Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr .18 år 1966
1
Nr 38
Utlåtande i anledning au väckta motioner angående hushållspraktik.
I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna
1:629 av fru Olsson, Elvy, och herr Gustafsson, Nils-Eric, och 11:780 av
herr Johansson i Växjö hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte anhålla om utredning angående hushållspraktikanternas arbetstider
och arbetsförhållanden samt angående innehållet i praktiken i
enlighet med vad i motionerna anföres.
I motionerna framhålles att en mer eller mindre omfattande praktiktjänst
krävs för utbildning inom ett stort antal yrken. Till dem som har
lång praktiktid hör sjuksköterskor, harnsköterskor, hemvårdarinnor, ekonomiföreståndare
och hushållslärare.
Vad gäller hushållspraktik får enligt motionärerna praktikanten under
sin praktiktid i många fall räknas som familjemedlem, vilket kan leda till
att hon även under sin fritid är beroende av arbetsgivaren. Detta kan i sin
tur medföra att praktikanten får utföra oavlönat arbete på sin fritid, något
som inte får förekomma enligt hembiträdeslagen. Praktikanten är emellertid
så beroende av positiva relationer till sin arbetsgivare att hon inte alltid
vågar utnyttja sina lagliga möjligheter. Frågan om praktikanternas arbetstider
och löneförhållanden hör därför utredas.
Även frågan om innehållet i hushållspraktikanternas praktik hör enligt
motionärernas mening bli föremål för översyn. Målsättningen att praktikanterna
skall få syssla med olika slag av arbetsuppgifter uppfylls i många
fall inte. Det händer att praktikanter under så gott som hela praktiktiden
endast får syssla med en begränsad del av arbetsuppgifterna i hemmet eller
på institutionen.
Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motion 1:629.
Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från arbetsmarknadsstyrelsen,
skolöverstyrelsen, Tjänstemännens centralorganisation (TCO),
Landsorganisationen i Sverige (LO) och seminariet för huslig utbildning.
Arbetsmarknadsstyrelsen anför bl. a.:
I betänkandet Praktik- och feriearbetsförmedling (SOU 1965:7) har det
totala årliga antalet praktikanter inom hem- och storhushåll angetts till ca
10 000.
Praktikanterna i hem- och bushåll möts av en aktiv efterfrågan från
praktikgivarnas sida dels annonsvägen, dels genom arbetsförmedlingen.
Il i han g till riksdagens protokoll 1966. 11 sand. Nr .18
2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 38 år 1966
Förmedlingen av hushållsplatser är lielt integrerad med övrig förmedlingsverksamhet.
Möjligheter saknas därför att beräkna hur stor del av förmedlingsverksamheten
inom husligt arbete som avser alt tillgodose behov av
praktik. Endast något hundratal som praktikplatser anmälda anställningar
rapporterades som tillsatta inom det husliga arbetet år 1965.
1962-års utredning för översyn av hembiträdeslagstiftningen bär i början
av år 1965 låtit genomföra en undersökning om de husligt anställda i
Sverige. (Statistiska Centralbyrån P 444). Enligt undersökningen uppgick
det totala antalet anställda, som hade minst 25 timmars arbetsvecka hos
samma arbetsgivare till 51 000 och 29 000 av dessa betecknades såsom hembiträden.
Hembiträdena var till övervägande delen mycket unga. Tre fjärdedelar
av dem var under 21 år och närmare en tredjedel hade ännu ej fyllt
17 år. Av hembiträdena under 21 år uppgav mer än 80 % att de ej hade för
avsikt att fortsätta inom yrket och flertalet tänkte sluta redan inom ett år.
Enligt uppgifter från arbetsgivarna var 15 % av samtliga hembiträden och
18 % av hembiträdena under 21 år anställda såsom praktikanter, under det
att endast 12 % av hembiträdena själva (under 21 år) uppgav sig vara praktikanter.
Planer på fortsatt utbildning redovisades i ungefär lika stor omfattning
av grupperna »hembiträden» och »praktikanter». De statistiska
uppgifterna ger sålunda ej klart besked om hur många personer som tagit
husligt arbete i syfte att skaffa sig erforderlig praktik för inträde vid läroanstalt.
Enligt ovannämnda undersökning hade hembiträdena i stor utsträckning
en arbetstid som översteg vad som gäller för arbetstagare i allmänhet. Bruttoarbetstiden
per vecka omfattade upp till 45 timmar för 26 % av hembiträdena,
mellan 45—60 timmar för 50 % och mer än 60 timmar för 19 %
(från 5 % av hembiträdena saknas uppgift). Missnöje med arbetstiderna
eller över huvud taget med arbetsförhållandena har endast angivits i ett
fåtal fall av dem som sagt sig vilja sluta med husligt arbete för att skaffa
sig vidareutbildning. Många av dessa ser troligen inte på det husliga arbetet
som ett yrke, som de vill fortsätta i, utan som arbetsuppgifter, som de är
beredda att lämna så snart de erhållit tillräcklig praktiktid.
Avslutningsvis vill styrelsen framhålla att i enlighet med förslag i ovannämnda
betänkande om Praktik- och feriearbetsförmedling kommer ett fortlöpande
samarbete i praktikärenden att upprätthållas mellan länsarbetsnämnder
och skolmyndigheter och att frågan om hembiträdenas (och praktikanternas)
arbetstidsförhållanden in. in. kommer att behandlas i den nu
pågående utredningen angående översyn av hembiträdeslagstiftningen.
Skolöverstyrelsen anför:
Skolöverstyrelsen är medveten om att det system med praktiktjänstgöring,
som för närvarande tillämpas inom vissa utbildningar, kan medföra
risk för vissa olägenheter.
Skolöverstyrelsen vill emellertid erinra om att viss utredning pågår inom
skolöverstyrelsen beträffande ekonomiföreståndarutbildningen, att skolöverstyrelsen
i sitt remissvar tillstyrkt lärarutbildningssakkunnigas förslag
om utredning angående bl. a. hushållslärarutbildningen, samt att en översyn
av samtliga läroplaner för i motionerna berörda områden för närvarande
pågår inom överstyrelsen. Vad angår sjuksköterskeutbildningen uppställs
ej krav på hushållspraktik i den nya läroplan som successivt införs från och
med innevarande år.
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 38 år 1966 Ii
Med hänvisning till dessa förhållanden samt till att överstyrelsen ännu
ej tagit ställning till yrkesutbildningsberedningens betänkande avstyrker
överstyrelsen den i motionerna begärda utredningen angående hushållspraktikanternas
arbetstider och arbetsförhållanden m. in.
TCO anför bl. a.:
Då praktik kan karakteriseras som en särskild form för inhämtande av
vissa kunskaper bör också i princip sanuna krav ställas på praktik som på
utbildning. Att praktikanter utnyttjas som underbetald arbetskraft måste
anses som ett allvarligt missförhållande och praktiktjänstgöring får inte
vara ett medel för en arbetsgivare att sätta hembiträdeslagen ur spel.
Den speciella form av praktik det här gäller, dvs. miljöpraktik, innebär
i sig en begränsning som studieform, då den äger rum utan handledning
och systematisk omflyttning till olika arbetsuppgifter. Den kan dock ge
eu viss kunskap om den sociala miljön på en viss arbetsplats, men innebär
endast i begränsad utsträckning konkret yrkesträning.
Med hänsyn till de förhållanden som relateras i motionen och till TCO:s
kommentarer ovan ansluter sig TCO till den hemställan om utredning angående
hushållspraktik som frainföres i motionen. TCO vill emellertid i
sammanhanget hänvisa till yrkesutbildningsberedningens förslag om nya
grundutbildningar för de husliga och vårdande yrkena. Dessa grundutbildningar
kan förutsättas till stor del komma att ersätta den nuvarande miljöpraktiken.
Utredningen i denna fråga bör därför ske i nära samverkan med
yrkesutbildningsberedningen.
LO ifrågasätter om det är befogat med eu särskild utredning i enlighet
med motionärernas önskan med hänvisning till att formerna för framtida
praktik inom utbildningens område blir föremål för behandling av yrkesutbildningsberedningen
i dess kommande betänkande, vilka LO utgår ifrån
kommer att bli föremål för sedvanlig remissbehandling.
Rektorn vid seminariet för huslig utbildning anför:
Den praktik som de blivande eleverna enligt seminariets stadga obligatoriskt
måste genomföra för att kunna antagas vid seminariet har alltid
varit svårbemästrad.
Tidigare krävdes att praktiken förlädes till av seminariet så kallat »godkända
hem» under viss kontroll från seminariets sida.
Vid seminariernas omorganisation 1961 upphävdes kravet på kontroll av
praktikhem. Detta innebar i vissa avseenden en given förbättring.
Kan en utredning på något sätt förbättra förhållandena är den givetvis
önskvärd.
Härutöver har yttrande inkommit från Blivande lärares riksförbund
(BLR) vari anföres:
De förhållanden beträffande praktikanternas arbetssituation, som beskrives
i motionen, är välbekanta för de lärarkandidater som genomgår
lärarutbildning vid seminarier för huslig utbildning och förskoleseminarier.
BLR vill understryka att de påpekanden som göres gentemot de ekonomiska
villkoren, kvalitén på praktiken och beroendeförhållande till arbetsgivaren
överensstämmer helt med de erfarenheter som berörda lärarkandidater
har från sin obligatoriska förpraktik.
4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 38 år 1966
På grundval av dessa icke tillfredsställande förhållanden hemställer motionärerna
om utredning angående hushållspraktikanternas arbetstider och
arbetsförhållanden samt beträffande innehållet i praktiken.
För lärarkandidaterna synes det mera angeläget och ändamålsenligare
att en utredning beträffande all slags förpraktik kommer till stånd. Det
är därvid BLR:s förhoppning att all praktikutbildning skall komma att
förläggas till utbildningstiden vid respektive skolor. En sådan anordning
skulle medföra garantier för en förbättrad handledning och ett riktigare
innehåll i praktikutbildningen. Tiderna för denna miljöpraktik skulle därmed
också kunna förkortas avsevärt.
Intill dess en dylik önskvärd översyn kan komma till stånd torde dock
en utredning om enbart hushållspraktiken kunna komma att visa på det
angelägna i, att hela praktikfältet ses över särskilt vad gäller förpraktik
till lärarutbildningar.
Utskottet
I förevarande motioner hemställes om utredning rörande hushållspraktikanters
arbetstider och arbetsförhållanden samt angående hushållspraktikens
innehåll.
Den grupp av praktikanter som ifrågavarande motioner tager sikte på
torde i de allra flesta fall innefattas i den kategori husligt anställda, på
vilka hembiträdeslagen är tillämplig. Detta förhållande innebär i och för
sig en viss garanti för rimliga anställnings- och arbetsförhållanden. I många
fall torde dock som motionärerna framhållit beroendeställningen mellan
praktikant och arbetsgivare leda till att nämnda lags bestämmelser till skydd
för den anställde sätts ur spel med åtföljande försämring av praktikantens
villkor med avseende på t. ex. lön, semester och arbetstider. Utskottet delar
motionärernas uppfattning om behovet av åtgärder för att komma till rätta
med dessa förhållanden.
I viss utsträckning torde delta syfte kunna tillgodoses vid den översyn
av hembiträdeslagstiftningen som företages av särskilda sakkunniga enligt
Kungl. Maj :ts uppdrag. Utredningens arbete beräknas enligt årets riksdagsberättelse
bli slutfört under innevarande år. Dock kan, enligt vad utskottet
erfarit, en viss tidsförskjutning bli följden av en planerad samordning
med arbetstidskommittens verksamhet.
I fråga om innehållet i praktiktjänstgöringen vill utskottet erinra om
alt skolöverstyrelsen i sitt remissyttrande till utskottet uppgivit att en översyn
för närvarande pågår inom överstyrelsen av samtliga läroplaner som
beröres av motionerna. Vidare bör framhållas att yrkesutbildningsberedningen
i sitt nyligen avgivna betänkande angående yrkesutbildningen (SOU
1966:3) framlagt förslag om grundutbildningen för husligt arbete och för
vårdområdet, vilka, därest de skulle genomföras, torde komma att innebära
att praktikutbildning för nu ifrågavarande yrkeskategorier i viss utsträckning
ersättes av utbildning inom yrkesskolans ram, en utveckling
som synes innefatta garantier såväl för en förbättrad handledning som för
5
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 38 år 1966
ett mer allsidigt och ändamålsenligt innehåll i praktiktjänstgöringen.
Enligt utskottets mening bör resultatet av hembiträdesutredningens arbete
och den fortsatta behandlingen av yrkesutbildningens betänkande avvaktas
innan en utredning i motionernas syfte ifrågasättes.
På grund av det anförda får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna 1:629 och 11:780 icke må
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 3 maj 1966
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
HARALD J. SKOGLÖSA
Närvarande:
från första kammaren: herrar Möller, Sörlin*, Hellebladh, Oscar Carlsson,
Hubinette, Yngve Person*, Axel Kristiansson*, Helge Karlsson, Kilsmo*
och Sörenson*;
från andra kammaren: herr Skoglösa, fru Jäderberg, herrar Hamrin
i Kalmar, Lundmark*, Haglund, Rimås, Nilsson i Bästekille, Svanberg* och
Nilsson i Agnäs, fru Ekroth* samt herr Josefson i Arrie*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
ESSELTE AB. STHLM «•
014780