1

Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1966

Nr 34

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till särskilda bokföringsregler
i beskattningshänseende för vissa yrkesgrupper,
m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 4 mars 1966 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 49, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) förordning om ändrad lydelse av 20 § taxeringsförordningen den 23 november
1956 (nr 623);

2) förordning om skyldighet för tandläkare att föra vissa räkenskaper som
underlag för taxering;

3) förordning om skyldighet för pälsdjursuppfödare, kreaturshandlare
m. fl. att föra vissa räkenskaper som underlag för taxering;

4) förordning om skyldighet för den som driver taxirörelse att föra vissa
räkenskaper som underlag för taxering.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

I propositionen föreslås på grundval av förslag som utarbetats inom riksskattenämnden
särskilda bokföringsregler för taxeringsändamål för tandläkare,
kreaturshandlare, pälsdjursuppfödare in. fl. och för dem som driver
taxirörelse. Bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 september 1966.
Därjämte föreslås ändring av 20 § taxeringsförordningen av innebörd, att
skyldigheten att sörja för underlag för deklarations- och uppgiftsskyldigheten
skall, liksom skyldigheten att bevara materialet, kvarstå under sex år.

De ovannämnda författningsförslagen är av följande lydelse. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll i966. 7 saml. Nr 34

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1966

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 20 § taxeringsförordningen
den 23 november 1956 (nr 623)

Härigenom förordnas, att 20 § taxeringsförordningen den 23 november
19561 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

20 §.

Den som-------kontroll därav.

Underlaget skall bevaras under Skyldighet att sörja för att undersex
år efter utgången av det kalen- lag finnes och att bevara detta kvarderår
underlaget avser. står under sex år efter utgången av

det kalenderår underlaget avser.

Om skyldighet--------särskilt stadgat.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

'' Senaste lydelse av 20

se 1961: 340.

Bevillningsutskottets betänkande nr 3b år 1966

3

i

Förslag

till

Förordning

om skyldighet för tandläkare att föra vissa räkenskaper
som underlag för taxering

Härigenom för ordnas som följer.

1 §•

Den som driver tandläkarpraktik skall som underlag för taxering föra
räkenskaper för rörelsen enligt denna förordning. För den som är bokföringsskyldig
enligt bokföringslagen den 31 maj 1929 (nr 117) gälla därvid
förordningens bestämmelser utöver vad som föreskrives i bokföringslagen
och, om rörelseidkaren är aktiebolag eller ekonomisk förening, i lagen den
14 september 1944 (nr 705) om aktiebolag eller i lagen den 1 juni 1951 (nr
308) om ekonomiska föreningar.

2 §•

Staten samt kommun eller landstingskommun äro icke skyldiga föra räkenskaper
enligt denna förordning.

När beteckningar som användas i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370) eller i taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr
623) begagnas i denna förordning, ha de samma innebörd som i kommunalskattelagen
och taxeringsförordningen, om annat icke anges eller framgår
av sammanhanget.

3 §•

För rörelse som avses i denna förordning skola föras

1) patientkort eller patientbok med uppgift för varje patient om patientens
nummer och om samtliga ekonomiska mellanhavanden med patienten
med anledning av konsultation eller behandling,

2) förteckning i löpande följd över patienternas nummer med uppgift om
patienternas namn och adress.

Införing i handling som anges i första stycket skall göras på varaktigt
sätt Radering får ej ske. Anteckning får ej göras oläslig genom överstrykning
eller på annat sätt. Riktigheten av ändring i eller tillägg till införing
skall vitsordas. Därvid skall dagen för åtgärden anges.

4 §■

På patientkort eller i patientbok skall efter varje behandlingsperiod anges
den fordran som uppkommit på grund av konsultation eller behandling
under perioden. Vidare skall där antecknas betalning som inflyter för konsultation
eller behandling med uppgift om betalningsdag och erlagt belopp.
Om likvid lämnas i form av vara eller tjänsteprestation skall detta anges.
Som arvode skall därvid upptagas det belopp behandlingen skulle ha betingat
om betalning erlagts kontant.

Vid anteckning i dagbok av patients betalning för konsultation eller behandling
skall även patientens nummer anges.

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1966

5 §•

Riksskattenämnden får medge undantag från bestämmelserna i 3 eller 4
§ för den, som driver tandläkarpraktik med mer än en anställd tandläkare,
om han på grund av rörelsens omfattning har svårighet att följa bestämmelserna
och tillämpar ett redovisningssystem som utgör tillfredsställande underlag
för taxering. Mot beslut av riksskattenämnden i fråga om sådant
medgivande får talan icke föras.

6 §•

Även den som icke är bokföringsskyldig enligt bokföringslagen skall föra
dagbok över inkomsterna och utgifterna i rörelsen samt över vad han satt
in i eller tagit ut ur rörelsen, varor eller annat. Han skall vidare upprätta och
i dagboken eller i bok, som är särskilt upplagd för ändamålet, införa och
med sin underskrift bestyrka förteckning över samtliga tillgångar och skulder
i rörelsen vid utgången av det senaste räkenskapsåret. Dagbok skall vara
bunden och ha sidor eller uppslag numrerade i löpande följd. Detsamma
gäller särskild bok för förteckning över tillgångar och skulder,.

I dagboken skola inkomster och utgifter införas dagligen. Förteckningen
över tillgångarna och skulderna i rörelsen skall vara upprättad inom tre
och en halv månader efter räkenskapsårets utgång. Tillgångarna och skulderna
skola specificeras, och för varje post skall värdet anges.

Blad får icke tagas bort ur dagbok eller särskild bok för förteckning över
tillgångarna och skulderna i rörelsen. Införing i sådan räkenskapsbok skall
göras på varaktigt sätt. Radering får ej ske. Ej heller får något av innehållet
göras oläsligt genom överstrykning eller på annat sätt. Riktigheten av ändring
i eller tillägg till införing skall vitsordas. Därvid skall dagen för åtgärden
anges.

7 §•

Räkenskaper och anteckningar med tillhörande verifikationer, följesedlar
från tandtekniker eller annan leverantör av produkter för rörelsen samt
anteckningar om tidsbeställningar från patienter inbegripna, skola förvaras
i ordnat skick under sex år efter utgången av det kalenderår då det räkenskapsår,
som handlingarna avse, utgick. Om rörelseidkaren är bokföringsskyldig
enligt bokföringslagen, gälla dock den lagens bestämmelser om tid
för förvaring av räkenskapshandlingar. Angående bestämmelser om tid för
förvaring av journal över patienter gäller allmänna tandläkarinstruktionen
den 6 december 1963 (nr 666).

8 §.

Bestämmelse i allmän lag om handelsböcker och om påföljd vid åsidosättande
av skyldighet att föra sådana böcker skall icke tillämpas beträffande
räkenskaper enligt denna förordning.

9 §.

Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna förordning meddelas av
Konungen.

Denna förordning träder i kraft den 1 september 1966.

Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1966

5

Förslag

till

Förordning

om ^skyldighet för pälsdjursuppfödare, kreaturshandlare in. fl. att föra vissa
räkenskaper som underlag för taxering

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Den som driver rörelse, vari ingår uppfödning av pälsdjur, skall som
underlag för taxering föra räkenskaper för rörelsen enligt denna förordning.

Detsamma gäller den som driver rörelse, vari ingår köp och försäljning
av

1) nötkreatur, hästar, svin, får, getter eller fjäderfä,

2) kött eller andra produkter av djur som anges vid 1) eller produkter
från sådana djur,

3) andra jordbruksprodukter eller trädgårdsprodukter,

4) avverkningsrätter till skog, rundvirke, ved eller sågat och övrigt ej
arbetat virke, eller

5) pälsdjur eller pälsskinn eller andra produkter av pälsdjur.

Förordningens bestämmelser gälla även den som driver rörelse vari ingår
förmedling av försäljning av pälsdjur eller pälsskinn eller andra produkter
av sådana djur genom auktioner eller genom verksamhet som kommissionär
eller på annat sätt.

Bestämmelserna gälla icke den, som är bokföringsskyldig enligt bokföringslagen
den 31 maj 1929 (nr 117), om rörelseidkaren tillämpar ett
redovisningssystem som innebär dels en sådan redovisning av köp, försäljningar
och förmedling av försäljningar att därav framgå de uppgifter,
som skola anges på notor och följesedlar enligt denna förordning, dels en
betryggande förvaring av redovisningshandlingarna. För annan bokföringsskyldig
gälla förordningens bestämmelser utöver vad som föreskrives i
bokföringslagen och, om rörelseidkaren är aktiebolag eller ekonomisk förening,
i lagen den 14 september 1944 (nr 705) om aktiebolag eller i lagen
den 1 juni 1951 (nr 308) om ekonomiska föreningar.

2 §•

Staten samt kommun eller landstingskommun äro icke skyldiga föra
räkenskaper enligt denna förordning.

När beteckningar som användas i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370) eller i taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr
623) begagnas i denna förordning, ha de samma innebörd som i kommunalskattelagen
och taxeringsförordningen, om annat icke anges eller framgår
av sammanhanget.

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 3i år 1966

3 §•

Den som säljer vara som avses i 1 § andra stycket skall upprätta försälj
ningsnota, om försäljningen sker på annat sätt än över disk eller liknande
inom detaljhandel. Försälj ningsnota behöver icke upprättas om
kontrakt angående försäljningen utväxlats mellan parterna och kontraktet
innehåller de uppgifter som anges i 6 § andra stycket.

4 §•

Den som driver handel med vara som avses i 1 § andra stycket skall
upprätta inköpsnota vid köp av sådan vara från inländsk uppfödare, producent
av jordbruks- och trädgårdsprodukter eller idkare av skogsbruk.
Vidare skall pälsdj ursuppfödare upprätta inköpsnota vid köp av fisk, fiskeller
köttavfall eller annat foder till pälsdjur.

Inköpsnota behöver icke upprättas om säljaren lämnat försälj ningsnota.
faktura eller kvitto med de uppgifter som anges i 6 § andra stycket eller
om kontrakt angående köpet utväxlats mellan parterna och kontraktet
innehåller dessa uppgifter. Ej heller behöver inköpsnota upprättas vid köp
av mjölk.

5 §•

Vid försäljning som avses i 1 § tredje stycket gäller följande.

Pälsdjursuppfödare eller skinnuppköpare, som lämnar skinn för försäljning
på auktion eller för försäljning genom annans förmedling på annat sätt,
skall i stället för försälj ningsnota upprätta särskild förteckning över skinnen
(följesedel).

Den som på auktion eller på annat sätt förmedlat försäljning av pälsdjur
eller skinn av sådana djur skall upprätta såväl avräkningsnota som för sälj -ningsnota.

6 §•

Inköps- eller försäljningsnota skall upprättas såväl för kontant- som för
kreditaffärer. Sådan nota skall upprättas även när likvid lämnas i form av
varor eller tjänsteprestationer.

På inköps- eller försäljningsnota skola anges säljarens eller köparens
namn och fasta bostadsadress, datum för avtalet, myckenheten och arten
av produkter, som köpet eller försäljningen avser, samt avtalad köpeskilling På

följesedel skola anges säljarens och förmedlarens namn och fasta bostadsadresser,
datum när följesedeln upprättas samt myckenheten och arten
av de skinn som lämnas till försäljning.

7 §•

Inköps- eller försäljningsnota, avräkningsnota och följesedel skola av
upprättaren överlämnas till den med vilken avtalet ingåtts respektive till
förmedlaren.

En kopia av notan eller följesedeln skall behållas av upprättaren. Kopian
skall utgöra ett i blockstam fastsittande blad. Samtliga exemplar av notor
och följesedlar skola vara numrerade i löpande sifferföljd, varvid original
och kopia skola ha samma nummer. Makulerade notor få icke tagas bort ur
blockstammen.

I dagboken skall för varje köp och försäljning, då inköps-, försäljningseller
avräkningsnota upprättats, anges notans nummer.

7

Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1966

8 §•

Även den som icke är bokföringsskyldig enligt bokföringslagen skall
föra dagbok över inkomsterna och utgifterna i rörelsen samt över vad han
satt in i eller tagit ut ur rörelsen, varor eller annat. Han skall vidare upprätta
och i dagboken eller i bok, som är särskilt upplagd för ändamålet,
införa och med sin underskrift bestyrka förteckning över samtliga tillgångar
och skulder i rörelsen vid utgången av det senaste räkenskapsåret.
Dagbok skall vara bunden och ha sidor eller uppslag numrerade i löpande
följd. Detsamma gäller särskild bok för förteckning över tillgångar och
skulder.

I dagboken skola affärshändelserna införas dagligen post för post. Affärshändelser
av likartad beskaffenhet under samma dag få dock införas
i en post, om de antecknats i särskild bilaga. Förteckningen över tillgångarna
och skulderna i rörelsen skall vara upprättad inom tre och eu halv
månader efter räkenskapsårets utgång. Tillgångarna och skulderna skola
specificeras och för varje post skall värdet anges.

Blad får icke tagas bort ur dagbok eller särskild bok för förteckning
över tillgångarna och skulderna i rörelsen. Införing i sådan räkenskapsbok
skall göras på varaktigt sätt. Radering får ej ske. Ej heller får något av
innehållet göras oläsligt genom överstrykning eller på annat sätt. Riktigheten
av ändring i eller tillägg till införing skall vitsordas. Därvid skall
dagen för åtgärden anges.

9 §•

Räkenskaper och anteckningar, inköps-, försäljnings- och avräkningsnotor,
följesedlar samt övriga verifikationer skola förvaras i ordnat skick under
sex år efter utgången av det kalenderår då det räkenskapsår, som handlingarna
avse, utgick. Om rörelseidkaren är bokföringsskyldig enligt bokföringslagen,
gälla dock den lagens bestämmelser om tid för förvaring av räkenskapshandlingar.

10 §.

Bestämmelse i allmän lag om handelsböcker och om påföljd vid åsidosättande
av skyldighet att föra sådana böcker skall icke tillämpas beträffande
räkenskaper enligt denna förordning.

11 §•

Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna förordning meddelas av
Konungen.

Denna förordning träder i kraft den 1 september 1966.

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 3i år 1966

Förslag

till

Förordning

om skyldighet för den som driver taxirörelse att föra vissa räkenskaper

som underlag för taxering

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Den som driver yrkesmässig beställningstrafik med personbil för personbefordran
(taxirörelse) skall som underlag för taxering föra räkenskaper
för rörelsen enligt denna förordning. För den som är bokföringsskyldig enligt
bokföringslagen den 31 maj 1929 (nr 117) gälla därvid förordningens
bestämmelser utöver vad som föreskrives i bokföringslagen och om rörelseidkaren
är aktiebolag eller ekonomisk förening, i lagen den 14 september
1944 (nr 705) om aktiebolag eller i lagen den 1 juni 1951 (nr 308) om ekonomiska
föreningar.

2 §•

Staten samt kommun eller landstingskommun äro icke skyldiga att föra
räkenskaper enligt denna förordning.

När beteckningar som användas i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370) eller i taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623)
begagnas i denna förordning, ha de samma innebörd som i kominunalskattelagen
och taxeringsförordningen, om annat icke anges eller framgår av
sammanhanget.

3 §•

Körrapport skall upprättas vid slutet av varje körpass. Körrapport får
icke omfatta längre tid än tjugofyra timmar. Rapport skall ange bilens förare
och registreringsnummer, datum för rapportens upprättande, tidpunkt
då körpasset började och slutade samt tid för och anledning till avbrott i
körpasset.

Körrapport skall ange uppgifter om de i taxametern inbyggda olika räkneverkens
ställningar avseende total våglängd, betald våglängd, antal tioöringar
och antal körturer vid början och slutet av körpasset. Körrapporten
skall vidare innehålla uppgift om under passet inkört belopp för sådana
körningar för vilka priset beräknas enligt taxameter.

Har priset för körning beräknats på annat sätt än enligt taxameter skall
körrapporten innehålla uppgift om tid för varje körnings början och slut,
körningens art (linjetrafik eller beställd körning) och det för dessa körningar
inkörda beloppet.

På körrapport skall vid varje månads utgång antecknas den totala våglängd
som den med bilens hastighetsmätare kombinerade väglängdmätaren
utvisar.

Bevillningsutskottets betänkande nr år 1966

9

4 §•

Även den som icke är bokföringsskyldig enligt bokföringslagen skall föra
dagbok över inkomsterna och utgifterna i rörelsen samt över vad han satt
in i eller tagit ut ur rörelsen. Han skall vidare upprätta och i dagboken eller
i bok, som är särskilt upplagd för ändamålet, införa och med sin underskrift
bestyrka förteckning över samtliga tillgångar och skulder i rörelsen vid utgången
av det senaste räkenskapsåret. Dagbok skall vara bunden och ha sidor
eller uppslag numrerade i löpande följd. Detsamma gäller särskild bok
för förteckning över tillgångar och skulder.

I dagboken skola inkomster och utgifter införas dagligen. Förteckningen
över tillgångarna och skulderna i rörelsen skall vara upprättad inom tre och
en halv månader efter räkenskapsårets utgång. Tillgångarna och skulderna
skola specificeras, och för varje post skall värdet anges.

Blad får icke tagas bort ur dagbok eller särskild bok för förteckning över
tillgångarna och skulderna i rörelsen. Införing i sådan räkenskapsbok skall
göras på varaktigt sätt. Radering får ej ske. Ej heller får något av innehållet
göras oläsligt genom överstrykning eller på annat sätt. Riktigheten av ändring
i eller tillägg till införing skall vitsordas. Därvid skall dagen för åtgärden
anges.

5 §•

Räkenskaper och anteckningar, körrapporter samt övriga verifikationer,
handlingar rörande köp och försäljning av rörelsen tillhöriga bilar inbegripna,
skola förvaras i ordnat skick under sex år efter utgången av det kalenderår
då det räkenskapsår, som handlingarna avse, utgick. Om rörelseidkaren
är bokföringsskyldig enligt bokföringslagen gälla dock den lagens bestämmelser
om tid för förvaring av räkenskapshandlingar.

6 §•

Bestämmelse i allmän lag om handelsböcker och om påföljd vid åsidosättande
av skyldighet att föra sådana böcker skall icke tillämpas beträffande
räkenskaper enligt denna förordning.

7 §•

Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna förordning meddelas av
Konungen.

Denna förordning träder i kraft den 1 september 1966.

Till utskottet har hänvisats de i anledning av propositionen väckta likalydande
motionerna I: 662 av herr Eskilsson m. fl. och II: 813 av herr
Hedin m fl., vari hemställts, att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts förslag
i proposition nr 49 till

1) förordning om skyldighet för tandläkare att föra vissa räkenskaper
som underlag för taxering;

2) förordning om skyldighet för pälsdjursuppfödare, kreaturshandlare
in. fl., att föra vissa räkenskaper som underlag för taxering; samt

3) förordning om skyldighet för den som driver taxirörelse att föra vissa
räkenskaper som underlag för taxering.

10

Bevillningsutskottets betänkande nr år 1966

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det
följande, hänvisa till motionen I: 662.

Med anledning av propositionen har till utskottet ingivits en skrivelse från
Sveriges tandläkarförbund.

Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen hänvisar
utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan återfinnes
under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen, nämligen Inledning,

s. 10—12.

Riksskattenämndens förslag till bokföringsregler, s. 13—24.

Riksskattenämndens skrivelse angående tillämpningen av 20 och 121 §§
TF, s. 24—25.

Remissyttrandena, s. 25—47.

Departementschefen, s. 47—56.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges följande.

I motionerna understryks att ett av de bärande momenten i den svenska
skattelagstiftningen är att bestämmelserna är likformiga och generella. Detsamma
bör enligt motionärernas mening gälla skattekontrollen. Man bör
således inte genom särlagstiftning för speciella yrkesgrupper skjuta dessa
i förgrunden. Ett sådant förfaringssätt skulle vara rent diskriminerande.
Intrycket härav måste bli antingen att dessa grupper anses i högre grad
än andra undandraga sig skatt eller också att de eljest bör behandlas restriktivare
än andra. Den psykologiska effekten härav lär icke bli gynnsam.

Invändningarna mot propositionen förstärkes av att det redan 1962 tillsattes
en särskild utredning för översyn av bokföringslagen, vilken utredning
mot bakgrunden av förändringarna inom näringslivet och med beaktande
av moderna redovisningstekniska metoder skall utarbeta förslag till
ändringar i gällande lagstiftning. Dessa förslag skall enligt direktiven för
utredningen utformas med hänsynstagande till den funktion bokföringslagen
har att fylla i skattehänseende, varvid en samordning och avvägning
skall ske mellan näringslivets och skatteväsendets krav. Utredningen skall
bedrivas förutsättningslöst. Därvid torde även frågan om en utvidgning av
kretsen bokföringspliktiga komma att övervägas under beaktande av bl. a.
skattesynpunkter. Det kan förutsättas att utredningen avlämnar sitt betänkande
redan under 1967. Det kan därför med fog ifrågasättas om det, innan
denna översyn slutförts, är lämpligt att över huvud taget ta upp frågan om
ett eventuellt behov av sådana särbestämmelser varom här är fråga.

Vid remissbehandlingen har invändningar liknande motionärernas åberopats
av samtliga hörda näringslivsorganisationer, Föreningen Auktorise -

Bevillningsutskottets betänkande nr 3 b år 1966 11

rade revisorer, Svenska revisorsamfundet, Sveriges advokatsamfund samt
riksåklagarämbetet och kammarrätten. Även andra myndigheter har ifrågasatt
om inte resultatet av utredningen angående bokföringslagen bör avvaktas.

Vid bedömande av behovet av bestämmelser av förevarande art bör hänsyn
också tas till den omständigheten, att genom beslut av 1961 års riksdag
en straffbestämmelse infördes i 121 § taxeringsförordningen i syfte att understryka
vikten av att den redan tidigare existerande skyldigheten att föra
räkenskaper och andra anteckningar för taxeringskontroll fullgjordes. Redan
gällande lagstiftning erbjuder således sådana möjligheter att komma
till rätta med skattskyldiga, som underlåter att föra de räkenskaper som
med hänsyn till deras verksamhet och dem åliggande uppgiftsskyldighet är
att anse som ett minimum, att frågan kan anslå tills en ny bokföringslag
aktualiseras.

Utskottet

I den förevarande propositionen föreslås särskilda bokföringsregler för
taxeringsändamål för privatpraktiserande tandläkare, för kreaturshandlare,
pälsdjursuppfödare m. fl. och för dem som driver taxirörelse. Härjämte föreslås
sådan ändring av 20 § taxeringsförordningen, att skyldigheten att sörja
för underlag för deklarations- och uppgiftsskyldigheten, liksom skyldigheten
att bevara materialet skall kvarstå under sex år.

Under senare år har frågan om vidtagande av åtgärder i syfte att motverka
skattefusk kommit att få allt större betydelse. Taxeringskontrollutredningen
konstaterade i sitt betänkande »Förbättrad taxeringskontroll» (SOU
1960: 36) att — trots de åtgärder som under åren 1955 och 1956 vidtagits i
syfte att åstadkomma en effektivare taxeringskontroll — underdeklaration
alltjämt förekom i en omfattning som inte kunde anses tolerabel vare sig
från allmänna samhälleliga synpunkter eller med hänsyn till de lojala skattebetalarna.
Såvitt utredningen kunnat finna torde det härvidlag röra sig om
avsevärda belopp som, därest de behörigen taxerades, skulle kunna inverka
på det totala skattetrycket.

I proposition nr 100 till 1961 års riksdag med förslag om förbättrad taxeringskontroll
uppgav chefen för finansdepartementet att han för sin del
blivit övertygad om nödvändigheten av att för olika kategorier deklarationsoch
uppgiftsskyldiga erhålla mer preciserade bestämmelser om anteckningar
m. in. Han underströk vidare att komplicerade regler för bokföringen inte
borde ifrågakomma. Syftet med bestämmelserna borde i stället vara att föreskriva
vissa räkenskaper eller anteckningar, som från taxeringsmässiga utgångspunkter
framstod som ett minimum.

Bevillningsutskottet framhöll i sitt betänkande nr 50/1961, att den omständigheten
att bokföringslagen blev föremål för översyn inte borde hindra

12 Bevillningsutskottets betänkande nr 3b år 1966

att, om så befanns ändamålsenligt, särskilda föreskrifter om räkenskapers
förande meddelades i taxeringsförordningen. Huruvida dessa senare borde
inarbetas i bokföringslagen var huvudsakligen en praktisk fråga, till vilken
ställning fick tas då utredningsarbetet slutförts.

Föreskrifterna i 20 § taxeringsförordningen om skyldighet att i skälig
omfattning genom räkenskaper, anteckningar eller på annat lämpligt sätt
sörja för underlag för deklarations- eller uppgiftsskyldighetens fullgörande
och för kontroll därav samt den år 1961 genomförda straffsanktioneringen
av underlåtenhet att fullgöra sådan skyldighet har otvivelaktigt förbättrat
beskattningsmyndigheternas möjligheter att anskaffa material till ledning
för taxering. Alltjämt torde emellertid förhållandena ofta vara sådana att
myndigheterna inte ens genom taxeringsrevision kan erhålla en tillfredsställande
kontroll av vissa näringsidkares inkomstredovisning. Den omständigheten
att det visat sig råda ett tydligt samband mellan deklarationernas
riktighet och möjligheterna till kontroll talar enligt utskottets mening starkt
för att ökade sådana möjligheter med det snaraste tillskapas.

I motionerna I: 662 och II: 813 ansluter motionärerna sig till syftet med
propositionen. De yrkar emellertid avslag på förslagen till särskilda bokföringsregler
med hänvisning till den pågående utredningen för översyn av
bokföringslagen och till att man inte bör genom en särlagstiftning för speciella
yrkesgrupper skjuta dessa i förgrunden. Ett sådant förfaringssätt är
enligt deras uppfattning rent diskriminerande.

Utskottet har redan betonat angelägenheten av att taxeringsmyndigheterna
snarast erbjuds bättre möjligheter att kontrollera riktigheten av avlämnade
deklarationer. Härvidlag torde gällande bestämmelser i bokföringslagen, som
för övrigt inte omfattar samtliga kategorier skattskyldiga, och taxeringsförordningen
inte vara till fyllest. Enligt utskottets uppfattning torde det vara
mycket svårt att i en författning utfärda bokföringsregler för taxeringsändamål,
vilka tar vederbörlig hänsyn till de skiftande förhållandena för olika
kategorier skattskyldiga.

Utredningen för översyn av bokföringslagen har under remissbehandlingen
visserligen framhållit att en reviderad bokföringslag kan komma att innehålla
fler för skattekontrollen värdefulla detalj bestämmelser än vad den nu
gällande bokföringslagen rymmer och att man därför torde kunna räkna
med en bredare bas av för alla branscher gemensamma bestämmelser. Med
hänsyn till att en ny bokföringslag inte kan tänkas träda i kraft ännu på
liera år och då alla åtgärder måste vidtas för att effektivisera taxeringskontrollen,
anser utskottet emellertid anledning inte föreligga att dröja med att
införa de speciella bokföringsregler varom nu är fråga. Utskottet är dock
medvetet om att de föreslagna reglerna kan komma att ersättas helt eller delvis
av liknande bestämmelser i den nya bokföringslagen.

Vad särskilt angår den i motionerna framförda meningen att reglerna
skulle kunna verka diskriminerande för de yrkeskategorier som omfattas av

Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1966 13

dem, vill utskottet erinra om att sådana idkare av jordbruk eller skogsbruk,
som vill bli taxerade enligt bokföringsmässiga grunder, alltsedan 1951 varit
skyldiga att sörja för att räkenskaper och annat underlag finnes för taxeringen.
Enligt utskottets mening innebär en skärpt övervakning av vissa
näringsidkare i taxeringshänseende inte att dessa förutsätts göra sig skyldiga
till skattefusk i större omfattning än andra grupper utan endast att möjligheterna
till en effektiv taxeringskontroll beträffande samtliga kategorier
skattskyldiga vidgas. Därigenom kommer regler av förevarande art — vilka
för öviigt framdeles kan bli erforderliga också i fråga om andra kategorier
skattskyldiga än de som omfattas av de nu föreslagna bestämmelserna — att
tillgodose ett viktigt rättssäkerhetsintresse. I den enskildes krav på rättssäkerhet
ligger nämligen att andra skattskyldigas taxering liksom hans egen
blir så riktig som möjligt.

Med det anförda anser utskottet sig böra biträda förslagen i propositionen.
Utskottet avstyrker således bifall till motionerna I: 662 och II: 813.

Avslutningsvis vill utskottet erinra om att åtskilliga skattskyldiga, som nu
deklarerar enligt kontantprincipen, till följd av de föreslagna reglerna kommer
att övergå till bokföringsmässig inkomstredovisning. Utskottet förutsätter
att riksskattenämnden ger vägledande anvisningar angående olika
problem, t. ex. frågan om avdrag för ingående lager och fordringar, som kan
uppstå vid taxeringen för det år, då sådan redovisning första gången tillämpas.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande
proposition nr 49 och med avslag på de likalydande motionerna
I: 662 av herr Eskilsson m. fl. och II: 813 av herr
Hedin m. fl. måtte antaga de vid propositionen fogade förslagen
till

1) förordning om ändrad lydelse av 20 § taxeringsförordningen
den 23 november 1956 (nr 623);

2) förordning om skyldighet för tandläkare att föra vissa
räkenskaper som underlag för taxering;

3) förordning om skyldighet för pälsdjursuppfödare,
kreaturshandlare m. fl. att föra vissa räkenskaper som underlag
för taxering; ävensom

4) förordning om skyldighet för den som driver taxirörelse
att föra vissa räkenskaper som underlag för taxering.

Stockholm den 21 april 1966

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1966
Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson*, fröken
Ranmark*, herrar Stefanson*, Yngve Nilsson*, Elofsson*, Tage Johansson,
Lundström*, Wirmark* och Ottosson; samt

från andra kammaren: herrar Brandt, Gustafson i Göteborg*, Vigelsbo,
Engkvist, Asp, Andersson i Essvik*, Enskog*, Carlstein, Söderström och Börjesson
i Falköping.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

av herrar Yngve Nilsson, Ottosson och Söderström, vilka — under åberopande
av innehållet i de likalydande motionerna I: 662 av herr Eskilsson
m. fl. och II: 813 av herr Hedin m. fl. — ansett, att utskottet bort hemställa,

att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts förevarande proposition
nr 49 i vad avser vid propositionen fogade förslag
till

a) förordning om skyldighet för tandläkare att föra vissa
räkenskaper som underlag för taxering;

b) förordning om skyldighet för pälsdjursuppfödare,
kreaturshandlare m. fl. att föra vissa räkenskaper som underlag
för taxering; ävensom

c) förordning om skyldighet för den som driver taxirörelse
att föra vissa räkenskaper som underlag för taxering.

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660028: