Bevillningsutskottets betänkande nr il år 1966

1

Nr 41

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning om ändrad
lydelse av 68 § uppbördsförordningen den 5 juni 1953
(nr 272) m. m. jämte en i ämnet väckt motion.

I en den 25 mars 1966 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 115, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) förordning om ändrad lydelse av 68 § uppbördsförordningen den 5
juni 1953 (nr 272);

2) förordning angående ändrad lydelse av 60 § förordningen den 1 december
1959 (nr 507) om allmän varuskatt.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

I propositionen föreslås vissa regler om överlåtelse och utmätning av fordran
på överskjutande preliminär skatt enligt uppbördsförordningen. Reglerna
innebär förbud mot överlåtelse av sådan fordran samt vissa begränsningar
av rätten att erhålla utmätning därav. Som villkor för utmätning
föreslås att kreditkort som avser den skattskyldige kommit utmätningsmannen
till handa. Vidare skall utmätning i enskilt mål få äga rum endast
om ansökningen inkommit senast den 1 september och om vad som kan utmätas
täcker kostnaderna för förrättningen. Det föreslås att vid utmätning
i enskilt mål som ej avser underhållsbidrag ett belopp om 300 kr. skall undantas
från utmätning.

De föreslagna bestämmelserna, som betingas främst av hänsynen till arbetsbelastningen
och arbetsrutinen hos de berörda myndigheterna, föreslås
skola gälla även överskjutande preliminär varuskatt.

Bestämmelserna avses skola träda i kraft den 1 juli 1966.

De ovannämnda författningsförslagen är av följande lydelse.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 7 samt. Nr 41

2

Bevillningsutskottets betänkande nr M år 1966

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 68 § uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272)

Härigenom förordnas, att i 68 § uppbördsförordningen den 5 juni 1953
skall införas ett nytt moment, betecknat 6 mom., av nedan angiven lydelse.

68 §.

6 mom. Fordran på överskjutande preliminär skatt, som avses i 1 mom.
första stycket, jämte ränta enligt 69 § 1 mom. må ej överlåtas särskilt, innan
beloppet kan lyftas.

Utan hinder av vad som sägs i första stycket må utmätning av fordran
som avses där äga rum, sedan kreditkort på slutlig skatt har kommit utmätningsmannen
till handa. I enskilt mål må utmätning dock icke ske efter
ansökan som gjorts senare än den 1 september under taxeringsåret.

Från utmätning i enskilt mål skall undantagas ett belopp om trehundra
kronor utom i mål om vad enskild har att utgiva enligt lagen om socialhjälp
eller barnavårdslagen eller på grund av underhållsskyldighet enligt
giftermålsbalken, föräldrabalken eller annan lag.

Utmätning i enskilt mål må icke ske utan att åtgärden kan beräknas inbringa
sökanden något utöver vad som fordras för att täcka kostnaderna för
utmätningen.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1966.

Bevillningsutskottets betänkande nr M år 1966

3

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 60 § förordningen den 1 december 1959 (nr 507)

om allmän varuskatt

Härigenom förordnas, att 60 § 4 mom. förordningen den 1 december 1959
om allmän varuskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

60

4 mom. Vid restitution av skatt
enligt 1, 2 eller 3 mom. skall vad
i 68 § 3 och 4 mom. uppbördsförordningen
finnes stadgat i tillämpliga
delar lända till efterrättelse.

(Föreslagen lydelse)

§•

4 mom. Vid restitution av skatt
enligt 1, 2 eller 3 mom. skall vad
i 68 § 3, 4 och 6 mom. uppbördsförordningen
finnes stadgat i tilllämpliga
delar äga motsvarande tilllämpning.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1966.

Till utskottet har hänvisats den i anledning av propositionen väckta m ot
i o n en II: 891 av herr Sjöholm, vari hemställts, att förslaget i propositionen
måtte ändras så,

att alla slag av fordringar med det allmänna som borgenär kan bli föremål
för kvittningsförfarande,

att utmätning i enskilt mål skall få ske endast för fordringar avseende
familj er ättsliga underhållsbidrag och vad därmed kan jämställas enligt specifikation
i lagtexten,

att någon tidsbegränsning för ansökans ingivande inte erfordras,

samt att riksdagen således måtte för sin del antaga följande

lf Iiihang till riksdagens protokoll l''JGC>. 7 samt. Nr 41

4 Bevillningsutskottets betänkande nr bl år 1966

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 68 § uppbördsförordningen den 5 juni

1953 (nr 272)

Härigenom förordnas, att 68 § uppbördsförordningen den 5 juni 1953 skall
dels erhålla följande ändrade lydelse (4 mom.), dels tillföras ett nytt moment,
betecknat 6 mom., av nedan angiven lydelse.

68 §.

4 mom. Häftar den som enligt 1 eller 2 mom. är berättigad återbekomma
erlagt skattebelopp eller som är berättigad till ränta enligt 69 § 1 mom. för
restförd skatt eller för andra på indrivning beroende medel äger han utfå
allenast vad som överstiger det oguldna beloppet jämte i förekommande fall
därå belöpande restavgift eller ränta. Återstoden skall gottskrivas honom
till gäldande av det belopp, för vilket han enligt ovan må häfta, och i förekommande
fall tillställas annan länsstyrelse med motsvarande tillämpning
av bestämmelsen i 3 mom.

Vad----påföres.

6 mom. Fordran på överskjutande preliminär skatt, som avses i 1 mom.
första stycket, jämte ränta enligt 69 § 1 mom. må ej överlåtas särskilt, innan
beloppet kan lyftas.

Utan hinder av vad som i första stycket sägs må, sedan kreditkort på slutlig
skatt kommit utmätningsmannen till handa, utmätning av fordran som
där avses äga rum i mål om vad enskild har att utgiva enligt lagen om socialhjälp
eller barnavårdslagen eller på grund av underhållsskyldighet enligt
giftermålsbalken, föräldrabalken eller annan lag.

Utmätning i enskilt mål må icke ske utan att åtgärden kan beräknas inbringa
sökanden något utöver vad som fordras för att täcka kostnaderna
för utmätningen.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionen framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen.

Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen hänvisar
utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan
återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,
nämligen

Inledning, s. 4—5.

Nuvarande förfarande m. m., s. 5—7.

Lagberedningen, s. 8—15.

Remissyttrandena, s. 15—29.

Departementschefen, s. 30—37.

5

Bevillningsutskottets betänkande nr it år 1966

Av innehållet i den förevarande motionen må här återges följande.

Motionären uttalar att delade meningar inte kan råda om att fordran på
överskjutande preliminär skatt skall kunna tas i anspråk för gäldandet av
skuld till staten. Det exekutiva förfarandet är emellertid inte enhetligt. Det
allmännas fordran å restförd »ordinär» skatt exekveras av utmätningsmannen
genom ett enkelt kvittningsförfarande. Andra slag av obetalda skatter
eller allmänna avgifter — bilskatt, rättegångskostnader, arbetsgivaravgifter,
varuskatter in. m. — liksom böter kan utvinnas endast genom ett mera omständligt
utmätningsförfarande. Någon godtagbar motivering för denna skillnad
torde inte kunna förebringas. Starka skäl talar för att kvittningsförfarandet
får tillämpas vid all exekution i fordran på överskjutande preliminär
skatt avseende uttagande av skuld till statsverket. En avsevärd lättnad i utmätningsmännens
arbetsbörda skulle härigenom vinnas utan något som
helst men för någon.

Enskilda fordringsägare har efter hand och i allt större antal sökt verkställighet
i gäldenärs fordran på överskjutande preliminär skatt. Omfattningen
härav är en av de väsentligaste anledningarna till att en ändrad
lagstiftning ansetts vara nödvändig i fråga om exekution i överskjutande
skatt. En önskvärd minskning av arbetsvolymen hos utmätningsmännen
kan emellertid knappast motivera ett försämrat tillgodoseende av allmänhetens
rätt att få sina fordringar bringade till exekutiv verkställighet. Det
skulle från rättssäkerhetssynpunkt vara ytterst äventyrligt om arbetsförhållandena
och personaltillgången hos en viss myndighet kunde inskränka
eller omintetgöra det slutliga realiserandet av ett rättsanspråk som samhället
tillerkänt en enskild medborgare.

Även andra skäl talar starkt för en ändrad inställning till frågan om verkställighet
av enskilda fordringar i fordran på överskjutande preliminär
skatt. Den överskjutande skatten har i de flesta fall uppkommit genom att
ett tvångsvis uttaget skatteavdrag visat sig vara för högt. Staten har sålunda
tagit ut en större preliminär skatt än vad som slutligen visar sig
vara riktigt. Den skattskyldige kan inte skydda sig mot denna preliminära
överbeskattning. Han får nöja sig med att krediteras överskottet sedan debiteringen
är klar. Det föreligger ett avräkningsförfarande mellan det allmänna
och den enskilde. Detta avräkningsförfarande resulterar i ett mycket
stort antal fall i att skattskyldiga tillgodoräknas överskottsskatt. Ej sällan
betingas uppkomsten av överskjutande skatt därav att den skattskyldige
under inkomståret varit sjuk och ur stånd att arbeta under längre eller
kortare tid. Det är givet att hans ekonomiska ställning därvid kunnat mer
eller mindre allvarligt försämras. Den överskjutande skatten kan i dessa
fall betraktas som en informell retroaktiv sjukförsäkring av största värde
för den skattskyldige. Alt i detta läge inbjuda utomstående intressenter
i form av fordringsägare med allehanda fordringsanspråk — stundom de
mest dubiösa — att ta för sig av skatteöverskottet förefaller utomordentligt

6

Bevillningsutskottets betänkande nr il år 1966

otillfredsställande. En hel råd remissinstanser har anslutit sig till denna
uppfattning. Enligt motionärens mening bör därför ett principiellt förbud
mot utmätning av överskjutande skatt i enskilt mål införas. Fordran på
familj er ättsliga underhållsbidrag och därmed jämställda anspråk enligt den
specifikation lagförslaget innehåller är dock av den angelägenhetsgrad att
utmätning bör få verkställas för dessa fordringars tillgodoseende.

Departementschefen har nöjt sig med att för sådana fordringar eliminera
den trehundrakronors-spärr som i övrigt avses bli införd. Enär vid utmätning
skilda verkställighetsansökningar har lika rätt och behållningen skall
fördelas i proportion till fordringarnas storlek måste sålunda familjerättsliga
fordringsanspråk tävla med fordringar av andra slag. Om då skilda regler
skall gälla i fråga om trehundrakronors-gränsen torde mycket svårlösta
komplikationer uppstå vid fördelningen av utvunna medel.

Införandet av en spärr vid trehundra kronor torde vidare inte komma att
ha den minskningseffekt i fråga om tillströmningen av ansökningar om utmätning
för enskild fordran i överskott som lagförslaget avser att skapa.
Sökandena kommer att vara på förhand ovetande om storleken av den ev.
överskottsskatt som kommer att tillgodoräknas gäldenären. Möjligheten att
erhålla någon betalning kommer inte att framstå som utesluten. Huvudparten
av bestyret med dessa ansökningar kommer därför att kvarstå för utinätningsmännen;
endast själva verkställigheten av utmätning skulle i ett
relativt stort antal fall falla bort.

Utskottet

I propositionen framläggs förslag till regler om överlåtelse och utmätning
av fordran på överskjutande preliminär skatt enligt uppbördsförordningen.
Bestämmelserna, som föreslås gälla även överskjutande preliminär varuskatt,
avses träda i kraft den 1 juli 1966. Förslaget innebär att fordran på
överskjutande skatt inte får överlåtas förrän beloppet kan lyftas, d. v. s.
först sedan återbetalningskort som avser skatten sänts ut. I fråga om utmätning
föreslås vissa regler i syfte att undanröja de olägenheter som utmätning
av skatteåterbäring f. n. förorsakar utmätningsmännen och de lokala
skattemyndigheterna.

De framförda förslagen grundar sig på en promemoria av lagberedningen.
Promemorians förslag har i princip godtagits av flertalet remissinstanser.
Några har emellertid ställt sig kritiska mot att reglerna om överlåtelse
av fordran på överskjutande skatt utformas restriktivare än utmätning av
sådan fordran och framhållit, att lika möjlighet bör finnas att överlåta och
utmäta skatteåterbäring. Andra remissinstanser har föreslagit att utmätning
i överskjutande skatt bör helt förbjudas.

Av lagberedningens promemoria framgår, att överlåtelser av överskjutande
preliminär skatt förekommer allenast i begränsad omfattning. I de

Bevillningsutskottets betänkande nr it år 1966 7

fall överlåtelser sker har dessa oftast karaktären av ett slags pantsättning
till förmån för borgenär, som velat skaffa sig en förmån framför andra
borgenärer, eller av en skentransaktion på initiativ av den skattskyldige i
syfte att undgå att fordran på skatteåterbäring utmäts. Lagberedningen har
vidare framhållit att de överlåtelser som förekommer medför olägenheter
för de lokala skattemyndigheterna. Med hänsyn till det anförda anser utskottet
sig i princip kunna biträda förslaget i propositionen om förbud
mot överlåtelse av fordran på skatteåterbäring, trots att den nuvarande
rätten till utmätning av sådan fordran i stort sett föreslagits skola bibehållas.

Yrkandena i motionen II: 891 avser i huvudsak förfarandet i samband
med utmätning. Motionären hemställer att utmätning i enskilt mål skall
få ske endast för fordringar avseende familj erättsliga underhållsbidrag och
vad därmed kan jämställas enligt författningstexten. I anslutning härtill
yrkar han att den i propositionen föreslagna tidsbegränsningen för utmätningsansökans
ingivande till den 1 september måtte slopas. Motionären
anser att en beloppsgräns inte är effektiv utan ägnad att orsaka komplikationer.

Utskottet är inte berett medverka till att rätten till utmätning av skatteåterbäring
begränsas i vidare mån än som föreslagits i propositionen. En
av anledningarna till att utmätningsrätten i princip bibehållits i förslaget
torde vara att utmätning av överskjutande preliminär skatt ansetts som en
rationell och enkel form för exekution. Den är inte förenad med någon realisationsförlust,
eftersom försäljning ej kommer i fråga, och kan även i
övrigt vara att föredra från gäldenärens synpunkt framför exekution i annan
egendom. Ett bifall till motionärens förslag om förbud mot utmätning
av skatteåterbäring i enskilda mål skulle kunna innebära att gäldenären
genom för stora inbetalningar av preliminär skatt kunde undandra tillgångar
från utmätning. En begränsning av utmätningsrätten på sätt motionären
hemställt förutsätter således under alla förhållanden införandet
av en regel, som gör det möjligt att mot den skattskyldiges önskan begränsa
källskatteuttaget till vad som normalt svarar mot inkomsten.

Utskottet kan heller inte dela motionärens uppfattning om beloppsgränsen.
Lagberedningen föreslog i sin promemoria en regel av innebörd att
utmätningsmannen, där det med hänsyn till gäldenärens situation var
motiverat, skulle från utmätning undanta så stort belopp, som erfordrades
för gäldenärens och hans familjs uppehälle under en månad (s. k.
beneficium). Flertalet av de remissinstanser, som särskilt yttrade sig över
detta förslag, avstyrkte detsamma med åberopande främst av de praktiska
svårigheter som tillämpningen av en regel om beneficium i förevarande fall
skulle innebära. Departementschefen har ansett sig böra godta kritiken.
Propositionen innehåller sålunda inte något uttryckligt förslag till sådan
föreskrift. Däremot har beloppsgränsen i enskilda mål böjts från av lagberedningen
föreslagna 200 till .‘100 kronor samtidigt som den gjorts ovill -

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 41 år 1966

korlig. Den föreslagna beloppsgränsen motiveras visserligen främst av praktiska
hänsyn men kommer i praktiken att tillgodose även de intressen som
lagberedningen velat beakta med ett beneficium. Med hänsyn härtill och då
en beloppsgräns är lämplig också av praktiska hänsyn anser utskottet sig
inte kunna biträda yrkandet att denna gräns slopas.

Utskottet avstyrker med det anförda motionen, i vad den avser ändring
i de föreslagna reglerna om utmätning av fordran på skatteåterbäring.

Motionen innehåller slutligen ett yrkande om utvidgning av området för
den i uppbördsförordningen reglerade kvittningen av förfallen skatt mot
fordran på skatterestitution. Motionären framhåller att en avsevärd lättnad
i utmätningsmännens arbetsbörda skulle vinnas om kvittningsförfarande
fick tillämpas vid all exekution i fordran på överskjutande preliminär
skatt.

Med hänsyn till att utskottet biträtt förslagets utformning — vilket bl. a.
innebär bibehållande av utmätningsrätten — torde anledning att utvidga
kvittningsförfarandet inte föreligga. Härtill kommer att den föreslagna beloppsgränsen
på 300 kronor inte skall gälla vid utmätning av skatter, böter
och andra på indrivning beroende medel. Utskottet anser sig därför böra avstyrka
motionen jämväl i nu förevarande del.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande
proposition nr 115 och med avslag på motionen
II: 891 av herr Sjöholm antaga de vid propositionen fogade
förslagen till

1) förordning om ändrad lydelse av 68 § uppbördsförordningen
den 5 juni 1953 (nr 272);

2) förordning angående ändrad lydelse av 60 § förordningen
den 1 december 1959 (nr 507) om allmän varuskatt.

Stockholm den 13 maj 1966

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herr John Ericsson, fröken Ranmark, herrar
Wärnberg, Lundström, Enarsson, Paul Jansson, Sundin*, Ottosson, Stadling*
och Tistad*; samt

från andra kammaren: herrar Brandt, Engkvist, Eriksson i Bäckmora,
Andersson i Essvik*, Björkman, Carlstein, Sterne, öhvall och Börjesson
i Falköping.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1966

9

Reservation

•

av herrar Lundström, Tistad, Sterne, Öhvall, Sundin, Eriksson i Bäckmora
och Börjesson i Falköping, vilka ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande, som börjar på s. 7 med »Utskottet
är» och slutar på s. 8 med »förevarande del», bort ha följande lydelse: Såsom

motionären framhållit har överskjutande belopp av preliminär
skatt i de flesta fall uppkommit genom att ett tvångsvis verkställt löneavdrag
visat sig vara för högt. Enligt utskottets uppfattning bör av denna
anledning utmätning av överskjutande preliminär skatt för enskilda fordringar
endast få förekomma i mål om vad den skattskyldige har att utgiva
enligt lagen om socialhjälp eller barnavårdslagen eller på grund av
underhållsskyldighet enligt giftermålsbalken, föräldrabalken eller annan
lag.

Om utmätningsrätten i enskilda mål begränsas på sätt nyss sagts, bortfaller
behovet av den i propositionen föreslagna beloppsgränsen 300 kronor.
Enär antalet ansökningar om utmätning torde komma att väsentligt
minska, kan även den i propositionen föreslagna tidsgränsen för ansökningarnas
ingivande slopas.

Motionen innehåller slutligen ett yrkande om utvidgning av området för
den i uppbördsförordningen reglerade kvittningen av förfallen skatt mot
fordran på skatterestitution. Motionären framhåller att en avsevärd lättnad
i utmätningsmännens arbetsbörda skulle vinnas om kvittningsförfarande
fick tillämpas vid all exekution i fordran på överskjutande preliminär
skatt.

Utskottet anser inte tillräckliga skäl föreligga för den av motionären
föreslagna utvidgningen av kvittningsförfarandet. I den mån kvittning enligt
nu gällande bestämmelser inte är tillåten bör det allmänna sålunda
även i fortsättningen få anlita utmätningsvägen för att utfå sina fordringar.

dels ock att utskottet under punkten 1) bort hemställa,

att riksdagen — i anledning av Kungl. Maj :ts förevarande
proposition nr 115 och motionen II: 891 av herr Sjöholm
— måtte antaga följande

Förslag

till

Förordning om ändrad lydelse av 68 § uppbördsförordningen den 5 juni

1953 (nr 272)

Härigenom förordnas, att i 08 § uppbördsförordningen den 5 juni 1953
skall införas ett nytt moment, betecknat 6 inom., av nedan angiven lydelse.

10

Bevillningsutskottets betänkande nr il år 1966
68 §.

6 mom. Fordran på överskjutande preliminär skatt, som avses i 1 mom.
första stycket, jämte ränta enligt 69 § 1 mom. må ej överlåtas särskilt, innan
beloppet kan lyftas.

Utan hinder av vad som sägs i första stycket må utmätning av fordran,
som där avses, äga rum sedan kreditkort på slutlig skatt har kommit utmätningsmannen
till handa.

Utmätning i enskilt mål må endast avse belopp som enskild har att utgiva
enligt lagen om socialhjälp eller barnavårdslagen eller på grund av
underhållsskyldighet enligt giftermålsbalken, föräldrabalken eller annan
lag.

Utmätning i enskilt mål må icke ske utan att åtgärden kan beräknas inbringa
sökanden något utöver vad som fordras för att täcka kostnaderna
för utmätningen.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1966.

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660028