Bankoutskottets utlåtande nr 12 år 1966

1

Nr 12

Utlåtande i anledning av motioner om viss differentiering av
drivmedels priserna.

I de till bankoutskottet hänvisade motionerna nr 213 i första kammaren
av herr Wikberg m. fl. och nr 280 i andra kammaren av herr Larsson i
Norderön m. fl. har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t
måtte anhålla att den utredning beträffande bensinhandelns framtida organisation
och utformning, varom beslut träffades vid 1965 års riksdag, måtte
erhålla sådana direktiv att den till prövning även kan upptaga frågan om
en för inlandet och glesbygden fördelaktigare differentiering av drivmedelspriserna
i enlighet med vad i motionerna anförts.

Beträffande motiveringen för denna hemställan hänvisas till motionen
I: 213.

Tidigare behandling av frågan

Frågan om en utjämning av priserna på flytande drivmedel inom olika
delar av landet har under en följd av år behandlats bl. a. i riksdagen. Det
torde häi- vara till fyllest att redovisa dels huvuddragen av vad kommittén
för näringslivets lokalisering anförde i ämnet, dels riksdagens senare ställningstaganden.

I sitt betänkande »Aktiv lokaliseringspolitik» (SOU 1963: 58) redogjorde
nämnda kommitté för rådande prissättning inom bensin- och oljebranschen.
Företagen inom branschen har med hänsyn till fraktkostnaderna indelat
landet i sex priszoner. Av dessa omfattar den s. k. 0-zonen Stockholm, Göteborg
och Malmö med närmaste omgivningar. I zon 1 ingår ett relativt betydande
område med Stockholm som medelpunkt samt de sydliga och sydvästliga
delarna av landet. Dessutom ingår kuststäderna Sundsvall, Örnsköldsvik,
Umeå, Skellefteå och Luleå. Zon 2 omfattar övriga delar av Sveaoch
Götaland bortsett från nordvästra Svealand samt hela norrlandskusten
upp till Kalix. I zonerna 3—5 ingår de inre delarna av Norrland samt nordvästra
Svealand. Kostnadsökningen för konsumenterna i zon 5 rörde sig vid
årsskiftet 1962/63 för olika petroleumprodukter om vid pass 6 å 8 procent
jämfört med 0-zonen och knappt 4—5 procent jämfört med zon 2; till följd
av skattehöjningar har den relativa prisskillnaden mellan zonerna seder 1

Bihimg till riksdagens protokoll l''.)6G. 8 samt. Nr 12

2

Bankoutskottets utlåtande nr 12 år 1966

mera sänkts något. Det kan konstateras, att icke det nordliga läget utan
de långa transporterna från kusthamn till konsumenterna i det inre av landet
spelar den avgörande rollen för prisdifferentieringen. I lokaliseringskommitténs
betänkande framlades vissa räkneexempel, belysande hur en utjämning
av bensin- och oljepriserna skulle påverka transport-, produktions- och
uppvärmningskostnader i de inre delarna av Norrland.

Med utgångspunkt i en bedömning av den lokaliseringspolitiska effekt
som skulle uppstå vid en prisutjämning på bensin och olja uttalade kommittén,
att prissänkande åtgärder borde begränsas till områden där en
förstärkning av sysselsättningsmöjligheterna är synnerligen angelägen. Pristillägget
för zonerna 3, 4 och 5 borde därför borttagas för motordrivmedlen
och en motsvarande prisreduktion genomföras för eldningsoljan. Såsom
vägar för en sådan prisutjämning kunde tänkas dels en differentiering av
skatten på flytande bränsle, dels en jämnare fördelning av fraktkostnaderna.

Beträffande den förstnämnda metoden hänvisade kommittén till vad bevillningsutskottet
med riksdagens godkännande uttalat i anledning av motioner
vid 1961 och 1962 års riksdagar om en utjämning av bensinpriset
genom en differentiering av bensinskatten. En sådan skattedifferentiering
finge enligt utskottet anses strida mot den inom beskattningsrätten tillämpade
principen att statlig skatt skall uttas efter en för hela riket enhetlig
skattesats. En prisutjämning, som således måste bedömas som eu från beskattningen
fristående fråga, borde enligt kommitténs uppfattning åstadkommas
på annat sätt. Möjligheten att utjämna fraktkostnaderna stode då
till buds. Kommittén diskuterade en tänkbar teknisk lösning på detta problem,
byggd på inrättandet av en särskild clearingkassa, dit företagen skulle
inbetala fraktutjämningsbidrag, och föreslog, att Kungl. Maj :t och det centrala
lokaliseringsorganet skulle ta upp förhandlingar med oljebranschen
i syfte att få till stånd en överenskommelse om en sådan lösning.

I propositionen nr 185 år 1964 angående riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik
m. m. uttalade föredragande departementschefen, att en allmän
prisutjämning enligt kommitténs förslag skulle komma att innehålla
inslag av en permanent driftsubvention, som inte borde ifrågakomma. Kunde
i särskilda fall påvisas företagsekonomiska skäl för en utjämning av drivmedelspriserna
torde initiativ härtill komma att tagas av berörda intressenter.
Några statliga initiativ på området ansågs därför tills vidare inte böra
övervägas.. Vid behandlingen av propositionen och därav föranledda motioner,
vari åtgärder för en utjämning av bensin- och oljepriserna begärdes,
anslöt sig bankoutskottet (uti. nr 48) till departementschefens uttalande.
Detta ställningstagande godkändes av riksdagen, som avslog en reservation,
enligt vilken en differentiering av den särskilda bensinskatten borde kunna
upptagas till övervägande i samband med en kommande reformering av
företagsbeskattningen.

Ämnet aktualiserades på nytt genom motioner vid 1965 års riksdag. En

3

Bankoutskottets utlåtande nr 12 år 1966

hemställan om riksdagsskrivelse med begäran om förslag till differentiering
av drivmedelsbeskattningen i syfte att erhålla ett över hela landet enhetligt
pris på bensin och olja avvisades av bevillningsutskottet, varvid dock
några ledamöter reserverade sig till förmån för bifall till motionen. Utskottet
fann det praktiskt ogörligt att nå det åsyftade resultatet genom en differentiering
av drivmedelsskatterna. Dem första förutsättningen för förslagets
genomförande fann utskottet vara att oljebolagen sinsemellan tillämpade
enhetliga priser inom de olika försälj ningszonerna, vilket ingalunda vore
fallet. En dylik åtgärd skulle ej heller vara möjlig utan att drivmedelspriserna
låstes och den fria konkurrensen sattes ur spel. Bankoutskottet behandlade
samtidigt ett förslag om att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t
skulle hemställa om förhandlingar med oljebranschens företag och organisationer
i syfte att erhålla en utjämning av bensin- och oljepriserna i landet.
Utskottet avstyrkte detta förslag och hänvisade därvid till vad departementschefen
uttalat i föregående års proposition om lokaliseringspolitiken. Båda
utskottens utlåtanden godkändes i här avsedda delar av riksdagen.

Utskottet

Såsom framgår av den redogörelse som lämnats i det föregående har frågan
om en utjämning av drivmedelspriserna till förmån främst för befolkningen
i det inre av Norrland vid en rad tillfällen varit före i riksdagen.
Tanken att åstadkomma en prisutjämning genom eu regional differentiering
av drivmedelsskatten har därvid genomgående på principiella grunder
avvisats, och även andra lösningar som förutsatt statens medverkan har
befunnits olämpliga. Utskottet, som både 1964 och 1965 behandlat detta
ämne i samband med sin prövning av riktlinjerna för lokaliseringspolitiken,
har för sin del funnit ett initiativ av berörda intressenter tills vidare vara
den enda framkomliga vägen att uppnå det angivna syftet.

Vad som anförts i de nu föreliggande motionerna ger inte utskottet anledning
att ändra detta ställningstagande. Material av betydelse för en bedömning
av prisutjämningsfrågan kan förmodas bli framlagt av den utredning
beträffande bensinhandelns framtida organisation och utformning
jämte därmed sammanhängande problem som begärts av 1965 års riksdag.
Utskottet finner icke skäl föreligga för riksdagen att nu rikta någon skrivelse
till Kungl. Maj :t rörande direktiven för denna utredning.

Åberopande vad här anförts hemställer utskottet,

att motionerna 1:213 och 11:280 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 8 mars 1966

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

4

Bankoutskottets utlåtande nr 12 år 1966
Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle, Hilding, Gustaf Henry Hansson*,
Åke Larsson, Palm, Nils Theodor Larsson*, Lundberg* och Larfors;

från andra kammaren: herrar Regnéll, Börjesson i Glömminge, Bengtsson
i Landskrona, Ekström i Iggesund, Rask, Löfgren, fru Hörnlund* och
herr Hyltander*.

* Ej närvarande vid justeringen.

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660029