Bevillningsutskottets betänkande nr 28 År 1966
1
Nr 28
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om ökat rättsskydd för den enskilde i skattefrågor m. m.
Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,
av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna 1:205 av herr Isacson m. fl. och 11:273 av
herr Ringaby m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj :t föreslå en sådan ändring av ersättningsbestämmelserna för
prövningsnämndens ledamöter, att en väl kvalificerad och allsidig sammansättning
av prövningsnämnderna möjliggöres;
2) de likalydande motionerna 1:502 av herr Eric Carlsson och 11:627 av
herr Jonasson, vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
måtte begära att tiden för avlämnande av självdeklaration för enskild person
och oskiftat dödsbo måtte framflyttas till den sista februari;
3) de likalydande motionerna 1:526 av herr Harald Pettersson m. fl. och
11:610 av fröken Elmén m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhålla om utredning på sätt i motionerna anförts och förslag
till riksdagen om åtgärder syftande till att förbättra den enskildes
rättssäkerhet i skatteärenden; samt
4) motionen 11:264 av herrar Dahlgren och Gustafsson i Stenkyrka, vari
hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning
och förslag om senareläggning av sista dagen för inlämning av självdeklarationer
och om förenkling av deklarationsblanketterna.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna 1:205, 1:502, 11:264 och 11:610.
Frågornas tidigare behandling m. m.
Rättsskyddet för den enskilde i skattefrågor
Vid 1964 års riksdag framställdes motionsyrkande om utredning och förslag
till åtgärder syftande till att förbättra den enskildes rättssäkerhet i
skatteärenden. Utredningsyrkandet avvisades av riksdagen på förslag av
bevillningsutskottet i dess betänkande nr 61. Utskottet uttalade därvid bl. a.
att taxeringsförordningens regler för taxeringsprocessen fick anses tillfredsställande
från rättssäkerhetssynpunkt och att, i den mån brister i taxerings
1
Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 28
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1966
nämndernas handläggning av skatteärenden framkommit, detta berott på
att bestämmelserna inte rätt tillämpats. Utskottet erinrade också om att på
senare år ett flertal reformer genomförts på beskattningsområdet i syfte
att effektivisera taxeringsarbetet, samtidigt som olika åtgärder vidtagits för
att ytterligare tillgodose de skattskyldigas befogade krav på rättssäkerhet.
Inrättandet av riksskattenämnden, 1956 års reform av taxeringsväsendet
och införandet av den nya stadgan för kammarrätten hade alla varit ägnade
att i hög grad förbättra den enskildes rättsskydd i taxeringsprocessen. Utskottet
underströk vidare att pågående eller redan slutfört utredningsarbete
kunde komma att resultera i beslut av avsevärd betydelse för rättssäkerheten
i förvaltningsärenden. I samband härmed erinrade utskottet om att besvärssakkunniga
i sitt betänkande »Lag om förvaltningsförfarandet» (SOU
1964:27) framlagt förslag till bestämmelser om bl. a. förvaltningsärendens
handläggning i första instans, om besvärsförfarandet, om särskilda rättsmedel
och om kostnad i förvaltningsärenden. Särskild betydelse kunde enligt
utskottets mening också tillmätas 1963 års JO-utredning, som hade till
uppgift att överväga möjligheterna att genom förstärkning av JO-ämbetet
minska riskerna för rättsintrång inom olika ämnesområden, förvaltningsdomstolskommittén,
som hade att utreda frågan om den administrativa
rättsskipningens omfattning och organisation samt landskontorsutredningen,
som bl. a. hade att utreda frågan om lämpligheten av taxerings- och
uppbördssektionernas utbrytande ur länsstyrelserna till fristående regionala
myndigheter. Likaså kunde — menade utskottet — övergången till
automatisk databehandling inom uppbördsväsendet komma att medföra
betydande förbättringar inom taxeringsväsendet från effektivitets- och
rättssäkerhetssynpunkt.
I fråga om motionsvis väckt förslag om tillsättande av särskilda befattningshavare
med uppgift att bevaka de skattskyldigas rätt gentemot taxeringsintendenten
konstaterade utskottet att taxeringsförordningens regler
om granskning av deklarationer och om prövning av anförda besvär erbjöd
tillräckliga garantier från rättsskyddssynpunkt och att utskottet därför inte
kunde förorda tillsättande av sådana särskilda befattningshavare.
Utskottet kunde heller inte biträda förslag om rätt för enkild till ersättning
för kostnader i taxeringsprocessen och om sådan ändring av uppbördsförordningen,
att bestämmelsen i 85 § 2 mom. om befrielse från kvarskatteränta
för äkta makar skulle av länsstyrelsen iakttas ex officio. Utskottet
delade därvid motionärernas uppfattning att ifrågavarande båda
spörsmål förtjänade uppmärksamhet från statsmakternas sida. I fråga om
ersättning för rättegångskostnader förelåg emellertid redan ett förslag från
besvärssakkunniga, vilka i sitt ovan omnämnda betänkande (SOU 1964:27)
förordat införande av bestämmelser om rätt för enskild till kostnadsersättning
av allmänna medel i förvaltningsärenden. Likaså hade förutsättningarna
för iakttagande ex officio av den berörda bestämmelsen i uppbördsför
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1966
3
ordningen redan prövats inom finansdepartementet. Utskottet ansåg sig därför
sakna anledning att för det dåvarande medverka till en förnyad utredning
av frågan.
Frågan om ökat rättsskydd för den enskilde i skatteärenden prövades av
bevillningsutskottet också förra året. Utskottet tillstyrkte då (bet. nr 39)
bifall till ett motionsyrkande om utredning i ämnet. Riksdagen biföll emellertid
en vid betänkandet fogad reservation av herr John Ericsson m. fl.,
vari framförts synpunkter av i huvudsak samma innehåll som i bevillningsutskottets
betänkande nr 61/1964.
Tidpunkten för avlämnande av självdeklaration
I motion till 1953 års riksdag hemställdes om förlängning av tiden för
avlämnande av självdeklaration till den 1 mars under taxeringsåret. Bevillningsutskottet
avvisade detta yrkande i sitt av riksdagen godkända betänkande
nr 10. Utskottet erinrade därvid om att taxeringsförordningens bestämmelser
angående tidpunkten för avlämnande av självdeklaration för
sådana skattskyldiga, som normalt skall lämna deklarationen senast den 15
februari under taxeringsåret, d.v.s. i allmänhet löntagare, jordbrukare med
kontantmässig redovisning och innehavare av annan fastighet, varit gällande
alltsedan 1928. Därefter hade vid skilda tillfällen ändringar i förevarande
hänseende varit under diskussion. Sålunda hade i samband med genomförandet
av 1943 års omorganisation av beskattningsnämnderna övervägts att
förkorta deklarationstiden i syfte att bereda taxeringsnämnderna längre tid
för granskningsarbetet. Någon ändring hade emellertid inte vidtagits. Frågan
om framflyttande av tidpunkten för deklarationens avlämnande för sådana
jordbrukare vilka taxerades enligt den s. k. kontantprincipen hade
varit föremål för uppmärksamhet vid 1951 års riksdag i samband med lagstiftningen
om rätt för jordbrukare att bli taxerade enligt bokföringsmässiga
grunder, därvid utskottet i sitt betänkande nr 63 ansett det inte vara
möjligt att utsträcka deklarationstiden för denna kategori skattskyldiga.
Ett bedömande av förevarande spörsmål måste enligt utskottets mening
ske mot bakgrunden av gällande beskattningssystem och taxeringsförfarande.
Samma överväganden hade varit avgörande för tidigare avgöranden i
samma fråga och då ansetts inte böra motivera en framflyttning av tidpunkten
för deklarationens avlämnande.
Ersättning till ledamot av prövning snämnd
Bestämmelser om arvode åt ledamot i prövningsnämnd finns intagna i
129 § 8 mom. taxeringsförordningen. Enligt detta författningsrums lydelse
före 1958 ägde sådan ledamot, som inte var befattningshavare i statens
tjänst, under tjänstgöringen uppbära arvode med visst belopp per dag. Ledamot
som var befattningshavare i statens tjänst fick — förutom mistade
löneförmåner under tjänstgöringen — visst av Kungl. Maj :t bestämt arvode.
- Bihang till riksdagens protokoll 1966. 7 sand. Nr 28
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1966
I förekommande fall ägde prövningsnämndsledamot uppbära resekostnadsersättning
och traktamente. Efter 1958 skall varje ledamot i prövningsnämnd
under tjänstgöringen i nämnden uppbära ersättning av statsmedel
enligt grunder som fastställs av Kungl. Maj:t.
För närvarande utgör arvodet till prövningsnämndsledamot 60 kr. för
dag. Ledamot, som är befattningshavare i statlig eller kommunal tjänst,
äger jämväl åtnjuta ersättning för de avlöningsförmåner, frånsett vikariatsersättning,
om vilka han visat sig ha gått miste under tjänstledighet för
fullgörande av uppdraget. I förekommande fall utgår traktamente och resekostnadsersättning.
Motionerna
Rättsskyddet för den enskilde i skattefrågor
Enligt motionärerna i de likalydande motionerna 1:526 och 11:610 har
rättssäkerhetsfrågorna i skatteärenden inte lösts på ett i allo tillfredsställande
sätt. Genom att lagstiftaren strävar efter att åstadkomma alltmer
förfinade regler ökar komplexiteten i skattelagarna, varigenom riskerna för
rättsförluster för den enskilde växer.
Det är av flera skäl ytterst väsentligt att skattelagarna utformas och tilllämpas
på ett sådant sätt att de skattskyldigas rättssäkerhet inte äventyras.
Rättstryggheten är ett värde i sig. Skatten måste vara rättvis och skattebördan
fördelas mellan de skattskyldiga efter deras reella inkomstförhållanden
och skatteplikt.
Ett problem rörande rättsskyddet i skatteärenden gäller avsaknaden av
särskild befattningshavare med uppgift att bevaka den skattskyldiges rätt
gentemot taxeringsintendenten. Visserligen finns bestämmelser att granskningen
av deklarationerna och prövningen av besvär skall ske objektivt och
med beaktande av såväl den skattskyldiges som det allmännas intresse. Av
taxeringsförordningen framgår vidare att taxeringsnämndsordförandes, kronoombuds,
taxeringsassistents och taxeringsintendents ställning skall vara i
princip opartisk.
Tillskapandet av en särskild befattningshavare med uppgift att bevaka
den enskildes rätt i skatteärenden gentemot taxeringsintendenten skulle
emellertid enligt motionärernas uppfattning utgöra ett värdefullt komplement
till de regler som ålägger det allmännas organ att ex officio verka till
de skattskyldigas fördel.
Spörsmålet i fråga har tagits upp till behandling av 1963 års JO-utredning
i dess betänkande Riksdagens justitieombudsmän (SOU 1965:64). Däri
anföres bl. a. i fråga om vid 1965 års riksdag motionsvis framställda yrkanden
om tillsättande av särskilda regionala befattningshavare med anknytning
till JO-ämbetet för förstärkning av allmänhetens rättsskydd att syftet
med motionerna i och för sig skulle kunna tänkas bli uppfyllt genom att
Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1966
5
vid länsstyrelserna inrättades särskilda ombud med uppgift att bevaka de
skattskyldigas rättssäkerhet i taxeringsfrågor och meddela praktiska råd
och upplysningar i sådana frågor. Även mot bakgrund av detta yttrande
finner motionärerna det angeläget att de av dem föreslagna särskilda befattningshavarna
tillskapas.
Motionärerna framhåller vidare att JO-utredningen ansett skäl föreligga
att föreslå en intensifiering av tillsynen över skattemyndigheterna. En effektivare
tillsyn torde därvid kunna ernås endast om ombudsmannen genom
organisatoriska åtgärder får möjlighet att utöka sin inspektionsverksamhet.
Enbart åtgärden att överflytta vissa ämnesområden från JO och MO kan
inte anses tillräcklig.
Enligt utredningens mening bör därför hos JO inrättas en särskild tjänst
som byråchef för skatteärenden. Denna bör vara en högt kvalificerad förvaltningsjurist
med kunskap om och erfarenhet i taxeringsförfarandet. I
avvaktan på att förslag framlägges om inrättande av en sådan byråchefstjänst
bör enligt motionärernas mening redan nu hos JO anställas en byråchef
för skatteärenden.
Enligt regeringsformen § 113 kan »taxeringsmän, som riksdagens bevillningsföreskrifter
å dess vägnar tillämpa» inte ställas till ansvar »för debitering
eller taxering». Till kategorien taxeringsmän hänföres i vart fall ordförande
och ledamöter i de olika beskattningsnämnderna i lägre instans.
Detta stadgande medför att JO inte kan verkställa någon materiell prövning
av de beslut som fattas av taxeringsnämnderna. JO-utredningen har också
tagit upp frågan om eventuellt avskaffande av detta åtalsskydd. Utredningen
anför därvid bl. a. att rent allmänt kan göras gällande att taxeringstjänstemän
i detta hänseende inte bör intaga annan ställning än tjänstemän och
förtroendevalda ledamöter i andra kommunala nämnder utan alltså vara
personligt ansvariga för av dem fattade taxeringsbeslut. Utredningen har
själv emellertid inte tagit ställning till berörda spörsmål. Motionärerna anser
emellertid att grundlagsbestämmelsen om åtalsskydd bör upphävas och
möjligheter med det snaraste skapas för de skattskyldiga att vända sig till
JO med klagomål även över själva taxeringsbesluten.
Andra angelägna åtgärder är — menar motionärerna -— att införa rätt
till ersättning av statsmedel för kostnader i taxeringsprocess och att göra
tillämpningen av bestämmelsen i 85 § 2 mom. uppbördsförordningen om
befrielse från kvarskatteränta för äkta makar oberoende av särskild ansökan.
Avslutningsvis framhåller motionärerna att de områden, där ett fortsatt
reformarbete är angeläget, visserligen är föremål helt eller delvis för utredningsarbete.
Enligt motionärerna skulle dock den enskildes ställning i skatteärenden
bättre och mer koncentrerat belysas av en utredning än — såsom
nu är fallet — genom en uppdelning av delfrågor på flera olika utredningar.
Den av motionärerna förordade utredningen bör få i uppdrag dels att —
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1966
i syfte att få en samlad bedömning av den enskildes rättsskydd i skattefrågorna
— bereda det material som andra aktuella utredningar förebragt,
dels undersöka områden i detta problemkomplex som ännu ej utretts på ett
tillfredsställande sätt.
Tidpunkten för avlämnande av självdeklaration
Motionärerna i motionerna 1:502 och 11:627 framhåller att det för många
människor är en svår uppgift att skriva en självdeklaration. Av den anledningen
anlitas också hjälp med deklarationens uppgörande i många fall.
På grund av den korta tid som här finns till förfogande uppstår ofta svårigheter
att hinna avlämna självdeklaration i rätt tid. Motionärerna anser tidsfristen
mellan den dag då arbetsgivare är skyldig att avlämna kontrolluppgift
till taxeringsnämnd med åtföljande kopia till arbetstagaren och dagen
för självdeklarationens avlämnande vara i kortaste laget.
Förfrågan hos taxeringsnämnds ordförande har också bekräftat att ett
stort antal deklarationer avlämnas efter den 15 februari beroende just på
att nödvändiga uppgifter för deklarationens upprättande kommit sent samt
på svårigheten att erhålla hjälp med att upprätta deklaration.
I motionen 1I:26U anför motionärerna att rörelseidkare, till följd av att
kraven på bokföringen skärpts och att nya redovisningsuppgifter lagts på
företagen, i allt större utsträckning övergår till att överlämna bokföringen
åt bokföringsbyråer. Strävandena efter förbättring av redovisningstekniken
skulle kunna effektiviseras, om tiden för inlämning av självdeklarationer
för rörelseidkare framflyttades från 15 februari respektive 31 mars till
28 februari respektive 30 april. Ägare/ledare av familjebolag, vilken har att
avgiva allmän självdeklaration för inkomst av tjänst, bör äga rätt att avlämna
denna vid samma tidpunkt som bolaget. Därutöver bör ytterligare
anstånd kunna beviljas av taxeringsintendent. Över taxeringsintendents beslut
i negativ riktning bör besvärsrätt finnas. Bokföringsbyrå, som har skattskyldigs
uppdrag att upprätta bokslut och deklaration, bör i fråga om anstånd
med deklaration likställas med den skattskyldige. Vidare bör deklarationsblanketterna
förenklas och moderniseras och vara tillgängliga under
september månad året före taxeringsåret.
Ersättning till ledamot av prövningsnämnd
I motionerna 1:205 och 11:273 åberopas att det såväl från rättssäkerhetssynpunkt
som ofta från rent ekonomisk synpunkt är mycket betydelsefullt
att ett ärende kan bli prövat under full sakkunskap i prövningsnämnden.
På prövningsnämndens ledamöter måste därför kunna ställas mycket höga
krav på kunnighet och oväld och inte minst i fråga om kännedom om olika
yrkeskategoriers och branschers villkor och problem. Ersättningen till prövningsnämndens
ledamöter är emellertid inte tillfredsställande. Enligt gäl
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 28 är 1966
7
lande bestämmelser åtnjuter ledamot arvode med 60 kr. för dag jämte i förekommande
fall resekostnadsersättning och traktamente enligt rese- och
traktamentsklass A i Arr. Ledamot, som är befattningshavare i statlig eller
kommunal tjänst, äger jämväl åtnjuta ersättning för mistade avlöningsförmåner.
Något särskilt inläsningsarvode utgår inte till ledamöterna.
Med denna utformning av ersättningsbestämmelserna, är det — framhåller
motionärerna — i dagens löneläge ofta svårt att rekrytera ledamöter
från den fria sektorn. Behovet av väl kvalificerade personer utanför den
statliga och kommunala sektorn är emellertid mycket påtagligt.
Utskottets yttrande
Rättsskyddet för den enskilde i skattefrågor
I motionerna 1:526 och 11:610 har framställts yrkande om utredning och
förslag till riksdagen om olika åtgärder ägnade att förbättra rättsskyddet
för den enskilde i skatteärenden.
Utskottet vill inledningsvis erinra om att motsvarande yrkande var föremål
för riksdagens prövning senast i höstas, då det i enlighet med en vid
bevillningsutskottets betänkande nr 39 fogad reservation av herr John Ericsson
m. fl. avvisades. I reservationen framhölls bl. a. att under det senaste
decenniet åtskilligt gjorts för att förbättra den skattskyldiges ställning i
taxeringsprocessen och att för rättssäkerheten i förvaltningsärenden viktiga
beslut kunde komma att framgå av pågående eller redan slutfört utredningsarbete.
Reservanterna hänvisade därvidlag särskilt till besvärssakkunniga,
vilka i betänkandet »Lag om förvaltningsförfarandet» (SOU 1964:27)
framlagt förslag till bestämmelser om bl. a. förvaltningsärendenas handläggning
i första instans, om besvärsförfarandet, om särskilda rättsmedel
och om kostnad i förvaltningsärenden. Också arbetet inom JO-utredningen,
förvaltningsdomstolskommittén och landskontorsutredningen kunde enligt
reservanternas mening väntas få stor betydelse för rättsskyddet i skatteärenden.
JO-utredningen har numera i sitt betänkande »Riksdagens justitieombudsmän»
(SOU 1965:64) framlagt förslag till riksdagens ombudsmannaämbetens
framtida organisation. Utredningen, som vid fullgörandet av sitt
uppdrag haft som riktpunkt att »ämbetena skall kunna utgöra en effektiv
väktare av medborgarnas fri- och rättigheter samt utan dröjsmål kunna
ingripa mot missgrepp och godtycke från myndigheters och tjänstemäns
sida», har till behandling upptagit åtskilliga av de spörsmål som berörs i
motionerna 1:526 och 11:610. Utredningen har således ansett att justitieombudsmannen
bör utöka sin inspektionsverksamhet på skatteväsendets område
och därför föreslagit att hos JO inrättas en särskild tjänst som byråchef
för skatteärenden. Utredningen har vidare framhållit att den rent allmänt
delar den av motionärerna uttalade uppfattningen att det skydd mot
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1966
åtal för åtgärder vid taxering och debitering, som enligt § 113 regeringsformen
tillkommer taxerings- och prövningsnämndsledamöter, knappast kan
anses sakligt motiverat. Då frågan om åtalsskyddets upphävande enligt utredningens
mening inte fallit inom dess utredningsuppdrag, har utredningen
emellertid ansett sig inte böra ta ställning till förevarande spörsmål. Utredningen
har därvid hänvisat till att frågan om åtalsskyddet borde bedömas
i samband med en allmän översyn av ämbetsmannaansvarets omfattning.
Slutligen har utredningen — likaledes utan att framlägga konkreta
förslag till åtgärder — framhållit att det med hänsyn till skattemålens ofta
komplicerade beskaffenhet skulle vara från rättssäkerhetssynpunkt av värde
om den enskilde hade möjlighet att i skattemål komma i åtnjutande av fri
rättshjälp. Behovet av sådan skulle enligt utredningens uppfattning kunna
tillgodoses genom att vid länsstyrelserna inrättades särskilda ombud med
uppgift att bevaka de skattskyldigas rättssäkerhet i taxeringsförfarandet
samt att meddela råd och upplysningar i deklarationsfrågor.
JO-utredningens betänkande är för närvarande föremål för remissbehandling.
Proposition på grundval av detsamma kan väntas till innevarande
års höstriksdag.
Uppenbarligen bör de förslag som kan föranledas av nämnda och övriga
utredningars arbete avvaktas, innan ytterligare utredningsarbete igångsättes.
Utskottet kan heller inte dela motionärernas uppfattning att man
genom provisoriska beslut bör föregripa de förslag till åtgärder som kan
väntas från Kungl. Maj :t.
På grund av det anförda och då enligt utskottets mening taxeringsförordningens
regler för taxeringsprocessen, rätt tillämpade, måste anses fullt
tillfredsställande från rättssäkerhetssynpunkt avstyrker utskottet bifall till
motionerna 1:526 och 11:610.
Tidpunkten för avlämnande av självdeklaration
Enligt gällande bestämmelser äger sådana skattskyldiga, vilka enligt lag
varit pliktiga föra handelsböcker, åtnjuta anstånd med avlämnande av
självdeklaration till den 31 mars under taxeringsåret, därest räkenskapsåret
gått till ända senare än den 31 oktober året näst före taxeringsåret.
Övriga skattskyldiga, d. v. s. löntagare, jordbrukare med kontantmässig redovisning
och innehavare av annan fastighet, skall lämna deklaration senast
den 15 februari under taxeringsåret. I särskilda fall må dock vederbörande
taxeringsintendent efter ansökan av den skattskyldige medgiva anstånd
med deklarationens avlämnande.
I motionerna 1:502 och 11:627 yrkas förlängning av tiden för avlämnande
av självdeklaration för fysisk person och dödsbo till den sista februari. Enligt
motionärerna i motionen 11:264 bör sista dagen för inlämning av självdeklaration
för rörelseidkare framflyttas från 15 februari resp. 31 mars till
28 februari resp. 30 april.
Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1966
9
Tidsfristerna för avlämnande av självdeklaration har varit desamma under
många år. Vid skilda tillfällen har ändringar — såväl förkortning som
förlängning — av tidsfristerna varit föremål för bevillningsutskottets bedömande.
Utskottet har därvid — mot bakgrunden av gällande beskattningssystem
och nuvarande taxeringsförfarande — inte ansett det praktiskt möjligt
att medverka till någon ändring av gällande bestämmelser.
Utskottet är medvetet om att en längre deklarationstid i vissa fall kan
framstå som motiverad. Särskilt då en lagstiftningsändring görs sent på
hösten kan det givetvis vara svårt för riksskattenämnden att tillhandahålla
deklarationsblanketter i god tid före den 15 februari året därpå. För flertalet
skattskyldiga torde emellertid nu gällande tidsfrister vara fullt tillräckliga.
Härtill kommer att deklarationsskyldig, som visar att hinder för
deklarations avlämnande i rätt tid möter till följd av den särskilda beskaffenheten
av hans förvärvskällor, den mera betydande omfattningen av hans
verksamhet eller annan omständighet av säregen beskaffenhet har möjlighet
att hos vederbörande taxeringsintendent begära anstånd med deklarationens
avlämnande. Enligt utskottets uppfattning bör denna föreskrift tillämpas
liberalt.
Som utskottet tidigare framhållit torde det inte vara möjligt att inom
ramen för den nuvarande taxerings- och uppbördsorganisationen genomföra
en generell förlängning av deklarationstiderna. Om taxeringsarbetet
skall kunna bedrivas ändamålsenligt, är det tvärtom önskvärt att de skattskyldiga
lämnar sina deklarationer så snart som möjligt under taxeringsåret.
Med det anförda avstyrker utskottet skrivelseyrkandena i motionerna
1:502 och 11:627 samt 11:264.
Ersättning till ledamot av prövningsnämnd
Enligt 129 § 8 mom. taxeringsförordningen åtnjuter ledamot i prövningsnämnd
för tid, varunder han varit inkallad till tjänstgöring, ersättning enligt
av Kungl. Maj :t fastställda grunder. För närvarande utgår jämlikt
kungl. brev den 18 maj 1962 arvode med 60 kronor för dag jämte, i förekommande
fall, traktamente och resekostnadsersättning. Ledamot, som är
befattningshavare i statlig eller kommunal tjänst, äger därutöver rätt till
ersättning för mistade avlöningsförmåner under tjänstgöringen.
I motionerna 1:205 och 11:273 hemställes om sådan ändring av ersättningsbestämmelserna
för prövningsnämndsledamöter, att en väl kvalificerad
och allsidig sammansättning av prövningsnämnderna möjliggöres.
Utskottet vill instämma i motionärernas uppfattning att de nuvarande
bestämmelserna om ersättning till prövningsnämndsledamot inte är tillfredsställande.
Ett arvode om 60 kr. för dag är uppenbarligen för lågt med
hänsyn inte minst till det betydande förberedelsearbete som prövningsnämndsledamöter
normalt måste utföra före prövningsnämndens samman
-
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1966
träden. Detta — i förening med det förhållandet att ledamot, som inte är
statligt eller kommunalt anställd, enligt gällande bestämmelser saknar möjlighet
att få ersättning för mistade avlöningsförmåner under tjänstgöring i
nämnden -— gör att en ändring av bestämmelserna framstår som angelägen.
Enligt vad utskottet erfarit är frågan emellertid föremål för Kungl. Maj :ts
uppmärksamhet. Inom finansdepartementet utarbetas sålunda för närvarande
förslag till nya ersättningsbestämmelser. Dessa är avsedda att även
gälla nämndemän.
Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat motionerna 1:205 och
11:273.
Utskottets hemställan
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A. beträffande rättsskyddet för den enskilde i skattefrågor
att de likalydande motionerna 1:526 av herr Harald Pettersson
m. fl. och 11:610 av fröken Elmén m. fl. icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd;
B. beträffande tidpunkten för avlämnande av självdeklaration
att
följande motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna 1:502 av herr Eric Carlsson
och 11:627 av herr Jonasson, samt
2) motionen 11:264 av herrar Dahlgren och Gustafsson i
Stenkyrka,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;
C. beträffande ersättning till ledamot av prövningsnämnd
att de likalydande motionerna 1:205 av herr Isacson m. fl.
och 11:273 av herr Ringaby m. fl. måtte, i den mån de icke
kan anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört, av
riksdagen lämnas utan åtgärd.
Stockholm den 24 mars 1966
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herr John Ericsson, fröken Ranmark, herrar
Elof sson*, Tage Johansson, Lundström, Erik Filip Petersson, Enarsson,
Ottosson, Arne Pettersson och Stadling; samt
från andra kammaren: herrar Rrandt, Gustafson i Göteborg*, Kärrlander*,
Vigelsbo, Engkvist, fru Nettelbrandt, herrar Eriksson i Bäckmora,
Forsberg, Carlstein och Söderström*.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1966 11
Reservationer
A. beträffande rättsskgddet för den enskilde i skattefrågor
av herrar Elof sson, Lundström, Erik Filip Petersson, Enarsson, Ottosson,
Gustafson i Göteborg, Vigelsbo, fru Nettelbrandt, herrar Eriksson i Bäckmora
och Söderström, vilka ansett,
dels att det avsnitt av utskottets yttrande, som på s. 8 börjar med »JOutredningens
betänkande» och slutar med »och 11:610», bort ersättas med
text av följande lydelse:
»JO-utredningen, vars betänkande för närvarande är föremål för remissbehandling,
har blottat betydande svagheter i de skattskyldigas rättsskydd.
De förslag, som JO-utredningen framlagt för att främja rättssäkerheten för
den enskilde, kommer enligt vad som har upplysts att behandlas i en proposition
till höstriksdagen.
JO-utredningen har emellertid haft att behandla endast en del av de
spörsmål som aktualiserats i motionerna 1:526 och 11:610. Flera frågor, som
gäller den skattskyldiges rättssäkerhet, är under behandling i andra utredningar.
Det föreligger emellertid enligt utskottets uppfattning behov av en samlad
översyn och en systematisk granskning av taxeringsförfattningarna utifrån
önskemålet att i största möjliga utsträckning — även i enskildheter — tillgodose
rättssäkerhetskravet. Den utredning, som utskottet åsyftar, bör
självfallet beakta det utredningsarbete som genomföres på skilda håll. Utredningen
får icke åberopas till fördröjning av beslut i anledning av JOutredningens
förslag.»
dels ock att utskottet under punkten A bort hemställa,
att riksdagen måtte med bifall till de likalydande motionerna
1:526 av herr Harald Pettersson m. fl. och 11:610 av
fröken Elmén m. fl. i skrivelse till Kungl. Maj :t begära utredning
och förslag till riksdagen om åtgärder syftande till
att förbättra den enskildes rättssäkerhet i skatteärenden.
B. Beträffande tidpunkten för avlämnande av självdeklaration
av herrar Elof sson, Vigelsbo och Eriksson i Bäckmora.