Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 31 år 1966
1
Nr 31
Utlåtande i anledning av väckt motion om motverkande av rivning
av icke saneringsmogna bostadsfastigheter.
I en till allmänna beredningsutskottet hänvisad motion 11:788 av herrar
Sjönell och Eliasson i Sundborn hemställes, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam utredning samt förslag till innevarande
års riksdag rörande åtgärder för motverkande av rivning av icke saneringsmogna
bostadsfastigheter i enlighet med vad i motionen anföres.
I motionen framhålles att den särskilt i de större städerna pågående
saneringen av äldre bebyggelse också omfattar bostadsfastigheter som borde
kunna bibehållas ytterligare viss tid. Orsaken härtill torde enligt motionärerna
få sökas i förhållandena på hyresmarknaden. De äldre husen,
för vilka 1942 års grundhyror alltjämt gäller, lämnar en låg förräntning
och synes inte innefatta tillräckliga incitament till reparationer och förbättringar.
En ombyggnad eller förbättring ställer sig som alternativ till
nybyggnad oviss eller direkt ofördelaktig från förräntningssynpunkt.
Enligt motionärerna är det uppenbart att ett anstånd med rivning av bostadshus,
som ännu är funktionsdugliga, skulle vara till fördel för de
bostadssökande. Kan förbättringar och ombyggnader komma till stånd i
större utsträckning i det äldre bostadsbeståndet, kommer nämligen en större
del av nyproduktionen att innebära nettotillskott och en större tillgång
på bostäder.
Motionärerna anser inte, att orsakerna till det s. k. rivningsraseriet
kan elimineras inom ramen för det nuvarande hyresregleringssystemet.
Ett lämpligt tillvägagångssätt synes dem vara att på ett tidigt stadium
ta upp förhandlingar med vederbörande fastighetsägare om möjliga
alternativ till rivning. Hyresgästerna torde som regel vara beredda att betala
en sådan höjning av hyran som följer av en förbättring eller ombyggnad
av det äldre huset. Vid den föreslagna utredningen bör enligt motionärerna
de administrativa formerna och de åtgärder som kan erfordras på
hyreslagstiftningens område närmare prövas. Utredningen bör bedrivas så
skyndsamt att förslag i ärendet kan föreläggas innevarande års riksdag.
Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.
Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från bostadsstyrelsen,
Hyresgästernas riksförbund och Sveriges fastighetsägareförbund.
Bostadsstyrelsen redovisar i sitt yttrande en sammanställning av vissa
B ihan g till riksdagens protokoll 1966. 11 saml. Nr 31
2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 31 år 1966
statistiska uppgifter om den rivningsverksamhet som berör bostäder. Härav
framgår enligt styrelsen bl. a. att rivningen av bostadslägenheter ökat successivt
under den senaste tioårsperioden, att lägenheter utrustade med centralvärme,
wc och badrum utgjort en ringa del av de genom rivning avgångna
lägenheterna i såväl göteborgsregionen som i Malmö men mer omfattande,
eller under åren 1961—1964 omkring 10 % av hela antalet rivna
lägenheter, i Storstockholm samt att rivningsverksamheten under de senaste
åren, relativt sett, ej varit större än i övriga städer. Viss rivning av
modernt utrustade lägenheter i Storstockholm anges ha skett av kommersiella
skäl, och med hänsyn härtill och till bostadssituationen i storstadsområdena
anser styrelsen rivningsverksamheten höra följas med stor
uppmärksamhet. Styrelsen framhåller också att den i olika sammanhang
ställt sig positiv till åtgärder som syftar att underlätta ombyggnad av hus
som alternativ till rivning och nybyggnad samt anför vidare:
Ett flertal statliga utredningar arbetar f. n. med frågor som har samband
med ombyggnads- och saneringsverksamheten. Byggindustrialiseringsutredningen
utreder sålunda byggnadstekniska och byggnadsekonomiska problemställningar.
Hyreslagstiftningssakkunniga överväger frågan om en ny
hyreslag, som bl. a. skall ersätta den nuvarande hyresregleringslagen. Till
bostadspolitiska kommitténs uppgifter hör bl. a. att söka konstruera ett
sådant system för finansiering av hus som tillkommer i framtiden att någon
hyressplittring inte behöver uppkomma.
Såväl hyreslagstiftningssakkunniga som bostadspolitiska kommittén beräknas
bli färdiga med sitt arbete i år. Vidare bör nämnas att statens hyresråd
genom rundskrivelse den 18 januari 1965 har utfärdat anvisningar till
hyresnämnderna angående handläggning av ärenden som rör uppsägning
av hyresgäst vid planerad rivning. 1 cirkuläret fästes nämndernas uppmärksamhet
på önskvärdheten av att hyresnämnderna vid prövning av sådana
ärenden även beaktar om uppsägningen i belysning av bl. a. allmänna
synpunkter kan anses vara obillig. Hyresrådet erinrar därvid bl. a. om att
rivning även av yngre hus ibland kan vara oundgänglig med hänsyn till
stadsplanens utformning eller trafiktekniska förhållanden. Hyresnämnderna
uppmanas emellertid att särskilt uppmärksamma frågan huruvida
byggnad, som skall rivas utan att nämnda speciella skäl föreligger, kan anses
vara saneringsmogen. Vid bedömningen härav förutsättes nämnderna
samråda med vederbörande kommunala myndigheter. Lägenheter utrustade
med centralvärme, varmvatten och wc förutsättes därvid i allmänhet
kunna anses fortfarande brukbara för bostadsändamål. Av betydelse för
hyresnämndens bedömning bör även vara huruvida rivningen med hänsyn
till planerad nybyggnad kommer att medföra ett tillskott eller en förlust
i fråga om antalet bostadslägenheter i orten.
Innan erfarenheter vunnits av hyresnämndernas tillämpning av hyresrådets
ovan nämnda anvisningar och innan pågående statliga utredingar
slutförts, bör enligt bostadsstyrelsens mening ytterligare utredningar och
åtgärder avseende rivningsverksamheten icke företagas.
Hyresgästernas riksförbund anför bl. a.:
De utredningar beträffande rivningsfrekvensen, som företagits av bl. a.
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 31 år 1966 3
Stockholms stad, ger vid handen att grund helt saknas för talet om »rivningsraseri».
Tvärtom torde saneringsverksamheten i förhållande till behovet
ha haft en liten omfattning under hela efterkrigstiden. I den mån
icke saneringsmogna hus drabbats av rivningar, har detta i många fall
varit föranlett av kvarterssaneringar eller möjligheter till bättre utnyttjande
av de stadsplanemässiga förutsättningarna för en ökad exploatering
av tomtmarken. I vissa fall har rivning skett för att på tomten kunna inrymma
en ökad andel kommersiella lokaler.
I enstaka fall synes rivning ha företagits utan att ovan nämnda skäl
förelegat. Med hänsyn till bostadsbristen och möjligheterna att upprätthålla
en tillräckligt omfattande bostadsbyggnadsverksamhet i Stockholmsområdet
kan det självfallet ifrågasättas, om rivningar av relativt modern
bebyggelse bör ske av kommersiella skäl.
Förbundet vill framhålla att av hyresreglerande myndighet tillämpade
regler vid hyressättning i samband med ombyggnad och standardhöjning
ingalunda, som motionärerna föreställt sig, medför en snäv hyressättning.
I ett mycket stort antal fall kommer hyrorna efter ombyggnad att ligga
högre än för nybyggda lägenheter — i varje fall där dessa prissättes på
självkostnadsbas.
Förbundet erinrar vidare om det av bostadsstyrelsen omnämnda cirkuläret
från statens hyresråd och finner det ändamålsenligt att avvakta den
fortsatta verkan av cirkuläret, innan åtgärder av annan art tillgripes. I enlighet
härmed hemställes, att motionen lämnas utan åtgärd.
Fastighetsägareförbundet anför:
Förbundet delar motionärernas uppfattning att den omständigheten, att
fastighetsägarna icke erhåller tillfredsställande förräntning och kostnadstäckning
vid reparationer och förbättringar i det äldre bostadsbeståndet,
är en bidragande orsak till att rivning av vissa icke saneringsmogna bostadsfastigheter
kommer till stånd. Förbundet är också av den uppfattningen,
att det är angeläget att man inom den nuvarande hyresregleringens
ram vidtager åtgärder för att tillförsäkra fastighetsägaren en skälig förräntning
av det kapital som nedlägges vid genomförandet av standardförbättringsarbeten.
I hyresregleringslagen anges att hyresnämnden, när lägenhetens värde
avsevärt ökats genom ombyggnads- eller ändringsarbete eller för visst fall
föreligger annat skäl av därmed jämförlig betydelse, på framställning av
hyresvärden äger höja grundhyran till det belopp som därav föranledes
(3 § andra stycket). Vid prövning av sådana framställningar har emellertid
de hyresreglerande myndigheterna fäst stort avseende vid hyresgästernas
intresse att inte behöva betala högre hyra för mera än vad moderniseringen
verkligen kostat och därför i sådana ärenden ansett att lagen bör tillämpas
restriktivt. Detta har bl. a. tagit sig uttryck i att åtgärder, som av
hyresvärden utförts för alt förbättra lägenhetens standard, i många fall
inte ansetts utgöra sådant skäl för höjning av grundhyran som angivits
i 3 § andra stycket, vilket lett till alt hyresnämnden inte bifallit framställning
om höjning av hyran.
Även om det för många fastighetsägare varit möjligt att med biträde av
högt kvalificerad teknisk och juridisk sakkunskap komma till något så när
4
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 31 år 1966
tillfredsställande resultat, torde situationen för det stora flertalet ägare
av äldre fastigheter ha kommit att domineras av intrycket att modernisering
av byggnader kräver en kapitalinsats, för vilken förräntningen är
såväl osäker som otillräcklig.
Även om förbundet således i princip inte motsätter sig den av motionärerna
föreslagna utredningen, vill förbundet framhålla, att en utredning
av det aktuella slaget för närvarande icke torde vara aktuell, enär frågan
kommer att behandlas av den av Kungl. Maj:t den 26 april 1963 tillsatta
hyreslagstiftningskommittén.
Utskottet
I förevarande motion hemställes om skyndsam utredning rörande åtgärder
för motverkande av rivning av icke saneringsmogna bostadsfastigheter.
Motioner innefattande yrkande om åtgärder i samma hänseende har redan
prövats av årets riksdag, därvid på förslag av statsutskottet motionerna
lämnats utan bifall. I sitt av riksdagen godkända utlåtande (SU 1966:38)
anförde utskottet allenast, att det inte blivit övertygat om att viss av motionärerna
föreslagen ordning för saneringsverksamheten skulle främja
ombyggnad framför totalsanering.
Beträffande nu ifrågavarande utredningskrav vill utskottet erinra om
att frågan om rivning av bostadshus under slutet av år 1964 varit föremål
för övervägande inom Kungl. Maj :ts kansli. Resultatet av verkställd undersökning
redovisades i en inom inrikesdepartementet upprättad promemoria,
vilken remissbehandlades. Statens hyresråd förklarade i remissyttrande
att rådet vore berett att till hyresnämnderna utfärda anvisningar av
innebörd att nämnderna vid prövning av giltigheten av uppsägning, som
grundades på förestående rivning av fastighet, även skulle beakta huruvida
godtagbara skäl förelåg för rivningen i fråga. Inrikesministern fann att
den av hyresrådet anvisade utvägen borde prövas för att komma till rätta
med de förtida rivningarna, varefter hyresrådet i januari 1965 tillställde
hyresnämnderna det i bostadsstyrelsens och Hyresgästernas riksförbunds
remissyttranden ovan omnämnda cirkuläret.
Utskottet vill vidare erinra om att hyreslagstiftningssakkunniga f. n. utreder
frågan om en ny hyreslag, som bl. a. skall ersätta den nuvarande
hyresregleringslagen. Enligt sina direktiv har de sakkunniga att undersöka,
bland annat, vilka ändrade regler, som kan komma i fråga för att
möjliggöra en erforderlig anpassning av hyrorna till lägenheternas bruksvärde.
Om en dylik anpassning av hyrorna kommer till stånd, torde överväganden
av enbart ekonomisk natur mera sällan leda till rivning av icke
saneringsmogna fastigheter.
Innan erfarenheter vunnits av hyresnämndernas tillämpning av hyresrådets
ovan nämnda anvisningar och innan hyreslagstiftningssakkunniga
slutfört sitt utredningsuppdrag, bör enligt utskottets mening någon utred
-
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 31 år 1966 5
ning rörande ifrågavarande rivningsverksamhet icke företagas.
Med åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att motion 11:788 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 14 april 1966
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Möller*, Sörlin, Eric Gustaf Peterson,
Enarsson, Hellebladh, Svanström, Hedlund, Nyman, fru Hultell samt herr
Wååg;
från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, fru Jäderberg,
herrar Hamrin i Kalmar, Lundmark, Haglund, Rimås, Wikner, Nilsson i
Bästekille, Johansson i Växjö, fru Ekroth samt herrar Thylén och Josefson
i Arrie.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar Svanström, Johansson i Växjö och Josefson i Arrie, vilka ansett
att utskottet bort anföra och hemställa följande.
Bostadsbristen är ett utomordentligt allvarligt socialt problem. Ansträngningarna
att skapa utrymme för en ökande nyproduktion är betydande.
Därvid kommer lätt andra faktorer som direkt påverkar antalet tillgängliga
lägenheter i skymundan.
Den av motionärerna uppmärksammade rivningen av ur teknisk synpunkt
icke saneringsmogna bostadsfastigheter är en sådan faktor, som
allvarligt inskränker möjligheterna att snabbt öka det totala antalet lägenheter.
Förhållandena på hyresmarknaden är sådana, att den utgallring av det
äldre bostadsbeståndet som sker inte längre är ett resultat av en standardbedömning.
Den nu gällande prissättningen på hyresmarknaden leder till
att den ekonomiska saneringsmognaden inträder före den tekniska. Dessa
förhållanden är speciellt besvärliga i storstadsområdena, beroende på de
möjligheter till högre exploateringsgrad, som öppnar sig vid rivning av
relativt centralt belägna fastigheter.
6
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 31 är 1966
De åtgärder som hittills vidtagits för att förhindra denna utveckling har
tyvärr inte varit effektiva.
Utskottet anser det vara nödvändigt, att en utredning företages av dessa
frågor. Förslag bör kunna föreläggas redan årets riksdag i enlighet med
motionärernas önskemål.
Utskottet får således hemställa,
att riksdagen i anledning av motion 11:788 måtte i skrivelse till Kungl.
Maj :t anhålla om skyndsam utredning samt förslag till innevarande års
riksdag rörande åtgärder för motverkande av rivning av icke saneringsmogna
bostadsfastigheter.
Särskilt yttrande
av herr Enarsson, fru Hultell samt herrar Nilsson i Bästekille och Thylén.
Motionens yrkande överensstämmer med de synpunkter som vid tidigare
riksdagar framförts från vårt håll. Då vi trots detta icke yrkat bifall till
motionen får detta ses mot bakgrund av att den begärda utredningen ändå
torde komma till stånd inom ramen för andra arbetande utredningar.
Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1966
660870