Bevillningsutskottets betänkande nr i6 år 1966
1
Nr 46
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändrad lydelse
av 35 § 2 och 4 mom. kommunalskattelagen den 28
september 1928 (nr 370), m. m. jämte i ämnet väckta
motioner.
I en den 25 mars 1966 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 90, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till
1) lag om ändrad lydelse av 35 § 2 och 4 mom. kommunalskattelagen den
28 september 1928 (nr 370);
2) förordning om ändring i förordningen den 30 november 1951 (nr 763)
angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst.
Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.
I propositionen föreslås att skattepliktig realisationsvinst vid avyttring av
aktier och likartade tillgångar, som skattskyldig innehaft minst fem år,
skall beräknas till 10 procent av vad den skattskyldige erhållit för egendomen.
Skattepliktig vinst skall dock inte beräknas om det framstår som sannolikt
att avyttringen skett utan vinst eller med en vinst som inte överstiger
5 procent av vad den skattskyldige erhållit. Bestämmelserna skall ej heller
gälla vid omflyttning av organisationsaktier inom en koncern. Vidare föreslås
Kungl. Maj :t få rätt att medge undantag från bestämmelserna vid avyttring
som är föranledd av strukturrationalisering. Från den schablonmässigt
beräknade skattepliktiga realisationsvinsten under ett beskattningsår
medges avdrag med 500 kronor. Vid avyttring av aktier eller likartade tillgångar
som innehafts mindre än fem år skall skattepliktig realisationsvinst
beräknas enligt nu gällande regler. Beskattning skall dock ske även när sådana
tillgångar förvärvats genom arv eller gåva eller liknande fång. Förslaget
grundas på aktievinstutredningens betänkande (SOU 1965: 72).
De ovannämnda författningsförslagen är av följande lydelse. 1
1 Biliang till riksdagens protokoll l''JG6. 7 samt. Nr 46
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1966
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 35 § 2 och 4 mom. kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att 35 § 2 och 4 mom. kommunalskattelagen den
28 september 19281 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
35 §. 35 §.
2 mom. Till intakt---tid
Har egendom, som skattskyldig
erhållit såsom gåva av make eller
skyldeman, av givaren förvärvats genom
fång, som ovan sägs, skall frågan
om och i vad mån skattepliktig
realisationsvinst skall anses föreligga
bedömas med hänsyn till
sistnämnda fång. Motsvarande skall
gälla om make vid bodelning i anledning
av andra makens död erhållit
egendom, som förstnämnde
make, före äktenskapets ingående
eller under äktenskapet förvärvat
genom köp, byte eller därmed jämförligt
fång, eller om make vid bodelning
av annan anledning än andra
makens död erhållit egendom,
som någondera maken före äktenskapets
ingående eller under äktenskapet
förvärvat genom köp, byte eller
därmed jämförligt fång.
1 Senaste lydelse av 35 § 2 och 4 mom. se 1959
realisationsvinst).
Har egendom, som skattskyldig
erhållit såsom gåva av make eller
skyldeman, av givaren förvärvats genom
fång, som ovan sägs, skall frågan
om och i vad mån skattepliktig
realisationsvinst skall anses föreligga
bedömas med hänsyn till sistnämnda
fång. Motsvarande skall gälla
om make vid bodelning i anledning
av andra makens död erhållit
egendom, som förstnämnde make,
före äktenskapets ingående eller under
äktenskapet förvärvat genom
köp, byte eller därmed jämförligt
fång, eller om make vid bodelning
av annan anledning än andra makens
död erhållit egendom, som någondera
maken före äktenskapets
ingående eller under äktenskapet
förvärvat genom köp, byte eller därmed
jämförligt fång. Har även den
skattskyldiges fångesman erhållit
egendomen såsom gåva av make eller
skyldeman eller vid sådan bodelning
som nyss nämnts, skall bedömningen
ske, som om avyttringen verkställts
av den som närmast dessförinnan
förvärvat egendomen på annat
sätt än genom sådan gåva eller bodelning.
Egendom som avses i c) nedan
: 127.
SO <D
3
Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1966
(Nuvarande lydelse)
Såsom skattepliktig-----
b) då fråga är om vinst
enom avyttring av annan
gendom än fastighet:
om egendomen
(Föreslagen lydelse)
och som skattskyldig erhållit genom
arv, testamente, gåva, bodelning eller
annat fång, vilket icke är jämförligt
med köp eller byte, anses alltid förvärvad
genom det köp, byte eller därmed
jämförliga fång som skett närmast
dessförinnan.
— 10 » 25 % » »
b) då fråga är om vinst
genom avyttring av annan
egendom än fastighet eller
egendom som avses i
c) nedan:
-- 5 » .... 25 % » »
c) då fråga är om vinst
genom avyttring av aktie,
andel i aktiefond, fondandel
eller teckningsrätt
till aktie eller av andel i
ekonomisk förening eller
handelsbolag eller av annan
rättighet som är jämförlig
med här avsedd ande
l s r ä 11 eller aktie, dock
ej av aktie eller andel i
bostadsaktiebolag eller
bostadsförening som avses
i 2 4 § 3 m o m.:
om egendomen innehafts
mindre än 2 år....
2 år men mindre än
3 år ..........
3 år men mindre än
4 år ..........
4 år men mindre än
5 år ..........
100 % av vinsten
75 % » »>
50 % » »
25 % » »
Avyttrar skattskyldig egendom
som avses i c) och som den skattskyldige
innehaft fem år eller mera
och framstår det icke som sannolikt
att avyttringen skett utan vinst eller
med vinst ej överstigande 5 procent
av vad den skattskyldige erhåller för
egendomen, skall som skattepliktig
realisationsvinst räknas ett belopp
motsvarande 10 procent av vad han
erhåller för egendomen efter avdrag
för kostnad för avyttringen. Från
sammanlagda beloppet av skalteplik
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 46 dr 1966
(Nuvarande lydelse)
Vad ovan-----
Har jordbruksfastighet
4 mom. Vinst, som uppkommit
genom att fast eller lös egendom
tagits i anspråk genom expropriation
eller liknande förfarande eller eljest
avyttrats under sådana förhållanden,
att tvångsförsäljning som nyss sagts
måste anses vara för handen, är
icke i något fall att anse som skattepliktig
realisationsvinst, dock att
skatteplikt enligt eljest gällande regler
föreligger därest det skäligen kan
antagas, att avyttringen skulle ägt
rum även om tvång icke förelegat.
Vad nu sagts skall äga motsvarande
tillämpning beträffande realisationsvinst
vid upplåtelse av nyttjanderätt
eller servitutsrätt till fastighet för
obegränsad tid mot ensångsersättning.
(Föreslagen lydelse)
tig realisationsvinst enligt detta stycke
under ett beskattningsår äger
skattskyldig åtnjuta avdrag med 500
kronor. Har den skattskyldige under
beskattningsåret varit gift och levt
tillsammans med andra maken, får
nu avsett avdrag för dem båda gemensamt
åtnjutas med 500 kronor.
I intet fall får dock skattskyldig åtnjuta
avdrag med högre belopp än
som svarar mot sammanlagda beloppet
av skattepliktig realisationsvinst
enligt detta stycke.
Kan tillämpning av föregående
stycke antagas hindra strukturrationalisering
som är önskvärd från allmän
synpunkt, äger Konungen eller
myndighet som Konungen bestämmer
medgiva befrielse därifrån helt
eller delvis, om företag som beröres
av strukturrationaliseringen gör
framställning därom senast den dag
avyttringen sker.
å tomträtt.
nämnda del.
4 m o m. Vinst, som uppkommit
genom att fast egendom eller annan
lös egendom än sådan som avses i 2
mom. tredje stycket c) tagits i anspråk
genom expropriation eller liknande
förfarande eller eljest avyttrats
under sådana förhållanden, att
tvångsförsäljning som nyss sagts
måste anses vara för handen, är icke
i något fall att anse som skattepliktig
realisationsvinst, dock att skatteplikt
enligt eljest gällande regler föreligger
därest det skäligen kan antagas,
att avyttringen skulle ägt rum
även om tvång icke förelegat. Vad
nu sagts skall äga motsvarande tilllämpning
beträffande realisationsvinst
vid upplåtelse av nyttjanderätt
eller servitutsrätt till fastighet för
obegränsad tid mot engångsersättning.
Avyttras egendom som avses i 2
mom. tredje stycket c) under förhållanden
som anges ovan, skall skattepliktig
realisationsvinst icke beräknas
till högre belopp än 10 pro
-
5
Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1966
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
cent av vad den skattskyldige erhåller
för egendomen efter avdrag för
kostnad för avyttringen.
Såsom skattepliktig---------yttre rationalisering.
Skattepliktig realisationsvinst enligt
2 mom. fjärde stycket anses icke
föreligga när aktie i aktiebolag eller
andel i handelsbolag eller ekonomisk
förening överlåtes mellan sådana
företag inom samma koncern,
om moderföretaget i koncernen är
aktiebolag eller ekonomisk förening
och den överlåtna aktien eller andelen
innehaves som ett led i annan
koncernens verksamhet än förvaltning
av fastighet, värdepapper eller
annan därmed likartad lös egendom.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och skall tilllämpas
i fråga om avyttring av sådan egendom som avses i 35 § 2 mom.
tredje stycket c), om avyttringen sker den 1 juli 1966 eller senare.
Förslag
till
Förordning
om ändring i förordningen den 30 november 1951 (nr 763) angående
beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst
Härigenom förordnas, att 3 § 4 mom. och punkt 1 av anvisningarna till
1 § förordningen den 30 november 1951 angående beräkning av statlig inkomstskatt
för ackumulerad inkomst1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
3
4 in o m. Beträffande till inkomst
av tillfällig förvärvsverksamhet
hänförlig ackumulerad
inkomst skall vad i denna förordning
sägs icke äga tillämpning å
1 Senaste lydelse av 3 § 4 mom. och punkt 1
(Föreslagen lydelse)
§•
4 m o m. I fråga om inkomst av
tillfällig förvärvsverksamhet
gälla förordningens bestämmelser,
såvitt avser realisationsvinst,
endast intäkt genom vinst, be
av
anvisningarna till 1 § se 1962: 193.
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1966
(Nuvarande lydelse)
vinst vid icke yrkesmässig avyttring
av fast eller lös egendom.
(Föreslagen lydelse)
räknad enligt 35 § 2 mom. fjärde
stycket kommunalskattelagen, vid
avyttring av aktie eller andel i bolag
vars aktier eller andelar vid tiden
för avyttringen ägdes eller innehades
på sätt som anges i 54 §
tredje stycket nämnda lag.
1. Inkomst skall —
För att---—
Engångsbelopp, som
Intäkt av------
Ackumulerad inkomst,
Har jordbruk----
Vad i------
Vid skatteberäkning —
Anvisningar
till 1 §.
--ifrågavarande år.
— två beskattningsår.
---—--tio år.
Ackumulerad inkomst, som avses i
3 § 4 mom., skall anses hänföra sig
till det antal år den skattskyldige
innehaft aktien eller andelen.
- -— å fastigheten.
— ----—- -— kortare tid.
---- ensam dödsbodelägare.
- vara gifta.
-----samma skattskyldig.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Till utskottet har hänvisats följande i anledning av propositionen väckta
motioner, nämligen
I) de likalydande motionerna 1:746 av herr Gösta Jacobsson m.fl. och
II: 915 av herr Lothigius m. fl., vari hemställts,
A) »att riksdagen måtte besluta följande ändringar i de i propositionen
föreslagna bestämmelserna, nämligen
1) att den skattskyldige må efter den femåriga initialperioden i stället
för 10 procent av försäljningssumman alternativt såsom skattepliktig realisationsvinst
räkna 30 procent av vinsten,
2) att därvid skall vid vinstens beräknande som ingångsvärde upptagas
det genomsnittliga anskaffningsvärdet för de aktier av ett och samma slag,
som förvärvats under ett kalenderår,
3) att därvid må ytterligare efter den femåriga initialperiodens utgång till
ingångsvärdet läggas 3 procent av detta värde om året för det antal år som
aktierna innehafts,
4) att uppkommen vinst vid avyttring av aktie, som förvärvats genom
benefikt fång, arv, bodelning eller gåva, icke skall anses som skattepliktig
realisationsvinst,
7
Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1966
5) att — om yrkandet i sistnämnda punkt icke godtages — som ingångsvärde
vid vinstens beräknande skall anses värdet dödsfallsdagen respektive
vid gåvotillfället,
6) att efter initialperiodens utgång vinst vid avyttring av aktier inom investmentbolag
och aktiefonder icke skall anses som skattepliktig realisationsvinst,
7) att realisationsförlust som inte kunnat avdragas från realisationsvinst
under samma beskattningsår balanseras och avräknas mot realisationsvinsten
under nästföljande fem år, samt
8) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning
av frågan om ändrade regler för värdering av icke börsnoterade aktier;
B) att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till de ändringar i lagtexten,
som erfordras för genomförande av förslagen under A), samt därvid
jämväl särskilda ikraftträdandebestämmelser»;
II) de likalydande motionerna I: 749 av herr Holmberg m. fl. och II: 916
av herr Bohman m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte, med avslag å
Kungl. Maj :ts proposition nr 90, i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om
förnyad utredning under beaktande av de synpunkter vilka kommit till uttryck
i motionerna;
III) de likalydande motionerna I: 750 av herrar Lundström och Bengtson
samt II: 917 av herrar Hedlund och Ohlin, vari hemställts,
A) »att riksdagen vid sin behandling av Kungl. Maj :ts proposition nr 90
måtte
1) förändra det i propositionen framlagda förslaget om ändrade regler
för aktievinstbeskattningen så att vid aktieinnehav av mer än fem år två
procent av försäljningssumman för varje år under den tid som aktien innehafts,
dock högst sammanlagt 20 år, skall få dragas av försäljningssumman
innan beräkning av skattepliktig inkomst enligt schablonmetoden företages,
varigenom penningvärdeförsämringen under innehavstiden beaktas,
2) i skrivelse till Kungl. Maj :t uttala att denna lagstiftning bör gälla som
ett provisorium samt hemställa om ny utredning av aktievinstbeskattningen
med iakttagande av i motionerna angivna synpunkter, samt
B) att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderliga ändringar
i författningstexten»;
IV) de likalydande motionerna 1:751 av herr Sundin m. fl. samt 11:921
av herrar Sterne och Antonsson, vari hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t begära att Kungl. Maj:t efter hörande av riksskattenämnden
och med beaktande av i motionerna anförda synpunkter snarast
utarbetar mer preciserade riktlinjer för användningen av dispenser från
erläggande av skatt vid aktieförsäljningar i strukturrationaliseringssyfte»;
V) motionen I: 748 av herrar Eskilsson och Lundberg, vari hemställts,
A) »att riksdagen — med ändring av Kungl. Maj :ts proposition nr 90 —-
måtte besluta
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1966
1) att avdrag för förluster å aktier och liknande tillgångar, som innehafts
i minst fem år, skall medges med belopp motsvarande 25 procent av
den redovisade förlusten;
2) att vid förmögenhetsbeskattningen samt vid arvs- och gåvobeskattningen
värdet på aktier och liknande tillgångar skall reduceras med sex
procent;
3) att reglerna om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst
skall äga tillämpning vid försäljning av aktier och liknande tillgångar,
vilka innehafts i minst fem år;
4) att de föreslagna nya reglerna icke skall äga tillämpning om aktier,
som innehafts i minst fem år, inlöses i samband med utskiftning av aktiebolags
tillgångar;
5) att avdrag från sammanlagda beloppet av skattepliktig realisationsvinst
å tillgångar, som avses i 35 § 2 mom. c) kommunalskattelagen, skall
medges med femhundra kronor eller, om den skattskyldige under beskattningsåret
varit gift och levt tillsammans med andra maken, med för dem
båda gemensamt högst ettusen kronor;
6) att de föreslagna nya bestämmelserna skall äga tillämpning i fråga om
avyttring av aktier och liknande tillgångar, som sker den 1 januari 1967
eller senare, dock att bestämmelserna inte skall tillämpas vid avyttring
av aktier och liknande tillgångar, som förvärvats före den 1 januari 1962;
B) att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderliga
ändringar i lagtexten»;
VI) motionen 11:875 av herr Regnéll m. fl., vari hemställts, »att riksdagen
måtte antaga den i propositionen föreslagna bestämmelsen om rätt
till schablonavdrag med följande formulering:
Avyttrar skattskyldig----med 500 kronor. Har den skattskyldige
under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans med andra maken,
får nu avsett avdrag för dem båda gemensamt åtnjutas med 1 000 kronor.
I intet fall---enligt detta stycke»;
VII) Motionen II: 918 av herr Hermansson m. fl., vari hemställts,- att
riksdagen vid behandlingen av proposition nr 90 måtte
dels i skrivelse till Kungl. Maj :t begära förnyad utredning om aktievinstbeskattningen,
grundad på principen att realiserade kapitalvinster skall beskattas
i samma utsträckning som vanlig inkomst,
dels besluta att 35 § 2 mom. kommunalskattelagen erhåller sådan lydelse
i det stycke under c) som börjar »Avyttrar skattskyldig egendom...» att
»som skattepliktig realisationsvinst räknas ett belopp motsvarande 15 procent
av vad han erhåller för egendomen efter avdrag för kostnad för avyttringen»;
VIII)
motionen II: 919 av herr Nordgren m.fl., vari hemställts, »att riksdagen
måtte, med ändring av Kungl. Maj:ts proposition nr 90, besluta att
aktiefonder och investmentbolag icke skall vara skattskyldiga för realisa
-
9
Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1966
tionsvinst på aktier m. in., vilka avyttras efter minst fem års innehav, samt
att vederbörande utskott måtte utforma härför erforderlig lagtext»; ävensom
IX)
motionen II: 920 av herr Nordgren m. fl., vari hemställts, att riksdagen
måtte, med ändring av den i Kungl. Maj :ts proposition nr 90 föreslagna
lydelsen av 35 § 2 mom. fjärde stycket kommunalskattelagen, antaga
följande författningsförslag:
35 §.
Såsom skattepliktig realisationsvinst skall ej anses vinst, vilken uppkommit
genom avyttring till ett aktiebolag av aktier i ett annat aktiebolag,
innehavda minst fem år, mot likvid av nyemitterade aktier i det förvärvande
aktiebolaget. Skattepliktig realisationsvinst skall ej heller anses uppkomma
vid avyttring av aktier, innehavda minst fem år, under förutsättning att
avyttringen skett under ett kalenderår och till samme köpare samt omfattat
minst en fjärdedel av samtliga aktier i aktiebolaget. Kan tillämpningen
av reglerna om beskattning av vinst vid avyttring av aktier i andra
fall än som nu nämnts antagas hindra strukturrationalisering, äger Konungen
eller myndighet som Konungen bestämmer medgiva befrielse därifrån,
om företag som beröres av strukturrationaliseringen gör framställning
därom senast den dag avyttringen sker.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna 1:746, 1:748, 1:749, 11:875, 11:917, 11:918,
II: 919, II: 920 och II: 921.
I anledning av propositionen har till utskottet ingivits skrivelser från
styrelsen för Stockholms fondbörs, Industriens skattesakkunnige, Sveriges
köpmannaförbund, Sveriges aktiesparares riksförbund och f. d. överingenjören
John Nordin, Bromma.
Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen hänvisar
utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan
återfinnes under följande rubriker på nedan angivna sidor i propositionen,
nämligen
Inledning, s. 7—9.
Aktievinstbeskattningen, s. 10—39.
Ändring av den s. k. skyldemansregeln vid realisationsvinstbeskattningen,
s. 40.
Remissyttrandena över aktievinstutredningens förslag, s. 40—100.
Departementschefen, s. 100—115.
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1966
Motionerna
Yrkanden om avslag och ny utredning
I motionerna I: 749 och II: 916 anföres i huvudsak följande. I propositionen
uttalar departementschefen, att införandet av en skälig beskattning av
vissa kapitalvinster inte är en åtgärd som kräver en omprövning av skattesystemet
i övrigt. Han gör också gällande att det knappast finns anledning
förmoda, att reglerna för beskattning av vinster vid försäljning av aktier
och av fastigheter kan och bör utformas på samma sätt, om det gäller en
i tiden obegränsad vinstbeskattning. En jämförelse mellan förslaget i propositionen
och markvärdekommitténs väntade förslag till beskattning av
vinst vid fastighetsförsäljning ger emellertid klart belägg för behovet av en
samordning. De principer som ligger bakom markvärdekommitténs förslag
har vunnit anslutning från samtliga de parlamentariska ledamöterna i kommittén.
Markvärdekommitténs förslag bygger på den i och för sig riktiga
principen att, där beskattning skall ske, det är den reella vinsten som skall
beskattas och att sålunda vinster som endast följt penningvärdeförsämringen
och därför är rent nominella inte skall beskattas. Enligt det föreliggande
förslaget beskattas vinst, som endast följt penningvärdeförsämringen
och således är rent nominellt, hårdare än reella vinster. Man bör
kunna räkna med att markvärdekommitténs betänkande kommer att avgivas
i så god tid att det, efter vederbörlig remiss, kan ligga till grund för
proposition till 1967 års riksdag. Frågan om en ev. aktievinstbeskattning
skulle således endast behöva skjutas ett år framåt.
Ett uppskjutande av frågan om en ev. aktievinstbeskattning synes så
mycket mer motiverad som ett flertal spörsmål av betydelse för bedömningen
för närvarande är otillräckligt belysta eller helt har förbigåtts. Departementschefen
har på en rad viktiga punkter måst erkänna, att de nu
föreslagna reglerna inte kommer att verka på ett riktigt sätt. Han förutskickar
ändring i en del av dessa, men dessa ändringar kan av naturliga
skäl inte komma till stånd förrän avsevärd tid förflutit efter det lagstiftningen
börjat gälla. Motionärerna finner för sin del nödvändigt att frågorna
behandlas i ett sammanhang och anser att det inte står i överensstämmelse
med en god parlamentarisk ordning att först införa en ny beskattningsform
och sedan undersöka vilka andra skattebestämmelser som skall
lättas för att den inte skall få de ogynnsamma verkningar som redan nu
kan förutses.
En väsentlig faktor för bedömning av en aktievinstbeskattning är dess
verkningar på sparandet och kapitalanvändningen. Om den kan beräknas
få klart ogynnsamma verkningar på sparandet eller snedvrida placeringen
av kapital på ett från allmän synpunkt felaktigt sätt, bör man under alla
förhållanden avstå från beskattningen. De vaga antydningar, som i pro
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1966 11
positionen görs om en permanentning och en eventuell ändring av den s. k.
Annell-lagen, bör ges konkret form, innan frågan tas upp på nytt. Med den
av departementschefen tillämpade tekniken att först vilja införa aktievinstskatten
och sedan överse Annell-lagen kan uppenbar fara föreligga
för att företagen uppskjuter näraliggande nyemissioner i avvaktan på att
skattevillkoren blir närmare klargjorda. Detta kan medföra en förskjutning
i investeringsprogrammen, som inte är önskvärd från allmän synpunkt.
Det är svårt att säga vilken karaktär skatten har. Närmast är den att betrakta
som en omsättningsskatt. I motsats till vanliga omsättningsskatter är
den inte proportionell i förhållande till försäljningssumman, utan genom
att den inbakas i inkomstskattesystemet erhåller den dettas progressiva
verkningar. Man kan i varje fall inte betrakta skatten såsom en vinstskatt,
och härutinnan skiljer den sig helt från den skatt på fastighetsvinster som
markvärdekommittén föreslår. En sådan konstruktion av beskattningen av
aktievinster är över huvud taget icke förenlig med vårt inkomstskattesystem.
Departementschefen ämnar låta undersöka hur latent skatteskuld skall
behandlas vid arvsbeskattningen. Det är emellertid av vikt att denna fråga
löses innan en skärpt aktievinstbeskattning införs, vilket motsvarande problem
markvärdestegringskommittén även beaktat. I annat fall blir vederbörande
i samband med ett arvsfall beskattad för fiktiv förmögenhet. Likaså
är det helt otillfredsställande att hänsyn enligt förslaget inte kan las till
den skattebelastning som exempelvis åvilar en familjeföretagare genom att
hans aktier vid förmögenhetsbeskattningen skall värderas utan beaktande av
den latenta skatteskulden. Särskilt hårt drabbar detta de mindre och medelstora
företag som drivs i form av familj ebolag. I och med att aktievinstbeskattning
enligt förslaget blir »evig» bortfaller varje skäl för att begränsa
avdragsrätten vid förluster i samband med aktieförsäljning.
Utan att ta avstånd från tanken på en ändrad realisationsvinstbeskattning
anser motionärerna, att det förslag som nu föreligger i fråga om aktievinster
är otjänligt som underlag för en sådan beskattning. Ett uppskov
med frågan kan från allmän synpunkt inte anses vara förenat med sådana
olägenheter att det svarar mot nackdelarna med den föreslagna lagstiftningen,
som i stora stycken måst utformas som ett hastverk och vars effekter
i olika hänseenden inte är tillräckligt analyserade. Motionärerna yrkar
därför avslag på propositionen. Först sedan förnyad utredning kommit till
stånd, bör eu ev. proposition i frågan föreläggas riksdagen.
Till stöd för utredningsyrkandet i motionerna I: 750 och 11:917 framhålles
bl. a. att så starka betänkligheter kan anföras mot den föreslagna konstruktionen
av aktievinstbeskattningen att denna i sina huvuddrag endast
kan accepteras som eu provisorisk lagstiftning. Vid den av motionärerna
förordade nya utredningen bör bl. a. följande spörsmål beaktas.
Med hänsyn till den fortgående penningvärdeförsämringen framstår det
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1966
som ett elementärt rättvisekrav att hänsyn tas till inflationsproblemet. Så
liar också markvärdekommitténs parlamentariska ledamöter enhälligt föreslagit
beträffande beskattningen av markvinsterna. En permanent beskattning
bör enligt motionärernas uppfattning ske på grundval av en verklig
vinstberäkning med utgångspunkt från anskaffningskostnaden. En sådan
beskattning står också i bättre överensstämmelse med gällande principer
för inkomstbeskattningen än det i propositionen framlagda förslaget. De
praktiska tillämpningssvårigheterna torde visserligen bli större med ett sådant
system än med det i propositionen föreslagna. Någon undersökning
har emellertid inte gjorts för att utröna vilka möjligheter som finns att
genom olika schabloner förenkla vinstberäkningen vid aktieförsäljningar.
— Skatteplikt bör dessutom motsvaras av en korresponderande rätt till avdrag
för förluster. — Motionärerna finner det vidare angeläget att en samordning
sker mellan aktievinstbeskattningen och andra beskattningsformer,
så att dubbelbeskattning förorsakad av kollisioner mellan olika beskattningsformer
undviks. Aktievinstbeskattningen, förmögenhetsbeskattningen
samt arvs- och gåvobeskattningen kan behöva ses som en enhet. Avdragsrätl
vid förmögenhetsbeskattningen och vid arvs- och gåvobeskattningen
för latent kapitalvinstskatteskuld bör övervägas. I och med införandet av
aktievinstbeskattning aktualiseras också utskiftningsskatten. Den föreslagna
aktievinstbeskattningen är inte anpassad till utskiftningsskatten och leder
därför till icke önskvärda effekter. — Det är också av stor vikt att de
olika finanspolitiska åtgärder, som har betydelse för bolagens skattebelastning,
samordnas på ett sådant sätt, att de kommer att utgöra led i en enhetlig
politik samt att strukturrationaliseringen inom näringslivet inte försvåras
eller styrs med selektiva medel genom beskattningsåtgärder. Utredningen
bör slutligen särskilt beakta problemet hur man med enkla regler
skall kunna undvika retroaktiv beskattning av aktievinster.
Som motivering för utredningsyrkandet i motionen II: 918 anföres bl. a.
följande. Utgångspunkten för en diskussion av aktievinstbeskattningens
höjd bör i princip vara att realiserade kapitalvinster beskattas i samma utsträckning
som vanlig inkomst. Detta sker redan enligt gällande skattelagstiftning
vid försäljning under de två första åren av innehavet. Några
grundade skäl varför avsteg från denna princip skulle göras vid försäljning
av aktier m. in. efter längre innehav bar icke framförts. Det är visserligen
sant att motivet för denna beskattning av kapitalvinster på aktier till 100
procent ursprungligen var att motverka spekulation. De förskjutningar som
sedermera skett i aktiemarknadens struktur har emellertid gjort att andra
motiv numera är de avgörande när det gäller beskattning av aktievinster.
Det väsentliga har blivit den starka värdeökning på aktier som skett under
de senaste årtiondena och som motiverar väsentligt skärpta regler för beskattning
av aktievinster oavsett innehavets längd. Mot bakgrunden härav
Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1966 13
anser motionärerna, att de i propositionen föreslagna reglerna innebär en
alltför mild beskattning.
Ett genomförande av principen att realiserade kapitalvinster bör beskattas
i samma utsträckning som vanlig inkomst kräver emellertid ytterligare
utredningar om verkningarna i olika avseenden. Motionärerna anser att sådana
utredningar omedelbart bör igångsättas.
Inkomstberäkningen
I motionen 11:918 anförs som motivering för yrkandet om höjning av
procentsatsen bl. a. följande. Vid remissbehandlingen och under den offentliga
diskussionen kring aktievinstutredningens förslag har från flera håll
anmärkts att de föreslagna skattesatserna vore alltför låga. Enligt LO:s bestämda
uppfattning kunde den föreslagna procentsatsen inte godtas. Ett
skatteuttag på i realiteten 15—20 procent är avsevärt lägre än den för de
flesta skattskyldiga aktuella andelen av inkomsten, som går till beskattning.
Med hänsyn till detta föreslog LO att den beskattningsbara delen av
realisationsvinsten skulle vara 50 procent. LO vände sig också mot utredningens
motivering för den föreslagna procentsatsen och anförde att vid
beskattning av löntagarinkomster inte fästes något avseende vid penningvärdeförsämringen.
Den kritik, som riktats mot förslaget om en beskattning av 30 procent av
kapitalvinsten måste gälla också den föreslagna lagstiftningen, som innebär
att utredningens alternativa regel om beskattning av 10 procent av försäljningssumman
blir den generella regeln vid innehav överstigande 5 år.
Det siffermaterial som redovisats i aktievinstutredningens betänkande angående
utvecklingen av aktiekurserna under efterkrigstiden synes visa att
det finns utrymme för en väsentligt hårdare beskattning av inkomster genom
aktieförsäljning än den föreslagna. Även andra skäl talar för att en
skattesats på 10 procent är alltför låg. Den 230-procentiga stegringen av
aktiekurserna under efterkrigstiden motsvarar en internränta på mer än 10
procent — väl att märka avseende samtliga aktier — och därför förefaller
det sannolikt att ett eventuellt psykologiskt motstånd mot aktieköp ganska
snart övervinnes även vid en högre skattesats än propositionens. Även fondbörsens
reaktion såväl vid avlämnandet av utredningsförslaget som av propositionen
visar att de föreslagna skattesatserna bedöms som relativt milda.
För alt inte försena ett genomförande av en lagstiftning, som innebär
vissa förbättringar när det gäller beskattningen av aktievinster jämfört
med nu gällande förhållanden, har motionärerna — trots de kritiska anmärkningar
som kan göras mot propositionens förslag — begränsat sig till
att föreslå en höjning av procentsatsen för det belopp av försäljningssumman,
som skall räknas som skattepliktig realisationsvinst, till 15. Vidare
framhåller motionärerna att näringslivets kapitalförsörjning bör kunna
ordnas genom att bestämmelserna om återlån ur AP-fonderna omprövas
14
Bevillningsutskottets betänkande nr 46‘ år 1966
och fonderna i ökad utsträckning används för näringslivets försörjning med
kapital och därmed också för att skapa ett löntagarnas inflytande över näringslivet.
Motionärerna i motionerna I: 750 och II: 917 framhåller att beskattningen
med tillämpning av schablonmetoden får en regressiv effekt i förhållande
till vinsten. Det förhållandet att en viss procent av försäljningssumman
presumeras vara vinst leder nämligen till att ju större del av denna som
utgör vinst desto mindre del av vinsten blir föremål för beskattning. Vidare
påvisar motionärerna den tröskeleffekt övergången efter det femte innehavsåret
från en reell vinstbeskattning till schablonmetoden medför. Denna
tröskeleffekt är även den regressiv, dvs. större ju lägre den nominella vinsten
är. Motionärerna har diskuterat möjligheterna att förhindra att en
puckeleffekt uppkommer eller mildra dess verkningar. En möjlighet är att
Jåta schablonregeln träda in redan efter två års aktieinnehav. Med hänsyn
till svårigheterna att överblicka en sådan ändring och till att förslaget enligt
motionärernas mening endast bör ses som ett provisorium har de inte framställt
något ändringsyrkande.
Däremot föreligger det enligt motionärernas mening tvingande skäl att
införa någon form av avdrag som kan neutralisera penningvärdeutvecklingen.
Schablonbeskattningens regressiva effekt leder nämligen till att de
mindre vinsterna blir proportionsvis hårdare beskattade. Vid en långsam
nominell värdestegring är en större del av vinsten fiktiv än vid en snabb
sådan. Ju större del av vinsten som endast är fiktiv desto hårdare blir skattebelastningen.
Kompensationen för penningvärdeförsämringen blir således
hårdare beskattad än de reella vinsterna. Ett inflationsavdrag bör lämpligen
anknyta till innehavstiden genom att visst avdrag medges för varje
år en aktie innehafts. På grund av schablonbeskattningens konstruktion
anser motionärerna det mindre lämpligt att anknyta procentavdraget till anskaffningsvärdet.
I stället bör man utgå från försäljningspriset. Anknytningen
bör lämpligen göras på sådant sätt, att avdrag medges för viss del,
förslagsvis 2 procent, av försäljningssumman för varje år under den tid som
aktien innehafts. Den schablonmässiga vinstberäkningen bör göras med utgångspunkt
från det belopp som återstår sedan 2 procent per innehavsår
dragits från försäljningssumman. Den reducerade försäljningssumman skall
även ligga till grund för beräkning av huruvida skattepliktig vinst över
huvud taget uppkommit, dvs. huruvida vinsten utgör minst 5 procent
av försäljningssumman. Ett avdrag av föreslagen art måste emellertid maximeras
i tiden för att omöjliggöra att lång tids innehav i praktiken medför
skattefrihet för aktieinnehavaren. Maximeringen bör enligt motionärernas
mening sättas till 20 års aktieinnehav, varigenom avdraget maximeras till
40 procent av försäljningssumman. Vid 20 års innehav ger avdraget kompensation
för en årlig penningvärdeförsämring av ca 3 procent räknat på
anskaffningsvärdet. Aktier erhållna genom nyemissioner kan för att för
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1966 15
enkla beräkningen anses anskaffade emissionsdagen. Kan anskaffningsvärdet
av någon anledning inte visas, torde avdrag endast böra medges för
den tid som aktieägaren kan göra sannolikt att han innehaft aktien.
I motionerna I: 746 och 11:915 föreslås att den skattskyldige i enlighet
med aktievinstutredningens förslag bör få valfrihet mellan utredningens
huvudalternativ, innebärande att efter den femåriga initialperioden — i denna
del har motionärerna anslutit sig till propositionen — 30 procent av
vinsten skall inkomstbeskattas, och departementschefens schablonalternativ.
Med hänsyn till den kritik, som framförts mot utredningens förslag,
har motionärerna ansett sig böra eftersträva en förenkling därav på
så sätt, att ingångsvärdet inte skall utgöra anskaffningsvärde för varje särskilt
inköpt aktiepost utan att det genomsnittliga anskaffningsvärdet för
samtliga aktier av visst slag under ett och samma kalenderår skall utgöra
ingångsvärde vilken beräkningsmetod används i Danmark. Vidare bör på
sätt föreslås i propositionen vid vinstberäkningen avdrag medges med 500
kr. För att rent fiktiva vinster sammanhängande med inflationen inte skall
beskattas föreslås vidare efter mönster från markvärdekommittén att till
ingångsvärdet skall få läggas 3 procent på detta värde om året, motsvarande
den genomsnittliga inflation som vårt land haft det senaste årtiondet. Motionärerna
utgår ifrån att under den femåriga initialperioden dylika procenttillägg
inte skall utgå. Efter initialperiodens slut skall däremot den
skattskyldige vara berättigad till de procenttillägg som faller på dessa fem
år.
Schablonavdraget vid vinstberäkningen
I motionen I: 748 framhålls att det i propositionen föreslagna schablonavdraget
vid vinstberäkningen, i motsats till vad som gäller t. ex. det s. k.
kapitalavdraget och försäkringsavdraget, inte är differentierat mellan ensamstående
och äkta makar. Enligt motionärernas mening saknas anledning
att i förevarande fall tillämpa en annan teknik än den som använts
i fråga om nyss angivna avdrag. Motionärerna förordar därför att avdraget
för äkta makar får beräknas till högst 1 000 kr. per år. Någon åtskillnad
bör därvid inte göras mellan schablonmässigt beräknad vinst och vinst å
aktier som innehafts mindre än fem år.
Enligt motionärerna i motionen II: 875 ter det sig orimligt alt avdragsrätten
föreslås reducerad till hälften för gifta skattskyldiga i jämförelse
med ensamstående. Någon anledning att konstruera avdragsrätten annorlunda
än de redan gällande schablonavdragen föreligger inte. Inte minst när
man beaktar kvinnornas ökande yrkesverksamhet och därav följande större
ekonomiska självständighet ter det sig märkligt att inte medge parterna
i ett äktenskap samma avdragsrätt som gäller för ensamstående. Del
rimliga måste vara att tillerkänna vardera maken räll till avdrag, varvid
16 Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1966
eventuellt outnyttjat avdrag i ena makens deklaration skall kunna tillgodoräknas
andra maken.
Beskattningsobjekten
I motionerna 1: 7^6 och II: 915 föreslås i förenklingssyfte att realisationsvinstbeskattning
icke skall äga rum vid avyttring av limiterade preferensaktier
och teckningsrätter vid nyemission. För att underlätta näringslivets
kapitalförsörjning föreslås därjämte att investmentbolagens och aktiefondernas
aktieförsäljningar undantas från aktievinstbeskattningen.
Till stöd för yrkandet i motionen II: 919 anförs bl. a. För den som valt
att inte direkt förvärva börsaktier utan i stället göra detta indirekt genom
köp av aktier i investmentbolag eller andelsbevis i aktiefonder innebär
förslaget en allvarlig olägenhet. Det uppkommer nämligen en dubbel
vinstbeskattning, först vid aktieförsäljning från dess sida och därefter hos
intressenten i företaget vid aktie- resp. andelsförsäljning från intressentens
sida. Denna förvaltningsform, som vuxit fram för möjliggörande av aktieförvärv
av småsparare och andra liknande kategorier, blir belastad i en omfattning,
som gör förvaltningsformen oekonomisk. Om svensk industri skall
kunna fortsätta sin expansion, måste aktier med årligen ökat värde kontinuerligt
finnas utplacerade hos allmänheten. Beskärs genom den dubbla
beskattningen den stora publikens speciella placeringsform, motverkas såväl
fördelningssyftet som den önskvärda expansionen av industrin. Det bottenavdrag
på 500 kr., som avses bl. a. underlätta vidare förvärv av aktier,
förlorar sitt värde vid försäljningar från förvaltningsföretagens sida, eftersom
avdraget i fråga icke ökar på grund av att intressenterna i företagen
är många.
Därtill kommer att i skarven mellan det svenska skattesystemet och de
utländska kan uppkomma icke önskvärda verkningar av aktievinstskatten.
I de flesta länder saknas aktievinstskatt. Vidare bildas investmentbolag och
liknande organisationer av naturliga skäl framför allt i sådana länder, där
aktievinstskatt saknas och inte förväntas. Något principiellt hinder föreligger
inte för utländska organisationer, fria från aktievinstskatt, att förvärva
jämväl svenska aktier. Om de svenska motsvarande organisationerna
inte befrias från aktievinstskatt, diskrimineras de i konkurrensen med de
utländska om placerarnas kapital. Det finns redan nu utländska investmentbolag,
som specialiserat sig på skandinaviska aktier.
Strukturrationalisering
I motionen II: 920 framhålles angelägenheten av att det skatterättsliga
läget är klart då förhandlingar inleds om en försäljning av aktier i och
för samgående. Dessa förhandlingar är ofta långdragna och kräver betydande
tekniska och ekonomiska utredningar. Departementschefen framhåller,
att det inte är möjligt att i lagtexten närmare ange de fall då en försälj
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1966 17
ning skall fritas från beskattning. Även om det icke låter sig göra att fixera
samtliga fall är det dock av betydande värde om lagtexten kunde innehålla
klara regler för några s. k. normalfall. En dispensregel skulle då gälla i
övriga fall. Motionärerna anser det möjligt att införa entydiga regler dels
när aktier i ett företag förvärvas av ett annat aktiebolag och köpeskillingen
erläggs i form av nyemitterade aktier i det köpande bolaget och dels vid
försäljning av större poster av aktier, vilka representerar ett väsentligt inflytande
i företaget. I svensk skattelagstiftning ävensom i åtskilliga av våra
dubbelbeskattningsavtal har 25 procent av röstvärdet i ett aktiebolag ansetts
utgöra en sådan väsentlig del. Motionärerna förordar därför att skattefrihet
vid försäljning skall gälla om en eller flera säljare under ett och
samma kalenderår till en och samma köpare säljer aktier, som representerar
minst 25 procent av samtliga aktier i ett aktiebolag.
Vad angår dispensregelns utformning har i den föreslagna lagtexten intagits
uttrycket »strukturrationalisering som är önskvärd från allmän synpunkt».
Orden »önskvärd från allmän synpunkt» har icke preciserats i propositionen.
Enligt motionärernas mening är denna formulering alltför löslig
och kan leda till olikformighet i tillämpningen. Motionärerna anser därför
att de angivna orden bör utgå.
Som motivering för utredningsyrkandet i motionerna I: 751 och II: 921
anförs att ett klargörande beträffande dispensinstitutets omfattning framstår
som nödvändigt. Det är nämligen av synnerlig vikt för de skattskyldiga,
att det skatterättsliga läget är klart i detta hänseende, när förhandlingar
inleds om företagsöverlåtelser. I propositionen anförs, att det i regel torde
föreligga förutsättningar för dispens, om köpeskillingen lämnas i form av
aktier i det förvärvande företaget. Betalas köpeskillingen i likvida medel
har man däremot anledning, framhålls det, att ställa större krav på att det
är fråga om en sådan från allmän synpunkt angelägen strukturrationalisering
som bör medföra skattefrihet. Även om det möjligen finns starkare
skäl att anta att en överlåtelse, där likviden utgörs av aktier i det förvärvande
bolaget, är företagen av strukturrationaliseringsskäl, finns det dock
inte skäl att ställa större krav beträffande angelägenheten av strukturrationalisering
i de fall likviden utgår på annat sätt. Överlåtelser av s. k. organisationsaktier
bör regelmässigt föranleda skattebefrielse, såvida inte särskilda
skäl i det enskilda fallet talar häremot. Beträffande överlåtelser av aktier
i familj ebolag bör beaktas, att inte bara små företags uppgående i större
företag utan även samgående mellan flera småföretag kan vara värdefullt
från strukturrationaliseringssynpunkt. Samgående av företag i samma
bransch bör i allmänhet föranleda skattebefrielse, framför allt om det kan
göras troligt att någon överlåtelse inte skulle ha ägt rum om dispens ej erhållits.
Det bör beaktas att även överlåtelser av mindre aktieposter än major
itetsposter kan tjäna detta syfte. Av propositionen framgår inte vilket
2 intrång till riksdagens protokoll 1966. 7 samt. Nr 46
18
Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1966
anskaffningsvärde sådana aktier skall anses ha som erhållits i likvid vid
en överlåtelse, där skattebefrielse medgivits. Det naturliga torde vara att
anskaffningsvärdet anses utgöras av aktiernas marknadsvärde vid tiden för
överlåtelsen. Ett klarläggande av berörda frågor torde lämpligen böra ske
därigenom att riksdagen begär att Kungl. Maj :t efter hörande av riksskattenämnden
och med beaktande av anförda synpunkter snarast utarbetar mer
preciserade riktlinjer beträffande dispensinstitutets användningsområde.
Aktier förvärvade genom icke onerösa fång
För att ytterligare förenkla systemet yrkas i motionerna I: 746 och II: 915
att den nuvarande skattefriheten för vinst, som uppkommit vid avyttring
av aktier vilka förvärvats genom arv eller gåva, bibehålies oförändrad. Om
yrkandet i denna del inte bifalles föreslår motionärerna att, när det gäller
avyttring av arvfallen egendom, värdet vid dödsfallet, dvs. bouppteckningsvärdet,
alltid skall få utgöra ingångsvärde. Motsvarande bör gälla vid
gåva.
Latent skatteskuld
Frågan om hänsynstagande till latent skatteskuld vid förmögenhets- samt
arvs- och gåvobeskattningen behandlas i motionen I: 748, vari anförs i huvudsak
följande. Departementschefen har i sitt förslag underlåtit att beakta
det förhållandet att all förmögenhet, bestående av aktier, belastas med en
latent skatteskuld i den mån aktieinnehavet varit underkastat värdestegring
på minst 5 procent. En betydande del av aktierna innehas av fysiska personer
med skattepliktig förmögenhet, varför det borde ha varit naturligt att
dra konsekvenserna härav. De hårda verkningarna av inkomst- och förmögenhetsskatten
på aktier medför att en mycket stor del av värdestegringen
blir föremål för beskattning. Det förhållandet att avdrag för latent skatteskuld
ännu inte generellt införts — trots de starka rättviseskäl som talar
därför — kan självfallet inte åberopas för att missförhållandet utsträcks
till nya områden. Enligt motionärernas mening måste beaktas att aktier
redan nu tillhör de kapitalplaceringsobjekt som vid sidan av kontanta medel
hårdast drabbas av förmögenhetsskatten. Ett schablonmässigt beräknat avdrag
för den latenta skatteskulden på 6 procent av det enligt nu gällande
regler framräknade förmögenhetsvärdet för aktier ter sig i högsta grad befogat.
Även om en dylik bestämmelse skulle innebära en skattelindring för
de skattskyldiga, vilkas aktier inte undergått den värdestegring som erfordras
för realisationsvinstbeskattningen, synes det vara rimligare att vara något
för generös i ett fåtal fall än att i flertalet fall utta skatt på fiktiv förmögenhet.
På liknande sätt bör vid arvs- och gåvobeskattningen — i avvaktan
på det resultat vartill den av departementschefen förutskickade utredningen
kan komma vid arvs- och gåvobeskattningen — värdet på aktier reduceras
med 6 procent.
19
Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1966
Realisationsförlust
I motionerna 1: 746 och II: 915 föreslås en utvidgad rätt till förlustutjämning
även beträffande realisationsförluster. Införandet av en sådan rätt finner
motionärerna befogad med tanke på den utvidgning av realisationsvinstbeskattningen
som föreslås. Som argument för den föreslagna rätten åberopas
den strukturrationalisering som pågår inom näringslivet med företagsnedläggelser
och kapitalförluster som följd.
Motionärerna i motionen 1: 748 framhåller, att rätten till avdrag för förluster
måste ses som en integrerande del av ifrågavarande lagstiftning. Om
man inför de nya skärpta beskattningsreglerna, bör man samtidigt medge
rätt till avdrag för förluster i motsvarande mån. Den motivering departementschefen
anfört är knappast till någon tröst för den som haft förlusten.
Motionärerna finner en sådan behandling av skattskyldiga direkt diskriminerande
och ovärdig en rättsstat. Avdrag för realisationsförluster bör därför
medges. Förlusten bör i likhet med vad som nu gäller för aktier, vilka innehafts
minst 4 men ej 5 år, vara avdragsgill till 25 procent.
Värdering av icke börsnoterade aktier
I motionerna 1:746 och 11:915 anförs. En svag punkt i propositionen är
behandlingen av de icke börsnoterade aktierna och med dem familjeföretagen.
Motionärerna säger sig i denna del icke ha haft möjlighet att finna någon
tillfredsställande lösning utan föreslår att riksdagen hos Kungl. Maj :t
begär utredning om ändrade regler för värdering av aktierna i dessa bolag.
Ackumulerad inkomst
I motionen I: 748 anförs. Reglerna om ackumulerad inkomst har i propositionen
inte givits generell räckvidd i fråga om aktievinster utan har begränsats
till försäljning av aktier i familjebolag eller andelar i handels- och
kommanditbolag. Enligt motionärernas uppfattning saknas anledning att
göra åtskillnad mellan olika fall av ak tievinstför sälj ning. Reglerna om ackumulerad
inkomst bör rimligen vara tillämpliga i samtliga fall då aktier och
liknande tillgångar försäljs med vinst sedan de innehafts i minst fem år.
Förutom att materiella skäl talar för en sådan regel framhålls att det praktiska
handhavandet kommer att väsentligt underlättas.
Utskiftningsskatten
Motionärerna i motionen 1: 748 erinrar om att enligt gällande praxis jämställes
inlösning av aktier i realisationsvinstskattehänseende med försäljning.
Genom att utskiftningsskatt uttas för vad som tillförs aktieägaren utöver
det ursprungligen tillskjutna beloppet kommer en i tiden obegränsad
realisationsvinstskatt att leda till en flerdubbel beskattning av aktiebolagets
inkomster, vilket uppenbart strider mot de på detta område rådande all
-
20 Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1966
männa principerna. Med hänsyn härtill hemställs att de föreslagna nya
reglerna inte skall tillämpas då aktier, som innehafts i minst fem år, inlöses
i samband med utskiftning av bolagstillgången.
Ikraf trädandebestämmelserna
I motionerna I: 746 och II: 915 föreslås följande ikraftträdandebestämmelser.
För aktier som förvärvats före den 1 juli 1961 bör som erlagd köpeskilling
anses aktiens noterade värde den 30 juni 1966, dock att den skattskyldige
må som ingångsvärde åberopa det faktiska inköpsvärdet, om han
kan styrka att detta varit högre än deklarationsvärdet per den 30 juni 1966.
Sistnämnda värde skall jämte värdet den 31 december 1966 angivas i den
allmänna självdeklarationen för fysisk person som avlämnas vid 1967 års
taxering. I avvaktan på den av motionärerna begärda utredningen rörande
värderingen av icke börsnoterade aktier bör i ikraftträdandebestämmelserna
införas en presumtion för att vid avyttring av sådan aktie förvärvad före
den 1 juli 1966 försäljningssumman skall anses motsvara aktiens verkliga
värde nämnda dag.
Motionärerna i motionen 1:748 påpekar, att i de föreslagna övergångsbestämmelserna
hänsyn inte tagits till att aktier, som försäljs med vinst
efter den 30 juni 1966, kan ha undergått värdestegring före nyssnämnda
tidpunkt. En beskattning av redan intjänade vinster blir alltså följden. Visserligen
säger departementschefen, att aktieägaren har att välja mellan att
sälja före den 1 juli 1966 eller behålla värdepapperen och vid en senare försäljning
bli beskattad enligt de nya reglerna. Om man emellertid placerar
försäljningssumman i andra värdepapper kommer i de flesta fall transaktionen
att visa sig meningslös ur beskattningssynpunkt. Vad som åstadkommes
är i realiteten en retroaktiv beskattning av redan intjänade vinster.
Resonemanget lider även av den svagheten att det ökade utbudet före halvårsskiftet
kan förväntas medföra en störning av aktiemarknaden i en för
säljarna ogynnsam riktning. Motionärerna kan inte acceptera att redan
gjorda transaktioner blir föremål för beskattning på angivet sätt utan föreslår
att övergångstiden görs längre, varvid lämpligen den 1 januari 1967 bör
väljas som stickdag. Härigenom skapas bättre möjligheter för en anpassning
till det nya systemet. Vidare föreslås att alla aktier, som innehafts fem
år eller mer per den 1 januari 1967, icke skall omfattas av de nya bestämmelserna.
Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1966
21
Utskottets yttrande
Gällande bestämmelser för beskattning av realisationsvinst på aktier och
andra värdepapper liksom på lös egendom över huvud taget innebär att, om
den avyttrade egendomen förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt
fång och innehafts under minst fem år, vinsten är helt skattefri. Sker
försäljningen inom femårsperioden beskattas under de två första åren hela
vinsten, och under de återstående tre åren av beskattningsperioden reduceras
vinsten med 25 procent per år till 75, 50 resp. 25 procent av vinsten. Har
aktierna förvärvats genom icke oneröst fång, exempelvis genom arv eller
gåva, är realisationsvinsten med vissa undantag helt skattefri oberoende av
innehavstidens längd. Realisationsförlust får endast avdras från realisationsvinst
eller lotterivinst under samma år och således inte från inkomst
av annat slag. I fråga om realisationsförlust gäller samma reduktionsregler
i förhållande till innehavstiden som beträffande realisationsvinst.
I den förevarande propositionen föreslås på grundval av det förslag, som
framlagts i aktievinstutredningens betänkande om aktievinsters beskattning
(SOU 1965: 72), en av innehavstidens längd oberoende beskattning av vinst
vid avyttring av aktie, andel i aktiefond, fondandel, teckningsrätt, andel i
ekonomisk förening, handels- och kommanditbolag samt annan därmed
jämförlig andelsrätt eller aktie. Aktie eller andel i bostadsaktiebolag eller
bostadsförening skall dock endast vara underkastad hittills gällande regler
för tidsbegränsad realisationsvinstbeskattning.
Förslaget innebär att nuvarande regler om beskattning av den faktiska
vinsten efter en fallande skala under de första fem innehavsåren bibehålies
oförändrade. I motsats till vad som nu gäller skall dock vinst vid försäljning
av aktier, som förvärvats genom icke oneröst fång, beskattas. Innehavstiden
skall därvid beräknas med utgångspunkt från det senaste onerösa
fånget. Vidare föreslås i enlighet med skatteflyktskommitténs förslag
en ändring av den s. k. skyldemansregeln vid alla former av realisationsvinstbeskattning
av innebörd att den som erhållit egendom i gåva av make
eller skyldeman eller genom bodelning skall beskattas enligt samma regler,
som skulle gällt för hans fångesman.
Efter femårsperiodens utgång skall realisationsvinst på aktier beräknas
efter schablonmässiga grunder till 10 procent av försäljningspriset efter
avdrag för kostnaderna för försäljningen. Om den skattskyldige kan göra
sannolikt, att försäljningen skett utan vinst eller med vinst, som inte överstiger
5 procent av försäljningspriset, skall beskattning dock inte ske. Från
den schablonmässigt beräknade realisationsvinsten skall avdrag medges med
högst 500 kr. De skärpta beskattningsreglerna skall enligt förslaget inte äga
tillämpning vid omflyttning av organisationsaktier inom en koncern. Vidare
22
Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1966
föreslås att Kungl. Maj :t skall erhålla rätt att medge dispens helt eller delvis
från den schablonmässiga vinstbeskattningen, om denna kan antas
hindra från allmän synpunkt önskvärd strukturrationalisering.
Vid tvångsförsäljning av aktier skall skattepliktig realisationsvinst varken
under den första femårsperioden av innehavet eller därefter beräknas till
högre belopp än 10 procent av försäljningspriset.
Förlust på aktier under de första fem åren av innehavstiden skall enligt
förslaget liksom för närvarande få avdras från realisationsvinst — även
schablonmässigt beräknad sådan vinst —- som uppkommit under samma år
som förlusten. Efter femårsperiodens utgång skall realisationsförlust inte
vara avdragsgill.
Bestämmelserna om ackumulerad inkomst föreslås bli tillämpliga på vinst
vid försäljning av aktier i familjebolag eller andelar i handels- och kommanditbolag,
om aktierna eller andelarna vid avyttringen innehades av ett
fåtal fysiska personer och vinsten beräknas enligt schablonmetoden.
De nya reglerna, som beräknas medföra en årlig ökning av skatteintäkterna
för staten med ca 70 milj. kr. och för kommunerna med ca 30 milj. kr.,
föreslås skola gälla fr. o. in. 1967 års taxering och avse försäljningar, som
sker efter den 30 juni 1966.
Av aktievinstutredningens undersökningar rörande kursutvecklingen för
börsnoterade aktier och aktier på fondhandlarnas kurslista framgår att kurserna
under den senaste tjugoårsperioden i genomsnitt stigit ungefär dubbelt
så mycket som den allmänna prisnivån enligt konsumentprisindex. Ser
man enbart till den senaste tioårsperioden är den genomsnittliga kursuppgången
i förhållande till konsumentprisindex ännu större. Halva kursuppgången
representerar således en värdetillväxt utöver penningsvärdeförändringen
under samma tid. Om man även tar hänsyn till värdestegringen har
aktier under efterkrigstiden givit en i förhållande till andra kapitalplaceringar
mycket god förräntning. På grund härav har investeringar i företrädesvis
börsnoterade aktier blivit alltmer attraktiva för såväl enskilda som
företag. Det starkt ökade intresset för kapitalplaceringar i realtillgångar, det
förhållandevis ringa utbudet på aktiemarknaden och de goda konjunkturerna
för näringslivet torde endast delvis utgöra förklaringen till de betydande
kursstegringar på aktier, som ägt rum under senare år. Man torde i sammanhanget
nämligen inte kunna bortse från att den skattefrihet för försäljningsvinster
på aktier, som enligt nuvarande regler för realisationsvinstbeskattningen
inträder efter fem års innehav, i hög grad bidragit till kursstegringarna.
Gällande regler för realisationsvinstbeskattning av fast och lös egendom
är utformade utan hänsynstagande till den värdeökning, som egendomen
på grund av penningvärdeförändringen undergått under innehavstiden.
Att beskattningen sker efter en fallande skala är motiverat av att be
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1966 23
skattningen helt upphör efter viss tid. Genom den samhällsekonomiska utvecklingen
och penningvärdeförändringen har emellertid en omprövning av
beskattningsreglerna vid avyttring av bl. a. fast egendom och aktier aktualiserats.
Det har i den allmänna debatten med fog ifrågasatts, om den efter
viss tids innehav inträdande skattefriheten för realiserad värdestegring står
i överensstämmelse med den för vårt beskattningssystem grundläggande
skatteförmågeprincipen.
Mot bakgrunden av vad ovan anförts framstår det enligt utskottets mening
som angeläget, att reglerna för beskattning av vinster vid aktieförsäljningar
snarast erhåller en mer ändamålsenlig utformning. Även om det i
propositionen framlagda förslaget innebär betydande förbättringar och förenklingar
i förhållande till aktievinstutredningens förslag, kan inte förnekas
att förslaget är behäftat med vissa påtagliga brister, vilka till väsentlig del
sammanhänger med att den i tiden utökade beskattningen av aktievinster
enligt en schablonmässig metod för inkomstberäkningen direkt anknutits
till nuvarande system med beskattning av den exakt beräknade vinsten efter
en fallande skala under den första femårsperioden av innehavet. Utskottet
har därför övervägt olika möjligheter att eliminera tröskeleffekterna och de
regressiva verkningarna av förslaget. Under den tid som stått till buds har
det dock inte varit möjligt att finna en acceptabel lösning, som utan att
ytterligare skärpa beskattningen tillgodoser kravet på enkelhet i tillämpningen.
Nackdelarna med förslaget bör emellertid inte överdrivas. Genom
den försiktigt avvägda skattesatsen och möjligheterna till skattebefrielse
torde det inte finnas anledning befara att förslaget kommer att få allvarliga
återverkningar på näringslivets kapitalanskaffning. Enligt utskottets mening
föreligger inte heller ett så nära samband mellan aktier och annan egendom
att det är motiverat att direkt samordna reglerna om beskattning av vinster
vid försäljningar av aktier med regler, som avser avyttring av fast egendom.
Det bör därför inte inge betänkligheter att redan nu införa ändrade regler
för beskattning av vinster vid försäljning av aktier.
Trots att utskottet således är medvetet om att vissa brister vidlåder förslaget,
anser utskottet den föreslagna reformen så angelägen av rättviseskäl
och från fördelningspolitisk synpunkt, att den bör genomföras utan tidsutdräkt.
Utskottet tillstyrker därför i princip departementschefens förslag.
Av det anförda framgår att utskottet inte kan biträda den i motionerna
I: 749 av herr Holmberg m. fl. och II: 910 av herr Bohman m. fl. uttalade
uppfattningen, att propositionen bör avslås och att nytt förslag bör föreläggas
riksdagen efter förnyad utredning av frågan.
Yrkanden om ytterligare utredning av aktievinstbeskattningen framställes
också i motionerna 1:750 av herrar Lundström och Bengtson samt 11:917
av herrar Hedlund och Ohlin ävensom i motionen II: 918 av herr Hermansson
m. fl. I de båda förstnämnda motionerna frainhålles att så starka be
-
24
Bevillningsutskottets betänkande nr i6 år 1966
tänkligheter kan anföras mot den föreslagna konstruktionen av beskattningen,
att den endast kan accepteras som ett provisorium i avvaktan på ny
utredning av aktievinstbeskattningen och därmed sammanhängande spörsmål.
Den i motionen II: 918 begärda utredningen syftar till en sådan skärpning
av aktievinstbeskattningen, att realiserade kapitalvinster blir beskattade
i samma utsträckning som annan inkomst.
I propositionen har departementschefen uttalat, att den föreslagna beskattningsmetoden
kan behöva överses efter viss tid med ledning av de erfarenheter,
som då vunnits, och att en erforderlig samordning bör ske, när
motsvarande regler för fast egendom ändras. Departementschefen har vidare
tillkännagivit sin avsikt atl låta verkställa en översyn av den s. k. Annelllagen
och utarbeta permanenta regler som ersättning för denna lagstiftning.
Förslag härom kan eventuellt föreläggas nästa års riksdag. Slutligen har
i propositionen framhållits att frågan om avdrag för latent skatteskuld vid
arvsbeskattningen bör utredas i samband med en kommande översyn av
arvs- och gåvobeskattningen.
Utskottet vill för sin del starkt understryka nödvändigheten av att de föreslagna
beskattningsreglerna blir föremål för överarbetning och samordning
med de förslag, som är att vänta från markvärdekommittén, aktiefondsutredningen
och företagsskatteutredningen, samt att de kompletterande utredningar,
som omnämnes i propositionen, snarast påbörjas och förslag
utan dröjsmål förelägges riksdagen. Med det anförda anser utskottet sig ha
besvarat utredningsyrkandena i motionerna I: 749 och II: 916 samt I: 750
och 11:917.
Vad härefter angår det i motionen 11:918 framförda utredningsyrkandet
vill utskottet framhålla, att det föreslagna systemet för beskattning av försälj
ningsvinster på aktier även internationellt sett är helt oprövat, varför
det finns anledning att först avvakta lagstiftningens verkningar i olika hänseenden,
innan ytterligare skärpningar av beskattningen övervägs. Det är
nämligen inte helt uteslutet att redan en relativt sett mindre höjning av procentsatsen
vid den schablonmässiga vinstberäkningen kan åstadkomma en
ökad fastlåsning på aktiemarknaden samt medföra menliga verkningar för
sparandet och näringslivets kapitalförsörjning. Utskottet avstyrker således
bifall till utredningsyrkandet i motionen II: 918.
Utskottet behandlar härefter de i motionerna framställda yrkandena om
vissa ändringar i departementschefens förslag.
I motionen II: 918 av herr Hermansson m. fl. hemställes att procentsatsen
vid den schablonmässiga beräkningen av försäljningsvinsten efter femårsperiodens
utgång skall bestämmas till 15 i stället för i propositionen föreslagna
10.
Som utskottet redan framhållit kan även en mindre höjning av procentsatsen
få mindre önskvärda verkningar på sparande och kapitalförsörjning.
Härtill kommer att vid avvägningen av procentsatsens storlek en mängd
Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1966
25
olika omständigheter måste beaktas, bl. a. att en viss beskattning av kapitalvinster
sker genom arvs- och gåvobeskattningen samt förmögenhetsbeskattningen.
Systemet bygger vidare på den förutsättningen, att någon exakt
beräkning av vinster eller förluster inte skall göras, varför avdrag för förluster
inte heller medges efter den femåriga initialperiodens utgång. Procentsatsens
storlek kan givetvis inte bestämmas endast med utgångspunkt
från de senare årens kursutveckling. Hänsyn måste också tas till att den
framtida kursutvecklingen kan bli mer ogynnsam och till att kapitalplaceringar
i aktier innebär ett visst risktagande. På grund härav kan utskottet
inte tillstyrka, att procentsatsen sättes högre än 10. Med det anförda avstyrker
utskottet bifall till motionen även i denna del.
I motionerna I: 746 av herr Gösta Jacobsson m. fl. och 11:915 av herr
Lothigius m. fl. föreslås att den skattskyldige skall äga rätt att beräkna den
skattepliktiga realisationsvinsten efter femårsperiodens utgång antingen i
enlighet med den i propositionen förordade schablonmetoden, dvs. till 10
procent av försäljningspriset, eller till 30 procent av vinsten vid avytiringen.
Därjämte föreslås att vid beräknandet av vinsten som ingångsvärde skall
upptas det genomsnittliga anskaffningsvärdet för aktier av ett och samma
slag, som förvärvats under ett kalenderår.
Vad motionärerna sålunda förordat överensstämmer i allt väsentligt med
aktievinstutredningens förslag rörande vinstberäkningen. Man får självfallet
ett från rättvisesynpunkt mera tillfredsställande system, om man i enlighet
med utredningens förslag inför en valrätt mellan en beskattning enligt schablonmetoden
och en beskattning av den exakt beräknade vinsten. I remissyttrandena
har emellertid särskilt framhållits att tillämpningen av de av utredningen
föreslagna bestämmelserna kommer att medföra betydande praktiska
och kontrolltekniska svårigheter. Under senare år har man från statsmakternas
sida eftersträvat att i möjligaste mån förenkla inkomstbeskattningen
av främst fysiska personer. Enligt utskottets mening är det ett oavvisligt
krav att man vid införandet av en till tiden obegränsad kapitalvinstbeskattning
av aktier och därmed jämförliga värdepapper konstruerar reglerna
så, att tillämpningen av bestämmelserna och taxeringskontrollen på
allt sätt underlättas. Från dessa utgångspunkter innebär förslaget i propositionen
vissa fördelar. Det ligger i sakens natur att en schablonmässig
vinstberäkning slår mer eller mindre ojämnt i det enskilda fallet. Om schablonen
blir till fördel eller nackdel under en längre period beror på hur
värdet på de försålda värdepappren förändras. Fn sådan uteslutande inkomstberäkningsmetod
är i och för sig inte någon nyhet i vår skattelagstiftning,
och de nackdelar, som kan vara förenade därmed, får vägas mot
de förenklingar för såväl de skattskyldiga som taxeringsmyndigheterna, som
en dylik metod medför. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna
I: 746 och II: 915 i berörda delar.
26
Bevillningsutskottets betänkande nr 4G år 1966
Frågan om införande av ett särskilt avdrag vid vinstberäkningen för att
neutralisera penningvärdeutvecklingen har aktualiserats i motionerna I: 750
av herrar Lundström och Bengtson samt 11:917 av herrar Hedlund och
Ohlin ävensom i motionerna I: 746 av herr Gösta Jacobsson m. fl. och II: 915
av herr Lothigius m. fl. I de förstnämnda motionerna yrkas att avdrag från
försäljningssumman medges med 2 procent för varje år som aktien innehafts,
dock sammanlagt högst 20 år, innan beräkning av skattepliktig vinst
enligt schablonen sker. Enligt förslaget i motionerna I: 746 och II: 915 skall
vid den faktiska vinstberäkning, som i motionerna förordas efter femårsperiodens
utgång som alternativ till den schablonmässiga beräkningen av
vinsten, till ingångsvärdet läggas 3 procent av detta värde för varje år som
aktien innehafts.
Med anledning härav får utskottet framhålla att vid avvägningen av procentsatsens
storlek viss hänsyn tagits till penningvärdeförändringen. Därvid
har nämligen beaktats att aktievärdena under den senaste tjugoårsperioden
ökat ungefär dubbelt så mycket som erfordras för att bibehålla det i aktier
investerade kapitalets realvärde. Eftersom man beträffande andra inkomstslag
inte tar hänsyn till penningvärdeutvecklingen vid beskattningen i annan
mån än att vissa justeringar sker av skatteskalor och skattesatser, när
så anses påkallat, finns enligt utskottets mening inte anledning att i fråga
om kapitalvinster införa ett speciellt inflationsavdrag i syfte att enbart beskatta
reala vinster. En sådan anordning skulle dessutom verka diskriminerande
på placeringar i nominella tillgångar, såsom banktillgodohavanden
och obligationer, samt leda till en från samhällsekonomisk synpunkt inte
önskvärd snedvridning av kapitalplaceringarna. Utskottet kan därför inte
tillstyrka att ett inflationsavdrag införes vid beräkningen av realisationsvinst
på aktier och avstyrker således bifall till motionerna I: 750 och II: 917
samt I: 746 och II: 915 även i denna del.
För att begränsa de fall då undersökning av vinstens storlek kan bli aktuell,
när det gäller försäljning av teckningsrätter, fondandelar o. d., föreslås
i propositionen att från den schablonmässigt beräknade vinsten under
ett och samma beskattningsår avdrag medges med högst 500 kr. oberoende
av om den skattskyldige är gift eller ej. I motionen I: 748 av herrar Eskilsson
och Lundberg samt i motionen II: 875 av herr Regnéll m. fl. yrkas att gifta
sammanlevande makar skall tillerkännas avdrag med 1 000 kr. Motionärerna
i motionen I: 748 hemställer dessutom, att avdrag även skall medges vid beräkning
av realisationsvinst enligt vanliga regler under femårsperioden.
Det ifrågavarande avdraget kan inte jämställas med sparavdraget i inkomstkällan
kapital eller med försäkringsavdraget utan syftar i första hand
till att förenkla beskattningsförfarandet. Avdraget bör ses som en integrerande
del av bestämmelserna om schablonmässig beräkning av realisationsvinst
efter femårsperiodens utgång. Det är därför inte motiverat att ut
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1966
27
sträcka avdragsrätten till sådana fall, då beskattningen grundas på en exakt
beräkning av realisationsvinsten. Under sådana förhållanden finns det enligt
utskottets uppfattning inte heller skäl att fördubbla avdraget för makar.
En sådan anordning är dessutom ägnad att försvåra en framtida övergång
till särtaxering. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen
I: 748 i berörda del ävensom till motionen II: 875.
I motionerna I: 746 av herr Gösta Jacobsson m. fl. och 11:915 av herr
Lothigius m. fl. samt i motionen II: 919 av herr Nordgren m. fl. yrkas att
aktiefonder och investmentbolag inte skall beskattas för realisationsvinst
vid avy Ur ing av aktier efter utgången av den femåriga initialperioden. Enligt
de båda förstnämnda motionerna bör i förenklingssyfte även vinster vid
försäljningar av limiterade preferensaktier och teckningsrätter vara undantagna
från realisationsvinstbeskattning.
Den verksamhet, som bedrivs av aktiefonderna, är inte reglerad i gällande
rätt. Med hänsyn härtill har en särskild utredning — aktiefondsutredningen
— fått i uppdrag att verkställa översyn bl. a. av de civil- och skatterättsliga
spörsmål, som är förenade med den form av handel med värdepapper, som
sådana fonder bedriver. Enligt gällande principer för beskattningen torde
aktiefonderna vara skattskyldiga för försälj ningsvinster i samband med
omplacering av förvaltade aktier, om de sålda aktierna innehafts kortare
tid än fem år. Även ägare av aktiefondsbevis torde vara skattskyldiga för
den vinst, som uppkommer vid försäljning av beviset. Utskottet delar departementschefens
uppfattning, att särskilda undantagsregler för vinstbeskattningen
av de ifrågavarande företagens aktievinster inte nu bör införas. Detta
utesluter emellertid inte att modifikationer i reglerna för vinstbeskattningen
senare kan tänkas bli aktuella i samband med de förslag, som kan komma
att framläggas av aktiefondsutredningen.
Vad härefter angår frågan om undantag från skatteplikt för investmentbolag
vill utskottet erinra om att sådana förvaltningsbolag enligt Annell-lagens
bestämmelser endast är skattskyldiga för uppburna aktieutdelningar
i den mån sammanlagda beloppet av utdelningarna överstiger 125 procent
av den av bolaget beslutade utdelningen. Genom det i propositionen föreslagna
dispensförfarandet torde investmentbolagen i flertalet fall komma
att bli befriade från aktievinstbeskattning, om försäljningen sker i strukturrationaliseringssyfte.
Något skäl att medge generellt undantag för sådana
försäljningar, som syftar till en omplacering i andra aktier, föreligger
enligt utskottets uppfattning inte.
Med hänsyn till att vinster, som inte överstiger 5 procent av försäljningspriset,
undantagits och till att vid bestämmandet av skattesatsens storlek
hänsyn tagits till fluktuationerna på aktiemarknaden, finns det heller inte
anledning frita de limiterade preferensaktierna från beskattning. Genom
500-kronorsavdraget kommer försäljningar av teckningsrätter i betydande
28
Bevillningsutskottets betänkande nr A6 år 1966
utsträckning att bli helt undantagna från beskattningen. Av ovan anförda
skäl anser utskottet sig inte kunna tillstyrka bifall till motionerna I: 746
och II: 915 i berörda delar eller till motionen II: 919.
Den i propositionen föreslagna dispensbestämmelsen vid aktieförsäljningar
i strulcturrationaliseringssyfte har uppmärksammats i några motioner.
I motionerna I: 751 av herr Sundin m. fl. samt II: 921 av herrar Sterne
och Antonsson begäres omedelbar utredning om mer preciserade riktlinjer
för användningen av dispensinstitutet. Motionärerna anser i motsats till departementschefen,
att det inte finns anledning att vid dispensgivningen ställa
större krav på angelägenheten av strukturrationalisering om likviden lämnas
i form av aktier i det förvärvande företaget än om den erläggs på annat sätt.
Vidare framhålles att ett samgående mellan flera mindre företag liksom
mellan företag i samma bransch kan vara så värdefullt från strukturrationaliseringssynpunkt
att det bör föranleda skattebefrielse. Slutligen framhåller
motionärerna att, om aktier erhållits som likvid vid försäljningen, aktiernas
marknadsvärde vid tiden för överlåtelsen bör anses utgöra anskaffningsvärde.
Motionärerna i motionen II: 920 av herr Nordgren m. fl. hemställer, att
författningstexten kompletteras med uttryckliga bestämmelser om skattefrihet
dels vid aktieöverlåtelse mellan bolag, när likviden erläggs i form av
nyemitterade aktier i det förvärvande bolaget, och dels vid försäljning under
ett kalenderår till samme köpare av aktier, som representerar minst 25 procent
av aktierna i ett aktiebolag. Dessutom anser motionärerna, att dispensregeln
givits en alltför löslig utformning, som kan leda till olikformighet i
tillämpningen, och att därför orden »önskvärd från allmän synpunkt» i författningstexten
skall utgå.
Den i propositionen föreslagna undantagsbestämmelsen i strukturrationaliseringsfallen
är en nyhet i skattelagstiftningen. Med hänsyn härtill torde
det vara förenat med betydande svårigheter att redan nu på ett från olika
synpunkter tillfredsställande sätt ange de fall, då en aktieförsäljning skall
fritas från beskattning enligt schablonmetoden. Alternativet med ett dispensförfarande
synes utskottet därför vara att föredraga framför att i författningstexten
uttryckligen söka ange, när dylika försäljningar skall vara undantagna
från beskattning. Utskottet vill även erinra om att en liknande
dispensbestämmelse finns intagen bl. a. i 12 § Annell-lagen. Inte heller i
nämnda författningsrum har det ansetts erforderligt eller lämpligt att närmare
ange de omständigheter under vilka skattefrihet skall föreligga. Enligt
utskottets mening är det emellertid angeläget att prövningen av dispensfallen
blir så liberal och likformig som möjligt och att därvid de synpunkter
beaktas, som framförts i motionerna. Det är inte uteslutet att man med stöd
av vunna erfarenheter så småningom kan utforma författningsregler av den
art motionärerna avser. Utskottet vill slutligen erinra om möjligheterna att
29
Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1966
hos Kungl. Maj :t, innan transaktionen genomföres, begära befrielse från
beskattning av aktieförsäljningar. Med det anförda anser utskottet sig ha
besvarat motionerna I: 751 och II: 921 ävensom motionen II: 920.
I propositionen föreslås uttryckliga bestämmelser om frihet från beskattning
för realisationsvinst vid överlåtelse mellan koncernbolag av aktie i aktiebolag
eller andel i handelsbolag eller ekonomisk förening. Av departementschefens
uttalande framgår, att den föreslagna friheten från beskattning
skall gälla vid överföringar inom koncerner, och någon begränsning har
därvid inte gjorts till svenska dotterföretag. Författningstexten täcker emellertid,
såsom Industriens skattesakkunnige i en till utskottet ingiven skrivelse
framhållit, endast dotteraktiebolag samt handelsbolag eller ekonomisk
förening som är dotterföretag. I utlandet förekommer därjämte andra juridiska
personer med annan juridisk beteckning än de i lagrummet nämnda.
Utskottet föreslår därför ett tillägg till författningstexten i förtydligande
syfte.
I motionerna 1:746 av herr Gösta Jacobsson m. fl. och 11:915 av herr
Lothigius m. fl. hemställes att vinst vid försäljning av aktie, som förvärvats
genom benefikt fång, inte skall anses som skattepliktig realisationsvinst. Om
detta yrkande inte bifalles yrkas i andra hand att värdet på dödsdagen eller
vid gåvotillfället skall utgöra ingångsvärde vid beräkning av vinsten.
Vid införandet av en till tiden obunden aktievinstbeskattning får det anses
ligga i linje med beskattningens syfte att ingen del av värdestegringen undantas
från beskattning. Ett bibehållande av den nuvarande skillnaden mellan
onerösa och icke onerösa förvärv vid en evig realisationsvinstbeskattning
av aktier är enligt utskottets mening inte försvarbart med hänsyn till
kravet på rättvisa och likformighet vid beskattningen. Motionärernas förslag
är dessutom ägnat att minska rörligheten på aktiemarknaden. Utskottet anser
sig därför inte kunna tillstyrka bifall till motionerna I: 746 och II: 915
i denna del.
Frågan om avdrag för latent skatteskuld har aktualiserats i motionen
I: 748 av herrar Eskilsson och Lundberg, vari hemställes att värdet på aktier
och liknande tillgångar skall reduceras med 6 procent vid förmögenhetsbeskattningen
samt vid arvs- och gåvobeskattningen. I detta sammanhang behandlar
utskottet även yrkandet om utredning av frågan om ändrade regler
för värdering av icke börsnoterade aktier i motionerna I: 746 av herr Gösta
Jacobsson m. fl. och II: 915 av herr Lothigius m. fl.
Vid beskattningen medges i princip inte direkta avdrag för latent skatteskuld.
Vid värdering av icke börsnoterade aktier vid förmögenhetsbeskattningen
tas dock viss hänsyn till skatteskuld på dolda reserver och till utskiftningsskatteskuld.
Det är då inte fråga om direkta avdrag utan om eu
värdeuppskattning vid bestämmandet av aktiernas allmänna saluvärde. Det
torde inte vara orealistiskt att räkna med att kursvärdet på börsnoterade
30
Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1966
aktier i någon mån kommer att påverkas av den skatteskuld, som åvilar
aktierna. I fråga om icke börsnoterade aktier torde det få ankomma på riksskattenämnden
att närmare överväga om en ändring av normerna för värderingen
av sådana aktier erfordras. Som tidigare nämnts kommer frågan om
avdrag för latent skatteskuld vid arvsbeskattningen att närmare utredas i
samband med en kommande översyn av arvs- och gåvobeskattningen. Av
det anförda framgår att utskottet f. n. inte är berett tillstyrka införandet
av direkta avdrag för latent skatteskuld vid beskattningen. Uskottet avstyrker
således bifall till motionen I: 748 i berörda del.
Med det anförda anser utskottet sig även ha besvarat utredningsyrkandet
om ändrade regler för värdering av icke börsnoterade aktier i motionerna
I: 746 och II: 915.
Frågan om avdrag för realisationsförlust har aktualiserats i motionerna
I: 746 av herr Gösta Jacobsson m. fl. och II: 915 av herr Lothigius m. fl. samt
i motionen I: 748 av herrar Eskilsson och Lundberg. I sistnämnda motion
yrkas att avdrag för realisationsförlust efter femårsperiodens utgång skall
medges med 25 procent av den redovisade förlusten, medan yrkandet i motionerna
I: 746 och II: 915 går ut på att realisationsförlust, som inte kunnat
avdras från realisationsvinst under samma beskattningsår, skall få avdras
från realisationsvinst under nästfoljande fem år.
Förlust, som uppkommer i samband med försäljning av aktier efter femårsperiodens
utgång, är enligt förslaget i propositionen inte avdragsgill,
eftersom hänsyn härtill tagits vid avvägningen av procentsatsen i schablonregeln.
Förslaget i motionen 1:748 förutsätter att förlustens storlek kan
fastställas. Schablonregeln har som tidigare nämnts tillskapats just för att
undvika de svårigheter, som efter längre tids innehav är förenade med en
exakt beräkning av vinster och förluster.
Realisationsförluster är uttryckligen undantagna från rätten till förlustutjämning
mellan olika år. Utskottet delar departementschefens uppfattning
att en utvidgning av aktievinstbeskattningen på sätt nu föreslagits inte motiverar
någon ändring i detta hänseende.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna I: 746 och
II: 915 samt till motionen I: 748 i berörda hänseenden.
I motionen I: 748 av herrar Eskilsson och Lundberg delas inte departementschefens
uppfattning att endast vinst vid försäljning av aktier i familjebolag
eller andelar i handels- och kommanditbolag under vissa förutsättningar
skall betraktas som ackumulerad inkomst utan hemställes att särskild
skatteberäkning enligt förordningen om ackumulerad inkomst skall
få ske i samtliga fall, då aktier och liknande tillgångar försäljs med vinst
efter den femåriga initialperiodens utgång.
Med anledning härav vill utskottet framhålla att när det gäller börsnoterade
aktier den skattskyldige har möjlighet att utsprida aktieförsäljningarna
över flera år och därigenom i betydande utsträckning undgå de negativa
Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1966
31
verkningarna av progressionen. Behovet av skatteutjämning enligt reglerna
för ackumulerad inkomst framstår därför inte som särskilt angeläget i dessa
fall. Ett annat skäl som talar för att endast vinst vid försäljning av aktier
eller andelar i fåmansbolag bör bli föremål för särskild skatteberäkning är
att tillämpningen av reglerna om ackumulerad inkomst är relativt komplicerad
och tidsödande. På grund härav avstyrker utskottet bifall till motionen
I: 748 i förevarande del.
Om aktier inlöses av det utgivande bolaget jämställes sådan inlösning enligt
gällande rättspraxis med försäljning. En sådan aktieöverlåtelse kommer
därför att bli underkastad den föreslagna realisationsvinstbeskattningen.
Samtidigt uttas emellertid utskiftningsskatt för vad som tillförs aktieägaren
utöver det ursprungligen tillskjutna beloppet. Genom utskiftningsskatten
realiseras den åsyftade dubbelbeskattningen av aktiebolags inkomster.
I motionen I: 748 av herrar Eskilsson och Lundberg hemställes därför
om befrielse från realisationsvinstbeskattning av aktier, som efter femårsperiodens
utgång inlöses i samband med utskiftning av aktiebolags tillgångar.
Från aktieägarens synpunkt är det likgiltigt, om han får ersättning genom
att sälja aktierna eller genom att bolaget upplöses. Under sådana förhållanden
finns det enligt utskottets mening inte anledning till olika beskattning
i dessa fall. Departementschefen har vidare erinrat om att det inte är helt
ovanligt, att aktier i förlustbolag byter ägare. De nya aktieägarna avser då
ofta att tillföra bolaget vinstmedel, vilka i samband med bolagets upplösning
kan utskiftas till aktieägarna utan utskiftningsskatt. Även om realisationsvinstbeskattningen
inte utgör någon ersättning för utebliven dubbelbeskattning
finns dock inte anledning att i dylika fall befria från realisationsvinstbeskattningen.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen I: 748
i denna del.
Utskottet har slutligen att behandla motionsyrkanden om särskilda regler
för övergången till den föreslagna aktievinstbeskattningen. I syfte att skapa
större möjligheter för en anpassning till det nya systemet yrkas i motionen
I: 748 av herrar Eskilsson och Lundberg, att de nya bestämmelserna skall
gälla försäljningar, som sker efter den 31 december 1966. Motionärerna hemställer
därjämte att bestämmelserna inte skall äga tillämpning vid försäljning
av aktier, som förvärvats före den 1 januari 1962. I motionerna I: 746
av herr Gösta Jacobsson in. fl. och 11:915 av herr Lothigius in. fl. föreslås
däremot att för aktier, som förvärvats före den 1 juli 1961, som erlagd köpeskilling
skall anses aktiernas noterade värde den 30 juni 1966. Den skattskyldige
skall dock äga rätt att som ingångsvärde tillgodoräkna sig det faktiska
inköpsvärdet, om han kan styrka all detta varit högre än värdet den
30 juni 1966.
Enligt utskottets mening bör de nya bestämmelserna på sätt föreslås i
32
Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1966
propositionen avse alla försäljningar som sker efter den 30 juni 1066 oberoende
av tidpunkten för aktieförvärvet. Utskottet har tidigare avvisat förslaget
om en exakt beräkning av vinster och förluster vid aktieförsäljningar
efter initialperiodens utgång. Utskottet är vidare av den uppfattningen att
man bör eftersträva så enkla och lättillämpliga regler som möjligt och söka
förhindra de låsningseffekter på aktiemarknaden, som måste bli följden,
om vissa äldre aktieförvärv undantas från den skärpta realisationsvinstbeskattningen.
Utskottet avstyrker således bifall till motionerna 1:746 och
II: 915 samt till motionen I: 748 även i dessa delar.
Mot de delar av propositionen, som i det föregående inte upptagits till särskild
behandling, har utskottet inte funnit anledning till erinran.
Utskottets hemställan
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen — med förklarande att Kungl. Maj :ts förevarande
proposition nr 90 icke kunnat av riksdagen oförändrad
antagas och med avslag på de likalydande motionerna
I: 746 av herr Gösta Jacobsson m. fl. och II: 915 av herr
Lothigius m. fl., I: 749 av herr Holmberg m. fl. och II: 916
av herr Bohman m. fl., I: 750 av herrar Lundström och
Bengtson samt II: 917 av herrar Hedlund och Ohlin, ävensom
på motionerna I: 748 av herrar Eskilsson och Lundberg,
II: 875 av herr Regnéll, II: 918 av herr Hermansson
m. fl., II: 919 av herr Nordgren m. fl. samt II: 920 av herr
Nordgren m. fl. — måtte antaga följande vid propositionen
fogade förslag till
1) lag om ändrad lydelse av 35 § 2 och 4 mom. kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370) med den
ändringen, att 35 § 4 mom. erhåller följande såsom utskottets
förslag betecknade lydelse
(Kungl. Maj:ts förslag)
(Utskottets förslag)
35 §.
4 m o m. Vinst, som---för avyttringen.
Såsom skattepliktig---yttre rationalisering.
Skattepliktig realisationsvinst enligt
2 mom. fjärde stycket anses icke
föreligga när aktie i aktiebolag eller
andel i handelsbolag eller ekonomisk
förening överlåtes mellan sådana fö
-
Skattepliktig realisationsvinst enligt
2 mom. fjärde stycket anses icke
föreligga när aktie i aktiebolag eller
andel i handelsbolag, ekonomisk förening
eller utländskt bolag överlåtes
Bevillningsutskottets betänkande nr 4-6 år 1966
33
(Kungl. Maj.ts förslag)
retag inom samma koncern, om moderföretaget
i koncernen är aktiebolag
eller ekonomisk förening och den
överlåtna aktien eller andelen innehaves
som ett led i annan koncernens
verksamhet än förvaltning av fastighet,
värdepapper eller annan därmed
likartad lös egendom.
(Utskottets förslag)
mellan sådana företag inom samma
koncern, om moderföretaget i koncernen
är aktiebolag eller ekonomisk
förening och den överlåtna aktien
eller andelen innehaves som ett led i
annan koncernens verksamhet än
förvaltning av fastighet, värdepapper
eller annan därmed likartad lös egendom.
2) förordning om ändring i förordningen den 30 november
1951 (nr 763) angående beräkning av statlig inkomstskatt
för ackumulerad inkomst;
B) att följande motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna 1:746 av herr Gösta Jacobsson
m. fl. och II: 915 av herr Lothigius m. fl.,
2) de likalydande motionerna I: 749 av herr Holmberg
m. fl. och II: 916 av herr Bohman m. fl.,
3) de likalydande motionerna I: 750 av herrar Lundström
och Bengtson samt II: 917 av herrar Hedlund och Ohlin,
4) de likalydande motionerna I: 751 av herr Sundin m. fl.
samt II: 921 av herrar Sterne och Antonsson,
5) motionen I: 748 av herrar Eskilsson och Lundberg,
6) motionen II: 875 av herr Regnéll m. fl.,
7) motionen II: 918 av herr Hermansson m. fl„
8) motionen II: 919 av herr Nordgren m. fl., ävensom
9) motionen II: 920 av herr Nordgren m. fl.,
måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad
utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas
utan åtgärd.
Stockholm den 17 maj 1966
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
2 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 7 samt. Nr 46
34
Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1966
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Yngve
Nilsson*, Wärnberg*, Lundström*, Gösta Jacobsson, Wirmark, Paul Jansson,
Sundin och Tistad; samt
från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Brandt, Engkvist,
fru Nettelbrandt, herrar Eriksson i Bäckmora, Andersson i Essvik*, Forsberg*,
Kristenson, Larsson i Umeå* och Börjesson i Falköping.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservationer
1) av herrar Yngve Nilsson, Gösta Jacobsson och Magnusson i Borås,
vilka
dels uttalat:
Vi finner att frågan om beskattningen av kapitalvinster i samband med
försäljning av aktier icke bör lösas särskilt utan bör behandlas i ett större
sammanhang. I första hand kräves en samordning med markvärdekommitténs
väntade förslag till regler för beskattningen av vinster i samband med
avyttring av fastigheter. Beskattningens avvägning måste ske mot bakgrund
av övrig kapitalbeskattning, nämligen den årliga förmögenhetsskatten
och arvs- och gåvoskatten, och med beaktande av reglerna för beskattning
av juridiska personer och utdelning å aktier. Inkomstbegreppet i
skattelagstiftningen bör också underkastas översyn i ett större sammanhang.
Redan angivna omständigheter utgör tillräckliga skäl för ett uppskov
med frågans lösning. Därtill kommer emellertid ytterligare att ett flertal
praktiska frågor av betydelse över huvud taget icke gjorts till föremål
för prövning vare sig i betänkandet eller propositionen, något som kräver
kompletterande undersökningar. Den centrala frågan om en utvidgad
aktievinstbeskattnings konsekvenser för näringslivets kapitalförsörjning
och aktiesparandet måste ägnas tillbörlig uppmärksamhet före ställningstagandet.
Skattens inverkan på rörligheten på aktiemarknaden, vilken
ägnades uppmärksamhet i utredningsdirektiven men icke beaktats i propositionen,
bör också närmare belysas.
I motionerna I: 749 av herr Holmberg m. fl. och II: 916 av herr Bohman
m. fl. har påvisats att det av Kungl. Maj :t i proposition nr 90 framlagda
förslaget till ändrad lagstiftning rörande beskattningen av aktievinster
m. m. är behäftat med en rad brister och oformligheter i tekniskt hänseende.
I motionerna bär också framhållits det orimliga i att mot alla remissinstansers
uppfattning utbryta denna fråga till isolerad behandling utan
Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år it)66 35
att ta hänsyn till dess samband med andra skatteregler och väntade förslag
på närliggande områden.
Utskottet bestyrker riktigheten av denna vår uppfattning och säger sig
vara medvetet om att brister vidlåder förslaget. Utskottet har också slagit
fast att det är nödvändigt att lagstiftningen blir föremål för överarbetning
och samordning med de förslag som väntas från andra utredningar. Trots
detta har utskottet inte väjt för att tillstyrka förslaget i praktiskt taget
oförändrat skick och därvid sökt göra gällande att lagstiftningen skulle
vara så angelägen från rättvise- och fördelningspolitisk synpunkt att den
måste genomföras utan tidsutdräkt. Enligt vår mening är detta ett märkligt
tillvägagångsätt. I verkliga krissituationer kan det måhända inte undvikas
att riksdagen tvingas godta lagstiftningsförslag, vilka den redan
från början funnit behäftade med uppenbara svagheter och inkonsekvenser.
Däremot är det inte försvarbart att i lägen, då sådana yttre förhållanden
inte föreligger, godtaga förslag, vilka i likhet med de nu föreliggande
är tekniskt bristfälliga och vilkas rättsverkningar redan vid antagandet
kan förutses bli direkt otillfredsställande och vilka inte tar hänsyn till
rättssäkerheten.
Ett krav som medborgarna måste ha rätt att ställa på en ansvarsmedveten
lagstiftande församling är att den inte medvetet annat än i yttersta
nödfall medverkar till lagar och förordningar, vilka den inte själv anser
godtagbara, vare sig i tekniskt hänseende eller med hänsyn till dess rättsverkningar.
Enligt vår mening borde därför bevillningsutskottet ha avstyrkt
propositionen nr 90 just med hänsyn till de brister, som utskottet självt
påtalat. Utskottet har emellertid inte ens ansett sig böra föreslå att frågan
uppskjutes till hösten för att därigenom få tillfälle att åtminstone bota de
mest framträdande bristerna och utarbeta de förslag, vilka utskottet självt
funnit önskvärda.
Enligt vår uppfattning är det tillämpade tillvägagångssättet inte förenligt
med de krav på konsekvens och likformighet i beskattningen som riksdagen
såsom lagstiftande församling på detta område måste upprätthålla.
Uppenbarligen är ett sådant förfarande ägnat att sätta rättssäkerheten
i fara och undergräva medborgarnas tilltro till riksdagens förmåga att
stå fast vid tidigare antagna grundläggande lagstiftningsprinciper. Skadeverkningarna
av lagstiftningsåtgärder av denna art kommer därför att
sträcka sig långt utöver det nu aktuella området.
dels ock ansett att utskottet under punkten A bort hemställa,
att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna I:
749 av herr Holmberg in. fl. och 11:916 av herr Bohman
m. fl. och med avslag å Kungl. Maj :ts proposition nr 90
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om förnyad
utredning under beaktande av de synpunkter, vilka kommit
till uttryck i nyssnämnda motioner.
36 Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1866
2) av herrar Lundström, Sundin, Tistad, fru Nettelbrandt, herrar Eriksson
i Bäckmora, Larsson i Umeå och Börjesson i Falköping, vilka — under
åberopande av innehållet i motionerna 1:750 och 11:917 — ansett, att utskottet
under punkten B 3 bort hemställa,
att riksdagen med bifall till motionerna I: 750 av herrar
Lundström och Bengtson samt 11:917 av herrar Hedlund
och Ohlin, såvitt nu är i fråga, måtte i skrivelse till Kungl.
Maj :t
dels uttala att den nya aktievinstbeskattningslagstiftningen
bör gälla som ett provisorium,
dels ock hemställa om utredning om en ny aktievinstbeskattning
enligt följande riktlinjer:
a) Beskattningen bör ske på grundval av en verklig vinstberäkning
med utgångspunkt från anskaffningskostnaden.
Möjligheterna att genom olika schabloner förenkla vinstberäkningen
bör undersökas.
b) Hänsyn skall tagas till penningvärdeförsämringen under
innehavstiden.
c) Skatteplikt bör motsvaras av en korresponderande rätt
till avdrag för förluster.
d) Samordning bör ske mellan aktievinstbeskattningen
och andra beskattningsformer, t. ex. arvsskatt, förmögenhetsskatt
och utskiftningsskatt, så att dubbelbeskattning
förorsakad av kollisioner mellan olika beskattningsformer
undvikes.
e) Familjeföretagens speciella förhållanden bör beaktas.
f) Strukturrationaliseringen inom näringslivet får inte
genom beskattningen försvåras eller styras med selektiva
medel.
g) Retroaktiv beskattning bör undvikas.
3) av herrar Lundström, Sundin, Tistad, fru Nettelbrandt, herrar Eriksson
i Bäckmora, Larsson i Umeå och Börjesson i Falköping, vilka ansett,
att utskottet under punkten A bort hemställa,
att riksdagen med bifall till motionerna I: 750 av herrar
Lundström och Bengtson samt II: 917 av herrar Hedlund
och Ohlin, såvitt gäller förslaget om införande av ett särskilt
avdrag vid vinstberäkningen för att neutralisera penningvärdeförsämringen,
måtte antaga det vid propositionen
fogade förslaget till lag om ändrad lydelse av 35 § 2 och 4
mom. kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr
370) med följande ändrade lydelse:
Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1966
37
35 §.
2 mom. Till intäkt---tid (realisationsvinst).
Har egendom, ----närmast dessförinnan.
Såsom skattepliktig ----5 år... 25% » »
Avyttrar skattskyldig egendom som avses i c) och som den skattskyldige
innehaft fem år eller mera skall som skattepliktig realisationsvinst räknas
ett belopp motsvarande 10 procent av vad han erhåller för egendomen (försäljningssumman)
efter avdrag för dels kostnad för avyttringen, dels ett
belopp motsvarande två procent av försäljningssumman för varje år som
egendomen innehafts, dock högst tjugo år. Framstår det som sannolikt, att
avyttringen icke skett med vinst överstigande fem procent av den sålunda
reducerade försäljningssumman, skall skattepliktig realisationsvinst ej anses
ha uppkommit. Från sammanlagda beloppet av skattepliktig realisationsvinst
enligt detta stycke under ett beskattningsår äger skattskyldig åtnjuta
avdrag med 500 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret
varit gift och levt tillsammans med andra maken, får nu avsett avdrag
för dem båda gemensamt åtnjutas med 500 kronor. I intet fall får dock
skattskyldig åtnjuta avdrag med högre belopp än som svarar mot sammanlagda
beloppet av skattepliktig realisationsvinst enligt detta stycke.
Kan tillämpning---avyttringen sker.
Vad ovan---å tomträtt.
Har jordbruksfastighet---nämnda del.
4 mom. Vinst, som uppkommit genom att fast egendom eller annan lös
egendom än sådan som avses i 2 mom. tredje stycket c) tagits i anspråk
genom expropriation eller liknande förfarande eller eljesf avyttrats under
sådana förhållanden, att tvångsförsäljning som nyss sagts måste anses vara
för handen, är icke i något fall att anse som skattepliktig realisationsvinst,
dock att skatteplikt enligt eljest gällande regler föreligger därest det skäligen
kan antagas, att avyttringen skulle ägt rum även om tvång icke förelegat.
Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning beträffande realisationsvinst
vid upplåtelse av nyttjanderätt eller servitutsrätt till fastighet för
obegränsad tid mot engångsersättning. Avyttras egendom som avses i 2 mom.
tredje stycket c) under förhållanden som anges ovan, skall skattepliktig
realisationsvinst icke beräknas till högre belopp än 10 procent av den enligt
bestämmelserna i 2 mom. fjärde stycket reducerade försäljningssumman.
Såsom skattepliktig----yttre rationalisering.
Skattepliktig realisationsvinst enligt 2 mom. fjärde stycket anses icke
föreligga när aktie i aktiebolag eller andel i handelsbolag, ekonomisk förening
eller utländskt bolag överlåtes mellan sådana företag inom samma
koncern, om moderföretaget i koncernen är aktiebolag eller ekonomisk förening
och den överlåtna aktien eller andelen innehaves som ett led i annan
38 Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1966
koncernens verksamhet än förvaltning av fastighet, värdepapper eller annan
därmed likartad lös egendom.
4) av herrar Yngve Nilsson, Gösta Jacobsson och Magnusson i Borås,
vilka under hänvisning till innehållet i de likalydande motionerna 1:746
av herr Gösta Jacobsson m. fl. och II: 915 av herr Lothigius in. fl. samt i
motionerna I: 748 av herrar Eskilsson och Lundberg, II: 919 av herr Nordgren
in. fl. och II: 920 av herr Nordgren m. fl. anfört följande:
På sätt aktievinstutredningen framhållit låter det sig ej göra att av börsutvecklingen
under den gångna efterkrigsperioden, då den svenska industrin
kunnat dra fördelar av att den vid krigets slut var intakt och haft
möjligheter att genom självfinansiering göra omfattande investeringar för
åstadkommande av en förbättring av produktionsapparaten, draga några
slutsatser om kursutvecklingen för framtiden. Anledning är att antaga att
vinst- och därmed även kursutvecklingen kommer att gå i en icke oväsentligt
långsammare takt i fortsättningen. Den fortgående inflationen medför
sina särskilda problemställningar. Det torde vara erforderligt att utforma
en ny lagstiftning på området från dessa utgångspunkter och under nogsamt
hänsynstagande till näringslivets kapitalförsörjningsbehov.
Den i propositionen verkställda utformningen av beskattningen i två
väsensskilda typer, nämligen dels beskattning av den faktiska vinsten inom
den första femårsperioden från aktieförvärvet dels ock efter utgången av
nämnda period beskattning efter schablon på försäljningssumman, synes
innebära en mindre genomtänkt linje. Efter initialperiodens utgång är det
inte längre vinsten som beskattas. Genom schablonen har den åsyftade vidgade
vinstbeskattningen i realiteten icke blivit annat än en omsättningsskatt
på aktieförsäljningar. Schablonen är såsom beskattningsform, som departementschefen
själv framhållit, i denna del oprövad såväl här som i utlandet.
Den vilar otvivelaktigt på en felaktig skattemässig grundprincip. Att den
kommer att utgöra en belastning av aktiemarknaden är odisputabelt. Till
yttermera visso skapar den dessutom betydande praktiska tröskelproblem
och degressiva effekter och medför därigenom en snedvridning av marknaden.
De mindre framgångsrika företagen drabbas därvid hårdare än de
mera vinstgivande.
Det av motionärerna i motionerna I: 746 och II: 915 utarbetade förslaget,
vilket vilar på en konsekvent genomförd vinstberäkning med utgångspunkt
från anskaffningskostnaden, synes oss utgöra ett positivt och praktiskt utformat
bidrag till den offentliga debatten om en utvidgad aktievinstbeskattning.
Därvid har genom olika detaljändringar eftersträvats en i jämförelse
med aktievinstutredningens förslag åstadkommen väsentlig förenkling av
beskattningssystemet, detta bl. a. med hänsyn till önskemålet av att underlätta
taxeringsförfarandet. Tröskeleffekterna har begränsats, den degressiva
effekten i huvudsak undanröjts. Förslaget synes oss därigenom vara bättre
39
Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1966
ägnat än propositionens förslag att läggas till grund för lagstiftning i ämnet.
Det utgör ett konstruktivt motförslag till propositionen utan den senares
iögonenfallande svagheter. I motsats till propositionens förslag innebär
detta motförslag, vilket i huvudsak torde böra ses som en enhet, en beskattning
av den faktiska vinsten vid aktiers försäljning även efter initialperiodens
utgång. Förslaget kännetecknas därav att det innefattar valfrihet för
den skattskyldige mellan å ena sidan aktievinstutredningens huvudalternativ,
innebärande att efter initialperiodens utgång 30 procent av vinsten skall
inkomstbeskattas, och å andra sidan departementschefens schablon å tio
procent av försäljningssumman.
Den av motionärerna föreslagna beskattningsformen skapar enligt vår
mening en ändamålsenlig plattform för den utvidgade aktievinstbeskattningen.
Det har bl. a. också den förtjänsten att det innefattar ökad likformighet.
Att särskilt beaktande skänkts åt familjeföretagens problem finner
vi riktigt. Att rätten till avdrag för förluster har utvidgats med ändamål
att låta densamma någorlunda korrespondera med den utvidgade skatteplikten
anser vi också rimligt.
De i motionerna I: 748 och II: 920 framförda förslagen utgör en värdefull
komplettering av det föreslagna systemet.
På grund av vad sålunda anförts anser vi — därest riksdagen inte skulle
bifalla yrkandet i reservationen 1) om avslag å propositionen nr 90 — att
densamma bort ändras och kompletteras i följande hänseenden:
a) Vinstbeskattning eller schablonbeskattning
Under hänvisning till vad ovan anförts anser vi, att utskottet under punkten
A 1 i denna del bort hemställa,
att riksdagen måtte
dels antaga följande förslag till ändrad lydelse av 35 §
2 mom. tredje stycket kommunalskattelagen:
»Såsom skattepliktig---10»...25%» »
b) då fråga---(= prop.)--- — c) nedan:
om egendomen —---5»...25%» »
c) då fråga —--(= prop.)--— 5 år ... 25 % » »
d) då fråga är om vinst genom avyttring av egendom, som avses i c), om
egendomen innehafts 5 år eller mera:
ett belopp motsvarande 30 procent av skillnaden mellan försäljningssumman
och anskaffningskostnaden, beräknad på sätt framgår av anvisningarna
till 36 § punkt 1.»
dels som en följd härav antaga följande lydelse av första
meningen i det vid propositionen fogade förslaget till 35 §
2 mom. fjärde stycket kommunalskattelagen:
»På yrkande av den skattskyldige skall i fall som avses i d) såsom skat -
40 Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1966
tepliktig realisationsvinst räknas 10 procent av vad som erhållits för aktien
efter avdrag för kostnad för avyttringen.»
dels ock som en följd av förstnämnda yrkande antaga
följande lydelse av punkt 1 av anvisningarna till 36 § kommunalskattelagen
:
»1. Vid beräkning---annan förvärvskälla.
Som framgår av 35 § 2 mom. d) skall i visst fall skattepliktig realisationsvinst
uttas med 30 procent av skillnaden mellan försäljningssumman
och anskaffningskostnaden. Såsom anskaffningskostnad skall därvid anses
det genomsnittliga anskaffningsvärdet under förvärvsåret för egendom av
det slag avyttringen avser förhöjt med ett belopp motsvarande 3 procent av
sagda värde för varje år den skattskyldige innehaft egendomen.»
b) Beskattningsobjekten
I motionerna I: 746 av herr Gösta Jacobsson m. fl. och II: 915 av herr
Lothigius m. fl. yrkas att den föreslagna lagstiftningen inte skall äga tilllämpning
å limiterade preferensaktier och teckningsrätter vid nyemission.
I nämnda motioner liksom även i motionen II: 919 av herr Nordgren m. fl.
yrkas vidare att försäljning av investmentbolags och aktiefonders aktier
icke skall bli föremål för beskattning, sedan aktierna innehafts fem år.
Vidare yrkas i motionen II: 920 av herr Nordgren m. fl. att försäljning under
ett kalenderår till samme köpare av aktier, som representerar minst 25
procent av aktierna i ett aktiebolag, icke skall bli föremål för beskattning.
Under hänvisning till innehållet i nu angivna motioner anser vi, att utskottet
under punkten A 1 i denna del bort hemställa,
att riksdagen måtte såsom nytt femte stycke i 35 § 2 mom.
kommunalskattelagen antaga följande förslag, och skall i
följd härav de föreslagna femte—sjunde styckena i nämnda
moment i stället intagas som sjätte—åttonde stycke:
»Vinst vid avyttring av limiterade preferensaktier och teckningsrätter
vid nyemission på grund av aktier skall icke upptagas såsom skattepliktig
realisationsvinst, om den skattskyldige innehaft aktierna fem år eller mera.
Icke heller skall vinst vid avyttring av lös egendom tillhörig investmentbolag
eller aktiefond upptagas såsom skattepliktig realisationsvinst, om bolaget
eller fonden innehaft egendomen i fem år eller mera. Såsom skattepliktig
realisationsvinst skall ej heller anses vinst, vilken uppkommit genom
avyttring av aktier i aktiebolag eller andelar i handelsbolag eller ekonomisk
förening och liknande, i den mån aktierna eller andelarna innehafts
minst fem år och under förutsättning att avyttring skett under ett
och samma kalenderår till samme köpare samt omfattat minst 25 procent
av samtliga aktier eller andelar i bolaget respektive föreningen.»
Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1966 41
c) Aktier förvärvade genom benefika fång
I motionerna I: 746 av herr Gösta Jacobsson m. fl. och II: 915 av herr
Lothigius m. fl. har yrkats att vinst vid försäljning av aktier, som förvärvats
genom arv, gåva eller annat benefikt fång, icke skall anses såsom skattepliktig
realisationsvinst.
Under åberopande av innehållet i nämnda motioner anser vi, att utskottet
under punkten A 1 i denna del bort hemställa,
att riksdagen måtte antaga följande förslag till ändrad lydelse
av 35 § 2 mom. andra stycket kommunalskattelagen:
»Har egendom, som skattskyldig erhållit såsom gåva av make eller
skyldeman, av givaren förvärvats genom fång, som ovan sägs, skall frågan
om och i vad mån skattepliktig realisationsvinst skall anses föreligga bedömas
med hänsyn till sistnämnda fång. Motsvarande skall gälla om make
vid bodelning i anledning av andra makens död erhållit egendom, som
förstnämnde make, före äktenskapets ingående eller under äktenskapet förvärvat
genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, eller om mäke vid
bodelning av annan anledning än andra makens död erhållit egendom, som
någondera maken före äktenskapets ingående eller under äktenskapet förvärvat
genom köp, byte eller därmed jämförligt fång. Har även den skattskyldiges
fångesman erhållit egendomen såsom gåva av make eller skyldeman
eller vid sådan bodelning som nyss nämnts, skall bedömningen ske,
som om avyttringen verkställts av den som närmast dessförinnan förvärvat
egendomen på annat sätt än genom sådan gåva eller bodelning.»
d) Vinst i samband med utskiftning
I motionen I: 748 av herrar Eskilsson och Lundberg yrkas undantag från
realisationsvinstbeskattning av aktier, som efter femårsperiodens utgång
inlöses i samband med utskiftning av aktiebolags tillgångar. Vi finner detta
yrkande böra bifallas och anser därför, att utskottet under punkten A 1 i
denna del bort hemställa,
att riksdagen måtte antaga följande ändrade lydelse av
punkt 5 av anvisningarna till 35 § kommunalskattelagen:
»5. Skattepliktig realisationsvinst----annat försäkringsbolag.
Skattepliktig realisationsvinst eller avdragsgill realisationsförlust skall
inte anses uppkomma, då skattskyldig i samband med utskiftning av aktiebolags
tillgångar överlåter aktie, som den skattskyldige innehaft fem år
eller mera.»
e) Schablonavdrag för äkta makar
I motionen I: 748 av herrar Eskilsson och Lundberg samt i motionen II:
875 av herr Regnéll m. fl. föreslås att avdrag skall medges från schablonmässigt
beräknad realisationsvinst med högst ettusen kronor för äkta makar,
d. v. s. med dubbelt så mycket som för ensamstående. Härigenom skulle
42 Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1966
regeln komma i samklang med vad som tillämpas på andra håll i kommunalskattelagen.
Under åberopande av innehållet i nämnda motioner anser vi, att utskottet
under punkten A 1 i denna del bort hemställa,
att riksdagen måtte antaga följande lydelse av andra—
fjärde meningarna i förslaget till 35 § 2 mom. fjärde stycket
kommunalskattelagen:
»Från sammanlagda beloppet av skattepliktig realisationsvinst enligt c)
eller d) under ett beskattningsår äger skattskyldig åtnjuta avdrag med 500
kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans
med andra maken, får nu avsett avdrag för dem båda gemensamt
åtnjutas med 1 000 kronor. I intet fall får dock skattskyldig åtnjuta avdrag
med högre belopp än som svarar mot sammanlagda beloppet av skattepliktig
realisationsvinst enligt c) eller d) ovan.»
f) Avdrag för realisationsförlust
I motionen I: 748 av herrar Eskilsson och Lundberg yrkas att avdrag för
realisationsförlust på aktier eller andelar, som innehafts i minst fem år,
skall medges med 25 procent av den redovisade förlusten, oavsett om förlusten
kan avdras från skattepliktig realisationsvinst eller ej.
Vi åberopar motiveringen i nämnda motion för detta yrkande, vilket vi
finner böra bifallas som en logisk konsekvens av en evig vinstbeskattning.
Vi anser därför, att utskottet under punkten A 1 i denna del bort hemställa,
att riksdagen måtte antaga följande förslag till ändrad
lydelse av 46 § 1 mom. samt punkterna 2 och 3 av anvisningarna
till 36 § kommunalskattelagen:
46 §.
1 mom. Därest vid--— samma kommun.
Avdrag är icke medgivet för underskott å icke yrkesmässig avyttring av
fast eller lös egendom, såvida fråga icke är om realisationsförlust å egendom
som avses i 35 § 2 mom. tredje stycket d). Ej heller är avdrag medgivet
för underskott å deltagande i lotteri, för underskott å fastighet och rörelse
i utlandet eller för underskott, som uppstått därigenom, att avdrag, varom
förmäles i 45 §, överstigit nettointäkten av förvärvskällan, och ej heller för
underskott i den mån hänsyn därtill tagits vid beräkning av sjömansskatt.
Anvisningar
till 36 §.
2. För att förlust å icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom
skall få avdragas erfordras, att förlusten under beskattningsåret uppkommit
genom avyttring av fast eller lös egendom, som förvärvats genom köp,
byte eller därmed jämförligt fång och varit i säljarens ägo, om det är fastig
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 46‘ år 1966 43
het, under mindre än tio år eller, i fråga om strömfall eller rättighet till vattenkraft,
under mindre än femton år eller, om fråga är om egendom som avses
i 35 § 2 mom. tredje stycket b), under mindre än fem år. Realisationsförlust
beräknas efter samma regler, som gälla för beräkning av realisationsvinst.
Har den avyttrade egendomen innehafts under sådan tid, att därest vinst
uppstått vid avyttringen, vinsten jämlikt 35 § skolat allenast till viss del
hava räknats till skattepliktig realisationsvinst, må avdrag åtnjutas endast
för däremot svarande del av förlusten. Därvid skall realisationsförlust å
egendom som avses i 35 § 2 mom. tredje stycket d) upptagas till 25 procent
av den framkomna förlusten.
Avdrag må---skattepliktig realisationsvinst.
Avdrag är — — — i lotteri.
3. I punkt 6 av anvisningarna till 18 § angives vad som beträffande icke
yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom ävensom deltagande i lotteri
utgör en särskild förvärvskälla. Avdrag enligt punkt 2 här ovan för realisationsförlust
får endast göras från realisationsvinst eller lotterivinst, som
uppkommit i samma förvärvskälla som realisationsförlusten, såvida fråga
icke är om realisationsförlust å egendom, som avses i 35 § 2 mom. tredje
stycket d) och som den skattskyldige innehaft i fem år eller mera. Av 46 §
1 mom. framgår, att, om härvid underskott uppstår, detta icke får avdragas
från inkomst av annan förvärvskälla med mindre fråga är om realisationsförlust
å egendom som avses i ovannämnda 35 § 2 mom. tredje stycket d).
g) Beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst
I motionen I: 748 av herrar Eskilsson och Lundberg har yrkats att förordningen
om skatteberäkning för ackumulerad inkomst skall äga tillämpning
på alla aktievinster efter femårsperiodens utgång. I propositionen har föreslagits
att förordningen endast skall äga tillämpning vid försäljning av aktier
eller andelar i s. k. fåmansbolag.
Under åberopande av den i nyssnämnda motion intagna motiveringen anser
vi, att utskottet under punkten A 2 bort hemställa,
att riksdagen måtte antaga följande
44
Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1966
Förslag
till
Förordning
om ändrad lydelse av 3 § 4 mom. förordningen den 30 november 1951
(nr 763) angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad
inkomst
Härigenom förordnas, att 3 § 4 mom. förordningen den 30 november 1951
angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst skall
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
3 §•
4 mom. I fråga om inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet gälla förordningens
bestämmelser, såvitt avser realisationsvinst, endast intäkt genom
vinst, beräknad enligt 35 § 2 mom. fjärde stycket kommunalskattelagen vid
avyttring av aktie eller andel i bolag eller ekonomisk förening.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,
och skall tillämpas i fråga om vinst genom avyttring den 1 januari
1967 eller senare av sådan egendom som avses i 35 § 2 mom. tredje stycket
d) kommunalskattelagen.
h) Avdrag för latent skatteskuld
I propositionen har departementschefen inte ansett sig böra ta hänsyn till
det förhållandet att flertalet aktier i fortsättningen kommer att vara behäftade
med en latent skatteskuld. Vi finner det stötande att staten på detta
sätt skall ta ut förmögenhetsskatt på ett värde som uppenbarligen inte motsvarar
det verkliga värdet sedan hänsyn tagits till skatteskulden. Vi anser
därför i likhet med vad som yrkats i motionen I: 748 av herrar Eskilsson
och Lundberg att värdet å aktier och andelar vid förmögenhetsbeskattningen
skall reduceras med 6 procent.
På grund härav anser vi, att utskottet under punkten A bort hemställa,
att riksdagen måtte antaga följande
Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1966
45
Förslag
till
Förordning
angående ändrad lydelse av 4 § förordningen den 26 juli 1947 (nr 577)
om statlig förmögenhetsskatt
Härigenom förordnas, att 4 § förordningen den 26 juli 1947 om statlig förmögenhetsskatt
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
4 §■
Värdesättning av---- meddelade bestämmelser.
Fastighet, frälseränta---densamma åsatt.
Tomträtt eller —---normala förhållanden.
Lös egendom,---är nedlagd.
Fordran, som---förfallen ränta.
Fordran, som —---upptagas icke.
Värdepapper, som noteras å inländsk eller utländsk börs, upptages till det
noterade värdet, såframt antagas kan, att detta motsvarar vad som må hava
varit påräkneligt vid försäljning under normala förhållanden. Värdepapper,
som avses i 35 § 2 mom. fjärde stycket kommunalskattelagen och innehafts
i fem år eller mera, skall upptagas till ett med 6 procent reducerat värde.
Annan för--- — under beskattningsåret.
Kapitalvärdet av---normala förhållanden.
(Se vidare anvisningarna.)
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1967 och skall första gången
tillämpas vid 1967 års taxering.
i) Ikraftträdandebestämmelserna
Enligt vår mening visar den retroaktivitet som präglar det framlagda förslaget
i proposition nr 90 en upprörande nonchalans mot medborgarnas
krav på rättssäkerhet. Det borde vara självklart att vinster, som uppkommit
innan lagstiftningen trätt i kraft eller ens varit påtänkt, inte bör bli föremål
för beskattning. I annat fall undanrycks en av grundvalarna för vårt
skattesystem. Medborgarnas berättigade krav på att kunna planera måste
fordra att retroaktiva åtgärder av denna art undviks.
Vi anser därför att ikraftträdandebestämmelserna bör ges en helt annan
utformning än den de erhållit i propositionen. Vi utgår ifrån den i motionerna
I: 746 av herr Gösta Jacobsson m. fl. och II: 915 av herr Lothigius
m. fl. ifrågasatta ordningen och anser, att utskottet under punkten A 1 i
denna del bort hemställa,
att riksdagen måtte antaga följande ikraftträdandebestämmelser
till de föreslagna ändringarna i kommunalskattclagen:
-
46 Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1966
»Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling och skall tilllämpas
i fråga om avyttring av sådan egendom, som avses i 35 § 2 mom.
fjärde stycket, om avyttringen sker den 1 juli 1966 eller senare.
I fråga om egendom som nyss sagts, vilken den skattskyldige förvärvat
eller skall anses enligt de nya bestämmelserna ha förvärvat före den 1 juli
1966 gäller följande särskilda bestämmelser. I stället för erlagd köpeskilling
må på yrkande av den skattskyldige beträffande börsnoterade aktier och
motsvarande såsom anskaffningskostnad upptagas värdehandlingens noterade
värde den 30 juni 1966. För andra aktier eller andelar, vilka förvärvats
före den 1 juli 1966, må på yrkande av den skattskyldige anskaffningskostnaden
anses motsvara aktiens verkliga värde den 30 juni 1966. Därest värdet
per den 30 juni 1968 lägges till grund för vinstberäkningen får avdrag
icke ske för utgift eller kostnad som hänför sig till tid före den 1 juli 1966.
Inte heller må i sådant fall vid beräkning av vinst enligt 35 § 2 mom. tredje
stycket d) innehavstid före sistnämnda dag tillgodoräknas den skattskyldige
vid bestämmandet av storleken av det tillägg, varmed anskaffningskostnaden
enligt punkt 1 av anvisningarna till 36 § skall ökas.»
k) Värdering av icke börsnoterade aktier
1 motionerna I: 746 av herr Gösta Jacobsson m. fl. och II: 915 av herr
Lothigius m. fl. har yrkats utredning om ändrade regler för värderingen
av aktierna i icke börsnoterade bolag och bland dem familjeföretagen. Vi
finner det angeläget att bättre värderingsnormer utarbetas och anser, att
utskottet under punkten B 1 bort hemställa,
att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna
I: 746 av herr Gösta Jacobsson m. fl. och II: 915 av herr
Lothigius m. fl. måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla
om utredning av frågan om ändrade regler för värdering
av icke börsnoterade aktier.
5) av herrar Yngve Nilsson, Gösta Jacobsson och Magnusson i Borås,
vilka ansett, att — därest riksdagen icke skulle bifalla yrkandet i reservationen
1) eller yrkandena i reservationen 4) under punkterna c) och i) —-följande ändringar i Kungl. Maj :ts proposition nr 90 bort vidtagas:
a) Avdrag för latent skatteskuld vid arvs- och gåvobeskattningen
På sätt framhållits i motionen I: 748 av herr Eskilsson och Lundberg
måste — om även benefika fång skall dras in under den eviga realisationsvinstbeskattningen
på aktier etc. — hänsyn härtill tas vid arvs- och gåvobeskattningen.
Det är inte tillräckligt att, som departementschefen föreslagit,
avvakta en kommande utredning i ämnet, utan lagstiftningsåtgärder,
om än av provisorisk natur, bör tillgripas redan nu. Som en lämplig lös
-
47
Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1966
ning finner vi därvid att ett avdrag medges vid värderingen av aktier och
liknande tillgångar på så sätt att värdet reduceras med 6 procent motsvarande
den latenta skatteskulden. Vi anser således att utskottet under punkten
A bort hemställa,
att riksdagen måtte antaga följande
Förslag
till
Förordning
angående ändrad lydelse av 23 § förordningen den 6 juni 1941 (nr 416)
om arvsskatt och gåvoskatt
Härigenom förordnas, att 23 § förordningen den 6 juni 1941 om arvsskatt
och gåvoskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
23 §.
Vid uppskattning---egendom iakttages:
A. Tomträtt eller---skedd försäljning.
B. Aktie, obligation ----angivna grund.
Är fråga om sådan egendom som avses i 35 § 2 mom. fjärde stycket kommunalskattelagen
iakttages dock, att, om egendomen innehafts i fem år
eller mera, värdet skall reduceras med 6 procent.
C. Fordran uppskattas----skedd försäljning.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1967; dock att äldre bestämmelser
om arvsskatt och gåvoskatt fortfarande skola tillämpas, därest
skattskyldighet inträtt före nämnda dag.
b) Ikraftträdandebestämmelserna
Därest den i reservationen 4) under punkten a) av oss förordade vinstbeskattningen
inte godtas, finner vi, att ikraftträdandebestämmelserna
bör utformas på så sätt, att de nya bestämmelserna skall gälla försäljningar
först efter utgången av år 1966 samt att bestämmelserna över huvud
taget inte skall tillämpas vid försäljning av aktier, som förvärvats före år
1962. Vi anser därför att utskottet under punkten A bort hemställa,
att riksdagen — därest yrkandet i reservationen 4) under
punkten a) icke bifalles —• måtte antaga följande lydelse
av ikraftträdandebestämmelserna:
»Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och skall
tillämpas i fråga om avyttring den 1 januari 1967 eller senare av sådan
egendom, som avses i 35 § 2 mom. fjärde stycket och som den skattskyldige
förvärvat efter utgången av år 1961.»
MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660028