Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1966

1

Nr 20

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om rätt för arbetsgivare till skattefri avsättning till pensionsfond.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 210 av herr Ottosson m. fl. och II: 270 av herr Magnusson i
Borås m. fl. har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte
anhålla, att Kungl. Maj :t måtte med beaktande av vad i motionerna anförts
företaga utredning och framlägga förslag, att arbetsgivare medgives rätt att
— utöver de årliga avgifterna för tilläggspensioneringen — skattefritt avsätta
medel till egen pensionsfond i syfte att göra pensionsutfästelserna fullt
säkra.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen 11:270 (jfr II: 282).

Gällande rätt

De år 1955 beslutade ändrade bestämmelserna rörande företagsbeskattningen
innefattade bl. a. nya föreskrifter angående vad som skall förstås
med pensionsstiftelse och om rätt till avdrag för avsättning av medel till
dylik stiftelse. Bestämmelserna var föremål för översyn vid 1961 års höstriksdag
i samband med antagande av civilrättslig lagstiftning rörande pensionsstiftelser.
Fr. o. m. 1962 års taxering innebär de skatterättsliga bestämmelserna,
som gäller vid taxering till både statlig och kommunal inkomstskatt,
bl. a. följande.

Enligt punkt 2 a av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen må
skattskyldig åtnjuta avdrag vid beräkning av inkomst av rörelse för medel,
som avsatts till sådan pensionsstiftelse varom förmäles i punkt 6 av anvisningarna
till 53 § samma lag. Motsvarande gäller jämlikt punkt 1 femte
stycket av anvisningarna till 22 § vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet
enligt bokföringsmässiga grunder. För rätt till avdrag kräves bl. a.
att medlen kontant eller i form av aktier eller därmed jämförliga tillgångar
till ett värde motsvarande den gjorda avsättningen överlämnats till stiftelsen.
Är fråga om aktiebolag, ekonomisk förening m. fl. juridiska per 1—8254

66 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 7 samt. Nr 20

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1966

soner godtas avsättning i form av skuldebrev. Därvid fordras emellertid numera
i regel att skuldebrevet innefattar utfästelse om ränta.

Genom 1961 års lagstiftning har vidare föreskrivits att för rätt till avdrag
även skall krävas att den skattskyldige utfäst pension samt att utfästelsen
i princip skall vara oantastbar. Sålunda stadgas i fjärde stycket av
förenämnda anvisningspunkt till 29 § att pensionsstiftelseavsättning skall
tjäna till tryggande av den skattskyldiges utfästelse om pension. Utfästelse
skall vara gjord av den skattskyldige till arbetstagare eller arbetstagares
efterlevande. Utfästelse till arbetstagare om pension, som ännu ej börjat
utgå, skall innefatta att denne vid avgång ur tjänsten utan samband med inträffat
pensionstall har rätt till den del av pensionen som intjänats vid avgången
(s. k. fribrev).

Avdrag för avsättning till pensionsstiftelse må uppgå till högst det belopp,
som fordras för att uppbringa stiftelsens förmögenhet vid beskattningsårets
utgång till vad som motsvarar pensionsreserven, beräknad enligt
10 § lagen med vissa bestämmelser om pensionsstiftelse. Enligt detta
lagrum avses med pensionsreserv kapitalvärdet av utgående pensioner samt
i fråga om pensioner, som ännu inte börjat utgå, kapitalvärdet av utfästelser
om pension till den del pension enligt utfästelserna intjänats vid tillfället
för beräkningen. Pensionsreserven kan även påverkas av tilläggsutfästelser
om pension enligt det s. k. PRI-systemet eller annat liknande system. Vid
1962 års taxering gällde en schablonregel för beräkning av pensionsreserv
på grund av sådana tilläggsutfästelser (prop. 132 och bev. utsk. bet. 55/
1961).

Femte stycket av punkt 2 a av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen
stadgar, att vid beräkning av det belopp, vartill avdragsgill avsättning
till pensionsstiftelse högst må uppgå, hänsyn i fråga om s. k. familjeföretag
icke får tas till pensionsutfästelse avseende någon, som genom eget eller
anhörigs innehav av aktier har ett avgörande inflytande i bolaget, eller
ock efterlevande till någon varom sålunda är fråga.

S. k. fria pensionsstiftelser skall stå under tillsyn enligt 1929 års lag om
tillsyn över stiftelser. För s. k. bundna stiftelser gäller bestämmelserna i
1937 års lag om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser.

Enligt punkt 6 av anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen fordras
att följande förutsättningar är uppfyllda för att en pensionsstiftelse i
skatterättslig mening skall föreligga. Stiftelsens stadgar skall ha fastställts
av tillsynsmyndigheten. De skall innehålla föreskrift att stiftelsens ändamål
uteslutande är pensionering på grund av tjänst och att ändamålet skall vara
oförändrat så länge stiftelsen består samt att vid dess upplösning eller då
det icke längre finns eller kan antagas komma att finnas någon, vars rätt
till pension på grund av tjänst skall tillgodoses av stiftelsen, återstående
medel antingen skall användas för dylik pensionering eller också anslås till
välgörande eller eljest allmännyttigt ändamål.

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1966

3

För stiftelser, vilkas förmögenhet överstiger pensionsreserven på visst
sätt, har enligt övergångsbestämmelserna till 1961 års lagstiftning i ämnet
införts en bestämmelse om tvångsmässig avtappning av överskottet. Denna
s. k. avtappningsregel har trätt i kraft vid 1964 års taxering.

Pensionsstiftelseutredningen avgav i juni 1965 sitt slutbetänkande Pensionsstiftelser
II (SOU 1965:41). Utredningens förslag är efter remissförfarande
f. n. föremål för Kungl. Maj :ts prövning. I betänkandet, som enbart
avser privata pensioner, ligger tyngdpunkten i förslagen på den civilrättsliga
sidan. De centrala förslagen utgöres av en lag om tryggande av pensionslöften
(tryggandelagen), en lag om personalstiftelse (personalstiftelselagen)
och en lag om införande av de nämnda lagarna (införandelagen). Vidare
föreslås ändringar av och tillägg till såväl civilrättsliga som skatterättsliga
lagar samt upphävande av 1937 års lag om aktiebolags pensions- och
personalstiftelser och 1961 års lag med vissa bestämmelser om pensionsstiftelse.

Utredningen föreslår, att sådana pensionsstiftelser, vilkas förmögenheter
utgöres av kontanter eller dylikt (realstiftelser) skall bestå. Dessa stiftelser
får en självständigare ställning i förhållande till arbetsgivaren än
hittills. Däremot föreslås att de pensionsstiftelser, vars tillgångar består av
en fordran mot arbetsgivaren (reversstiftelser), skall avskaffas och ersättas
med en särskild skuldpost i arbetsgivarens balansräkning, benämnd »Avsatt
till pensioner». En pensionsstiftelses ändamål skall uteslutande vara pensionering.
Andra personaländamål får tillgodoses genom bildandet av en personalstiftelse.
Arbetsgivare må — i likhet med vad som f. n. gäller — taga
i anspråk pensionsstiftelses överskottsmedel för gottgörelse. Någon motsvarighet
till den nuvarande avtappningsregeln föreslås inte beträffande
överskott i pensionsstiftelse. Däremot förordar utredningen beträffande pensionsstiftelse
med reverstillgångar — vilken enligt förslaget ersättes av en
skuldpost i arbetsgivarens balansräkning — en särskild avtappning av överskott
enligt vissa schablonregler.

Under rubriken »Avsatt till pensioner» får aktiebolag, ekonomisk förening
och motsvarande arbetsgivare (d. v. s. de skattesubjekt som enligt gällande
skatterätt har rätt till reversavsättning) med avdragsrätt vid inkomsttaxeringen
redovisa skuld för löften om pension som ingår i allmän pensionsplan.
En sådan allmän pensionsplan är den s. k. ITP-planen. Skuldredovisning under
nämnda rubrik har medgivits de kvalificerade subjekten i ytterligare två
fall. Det första, som tillkommit i syfte att uppmuntra arbetsgivare att lämna
privat pension som komplettering till ATP-pensionen, avser löften om pension
till arbetstagare, som är födda 1907 eller tidigare, eller till sådana arbetstagares
efterlevande, dock att pensionslöftet i detta hänseende ej må
gälla högre pension än tre basbelopp enligt lagen om allmän försäkring. Det

2—s2r>4 60 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 7 sand. Nr 20

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 är 1966

andra medgivandet gäller generellt för pensionslöften utöver de ovannämnda
under förutsättning att löftet lämnats före den 1 januari 1967. Med den sistnämnda
regeln har utredningen velat åstadkomma en mjuk övergång från
gällande rätt.

När det gäller avsättning inom familjebolag till pensionsstiftelse innebär de
föreslagna bestämmelserna att begreppet huvuddelägare i aktiebolag eller i
ekonomisk förening bestämmes något snävare än enligt gällande praxis. Till
grund för bedömandet huruvida en person bär bestämmande inflytande
över företaget skall enligt förslaget läggas hans eget, föräldrarnas, makes,
avkomlings och avkomlings makes samlade innehav av aktier eller andelar.
Familjebolag må under rubriken »Avsatt till pensioner» redovisa medel
för att trygga pension åt huvuddelägare enligt allmän pensionsplan. Detta
gäller även sådan pension som intjänats före den nya lagstiftningens ikraftträdande.
Till pensionsstiftelse föreslås familjebolag få med avdragsrätt vid
taxering avsätta realmedel för att trygga pension åt huvuddelägare, därvid
fråga skall vara om pension inom ramen för vad som i branschen är sedvanligt
för arbetstagare med motsvarande arbetsuppgifter.

Ur skatterättslig synpunkt bör vidare följande uppmärksammas. Kvarstående
pensionsstiftelser skall hänföras under tryggandelagen. Varje arbetsgivare
har framdeles rätt att bilda pensionsstiftelse med ändamål att
trygga samtliga slag av pensionslöften, därvid avsättning till sådan stiftelse
endast får ske med kontanter och därmed jämförliga tillgångar. Under
rubriken »Avsatt till pensioner» skall redovisas medel, som vid den nya
lagstiftningens ikraftträdande tillförts arbetsgivare vid upplösning avreversstiftelse.
Vad arbetsgivare gottgör sig från pensionsstiftelse är liksom nu
hänförligt till rörelseintäkt, dock ej gottgörelse ur beskattade medel. En
minskning av posten »Avsatt till pensioner» innebär återföring av en reservering,
vilken enligt allmänna regler skall beskattas som intäkt. Olikheterna
mellan civilrättslig och skatterättslig pensionsreserv försvinner. Vidare föreslås
att avdrag skall medgivas även för avsättning för att trygga antastbara
pensioner (d.v. s. sådana pensioner till vilka arbetstagare förverkar sin rätt
vid förtida avgång från tjänsten).

Enligt förslaget skall de nya bestämmelserna träda i kraft den 1 mars
1967 för att tillämpas första gången vid 1968 års taxering.

Frågans tidigare behandling

Det i förevarande motioner framställda yrkandet har tidigare varit föremål
för riksdagens prövning, senast år 1962, då det på förslag av bevillningsutskottet
(bet. nr 23) avvisades. Utskottet uttalade därvid att det
förhållandet, att finansieringen av den allmänna tilläggspensioneringen
uppbyggts på den s. k. fördelningsprincipen, utesluter att företag, som inte
utfäst sig att betala pensioner vid sidan av ATP, kan anses ha någon pen -

Bevillningsutskottets betänkande nr ‘20 är i966 5

sionsskuld utöver de författningsenligt föreskrivna avgifterna för denna
pensionering. Med anledning av att motionärerna motiverat en ökad rätt
till skattefria pensionsavsättningar med hänsyn till angelägenheten av att
stimulera företagssparandet erinrade utskottet om att den svenska skattelagsstiftningen
inrymmer stora möjligheter för företagen till konsolidering
och självfinansiering bl. a. genom rätt till långtgående nedskrivning av varulager
och tämligen generösa regler för avskrivning å inventarier. Skapandet
av tillräckliga möjligheter för företagen till konsolidering och självfinansiering
hade även allmänna skatteberedningen att beakta vid sina överväganden
rörande ändrade beskattningsregler för företagen. Utskottet erinrade
vidare om företagens möjlighet enligt ATP-systemet att bl. a. i investeringssyfte
återlåna erlagda pensionsavgifter ur allmänna pensionsfonden,
en möjlighet som på längre sikt torde komma att innebära ett verksamt
bidrag till företagens kapitalförsörjning.

Motionerna

Motiveringen för yrkandet i motionerna återfinnes i motionen It: 282.

Häri framföres ett förslag till blandat system med delvis centraliserad
och delvis decentraliserad förvaltning av ATP-medlen. Motionärerna
erinrar om att den obligatoriska tilläggspensioneringen bygger på fördelningsprincipen,
innebärande att varje års utgifter skall täckas av de
avgifter och andra inkomster som belöper på året. Farhågorna för att ett
strikt tillämpande av fördelningsprincipen skulle leda till ett avsevärt sparande
har gjort att man för åren till och med 1969 beslutat och för framtiden
planerat avgifter som kan beräknas leda till en högst betydande central
fondering. Uppenbarligen innebär en sådan central fondering en oerhörd
maktkoncentration. Den enskilda kapitalmarknaden skulle i huvudsak
förlora sin betydelse, och näringslivet för sin framtida utveckling och
rationalisering i det väsentliga vara i händerna på de tillfälligt makthavande.

Motionärerna framhåller att tidigare lagstiftning medgivit företagen möjligheter
att till särskilda pensionsfonder avsätta en del av årets vinst för
att säkerställa sådana utfästelser om framtida pension som företagen gjort.
Denna fondering har nu måst upphöra, och dessutom måste en minskning
av fonderna i vissa fall göras genom den s. k. avtappningsregeln. En uppbyggnad
av ett pensionssparande — utöver det som sker inom AP-fonderna
— förekommer dock genom det s. k. PRI-systemet. Därigenom kommer
det väsentliga av nysparandet att stanna kvar hos företagen under den tid
då behovet av utbetalningar enligt systemet inte är så stort. Systemet bygger
även på eu kollektiv säkerhet i det att de i försäkringen samgående
företagen gemensamt ansvarar för pensioner inom sådana företag som eventuellt
inte blir i stånd att fullgöra sina förpliktelser. Enligt motionärernas

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1966

mening borde prövas, huruvida icke ett liknande system skulle kunna tilllämpas
i fråga om ATP-pensionerna och deras fondering. Systemet skulle
innebära att den del av fastställda avgifter, som icke erfordras för täckande
av AP-fondernas utgifter under året, skulle på ett betryggande sätt avsättas
inom företagen för att tagas i anspråk vid den tidpunkt då AP-fondernas
utgifter stigit. Det föreslagna systemet skulle innebära å ena sidan
samma totala sparande och å andra sidan samma trygghet för pensionstagarna
som enligt nuvarande system. Den jättestora ansamlingen av medel
som nuvarande ordning innebär skulle undanröjas.

Enligt motionärernas mening är det av yttersta vikt att pensionssystemet
kompletteras med åtgärder som ger detta en högre grad av säkerhet. I detta
syfte förordas att arbetsgivare — inom såväl större som mindre företag
— får rätt att till egen pensionsstiftelse göra avsättningar upp till visst maximibelopp
per år. Maximibeloppet bör vara den mot pensionsförpliktelserna
svarande genomsnittliga verkliga årskostnaden enligt försäkringsmatematiska
beräkningar och avsättningen under året kunna uppgå till skillnaden
mellan detta maximibelopp och de avgifter arbetsgivaren har att inbetala
för sina anställda. Bestämmelser angående fondernas avskiljande och dessas
säkerställande bör utfärdas i analogi med vad som hittills gällt i fråga om
pensionsavsättningar inom eget företag.

För genomförande av en sådan ordning talar främst följande omständigheter.
Företagssparandet spelar för närvarande en mycket stor roll och
skulle vid den föreslagna fondbildningen utan tvivel påverkas i gynnsam
riktning. Genom att på detta sätt främja företagssparandet skulle man underlätta
lösningen av vissa av företagens kreditproblem och skapa förutsättningar
för en större produktionsökning med därav följande standardökning
i samhället. För de anställda skulle en frivillig fondering inom företagen
innebära att pensionsutfästelserna gjordes säkrare. Högre avgiftsbelopp
skulle finnas avsatta, samtidigt som den ökade produktionen skulle
förstärka säkerheten. Företagen skulle få möjligheter till en såväl för företagen
själva som för samhället lönande resultatutjämning. På grund härav
får man förutsätta, att företagen skulle finna det förenligt med sina
intressen att i största möjliga utsträckning begagna rätten till frivillig avsättning
till egen pensionsfond. Den övervältring av kostnaderna för pensionerna
som förekommer i nuvarande system är från såväl principiella som
rättvisesynpunkter i högsta grad otillfredsställande.

Det föreslagna systemet kan ej genomföras utan utredning. Det är bl.a.
angeläget att en realistisk beräkning med hänsynstagande till uppskattad
dödlighet, produktionsutveckling, ränteläge m. m. göres angående de verkliga
genomsnittliga årskostnaderna för de utfästa pensionsförpliktelserna.

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1966

7

Utskottet

Förutsättningarna för rätten till avdrag för avsättning till pensionsstiftelser
ändrades betydligt i och med tillkomsten av den allmänna tilläggspensioneringen.
Genom 1961 års civil- och skatterättsliga regler på förevarande
område begränsades möjligheterna till skattefria avsättningar av
medel till pensionsstiftelser ytterligare. För rätt till avdrag kräves numera
bl.a. att utfästelsen om pension gjorts av den skattskyldige själv — tidigare
godtogs av pensionsstiftelsen gjord utfästelse -—- och att utfästelsen skall
innebära rätt till fribrev vid avgång ur tjänsten före uppnådd pensionsålder
(oantastbar pensionsrätt). Dessa bestämmelser medför i princip en
minskning av den s. k. avdragsgilla pensionsreserven, varmed förstås det
belopp, vartill pensionsstiftelsens förmögenhet högst må uppgå för att avdragsrätt
för avsättning till stiftelsen skall föreligga. En annan omständighet
som verkar nedsättande på den avdragsgilla pensionsreserven, är att
sådana utfästelser, vari intagits förbehåll att pension må nedsättas med
belopp motsvarande vad den anställde kan komma att uppbära enligt ATP,
vid pensionsreservens beräkning skall beaktas blott till nettovärdet, d.v.s.
utfästelsens belopp minskat med vad som kan komma att utgå enligt
ATP. Detta har medfört att många pensionsstiftelsers förmögenhet överstiger
vad som numera motsvarar pensionsreserven. För att motverka att
alltför stora överskott kvarligger i pensionsstiftelse under obegränsad tid
har införts den s. k. avtappningsregeln, varigenom arbetsgivare blir skyldiga
att ur pensionsstiftelsens överskott gottgöra sig för erlagda ATP-avgifter.
Bestämmelsen trädde i kraft vid 1964 års taxering och gäller endast
i de fall stiftelseförmögenheten överstiger 120 % av pensionsreserven.

Det förhållandet att arbetsgivaren kan ha åtagit sig att avsätta medel för
tilläggspension utöver ATP, t. ex. enligt det s. k. PRI-systemet, som grundar
sig på överenskommelse mellan vissa parter på arbetsmarknaden, inverkar
å andra sidan i höjande riktning på den avdragsgilla pensionsreserven.

Alltsedan 1955 års reform av avdragsreglerna beträffande pensionsavsättningar
har gällt att vid beräkning av avdragsgill avsättning till pensionsstiftelse
i familjeföretag hänsyn inte får tas till pensionsförmån avseende
huvuddelägare eller sådan delägare närstående person. Denna bestämmelse
påverkades inte av 1961 års lagstiftning.

I motionerna framställes ett förslag till blandat system med delvis centraliserad
och delvis decentraliserad förvaltning av ATP-medlen. Förslaget
innebär att skillnaden mellan de faktiska avgifter företagen har att erlägga
för ATP och de avgifter som behövs för att täcka AP-fondernas utgifter
under visst år skall bibehållas inom företagen för att tas i anspråk vid den
tidpunkt då AP-fondernas utgifter stigit. För att ge pensionssystemet högsta

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1966

grad av säkerhet förordar motionärerna att arbetsgivare inom såväl större
som mindre företag erhåller rätt att till egen pensionsstiftelse göra avsättningar
med belopp motsvarande skillnaden mellan den mot pensionsförpliktelserna
svarande genomsnittliga årskostnaden enligt försäkringsmatematiska
beräkningar och de ATP-avgifter arbetsgivaren har att inbetala
för sina anställda. Ett genomförande av ett sådant system skulle enligt
motionärernas mening främja företagssparandet och därmed lösa vissa av
företagens kreditproblem, öka möjligheterna till resultatutjämning och göra
pensionsutfästelserna säkrare.

Utskottet vill inledningsvis erinra om att finansieringen av den allmänna
tilläggspensioneringen uppbyggts på den s. k. fördelningsprincipen, vilken
innebär att varje års utgifter skall täckas av de avgifter och andra inkomster,
som belöper på året. Med hänsyn härtill kan ett företag som inte utfäst
sig att betala pensioner vid sidan av ATP inte anses ha någon pensionsskuld
utöver de författningsenligt föreskrivna avgifterna för denna pensionering.

Enligt utskottets uppfattning erbjuder gällande skattelagstiftning företagen
stora möjligheter till konsolidering och självfinansiering inte minst
genom möjligheter till omfattande avsättningar till investeringsfonder samt
förmånliga regler i fråga om varulagervärdering och om avskrivning på
maskiner och inventarier. Det måste vidare antas att företagsskatteutredningen
vid sina överväganden kommer att beakta att tillräckliga möjligheter
skapas för företagen till konsolidering och självfinansiering. Härutöver må
erinras om de möjligheter, som företagen enligt ATP-systemet har att i
bl. a. investeringssyfte återlåna erlagda pensionsavgifter ur allmänna pensionsfonden.
Den 31 december 1965 uppgick äterlånen till 564,6 miljoner
kronor. Vid samma tidpunkt år 1964 utgjorde återlånen 275,8 miljoner kronor.

Såsom framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen har pensionsstiftelseutredningen
i sitt i juni 1965 avgivna betänkande Pensionsstiftelser
II (SOU 1965:41) redovisat sina slutliga överväganden angående de
civilrättsliga och skatterättsliga frågor som har samband med tryggande av
privata pensioner. Förslaget, som f. n. är föremål för Kungl. Maj :ts prövning,
innehåller inte några bestämmelser om placering av pensionsstiftelses
medel. Utredningen framhåller dock — i anslutning till motiveringen för
föreslagna bestämmelser om vilka tillgångar en pensionsstiftelse inte får
mottaga (s. 167 och 178) — att styrelsen för en pensionsstiftelse vid placering
av stiftelsens tillgångar inte bör vara bunden av särskilda föreskrifter.
Styrelsen är således oförhindrad att återlåna medel till arbetsgivaren.
Därvid har dock styrelsen att iakttaga pensionsborgenärernas intressen.
Kraven på trygghet och erhållande av skälig avkastning får således inte
åsidosättas.

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1966

9

Pensionsstiftelseutredningen har i övrigt vid utarbetandet av sina förslag
till bestämmelser på förevarande område främst tagit sikte på tryggandet
av pensionsborgenärernas rätt till pension. I detta sammanhang bör erinras
om att utredningen föreslår viss uppmjukning av reglerna om fåmansbolagens
möjligheter till pensionsavsättning.

Med hänsyn till det ovan anförda och till att de civilrättsliga och skatterättsliga
frågor, som har samband med pensionsstiftelser, är föremål för
Kungl. Maj :ts prövning, kan utskottet inte tillstyrka utredningsyrkandet i
motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 210 av herr Ottosson m. fl.
och II: 270 av herr Magnusson i Borås m. fl. om rätt för arbetsgivare
till skattefri avsättning till pensionsfond icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 17 mars 1966

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herr John Ericsson, fröken Ranmark, herrar
Wärnberg, Elofsson, Tage Johansson, Lundström, Gösta Jacobsson, Erik
Filip Petersson, Enarsson och Paul Jansson; samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Brandt, Gustafson i
Göteborg, Vigelsbo, Engkvist, Eriksson i Bäckmora, Andersson i Essvik,
Forsberg, Larsson i Umeå och Wikner.

Reservationer

1) av herrar Gösta Jacobsson, Enarsson och Magnusson i Borås, vilka ansett
att utskottet bort hemställa,

att riksdagen måtte med bifall till de likalydande motionerna
I: 210 av herr Ottosson in. fl. och II: 270 av herr Magnusson
i Borås m. fl. i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att
Kungl. Maj:t med beaktande av vad i motionerna anförts företager
utredning och framlägger förslag, att arbetsgivare medgives
rätt att — utöver de årliga avgifterna för tilläggspensioneringen
— skattefritt avsätta medel till egen pensionsfond
i syfte att göra pensionsutfästelserna fullt säkra.

2) av herrar Elofsson, Lundström, Erik Eilip Petersson, Gustafson i
Göteborg, Vigelsbo, Eriksson i Bäckmora och Larsson i Umeå.