Nr 33—3b Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 33 år t966

1

Nr 33

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utbildning av dagbarnsvårdare.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna
1:342 av fröken Mattson och II:b08 av fröken Bergegren m.fl. hemställes,
att riksdagen måtte besluta att anhålla hos Kungl. Maj :t att arbetsmarknadsstyrelsen
får i uppdrag att i samråd med socialstyrelsen och skolöverstyrelsen
utarbeta kursplaner och läroplaner för en grundutbildning av dagbarnvårdare,
att om möjligt sådan utbildning påbörjas under innevarande
år samt att behovet av utökad utbildning av barnsamariter beaktas.

Motionärerna framhåller bl. a. att familjeberedningen i en PM i december
1965 angående samhällets barntillsyn redovisat hur otillräcklig samhällets
serviceverksamhet på detta område är.

Framtidens växande efterfrågan kommer inte ens tillnärmelsevis att
kunna tillgodoses enbart med barndaghem, säger motionärerna vidare. Oavsett
vilka principiella synpunkter man kan ha på dagbarnsvårdens för- och
nackdelar, är det givet att den form av barntillsyn, som kan erbjudas i
enskilda hem, inte kan undvaras. Önskvärdheten av kontakt mellan daghemsinstitutionerna
och familjedaghemmen och om behovet av att tillhandahålla
dagvårdarna lekutrustning m. m. understryks i motionerna.

Beträffande dagbarnsvårdarnas kvalifikationer framhåller motionärerna
att en lämplig samordning av grundutbildningen för hemsamariter, barnsamariter
och dagbarnvårdare med en därpå lagd specialutbildning skulle
kunna lägga grunden till en flexibel kår inom nämnda vårdområde. Detta
borde kunna genomföras inom ramen för nu befintliga anslag.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motion II: 408.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från socialstyrelsen,
arbetsmarknadsstyrelsen och skolöverstyrelsen samt berett Svenska stadsförbundet
och Svenska kommunförbundet tillfälle att inkomma med yttrande.

Socialstyrelsen anför:

När på sin tid byggnadsrestriktionerna medgav endast en synnerligen
knapp utbyggnad av heldagsvården för förvärvsarbetande mödrars barn
fann socialstyrelsen utvägen att hjälpa dessa mödrar genom placering av
barnen i enskilda hem. Redan då var styrelsen inne på tanken att kunna få
ge familjedaghemsmödrarna ett stöd i form av någon utbildning. Från
statsmakternas sida har därefter intresset för familjedaghemsverksamheten
Bihang till riksdagens protokoll 1966. 11 samt. Nr 33—3b

2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 33 år 1966

varit i avtagande. Styrelsen har därför ej kunnat fullfölja sina önskemål
att ge dagmammorna ökat stöd.

I petitan för budgetåret 11)66/67 har socialstyrelsen ånyo föreslagit, att
begreppet familjedaghem skulle införas i barnavårdslagen samt att möjligheter
skulle skapas för statsbidrag till familjedaghemsverksamheten. I
samband därmed har styrelsen uttalat önskvärdheten av att mödrarna i
familjedaghemmen skall gå igenom en kortare kurs i barnavård. Socialstyrelsen
har även berört denna fråga i sitt den 7 februari 1965 avgivna yttrande
över familjeberedningens promemoria angående utbyggnad av samhällets
barntillsyn.

Av det här framförda framgår att socialstyrelsen sedan länge haft som ett
önskemål att en viss utbildning skall meddelas familjedaghemsmödrarna.
Styrelsen vill alltså tillstyrka bifall till motionärernas framställning.

Arbetsmarknadsstyrelsen anför:

Styrelsen är helt införstådd med behovet av en kvalitativ upprustning av
familj edaghemsverksamheten. Den i motionerna föreslagna utbildningen
skulle kunna vara ett av leden i en sådan upprustning. Styrelsen har därför
intet att erinra mot förslaget att en utbildning av dagbarnvårdare kommer
till stånd. Utbildningen bör i enlighet med gällande bestämmelser kunna
inordnas inom den s. k. omskolningsverksamheten och kurserna få formen
av ordinarie yrkesskolekurser eller av centrala eller kommunala omskolningskurser.

Ett ökat kommunalt engagemang för detta område medför, förutom större
kostnader för familjedaghemsvården, även ökade inspektions- och handledningsuppgifter
för dagbarnsvårdspersonalen. Bl. a. här angivna frågor
har av Familjeberedningen föreslagits bli föremål för utredning. I avvaktan
på denna utredning bör utbildningen av dagbarnsvårdare drivas såsom försöksverksamhet
i sådana kommuner, som redan har en utbyggd administration
för barnstugor och familjedaghem.

Styrelsen tillstyrker förslaget om en utökning av barnsamaritutbildningen
och vill samtidigt anmäla att överläggningar upptagits mellan socialstyrelsen,
skolöverstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen om praktiska åtgärder
för en snabb utökning av utbildningen av barnsamariter.

Skolöverstyrelsen uttalar sig angående utbildningen och anför därom:

Styrelsen har uppmärksammat kravet på en lämplig utbildning. I mars
1965 utfärdades en läroplan för kurs för utbildning av personal i öppen
barnavård (utbildning för barnavårdarinnor och barnsamariter), vilken tilllämpas
vid yrkesskolor och i omskolningskurser. Med vissa ändringar torde
denna läroplan vara lämplig för utbildning för dagbarnsvårdare och redan
verksamma familjedagbarnsvårdare.

Skolöverstyrelsen finner det angeläget att medverka till att utbildning
enligt motionernas syfte snarast kommer till stånd.

Stadsförbundet och Kommunförbundet vilka avgivit till övervägande delen
likalydande yttranden anför i dessa:

Förbundsstyrelsen har i yttrande den 28 januari 1966 godtagit beredningens
bedömningar av läget på barntillsynens område och i väsentliga
delar anslutit sig till dess förslag. Styrelsen fann därvid nödvändigt, att
familj edaghemsverksamheten utbyggdes på sätt som beredningen förordat.
Inte minst den av beredningen skisserade kursverksamheten, för dagbarns -

3

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 33 år 1966

vårdare fann styrelsen beaktansvärd. De i motionen anförda synpunkterna
i fråga om behovet av en dylik utbildningsverksamhet överensstämmer sålunda
med den mening styrelsen tidigare givit uttryck åt.

Beträffande utbildningens form har familjeberedningen uttalat, att de
kursplaner som används vid utbildning av barnsamariter i sina huvuddrag
borde kunna ligga till grund för kurserna för dagbarnvårdare. Det kunde
enligt beredningen anses betydelsefullt att dagbarnsvårdarutbildningen så
mycket som möjligt anslöt till samarituthildningen. Motionärerna har utvecklat
denna tanke och föreslår en samordning av grundutbildningen för
de tre kategorierna hemsamariter, barnsamariter och dagbarnvårdare med
en därpå lagd specialutbildning. Styrelsen anser, att detta är ett förslag
som bör beaktas med hänsyn till det stigande behovet av personal för de
öppna vårdområdena samt önskvärdheten av att utbildad arbetskraft så långt
möjligt tillvaratages. En eventuell omläggning av kursplanerna får enligt
styrelsens mening dock inte verka hindrande på den utbildningsverksamhet
som redan pågår eller fördröja den önskade utbildningen av dagbarnvårdare.

I syfte att vidga familjedaghemsvården och höja dess standard har familj
eberedningen bland annat framhållit, att möjligheten att bereda dagbarnsvårdarna
avlösning genom hjälp av barnsamariter eller hemvårdarinnor
borde undersökas inte bara vid sjukdomsfall och dylikt utan också för
att inte dagbarnsvårdarnas intresse för uppgiften skulle hämmas genom en
alltför stor bundenhet. Uttalandet föranledde ingen erinran från förbundsstyrelsens
sida. Stödåtgärder av detta slag kräver såsom påvisas i motionen
emellertid en större tillgång till barnsamariter. Styrelsen biträder därför
motionärernas hemställan om att även behovet av ökad utbildning av barnsamariter
måtte beaktas.

Stadsförbundet uttalar för sin del härutöver:

Familj eberedningen har framhållit, att det förekommer ett betydande
antal familjedaghem, som inte kommunalt förmedlats. I dylika fall ses säkerligen
förhållandet i allmänhet som ett rent uppdrag för »dagbarnsmamman»
att — oftast jämte egna barn — ha hand om släktings, grannes eller annans
barn. Även i övrigt synes dagbarnsvårdarnas ställning för närvarande vara
sådan att man enligt styrelsens mening inte kan tala om »yrkeskår» i den
betydelse motionärerna lägger i begreppet.

Utskottet

Vid årets riksdag har Ivungl. Maj :t i särskild proposition (nr 54) framlagt
förslag angående ökat statligt stöd till barnstugor in. m. i form av
kraftigt ökade bidrag till barndaghemmen. Vad gäller familjedaghemmen
understrykes i propositionen liksom i den till grund för densamma liggande
utredningen av familjeberedningen vikten av god tillgång även till denna
vårdmöjlighet. Frågan härom anses emellertid behöva ytterligare utredas,
och en särskild utredningsman har tillkallats för detta ändamål. Det påtagliga
behovet av utbildning för vårdare inom familjevården, dagbarnvårdare,
torde emellertid kunna i viss mån tillgodoses ulan avvaktan på denna utredning,
då sådan utbildning synes kunna organiseras inom ramen för den
utbildning av vissa andra kategorier av vårdpersonal som redan bedrives

4

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 33 år 1966

genom arbetsmarknadsstyrelsen. Utskottet finner motionärernas förslag väl
motiverat. Utskottet kan även i övrigt ansluta sig till de av motionärerna
anförda synpunkterna och får således hemställa,

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna
1:342 och 11:408 i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller att
arbetsmarknadsstyrelsen får i uppdrag att i samråd med
socialstyrelsen och skolöverstyrelsen utarbeta kursplaner
och läroplaner för en grundutbildning av dagbarnsvårdare,
att om möjligt sådan utbildning påbörjas under innevarande
år samt att behovet av utökad utbildning av barnsamariter
beaktas.

Stockholm den 26 april 1966

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

HARALD J. SKOGLÖSA

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sörlin, Eric Gustaf Peterson, Enarsson*,
Hellebladh, Oscar Carlsson, Hedlund*, Nyman*, fru Hultell*, fru Elvy Olsson*,
herrar Helge Karlsson, Wååg och Johan Olsson*;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm*, herr Skoglösa, fru
Jäderberg, herrar Hamrin i Kalmar, Svensson i Kungälv*, Lundmark, Wikner*,
Nilsson i Bästekille, Nilsson i Agnäs, From och Josefson i Arrie.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.