Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1966

1

Nr 21

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion om
översgn av bestämmelserna angående avdragsrått vid
taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt.

(2:a avd.)

I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion,
11:266, av herr Johansson i Trollhättan m. fl., har hemställts, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla att avdragsrätten i dess olika
former vid taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt upptages till
prövning.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen.

De allmänna principerna för avdragsrätt vid beskattningen återfinnes i
20 § kommunalskattelagen. I lagrummets första stycke stadgas att från
bruttointäkten i en förvärvskälla får avräknas alla omkostnader under beskattningsåret
för intäkternas förvärvande och bibehållande, medan i paragrafens
andra stycke uppräknas vissa kostnader, som över huvud taget inte
är avdragsgilla. Av de exemplifierande uppräkningarna i 22, 25, 29, 33, 36
och 39 §§ kommunalskattelagen kan ledning hämtas beträffande vad som
kan hänföras till omkostnader i de olika förvärvskällorna. I 46 § kommunalskattelagen
återfinnes de avdrag, som skattskyldig må åtnjuta i form av
s. k. allmänna avdrag.

I motionen framhålles att den svenska skattelagstiftningen uppvisar en
stor flora av avdrag. Utöver att avdragen innebär en betydande nackdel
vid deklarationsförfarandet uppmuntrar de till försök till skattesmitning.
Det avgörande argumentet mot avdragen är emellertid att de förorsakar
orättvisor, i det att den ekonomiska vinsten av avdragsrätten vid en progressiv
beskattning blir olika för stora och små inkomsttagare. Enligt motionärernas
mening är det mest stötande avdraget det avdrag för ränta på
lånat i fastigheter nedlagt kapital som f. n. medges ägare av lyxvillor. Ett
annat avdrag, vars värde ur allmänna synpunkter kan ifrågasättas, är avdraget
för representationskostnader. Motionärerna åberopar att bevillningsutskottet
med anledning av en väckt motion med ett liknande innehåll,
som i den förevarande, uttalat (bet. nr 70/1961) att del torde föreligga fog
för antagandet att skattesystemutredningen skulle komma att ingående
pröva olika förslag till lösningar för att minska skatten på mindre lönein 82r,

5 «« Bihang till riksdagens protokoll 1966. 7 samt. Nr 21

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1966

komster och i samband därmed förenkla skatteuppbörden. Någon ändring
av avdragsrätten ur rättvisesynpunkt har enligt motionärerna hittills inte
åstadkommits. Inte heller har någon nämnvärd förenkling av deklarationsoch
taxeringsförfarandet vid inkomst- och förmögenhetsbeskattningen ägt
rum. Inför genomförandet av en definitiv källskatt är det nödvändigt att det
nuvarande avdragsförfarandet avskaffas. Ett skattesystem måste konstrueras
så att det i första hand gynnar de lägre inkomsttagarna. En undersökning
av avdragsrätten måste även ha detta som mål.

Utskottet

Den svenska skattelagstiftningen bygger på den principen att man inom de
olika inkomstkällorna skall äga åtnjuta avdrag för samtliga kostnader för
intäkternas förvärvande och bibehållande.

I den förevarande motionen framställs skrivelseyrkande om översyn av
avdragsrätten vid taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt. Motionärerna
menar att det nuvarande avdragsförfarandet bör avskaffas och ersättas
med ett system så konstruerat, att det i första hand gynnar skattskyldiga
med lägre inkomster och möjliggör ett enklare deklarations- och taxeringsförfarande.

Kravet på enkelhet i beskattningen har sedan länge framstått som ett
angeläget önskemål. Ett flertal initiativ för att förenkla deklarations- och
taxeringsförfarandet har redan tagits, och dessa har lett till skattereformer
på skilda områden. Syftet har därvid även varit att åstadkomma en bättre
överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt för stora grupper av
skattskyldiga med mindre komplicerade inkomstförhållanden. I sammanhanget
må erinras om de under 1950-talet genomförda reformerna avseende
schablontaxering av en- och tvåfamiljsfastigheter och av bostadsrättsföretagens
fastigheter, införandet av schablonavdrag i inkomstkällorna tjänst
och kapital samt för försäkringspremier. År 1963 antogs ändrade regler
för beskattningen av traktamenten och förra året infördes ett system med
schablonavdrag för kommunalskatt för vissa skattskyldiga. Ett införande
av schablonregler vid beskattningen av bilkostnader i tjänst är f. n. föremål
för Kungl. Maj:ts prövning.

I direktiven för skattesystemutredningen anförde chefen för finansdepartementet
att det på längre sikt betydelsefullaste reformkravet på den direkta
beskattningens område torde vara att minska skatten på mindre löneinkomster
och i samband därmed förenkla skatteuppbörden, därvid det gamla
önskemålet om en definitiv källskatt för löntagare trädde i blickpunkten.
I allmänna skatteberedningens betänkande med förslag till nytt skattesystem
kunde frågan om införande av en definitiv källskatt av tidsskäl inte
upptas till behandling. Sedan skattesystemutredningens uppdrag slutförts

Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1966

3

tillkallades emellertid i februari 1965 en särskild utredning med uppdrag
att pröva möjligheterna att införa en sådan skatt.

Enligt utskottets uppfattning torde kunna antagas att denna utredning,
som antagit benämningen utredningen om definitiv källskatt, bl. a. kommer
att beakta också synpunkter av den art, som framförts i den förevarande
motionen. Då utredningens prövning bör vara förutsättningslös kan utskottet
inte biträda det i motionen framställda yrkandet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen II: 266 av herr Johansson i Trollhättan m. fl.
om översyn av bestämmelserna angående avdragsrätt vid taxering
till inkomst- och förmögenhetsskatt icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 17 mars 1966

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herr John Ericsson, fröken Ranmark, herrar
Wärnberg, Elofsson, Tage Johansson, Lundström, Gösta Jacobsson, Erik
Filip Petersson, Enarsson och Paul Jansson; samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Brandt, Gustafson i
Göteborg, Vigelsbo, Engkvist, Eriksson i Bäckmora, Andersson i Essvik,
Forsberg, Larsson i Umeå och Wikner.