Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1966
1
Nr 27
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition angående bemyndigande för Kungl. Maj.t
att besluta om vissa postavgifter jämte i ämnet väckta
motioner.
I en den 18 februari 1966 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 36, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma
dag, föreslagit riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj :t att för tiden t. o. m.
december 1970
a) bestämma inrikes postavgifter med undantag dels för befordringsavgifter
i egentlig mening som ej avser paketrörelsen, dels för assurans-, rekommendations-,
postanvisnings- och postförskottsavgifter, med rätt för
Kungl. Maj :t att överlämna till postverket att bestämma avgifterna i paketoch
postgirorörelserna samt avgifterna för lösenförsändelser;
b) bestämma utrikes postavgifter med rätt för Kungl. Maj :t att överlämna
till postverket att bestämma avgifterna.
Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.
I propositionen framläggs förslag om att de av 1961 och 1962 års riksdagar
åt Kungl. Maj :t lämnade bemyndigandena att bestämma vissa postavgifter,
vilka bemyndiganden utlöper med utgången av december 1966,
förnyas och samtidigt utvidgas att innefatta även avgifterna i paket- och
postgirorörelserna samt avgifterna för lösenförsändelser. De nya bemyndigandena
föreslås gälla för tiden t. o. in. december 1970.
Till utskottet har hänvisats följande i anledning av propositionen
väckta motioner, nämligen de likalydande motionerna 1: 648
av herr Hernelius m. fl. och II: 799 av herr Hamrin i Jönköping m. fl., vari
hemställts, att riksdagen måtte
a) avslå förslaget i proposition nr 36 att bemyndiga Kungl. Maj :t att för
tiden t. o. m. december 1970 bestämma avgifterna i postverkets tidningsrörelse,
b) i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa alt Kungl. Maj:t måtte tillsätta
eu parlamentariskt sammansatt utredning med uppgift att utreda på vilket
sätt och i vilken omfattning postverket kan bidra till eu tillfredsställande
lösning på tidningspressens distributionsproblem, samt
1 Bihang till riksdagens protokoll 10GG. 7 samt. Nr 27
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1966
c) i avvaktan på den förordade utredningens slutsatser och förslag till
åtgärder besluta om oförändrade tidningstaxor för år 1967.
Till behandling i detta sammanhang har utskottet jämväl upptagit följande
vid riksdagens början väckta, till bevillningsutskottet
hänvisade motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 497 av herr Bengtson och II: 608 av herr
Börjesson i Falköping, vari hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte begära utredning om en rationell posttaxa i enlighet med motionernas
syfte»;
2) motionen II: 19 av herr Wiklund, vari hemställts, att riksdagen måtte
hos Kungl. Maj :t göra framställning om erforderliga utredningar och initiativ
syftande till att enhetliga postportosatser för åtminstone de vanligaste
slagen av post införes i posttrafiken mellan Sverige och länder tillhörande
Europarådet; samt
3) motionen II: 612 av herrar Enskog och Werbro, vari hemställts, »att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om att åtgärder måtte
vidtagas för borttagande av de s. k. dragarpengarna m. m.».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det
följande, hänvisa till motionerna I: 497, I: 648, II: 19 och II: 612.
Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen hänvisar
utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan
återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,
nämligen
Förlängning av giltighetstiden för tidigare av riksdagen åt Kungl. Maj :t
lämnade bemyndiganden att besluta om vissa postavgifter, s. 2—3.
Avgifterna i paketrörelsen, s. 3—4.
Avgifterna i postgirorörelsen, s. 5.
Avgifterna för lösenförsändelser, s. 5—6.
Departementschefen, s. 6—8.
Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges
följ ande.
Motionärerna i motionerna I: 648 och II: 799 finner starka skäl tala för
att riksdagen inte undandras det avgörande inflytandet över taxesättningen
i postverkets tidningsrörelse. Verkets karaktär av monopolföretag å ena
sidan och de många sociala momenten i dess verksamhet å den andra gör
det angeläget att riksdagen även i fortsättningen bär det yttersta ansvaret
för de ekonomiskt-politiska avvägningar, som måste ligga till grund för
3
Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1966
besluten om tidningstaxorna. Därför förordas att bestämmanderätten över
tidningstaxorna alltjämt förlägges till riksdagen.
I anslutning till de i motionerna 1: 2 av herrar Palm och Arne Pettersson
samt I: 31 av herr Möller framställda yrkandena om utredning av bl. a. frågan
om pressens distributionsproblem, vilka motioner hänvisats till konstitutionsutskottet,
förordar motionärerna att riksdagen hemställer hos Kung].
Maj :t att en parlamentarisk utredning ges i uppdrag att undersöka på vilket
sätt och i vilken omfattning postverket kan bidra till en tillfredsställande
lösning av pressens distributionsproblem. Särskilt bör därvid beaktas
vikten av att befolkningen i alla delar av landet får tillgång till ett så rikt
varierat urval som möjligt av tidningar och tidskrifter. I avvaktan på utredningens
slutsatser och förslag till åtgärder bör enligt motionärernas
mening postverkets tidningstaxor hållas oförändrade.
Till stöd för utredningsyrkandet i motionerna 1:497 och 11:608 anförs,
att de nuvarande posttaxorna synes vara irrationellt utformade. Försändelser
med samma vikt betingar högst olika avgifter. Sålunda är portot för en
försändelse, vägande 100 gram, sänd som brev 80 öre, som trycksak 25 öre,
som varuprov 25 öre och som postkort 30 öre. Från postens synpunkt kan
detta inte vara motiverat. Postens enda betraktelsesätt på en försändelse
bör vara hur mycket försändelsen väger och vilket arbete det kostar att få
fram den till adressaten. Endast stycketal och vikt kan ha intresse för posten
som affärsdrivande verk. Givetvis måste även hänsyn tas till storlek och
form, d. v. s. försändelsens grad av distributionssvårighet. Detta regleras
dock inte genom portot utan genom bestämmelser som posten utfärdar.
En rationell posttaxa inom landet borde sålunda utformas endast efter
två faktorer — stycketal och vikt. För försändelser med olika förtursrätt
borde i en rationell posttaxa grunden för portodebiteringen vara t. ex. 1 :a
klass post, 2 :a o. s. v. Härmed skulle man beteckna hur snabbt man önskade
få fram försändelsen i fråga. Särskild hänsyn måste givetvis även i fortsättningen
tas i fråga om befordran av tidningar.
I motionen II: 19 åberopas att Sverige ingår i en nordisk postunion, inom
vilken man kan sända vanligen förekommande post med tillämpning
av det egna landets porton. Denna fördel är självfallet betydande. Anledning
till att Sverige (liksom Danmark och Norge) inte ansett sig böra
följa rekommendationen av Europarådet att utsträcka förmånen till alla
länder anslutna till Europarådet uppges vara att ett borttagande av tilläggsportot
för flvgbefordran ansetts böra ha företräde framför införande av europeiskt
enhetsporto för postförsändelser befordrade på annat sätt. Större
delen av den vanliga posten befordras därför nu från Sverige till de europeiska
länderna per flyg utan tilläggskostnad för flygbefordran. Då flygbefordran
sålunda numera sker i posttrafiken mellan de fem nordiska län
lj
Bihang till riksdagens protokoll 1966. 7 samt. Xr 27
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1966
derna trots ett för dessa gemensamt postporto, synes denna förmån av enhetligt
postporto kunna utsträckas att gälla övriga länder tillhörande Europarådet,
mellan vilka post befordras per flyg, i varje fall från Sverige utan
särskilt flygporto. Inte minst kan en sådan reform få största betydelse för
befordran av tidningar och affärshandlingar.
I motionen II: 612 anför motionärerna i huvudsak följande. För alla paket,
som från utrikes ort ankommer till Sverige, uttas vare sig innehållet är
tullbelagt eller tullfritt en avgift av kr. 0:90, som utgör ersättning för
handräckning till packhuskarlslaget, s. k. dragarpengar. Dessutom utgår en
postavgift å kr. 1: 50 som ett slags speditionsarvode i de fall då postverket
ombesörjer förtullningen och även sänder paketet till adressatens närmaste
postkontor. Dessa båda avgifter uttages av postverket genom lösenbeläggning.
De som får betala dessa avgifter har svårt att förstå, varför transport
m. m. i samband med förtullningen skall betalas extra, och detta även
då någon tullavgift inte behöver erläggas.
Utskottet
Postavgifterna har enligt uttryckligt stadgande i § 60 regeringsformen
karaktär av bevillning, vilket förutsätter riksdagens medverkan vid deras
fastställande. Alltsedan år 1908 har riksdagen emellertid genom olika beslut
bemyndigat Kungl. Maj :t att för begränsad tid — i regel en fyraårsperiod
— besluta om vissa postavgifter. De senast av 1961 och 1962 års riksdagar
meddelade bemyndigandena innebär, att Kungl. Maj :t intill utgången
av år 1966 äger besluta dels beträffande de till den inrikes posttjänsten
hörande avgifterna, inklusive avgifterna i tidningsrörelsen — med
undantag av befordringsavgifter i egentlig mening, assurans-, rekommendations-,
postanvisnings- och postförskottsavgifter samt avgifter för lösenförsändelser
och avgifter i postgirorörelsen — dels beträffande samtliga
de till den utrikes posttrafiken hänförliga avgifterna.
I den förevarande propositionen föreslås att giltighetstiden för de senast
lämnade bemyndigandena förlängs till utgången av år 1970 och att bemyndigandena
utvidgas att innefatta även avgifterna i paket- och postgirorörelserna
samt avgifterna för lösenförsändelser.
Av det anförda framgår att de i propositionen begärda bemyndigandena
också innefattar förlängning av den av 1961 års riksdag till Kungl. Maj :t delegerade
rätten att besluta i fråga om avgifterna i tidningsrörelsen.
I motionerna I: 648 och II: 799 hemställer motionärerna dels om avslag
på förslaget att riksdagen skall bemyndiga Kungl. Maj :t att för den kommande
fyraårsperioden bestämma avgifterna i tidningsrörelsen, dels att
en parlamentarisk utredning måtte tillsättas med uppgift att undersöka på
5
Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1966
vilket sätt och i vilken omfattning postverket kan bidra till en tillfredsställande
lösning av tidningspressens distributionsproblem och dels att riksdagen
i avvaktan på resultatet av en sådan utredning måtte besluta om
oförändrade tidningstaxor för år 1967.
Med anledning härav får utskottet anföra följande.
Sedan överläggningar ägt rum mellan postverket och företrädare för tidningsutgivarna
har Kungl. Maj :t i september 1965 fastställt nya avgifter för
postbefordran av tidningar att gälla under år 1966. Genom de nya avgifterna
har postverkets intäkter av tidningsrörelsen ökats med ca 9,9 milj. kr., vilket
i stort sett anses motsvara den höjning av kostnadsnivån i tidningsrörelsen,
som inträffat under år 1965. Poststyrelsen beräknar den återstående
förlusten på rörelsen — bortsett från de löneökningar som kan ifrågakomma
under innevarande år — till omkring 32 milj. kr. Av sistnämnda belopp
belöper enligt av styrelsen lämnade uppgifter ca 6,4 milj. kr. på kommersiell
veckopress, ca 11 milj. kr. på övrig fack- och veckopress och ca 14,6
milj. kr. på dagspress.
Enligt statsmakternas beslut skall postverket drivas efter företagsekonomiska
riktlinjer. I princip skall därför varje rörelsegren bära sina särkostnader
och därutöver lämna ett skäligt bidrag till de för poströrelsen
gemensamma kostnaderna. I fråga om tidningsrörelsen har denna målsättning
av olika skäl ännu inte kunnat förverkligas. Poststyrelsen anser att de
senaste årens höjningar av avgifterna i tidningsrörelsen inte ens varit tillräckliga
för att täcka de faktiska kostnadsstegringar, som uppstått efter
det nya avgiftssystemets genomförande. Utskottet vill i detta sammanhang
erinra om att i samband med att beslutanderätten över tidningsavgifterna år
1961 delegerades till Kungl. Maj :t utskottet i sitt av riksdagen godkända
betänkande nr 40 uttalade, att en anpassning av avgifterna i tidningsrörelsen
borde ske så, att rörelsen på längre sikt skulle kunna bära en skälig
andel av postverkets kostnader och att, för att detta mål skulle kunna nås
inom rimlig tid, avgifterna i tidningsrörelsen borde höjas för att kompensera
postverket för kostnadsstegringar i form av höjda löner etc. En av orsakerna
till den eftersläpning, som ägt rum under årens lopp var — framhöll
utskottet — att kostnaderna stigit utan att häremot svarande taxehöjningar
skett.
Utskottet hyser alltjämt den uppfattningen att avgifterna i tidningsrörelsen
bör anpassas så att rörelsen kan bära en skälig andel av postverkets
kostnader.
Utskottet är medvetet om att det nuvarande avgiftssystemet är behäftat
med vissa bristfälligheter, vilket föranlett kritik såväl vid systemets tillkomst
som senare och medfört svårigheter att anpassa tidningsavgifterna
till rådande kostnadsläge. Med hänsyn härtill och då den nuvarande avgiftssättningen
på längre sikt inte kan anses förenlig med eu från företagsekonomiska
utgångspunkter sund avgiftspolitik vill utskottet för sin del för
-
6 Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1966
orda, att tidningstaxorna blir föremål för översyn under ledning av en opartisk
ordförande och med representanter för såväl postverket som tidningsutgivarna.
En sådan utredning torde i viss mån kunna baseras på redan utförda
kostnadsundersökningar. Utskottet vill i detta sammanhang framhålla,
att 1961 års kostnadsutredning fortlöpande aktualiseras bl. a. genom
att minst en femtedel av undersökningsmaterialet revideras varje år.
Den av utskottet förordade utredningen bör syfta till att åstadkomma en
mer differentierad och kostnadsfölj sam taxekonstruktion än den nuvarande.
Härvid kan det bli aktuellt att överväga antalet komponenter i taxan och
utformningen i övrigt av densamma samt att ompröva den inbördes avgiftsrelationen
mellan olika typer av tidningar. Den ovan angivna målsättningen
för avgiftspolitiken i tidningsrörelsen måste givetvis även beaktas vid utformningen
av det nya taxesystemet. En viss subventionering av tidningarna
via postavgifterna torde inte kunna undvikas under en övergångsperiod.
Det bör emellertid tillses att den successiva anpassningen av taxorna till de
faktiska distributionskostnaderna sker med minsta möjliga tidsutdräkt. Utredningen
bör bedrivas skyndsamt. Först sedan förslag föreligger, torde det
bli möjligt att, på sätt motionärerna synes avse, närmare överväga frågan
om en ytterligare förbättring av tidningsdistributionsservicen från postverkets
sida.
Utskottet kan för sin del inte dela motionärernas uppfattning att tidningslaxorna
bör bibehållas oförändrade i avvaktan på resultatet av utredningens
arbete. Om kostnaderna stiger utan att höjningar av taxorna sker, kommer
självfallet driftresultatet att ytterligare försämras och andra verksamhetsgrenar
att belastas med högre avgifter än nödvändigt för att kompensera
postverket för inkomstbortfallet i tidningsrörelsen. För att så snart som
möjligt kunna uppnå en tillfredsställande kostnadstäckning är det enligt
utskottets mening nödvändigt att ytterligare eftersläpningar i avgiftsnivån
inom tidningsrörelsen undvikes. När den nuvarande tidningskungörelsen upphör
att gälla med utgången av innevarande år bör därför i vart fall de justeringar
vidtagas i tidningstaxorna, som kan föranledas av den höjning av
kostnadsnivån, som ägt rum efter den senaste avgiftshöjningen.
Utskottet kan heller inte tillstyrka motionärernas förslag att bestämmanderätten
över tidningstaxorna i fortsättningen skall förläggas till riksdagen.
Fastställandet av tidningstaxorna föregås av förhandlingar mellan poststyrelsen
och representanter för tidningsutgivarna, vilka därvid bereds tillfälle
till full insyn i poströrelsen. Med hänsyn till att tidningsrörelsen kostnadsmässigt
är en av postverkets dominerande rörelsegrenar är det angeläget
att befordringsavgifterna för tidningarna kan anpassas till det förändrade
kostnadsläget utan det ytterligare dröjsmål, som med nödvändighet uppkommer
genom en riksdagsbehandling av taxefrågan. I sammanhanget bör
även framhållas att i postverkets organisation sedan år 1965 ingår en lekmannastyrelse.
Utskottet har dessutom under senare år funnit angeläget
7
Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1966
att från poststyrelsen erhålla upplysningar rörande de olika verksamhetsgrenarna.
Erfarenheterna av denna informationsverksamhet har varit goda,
och utskottet har för avsikt att även i fortsättningen hålla sig underrättat
om utvecklingen inom poströrelsen.
Under hänvisning till vad ovan anförts tillstyrker utskottet förslaget i propositionen
om förlängt bemyndigande för Kungl. Maj :t att bestämma avgifterna
i tidningsrörelsen. Utskottet avstyrker således bifall till yrkandena i
motionerna I: 648 och II: 799 i den mån de inte kan anses tillgodosedda genom
vad utskottet anfört.
Utskottet tillstyrker också förslaget om en förlängning under en fyraårsperiod
av de bemyndiganden, som tidigare lämnats Kungl. Maj :t att besluta
om vissa postavgifter. Beträffande den begärda utvidgningen av bemyndigandena
till att även omfatta avgifterna i paketrörelsen har utskottet redan
i betänkande nr 37 vid föregående års riksdag givit uttryck för den meningen,
att postverket genom friare former för taxesättningen bör få större
möjligheter att genom en snabb anpassning av paketavgifterna till det allmänna
kostnads- och marknadsläget konkurrera med andra transportföretag.
Utskottet delar även departementschefens och poststyrelsens uppfattning
att möjligheter bör finnas för styrelsen att vidta de kommersiellt betingade
justeringar i avgiftssättningen inom postgirorörelsen, som är motiverade
av inträffande förändringar i marknads- och kostnadsförhållandena.
Utskottet finner det vidare angeläget att möjligheterna till rationalisering
av verksamheten tillvaratas även inom områden, som är av mera begränsad
ekonomisk betydelse, och har med hänsyn därtill inte något att invända
mot förslaget att poststyrelsen får befogenhet att anpassa lösenavgifterna
efter förhållandena i de särskilda fallen.
Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till propositionen även i sist
berörda delar.
Till behandling i detta sammanhang har utskottet upptagit vissa vid riksdagens
början väckta motioner, som berör postavgifterna. I motionerna
I: 497 och II: 608 begäres »utredning om en rationell posttaxa». Enligt motionärernas
mening bör postförsändelserna indelas i olika klasser, 1 :a klass
post, 2:a klass post etc., och avgifterna bestämmas med hänsyn till den
snabbhet i befordringen, som avsändaren önskar. Inom varje sådan klass bör,
framhåller motionärerna, endast två faktorer, nämligen stycketal och vikt,
påverka portosatsens storlek.
Motionärernas förslag innebär att man vid taxesättningen skall bortse
från nuvarande värdetariffering, enligt vilken en försändelse av högre värde
och kvalitet skall bära en proportionellt större befordringsavgift än en
enligt avsändarens bedömning mindre värdefull försändelse. Genom att portot
för närvarande är lägre för exempelvis trycksaker än för brev får postverket
en större kundkrets och kan därigenom bättre utnyttja sin distributionskapacitet,
vilket givetvis indirekt har en prissänkande effekt. Ut
-
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1966
skottet vilt dessutom erinra om att värdetariffering vid prissättning av
transportpres-tationer tillämpas även av andra kommunikationsföretag inom
såväl den statliga som enskilda sektorn.
Övergången till sådan klassindelning och ett sådant ändrat tariffsystem,
som motionärerna förordar, medför stora problem av ekonomisk och praktisk
natur. Poststyrelsen har emellertid föreslagit att frågan om en differentiering
av servicen beträffande postbehandlingstiden och en anpassning av
taxan därtill skall utredas inom världspostföreningen. Detta förslag har biträtts
av ett flertal länder, och utredningsarbetet har redan påbörjats.
Eftersom det i motionerna aktualiserade spörsmålet således redan är föremål
för utredning i internationella sammanhang och resultatet härav bör
avvaktas, innan ställning tas till frågan om en omarbetning av det svenska
taxesystemet, anser utskottet sig inte för närvarande böra tillstyrka bifall
till utredningsyrkandet i motionerna I: 497 och II: 608.
I motionen II: 19 hemställes att riksdagen hos Kungi. Maj :t måtte göra
framställning om erforderliga utredningar och initiativ syftande till införande
av enhetliga portosatser för de vanligaste försändelseslagen i posttrafiken
mellan Sverige och länder tillhörande Europarådet.
Såsom framhålles i motionen har den europeiska post- och telesammanslutningen
(CEPT), vartill flertalet västeuropeiska stater är anslutna, år
1963 rekommenderat medlemsländerna att beträffande brev i den lägsta
viktsatsen och postkort antingen tillämpa de inrikes postavgifterna i förbindelserna
mellan CEPT-staterna eller reducera gällande utrikes postavgifter
med minst 10 procent. Från svensk sida har hävdats, att en tilläggsfri flygbefordran
i enlighet med en år 1961 meddelad rekommendation borde ges
prioritet i förhållande till en tillämpning av respektive lands inrikes taxor
inom CEPT-området. En sådan avgiftspolitik, som 1961 års rekommendation
avser, har sedan länge tillämpats av det svenska postverket i fråga om
flygförsändelser bl. a. till länder i Europa, medan andra CEPT-stater fortfarande
inte alls eller endast i begränsad omfattning infört tilläggsfri flygbefordran.
För postverkets del kan inkomstbortfallet vid tillämpning av de inrikes
taxorna inom hela CEPT-området uppskattas till ca 3 milj. kr. och vid reducering
av nuvarande avgifter i den internationella postutväxlingen med
10 procent till ca 0,9 milj. kr. Härtill kommer de praktiska olägenheter för
posttjänsten, som är förenade med en reducering av de utrikes postavgifterna,
genom tillkomsten av en ny taxenivå. Ett förverkligande av 1963 års rekommendation
skulle dessutom sannolikt försämra möjligheterna att göra
flyget till ett mera allmänt transportmedel för brev och postkort inom
CEPT-området, något som för såväl poststyrelsen som det svenska näringslivet
skulle innebära en avsevärd nackdel. Enligt vad utskottet erfarit är
den i motionen behandlade frågan fortfarande föremål för uppmärksamhet
inom CEPT:s postkommission.
9
Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1966
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen II: 19.
Utskottet har slutligen att ta ställning till yrkandet i motionen II: 612 om
slopande av s. k. dragarpengar och andra avgifter vid förtullning av postförsändelser
från utlandet.
Enligt bestämmelser i 9 kap. tullstadgan får varuhavaren vidkännas kostnaderna
för det arbete, som är förenat med godsets framförande till tullklarering,
erforderlig uppackning och återinpackning ävensom för arbetsbiträde
vid vägning samt transport av godset till och från tullklareringslokal.
Vederbörande handelskammare äger för viss tid anställa s. k. packhuskarlslag
med uteslutande rätt till handhavande av nämnda åtgärder. För sådana
av packhuskarlslaget utförda arbets- och transportprestationer, vartill laget
har ensamrätt, utgår ersättning —• s. k. dragarpengar — enligt för orten
gällande taxa, vilken fastställes av generaltullstyrelsen efter samråd med
kommerskollegium.
I 99 § poststadgan föreskrives att, när innehållet i försändelse från utlandet
genom postverkets försorg tullbehandlats för adressatens räkning,
denne skall erlägga av postverket förskotterat tullbelopp och i förekommande
fall ersättning till packhuskarlslag eller tullverket för handräckningsbestyr.
Dessutom skall erläggas en särskild förtullningsavgift, som för brevförsändelser
utgör 50 öre, när ovan nämnd ersättning för handräckningsbestyr
utgår, men eljest 70 öre. För paket utgör postverkets förtullningsavgift 1,50
kr. oavsett om ersättning för handräckningsbestyr utgår eller ej.
Utskottet ifrågasätter om den kvarleva från skråväsendets tid, som packhuskarlslag
och dragarpengar utgör, är väl förenlig med vårt moderna samhälle.
Enligt vad utskottet erfarit är emellertid denna fråga redan föremål
för utredning inom tullagstiftningskommittén. Utskottet förutsätter att
kommittén kommer att beakta vad i motionen anförts och att förslag i ämnet
framlägges så snart som möjligt.
Genom vad utskottet ovan anfört torde syftet med motionen II: 612 vara
tillgodosett.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen — med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande
proposition nr 36 och med avslag å de likalydande
motionerna 1:648 av herr Hernelius in. fl. och 11:799 av
herr Hamrin i Jönköping in. fl. i denna del — måtte bemyndiga
Kungl. Maj :t att för tiden t. o. in. december 1970
1) bestämma inrikes postavgifter med undantag dels för
befordringsavgifter i egentlig mening som ej avser paketrörelsen,
dels för assurans-, rekommendations-, postansvisnings-
och postförskottsavgifter, med rätt för Kungl. Maj :t alt
överlämna till postverket alt bestämma avgifterna i paket
-
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1966
och postgirorörelserna samt avgifterna för lösenförsändelser,
ävensom
2) bestämma utrikes postavgifter med rätt för Kungl.
Maj :t att överlämna till postverket att bestämma avgifterna;
B)
att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna
I: 648 av herr Hernelius m. fl. och II: 799 av herr Hamrin
i Jönköping m. fl. måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t
anhålla om utredning i syfte att åstadkomma en mer differentierad
och kostnadsföljsam konstruktion av taxorna i
postverkets tidningsrörelse; samt
C) att följande motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna 1:497 av herr Bengtson
och II: 608 av herr Börjesson i Falköping,
2) de likalydande motionerna I: 648 av herr Hernelius
m. fl. och II: 799 av herr Hamrin i Jönköping m. fl.,
3) motionen II: 19 av herr Wiklund, ävensom
4) motionen II: 612 av herrar Enskog och Werbro,
måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad
utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas
utan åtgärd.
Stockholm den 31 mars 1966
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken
Ranmark, herrar Tage Johansson, Lundström, Erik Filip Petersson, Enarsson*,
Sundin, Ottosson och Arne Pettersson; samt
från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Allard, Vigelsbo, fru
Nettelbrandt*, herrar Eriksson i Bäckmora, Andersson i Essvik, fru Holmqvist,
herrar Forsberg, Larsson i Umeå och Hammarsten*.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660028