Bevillningsutskottets betänkande nr 30 är 1966

1

Nr 30

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om viss ändring av 22 § kommunalskattelagen.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna 1:308 av herr Svanström samt 11:372 av herrar Gustavsson
i Alvesta och Eriksson i Bäckmora har hemställts, att riksdagen i skrivelse
till Ivungl. Maj :t måtte hemställa om ändring av 22 § kommunalskattelagen
i enlighet med vad i motionerna anförts.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i
det följande, hänvisa till motionen 11:372.

Till intäkt av skogsbruk liänföres enligt 21 § kommunalskattelagen vad
som kommer ägare av jordbruksfastighet till godo dels genom avyttring
eller eget tillgodogörande av skogsprodukter från fastigheten, dels genom
upplåtelse av avverkningsrätt och dels genom avyttring av växande skog i
samband med avyttring av marken.

Under skogsbruk inbegripes skogsavverkning på grund av avverkningsrätt,
som skattskyldig vid avyttring av fastighet förbehållit sig på den avyttrade
fastigheten. Skogsavverkning på annans mark på grund av särskild
upplåtelse av avverkningsrätt är däremot alt hänföra till rörelse.

Från intäkt av skogsbruk äger den skattskyldige rätt till avdrag för bland
annat värdeminskning av skog. Avdragsreglerna är olika utformade i fråga
om å ena sidan intäkt av skogsbruk som uppkommer under den skattskyldiges
innehav av fastigheten och å andra sidan intäkt genom avyttring av
växande skog i samband med avyttring av marken.

Om skog — rotstående eller avverkad — avyttras utan samband
med avyttring av marken är rätten till avdrag alltid begränsad till vad
den skattskyldige betalat för den växande skogen. Beskattning sker sålunda
inte enbart av ökningen av virkesförrådet utan även av den värdestegring
det ursprungligen befintliga virkesförrådet undergått. Värdeminskningsavdraget
beräknas antingen enligt värdemetoden eller enligt virkesförrådsmetoden.
Båda metoderna utgår från skogens ingångsvärde vid ägarens förvärv
av fastigheten. Avdraget bestämmes enligt värdemetoden till skillnaden
mellan ingångsvärdet och värdet av den kvarvarande skogen efter verkställt
uttag och enligt virkesförrådsmetoden till så stor del av ingångsvärdet

8309 66

Bihang till riksdagens protokoll 1966. 7 samt. Nr 30

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1966

som belöper på minskningen av det för den skattskyldige gällande ingående
virkesförrådet, d. v. s. virkesförrådet vid förvärvet av fastigheten minskat
med det virkesförråd, för vilket den skattskyldige tidigare må ha åtnjutit
avdrag. Avdraget för förrådsminskningen beräknas efter det medelpris per
kubikmeter som ingångsvärdet motsvarar i förhållande till det ingående
förrådet.

Vid avyttring av växande skog i samband med avyttring av
marken kan den skattskyldige välja på avdrag enligt tre olika metoder:
värdemetoden, virkesförrådsmetoden och den s. k. schablonmetoden.

Värdemetoden innebär vid skogsförsäljning som sker i samband med
avyttring av marken att avdrag får ske för vad som genom förut medgivna
avdrag inte blivit amorterat av ingångsvärdet, och virkesförrådsmetoden
att den skattskyldige erhåller avdrag för det gällande ingående virkesförrådet
beräknat efter det medelpris per kubikmeter som den på skogen belöpande
delen av vederlaget motsvarar i förhållande till det vid avyttringen
förefintliga virkesförrådet. Förrådsmetoden innebär sålunda i detta fall,
att den skattskyldige undgår att skatta för den värdestegring som den
växande skogen under tiden för hans innehav undergått på grund av t. ex.
prisstegring.

Schablonmetoden slutligen innebär, att avdrag medges med belopp motsvarande
värdet av det för skogen beräknade minsta producerande skogskapitalet.

Genom lagstiftning år 1959 infördes nya bestämmelser rörande avdrag
för värdeminskning av skog i sådana fall då marken tagits i anspråk genom
nyttjanderättsupplåtelse för obegränsad tid. Avdrag för värdeminskning av
skog i förevarande fall beräknas efter samma grunder som om växande skog
avyttrats i samband med avyttring av marken. Såsom förutsättning härför
gäller att nyttjanderätt eller servitutsrätt till fastighet eller visst område av
fastighet upplåtits för obegränsad tid mot engångsersättning samt att — i
samband med eller i anledning av upplåtelsen — på det upplåtna området
antingen skog avverkats eller växande skog avyttrats. Har markägaren avverkat
skog i samband med eller med anledning av upplåtelse för obegränsad
tid, skall såsom köpeskilling för skogen anses ett belopp som motsvarar
skillnaden mellan intäkterna genom avverkningen och omkostnaderna för
densamma. Såsom omkostnad skall därvid räknas bl. a. värdet av upplåtarens
egen arbetsinsats vid avverkningen.

Dessa bestämmelser kan tillämpas även om skogsförsäljningen sker vid
annan tidpunkt än upplåtelsen eller om skogen avyttras till annan person
än servituts- eller nyttjanderättshavaren och även om skogsägaren själv låter
avverka skogen och därefter säljer virket.

Enligt de regler som gällde före 1959 beräknades skogsvärdeminskningsavdraget
vid nyttjanderättsupplåtelser för obegränsad tid på samma sätt

Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1966 3

som vid avyttring av skog utan samband med avvyttring av marken. Skedde
avverkning eller avyttring av det totala virkesförrådet på ett visst område
av en fastighet utan att själva marken avyttrades bedömdes sålunda rätten
till värdeminskningsavdrag med hänsyn till förhållandena beträffande fastigheten
i dess helhet. Detta medförde ofta att en fastighetsägare, som avverkade
eller avyttrade hela virkesförrådet på visst område av en fastighet
utan att sälja själva området, kom att sakna rätt till avdrag för värdeminskning
av skog trots att avverkningen eller försäljningen avsåg skog, som
fanns redan då han köpte fastigheten. Sålde han däremot ett visst område
av fastigheten kunde värdeminskningsavdrag ske enhart för detta område.
Denna olikhet i bedömningen ansågs ge ett mycket otillfredsställande resultat
i de fall, att nyttjanderätt till fastighet eller visst område av fastighet
upplåtes på sådant sätt, att upplåtelsen för fastighetsägarens vidkommande
helt eller så gott som helt är att likställa med överlåtelse av fastigheten
eller området. Det är i huvudsak för vattenkraftändamål, för framdragande
av elektriska ledningar och för anläggande av vägar som sådana nyttjanderättsupplåtelser
kan ifrågakomma. Upplåtelsen avser i dessa fall i allmänhet
obestämd tid, och nyttjanderätten omfattar oftast full dispositionsrätt
till marken. De år 1959 införda bestämmelserna innebär sålunda, att ersättning
för upplåtelser av ifrågavarande slag, i vad den belöper på skogen, utgör
skattepliktig intäkt men att skogsvärdeminskningsavdrag beräknas enligt
de regler, som gäller vid avyttring av skog i samband med avyttring av
marken.

Enligt motionärerna i de förevarande motionerna kan vid upplåtelse
av mark för olika allmännyttiga ändamål beskattningssituationer uppstå,
som vid olika alternativ kan vara av avsevärd ekonomisk betydelse för
upplåtaren. Trots vissa reformer på området kvarstår dock förhållanden, som
kan innebära onödiga kostnader för den som behöver förvärva mark. Skattekonsekvenserna
i samband med avyttring av skog vid olika upplåtelseformer
är ofta av den storleksordningen att de betyder mer än ersättningen
för själva marken. Därför måste myndigheterna för att astadkomma en
frivillig uppgörelse lösa mark för all framtid i sådana fall, där behovet av
mark kanske endast gäller exempelvis 25 år. Markförvärvaren måste ofta
engagera sig i stora affärer med skog och virke. Enligt motionärernas
uppfattning är det därför nödvändigt att en ändring av 22 § kommunalskattelagen
kommer till stånd. Ändringen hör avse upplåtelse mot engångsersättning
av mark för 25 år eller längre tid. Upplåtelsen bör vidare ha
skett för allmännyttiga ändamål och under expropriationsliot. En sådan
upplåtelse bör — menar motionärerna — vara i alla avseenden jämställd
med avyttring av mark. Avyttring av skog, som sker i samband med eu
dylik upplåtelse, bör sålunda anses ha avyttrats i samband med försäljning
av marken oberoende av vem som tillgodogör sig virket.

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 30 är 1966

Utskottet

Enligt bestämmelserna i 21 § första stycket c) kommunalskattelagen hänföres
till skattepliktig intäkt av skogsbruk bl. a. intäkt genom avyttring av
skogsprodukter, genom upplåtelse av avverkningsrätt till skog eller genom
avyttring av växande skog i samband med avyttring av marken. Vid beskattning
av sådan intäkt äger den skattskyldige tillgodogöra sig avdrag för värdeminskning
av skog, därvid olika regler gäller i fråga om å ena sidan
skogsförsäljning, som äger rum under fastiglietsinnehavet, och å andra
sidan avyttring av växande skog i samband med avyttring av marken.

Genom lagstiftning år 1946 infördes i punkt 5 av anvisningarna till 21 §
kommunalskattelagen ett stadgande av innebörd att till intäkt av jordbruksfastighet
inte skall räknas engångsersättning vid upplåtelse av nyttjanderätt
eller servitutsrätt för obegränsad tid, t. ex. vid ianspråktagande av
mark eller strömfall enligt vattenlagen eller för framdragande av ledningar
eller anläggande av väg. Motivet för bestämmelsen är att en sådan
upplåtelse för en fastighetsägare har samma betydelse från ekonomisk synpunkt
som en försäljning av så stor del av egendomen som svarar mot den
genom upplåtelsen mistade avkastningen från fastigheten och därför bör
behandlas på samma sätt som ett avhändande av äganderätten.

Berörda stadgande har sedermera kompletterats med särskilda regler för
beskattning av ersättning för skog, som avverkats med anledning av sådana
markupplåtelser. År 1959 gjordes således ett tillägg till 22 § kommunalskattelagen
av innehåll, att markupplåtelser under vissa förutsättningar skall i taxeringshänseende
jämställas med försäljning såvitt gäller skogsbeskattningen.
Som villkor härför uppställes alt nyttjanderätt eller servitutsrätt upplåtits
för obegränsad tid mot engångsersättning och att skog avverkats på marken
eller växande skog därå avyttrats i samband med eller med anledning av
upplåtelsen. Den år 1959 införda regeln innebär, att skattskyldig vid markupplåtelser
av angivet slag numera äger rätt att åtnjuta skogsvärdeminskningsavdrag
enligt de gynnsammare regler, som gäller vid avyttring av växande
skog i samband med avyttring av marken. I proposition nr 44 till
1959 års riksdag med förslag till bl. a. den nu berörda ändringen av reglerna
för beräkning av värdeminskningsavdrag å skog uttalade departementschefen,
att de fall man särskilt avsett med förevarande lagstiftning var
upplåtelse av vägrätt, rätt att framdraga elektriska ledningar, markupplåtelse
för vattenuppdämning o. d., d. v. s. upplåtelser vilka enligt lag får
avse obegränsad tid. Från lagstiftningen är sålunda uteslutna andra former
av nyttjanderättsupplåtelser.

Motionärerna föreslår att 1959 års regler under vissa förutsättningar skall
gälla jämväl, då mark mot engångsersättning upplåtes för 25 år eller längre
tid.

Bevillningsutskottets betänkande nr 30 är 1966 5

Utskottet uttalade i sitt av riksdagen godkända betänkande nr 43 år
1959 i samband med den då föreslagna lagstiftningsändringen på området,
att denna innebar en ytterligare komplicering av det mycket svåröverskådliga
lagstiftningskomplex, som bestämmelserna rörande beskattning av inkomst
av skogsbruk utgör. Emellertid kunde en sådan konsekvens inte
undvikas, om man utan dröjsmål ville åstadkomma en godtagbar lösning
av dessa beskattningsfrågor. Utskottet delade dock den från olika håll
framförda uppfattningen, att lagstiftningen rörande skogsbeskattningen
snarast möjligt borde göras till föremål för en ingående och förutsättningslös
utredning. Även när utskottet senare i olika sammanhang haft att taga
ställning till frågor på skogsbeskattningens område har utskottet upprepat
det år 1959 uttalade önskemålet. Detta har lett till alt Kungl. Maj :t
år 1964 tillsatt en kommitté för att verkställa översyn av bestämmelserna
rörande skogsbeskattningen. Kommittén, som antagit benämningen
skogsskattekornmittén, väntas enligt uppgift i riksdagsberättelsen till årets
riksdag slutföra utredningsarbetet med utgången av innevarande år. Enligt
vad utskottet erfarit kan kommittén också väntas taga ställning till frågor
rörande skogsbeskattningen i samband med markupplåtelser. Motionsyrkandet
är således redan tillgodosett. Utskottet avstyrker därför bifall till
skrivelseyrkandet i motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna 1:308 av herr Svanström
samt 11:372 av herrar Gustavsson i Alvesta och Eriksson i
Bäckmora om viss ändring av 22 § kommunalskattelagen måtte,
i den mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet
ovan anfört, av riksdagen lämnas utan åtgärd.

Stockholm den 31 mars 1966

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken
Ranmark, herrar Yngve Nilsson, Tage Johansson, Lundström, Gösta Jacobsson,
Erik Filip Petersson, Sundin och Arne Pettersson; samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Allard, Vigelsbo,
Eriksson i Bäckmora, Andersson i Essvik, fru Holmqvist, herrar Enskog,
Forsberg, Larsson i Umeå och Wikner.