Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1966
1
Nr 10
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
rörande den allmänna varuskatten.
Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta, av
utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 41 av herr Thorsten Larsson m. fl. samt
II: 74 av fru Gärde Widemar och herr Mattsson, vari hemställts, »att riksdagen
måtte besluta, att konst som försälj es å utställning av vederbörande
konstnärs verk må vara undantagen från den allmänna varuskatten»;
2) de likalydande motionerna 1:85 av herr Gösta Jacobsson m. fl. och
11:97 av herr Lothigius m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte meddela
anvisningar till 15 § varuskatteförordningen av innebörd att vid försäljning
av varor transportkostnaderna skall falla utanför beskattningsvärdet
jämväl för det fall då transporten ombesörj es av säljarens egna lastfordon,
under förutsättning att kostnaderna därför debiteras särskilt och
att den sålunda debiterade faktiska frakten håller sig inom ramen för de
av vederbörande länsstyrelse fastställda taxorna för yrkesmässig lastbilstrafik»;
3)
de likalydande motionerna I: 86 av herrar Lundberg och Edström samt
II: 122 av herr Fridolfsson i Stockholm m. fl., vari hemställts, »att riksdagen
måtte besluta att de begravningsutensilier som vid en persons frånfälle
vid bouppteckning får avdragas från tillgångarna vid fastställelse av kvarlåtenskapens
storlek skall undantagas från varuskatt»;
4) de likalydande motionerna I: 138 av herr Stefanson m. fl. och II: 161
av herr Öhvall m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta att anvisningarna
till 12 § förordningen den 1 december 1959 (nr 507) om allmän
varuskatt erhåller följande lydelse:
Verksamhet anses som yrkesmässig, om inkomst av verksamheten enligt
kommunalskattelagen är att hänföra till intäkt av rörelse. Även annan verksamhet
anses som yrkesmässig, om den innefattar icke enbart tillfälligt tillhandahållande
av skattepliktiga varor och tjänsteprestationer till konsument.
Tillhandahållande av---för entreprenören.
Vid försäljning---å auktionen.
Med konsument---som konsument.
Eftersom fastighet---till konsumenter.
I fråga---till utgivaren.
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1966. 7 samt. Nr 10
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1966
Försäljning till--— av tjänsteprestation.
Med uttag —- -— — hans kontor»;
5) de likalydande motionerna I: 304 av herrar Torsten Hansson och Palm
samt II: 373 av herrar Henningsson och Svenning, vari hemställts, »att riksdagen
måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om översyn
av gällande förordning om allmän varuskatt för olika konstruktioner inom
byggelementproduktionen i syfte att skapa likvärdiga beskattningsregler
för byggdelar med samma funktion»;
6) de likalydande motionerna 1:495 av herr Torsten Andersson m. fl.
och II: 616 av herr Gustafsson i Borås m. fl., vari hemställts, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om en utredning rörande den allmänna
varuskatten på postorderföretagens kataloger;
7) de likalydande motionerna I: 530 av herrar Stefanson och Ottosson
samt 11:642 av herrar Nordgren och Andersson i Örebro, vari hemställts,
»att riksdagen måtte besluta att fr. o. m. den 1 juli 1966 undanta proteser
från den allmänna varuskatten och sålunda antaga följande
Förslag
till
förordning angående ändring av 10 § 1 mom. förordningen den 1 december
1959 (nr 507) om allmän varuskatt.
Härigenom förordnas, att 10 § 1 mom. förordningen den 1 december 1959
om allmän varuskatt skall erhålla följande ändrade lydelse.
§ 10.
1 mom. Från skatteplikt — ---särskild avgift.
8. Läkemedel, som försäljes enligt recept eller till sjukhus, ävensom proteser,
som försäljes till läkare, tandläkare, sjukhus eller allmänhet.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1966.
8) motionen II: 17 av herr Rubin m. fl., vari hemställts, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om förslag till sådan ändring i
förordningen om allmän varuskatt, att ett obehörigt utnyttjande av stadgandet
om befrielse från uttagande av varuskatt vid försäljning till ombud
förhindras;
9) motionen II: 274 av herr Svenning och fru Ekroth, vari hemställts, »att
riksdagen måtte besluta att engångsemballaget för sopor må undantagas
från skatteplikt vad gäller allmän varuskatt»;
10) motionen II: 606 av herr Arvidson, vari hemställts, »att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj :t ville rikta uppmärksamheten på inadvertenserna
i gällande författningsmässiga definitioner på konstverk och hemställa om
att Kungl. Maj :t ville ta under övervägande att, genom ett tillägg till tull
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1966 3
taxans statistiska nummer 99.01, till kommentarerna till taxan eller till omsättningsskatteförordningen
under undantagsbestämmelserna i denna sistnämnda,
inrymma även konstnärliga verk, utförda helt för hand i textilt
material, när de uppenbarligen övervägande har ett rent estetiskt syfte»;
ävensom
11) motionen 11:632 av herr Kellgren, vari hemställts, »att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj :t begär, att sådana anvisningar i förordningen om
allmän varuskatt utfärdas, varigenom befrielse från varuskatt genomföres
vad avser försäljningen av konst vid utställningar, vid vilka arbeten försälj
es, ägda av den eller de konstnärer, vilkas arbeten där redovisas».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna 1:85, 1:304, 11:17, 11:74, 11:122, 11:161,
II: 274, II : 606, II: 616, II: 632 och II: 642.
Motionerna
De i förevarande motioner berörda frågorna om undantag från skatteplikt
för proteser och för konst som säljes på utställning har varit föremål för
riksdagens ställningstaganden vid upprepade tillfällen. Även yrkanden angående
undantag vid beskattningen för transportkostnader och tillämpning
av reduceringsregeln på byggnadsvaror liksom frågan om undantag från
begreppet yrkesmässighet för viss verksamhet, som bedrivs av stat och kommun,
har tidigare behandlats av riksdagen. Yrkanden om undantag från
skatteplikt för konstverk utförda i textilt material, för begravningsutensilier
och för engångsemballage för sopor eller om ändring av beskattningsreglerna
för försäljning till ombud har inte tidigare prövats av riksdagen
och ej heller yrkanden om ändrade beskattningsregler för postorderhandelns
kataloger.
Undantag från skatteplikt
Proteser
Enligt gällande bestämmelser är läkemedel, som tillhandahålls enligt
recept eller till sjukhus eller som införes i anslutning till sådant tillhandahållande,
undantagna från skatteplikt. Skattefriheten omfattar således inte
alla läkemedel och ej heller andra varor, som används inom sjukvården.
Frågan om undantag från skatteplikt för proteser har vid upprepade tillfällen
behandlats av riksdagen. Vid 1959, 1961 och 1962 års riksdagar hemställdes
motionsvis om ett mer allmänt undantag från skatteplikt for de
handikappades och lytesskadades tekniska och kulturella hjälpmedel. Frågan
prövades även i anledning av motionsvis framställda yrkanden vid 1960
års riksdag beträffande proteser och stödförband och vid 1965 ars riksdag
beträffande dentaltekniska alster. Yrkandena har emellertid avvisats (bevillningsutskottets
betänkanden 60/1959 reservation nr 1, 62/1960, 27/1961,
1*_Bihang till riksdagens protokoll 1966. 7 samt. Nr 10
4 Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1966
37/1962 och 31/1965). Som skäl härför har bevillningsutskottet bl. a. anfört,
att skattefrihet för viss köparkategori skulle medföra betydande redovisningstekniska
och kontrolltekniska svårigheter, och att invalidernas och de
handikappades speciella behov borde tillgodoses på annat sätt än genom
lättnader i beskattningen.
I de likalydande motionerna I: 530 och II: 642 göres gällande att man i
fråga om undantagen från skatteplikt förbisett en mycket betydande grupp
av den vårdsökande allmänheten, nämligen de handikappade och vanföra,
vilka är i behov av proteser av olika slag. En person, som är i behov av en
protes för att kunna leva ett någorlunda normalt liv eller som t. o. m. är
beroende av protes för sitt uppehälles skull, måste vara att betrakta som i
minst lika hög grad vårdbehövande som den patient, vilken behöver t. ex.
ett stödförband för en vrickad fot. I ännu skarpare belysning kommer denna
orättvisa om man jämför olika behandlingar inom tandvården. Enligt varuskatteforordningen
hänföres utdragning av tänder till tandvård. Att ersätta
dessa tänder med protes för att kunna bibehålla nödvändig tuggförmåga anses
emellertid inte som tandvård utan är med nuvarande bestämmelser belagt
med varuskatt.
Konst
Enhgt gällande bestämmelser är konstverk, hänförliga till tulltaxenr
99.01 99.03, undantagna från skatteplikt när de annorledes än butiksmäs
sigt
eller i samband med utställning tillhandahålls av upphovsmannen direkt
till konsument eller införs till riket i anslutning till sådant tillhandahållande.
De angivna tulltaxenumren omfattar målningar och teckningar,
utförda helt för hand, samt konstgrafiska originalblad och originalskulpturer
oavsett material.
Sedan nämnda undantagsbestämmelse infördes år 1960 har riksdagen
haft att ta ställning till upprepade motionsyrkanden att skattefriheten
måtte utsträckas även till konstverk, som försäljs på utställningar. Yrkanden
harom vid 1961—1965 års riksdagar har dock avvisats (bevillningsutskottets
betänkanden 27/1961, 37/1962 reservation nr 1, 24/1963, 13/1964
och 31/1965). Vid 1965 års riksdag anförde bevillningsutskottet i denna
fråga bl. a., att bildkonstnärernas redan existerande skatteförmåner, som
delvis fick ses mot bakgrunden av de kontrolltekniska svårigheterna vid försäljning
från konstnärens ateljé, i och för sig kunde diskuteras. Det skulle
for en konstnär, som arbetar i exempelvis glas eller keramik, framstå som
ytterst orättvist, att han för de varor han försäljer på en utställning måste
erlägga allmän varuskatt, om en skulptör eller målare i samma situation
skulle befrias från skatt. Stöd åt konstnärligt skapande borde ges på andra
vägar än genom skattebefrielse. En skattefrihet skapade administrativa
svårigheter och gynnade de konstnärer mest, vilka hade det minsta behovet
av ekonomiskt stöd.
Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1966 5
Motionären i motionen 11: 606 hävdar att den nu gällande undantagsbestämmelsen
för konst medför en socialt och ekonomiskt svårförklarlig oi ättvisa
mot de konstnärer, som regelmässigt använder textila tekniker som
konstnärligt uttrycksmedel. Det är svårt att förstå, att en konstnär, om han
uttrycker en vision genom målade färgfält på duk, skall slippa omsättningsskatten
vid direkt försäljning, under det att denna pålaga drabbar honom
om han väljer att i stället uttrycka sig genom färgfält av textilt material,
applicerade på duken. Det finns i landet en till antalet liten men genom
sin gärning för kulturlivet viktig krets av konstnärer, för vilka textila
tekniker är det naturliga uttrycksmedlet och som på detta område skapar
verk av erkänt hög konstnärlig halt. Dessa verk har under senare år i ökad
omfattning av allmänhet och kritik mottagits med stort intresse och har
stor betydelse bl. a. för utsmyckningen av våra offentliga miljöer. Motionären
avser uteslutande verk, som uppenbarligen till sitt huvudsyfte har en
rent estetisk verkan, sålunda inte sådana textila alster, som till sitt huvudsyfte
är att betrakta som bruksföremål, t. ex. mattor.
I de likalydande motionerna I: il och II: 7i åberopas att allmänna skatteberedningen
föreslår att skatten på konst som säljs vid utställningai avskaffas.
I princip är en konstskapares ersättning för utförd konstnärlig
prestation inte varuskattepliktig. Mot bakgrund härav har ifrågavarande
bestämmelse med rätta kommit att anses såsom omotiverad. Eftersom eu
författare inte behöver betala omsättningsskatt på den ersättning han fåi
för ett manuskript från ett bokförlag, bör inte heller en målare behöva
betala varuskatt för ersättningen för sin konstnärliga produkt tavlan. Det
bör vidare anmärkas att efterfrågesituationen på konst knappast är sådan
att varuskatten saknar betydelse för avsättningen. Ofta torde det f. n. vara
så, att konstnärerna själva får dra av varuskatten från det pris som de
under andra förhållanden skulle kunna fa för konstverket i fråga.
Motionären i motionen II: 632 gör gällande att konstnärens utställningskostnader
ofta uppgår till närmare 50 procent av försäljningssumman. Därtill
kommer den nu tioprocentiga varuskatten. Eftersom utställningarna utgör
den enskilde konstnärens bästa möjlighet att avyttra sina arbeten, blir
det i själva verket fråga om varuskatt på konstnärens intellektuella och
konstnärliga prestation.
Vidare hävdas alt konstutställningar på intet sätt kan jämställas med de!
utbjudande av varor som sker inom annan form av försäljning, exempelvis
kläder, möbler, matvaror eller husgeråd. Det är för konstnären fråga om
ett skapande, som ofta subventioneras med annat arbete och som sällan i
början betalar sig. Självklart spelar det i sadana sammanhang en mycket
stor roll för det stora flertalet konstnärer om de har att kämpa mot eu
omsättningsskatt eller ej. Den kan ej ses som ett fristående problem. EU
borttagande av skatten här vore också konsekvent i förhållande till ateljé
-
6 Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1966
försäljningen, som sedan några år är befriad. Som det nu är frestas såväl
kund som konstnär att kringgå skattebestämmelserna. Den förre är ofta
medveten om att det går att köpa billigare efter utställningen i konstnärens
ateljé. Konstnären kan här komma i öppen konflikt med bl. a. konstsalongen,
som givetvis vill uppnå bästa möjliga försäljningsresultat. De
administrativa svårigheterna vid gränsdragning .mellan varubeskattade respektive
icke varubeskattade konstverk syns kunna undanröjas genom att
följande principer tillämpas:
1) Förstagångsförsäljning vid utställning av en konstnärs verk, direkt
från denne eller via kommissionär enligt kontrakt, skall icke varubeskattas.
2) Konsthandlares, kommissionärers m. fl. försäljning av konst, som
icke utgör sådan förstagångsförsäljning, skall varubeskattas.
3) Vid deklaration av varuskattepliktig konstförsäljning skall även den
icke varuskattepliktiga konstförsäljningen redovisas.
Engångs emballage för sopor
Motionärerna i motionen II: 274- anför till stöd för sitt yrkande huvudsakligen
följande.
Under senare år har uppsamling av sopor och avfall i säckar av kraftpapper,
typ engångsemballage, ägt rum i ständigt ökad omfattning. Metoden
har rönt stort intresse eftersom den inneburit en välbehövlig och påtaglig
förbättring på renhållningens område. Systemet har visat sig tillgodose
högt ställda krav ur skilda synpunkter. Den allmänna varuskatten har
emellertid medfört att engångsemballaget för sopor kommit i ett försämrat
och direkt ogynnsamt läge jämfört med andra konventionella system med
återgångsemballage. För sistnämnda uppsamlingsbehållare har den s. k.
reduceringsregeln inneburit att den allmänna varuskatten sänkts till 5,8
procent, eftersom det övervägande är fråga om behållartyper, vilka klassas
som inventarier med beräknad varaktighet av mer än 3 år. Med hänsyn till
vikten att även på renhållningens område tillvarata varje möjlighet till att
förbättra förhallanden, som är av betydelse för den allmänna hälsovården,
bör beskattningen inte uppställa speciellt hinder för engångsemballage
för sopor. Starka motiv talar enligt motionärernas mening för att emballage
för sopuppsamling i likhet med emballage för vissa andra ändamål undantas
från skatteplikt.
Begravningsutensilier
I de likalydande motionerna I: 86 och II: 122 konstateras att i varuskatteförordningen
från skatteplikt inte undantagits ett varuslag som kommer
i fråga allenast en gång i varje medborgares tillvaro. Motionärerna menar
allt som innefattas i de skäliga kostnader som alltid uppkommer på grund
av en persons frånfälle och som vid bouppteckning får avdragas från till
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1966 7
gångarna vid fastställelse av kvarlåtenskapens storlek. Ett varuskattepålägg
på begravningskostnaderna — med undantag för arvoden och eventuella
annonser i anslutning till frånfället — kommer nästan alltid för de
efterlevande som en överraskning, dubbelt obehaglig därför att den kommer
i en situation som är både känslig och ekonomiskt pressande. För många
är det stötande, att det allmänna på detta sätt skall taga en extra och sista
tribut från en medborgare. Det synes motionärerna skäligt och riktigt, att
det allmänna gör den ekonomiska börda lättare, som så ofta drabbar de
efterlevande, genom att från skatteplikt undantaga de varor som här
berörts.
Skattskyldighet
Försäljning till ombud
Enligt gällande bestämmelser föreligger skattskyldighet vid yrkesmässig
försäljning till konsument. Skattskyldighet föreligger emellertid inte vid
tillhandahållande av varor i allenast ringa omfattning. Är ombud att anse
som återförsäljare, vilken tillhandahåller varor i allenast ringa omfattning,
föreligger inte skattskyldighet, vare sig för ombudet eller för den som säljer
till ombudet.
Som framgår av den inledande redogörelsen har riksdagen inte tidigare
haft att pröva motionsyrkanden rörande dessa bestämmelser.
Till stöd för yrkandet i motionen II: 17 anför motionärerna att skatteplikt
icke föreligger enligt förordningen om allmän varuskatt för de varor
en grossist försäljer till ombud. Detta har enligt motionärerna utnyttjats
inom vissa postorderföretag på så sätt, att försäljning till enskilda avnämare
förutsatts utgöra försäljning till ombud. Kunderna har således gjorts
till ombud. Det synes enligt motionärernas uppfattning icke vara möjligt
att med nuvarande lagstiftning ingripa mot detta tillvägagångssätt, som
är ägnat att undanhålla statsverket varuskatt och att förrycka konkurrensförhållandena
inom vederbörande bransch.
Undantag från yrkesmässighet vid viss samverkan mellan stat och kommun
Enligt gällande bestämmelser anses verksamhet som staten eller kommun
bedriver med syfte uteslutande att tillgodose egna behov som yrkesmässig
endast om den sker i bolagsform eller i liknande form. Detta gäller även
när verksamheten anordnats i samverkan mellan staten och kommun eller
mellan kommuner och skattskyldighet enligt vad nyss sagts icke förelegat,
om var och cn av de samverkande bedrivit motsvarande verksamhet för egna
behov. Med kommun avses här även landstingskommun.
Nämnda bestämmelser infördes vid 1965 års riksdag enligt förslag i proposition
nr 87. I samband därmed hade bevillningsutskottet att behandla
motioner, i vilka motionärerna hemställde om avslag å propositionen. Bevillningsutskottet
uttalade i sitt av riksdagen godkända betänkande nr 31 bl. a.,
8 Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1966
att det i propositionen framlagda förslaget fick ses mot bakgrunden av den
samverkan mellan försvarets fabriksstyrelse och vissa landsting som etablerats
i fråga om tvätteriverksamhet. De dåvarande beskattningsreglerna
motverkade en rationalisering av det allmännas verksamhet på ett område,
där verksamheten inte bedrevs i egentlig konkurrens med enskild verksamhet.
Härtill kom att förutsättningar för skattebefrielse i dessa fall skulle
kunna arrangeras även på annat sätt. Utskottet ansåg sig kunna biträda
förslaget i propositionen även med hänsyn till att man borde ha rätt att i
förevarande fall betrakta det allmännas verksamhet som en enhet, där
ansvaret kunde växla mellan staten, landstingskommuner eller kommuner.
I de likalydande motionerna I: 138 och II: 161 anför motionärerna bl. a.,
att ovannämnda bestämmelser i praktiken innebär en diskriminering i konkurrenshänseende
av enskild verksamhet av motsvarande slag. Särbehandlingen
står i strid mot statsmakternas strävanden att främja konkurrensen
som prisbildande faktor och mot principen att beskattningen bör vara konkurrensneutral.
Beskattningsvärdet
Enligt gällande bestämmelser utgör beskattningsvärdet vederlaget för varan,
inräknat allmän varuskatt. Avdrag får icke ske för transport-, emballage-
och andra liknande kostnader, som ingår i priset för varan. Skatt utgår
emellertid icke på kostnader för transport, som utföres av självständig
fraktförare.
Vid 1959 års riksdag hade bevillningsutskottet att behandla en framställning
rörande undantagande av transportkostnader från varuskatteområdet.
Framställningen föranledde emellertid icke någon riksdagens åtgärd
(bevillningsutskottets betänkande 60/1959, reservation nr 1). Vid 1960 års
riksdag framställdes enahanda yrkande i de likalydande motionerna I: 429
och II: 523. Med anledning härav anförde bevillningsutskottet i sitt av riksdagen
godkända betänkande 62/1960 bl. a., att det i och för sig var otillfredsställande,
att beskattningen ledde till konstruktioner i avsikt att kringgå
bestämmelserna. Utskottet framhöll fortsättningsvis följande.
Emellertid måste beaktas att ett mycket omfattande och komplicerat
arbete skulle förorsakas såväl företagen som beskattningsmyndigheterna, om
sådana kostnader som transportkostnader skulle undantas från varuskatteområdet.
Utskottet anser det därför uteslutet att generellt undantaga dylika
kostnader vid bestämmandet av beskattningsvärdet. Att behandla sådana
transportkostnader, som till mer betydande del ingår i beskattningsvärdet,
på annat sätt än transportkostnader i allmänhet är också ägnat att
väcka betänkligheter. Alternativet att varubeskatta transporttjänster i förevarande
fall synes inte heller vara fritt från vägande invändningar. Med
hänsyn härtill anser sig utskottet icke kunna tillstyrka någon ändring i den
riktning motionärerna önskat. Utskottet vill dock framhålla önskvärdheten
av att Kungl. Maj :t följer utvecklingen i förevarande hänseende med upp
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1966 9
märksamhet och — om det skulle visa sig att den ifrågavarande bestämmelsen
leder till mer avsevärd snedvridning av konkurrensförhållandena —
föranstaltar om lämpliga åtgärder.
Transportkostnaderna
Beträffande transportkostnader anför motionärerna i de likalydande motionerna
1: 85 och II: 97 inledningsvis, att dessa kostnader, som i princip är
undantagna från beskattningen, trots detta i vissa fall ingår i beskattningsvärdet.
Detta har lett till en snedvridning i konkurrensen, särskilt när det
gäller tunga eller skrymmande varor. Transportkostnaden är för sådana
varor ofta relativt hög i förhållande till själva varupriset, framför allt i
fråga om vissa varor i byggnadsbranschen. Efter höjningen av varuskatten
till 10 procent har konkurrenssituationen blivit alltmer besvärande. Firmabilarna
har blivit direkt diskriminerade i varuskattehänseende, och i allt
större utsträckning har man tvingats anlita fristående åkare. Därigenom
motverkas strävandena att industrialisera byggnadsproduktionen. Här föreligger
uppenbarligen ett missförhållande på varuskatteområdet som bör
rättas till, fortsätter motionärerna. Den lämpligaste lösningen torde vara
att den medgivna skattefriheten för fristående fraktförare utsträckes jämväl
till sådana fall där transporterna utföres av säljaren, detta under förutsättning
att transportkostnaden debiteras särskilt och att det debiterade
priset håller sig inom ramen för taxan för den yrkesmässiga lastbilstrafiken.
Materialbegreppet och reduceringsreglerna
Postorderhandelns kataloger
Som redan angivits i den tidigare redogörelsen inträder enligt gällande
bestämmelser skattskyldighet vid försäljning till konsument. Med konsument
förstås den som förvärvar varor för annat ändamål än yrkesmässig
återförsäljning m. m. eller såsom material vid bl. a. yrkesmässig tillverkning
av varor för avsalu. Har skattskyldig inköpt skattepliktigt material
må han vid beräkning av sin skattepliktiga omsättning göra avdrag för
kostnaderna härför, under förutsättning att erlagd likvid för materialet
inkluderat allmän varuskatt. — Reklammaterial innefattas inte i materialbegreppet.
Med anledning av väckta motioner vid 1961 års riksdag uttalade bevillningsutskottet
i sitt av riksdagen godkända betänkande nr 27, att det kunde
finnas visst fog för att undanta reklamkostnader för export från beskattning.
Frågan om reklamkostnaderna har därefter icke behandlats av riksdagen.
I de likalydande motionerna I:b95 och 11:616 anföres, att den huvudsakligaste
försäljningen inom varudistributionen i dag sker genom grosshandel,
varuhus, vanliga öppna butiker och postorderföretag. Av dessa är
det i stort sett endast postorderföretagen som icke bedriver sin försäljning
10 Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1966
genom personlig bearbetning av kundkretsen utan i stället genom utsändande
av kataloger. Katalogerna innebär för postorderföretagens del en
annonsering i egen regi, som närmast motsvaras av annonsering i dagsoch
veckopress. Postorderhandelns katalogkostnader kan beräknas uppgå
till ca 10 procent av en totalförsäljning om ca 600 milj. kr. per år, d. v. s.
till 60 milj. kr.
Den som yrkesmässigt till rörelseidkare försäljer varor avsedda att av
köparen användas för reklamändamål är skyldig att utta varuskatt. Eftersom
skattskyldighet inte föreligger för tidnings- och tidskriftsföretags annonsintäkter
råder det skillnad i varuskattehänseende mellan olika försäljningsmedia.
Därigenom uppstår en snedvridning i konkurrenshänseende.
Det bör enligt motionärernas mening beaktas, att postorderbranschen fyller
en speciell uppgift i fråga om distributionen till glesbygderna. Denna
uppgift är av särskild betydelse med hänsyn till den i allt snabbare takt
fortgående nedläggningen av butiker på olika mindre orter i landet.
Byggnadsmaterial
För rörelse, i vilken ingår tillhandahållande av monteringsfärdiga hus,
skall enligt gällande bestämmelser skatten, i vad avser tillhandahållande
och uttag ur rörelse av sådana hus, beräknas allenast å 60 procent av den
eljest skattepliktiga omsättningen.
Enligt samma grunder skall skatten beräknas för annan rörelse i vad avser
tillhandahållande och uttag av fabrikst ill verkad betongmassa samt av
maskiner och andra döda inventarier med en beräknad varaktighetstid av
mer än tre år för stadigvarande användning i jordbruk, skogsbruk, rörelse
eller annan yrkesmässig verksamhet.
Reduceringsreglerna, som tidigare gällde endast monteringsfärdiga trähus
och servering, erhöll sin nuvarande utformning vid 1965 års riksdag.
I anslutning därtill hade bevillningsutskottet att behandla motionsvis framställda
yrkanden rörande bl. a. utsträckning av reduceringsregeln även till
förbearbetade byggnadsvaror. Bevillningsutskottet, som avstyrkte bifall
till dessa motioner, anförde i sitt av riksdagen godkända betänkande nr 16
bl. a., att ett bifall till motionerna dels skulle medföra svåra gränsdragningsproblem
och dels leda till ett icke oväsentligt skattebortfall. Utskottet fann
inte anledning antaga, att den år 1965 genomförda skattehöjningen i rådande
löneläge skulle motverka tillverkningen av förbearbetade byggnadsvaror.
I de likalydande motionerna 1: 304 och II: 373 anför motionärerna till
stöd för sitt yrkande om utredning i syfte att skapa likvärdiga beskattningsregler
för byggdelar med samma funktion bl. a. följande.
Byggnadsindustrin i landet står inför en betydande omställningsprocess.
Helt nya byggsystem växer fram, baserade på byggnadselement som förtillverkats
på fabrik, s. k. industriellt byggande. Denna utveckling har från allmänna
synpunkter bedömts som önskvärd. Vid den förra året beslutade
Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1966 11
ändringen i förordningen om allmän varuskatt har det industriella byggandets
problem beaktats. Skattelättnaderna vid försäljning av monteringsfärdiga
trähus har vidgats, så att förordningen nu är tillämplig på alla typer
av monteringsfärdiga hus, oavsett material. Emellertid har begreppet monteringsfärdiga
hus givits en definition som medfört att skattelättnaderna
endast kan tillämpas vid vissa byggsystem eller då särskilda mellanled bildats.
Stomtillverkning enligt industriella principer förekommer i dag huvudsakligen
inom ramen för s. k. slutna system, där konstruktioner och
tillverkningsprinciper till väsentlig del utgör fabrikationshemligheter. Under
den senaste tiden har emellertid tillverkning av stomelement även upptagits
enligt ett system som i princip är öppet för olika byggnadsföretagare.
Det har i skilda sammanhang framförts att det industriella byggandet i
landet företrädesvis borde inriktas på s. k. öppna system för motverkande av
monopolistiska tendenser. I sin nuvarande utformning verkar emellertid
varuskatteförordningen i motsatt riktning.
Utskottet
I de förevarande motionerna framställs yrkanden, som syftar till ändringar
i olika hänseenden i fråga om den allmänna varuskatten. Utskottet
vill inledningsvis erinra om att den allmänna varuskatten behandlades i två
olika propositioner till 1965 års riksdag och att de i samband därmed beslutade
ändringarna innebar — förutom höjning av skattesatsen — även
en utvidgad tillämpning av de särskilda reduceringsreglerna samt vissa förenklingar
och liberaliseringar till fördel för näringslivet. Flera av de här
behandlade yrkandena är betingade av de ändringar som beslöts föregående
år. Utskottet behandlar motionerna i anslutning till varuskatteförordningens
disposition.
Undantag från skatteplikt
I motionerna 1: 530 av herrar Stefanson och Ottosson samt II: 642 av herrar
Nordgren och Andersson i Örebro hemställs om lagstiftning i syfte att
undanta proteser från skatteplikt. Motionärerna åberopar bl. a. att läkemedel
som tillhandahålles enligt recept eller till sjukhus nu åtnjuter sådan
skattebefrielse och anser att samma skäl för skattefrihet kan åberopas för
proteser. Därmed åsyftar motionärerna såväl konstgjorda lemmar som
tandproteser.
Vid tidigare behandling av detta spörsmål har framhållits, att önskemål
som berör invaliders och handikappades speciella behov bör tillgodoses på
annat sätt än genom lättnader i beskattningen. Frågan om beskattningen av
tandproteser var föremål för riksdagens ställningstagande år 1965 i samband
med behandlingen av motioner rörande den allmänna varuskatten på
dentaltekniska alster. Riksdagen fann då inte skäl att göra undantag för
12 Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1966
sådana varor. Det bör i detta sammanhang framhållas att varuskatten vanligen
utgör en ringa del av allmänhetens sammanlagda kostnader för anskaffande
av tandproteser. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till
motionerna 1: 530 och II: 642.
Konstverk, hänförliga till tulltaxenummer 99.01—99.03, är undantagna
från skatteplikt om de annorledes än butiksmässigt eller i samband
med utställning tillhandahålles av upphovsmannen direkt till konsument.
Genom anknytningen till nämnda tulltaxenummer begränsas undantaget
till att i huvudsak omfatta målningar, teckningar, grafik och skulpturer.
I motionen II: 606 av herr Arvidson hemställs om riksdagsskrivelse i syfte
att från skatteplikt undanta även konstverk utförda i textilt material, då
sådant konstverk försäljes av upphovsmannen under de villkor som nu medför
skattefrihet för målningar m. m. Lagstiftningsyrkande om undantag för
konst som säljes på utställning framförs i motionerna I: 41 av herr Thor sten
Larsson m. fl. samt II: 74 av fru Gärde Widemar och herr Mattsson, medan
i motionen II: 632 av herr Kellgren hemställes om riksdagsskrivelse med
begäran om utredning i samma syfte.
Skäl kan visserligen anföras för att utvidga det nu gällande undantaget
för konstverk till att även omfatta sådana verk i textilt material. Det kan
emellertid enligt utskottets mening befaras att en dylik utvidgning skulle
kunna medföra betydande gränsdragningsproblem och därigenom skapa
administrativa svårigheter, som inte skulle stå i proportion till den avsedda
skattebefrielsen. Frågan om skattefrihet för konstverk som försäljs
på utställningar har vid upprepade tillfällen prövats av riksdagen, som avvisat
motionsyrkandena därom. I de nu föreliggande motionerna redovisas
inga nya skäl för skattefrihet. Den omständigheten att bildkonstnärerna
redan åtnjuter vissa skatteförmåner kan enligt utskottets mening inte åberopas
som skäl för att ytterligare utvidga sådana förmåner. 1965 års bevillningsutskott
uttalade att stöd åt konstnärligt skapande bör ske på andra
vägar än genom skattebefrielse, och utskottet anser sig fortfarande böra vidhålla
denna ståndpunkt. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet
bifall till motionerna II: 606, I: 41 och II: 74 samt II: 632.
Yrkandet i motionen II: 274 av herr Svenning och fru Ekroth om undantag
från skatteplikt för engångsemballage för sopor anses
bl. a. motiverat av allmänt hygieniska skäl.
Utskottet vill i denna fråga endast anföra, att man på dessa grunder kan
motivera skattefrihet för snart sagt varje vara som jämfört med konkurrerande
produkter bättre kan antas främja hygien. Ett bifall till motionsyrkandet
skulle sannolikt leda till åtskilliga krav, som sammanlagt skulle vara
ägnade att helt urholka beskattningen. Utskottet finner därför inte skäl tillstyrka
bifall till motionen II: 274.
Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1966 13
I motionerna I: 86 av herrar Lundberg och Edström samt II: 122 av herr
Fridolfsson i Stockholm m. fl. hemställs om undantag från skatteplikt för
sådana begravningsutensilier för vilka kostnaderna vid fastställande
av kvarlåtenskapens storlek får avdragas från tillgångarna. Motionärerna
hänvisar bl.a. till att beskattningen drabbar de efterlevande i en
situation som är både känslig och ekonomiskt pressande.
Utskottet vill framhålla att motionsyrkandet avser undantag från skatteplikt
för ett betydande antal olika varuslag. Vid fastställande av kvarlåtenskapens
storlek får nämligen avdrag normalt göras för bl. a. sorgkläder,
måltid i anslutning till begravning, kista och kistdekoration, gravsten och
urna. Utan att gå in på frågan om de efterlevandes ekonomiska situation,
som självfallet kan växla, nöjer sig utskottet med att konstatera att ett bifall
till motionsyrkandet skulle medföra betydande skattetekniska svårigheter.
Utskottet avstyrker därför motionerna.
Frågor rörande skattskyldighet, beskattningsvärde och avdrag
Enligt gällande bestämmelser föreligger skattskyldighet vid bl. a. försäljning
till konsument. Är ombud att anse som återförsäljare, vilken tillhandahåller
varor i allenast ringa omfattning, föreligger inte skattskyldighet vare
sig för ombudet eller för den som säljer till ombudet. I motionen II: 17 av
herr Rubin m. fl. yrkas ändring av bestämmelserna i varuskatteförordningen
för att förhindra möjligheter att undvika beskattning genom försäljning
till ombud. Motionärerna vänder sig mot att vissa postorderföretag
utnyttjat bestämmelserna på så sätt att enskilda avnämare har
gjorts till ombud, varigenom statsverket undanhållits skatt.
Det angivna förfarandet bör enligt utskottets mening inte få passera opåtalt.
Det torde emellertid vara möjligt att beivra detta tillvägagångssätt inom
ramen för gällande lagstiftning. Den omständigheten att kunderna vid försäljningen
kallas ombud, torde inte frita leverantören från skattskyldighet,
om han har anledning anta att varorna inte är avsedda för återförsäljning.
Utskottet förutsätter att riksskattenämnden kommer att ägna uppmärksamhet
åt de påtalade missförhållandena. Med det anförda anser utskottet sig
ha besvarat motionen II: 17.
I enlighet med förslag i propositionen nr 87 beslöt 11)65 års riksdag alt i
anvisningarna till 12 § förordningen om allmän varuskatt införa bestämmelser
av innebörd att verksamhet som staten eller ko mm
u n bedriver med syfte uteslutande att tillgodose
egna behov skall anses som yrkesmässig endast om den sker i bolagsform
eller i liknande form. Bestämmelsen gäller under samma förutsättningar
även vid samverkan mellan staten och kommun eller mellan kommuner.
I anslutning till propositionen framfördes motionsvis yrkanden om
14 Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1966
att ifrågavarande undantag såsom stridande mot beskattningens principer
borde utgå ur lagstiftningen. 1965 års bevillningsutskott uttalade i sitt av
riksdagen godkända betänkande nr 31, att förslaget fick ses mot bakgrunden
av den samverkan mellan försvarets fabriksstyrelse och vissa landsting som
etablerats i fråga om tvätteriverksamhet. Utskottet framhöll vidare att den
avsedda verksamheten inte bedrevs i egentlig konkurrens med enskild företagsamhet
och att man i förevarande fall borde ha rätt att betrakta det allmännas
verksamhet som en enhet.
Yrkandet i motionerna I: 138 av herr Stefanson m. fl. och II: 161 av herr
öhvall m. fl. sammanfaller med de ovan i anslutning till propositionen framförda
motionsyrkandena och motiveringen är även i huvudsak densamma.
Utskottet kan inte finna att motionärerna åberopat några nya omständigheter
i frågan och avstyrker därför med hänvisning till vad 1965 års bevillningsutskott
anförde i detta ämne bifall till motionerna I: 138 och II: 161.
Enligt anvisningarna till 15 § varuskatteförordningen får avdrag inte göras
för transportkostnader som ingår i priset för en vara. Skatt
utgår dock inte på kostnaderna för transport som utföres av självständig
fraktförare.
I motionerna 1:85 av herr Gösta Jacobsson m. fl. och 11:97 av herr
Lothigius m. fl. begäres sådan ändring av anvisningarna, att transportkostnad
inte skall ingå i beskattningsvärdet även om transporten ombesörjes av
säljaren under förutsättning att kostnaderna därför debiteras särskilt och
att den sålunda debiterade faktiska frakten håller sig inom ramen för de av
vederbörande länsstyrelse fastställda taxorna för yrkesmässig lastbilstrafik.
Motionärerna motiverar sitt yrkande bl. a. med att konkurrenssituationen
framför allt vad gäller vissa varor i byggnadsbranschen efter skattehöjningen
1965 blivit alltmer besvärande genom att leverantörerna i större
utsträckning tvingas anlita fristående åkare för att kunderna skall undvika
skatten på transportkostnaden. Leverantörernas egna lastfordon blir därigenom
missgynnade.
Utskottet vill inte bestrida riktigheten av den i motionerna beskrivna utvecklingen
beträffande vissa av de tunga transporterna. Frågan om beskattningens
effekt på detta område har även tidigare behandlats av riksdagen,
som då förutsatte att frågan skulle följas med uppmärksamhet av Kungl.
Maj :t. Det torde enligt utskottets mening vara förenat med betydande svårigheter
att utforma tillfredsställande bestämmelser för att eliminera den
åsyftade snedvridningen av konkurrensen. En dylik åtgärd skulle sannolikt
påverka näringslivets leveransvillkor över huvud taget och därigenom få
konsekvenser som torde vara svåra att överblicka, samtidigt som den kan
förväntas medföra ett betydande skattebortfall. Även om beskattningen
kan leda till från vissa synpunkter otillfredsställande resultat på transportområdet
anser utskottet det inte tillrådligt att inom ramen för nuva
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1966 15
rande beskattningsform vidta så vittgående ingrepp som motionärerna föreslår.
Utskottet finner således inte anledning tillstyrka bifall till motionerna
I: 85 och II: 97.
En fråga som närmast anknyter till bestämmelserna om avdrag för beskattat
material tas upp i motionerna I: 495 av herr Torsten Andersson
in. fl. och II: 616 av herr Gustafsson i Borås in. fl., där utredning begärs i
syfte att undanta postorderhandelns kataloger från beskattningen.
Enligt gällande bestämmelser innefattas sådana kataloger inte i
material. Motionärerna hänvisar till att katalogkostnaderna för postorderhandeln
uppgår till ca 10 procent av omsättningen, motsvarande ca 60 milj.
kr. om året. Genom att katalogkostnaderna beskattas medan annonsering i
pressen är obeskattad kommer de företag, som använder postorderkataloger
för att utbjuda sina varor, i en sämre ställning än de som utbjuder varorna
genom annonser.
Utskottet finner inte de i motionerna framförda skälen motivera några
särskilda regler för postorderfirmornas kataloger. Materialbegreppet är nu i
princip anknutet till vad som utnyttjas i den egentliga produktionsprocessen
och i själva varuhanteringen. En ändring av materialbegreppet i fråga
om reklammaterial på en sektor leder ofelbart till krav på motsvarande ändringar
för övriga sektorer. Frågan kan därför inte bedömas enbart från postorderhandelns
synpunkt. Utskottet finner sig inte kunna förorda en utvidgning
av materialbegreppet på de grunder som anförts i motionerna. Vid bedömningen
av skattetrycket på postorderhandeln bör även beaktas att sådan
handel inte belastas med skatt på inventarier och inredning i butikslokaler
och att man inom denna försäljningsform har väsentliga möjligheter
att undvika även andra kostnader som belastar den öppna butiksförsäljningen.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna 1:495 och II: 616.
Utskottet har slutligen att ta ställning till yrkandet i motionerna 1:304
av herrar Torsten Hansson och Palm samt 11:373 av herrar Henningsson
och Svenning om utredning för att skapa likvärdiga beskattningsregler för
byggdelar med samma funktion. Motionärerna gör gällande att reduceringsregeln
för monteringsfärdiga hus, som innebär att skatten beräknas
på 60 procent av den eljest skattepliktiga omsättningen, är tillämplig på
vissa s. k. slutna system för tillverkning av stomelement inom byggnadsbranschen,
vilka system tillämpas av ett fåtal storföretag, men att de öppna
system, som kan användas av alla företagare, inte får samma skatteförmån.
Reduceringsregeln skall i princip gälla vid leverans av en komplett sats
av byggnadselement på byggplatsen eller vid leverans av redan vid fabrik
färdigmonterade hus. Skulle regeln utvidgas även till separata byggelement
eller andra fabriksmässigt förarbetade byggnadsvaror torde man komma in
på mycket svåra gränsdragningsproblem. Utskottet finner dock att de i mo
-
16 Bevillningsutskottets betänkande nr JO år 1966
tionerna påtalade förhållandena bör bli föremål för fortsatt uppmärksamhet.
Enligt vad utskottet under hand erfarit kommer frågan inom kort att aktualiseras
genom en framställning till Kungl. Maj :t från byggindustrialiseringsutredningen.
Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat motionerna
I: 304 och II: 373.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att följande motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 41 av herr Thorsten Larsson
m. fl. samt II: 74 av fru Gärde Widemar och herr Mattsson
om undantag från allmän varuskatt för konst som försäljes
på utställning,
2) de likalydande motionerna I: 85 av herr Gösta Jacobsson
m. fl. och II: 97 av herr Lothigius m. fl. om undantagande
av viss transportkostnad vid beräknandet av allmän varuskatt,
3) de likalydande motionerna I: 86 av herrar Lundberg
och Edström samt II: 122 av herr Fridolfsson i Stockholm
m. fl. om undantag från allmän varuskatt för begravningsutensilier,
4) de likalydande motionerna I: 138 av herr Stefanson
m. fl. och II: 161 av herr öhvall m. fl. angående visst undantag
för stat och kommun från den allmänna varubeskattningen,
5) de likalydande motionerna 1:304 av herrar Torsten
Hansson och Palm samt II: 373 av herrar Henningsson och
Svenning angående den allmänna varuskatten å byggnadsmateriel,
6) de likalydande motionerna 1:495 av herr Torsten Andersson
m. fl. och II: 616 av herr Gustafsson i Borås m. fl.
om undantag från allmän varuskatt för postorderhandelns
kataloger,
7) de likalydande motionerna I: 530 av herrar Stefanson
och Ottosson samt II: 642 av herrar Nordgren och Andersson
i Örebro om undantag från allmän varuskatt för proteser,
8) motionen II: 17 av herr Rubin m. fl. om ändring av
stadgandet om befrielse från uttagande av varuskatt vid försäljning
till ombud,
9) motionen II: 274 av herr Svenning och fru Ekroth om
undantag från allmän varuskatt för engångsemballage för
sopor,
10) motionen II: 606 av herr Arvidson om undantag från
Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1966
17
allmän varuskatt för konstnärliga verk utförda i textilt material,
ävensom
11) motionen II: 632 av herr Kellgren om undantag från
allmän varuskatt för konst som försäljes vid utställning,
måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad
utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas
utan åtgärd.
Stockholm den 1 mars 1966
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Stefanson*,
Wärnberg*, Tage Johansson, Gösta Jacobsson, Enarsson, Arne Pettersson,
Mattsson och Tistad; samt
från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Brandt, Allard, Vigelsbo,
Asp, Eriksson i Bäckmora, Andersson i Essvik, Forsberg, Sterne och
Öhvall.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservationer
A. Beträffande undantag från skatteplikt för proteser
av herrar Stefanson, Gösta Jacobsson, Enarsson, Mattsson, Tistad, Magnusson
i Borås, Vigelsbo, Eriksson i Bäckmora, Sterne och Öhvall, vilka ansett
att utskottet under punkten 7 bort hemställa,
att riksdagen — med bifall till de likalydande motionerna
1:530 av herrar Stefanson och Ottosson samt 11:642 av
herrar Nordgren och Andersson i Örebro — måtte antaga
följande
Förslag
till
Förordning angående ändrad lydelse av 10 § 1 mom. förordningen
den 1 december 1959 (nr 507) om allmän varuskatt
Härigenom förordnas, att 10 § 1 inom. förordningen den 1 december 1959
om allmän Varuskatt skall erhålla följande ändrade lydelse.
18
Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1966
10 §.
1 m o m. Från skatteplikt —--arbetshindrade medlemmar.
8. Läkemedel, som tillhandahållas enligt recept eller till sjukhus eller
införas till riket i anslutning till sådant tillhandahållande ävensom proteser,
hänförliga till tulltaxenummer 90.19.
9. Spritdrycker och---utan vederlag.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1966.
B. Beträffande undantag från skatteplikt för konst, som försäljes på utställning
av
herrar Stefanson, Gösta Jacobsson, Enarsson, Mattsson, Tistad, Magnusson
i Borås, Vigelsbo, Eriksson i Bäckmora, Sterne och Öhvall, vilka
ansett att utskottet under punkterna 1 och 11 bort hemställa,
att riksdagen — i anledning av de likalydande motionerna
1:41 av herr Thorsten Larsson m. fl. samt 11:74 av fru
Gärde Widemar och herr Mattsson ävensom motionen II: 632
av herr Kellgren — måtte antaga följande
Förslag
till
Förordning angående ändrad lydelse av 10 § 1 mom. förordningen
den 1 december 1959 (nr 507) om allmän varuskatt
Härigenom förordnas, att 10 § 1 mom. förordningen den 1 december 1959
om allmän varuskatt skall erhålla följande ändrade lydelse.
10 §.
1 m o m. Från skatteplikt---- om tobaksskatt.
10. Konstverk, hänförliga till tulltaxenummer 99.01—99.03, när de annorledes
än butiksmässigt, försäljas till konsument av upphovsmannen
direkt eller för hans räkning i kommission, så ock när de införas till riket
i anslutning till sådant tillhandahållande.
11. Tullfria tryckalster--— utan vederlag.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1966.
Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1966 19
C. Beträffande frågan om yrkesmässighet vid statlig eller kommunal samverkan
av
herrar Stefanson, Gösta Jacobsson, Enarsson, Mattsson, Tistad, Magnusson
i Borås, Vigelsbo, Eriksson i Bäckmora, Sterne och öhvall, vilka
ansett att utskottet under punkten 4 bort hemställa,
att riksdagen — med bifall till de likalydande motionerna
I: 138 av herr Stefanson m. fl. och II: 161 av herr öhvall
m. fl. — måtte antaga följande
Förslag
till
Förordning angående ändrad lydelse av anvisningarna till 12 § förordningen
den 1 december 1959 (nr 507) om allmän varuskatt
Härigenom förordnas, att anvisningarna till 12 § förordningen den 1
december 1959 om allmän varuskatt skola erhålla följande ändrade lydelse.
Anvisningar
till 12 §.
Verksamhet anses som yrkesmässig, om inkomst av verksamheten enligt
kommunalskattelagen är att hänföra till intäkt av rörelse. Även annan verksamhet
anses som yrkesmässig, om den innefattar icke enbart tillfälligt tillhandahållande
av skattepliktiga varor och tjänsteprestationer till konsument.
Tillhandahållande av —--för entreprenören.
Vid försäljning---å auktionen.
Med konsument---som konsument.
Eftersom fastighet---till konsumenter.
I fråga---till utgivaren.
Försäljning till---av tjänsteprestation.
Med uttag---hans kontor.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1966.
D. Beträffande beskattningen av transportkostnader
av herrar Gösta Jacobsson, Enarsson, Mattsson och Magnusson i Borås,
vilka ansett att utskottet under punkten 2 hort hemställa,
att riksdagen — i anledning av de likalydande motionerna
I: 85 av herr Gösta Jacobsson m. fl. och II: 97 av herr Lothigius
in. fl. — måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om
skyndsam utredning och förslag till ändrade bestämmelser
rörande beskattningen av transportkostnader i enlighet med
motionernas syfte.
E. Beträffande beskattningen av postorderhandelns kataloger
av herr Magnusson i Borås.