Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1966

1

Nr 25

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
rörande alkohollagstiftningen.

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,
av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 59 av herrar Sundin och Eric Carlsson
samt II: 92 av herr Börjesson i Falköping m. fl., vari hemställts, »att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla att den år 1965 tillsatta
alkoholpolitiska utredningen genom tilläggsdirektiv får i uppdrag att pröva
möjligheterna till en allmän registrering av spritinköpen med målsättningen
att skärpa kontrollen över missbrukare och ''yrkeslangare'' i enlighet med
vad i motionerna anförts»;

2) de likalydande motionerna I: 499 av herr Bengtson m.fl. och II: 611
av herr Engkvist m. fl., vari hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t uttalar, att reglerna för ''Statens lånefond för alkoholfria restauranger’
(SOU nr 145/1955) bör ändras, så att lån kan beviljas alkoholfria
restauranger och barer, som fyller de allmänna krav som ställs för tillstånd
att utskänka alkoholdrycker, samt till alkoholfria anläggningar, som i huvudsak
betjänar bilister»;

3) motionen I: 513 av herr Kaijser m.fl., vari hemställts, »att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t ville anhålla, att den 1965 tillsatta alkoholpolitiska
utredningen måtte genom tilläggsdirektiv erhålla i uppdrag att
även undersöka möjligheterna och förutsättningarna för att inrätta någon
form av reglering av spritinköpen genom registrering och inköpsbegränsning,
varigenom utredningen kommer att bli helt allsidig och förutsättningslös»
; ävensom

4) motionen II: 14 av herr Gustafsson i Borås, vari hemställts, »att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om en utredning angående
ett utvidgande av förverkandereglerna i lagen den 9 maj 1958 om förverkande
av alkoholhaltiga drycker m. in.».

Motionerna 1:499 och 11:611 berör formellt sett en anslagsfråga och
skulle med hänsyn härtill icke ha behandlats av bevillningsutskottet. Då
frågan emellertid får anses utgöra ett led i alkoholpolitiken och nära sammanhänger
med reglerna för rusdrycksförsäljningen, vilka utskottet har
att behandla, har utskottet ansett sig oförhindrat att ta ställning till dessa
motionsyrkanden.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1966. 7 sand. Nr 25

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1966

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna I: 513, II: 14, II: 92 och II: 611.

Frågornas tidigare behandling

Motioner om allmän inköpsregistrering har behandlats av 1963, 1964 och
1965 års riksdagar. 1963 års bevillningsutskott erinrade i denna fråga om
att nykterhetslagkommittén inte ansett sig kunna förorda en dylik åtgärd
och att denna uppfattning vunnit stöd av så gott som samtliga remissinstanser.
Utskottet ansåg att en sådan åtgärd även skulle medföra vissa av
de negativa verkningar som ansågs förenade med motbokssystemet och
som bidrog till dess slopande. Då frågan kom igen vid 1964 års riksdag
ansåg bevillningsutskottet sig inte kunna förorda några reformer på utminuteringsområdet
innan man kunde överblicka verkningarna av den år
1963 beslutade skärpningen av legitimationskontrollen. Vid 1965 års höstriksdag
hänvisade bevillningsutskottet i sitt betänkande nr 42 bl. a. till att
enligt direktiven för den samma år tillsatta alkoholpolitiska utredningen
denna skall ägna särskild uppmärksamhet åt försäljningsorganisationen.
Utskottet anförde vidare.

Till stöd för uppfattningen att vissa av de i motionerna föreslagna åtgärderna
skulle kunna genomföras utan att resultatet av den pågående utredningen
avvaktas, kan möjligen åberopas att allmänna beredningsutskottet
i sitt tidigare nämnda utlåtande framhöll, att den av utskottet begärda
utredningen inte borde utgöra hinder för försöksverksamhet och delreformer
under utredningsarbetets gång.

Bevillningsutskottet vill som sin mening uttala, att försöksverksamhet
och delreformer visserligen bör kunna förekomma under pågående utredning,
men detta bör i så fall i huvudsak ske i samförstånd med eller på förslag
av utredningen. Självfallet bör riksdagen inte under utredningens gång
besluta om separata lösningar av de nykterhetspolitiska problemen och därigenom
begränsa utredningens möjligheter till en förutsättningslös bedömning.

Statens lånefond för inrättande av alkoholfria restauranger tillkom
enligt förslag i proposition nr 22 till 1955 års riksdag. Fonden, som ursprungligen
var på 500 000 kr., är i riksstaten för innevarande budgetår upptagen
med 400 000 kr. För fondmedlens användning har föreskrifter meddelats
i kungörelsen om lån av statsmedel för inrättande av alkoholfria restauranger
(SFS 1955: 145). Ärenden angående beviljande av lån beredes av
kontrollstyrelsen. Från kontrollstyrelsen har inhämtats att resterande medel
i fonden, ca 180 000 kr., reserverats för tre låneansökningar, som nu är under
behandling. Kontrollstyrelsen har beslutat tillstyrka två av dessa ansökningar.
Frågan om fondmedlens användning bär inte prövats av riksdagen
sedan fonden inrättades.

Bestämmelserna om förverkande av alkoholhaltiga drycker har inte behandlats
sedan riksdagen år 1963 beslöt viss ändring av andra och tredje

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1966

paragraferna i förverkandelagen (SFS 1958:205). I huvudsak innebär bestämmelserna
att alkoholhaltiga drycker kan förklaras förverkade då de
påträffas hos den som gjort sig skyldig till fylleri, rattfylleri eller rattonykterhet
samt att rusdrycker, som någon medför vid offentlig tillställning,
också kan förklaras förverkade.

Motionerna

Inköpsregistrering och inköpsbegränsning

I de likalydande motionerna I: 59 och II: 92 lämnas inledningsvis en redogörelse
för direktiven för den år 1965 tillsatta alkoholpolitiska utredningen.
Motionärerna anser att passusen i direktiven om att ett fortsatt reformarbete
bör vila på de principer som var vägledande 1954 utgör ett hinder för
utredningen att ompröva möjligheterna till allmän registrering av spritinköpen.
Enligt motionärernas mening bör utredningen få full frihet att,
liksom finansministern också påpekar, allsidigt och förutsättningslöst pröva
alla vägar till ett fortsatt reformarbete.

1961 års nykterhetslagkommitté stannade så att säga halvvägs i fråga om
registreringen. Nu har emellertid erfarenheterna visat att allmän legitimationskontroll
inte har den effekt man avsåg. Den nu tillsatta utredningen
bör därför fortsätta på den av 1961 års nykterhetslagkommitté inslagna
vägen och ta upp hela registreringsfrågan till omprövning. Det är enligt
motionärernas mening speciellt angeläget att söka få bukt med det tilltagande
ungdomsfylleriet och den yrkesmässiga langningen. Med den begränsade
registrering som nu tillämpas anser motionärerna inte alls att
möjligheter härtill föreligger. Yrkeslangning och väntjänstöverlåtelser kan
bedrivas i full utsträckning genom att ingen allmän registrering av samtliga
konsumenters inköp sker. Det bör observeras, att en sådan registrering inte
har med restriktioner att skaffa. Däremot kan den nödvändiga kontrollen
över missbrukare och ansvarslösa langare effektivt utövas.

I motionen I: 513 konstateras att även om den höga nivå som missbruksföljderna
nådde under åren närmast efter tillkomsten av 1954 års alkohollagstiftning
har sjunkit under de senaste åren, är situationen i fråga om
missbruket alltjämt sämre än den var före 1955. Konsumtionen av renat
brännvin är visserligen lägre än 1954, men totalkonsumtionen av spritdrycker
— alltså bortsett från vin och Öl — är närmare 15 % högre än den
var då, och den är högre även om man beräknar konsumtionen per individ
över 15 år. Flera av de antaganden som anfördes som skäl för 1954 års
beslut har visat sig sakna grund i verkligheten. Man menade att motboken
stimulerade till ökade inköp. Erfarenheten har visat att detta icke i
nämnvärd grad var fallet, i själva verket hade den en kraftigt inköpsbcgränsande
effekt. Vidare menade man alt langningen skulle upphöra om mot1*
— Bihang till riksdagens protokoll 1966. 7 samt. Nr 25

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1966

bokssystemet slopades. Effekten blev den motsatta. Langarnas möjlighet att
på legalt sätt ordna sina spritinköp har i stället ökat langningens omfattning.

Motbokssystemet hade obestridligen avsevärda nackdelar och medförde
betydande besvär för alla de lojala medborgare, som inte missbrukar alkohol.
Men det är möjligt att man måste lägga vissa besvär på alla dessa
lojala medborgare för att kunna komma till rätta med den lilla grupp som
missbrukarna utgör. Det synes dock möjligt att utforma ett system med
inköpsbegränsning, vilket ju även måste innefatta en registrering av gjorda
inköp, på ett smidigare och bättre sätt än det system som tillämpades före
1954 års beslut. Och även om ett system med inköpsbegränsning införes,
bör man inte underlåta alla de positiva åtgärder i form av upplysning, propaganda,
försök att ändra vanor och att ändra attityd till alkoholsederna
m. in., som skall sättas in även om något motbokssystem inte införes. Den
tillsatta alkoholpolitiska utredningen bör ges tillfälle att även undersöka
om förutsättningarna och möjligheterna föreligger för att bygga upp ett
restriktionssystem av angiven art, och om skäl därtill föreligger även undersöka
dess lämpliga utformning.

Lån för inrättande av alkoholfria restauranger

Motionärerna i de likalydande motionerna I: 499 och 11:611 erinrar om
tillkomsten av gällande bestämmelser rörande lån för inrättande av alkoholfria
restauranger. Proposition i ämnet framlades till 1955 års riksdag.
Statsutskottet biträdde propositionen och fann i likhet med departementschefen
ovisshet råda angående publikunderlaget för alkoholfria restauranger
med god standard, men tillstyrkte, att ett försök gjordes med lån av ifrågavarande
slag. Erfarenheterna från den tid, under vilken möjlighet till lån
för alkoholfria restauranger har förelegat, har visat att de regler som gäller
för ifrågavarande lån inte varit ändamålsenliga. De krav som har ställts på
låneberättigade anläggningar synes ha varit alltför höga. Mot bakgrunden
av den betydelse ett alkoholfritt umgängesliv har för trafiksäkerheten, har
det blivit angeläget, att helnyktra anläggningar, som i huvudsak är avsedda
att betjäna bilister, uppföres för att utgöra konkurrenskraftiga alternativ
till de anläggningar, som utskänker alkoholhaltiga drycker. Sådana alkoholfria
anläggningar borde också kunna få lån ur den statliga fonden för
alkoholfria restauranger. De alkoholfria restauranger och barer, som vänder
sig till den motoriserade ungdomen och andra vägfarande, har kunnat
visa lönsamma driftresultat. Däremot har tillkomsten av sådana nykterhetsfrämjande
anläggningar i hög grad försvårats genom att de kapitalfrågor,
som är förenade med igångsättandet, inte har kunnat lösas. I Norge finns
vid sidan av hotellfonden sedan år 1951 »Statens fond for alkoholfrie hoteller,
andre herberger og bevertninger». Denna fond skall brukas för lån till igångsättande,
utvidgning och modernisering av alkoholfria hotell och restauranger.
På samma sätt borde »Statens lån för alkoholfria restauranger» kun -

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1966 5

na användas för igångsättning, utvidgning och modernisering av alkoholfria
restauranger utan nuvarande begränsning till att anläggningen skall kunna
jämföras med de förstklassiga spritrestauranger, som anordnar dans,
kabareter eller har utrymmen för slutna sällskap. Enklare barer tillhandahåller
numera inte sällan vin och Öl. Också mot dessa är det angeläget, att
det skapas ett alkholfritt alternativ.

Bestämmelserna om förverkande av alkoholhaltiga drycker

I motionen 11: 15 framhålles att syftet med lagen den 9 maj 1958 om
förverkande av alkholhaltiga drycker m. in. har angivits vara dels att den
för fylleri omhändertagne icke skall sättas i tillfälle att berusa sig omedelbart
efter det att han nyktrat till och frigivits, dels att i viss mån verka uppfostrande,
dels ock att skydda trafiksäkerheten.

Utan tvivel har denna lag en vidsträckt praktisk betydelse. Emellertid ger
erfarenheter från ordningspolisverksamheten vid handen att det kan ifrågasättas
om inte möjlighet till förverkande vid ytterligare ett par typer av lagöverträdelser
skulle bli ett verksamt medel i strävandena att minska obehörigt
nyttjande av alkoholhaltiga drycker. Härvid åsyftas i första rummet att ett i
lokal ordningsstadga infört förbud mot förtäring av rusdrycker utomhus
annat än i samband med tillåten utskänkning av sådana rusdrycker blir
straff sanktionerat genom allmänna ordningsstadgan men att möjlighet saknas
att beslagtaga och förklara rusdryck förverkad, som vid tillfället påträffats
hos den felande. Beträffande frekvensen av överträdelser av ett dylikt
förbud kan såsom exempel nämnas att för Stockholms vidkommande det
under tiden den 1 april—31 oktober 1963 rapporterades 824 fall av rusdrycksförtäring
på allmän plats. Såsom skäl för detta förbuds införande i Stockholm
åberopades att det i relativt stor omfattning förekom att personer i
parker och å andra allmänna platser förtärde rusdrycker, att åtskilliga av
dessa personer var notoriska alkoholmissbrukare, men att det förekom att
även i nykterhetshänseende förhållandevis skötsamma personer inte drog
sig för att mer eller mindre öppet konsumera rusdrycker å allmän plats.
Såväl från nykterhetssynpunkt som av hänsyn till den allmänna laglydnaden
måste det anses påkallat med förverkandemöjligheter vid överträdelse
av förbud mot spritförtäring på allmän plats annat än i samband med tillåten
utskänkning.

En annan förbudsbestämmelse inom alkohollagstiftningen, vid vars tilllämpande
avsaknaden av förverkanderegler gjort sig märkbar — ehuru
måhända ej i fullt samma utsträckning som när det gäller i nästföregående
stycke avsett förbud — finnes i förordningen den 31 maj 1963 om förhud
i vissa fall mot förtäring och förvaring av rusdrycker och Öl m. in., vilken
förordning har avseende å hl. a. lokal eller plats, där serveringsrörelse
bedrives. Överträdelse av förbudet är belagt med straffpåföljd, men förverkandemöjlighet
saknas. Skulle det däremot vara så att det i lokalen

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1966

eller på platsen med erforderligt tillstånd förekommer en tillställning, t. ex.
dans, gäller enligt ovannämnda 1958 års lag, 1 § 3 stycket, att förverkandemöjlighet
finns ej blott vid förtäring utan även vid medförande av rusdryck,
som ej i laga ordning utskänkts. Ett införande av förverkanderegler även
för den förra gruppen fall skulle uppenbarligen vara ägnat att öka respekten
för förordningens efterlevnad och skapa en större likformighet vid övervakning
och beivrande. Till belysning av frekvensen av överträdelser av
åsyftade slag kan nämnas, att under en tolvmånadersperiod 1962—1963 i
Stockholm rapporterades 47 fall av olaga spritförtäring i serveringslokal.

Utskottet

Gemensamt för de i detta betänkande behandlade motionerna är att de
tar upp sådana frågor av alkoholpolitisk natur som ligger nära eller inom
gränserna för den pågående alkoholpolitiska utredningens uppdrag.

I motionerna 1:59 och II: 92 förordas viss försöksverksamhet i syfte att
pröva möjligheterna till en allmän inköpsregistrering. I direktiven för den
alkoholpolitiska utredningen uttalas visserligen att ett fortsatt reformarbete
bör vila på de principer, som var vägledande år 1954, och att en återgång
till det tidigare restriktionssystemet bör anses vara utesluten. Motionärerna
anser emellertid att detta uttalande inte bör utgöra hinder för utredningen
att — såsom också sägs i direktiven —- allsidigt och förutsättningslöst pröva
alla vägar till ett fortsatt reformarbete. En allmän inköpsregistrering är enligt
motionärernas mening en dylik väg.

Även i motionen 1:513 åberopades nyssnämnda uttalande i utredningsdirektiven.
Motionärerna vill ge utredningen tillfälle att undersöka möjligheterna
att bygga upp ett restriktionssystem utan motbokssystemets nackdelar.

Dessa motionsyrkanden syftar till två sinsemellan olika system för begränsning
av alkoholmissbruket. Hur dessa system än utformas i praktiken
får en allmän inköpsregistrering antas vara en förutsättning i båda
fallen. En sådan registrering torde vara verkningslös om den inte samtidigt
kombineras med inköpsrestriktioner. De förevarande motionsyrkandena kan
därför i viss mån anses överensstämma med varandra i fråga om sina slutliga
effekter.

Utskottet vill erinra om att 1965 års bevillningsutskott i sitt av riksdagen
godkända betänkande nr 12 i fråga om försöksverksamhet med inköpsregistrering
uttalade, att försöksverksamhet och delreformer visserligen borde
kunna förekomma under pågående utredning, men att detta i så fall i
huvudsak borde ske i samförstånd med eller på förslag av utredningen.

Alkoholpolitiska utredningen har i skrivelse till finansministern anhållit
om medgivande till viss försöksverksamhet med registrering av rusdrycksinköp.
Ur framställningen vill utskottet här återge följande avsnitt.

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1966 7

I skrivelse den 8 februari 1966 har alkoholpolitiska utredningen (APU)
hemställt om medgivande att påbörja utarbetandet av detalj program för
intervjuundersökningar om olika befolkningsgruppers alkoholvanor m. m.
Jämsides med och delvis som komplement till dessa undersökningar har
APU i samarbete med Nya systemaktiebolaget planerat att inom ett begränsat
område, som i olika avseenden kan beräknas vara representativt för
förhållandena i hela landet, på försök genomföra en allmän registrering av
samtliga inköp vid bolagets försäljningsställen inom området. För söksregistreringen
bör, för att ge erforderligt underlag för bedömningar, pågå under
3/4—1 år.

Förutom att ge uppgifter om allmänhetens köpvanor kan en sådan försöksregistrering
även ge svar på frågan i vad mån registreringen kan ha
betydelse i nykterhetsvårdande och brottsförebyggande syfte.--— —

För allmänheten innebär försöksregistreringen att allmän legitimation
måste tillämpas vid alla inköp på systembolagets försäljningsställen inom
försöksområdet under den tid försöksverksamheten pågår.---

Ett genomförande av den ovan skisserade försöksverksamheten erfordrar
enligt utredningens uppfattning ej någon ändring av rusdrycksförsäljningsförordningen.
Utredningsdirektiven synes dock ej ge utredningen befogenhet
att utan medgivande igångsätta försöksverksamhet.

Utskottet vill i anslutning till framställningen framhålla, att det torde
vara riktigt att den angivna försöksverksamheten inte påfordrar någon författningsändring,
men verksamheten torde inte stå i överensstämmelse med
de av riksdagen godkända riktlinjerna för rusdrycksförsäljningen. Det nu
planerade försöket syftar i första hand till en kartläggning av inköpsvanorna
men kan även — som utredningen framhåller — belysa den i motionerna behandlade
frågan om inköpsregistrering. Motionärerna har efterlyst möjligheter
till en allsidig och förutsättningslös bedömning av de alkoholpolitiska
spörsmålen. Utskottet anser sig i princip kunna dela denna uppfattning
och vill mot bakgrund härav tillstyrka, att riksdagen godkänner inte endast
att Kungl. Maj :t får fullmakt att medge den av utredningen nu föreslagna
försöksverksamheten, som emellertid endast kan belysa effekterna
av vissa i förhållande till gällande ordning restriktivare regler för alkoholförsäljningen,
utan även andra försök — också i liberaliserande riktning —
som Kungl. Maj :t på utredningens förslag kan finna motiverade. Härvid
kan uppkomma behov av tillfälliga ändringar av gällande författningar.
Därest Kungl. Maj :t under utredningens gång skulle framlägga proposition
i varje sådan fråga som måste godkännas av riksdagen skulle eventuell
försöksverksamhet kunna avsevärt fördröjas och utredningsarbetet därigenom
försenas. Utskottet finner därför skäl förorda, att Kungl. Maj :t erhåller
bemyndigande att på förslag av alkoholpolitiska utredningen utan hinder
av gällande alkohollagstiftning meddela föreskrifter rörande till tid och omfattning
på lämpligt sätt begränsad försöksverksamhet beträffande frågor,
som faller inom ramen för nämnda utredningsuppdrag. Detta bemyndigande
skulle således upphöra att gälla i och med att den alkoholpolitiska utredningen
slutfört sitt uppdrag. Utskottet förutsätter att all försöksverksam -

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 196S

het, som för allmänheten kan medföra olägenheter utöver vad som förekommer
inom ramen för nuvarande försäljningssystem, inte utsträckes till
tid eller plats utöver vad som är oundgängligen nödvändigt. En förutsättning
för här avsedd försöksverksamhet är självfallet att utredningen i huvudsak
är ense om värdet därav.

I motionerna 1:499 och 11:611 hemställs om riksdagsskrivelse i syfte att
lån skall kunna beviljas alkoholfria restauranger och barer, som uppfyller
kraven för tillstånd att utskänka alkoholfria drycker, samt till alkoholfria
anläggningar som i huvudsak betjänar bilister.

Utskottet får i anledning härav erinra om att de medel som hittills ställts
till förfogande för inrättande av alkoholfria restauranger i första hand
varit avsedda för sådana näringsställen, som kan jämställas med förstklassiga
spritrestauranger. Avsikten var att man genom försöksverksamhet med
alkoholfria restauranger av hög klass skulle undersöka möjligheterna att
skapa alternativ till motsvarande spritrestauranger i syfte att därigenom
främja ett alkoholfritt umgängesliv. Som framgår av den tidigare lämnade
redogörelsen står för närvarande endast ett obetydligt belopp till förfogande
för denna försöksverksamhet. De av motionärerna framlagda förslagen synes
påkalla en väsentlig ökning av anslagen för detta ändamål liksom även
helt ändrade förutsättningar för lånens beviljande. Utan att ta ställning till
sakfrågan i de förevarande motionerna vill utskottet emellertid förorda att
frågan får vila i avvaktan på den alkoholpolitiska utredningens slutliga
ställningstagande. Enligt vad utskottet erfarit kommer nämligen inte endast
frågan om de alkoholfria restaurangernas ställning att tas upp av utredningen
utan även de i motionen II: 14 berörda spörsmålen om reglerna för förverkande
av alkoholhaltiga drycker.

Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat de i detta betänkande
behandlade motionsyrkandena.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj :t att utan
hinder av gällande alkohollagstiftning meddela föreskrifter
rörande sådan försöksverksamhet på det nykterhetspolitiska
området som av utskottet ovan förordats;

B) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 59 av herrar Sundin och
Eric Carlsson samt II: 92 av herr Börjesson i Falköping
in. fl. angående allmän registrering av spritinköp,

2) de likalydande motionerna I: 499 av herr Bengtson
m. fl. och II: 611 av herr Engkvist m. fl. om ändrade bestämmelser
för statens lånefond för alkoholfria restauranger,

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1966

9

3) motionen 1:513 av herr Kaijser m. fl. om utredning
rörande registrering och begränsning av spritinköp, ävensom

4) motionen II: 14 av herr Gustafsson i Borås angående
förverkande av alkoholhaltiga drycker in. in.,

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad
utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas
utan åtgärd.

Stockholm den 17 mars 1966

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson*, fröken
Ranmark, herrar Yngve Nilsson*, Wärnberg, Tage Johansson, Lundström,
Gösta Jacobsson, Erik Filip Petersson och Sundin*; samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Brandt, Gustafson
i Göteborg, Kärrlander, Engkvist, Asp*, Eriksson i Bäckmora, Andersson i
Essvik, Larsson i Umeå och Börjesson i Falköping.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.