Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1966
1
Nr 31
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående åtgärder vid beskattningen i syfte att främja
sparandet.
Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,
av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen
I) de likalydande motionerna 1:204 av herr Holmberg m. fl. och 11:263
av herr Bohman m. fl., vari hemställts,
1) att riksdagen måtte antaga följande
a) Förslag
till
förordning om bostadssparande
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Den som under ett eller flera av åren 1967—1972 insätter medel i bank
eller annan penninginrättning å särskilt konto för bostadsanskaffning (bostadskonto)
må åtnjuta uppskov med taxering till kommunal och statlig
inkomstskatt för vad sålunda insatts efter vad nedan sägs.
2 §.
Uppskov enligt 1 § må äga rum för ett belopp av tillhopa högst 6 000 kronor
under nämnda period, dock alt för äkta makar beloppet må utgöra sammanlagt
12 000 kronor.
3 §.
Å bostadskonto insatta medel skola vara avsedda för förvärv av eget
hem, fritidsbostad eller för gäldande av insats i bostadsrättsförening. Den
omständigheten att bostaden är förenad med utrymme för ägarens yrkesverksamhet
skall ej utgöra hinder för uppskov, som i 1 § sägs, under förutsättning
att bostadsändamålet prövas vara det väsentliga, ej heller den
omständigheten att bostaden är uppförd å jordbruksfastighet.
4 §.
Belopp, för vilket uppskov med taxeringen erhållits, skall upptagas som
intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet för det beskattningsår, då uttag från
1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 7 sand. Nr 31
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1966
bostadskonto sker, såvida icke de uttagna medlen under beskattningsåret
använts för ändamål som i 3 § sägs, i vilket fall skattebefrielse skall äga
rum.
A bostadskonto insatta medel, som icke uttagits före utgången av år 1977,
skola upptagas till beskattning vid 1978 års taxering.
5 §.
Bank eller annan penninginrättning, som mottagit insättning på bostadskonto,
har att varje år före den 1 februari underrätta taxeringsnämnd i
vederbörandes hemortskommun om sammanlagda beloppet av under nästföregående
kalenderår verkställd insättning å bostadskonto eller utbetalning
från sådant konto.
6 §.
Kungl. Maj :t äger meddela de närmare föreskrifter, som erfordras för
tillämpning av denna förordning.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1967; dock att bestämmelserna
icke skola tillämpas vid 1967 års taxering eller vid eftertaxering för
1967 eller tidigare år.
b) Förslag
till
förordning om utbildningssparande
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Den som för eget barns räkning i bank eller annan penninginrättning
insätter medel å särskilt konto (utbildningskonto) utan att förbehålla sig
rätt att däröver förfoga må vid taxering till kommunal och statlig inkomstskatt
åtnjuta avdrag för vad sålunda insatts enligt vad nedan sägs.
Avdrag medgives endast i den mån det insatta beloppet svarar mot en
ökning under beskattningsåret av insättarens sammanlagda hos banker och
andra penninginrättningar innestående medel. Beträffande äkta makar
skall dylik ökning föreligga för makarna tillhopa.
2 ''§.
För varje barn må blott upprättas ett utbildningskonto. Kontot skall vara
upprättat innan barnet fyllt 12 år.
Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1966
3
3 §.
Insättning å utbildningskonto må uppgå till högst 1 200 kronor för år.
Sammanlagt må insättningarna uppgå till högst 18 000 kronor.
Därest uttag å utbildningskonto skett, må insättning ej vidare förekomma.
Ej heller må insättning ske efter det barnet fyllt 20 år.
Gottskrivning av å utbildningskonto upplupen ränta skall icke anses som
insättning å kontot enligt denna förordning.
4 §.
Insättning å utbildningskonto skall vara bunden i minst 7 år och minst
intill dess barnet fyllt 16 år.
5 §.
Uppkommer fråga om bestämmande av gåvoskatt för barnet, skall å utbildningskonto
insatt belopp icke medräknas.
6 §.
Oavsett vad i 4 § sagts, må insatta medel fritt uttagas från utbildningskonto
efter det barnet fyllt 21 år. Så vare ock fallet om barnet avlidit.
7 §.
Belopp som uttages från utbildningskonto skall icke anses som skattepliktig
intäkt.
8 §.
Bank eller annan penninginrättning, som mottagit insättning på utbildningskonto,
har att varje år före den 1 februari underrätta taxeringsnämnd
i vederbörades hemkommun om sammanlagda beloppet av under nästföregående
kalenderår verkställda insättningar.
9 §.
Kungl. Maj:t äger meddela de närmare föreskrifter, som erfordras för
tillämpning av denna förordning.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1967; dock att bestämmelserna
icke skola tillämpas vid 1967 års taxering eller vid eftertaxering
för 1967 eller tidigare år.
c) Förslag
till
lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att 39 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370) skall erhålla följande ändrade lydelse, att till följande
2 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 7 samt. Nr 31
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1966
paragrafer i samma lag skola fogas nya moment av nedan angiven lydelse,
nämligen till 22 § ett moment betecknat 4, till 25 § ett moment betecknat 4,
till 29 § ett moment betecknat 5 samt till 46 § ett moment betecknat 5,
ävensom att till anvisningarna till 22 § samma lag skall fogas en ny punkt
betecknad 9, av den lydelse som nedan sägs.
22 §.
4 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 21 § förmäles, äger, där
bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 eller 3 mom. avsedda
kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag
med 400 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit
gift och levt tillsammans med andra maken, må nu avsett avdrag för dem
båda gemensamt åtnjutas med 800 kronor. I intet fall må dock skattskyldig
åtnjuta extra avdrag med högre belopp än som svarar mot skillnaden mellan
bruttointäkten och summan av de i 1 eller 3 mom. avsedda kostnaderna
och ej heller med högre belopp än som motsvarar 4 procent av den skattskyldiges
i jordbruket nedlagda skattepliktiga förmögenhet. Extra avdrag
som här sägs må vidare, tillsammans med förekommande extra avdrag enligt
25 § 4 mom. och 29 § 5 mom., endast åtnjutas i den mån avdrag enligt
39 § 3 mom. icke kunnat tillgodogöras av den skattskyldige.
25 §.
4 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 24 § förmäles, äger, där
bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 eller 3 mom.
avsedda kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag
med 400 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit
gift och levt tillsammans med andra maken, må nu avsett avdrag för dem
båda gemensamt åtnjutas med 800 kronor. Vad angår inskränkningen i
rätten att åtnjuta extra avdrag som här sagts skola bestämmelserna i 22 §
4 mom. och i punkt 9 av anvisningarna till 22 § äga motsvarande tilllämpning.
29 §.
5 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 28 § förmäles, äger, där
bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 mom. avsedda
kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag med
400 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit gift och levt
tillsammans med andra maken, må nu avsett avdrag för dem båda gemensamt
åtnjutas med 800 kronor. Vad angår inskränkning i rätten att åtnjuta
extra avdrag som här sagts skola bestämmelserna i 22 § 4 mom. och i punkt
9 av anvisningarna till 22 § äga motsvarande tillämpning.
39 §.
3 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 38 § 1 mom. förmäles,
äger, där bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 mom.
Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1966
5
avsedda kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag
med 400 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit
gift och levt tillsammans med den andra maken, må nu avsett avdrag för
dem båda gemensamt åtnjutas med 800 kronor. I den mån intäkten utgör
avkastning av aktier eller andelar i ekonomisk förening må det extra avdraget
ökas med 200 kronor eller, om den skattskyldige under beskattningsåret
varit gift och levt tillsammans med den andra maken, med 400 kronor.
I intet fall må dock skattskyldig åtnjuta extra avdrag med högre belopp än
som svarar mot skillnaden mellan bruttointäkten och summan av de i
1 mom. avsedda kostnaderna.
Vad i föregående stycke stadgas angående gift skattskyldig skall äga motsvarande
tillämpning å skattskyldig, som under beskattningsåret varit ogift
(varmed jämställes änka, änkling eller frånskild) och haft hemmavarande
barn under 16 år.
(Se vidare anvisningarna)
46 §.
5 mom. Har skattskyldig, som är ägare av annan fastighet, inrättad till
bostad åt en familj jämte personliga tjänare (enfamiljsfastighet) eller två
familjer jämte personliga tjänare (tvåfamiljsfastighet) eller som innehar
lägenhet med bostadsrätt, under beskattningsåret verkställt amortering av
skuld å sådan fastighet eller sådan lägenhet till ett belopp överstigande 1,5
procent av fastighetens taxeringsvärde eller, beträffande bostadsrättslägenhet,
den del av fastighetens taxeringsvärde som belöper å lägenheten, må
han i hemortskommunen åtnjuta avdrag för överstigande amortering, dock
högst med ett belopp av 700 kronor — jämte i förekommande fall 200 kronor
för ettvart hemmavarande barn under 16 år — och endast i den mån
den sammanlagda amorteringen icke motsvaras av en minskning under
beskattningsåret av den skattskyldiges eller dennes makes sammanlagda
hos banker och andra penninginrättningar innestående medel.
Anvisningar
till 22 §.
9. Beräkningen av den skattskyldiges i jordbruket nedlagda skattepliktiga
förmögenhet skall ske på grundval av bestämmelserna i 2—5 §§ förordningen
om statlig förmögenhetsskatt.
Om extra avdrag enligt 22 § 4 mom., 25 § 4 mom. eller 29 § 5 mom. samtidigt
må åtnjutas i två eller flera förvärvskällor skall avdraget, med den
inskränkning varom i 22 § 4 mom. stadgas, fördelas mellan förvärvskällorna
i förhållande till nettointäkten av förvärvskällorna sådan denna skulle
ha varit om extra avdrag ej förekommit.
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1966
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1967; dock att äldre bestämmelser
alltjämt skola gälla vid 1967 års taxering samt vid eftertaxering för 1967
och tidigare år.
2) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa
dels om utredning och förslag rörande premiering av allmänt målsparande
genom avdragsrätt vid beskattningen för medel som insatts å särskilt
sparkonto enligt de i motionerna angivna riktlinjerna,
dels att Kungl. Maj :t måtte framlägga förslag om försäljning av obligationslån
till allmänheten i enlighet med de riktlinjer som angivits i motionerna;
II)
de likalydande motionerna 1:515 av herr Thorsten Larsson m.fl.
och 11:626 av herr Jonasson, vari hemställts, att riksdagen måtte besluta
att höja avdragsbeloppet för inkomst av kapital med 200 kr. för ensamstående
och med 400 kr. för makar gemensamt samt på grund härav antaga
följande
Förslag
till
lag angående ändring av 39 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370).
Härigenom förordnas, att 39 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28
september 1928 (nr 370) skall erhålla följande ändrade lydelse.
39 §.
3 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 38 § 1 mom. förmäles,
äger, där bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 mom.
avsedda kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag
med 600 kronor. Har den skatteskyldige under beskattningsåret varit
gift och levt tillsammans med andra maken, må nu avsett avdrag för dem
båda gemensamt åtnjutas med 1 200 kronor. I intet fall må dock skattskyldig
åtnjuta extra avdrag med högre belopp än som svarar mot skillnaden
mellan bruttointäkten och summan av de i 1 mom. avsedda kostnaderna.
(Se vidare anvisningarna)
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling; dock att äldre
bestämmelser fortfarande skola gälla i fråga om 1967 års taxering samt
i fråga om eftertaxering för år 1967 eller tidigare år.
Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1966 7
III) de likalydande motionerna 1:527 av herr Harald Pettersson m.fl.
samt 11:603 av herrar Antby och Antonsson, vari hemställts, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om förslag till riksdagen med ledning
av vad i motionerna anförts rörande premiering av personligt sparande på
särskilt sparkonto i bank eller annan penninginrättning samt rörande skattelättnader
för målinriktat bostadssparande; ävensom
IV) motionen 11:605 av herr Antonsson m.fl., vari hemställts, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam utredning
och förslag till riksdagen rörande stimulans av det personliga sparandet i
enlighet med vad i motionen anförts.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna 1:204, 1:515,11:603 och 11:605.
Frågan om premiering av sparandet genom lättnader vid beskattningen
har under senare tid årligen varit föremål för riksdagens prövning. År 1957
hemställde riksdagen om tillsättande av en utredning med uppgift att allsidigt
och förutsättningslöst söka utröna, huruvida det var lämpligt och
möjligt att skattevägen stimulera nysparande och vilka former som därvid
borde komma i fråga. Denna undersökning verkställdes av utredningen om
sparstimulerande åtgärder, som framlade resultatet av sitt arbete i ett i
början av år 1961 avgivet betänkande (SOU 1961:2). Därvid förordade
utredningen vissa åtgärder i syfte att främja sparandet på annat sätt än
genom lättnader i beskattningen. Bl. a. föreslogs införande av en ny sparform
efter i huvudsak samma riktlinjer som ungdomens lönsparande, benämnt
allmänna lönsparandet. Vidare förordade utredningen vissa åtgärder
i syfte att främja bostadssparandet. Däremot ansåg majoriteten i utredningen
det inte vara möjligt att förorda att det totala enskilda sparandet
stimulerades genom en definitiv skatteminskning satt i relation till det
belopp som insattes på ett särskilt konto. Sammanfattningsvis konstaterade
utredningen beträffande möjligheterna att genom ett system med definitiv
skatteminskning stimulera sparandet, att det inte går att endast premiera
sådant sparande, som är framkallat av själva premieringsförfarandet. Premieringen
måste omfatta även medel, som härrör från sparande, som ändå
skulle ha skett, samt sådana medel, vilka härrör från tidigare befintliga tillgångar.
Premieringskostnaderna skulle med all sannolikhet bli lika stora
som eller större än den framkallade sparandeökningen. Vidare skulle kostnaderna
komma att bli av den storleksordningen att de kunde få betydande
verkningar på statens och kommunernas finanser.
Utredningen behandlade även frågan om ett system för sparpremiering
byggt på uppskjuten beskattning och fann därvid att ett förfarande med
:l Bihang till riksdagens protokoll 1966. 7 sand. Nr 31
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 31 dr 1966
uppskov med beskattningen för ett sparat belopp sannolikt skulle leda till
en viss sparandeökning av långsiktig karaktär. Införandet av bestämmelser
härom var emellertid till väsentlig del inte enbart en fråga om att åstadkomma
en stimulans av sparandet utan även en fråga om inkomstutjämning
mellan olika år. Ett förslag i detta hänseende kom därför att i olika
avseenden beröra nu pågående skatteutredningar och ha samband med av
dessa behandlade frågor och borde därför tas upp till övervägande i samband
med övriga skattefrågor.
Mot utredningens ståndpunktstagande i fråga om skattepremiering av
sparande anfördes två reservationer. Ledamöterna i utredningen, Antonsson,
Brundin och Danmans, förordade sålunda införande av former för
sparpremiering genom såväl definitiv skatteminskning i form av rätt till
avdrag för avsättning till särskilda sparkonton som genom uppskjuten beskattning
genom utjämningskonton. Ledamoten Antonsson uttalade sig
därjämte för en premiering av även annat sparande än de nämnda formerna
för banksparande.
I propositionen nr 160 till 1961 års vårriksdag framlades förslag till höjning
med en tredjedel av de skattefria bottenbeloppen för inkomst av kapital
fr. o. m. 1962 års taxering. Härigenom skulle maximibeloppet för det
s. k. sparavdraget, vilket dittills utgjort 300 kr., eller för makar gemensamt
600 kr., komma att höjas till 400 resp. 800 kr. Riksdagen biföll vad
sålunda föreslagits. Genom 1963 års lagstiftning (med tillämpning fr. o. m.
1964 års taxering) omkonstruerades det sociala försäkringsavdraget så, att
avdrag medges dels för obligatorisk sjukförsäkringsavgift med debiterat
belopp, dock lägst 150 kr. för ensamstående och 300 kr. för äkta makar, och
dels för under beskattningsåret erlagda andra avgifter och premier för liv-,
sjuk- och olycksfallsförsäkringar, dock med viss maximering. För att dessa
senare frivilliga avgifter och premier skulle inrymmas i avdraget i samma
utsträckning som tidigare bestämdes maximum till 250 kr. för ensamstående
och 500 kr. för äkta makar. Genom beslut av 1965 års riksdag utgår
fr. o. m. 1966 års taxering förmögenhetsskatt för bl. a. fysisk person endast
för beskattningsbara förmögenheter överstigande 100 000 kr. i stället för
tidigare 80 000 kr.
I syfte att uppmuntra sparandet antog vidare 1961 års höstriksdag det
i propositionen nr 200 framlagda förslaget om igångsättande av kampanjer
för allmänt lönsparande. Dessa ledes av en kommitté, vari ingår
representanter för arbetsmarknadens större organisationer, sparinstitutioner
och statsmakterna.
Till betänkandet fogad bilaga 1 utvisar allmänna pensionsfondens tillväxt.
Inlåningsutvecklingen i sparinstituten under åren 1953—1965 i 1953
års penningvärde framgår av bilaga 2. I bilagorna 3—5 lämnas vissa uppgifter
rörande ungdomens lönsparande och det allmänna lönsparandet.
Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1966 9
Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges
följande.
I motionerna I:20i och 11:263 framhåller motionärerna bl.a. att det är
oundgängligen nödvändigt att i det ekonomiska läge vi nu befinner oss
hålla tillbaka såväl allmän som enskild konsumtion. Den enskilda konsumtionen
hålls bäst tillbaka om allmänheten stimuleras till ett ökat privat
sparande. Vid sidan av de av motionärerna föreslagna sparstimulerande
åtgärderna bör staten gå ut med ett omfattande obligationslån avsett att
placeras i mindre valörer direkt hos allmänheten och med betydande
favörer. Influtna medel bör därvid steriliseras.
Människor som tidigare inte varit vana att spara torde lättast kunna intresseras
för olika former av s. k. målsparande. Bestämmelserna om skattefrihet
för sparande bör principellt utformas så, att allt sparande behandlas
lika. De sparstimulerande åtgärderna bör därför anknytas till inkomsttagarnas
nysparande. Härigenom skulle inte bara en ökning av tillgodohavandet
på bank och i form av värdepapper såsom obligationer, aktier och andelar
i ekonomiska föreningar utan även premier till liv-, kapital- och
pensionsförsäkringar, amorteringar på lån samt investeringar i rörelse,
jordbruk och annan fastighet räknas in i nysparandet. Med utgångspunkt
från den sammanställning av förmögenheten som finns i självdeklarationen
kunde fastställas hur mycket av den årliga förmögenhetsökningen som grundar
sig på ett faktiskt sparande. Eventuella svårigheter att nå en helt invändningsfri
metod vid uppskattningen av den årliga förändringen i inkomsttagarnas
nettoförmögenhet får inte hindra att man söker komma fram
så långt som möjligt på vägen mot ett fullt godtagbart system för allmän
stimulans av det årliga nysparandet. Under alla omständigheter bör frågan
underkastas en ingående utredning så att ett allmänt sparavdrag för det
årliga nysparandet kan införas. Angeläget är emellertid att redan nu genom
speciella åtgärder uppmuntra den enskilde till ökat sparande. Dessa speciella
stimulansåtgärder bör i första hand ta sikte på ett sparande till s. k.
trygghetsägande. Därmed avses framför allt bostadssparande, bosättningssparande,
utbildningssparande och aktiesparande.
En egen bostad är av naturliga skäl ett sparmål av mycket hög angelägenhetsgrad.
Motionärerna föreslår att den som under något av åren
1967—1972 — alltså under en sexårsperiod — sätter in pengar på ett särskilt
bostadskonto skall få dra av det sparade beloppet i sin deklaration.
Avdraget föreslås för hela perioden maximerat till 6 000 kr. för ensamstående
och sammanlagt 12 000 kr. för äkta makar. De insatta medlen
skall vara avsedda för förvärv av eget hem, fritidsbostad eller för att betala
insats i bostadsrättsförening. Den som har eget hem och på sina lån gör
större amorteringar än »normala» skall få dra av överskjutande belopp,
dock maximalt 700 kr. För skattskyldig som har hemmavarande barn under
16 år föreslås att maximum skall höjas med 200 kr. per barn. Såsom
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1966
»normal» amortering bör kunna betraktas ett belopp motsvarande 1,5 %
av taxeringsvärdet.
Ett annat sparmål där en stimulans genom avdragsrätt kan antagas ge en
högst betydande effekt hos barnfamiljer är barnens framtida utbildning.
Den som för eget barns räkning sätter in nysparade medel på ett u t b i 1 dningskonto
bör få dra av beloppet i sin deklaration. Maximum skall
vara 1 200 kr. om året och sammanlagt på utbildningskontot 18 000 kr.,
exklusive upplupna räntor. Utbildningskontot skall vara upprättat innan
barnet fyllt 12 år. Insättningen skall vara spärrad i minst 7 år och åtminstone
till dess barnet fyllt 16 år. Har någon tagit ut medel från utbildningskontot,
bör fortsatt skattefri avsättning inte få ske liksom inte heller
efter det att barnet fyllt 20 år. De insatta medlen bör vara fria från gåvoskatt.
För att grundlägga ett regelbundet sparande hos inkomsttagarna över lag
bör även införas avdragsrätt vid beskattningen för sparmedel som insättes
på särskilt sparkonto för att där innestå i minst fem år. Även här
bör sålunda sparandestimulansen ges genom avdrag i deklarationen. Det
belopp för vilket avdrag skall få göras bör maximeras till 1 000 kr. per år
och kontoinnehavare (2 000 kr. för äkta makar). Det sammanlagda maximibeloppet
på ett konto föreslås till 15 000 kr. (makar 30 000 kr.) exklusive
upplupen ränta. För belopp som innestått på sparkontot i fem år bör skattebefrielsen
vara definitiv. Om belopp uttas före femårsperiodens utgång, bör
de på nytt tas upp till beskattning. För avdragsrätt bör vidare krävas att
spararens samtliga banktillgodohavanden ökats med minst det belopp för
vilket avdrag yrkas. Ingen skall således kunna erhålla skattebefrielse genom
att flytta belopp mellan olika konton. För rätt till avdrag vid beskattningen
bör vidare krävas att sparkontots tidigare maximum överskrides. Lämpligt
kan också vara att avkräva den skattskyldige besked om att det ej förekommit
avyttring av realtillgång.
I syfte att åstadkomma en ökad spridning av ägandet inom näringslivet
förordar motionärerna vidare, att det s. k. sparavdraget höjes med
200 resp. 400 kr., i den mån kapitalavkastningen till motsvarande belopp
utgör utdelning av aktier eller av andelar i ekonomisk förening.
Vidare föreslås att en person som insatt sitt sparkapital i jordbruksfastighet,
annan fastighet eller rörelse skall erhålla samma skatteförmån
som om han haft inkomst av kapital. Enligt motionärernas mening föreligger
inte någon principiell skillnad mellan den avkastning som erhålles av
bankmedel eller aktier och avkastningen från någon av de nämnda förvärvskällorna.
En del av förvärvskällans avkastning kan hänföras till den
personliga arbetsinsatsen, medan en annan del härrör från det insatta kapitalet.
Ytterligare vägar måste dock beträdas. Genom sin skattepolitik måste
statsmakterna göra det möjligt för företagen att i ökande omfattning
Bevillningsutskottets betänkande nr 31 dr 1966
11
grunda sin ekonomiska expansion på emission av aktier. En del av den
tidigare självfinansieringen skulle härigenom komma att ersättas med finansiering
över aktiemarknaden. Om denna breddas kan allt fler människor
genom förvärv av aktier och delägarbevis bli aktiva delägare i enskilda
företag. Hittills har aktierna svarat för en mycket liten del av efterfrågan
på kapitalmarknaden. Anledningen till att aktiemarknaden under
efterkrigstiden inte utnyttjats i någon större omfattning sammanhänger till
väsentlig del med att kapitalanskaffningen genom aktier varit synnerligen
ofördelaktig ur skattesynpunkt. En viss modifiering av dubbelbeskattningen
kom visserligen till stånd genom det s. k. Annellska förslaget, men denna
lättnad är otillräcklig. Resultatet av den dubbelbeskattning som tillämpas
i vårt land har blivit att småspararna — i direkt form som obligationsköpare
eller indirekt via banker och försäkringsbolag — fått träda till som
långivare utan tillfälle att som aktieägare i företagen bli delaktiga i dessas
värdetillväxt. En successiv avveckling av skatten på den utdelade vinsten
från aktiebolagen skulle med all sannolikhet medföra att bolagen i växande
utsträckning ombesörjde sin kapitalanskaffning aktievägen.
En ökad spridning av aktieägandet förutsätter att aktiematerialet göres
mer lättillgängligt än tidigare. Lägre nominella värden på nyemitterade
aktier skulle till exempel underlätta ett regelbundet aktiesparande och även
möjliggöra större spridning av risken för varje enskild köpare. Det är vidare
angeläget att man i banklagstiftningen vidtar sådana ändringar som gör det
möjligt för bankerna att förenkla försäljningen av aktier. Bankerna borde
t. ex. medges rätt att som en serviceåtgärd ha ett mindre antal aktier liggande
för »strököpare». Möjligheter borde även finnas för en stående köporder
av exempelvis en aktie i månaden till en viss högsta köpkurs. En
översyn av aktiebolags- och banklagstiftningen i syfte att möjliggöra en popularisering
och ökad spridning av aktieägandet bör därför snarast ske.
I motionerna 1:515 och 11:626 framhåller motionärerna att i årets finansplan
konstaterats att den privata konsumtionen ökat under 1965 med
inemot fyra procent trots att de realt diponibla inkomsterna mellan 1964
och 1965 ökat med endast ca två procent. Denna utveckling måste ses med
oro. Konsumtionen måste begränsas för att den samhällsekonomiska balansen
inte ytterligare skall försämras. Ett ökat sparande blir nödvändigt, om
man skall kunna räkna med ett fortsatt ekonomiskt framåtskridande. Den
allt hårdare internationella konkurrensen fordrar även eu ökande investeringsverksamhet
för att våra näringar skall kunna hävda sig. Kraven på
ökat bostadsbyggande och större resurser för sjukvård och utbildning in. in.
måste också tillgodoses.
Penningvärdeförsämringen har en avskräckande effekt på det traditionella
banksparandet, varför det är särskilt nödvändigt att sparstimulerande
åtgärder vidtas speciellt för småspararna. En höjning av det skattefria be
-
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1966
loppet vid inkomst av kapital till 600 kr. för ensamstående och 1 200 kr.
för makar gemensamt skulle innebära en sådan stimulans. Mot bakgrunden
av såväl inkomst- som prisutveckling under den tid de nuvarande schablonavdragen
gällt och angelägenheten av en stimulans av sparandet inom beskattningens
ram torde en ändring nu vara befogad.
Som motivering för utredningsyrkandet i motionerna 1:527 och 11:603
anföres i huvudsak följande. Skälen för ett ökat sparande har ytterligare
stärkts under de senaste åren. Då beskattningen påverkar både viljan och
förmågan att spara, bör det personliga sparandet främst stimuleras genom
åtgärder på skatteområdet. Banksparandet är en sparform som är särskilt
betydelsefull för småspararna. Det är angeläget att kompensera denna sparform
även av den orsaken att den hör till dem som särskilt hårt drabbas
av inflationen. Även administrativa skäl talar för att premiera banksparandet.
En metod som bör närmare prövas är följande.
Särskilt sparkonto skulle få uppläggas av varje till statlig inkomstskatt
skattskyldig fysisk person som fyllt 16 år. Föräldrar skulle få öppna sparkonto
för minderårigt barn. I syfte att dels särskilt främja småsparandet,
dels förhindra missbruk skulle det premieberättigade beloppet maximeras
till t. ex. 2 000 kr. per person och år för ensamstående och 4 000 kr. för äkta
makar. För barnkonto maximeras det årliga beloppet till t. ex. 1 500 kr.
Högsta sammanlagda belopp på ett konto kunde t. ex. begränsas till resp.
20 000, 40 000 och 15 000 kr. (inkl. upplupen ränta). Insättningar på barnkonto
borde ske i sådan form att de insatta medlen helt tillhörde barnet.
Premien borde utgå i form av avdrag på den statliga inkomstskatten med
viss del av under året insatt belopp (upp till ovan angivna belopp). Premien
kunde försöksvis tills vidare sättas vid 10 % av årets nysparande. I syfte att
stimulera ett långfristigt sparande skulle den utfalla endast om beloppet
stått inne en viss period, exempelvis minst 5 år. Detta motsvarade en årlig
tilläggsränta av ca 2 %.
Denna metod skulle ge en sparstimulans, vars belopp blev oberoende av
vederbörandes inkomstnivå samtidigt som den kunde stimulera det verkliga
småsparandet. För att förhindra s. k. vartannatårssparande borde premiering
endast ske för belopp som ökat kontots tidigare maximum.
Kontot borde inte vara spärrat, men om uttag skedde före utgången av
den stipulerade 5-årsperioden skulle den på uttaget belopp belöpande premien
återgå till statsverket. Detta kunde enkelt ske genom att banken till
statsverket som skattebelopp inbetalade 10 % av i förtid uttaget belopp.
Hinder borde dock inte möta att — efter överenskommelse mellan arbetsgivaren
och den anställde — låta sparavdraget slå igenom redan vid
källskatten. överenskommelse borde sålunda kunna få träffas om att arbetsgivaren
ombesörjde sparkontoinsättning för den anställdes räkning.
Källskatten borde då kunna minskas med 10 procent av på sparkontot insatt
Bevillningsutskottets betänkande nr 31 är 1966
13
belopp. För B-skattebetalare, företagare och fria yrkesutövare borde motsvarande
möjligheter öppnas för jämkning av för honom fastställd preliminär
skatt.
Det finns grundad anledning att i praktiken pröva en form för skattelättnader
som premierar bostadssparandet. De ökade kapitalresurser, som
på detta sätt kan tillföras bostadsbyggandet, blir till nytta inte endast för
spararna själva utan även för bostadssektorn. Motionärerna föreslår att
premiering bör utgå till den som under fem år sätter in pengar på särskilt
bostadssparkonto. Medlen skall användas för eget hem eller insats i bostadsrättsförening.
Att ägaren använder del av fastigheten för yrkesverksamhet
eller att kostnaden uppförs på jordbruksfastighet bör inte utgöra
hinder för premiering. Om det insatta beloppet används för okvalificerat
ändamål, bör det däremot återföras till beskattning. För att undgå beskattning
bör medlen vidare ha investerats för ändamålet senast före utgången
av tio år efter sparandeperiodens början.
Till stöd för utredningsyrkandet i motionen 11:605 framhåller motionärerna
bl. a. att under senare år betydande vikt lagts vid det kollektiva och
institutionella sparandet, varvid det personliga sparandet eftersatts. Detta
måste anses beklagligt med hänsyn till det personliga sparandets betydande
uppgift i dagens samhälle. Såväl den norska som den finska skattelagstiftningen
innehåller sparstimulerande regler som har avseende på banksparande.
Utredningen om sparstimulerande åtgärder (SOU 1961:2) var särskilt
intresserad av åtgärder, som byggde på uppskov i beskattningen. Dessa
bedömdes som positiva för sparandet på längre sikt. Emellertid ansågs att
frågorna borde tas upp till samlad bedömning, när olika skatteutredningar
var färdiga med sitt arbete. Då allmänna skatteberedningens förslag inte
inom överskådlig tid kommer att förverkligas, bör ett program för sparstimulerande
åtgärder åter tas upp till behandling. En grundläggande princip
bör därvid vara att den enskilde skall ha full frihet att välja sparmål och
bestämda former för sparandet samt därvid, oavsett mål och form, åtnjuta
en favör. Endast det reella nysparandet skulle premieras. Det av sparutredningen
rekommenderade förfarandet med sparpremiering genom uppskjuten
beskattning bör nu övervägas. En sammanställning av föreliggande
utredningsmaterial och av erfarenheterna av de hittills bedrivna sparstimulerande
åtgärderna bör snabbt komma till stånd, därvid även samordning
bör ske med redan existerande premieringsformer.
Utskottet
Stegringen av de personliga inkomsterna och den därmed följande ökningen
av konsumtionsefterfrågan har mer än tidigare riktat uppmärksamheten
på betydelsen av ett ökat personligt sparande. Den inom finans
-
14
Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1966
departementet utförda långtidsutredningen, vars resultat nyligen redovisats
i huvudrapporten »Svensk ekonomi 1966—1970 med utblick mot
1980», utvisar ett behov av ökade kapitalinsatser. Avsevärda investeringar
inom såväl den enskilda som den offentliga sektorn erfordras, om näringslivet
skall kunna hävda sig i den växande internationella konkurrensen och
om de alltmer ökade kraven på samhället skall kunna tillgodoses. En betydande
del av dessa investeringar måste finansieras genom de enskilda
hushållens sparande. Med hänsyn till det personliga sparandets betydande
andel av samhällets nettosparande samt dess värde för det ekonomiska
framåtskridandet och den samhällsekonomiska balansen är det nödvändigt
att det personliga sparandet på allt sätt uppmuntras. Härom råder
också enighet i den politiska debatten. Utskottet delar därför motionärernas
uppfattning att det enskilda sparandet bör stimuleras. I sammanhanget
får emellertid inte förbises att en avsevärd del av det totala sparandet försiggår
inom företagen i och med att vinstmedel användes för nyinvesteringar.
Den gällande skattelagstiftningen erbjuder därvid företagen stora
möjligheter till konsolidering och självfinansiering inte minst genom möjligheter
till omfattande avsättningar till investeringsfonder samt förmånliga
regler i fråga om varulagervärdering och om avskrivning på maskiner
och inventarier. Fonduppbyggnaden inom ATP innebär vidare ett stort och
växande tillskott till sparandet (jfr bilaga 1). Av det totala sparandet visar
emellertid företagssparandet under 1960-talet en minskning, medan det
enskilda och offentliga sparandet visar en ökning. För kreditinstitutens del
har detta medfört att det enskilda sparandet övertagit företagens roll som
dominerande sparkälla och inlåningskund. En ytterligare relativ nedgång
i företagens sparande är att vänta under perioden 1966—1970, varför kreditinstituten
måste väsentligt kunna öka utlåningen till industri, handel
och samfärdsel för att möjliggöra den av alla eftersträvade ökningen av
näringslivets investeringar.
Av bilaga 2 till betänkandet framgår inlåningsutvecklingen i sparinstituten
omräknat i 1953 års penningvärde. Den i uppställningen angivna
siffran för affärsbankerna för år 1965 är preliminär och kommer förmodligen
att höjas, när en fullständig statistik föreligger, övriga sparinstituts
siffror visar en fortgående ökning. Till denna utveckling torde i inte oväsentlig
mån ha bidragit de initiativ till sparstimulerande åtgärder som hittills
tagits av såväl statsmakterna som sparinstituten. Också den snabba
inkomststegringen torde ha stimulerat till ett ökat sparande. Av de sparstimulerande
åtgärderna står ungdomens lönsparande och det allmänna
lönsparandet i förgrunden. De till betänkandet fogade bilagorna 3—5 utvisar
omfattningen av dessa sparformer. Under år 1965 har utförts en undersökning
för att bedöma behovet av en fortsatt statlig finansiering av
propagandaåtgärder, ägnade att stimulera lönsparandet. Av undersökningen
framgår att lönsparandet har ett väsentligt värde som ett medel att akti
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1966
15
vera det personliga sparandet. Systemet med lönsparande är väl känt bland
löntagarna och särskilt uppskattat genom att det möjliggör ett regelbundet
sparande. Lönspararna är allmänt av den uppfattningen att deras sparande
skulle ha varit lägre om de inte varit med i lönsparandet. Sparinstitutens
aktiva insatser och kampanjernas allmänna propagandamedel synes ha
haft god effekt. Undersökningen visar att kampanjerna i allt väsentligt
varit riktigt avpassade för att nå sitt syfte. Riksdagen har i december förra
året till kampanj för lönsparandet under år 1966 anvisat ett reservationsanslag
av 650 000 kr. (prop. 155/1965, SU 186/1965). Därmed har under de
senaste fem åren sammanlagt 2,85 milj. kr. ställts till förfogande av statsmedel
för propagandakampanjer för lönsparandet.
I sammanhanget bör även erinras om de olika former av målsparande
som lanserats av vissa sparinstitut och om att aktiebolagens kapitaltillförsel
i samband med nyemissioner i börsnoterade företag inklusive fondhandlarlistans
företag samt utbud i samband med börsintroduktion under år 1965
uppgick till 803 milj. kr. Det belopp, som skall inbetalas i anledning av de
hittills under år 1966 aviserade nyemissionerna av aktier, uppgår f. n. till
ca 163 milj. kr. I sitt betänkande om indexlån (SOU 1964:1 och 2) har
värdesäkringskommittén rekommenderat nya låneformer, varigenom spararna
skulle beredas möjligheter att värdesäkra ett långsiktigt sparande.
Betänkandet har vid remissbehandlingen blivit föremål för delade meningar,
varför kommitténs förslag kräver ytterligare överväganden, innan
slutlig ställning kan tas till detsamma.
Det personliga sparandet har också på olika sätt uppmuntrats genom
åtgärder vid beskattningen. För att åstadkomma en lindring av beskattningen
av sparkapitalets avkastning höjdes genom beslut av 1961 års riksdag
och med verkan fr. o. m. 1962 års taxering maximibeloppet för det s. k.
sparavdraget från 300 kr. till 400 kr. för ogifta och från 600 kr. till 800 kr.
för makar gemensamt. Samtidigt beslöts höjning av det s. k. försäkringsavdraget
till motsvarande belopp. Genom lagstiftning år 1963 omkonstruerades
sistnämnda avdrag så att avdrag numera medges dels för obligatorisk
sjukförsäkringsavgift med debiterat belopp, dock lägst 150 kr. för ensamstående
och 300 kr. för äkta makar, och dels för under beskattningsåret
erlagda avgifter för premier för liv-, sjuk- och olycksfallsförsäkringar med
maximalt 250 kr. för ensamstående och 500 kr. för äkta makar. Därvid
har hänsyn tagits till att dessa frivilliga avgifter och premier skall inrymmas
i avdraget i samma utsträckning som tidigare.
Som framgår av det ovan anförda ställer utskottet sig inte avvisande till
tanken att man genom olika åtgärder skall söka stimulera till ett ökat enskilt
sparande. Samhällsekonomiskt är det nödvändigt att minska den privata
konsumtionen till förmån för investeringsverksamhet. Med hänsyn till
att skälen för samt viljan och förmågan till ett sparande är synnerligen
individuellt betingade skall emellertid inte alltför stor vikt läggas vid vär
-
16
Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1966
det av förmånliga beskattningsregler för att stimulera sparandet. Även om
beskattningen påverkar både viljan och förmågan att spara, torde denna
effekt uppvägas av motivet för sparandet. Är motivet att skapa en framtida
trygghet i någon form, torde beskattningens utformning vara av underordnad
betydelse. Möjligheterna till lämpliga åtgärder för premiering av det
personliga sparandet är därför begränsade.
I de förevarande motionerna framhålles att penningvärdeförändringen,
behovet av att dämpa den ökande privata konsumtionen samt att förstärka
det ekonomiska framåtskridandet och den samhällsekonomiska balansen
medför att man nu bör vidtaga åtgärder i syfte att stimulera olika former
av sparande.
I motionerna 1:204 och 11:263 samt 1:527 och 11:603 hemställes om riksdagsskrivelse
med begäran om utredning och förslag till premiering av
sparandet genom skattelättnader för medel som insatts på särskilt sparkonto
i bank eller annan penninginrättning. Förslaget i de båda förstnämnda
motionerna innebär i huvudsak införande av rätt att under en femårsperiod
göra en högsta årlig insättning på sådant konto med 1 000 kr. för
ensamstående och med 2 000 kr. för äkta makar, därvid sparpremien skall
ges i form av avdrag vid taxeringen. I de sistnämnda motionerna föreslås
de årliga insättningarna utgöra 2 000 resp. 4 000 kr. Därjämte föreslås, att
föräldrar skall få rätt att öppna sparkonton för minderåriga barn med en
årlig insättning av förslagsvis 1 500 kr. Premiering skall ske genom avdrag
på den statliga inkomstskatten.
I motionen 11:605 framställes skrivelseyrkande med begäran om skyndsam
utredning och förslag till riksdagen rörande stimulans av det personliga
sparandet. Motionärerna anser att det av utredningen om sparstimulerande
åtgärder i dess betänkande (SOU 1961:2) rekommenderade förfarandet
med sparpremiering genom uppskjuten beskattning nu bör kunna
övervägas, i synnerhet som allmänna skatteberedningens förslag till nytt
skattesystem inte inom överskådlig tid kommer att realiseras.
Frågan om premiering av nysparandet var såsom framgår av den inledningsvis
lämnade redogörelsen föremål för överväganden av utredningen
om sparstimulerande åtgärder. 1 sitt ovannämnda betänkande ansåg sig
majoriteten av utredningen inte kunna tillstyrka en stimulering av det enskilda
sparandet genom en definitiv skatteminskning i relation till det
belopp som insatts på särskilt konto. Ej heller ansågs det möjligt att endast
premiera sådant sparande som framkallades av själva premieringsförfarandet.
I praktiken skulle det inte vara möjligt att särskilja ett tillskott
från det nysparande som skulle ha skett oberoende av införd premiering
eller att fastställa storleken av det totala nysparandet. Ett premieringsförfarande
måste därför komma att gälla även befintliga tillgångar. Utredningen
fann vidare att premieringskostnaderna under sådana förhållanden
Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1966
17
kunde väntas bli minst lika stora som den framkallade sparandeökningen
och sannolikt komma att överstiga denna. Kostnaderna torde även komma
att bli av den storleksordningen att de skulle få betydande konsekvenser
för statens och kommunernas finanser. Flertalet remissinstanser delade
utredningsmajoritetens åsikt.
Enligt utskottets mening har utredningen på ett övertygande sätt visat,
att det inte finns någon praktisk möjlighet att genom definitiva skattelättnader
åstadkomma ett effektivt nysparande. Det i motionerna 1:204 och
11:263 samt 1:527 och 11:603 framförda förslaget om skattepremiering av
medel som insatts på sparkonto liksom förslaget i motionen 11:605 om
sparpremiering genom skatteuppskov skulle innebära ett införande av nya
möjligheter till inkomst- och progressionsutjämning vid beskattningen och
kunna medföra från skatteförmåge- och rättvisesynpunkt mindre önskvärda
resultat. Utskottet har senast i sitt av innevarande riksdag godkända betänkande
nr 18 framhållit att spörsmålet om progressionsutjämning vid
beskattningen bör betraktas som en fråga på längre sikt, särskilt som de
mest iögonenfallande verkningarna av progressionen redan får anses undanröjda
genom lagstiftningen om beskattning av ackumulerad inkomst,
om taxering för inkomst av medel som insatts på skogskonto och om förlustutjämning
samt genom 1965 års lagstiftning angående schabloniseringen
av kommunalskatteavdraget. Utskottet avstyrker därför skrivelseyrkandena
i motionerna 1:204 och 11:263, 1:527 och 11:603 samt 11:605.
I motionerna 1:204 och 11:263 samt 1:527 och 11:603 har också yrkats
rätt till avdrag vid taxeringen för medel, som insatts på särskilt bostadskonto
för förvärv av eget hem, fritidsbostad eller för gäldande av insats i
bostadsrättsförening. I de båda förstnämnda motionerna framställes därvid
ett lagstiftningsyrkande, innebärande uppskov med beskattningen av de
insatta medlen. I dessa motioner förordas vidare viss skattefrihet för sådant
sparande som sker i form av särskilt stora amorteringar av skuld på
en- eller tvåfamiljsfastighet eller bostadsrättslägenhet.
Införandet av bestämmelser om premiering av sparande på särskilt bostadskonto
är inte enbart en fråga om stimulans av bostadssparandet utan
även en fråga om inkomst- och progressionsutjämning. Samma invändningar
som utskottet anfört mot införandet av en avdragsrätt för medel
som insätts på allmänt sparkonto kan därför också riktas mot förslaget
om avdrag för medel som insätts på bostadskonto. Beträffande skatteförmåner
för överamorteringar av skuld på en- eller tvåfamiljsfastighet eller
bostadsrättslägenhet vill utskottet framhålla att gällande beskattningsregler
erbjuder betydande förmåner för de skattskyldiga. Enligt utskottets
mening bör därför eventuella ytterligare åtgärder beträffande bostadssparandet
prövas inom ramen för den allmänna bostadspolitiken. Utskottet
vill i sammanhanget erinra om att ett flertal sparinstitut sedan länge till
-
18
Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1966
baka tillämpar ett system med s. k. sparlån, innebärande att den som regelbundet
sparar under en viss minimitid kan få ett borgensfritt lån på varierande
belopp. Systemet har enligt vad utskottet erfarit fått en stor utbredning
i vad avser egnahems- och lägenhetssparande. Med det anförda avstyrker
utskottet bifall till motionerna 1:204 och 11:263 samt 1:527 och
11:603 i här berörda delar.
I motionerna 1:204 och 11:263 framställes även ett lagstiftningsyrkande
om avdragsrätt vid taxeringen för sparmedel, som insatts på särskilt utbildningskonto.
I förslaget förordas jämväl att de på sådant konto insatta
medlen skall undantas från gåvoskatt.
Mot förslaget om rätt till skattefri avsättning av medel på utbildningskonto
i kombination med frihet från gåvoskatt talar — såsom bevillningsutskottet
framhöll förra året vid behandlingen av enahanda motionsyrkande
— att man härigenom indirekt skulle införa rätt till avdrag vid beskattningen
för kostnader, som enligt grundläggande svenska beskattningsprinciper
inte är avdragsgilla. Den av motionärerna förordade anordningen
sammanhänger nära med frågan om avdragsrätt för studieunderstöd. Riksdagen
har senast i år på förslag av bevillningsutskottet (bet. nr 14) avvisat
motionsyrkanden om avdragsrätt vid beskattningen för periodiskt understöd
till studerande. Med hänsyn till det anförda anser utskottet sig inte
kunna tillstyrka lagstiftningsyrkandet i motionerna 1:204 och 11:263 om
rätt till avdrag för medel, som insätts på särskilt utbildningskonto.
Utskottet behandlar härefter förslaget i motionerna 1:204 och 11:263 samt
1:515 och 11:626 att sparavdraget i inkomstkällan kapital skall höjas med
200 kr. för ensamstående och 400 kr. för makar. Enligt motionerna 1:204
och 11:263 bör det förhöjda avdraget utgå endast i den mån kapitalavkastning
till motsvarande belopp utgör utdelning på aktier eller på andelar i
ekonomisk förening. I anslutning härtill förordar motionärerna en översyn
av aktiebolags- och banklagstiftningen i syfte att möjliggöra en popularisering
av aktieägandet. I sistnämnda motioner föreslås vidare att sparavdrag
med 400 kr. för ensamstående och 800 kr. för makar skall få åtnjutas
även i inkomstkällorna jordbruksfastighet, annan fastighet eller rörelse.
Det under senare tid ökade intresset för förmögenhetsplaceringar i aktier
har bl. a. tagit sig uttryck i bildandet av särskilda aktiesparklubbar. För att
ge aktiesparklubbar och enskilda aktiesparare tillfälle till utbyte av tankar
och erfarenheter om klubbverksamhet och placeringar har nyligen bildats
Sveriges aktiesparares riksförbund, som redan har ca 1 000 medlemmar,
varav ett stort antal utgör aktiesparklubbar med ett medlemsantal från tio
till tvåhundra. Förbundet avser även att verka såväl för bättre och mera
regelbunden information från företagens sida till de mindre aktieägarnas
fromma, som för en eventuell modernisering av börslagstiftningen och för
Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1966
19
en snabbare nyhetsservice mellan börsen och landsorten. I motionerna
1:204 och 11:263 framhålles att lägre nominella värden på nyemitterade
aktier skulle underlätta ett regelbundet aktiesparande. Utskottet är medvetet
om att de nuvarande aktiekurserna i många fall motverkar en spridning
av aktieägandet. Företagen synes emellertid medvetna härom och
flera aktiebolag har därför genom uppdelning av aktiernas nominella värde
i viss mån underlättat möjligheterna till aktieköp. I den nuvarande situationen
på aktiemarknaden med brist på material finner utskottet förutsättningarna
för en allmän breddning av aktiesparandet vara mycket begränsade.
En ökad efterfrågan på aktier leder till uppskruvning av aktiekurserna.
Detta i sin tur kan komma aktieplaceringen att i räntabilitetshänseende
framstå som mindre lockande. Enligt utskottets mening är det inte
lämpligt att införa särbestämmelser vid beskattningen för vissa slag av
kapitalinkomster. Härtill kommer att en höjning av sparavdraget skulle
få mindre önskvärda stats- och kommunfinansiella verkningar i form av
väsentliga inkomstbortfall. Vad särskilt angår frågan om införande av särskilda
sparavdrag i inkomstkällorna jordbruksfastighet, annan fastighet
och rörelse bör ihågkommas att sparavdraget i inkomstkällan kapital får
utnyttjas även av inkomsttagare, vars huvudsakliga inkomst härflyter från
annan förvärvskälla. Fastighetsägare och rörelseidkare torde i minst samma
omfattning som löntagare ha möjlighet att utnyttja sparavdraget vid
taxeringen. Vidare bör erinras om att de vid inkomstbeskattningen gällande
reglerna i fråga om jordbruk och rörelse möjliggör en skattefri kapitalansamling
inom företaget av betydande storlek jämfört med de fördelar ett
sparavdrag av nuvarande omfattning erbjuder. Med det anförda avstyrker
utskottet bifall till motionerna 1:204 och 11:263 samt 1:515 och 11:626 i nu
berörda hänseenden.
I motionerna 1:204 och 11:263 framföres slutligen ett skrivelseyrkande
med förslag om att staten vid sidan av de i motionerna framförda sparstimulerande
åtgärderna skall utgiva ett omfattande och med betydande favörer
förenat obligationslån att placeras i mindre valörer direkt hos allmänheten.
Utskottet vill med anledning härav som sin mening uttala att utgivandet
av ett obligationslån knappast är ägnat att åstadkomma ett reellt nysparande.
I stället kommer en sådan åtgärd sannolikt i betydande utsträckning
att föranleda en omplacering av redan befintliga tillgångar. I sammanhanget
bör jämväl nämnas att den av 1958 års riksdag genomförda
höjningen av lotterivinstbeskatlningen inte omfattar vinster på premieobligationer.
Genom en lägre skattesats för sådana vinster erhålles vid
lotterivinstbeskattningen en viss motsvarighet till sparavdraget vid inkomstbeskattningen.
I proposition nr 69 till årets riksdag har dessutom
föreslagits att det skattefria vinstvärdet skall höjas från 25 till 50 kr.
20
Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1966
fr. o. m. den 1 juli 1966. Utskottet finner med hänsyn till det anförda ej
heller skäl tillstyrka bifall till det i motionerna 1:204 och 11:263 framförda
skrivelseyrkandet i sist berörda hänseende.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att följande motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna 1:204 av herr Holmberg
m. fl. och 11:263 av herr Bohman m. fl. om vissa sparstimulerande
åtgärder,
2) de likalydande motionerna 1:515 av herr Thorsten
Larsson m. fl. och 11:626 av herr Jonasson om höjning av
beloppet för den skattefria kapitalinkomsten,
3) de likalydande motionerna 1:527 av herr Harald Pettersson
m. fl. samt 11:603 av herrar Antby och Antonsson
om premiering av sparande på särskilt sparkonto och av
målinriktat bostadssparande, ävensom
4) motionen 11:605 av herr Antonsson m. fl. om stimulans
av personligt sparande,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 14 april 1966
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken
Ranmark, herrar Tage Johansson, Lundström, Gösta Jacobsson, Wirmark,
Erik Filip Petersson, Sundin* och Ottosson; samt
från andra kammaren: herrar Allard*, Vigelsbo, Asp, Andersson i
Essvik, fru Holmqvist*, herrar Enskog, Larsson i Umeå, Lothigius, Wikner*
och Börjesson i Falköping.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservationer
I) av herrar Gösta Jacobsson, Ottosson och Lothigius, vilka — under
åberopande av innehållet i de likalydande motionerna 1:204 av herr Holmberg
m. fl. och 11:263 av herr Bohman m. fl. — ansett, att utskottet bort
Bevillningsutskottets betänkande nr 31 dr 1966
21
hemställa,
att riksdagen måtte antaga de i motionerna 1:204 och
11:263 framlagda förslagen till
a) förordning om bostadssparande,
b) förordning om utbildningssparande och
c) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370).
II) av herrar Lundström, Gösta Jacobsson, Erik Filip Petersson, Sundin,
Ottosson, Vigelsbo, Enskog, Larsson i Umeå, Lothigius och Börjesson i Falköping,
vilka ansett
dels att det stycke i utskottets yttrande, som börjar på s. 19 med »Utskottet
vill» och slutar på s. 20 med »berörda hänseende», bort ha följande
lydelse:
»Utskottet anser att obligationslån av det slag som framlagts i de likalydande
motionerna 1:204 och 11:263 skulle ge en angelägen sparstimulans
och åstadkomma ett reellt nysparande. Det bör uppdragas åt Kungl. Maj :t
att framlägga förslag härom, varvid även frågan om att göra lånet värdesäkert
bör övervägas.»
dels ock att utskottet bort hemställa,
att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna
1:204 av herr Holmberg m. fl. och 11:263 av herr Bohman
m. fl. i nu berörda del måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla om förslag till riksdagen om försäljning av obligationer
till allmänheten i enlighet med vad utskottet anfört.
III) av herrar Lundström, Gösta Jacobsson, Erik Filip Petersson, Sundin,
Ottosson, Vigelsbo, Enskog, Larsson i Umeå, Lothigius och Börjesson i Falköping,
vilka —• under åberopande av vad som anförts i de likalydande
motionerna 1:204 av herr Holmberg m. fl. och 11:263 av herr Bohman m. fl.
ävensom de likalydande motionerna 1:527 av herr Harald Pettersson m. fl.
samt 11:603 av herrar Antby och Antonsson — ansett, att utskottet bort
hemställa,
att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna
1:204 av herr Holmberg m. fl. och 11:263 av herr Bohman
m. fl. ävensom de likalydande motionerna 1:527 av herr
Harald Pettersson m. fl. samt 11:603 av herrar Antby och
Antonsson måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om
utredning och förslag till riksdagen i enlighet med vad i
motionerna anförts rörande premiering av personligt sparande
på särskilt sparkonto i bank eller annan penninginrättning
samt rörande skattelättnader för bostadssparande.
22
Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1966
Särskilt yttrande
av herrar Lundström, Erik Filip Petersson, Sundin, Vigelsbo, Larsson
i Umeå, Enskog och Börjesson i Falköping, vilka anfört följande:
Den ständiga penningvärdeförsämringen har en avskräckande effekt på
det traditionella banksparandet. I syfte att kompensera för inflationens
verkningar på sparandet föreslås i de likalydande motionerna 1:515 av herr
Thorsten Larsson m. fl. och 11:626 av herr Jonasson, att beloppet för den
skattefria kapitalinkomsten skall höjas. Därigenom skulle en sparstimulerande
effekt åstadkommas. Vi delar uppfattningen, att sparstimulerande
åtgärder bör vidtagas, vilket nämns i reservationen III. I dagens samhällsekonomiska
situation kan den i ovannämnda motioner föreslagna höjningen
av beloppet för den skattefria inkomsten dock ej genomföras, utan
vi förutsätter att motionernas syfte kommer att tillgodoses i den utredning,
som enligt nämnda reservation bör komma till stånd.
Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1966
23
Bilaga 1
Allmänna pensionsfonden: placeringarna efter låntagargrupp 31/12 1961—■1965
Milj. kronor (kontantvärden) |
% |
||||||||||
1961 |
1962 |
1963 |
1964 |
1965 |
1961 |
1962 |
1963 |
1964 |
1965 |
||
Statspapper |
103,9 |
175,8 |
435,3 |
700,1 |
979,4 |
8,7 |
6,2 |
9,1 |
9,6 |
9,4 |
|
Bostadskrediter |
605,7 |
1 276,1 |
1 977,7 |
3 021,4 |
4 |
245,2 |
50,9 |
45,3 |
41,5 |
41,5 |
40,7 |
Jordbruk |
40,0 |
74,2 |
165,9 |
250,1 |
349,4 |
3,4 |
2,6 |
3,5 |
3,4 |
3,3 |
|
Kommuner |
153,9 |
342,0 |
665,4 |
1 139,5 |
1 |
672,6 |
12,9 |
12,1 |
14,0 |
15,7 |
16,0 |
Näringslivet |
267,1 |
869,4 |
1 312,0 |
1 820,2 |
2 |
566,3 |
22,5 |
30,8 |
27,5 |
25,0 |
24,6 |
Utländska obl. |
16,0 |
25,4 |
75,4 |
72,4 |
64,0 |
1,4 |
0,9 |
1,6 |
1,0 |
0,6 |
|
Återlån |
2,9 |
55,6 |
129,3 |
275,8 |
564,6 |
0,2 |
2,0 |
2,7 |
3,8 |
5,4 |
|
Bank- och pg- |
0,1 |
||||||||||
tillgodohavande |
0,1 |
1,9 |
3,2 |
1,5 |
1,4 |
0,0 |
0,1 |
— |
— |
||
Summa |
1 189,6 |
2 820,4 |
4 764,2 |
7 281,0 |
10 442,9 |
100 |
100 |
100 |
100 |
100 |
Bilaga 2
Inlåningsutvecklingen i sparinstituten i 1953 års penningvärde
Vid slutet |
Affärs- |
Spar- |
Postspar- |
Jordbruks- |
Försäkrings- |
Totalt |
bankerna |
bankerna |
banken |
kassorna |
bolagen1 |
||
av |
Mkr |
Mkr |
Mkr |
Mkr |
Mkr |
Mkr |
1953 ...... |
11 839 |
9 343 |
2 849 |
617 |
7 266 |
31 914 |
1954 ...... |
12 600 |
9 878 |
2 992 |
703 |
7 833 |
34 006 |
1955 ...... |
12 277 |
10 268 |
3 086 |
765 |
8 282 |
34 678 |
1956 ...... |
12 235 |
10 572 |
3 154 |
799 |
8 570 |
35 330 |
1957 ...... |
12 784 |
10 937 |
3 267 |
834 |
8 872 |
36 694 |
1958 ...... |
13 672 |
11 259 |
3 379 |
848 |
9 163 |
38 321 |
1959 ...... |
16 188 |
11 988 |
3 580 |
921 |
9 889 |
42 566 |
1960 ...... |
15 279 |
12 434 |
3 865 |
1 001 |
10 165 |
42 744 |
1961 ...... |
15 630 |
12 882 |
3 970 |
1 087 |
10 251 |
43 820 |
1962 ...... |
16 821 |
13 219 |
4 109 |
1 181 |
10 151 |
45 481 |
1963 ...... |
18 250 |
13 812 |
4 344 |
1 312 |
— |
— |
1964 ...... |
19 590 |
14 520 |
4 487 |
1 529 |
— |
— |
1965 ...... |
19 450 |
14 993 |
4 567 |
1 720 |
'' |
1 På grund av ändrat redovisningssystem inom försäkringsbolagen föreligger icke jämförbara
resultat från dessa beträffande åren 1963—1965.
ro
4^
Bilaga 3
Ungdomens lönsparande
31/12 |
31/12 |
31/12 |
Inne- |
Insatt |
Uttaget |
Inne- |
Insatt |
Uttaget |
Inne- |
ökning |
ökning |
Ökning |
|
1963 |
1964 |
1965 |
stående |
under |
under |
stående |
under |
under |
stående |
under |
under |
under |
|
1/1 -64 |
1964 |
1964 |
1/1 -65 |
1965 |
1965 |
31/12 |
1963 |
1964 |
1965 |
||||
1965 |
|||||||||||||
st. |
st. |
st. |
mkr |
mkr |
mkr |
mkr |
mkr |
mkr |
mkr |
mkr |
mkr |
mkr |
|
Postbanken ............... |
109 802 |
112 624 |
102 671 |
139,8 |
56,2 |
56,8 |
144,5 |
55,4 |
63,2 |
144,1 |
9,1 |
4,6 |
— 0,4 |
Sparbankerna ............ |
51 623 |
54 165 |
60 139 |
66,8 |
39,5 |
37,6 |
71,4 |
46,9 |
40,2 |
82,3 |
8,1 |
4,6 |
10,8 |
Affärsbankerna ............ |
4 195 |
4 571 |
5 146 |
5,9 |
3,7 |
2,9 |
6,9 |
4,4 |
3,4 |
8,3 |
1,2 |
1,0 |
1,4 |
Centralkassor för jord- |
|||||||||||||
brukskredit ............... |
523 |
726 |
822 |
0,6 |
0,3 |
0,2 |
0,7 |
0,4 |
0,2 |
1,0 |
0,1 |
0,1 |
0,3 |
KF :s sparkassa ............ |
282 |
262 |
226 |
0,5 |
0,3 |
0,2 |
0,5 |
0,2 |
0,3 |
0,5 |
0,2 |
0,1 |
— 0,0 |
HSB ........................... |
35 |
35 |
84 |
0,0 |
0,0 |
0,0 |
0,0 |
0,0 |
0,0 |
0,1 |
0,0 |
0,0 |
0,0 |
Summa |
166 460 |
172 383 |
169 088 |
213,6 |
100,1 |
97,9 |
224,0 |
107,3 |
107,2 |
236,2 |
18,8 |
10,4 |
12,1 |
Motsvarande belopp utgjorde för år 1964 ....... |
100,1 |
97,9 |
224,0 |
10,4 |
|||||||||
1963 ....... |
97,7 |
85,6 |
213,6 |
18,8 |
|||||||||
1962 ....... |
87,4 |
71,5 |
194,9 |
22,8 |
|||||||||
1961 ....... |
78,3 |
66,4 |
172,2 |
18,4 |
|||||||||
1960 ....... |
68,1 |
49,2 |
153,3 |
24,6 |
|||||||||
1959 ....... |
60,5 |
41,3 |
128,9 |
23,5 |
|||||||||
1958 ....... |
52,2 |
29,3 |
105,6 |
26,3 |
|||||||||
1957 ....... |
35,6 |
24,9 |
79,3 |
13,4 |
|||||||||
1956 ....... |
30,0 |
20,3 |
65,9 |
11,6 |
|||||||||
1955 ....... |
25,2 |
16,7 |
54,3 |
9,4 |
|||||||||
1954 ....... |
20,7 |
14,2 |
44,9 |
7,5 |
|||||||||
1953 ....... |
18,3 |
9,1 |
37,4 |
10,1 |
|||||||||
1952 ....... |
16,4 |
5,0 |
27,3 |
12,0 |
|||||||||
1951 ....... |
12,6 |
2,3 |
15,3 |
10,5 |
|||||||||
1950 ....... |
5,1 |
0,4 |
4,8 |
4,8 |
Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1966
Det allmänna lönsparandet
Bilaga 4
Antal lönsparare |
Sparbelopp (i mkr) |
Kr |
||||||||||||
1963 |
1964 |
1965 |
Inne-stående |
Netto- ökning under 1964 (ins. ./. utt. |
Inne-stående |
Netto- ökning under 1965 (ins. ./. utt. |
Inne- stående 31/12 -65 (inkl. ränta) |
ökning |
ökning |
ökning |
Konto-behålln. |
Konto-behålln. |
Konto-behålln. |
|
Postbanken |
89 075 |
98 864 |
106 943 |
126,7 |
32,4 |
165,0 |
24,1 |
197,7 |
50,5 |
38,3 |
32,7 |
1 423 |
1 669 |
1 849 |
Sparbankerna |
171 305 |
174 742 |
179 427 |
246,7 |
65,6 |
323,9 |
54,0 |
395,6 |
104,3 |
77,2 |
71,7 |
1 440 |
1 854 |
2 205 |
Affärsbankerna |
165 954 |
180 221 |
197 891 |
347,1 |
35,4 |
387,0 |
29,8 |
435,6 |
88,2 |
39,9 |
48,6 |
2 092 |
2 147 |
2 201 |
kredit |
7 164 |
7 no |
6 667 |
6,9 |
2,2 |
9,4 |
1,3 |
11,2 |
3,2 |
2,5 |
1.8 |
962 |
1 325 |
1 683 |
KF:s sparkassa |
1 594 |
1 495 |
1 340 |
1,6 |
0,4 |
2,1 |
0,1 |
2,3 |
0,7 |
0,5 |
0,2 |
998 |
1 393 |
1 725 |
HSB |
879 |
994 |
1 186 |
1,4 |
0,4 |
1,9 |
0,3 |
2,3 |
0,6 |
0,5 |
0,4 |
1 562 |
1 898 |
1 933 |
Summa |
435 971 |
463 426 |
493 454 |
730,4 |
136,4 |
889,3 |
109,7 |
1 044,7 |
247,5 |
158,9 |
155,4 |
1 675 |
1 919 |
2 117 |
ro
er»
Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1966
26
Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1966
Bilaga 5
Ungdomens lönsparande
Antal lönsparare
Nytillkomna |
Avgångna |
Antal vid |
Förändring |
|
År |
under året |
under året |
slutet av |
under året |
resp. år |
||||
st. |
st. |
st. |
st. |
|
1950 ........................ |
30 000 |
2 300 |
27 700 |
+ 27 700 |
1951 ........................ |
18 000 |
3 700 |
42 000 |
+ 14 300 |
1952 ........................ |
12 000 |
8 000 |
46 000 |
+ 4 000 |
1953 ........................ |
15 000 |
9 000 |
52 000 |
+ 6 000 |
1954 ........................ |
19 000 |
13 700 |
57 300 |
+ 5 300 |
1955 ........................ |
25 000 |
16 000 |
66 300 |
+ 9 000 |
1956 ........................ |
24 300 |
15 000 |
75 600 |
+ 9 000 |
1957 ........................ |
31 000 |
14 200 |
92 400 |
+ 16 800 |
1958 ........................ |
40 200 |
16 000 |
116 600 |
+ 24 000 |
1959 ........................ |
29 462 |
19 838 |
126 100 |
+ 10 000 |
1960 ........................ |
34 116 |
20 956 |
139 300 |
+ 13 000 |
1961 ........................ |
36 821 |
25 228 |
151100 |
+ 11 500 |
1962 ........................ |
37 554 |
22 782 |
165 900 |
+ 15 000 |
1963 ........................ |
26 589 |
25 991 |
166 500 |
+ 600 |
1964 ........................ |
54 723 |
48 836 |
172 400 |
+ 5 900 |
1965 ........................ |
55 031 |
58 345 |
169 100 |
— 3 300 |
Det allmänna lönsparandet
Antal lönsparare
Nytillkomna |
Avgångna |
Antal vid |
Förändring |
|
År |
under året |
under året |
slutet av |
under året |
resp. år |
||||
st. |
st. |
st. |
st. |
|
1962 ........................ |
336 200 |
336 200 |
+ 336 200 |
|
1963 ........................ |
128150 |
28 450 |
436 000 |
+ 99 700 |
1964 ........................ |
80 350 |
52 900 |
463 450 |
+ 27 450 |
1965 ........................ |
82 000 |
52 000 |
493 450 |
+ 30 000 |
Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1966
660809