Bevillningsutskottets betänkande nr 15 år 1966

1

Nr 15

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående rätten för villaägare till avdrag vid beskattningen
för ränta å lån.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,
av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:208 av herr Tage Johansson m. fl. och
11:275 av herr Svenning m. fl., vari hemställts, att Ivungl. Maj :t måtte föranstalta
om utredning angående i motionerna berörda beskattningsregler;
ävensom

2) de likalydande motionerna 1:494 av herrar Adolfsson och Werner
samt 11:621 av herr Hermansson m. fl., vari bl. a. hemställts, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om förslag till ändrade beskattningsregler
i fråga om lyxvillor enligt vad i motionerna förordats.

Såvitt avser de under punkt 2) upptagna motionerna behandlar utskottet
i detta betänkande allenast det yrkande som avser beskattningsreglerna
i fråga om lyxvillor. Övriga delar av motionerna kommer att behandlas av
utskottet i ett senare sammanhang.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna 1:494 och 11:275.

Enligt kommunalskattelagen skall varje fastighet av annan fastighets natur
i regel betraktas såsom särskild förvärvskälla. Detta gäller inte blott
hyreshus, som ägaren innehar i syfte att förvärva inkomst, utan även fastigheter,
som förvärvats för att tillgodose det egna behovet av bostad eller,
såsom fallet är med sommarnöjen o. d., behovet av rekreation. Sistnämnda
slag av fastigheter har förvärvats för att tillgodose ett personligt behov för
vilket utgifterna är att hänföra till levnadskostnader. Det föreligger sålunda
en markant skillnad mellan förvärvskällor i allmänhet och sistnämnda slag
av fastigheter.

För en- och tvåfamiljs fastigheter tillämpas sedan år 1953 i regel en
schablonmetod vid inkomstberäkningen. Metoden innebär att intäkten av
fastigheten beräknas till viss procent av taxeringsvärdet samt att avdrag

8219 66 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 7 sand. Nr 15

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 15 år 1966

från nämnda intäkt inte medges för andra utgifter än ränta på lånat i fastigheten
nedlagt kapital och tomträttsavgäld eller liknande avgäld. Härtill
kommer i regel ett extra avdrag med 200 kr. för fysisk person, som är mantalsskriven
på fastigheten.

Införandet av schablonmetoden för en- och tvåfamilj sfastigheternas del
innebar att en önskvärd förenkling på detta område av deklarations- och
taxeringsförfarandet förverkligades. Teoretiskt motiverades metoden bl. a.
med att fråga var om en förvärvskälla av speciell karaktär för vilken man
närmast avsåg att beskatta räntan på det i fastigheten nedlagda kapitalet.

Procenttalet för inkomstberäkningen fastställdes år 1965 till 2.

För fastigheter tillhöriga bostadsföreningar och bostadsaktiebolag samt
deras medlemmar gäller att hela beskattningen ligger på föreningen eller
bolaget. De enskilda medlemmarna skall, i den mån de själva bebor sina
lägenheter, inte uppge någon inkomst av dessa. Om de däremot hyr ut lägenheterna,
kan skattepliktig inkomst uppkomma. Denna inkomst skall
då upptas som intäkt av kapital. Procenttalet för inkomstberäkningen utgör
i fråga om bostadsföreningarnas och bostadsaktiebolagens fastigheter
3. Avdrag får — liksom i fråga om egnahemsvillorna — göras för ränta
på lånat, i fastigheten nedlagt kapital samt för tomträttsavgäld eller liknande
avgäld.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges
följande.

I de likalydande motionerna 1:208 och 11:275 framhåller motionärerna,
att en bostadsförenings och ett bostadsaktiebolags räntekostnader är avdragsgilla
i föreningens respektive bolagets deklaration. I regel uppkommer
underskott, som icke kan utnyttjas, vilket medför att en bostadsrättshavare
i vissa fall kommer i sämre läge än ägare av småhus i vad avser möjligheten
att utnyttja räntekostnad för lån som gäller bostaden.

I fråga om småhus med statlig belåning torde skillnaden inte vara stor,
men annorlunda ställer det sig när det gäller större villor utan statlig belåning.
Kostnaderna för dessa är ofta mycket stora och ränteavdragen uppgår
till mycket betydande belopp, vilket medför att bostadskostnaderna i
»lvxvillor» på grund av gällande skatteregler är mycket förmånliga. Enligt
motionärernas uppfattning kan det i nuvarande bostadssituation inte anses
önskvärt att sådana villor uppföres i stor omfattning och motionärerna anser
därför att beskattningsreglerna bör ändras.

Enligt motionerna 1:494 och 11:621 bör statsmakterna finna former för
en skärpt beskattning av lyxkonsumtionen. Motionärerna framlägger olika
förslag till sådan beskattning och förordar därvid också en begränsning
av rätten till ränteavdrag i fråga om villor över en viss storlek.

Bevillningsutskottets betänkande nr 15 år 1966

3

Utskottet

För en- och tvåfamiljsfastigheter tillämpas en schablonmetod vid inkomstberäkningen.
Som intäkt upptas således 2 procent av fastighetens taxeringsvärde.
Avdrag medges för ränta på lånat, i fastigheten nedlagt kapital samt
för tomrättsavgäld och liknande avgäld. Fysisk person, som varit mantalsskriven
på fastigheten, får dessutom göra ett extra avdrag med 200 kronor.

Dessa regler om beskattning av en- och tvåfamilj sfastigheter är tillämpliga
också i fråga om fastigheter, som ägs av bostadsföreningar och bostadsaktiebolag.
Procenttalet för inkomstberäkningen utgör dock här 3 och
något extra avdrag medges inte.

I motionerna 1:208 och 11:275 framhålles att bostadsförenings och bostadsaktiebolags
utgifter för räntor på i fastigheter nedlagt kapital skall dras av
i föreningens respektive bolagets deklaration. Därvid uppkommer ett underskott,
som föreningen (bolaget) i regel inte kan utnyttja. Härigenom
kommer innehavare av bostadsrättslägenheter i ett sämre läge än ägare
av egnahem. Särskilt iögonenfallande torde — menar motionärerna — skillnaden
vara, när fråga är om ägare av större villor utan statlig belåning.
För dessa blir boendekostnaderna på grund av gällande skatteregler mycket
förmånliga. Enligt motionerna 1:494 och 11:621 är det angeläget för statsmakterna
att finna former för en skärpt beskattning av lyxkonsumtion.
En sådan åtgärd bör enligt motionärernas mening vara att begränsa rätten
till ränteavdrag vid beskattningen av villor över en viss storlek och kostnadsnivå.

Utskottet vill med anledning härav framhålla att enligt Kungl. Maj :ts
bemyndigande den 26 mars 1965 tillkallats en utredning för att verkställa
en översyn av de schablonmässiga regler som vid taxeringen gäller för egnahem
och att denna utredning, som antagit benämningen villabeskattningsutredningen,
beräknas slutföra sitt arbete under första halvåret 1966. Det
i motionerna framförda önskemålet är således redan tillgodosett.

Vad särskilt angår den i motionerna 1:208 och 11:275 framförda meningen
att boendekostnaderna för innehavare av bostadsrättslägenhet skulle ställa
sig väsentligt högre än för villaägare vill utskottet erinra om att de -—
säkerligen åtskilliga — hostadsrättsinnehavare, som finansierat sin bostadsrättslägenhet
med lånade medel, får dra av räntan på dessa i inkomstkällan
kapital. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:208 av herr Tage Johansson
m. fl. och 11:275 av herr Svenning m. fl. angående rätten
för villaägare till avdrag vid beskattningen för ränta å lån,
ävensom

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 15 år 1966

2) de likalydande motionerna 1:494 av herrar Adolfsson
och Werner samt 11:621 av herr Hermansson m. fl om vissa
skattereformer, i vad motionerna avser förslag till ändrade beskattningsregler
i fråga om lyxvillor,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 10 mars 1966

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken
Ranmark, herrar Stefanson, Yngve Nilsson, Wärnberg, Tage Johansson,
Lundström, Gösta Jacobsson och Sundin; samt

från andra kammaren: herrar Brandt, Gustafson i Göteborg, Vigelsbo,
Engkvist, Asp, Eriksson i Bäckmora, Andersson i Essvik, Larsson i Umeå,
Lothigius och Hammarsten.

K L BECKMANS TRYCKERIER AB . STHLM 1966