Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 9 år 1966

1

Nr 9

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ökad social informationsverksamhet
m. m. samt om effektivis er ing av den
statliga pressinformationen.

I de likalydande motionerna 1:48 av fru Hamrin-Thorell m.fl. och
11: 85 av herr Mundebo m. fl. hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte hemställa om utredning rörande en utökad social informationsverksamhet.

I de likalydande motionerna I: 105 av fru Olsson, Elvg, och herr Wikberg
samt II: 143 av herrar Gustavsson i Alvesta och Elmstedt hemställes, att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla dels om utredning
angående förbättrad information om de sociala förmånerna, dels om utredning
i syfte att ersätta det nuvarande systemet med ansökning om tillkommande
sociala förmåner med ett automatiskt förfarande.

I de likalydande motionerna I: 50 av herr Palm och II: 84 av herr Lindahl
hemställes att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om att
den statliga pressinformationen blir föremål för en samlad översyn samt
att förslag framlägges om effektivisering och en fortsatt utveckling på detta
område.

Samtliga ovannämnda motioner har hänvisats till allmänna beredningsutskottet,
som upptagit dem till samtidig behandling.

I motionerna 1: 48 och II: 85 framhålles att den snabba utbyggnaden av
socialpolitiken ökat behovet av åtgärder för att bland allmänheten sprida
upplysning om den sociala lagstiftningen. Många är oklara över vilka rättigheter
och skyldigheter de har. Åtskilliga går miste om sociala förmåner
därför att de inte känner till dessas existens eller förutsättningar för att
få bidrag.

Många människor vill också enligt motionärerna dryfta personliga angelägenheter
och problem men vet inte vart de skall vända sig eller om det
över huvud finns någon instans som de kan kontakta för att få råd och
bistånd.

Även om vissa åtgärder vidtagits måste konstateras att den sociala informations-
och rådgivningsverksamheten är av ringa omfattning och ingalunda
motsvarar behovet. En samlad utredning om denna fråga bör enligt
motionärernas mening komma till stånd.

I motionerna I: 105 och II: 148 anföres att eu bättre information från
myndigheternas sida är nödvändig för att allmänhetens kunskaper om de
t—Bihang till riksdagens protokoll 1966. 11 samt. Nr 9

2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 9 år 1966

sociala förmånerna skall kunna förbättras. Broschyrer och skrifter i vilka
de sociala förmånerna presenteras borde kontinuerligt och automatiskt
komma allmänheten till del. Dessutom borde TV och radio utnyttjas på ett
bättre sätt än hittills.

Motionärerna framhåller vidare att det för att komma i åtnjutande av
flera av de vanligaste sociala förmånerna fordras att man lägger in ansökan.
Detta gäller bl. a. den allmänna ålderspensionen, barnbidragen och barnpensionen
från folkpensioneringen vid den ena av eller båda föräldrarnas
bortgång. För alla parter borde det vara enklare om uppgifter om pensionsberättigade
lämnades av folkbokföringsmyndigheten till försäkringskassan
och att pensionen därefter utginge automatiskt. Ett liknande förfarande
borde kunna gälla beträffande nyföddas barnbidragsförmåner.

I motionerna I: 50 och II: 84 framhålles att de som har att sköta informationen
till allmänheten i press, radio och TV i många fall är i behov av
bättre kännedom om sådana faktiska uppgifter som ofta endast expertis
och direkt ansvariga personer förfogar över. På detta område har, anser
motionärerna, en informations- och pressombudsmannafunktion mycket
stora uppgifter att fylla.

En genomgång av det aktuella läget beträffande de statliga organens utåtriktade
service — främst till pressen — visar enligt motionärerna att många
publika ämbetsverk och myndigheter alltjämt saknar en tillfredsställande
pressinformation. I många fall saknas helt kontaktorgan .med massmedia.
Målet måste vara att nå största möjliga effektivitet för de statliga organen
i förening med en starkt förbättrad service för såväl pressen som allmänheten.
Mycket vore vunnet om en samlad översyn av den statliga informations-
och pressombudsmannainstitutionen genomfördes i ett sammanhang.

Beträffande motiveringarna i övrigt får utskottet hänvisa till motionerna
II: 85 och II: 143.

Utskottet har inhämtat yttranden över motionerna I: 48 och II: 85 samt
I: 105 och II: 143 från socialstyrelsen, riksförsäkringsverket, statskontoret,
Sveriges Radio och Svenska försäljnings- och reklamförbundet samt över
motionerna I: 50 och II: 84 från sistnämnda tre organ ävensom från Svenska
Tidningsutgivareföreningen. Därjämte har tillfälle beretts 1961 års sjukförsäkringsutredning
att inkomma med yttrande över motionerna I: 105
och II: 143.

Beträffande frågan om en utvidgad social informationsverksamhet anför
socialstgrelsen att socialnämndernas verksamhet i vad gäller att tillhandagå
allmänheten med råd och upplysning och lämna annat bistånd i personliga
angelägenheter är under utbyggnad. Styrelsen framhåller emellertid att en
allmänt hållen information ej utgör någon garanti för att alla enskilda fall
skall komma i åtnjutande av förmåner de kan vara berättigade till.

Styrelsen anför vidare i samma fråga:

På initiativ av statens konsumentråd bildades 1965 en samarbetskommitté

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr !) år 1966 3

med representanter för ett antal statliga verk och myndigheter bland annat
riksförsäkringsverket, arbetsmarknadsstyrelsen och socialstyrelsen. Ändamålet
med samarbetskommitténs verksamhet är effektiv konsumentupplysning
om myndigheternas verksamhet och vart den syftar. Kommittén
skall bland annat diskutera och föreslå lösningar av problem beträffande
den till konsumenterna riktade informationsverksamheten. Arbetet har ännu
ej mer än börjat, men så småningom bör detta enligt socialstyrelsens bedömning
kunna leda till att motionärernas intentioner förverkligas.

Den upplysningsverksamhet som socialstyrelsen för närvarande bedriver
är huvudsakligen inriktad på information till de regionala och kommunala
socialvårdande organen. Denna verksamhet kommer givetvis indirekt allmänheten
till godo. Styrelsen utger två publikationer, Sociala Meddelanden
och Socialstyrelsens Råd och Anvisningar. Som komplettering till dessa
skrifter vore det värdefullt med social upplysningsfilm, folders m. m.---

Socialstyrelsen finner det önskvärt att frågan om ökad social information
ägnas speciell uppmärksamhet. Styrelsen anser dock att man i första hand
bör fortsätta på den inslagna vägen med samarbete mellan olika myndigheter
då det gäller dessa frågor och avvakta de rekommendationer och
förslag som samarbetskommittén kan komma att lägga fram.

Socialstyrelsen får med hänvisning till det anförda föreslå att frågan
om social information ej för närvarande blir föremål för särskild utredning.

Riksförsäkringsverket anför:

En inte obetydlig informationsverksamhet förekommer från riksförsäkringsverkets
sida. Verket har sålunda en heltidsanställd pressombudsman
för informationstjänsten. Vidare tillhandahåller verket — i den utsträckning
de till verkets förfogande ställda medlen tillåter — tryckta upplysningar
rörande de grundläggande bestämmelserna för allmän sjukförsäkring och
allmän pensionering. Vissa tryckalster utdelas därjämte allmänt inför de
tider, då arbetsgivarna har att avge arbetsgivaruppgifter till den av verket
omhänderhavda debiteringen samt inför tidpunkten för den allmänna deklarationen.

En mera allmän information om socialförsäkringen har härutöver lämnats
i den broschyr, benämnd »Din rätt till trygghet» som distribuerades
under år 1965 till samtliga hushåll.

I förevarande sammanhang bör inte förglömmas den informativa verksamhet
som bedrives på det lokala planet av de allmänna försäkringskassorna.
En av kassornas huvuduppgifter är att stå allmänheten till tjänst
med upplysningar i socialförsäkringsfrågor. Genom den regionala och lokala
försäkringskasseorganisationen står på detta sätt omkring 600 upplysningsslällen
till allmänhetens tjänst. Under riksförsäkringsverkets överinseende
bedrives en intensiv utbildningsverksamhet för att göra kassornas personal
skickade att fylla dessa och andra på dem ankommande uppgifter.---

Riksförsäkringsverket vill tillägga, att verket anser att den organiserade
rådgivningsverksamhet, som lämnas i dags- och veckopress in. in., utgör
ett värdefullt komplement till det officiella upplysningsmaterial, som kan
framställas av vederbörande myndigheter. Det har nämligen visat sig
ytterst svårt att i broschyrer till allmänhetens tjänst lämna mer än relativt
allmänt hållna informationer om socialförsäkringen. Behov av mera individuell
upplysning kan sålunda föreligga i åtskilliga fall, där stöd inte kan
1 * It ihan g till riksdagens protokoll 1966. 11 sand. Nr !)

4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 9 år 1966

erhållas i den mera brett upplagda informationen. I den mån vederbörande
då av någon anledning inte vänder sig till försäkringskassan fyller pressens
rådgivningsverksamhet en beaktansvärd funktion.

Riksförsäkringsverket tillstyrker förslaget om en utredning rörande den
statliga informationsverksamheten.

Statskontoret erinrar om att ämbetsverket fått i uppdrag att i samråd
med riksrevisionsverket utreda frågan om den statliga publikationsverksamhetens
finansiering. Förslag i ämnet beräknas bli framlagda under
våren 1966.

Statskontoret tillstyrker att den begärda utredningen kommer till stånd.

Sveriges Radio anför att säker kunskap saknas om televisionens och
radions effekt som upplysningsmedia i dessa stycken. Med hänvisning till
detta faktum förklarar sig Sveriges Radio intresserad av en utredning av
den typ som föreslås i nämnda motioner. I en sådan utredning bör även
undersökningar göras om effekten av social informationsverksamhet såväl
i press, radio eller TV separat soan i form av samverken mellan dessa medier.
Samspelet mellan exempelvis ett TV-program om mödrahjälp och däri
gjorda hänvisningar till förekommande tryckt material bör också undersökas.
För TV :s detl torde en mera omfattande social upplysningsverksamhet
knappast kunna bli aktuell med den begränsade sändningstid som för
närvarande står till förfogande. I väntan på den ökning som tillkomsten
av P2 kan innebära skulle därför en utredning vara mycket välkommen,
i synnerhet som denna kunde klarlägga de kommunikationsproblem och
meddelelsesvårigheter som måste övervinnas för att den önskade upplysningen
verkligen skall bli effektiv och motiverad som programstoff.

1961 års sjukförsäkringsutredning anser att, även om försäkringskassornas
service förbättras och informationen breddas genom flera och lättlästa
broschyrer, är det önskvärt att informationen om socialförsäkringsförmånerna
och andra sociala förmåner lämnas genom radio, TV och pressen i
betydligt större utsträckning än hittills. Utredningen har med hänsyn härtill
intet att erinra mot att en utredning angående förbättrad information
om de sociala förmånerna kommer till stånd.

Svenska försäljnings- och reklamförbundet anför bl. a.:

Hela den statliga informationsverksamheten, således inte bara den som
berör sociala förmåner, behöver aktiveras och intensifieras. Med nuvarande
ordning blir den lagstiftning som syftar till hjälpgivande någonting som för
många människor i vårt samhälle saknar reell innebörd. — Kommunikationsbehovet
måste tillfredsställas genom utnyttjande av alla media och av
all tillgänglig sakkunskap och teknik beträffande utnyttjandet av dessa
media.

Rörande frågan om en effektivis er ing av den statliga pressinformationen
anför statskontoret:

Statskontoret ansluter sig till motionärernas uppfattning att den statliga
informations- och pressombudsmannainstitutionen har stora uppgifter när

5

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 9 år 1966

det gäller att aktivt informera allmänhet och massmedia samt att en effektivisering
bör komma till stånd inom detta område. Statskontoret erinrar
emellertid om att kontoret av Kungl. Maj:t fått i uppdrag att i samråd med
riksrevisionsverket utreda frågan om den statliga publikationsverksamhetens
finansiering samt anför i anslutning härtill: Det har härvid inte
ansetts lämpligt att begränsa utredningen till att avse enbart de statliga
publikationerna, då denna form av publicering endast täcker en del av statens
totala informationsverksamhet. Utredningen kommer därför att beröra
även de frågor som framförts av motionärerna. Det torde sålunda enligt
ämbetsverkets mening vara befogat att avvakta resultatet av den pågående
utredningen rörande statens allmänna kommuniceringsverksamhet innan
ställning tages till de i motionerna framförda förslagen. Resultatet av statskontorets
utredning beräknas kunna framläggas under våren 1966. Ämbetsverket
föreslår därför, att motionerna för närvarande ej föranleder någon
riksdagens åtgärd.

Sveriges Radio konstaterar att det ter sig synnerligen önskvärt att den
statliga informationen till pressen och etermedierna byggs ut och effektiviseras.
Bristen på kontaktvägar verkar som en hämmande faktor i bägge
riktningar. Dels sker endast i undantagsfall förhandsinformation från ämbetsverk
och institutioner, dels hämmas initiativ från pressens och etermediernas
sida av att pressombudsmän eller andra kontaktpersoner i de
flesta fall saknas vid ämbetsverk och statliga institutioner. En effektiv
presstjänst vid varje statlig instans vore till ovärderlig hjälp för en snabb
och korrekt nyhetsservice och samhällsinformation via massmedia.

Tidning sutgivar ef öreningen vitsordar att den statliga informations- och
pressombudsmannainstitutionen medfört en förbättrad informationsservice
för såväl pressen som allmänheten. Det synes emellertid vara förenat med
betydande svårigheter att för närvarande dra upp generella riktlinjer för i
vilken omfattning och takt en sådan service bör utbyggas. Innan så kan ske,
måste ytterligare erfarenheter av denna service avvaktas. Det för tidningarna
mest väsentliga är att verken och myndigheterna ger pressen god och
snabb information, vilket ofta bäst kan ske genom direkt kontakt mellan
pressen och de tjänstemän som handlagt olika frågor. Enligt TU:s mening
bör därför frågan om inrättande av nya pressombudsmannatjänster tills
vidare i varje särskilt fall prövas inom ramen för departementens årliga
budgetbehandling.

Svenska försäljnings- och reklamförbundet anser att en permanent statlig
opolitisk informationsverksamhet behöver inrättas för att den offentliga
sektorn skall vara rustad att effektivt utnyttja tillgängliga medel. En sådan
myndighet skall givetvis vara förhindrad att själv initiera information.
Dess uppgift skall vara alt på uppdrag av respektive statliga myndigheter
sköta större upplysningsaktioner som går utanför myndigheternas normala
presstjänst. Det nuvarande systemet alt tillfälligt samla rådgivande kommittéer
för »kampanjer» måste kompletteras med en kontinuerligt uppbyggd
sakkunskap hos anställda så att man på den statliga sidan har möjligheter
att veta hur man häst skall utnyttja tillgängliga .media och konsultföretag.

Beträffande frågan om ersäitande av ansöknings förf arandet med ett automatiskt
förfarande anför de olika remissinstanserna:

Socialstyrelsen: Styrelsen har i egenskap av tillsyns- och besvärsmyndighet
befattning med frågor rörande allmänna barnbidrag. Då barnavårds -

6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 9 år 1966

nämnden fattar beslut om att barnbidrag skall utgå för ett barn, har nämnden
att samtidigt fastställa vem som äger uppbära bidraget. Det är alltså
nödvändigt att barnavårdsnämnden får kännedom om var barnet vistas
och vem som har det i sin vård. Utan ett ansökningsförfarande skulle det
medföra en betydande administrativ belastning för barnavårdsnämnderna
att skaffa dessa uppgifter. Styrelsen kan sålunda ej tillstyrka att ansökningsförfarandet
frångås då det gäller allmänna barnbidrag.

Riksförsäkringsverket: Ansökningsförfarande har av skilda skäl ansetts
nödvändigt i fråga om de olika formerna av den allmänna pensioneringen.

Vad ålderspensionen beträffar må erinras att denna kan utgå redan innan
den försäkrade fyller 67 år. Den försäkrade äger emellertid även börja
uttaga ålderspensionen senare än vid 67-årsgränsen. Redan i denna valfrihet
ligger ett behov av att genom ansökan erhålla kännedom om den försäkrades
önskemål i pensionsfrågan.

Förtidspension och invaliditetsersättning kräver av naturliga skäl att
den försäkrade själv aktualiserar pensionsfrågans prövning; det må i detta
sammanhang nämnas att försäkringskassan därjämte har möjlighet att
med stöd av 16 kap. 1 § andra stycket lagen om allmän försäkring utan
ansökan tillerkänna förtidspension åt försäkrad, som uppbär sjukpenning
eller ersättning för sjukhusvård.

Allmänt gäller härutöver att beslut om pension i regel inte kan fattas
utan tillgång till vissa grundläggande uppgifter som måste lämnas av den
försäkrade. Detta gäller exempelvis uppgifter om sammanboende med annan,
uppgifter om utländsk yrkesskadeersättning och uppgifter om minderåriga
barn. För att bedöma rätten till inkomstprövade pensionsförmåner (kommunalt
bostadstillägg och hustrutillägg) erfordras givetvis uppgifter om
inkomst- och förmögenhetsförhållanden. Vad beträffar kommunalt bostadstillägg
kräves för att kunna besluta därom därjämte uppgifter om den försäkrades
bostadskostnad i de fall, där de av kommunen beslutade grunderna
för tillägget innebär att hänsyn skall tagas till denna faktor.

Genom ansökningen införskaffas därjämte vissa uppgifter, som är nödvändiga
för den administrativa handläggningen av pensionsärendet, exempelvis
uppgifter om sådana sidoinkomster som påverkar preliminärskatteavdraget
och om den adress under vilken pensionen skall utbetalas samt
uppgifter som erfordras för att bedöma huruvida annan än den försäkrade
skall vara betalningsmottagare.

För att de, som kan förväntas bli berättigade till vissa typer av pensioner,
ej skall gå miste om dessa, har riksförsäkringsverket föreskrivit att de
allmänna försäkringskassorna skall avisera enligt följande.

Försäkrad, som inte uppbär någon form av pension, aviseras senast under
fjärde månaden före den under vilken han uppnår 67 år dels om sin rätt
till allmän ålderspension från sextiosjuårsmånaden, dels att pensionen skall
sökas hos försäkringskassan. Den försäkrade tillställes samtidigt ansökningsblankett,
svarskuvert samt en av riksförsäkringsverket utgiven upplysningsbroschyr
om den allmänna pensioneringen.

Försäkrad, som blir änka, aviseras — så snart försäkringskassan erhållit
meddelande från länsbyrå för folkbokföringen om hennes ändrade civilstånd
— dels att allmän änkepension kan utgå under vissa förutsättningar,
dels att pensionen skall sökas hos försäkringskassan, dels — om barn finnes
— att rätt till barnpension kan föreligga, dels ock att vid ansökan om
änke- och barnpension skall fogas prästbevis, som erhålles från pastorsexpeditionen.
Även i detta fall bifogas ansökningsblankett, svarskuvert och
upplysningsbroschyr.

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 9 dr 1966

7

Försäkrad, som blir änkling, är inte föremål för någon avisering från
försäkringskassan. Kassan saknar nämligen upplysningar om huruvida
änklingen har barnpensionsberättigade barn. Eftersom änklingen dessutom
saknar laglig möjlighet att få pension efter sin avlidna hustru, har riksförsäkringsverket
inte funnit sig böra föreskriva avisering till änklingen.
Försäkringskassorna har emellertid — för att undvika att barnpensionsberättigade
barn efter avliden moder går miste om barnpension — från ett
flertal pastorsämbeten lyckats utverka att prästbevis tillställes kassan beträffande
varje kvinna som avlidit och som efter vad för vederbörande pastorsämbete
är bekant efterlämnat barn under 19 år. I sådana fall aviserar kassan
barnens förmyndare om de pensionsförmåner, som lagen om allmän
försäkring tillförsäkrar barn under 19 år.

Försäkrad, som uppbär kommunalt bostadstillägg och som blir mantalsskriven
inom annan kommun, aviseras om att tillägget upphört vid årsskiftet
och att den försäkrade, om han önskar få frågan om fortsatt bostadstillägg
prövat, skall ansöka därom hos försäkringskassan. Vid skrivelsen
fogas ansökningsblankett.

Om försäkringskassan på grund av avisering från länsbyrå, lokal skattemyndighet,
yrkesskadeinrättning eller från likartade myndigheter och inrättningar
finner att en pension i fortsättningen skall utgå efter andra grunder
eller med annat belopp, omprövas pensionen av kassan utan att den
försäkrade behöver ansöka därom (s. k. automatisk omräkning). Riksförsäkringsverket
har i detta avseende utfärdat detaljerade föreskrifter för
försäkringskassorna. Den försäkrade delges kassans beslut avseende den
omprövade pensionen.----

Har kommun beslutat höjning av kommunala bostadstillägg, sker enligt
av riksförsäkringsverket utfärdade föreskrifter automatisk omräkning av
sådana förmåner i de fall, där de av kommunen beslutade grunderna för
bostadstillägg inte till någon del gjorts beroende av bostadskostnaderna.

Riksförsäkringsverket har sålunda utfärdat föreskrifter till försäkringskassorna
om dels aviseringsskyldighet till vissa bestämda kategorier av försäkrade
och dels automatisk omräkning av löpande pensioner i de fall, där
sådan omräkning är möjlig. Detta har skett för att i görlig mån förhindra
att pensionsberättigade går miste om förmåner eller höjningar av förmåner
på grund av ovetskap om gällande bestämmelser.

Enligt riksförsäkringsverkets mening kan man med nuvarande materiella
regler för den allmänna pensioneringen inte avstå från kravet på ansökan
från den försäkrades sida om erhållande av pensionsförmåner.---

Övriga socialförsäkringsgrenar inom riksförsäkringsverkets ämbetsområde
utgöres av den allmänna sjukförsäkringen och yrkesskadeförsäkringen.
Förmånerna inom dessa kan inte utlösas annat än efter impulser från de
försäkrade eller, i fråga om yrkesskadeförsäkringen, vederbörande arbetsgivare,
som har att inkomma med anmälan om inträffad yrkesskada.

Vad beträffar frågan om ansökningsförfarandets slopande får riksförsäkringsverket
under åberopande av vad därutinnan ovan anförts avstyrka
motionärernas förslag om utredning.

Statskontoret: Det ifrågasatta förfarandet torde i vissa fall efter en teknisk
utredning av ärendet sannolikt kunna införas. Ansökningsförfarande
måste likväl bibehållas i ett avsevärt antal fall, t. ex. i fråga om förtids- och
änkepensioner. Handhavandct av pensions- och barnbidragsärenden är fördelat
på elt stort antal lokala organ, varför någon samlad större besparingseffekt
av cll ändrat handläggningsförfarande inte torde uppnås.

Då frågan torde vara av stort intresse både för allmänheten och för stats -

8 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 9 år 1966

verket tillstyrker statskontoret att den begärda utredningen kommer till
stånd.

1961 års sjukförsäkringsutredning: Även om ansökningsförfarandet i
princip ersättes med ett automatiskt förfarande synes det vara nödvändigt
att bibehålla ansökningsförfarandet i vissa särskilda fall, t. ex. vid förtida
uttag eller uppskjutet uttag av pension. En övergång till ett automatiskt
förfarande synes utredningen i alltför hög grad ålägga den ena parten —
försäkringskassorna — aktivitet och kan befaras motverka en naturlig
aktivitet från den andra parten — de förmånsberättigade. Emellertid torde
det vara möjligt att inom ramen för nuvarande ansökningsförfarande vidtaga
åtgärder i administrativ ordning för att eliminera risken för att barnpensionsförmån
blir outnyttjad genom att ålägga pastorsämbetena att lämna
kassorna uppgifter om samtliga efterlevande pensionsberättigade barn. Härigenom
skulle kassorna, som saknar register över barn under 16 år, få
möjlighet att upplysa samtliga målsmän och förmyndare om barnens pensionsrätt.
Kassornas nuvarande åtgärder beträffande upplysningar till de
ålderspensionsberättigade torde vara tillfyllest för att eliminera riskerna
för att dessa förmåner skall bli outnyttjade.

Ovan föreslagna åtgärder torde kunna vidtagas utan sådan utredning som
motionärerna föreslår.

Utskottet

I förevarande motioner hemställes om utredning angående en ökad social
informationsverksamhet (1:48 och 11:85 samt I: 105 och 11:143) och en
översyn av den statliga pressinformationen (1:50 och 11:84). Därjämte
yrkas utredning i syfte att ersätta det nuvarande systemet med ansökning
om tillkommande sociala förmåner med ett automatiskt förfarande (I: 105
och II: 143).

Vad först gäller den samhälleliga informationen har hithörande frågor
behandlats av utskottet vid såväl 1963 som 1965 års riksdagar. Utskottet
har därvid framhållit vikten av att det allmänna lämnar en effektiv information,
som i lättillgänglig form och med utnyttjande av olika kommunikationsmedel
— TV, radio, publikationer m. m. — lämnar upplysning om
exempelvis de rättigheter och skyldigheter lagstiftningen på olika områden
innebär för medborgarna. Utskottet har också betonat vikten av att allmänheten
informeras om vart den har att vända sig i olika angelägenheter och
att såväl de kommunala myndigheterna som de lokala statliga organen
lämnar en ändamålsenlig och effektiv information.

Sammanfattningsvis uttalade utskottet i fjolårets utlåtande att frågan
om informationsverksamheten förtjänade stor uppmärksamhet och att behov
syntes föreligga av en mera aktiv information. Under hänvisning till
att resultatet av en pågående utredning rörande den statliga publikationsverksamhetens
finansiering borde avvaktas innan ytterligare åtgärder
ifrågasattes föreslog emellertid utskottet att motionen icke skulle föranleda
någon riksdagens åtgärd. Riksdagen beslöt i enlighet härmed.

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 9 år 1966 fl

Utskottet är alltjämt av den meningen att frågan om den samhälleliga
informationen förtjänar stor uppmärksamhet, och utskottet vill i anledning
av motionen om effektivisering av den statliga pressinformationen jämväl
framhålla betydelsen av att myndigheterna — genom pressombudsmän eller
eljest genom vidtagande av lämpliga åtgärder —- håller god kontakt med
olika massmedia. Enligt utskottets mening är samarbete mellan å ena sidan
samhällets olika organ och å andra sidan press, TV och radio en förutsättning
för en effektiv och allsidigt bedriven information.

Beträffande nyssnämnda utredning, som enligt Kungl. Maj :ts uppdrag
verkställes av statskontoret i samråd med riksrevisionsverket och som synes
täcka en dominerande del av statens informationsverksamhet såväl i förhållande
till pressen som till allmänheten, har upplysts att förslag i ämnet
beräknas bli framlagda under våren 1966. Enligt utskottets mening bör
utredningsresultaten bli av stort värde såväl för bedömandet av behovet av
ytterligare utredning som, därest sådant behov skulle visa sig föreligga,
för en ändamålsenlig avvägning av omfattningen av en dylik översyn. Det
må framhållas att statskontoret i sitt yttrande över motionerna om en effektivare
pressinformation ansett det befogat att avvakta resultatet av den
pågående undersökningen innan ställning tages till de i samma motioner
framlagda förslagen.

Härtill kommer att i ett flertal motioner, som hänvisats till konstitutionsutskottet,
yrkanden framställts om bl. a. utredning angående möjligheterna
att — företrädesvis genom betald annonsering i dagspressen — vidga samhällets
information till medborgarna, inte bara vad gäller sociala frågor
utan jämväl beträffande lagstiftningen över huvud taget, undervisning, stipendieförmåner,
arbetsmarknad m. m. Riksdagen kommer således att framdeles
få taga ställning till bl. a. spörsmål om information av delvis annan
och mera vittsyftande art.

Enligt utskottets mening kan starka skäl anföras till stöd för motionärernas
uppfattning att samhällsinformationen bör utbyggas och effektiviseras.
Med hänsyn till nyss angivna förhållande och då utskottet självfallet
icke bör föregripa riksdagens ställningstagande till de sistnämnda motionerna
anser sig emellertid utskottet för närvarande icke böra tillstyrka att
den begärda utredningen kommer till stånd.

Utskottet finner det emellertid angeläget att, sedan statskontorets ovan
berörda utredning avslutats, Kungl. Maj:t — oavsett vilken ställning riksdagen
intager till nyssnämnda motioner — vidtager de åtgärder som må
befinnas erforderliga och lämpliga för att föra frågan om eu förbättrad
samhällsinformation vidare.

Beträffande yrkandet om utredning i syfte att ersätta det nuvarande systemet
med ansökning om tillkommande sociala förmåner .med ett automatiskt
förfarande vill utskottet till en början framhålla atl det i fråga om flertalet
socialförmåner ligger i sakens natur atl de inte kan aktualiseras på annat

10 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 9 år 1966

sätt än genom initiativ från den som genom sjukdom eller av annan anledning
blivit berättigad till förmånen i fråga.

Rörande av motionärerna särskilt angivna, icke behovsprövade förmåner

— den allmänna ålderspensionen från folkpensioneringen, det allmänna
barnbidraget och barnpensionen från folkpensioneringen — har remissinstanserna
på ett enligt utskottets mening övertygande sätt visat att ett
ansökningsförfarande inte kan undvaras. Beslut i fråga om dessa förmåner
kan inte fattas utan vissa grundläggande uppgifter som måste lämnas av
den enskilde, och även för den administrativa handläggningen krävs olika
uppgifter som endast kan erhållas från den bidrags- eller pensionsberättigade.
Mot bakgrunden av vad som blivit upplyst om myndigheternas praxis
i fråga om avisering och utskickande av blanketter och broschyrer synes
man för övrigt med visst fog kunna hävda att vad som formellt betecknas
som en ansökan i själva verket ofta mindre är en ansökan i egentlig mening
än ett led i ett skriftligt utredningsförfarande, som merendels inte torde
vara särskilt betungande för den enskilde. Det är emellertid angeläget att
utvecklingen på detta område noggrant följes och att alla möjligheter att
förhindra att medborgarna går miste om dem tillkommande förmåner blir
tillvaratagna. En åtgärd i detta syfte som redan nu synes böra övervägas är
att rekommendera eller ålägga pastorsämbetena eller annan myndighet att

— i den mån så ej redan sker —• vid dödsfall lämna uppgift till försäkringskassorna
om efterlevande barn, varigenom möjlighet skulle skapas för kassorna
att avisera om barnens pensionsrätt. Initiativ i detta syfte synes kunna
tagas utan sådan utredning som motionärerna föreslagit.

Under åberopande av vad sålunda anförts och med hänsyn till de nu
behandlade frågornas vikt anser sig utskottet böra hemställa,

att riksdagen i anledning av motionerna I: 48 och II: 85,
I: 105 och II: 143 samt I: 50 och II: 84 giver till känna vad
utskottet anfört.

Stockholm den 1 mars 1966

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Möller, Sörlin, Eric Gustaf Peterson,
Hellebladh, Oscar Carlsson, Svanström, Hedlund, Nyman, Axel Kristiansson,
Helge Karlsson och Blomquist;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, fru Jäderberg, herrar
Haglund, Wikner, Larsson i Borrby, Nilsson i Bästekille, Westberg,
Nordgren, Svanberg och Johansson i Växjö, fru Ekroth samt herr From.