Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1966

1

Nr 8

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om rätt till avdrag vid beskattningen för lagfartskostnader.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna 1: 137 av herr Ferdinand Nilsson samt II: 185 av herrar Börjesson
i Falköping och Sundkvist har hemställts, »att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte anhålla om sådan ändring av gällande bestämmelser att
lagfartskostnaderna blir avdragsgilla vid självdeklaration vad avser taxerad
jordbruksfastighet samt en- och flerfamiljshus».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen II: 185.

Vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla skall enligt
20 § kommunalskattelagen från samtliga ur förvärvskällan under beskattningsåret
härflutna intäkter i penningar eller penningars värde (bruttointäkt)
avräknas alla omkostnader under beskattningsåret för intäkternas
förvärvande och bibehållande. Däremot är avdrag inte tillåtet för kostnader
för förvärvskällans förvärvande, utvidgning eller förbättring.

Detta innebär inte förbud mot avdrag för alla kostnader i samband med
förvärv av fastighet eller rörelse. De genom 1928 års kommunalskattelagstiftning
fastslagna grundprinciperna i fråga om behandlingen av anskaffningskostnad
för egendom i samband med övertagande av förvärvskälla
äger i avdragshänseende — med bortseende från vissa sedermera tillkomna
specialregler — alltjämt giltighet. Således får kostnad för anskaffande av
lager, råämnen o. d. omedelbart avdras, medan kostnad för anskaffande
av egendom, som normalt förbrukas genom slitning eller förtäring, får avdras
i den mån kostnaden avser egendomens bibehållande i ursprungligt
skick. Avdrag får därvid ske antingen såsom för värdeminskning eller som
för ersättningsanskaffning.

Det anförda innebär att för annan än den som idkar handel med fastigheter
avdrag för lagfartskostnader inte är medgivet. Indirekt kan dock avdrag
för nämnda kostnad erhållas på så sätt, att när värdeminskningsavdrag
för byggnad beräknas på anskaffningsvärdet, däri inräknas lagfartskostna Bihang

till riksdagens protokoll 1966. 7 samt. Nr 8

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1966

der till den del de belöper på byggnaden (RÅ 1958 ref. 19). Enligt punkt 1
av anvisningarna till 36 § kommunalskattelagen får vid beräkning av realisationsvinst
eller avdragsgill realisationsförlust avdrag ske för alla omkostnader
för förvärv och avyttring av en fastighet, således även för lagfartskostnader.
Dessa anses härvid inte såsom en kostnad för förvärvande av förvärvskällan
utan för förvärvande av den intäkt, som försäljningssumman
för fastigheten utgör.

Av innehållet i de föreliggande motionerna må här återges följande.

Motionärerna framhåller, att avdragsrätt för lagfartskostnader vid beskattningen
endast föreligger vid beräkning av skattepliktig realisationsvinst
för avyttrad fastighet. Med hänsyn till att lagfartsstämpeln kan betraktas
som en för den betalningsskyldige ganska betungande skatt, synes det skäligt
att kostnaden för lagfart görs avdragsgill, då fånget avser taxerad jordbruksfastighet
eller en- och flerfamilj sfastighet. En sådan bestämmelse skulle
innebära att avdragsrätten för lagfartskostnader bortföll vid beräkning av
realisationsvinst eller realisationsförlust i samband med fastighetsförsälj11
»ng.

Utskottet

För att avdragsrätt inom de särskilda förvärvskällorna skall föreligga
krävs enligt gällande rätt att de kostnader, för vilka avdrag yrkas, skall avse
utgifter för intäkternas förvärvande och bibehållande. Däremot medges inte
avdrag för kostnader för förvärvskällans förvärvande och inte heller för
dess utvidgning eller förbättring. För annan än den som driver yrkesmässig
handel med fastigheter innebär detta, att avdrag inte är medgivet för
kostnader för förvärv av en fastighet, såsom köpeskilling, mäklararvode,
lagfartskostnader etc. Såsom framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen
kan i visst fält avdrag för lagfartskostnader indirekt medges i form
av årliga värdeminskningsavdrag. Vidare medges avdrag för lagfartskostnader,
när fråga är om beräkning av realisationsvinst och realisationsförlust
i samband med avyttring av fastighet.

I de förevarande motionerna hemställes om riksdagsskrivelse med begäran
om sådan ändring av gällande bestämmelser, att lagfartskostnader blir
avdragsgilla, när fånget avser jordbruksfastighet eller »en- och flerfamiljshus».

Med anledning av vad i motionerna anförts vill utskottet erinra om att
lagfartsstämpeln är att betrakta som en del av anskaffningskostnaden för
fastigheten och till följd därav utgör en omkostnad för förvärvskällans förvärvande,
vilken som ovan nämnts inte är avdragsgill vid beskattningen.
Med hänsyn därtill har lagfartsstämpeln i rättspraxis, där fråga inte varit
om yrkesmässig fastighetsförsäljning, inte betraktats såsom en sådan spe -

Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1966 3

ciell skatt eller avgift till det allmänna, som enligt stadganden i 22 och 29 §§
kommunalskattelagen utgör avdragsgill omkostnad vid beräkning av inkomst
av jordbruksfastighet och av rörelse. Ett bifall till yrkandet i motionerna
skulle således innebära ett betydande avsteg från gällande principer
för beskattningen och föranleda krav om vidgad avdragsrätt för omkostnader,
som i och för sig är lika berättigade som de nu aktuella. Utskottet är
därför inte berett att tillstyrka det i motionerna framställda skrivelseyrkandet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 137 av herr Ferdinand
Nilsson samt II: 185 av herrar Börjesson i Falköping och
Sundkvist om rätt till avdrag vid beskattningen för lagfartskostnader
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 1 mars 1966

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken
Ranmark, herrar Tage Johansson, Lundström, Gösta Jacobsson, Enarsson,
Paul Jansson, Mattsson och Tistad; samt

från andra kammaren: herrar Brandt, Allard, Vigelsbo, Engkvist, Asp,
Eriksson i Bäckmora, Andersson i Essvik, Enskog, Lothigius och öhvall.