Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 46 år 1966

1

Nr 46

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning angående
kraftvärmeverk.

I de likaiydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna
1:346 av herr Pettersson, Arne, och fru Lundblad samt //: £12 av herr
Henningsson hemställes, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till
Kungl. Maj :t hemställa om en utredning om kraftvärmeverkens såväl sanitära
som samhällsekonomiska och produktionstekniska värde samt om
formerna för denna produktionsforms inpassning i den gemensamma
energif örsör j ningen.

I motionerna framhålles att den ökade urbaniseringen ställer stora krav
på samhällsplaneringen i olika avseenden. Ett problem vid tätortsbildningarna
som de senaste åren krävt allt större uppmärksamhet är olägenheterna
av luftföroreningarna. Den dominerande användningen av allt
tjockare eldningsoljor vid uppvärmningen av våra bostäder och arbetslokaler
ökar dessa besvärligheter.

Parallellt med behovet av värme växer också behovet av el-energi till dessa
industri- och bostadscentra. För att tillgodose dessa behov och för att
trygga den s. k. torrår sreserven har landets el-kraftsproducenter under
de senaste åren engagerat sig i utbyggnad av värmekraft, huvudsakligen i
värmekraftverk, där kondenskraft utvinnes genom att vatten upphettas till
ånga som driver en turbin som i sin tur driver generatorn. Vid denna driftform
går emellertid betydande mängder energi förlorad genom kylning.

Motionärerna framhåller vidare att man i flera av våra större och medelstora
städer sedan början av 1950-talet insett sambandet mellan värmeoch
el-förbrukningen, varför man i dessa städer byggt s. k. kraftvärmeverk.
Här tillvaratages den del av ångans värme, som inte via turbinen/
generatorn kan omformas till el-energi genom att den överföres till hetvatten,
som sedan via fjärrvärmeledningar ledes till bostäder och industrier.

Enligt motionärerna är denna process från såväl lokal- som nationalekonomisk
synpunkt den fördelaktigaste formen av energiomvandling på
orter, där värmen har avnämare inom rimligt avstånd. Det ekonomiska utfallet
är dock i hög grad beroende av aggregatens storlek. Motionärerna förmodar
att man hittills inte installerat aggregat av sådan storlek att man
fått det optimala utfallet av den ekonomiska insatsen. Ett aggregat av den
storleksordning som skulle vara den riktiga för att tillgodose värmebehovet
på eu viss ort producerar betydligt mer el-energi än vad orten har användning
för. Överenskommelser om att den ordinarie strömleverantören över1
— Bihang till riksdagens protokoll 1966. 11 samt. Nr 46

2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 46 åt 196ti

tager detta överskott har enligt motionärerna hittills inte träffats i någon
större utsträckning.

Dessa och närliggande problem har enligt motionärerna vuxit till en
sådan omfattning att de inte längre kan betraktas som internt kommunala.
Alltför stora risker föreligger om man på detta område gör betydande
felinvesteringar om man inte kan skapa en samordning, där alla
energiförsörjningens olika produktionsför utsättningar likvärdigt prövas.
Med tanke på de många olika slag av intressenter som rymmes inom energiförsörjningens
område och statens eget organs dominerande ställning torde
någon betydande samordning näppeligen komma till stånd utan ett statens
initiativ. Även om man i vissa el-kraftkretsar står i beredskap för viss utbyggnad
med atomkraften som värmekälla, finns det enligt motionärerna
ingen anledning antaga att den konventionella värmekraften spelat ut sin
roll.

Motionärerna förmodar att en samordnad planering skulle resultera i
att tätorter som i dag anses för små för fjärrvärmeförsörjning skulle kunna
erhålla sådan. Därmed skulle än flera orter kunna befrias från de nu så
besvärande rökgasproblemen. Samtidigt skulle överskott i el-produktion i en
ort kunna komma till användning i en annan ort, där man eljest kanske
skulle byggt ett eget kondenskraftverk.

En utredning om samordning bör enligt motionärerna inte förutsätta
att varje stad som kan vara en storproducent av el-energi också blir detta
från försälj ningssynpunkt. Det förefaller betydligt naturligare att de nuvarande
organisationerna på detta område får överta el-produktionen, helt
eller delvis, under det att städerna får ersättning för den »naturkraft» som
»värmefallet» kan sägas utgöra genom riklig tillgång på värme till låg produktionskostnad.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motion II: 412.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från kommerskollegium,
statens vattenfallsverk, Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet,
industriverkstyrelserna i Stockholm, Malmö och Västerås samt från Svenska
värmeverksföreningen.

Härjämte har yttrande inkommit från Svenska elverksföreningen.

Kommerskollegium har vid sitt yttrande fogat ett av kollegium inhämtat
yttrande från Svenska vattenkraftföreningen, vari bl. a. anförs följande:

Den svenska kraftindustrin kännetecknas av ett omfattande samarbete
mellan olika kraftföretag. Detta samarbete består bl. a. i att kraftproduktionen
i första hand samordnas regionalt. Den regionala produktionen samordnas
i sin tur genom en hela landet omfattande samköming, som regleras
bl. a. genom ingångna samkörningsavtal. Därjämte har det i många fall
förekommit att vattenkraftverk uppförts gemensamt av flera delägare för
att därigenom få till stånd en med givna förutsättningar i fråga om vattenmängd
och fallhöjd tekniskt-ekonomiskt optimal utbyggnad. Under de senaste
åren har produktionen i större omfattning än tidigare inriktats på

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 4(1 år 1966 Ii

värmekraftverk. Det samarbete som kännetecknat vattenkraftsepoken har
därvid fortsatt och detta gäller såväl utbyggnader av kärnkraftverk som
oljekraftverk. Därmed möj liggöres utnyttjning av stora aggregat, vilket
innebär fördelar såväl i fråga om specifika anläggningskostnader som driftsekonomi.
Exempel på sådant samarbete utgör de nyligen bildade bolagen
Oskarshamnsverkets Kraftgrupp AB och Karlshamnsverkets Kraftgrupp
AB, av vilka det förra planerar en utbyggnad av ett kärnkraftverk om 400
MW i första etappen och det senare ett oljekraftverk, som i sin första utbyggnad
omfattar ca 300 MW.---

Vid värmekraftverken uppstår ofta möjlighet till en större elkraftproduklion
än vad som lokalt kan förbrukas. Städer och kommuner, som planerar
kraftvärmeverk, får därför ett intresse av samarbete med råkraftleverantörerna
i avsikt att finna avsättning för elkraftöverskottet. Ett exempel på
ett sådant samarbete är att Västerås stad gått samman med fyra mellansvenska
industri- och kraftföretag genom bildande av AB Aroskraft för att
gemensamt uppföra ett kraftvärmeverk. Aggregatstorleken blir där 200 MW,
vilket får betecknas som en för kraftvärmeverk stor enhet. På motsvarande
sätt diskuteras samarbete i kraftvärmefrågan mellan Sydsvenska Kraft AB
och vissa städer inom detta företags verksamhetsområde. Även i Örebro
har kontakt tagits mellan staden och råkraftleverantören i området, Gullspångs
Kraft AB, i avsikt att genom ett samarbete få fram optimala tidpunkten
för utbyggnaden av nästa aggregat i stadens kraftvärmeverk.

Samarbete har således redan inletts mellan flera av föreningens representerade
kraftföretag och intressenter i kraftvärmeverk. Enligt föreningens
bedömning kommer ett sådant samarbete i fortsättningen att äga rum i alla
de fall då nya aggregat planeras i befintliga kraftvärmeverk eller då helt
nya kraft värmeverk blir aktuella. Förutsättningarna för utbyggnad av
kraftvärmeverk skiftar från fall till fall beroende på möjligheterna att finna
avsättning för den producerade värmen ävensom på möjligheterna att
komplettera kraftvärmeverket med anläggningar för kondenskraftalstring,
varigenom elproduktionen kan varieras oberoende av värmeleveransen.
Samarbetet ordnas därför bäst lokalt mellan kraftvärmeverket och det
kraftföretag, som är råkraftleverantör i området.

Av vad ovan anförts framgår att motionärernas syften i fråga om kraftvärmeverkens
samhällsekonomiska och produktionstekniska värde samt
deras inpassning i den gemensamma energiförsörjningen torde komma att
tillgodoses redan genom befintligt samarbete inom kraftindustrin. Någon
utredning härom synes sålunda icke vara erforderlig. Beträffande de sanitära
verkningarna av sådana kraftverk pågår utredning i annat samman
hang.

Kommerskollegium anför för egen del:

Obestridligen finns det många platser i vårt land där betingelserna för
byggandet av kraftvärmeverk är gynnsamma och där den kombinerade värme-
och elkraftproduktionen utgör en god lösning av enerigförsörjningen.
Detta framgår bl. a. av alt åtskilliga städer byggt dylika verk och även
planerar fortsatt utbyggnad; i dessa fall har deL visat sig alt värme och elkraft
kan produceras på förmånligare villkor än genom andra metoder. Elkraftproduktion
i kraftvärmeverk är billig i förhållande till elproduktion i
kondensvärmeverk och genom vattenkraft samt utgör ett gott tillskott till
den totala elproduktionen i landet. Eu förutsättning är emellertid alt kraftvärmeverken
lokaliseras till tätbebyggda områden med stora behov av
1* Bihang till riksdagens protokoll 1966. 11 saml. Nr 46

4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr Ad år 1966

elkraft. Eventuellt överskott av elkraft kan då matas in på de överföringsledningar
med vilka kraftnätet inom området är anslutet till riksnätet och
kan således alltid tillgodogöras. Med hänsyn härtill och till de ständigt
ökade krav som ställs på kraftproduktionen saknas skäl att från statens
sida vidtaga åtgärder, som kan verka återhållande på utbyggnaden av kraftvärmeverk.

Självfallet är det angeläget att utbyggnaden av värmekraftverk sker på
ett rationellt sätt och från denna synpunkt ter det sig naturligt att söka
skapa någon form av organiserat samarbete på detta område. Av vattenkraftföreningens
yttrande framgår emellertid att ett betydande samarbete
redan förekommer i dessa frågor. Sedan numera erfarenhet vunnits inom
landet av en energiproduktion i kraftvärmeverk, bör ett frivilligt samarbete
av detta slag enligt kollegii mening vara tillfyllest. Såvitt kollegium kan
bedöma är det bättre att lita till ett frivilligt samråd vid lösandet av de tekniska
och ekonomiska spörsmål som uppkommer än till att staten skall påta
sig ansvaret för den ekonomiska bedömningen inom ramen för ett statligt
samrådsförfarande. Vidare bör understrykas att de problem som här anmäler
sig måste i särskilt hög grad granskas med beaktande av lokala förhållanden
och den snabba tekniska utvecklingen. Även av denna anledning ställer
sig kollegium tveksamt till tanken på en central samordningsinstans för
kr a f tvärmever k.

Eu annan fråga som möter i detta sammanhang är huruvida det allmänna
ekonomiska läget kräver en kontroll över investeringarna på detta område.
Denna fråga bör emellertid enligt kollegii mening icke bedömas på annat
sätt än som sker beträffande investeringar på andra områden. I nuvarande
läge torde knappheten på krediter medföra att städer och kommuner begränsar
sina investeringar till sådana projekt som är så lönsamma att de
kan godtagas även från samhällsekonomisk synpunkt.

Vad beträffar de sanitära olägenheter eller fördelar som kan vara
förknippade med värmekraftverken må framhållas, att denna fråga torde
beaktas vid den pågående utredningen angående immissioner,

Mot bakgrunden av vad ovan anförts anser kollegium att det nu icke
finns tillräckliga skäl för statsmakterna att låta utreda frågan om kraftvärmeverkens
värde och formerna för denna produktionsforms inpassning
i den gemensamma energiförsörjningen.

Vattenfallsverket anför bl. a.:

Möjligheterna att kombinera värmebehov med elproduktion har i decennier
varit av intresse för kraftproducenterna. Koncentrerade värmebehov
vid vissa tillverkningsprocesser har utnyttjats för elproduktion i
s. k. industriella mottrycksanläggningar. Mer utspridda behov för uppvärmning
av bostäder och arbetslokaler i tätorter har så småningom alltmer
samordnats genom fjärrvärmedistribution och därmed kunnat utnyttjas
i kraftvärmeverk. Billig vattenkraft och samtidigt höga bränslepriser samt
mindre utvecklad kraftvärmeteknik än dagens har dock tidigare bromsat exploateringen
av värmeunderlaget.

När de ekonomiska förutsättningarna blev gynnsammare för kraftvärmeverk
synes främst den med hänsyn till lokala förhållanden maximalt möjliga
utbyggnadstakten av fjärrvärmenät och abonnentanläggningar ha
dikterat utvecklingen. Skulle man t. ex. från början välja en med hänsyn
till hela det samkörande kraftsystemet vid mottryckskraft optimal aggre -

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr A6 år 1966 5

gatstorlek skulle värmeleveransförmågan bli överstor i ett tiotal år. Större
delen av eleffekten skulle då till en början få karaktären av icke konkurrenskraftig
dyr kondenskraft. Motionärerna förmodar att avsättningssvårigheter
för mottryckskraften från kraftvärmeverk skulle vara en förklaring
till hittills byggda relativt små aggregatstorlekar med låga admissionsdata.
Vattenfall känner icke till något sådant fall. Förhållandena i t. ex. Stockholm
kan väl knappast förklaras på detta sätt eftersom staden har eget
kraftföretag med såväl vatten- som kondenskraft och någon kraftvärme.

Att avtal med ordinarie kraftleverantören om köp av överbliven produktionsförmåga
hittills inte träffats i större omfattning synes mot ovanstående
bakgrund helt naturligt. Det bör dock påpekas att Vattenfall redan vid mitten
av 1950-talet erbjöd samkörningsavtal med de större städer som var
engagerade i fjärrvärmeutbyggnad t. ex. i Norrköping, Linköping och Göteborg.
Avtal har sedan successivt träffats enligt dessa riktlinjer. I Västerås
stödde Vattenfall utvecklingen redan innan kraftvärmeutbyggnad var aktuell
genom att leverera värme från befintliga ångpannor under våren 1954
1963. När staden därefter log sitt kraftvärmeverk i drift, fortsatte samarbetet
med samkörningsavtal och leverans av reservvärmeeffekt. När det till
fjärrvärmenäten anslutna värmebehovet nu på en del platser nått en viss
storlek eller har förutsättningar att växa snabbt, har förhandlingar om kraftleveranser
från, eller samgående i, kraftvärmeverk börjat komma igång på
allvar såväl hos Vattenfall som andra kraftföretag. \ ästerås stad, som kommit
längst med kraftvärmen, har t. ex. redan genom bolaget Aroskraft gått
samman med ett antal kraftföretag om utbyggnad av sitt tredje kraftvärmeaggregat.
Detta har skett i konkurrens med alternativ utbyggnad av kondenskraft.

Samordning av produktionen i det befintliga kraftsystemet sker genom
kraftföretagens samarbete i Centrala Driftledningen (CDL). Genom att
kraftföretagen i sin lur har samkörningsavtal med abonnenter med egna
produktionsanläggningar blir praktiskt taget alla landets produktionsresurser
samordnade. Betydande överskott av vattenkraft har t. ex. under
vattenrika år ersatt produktion i bl. a. kraftvärmeverk. Under torrår har
dessa sedan ökat sin produktion av dyrare kraft. Utnyttjningen av utbyggda
anläggningar sker därmed efter totalekonomiskt riktiga principer.

CDL är vidare ett naturligt organ för kraftindustrins gemensamma översiktliga
utredningar. Senast 1962 utfördes eu studie av 1970-talets elkraftutbyggnader
i Sverige. I denna gjordes av tidsskäl ingen optimering av
mottryckskraften, utan de mycket omfattande awägningskalkylerna koncentrerades
på vattenkraft och konventionell kondenskraft. Mottryckskraften
förutsattes därvid få den omfattning som då bedömdes sannolik
av industrin och Svenska Värmeverksföreningen. Det synes vara naturligt
att i en inom CDL diskuterad men t. v. uppskjuten ny studie komplettera
kalkylerna bl. a. beträffande kraftvärmeverk i fördjupat samarbete med
Svenska Värmeverksföreningen. Frågor om luftföroreningar torde därvid
få behandlas i samråd med härför befintliga organ. Det måste dock påpekas,
att sådana centrala utredningar endast kan utgöra eu vägledning för de avvägningar
från fall till fall vilka måste göras av direkt berörda parter.

Vattenfall vill i anknytning till luftföroreningar anföra att elvärme utgör
en ännu renligare lösning än kraftvärmeverk. Vid bedömning av ekonomin
bör hänsyn tagas till atomkraften som kan göra elvärme till ett reellt
alternativ till fjärrvärme i många medelstora städer såsom t. ex. Jönköping.

6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 46 år 1966

Vidare bör den för oljeeldade kraftvärmeverk besvärliga beredskapsfrågan
tas med i bilden.

Den i och för sig riktiga jämförelse, som i motionerna görs mellan bränsleutnyttj
ningen i kraftvärmeverk och kondenskraftverk, är icke helt relevant,
eftersom man måste beakta förhållandena i det totala kraftsystemet, vilket
innehåller även andra kraftslag än mottryckskraft och kondenskraft. Med
lika mycket atomkrafteffekt som kondenseffekt i det befintliga systemet
behöver exempelvis den totala oljeförbrukningen i landet icke bli större än
om kondenskraften utbytts mot mottryckskraft. Investeringskostnaden för
erforderlig effektutbyggnad i samma exempel kan samtidigt bli av samma
storleksanordning som för kraftvärmeverk genom att reserveffekten får
utgöras av billiga gasturbiner. Detta hindrar icke att kraftvärmeverk i
många fall ger den totalt hästa ekonomin och bör i sådana fall utbyggas.
Metoden att jämföra värmefall med vattenfall har en väsentlig svaghet när
det gäller förhandsvärdering och köp. Medan vattenfallet finns av naturen,
existerar inte värmefallet förrän byggnaderna uppförs och värmesystem
väljs.

Sammanfattningsvis anser Vattenfall att verksamheten i befintliga organisationer
liksom kontakter mellan städer och kraftföretag kommer att
leda till ett i stort sett ekonomiskt riktigt val mellan olika produktionsutbyggnader.
Centrala utredningar kan endast bli av översiktlig karaktär
på grund av de komplicerade sambanden och från fall till fall varierande
förutsättningarna.

Den 29.4.1964 tillsattes av handelsministern en utredning rörande energifrågor.
Utvecklingen inom fjärrvärme- och kraftvärmeverksområdet kommer
att uppmärksammas och belysas även i detta sammanhang. Frågorna
om luftföroreningar in. m. är angelägna, men det synes nödvändigt att avvakta
immissionssakkunnigas utlåtande. En eventuell ytterligare central
utredning om den ekonomiska utbyggnaden av produktionssystemet borde,
när pågående förhandlingar angående kraftvärmeverksutbyggnader kan börja
överblickas, kunna komma till stånd genom CDL i samarbete med Svenska
\ ärmeverksföreningen, som en naturlig fortsättning på tidigare studie. Det
praktiska handlandet bör dock till sist få styras av de från fall till fall av
direkt berörda parter konstaterade förhållandena.

Stadsförbundet upplyser att det f. n. i landet finns 16 fjärrvärmeverk av
någon betydenhet samt att produktion av el-kraft förekommer vid 10 av dessa.
I ytterligare 5—10 kommuner planeras anläggningar för i första hand
fjärrvärmedistribution.

Enligt förbundet talar åtskilligt för att någon form av samarbetsplanering
bör komma till stånd i första hand på el-kraftsidan, möjligen även på
värmesidan, exempelvis där två avsättningsområden ligger mycket nära
varandra ehuru i skilda kommuner.

Förbundet tillstyrker den begärda utredningen.

Även kommunförbundet tillstyrker en utredning i enlighet med motionärernas
förslag.

Industriverkstyrelsen i Stockholm åberopar som eget uttalande ett av
styrelsen infordrat yttrande från direktören för Stockholms elverk, vari
anföres att motionärernas förslag om utredning av frågan om kraftvärme -

7

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr ''iti år 1966

verkens sanitära, samhällsekonomiska och produktionstekniska värde bedömes
som ur samhällelig synpunkt värdefullt. Frågan om hur produktionsformen
skall inpassas i den gemensamma energiförsörjningen synes,
enligt vad styrelsen inhämtat, redan vara på väg att lösas genom förhandlingar
kraftföretagen emellan.

Industriverken i Malmö framhåller att visst samarbete mellan nuvarande
råkraftsleverantörer och de lokala kraftvärmeverken kan sägas vara på väg
men att en allmän planläggning av kraftvärmeverkens insats i landets
totala kraftproduktion vore synnerligen värdefull. Den föreslagna utredningen
tillstyrkes livligt.

Västerås stad anför alt staden beslutat bygga ut det kraftvärmeverk som
togs i drift 1963. Utbyggnaden omfattar ett fem gånger större aggregat
(ca 200 MW) än de i verket installerade och man torde därmed få en
aggregatstorlek, som ligger inom det optimala området. Utbyggnaden har
möjliggjorts genom ett samarbete på el-kraftsidan med privata el-kraftproducenter,
vilka skall äga och disponera mer än 80 % av aggregatets elektriska
kapacitet, medan hela värmeproduktionen disponeras för distribution
inom staden.

Staden anser förhållandena i Västerås väl illustrera den bakgrund som
åberopas i motionen och verifiera behovet av den föreslagna utredningen,
som alltså tillstyrkes.

Värmeverksföreningen delar motionärernas uppfattning att man på elsidan
inte installerat aggregat av den storlek att man fått det optimala utfallet
av den ekonomiska insatsen. De ekonomiska fördelarna vid övergång
till större aggregat är enligt föreningen uppenbara. Föreningen anser att
fjärrvärme- och kraftvärmeverkens möjligheter inte till fullo utnyttjas
och tillstyrker den begärda utredningen.

Elverksföreningen framhåller att kraftvärmeverken under en kort tidrymd
utvecklats till en faktor av stor betydelse såväl för våra större städers
sanitära förhållanden som för landets kraftförsörjning. Samtidigt med utbyggnaden
av kraftvärmeverk sker en utveckling mot mycket stora aggregat
och mot användande av kärnenergi som bränsle i kondenskraftverken. Genom
mycket stora aggregat kan kraftkostnaderna ytterligare sänkas, vilket
innebär en garanti för låga cl-priser. El-värme är därför enligt föreningen ett
realistiskt alternativ för många fastigheter, där fjärrvärme icke står till
huds eller i övrigt icke är lämplig, t. ex. på landsbygden, i mindre städer
och samhällen, i de stora städernas ytterområden samt i speciella fall.

Genom samverkan mellan städer och kraftföretag bör stora aggregat och
i en framtid eventuellt även kärnenergi kunna utnyttjas också i kraftvärmeverk.
Det är föreningen bekant att dylik samverkan i större eller mindre utsträckning
förekommer, överenskommits eller diskuterats i flera fall, där
kraftvärmeverk byggts eller planerats.

Föreningen är ense med motionärerna om värdet av den föreslagna ut -

8

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 4-6 år 1966

redningen. En sådan skulle enligt föreningen eventuellt kunna utföras av
den av handelsministern år 1964 tillsatta energikommittén.

Utskottet

I motionerna hemställes om utredning rörande kraftvärmeverkens sanitära
och samhällsekonomiska värde samt om formerna för denna produktionsforms
inpassning i den gemensamma energiförsörjningen.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om angelägenheten av att utbyggnaden
i fråga om kraftvärmeverk sker på ett rationellt sätt med beaktande
icke endast av lokala önskemål och behov''. Genom samarbete över
kommungränserna kan eljest icke förefintliga resurser skapas för byggande
av kraftvärmeaggregat av sådan storlek som ger optimalt utfall av den
ekonomiska insatsen, och genom samverkan mellan å ena sidan kommuner
där kraftvärmeverk byggts eller planerats och å andra sidan råkraftleverantörer
kan man finna avsättning för det el-kraftöverskott som regelmässigt
uppstår inom orter med kraftvärmeverk.

Av remissyttrandena till utskottet framgår att samarbete av nu nämnt
slag redan förekommer i icke ringa utsträckning. Ett exempel på samverkan
mellan olika primärkommuner utgör den överenskommelse som hösten
1965 ingicks mellan en rad större mellansvenska städer — Eskilstuna, Linköping,
Norrköping, Uppsala, Västerås och Örebro — i syfte bl. a. att verka
för ett rationellt byggande av kraftvärmeverk. I fråga om samarbete mellan
kraftleverantörer och städer med kraftvärmeverk må erinras om det avtal
som träffats mellan Västerås stad och ett antal kraftföretag om bildande av
ett särskilt bolag, AB Aroskraft, med uppgift att i anslutning till stadens
nuvarande kraftvärmeverk installera ett aggregat av helt andra dimensioner
än de som tidigare insatts i stadens kraftvärmeverk. Förhandlingar
pågår också om samarbetsavtal mellan vissa sydsvenska städer och deras
kraftleverantör liksom på åtskilliga andra håll.

Det torde kunna förutsättas att det sålunda inledda samarbetet kommer
att vidareutvecklas och intensifieras. Den tekniska utvecklingen inom hela
energiområdet ställer emellertid betydande krav på vidsyn och förutseende
vid produktionsutbyggnaden i nu förevarande hänseenden, och även om en
samverkan mellan intressenterna på det lokala eller regionala planet regelmässigt
torde innefatta garantier för ett ekonomiskt riktigt val mellan olika
utbyggnadsalternativ, torde en mer översiktlig, hela landet omfattande
planläggning av produktionsinriktningen vara av värde. Utskottet ser därför
med tillfredsställelse att åtgärder i detta syfte redan vidtagits. Kungl. Maj:t
har nämligen den 4 juni 1964 tillkallat särskilda sakkunniga för att utreda
olika energifrågor. De sakkunniga, som antagit namnet energikommittén,
har att kartlägga nuvarande läge och utvecklingsperspektiv inom energiområdet
för att åstadkomma säkrare underlag för energipolitiska åtgärder.

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 46 år 1966 9

De relativt allmänt hållna direktiven omnämner särskilt att behovet av en
samlad prognosverksamhet för hela energisektorn bör undersökas. Även
i övrigt skall utredas vilka åtgärder som kan underlätta en samordning
mellan olika organs verksamhet inom energiområdet. Enligt vad utskottet
erfarit kommer jämväl speciella problem rörande kraftvärmeverken att
prövas av de sakkunniga. Också de av motionärerna berörda sanitära frågorna
kommer att uppmärksammas. Sistnämnda frågor är för övrigt föremål
för särskild utredning av de s. k. immissionssakkunniga.

Motionärernas önskemål om utredning synes således väsentligen redan
vara tillgodosedda. Då emellertid vissa i motionerna och i remissyttrandena
anförda synpunkter torde kunna vara av värde för det fortsatta utredningsarbetet
anser sig utskottet höra hemställa,

att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna
1:346 och 11:412 i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller att
motionerna jämte utskottets utlåtande över desamma överlämnas
till energikommittén.

Stockholm den 6 maj 1966

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sörlin, Eric Gustaf Peterson*, Hellebladh,
Oscar Carlsson, Svanström*, Hedlund, Nyman, Hubinette och Helge
Karlsson samt fröken Stenberg;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, fru Jäderberg, herrar
Hamrin i Kalmar, Svensson i Kungälv, Lundmark, Rimås, Wikner, Larsson
i Borrby*, Nilsson i Bästekille, Johansson i Växjö och Nilsson i Agnäs.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.