Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 15 år 1966

1

Nr 15

Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder mot förgiftningsolyckor
bland barn.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna
1:103 av herr Eriksson, Karl-Erik, m. fl. och II: 151 av herr Andersson
i Örebro in. fl. anhålles, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte
hemställa om utredning angående vilka åtgärder som kan vidtagas för att
minska riskerna för förgiftningsolyckor hos barn, varvid särskilt bör övervägas
möjligheterna att använda en särskild skyddsförslutning för giftiga
eller eljest skadliga läkemedel och tekniska preparat.

I motionerna framhålles att det stora antalet nya läkemedel och hushållspreparat
särskilt för barnen medfört en ökad frekvens av förgiftningsolycksfall.
Föräldrar underskattar ofta barnens förmåga att komma åt preparaten,
och kunskapen om gällande föreskrifter för giftförvaring, innebörden i varningsföreskrifter
m. m. är bristfällig. Det brister också i säkerheten vid förvaringen
av mediciner och kemisk-tekniska preparat i hemmen.

I motionerna anföres vidare statistiska uppgifter utvisande antalet förfrågningar
vid giftinformationscentralen under åren 1961—1964 samt antalet
vid karolinska sjukhusets medicinska barnklinik behandlade förgiftningsfall
under samma tid. Båda sifferserierna utvisar att en betydande ökning
skett under ifrågavarande period.

Motionärerna framhåller att det inte synes realistiskt att genom upplysning
och propaganda lösa frågan om förgiftningsolycksfall bland barn utan
anser att man bör undersöka vilka åtgärder som är mest ändamålsenliga
för att motverka förgiftningsrisker. Av största intresse är enligt motionärernas
mening huruvida de typer av säkerhetsstängen och säkerhetslock
som konstruerats kan minska riskerna för att småbarn kommer åt innehållet
i burkar eller flaskor med giftigt eller eljest skadligt innehåll.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motion II: 141.

Utskottet har inhämtat yttranden över motionerna från medicinalstyrelsen,
giftnämnden, karolinska sjukhuset, Svenska röda korset och Folksam.

Medicinalstyrelsen anför bl. a.:

I syfte att förebygga förgiftningsolyckor hland barn har också under senare
år åtskilliga förslag framförts om bl. a. att förse förpackningar, innehållande
såväl flytande beredningar som även t. ex. tabletter med en förslutning,
som icke skulle kunna öppnas av små barn. En av vårt lands största
läkemedelsproducenter har sålunda försett ett antal av sina läkemedels 1

llihang till riksdagens protokoll 1966. 11 samt. Nr 15

2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 15 år 1!)66

förpackningar med två olika typer av säkerhetslock. Detta försök har dock
knappast varit framgångsrikt utan i stället har kritik försports från personer
utan den fingerfärdighet, som kräves för att öppna ifrågavarande förpackningar.
Inte heller har vederbörande företags aktiviteter direkt till
barnfamiljerna att förse innehavda förpackningar av läkemedel och hushållsgifter
med säkerhetsförslutningar hittills mötts av större förståelse.

Mot bakgrunden av det sagda torde man för närvarande icke kunna uppställa
som villkor, att burkar och flaskor med giftigt eller eljest skadligt
innehåll obligatoriskt skulle förses med något slags skyddsförslutning. Det
är dock enligt medicinalstyrelsens mening angeläget, att fabrikanternas försök
att lösa problemet med barnsäkra förpackningar stödes och stimuleras
och att centrala sjukvårdsberedningen inkopplas på uppgiften. Av än större
betydelse är emellertid att hindra barnen att komma i kontakt med läkemedel
och hälsofarliga varor genom att förvara dessa så, att barnen ej kan
komma åt dem, helst inlåsta. Sedan 1962 finnes ett standardiserat medicinskåp
för bostäder. Detta skåp, som är avsett att komplettera befintlig köksinredning
enligt svensk standard, är i första hand tänkt att monteras in i
väggskåp men kan även placeras separat.

Medicinalstyrelsen som initierat den av motionärerna omnämnda kampanjen
»Respekt för recept» har alltjämt den uppfattningen att upplysning
och propaganda är en väsentlig väg man måste beträda för att nå ett gott
resultat. Medicinalstyrelsen har också i samråd med giftnämnden, barnolycksfallskommittén
och Sveriges Färghandlares Riksförbund planerat att
under år 1966 utvidga sin upplysningsverksamhet att omfatta bl. a. även
kemisk-tekniska och likartade preparat genom en kampanj med motto »Läs
alltid på etiketten». Tillika anser styrelsen det angeläget att giftinformationscentralen,
som under uppbyggnadsåren huvudsakligen inriktat sin
verksamhet på att insamla och vidarebefordra information, i alltmera ökad
utsträckning får tillfälle att på olika sätt bidraga till att barnförgiftningarna
minskas.

Med hänsyn till det ovan sagda har medicinalstyrelsen icke kunnat finna,
att en särskild utredning angående åtgärder mot förgiftningsolyckor bland
barn skulle vara motiverad.

Giftnämnden anför bl. a.:

Under sin hittillsvarande verksamhet har giftnämnden framför allt vunnit
erfarenhet rörande emballage för giftiga varor i samband med prövning
av registreringsansökningar för bekämpningsmedel. Härvid har nämnden
fått ett starkt intryck av att emballageområdet, icke minst genom plastindustrins
verksamhet, f. n. är statt i mycket stark utveckling. Det torde därför
enligt nämndens mening vara angeläget, att grundreglerna om emballage
för de giftiga varorna bibehålls på sitt nuvarande allmänna plan, så att
tekniska framsteg i säkerhetsbefrämjande syfte stimuleras och snabbt kan
tillgodogöras. Såvitt nämnden i sin verksamhet kunnat finna har ej heller
sådana omständigheter inträffat efter tillkomsten av nuvarande lagstiftning,
att behov av kompletterande bestämmelser rörande emballage kan
anses föreligga. Nämnden bedömer det icke sannolikt, att en särskild utredning
skulle i någon nämnvärd grad ge ökad klarhet i hithörande frågekomplex.

Giftnämnden har erfarit, att byggstandardiseringen utarbetat standard
för medicinskåp (SIS 834116). Något motsvarande för förvaring av giftiga
tekniska preparat har icke kommit till stånd. Giftnämnden anser det bety -

3

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 15 år 1966

delsefullt, att sådan standard utarbetas, och finner det angeläget, att man
på lämpligt sätt sörjer för att standardiserade säkerhetsskåp får största möjliga
spridning. Det synes böra övervägas, om icke anordnande av sådana
utrymmen borde ställas som villkor vid beviljande av statliga bostadslån.
Giftnämnden har i särskilda skrivelser innevarande dag framfört dessa synpunkter
till bostadsstyrelsen och byggstandardiseringen. Giftnämnden anser
sålunda alt konstruktiva insatser kan göras för att förbättra förvaringsbetingelserna
för giftiga preparat. Vidare förmenar nämnden i motsats till
motionärerna att åtskilligt ännu står att vinna genom ökad upplysning och
propaganda. För att resultat skall kunna nås, krävs emellertid intensiva och
ofta upprepade kampanjer i press, radio och TV. Hittills har resurser icke
funnits härför i tillräcklig utsträckning. En viss förbättring synes emellertid
kunna förväntas i och med att medicinalstyrelsen inom ramen för ökade
anslag till hälsovårdsupplysning fått större möjligheter att bedriva sådana
kampanjer som här avses. Det kan tilläggas att ett visst samarbete äger
rum mellan medicinalstyrelsen och giftnämnden då det gäller upplysningsverksamhet
inom den berörda sektorn.

Karolinska sjukhuset, som hänvisar till yttranden som sjukhuset inhämtat
från chefen för militärapoteket, föreståndaren för giftinformationscentralen
och överläkaren vid barnmedicinska kliniken, professorn John Lind,
tillstyrker den begärda utredningen under framhållande att arbetet därvid
i första hand bör inriktas på att undersöka möjligheterna av en mer effektiv
upplysningsverksamhet.

Föreståndaren för giftinformationscentralen, i vars yttrande professor
Lind instämmer, ställer sig tveksamt till behovet av en speciell utredning.
Han finner intensifierade åtgärder för att minska förgiftningsolycksfallen
motiverade av ett flertal undersökningar, där det bedömts att två tredjedelar
av förgiftningarna kan förebyggas. Han anser vidare att motionärerna
gör en felaktig bedömning, när de anger att möjligheterna att använda
en speciell skyddsförslutning för de farliga preparaten särskilt bör undersökas
och förmenar att motionärerna undervärderar upplysningsverksamhetens
betydelse.

Beträffande giftinformationscentralens verksamhet anför han bl. a.:

I första hand skall centralen i samband med akuta förgiftningar lämna
information till läkare i hela landet, och även till allmänheten angående
tekniska preparats och läkemedels giftighet, de förgiftningssymtom,
som de kan framkalla, samt den behandling, som är motiverad vid förgiftningar.
För den svenska giftinformationscentralen liksom för de nu i de
flesta länder förekommande giftinformationscentraler är det en lika angelägen
uppgift att bedriva eu effektiv förgiftningsförebyggande verksamhet.
Under den hittillsvarande uppbyggningsfasen har centralen haft mycket begränsade
personella och ekonomiska resurser att engagera sig i den förgiftningsförebyggande
verksamheten. Det har varit absolut nödvändighet
alt i första hand tillgodose behovet av akutinformation vid förgiftningar.
För närvarande bedömer centralen det som sin viktigaste uppgift att skaffa
resurser för och aktivera eu intensifierad förgiflningsprofylax. Förgiftningarna
är den grupp, olycksfall, som lättast kan bli föremål för effektiv

1 j llihantj till riksdagens protokoll 1966. I t samt. Xr 16

4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 15 år 1966

profylaktisk verksamhet och där erfarenheter av stort värde för annan
olycksfallsprofylax kan vinnas. Att resultatet kan nås har bl. a. belysts av
erfarenheterna från de amerikanska giftinformationscentralerna. Man anser
i USA, att den viktigaste faktorn i det fortsatta förgiftningsförebyggande
arbetet är organisationer av typen giftinformationscentraler.

En väsentlig förutsättning för att intensifiera förgiftningsprofylaxen erhåller
giftinformationscentralen genom att Kungl. Maj :t genom SJUKA beviljat
anslag för ett avancerat rationaliseringsarbete med utnyttjande av
datatransmissionsteknik vid centralen, varvid de personella resurserna inom
en snar framtid kommer att kunna utnyttjas i större utsträckning i det förgiftningsförebyggande
arbetet. Dessutom har Kungl. Maj :t beviljat centralens
äskanden, som medför utökade ekonomiska resurser samt en extra
läkartjänst. Det är en förhoppning att ytterligare resurser skall erhållas för
ett utvidgat arbete med att minska riskerna för förgiftningsolycksfall hos
barn. Arbetet bör därvid taga hänsyn till framförallt tre faktorer: upplysningsverksamhet,
lagstiftning och särskilda skyddsanordningar.

Chefen för militärapoteket anför bl. a.:

Det synes finnas klar anledning till ökad uppmärksamhet åt den samhällsfara
som ligger i ökande förgiftningsfall bland barn. Militärapoteket
anser emellertid icke att det är lämpligt eller möjligt att genom lagstiftning
kräva mer eller mindre komplicerade förslutningsanordningar för
giftiga läkemedel och tekniska preparat. En mycket stor del av ifrågavarande
artiklar utgör f. ö. importvaror. Givetvis bör dock läkemedelsfabrikanterna
och andra berörda tillverkare uppmanas göra sina förpackningar så
»barnsäkra» som möjligt. Däremot kan utan tvekan stora vinster göras
genom upplysningskampanjer av olika slag bl. a. omfattande råd och upplysning
om förvaring av gifter i hemmen. Motionärerna synes ha klart underskattat
betydelsen av olika propagandaåtgärder. Militärapoteket vill i detta
sammanhang hänvisa till att utomlands, särskilt i Amerika, apoteken
tilldelats betydande informationsuppgifter på detta område.

Svenska röda korset framhåller att organisationen såsom medlem i samarbetskommittén
för kampen mot barnolycksfall sökt verka i den riktning
motionärerna strävar. Kommittén bedriver, förutom genom medverkan till
forskning i stort, sitt arbete längs två linjer: upplysning samt främjande
av tillverkning och försäljning av säkerhetsanordningar. Genom upplysning
via radio, TV, press, facktidskrifter, föredrag, trycksaker, film och
bildband söker kommittén sprida kännedom om de ämnen som kan vålla
skada såsom mediciner, tobak, kemisk-tekniska preparat m. m.

Röda korset redogör därefter för olika åtgärder från organisationens sida
i fråga om tillverkning och försäljning av säkerhetsanordningar såsom låsbara
medicinskåp, barnsäkra skåpstängen och flask- och burkförslutningar,
ävensom beträffande förekomsten av dylika säkerhetsanordningar. Om
dessa säkerhetsanordningar vore allmänt förekommande, skulle många
barnförgiftningar förhindras. Detta är emellertid av olika anledningar inte
fallet.

Bland förslag till åtgärder i motionernas syfte nämner Röda korset att

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 15 år 1966 5

vissa gifter eller eljest skadliga preparat obligatoriskt bör förses med barnsäkra
förslutningar och att i lag borde påbjudas att alla nya bostadslägenheter
skall innehålla ett låsbart medicinskåp.

Röda korset anser att en utredning enligt motionärernas förslag är önskvärd.
Härigenom skulle bättre förutsättningar skapas även för den omfattande
och fortlöpande upplysningsverksamhet som alltid torde erfordras.

Folksam anför bl. a.:

Förgiftningsrisken bland barn är betydande. Mycket talar för att förpackningarnas
konstruktion behöver undersökas ur säkerhetssynpunkt. Det
räcker emellertid inte med åtgärder av detta slag. I syfte att förebygga såväl
förgiftningar som olycksfall bland barnen är det också nödvändigt att
arkitekter och andra bostadsplanerare och byggfolk över huvud taget utformar
bostäder och förvaringsutrymmen på ett sådant sätt att riskerna för
barnen minskar. Dessa synpunkter har uppmärksammats av motionärerna.

Uppmärksamheten på förgiftningsrisken och olycksfallsrisken bland
barn behöver skärpas från de vuxnas sida. För detta är det uppenbart att
det behövs en intensifiering av den allmänna upplysningsverksamheten om
förgiftningsfaran för barn i det moderna samhället. Folksam har på detta
område i likhet med andra institutioner, företag och organisationer varit
engagerat i Samarbetskommittén mot Barnolycksfall, vilken under ett tiotal
år bedrivit en betydelsefull verksamhet.----

Folksam har även på eget initiativ organiserat viss upplysningsverksamhet.
Sålunda anslogs för ett par år sedan närmare 20 000 kr. för att iordningställa
en svensk version av en kanadensisk film om giftriskerna för
barn. Denna film, som kompletterades med ett svenskt avsnitt, finns tillgänglig
i ett ganska stort antal kopior och står till förfogande för alla institutioner
och organisationer som har intresse av att medverka i upplysningsverksamheten
på detta område. Behov föreligger dock säkerligen av
en ny film helt grundad på svenska erfarenheter.

Enligt Folksams uppfattning är det av stor vikt inte bara att en utredning
kommer till stånd utan även att den snabbt nog kommer att ge praktiska
resultat. Inte minst gäller detta om de offentliga myndigheternas engagemang.

Folksam vill alltså tillstyrka den av motionärerna föreslagna utredningen.

Gällande rätt

Den tidigare starkt splittrade lagstiftningen om läkemedel, gifter och
andra hälsofarliga varor samt bekämpningsmedel ersattes år 1962 av tre
grundläggande förordningar, läkemedelsförordningen, giftförordningen och
bekämpningsmcdelsförordningen, vilka alla trädde i kraft den 1 juli 1964.
Till förordningarna har fogats olika tillämpningsförfattningar.

Av intresse i förevarande sammanhang är främst bestämmelserna om
hantering, kontroll och tillsyn av läkemedel, gifter och andra hälsofarliga
ämnen.

6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 15 år 1966

Härutinnan stadgas i läkemedelsförordningen att vid handhavande, förvaring
och transport av läkemedel skall nödig aktsamhet iakttagas, så att
medlet icke åtkommes av obehörig eller på annat sätt kan vålla skada. Vidare
gäller att läkemedel, som icke längre är avsett att användas, skall
oskadliggöras samt att emballage, vari läkemedel varit inneslutet, och redskap,
som använts till läkemedel, skall handhavas så, att kvarvarande rester
av medlet icke kan förorsaka skada.

1 kungörelsen om tillämpningen av läkemedelsförordningen föreskrives
att den som annat än yrkesmässigt innehar läkemedel skall iakttaga, att
läkemedlet förvaras på sådant sätt att det icke kan åtkommas av barn, att
läkemedlet hålles väl avskilt såväl från livs- och njutningsmedel som från
rengöringsmedel och andra varor som äro farliga att förtära, att läkemedlet
sedan förpackning brutits om möjligt förvaras i det ursprungliga emballaget
och i varje fall icke i kärl, som på grund av sin sedvanliga användning
kan ge anledning till förväxling, samt att å förpackningen anbringad
etikett icke avlägsnas eller att påskrift å etiketten eller förpackningen icke
utplånas eller eljest görs oläslig.

Giftförordningen innehåller i fråga om hantering bl. a. att hälsofarlig
vara skall handhavas och förvaras så att de med varan förenade riskerna
i möjligaste mån begränsas. Om emballage och redskap ges enahanda stadgande
som i läkemedelsförordningen.

I kungörelsen om tillämpningen av giftförordningen stadgas att hälsofarlig
vara vid överlåtelse skall vara innesluten i förpackning, som kan anses
betryggande vid transport, förvaring och användning och som icke genom
sin utformning medför påtaglig risk för förväxling med andra varor,
särskilt med sådana avsedda till förtäring. Förpackningen skall vidare vara
märkt med bl. a. varans namn och uppgift om dess karaktär av gift
eller vådligt ämne, vissa uppgifter om säljare, tillverkare eller importör,
föreskrift att varan skall förvaras oåtkomlig för barn samt, beträffande
annan hälsofarlig vara än gift, uppgift om de med varan förbundna riskerna,
angivna i form av kortfattad varutext. De föreskrivna uppgifterna på
förpackningen skall vara avfattade på svenska språket samt på varaktigt
sätt anbringade på framträdande plats med i ögonen fallande text i tydlig
stilart. Uppgifterna skall genom färg, typografi eller dylikt tydligt skilja sig
från övrig text, som må förekomma på förpackningen.

Vid förvaring och annan hantering av hälsofarlig vara under icke yrkesmässiga
förhållanden skall särskilt iakttagas, att varan förvaras på sådant
sätt att den icke kan åtkommas av barn, att varan hålles väl avskild från
varor avsedda till förtäring, att varan sedan förpackning brutits om möjligt
förvaras i det ursprungliga emballaget och i varje fall icke i kärl som
på grund av sin sedvanliga användning kan giva anledning till förväxling,
att å förpackning anbringad märkning ej skadas eller utplånas samt att
meddelade varningsföreskrifter efterföljes.

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 15 år 1966 7

Med dagsböter straffas den som åsidosätter nödig aktsamhet a) vid hantering
av läkemedel eller hälsofarlig vara; b) vid handhavandet av emballage
eller redskap, som använts till läkemedel eller hälsofarlig vara. Begår
någon sådan gärning av oaktsamhet, vilken med hänsyn till omständigheterna
är att anse som ringa, skall han vara fri från ansvar. Är brottet grovt
må dömas till fängelse i högst ett år.

Utskottet

I förevarande motioner hemställes om utredning angående vilka åtgärder
som kan vidtagas för att minska riskerna för förgiftningsolyclcor bland
barn.

Hithörande problem har i väsentliga delar varit föremål för bedömande
i samband med tillkomsten av den lagstiftning, vars huvuddrag utskottet i
det föregående redovisat. I det betänkande av giftstadgeutredningen (SOU
1961: 41), varå samma lagstiftning grundades, konstaterades att den främsta
orsaken till de talrika förgiftningsolyckorna och förgiftningstillbuden
bland småbarn utgjordes av vårdslös förvaring av giftiga varor i hemmen.
Allmänhetens förvaring av giftiga varor motsvarade enligt vad utredningen
funnit icke ens lågt ställda anspråk på säkerhet. Man stod emellertid
här inför ett säkerhetsproblem, som inte kunde lösas enbart genom lagstiftning.
De nya författningarna kom därför att i nu ifrågavarande hänseenden
upptaga mer allmänt hållna stadganden, syftande främst till att begränsa
riskerna vid förvaring.

Antalet olycksfall bland barn bar emellertid fortsatt att stiga efter den
nya lagstiftningens tillkomst, och motionärernas farhågor, att den skrämmande
ökningen ej kan förväntas avta, synes högst berättigade.

I syfte att motverka en sådan utveckling har 1962 års familjeberedning
tagit upp problemen kring barnolycksfallen till granskning. För närvarande
utarbetas en promemoria angående de olycksfall bland barn som inträffar
i hemmen eller i hemmens omedelbara närhet. Promemorian beräknas
bli färdigställd under innevarande år.

Utskottet anser att resultatet av beredningens arbete, vari uppenbarligen
frågor om förgiftningsolyckorna spelar en betydande roll, bör avvaktas innan
en utredning av det slag motionärerna önskar ifrågasättes. Detta får
dock inte innebära att minskad uppmärksamhet nu ägnas hithörande spörsmål.
Fastmera är det ytterst angeläget att utvecklingen noggrant följes och
att alla möjligheter att förebygga ytterligare olycksfall blir tillvaratagna
utan tidsutdräkt.

Med hänsyn till frågornas vikt vill utskottet icke underlåta att på grundval
av sin behandling av ärendet här framföra vissa förslag till åtgärder som
redan nu kan bedömas vara av värde för förebyggandet av ytterligare förgift
ningsolycksfall.

8 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 15 år 1966

I detta hänseende vill utskottet till en början framhålla vikten av att berörda
intressenter inom näringslivet såsom fabrikanter av läkemedel och
kemisk-tekniska preparat och tillverkare av emballage verkar för ökad användning
av mer barnsäkra förpackningstyper. De mindre goda erfarenheterna
av hittills gjorda försök med olika typer av burklock och flaskförslutningar
får icke verka avskräckande utan nya vägar bör prövas. Vidare
bör tillses att standardiserade medicin-, städ- och diskbänkskåp av sådan
typ att de inte kan öppnas av barn får största möjliga användning. Ett
stort ansvar vilar härvidlag på arkitekter och byggföretag, vilka bör stimuleras
till ytterligare forskning och nya initiativ på detta område. Anmärkas
må att giftnämnden samtidigt med sitt remissvar till utskottet i
särskilda skrivelser till bostadsstyrelsen och Byggstandardiseringen framfört
synpunkten, att det bör övervägas om inte anordnandet av dylika skåp
borde ställas som villkor vid beviljande av statliga bostadslån. Som medicinalstyrelsen
anfört torde också centrala sjukvårdsberedningen kunna inkopplas
på dessa uppgifter. Även statens institut för konsumentfrågor och
statens konsumentråd bör enligt utskottets mening härvidlag kunna fylla
viktiga funktioner.

I första hand torde dock strävandena böra inriktas på att genom ökad
upplysning och propaganda göra föräldrar och andra som har tillsyn över
barn medvetna om förgiftningsriskerna och hos dem inpränta vikten av att
förvara läkemedel, gifter och kemikalier utom räckhåll för barnen samt
över huvud taget iakttaga skärpt försiktighet vid handhavandet av dessa
och liknande ämnen. För att resultat skall nås på denna väg krävs emellertid
såväl intensiva och ofta upprepade kampanjer som kontinuerlig propaganda
genom TV, press, radio, filmförevisning, föredrag och utställningar.
Ett steg i förstnämnda hänseende är den av medicinalstyrelsen i samråd
med andra organ planerade kampanjen med motto »Läs alltid på etiketten».
Också den upplysningsverksamhet som bedrives av samarbetskommittén
mot barnolycksfall och vissa försäkringsbolag bör stödjas och utbyggas. I
fråga om den mer kontinuerliga påverkan har efterföljansvärda initiativ
tagits av bl. a. giftinformationscentralen genom undervisning av nyblivna
mödrar i barnavårdscentralernas regi. Information i liknande former synes
även kunna ges i barnstugor, skolor och på arbetsplatser. Också för
apoteken borde finnas stora möjligheter att på olika sätt påverka allmänhetens
inställning till hithörande frågor. Utskottet vill slutligen betona vikten
av att frågan om en samordning genom lämpligt organ av strävandena
på förevarande område blir uppmärksammad och att myndigheter och institutioner
erhåller tillräckliga resurser för sådan verksamhet som här
skisserats. Icke minst angeläget är att giftinformationscentralens verksamhet
utbygges och intensifieras. Erfarenheterna från utlandet synes visa att
en institution av denna typ är en mycket viktig faktor i det förgiftningsförebyggande
arbetet.

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 15 år 1966 9

Utskottet anser sig sålunda icke böra tillstyrka den av motionärerna begärda
utredningen men vill med hänsyn till de behandlade frågornas vikt
hemställa,

att riksdagen i anledning av motionerna I: 103 och II:
141 i skrivelse till Ivungl. Maj :t giver till känna vad utskottet
anfört.

Stockholm den 15 mars 1966

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Möller, Sörlin, Enarsson, Hellebladh,
Svanström, Hedlund, Nyman, Helge Karlsson, Wååg, Blomquist och Wirtén*; från

andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, fru Jäderberg, herrar
Lundmark, Wikner, Nilsson i Bästekille, Westberg och Nordgren, fru
Hörnlund*, herr Johansson i Växjö, fru Ekroth samt herrar Andersson i
Örebro och Johansson i Skärstad*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

MARCUS BOKTH. STHLM 1966 660034