Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 35 år 1966

1

Nr 35

Utlåtande i anledning av väckt motion angående utformningen
av den s. k. frivården.

I en till allmänna beredningsutskottet hänvisad motion 11:6 av herrar
Börjesson i Falköping och Hamrin i Jönköping hemställes, att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj :t måtte begära en snabb utredning om utformningen
av frivården, särskilt i fråga om övervakarsystemet, och en mer organiserad
utbildning för övervakarkåren i enlighet med vad i motionen
anföres.

I motionen framhålles att den ständiga ökningen av brottsligheten framför
allt bland ungdomen ger anledning till en granskning av samhällsvården
på området.

I fråga om den s. k. frivården, som omfattar klienter dömda till skyddstillsyn,
villkorligt frigivna etc. till ett antal av ca 20 000 personer, framhåller
motionärerna att övervakning den 1 september 1965 i 6 293 fall (33,9 %)
ombesörjdes av personer som är yrkesmässigt verksamma inom social- och
kriminalvården — skyddskonsulenter, skyddsassistenter, tjänstemän vid
skyddsföreningar eller andra tjänstemän — medan övervakningen i övriga
fall sköttes av icke anställda, arvodesbetalda övervakare. Den frivilliga övervakarkåren
dominerar således bland den personal som har att handlägga
vården och behandlingen av frivårdsklientelet.

Motionärerna anser det högst otillfredsställande att en och samma övervakare
kan tilldelas uppåt 75 övervakningsuppdrag. Även om vederbörande
på heltid ägnar sig åt denna verksamhet kan han rimligtvis inte hinna med
att sköta så många klienter på ett önskvärt sätt.

Den låga ersättningen, 25 kronor per månad och klient, har enligt motionärerna
stundtals angivits vara orsaken till att en övervakare åtar sig för
många uppdrag. Den främsta anledningen härtill anser de emellertid vara
bristfälligheter i själva organisationen. Skäl finns också att ifrågasätta
/ilka kvalifikationer vederbörande instanser ställer på övervakare.

Motionärerna anför därefter exempel på övervakarfall som de anser bestyrker
uppfattningen att en snabb översyn av övervakarsystemet är påkallad.

Sammanfattningsvis framhåller motionärerna att det med hänsyn till den
betydelse frivården måste tillmätas är uppenbart att en snar översyn av
hela övervakarsystemet bör vidtas. Det beror i hög grad på frivården om
återfallsprocenten skall kunna nedbringas och den nya brottsbalken över
huvud skall fungera på sätt man avsåg när den beslutades.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.
Bihang till riksdagens protokoll 1966. 11 samt. Nr 35

2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 35 år 1966

Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från kriminalvårdsstyrelsen,
som inledningsvis framhåller att en undersökning visat att de uppgifter
som i motionen lämnas om ett visst, av styrelsen identifierat övervakningsfall
är grovt förvanskade.

Styrelsen anför vidare:

I och för sig saknar det emellertid betydelse att det relaterade fallet bygger
på felaktiga uppgifter. Styrelsen vill inte bestrida att fall har förekommit,
där övervakare skött sina uppdrag mindre tillfredsställande eller t. o. in.
direkt illa. Frivården har ju en betydande omfattning — antalet klienter
är för närvarande över 19 000 — och administrationen är så svårbemästrad,
att olägenheter stundom måste uppkomma för dem som står under övervakning.
Skyddskonsulenternas kontrollerande verksamhet fungerar emellertid
enligt styrelsens erfarenhet ganska väl.

Med anledning av den i motionen framförda kritiken mot att en del övervakare
har förhållandevis många uppdrag kan styrelsen hänvisa till en genom
styrelsens statistiksektion gjord sammanställning över antalet övervakare
med fördelning efter antalet uppdrag på var och en den 1.9.1965.
Av denna sammanställning framgår att av antalet övervakare med 26—75
uppdrag fanns vid nämnda tidpunkt vid Stockholms södra skyddskonsulentdistrikt
för unga 1, Uppsala 2, Göteborgs för unga 1, Skyddsvärnet i
Stockholm 8 samt Skyddsvärnet i Göteborg 6. Under hand har styrelsen
inhämtat uppgifter rörande de nämnda övervakarna. Det har därvid framkommit
att den i motionen särskilt berörda övervakaren är verksam inom
Stockholms södra och norra distrikt för unga. Han hade den 20.11.1965
inom södra distriktet 45 övervakningsuppdrag och inom norra 19. Motsvarande
siffror var den 15.3.1966 43 respektive 10. Skyddskonsulenterna i
de två distrikten har på styrelsens förfrågan bekräftat att övervakaren är
mycket erfaren och sköter sina uppdrag synnerligen väl. I Uppsala distrikt
hade skyddskonsulenten själv den 1.9.1965 hand om 27 övervakningsfall,
inedan skyddsföreningen Uppsala Samhjälp genom sin byråföreståndare
vid samma tidpunkt skötte ett sjuttiotal ärenden. Den 15.3.1966 har skyddsföreningen
enligt uppgift 52 uppdrag. I Göteborgs distrikt för unga svarade
den 1.9.1965 fyra tjänstemän vid skyddskonsulentexpeditionen för sammanlagt
ett nittiotal övervakningsärenden. Dessa siffror är oförändrade den
15.3.1966. När det gäller övervakare med mer än 25 uppdrag är det sålunda,
med undantag för den berörda övervakaren i Stockholm, fråga om övervakare
som fullgör uppdragen i sin tjänst. Styrelsen får i detta sammanhang
erinra om att heltidsanställda övervakare i skyddsassistents ställning
— sådana förekommer vid Skyddsvärnen i Stockholm och Göteborg — i
likhet med de engelska probation officers anses kunna sköta ett femtiotal
uppdrag. Enligt vad styrelsen erfarit har inga anmärkningar av vikt förekommit
mot de nu berörda övervakarna med många uppdrag.

Man kan alltså, enligt styrelsens bestämda mening, inte hävda, att övervakare
sköter sina uppdrag allt bättre, ju färre övervakningar de samtidigt
har. De flesta illa eller mindre tillfredsställande skötta övervakningsuppdragen
faller faktiskt på de övervakare som blott bär enstaka uppdrag. Det
är också naturligt, ty innan någon övervakare får två eller ännu flera uppdrag
har han tidigare prövats på och vunnit erfarenhet av enstaka uppdrag.
Hur många uppdrag som ska anförtros åt en övervakare beror helt på hans
arbets- och andra personliga förhållanden, d. v. s. hur mycket tid och intresse
han kan och är villig att satsa på sina klienter.

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 35 år 1966 3

Styrelsen är givetvis medveten om det angelägna i att undanröja de brister
och missförhållanden som kan föreligga inom övervakar systemet. Detta
kan bäst ske genom en effektivering av skyddskonsulentorganisationen som
närmast har att stimulera och kontrollera övervakarnas verksamhet.

Styrelsen vill erinra om den förstärkning av skyddskonsulentorganisalionen
som genomförts inför ikraftträdandet av brottsbalken. Den nya organisationen
har emellertid visat sig för knapp. Till följd härav har styrelsen
i sina förslag till anslagsäskanden för hudgetåret 1966/67 beträffande
skyddskonsulentorganisationen bl. a. föreslagit följande personalförändringar:
utökning av assistent- och kontor stjänsterna med 11 biträdande
skyddskonsulenter Ae 19, 24 skyddsassistenter Ae 17, 1 kontorist Ae 9,
1 kanslibiträde Ae 7 samt 9 biträden rb. Departementschefen har därefter
i statsverkspropositionen år 1966 beräknat medel för fem skyddsassistenttjänster
samt föreslagit att anslaget därutöver räknas upp med 270 000
kronor för extra arbetskraft på assistentplanet.

Styrelsen avser att även framgent söka verka för en ändamålsenlig utbyggnad
av skyddskonsulentorganisationen för att därigenom bl. a. möjliggöra
en allt noggrannare handledning och kontroll av övervakarna i
deras verksamhet.

Utbildningen av övervakare omhänderhas i första hand av skyddskonsulenterna,
vilka med hänsyn till andra trängande göromål inte hunnit med
att ägna också denna verksamhet tillräcklig omsorg. Utbildning genom
kurser m. in. sker dock i avsevärd omfattning. Under år 1965 deltog cirka
1 500 personer i kurser för övervakare.

Till följd av underbemanning på styrelsens utbildningssektion har inte
styrelsen kunnat lämna den berörda utbildningsverksamheten det stöd
som varit önskvärt. I statsverkspropositionen för år 1966 har emellertid
efter framställning av styrelsen föreslagits en betydande upprustning av
utbildningssektionen, vilket torde möjliggöra för styrelsen att i högre grad
än hittills kunnat ske organisera och leda övervakarnas utbildning.

Då det diskuteras om vad som bör åligga en övervakare ligger det nära
till hands att erinra om disproportionen mellan de krav som måste ställas
på honom och den gottgörelse som från samhällets sida kan ställas i utsikt.
För att förbättra övervakarnas ställning har styrelsen år 1964 hos Ivungl.
Maj :t väckt frågan om en väsentlig höjning av övervakararvodena, vilka för
närvarande utgår med 25 kronor för månad och övervakningsuppdrag.
Kungl. Maj :t har i årets statsverksproposition förutsatt att ytterligare utredning
i detta ämne erfordras. Den beramade utredningen har numera
tillsatts och kommer enligt direktiven att beröra de enskilda övervakarnas
ställning inom kriminal- och socialvård (rekrytering, utbildning, arvodering
m. m.).

Att utöver denna utredning tillsätta ytterligare någon annan, av den typ
som motionärerna förefaller ha i tankarna, är enligt styrelsens mening helt
obehövligt. Det är pengar som kriminalvården först och främst behöver,
inte eu mångfald av utredningar.

Utskottet

Som framgår av kriminalvårdsstyrelsens yttrande har Kungl. Maj:t för
kort lid sedan tillsatt särskilda sakkunniga att utreda frågan om de enskilda
övervakarna inom kriminalvården.

4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 35 år 196(>

Av direktiven för utredningen framgår att de sakkunniga har att överväga
olika frågor sammanhängande med den frivilliga övervakarorganisationen
såsom rekrytering, arvoden, kostnadsersättning, utbildning och kursverksamhet.
I anledning av vad i förevarande motioner anföres må tillika
framhållas att i direktiven särskilt utsäges att de sakkunniga jämväl bör
pröva om antalet övervakningsfall per övervakare på något sätt bör begränsas.

Då genom den sålunda tillsatta utredningen motionärernas önskemål i
allt väsentligt synes tillgodosedda, finner utskottet icke anledning till annan
hemställan än

att motion II: 6 icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 26 april 1966

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

HARALD J. SKOGLÖSA

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sörlin, Eric Gustaf Peterson, Enarsson*,
Hellebladh, Oscar Carlsson, Hedlund* och Nyman*, fru Hultell* samt
herrar Wååg och Johan Olsson;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm*, herr Skoglösa, fru
Jäderberg, herrar Hamrin i Kalmar, Svensson i Kungälv*, Lundmark, Haglund*,
Wikner*, Nilsson i Bästekille, Nilsson i Agnäs*, From och Josefson
i Arrie.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

ESSELTE AB. STHLM 66
614716