Bevillningsutskottets betänkande nr i år 1966

1

Nr 4

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående avskrivningsunderlaget för skogsvägar, m. m.

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta, av
utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 84 av herr Isacson m. fl. och II: 123 avherr
Jonasson m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte antaga följande

Förslag

till

Lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att punkt 2 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.

Anvisningar

till 22 §.

2. a. Avdrag medgives------till 29 §).

Såsom för------nödig bostadsbyggnad.

Fasta maskiner------första stycket.

Därest inkomst------om jordbruksfastighet.

b. Avdrag medgives i form av årliga värdeminskningsavdrag för sådan
kostnad för täckdikningsanläggning som bestritts av den skattskyldige och
avser arbete, vilket utförts under tid han ägt fastigheten och vilket icke utgjort
reparation eller underhåll. Avdraget skall beräknas enligt avskrivningsplan
och för år räknat utgöra tio procent av kostnaden, ändå att anläggningens
varaktighetstid är längre eller kortare än tio år. Motsvarande
skall gälla i fråga om kostnad för skogsväg, dock att endast två tredjedelar
av sådan kostnad må utgöra underlag vid beräknandet av de årliga värdeminskningsavdragen.

Har fastighet------- — årliga värdeminskningsavdrag.

I täckdikningsanläggning------ej huvudavlopp.

Med skogsväg------till byggnad.

Bihang till riksdagens protokoll 1966. 7 samt. Nr 4

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 4 år 1966

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uPPgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Äldre bestämmelser skola fortfarande äga tillämpning i fråga om 1966
års taxering samt i fråga om eftertaxering för år 1966 och tidigare år.

De nya bestämmelserna skola dock i intet fall äga tillämpning beträffande
räkenskapsår, som gått till ända före den 1 november 1965.

2) de likalydande motionerna I: 307 av herrar Yngve Nilsson och Enarsson
samt II: 375 av herrar Nilsson i Bästekille och Ringaby, vari hemställts,
»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om sådan ändring
av kommunalskattelagen, att avdragsrätt kan beviljas för nyanläggning genom
skogsplantering»; ävensom

3) de likalydande motionerna I: 520 av herrar Yngve Nilsson och Eskilsson
samt II: 641 av herr Nilsson i Bästekille och fru Heurlin, vari hemställts,
»att riksdagen måtte besluta att kostnaderna för yrkesfruktodlarnas omplantering
av fruktträd skall vara avdragsgill vid beskattning även i de fall,
då omplanteringen sker på mark som icke tidigare utnyttjats för fruktodling»
.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande
hänvisa till motionerna I: 307, II: 123 och II: 641.

Värdeminskningsavdrag för skogsvägar
Gällande bestämmelser

Enligt bestämmelser i 22 § 1 mom. kommunalskattelagen och punkt 2 b
av anvisningarna till 22 § samma lag får vid beräkning av nettointäkt av
jordbruksfastighet en tredjedel av kostnaden för anläggning eller förbättring
av skogsväg avskrivas med 10 procent per år under tio på varandra följande
år, oavsett om anläggningens varaktighetstid är längre eller kortare än tio
år. Har den skattskyldige erhållit statsbidrag eller annat bidrag för utförande
avväganläggningen, får värdeminskningsavdrag endast åtnjutas å den
del av anläggningskostnaden, som den skattskyldige själv bestritt. Någon
rätt att förskjuta outnyttjade värdeminskningsavdrag till senare beskattningsår
föreligger dock icke. Därest fastighet övergått till ny ägare genom
köp, byte eller därmed jämförligt fång, får den tidigare ägaren det år fastigheten
avyttras på en gång åtnjuta avdrag för vad som återstår oavskrivet i
beskattningshänseende av kostnaden. I övriga fall då fastighet övergått till
ny ägare, exempelvis genom arv eller gåva, får den nye ägaren övertaga den
tidigare ägarens avskrivningsplan och således tillgodoföra sig de värdeminskningsavdrag,
som skulle ha tillkommit den förre ägaren, om denne
fortfarande ägt fastigheten.

Bevillningsutskottets betänkande nr 4 år 1966

Frågans tidigare behandling

Ovannämnda bestämmelser om rätt till avdrag för värdeminskning å
skogsvägar tillkom genom beslut vid 1962 års riksdag på grundval av förslag
i propositionen nr 56. I de i anledning av propositionen väckta, inbördes
likalydande motionerna 1: 565 och II: 685, 1: 566 och II: 687 samt 1. 569
och II: 682 hemställdes att avskrivningsunderlaget för skogsvägar skulle bestämmas
till två tredjedelar av anläggningskostnaden och i motionerna
I: 570 och II: 686 att hela anläggningskostnaden skulle få avskrivas.

I betänkandet nr 40 anförde bevillningsutskottet.

Utskottet vill till en början erinra om att i propositionen inte ifrågasatts
någon ändring av hittills vid beskattningen tillämpade principer för avdragsrätt
i fråga om skogsvägar av mera tillfällig karaktär. Kostnad för anläggande
av sådana enklare vägar skall även i fortsättningen betraktas
som avdragsgill driftkostnad. Delade meningar kan självfallet rada om hur
stor del av anläggnings- resp. förbättringskostnaden för en mer permanent
skogsväg, som bör få avskrivas. Såsom skattelagssakkunniga och aven departementschefen
framhållit kan inte alla permanenta skogsvägar med normalt
underhåll anses underkastade förslitning. Det torde vidare vara svart
att för närvarande tillförlitligen bedöma i vad mån den framtida utvecklingen
inom skogsbruket kan komma att ställa andra och pkade krav pa
skogsvägarna. Med hänsyn till de osäkra faktorer, som måste laggas ti 1
grund vid avvägningen av hur stor del av anläggningskostnaden for permanenta
skogsvägar, som bör bli föremål för avskrivning, och då det nuvarande
inkomstbegreppet vid försäljning av fastighet inte avses skola ändras i
anledning av den föreslagna avskrivningsrätten, anser utskottet for sin del,
att tillräckliga skäl inte anförts för rätt till avskrivning å mer än en tredjedel
av anläggningskostnaden. Utskottet kan således inte tillstyrka motionsyrkandena
om att en större del av anläggningskostnaden för skogsvägar an
som föreslagits i propositionen skall få avskrivas.

Riksdagen beslutade i denna fråga i enlighet med utskottet.

I de vid 1963 års riksdag väckta, inbördes likalydande motionerna 1:48
och II: 58, I: 156 och II: 184, I: 257 och II: 307 samt I: 364 och II: 517 samt
i de likalydande motionerna I: 129 och II: 155 vid 196i års riksdag hemställdes
att avskrivningsunderlaget för skogsvägar skulle bestämmas till två
tredjedelar av anläggningskostnaden.

I det av 1963 års riksdag godkända betänkandet nr 9 och det av 1964 års
riksdag godkända betänkandet nr 8 avstyrkte bevillningsutskottet bifall till
motionerna med i huvudsak samma motivering som i betänkandet nr 40 vid

1962 års riksdag.

Även i de likalydande motionerna I: 35 och II: 41 vid 1965 års riksdag yrkades
att avskrivningsunderlaget för skogsvägar skulle bestämmas till två
tredjedelar av anläggningskostnaden.

I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 6 ansag bevillningsutskottet
sig inte kunna tillstyrka att en större andel av kostnaderna för anläggande
av permanent skogsväg än en tredjedel skulle få avskrivas.

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 4 år 1966

Motionerna

Till stöd för yrkandet om större avskrivningsunderlag för skogsvägar anföres
i motionerna I: 84- och II: 123 bl. a. att anläggandet av en skogsbilväg
inte alltid kan anses höja fastighetens långsiktiga saluvärde med det belopp
som motsvarar investeringen i vägen. Vidare medför den tekniska utvecklingen
på skogsbruksområdet, att de vägar som byggs i dag snart kan vara
föråldrade och då inte avpassade efter de fordon, som används i skogsbruket.
Den tekniska utvecklingen på transportområdet är för närvarande mycket
snabb, och en accelererad utveckling kan väntas.

I princip borde enligt motionärernas mening skatt på bilar och på drivmedel
restitueras i den mån den drabbar körning på egna skogsvägar. Det
torde emellertid vara förenat med svårigheter att finna en lämplig form för
en sådan restitution, varför skogsägaren bör beredas motsvarande lättnader
på annat sätt. Detta syfte bör kunna tillgodoses genom de ifrågavarande
värdeminskningsavdragen.

Om skogsavverkningarna skall kunna ökas, måste en utbyggnad av vägnätet
i skogarna komma till stånd. Förbättrade avskrivningsmöjligheter
framstar enligt motionärernas mening som angelägna om skogsvägbyggandet
skall få en behövlig stimulans. En höjning av avskrivningsunderlaget till
två tredjedelar av kostnaderna finner motionärerna motiverad. En sådan
reformering av avskrivningsreglerna behöver inte betyda någon minskning
av skatteinkomsterna. Ett ökat skogsvägbyggande betyder att avverkningsvärdet
höjs, och därmed stiger också skatteinkomsterna för skogsägarna.

Avdrag för kostnader för nyanlagd skogsplantering

Gällande bestämmelser

Vid beräkning av nettointäkt av jordbruksfastighet får enligt 22 § 1 mom.
kommunalskattelagen avdrag göras för följande särskilt till skogsbruk hänförliga
kostnader, nämligen: kostnader för skogs vård och underhåll, såsom
förvaltning, bevakning, väg- och byggnadsunderhåll, skogskultur, skyddsdikning,
skogsindelning m. m., ävensom, då fråga är om skogsavverkning,
kostnader för virkets huggning, tillredning, utdrivning, flottning m. m.; försäkring
av arbetspersonal, byggnader, skog, förråd och inventarier, som ej
är att hänföra till personlig lösegendom m. m. Såsom avdragsgill kostnad
anses kostnad för skogsplantering på område, som tidigare burit växande
skog. Däremot medges enligt praxis ej avdrag för plantering av skog på
mark, som veterligen icke tidigare varit skogbevuxen. (RÅ 1953 not. Fi 1507
och 1959 not. Fi 129.)

Frågans tidigare behandling

I motionerna 1:36 och 11:47 vid 1961 års riksdag hemställdes att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t matte begära förslag till sådan ändring

Bevillningsutskottets betänkande nr 4 år 1966 5

i kommunalskattelagen att avdragsrätt i någon form kunde beviljas for
nyanläggning genom skogsplantering.

I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 15 anförde bevillningsutskottet
bl. a.

Utskottet delar så till vida motionärernas uppfattning att beträffande
skog särskilda förhållanden föreligger, som kan motivera vissa avsteg från
principen att avdrag ej bör medges för grundförbättringskostnader. En viktig
faktor är att värdet av skogens tillväxt i princip alltid skall beskattas.
Vidare bör beaktas att med hänsyn till den långa tid, som förflyter innan
ett med skog nyplanterat område ger avkastning, fysisk person som utfor
nyplantering å sin fastighet aldrig kommer att få åtnjuta avdrag för de

därpå nedlagda kostnaderna. -—--Visst fog synes således föreligga for

en omprövning av avdragsfrågan. Emellertid har i anslutning till införandet
år 1959 av nya regler rörande beskattningen av skog i samband med
nyttjanderättsupplåtelser uttalats önskemål från riksdagens sida om en allmän
översyn av reglerna för skogsbeskattningen. Då det synes lämpligt att
förevarande spörsmål ägnas uppmärksamhet i dylikt sammanhang anser
utskottet sig icke böra tillstyrka motionsyrkandet om ett separat förslag i
fråga om avdrag för skogsplanteringskostnad.

Samma yrkande som i de ovannämnda motionerna framställdes i motionerna
I: 342 och II: 416 vid 1962 års riksdag.

I sitt betänkande nr 40 fann bevillningsutskottet inte anledning franträda
sin tidigare intagna ståndpunkt och avstyrkte bifall till motionerna.

Riksdagen beslutade i enlighet med utskottet.

I motionerna I: 48 och II: 58 vid 1963 års riksdag ävensom i motionerna
I: 77 och II: 203 samt I: 293 och II: 375 vid 7964 års riksdag hemställdes
jämväl om utredning rörande avdragsrätt för nyanläggning genom skogsplantering.

Bevillningsutskottet anförde i sina av riksdagen godkända betankanden
nr 9 resp. 8, att frågan borde uppmärksammas i samband med den allmänna
översyn av skogsbeskattningen, varom riksdagen uttalat önskemål år
1959, och avstyrkte med hänsyn därtill motionerna.

Frågan uppmärksammades även i de likalydande motionerna 1. 63 och
II: 83 vid 1965 års riksdag.

I sitt betänkande nr 6 erinrade bevillningsutskottet om att Kungl. Maj :t
år 1964 tillkallat tre sakkunniga — skogsskattekommittén — för att verkställa
en förutsättningslös översyn av bestämmelserna rörande skogsbeskattningen.
Utskottet förutsatte att kommittén därvid skulle beakta berörda
spörsmål och avstyrkte bifall till motionerna. Riksdagen beslutade i enlighet
med utskottets förslag.

Motionerna

I motionerna 1: 307 och 11: 375 framliålles angelägenheten av att överförandet
av dålig åkermark till skog på alla sätt stimuleras. Gällande skattelagstiftning
motverkar dock uppenbarligen sådana åtgärder. Det vore önsk -

6 Bevillningsutskottets betänkande nr A år 1966

värt, framhåller motionärerna, att kostnad för skogsplantering i likhet med
skyddsdikning vore avdragsgill vid beskattningen, i all synnerhet som den
som utfört arbetet praktiskt taget aldrig själv får någon ekonomisk vinning
av åtgärden. Som bekant är de första gallringarna i en nyplantering efter 20
år också att betrakta som en skogsvårdande åtgärd utan omedelbar ekonomisk
vinst. Nyanläggningar i form av skogsplantering har alltså en helt
annan karaktär än andra nyanläggningar vad gäller det ekonomiska utbytet.
Enligt motionärernas mening bör all skogsplantering vara avdragsgill med
hela kostnaden och från skattesynpunkt jämställas med nyanläggningar i
diken enligt riksdagens beslut år 1962.

Avdrag för kostnader för omplantering av fruktträd

Gällande bestämmelser

Enligt 22 § 2 mom. kommunalskattelagen får vid beräkning av inkomst
av jordbruksfastighet avdrag icke göras för, bland annat, kostnad för grundförbättring
å fastigheten, såsom nyodling, vattenavledning, sjösänkning
m. m. dylikt. Nu återgivna bestämmelser äger tillämpning vid redovisning
av inkomst av jordbruksfastighet såväl enligt den s. k. kontantprincipen som
enligt bokföringsmässiga grunder. Förbudet mot avdrag för grundförbättringskostnader
gäller även i inkomstkällorna annan fastighet och rörelse
(25 § 2 mom. och 29 § 4 mom. kommunalskattelagen).

Avdrag för vidmakthållande av en tillgång kan — förutom avdrag för
underhållskostnader — ifrågakomma antingen i form av värdeminskningsavdrag
eller genom avdrag för ersättningsanskaffning.

I rättspraxis har avdrag för kostnader för nyplantering av fruktträd o. d.
icke medgivits. Således vägrades en skattskyldig i rättsfallet RÅ 1958 not.
Fi 319 avdrag för kostnader för inköp av pilsticklingar. Enligt regeringsrättens
avgörande, 1952 ref. 5, har vidare vid taxering av handelsträdgårdsrörelse
avdrag för värdeminskning av fruktträd icke medgivits. Rosen- och
syrenbuskar i handelsträdgårdsrörelse har med hänsyn till att trädgården
försålde s. k. snittblommor från dessa buskar ansetts hänförliga till sådana
anläggningstillgångar, att ersättning för skada å desamma till följd av bombfällning
icke ansetts utgöra skattepliktig intäkt i rörelsen (RÅ 1953 ref. 6).

Frågans tidigare behandling

I en den 28 december 1960 avgiven promemoria med förslag till bestämmelser
om värdeminskningsavdrag å täckdikningsanläggningar och skogsvägar
vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet (stencilerad) har
skattelagssakkunniga diskuterat olika möjligheter att genom värdeminskningsavdrag
tillgodose yrkesfruktodlingens intresse av ändamålsenliga avdragsregler
men funnit, att för praktiskt taxeringsbruk lämpliga regler
svårligen kunde tillskapas med mindre en utvidgning av inkomstbegreppet

Bevillningsutskottets betänkande nr 4 år 1966 7

skedde för dylika anläggningar. Då en sådan lösning icke ansågs böra valjas
och avdragsrätten för anläggningskostnad för fruktodling finge anses
utgöra ett delproblem av den större frågan om vidgade möjligheter till resultatutjämning
för denna näringsgren, fann de sakkunniga, att gällande regler
om ersättningsanskaffningsavdrag för dylika anläggningar tills vidare
borde bibehållas.

Föredragande departementschefen har i proposition nr 56 till 1962 års
riksdag uttalat, att han i likhet med de sakkunniga inte kunde förorda att
avskrivningsregler för det dåvarande infördes beträffande fruktodlingar.
Frågan om behov av ändrade beskattningsregler härutinnan kunde anses
föreligga, borde enligt departementschefens mening prövas sedan allmänna
skatteberedningen framlagt sina förslag.

I de likalydande motionerna I: 302 och II: 373 vid 1965 års riksdag hemställdes
om rätt till avdrag vid beskattningen för kostnad för omplantering
av fruktträd.

Bevillningsutskottet, som avstyrkte bifall till motionerna, uttalade i sitt
av riksdagen godkända betänkande nr 6, att den föreslagna utökade rätten
till avdrag för plantering av fruktträd var av komplicerad beskaffenhet och
att frågan inte kunde lösas utan betydande avsteg från gällande beskattningsprinciper.
Utskottet var därför inte berett att tillstyrka omedelbara lagstiftningsåtgärder
i ämnet utan ansåg att frågan borde bli föremål för överväganden,
sedan allmänna skatteberedningen slutfört sitt utredningsuppdrag.

Motionerna

I motionerna 1:520 och II: 6M framhåller motionärerna, att om den
svenska fruktodlingen skall bli konkurrenskraftig gentemot den utländska
måste den manuella arbetskraften nedbringas. Som ett led i denna strävan
sker numera en mycket hård beskärning av träden. Samtidigt som man genom
dessa åtgärder erhållit fruktträd på vilka allt arbete kan utföras utan
användande av stegar, har emellertid trädens livslängd avsevärt förkortats.
För en modern fruktodlare torde omsättningstiden röra sig mellan 15 och
20 år. Då fråga uppstår om nyplantering av träden, är det från många synpunkter
önskvärt att planteringen sker på mark, som inte tidigare eller i
vart fall inte under de senaste åren burit fruktträd. Genom en successiv förflyttning
av trädodlingsområdet kan en tillfredsställande växtföljd erhållas.
Den nuvarande bestämmelsen angående avdragsrätten vid omplantering av
fruktträd missgynnar i hög grad en rationell drift av trädgårdsodlingen.
Med hänsyn till näringens allmänna lönsamhet och till möjligheten att undvika
vissa parasitangrepp, anser motionärerna synnerligen önskvärt att gällande
lagstiftning ändras.

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 4 år 1966

Utskottet

I de förevarande motionerna har framställts yrkanden dels om vissa
andringar av bestämmelserna om avdrag för värdeminskning å skogsvägar,
dels om avdragsrätt för vissa andra markanläggningskostnader.

Utskottet behandlar till en början motionsyrkandet angående ökat avskrivningsunderlag
för skogsvägar. Enligt gällande bestämmelser får
vid beräkning av nettointäkt av jordbruksfastighet en tredjedel av kostnaden
for anläggning eller förbättring av permanent skogsväg, som bestritts av
den skattskyldige och avser arbete, vilket utförts under den tid han ägt fastigheten,
avskrivas med tio procent per år enligt särskild avskrivningsplan,
oavsett om anläggningens varaktighetstid är längre eller kortare än tio år.

I de likalydande motionerna I: 84 och II: 123 har hemställts att avskrivningsunderlaget
för skogsvägar skall bestämmas till två tredjedelar av anläggningskostnaden.

Det i och for sig berättigade kravet på förbättrade arbetsförhållanden för
skogsarbetarna och en i nuvarande kostnadsläge nödvändig mekanisering
av avverkningar och virkestransporter har efter hand medfört väsentligt
ändrade metoder för virkesutdrivning och transporter inom skogsbruket.
Mot bakgrunden därav framstår byggandet av permanenta skogsvägar för
narvarande som en av de mest angelägna uppgifterna inom skogsnäringen.

ortfarande återstår ett betydande investeringsbehov inom väglösa skogsområden.
Genom det ökade kravet på bärighet behöver vidare en stor del
av det aldre vagnätet omläggas och förbättras, Av det anförda framgår att
anlaggandet av skogsvägar utgör en förutsättning för att skogens värde
s all kunna vidmakthållas och för att skogsindustrin, som arbetar i hård
internationell konkurrens, skall kunna bibehålla sin lönsamhet.

Anlaggandet av en skogsväg torde endast undantagsvis medföra en mer
avsevärd ökning av fastighetens värde. En skogsväg byggs nämligen ofta
nar storre virkesförråd skall avverkas. Sedan det awerkningsmogna förrådet
uttagits, får vägen vanligen minskad betydelse under längre eller
kortare tid beroende på den återstående skogens ålderssammansättning. I
sammanhanget bör vidare uppmärksammas att de enskilda skogsvägarna

aven utnyttjas utan motprestation för turist-, brandskydds- och militära
andamal.

Det bor framhållas att det är en rent skönsmässig bedömning som ligger
till grund för gällande bestämmelser, att endast en tredjedel av anläggningskostnaden
for en skogsväg får inräknas i avskrivningsunderlaget. Utskottet
delar motionärernas uppfattning att vid den sålunda gjorda bedömningen
mte tillräcklig hansyn tagits till att den tekniska utvecklingen inom skogsruket
har nedsatt den faktiska användningstiden för skogsvägar. Sålunda
visar erfarenheten enligt ett uttalande av domänstyrelsen, som återgivits

Bevillningsutskottets betänkande nr 4 år 1966 9

i proposition nr 56 till 1962 års riksdag, att det vid kalkylering av skogsvägar
är felaktigt att räkna med längre amorteringstid än för huvudvägar
40 år och för sekundärvägar på fast mark 20 år. Med hänsyn därtill torde
det inte finnas anledning att i avskrivningshänseende ställa skogsvägarna
i ett så väsentligt ogynnsammare läge vid beskattningen än täckdikningsanläggningarna.
Utskottet anser därför att ett avskrivningsunderlag för
skogsvägar motsvarande två tredjedelar av anläggningskostnaden innebär
en mot de faktiska kostnadsförhållandena bättre svarande beskattningsregel
än den nu gällande. Utskottet tillstyrker således bifall till yrkandet
i motionerna I: 84 och II: 123. De nya bestämmelserna bör utan inskränkning
äga tillämpning fr. o. m. 1967 års taxering.

I överensstämmelse med principen att avdrag vid beskattningen inte
medges för grundförbättringskostnader har kostnad för nyplantering
av skog på mark, som tidigare inte varit beväxt med skog, i rättspraxis
ansetts hänförlig till icke avdragsgill omkostnad.

I de likalydande motionerna 1:307 och 11:375 har hemställts om riksdagsskrivelse
med begäran om utredning rörande avdragsrätt för kostnad
för nyanlagd skogsplantering.

Det i motionerna aktualiserade spörsmålet har varit föremål för bedömande
senast vid 1965 års riksdag. I sitt av riksdagen godkända betänkande
nr 6 anförde nämnda års bevillningsutskott, att Kungl. Maj :t år
1964 tillkallat tre sakkunniga — skogsskattekommittén — för att verkställa
en förutsättningslös översyn av bestämmelserna rörande skogsbeskattningen.
Utskottet förutsatte att kommittén därvid även skulle beakta
berörda spörsmål. Enligt uppgift i årets riksdagsberättelse beräknas
utredningsarbetet kunna slutföras med utgången av innevarande år. Med
det anförda anser utskottet sig ha besvarat motionerna 1:307 och 11:375.

Utskottet har slutligen att behandla yrkandet i de likalydande motionerna
I: 520 och II: 641 om rätt till avdrag vid beskattningen för kostnad för o mplantering
av fruktträd.

Enligt gällande rättspraxis medges vid taxeringen inte avdrag för kostnader
för nyplantering eller för värdeminskning av fruktträd. Rätt till
avdrag föreligger däremot för kostnader för omplantering av fruktträd
på mark, som tidigare varit beväxt med sådana träd, och för omympning.

I motionerna framhålls att fruktträdens livslängd inom de yrkesmässiga
odlingarna numera avsevärt förkortats genom kravet på ökad avkastning
och hård beskärning för att minska de manuella arbetsinsatserna. Sålunda
göres vanligen nyplantering eller omplantering — med vissa variationer
mellan olika sorter — redan efter cirka 20 år. Finns tillgång till ny mark
för plantering väljes vanligen denna utväg framför en omplantering på
mark, som tidigare varit planterad med fruktträd, i syfte att förhindra
vissa parasitangrepp.

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 4 år 1966

Såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen har skattelagssakkunniga
i en år 1960 avgiven promemoria med förslag till bestämmelser
om värdeminskningsavdrag å täckdikningsanläggningar och skogsvägar
övervägt olika möjligheter att genom värdeminskningsavdrag tillgodose
yrkesfruktodlingens krav på ändamålsenliga avdragsregler men funnit,
att för praktiskt taxeringsbruk lämpliga regler svårligen kunde tillskapas
med mindre en utvidgning av inkomstbegreppet skedde för dylika anläggningar.
Då en sådan lösning icke ansågs böra väljas, fann de sakkunniga
att gällande regler om avdrag för ersättningsanskaffning för
dylika anläggningar tills vidare borde bibehållas. I proposition nr 56 till
1962 års riksdag delade föredragande departementschefen skattelagssakkunnigas
uppfattning och framhöll att frågan om ändrade regler för dylika
tillgångar borde prövas sedan allmänna skatteberedningen framlagt sina
förslag.

Rätten till avdrag för kostnad för nyplantering av fruktträd är ett delproblem
av den större frågan om vidgade möjligheter till resultatutjämning
för den yrkesmässiga fruktodlingen. Av det ovan anförda framgår
även att en utökning av den nuvarande avdragsrätten fordrar överväganden
i ett större sammanhang. Utskottet är därför inte berett att tillstyrka
omedelbara lagstiftningsåtgärder i ämnet utan anser att frågan bör bli
föremål för närmare bedömanden sedan företagsskatteutredningen slutfört
sitt utredningsuppdrag. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till
motionerna I: 520 och II: 641.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) beträffande avskrivningsunderlaget för skogsvägar
att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna
1:84 av herr Isacson m. fl. och II: 123 av herr Jonasson
m. fl. måtte antaga följande

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av punkt 2 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att punkt 2 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives.

Nuvarande lydelse

Utskottets förslag

Anvisningar

till 22 §.

-----till 29 §).

nödig bostadsbyggnad.

2. a. Avdrag medgives
Såsom för-----

Bevillningsutskottets betänkande nr 4 år 1966 11

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

Fasta maskiner------första stycket.

Därest inkomst------om jordbruksfastighet.

b. Avdrag medgives i form av år- b. Avdrag medgives i form av årliga
värdeminskningsavdrag för så- liga värdeminskningsavdrag för sådan
kostnad för täckdikningsanlägg- dan kostnad för täckdikningsanläggning
som bestritts av den skatt- ning som bestritts av den skattskyldige
och avser arbete, vilket skyldige och avser arbete, vilket
utförts under tid han ägt fastigheten utförts under tid han ägt fastigheten
och vilket icke utgjort reparation och vilket icke utgjort reparation
eller underhåll. Avdraget skall be- eller underhåll. Avdraget skall beräknas
enligt avskrivningsplan och räknas enligt avskrivningsplan och
för år räknat utgöra tio procent av för år räknat utgöra tio procent av
kostnaden, ändå att anläggningens kostnaden, ändå att anläggningens
varaktighetstid är längre eller kor- varaktighetstid är längre eller kortare
än tio år. Motsvarande skall tare än tio år. Motsvarande skall
gälla i fråga om kostnad för skogs- gälla i fråga om kostnad för skogsväg,
dock att endast en tredjedel av väg, dock att endast två tredjedelar
sådan kostnad må utgöra underlag av sådan kostnad må utgöra undervid
beräknandet av de årliga värde- lag vid beräknandet av de årliga
minskningsavdragen. värdeminskningsavdragen.

Har fastighet------årliga värdeminskningsavdrag.

I täckdikningsanläggning —-----ej huvudavlopp.

Med skogsväg------till byggnad.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Äldre bestämmelser skola fortfarande äga tillämpning i fråga om 1966
års taxering samt i fråga om eftertaxering för år 1966 och tidigare år.

B) beträffande avdragsrätt för kostnader för nyanlagd skogsplantering att

de likalydande motionerna 1:307 av herrar Yngve
Nilsson och Enarsson samt II: 375 av herrar Nilsson i Bästekille
och Ringaby, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd;

C) beträffande avdragsrätt för omplantering av fruktträd
att de likalydande motionerna 1:520 av herrar Yngve

Nilsson och Eskilsson samt 11:641 av herr Nilsson i Bäste -

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 4 år 1966

kille och fru Heurliu icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 22 februari 1966

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Stefanson,
Yngve Nilsson*, Elofsson*, Tage Johansson, Lundström, Gösta
Jacobsson, Paul Jansson och Arne Pettersson; samt

från andra kammaren: herrar Brandt, Gustafson i Göteborg, Kärrlander*,
Vigelsbo, Engkvist*, Asp, Enskog, Lothigius*, Hammarsten och
Börjesson i Falköping*.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservationer

beträffande avskrivningsunderlaget för skogsvägar

I) av herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Tage Johansson, Paul Jansson,
Arne Pettersson, Brandt, Kärrlander, Engkvist, Asp och Hammarsten,
vilka ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande, som på s. 8 börjar med »Anläggandet
av» och på s. 9 slutar med »års taxering», bort ha följande lydelse:

Mot bakgrunden av det stora behov av investeringar i skogsvägar, som
föreligger, har statsbidragen för byggande av sådana vägar successivt höjts
under senare år. För innevarande budgetår har således anslagits 13 milj. kr.
för vägbyggnader pa skogar i enskild ägo och i årets statsverksproposition
föreslås anslaget höjt till 13,5 milj. kr. Dessutom har betydande belopp,
som arbetsmarknadsstyrelsen ställt till skogsstyrelsens förfogande, förbrukats
för detta ändamål.

Delade meningar kan självfallet råda om hur stor del av'' anläggningsresp.
förbättringskostnaden för en permanent skogsväg, som bör få avskrivas
vid beskattningen. Vid bestämmandet av avskrivningsunderlaget
har emellertid hänsyn tagits dels till att skogsvägarnas varaktighet är svår
att bedöma och att många skogsvägar — även med beaktande av den snabba
utvecklingen inom transportväsendet — får anses ha ett bestående värde
och dels till att det skattemässiga vinstbegreppet vid försäljning av fastighet
bibehållits oförändrat. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om
departementschefens uttalande i proposition nr 56 till 1962 års riksdag, att

Bevillningsutskottets betänkande nr 4 år 1966 13

avskrivningsreglerna för skogsvägar i viss mån får ses som ett provisorium
i avvaktan på allmänna skatteberedningens slutliga förslag. Med hänsyn
härtill kan utskottet inte tillstyrka, att en större andel av kostnaderna för
skogsvägar än en tredjedel får utgöra avskrivningsunderlag. Utskottet kan
heller inte dela motionärernas uppfattning, att man genom lättnader vid
den direkta beskattningen bör bereda skogsägarna kompensation för att
bilägarna inte erhåller restitution av den automobilskatt och bensinskatt,
som belöper på körning på enskilda skogsvägar.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna I: 84 och II: 123.
dels ock att utskottet under punkt A bort hemställa,

att de likalydande motionerna I: 84 av herr Isacson m. fl.
och II: 123 av herr Jonasson m. fl. icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

beträffande avdragsrätt för omplantering av fruktträd

II) av herrar Yngve Nilsson, Gösta Jacobsson och Lothigius.