Bevillningsutskottets betänkande nr li dr 1966

1

Nr 14

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om avdrag vid beskattning för periodiskt understöd
till studerande samt för återbetalade studiemedel m. m.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,
av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 512 av herrar Hilding och Nils Hansson
samt II: 630 av herrar Jönsson i Ingemarsgården och Mundebo, vari hemställts,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om dels
förslag till riksdagen rörande avdragsrätt vid beskattningen för periodiskt
understöd till studerande, dels utredning och förslag angående studiekostnadernas
behandling i skattehänseende;

2) de likalydande motionerna 1:537 av herr Wirtén m. fl. och 11:635
av fru Kristensson m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta om
sådana ändringar av skatteförfattningarna, att avdrag för erlagda studiemedelsavgifter
medges vid beskattningen fr. o. m. taxeringsåret 1966, samt
att vederbörande utskott måtte utarbeta härför erforderlig lagtext; ävensom

3) motionen II: 623 av herr Sjönell m. fl, vari hemställts, att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam utredning av frågan
om rätt för vuxenstuderande att tillerkännas avdrag vid inkomsttaxeringen
för kostnader för studiemateriel.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det
följande, hänvisa till motionerna 11:623, 11:630 och 11:635.

Gällande rätt

Vid beräkning av inkomsten från särskild förvärvskälla skall enligt 20 §
kommunalskattelagen från förvärvskällans intäkter avräknas alla omkostnader
för intäkternas förvärvande och bibehållande. Avdrag må därvid
icke ske för den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga
utgifter.

I praxis har avdrag för studiekostnader icke ansetts kunna medgivas (se
t. ex. RÄ 1936 not. Fi 211).

Bihang till riksdagens protokoll 1966. 7 samt. Nr Ht

1—8218 66

2

Bevillningsutskottets betänkande nr It år 1966

Enligt 46 § 2 mom. kommunalskattelagen äger skattskyldig, som varit här
i riket bosatt under hela beskattningsåret, i hemortskommunen njuta avdrag
för bl. a. periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning,
som icke får avdragas från inkomsten av särskild förvärvskälla,
dock att avdrag icke må ske för vad som utgått till person, tillhörande
givarens hushåll, och ej heller, där understödet icke utgjort skadestånd,
för vad som utgått till annans undervisning eller uppfostran. I 31 § och 32
§ 1 mom. stadgas, att till intäkt av tjänst hänföres periodiskt understöd
eller därmed jämförlig periodisk intäkt, därest givaren enligt bl. a. 46 § är
berättigad till avdrag därför. Samma bestämmelser med avseende å avdragsrätt
och skattskyldighet för periodiskt understöd gäller jämväl enligt 2 §
och 4 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt vid den statliga beskattningen.

Historik

I sitt år 1950 avgivna betänkande nr IV (SOU 1950:21) framlade 1944
drs allmänna skattekommitté förslag angående bl. a. ändrade bestämmelser
för beskattning av periodiskt understöd. I fråga om periodiskt understöd
till undervisning eller uppfostran föreslog kommittén att avdrag skulle
medgivas under förutsättning bl. a. att mottagaren fyllt 17 år och icke tillhörde
givarens hushåll. Vidare föreslog kommittén att avdrag å 700 kronor
skulle medgivas skattskyldig, som underhållit hemmavarande barn över
16 år, vilket åtnjutit heltidsundervisning vid läroanstalt. Mot dessa förslag
reserverade sig två av kommitténs ledamöter.

År 1951 avgav 1944 års allmänna skattekommitté betänkande nr V (SOU
1951:13) angående studiekostnaders behandling i beskattningshänseende,
vari föreslogs införande av rätt till avdrag under vissa förutsättningar
för amortering av studieskulder. En ledamot av kommittén anförde reservation
mot detta förslag.

I ett den 20 december 1956 avgivet betänkande med förslag till bestämmelser
om avdragsrätt och skatteplikt för periodiskt understöd samt om
avdragsrätt för studieunderstöd, m. m., (stencilerat) har skattelags sakkunniga
föreslagit en genomgripande omdaning av beskattningsreglerna rörande
periodiska understöd. Enligt förslaget skulle de nuvarande avdragsmöjligheterna
för periodiska utbetalningar inskränkas väsentligt. Avdrag
skulle i princip medges endast i fråga om understöd på grund av bindande
förpliktelser eller dd behov av understöd förelåg. Å andra sidan borde enligt
de sakkunnigas mening understöd från föräldrar till barn under dessas
studietid i viss omfattning vara avdragsgilla. Barnen föreslogs icke skola
beskattas för dylikt studieunderstöd.

Även frågan om avdragrätt för studiekostnader i övrigt har behandlats

Bevillningsutskottets betänkande nr 14 år 1966

3

av skattelagssakkunniga. I ett den 20 januari 1960 dagtecknat betänkande
(SOU 1960:6) har de sakkunniga utarbetat ett författningsförslag med
bestämmelser om avdrag i vissa fall för amorteringar å studieskulder. I
betänkandet lämnas redogörelse för skälen för och emot hänsynstagande
vid beskattningen till kostnader för utbildning. De sakkunniga framhåller
emellertid i samband härmed att, för den händelse hänsyn från det allmännas
sida anses böra tas till det förhållandet att vissa personer med dyrbarare
utbildning tynges av studieskulder, denna grupps speciella förhållanden i
stället kan beaktas genom direkta statsbidrag till amorteringarna. De
sakkunniga tillägger att åtskilliga skäl kan anföras för att stödet till personer
med tyngande studieskulder ges denna form. De sakkunniga har likväl
inte ansett det ligga inom ramen för sitt uppdrag att såsom alternativ till
de ifrågavarande avdragsreglerna upprätta förslag till statsbidrag enligt
de nu antydda grunderna. Med hänsyn till de betänkligheter, som de sakkunniga
funnit att avdragsalternativet obestridligen är ägnat att framkalla,
har de sakkunniga ansett ett system med direkta bidrag vara förtjänt
att närmare övervägas, om särskilda åtgärder anses erforderliga för
att minska bördan för personer som tynges av studieskulder.

Direkta bidrag till de studerande utgår numera enligt studiehjålpsreglementet
och studiemedelsförordningen av den 4 juni 1964 (nr 401 och 402).

Studiehjälpen är avsedd för studerande inom de gymnasiala skolformerna
och innefattar ett begränsat antal typer av förmåner, som utgår efter
enkla och schablonmässiga regler. Förmånerna utgöres av studiebidrag,
inackorderingstillägg, resetillägg och inkomstprövade tillägg.

Studiemedelsförordningen innebär att alla studerande vid universitet och
högskolor, som uppfyller vissa krav på studielämplighet, skall kunna få
studiemedel för sitt uppehälle under hela studietiden.

Studiemedel utgår fr. o. in. den 1 januari 1966 med 3 710 kr. per termin
jämte ett barntillägg för varje barn under 16 år av 663 kr. I dessa studiemedel
ingår ett återbetalningsfritt bidrag om 875 kr.

Inom studiemedelssystemet betraktas de studerande såsom ekonomiskt
fristående från sina föräldrar, och rätten till studiemedel påverkas alltså
inte av föräldrarnas ekonomiska situation. Däremot reduceras studiemedlen
på visst sätt med hänsyn till den studerandes egen och hans makes inkomst
och förmögenhet.

Reglerna om den återbetalningspliktiga delen av studiemedlen har utformats
så, att återbetalningsskyldigheten vid varje tidpunkt kommer att
vara anpassad till betalningsförmågan, mätt i beskattningsbar inkomst och
förmögenhet. I allmänhet behöver någon återbetalning ej ske under ett år,
då den återbetalningsskyldiges inkomst ej överstiger i dagens penningvärde
14 000—21 000 kr.

Återbetalningstiden kommer normalt att bli 20-—25 år. I syfte att åstad2—8218
60 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 7 sand. Nr 14

4

Bevillningsutskottets betänkande nr U år 1966

komma en jämn belastning över hela återbetalningstiden har de avgifter,
med vilka återbetalningsskyldigheten skall fullgöras, indexreglerats. Ränta
utgår ej. Skulle likväl indexregleringen göra att återbetalningsskyldigheten
blir ofördelaktigare för den återbetalningsskyldige än ett vanligt lån, äger
denne rätt till återbäring av för mycket inbetalda avgifter.

Är betalningsskyldigheten ej fullgjord det år den återbetalningsskyldige
fyller 65 år, bortfaller den del av skulden som ännu återstår. Återbetalningsskyldigheten
upphör automatiskt, om den återbetalningsskyldige avlider.

Frågan om de periodiska understödens och studiekostnadernas behandling
i beskattningshänseende har vid upprepade tillfällen varit föremål
för riksdagens uppmärksamhet, senast vid 1963, 1964- och 1965 års riksdagar
i anledning av då väckta motioner.

I sitt av 1965 års riksdag godkända betänkande nr 14 avstyrkte bevillningsutskottet
bifall till motioner i dessa frågor. Utskottet anförde därvid
i fråga om avdragsrätt för periodiskt understöd bl. a. att den nya lagstiftningen
om studiehjälp och studiemedel fick anses innebära ett stadfästande
av principen att utbildningen på såväl låg- som högstadiet borde främjas
i första hand genom statliga stödåtgärder och inte genom införande av
en rätt till skattefrihet för enskilda understöd. Det genom studiehjälpsreglementet
och studiemedelsförordningen kraftigt utbyggda studiebidragssystemet
fick enligt utskottets mening också anses hava ersatt en avdragsrätt
vid beskattningen för studiekostnader. Härtill kom att införandet av
en rätt till avdrag för studiekostnader skulle innebära ett genombrytande
av den i svensk skattelagstiftning upprätthållna principen att avdrag ej
medges för kapitalavbetalning på skuld.

Motionerna

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges
följande.

I de likalydande motionerna I: 512 och II: 630 framhåller motionärerna
att skatteförmågeprincipen bör vara utslagsgivande för skatteplikt respektive
avdragrätt för periodiskt understöd om inte andra skäl med betydande
styrka talar emot en sådan lösning. Sådana skäl föreligger när det
gäller periodiskt understöd i fall där givare och mottagare lever i gemensamt
hushåll. I fråga om periodiskt understöd till annans undervisning
eller uppfostran föreligger däremot inte skäl att frångå skatteförmågeprincipen.
Motionärerna anser det dessutom stötande, att avdrag medges för
periodiskt understöd till person som går sysslolös men ej till studerande.
Avsaknaden av avdragrätt i fall där mottagaren studerar torde sakna stöd
i allmänhetens rättsuppfattning. Enligt studiemedelssystemet skall erhållet
periodiskt understöd räknas som inkomst vid bedömning av om inkomst -

Bevillningsutskottets betänkande nr år 1966 5

prövade tillägg skall utgå. Detta förstärker ytterligare skälen för beviljande
av avdragsrätt för givaren.

Enligt motionärernas uppfattning talar även starka skäl för att studiekostnader
i övrigt, främst amortering av studieskuld, beaktas vid beskattningen.
Genom det studiesociala systemet slopades nämligen den av 1961
års riksdag beslutade avskrivningen med 25 procent av vissa studielån,
varigenom de med studiekostnader sammanhängande beskattningsfrågorna
kommit att kvarstå olösta.

Från fackligt tjänstemannahåll har poängterats att möjligheter till avdrag
för studieskuld skulle ge en skatteutjämning. Nuvarande system innebär
nämligen, att studerande i regel inte får nytta av ortsavdrag under
studietiden. Detta skulle kunna kompenseras av avdragsmöjligheter för
studieskuldsamorteringar i ett senare skede, när den progressiva beskattningen
börjat påverka vederbörandes inkomster. Det avdragsgilla beloppet
kan begränsas efter schablon till exempelvis 3 000 kr. per år under ett
begränsat antal år efter det vederbörande trätt ut i förvärvslivet.

Motionärerna i de likalydande motionerna I: 537 och II: 635 framhåller
att det progressiva skattesystemet i mycket begränsad utsträckning tar
hänsyn till ojämnheter i inkomstnivån mellan olika beskattningsår. En person,
vilkens inkomst är tämligen jämnt fördelad över ett relativt stort antal
år, befinner sig i en mera gynnsam situation än en person med dels
färre yrkesverksamma år, dels ojämnt fördelade inkomster mellan åren.
Denna fråga är naturligtvis av särskild betydelse för individer med lång
utbildning. Eftersom deras yrkesverksamma tid blir kort och skillnaden
mellan deras begynnelselön och slutlön ofta är stor, drabbas de av en »överbeskattning»
på ända upp till 25 procent jämfört med vad de skulle haft
att erlägga, om deras totala inkomst varit jämnt fördelad på ett större antal
år.

Studietidens längd påverkar sålunda antalet yrkesverksamma år och
därmed det antal ortsavdrag en individ kan utnyttja under sin livstid.
Ortsavdragen är ett uttryck för tanken, att de elementära levnadskostnaderna
bör vara befriade från skatt. För den som uppburit studiemedel kommer
emellertid de elementära levnadskostnaderna under de inkomstlösa studieåren
att beskattas i samband med att studiemedelsavgifterna erlägges, om
inte avdragsrätt för dessa avgifter införes. Avdrag för studiemedelsavgifter
kan alltså delvis ses som ett uppskjutet ortsavdrag.

En rörelseidkare kan göra avdrag för avskrivningar på sina investeringsobjekt.
Motsvarande rätt bör tillkomma den som investerar i sin utbildning.
Enligt motionärernas mening kan man emellertid också anlägga en
allmän omkostnadsaspekt på problemet. Såväl levnadskostnaderna under
studietiden som direkta studiekostnader för böcker och studiematerial
m. m. är en förutsättning för den studerandes framtida inkomst och kan

6

Bevillningsutskottets betänkande nr lb år 1966

därför hänföras till avdragsgill omkostnad. Enligt gällande beskattningsregler
medges för övrigt avdrag för vissa typer av levnadskostnader, t. ex.
ortsavdrag och avdrag för ökade levnadskostnader.

Studiemedelsreformen har medfört, att det blivit lätt att åstadkomma en
skattetekniskt tillfredsställande konstruktion av avdragsrätten. Avdrag kan
yrkas och beviljas för de under beskattningsåret faktiskt erlagda studiemedelsavgifterna.
Visserligen kan då inte avdrag göras för studiekostnader, som
bestritts på annat sätt än genom studiemedel. Men om studierna finansierats
genom förvärvsarbete under studietiden har vid beskattningen av därifrån
härrörande inkomster ortsavdrag och vissa schablonavdrag redan åtnjutits.
Den del av studiekostnaderna som täckts med studiebidrag eller andra stipendiemedel
bör naturligtvis inte konstituera någon avdragsrätt.

Den vid 1961 års riksdag beslutade provisoriska rätten till avskrivning
med 25 procent av studieskulden infördes i stället för en planerad avdragsrätt
för amorteringar på studielån. Enligt motionärernas uppfattning hade
det varit naturligt att i samband med studiemedelsreformen, då denna
avskrivningsrätt borttogs, införa en rätt till avdrag för studiemedelsavgifter.

En möjlig förklaring till dröjsmålet kan enligt motionärernas mening
vara, att man räknade med en frist på ett par år, innan återbetalningen av
studiemedel kom i gång. Studiemedel utbetalades första gången våren
1965, och normalt börjar återbetalningen först tredje året efter studiernas
slut. Emellertid är det möjligt att göra snabbare återbetalningar än vad
som är föreskrivet. En person, som uppbar studiemedel under vårterminen
1965 och då avslutade sina studier, kan senare under året ha påbörjat inbetalningen
av studiemedelsavgifter. Det skulle vara stötande för rättskänslan,
om denna person genom sin tidiga återbetalning gick miste om en avdragsrätt,
som senare kommer att införas. Av det skälet bör avdragsrätten
införas redan f. o. m. 1966 års taxering.

Enligt motionen II: 623 bör de studiesociala åtgärderna beaktas i samband
med vuxenutbildningen. Motionärerna anser det vara såväl för den enskilde
som för samhället av yttersta vikt att de som vill utbilda sig som vuxna
skall få möjligheter att göra det. Även om det måhända oftast är fråga
om deltidsstuderande, som har inkomst under studietiden, kan studierna
vara förenade med kännbara kostnader. En väsentlig utgiftspost rör studiemateriel.
Enligt motionärernas uppfattning skulle införandet av en avdragsrätt
för utgifter för studiemateriel kunna innebära en för vuxenstudier
värdefull stimulans.

Bevillningsutskottets betänkande nr lb år 1966

7

Utskottet

Enligt 20 § kommunalskattelagen får vid beräkning av inkomsten från
särskild förvärvskälla avräknas alla omkostnader för intäkternas förvärvande
och bibehållande. Avdrag må därvid inte göras för levnadskostnader.

I praxis medges inte avdrag för studiekostnader. Enligt 46 § 2 mom. kommunalskattelagen
äger skattskyldig inte åtnjuta avdrag för periodiskt understöd
för belopp, som annorledes än i form av skadestånd utgått till annans
undervisning eller uppfostran.

I de förevarande motionerna förordas åtgärder i syfte att genom avdragsrätt
vid beskattningen underlätta finansieringen av studier. Motionerna
1:512 och 11:630 syftar således till införande av beskattningsregler, som
medger avdragsrätt för periodiskt understöd till studerande och för amortering
av studieskuld. Motionärerna i motionerna 1:537 och 11:635 föreslår
lagstiftning om avdragsrätt för återbetalade studiemedel, medan i motionen
11:623 föreslås utredning av frågan om rätt för vuxenstuderande till
avdrag för studiematerielkostnader.

I sitt betänkande nr 14 till 1965 års riksdag anförde bevillningsutskottet
med anledning av motionsyrkanden om avdrag för periodiskt understöd
till studerande och för studiekostnader, att frågan om dylika avdrag fick
anses ha kommit i ett helt nytt läge genom 1964 års studiesociala reform,
vilken enligt utskottets mening fick anses innebära ett stadfästande av
principen att utbildningen, på såväl låg- som högstadiet, borde främjas
genom statliga stödåtgärder. Utskottet ansåg det inte rimligt att jämsides
med den avsevärda utgiftsökning, som denna reform medfört för staten,
införa en avdragsrätt för periodiskt understöd till studerande och för studiekostnader,
vilken skulle innebära ett högst avsevärt skattebortfall.

Utskottet vill instämma i detta uttalande och erinrar i sammanhanget om
att studiemedel fr. o. m. den 1 januari 1966 utgår med inte mindre än
7 420 kr. per år, vartill kommer barntillägg med för varje barn under 16
år 1 326 kr. per år. Av studiemedlen utgör 1 750 kr. ett återbetalningsfritt
s.k. studiebidrag. Reglerna om återbetalning av återstoden av medlen är
enligt utskottets mening gynnsamma för den återbetalningsskyldige. Återbetalningarna
Skall nämligen normalt inte börja förrän tredje året efter
studiernas slut och fortsätta t. o. in. det år den återbetalningsskyldige fyller
50 år, vederbörande dock obetaget att fullgöra återbetalningarna snabbare
om han har möjlighet därtill. Återbetalningarna skall ske i fast penningvärde
utan ränta och är jämnt fördelade i tiden. Skulle indexreglcringen
emellertid medföra att återbetalning i fast penningvärde blir ofördclaktigare
än ett vanligt lån äger den återbetalningsskyldige rätt till återbäring
av för mycket inbetalda avgifter. Anlitande av studiemedel får således inte
ställa sig dyrare än att ta ett lån med ränta. Härtill kommer att reglerna

8

Bevillningsutskottets betänkande nr H är t966

om återbetalningsskyldigheten är så utformade att denna vid varje tidpunkt
kommer att vara anpassad till betalningsförmågan mätt i beskattningsbar
inkomst och förmögenhet. Är betalningsskyldigheten inte fullgjord det år,
då den återbetalningsskyldige fyller 65 år, bortfaller den del av skulden
som ännu återstår. Likaså upphör återbetalningsskyldigheten vid den återbetalningsskyldiges
död.

Dessa regler torde tillgodose rimliga anspråk på att återbetalningarna
inte blir oskäligt betungande.

Enligt utskottets mening skulle ett tillgodoseende av kravet på avdragsrätt
för studiekostnader innebära ett genombrytande av den i svensk beskattningsrätt
eljest upprätthållna principen att avdrag inte medges för
kapitalavbetalning på skuld. En dylik avdragsrätt skulle otvivelaktigt också
medföra ett merarbete vid det redan nu komplicerade deklarations- och taxeringsförfarandet
och kunna försvåra genomförandet av en definitiv källskatt.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1:512 och 11:630
samt 1:537 och 11:635.

Vad slutligen angår utredningsyrkandet i motionen 11:623 kan utskottet
ansluta sig till syftet med motionen. Det är givetvis ett angeläget samhällsintresse
att vuxenutbildningen på allt sätt stimuleras. Enligt utskottets mening
bör emellertid denna stimulans ske inom ramen för den allmänna
studiesociala reform som påbörjats 1964. Det kan inte anses rimligt att enbart
för vuxenstuderande införa en avdragsrätt för studiematerielkostnader.
Utskottet vill erinra om att 1960 års gymnasieutredning i ett den 4 september
1965 dagtecknat betänkande (SOU 1965:60) framlagt ett förslag, som
innebär att det reguljära skolväsendets resurser i betydligt större omfattning
än nu är fallet engageras i vuxenutbildningen. Med det anförda avstyrker
utskottet motionen 11:623.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:512 av herrar Hilding och
Nils Hansson samt 11:630 av herrar Jönsson i Ingemarsgården
och Mundebo,

2) de likalydande motionerna 1:537 av herr Wirtén m. fl.
och 11:635 av fru Kristensson m. fl., ävensom

3) motionen 11:623 av herr Sjönell m. fl.,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 10 mars 1966

På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON

Bevillningsutskottets betänkande nr 1 i år 1966 §

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken
Ranmark, herrar Stefanson, Yngve Nilsson, Tage Johansson, Lundström,
Gösta Jacobsson, Paul Jansson och Sundin; samt

från andra kammaren: herrar Brandt, Gustafson i Göteborg, Vigelsbo,
Engkvist, Asp, Eriksson i Bäckmora, Andersson i Essvik, Larsson i Umeå,
Lothigius och Hammarsten.

Reservationer

1) av herrar Stefanson, Yngve Nilsson, Lundström, Gösta Jacobsson,
Gustafson i Göteborg, Larsson i Umeå och Lothigius, vilka —- under åberopande
av innehållet i motionerna 1:512 och 11:630 samt 1:537 och 11:635
— ansett att utskottet under punkterna 1) och 2) bort hemställa,

att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna
1:512 av herrar Hilding och Nils Hansson samt 11:630 av herrar
Jönsson i Ingemarsgården och Mundebo, i vad motionerna avser
frågan om studiekostnaders behandling i skattehänseende,
ävensom de likalydande motionerna I: 537 av herr Wirtén m.fl.
och 11:635 av fru Ivristensson m. fl. måtte i skrivelse till Kungl.
Maj :t anhålla om utredning angående studiekostnadernas behandling
i skattehänseende.

2) av herrar Stefanson, Yngve Nilsson, Lundström, Gösta Jacobsson, Sundin,
Gustafson i Göteborg, Vigelsbo, Eriksson i Bäckmora, Larsson i Umeå
och Lothigius, vilka — under åberopande av innehållet i motionerna I: 512
och 11:630 — ansett att utskottet under punkten 1) bort hemställa,

att riksdagen med bifall till de likatydande motionerna
I: 512 av herrar Hilding och Nils Hansson samt II: 630 av herrar
Jönsson i Ingemarsgården och Mundebo, i vad motionerna
avser frågan om avdragsrätt för periodiskt understöd till studerande,
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om förslag
till riksdagen rörande avdragsrätt vid beskattningen för
periodiskt understöd till studerande.