Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1966

1

Nr 35

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning angående ändrad
lydelse av 4 § förordningen den 3 juni 1960 (nr
258) om utjämningsskatt å vissa varor jämte i ämnet
väckta motioner.

I en den 4 mars 1966 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 57, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till förordning angående
ändrad lydelse av 4 § förordningen den 3 juni 1960 (nr 258) om utjämningsskatt
å vissa varor.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras fök
jande.

För att täcka kostnaderna i samband med prisutjämningen på vissa livsmedelsprodukter
föreslås i propositionen att utjämningsskatten den 1 juli
1966 höjs från 50 till 60 öre per kg.

Det ovannämnda författningsförslaget är av följande lydelse.

... i.. ■ Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 4 § förordningen den 3 juni 1960 (nr 258) om
utjämningsskatt å vissa varor

Härigenom förordnas, att 4 § förordningen den 3 juni 1960 om utjämningsskatt
å vissa varor skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

4

Skatten utgår med 50 öre för kilogram.
I varans vikt inräknas sådant
förefintligt emballage med vilket varor
av ifrågavarande slag försäljas i
detaljhandeln.

(Föreslagen lydelse)

§•

Skatten utgår med 60 öre för kilogram.
I varans vikt inräknas sådant
förefintligt emballage med vilket varor
av ifrågavarande slag försäljas i
detaljhandeln.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 7 samt. Nr 35

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1966

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1966. Äldre bestämmelser gälla
dock alltjämt i avseende på förhållanden som hänföra sig till tiden före
ikraftträdandet.

Till utskottet har hänvisats följande i anledning av propositionen väckta
motioner, nämligen de likalydande motionerna I: 667 av herrar Hilding
och Lundberg samt 11:819 av herrar Larsson i Umeå och Löfgren, vari
hemställts, att riksdagen måtte

1. avslå Kungl. Maj :ts proposition nr 57 angående höjd utjämningsskatt,

2. i skrivelse till Kungl Maj :t hemställa att frågan om en höjning av
utjämningsskatten tas upp till förnyad prövning när säkrare bedömningsunderlag
föreligger rörande sockerprisernas långsiktiga utveckling.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen II: 819.

Rörande motiveringen för det i propositionen framlagda förslaget hänvisar
utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan
återfinnes under följande rubriker å nedan angivnia sidor i propositionen,
nämligen

Förslag och yttranden, s. 3—5.

Departementschefen, s. 5—6.

Motionerna

Motionärerna erinrar inledningsvis om att utjämningsskatten infördes år
1960 för att täcka kostnaderna för prisutj ämningsbidrag till inhemska producenter
av choklad- och konfektyrvaror, wafers och biscuits. Enligt en i
motionerna redovisad tabell har utjämningsskatten minskad med prisutjämningsbidragen
under budgetåren 1960/61—1964/65 givit ett överskott
på ca 30 milj. kr., som motionärerna finner täcka även de i propositionen
uppskattade underskotten för innevarande och nästkommande budgetår på
9—10 resp. 11 milj. kr. eller mer. Beräkningarna rörande världsmarknadspriset
på socker och dettas inverkan på förhållandet mellan utjämningsskatt
och prisutj ämningsbidrag är mycket ovissa, fortsätter motionärerna
och hänvisar till remissyttranden, som redovisas i propositionen. Motionärerna
vill understryka att höjningar eller sänkningar av råvarupriserna
inte bör ge utslag i form av höjning eller sänkning av utjämningsskatten,
om de inte med betydande säkerhet kan antagas vara av långsiktig
natur. De finner det mot bakgrund härav vara fullt riktigt att de förhållandevis
höga sockerpriser som tidvis rått under de gångna åren inte fått
medföra att utjämningsskatten sänkts. FN:s sockerkonferens i Geneve har,

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1966

enligt vad som remissvägen framhållits, diskuterat en stabilisering av sockerpriserna
på en dubbelt så hög prisnivå som den nuvarande. Av flera
skäl avstyrkes således en höjning av skatten i nuvarande läge. Frågan bör
enligt motionärernas mening tas upp till förnyad prövning när säkrare
bedömningsunderlag föreligger. Det anmärkes vidare att en höjning av
utjämningsskattem — även om denna höjning får antagas vara förenlig
med EFTA-konventionen — kan förutsättas bli till viss nackdel för Sverige
i EFTA-samarbetet och i de fortsatta europeiska marknadssträvandena.

Utskottet

I propositionen föreslås att utjämningsskatten den 1 juli 1966 höjs från
50 till 60 öre per kg. Höjningen är avsedd att fr. o. m. nästkommande budgetår
täcka de ökade prisutjämningskostnaderna för råvaror, som använts
för tillverkning av varor belagda med utjämningsskatt.

1 motionerna I: 667 och II: 819 yrkas avslag på propositionen samt riksdagsskrivelse
av innebörd att frågan om skattehöjning tas upp först när
man säkrare kan bedöma utvecklingen av sockerpriserna. Som stöd för
yrkandet åberopas i huvudsak att skatteinkomsterna för de fem senaste budgetåren
överstiger bidragskostnaderna med närmare 30 milj. kr. samt att
beräkningarna beträffande världsmarknadspriset på socker är ovissa. Vidare
framhålls att man vid FN :s sockerkonferens diskuterat en stabilisering
av sockerpriserna på en väsentligt högre nivå än den nuvarande, vilket
skulle kunna medföra minskade bidragskostnader. Motionärerna anser även
att en höjning skulle vara ofördelaktig för samarbetet inom EFTA.

Utskottet vill inledningsvis erinra om att utjämningsskatten i viss mån
kan sägas vara av provisorisk karaktär. Skatten tillkom år 1960 för att
täcka bl. a. kostnaderna för samtidigt beslutade prisutjämningsbidrag till
vissa industrier, vilkas råvaror fördyras genom jordbruksregleringen, men
som enligt EFTA-avtalet inte kunde få bibehålla sitt tidigare tullskydd. Skattens
bibehållande är således beroende av om systemet med prisutjämningsbidrag
allmänt accepteras inte bara av övriga EFTA-länder utan — om frågan
betraktas på längre sikt med hänsyn till strävandena att skapa en europamarknad
— även av EEC-länderna, som nu tillämpar andra former för
den här avsedda kostnadsutjämningen.

Prisutjämningsbidragen skall för varje bidragsberättigande vara i princip
svara mot skillnaden mellan inhemskt pris och världsmarknadspris. Vid
sjunkande världsmarknadspris ökar alltså bidraget och vice versa. Avsikten
är emellertid inte att skatten skall ändras efter prisfluktuationerna på världsmarknaden,
utan den bör i stället vara så avvägd alt den på viss sikt täcker
statsverkets kostnader för utjämningsförfarandet. När den nu gällande skattesatsen
fastställdes år 1960 hade jordbruksnämnden i fråga om choklad -

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1966

och konfektyrvaror beräknat att inkomsterna i stort sett skulle täcka såväl
kostnaderna för råvaruprisutjämningen — då uppskattade till 16 milj. kr.
per år — som det skattebortfall, som kunde förutses till följd av att den
särskilda varuskatten på dessa varor på grund av prisutjämningen skulle
komma att räknas på ett lägre beskattningsvärde än tidigare. Riksdagen
fastställde den på grundval av nyssnämnda beräkningar föreslagna skattesatsen.

Om man avstämmer inkomster och utgifter för utjämningsförfaraadet
med hänsyn tagen endast till skatt och bidrag framkommer t. o. m. budgetåret
1964/65 ett överskott på närmare 30 milj. kr. Beaktas i enlighet med
de ursprungliga förutsättningarna även bortfallet av den särskilda varuskatten
förbyts överskottet i ett underskott på ca 45 milj. kr. Att skatten
under sådana förhållanden inte höjts tidigare får inte tolkas som ett utslag
av generositet mot choklad- och konfektyrindustrin utan snarare som
ett uttryck för en strävan att så länge som möj ligt undvika skatteändringar.

Att förslag om höjning av utjämningsskatten nu framlagts sammanhänger
med att — bortsett från den i viss mån mera teoretiska beräkningen
av nyssnämnda skattebortfall — bidragskostnaderna för innevarande och
nästkommande budgetår beräknas väsentligt överstiga inkomsterna av skatten.
Underskottet för utj ämningsförfarandet sammanhänger i huvudsak med
de höga bidragskostnaderna för socker. Även om internationella strävanden
pågår för att höja världsmarknadspriset på socker finner utskottet i likhet
med departementschefen det sannolikt att nuvarande höga utjämningskosU
nader för socker blir bestående tills vidare. Då prisutjämningsbidragen betalas
med allmänna budgetmedel skulle följden av en oförändrad beskattning
bli att samhället skulle lämna direkta subventioner till de industrier
som erhåller bidrag.

Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till den i propositionen föreslagna
höjningen av utjämningsskatten och avstyrker således bifall till motionerna
I: 667 och II: 819.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen med avslag å de likalydande motionerna
1:667 av herrar Hilding och Lundberg samt 11:819 av
herrar Larsson i Umeå och Löfgren måtte antaga det vid
Kungl. Maj:ts proposition nr 57 fogade förslaget till förordning
angående ändrad lydelse av 4 § förordningen den
3 juni 1960 (nr 258) om utjämningsskatt å vissa varor.

Stockholm den 21 april 1966

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1966 5

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson*, fröken
Ranmark*, herrar Stefanson*, Yngve Nilsson*, Wärnberg*, Elofsson*,
Tage Johansson, Lundström* och Ottosson; samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås*, Brandt, Allard*,
Vigelsbo, Engkvist, Asp, Andersson i Essvik*, Enskog*, Larsson i Umeå
och Börjesson i Falköping.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

av herr Larsson i Umeå.

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660028