Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 7 år 1966
1
Nr 7
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående omhändertagandet
av övergivna bilvrak. -
I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna
I: 348 av herr Strandberg och II: 407 av herr Bengtson i Solna m. fl. hemställes,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla att förslag
rörande omhändertagande av övergivna bilvrak förelägges riksdagen.
I motionerna anföres att antalet utrangerade personbilar ökat från ca
75 000 år 1962 till uppskattningsvis 150 000 år 1965 och att bilskrotningsproblemet
blivit alltmer svårbemästrat.
Motionärerna erinrar om att bilskrotningsutredningen 1964 framlagt ett
betänkande men att detta ännu ej föranlett någon proposition till riksdagen.
Enligt motionärernas mening är det i första hand bilägaren som bär ansvaret
för att det utrangerade fordonet blir omhändertaget på ett tillfredsställande
sätt. Vissa bilägare överger emellertid sina fordon vid vägen eller
på annans mark, vilket lett till att naturen nedskräpas och givit upphov till
farliga lekplatser för harnen.
En lag bör enligt motionärerna tillskapas som ger myndigheterna legala
möjligheter att komma till rätta med problemen om omhändertagande av de
övergivna bilvraken. I första hand bör det ankomma på kommunerna att
svara för att bilvraken undanforslas och omhändertas. Åtgärder bör vidare
vidtagas från det allmännas sida i syfte att stödja tekniskt och strukturellt
utvecklingsarbete inom bilskrotningsbranschen. I samband därmed bör även
de olägenheter som är förenade med rådande exportförbud för järnskrot
uppmärksammas.
Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motion II: 407.
Utskottet
De i motionerna upptagna spörsmålen har tidigare behandlats av riksdagen.
I skrivelse den 17 maj 1961 anhöll 1961 års riksdag under hänvisning till
andra lagutskottets utlåtande nr 44/1961 hos Kungl. Maj:t att frågan om
omhändertagande och destruktion av kasserade bilar måtte göras till föremål
för utredning. Genom beslut den 27 juli samma år tillkallades därefter
en särskild utredningsman att med biträde av olika sakkunniga verkställa
den begärda utredningen.
Bihang till riksdagens protokoll 1966. 11 samt. Nr 7
2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 7 år 1966
Utredarna, som antagit benämningen Bilskrotningsutredningen, har den
7 mars 1964 avgivit betänkande i ämnet (SOU 1964: 21).
Utredningen har i fråga om ansvaret för att ett bilvrak befordras till slutlig
destruktion funnit att detta ansvar rimligen bör åvila den siste ägaren av
bilen. Utredningen avvisar emellertid tanken att ansvaret borde inskrivas i
författning och att övergivande av skrotbil skulle generellt straffbeläggas.
Trots invändningar från vissa håll har utredningen funnit det ofrånkomligt
att föreslå införandet av något slag av depositionsavgift för att garantera
och eventuellt stimulera slutskrotning av personbilar. Avgiften föreslås utformad
som en obligatorisk försäkring — parallellställd med trafikförsäkringen
— för kostnaden för skrotning av varje personbil och för eventuellt
ofrånkomlig transport till skrotgården.
Beträffande det spörsmål som angivits i förevarande motionsyrkanden,
eller hur redan övergivna bilvrak skall omhändertagas, har utredningen
funnit att beslut att ett motorfordon är att anse som bilvrak och skall nedskrotas
bör meddelas av polismyndigheten. På denna myndighet bör också
ankomma att verkställa beslutet d. v. s. att forsla bilvraket till auktoriserat
skrotningsföretag eller uppdra åt sådant att självt omhänderta vraket. Nu
angivna bestämmelser föreslås bli inskrivna i en särskild lag, benämnd lag
om omhändertagande av övergivna bilvrak. Tillräckliga legala hjälpmedel
för att förhindra uppkomsten av s. k. bilkyrkogårdar har utredningen funnit
föreligga i gällande bestämmelser i 1964 års naturvårdslag. Utredningen
understryker emellertid angelägenheten av aktivitet på området från berörda
myndigheters sida.
Betänkandet har varit föremål för en omfattande remissbehandling. Därvid
har stark kritik riktats mot förslaget om införande av en skrotningsförsäkring.
Samtidigt har i huvudsak nära nog enhälligt tillstyrkts förslaget
till lag om omhändertagande av övergivna bilvrak, i förekommande fall med
de ändringar som föranleds av avstyrkandet av skrotningsförsäkring. Inom
kommunikationsdepartementet är man enligt vad utskottet erfarit sysselsatt
med att på grundval av betänkandet och remissmaterialet utarbeta ett nytt
förslag till lagstiftning i berörda hänseenden.
Utskottet — som vill understryka angelägenheten av att i motionerna berörda
spörsmål bringas till en tillfredsställande lösning — anser sig kunna
förutsätta, att förslag i det hänseende motionärerna angivit inom kort förelägges
riksdagen.
Med hänsyn till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna I: 348 och II: 407 icke må
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 22 februari 1966
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 7 år 1966
3
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sörlin, Eric Gustaf Peterson, Hellebladh,
Oscar Carlsson, Svanström, Nyman, Hubinette*, Yngve Persson* och
Axel Kristiansson, fru Hultell* samt herrar Helge Karlsson och Wååg*;
från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, fru Jäderberg, herrar
Svensson i Kungälv, Dickson, Lundmark*, Haglund, Rimås*, Wikner*,
Nilsson i Bästekille*, Hyltander*, Johansson i Växjö och Josefson i Arrie*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.