrivningarna. Vad gäller frågan om att nationalbudgeten i dess helhet
skall underställas utredningsrådet, har utskottet full förståelse för de svå
-
Bankoutskottets utlåtande nr 16 år 1966
5
righeter ett oeftergivligt krav med denna innebörd skulle kunna åvägabringa
i ett pressat tidsläge. Utskottet räknar med att alla möjligheter att
förelägga utredningsrådet nationalbudgeten i dess helhet tillvaratages; något
krav härpå kan emellertid enligt utskottets mening inte uppställas.
Utskottet, som förutsätter att något särskilt initiativ från riksdagens sida
icke erfordras för att riksbanken skall bli representerad i utredningsrådet,
får under åberopande av det anförda hemställa,
att motionerna 1:558 och 11:657 icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 22 mars 1966
På bankoutskottets vägnar:
C. G. REGNÉLL
Närvarande:
från första kammaren: herrar Ståhle, Gustaf Henry Hansson, Åke
Larsson, Palm, Nils Theodor Larsson, Åkerlund, Larfors och Harry
Carlsson;
från andra kammaren: herrar Regnéll, Hagnell*, Berglund, Franzén i
Motala*, Börjesson i Glömminge, Bengtsson i Landskrona, Larsson i Umeå
och Ekström i Iggesund.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1966
660261