RIKSDAGENS

PROTOKOLL

Nr 25 ANDRA KAMMAREN

18—19 maj

1965

Debatter in. m.

Tisdagen den 18 maj

, Sid.

Svar på frågor av:

herr Hedin ang. Sveriges anslutning till internationell överenskommelse
om bekämpande av pornografiska publikationer....... 5

herr Sjöholm ang. höjning av existensminimum................... 6

herr Nilsson i Bästekille ang. amorteringssparandet............... 10

herr Westberg ang. kreditförsörjningen för bostadsproduktionen.... 10

herr Hermansson ang. åtgärder mot prisstegringar................ 12

Svar på interpellationer av:

fru Löfqvist ang. åtgärder för att åstadkomma ett effektivt träskydd 18

fröken Andersson i Strängnäs ang. förvaringen av järnvägsmuseets

samlingar..................................................

herr Nordgren ang. disciplinsituationen inom det obligatoriska skol -

väsendet.................................................. 2 7

herr Lorentzon ang. åtgärder för att förlägga en ersättningsindustri

till Ådalsområdet........................................... 35

Meddelande om enkel fråga av

herr Nilsson i Bästekille ang. viss skattelättnad vid amorteringssparande.
..............................................

Onsdagen den 19 maj fm.

Meddelande ang. plena.......................................... 41

Förordning om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar........ 42

Fortsatt giltighet av lagen om hyresreglering m. m., m. m........... 71

Grundläggande bestämmelser om statstjänstemännens rättsställning

samt reform av de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt m.m... 104
1 — Andra kammarens protokoll 1965. Nr 25

Nr 25

Innehåll

Sid.

Onsdagen den 19 maj em.

Grundläggand: bestämmelser om statstjänstemannens rättsställning
samt reform av de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt m.m.. .

(forts.)......................... 126

Meddelande ang. plena.......................................... 149

Ändring i lagen om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna

handlingar................................................... 149

Anslag till investeringar i försvarets fabriksfond m. m.............. 168

Anslag till högre utbildning och forskning:

Uppsala universitet: Avlöningar................................ 169

Lunds universitet: Avlöningar................................... 179

Göteborgs universitet: Avlöningar.............................. 180

Stockholms universitet: Avlöningar............................. 182

Umeå universitet: Avlöningar.................................. 187

Karolinska mediko-kirurgiskä institutet: Avlöningar............... 188

Socialhögskolan i Stockholm: Avlöningar........................ 193

Bidrag till Svenska diakonsällskapets sociala utbildningsverksamhet 194

Anslag till statskontoret m. m. och statens datamaskinfond.......... 200

Yissa ändringar i statliga avlönings- och pensionsreglementen, m. m.. . 203
Meddelande om enkla frågor av:

herr Larsson i Norderön ang. delningstalet vid undervisning på grundskolans
skogliga linje..................................... 207

herr Heckscher ang. den planerade debatten om »Storbritannien,

EFTA och EEC»........................................... 207

herr Börjesson i Falköping ang. stämpelskatten å inteckning....... 207

fröken Wetterström ang. åtgärder mot vissa smittorisker.......... 207

Samtliga avgjorda ärenden
Onsdagen den 19 maj fm.

Statsutskottets memorial nr 87, om anslag till Statens mentalsjukhus:

Avlöningar (gemensam omröstning)............................. 40

-— utlåtande nr 97, ang. förordning om statsbidrag till byggande av

tunnelbana................................................. 41

— nr 98, om anslag på tilläggsstat II till Förvärv av vissa fastigheter i

Gamla stan i Stockholm. . ..............."..................... 41

Bevillningsutskottets betänkande nr 30, ang. förordning om särskild

skatteberäkning i vissa fall för makar.......................... 42

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26, ang. fortsatt giltighet av lagen om
hyresreglering m. m., m. m., om avveckling av hyresregleringen och
hyreskontrollen, om bevarande av värdefull äldre stadsbebyggelse,
om motverkande av rivning av icke saneringsmogna fastigheter, om

Innehåll

Nr 25

Std.

åtgärder för att underlätta sanering av äldre byggnadsbestånd samt
om kontroll av överlåtelse av bostadsrätt vid förvärv å exekutiv auktion.
....................................................... 71

Onsdagen den 19 maj em.

Konstitutionsutskottets memorial nr 29, ang. vissa vilande förslag till
ändringar i grundlagarna..................................... 126

Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande nr 1, ang.
reform av de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt m. m. ... 126

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 30, ang. ändring i lagen om inskränkningar
i rätten att utbekomma allmänna handlingar............. 149

Statsutskottets memorial nr 85, ang. allmän beredskapsstat........... 168

— nr 86, ang. uppskov med behandlingen av vissa ärenden.......... 168

— utlåtande nr 88, ang. medelsbehovet för försvarsstabens verksamhet 168

— nr 89, ang. anslag till investeringar i försvarets fabriksfond in. m. .. 168

— nr 90, om anslag till högre utbildning och forskning.............. 169

— nr 91, ang. anslag till statskontoret m. m. och statens datamaskinfond.
...................................................... 200

— nr 92, ang. bemyndigande för Kungl. Maj:t att i visst fall avstå allmänna
arvsfondens rätt till arv............................... 203

— nr 93, ang. vissa ändringar i statliga avlönings- och pensionsregle menten,

m. m............................................... 203

fii'' 7 A

!> r«4 ? >a«i in yai&ffätt n tlglvMiijii t.h: tf!

,Snn /iiirÅ''<s -> k- nu- '' ’ yh /••< vt:<l»n >•••’'';•! om

...... . . . . ................... . . ..............

.ms j»m a**jjaÄ>»5iO

i. SJf.if i''j>. ‘ifMIflfi/ <■,* .»Jn;''A«V\IV.lV»iVn\h''tm> A

......... ........:...... i/. : iyijVMili;

. '' Atieyf.V iVÄHU'''' »V.>‘ • I -i r - • >. iW,>.v v''

		.Vi -iJii''		löl			■till	i <1 •''''»*		!t i O	; *>''i
	i i»	ii ;<tv t			.*5/1 y :<));	.*li i -r-	fril;	i«bu A -AV-''--A’.••			Av
			. ; A-			nin	M..4	•»-.! bf 4it, 1!\*J i;
*5 ’•• . . .			. Jfc''''.}i ''	i'' it.;		.un*<		•iti bimYfrrm?			’■ v ä »av <■''
		. . H	•> •• i /		.			■>ii: .
	H?	•it tf	ji >''		■w I»	■jtte!	ol; /fn !•''>	•vf n	h? •.	till
s;*''t •. . . r	.''t	• i ''yifJti,	fl". .		rK»i i .''t''	!J 1*^:1	«/u; fU.* n>: .	... T K	;P4	-•
			\ '' \<vA-	r j* *	..	:?<i 11?	». i.		!• f*''	a)»>	! n
	y.iuu *1	■;: ;		.. it • 1 !•*			> i:.» v.il''2n>; .	^ • *\	.ro	m
										.hi
^ f f•.		■. •'',»;* ;	i It, J		A						}/’
fc‘rl.....		.....j						1 i lV: • '' >fK>3V	^ Q
- i m,-	>IJ	tU,<. ''’;.f	/\|’M'' --■[llillill ,	ur;:!jr ;	!r> i :		•''Vi»'' ,!	•tni .		Ut ■
‘ ;> i . . . /								. .fn .			»* It

Tisdagen den 18 maj 1965

Nr 25

Tisdagen den 18 maj

Kl. 15.30

Förhandlingarna vid detta sammanträde
leddes av herr andre vice talmannen.

§ 1

Svar på fråga ang. Sveriges anslutning
till internationell överenskommelse om
bekämpande av pornografiska publikationer Ordet

lämnades på begäran till

Hans excellens herr ministern för utrikes
ärendena NILSSON, som yttrade:

Herr talman! Herr Carl Eric Hedin
har frågat mig om jag vill medverka
till att Sverige i likhet med bl. a. våra
grannländer ansluter sig till den internationella
överenskommelsen om bekämpande
av spridningen av och handeln
med pornografiska publikationer,
träffad i Geneve den 12 september 1923
samt ändrad i Lake Success den 12 november
1947.

Härpå vill jag svara att Sverige inte
anslutit sig till 1923 års konvention,
enär vår tidigare liksom nu gällande
strafflagstiftning inte täckte och inte
täcker alla de gärningar, som staterna
åtager sig att straffbelägga enligt konventionen.
Svensk ratifikation skulle
alltså kräva ändring i brottsbalken, som
trädde i kraft 1 januari i år, och därutöver
även i tryckfrihetsförordningen.

Vidare anförde:

Herr HEDIN (h):

Herr talman! Jag ber att få tacka utrikesministern
för svaret på min fråga.
Jag hade nog hoppats på ett mera positivt
svar, i synnerhet som jag tror
mig veta att utrikesministern i stort
sett delar den oro som jag känner över

den allt rikare floran av pornografiska
alster som sprids i vårt land och som
dessutom slussas ut över våra gränser.
Vi fick ett färskt exempel på det i fredags,
då en pornograficentral sprängdes
av stockholmspolisen. Vi behöver
skydda vår ungdom bättre än vi nu gör
mot allt som kan verka förråande och
locka till ett sedeslöst liv. I detta avseende
skulle vi verkligen behöva förbättra
vårt anseende, som är mycket
skamfilat, i utlandet. Därför tror jag
det vore värdefullt om vi kunde möjliggöra
en svensk anslutning till denna
konvention. Bl. a. skulle vårt ansvarsförhållande
i fråga om export och import
av pornografiska alster bli klarare
än nu.

Man blir ju litet förvånad över uttalandet
att vi inte skulle kunna ansluta
oss, när man ser att så gott som alla
länder i Europa utom Sverige är anslutna
till denna konvention. Jag vill
därför fråga utrikesministern, i vilket
avseende denna konvention strider mot
vår lagstiftning. Jag skulle vilja ha ett
svar som åtminstone är något mera preciserat
än det svar som utrikesministern
nyss lämnade.

Vidare kanske jag kan få ett direkt
svar på min fråga om utrikesministern
ändå inte vill medverka till åtgärder
som gör det möjligt för oss att ansluta
oss till konventionen.

Hans excellens herr ministern för utrikes
ärendena NILSSON:

Herr talman! Herr Hedin vet väl att
vi i allmänhet har en realistisk syn på
tingen i politiskt avseende och givetvis
också när det gäller den angelägenhet
varom han här har frågat.

För det första vill jag kraftigt understryka
att om vi skulle ge vår anslut -

Nr 25

Tisdagen den 18 maj 1965

Svar på fråga ang. höjning av existensminimum

ning till konventionen och om vi skulle
gå med på en ratifikation, så bör det ju
i detta fall liksom i alla andra frågor
ligga allvar bakom en sådan handling.
En anslutning till konventionen skulle
alltså, som jag redan sagt, vara förpliktande
för vår lagstiftning här hemma.
Innan vi har vidtagit de ändringar som
gör det möjligt för oss att på ett riktigt
och hederligt sätt ansluta oss till konventionen,
anser jag inte att vi skall
företaga något dylikt.

För det andra vill jag erinra frågeställaren
om att det är mer än 40 år
sedan konventionen kom till. Åsikterna
här i landet om vad som kan anses såra
tukt och sedlighet har sedan dess förvisso
undergått förändringar. Detta har
inte minst den senaste tidens diskussioner
visat. När vi inte för 40 år sedan
var beredda att skärpa vår lagstiftning
för att bringa den i överensstämmelse
med konventionen, så anser jag
personligen att det är osannolikt att vi
skulle göra det nu.

Herr HEDIN (h):

Herr talman! I artikel 4 i konventionen
står det: »De av de fördragslutande
parterna, vars lagstiftning för närvarande
inte ger möjligheter att sätta
den nuvarande överenskommelsen i
kraft, åtager sig att vidtaga, eller föreslå
sina respektive lagstiftande organ,
nödvändiga åtgärder i detta syfte.»

Jag tycker att man borde kunna överväga
ändringar för att åstadkomma en
lagstiftning som harmonierar med lagstiftningen
i våra grannländer Norge,
Danmark och Finland.

Utrikesministern sade att denna konvention
är 40 år gammal. Det är riktigt,
men det företogs en översyn 1947.
Konventionen är alltjämt aktuell, och
det inträffar alltjämt att nya länder ansluter
sig; så sent som 1962 var det två
nya länder som anslöt sig till denna
konvention, så den är kanske inte att
betrakta som så lastgammal i alla fall.

Jag hoppas att utrikesministern i

samråd med andra ledamöter av regeringen
skall ta denna fråga under förnyad
prövning och i varje fall undersöka,
hur lagstiftningen i de andra länderna
kan gå ihop med denna konvention.
Det kanske inte behövs så stora
ändringar — om det över huvud taget
behövs några — för att också vi skall
kunna ansluta oss till konventionen.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 2

Svar på fråga ang. höjning av
existensminimum

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för finansdepartementet, herr
statsrådet STRÄNG, som yttrade:

Herr talman! Herr Sjöholm har frågat
om jag vill ombesörja att de av
centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden
årligen fastställda beloppen
för existensminimum höjs åtminstone
till en nivå, som gör det möjligt att
existera på.

De av centrala folkbokförings- och
uppbördsnämnden fastställda beloppen
är normalbelopp avsedda att tjäna till
ledning vid bestämmande av existensminimum
i det särskilda fallet. Det individuella
existensminimibeloppet överstiger
i många fall normalbeloppen till
följd av att den skattskyldige har högre
bostadskostnad än vad som ingår i normalbeloppen,
att han erlägger underhållsbidrag
eller att andra särskilda
skäl föreligger.

Normalbelopp för existensminimum
fastställes för ett år i sänder och bestämmes
därvid med hänsyn till levnadskostnadernas
ökning in. m. Vid detta
fastställande bör emellertid hänsyn
tas till ortsavdraget och det högsta extra
avdrag, som kan medges vid taxering.
Efter riksdagens beslut 1964 om
höjning av maximibeloppet för det extra
avdraget uppgår högsta existensminimibelopp
nu till 9 000 kronor för ma -

Tisdagen den 18 muj 1905

Nr 25

Svar på fråga ang. höjning av existensminimum

kar utan barn med tillägg om 1 000 kronor
per barn.

Då riksdagen så sent som i fjol beslöt
böja det extra avdraget finner jag
inte skäl att nu ompröva frågan.

Vidare anförde:

Herr SJÖHOLM (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka finansministern
för svaret, även om det
var negativt.

Det är egendomligt att finansministern
och jag jämt missförstår varandra;
finansministern har även denna gång
delvis svarat på någonting annat än jag
frågat om. Vi har existensminimum av
två slag, nämligen dels de existensminima
som fastställs vid taxeringen
-- det var dem finansministern mest
talade om — dels de existensminima
som fastställs av centrala folkbokförings-
och uppbördsnämnden. Det var
faktiskt de senare min fråga gällde. Detta
framgår mycket tydligt av min fråga,
varför jag tror att jag denna gång bör
fritas från misstanken att ha uttryckt
mig dunkelt.

De belopp jag avsåg är helt andra än
de belopp finansministern talade om.
Jag åsyftade de belopp som gäller när
man tar ut preliminär skatt eller kvarstående
skatt eller gör införsel för resterande
skatt, böter eller underhållsbidrag.
Jag vet inte om finansministern
menar, att man i dessa fall borde tilllämpa
de belopp som finansministern
nämnde, nämligen 9 000 kronor för makar
med ett tillägg av 1 000 kronor per
barn. I så fall skulle jag vara mycket
nöjd med svaret, men jag tror som sagt
att finansministern svarade på någonting
annat än jag frågat om.

De belopp jag åsyftade framgår av de
anvisningar som centrala folkbokförings-
och uppbördsnämnden årligen
ger ut, och de är av helt annan storleksordning
än de belopp som nämns i
svaret. Jag skall ta några exempel från
ortsgrupp 3. För ensamstående är enligt

dessa anvisningar existensminimum 82
kronor per vecka, 353 kronor per månad
och 4 240 kronor per år. För makar
utan barn är motsvarande belopp 121
kronor per vecka, 525 kronor per månad
och 6 300 kronor per år. För makar
med 3 barn är beloppen 170 kronor per
vecka, 735 kronor per månad och 8 820
kronor per år.

Jag undrar om finansministern tror
att någon kan leva på sådana belopp.

Det var bra att finansministern nämnde
att beloppen kan höjas om vederbörande
har högre bostadskostnader än
vad som ingår i normalbeloppen. Det
finns en mening i anvisningarna som är
så anmärkningsvärd att den bör citeras:
»Även för gift med 3 eller 4 barn har
i tabellen räknats med bostad om ett
rum och kök.» Det är ju verkligen ett
uttryck för bristande socialt samvete
när man tycks mena, att en familj på
sex personer skall bo i en lägenhet om
ett rum och kök bara därför att den råkat
få det ekonomiskt illa ställt.

Det finns även en annan passus i anvisningarna
som är kostbar — i varje
fall är den kostbar för skattemyndigheternas
anseende. När det talas om hur
man skall förfara i de fall vederbörande
råkar bo i en för dyr bostad, heter det:
»Det må även påpekas, att det vid skatteavdrag
förbehållna beloppet tillfälligt
kan höjas över existensminimum, så att
den skattskyldige erhåller rådrum att
nedbringa hyreskostnaden genom att
hyra ut en del av bostaden eller byta
bostad.»

Det är ganska verklighetsfrämmande.
Om en familj om sex personer råkar bo
i en lägenhet om två rum och kök, skall
den alltså antingen hyra ut ett rum eller
flytta — vart, frågar man sig!

De belopp jag nämnt skall täcka alla
levnadskostnader och även räcka till
livförsäkringspremier, fackföreningsavgifter
och gäldräntor. De människor det
här gäller har ofta kontrakt exempelvis
på möbelköp. Dessa kontrakt måste sägas
upp, eftersom det i annat fall blir

Nr 25

Tisdagen den 18 maj 1965

Svar på fråga ang. höjning av existensminimum

återtagning av möblerna. Det kan hända
att myndigheterna anser, att dessa
människor skall tvingas bo i så små
lägenheter att det inte finns plats för
några möbler, och det är i så fall ett
logiskt resonemang.

Det horde väl ändå finnas litet utrymme
för välfärd även för de människor
som bäst behöver det. Vi har det
väl inte så illa ställt i vårt land, att vi
inte skulle kunna ge dessa människor
litet generösare villkor. Det är här fråga
om tunga kronor, alltför tunga för
att de skall hamna i statens kassakista.

Jag vet inte om jag ändå kanske skall
våga ta finansministerns svar som en
bekräftelse på att han menar att de belopp
som nämndes i svaret i och för sig
är skäliga och alltså borde tillämpas
även i de fall jag frågat om. Jag tycker
att vi kunde vara eniga om att så borde
vara fallet.

Chefen för finansdepartementet, herr
statsrådet STRÄNG:

Herr talman! Jag skall gärna fortsätta
debatten, men jag kan här i andra kammaren
inte föra den i herr Sjöholms stil;
det skulle möjligen kunna ske på ett
folkmöte där man förgrovar och förenklar
alla argument.

Jag har framför mig de normalbelopp
för existensminimum som är fastställda
av centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden.
De siffror jag angivit i
svaret bekräftas av denna tabell. Jag sade
nämligen i svaret att för makar utan
barn är maximibeloppet 9 000 kronor.

Nu frågar herr Sjöholm, om det kan
anses vara anständigt att en familj med
barn bor i en lägenhet om 1 rum och
kök. Detta är en diskussion som gäller
bostadspolitiken, och den har ingenting
med frågan om lokalt existensminimum
att göra. Förmodligen är väl då
beloppet fastställt med hänsyn till att
vederbörande familj bor i ett rum och
kök. Om familjen däremot har en bättre
lägenhet, tar man hänsyn till den större
hyra familjen betalar. Man går så långt

i hänsynstagande, att man maximalt kan
skattebefria vederbörande man och
hustru vid 9 000 kronor. Har familjen
ett barn, blir beloppet 1 000 kronor högre,
och har familjen tre barn blir det
sammanlagt 12 000 kronor.

Det är kanske överraskande för herr
Sjöholm, men jag känner väl till förhållandena
i detta land och vet att många
yrkesgrupper som arbetar dagligdags
året runt inte liar högre inkomster än
12 000 kronor. Har de barn får de visserligen
ett litet barnbidrag — inte så
litet heller för resten, även om det inte
ger täckning för hela den kostnad som
harnen medför. Tyvärr är det på det
sättet, och det är ju med den utgångspunkten
man får bedöma även sådana
här frågor. Det är ingen som kommer
på idén att säga att barnfamiljer som
inte tjänar mer än 11 000 å 12 000 kronor
skall erhålla generell skattebefrielse.

Herr Sjöholm gör gällande, att om det
är någon som begärt existensminimum
och som ligger inom ramen för fastställt
belopp skall han generellt skattebefrias.
Det är ett resonemang som jag inte förstår
logiken i. Dessutom tycker jag att
den förgrovade exemplifiering som herr
Sjöholm åberopar inte riktigt passar i
denna församling. Vi har en olycklig
benägenhet att missförstå varandra; det
kan kanske vara beroende på att jag i
snart 20 år stått i denna kammare och
besvarat interpellationer och frågor,
men herr Sjöholm är nybörjare i fråga
om att ställa frågor. Någonstans måste
väl felet ligga, och det är kanske det jag
nyss sade som är bakgrunden till det
hela.

Herr SJÖHOLM (fp):

Herr talman! Herr finansministern
framhärdar och talar fortfarande om någonting
annat än jag frågade om.

De belopp som finansministern hänger
upp sig på gäller vid taxering. Min
fråga är emellertid mycket klart formulerad
och gäller de av centrala folkbokförings-
och uppbördsnämnden årligen

Tisdagen den 18 maj 1905

Nr 25

Svar på fråga ang. höjning av existensminimum

fastställda beloppen för existensminimum.
Finansministern talar hela tiden
om belopp som avser ortsavdrag och
extra avdrag, fastställda av riksdagen.

Det är väl, att en nybörjare känner
till detta bättre än vad finansministern
gör som stått här i tjugo år och talat om
detta.

De belopp jag nämnde är korrekta.
De gäller inte människor som begär
höjning av existensminimum utan människor
som av exekutionsmyndigheterna
får ett existensminimum, människor
av vilka man alltså tar ut pengar tvångsvis,
varvid myndigheterna är skyldiga
att förbehålla dem vissa belopp. Det är
dessa belopp, herr finansminister, som
jag talar om. Det är inte 8 000, 9 000 och
10 000 kronor, utan det är 6 300 kronor
för makar som jag nyss nämnde. Det
går inte, herr finansminister, att leva på
detta sistnämnda belopp.

Uppgifterna som finns i detta dokument
kommer ifrån centrala folkbokförings-
och uppbördsnämnden, varifrån
jag också har hämtat uppgiften att familj
med fyra barn skall bo i ett rum
och kök. Har de en större bostad skall
de flytta eller hyra ut något rum.

Jag tycker att det är upprörande att
vi skall tvinga människor att leva under
dessa betingelser i vårt sociala välfärdsland.

Chefen för finansdepartementet, herr
statsrådet STRÄNG:

Herr talman! Ja, om herr Sjöholm inte
vill förstå mig, är det väl en steril debatt
vi för. Jag har ju ändå i svaret
sagt att de av centrala folkbokföringsoch
uppbördsnämnden fastställda beloppen
är normalbelopp som är avsedda
att tjäna till ledning. Men i de individuella
fallen kan man gå över dessa
belopp, om särskilda skäl föreligger.
Riksdagen har bestämt hur långt man
får gå i de individuella fallen, vilket jag
här har redovisat. När särskilda skäl
föreligger har man möjlighet att gå upp
till belopp som riksdagen så sent som
1* — Andra kammarens protokoll 1965. ?

under fjolåret ansåg vara riktiga. Jag
liar ingen anledning att i år pröva om
detta. Herr Sjöholm envisas med att säga
att normalbeloppen är sådana belopp
som man under inga förhållanden får
överskrida. De är till ledning för att
man skall kunna bestämma i de individuella
fallen, och när skäl föreligger
kan man gå över beloppen. När det inte
finns skäl att göra det, är det svårt att
säga att man skall göra det.

Herr SJÖHOLM (fp):

Herr talman! Jag är ledsen att behöva
förlänga debatten mer än vad som borde
ske vid enkla frågor. Men jag måste
ändå hävda min rätt. Finansministern
talar om att riksdagen har uttalat sig i
denna fråga. Riksdagen har inte sagt
någonting om de belopp som jag åsyftar,
ulan de har fastställts av centrala
folkbokförings- och uppbördsnämnden.
Här finns också en tabell över de siffror
jag har nämnt. Det är mycket lätt
att klarlägga att det är två skilda saker
vi talar om. Min fråga avsåg de belopp
som fastställdes av denna nämnd och
icke den som riksdagen beslutat om.

Chefen för finansdepartementet, herr
statsrådet STRÄNG:

Herr talman! Det avgörande är hur
långt man kan gå i fråga om existensminimibeloppen,
och reglerna för detta
har fixerats av riksdagen. Det är också
detta jag svarat på i interpellationen.

Herr SJÖHOLM (fp):

Herr talman! Det är faktiskt ändå
inte så som herr finansministern säger.
När skatt, böter eller annat sådant skall
tas ut, gäller de existensminimibelopp
som jag har talat om. Då skall man inte
ta hänsyn till ortsavdraget eller andra
extra avdrag som riksdagen har beslutat
om.

Det är orimligt att begära att finansministern
skall vara insatt i alla detaljer.
Men jag som sysslar med dessa frågor
dagligen och alltså inte är nyböri>
25

Nr 25

Tisdagen den 18 maj 1965

Svar på fråga ang. amorteringssparandet

för bostadsproduktionen

jare på detta område, är väl insatt i dessa
frågor.

Chefen för finansdepartementet, herr
statsrådet STRÄNG:

Herr talman! Detta får bli mitt sista
inlägg, men jag får faktiskt sätta herr
Sjöholms sakkunskap mot den sakkunskap
som representeras av centrala folkbokförings-
och uppbördsnämnden, vilken
haft tillfälle att yttra sig om denna
sak och givit mig material till det svar
som jag har lämnat.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 3

Svar på fråga ang. amorteringssparandet

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för finansdepartementet, herr
statsrådet STRÄNG, som yttrade:

Herr talman! Herr Nilsson i Bästekille
har frågat om jag, såsom kompensation
för sparande, vill medverka till att
amorteringssparande blir likställt med
annat penningsparande. Som svar får
jag meddela att den ställda frågan ger
utrymme för skilda tolkningar och slutsatser.
Jag nödgas således hemställa
att frågeställningen konkretiseras så att
den ger möjlighet till ett konkret svar.
Under sådana förutsättningar är jag villig
att återkomma.

Vidare anförde

Herr NILSSON i Bästekille (h):

Herr talman! Jag ber att få tacka finansministern
för svaret, och jag tackar
särskilt för att jag i god tid fick
detta svar från departementet.

Finansministern säger i svaret att den
ställda frågan ger utrymme för skilda
tolkningar och slutsatser, varför han
anmodar mig att konkretisera frågan.
Jag skall gå finansministern till mötes
på denna punkt och konkretisera frågan

— Svar på fråga ang. kreditförsörjningen

ytterligare, och med tanke på det löfte
som finansministern ger att han i sådant
fall är villig att återkomma, avstår
jag i dag från all sakdebatt. Vi tar den
nästkommande tisdag i stället. Tack
herr finansminister!

Härmed var överläggningen slutad.

§ 4

Svar på fråga ang. kreditförsörjningen
för bostadsproduktionen

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för finansdepartementet, herr
statsrådet STRÄNG, som yttrade:

Herr talman! Herr Westberg har frågat
vilka ytterligare åtgärder regeringen
avser vidtaga för att trygga kreditförsörjningen
för de fastställda bostadsbyggnadskvoterna.
Som svar får jag
meddela att det inte finns någonting
som talar för att årets program om en
igångsättning av 88 000 lägenheter inte
skall komma till stånd. Några ytterligare
åtgärder för att trygga kreditförsörjningen
för bostadsproduktionen kan
därför för närvarande ej anses erforderliga.

Vidare anförde:

Herr WESTBERG (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka herr
finansministern för svaret på min fråga.

Det verkar dock som om svaret hade
utformats redan i förra veckan. Finansministern
går förbi den aktuella problematiken.
Det torde dock vid det här
laget inte vara honom obekant hur
svårt, för att inte säga omöjligt, det är
att få loss kapital till bostadsbyggandet.

Av svaret att döma föreligger tydligen
inte några svårigheter alls, men när
man tar del av det samtal, som finansministern
under gårdagen förde med
byggmästarna på en konferens i Göteborg,
tycker man sig nog ändå finna

Tisdagen den 18 inaj 1965

Nr 25

Svar på fråga ang. kreditförsörjningen för bostadsproduktionen

att det inte är så särskilt väl beställt.
Anser verkligen finansministern att kreditgivningen
och bostadstilldelningen
är samordnade på sådant sätt att störningar
i bostadsproduktionen liar kunnat
undvikas? .lag känner fall från min
hemtrakt, där man står i beredskap att
utöka en industri. Man har tillgång till
arbetskraft, men man behöver eu del
specialarbetare utifrån, och för dessa behöver
man bostäder, en problematik
som belyser det intima sambandet mellan
lokaliserings- och bostadspolitiken.
Man har också blivit tilldelad bostadskvot
och är färdig att omedelbart påbörja
byggandet, men man får inte loss
några pengar.

Hur skall det problemet lösas? Det är
frågeställningen. Vi har av inrikesministern
tidigare och av finansministern
nu i dag fått veta att pengar skall stå
till förfogande för den fastställda byggnadskvoten,
men det tycks tyvärr inte
vara på det sättet. Den 30 mars fanns
enligt tillgängliga uppgifter 1 682 000 000
kronor i icke avlyftade byggnadskreditiv.
Det är möjligt att den summan
nu har ökat, därom vet vi intet. Av skäl
som jag inte känner har denna siffra
gjorts hemlig, varför man inte kan få
veta hur stor den kan vara för dagen.
I ett läge där vi har så stora svårigheter
att få fram nödigt kapital, skulle jag
vilja fråga, om finansministern är villig
att medverka till att hypoteksinstituten
får möjlighet att ta upp ett särskilt
obligationslån till bostadsbyggandet på
samma sätt som man tidigare i Stockholm
och Göteborg har fått tillstånd
att ta upp obligationslån för kreditförsörjningen
i nämnda städer.

Chefen för finansdepartementet, herr
statsrådet STRÄNG:

Herr talman! Jag tror att det kunde
ha ett visst värde, om jag här redovisade
den officiella statistiken för byggnadsigångsättning
under första kvartalet
1965 i jämförelse med första kvartalet
1964.

Meddelade igångsättningstillstånd för
första kvartalet 1965 översteg med 17
procent meddelade igångsättningstillstånd
för första kvartalet 1964. För bostadsbyggandet
i form av flerfamiljshus
var ökningen 18 procent högre under
1965 än 1964.

Själva byggnadskostnaderna för under
första kvartalet påbörjade byggnadsföretag,
d. v. s. det ekonomiska och
finansiella engagemanget för framtiden,
var totalt sett 61 procent högre under
första kvartalet 1965 än under första
kvartalet 1964. För flerfamiljshus var
det finansiella åtagandet 91 procent
högre under det första kvartalet innevarande
år jämfört med första kvartalet
i fjol.

I fjol hade vi ett program på 85 000
lägenheter, men slutet blev att vi satte
i gång med 96 000 lägenheter. Detta gick
att genomföra därför att industrien
dämpade sitt investeringsbehov med
3—4 procent. Under 1965 kommer den
svenska industrien att öka sitt investeringsengagemang
med ungefär 10 procent.
Om man då fortsätter i samma
takt som under första kvartalet i år, är
det tvivelsutan på det sättet att vi sitter
inne i den definitiva överansträngningen
med allt vad det innebär. Vi har
en alldeles tillräcklig kostnadsstegring
inom byggnadsbranschen jämfört med alla
andra branscher, varför man inte skall
elda under ytterligare i detta avseende.

Det kan tänkas att det på ett och annat
håll i landet är svårigheter att sätta
i gång efter planeringen. Detta är i och
för sig inte så överraskande, eftersom
riksdagen i år har beslutat att det skall
göras en ganska radikal omfördelning
av bostadsbyggandet, med en favorisering
av tätorterna och motsvarande reduktion
på andra håll i landet. Då kan
sådana här situationer uppstå, där man
finner att man inte kan »dra på» enligt
gängse planer.

Men fortfarande är ju läget det, att vi
har en typisk överansträngning inom
byggnadsmarknaden på de tre stora

Nr 25

Tisdagen den 18 maj 19G5

Svar på fråga ang. åtgärder mot prisstegringar

orterna Stockholm-stockolmsområdet,
Göteborg-göteborgsområdet och malmölundområdet.
Om jag tar den sistförflutna
månaden, d. v. s. april, finner jag att
arbetslösheten i april månad bland
byggnadsarbetarna inte har varit så låg
någon gång under de senaste tio åren
som i år.

Allt detta är ofrånkomliga fakta. Om
man därför inbillar sig att det bara är
att »släppa på» pengar här eller där,
så skulle vi råka in i en utveckling som
ingen av oss önskar.

Och till slut: Vår kapitalbildning är
vad den är — en spegelbild av det sparande
som svenska folket i olika lägen
kan kosta på sig. Vi har möjlighet att utge
■obligationslån, och obligationerna köps
på marknaden om det finns placeringsvilligt
kapital i det relativt höga ränteläge
som råder i dag. Men det finns
ingen som helst anledning att gå ut och
sälja obligationer där ingen köpare
finns, inte ens i dagens höga ränteläge.
Därför kan man inte »mata på» de obligationsemissioner
som frågeställaren
tydligen efterlyste, förrän vi har ett
marknadsläge där det finns förutsättningar
att avyttra obligationerna.

Herr WESTBERG (fp):

Herr talman! Jag tackar för de upplysningar
finansministern lämnade.

Han hänvisade bl. a. till omläggningen
när det gäller tilldelningen av bostadskvot
och sade att det har medfört
svårigheter inom vissa områden. Jag vill
påminna om att det geografiska område,
som jag närmast talade om, är ett
område där kvoten minskats — tilldelningen
har blivit väsentligt mindre —
men där det trots detta inte går att få
fram pengar, så att man kan sätta i gång
att bygga enligt den kvot man blivit tilldelad.
Detta är synnerligen olyckligt
i den situation där man är beroende av
flera bostäder för att kunna bygga ut
industrien. Det gäller ändock det s. k.
norra stödområdet.

Därför menar jag att problemet på

något sätt måste lösas — vi måste få
fram pengarna. Har finansministern
andra vägar att anvisa än dem jag pekat
på — jag föreslog ju att ett särskilt
obligationslån skulle ges ut — så låt
oss gå dessa vägar! Huvudsaken är att
problemet löses, så att vi inte fastnar
i den föreliggande situationen. Frågan
måste på något sätt bringas till en lösning.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 5

Svar på fråga ang. åtgärder mot
prisstegringar

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för handelsdepartementet, herr
statsrådet LANGE, som yttrade:

Herr talman! Herr Hermansson har
frågat mig vilka förslag till åtgärder
regeringen avser att lägga fram för årets
riksdag för att söka motverka prisstegringarna.

Av avgörande betydelse för prisutvecklingen
är självfallet den allmänna
finans- och penningpolitiken. Jag vill
erinra om att nyligen särskilda åtgärder
vidtagits för att motverka kostadsstegringar
på byggnadsområdet.

Över huvud taget ägnar regeringen
prisfrågorna intensiv uppmärksamhet.
Redan i mitten av januari tillsatte jag
inom handelsdepartementet en arbetsgrupp
med uppgift att skyndsamt utreda
utformningen av prisövervakningen
och därmed sammanhängande frågor.
I mitten av april redovisade gruppen
resultatet av sitt arbete. Det innebar i
korthet följande:

Ett uttalande om frivillig prisåterhållsamhet
undertecknat av sju av de mest
betydande organisationerna inom handel
och näringsliv.

Förslag till skärpta åtgärder mot riktpriser
och andra konkurrensbegränsningar.

Förslag om effektivare prisövervak -

Nr 25

Tisdagen den 18 mai 1965

Svar på fråga ang. åtgärder mot prisstegringar

ning och effektivare konsumentupplysning
i prisfrågor.

Regeringen anslöt sig till dessa förslag.
För att nå den snabbaste och största
effekten av dem uppdrog regeringen
redan den 29 april åt ombudsmannaämbetet
för näringsfrihetsfrågor samt statens
pris- och kartellnämnd att omedelbart
intensifiera verksamheten i huvudsak
enligt de riktlinjer som arbetsgruppen
föreslagit. Samtidigt beslöt regeringen
att ge dessa myndigheter möjligheter
till betydande personella förstärkningar.
Slutligen har jag för några veckor
sedan tillkallat en särskild sakkunnig
för att utreda riktprissystemet.

Några åtgärder som behöver underställas
riksdagen är inte aktuella.

Vidare anförde:

Herr HERMANSSON (k):

Herr talman! Jag tackar handelsministern
för svaret.

Det är utmärkt att regeringen nu ägnar
prisfrågorna intensiv uppmärksamhet.
Jag har bett att få denna redovisning
från regeringen av två skäl. För
det första har jag gjort det med hänsyn
till den pågående prisstegringen, som inte
visar några tecken på att mattas och
som kommer att ta ett nytt stort kliv
efter den 1 juli, när omsättningskatten
höjs. Sänkningen av de direkta skatterna
dröjer ju tyvärr. För många familjer
kommer möjligheterna till olika inköp
att minska och deras levnadsstandard
att pressas ned. Skärpta åtgärder på
prispolitikens område är i det läget
självklara.

För det andra ansåg jag en samlad
redovisning inför riksdagen av regeringens
åtgärder på prisområdet tillbörlig
med hänsyn till de friska löften
som avgavs vid tiden för remissdebatten
i januari. Åtgärden att samma dag som
remissdebatten hölls publicera meddelandet
att en utredning inletts inom
handelsdepartementet måste ju haft karaktären
av ett utspel i prisfrågorna.

Vad stod det i pressmeddelandet från
handelsdepartementet den 19 januari?
Det stod bl. a. att man skulle utreda
möjligheten för pris- och kartellnämnden
att under vissa förhållanden och
för vissa varor kräva förhandsmeddelande
om prishöjningar. Vidare skulle
prövas förutsättningarna för att ge
nämnden vidgade befogenheter att ingripa
mot sådan prissättning som framstår
såsom icke godtagbar — om åtgärder
på grundval av prisövervakningssystemet
inte skulle visa sig tillräckliga.

Vilka åtgärder har nu vidtagits av regeringen
som här redovisas? Man har
tillsatt ytterligare en utredning, nämligen
om riktprissystemet in. m. Det är
förträffligt att man nu kommit fram till
att en sådan utredning är nödvändig. När
jag i en motion till 1963 års riksdag
ställde detta förslag, ansågs tiden inte
mogen. Det kan väl konstateras att det
hade varit bra om man nu hade haft
denna utredning klar och kunnat direkt
vidta erforderliga åtgärder.

Vidare har sju viktiga organisationer
inom näringslivet underskrivit en uppmaning
till sina medlemmar att i nuvarande
läge iaktta särskilt sträng återhållsamhet
vid kalkylering och prissättning.
Priserna bör inte höjas utöver vad
skattehöjningen motiverar. Denna uppmaning
har framkommit efter förhandlingar
mellan prisutredaren och organisationerna.
Jag har ingenting emot
förhandlingslinjen för att söka komma
till rätta med prisstegringar, utan anser
tvärtom att man bör gå vidare på denna
väg. Kan man få medlemmarna i de
stora näringslivsorganisationerna att i
alla lägen iaktta särskilt sträng återhållsamhet
vid kalkylering och prissättning,
skulle en hel del vara vunnet.

Regeringen har vidare uppdragit åt
pris- och kartellnämnden och ombudsmannaämbete!
för näringsfrihetsfrågor
att intensifiera verksamheten i huvudsak
enligt de riktlinjer som framlagts av
arbetsgruppen. Jag skall inte i dag ta
upp frågan om behovet av medel för en

Nr 25

Tisdagen den 18 maj 1965
Svar på fråga ang. åtgärder mot prisstegringar

sådan intensifiering av verksamheten.
Den frågan kommer snart upp till behandling
här i kammaren.

Det finns enligt min mening många
goda uppslag i den PM som arbetsgruppen
har avlämnat, men det är ju svårt
att behandla alla dessa problem inom
ramen för denna debatt. Det gäller bl. a.
en principiell diskussion om vad som
kan menas med konkurrenslinjen inom
vår prispolitik och hur långt denna bär
i en verklighet där karteller, monopol,
oligopol och alla andra former för privat
prisreglering spelar en allt större
roll.

Det meddelades i januari att undersökningen
inom handelsdepartementet
skulle bedrivas med sådan skyndsamliet,
att förslag kunde föreläggas årets
riksdag, om det skulle visa sig önskvärt.
Regeringen har icke ansett det aktuellt
att ställa några förslag till vårriksdagen.
Det beklagar jag också av det skälet, att
det hade givit riksdagens ledamöter tillfälle
att framställa förslag om hur en
aktiv prispolitik bör ordnas. Jag vill
emellertid passa på att fråga handelsministern
om två delavsnitt i problemet.
För det första: Varför har man avstått
från den i januari aviserade möjligheten
att under vissa förhållanden och för
vissa varor kräva förhandsmeddelande
om prishöjningar? För det andra: Var
finns förslaget om att ge pris- och kartellnämnden
vidgade befogenheter att
ingripa, om prisövervakning visar sig
otillräcklig, mot sådan prissättning som
framstår såsom icke godtagbar?

Chefen för handelsdepartementet, herr
statsrådet LANGE:

Herr talman! Herr Hermansson beklagar
att inga förslag lämnats till riksdagen.
Ja, skälet till att några sådana
förslag inte framlagts är helt enkelt att
de åtgärder, som jag redogjort för i mitt
svar på herr Hermanssons enkla fråga,
inte behöver underställas riksdagen. Det
finns redan i de anslag som begärts för
pris- och kartellnämnden, för att bara

ta ett exempel, medel för en förstärkning
av organisationen i syfte att möjliggöra
en effektivare prisövervakning
och en mer effektiv upplysningsverkhet.
Följaktligen behöver förslagen inte
underställas riksdagen.

1 anslutning till detta resonemang
ställde herr Hermansson två frågor.

Den första frågan var: Varför har
man frånfallit den aviserade förhandsanmälan,
innan prishöjningar företas?
Jag svarar att detta var ett uppslag som
den arbetsgrupp inom departementet,
vilken arbetat under riksdagsman Hagnells
ledning, skulle se på. Herr Hermansson
måtte inte ha läst utredningens
betänkande, tv där anges skälen till att
arbetsgruppen inte anser att vi bör gå
denna väg för att kontrollera priserna.
Arbetsgruppen uttalade att en sådan förhandsanmälan
rörande prishöjningar
för att över huvud taget fylla någon
funktion måste kopplas samman med
en efterföljande prisreglering.

Det är i korthet svaret, herr Hermansson,
och jag hänvisar alltså på denna
punkt till utredningen. Regeringen har
godtagit de av arbetsgruppen redovisade
skälen och anser sålunda att det i varje
fall tills vidare inte finns anledning att
föreslå lagstiftning eller att vidtaga särskilda
åtgärder för att föreskriva förhandsanmälan
innan prishöjningar vidtages.
Det finns ett utförligt resonemang
härom i det avgivna betänkandet,
till vilket jag även hänvisat i mitt svar.

Herr Hermanssons andra fråga gällde
vilka möjligheter till ingripande som
pris- och kartellnämnden skulle ha, därest
övervakningen inte visade sig tillräcklig
för att motverka prisstegringar.
Herr Hermansson vet ju att denna utredning
har avvisat tanken på prisreglering,
och jag frågar herr Hermansson:
Retyder herr Hermanssons yttrande här
i kammaren, att han i dagens läge anser
att vi skall införa prisreglering här i
landet? De åtgärder som kan tillgripas
av pris- och kartellnämnden, vid sidan
av övervakningen, är effektivare publi -

Tisdagen den 18 maj 1965

Nr 25

Svar på fråga ang. åtgärder mot prisstegringar

citet och effektivare konsumentupplysning.

Herr HERMANSSON (k):

Herr talman! Jag har mycket utförligt
gått igenom de skäl som anförts i arbetsgruppens
PM i fråga om dessa problem.
Men vad jag var intresserad av
att få veta var ju handelsministerns
mening. Han har ju inte suttit med i
utredningen, utan den har lagts fram
inom departementet. Men sedan är det
ju hans och regeringens sak att ta ställning,
och jag har tolkat hans svar så,
att han helt står bakom de resonemang
som förs i arbetsgruppens PM.

Han hänvisar till att arbetsgruppen
skulle anse att ett avgörande skäl mot en
sådan här förhandsanmälan skulle vara
att det förutsätter att man har en prisreglering.
Jag tror inte det argumentet håller.
Man kan ha ett system med förhandsanmälan,
även om man inte har en
fullständig statlig prisreglering. Jag har
tolkat arbetsgruppens mening så att
gruppens avgörande skäl på denna
punkt är att förhandsanmälan av prishöjningar
skulle medföra ökad prisstelhet.
Gruppen säger själv att denna
skulle yttra sig i att företagare skulle
avstå från att genomföra en planerad
prissänkning med hänsyn till att priset
sedan inte skulle kunna höjas utan särskilt
varsel. Kravet på förhandsanmälan
skulle alltså medföra prisuppehållande
verkningar, anförs i promemorian.

Om man drar ut konsekvenserna av
det resonemanget kan det emellertid användas
också mot nuvarande ordning
att prishöjningar efter anmaning skall
anmälas. Jag tror inte att arbetsgruppens
resonemang håller. Man borde ha
undersökt erfarenheterna från länder
där sådan förhandsanmälan redan nu
praktiseras. Vad man syftar till med
kravet — så tolkade jag också pressmeddelandet
ifrån handelsdepartementet
i januari — var att man ville förstärka
de psykologiska hindren mot

prishöjningar genom att kräva en förhandsanmälan.
Jag anser att ett sådant
krav ligger helt i linje med nuvarande
lagstiftning.

Vad beträffar den andra frågan vände
handelsministern på steken och ville ha
svar av mig. Det skall jag ge, men först
några ord till belysning av den andra
fråga som jag hade ställt till honom!
Jag frågade honom vart tanken att ge
pris- och kartellnämnden vidgade befogenheter
att ingripa tagit vägen. Den
frågan behandlades också i den presskommuniké
som utfärdades av handelsdepartementet,
och det är alltså till funderingar
inom departementet som jag
här ankyter, inte bara till mina egna
funderingar. Man sade i pressmeddelandet
den 19 januari att direkta prisreglerande
ingripanden enligt gällande lagstiftning
endast får förekomma i extraordinära
situationer, vilket ju är en helt
riktig redogörelse för nuvarande lagstiftning.
Som direkt forsättning skrev
man sedan: »Möjligheter att ingripa kan
krävas även i andra fall.» Sedan berättade
man om den påbörjade utredningen.
Har handelsministern nu kommit
till slutsatsen att det inte behövs några
vidgade befogenheter för pris- och
kartellnämnden? I så fall tror jag det
är en mycket sangvinisk uppfattning
han har tillägnat sig.

Som svar på hans direkta fråga till
mig vill jag bara i korthet framhålla
att jag inte är anhängare av en fullständig
statlig prisreglering i nuvarande
läge. Men jag tror inte att denna
diskussion om prisfrågorna är uttömd
med det resonemang som har förts i
arbetsgruppens PM och som herr Lange
här hänvisar till. Jag ber om ursäkt om
jag tar kammarens tid i anspråk för någon
fundering på denna punkt, eftersom
jag måste svara på den fråga soin har
ställts till mig. Jag vill bara i korthet
framhålla följande.

Jag tror att det leder fel om man för
diskussionen som om det bara fanns
två möjligheter: fullständig konkurrens

Nr 25

Tisdagen den 18 maj 1965

Svar på fråga ang. åtgärder mot prisstegringar

eller fullständig prisreglering. Det är
fel ur många synpunkter. Vi har inte
och kommer aldrig till ett läge som kan
betecknas som fullständig konkurrens i
vårt nuvarande samhälle. Ingen har i
debatten framfört tanken på en fullständig
statlig prisreglering, inte heller en
sådan reglering i den omfattning som vi
hade under krigsåren. Alla de undersökningar
man inom arbetsgruppen har
gjort om personalbehovet för en sådan
är alltså förspilld möda. I den nuvarande
ekonomien är det ju i stället så, att
vi har en rad olika marknader där priserna
bestäms på olika sätt. Det finns
kanske något som kan betecknas som
fri konkurrens på vissa marknader. Sedan
har vi hela raden av olika system
för privat prisreglering: ensamtillverkare,
karteller, oligopol, monopolistisk
konkurrens, prisledarskap och allt vad
det heter. Vi har områden där staten bestämmer
priserna och vi bär områden
där priserna bestäms genom ett förhandlingssystem.

Min inställning är, herr Lange, att
detta senare område borde kunna utvidgas,
så att konsumenterna skulle
kunna få ökat inflytande på prisbildningen.
Det är också nödvändigt att statliga
organ för en mycket aktiv och hård
kamp för att bryta monopolens och kartellernas
stora makt. De synpunkterna
går inte att avfärda med hänvisning till
att en total statlig prisreglering får vissa
negativa verkningar. Det är ju att utdöma
förslag som går i en viss riktning
genom att utdöma ytterligheten. Med
den metoden kan man avfärda de flesta
förslag.

Chefen för handelsdepartementet, herr
statsrådet LANGE:

Herr talman! Jag noterade med en
viss tillfredsställelse att herr Hagnell —
jag menar herr Hermansson — redan i
sitt första anförande räknade upp de
åtgärder som från regeringens sida vidtagits
och av mig redovisats i kammaren.
När han sedan berörde frågan om

förhandsanmälan kände han sig inte
övertygad av den argumentation mot en
sådan åtgärd som utredningsgruppen
anfört och som jag anslutit mig till. Men
det avgörande argumentet försummade
herr Hermansson att nämna. Efter noggrant
övervägande och vissa undersökningar
finner utredningsgruppen att om
en sådan åtgärd vidtages ökas riskerna
för att företagen drar sig för att göra
prissänkningar. De drar sig härför om
de, därest de sedermera skulle tvingas
till en prishöjning på grund av kostnadsstegring,
inte kan vidta en sådan
prishöjning förrän någon tid efter det
att de anmält prisstegringen till vederbörande
myndighet. Därför menade utredningsgruppen
— som jag tycker på
goda grunder — att den inte ville rekommendera
en förhandsanmälan. Jag vill
uttryckligen säga att i direktiven angavs
detta som en möjlighet som borde
undersökas och ingenting annat.

Sedan frågade herr Hagnell — förlåt
mig, jag menar alltjämt herr Hermansson
— vad vi gör mera. Det finns redan
anfört i mitt första svar. Vi tar fasta
på frågan om riktpriserna. Som herr
Hermansson, om han nu bär läst herr
Hagnells utredning och förstått den,
sett så föreslår herr Hagnell att man
undersöker om inte åtgärder borde vidtagas
direkt mot riktprissättningen —
åtgärder som, där man tillåter en sådan
prissättning, kanske får gälla områden
där pris- och kartellnämnden har alldeles
särskild anledning att följa utvecklingen.
Man erinrar om att bruttoprissättningen
en gång direkt motverkat
konkurrensen, och man anser att
det finns vissa skäl som kan tala för att
detta numera gäller även riktprissättningen.
Detta har varit utgångspunkten,
och vi får väl som sagt avvakta den
utredning som jag hänvisat till.

Herr talman! .lag skall inte beröra det
sista herr Hermansson sade om de strukturella
förhållandena på marknaden,
där han jämförde konkurrensprissättning
med mera monopolistisk prisbild -

Tisdagen den 18 maj 1965

Nr 25

Svar på fråga ang. åtgärder mot prisstegringar

ning. .lag vill endast erinra herr Hermansson
om att sedan någon tid pågår
en utredning om koncentrationen i
näringslivet, och jag föreställer mig att
resultatet av utredningen kan få en viss
betydelse vid bedömandet av vilka åtgärder
som kan komma att vidtagas för
att bereda konsumenter, anställda och
allmänhet en bättre inblick i och ett
större inflytande på monopolistisk prissättning
där sådan förekommer.

Herr HERMANSSON (k):

Herr talman! Handelsministerns undran
om jag läst och förstått den Hagnellska
utredningen får väl kvitteras
med hans enrollerande av mig i sin
egen undersökningsgrupp. Jag vill endast
replikera att det var just frågan
om prisstelheten, som jag nämnde i
mitt andra anförande såsom det avgörande
argumentet från arbetsgruppens
sida beträffande frågan om förhandsanmälan.
På den punkten förstår jag
därför inte riktigt handelsministerns
replik till mig.

Jag är mycket tillfredsställd med att
frågan om riktpriserna äntligen tages
upp till undersökning, och jag tror att
den undersökningen kan ge mycket goda
resultat. Jag anser emellertid att en
rad andra problem dessutom borde bli
föremål för undersökning i detta eller
kanske i något kommande sammanhang.
Jag tycker exempelvis att man
borde diskutera införandet av obligatorisk
skyldighet att lämna uppgifter till
kartellregistret, skyldighet att utan anmaning
anmäla prishöjningar, frågan
om registrering av och ingripanden mot
prisöverenskommelser mellan svenska
företagare och utländska partners —
vilket nu ofta försummas av myndigheterna
— ingripanden mot organiserad
produktionsinskränkning, ökade
möjligheter att få till stånd prissänkningar
i samband med sänkningar och
borttagande av tullar men också i samband
med ökad produktivitet inom en
bransch etc. Jag tror det vore bra om

regeringen ganska snart tillsatte en parlamentarisk
utredning för att undersöka
dessa frågor och även den mycket
avgörande frågan om möjligheten att
skapa större inflytande på prisbildningen
än för närvarande från de stora konsument-
och löntagargruppernas sida
samt från samhällets sida.

Efter denna debatt konstaterar jag
emellertid att det rör sig framåt på detta
område. Jag hoppas på nya initiativ
från regeringens sida för att genomföra
en aktiv prispolitik.

Chefen för handelsdepartementet, herr
statsrådet LANGE:

Herr talman! Herr Hagnell — förlåt,
jag menar herr Hermansson — ville
kvittera min antydan om att han inte
ordentligt hade läst den föreliggande
utredningen med att säga att jag hade
enrollerat honom i den utredningsgrupp
som sysslade med denna fråga.
Ja, herr Hermansson, jag är känd även
här i kammaren för mina felsägningar
och förväxlingar särskilt av namn —
jag gjorde nyss en felsägning igen. Men
om jag av herr Hermanssons replik kan
utläsa att det var ett misstag av den arten
som låg till grund för hans svar och
hans inlägg beträffande den fråga som
han har ställt, blir jag ännu mera överraskad
än jag blev när jag fann att herr
Hermansson inte ordentligt hade studerat
aktstyckena.

Herr HERMANSSON (k):

Herr talman! Herr Lange tillbakavisade
mitt generösa erbjudande. Jag tror
inte vi skall gå in på någon diskussion
om huruvida jag tillräckligt har läst
och studerat dessa aktstycken. Jag är
beredd att ställa upp i tentamensförhör
av herr Lange på den punkten närhelst
han så önskar. .lag tror dock inte att
det är en debattmetod som leder någonstans,
när ett statsråd förutsätter att
en opponent inte kan läsa innantill i
publicerade utredningar.

Beträffande felsägningarna tror jag

Nr 25

Tisdagen den 18 maj 1965

Svar på interpellation ang. åtgärder för att åstadkomma ett effektivt träskydd

det är rätt meningslöst att fortsätta debatten,
eftersom det vid varje replik
förekommer en ny felsägning från statsrådet
Langes sida.

Chefen för handelsdepartementet, herr
statsrådet LANGE:

Herr talman! Jag vill inte att kammaren
skall få det intrycket att det
mesta av vad herr Hermansson här anfört
baserar sig på felsägning av den
typ som jag gjorde när jag förväxlade
hans namn med herr Hagnells.

Herr HERMANSSON (k):

Herr talman! På denna punkt kan jag
intyga att det verkligen inte förhåller

sig så.

Härmed var överläggningen slutad.

På förslag av herr andre vice talmannen
beslöt kammaren medgiva, att besvarandet
av återstående på dagens förteckning
upptagna frågor uppskötes till
ett senare sammanträde.

§ 6

Justerades protokollen för den 11 och
den 12 innevarande maj.

§ 7

Herr andre vice talmannen meddelade,
att herr Hansson i önnarp, som vid
kammarens sammanträde den 21 nästlidne
april med läkarintyg styrkt sig
från och med samma dag tills vidare
vara hindrad att deltaga i riksdagsgöromålen,
denna dag åter intagit sin
plats i kammaren.

§ 8

Herr ANDRE VICE TALMANNEN yttrade
:

Jag hemställer, att statsutskottets utlåtanden
nr 97 och nr 98, bevillningsutskottets
betänkande nr 30, tredje lagutskottets
utlåtande nr 26, konstitutionsutskottets
memorial nr 29, sammansatt

konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande
nr 1 samt konstitutionsutskottets
utlåtande nr 30 i nu nämnd ordning
uppföres främst bland två gånger bordlagda
ärenden på morgondagens föredragningslista.

Denna hemställan bifölls.

§ 9

Svar på interpellation ang. åtgärder för
att åstadkomma ett effektivt träskydd

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet SKOGLUND, som
yttrade:

Herr talman! I en till inrikesministern
ställd interpellation, vilken överlämnats
till mig för besvarande, har fru
Löfqvist frågat dels vilka åtgärder som
vidtagits eller kan tänkas bli vidtagna
för att informera allmänheten om föreliggande
möjligheter att åstadkomma ett
effektivt träskydd, dels vilka möjligheter
som finns att få till stånd en samlad
forskning och upplysning på detta område,
dels vilka möjligheter som föreligger
att genom lagstiftning åstadkomma
att byggnadsvirke impregneras mot
röta och insektsskador redan på sågningsplatser
eller vid brädgårdar, dels
i vad mån inrikesministern är beredd
medverka till införandet av en ordning,
som innebär att exempelvis tryckimpregnering
av virke ingår som villkor
för erhållande av statliga byggnads- och
inteckningslån.

Vad angår frågan om information till
allmänheten om lämpliga träskyddsåtgärder
vill jag framhålla, att åtskilligt
redan gjorts för att sprida kunskap om
sådana. Åtgärder till skydd mot röta
och virkesförstörande insekter behandlas
exempelvis i de av byggnadsstyrelsen
år 1960 utfärdade anvisningarna till
byggnadsstadgan, vilka tjänar till ledning
för byggnadsnämnder och den
byggande allmänheten. Styrelsen har
också genom en särskild skrift betitlad

Tisdagen den 18 maj 1905 Nr 25

Svar på interpellation ang. åtgärder för att åstadkomma ett effektivt träskydd

»Bekämpning av husbocken och andra
virkesförstörande insekter», som i en
andra bearbetad upplaga utkom år 1901,
lämnat utförliga rekommendationer i
fråga om lämpliga skyddsåtgärder.

Det kan vidare erinras om den s. k.
Bygg AMA — allmän material- och arbetsbeskrivning
för husbyggnadsarbeten
— som utges i byggnadsbransch^^
egen regi i samarbete med olika statliga
myndigheter och institutioner och
som iir allmänt normerande i fråga om
material- och arbetsspecifikationer på
husbyggnadsområdet. 1 Bygg AMA ges
bl. a. anvisningar om lämpliga skyddsåtgärder
mot röta och virkesförstörande
insekter. Till grund för dessa successivt
reviderade anvisningar ligger
såväl insamlat erfarenhetsunderlag som
resultaten av den forskning och de undersökningar,
som på här ifrågavarande
område bedrivs av sådana institutioner
och organ som skogshögskolan, träskyddskommittén,
institutet för byggnadsforskning
etc. Vissa av dessa institutioner
och organ ger för övrigt successivt
ut rapporter och meddelanden,
som redovisar resultaten av utförd
forskning och verkställda undersökningar.

Härutöver gäller allmänt att de experter
som finns inom området är engagerade
i en informationsverksamhet,
som bedrivs dels i anslutning till kurser
och konferenser etc., dels genom mera
direkt personlig rådgivning. Tjänstemän
inom byggnadsstyrelsen har exempelvis
under åren 1960 och 1961 — i
anslutning till utgivningen av 1960 års
anvisningar till byggnadsstadgan -—
medverkat i ett flertal kurser och informationsdagar
på olika håll i landet,
vid vilka information lämnats bl. a. om
lämpliga åtgärder till skydd mot virkesförstörande
insekter.

Vad jag nu sagt om den informationsoch
anvisningsverksamhet, som förekommer
på träskyddsområdet, innebär
givetvis icke att allt är så bra att det
icke kan bli bättre. Informationsproble -

met bör kontinuerligt uppmärksammas
från synpunkten att effektivisera formerna
för informationens spridande
och att förbättra informationsunderlaget.
1 sistnämnda hänseende iir det
bl. a. av stor vikt att träskyddsforskningen
ges tillräckliga resurser och tillfredsställande
arbetsvillkor över huvud.
Att så sker har betonats i olika sammanhang
från såväl statligt som enskilt
häll. Enligt vad jag inhämtat är avsikten
också alt uppta träskvddsforskningens
organisatoriska och ekonomiska
problem till behandling inom ramen
för den utredning, som av handelsministern
nyligen tillkallade sakkunniga
skall verkställa i fråga om organisationen
av och det statliga stödet åt industriell
teknisk forskning.

1 anslutning till interpellantens frågor
angående möjligheterna att genom
generella bestämmelser i exempelvis
byggnadsstadgan eller bostadslånekungörelsen
föreskriva skyldighet att genom
impregnering eller annan åtgärd
skydda byggnadsvirke mot röta och virkesförstörande
insekter synes övervägande
skäl tala mot införandet av sådana
bestämmelser. En generell skyldighet
av angivet slag skulle nämligen
medföra avsevärda kostnader, vilka
icke skulle stå i rimlig proportion till
de ekonomiska vinster som uppnåddes
genom en sådan ordning. Det bör i sammanhanget
bl. a. beaktas, att det är
långtifrån allt vid byggnadsarbeten använt
virke som har en sådan byggnadsteknisk
placering i huskropparna att
rötangrepp eller insektsskador behöver
befaras. Det sagda utesluter icke att det
i vissa fall kan vara motiverat med
särskilda åtgärder. Det kan exempelvis
erinras om de krav, som länsbostadsnämnderna
i vissa i fråga om insektsskador
speciellt utsatta län ställer på
besiktning och i viss utsträckning även
på insektsförsäkring i samband med
långivning till ombyggnadsarbeten.

Vidare anförde:

Nr 25

Tisdagen den 18 maj 1965

Svar på interpellation ang. åtgärder för att åstadkomma ett effektivt träskydd

Fru LöFQVIST (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka
herr statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
för svaret på
min interpellation, och detta gör jag så
mycket mer som jag finner flera positiva
drag i det.

Anledningen till min förnyade interpellation
är givetvis den oro som
främst egnahemsägarna känner inför de
skadeverkningar som dels husbocken
och andra trägnagande insekter och
dels rötan åstadkommer.

Ett par nya fall har gett aktualitet
åt frågan om insektsbekämpning och
skydd av byggnadsvirke. Genom riksdagens
upplysningstjänst har jag inhämtat
uppgifter om vad som skett på
området sedan 1959, och därvid har jag
funnit att resurserna ej i någon nämnvärd
utsträckning har givit utrymme
vare sig för forskning eller upplysning.

Byggnadsstyrelsen har visserligen
1961 utgivit en publikation med råd
och anvisningar vid bekämpning av
liusbock och andra virkesförstörande
insekter, och en viss kursverksamhet
har väl också bedrivits. Jag är t. ex.
medveten om att Stockholms hantverksinstitut
har hållit kurser för ett 30-tal
personer, men därmed har det inte varit
möjligt att nå ut till den stora byggande
allmänheten — ägarna av villor,
egnahem, sommarstugor, jordbruksbyggnader
o. s. v.

Med statsrådets och kammarens tillstånd
vill jag komplettera min framställning
med vissa väsentliga saker.
Som jag framhöll redan i interpellationen
har trädskyddskommittén klart visat,
att det finns effektiva och relativt
billiga sätt att högst avsevärt minska
eller till och med helt förhindra denna
skadegörelse genom att behandla virket
redan innan det monterats i byggnadskroppen.
På samma sätt bar exempelvis
televerket genom s. k. tryckimpregnering
gjort livslängden hos sina stolpar
fem gånger större. Jag tycker att
detta är ett observandum även när det
gäller bostadsbyggandet.

Träskyddskommittén arbetar emellertid,
såvitt jag vet, endast för sina
egna uppdragsgivare, övriga konsumentgrupper,
d. v. s. den stora allmänheten,
vet föga eller ingenting om kommitténs
existens och verksamhet.

Av en redovisning från träskyddskommittén
framgår att insekter och
rötsvampar i Sverige förstör monterat
virke för cirka 300 miljoner kronor per
år. Ännu förekommer de största skadeverkningarna
främst i Götaland och i
östra Svealand, men det har gjort sig
gällande en påtaglig tendens till spridning
längre norr- och västerut.

Den största publiciteten och uppmärksamheten
har ägnats meddelanden
om husbocksskadorna i kyrkor och
andra offentliga byggnader. Detta förringar
emellertid inte det faktum att
förstörelsen på grund av husbockens
och andra trägnagares härjningar i bostadshus
— och därvid i stor utsträckning
nybyggda sådana — är mycket
omfattande. 1951 års husbockskommitté,
sammansatt av representanter för
statens skogsforskningsinstitut, kungl.
byggnadsstyrelsen, kungl. bostadsstvrelsen
m. fl. meddelade i sitt betänkande
år 1953 att enbart i Blekinge län var
vid den tidpunkten cirka 14 000 bostadshus
angripna av skadeinsekter. Saneringskostnaderna
för dessa hus beräknades
till omkring 5 miljoner kronor.
Kommittén konstaterade också att
för hela landet skulle det säkerligen bli
fråga om mer än tio gånger så stora
saneringskostnader.

Tidigare har man varit av den uppfattningen
att det i första hand var
äldre byggnader som genom husbockens
skadegörelse blev helt förstörda.
Erfarenheter under senare tid har emellertid
visat att de flesta och hastigast
insättande angreppen sker i nybyggnader.
Vid den diskussion i samma ärende
som statsrådet och jag år 1959 hade
här i kammaren gav jag några exempel
på nyuppförda egnaheinsbyggnader
som efter sex år var totalt förstörda..

Tisdagen den 18 maj 1965

Nr 25

Svar pii interpellation ang. åtgärder för

Dessa uppgifter hade lämnats direkt av
försäkringsbolagen.

Jag är medveten om att det trävirke,
som används i våra bostadshus numera
har betydligt klenare dimensioner än
tidigare. Givetvis blir detta mest betydelsefullt
när det gäller egnahem och
villor. Om vi granskar de gamla byggnaderna
med 4—4V* tums timmer, märker
vi att det i mitten av varje timmerstock
finns en kärna, som enligt experter
husbocken eller andra träinsekter
inte rår på, vilket medför att virket i
dessa hus har en viss möjlighet att hålla
konstruktionen fast. Virkets dimensioner
nuförtiden blir alltmer nedskurna.
Vi bygger i dag hus, där hela byggnadskroppen
bärs upp av material med
dimensioner på 1 Va—3 tum. Därtill är
det vetenskapligt bevisat att det nu alltmer
snabbväxande virket blir betydligt
lösare och alltså ger ett material, i vilket
trägnagare — husbocken och övriga
insekter — har betydligt lättare att
tränga in. Eftersom endast en mycket
liten del av virket i byggnadskroppen
i nuvarande skede kan bestå av den
verkliga kärnan, finns alltså risk för
att hela den bärande konstruktionen
ganska snart förintas.

Avsikten med min återkommande interpellation
var givetvis att jag ville påvisa
de bekymmer som så många egnahems-
och villaägare ute i landet har.
De är givetvis mycket oroliga för utvecklingen.
Det står alltmer klart för
var och en att även nybyggda fastigheter,
där inte något gammalt virke använts,
kan angripas av skadeinsekter.

När denna interpellation 1959 behandlades
var det mest husbocken som
gjorde mig oroad. Erfarenheter från nybyggda
fastigheter — särskilt en fastighet
alldeles inpå mina knutar — har givit
mig vetskap om att också andra trägnagare
i mycket stor utsträckning kan
förstöra nybyggda hus. I en tre månader
gammal fastighet, som inte var avsynad,
upptäckte ägaren ett hål i taket.
Vid en undersökning visade det sig att

att åstadkomma ett effektivt träskydd

också detta var ett flyhål. Vederbörande
hade, med ledning av de föreskrifter
statsrådet nyss nämnde i sitt interpellationssvar,
försäkrat bygget före
starten. Han meddelade givetvis försäkringsbolaget.
Dess representant undersökte
huset och sade: »Det ser ut som
husbock men är det inte. Är det verkligen
husbock, svarar försäkringsbolaget
för skadan. Är det någon av de
andra trägnagarna, så svarar inte försäkringsbolaget
för det hela.» Efter noggranna
undersökningar med experters
hjälp visade det sig att det icke var husbocken
utan någon annan trägnagare.
Det var inte nog med att flyhålen i taket
fanns. Vederbörande gick upp på
vinden, sopade undan isoleringsmaterialet
och fann åtskilliga tusen larver
som åt upp det bärande taket. Fastighetsägaren
sågade upp väggen i ett av
rummen, vände ut och in på beklädnadsmarterialet
av s/i-tuins bräder. Det
visade sig att de var angripna på samma
sätt. Huset var inte avsynat, och
byggmästaren fick väl stå för en del av
skadorna, men husägaren går naturligtvis
inte helt fri. Därtill är huset statsbelånat.

När jag relaterat detta är jag övertygad
om att statsrådet förstår varför jag
på nytt ställt interpellationen. Att jag
ställde den till inrikesministern berodde
på att jag antog att frågan hörde till
bostadspolitikens område. I det stora
hela betyder det ju ingenting vem av
statsråden som är vänlig nog att svara
på frågan. Jag är mycket tacksam för
en stor del av detalj svaren: att statsrådet
är på det klara med att här måste
ske någonting, att forskningen skall få
större resurser, att det skall bli möjligt
att till allmänheten snabbt föra ut de
erfarenheter som forskarna kan göra.

Det finns i svaret en liten detalj, som
jag inte riktigt förstår. Jag frågar huruvida
statsrådet är beredd att göra någonting
för att vi skall få en lagstiftning
som ger större förutsättningar för
att byggnadsmaterialet blir preparerat

Nr 25

Tisdagen den 18 maj 1965

Svar på interpellation ang. åtgärder för att åstadkomma ett effektivt träskydd

innan det går till byggnadsplatsen.
Statsrådet säger i svaret: »En generell
skyldighet av angivet slag skulle medföra
avsevärda kostnader, vilka icke
skulle stå i rimlig proportion till de
ekonomiska vinster som uppnåddes genom
en sådan ordning.» Jag är inte
riktigt på det klara med vad statsrådet
menar med den detaljen. Att omkostnaderna
för prepareringen är ganska höga
är jag fullt medveten om. Att de skulle
bli så höga att de i det långa loppet
inte skulle uppvägas av fördelarna har
jag mycket svårt att förstå. Egnahem —
som jag främst känner till och nu främst
talar för — är så pass dyra i dag att
det skall vara ganska stora kostnader
för impregneringen av trävirket om det
inte skall löna sig att utföra den.

I den redogörelse och de rekommendationer
som finns i Bygg-AMA ingår
en tabell, som visar i vilken takt och i
vilken utsträckning man behöver skydda
virket. Men enligt min uppfattning finns
det andra personer, som så att säga har
tagit fasta på den »mjukaste» behandlingen.
De har slagit upp en mycket stor
reklam och förespeglat villaägare och
andra med dem jämställda att man bara
genom att stryka på ett visst preparat kan
skydda och impregnera virket. Den villaägare
som givit mig detta virkesprov,
som jag ber att få demonstrera för herr
statsrådet, är inte av samma uppfattning.
Han påstår sig ha följt reklamföreskrifterna
till punkt och pricka och behandlat
virket omsorgsfullt, men efter tio år
fick han ur sin villa såga ut detta trästycke.

Jag är övertygad om att många människor
känner sig besvikna på vissa
firmors reklam i detta sammanhang,
och därför är jag mycket glad för att
det nu skall forskas på området och att
vi så småningom kan få vetenskapliga
resultat att hålla oss till.

När jag i min interpellation försiktigt
frågade, om vi inte kunde utfärda föreskrifter
för skydd av bvggnadsvirket,
som ju kostar egnahemsägaren så myc -

ket pengar, hade jag något tagit ad
notam vad en artikelförfattare skrivit i
en publikation som heter Byggnadsingenjören.
Han talar där bl. a. om impregnering,
och jag skulle ha lust att
här läsa in det skrivna i kammarens
protokoll. Jag avstår emellertid från
det. Däremot står det i slutet av samma
artikel något annat, som jag ber att
få citera:

»Om en norsk idrottsförening begär
anslag ur tipsmedelsfonden för byggande
av en skidhoppbacke av trä, beviljas
detta anslag endast under förutsättning
att tryckimpregnerat virke används.
Om en norrman behöver låna pengar av
Husbanken till ett bygge i ett husboeksinfekterat
distrikt, får han bättre lånemöjligheter
om han förbinder sig att
använda tryckimpregnerat virke i vissa
konstruktioner.»

Man har sålunda även på andra håll
i Skandinavien känning av och besvär
med skadeinsekter, men där har man
sagt sig att någonting bör göras.

I sista meningen av statsrådets svar
talar statsrådet om att länsbostadsnämnderna
i en del utsatta län uppställer
vissa krav även på insektsförsäkring.
Detta är givetvis alldeles riktigt. Det
har i sammanhanget också sagts att insektsförsäkringen
är tillförlitlig. Ja, det
trodde jag också, herr statsråd, när vi
diskuterade denna fråga 1959. Men efter
det som skett i det fall jag här har
relaterat är jag övertygad om att försäkringarna
endast delvis löser problemet.

Med tanke på detta ärendes stora
vikt hoppas jag nu att någon form av
ökad upplysning om dessa ting kan
meddelas konsumenterna snarast möjligt.

Herr talman! Med det anförda ber
jag att än en gång få tacka statsrådet
för interpellationssvaret.

Herr LOTHIGIUS (h):

Herr talman! Jag tar mig friheten
delta i denna interpellationsdebatt där -

Tisdagen den 18 maj 1965

Nr 25

Svar på interpellation ang. åtgärder för

för att jag i vardagslag sysslar med träindustrifrågor.

Som här framhållits är träskyddet av
utomordentligt stor nationalekonomisk
betydelse. .lag är tacksam för att fru
Löfqvist har tagit upp denna fråga på
nytt, liksom jag också är tacksam för i
varje fall en viss del av statsrådets svar.

Jag skall nu bara ägna någon minut
åt det som fru Löfqvist i huvudsak här
har utelämnat, nämligen upplysningen
och forskningen. Jag är mycket tillfredsställd
med att statsrådet har uttalat sig
emot lagstiftning och generella bestämmelser.
Det vore enligt mitt förmenande
att hämma en naturlig anpassning att gå
den vägen, och det skulle vara förödande
för sågverksindustrien och för konsumenterna,
eftersom kostnaderna skulle
bli mycket stora. Det finns bara ett
sätt att hjälpa denna fråga framåt, och
det är med upplysning och forskning.

Här gäller det att skilja på vad som
är en uppgift för allmänheten-staten och
vad som är er. uppgift för näringslivet.
Upplysningen borde det vara naturligt
att hela den svenska träindustrien, företrädd
på hemmamarknaden, gemensamt
tog hand om. Tyvärr måste jag säga att
detta har inte lyckats, därför att intressena
är alltför splittrade. Den upplysning
som nu lämnas konsumenterna är
som fru Löfqvist sade begränsad till annonser
om olika träskyddspreparat, och
den upplysningen är inte tillräckligt objektiv.
Där får konsumenterna sitta
emellan. Fastän det bär mig emot anser
jag därför att ett initiativ från statens
sida här är både riktigt och nödvändigt.

Vad forskningen beträffar ligger det
till på ett annat sätt. Vi är egentligen
ganska skandalöst efter utvecklingen på
forskningssidan, mot bakgrunden av
vad träet betyder rent nationalekonomiskt
i detta land. Att enskild forskning
förekommit i så liten utsträckning beror
bl. a. på att de stora cellulosa- och
träkoncernerna, som har förnämliga
forskningsinstitut, arbetar på cellulosasidan
och endast i mindre omfattning är

att åstadkomma ett effektivt träskydd

leverantörer av trä på hemmamarknaden.

Grundforskningen anser jag vara eu
statlig angelägenhet, medan den tillämpade
forskningen på statens initiativ
borde delas mellan stat och näringsliv,
gärna med ett starkt lekmannainflytande.
Det vore helt naturligt att det samarbete
som redan förekommer utvidgades
och att en särskild avdelning inrättades
inom t. ex. träforskningsinstitutet
— förslagsvis eu avdelning där de båda
avsnitten upplysning och forskning kunde
mera kraftfullt behandlas. Träskyddskommittén
har härvidlag gjort ett mycket
gott arbete under de gångna åren,
men kommitténs insatser har varit begränsade
till en speciell uppgift. Upplysning
och forskning skulle mycket väl
kunna samarbeta.

För närvarande finns det sådana bestämmelser
att trä exempelvis inte kan
användas i höghus, fastän våra arkitekter
längtar efter att få begagna detta
förnämliga, levande material.

Jag anser att det många gånger är inkonsekvent
ur brandskyddssynpunkt att
trä inte får användas som träpanel, när
man ju har trä inomhus i form av möbler,
inventarier o. d. Åtgärder för att
brandskydda trä borde också falla inom
ramen för forsknings- och upplysningsarbetet.

Nu meddelar statsrådet att handelsministern
nyligen tillkallat sakkunniga
som skall verkställa en utredning rörande
organisationen av och det statliga stödet
åt industriell teknisk forskning. Jag
hoppas verkligen att de frågor som rör
träet inte skall få en undanskymd placering
i sammanhanget utan ges den plats
som träets stora värde berättigar till. Vidare
hoppas jag att resultatet av verksamheten
inte skall låta vänta på sig
för länge.

Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet SKOGLUND:
Herr talman! Bara ett par ord, främst

Nr 25

Tisdagen den 18 maj 1965

Svar på interpellation ang. förvaringen

med anledning av vad fru Löfqvist yttrade.

Jag gjorde för några år sedan ett besök
i Blekinge — i de områden, där
husbocken härjar som värst — och kunde
sålunda på ort och ställe konstatera
vilka stora skador husbocken gör på
byggnader av skilda slag. Jag har sedan
dess varit väl medveten om betydelsen
av den fråga vi nu diskuterar, framför
allt för vissa delar av vårt land. I andra
delar av landet är man ju inte bekant
med problemet.

I mitt interpellationssvar har jag ju
redovisat vad som gjorts, men jag konstaterade
också att mycket ändå återstår
att göra, både vad gäller informationsverksamhet
och annat. Men som grund
för denna informations- och upplysningsverksamhet
måste ändå ligga ett
forskningsresultat, så att de upplysningar
och uppgifter vilka lämnas beträffande
skyddsinetoder ocli annat, som det
här är fråga om, verkligen blir tillförlitliga.

Jag påpekade vidare i anslutning till
detta att träskvddsforskningen måste ges
tillräckliga resurser och även tillfredsställande
arbetsvillkor över huvud taget.
Till detta anknöt jag frågan om den utredning,
som handelsministern hade tillsatt
och som herr Lothigius alldeles nyss
hänvisade till.

Låt mig i fråga om den forskning
som nu pågår anföra ett litet citat ur
ett yttrande över interpellationen, vilket
skogshögskolan avlämnat och vilket kanske
kan vara av ett visst värde att ta
del av. Det heter: »Beträffande virkesskador
förorsakade av insekter sker i
allt väsentligt forskning på virket, innan
detta blir föremål för bearbetning, dvs.
på rundvirket i skogen eller i upplag
och innan detsamma tagits om hand av
industrin. En viss begränsad forskning
avseende sådana insekter, som angriper
upparbetat virke, sker dock. Det kan
nämnas att institutionen för skogsentomologi
helt nyligen begärt medel från
Fonden för skoglig forskning för att utreda
en del problem som har samman -

av järnvägsmuseets samlingar

hang med dessa träförstörande insekter,
i första hand husbocken. Någon forskare,
som helt sysslar med de träförstörande
insekterna, finns inte, men problemen
är i mångt och mycket lika dem, som
rör rundvirket, varför den erfarenhet
institutionen besitter i stor utsträckning
kan tagas i bruk för att även klarlägga
problem som rör de träförstörande insekterna.
»

Jag har velat läsa in detta till protokollet
för att man alltså skall bli på det
klara med att skogshögskolan direkt och
indirekt ändå sysslar med denna problematik.

Till sist vill jag framhålla, att jag inte
tror att man bör ge sig in på en lagstiftning
på detta område, ty det enda för
ögonblicket verkligt effektiva skydd
som man kan få fram torde vara tryckimpregnering,
och detta är en ganska
dyr metod. Fn sådan behandling kommer
att höja virkeskostnaden med kanske
25—30 procent. Att genomföra en
total skyddsbehandling av allt virke
skulle alltså medföra mycket stora kostnader.

Fn lagstiftning på detta område måste
enligt vad jag förmodar om den genomförs
komma att gälla allt virke i hela
landet, vilket skulle bli en stor och kostsam
procedur för oss. Jag tror för min
del att man får gå fram på frivillighetens
väg och där söka finna metoder,
som är användbara och tillförlitliga.

Men innan vi når dithän måste säkerligen
forskningen ha avancerat ett gott
stycke förbi det stadium där den i dag
befinner sig. Detta tror jag att man
skall kunna klara om man ger forskningen
tillräckliga resurser och även möjlighet
att arbeta på ett tillfredsställande
ocli effektivt sätt.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 10

Svar på interpellation ang. förvaringen
av järnvägsmuseets samlingar

Ordet lämnades på begäran till

Tisdagen den 18 maj 1965

Nr 25

Svar på interpellation ang. förvaringen av järnvägsmuseets samlingar

Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet SKOGLUND, som
yttrade:

Herr talman! Fröken Andersson i
Strängnäs har frågat mig om jag kan
redovisa de åtgärder som är erforderliga
för att de kulturtekniska och historiska
föremål vilka nu ingår i järnvägsmuseets
samlingar skall kunna förvaras på
ett betryggande sätt, och när samlingarna
i full utsträckning kan inordnas i en
härför lämplig museibyggnad, så att de
på samma sätt som övriga kulturföremålssamlingar
kan betjäna allmänhet
och forskare med intresse för detta område.

SJ har under senare år vidtagit en
rad åtgärder för att förvara järnvägsmuseets
samlingar på ett betryggande
sätt. Sedan lok- och vagnhallarna i Tomteboda,
som inrymmer museets värdefulla
lok och vagnar, rustats upp år
1963, kan hallarna godtas som förvaringsutrymme.
Sedan några år bedrivs
dessutom ett regelbundet underhållsarbete,
varför loken och vagnarna är i gott
skick. De samlingar, som flyttades från
den tidigare modellhallen på Torsgatan
19 i Stockholm, är för närvarande placerade
i uppvärmda byggnader vid Liljeholmens
och Storviks stationer. Huvudparten
av de mindre föremålen har
magasinerats i uppvärmda lokaler i
fastigheten Torsgatan 17, där museets
expedition finns.

Såvitt jag kunnat utröna förvaras sålunda
samlingarna betryggande och
någon risk för att materielen skall förstöras
av viider och vind torde inte föreligga.
Ett hundraprocentigt skydd mot
brand är det naturligtvis inte möjligt
att åstadkomma. För den värdefulla materielen
i hallarna vid Tomteboda finns
dock automatiskt brandlarm, skärmar
för flamskydd och automatiskt öppningsbara
rökluckor.

Från järnviigshistorisk synpunkt är
det i och för sig önskvärt att de delar av
samlingarna, som har värde i museisammanhang,
förvaras på sådant sätt att de

blir tillgängliga för så stor del som möjligt
av den intresserade allmänheten. I
detta syfte kommer SJ att den 1 juni
öppna en modellhall i Stockholms centralstation.
Även om utrymmet här är
begränsat kommer inte mindre än 44
modeller av lok, person- och godsvagnar
att kunna ställas upp. Denna modellsamling,
som därmed blir lätt tillgänglig
för allmänheten, är en av de största i
Europa.

Frågan om utformningen av ett framtida
järnvägsmuseum utreds också inom
SJ. Som ett första steg i utredningsarbetet
har den rullande materielen och
föremålen inventerats. Av inventeringen
återstår för närvarande endast att gå
genom vissa delar av bibliotek och bildarkiv.
Det andra steget i utredningen är
att avgöra vad som skall bevaras för
framtiden. Denna bedömning görs i
samråd med framstående såväl svenska
som utländska experter inom området.
Det har därvid visat sig vara svårast att
bedöma den stora samlingen av lok och
vagnar i Tomteboda. För närvarande tar
dessa upp cirka 800 meter spår. lin preliminär
bedömning har visat att 400 meter
spår är det minsta som ger rättvisa
åt det bästa i samlingarna och att
alternativet 600 meter skulle kunna ge
en mycket god bild av utvecklingen
inom järnvägstekniken. Ett museum av
detta slag skulle således bli mycket utrymmeskrävande.
Byggnadskostnaden
för ett museum kan beräknas bli av storleksordningen
10 miljoner kronor.

Ett förslag från järnvägsstyrelsen till
lösning av museifrågan torde kunna föreligga
under sommaren 1966, och enligt
vad jag erfarit kan därvid frågan om eu
lösning i samverkan med andra intressen
komma att aktualiseras. Därvid bör
bl. a. med hänsyn till den av statsmakterna
angivna trafikpolitiska målsättningen
SJ:s engagemang avvägas med
hänsyn till den nytta i vid bemärkelse
SJ som affiirsdrivande järnvägsföretag
kan få av ett sådant museum. Sedan
järnvägsstyrelsens utredning och förslag

Nr 25

Tisdagen den 18 maj 1965

Svar på interpellation ang. förvaringen av järnvägsmuseets samlingar

föreligger bör möjligheterna att lösa
museifrågan snarast prövas.

Vidare anförde:

Fröken ANDERSSON i Strängnäs (s):

Herr talman! Jag ber att till herr
statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
få uttala ett tack
för svaret på min interpellation.

Det gläder mig att förslag från järnvägsstyrelsen
till lösning av museifrågan
torde kunna föreligga under 1966.
Beklagligt är att styrelsen inte tidigare
vidtagit åtgärder för att utreda frågan
och framlagt förslag redan under 1964,
enär man i god tid haft visshet om att
man måste lösa museifrågan.

Att man placerat de olika föremålen
på ett betryggande sätt är gott och väl,
men som förhållandena nu är kan varken
allmänheten eller forskare benytta
sig av samlingarna. Den orginalsamling
som finns av lok och vagnar är den
största i Europa och betraktas i kännarkretsar
som en av världens förnämsta.
Enligt vad jag erfarit lär samlingarna ha
erbjudits till såväl tekniska museet som
Stockholms högskola. Ävenså har enligt
uppgift privata personer erbjudits vissa
delar av samlingarna; likaså ortsmuseum.
Detta är ju ett sätt att skingra
de värdefulla föremål, som man samlat
ihop under en tidsrymd av 50 år och
som man i dag i stället borde förvara i
ett museum, tillgängligt för intresserade
av alla kategorier.

Det kulturhistoriska värde som man
exempelvis 1939 ifrån departementshåll
ansåg att föremålen representerade
— enär Kungl. Maj:t då begärde ett förskottsanslag
på 230 000 kronor för att
uppföra en förvaringshall för järnvägsmuseets
lokomotiv och vagnar — har väl
i dag ej minskats? Tyvärr lade kriget
den gången hinder i vägen för planens
realiserande.

Järnvägsmuseet fyller i år 50 år, och
man borde ju firat detta med att samla
allt material under ett tak, men så är

ju ej fallet. Man frågar sig: Har järnvägsstyrelsens
intresse varit för ljumt?
Har möjligen också styrelsens uppfattning
om museet och statsrådet Skoglunds
uppfattning varit olika?

Med ledning av de av statsrådet lämnade
uppgifterna rörande åtgärder för
att förvara järnvägsmuseets samlingar
kan jag för min del konstatera att dessa
åtgärder är av så ringa betydelse att de
knappast förtjänar att nämnas. Vid Tomteboda
gäller de åtgärder som vidtagits
visst brandskydd, men de avser icke
förvaring och konservering.

Jag har under hand erfarit resultatet
av en utredning i lokalfrågan som avser
Gävle. Till detta vill jag konstatera att
det är en form av maskerad destruktiv
verksamhet.

Från järnvägsintresserade ser man
med tillfredsställelse att frågan har tagits
upp, och man väntar sig en för alla
parter tillfredsställande lösning, varför
jag förmodar att statsrådet Skoglund
bevakar frågan. Helst såge jag att man
från departementets sida insatte en sakkunnig
i utredningen angående museet.
Personligen kommer jag också att följa
ärendet, som jag finner vara av största
intresse.

Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet SKOGLUND:

Herr talman! Jag skall inte ta upp någon
diskussion med fröken Andersson
om hur ljumt eller varmt järnvägsstyrelsens
intresse för dessa frågor är. Jag
har redovisat vad som har skett på området
och talat om att man inom järnvägsstyrelsen
är beredd att försöka
åstadkomma lokaler för att samla de föremål
som finns på ett sådant sätt att allmänheten
får möjlighet att bese dem
och studera den tekniskt-historiska utvecklingen
på järnvägstrafikens område.
Men vi skall vara medvetna om att
statens järnvägar har haft och fortfarande
har många andra bekymmer vid sidan
av att ordna de museala föremålen.
Statens järnvägar har framför allt be -

Tisdagen den 18 maj 1965 Nr 25

Svar på interpellation ang. disciplinsituationen inom det obligatoriska skolväsendet

kymmer i nuet, för dagen och för morgondagen.
Det är väl då rätt naturligt
att man inte har placerat denna fråga
längst fram på prioriteringslistan; man
har ändock vidtagit sådana åtgärder
att samlingarna kan bibehållas. Jag kan
inte dela fröken Anderssons uppfattning
att vad statens järnvägar och järnvägsstyrelsen
gjort är någonting som har en
destruktiv karaktär. Det förhåller sig
tvärtom.

Herr TURESSON (h):

Fröken Anderssons förmodan att järnvägsstyrelsens
intresse för denna fråga
skulle vara ljumt uppkallade mig. Detta
är en mycket intressant fråga, och vi
bär behandlat den ett par gånger under
den tid den nya järnvägsstyrelsen har
fungerat, framför allt med anledning av
att det då och då i pressen förekommit
artiklar med uppseendeväckande rubriker,
som kunnat ge anledning till farhågor
för att denna värdefulla museimateriel
skulle fördärvas. Jag kan försäkra
fröken Andersson att de uppgifter
som statsrådet lämnat i sitt svar rörande
materielens förvaring och skydd
är korrekta. Järnvägsstyrelsen anser det
vara en mycket viktig angelägenhet att
denna materiel skyddas.

Att sedan lösa museifrågan, som vi
inom järnvägsstyrelsen har stort intresse
för, är inte så där förfärligt enkelt
som det i förstone kan synas. Det är
en rad bedömningar som måste göras.

Det gäller t. ex. frågan om man skall
göra ett museum gemensamt för järnväg,
post, telegraf och spårväg. På några
håll ute i Europa finns det sådana
museer, och en sådan lösning har naturligtvis
vissa fördelar. Men tyvärr är
intresset från andra berörda grenar inte
särskilt stort, eftersom det visat sig att
järnvägsmaterielen dominerar kolossalt
när det gäller besökarnas intresse —
upptill 80 procent av publiken tittar
bara på de järnvägsmuseala föremålen,
varför de andra föremålen mer eller
mindre kommer i skymundan.

Man kan också diskutera var museet
skall ligga — i Stockholm eller någonstans
i landsorten. Det förslag, som järnvägsstyrelsen
kommer att presentera
nästa sommar, innehåller alternativa
lösningar i detta avseende.

Frågans storlek belyses också av den
siffra som nämndes i interpellationssvaret,
där det påpekas att investeringskostnaden
beräknas till ungefär 10 miljoner
kronor.

Man kan också fråga sig vad museet
kommer att kosta per år. Man får nog
räkna med en årlig driftkostnad inklusive
kapitalkostnaden på minst en miljon
kronor. Erfarenheten säger att man
inte kan räkna med mer än 25 000 besökande
per år, vilket alltså betyder en
kostnad av 40 kronor per besök.

Det gäller alltså en ganska stor fråga
som man inte kan lösa utan att ingående
penetrera hur samlingarna bör presenteras
både för ett mera ytligt studium
och för forskare och utan att ta
hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna.

Jag kan försäkra fröken Andersson
om att vi i järnvägsstyrelsen har ett
stort intresse för dessa frågor och kommer
att fullfölja de utredningar som det
talas om i svaret.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 11

Svar på interpellation ang. disciplinsituationen
inom det obligatoriska skolväsendet Ordet

lämnades på begäran till

Chefen för ecklesiastikdepartementet,
herr statsrådet EDENMAN, som yttrade:

Herr talman! I en interpellation har
herr Nordgren frågat

dels om jag vill upplysa kammaren
om vilka åtgärder som efter 1962 vidtagits
i syfte att förbättra disciplinsituationen
inom det obligatoriska skolväsendet,

Nr 25

Tisdagen den 18 maj 1965

Svar på interpellation ang. disciplinsituationen inom det obligatoriska skolväsendet

dels om jag anser det nödvändigt att
i berörda syften vidtaga ytterligare åtgärder,

dels om jag har för avsikt att inom
den närmaste framtiden avge förslag
härom.

När interpellanten inledningsvis framhåller,
att meningarna är mycket delade
då det gäller såväl ungdomsbrottsligheten
som disciplinsituationen i skolorna
och att i samband därmed deklarerade
uppfattningar pendlar mellan olika ytterligheter,
så är det en riktig iakttagelse.
Även för de myndigheter som har
att dagligen följa verksamheten ute i
skolorna har det visat sig svårt att få
en entydig bild av de verkliga förhållandena
i dessa avseenden och deras orsaker.
Allvarliga försök har dock gjorts
och görs alltjämt för att komma till
klarhet om disciplinproblemens omfattning
och orsaker samt vilka åtgärder
man från samhällets sida bör vidta
för att komma till rätta med problemen.
Interpellanten hänvisar själv till några
av de undersökningar som gjorts och
de redovisade resultaten av dessa. En
rad liknande undersökningar av större
eller mindre omfattning som gjorts under
senare år skulle ytterligare kunna
åberopas, varvid likväl måste observeras
att de nästan alla avser försöksskolan,
inte grundskolan (det gäller exempelvis
dr Ramers mentalhygieniska undersökning,
liksom Rönnbergs undersökning).
Alla dessa ger vid handen att
det nästan i varje skola finns elever, som
har speciella svårigheter att anpassa
sig till skolarbetet och på ett naturligt
sätt inordna sig i klassen och klassgemenskapen.
Denna grupp av elever förefaller
inte vara stor; det torde röra sig
om ett par, tre procent av hela elevantalet,
enligt vad man kunnat utläsa av
de gjorda undersökningarna. Orsakerna
till dessa elevers påtagliga anpassningssvårigheter
är svåra att kartlägga.
De kan bottna i en olycklig och olämplig
uppväxtmiljö men också vara konstitutionellt
betingade. Vad man vet är,

att dessa elever förorsakar skolan stora
besvär och att de utgör oroshärdar, som
stör arbetet både i den egna klassen
och i skolan som helhet.

För skolan och dess ansvariga myndigheter
är det självkalrt en ytterst viktig
angelägenhet att ta hand om dessa
elever och ge dem en efter deras förutsättningar
och behov anpassad undervisning
och fostran. I detta syfte har den
av interpellanten omnämnda observationsundervisningen
tillskapats. Denna
undervisning kan bedrivas i observationsklasser
eller i form av s. k. särskild
observationsundervisning. Utöver
nämnda undervisningsformer har
fr. o. in. innevarande läsår tillkommit
möjligheten att inrätta observationsklinik.
Sådan klinik får inrättas så snart
varaktigt behov av observationsundervisning
bedöms föreligga. Överflyttning
av elev till observationsklinik kan ske
så snart elevens beteende ger vid handen,
att sådan omplacering är till gagn
för eleven själv och för arbetet i den
klass han tillhör. Det förfarande som
är stadgat för uttagning till observationsklass
behöver således inte föregå
placering vid klinik, utan erforderliga
observationer, undersökningar och bedömningar
i övrigt görs i stället vid kliniken.
När skolans elevvårdande expertis,
dvs. skolläkare, skolsköterska, skolpsykolog,
kurator eller motsvarande,
undersökt och bedömt eleven, ankommer
det på skolledningen att i vederbörlig
ordning avgöra om eleven alltjämt
helt eller delvis skall erhålla sin
undervisning vid kliniken eller hänvisas
till observationsklass eller återföras
till sin vanliga klass. Såvitt nu kan bedömas
har de åtgärder som vidtagits
från skolans sida haft en god inverkan
på de omhändertagna eleverna, samtidigt
som man kunnat åstadkomma bättre
arbetsförhållanden i de klasser där
dessa elever stört arbetsron.

Skolans företrädare är medvetna om
att man genom de här relaterade åtgärderna
ingalunda har löst hela det pro -

Tisdagen den 18 maj 11105

Nr 25

2!)

Svar på interpellation ang. disciplinsituationen inom det obligatoriska skolväsendet

blemkomplex som berörs i interpellationer
Även bland den skolungdom, som
inte lämpligen bör hänvisas till observationsundervisning,
förekommer brister
i fråga om hållning, stil och uppträdande
både inom och utanför skolan,
och även detta måste bevakas och
bli föremål för speciella åtgärder. Förhållandena
skiftar emellertid väsentligt
från skola till skola och från ort till
ort. Här gör man sig ofta skyldig till
oriktiga generaliseringar och låter extrema
utslag i en skola eller på en ort
bli mönster vid bedömningen av hela
landet. I den vetenskapliga undersökning,
som intcrpellanten åberopar och
som i fråga om högstadiet gäller försöksskolans
högstadium, har utredningsmannen
ansett sig kunna konstatera
bl. a. följande. »De fria svaren ger
vid handen, att åtskilliga lärare har svårigheter
med ordningen och arbetsron
i alla, några eller någon av sina klasser.
De av lärarna skattade disciplinsvårigheterna
antyder en vid variation
mellan olika klasser och mellan olika
lärare. Det finns mardrömsklasser, där
läraren upplever nästan alla sina elever
som på något sätt störande för skolarbetet.
Men det finns också änglaklasser,
där läraren upplever situationen som
ideal i disciplinärt hänseende. Den absoluta
procenten elever, som normalt
är att anse som besvärliga, går inte
att uppskatta utifrån denna undersökning.
» Undersökningen omfattade 2 500
lärare med 7 000 klasser och 150 000
elever.

Av undersökningen ansåg utredningsmannen
sig kunna dra följande slutsatser,
som han dock själv bedömer som
hypotetiska.

Disciplinsvårigheterna ökar med skolortens
invånarantal.

Disciplinsvårigheterna är större på
högstadiet än på mellan- och lågstadiet.

Disciplinsvårigheterna är större i 9 y
än i 9 g.

Disciplinsvårigheterna är större i
klasser, där alla läser alternativkurs 1,

än i klasser, där alla elever läser alternativkurs
2.

Disciplinsvårigheterna ökar med proportionen
pojkar i klassen.

Ju sämre klassens medeltotala förutsättningar
för skolarbetet är desto
större är disciplinsvårigheterna.

Den undersökning som här åberopats
har som nämnts icke gällt den nya
grundskolan utan försöksskolan. Några
av de nämnda orsakerna till disciplinsvårigheter
i skolan bär eliminerats
i grundskolan som både i fråga
om mål, organisation och innehåll
på väsentliga punkter avviker från
försöksskolan. Några negativt gallrade
klasser förekommer inte i grundskolan.
Där tillämpas systemet med sammanhållna
klasser t. o. m. åttonde årskursen.
Det allmänna omdömet är, att
sammanhållningen av klassen har en
positiv inverkan inte minst som disciplinfrämjande
åtgärd.

Skolans arbete är nu i högre grad än
tidigare inriktat på en fostrande verksamhet
med allt vad det innebär. Ett sådant
mål för skolans verksamhet kräver
speciella insatser från dem som arbetar
i skolan. I viss utsträckning kräver detta
en omställning både när det gäller
synen på skolans verksamhet och uppgifter
och i fråga om skolans sätt att
arbeta. Det kan vitsordas att stora ansträngningar
görs av centrala, regionala
och lokala skolmyndigheter liksom av
lärarna och skolornas övriga personal
för att skolan skall anpassa sig till de
krav som ställs på den i detta hänseende.
Av väsentlig betydelse är därvid att
skolan både till sitt innehåll och i
sina arbetsformer ter sig meningsfull
för den enskilde eleven. Innehållet måste
så långt detta är möjligt anpassas efter
den enskildes förutsättningar, intressen
och behov.

Interpellanten berör också ungdomsbrottsligheten
och anför, att man icke
kan bortse ifrån att det råder ett visst
samband mellan anpassningssvårigheter
i skolan å ena sidan och barn- och ung -

Nr 25

Tisdagen den 18 maj 1965

Svar på interpellation ang. disciplinsituationen inom det obligatoriska skolväsendet

domskriminalitetet å den andra. Åtskilligt
görs från skolans sida för att komma
till rätta även med dessa missförhållanden.
Skolorna har exempelvis
mycket aktivt medverkat i den kampanj
mot butiksstölder som genomfördes
föregående år. Av de offentliggjorda
resultaten av denna kampanj har
framgått, att en väsentlig nedgång i
antalet butiksstölder kunnat registreras
i de åldersgrupper som tillhör den
obligatoriska skolan. I samråd med skolöverstyrelsen
planerar rikspolisstyrelsen
en intensifierad brottsförebyggande
verksamhet bland den skolungdom som
tillhör det obligatoriska skolväsendet.
Avsikten är bl. a. att i varje polisdistrikt
skall finnas särskilt utbildade polismän,
som skall medverka i undervisningen i
skolan. Sådan medverkan har redan
förekommit i viss utsträckning, främst
i våra större städer, men avses nu omfatta
hela landet. Under våren anordnar
rikspolisstyrelsen med skolöverstyrelsens
medverkan tre veckokurser för utbildning
av sådana polismän.

Vad beträffar den i interpellationen
omnämnda motionen rörande en sänkning
av elevantalet i klasserna i disciplinfrämjande
syfte bör framhållas att
redan beslutade åtgärder har medfört
en väsentlig minskning av antalet elever
i klasserna. Räknar man sedan med all
gruppindelning, som förekommer enligt
läroplanen, blir det genomsnittliga
antalet elever per lärare ännu lägre. Att
ytterligare minska detta genom en sänkning
av gällande delningstal är inte aktuellt.
Jag tror, att jag tidigare i kammaren
bär sagt, att vi har det lägsta delningstalet
i Europa.

Slutligen bör omnämnas de förslag om
en utökad och förbättrad speciallärarutbildning
som genom proposition 79
förelagts årets riksdag. Genomförandet
av dessa förslag leder på sikt till att vi
får bättre personella resurser för att bemästra
de problem som här behandlats.

Av vad jag anfört framgår på vilka
olika vägar skolan söker komma till

rätta med de av interpellanten berörda
problemen. Jag vill tillägga, att jag
anser nödvändigt att fortsätta enligt de
riktlinjer som hittills dragits upp. Några
förslag till ytterligare åtgärder att underställas
riksdagen inom den närmaste
framtiden har jag inte för avsikt att
framlägga.

Vidare anförde:

Herr NORDGREN (h):

Herr talman! Jag ber att få tacka herr
statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
för det utförliga svaret
på min interpellation. Jag är glad för
att det av svaret framgår, att statsrådet
delar den uppfattning jag framhållit
i interpellationen, nämligen att åtskilligt
övrigt är att önska vad gäller
skoldisciplinen och därmed sammanhängande
frågor.

I interpellationen tillät jag mig att
framhålla som väsentligt att skolan ges
reella möjligheter att förmedla arbetsglädje,
d. v. s. får eleverna att upptäcka
att de i skolan utför ett meningsfullt
arbete.

Statsrådet Edenman finner att denna
målsättning av allt att döma inte är alltför
pretentiös, eftersom statsrådet i interpellationssvaret
ger uttryck för liknande
tankegångar. Studerar man vidare
första kapitlet i »Läroplan för
grundskolan», där den obligatoriska skolans
såväl mål som riktlinjer står upptagna,
stöter man på ytterligare en
mängd beaktansvärda formuleringar,
vilka även de bör ligga statsrådet varmt
om hjärtat att vara förespråkare för.

Men kommer läroplanens intentioner
någonsin att förverkligas — kan målet
nås på de olika vägar som statsrådet har
slagit in på? Om departementschefen
därmed menar elevvård, individualiserad
undervisning m. m., vill jag nog
understryka att det är rätt riktning som
har valts, men samtidigt vill jag framhålla
att färden ter sig hopplöst lång
med de »fortskaffningsmedel» som hit -

Tisdagen den 18 inaj 19(if>

Nr 25

Svar på interpellation ang. disciplinsituationen inom det obligatoriska skolväsendet

tills har anlitats. Det finns flera gamla
hedervärda lärare som vill göra gällande
att 1919 års läroplan först nu slagit
igenom i praktiken. Jag tror inte att
man på 2010-talet avancerat så långt
att man då kan säga detsamma om nuvarande
läroplan med den utvecklingstakt
som nu råder.

Efter att ha tagit del av statsrådet
Kdenmans svar i dag är jag beredd att
skjuta läroplanens reella genomförande
ännu längre fram i tiden. »Av vad jag
anfört», säger departementschefen,
»framgår på vilka olika vägar skolan
söker komma till rätta med de av interpellanten
berörda problemen.» Sedan
tillägger departementschefen att han anser
det nödvändigt att fortsätta enligt
de riktlinjer som hittills dragits upp.

Det är samma svar som ofta tas fram
från kanslihuset så fort man från oppositionshåll
trycker på någon om punkt,
för vilkens sårbarhet regeringen bär
huvudansvaret. Sålunda medger man
pliktskyldigast att ett problem föreligger
och övergår sedan raskt till att slösa
rikligt med ord på att man givetvis
gjort allt som göras kan för att förbättra
läget och att allt kommer att ordna sig,
om man bara ostört får fortsätta på den
inslagna vägen.

Med vetskap, herr talman, om regeringens
vanor i dylika sammanhang
trodde jag inte att chefen för ecklesiastikdepartementet
i dag inför kammarens
ledamöter skulle ge uttryck för någon
som helst oro inför den fortsatta
utvecklingen på skoldisciplinens område.
Däremot hade jag hoppats att departementschefen
i något större utsträckning
skulle ha varit medveten om behovet
av ökade disciplininsatser och att
han därvid skulle ha uttalat sig positivt
beträffande förnyade statliga initiativ.

Så är emellertid inte fallet, utan i stället
försöker statsrådet på ett fint sätt
övervältra ansvaret bl. a. på lärarkåren.
Sålunda framhålles »att skolans arbete
är nu i högre grad än tidigare inriktat
på en fostrande verksamhet med allt vad

det innebär. Ett sådant mål för skolans
verksamhet kriiver speciella insatser
från dem som arbetar i skolan. 1 viss
utsträckning kräver detta en omställning
både när det gäller synen på .skolans
verksamhet och uppgifter och i
fråga om skolans sätt att arbeta».

Jag är helt på det klara med att övergången
till grundskola är förenad med
en genomgripande omvandlingsprocess
i pedagogiskt hänseende. Men jag tror
att lärarna i än högre grad är medvetna
om att de även gör sitt bästa för att sätta
sig in i de nya förhållanden som gäller
på undervisningens område. Statsrådet
medger att problemet till viss del
har sin uppkomst i de ändrade förutsättningar,
som gäller för det pedagogiska
utövandet men underlåter att omtala att
det i första hand är på statsmakterna
ansvaret vilar då det gäller att möjliggöra
för den enskilde läraren att anpassa
sig till den nya situationen.

Jag skall ge ett konkret exempel härpå
genom att citera en skrivelse till
ecklesiastikministern från Lärarnas
riksförbunds lokalförbund i Herrljunga.
I denna framhålles följande: »Då grundskolans
organisation av riksdagen fastställdes,
uttryckte en majoritet av lärare
sin oro inför utformningen med sammanhållna
klasser. Statsrådet yttrade
då att oron var ogrundad, eftersom lärarna
skulle få helt nya hjälpmedel i
sin hand för att genomföra individualiserad
undervisning.» Det konstaterades
vidare, att de utlovade hjälpmedlen låtit
vänta på sig, och skrivelsen utmynnar
i en anhållan om åtgärder i syfte att
infria dessa löften.

Detta var endast ett exempel på röster
från det s. k. fältet. Det finns med stor
sannolikhet åtskilligt fler lärare som
ställer sig alltmer frågande till varför
man inte från centralt håll bjuder till
mera för att förbättra undervisningssituationen.

Herr talman! Jag tror inte att jag tar
alltför miste om jag säger, att många
lärare helt enkelt saknar reella möjlig -

Nr 25

Tisdagen den 18 maj 1965

Svar på interpellation ang. disciplinsituationen inom det obligatoriska skolväsendet

heter att fullfölja läroplanens intentioner
och att det i sin tur i många fall
ger upphov till en besvärlig disciplinsituation
som ytterligare försvårar undervisningen.
Det säger sig självt att en
individualisering av undervisningen är
ett hopplöst företag i klasser med kanske
fler än trettio elever, där läraren
i det närmaste helt saknar vad man från
skolmyndigheternas sida så vackert kallar
individualiserande, självinstruerande
och självkontrollerande inlärningsmaterial.

Om jag förstått saken rätt står eller
faller den nya skolan med möjligheterna
att individualisera undervisningen.
Om man i samma klass skall sammanföra
de mest skilda elevkategorier
överintelligenta, normalbegåvade,
knappt normalbegåvade, studieintresserade
och ambitiösa, lata och ohågade,
mogna och omogna — ja, herr talman,
då måste nog, som läroplanen också
föreskriver, läraren söka bilda sig en
allsidig uppfattning om varje elev och
med utgångspunkt därifrån ge varje
elev den undervisning som bäst svarar
mot dennes anlag och förutsättningar.

Misslyckas detta gror givetvis elevmissnöjet.
De elever som befinner sig
långt ner på den s. k. prestationsskalan
finner undervisningen för svår och
irriteras av att de ej får ut någonting
positivt av skolarbetet. De mera studiebegåvade
å andra sidan hämmas i sin
utveckling på ett förkastligt sätt och
blir inte mindre irriterade. Dylika förhållanden
verkar försämrande på den
allmänna kunskapsstandarden och utgör
en utmärkt jordmån för disciplinära
störningar.

Av vad jag sagt framgår att jag finner
roten till disciplinsvårigheterna bl. a. på
själva det undervisningstekniska området.
Om inte under överskådlig tid reella
förutsättningar för en individualiserad
undervisning skapas, bör enligt min
mening andra åtgärder övervägas som
kan åstadkomma en studievänlig skolatmosfär.

Herr talman! Jag har inte för avsikt
att trötta kammarens ledamöter med
enskilda exempel på uppförandebrister
från ungdomens sida. Jag tänker inte
heller upprepa de förslag som från
högerpartiets sida år efter år framlagts
i syfte att förbättra situationen.

Jag är övertygad om att det stora
flertalet av dagens ungdomar är både
bra och ambitiösa och värda den bästa
tänkbara uppfostran och utbildning, och
jag tycker det är beklämmande att några
få elever skall, som nu tycks ske, dra
ner resultatet för de övriga.

Får jag så helt kort beröra tendensen
i högstadieelevernas studieval, som enligt
min mening gör de undervisningstekniska
problemen än mer aktuella.
1955/56 fick 9g 15 procent av årskullen,
medan motsvarande tal 1961/62 var 33
procent. I går stod att läsa i tidningarna
att 57 procent av stockholmseleverna
valt 9g och inte mindre än 82.5 procent
av samma elever valt någon av de
fem teoretiska linjerna i nionde årskursen.

Jag vill absolut inte förneka att det
finns nog så förklarliga skäl till skolungdomens
dragning till de teoretiska
linjerna. Inte minst ger sådan grundskoleutbildning
betydligt större möjligheter
till korrigeringar av eventuella
felval längre fram i livet. Men å andra
sidan torde det vara uppenbart att
elevernas verkliga anlag, studieförutsättningar
och intressen inte kan ha
förändrats så kraftigt som de nämnda
siffrorna visar under så få år. Dessvärre
torde det förhålla sig så, att allt fler
ungdomar väljer — om det får uttryckas
så — över sin förmåga. Detta, herr statsråd,
får många tråkiga konsekvenser,
som inte så litet accentueras av brist på
reella möjligheter att individualisera
undervisningen. Tyvärr finns det alltför
få undersökningar på detta område, men
nog inger t. ex. doktor Ramers undersökning
på skolbarn i Stockholm farhågor
nog, där det konstateras att fler
och fler elever visar tydliga tecken på

Tisdagen den IX maj 1965

Ni 25

Svar på interpellation ang. disciplinsituationen inom det obligatoriska skolväsendet

mentalhygieniska rubbningar i form avaggressivitet,
skolkning, underprestation
in. in.

Det var sådana problem som jag hade
hoppats att departementschefen skulle
beröra, inte minst eftersom statsrådet
uppenbarligen hyser eventuella planer
på att reformera grundskolans nionde
årskurs.

•lag skall slutligen endast punktvis
beröra några spörsmål, som jag anser
bör uppmärksammas i samband med
det fortsatta utvecklingsarbetet på skolans
område.

För det första, herr talman, är många
ungdomar i de nedre tonåren — alltså
de ungdomar som huvudsakligen frekventerar
högstadiet — mer än någonsin
beroende av en fast och ordnad
skolmiljö, där rika möjligheter till personliga
kontakter med läraren erbjuds.
Hur illa harmonierar inte dessa av naturen
betingade krav med ämneslärarsystemet
såsom det fungerar i praktiken!
Klassföreståndaren har ytterst sällan
klassen mer än några få timmar per
vecka, och eleverna har inte tillgång till
eget klassrum utan får hela dagarna
springa runt i olika ämnesrum m. m.
För min del är jag helt övertygad om
att dessa förhållanden inverkar menligt
på disciplinsituationen.

Då jag är inne på elevvårdsområdet
kan jag även nämna den svåra brist som
för närvarande råder på övrig elevvårdande
personal, såsom skolkuratorer,
skolpsykologer m. m. Här är statliga
initiativ ofrånkomliga, om det team av
elevvårdande krafter skall kunna mobiliseras,
som riksdagsbeslutet 1962 utlovade.

Statsrådet Edenman berör Sten Rönnbergs
undersökning om disciplinsvårigheter
i skolan och hänvisar bl. a. till det
resultat som säger att svårigheterna är
större i 9y än i 9g. Vad beror detta på?
Är det kanske så, att vissa elever finner
teoretiska studier motbjudande på grund
av att de kanske har en övervägande
praktisk läggning? Borde dessa kate -

gorier inte på ett relativt tidigt stadium
få möjlighet att inom eller utom skolans
ram ägna sig åt eu mer praktisk
yrkesförberedande verksamhet men givetvis
också ha rätt att vid en senare
tidpunkt erhålla kompletterande teoretisk
utbildning i exempelvis folkhögskola,
fackskola in. in.?

I skilda sammanhang har regeringens
inställning till grundskoleproblemen
skymtat fram — det är enbart fråga om
initialsvårigheter, säger man; förr eller
senare kommer läget att stabiliseras.
Men som jag ser på saken är det inte
fullt så enkelt. Jag vill understryka att
det till stor del beror på statsmakternas
intresse och initiativ om problemen
skall vara övergående eller komma att
permanentas.

Jag bär redan framhållit, att om inte
under överskådlig tid reella förutsättningar
skapas för en individualiserad
undervisning, bör andra åtgärder vidtagas.
Med andra åtgärder menar jag
någon form av uppdelning av eleverna,
som grundar sig på deras faktiska studieprestationer.
Även om detta i viss
grad skulle rubba en av grundskolans
hörnpelare, nämligen det fria studievalet,
måste denna utväg åtminstone
tills vidare hållas öppen. Först
och sist är det eleven som bör stå i
centrum och ägnas största möjliga omsorg.
För att så skall bli fallet måste
skolan i första hand göras trivsam och
arbetsvänlig för den unge. Då först förverkligas
även målsättningen om en
skolans demokratisering.

Ännu en gång ber jag att få tacka
statsrådet för det utförliga och intressanta
svaret, och jag hoppas att statsrådet
överväger även de synpunkter jag
här har försökt framföra och med intresse
och kraft söker medverka till en förbättring
på detta område, till gagn för
vår ungdom.

Chefen för ecklesiastikdepartementet,
herr statsrådet EDENMAN:

2 — Andra kammarens protokoll 1965. Xr 25

M Nr 25 Tisdagen den 18 mai 1965

Svar på interpellation ang. disciplinsituationen inom det obligatoriska skolväsendet

Herr talman! Jag kände igen herr
Nordgren inledningsvis och avslutningsvis.
Den långa parentesen mellan inledning
och avslutning kände jag däremot
inte riktigt igen.

När herr Nordgren på slutet — jag
är övertygad om att det var han själv
som då talade — ville ha en starkare
differentiering i skolan, tog han bara
upp en gammal debatt. Alla vetenskapliga
undersökningar om disciplinsvårigheter
och disciplinsituationen i skolan
säger ju någonting annat än herr
Nordgren förordar. Det är ingen tillfällighet
att resultatet blir sämre så fort
det görs en negativ gallring. Hur kan
man då, mot all erfarenhet som vi har
samlat under de här åren, påstå att vi
bör gå tillbaka till det gamla?

Den långa passusen i mitten av Ert
anförande, herr Nordgren, visade en
helt annan aspekt, som inte stämmer
med den Ni framförde avslutningsvis, där
Ni på ett enligt vad jag kunde förstå
positivt sätt sökte göra gällande, att det
var bättre att ha klasslärare i den obligatoriska
skolan i nio år. Jag fattade
Er på det sättet, att man inte borde ha
ämnesrum och inte heller differentiering,
utan sammanhållna grupper, så
att en lärare följer klassen genom hela
den obligatoriska skolan. Det är en rakt
motsatt pedagogisk inställning. Nu måste
Ni väl, herr Nordgren, trots att tiden
är långt framskriden, bestämma Er för
vilken av de båda själarna som är Er
egen.

Jag har, herr talman, haft många sådana
här diskussioner i riksdagens kamrar.
Det är litet beklämmande att hur
mycket arbete skolöverstyrelsen och departementet
än lägger ned på att ge ett
fylligt svar, så läses ju inte svaret, utan
vi får höra den gamla vanliga visan, att
statsrådet inte har något särskilt intresse
för detta och att han bara vill att
arbetet skall fortsätta efter de riktlinjer
som dragits upp tidigare.

Jag har sagt att jag just nu tyvärr inte
har någonting att föreslå riksdagen,

men jag har pekat på en serie statliga
åtgärder, för att citera herr Nordgren,
som vidtagits år efter år. Det gäller observationsklasserna
och den särskilda
observationsundervisningen, klinikerna,
som tillkom förra året, och skolbeslutet,
som innebar en sådan uppdelning mellan
stat och kommun, att staten svarar
för psykologverksamheten och kommunerna
för den kurativa verksamheten.
Det gäller vidare speciallärarutbildningen,
som är mycket aktuell på grund av
proposition nr 79 till förra årets riksdag.

Alla dessa åtgärder har tillkommit på
statliga initiativ. Har man nu inte omedelbart
ytterligare ett förslag till åtgärder
på hand, får man alltså höra att man
inte ens är medveten om att ökade .statliga
initiativ skulle vara önskvärda!

Jag var mycket spänd på att höra,
vilka egna nya linjer herr Nordgren
skulle ha att anvisa efter detta fördömande
av regeringens intresse för disciplinsituationen.
Det kom, enligt vad jag
kan förstå, fram endast en enda sak,
nämligen att vi skulle gå tillbaka till
det gamla systemet med differentiering
och skilja ut eleverna efter begåvningsstruktur,
eller vad man nu kan hitta på,
i förlitande på att det då blir trivsel åtminstone
i någon av grupperna.

Herr NORDGREN (h):

Herr talman! Jag vill försäkra statsrådet
Edenman att jag ganska ingående
läst svaret. Jag har t. o. in. strukit för
åtskilliga av de åtgärder som redan har
vidtagits eller kommer att vidtas — jag
tänker exempelvis på observationsklasserna
— och jag har även satt glädjande
utropstecken i kanten. Jag hoppas
bara att dessa saker förverkligas ute i
landet i litet större utsträckning än som
hittills har skett.

Vi föräldrar som försöker hålla hyfs
och ordning på ungdomarna tycker det
är tråkigt om de råkar komma in i en
klass där någon elev inte är lika ordent -

Tisdagen den

Svar på interpellation ang. åtgärder för

Ådalsområdet

lig -— utan drar ner hela klassen såväl
kunskaps- som uppförandemässigt.

Vi är tacksamma för vad som gjorts,
men det hindrar inte att det kan göras
mer. .lag har inte sagt, herr statsråd, att
jag vill gå tillbaka till vad som har gällt
förut, utan jag har sagt att de vägarna
hör hållas öppna, om vi inte når resultat
på de nu inslagna vägarna.

Vad gäller den andra frågan fick jag
min uppfattning bekräftad här i riksdagshuset
för bara en vecka sedan, då
en skolklass från Norrland var på besök.
Jag frågade eleverna, som var yrkesintresserade,
om de själva tyckte att det
skulle ha varit bättre om de något tidigare
fått påbörja sin yrkesutbildning
och inte behövt gå t. o. in. nionde klassen.
Många av dem — självfallet inte
alla — sade att de skulle ha varit bra
mycket mer intresserade och aktiva, om
de efter klass 7 eller 8 fått börja en
jirakti.sk
var roade av den teoretiska utbildningen.

Den vägen, herr statsråd, menar jag
att vi bör öppna i litet större utsträckning
än vi nu har gjort.

Chefen för ecklesiastikdepartementet,
herr statsrådet EDENMAN:

Herr talman! Det senare påståendet
stämmer inte heller, herr Nordgren. Ni
sade nyss att 82,5 procent av eleverna
har valt teoretiska linjer. Det är alltså
precis tvärtom så, att ungdomar alltmer
vill ha en allmän teoretisk undervisning.
De går inte och längtar efter en förberedande
praktisk utbildning redan från
och med klass 7 eller 8.

Vi måste ändå utgå från verkligheten
sådan den är och får inte teoretisera när
det gäller så viktiga och allvarliga ting
som disciplinsituationen. Vi skall bara
hålla oss till fakta, ingenting annat.

Härmed var överläggningen slutad.

18 maj 1965 Nr 25 35

att förlägga en ersättningsindustri till

§ 12

Svar på interpellation ang. åtgärder för
att förlägga en ersättningsindustri till
Ådalsområdet

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för inrikesdepartementet, herr
statsrådet JOHANSSON, som yttrade:

Herr talman! Herr Lorentzon har frågat,
om jag kan lämna upplysningar om
huruvida regeringen har för avsikt att
vidtaga snabba åtgärder för att förlägga
en ersättningsindustri till Sandslånsområdet.

Den omläggning till mekaniskt sorteringsarbete
som pågår vid Sandslåns
skiljeställe medför, såsom interpellanten
påpekar, en betydande minskning av arbetsstyrkan.
Denna uppgick under flottningssäsongen
juni—oktober 1964 till
cirka 350 man.

Flottningsföreningen har nu meddelat
att man ännu inte helt kan lita till
den mekaniska sorteringen. Med hänsyn
härtill kommer under innevarande vår
och sommar att sysselsättas cirka 160
man. Till största delen kommer äldre
och lokalt bunden arbetskraft att anställas,
vilket innebär att dessas sysselsättningsproblem
uppskjutes till hösten
1965. Under säsongen 1966 beräknas den
mekaniska skiljningen fungera tillfredsställande,
vilket innebär att den totala
arbetsstyrkan torde nedgå till 80 man,
varav ett 20-tal med årsanställning.

Länsarbetsnämnden i Västernorrlands
län gör för närvarande en undersökning
rörande den från skiljestället friställda
arbetskraften. Från denna undersökning
kan en del preliminära uppgifter
meddelas.

Huvudparten eller totalt 146 man av
dem som inte kan påräkna återanställning
är bosatta i Boteå, Bjärtrå och Ytterlännäs
kommuner. Av dessa har 72
personer inte uppträtt som sökande på
arbetsförmedlingen. Av de övriga är
52 placerade i arbete eller bedriver studier
m. m. medan 22 är arbetslösa.

Nr 25

Tisdagen den 18 maj 1965

Svar på interpellation ang. åtgärder för att förlägga en ersättningsindustri till

Ådalsområdet

Övrig friställd arbetskraft kommer
frän mera avlägsna orter inom länet och
i mindre utsträckning även från grannlänen.
Av de 93 personer, som inte kunde
räkna med återanställning, har man
i undersökningen fått kontakt med 48.
Av dessa har 14 inte anmält sig som
sökande hos arbetsförmedlingen. Av de
övriga är 23 arbetsplacerade eller bedriver
studier m. m. medan 11 är arbetslösa.

Undersökningen visar alltså att antalet
arbetslösa uppgår till 33. Av de arbetsplacerade
har vidare en del endast
tillfällig sysselsättning. Åtskilliga, som
i regel haft sorteringsarbetet som utfyllnad
till ordinarie jordbruksarbete,
uppträder inte som arbetssökande.

Den arbetsstyrka som efter mekaniseringen
inte kan påräkna vidare anställning
hos flottningsföreningen har varit
och kommer fortsättningsvis att bli föremål
för olika arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. Från arbetsförmedlingens sida
bedrivs en intensiv verksamhet för
att arbetsplacera den friställda arbetskraften
på hemorten eller på andra orter.
Möjligheterna till omskolning bevakas
och tillvaratas i varje enskilt fall.
För ortsbundna arbetslösa har beredskapsarbeten
anordnats.

Arbetsmarknadsstyrelsen har alltsedan
1961 i betydande grad uppmärksammat
Ådalsområdet vid planläggningen
och genomförandet av statskommunala
beredskapsarbeten. Totala kostnaden för
dessa beredskapsarbeten uppgår under
perioden till drygt 60 milj. och statsbidraget
till 48 milj. Den i området anlagda
sötvattenstunneln med en totalkostnad
på 36,6 milj. kr. varav 33,6 milj. kr.
i statsbidrag är det största beredskapsprojekt
som styrelsen varit engagerad i.
Denna tunnel bär enligt Svenska Cellulosa
AB varit den viktigaste förutsättningen
för att förlägga företagets nya
stora industri till Ådalsområdet.

Statsmakterna har också sedan många
år vidtagit andra åtgärder för att främ -

ja näringslivets utveckling i Ådalen.
Länets företagareförening har sedan decennier
genom låne- och konsultationsverksamhet
gjort värdefulla insatser. Sedan
1963 har AMS vid sin försöksvis
bedrivna lokaliseringsverksamhet i hög
grad uppmärksammat Ådalens problem.

Samarbetsnämnden i Kramfors kommunblock
har på initiativ av de kommuner,
som närmast berörs av personalindragningarna
i Sandslån, uttalat sig
för att en ersättningsindustri skall lokaliseras
till ett industriområde invid Nyland.
Arbetsmarknadsorganen är inkopplade
på detta projekt.

Genom den lokaliseringsverksamhet
som börjar den 1 juli kommer möjligheernta
att tillföra Ådalen nya industrier
att ökas. Vi är väl medvetna om betydelsen
av ett utbyggt och mera differentierat
näringsliv i Ådalen.

Vidare anförde:

Herr LORENTZON (k):

Herr talman! Jag framför mitt tack
till inrikesministern för svaret på min
interpellation. Detta svar är — som jag
tolkar det — hållet i en positiv anda.

Frågan om avskedandena vid skiljestället
i Sandslån i Ådalen har en stor
betydelse för den bygd det här gäller.
Den ingår nämligen som en bit i det
svåra pussel, som heter ett odifferentierat
näringsliv och där cellulosaindustrien
är den dominerande industrien.

Jag är fullt medveten om att inrikesministern
är införstådd med förhållandena
i Ådalen, är intresserad av dem
och även i fortsättningen kommer att
medverka till att vi får ett mera differentierat
näringsliv i detta område av
vårt land, som under årtionden fått
kämpa med arbetslöshet, undersysselsättning
och en mycket låg levnadsstandard.

Under senare år har det dock hänt eu
del i Ådalen. Det skall vi vara klart medvetna
om. Nya företag har etablerats

:t7

Tisdagen den 18 maj 1965 Nr 25

Svar på interpellation ang. åtgärder för att förlägga en ersättningsindustri till

Ådalsonirådet

lack vare arbetsmarknadspolitiska insatser
från samhällets sida. Företagen
är dock fortfarande små och har inte
kunnat förhindra en fortsatt avfolkning
från området.

Fortfarande dominerar cellulosaindustrien
och här är det även fråga om låg
årsproduktion vid varje enhet, vilket
naturligtvis väcker oro med tanke på
dessa fabrikers fortsatta bestånd. Här
har vi Svanö sulfitfabrik med endast
60 000 årston, Norrlands Skogsägares
Cellulosa AB, Sandviken, med 50 000
ärston, Väja sulfatfabrik med 68 000
årston, Kramfors sulfitfabrik med 75 000
årston och den lilla massafabriken i
Utansjö, även den med en låg årsproduktion
massa. Det är den dominerande
industrien i området. Och hur kommer
det att gå i fortsättningen?

I senaste numret av Skogsindustriarbetareförbundets
tidskrift SIA slår man
fast i kommentarerna till de rationaliseringar
och nyinvesteringar som måste
ske inom cellulosaindustrien i vårt land
om den skall bli konkurrenskraftig på
utlandsmarknaden, »att de aviserade utbyggnaderna
inom cellulosaindustrien
kommer att forcera utslagningen av äldre
fabriker» och man fortsätter:

»Lokaliseringen av de nya fabrikerna
leds inte av någon plan som tar
hänsyn till vad som kan vara lämpligt
med tanke på virkestillgångarna utan
bestämmes av de olika ägarnas möjligheter
att skaffa kapital.» Och vidare:
»Varsel om industrinedläggelser är av
konkurrensskäl inte att vänta i rimlig
tid före nedläggningarna så att samhället
och de anställda skulle kunna slippa
de ''överraskningar’ och ''chocker’ som
då och då dyker upp i de dagliga tidningarnas
rubriker.»

Det är självklart att de som är anställda
vid dessa små cellulosafabriker
i Ådalen känner sig otrygga — de har
bl. a. nedläggandet av Nensjöfabriken i
färskt minne. Blir det inga omfattande
nyinvesteringar i dessa små fabriker

med sikte på en tidsenlig produktionskapacitet
talar faktiskt eu hel del för
att de inom eu inte alltför avlägsen
framtid kommer alt nedläggas.

Professorns vid svenska träforskningsinstitutet
i Stockholm, Börje
Steenberg, anförande inför nordiska
pappers- och cellulosaingenjörskongressen
i går, som refereras i dagens tidningar,
inger ingen optimism beträffande
fortsatt bestående för dessa små
cellulosafabriker.

Enligt mitt förmenande måste vi inom
de närmaste åren räkna med ytterligare
jobsposter för Ådalsonirådet, varvid
samhället — som vanligt, kan man
säga — måste träda till med stimulerande
åtgärder för att få andra företag
till stånd. Nödvändigt är dock, som inrikesministern
framhöll i sitt tal den
1 maj i Kramfors, »att samhället får
möjligheter att träda till innan de omfattande
rationaliseringarna med permitteringar
redan kommit till stånd
eller företag läggs ned».

Naturligtvis är man i Ådalen tillfredsställd
med meddelandet från SCA
om investeringar på 300 miljoner kronor
för byggandet av en ny pappersoch
massafabrik. Er sysselsättningssynpunkt
talar dock mycket för att denna
fabriksenhet kommer att sysselsätta
ett mindre antal anställda än den nuvarande
ålderdomliga sulfitfabriken.
Att denna gamla fabrik med en produktion
av 75 000 årston massa kommer att
bestå någon längre tid efter det att den
nya fabriksenheten tagits i bruk är det
knappast någon i Ådalen som tror på.
Den tillhör de små och otidsenliga fabriksenheter
som kommer att slås ut.

Jag hade, herr talman, behov av att
framföra dessa synpunkter. Jag vill än
en gång tacka statsrådet för det positiva
svaret. Särskilt tillfredsställd är jag
med det sista stycket i svaret: »Genom
den lokaliseringsverksamhet som börjar
den 1 juli kommer möjligheterna att
tillföra Ådalen nya industrier att ökas.

Nr 25

Tisdagen den 18 maj 1965

Svar på interpellation ang. åtgärder för att förlägga en ersättningsindustri till

Ådalsområdet

Vi är väl medvetna om betydelsen av
ett utbyggt och mera differentierat näringsliv
i Ådalen.»

Chefen för inrikesdepartementet, herr
statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! Jag behöver inte ta upp
någon omfattande debatt med herr Lorentzon.
Vi tycks vara ense i långa
stycken. Självfallet har jag uppmärksammat
den interpellationsdebatt som
ägde rum här i förra veckan, i vilken
min kollega Lange hade lämnat ett
svar. Jag tyckte nog att herr Lorentzon
då litet för ensidigt angrep problemet
uppe i Ådalen.

Nu talar ju också herr Lorentzon om
det utomordentligt starka behovet av en
differentierad industri i Ådalen, och det
är väl själva pudelns kärna. Där får vi
se vad som kan utvinnas av de lokaliseringspolitiska
insatserna.

Sedan skulle jag bara vilja säga att
frågan om hur det går med de befintliga
äldre industrierna är ju för hela
skogsindustriområdet ett stort problem.
Jag kan mycket väl tänka mig att man
också i herr andre vice talmannens hemlän
har ett uppenbart intresse för dessa
problem. Det är väl ingen tvekan om
att den strukturrationalisering som går
fram över själva skogsbruket och dess
förädlingsindustrier ställer både stat
och kommun inför många stora problem.
Vi kanske i detta sammanhang måste
säga oss att vi, om vi skall kunna ta
vara på våra naturrikedomar, förädla
dem och klara konkurrensen ute på
världsmarknaden, får vara med om och
kanske stimulera till de genomgripande
rationaliseringar som nu pågår med de
väldiga kapitalinsatser som behövs för
dessa. Men vi står inte alldeles handfallna
inför detta och har inte bara velat
avvakta resultaten av vad som nu
kommer att ske.

Jag skulle gärna vilja erinra om att
i det ekonomiska planeringsrådet beslöts
för ett och ett halvt år sedan att

en utredning om skogsindustriens problem
skulle göras i samverkan med näringslivet
— staten och näringslivet tillsammans
således. Därvid kommer naturligtvis
frågan om förädlingsindustrierna
och behovet av att bygga större
enheter att diskuteras liksom även
frågan om hur det går med de äldre,
orationella företagen, som vi kanske
måste räkna med kommer att ha svårt
att klara sig i en framtida konkurrens.
Om vi får fram ett utredningsmaterial
med vissa prognoser, får vi ett underlag
för att bedöma sysselsättningsproblemen,
friställningen av arbetskraft, i vilken
omfattning denna skall beredas sysselsättning
i andra företag på orten
samt i vilken omfattning det blir nödvändigt
med omskolning och omflyttning.

Det är dithän vi vill komma, och jag
tror inte att herr Lorentzon och jag behöver
ha några delade meningar härom.

Herr LORENTZON (k):

Herr talman! Enadst några ord för
att undvika missuppfattning.

Jag är helt överens med inrikesministern
— och det framgick kanske av mitt
tidigare anförande — om att det måste
bli omfattande rationaliseringar inom
både cellulosa- och pappersindustrien,
om vi skall ha möjlighet att klara konkurrensen
med utlandet.

Beträffande frågan om ersättningsindustrier
för de människor som rationaliseras
bort har inrikesministern
och jag inte heller några delade meningar.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 13

Föredrogs, men bordlädes åter konstitutionsutskottets
utlåtande nr 30, sammansatt
konstitutions- och andra lagutskotts
utlåtande nr 1, statsutskottets utlåtanden
nr 94—98, bevillningsutskottets
betänkande nr 35, bankoutskottets

Tisdagen den IX maj 1905

Nr 25

memorial och utlåtanden nr 37—40,
andra lagutskottets utlåtanden och memorial
nr 46—51 och 54, tredje lagutskottets
utlåtanden och memorial nr 24,
20 och 27, jordbruksutskottets utlåtande
nr 18 samt allmänna beredningsutskottets
utlåtanden nr 38 och 39.

§ 14

Till bordläggning anmäldes
statsutskottets utlåtanden:
nr 99, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående karolinska sjukhusets
fortsatta utbyggande m. m. jämte
i ämnet väckta motioner,

nr 100, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående vissa frågor rörande
vård och undervisning av rörelsehindrade
barn m. m. jämte i ämnet
väckta motioner ävensom vissa motioner
angående handikappvården i övrigt,

nr 101, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående blind- och dövskolväsendets
organisation m. m. jämte
i ämnet väckta motioner,

nr 102, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående överlåtelse av
viss staten tillhörig mark m. m.,

nr 103, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående uppförande av ett
nytt tvätteri i Eskilstuna jämte i ämnet
väckta motioner, och

nr 104, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande anslag för budgetåret
1965/66 till ombudsmannaämbete!
för näringsfrihetsfrågor och till statens
pris- och kartellnänmd jämte i ämnet
väckta motioner; samt

allmänna beredningsutskottets memorial
nr 40, angående uppskov med behandlingen
av vissa ärenden.

§ 15

Anmäldes och godkändes följande
förslag till riksdagens skrivelser till
Konungen, nämligen
från statsutskottet:

nr 215, i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition angående anslag för budgetåret
1965/00 till bidrag till uppförande
eller inrättande av barnhem
in. in.;

nr 210, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående anslag för budgetåret
1905/00 till statistiska centralbyrån,
in. in.;

nr 217, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående vissa anslag för
budgetåret 1965/66 till bostad sstyrelsen
in. m.;

nr 218, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående den framtida
verksamheten vid Törefors aktiebolag
med flera statliga företag;

nr 219, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående vissa byggnadsoch
markfrågor inom kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde; och
nr 220, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående naturhistoriska
riksmuseets ställning och organisation
m. m.;

från första lagutskottet:
nr 258, i anledning av väckt motion
om en mera tidsenlig utformning av
reglerna om giildränta; och

nr 259, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition med förslag till lag om
ändrad lydelse av 72 § växellagen den
13 maj 1932 (nr 130) m. m.; samt
från tredje lagutskottet:
nr 231, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
med särskilda bestämmelser om allmän
folk- och bostadsräkning år 1965 m. m.;
och

nr 232, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående
ändring i lagen den 18 april 1952
(nr 152) om sammanföring av samfälld
vägmark med angränsande fastighet
m. in., m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

§ 16

Anmäldes, att följande motioner under
sammanträdet avlämnats till herr
andre vice talmannen:

i anledning av Kungl Maj:ts propo -

Nr 25

Onsdagen den 19 maj 1965 fm.

sition nr 125, angående komplettering
av riksstatsförslaget för budgetåret
1965/66 m. in., motionerna:

nr 891, av herr Eliasson i Sundborn
in. fl.,

nr 892, av herr Heckscher m. fl., och
nr 893, av herr Ohlin in. fl.;
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 129, med förslag till lag om
ändring i kommunalskattelagen den 28
september 1928 (nr 370), m. m., motionen
nr 894, av herr Nilsson i Svalöv
in. fl.; samt

i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 130, angående höjning av postpaketportot
m. m., motionerna:

nr 895, av herr andre vice talmannen
Cassel, och

nr 896, av herrar Nordgren och Björkman.

Dessa motioner bordlädes.

§ 17

Meddelande om enkel fråga

Meddelades, att herr talmannen tillställts
en enkel fråga av herr Nilsson i
Rästekille till herr statsrådet och chefen
för finansdepartementet angående
viss skattelättnad vid amorteringssparande.

§ 18

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 18.13.

In fidem

Sune K. Johansson

Onsdagen den 19 maj

Kl. 10.00

§ 1

Anställdes, jämlikt § 65 riksdagsordningen,
omröstning över följande av
statsutskottet i dess memorial nr 87
föreslagna, av riksdagens båda kamrar
godkända voteringsproposition:

Den, som i likhet med första kammaren
vill,

a) att motionerna 1:185 och 11:231,
såvitt de avser utbyte av en förste läkartjänst
vid Gullberna sjukhus mot en
biträdande överläkartjänst, icke må av
riksdagen bifallas;

b) att riksdagen må med bifall till
Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag
å motionerna 1:185 och 11:231, såvitt
nu är i fråga, bemyndiga Kungl. Maj :t
att ändra personalförteckningen för
statens mentalsjukhus i enlighet med

vad i statsrådsprotokollet föreslagits,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har riksdagen i likhet med
andra kammaren beslutat

a) att med bifall till motionerna I: 185
och II: 231, såvitt nu är i fråga, utbyta
en förste läkartjänst vid Gullberna sjukhus
mot en biträdande överläkartjänst;

b) att i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
samt motionerna I: 185 och II: 231,
såvitt nu är i fråga, bemyndiga Kungl.
Maj:t att ändra personalförteckningen
för statens mentalsjukhus i enlighet
med vad utskottet föreslagit.

Sedan efter given varsel kammarens

Onsdagen den 19 maj 1905 fm.

Nr 25

ledamöter intagit sina platser samt voteringspropositionen
blivit uppläst,
verkställdes omröstningen medelst omröstningsapparat,
och utföll densamma
med 105 Ja och 107 Nej, varjämte 4 av
kammarens ledamöter förklarade sig
avstå från att rösta.

Den omröstning över ovanintagna voteringsproposition,
som, enligt ankommet
och nu uppläst protokoll, blivit av
första kammaren samtidigt anställd, hade
utfallit med . 73 Ja och G4 Nej,

vadan, då därtill

lades andra

kammarens röster
eller ...... 105 Ja och 107 Nej,

sammanräkningen

visade ........ 178 Ja och 171 Nej,

och hade alltså beslut i denna fråga
blivit av riksdagen fattat i överensstämmelse
med ja-propositionens innehåll.

§ 2

Justerades protokollet för den 13 innevarande
maj.

§ 3

Meddelande angående plena

Herr TALMANNEN yttrade:

Morgondagens sammanträde, som i
den preliminära planen utsatts till kl.

14.00, tar med hänsyn till kammarens
arbetsbelastning sin början redan kl.

11.00.

Vid sammanträdet fredagen den 21
maj kl. 11.00 föreligger till behandling
bl. a. utrikesutskottets utlåtande nr 7 angående
avbrytande av de ekonomiska
förbindelserna med Sydafrika, konstitutionsutskottets
utlåtande nr 31 angående
antalet statsdepartement och
.statsråd utan departement samt bevillningsutskottets
betänkanden nr 31 angående
allmän varuskatt och nr 32 angående
mellanöl.

Då det kan förväntas att åtskilliga
interpellationssvar lämnas vid det
bordläggningsplenum, som utsatts till
måndagen den 24 maj kl. 16.00, kom -

mer nämnda sammanträde att börja
redan kl. 14.00.

Vid sammanträdet tisdagen den 25
maj kl. 10.30, som inledes med en frågestund,
företages till behandling bl. a.
jordbruksutskottets utlåtanden nr 15
angående prisregleringen på jordbruksprodukter,
nr 16 angående vatten- och
luftvårdens organisation samt nr 17 angående
rationaliseringsorganen på jordbrukets
och skogsbrukets områden.

Med hänsyn till att Folknykterhetens
dag firas torsdagen den 27 maj, Kristi
Himmelsfärdsdag, kommer såsom tidigare
meddelats sammanträdet onsdagen
den 26 maj kl. 10.00 icke att fortsättas
på kvällen.

Vid sammanträdet fredagen den 28
maj kl. 11.00 upptages såsom första
ärende bevillningsutskottets betänkande
i anledning av kompletteringspropositionen.
Även frågan om posttaxan föreligger
till behandling fredagen den
28 maj.

§ 4

Föredrogs var efter annan och hänvisades
till bevillningsutskottet de å
bordet vilande motionerna nr 891—896.

§ 5

Föredrogs, men bordlädes åter statsutskottets
utlåtanden nr 99—104 och
allmänna beredningsutskottets memorial
nr 40.

§ 6

Föredrogs vart efter annat statsutskottets
utlåtanden:

nr 97, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
om statsbidrag till byggande av tunnelbana
jämte i ämnet väckta motioner,
och

nr 98, i anledning av Kungl. Maj :ts
framställning om anslag på tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1964/65
till Förvärv av vissa fastigheter i Gamla
stan i Stockholm.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa
utlåtanden hemställt.

2* — Andra kammarens protokoll 1965. Nr 25

Nr 25

Onsdagen den 19 maj 1965 fm.

§ 7

Förordning om särskild skatteberäkning
i vissa fall för makar

Föredrogs bevillningsutskottets betänkande
nr 30, i anledning av Kungl.
Maj :ts proposition med förslag till förordning
om särskild skatteberäkning i
vissa fall för makar jämte i ämnet väckta
motioner.

I en den 26 februari 1965 dagtecknad,
till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 84, hade Kungl. Maj :t, under
åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen
fogat förslag till förordning om särskild
skatteberäkning i vissa fall för makar.

Beträffande propositionens huvudsakliga
innehåll anfördes följande.

I propositionen föreslås att samtaxerade
makar, som båda haft arbetsinkomst,
skall kunna få skatten för arbetsinkomsten
beräknad såsom om de blivit
särtaxerade för denna inkomst. Den
särskilda skatteberäkningen avser statlig
inkomstskatt och folkpensionsavgift.

Till utskottet hade hänvisats följande
i anledning av propositionen väckta
motioner, nämligen

I) de likalydande motionerna I: 687
av fröken Mattson samt II: 812 av fröken
Bergegren och fröken Andersson i
Strängnäs;

II) de likalydande motionerna I: 702
av fru Hamrin-Thorell och fru Segerstedt
Wiberg samt 11:829 av fru Gärde
Widemar in. fl., vari hemställts,

1) att riksdagen måtte besluta, att den
i propositionen nr 84 föreslagna rätten
till frivillig särbeskattning skulle få
verkan från och med inkomståret 1965,
samt

2) att vederbörande utskott måtte utarbeta
erforderliga ändringar i författningsförslaget; III)

de likalydande motionerna 1:703
av herr Lundström in. fl. och 11:830

av herr Öhvall in. fl., vari hemställts,
att riksdagen måtte besluta

1) att 10 § andra stycket i förslaget
till förordning om särskild skatteberäkning
i vissa fall för makar gåves en
sådan utformning, att å restituerat belopp
ränta utginge utom för tid före
utgången av året efter taxeringsåret,

2) att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t anmälde behovet av en översyn
av andra likartade föreskrifter om ränta
ä restituerad skatt, samt

3) att vederbörande utskott mätte
utarbeta förslag till erforderlig författningstext;
ävensom

IV) motionen 11:828 av fru Eriksson
i Stockholm, vari hemställts, att riksdagen
måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition
nr 84 med förslag om frivillig
särbeskattning.

Utskottet hemställde,

A) att riksdagen — med förklarande
att Kungl. Maj:ts förevarande proposition
nr 84 icke kunnat av riksdagen
oförändrad bifallas och med avslag å
motionen II: 828 av fru Eriksson i
Stockholm — måtte antaga det vid propositionen
fogade förslaget till förordning
om särskild skatteberäkning i vissa
fall för makar med de ändringar och
tillägg att

dels 9 § erhölle i utskottets hemställan
angiven lydelse;

dels ock till 9 § fogades anvisningar
av i utskottets hemställan angiven lydelse; B)

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:687
av fröken Mattson samt II: 812 av fröken
Bergegren och fröken Andersson i
Strängnäs,

2) de likalydande motionerna 1:702
av fru Hamrin-Thorell och fru Segerstedt
Wiberg samt II: 829 av fru Gärde
Widemar m. fl., ävensom

3) de likalydande motionerna 1:703
av herr Lundström m. fl. och II: 830
av herr Öhvall in. fl.,

måtte, i den mån de icke kunde anses
besvarade genom vad utskottet anfört

Onsdagen den 19 maj 1905 fm.

Nr 25

Förordning om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar

och hemställt, av riksdagen lämnas utan
ätgärd.

Reservationer hade avgivits

I) av herrar Einar Eriksson, Pant
Jansson och Hammarsten, vilka ansett,
att utskottet under punkten A) hort
hemställa,

att riksdagen med bifall till motionen
11:828 av fru Eriksson i Stockholm
måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition
nr 84 med förslag om frivillig sambeskattning; II)

av herrar Stefanson, Yngve Nilsson,
Lundström, Sundin, Ottosson, Magnusson
i Borås, Gustafson i Göteborg och
Vigelsbo, fru Netteldbrandt samt herr
liörjesson i Falköping, vilka ansett

dels att utskottet under punkten Al
hort hemställa,

att riksdagen med bifall till de likalydande
motionerna 1:703 av herr
Lundström m. fl. och 11:830 av herr
öhvall in. fl. måtte antaga vid propositionen
fogat förslag till förordning
om särskild skatteberäkning i vissa fall
för makar med jämväl den ändringen,
att 10 § erhölle i reservationen angiven
lydelse;

dels ock att utskottet under punkt
B 3) bort hemställa,

att riksdagen med bifall till de likalydande
motionerna 1:703 av herr
Lundström m. fl. och II: 830 av herr
Öhvall m. fl. måtte i skrivelse till Kungl.
Maj :t anmäla behovet av en översyn av
i olika författningar intagna föreskrifter
om ränta å restituerad skatt;

III) av herrar Stefanson, Yngve Nilsson,
Lundström, Sundin, Ottosson, Magnusson
i Borås, Gustafson i Göteborg
och Vigelsbo, fru Nettelbrandt samt herr
Börjesson i Falköping, vilka ansett att
utskottet under punkten A) bort hemställa,

att riksdagen med bifall till de likalydande
motionerna 1:702 av fru Hamrin-Thorell
och fru Segerstedt Wiberg
samt II: 829 av fru Gärde Widemar m. fl.
måtte antaga vid propositionen fogat
förslag till förordning om särskild skat -

teberäkning i vissa fall för makar med
jämväl den ändringen, att ikraftträdandebestämmelserna
erhölle i reservationen
angiven lydelse.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr HAMMARSTEN (s):

Herr talman! När kammaren går att
behandla Kungl. Maj:ts proposition nr
84 bör det väl inledningsvis slås fast,
att bevillningsutskottet inte har behandlat
denna proposition med någon
större entusiasm. För den som intresserat
sig för frågan och läst utskottsmajoritetens
betänkande framgår det
också klart, att man på flera punkter
pekar på besvärligheter och konsekvenser
som man inte nu kan överblicka.

Som en av de tre reservanterna vid
reservation I som yrkar avslag på
propositionen vill jag deklarera, att det
för min del har varit omöjligt att finna
så starka argument, att man skulle kunna
följa utskottets förslag att nu genomföra
en provisorisk reform med en frivillig
särbeskattning.

I princip är jag intresserad av att
problemen på familjebeskattningens
område löses, men att det skulle vara
så bråttom att lösa dem för dessa 4
procent av landets samtliga sambeskattade
har för mig varit omöjligt att förstå.

Om vi läser i propositionen på s.
28—29 finner vi att särbeskattningen
har egentlig betydelse först då mannen
har en inkomst på 50 000 kronor och
kvinnan en sådan på 18 000 kronor,
d. v. s. först då blir det fråga om tusenlappen.

Finansministern fastslog i sitt svar
i går på en enkel fråga att vi tyvärr
har många inkomsttagare med en årsinkomst
på 12 000 kronor utan att kunna
ge dem en total befrielse från skatt.
I)å kan jag inte hålla med om att en
beskattningsändring är mest angelägen
för de grupper som har 60 000—70 000

Nr 25

Onsdagen den 19 maj 1965 fm.

Förordning om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar

kronors inkomst. Dessa måste ändå ha
en betydande skatteförmåga, och det
har för mig varit avgörande i detta
sammanhang.

Herr talman! Detta är ett av de skäl
vilka gjort att jag för min del inte
kunnat ansluta mig till propositionen,
utan i stället hade önskat att finansministern
i denna pressade konjunktur
hade fått behålla dessa 30 miljoner
kronor, som reformen kostar, för att
vi sedan när arbetsgruppen inom finansdepartementet
blir färdig får ta
ställning till en definitiv lösning av
hela familjebeskattningen.

Dessutom vill jag starkt understryka
vad utskottet skriver, nämligen att förslaget
om den frivilliga särbeskattningen
innebär invecklade bestämmelser
och kommer att förorsaka de lokala
skattemyndigheterna ett avsevärt merarbete.

Den som genom mångårigt arbete i
den kommunala verksamheten har haft
kontakt med våra häradsskrivarkontor
och uppbördsverk har inte kunnat undgå
att konstatera den arbetsbelastning
som där råder. För honom står det också
klart att genomförandet av detta förslag
kommer att innebära att statsmakterna
har att se fram emot krav om utökad
personal hos de lokala skattemyndigheterna.
De kraven kommer i så fall
att vara synnerligen väl underbyggda.
På den punkten vill jag sålunda starkt
understryka vad utskottet framhållit i
sin skrivning.

Utskottet finner det inte uteslutet att
rätt till frivillig särbeskattning i viss
mån kan stimulera gifta kvinnor med
kvalificerad utbildning att ta förvärvsarbete
inom för samhället vitala områden.
Ja, jag medger gärna att det är
ett samhällsintresse att få ut dessa
kvinnor på arbetsmarknaden. Men
samtidigt konstaterar jag att skatteberedningens
majoritet kom till den slutsatsen
att en frivillig särbeskattning
inte skulle ha någon arbetsmarknadspolitisk
effekt. Flertalet remissinstanser

har också vid sin bedömning av frågan
kommit till samma uppfattning.

Även jag har vid behandlingen i utskottet
blivit helt övertygad om att vi
tyvärr inte kan räkna med någon arbetsmarknadspolitisk
effekt av detta
särbeskattningssystem. På grund av
dettas invecklade bestämmelser blir det
nämligen svårt för den enskilde att
räkna ut hur stor vinsten av särbeskattningen
blir, om gift kvinna med kvalificerad
utbildning går ut på arbetsmarknaden.
Utskottets skickliga personal
gav oss vid ärendets behandling ett
exempel, men trots att man då tog det
enklaste fallet, då makarna inte har
några sidoinkomster överstigande 1 000
kronor — vilket inte påverkar systemet
— förefaller uträkningen ändå invecklad.
I det tänkta fallet hade mannen en
inkomst på 41 000 kronor och hustrun
22 000 kronor, alltså tillsammans 63 000
kronor. Den skattemässiga vinsten för
dessa äkta makar skulle enligt föreliggande
förslag bli 770 kronor per år.
Jag är alldeles övertygad om att den
vinsten i förhållande till inkomsten på
63 000 kronor inte kan vara något slagkraftigt
argument för att locka kvalificerad
arbetskraft ut på arbetsmarknaden.

Jag vet att ingen annan heller på allvar
tror att så kommer att ske. Men,
säger man, det finns ett skäl till för bifall
till propositionen, nämligen det
att siirbeskattningen kommer att innebära
att vi i fortsättningen hos de skattskyldiga
får en mera nyanserad och
realistisk bedömning av sambeskattningen.
Detta har också utskottet framhållit.
Mina medreservanter och jag
anser emellertid inte att de 30 miljoner
kronor, som det framlagda särbeskattningsförslaget
kommer att kosta, bör
läggas på den upplysningsverksamheten.
Om man nu skall genomföra en
skattesänkning, borde det vara mera
angeläget att satsa pengarna på förbättringar
för de lägre inkomstskikten eller
ännu hellre vänta till dess att arbets -

Onsdagen den 19 maj 1905 fm.

Nr 25

Förordning om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar

gruppen inom finansdepartementet är
färdig med sitt arbete och vi kan ta
ställning till hela familjebeskattningsproblemet.
Jag tror att upplysningsverksamheten
om särbeskattningens
fördelar kunde meddelas pä ett mycket
billigare sätt av de politiska partierna,
om de borgerliga ville medverka härtill.

Herr talman! Det skulle vara mycket
mer att anföra i denna fråga, men jag
skall nöja mig med det anförda, och
med hänvisning till den tidigare motiveringen
ber jag att få yrka bifall till
reservation I av herr Einar Eriksson
in. fl.

Fru NETTELBRANDT (fp):

Herr talman! Redan vid 1949 års
sambeskattningsrevision hade fru Gärde
Widemar en reservation för en särbeskattningslinje.
Från folkpartiets sida
har vi sedan i många omgångar krävt
rätt till frivillig särbeskattning. I den
allmänna skatteberedningen avgavs reservationer
för den linjen, dels av herr
Gustafson i Göteborg och dels av löntagarrepresentanterna.
Det är med utomordentlig
glädje vi kan konstatera
att finansministern nu har slagit in på
den linjen och att han varit beredd att
själv presentera ett förslag till frivillig
särbeskattning.

Jag är säker på att många i likhet
med mig hyser stor respekt för finansministern
för att han på detta sätt har
visat att han inte tjurigt håller fast vid
en linje, som visat sig felaktig, utan är
beredd att ta initiativ, även om de skulle
överensstämma med en tidigare envist
nedkämpad oppositionslinje.

Förslaget om frivillig särbeskattning
innebär att man tar bort en av de skönhetsfläckar
som finns i vårt nuvarande
familjebeskattningssystem — en mycket
ful fläck visserligen, men blott en
enda. Med den frivilliga särbeskattningen
åstadkommer vi att ingen längre
kommer att bli straffbeskattad bara därför
att han är gift. Det är faktiskt allt

vad frågan den här gången gäller. Men
vi har i stället kvar t. ex. den skönhetsfläcken
alt man blir straffbeskattad
bara därför att man är ogift. Forst med
en obligatorisk särbeskattning kan man
komma till rätta med den frågan.

Utskottet har skrivit att man är medveten
om att utbredda vanföreställningar
råder om sam- och särbeskattningens
verkningar. Det ligger mycket sanning
i det konstaterandet. Dimridåerna är
många och täta, och de förekommer
också i mycket seriösa sammanhang.
Jag hyser rätt stor förståelse för att
det finns så många människor som helt
enkelt vägrar att tro på att vårt skattesystem
för närvarande är så till den
grad irrationellt uppbyggt, att detta att
vara gift i vissa inkomstlagen tydligen
anses som något förnämligt som bör via
beskattningen favoriseras, medan däremot
detta att vara gift i andra inkomstlägen
anses som något tydligen
suspekt som bör via beskattningen bestraffas.

Inom sambeskattningens verkningar
ryms också sådana frågor som otillräckliga
avdrag för intäkternas förvärvande
och — i en familj med hemmavarande
make — redan konsumerade
avdrag av olika slag, vilket ju allt bidrar
till en besvärande tröskeleffekt när den
hemmavarande maken går ut på arbetsmarknaden.
Men dessa frågor skall inte
behandlas i dag. Det är emellertid dessa
skilda, i sig själva tvivelaktiga regler
plus de egendomliga effekter, som
blir resultatet när dessa regler kolliderar
med varandra, som gör att missuppfattningarna
på detta område blivit
så betydande.

Eftersom vi i utskottet använt ordet
>vanföreställningar», har jag velat antyda
något om upphovet till dessa vanföreställningar.
Jag vill gärna tillfoga
att en av de mest allvarliga vanföreställningarna
är att hela problemet
skulle gälla endast den negativa sambeskattningseffekt
som drabbar 4 procent
av äktenskapen. Den vanföreställ -

4(! Nr 25 Onsdagen den

Förordning om särskild skatteberäkning

ningen förekommer nu i de s. k. bästa
familjer.

Den negativa sambeskattningseffekten
drabbar för närvarande cirka 70 000—
80 000 äktenskap. Endast för dessa blir
alltså en särbeskattning till fördel. Det
är av vikt att påpeka att eftersom den
är frivillig behöver inte någon annan
välja särbeskattning. Av den på propositionen
följande debatten har man kunnat
märka att många tror att även andra
än de 70 000—80 000 äktenskapen
skulle vara tvungna att bli särbeskattade.
Det är viktigt att den missuppfattningen
blir undanröjd.

önskan att vårt skattesystem skall
vara rationellt och så långt möjligt
rättvist uppbyggt känns för mig personligen
som en drivfjäder i vårt skatteai
bete. Självfallet känner jag denna
önskan lika starkt oavsett vilken inkomstnivå
det gäller. Vi kan ju inte
säga att eventuella skevheter är ointressanta
bara därför att det rör sig
om en avvägning mellan olika kategorier
som alla har rätt till hyggliga inkomster.
Oavsett var man befinner sig
i inkomstnivåerna måste det ju vara en
målsättning på det horisontella planet
att göra de rätta avvägningarna. Vad
vi i dag har att behandla är ju faktiskt
bara frågan om eliminerande av vissa
horisontella skatteorättvisor. Avvägningen
av skatterna mellan olika inkomstlägen
är däremot verkligen en helt
annan fråga.

Endast några ord beträffande de arbetspolitiska
aspekterna. För inånga är
de säkert det avgörande motivet för ett
stöd åt den frivilliga särbeskattningen.
Många remissinstanser just på arbetsmarknadssidan
har också påpekat detta.
Jag är därvidlag angelägen att betona
att den reservation som fogats till
utskottets betänkande kanske alltför
onyanserat behandlar de avgivna remissyttrandena.
Bl. a. arbetsmarknadsstyrelsen
och flertalet arbetsmarknadsorganisationer
har tillstyrkt det förslag
som vi har till behandling i dag. Jag

19 maj 1965 fm.

i vissa fall för makar

tror att det är riktigt att i likhet med
vad TCO gjort i sitt remissyttrande över
skatteberedningens betänkande kräva,
att möjligheten att med finanspolitiska
medel minska hindren för de gifta
kvinnorna att ta och behålla förvärvsarbete
inte kontrasterar mot myndigheternas
strävan i övrigt att med arbetsmarknadspolitiska
medel stimulera
dessa grupper till utträde på arbetsmarknaden.

Ett enda radikalmedel finns naturligtvis
inte, men alla samverkande faktorer
måste därvidlag utnyttjas. Det
gäller verkligen att med alla till buds
stående medel bjuda till för att få så
många som möjligt av läkare, tandläkare,
ingenjörer, sjuksköterskor o. s. v.
i arbete, och det är uteslutet att ett eliminerande
av ett straffbeskattninginslag
inte skulle ha en positiv effekt vid deras
val av situation.

Jag tycker att reservanternas tänkande
härvidlag är utomordentligt statiskt.
De utgår från att människorna inte räknar
på vad det kostar att arbeta. Jag
tror — och därvidlag stöder jag mig
på alla de uttalanden jag mött från personer
som berörs av dessa förhållanden

att beskattningen spelar en avgörande
roll. Vi skall heller inte glömma bort
att i och med att inställningen förändras
och flera kommer ut i arbete, så
ökas skatteunderlaget och därmed möjligheterna
att vidtaga positiva åtgärder
i olika hänseenden för andra grupper.

Dessutom finns det enligt min mening
ingen anledning att peka på svårigheterna
för taxeringsorganisationen. Man
har velat hänvisa till att det redan förut
i personellt hänseende föreligger svårigheter
inom taxeringsorganisationen
och menat att ytterligare arbete därför
inte bör läggas pa denna. Jag hyser
emellertid mycket stor respekt för den
svenska taxeringsorganisationen och
för vad den tekniskt sett kan gå i land
med, och vidare tror jag att det arbetskraftstillskott
som kommer att bli en
följd av förslagets genomförande blir

Onsdagen den 19 maj 1965 fm. Nr 25 47

Förordning om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar

betydligt större än det arbetskraftsbehov
som just denna speciella fråga kan
aktualisera.

.lag vill tillfoga att detta för mig ingalunda
huvudsakligen är en arbetsmarknadspolitisk
fråga, utan det är framför
allt en fråga om att systemet skall vara
rationellt och någorlunda rättvist.

Herr Hammarsten sade att han inte
funnit argumenten för utskottsmajoritetens
linje tillräckligt starka. Jag skulle
därför vilja rikta en fråga till herr
Hammarsten, och det vore av mycket
stort intresse om han ville besvara den
precisa frågan utan att göra några
kringgående rörelser. Vad finns det för
skäl att beskatta två människor gemensamt
betydligt hårdare om de är gifta
iin om de är ogifta?

Till slut vill jag säga, att jag yrkar
bifall till utskottets hemställan och
därmed naturligtvis till propositionen.
•lag vill också anföra några ord om de
båda reservationerna II och III. När
man beträffande reservation III tror sig
få ut en positiv effekt av den frivilliga
särbeskattningen, finns det enligt min
mening ingen anledning att inte låta
den frivilliga särbeskattningen också
träda i kraft så tidigt som det rimligtvis
går. Det är därför också mera motiverat
att göra särbeskattning möjlig redan
vid 1966 års taxering i stället för
att vänta med den ända till 1967.

I reservation II behandlas frågan om
ränteförluster, då skattskyldiga under
lång tid får vänta på restitution av
skatt. Den som efter många års kamp
med olika skattemyndigheter till slut
får sin rätt i ett fall rörande exempelvis
ackumulerad inkomst bör inte förlora
räntan på de pengar, som vederbörande
borde ha haft långt tidigare. Även
i vissa fall vid ansökan om särbeskattning
kan dröjsmålet komma att bli betydande
innan frågan är klar och pengarna
restituerats. Också i sådana fall
är ränteersättning befogad.

Jag ber således att få yrka bifall till
såväl reservation II som reservation III.

Fru ERIKSSON i Stockholm (s):

Herr talman! Fru Ncttelbrandt är ju
permanent indignerad, och det skulle
vara egendomligt om hon inte vore indignerad
i dag, när hon skall tala om
skatten. Jag tycker inte att det är någon
idé att resonera med henne, ty hon
anför de argument som passar för dagen
och dessa kan vara ganska så motstridiga.
Men vi för vid se — fru Nettelbrandt
sitter med i en utredning av
särbeskattningen och vi kan följaktligen
komma att få reda på hur en rättvis
och rationell beskattning skall vara
utformad.

Jag har i en motion yrkat avslag på
den föreliggande propositionen om frivillig
särbeskattning. Anledningen till
detta är att förslaget till frivillig särbeskattning
inte får någon arbetsmarknadsmässig
effekt, vilket man annars
brukat anföra såsom det viktigaste
skälet för en särbeskattning. Jag finner
att den egentliga effekten av detta förslag
är en sänkning av skatten för högre
inkomsttagare med två inkomster.
Jag menar att man skulle kunna nå
denna effekt på annat sätt än genom
ett förslag som är så administrativt besvärligt
att genomföra och så krystat
motiverat.

Min motivering för avslag på propositionen
sammanfaller egendomligt nog
ganska väl med den motivering, som
utskottsmajoriteten anför för att tillstyrka
den. Så reserverad är utskottsmajoriteten
i sin tillstyrkan att dess
skrivning mycket väl skulle ha kunnat
utmynna i ett avstyrkande. Man medger
att bestämmelserna blir invecklade
och att de kommer att vålla de lokala
skattemyndigheterna mycket bekymmer
och besvär. Man är också litet missnöjd
med att de faktiskt sambeskattade
icke får någon nytta av denna frivilliga
särbeskattning.

Utskottsmajoriteten medger alltså att
eu skattereduktion är det egentliga resultatet
av den frivilliga särbeskattningen.
Detta skulle enligt utskottsmajori -

Nr 25

Onsdagen den 19 maj 1965 fm.

Förordning om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar

tetens motivering vara ett plåster på
såren för att den stora sänkningen av
progressionen, som skatteberedningens
förslag skulle ha medfört, icke kommit
till stånd. Utskottet vill dock naturligtvis
inte helt utesluta att det kan bli
en stimulans till att ta förvärvsarbete
för hustrur, som väntar att få höga inkomster.
Med en resignerad suck slutar
utskottet med att framhålla, att det ändå
bara är fråga om ett provisorium
och därför går man med på det. Ungefär
sådan är motiveringen.

Man tycks emellertid mena att detta
förslag till partiell särbeskattning skall
leda till att många börjar inse, vad ett
sådant system egentligen har för värde.
Detta är, såsom herr Hammarsten framhöll,
en ganska dyr upplysningskurs:
30 miljoner kronor för att lära folk vad
särbeskattningen innebär. Jag tror f. ö.
inte på att detta lyckas.

Fru Nettelbrandt och den grupp hon
tillhör har alltid talat illa om sambeskattningen.
Även om denna varit fördelaktig
för de gifta, har man tidigare
påstått motsatsen och kallat sambeskattningen
för en straffskatt på äktenskapet.

Så vänder man på kuttingen och kommer
att tala om straffskatt på de ogifta
och kommer alltid att påstå att de skatter
som ett socialdemokratiskt statsråd
föreslår är till nackdel för väljarna.

1 dag tackade fru Nettelbrandt finansministern
för denna lilla förbättring
men hon lade också lök på laxen genom
att säga att det måste genomföras helt
andra reformer för att man skall vara
nöjd.

Det egendomliga med förslaget till
frivillig särbeskattning är att det, såsom
också framhållits i en motion, bl. a.
bibehåller förvärvsavdragen, vilka inte
hör hemma i ett särbeskattningssystem
— i varje fall har vi inte tidigare hört
att de skulle göra det.

Man tar inte heller hänsyn till barnförekomsten.
Icke särbeskattade barnfamiljer
får ingen ersättning motsva -

rande den skattelättnad som går till
barnlösa särbeskattade. Men det kan
ju vara likgiltigt, ty det rör sig här
om ett ganska högt inkomstskikt.

Inget av det som annars brukar ligga
till grund för krav på särbeskattning
kan alltså åberopas i det här fallet. —
Om frivillig särbeskattning som stimulans
till förvärvsarbete skriver TCOtidningen
att »effekten av sambeskattningssystemet
elimineras inte i det nu
föreslagna provisoriet — lindring åstadkommes
bara i de fall där två gifta förvärvsarbetande
personer får högre
skatt än om de varit ogifta». TCO tycker
alltså inte att det är mycket vunnet
med systemet. Vidare påpekas att ett
särbeskattningssystem måste innehålla
andra element än de som finns i det
nu föreslagna som privilegierar vissa
gifta. Sydsvenska Dagbladet påstod
häromdagen att det framlagda förslaget
skulle tillföra sjukvården en rad sjuksköterskor
för vilka det skulle bli lönsamt
att kvarstå i eller återgå till arbetet.
Underligt nog skriver Tidskrift för
Sveriges sjuksköterskor något helt annat,
och jag tycker det kan vara värt
att läsa in i protokollet vad tidskriften
anför:

»Finansministern öppnar visserligen
möjlighet till frivillig särbeskattning av
arbetsinkomster. Knappast någon i
sjuksköterskelönegraden kommer dock
att finna det förenligt med sina intressen
att välja att beskattas som ensamstående
i stället för att vara sambeskattad,
om nämligen tudelningsgränsen
höjs från 16 000 kronor i beskattningsbar
inkomst till 24 000 kronor, om ensamskalan
endast ger ökad progression
och om därtill folkpensionsavgiften —
det nyaste skatteinstrumentet — för två
förvärvsarbetande makar skall kunna
stiga till 2 400 kronor. I särbeskattningsfrågan
avlägsnar sig finansministern
markant från den väg som TCO
förordade i sitt remissyttrande och SSF
livligt tillstyrkte och som syftade till
att underlätta en framtida mera genom -

Onsdagen den 19 maj 1965 fm.

Nr 25

rörordning om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar

gripande skattereform med en övergång
till ett individualistiskt skattesystem.
Den frivilliga särbeskattning som nu
erbjuds blir tyvärr inte något medel att
locka tillbaka den tredjedel av de tio
tusen gifta sjuksköterskor, som den
svenska hälso- och sjukvården måste
lita till, om den skall fungera.»

Sjuksköterskorna är sålunda inte alls
så förtjusta som fru Nettelbrandt. De
tillhör inte den grupp som får någon
nytta av systemet, säger de.

Tröskeleffekten finns kvar — den
avlägsnas inte. I de flesta fall får de
ensamstående fortfarande högre skatt
än de gifta — äktenskapet medför fortfarande
en fördel skattemässigt, även
där det inte finns några barn i äktenskapet.
Barnfamiljerna får heller inte
en i förhållande till andra likartad
ställning, liksom de ensamstående inte
får en i förhållande till de gifta på
arbetsplatsen likartad ställning.

Vi kan betrakta reformen såsom —
som jag sade — plåster på såren för att
progressionen är så hög för vissa grupper.
Man skall inte göra några förskönande
draperingar för att skyla detta
nakna faktum.

Men denna skattevinst är enligt min
uppfattning inte så angelägen — det
är inte så viktigt att människor i denna
inkomstgrupp får lägre skatt. 30 miljoner
kronor skulle — även i form av
en skattelättnad — kunna läggas på
ställen där det behövs bättre. Jag kommer
därför att rösta för reservation I
och vill starkt betona att förslaget inte
utgör ett led i en etappvis övergång till
särbeskattning — alltså vad löntagarrepresentanterna
i skatteberedningen
ville ha. Nej, det rör sig inte alls om
ett närmande etappvis till särbeskattning.
Vid en särbeskattning torde det
komma att ske stora förändringar även
för den grupp som i dag inhöstar vinsterna.
Det är ingen vinst med ett provisorium,
som inte för en bit närmare
det man säger sig vilja nå — en riktig
särbeskattning. — Det är en svaghet

bos finansministern — inte en styrka,
som fru Nettelbrandt tycker — att han
givit efter för krav om skattelindringar
till dem som bar det bäst i samhället.

Herr talman ! .lag yrkar alltså bifall till
reservation 1.

Fru NETTELBRANDT (fp) kort genmäle: Herr

talman! Jag skall inte gå in
på vad som är indignation. Jag vill
bara säga att jag tror att fru Nancy
Eriksson blandar ihop begreppet indignation
med patos för angelägenheter
på områden där starka orättvisor råder.
Jag vill uttrycka förhoppningen att vi
samtliga i denna kammare skall vara
begåvade med ett ganska stort patos,
vilket jag också har tyckt mig märka
i många samanhang, men jag har inte
velat blanda ihop det med indignation.

Fru Nancy Eriksson sade att de argument
jag använde passar för dagen.
Ja, de passar den här dagen, de har
passat tidigare och de kommer att passa
även i fortsättningen. Skillnaden
jämfört med tidigare är bara den att
jag nu befinner mig i ett fint sällskap:
statsrådet och chefen för finansdepartementet
är nämligen på samma linje.
Jag hoppas att fru Eriksson ursäktar
mig och inte tar det som en oartighet
om jag säger att jag betraktar det sällskapet
som ännu angenämare än sällskapet
med fru Nancy Eriksson.

Fru Eriksson sade att detta förslag
inte utmynnar i någon arbetsmarknadspolitisk
effekt — den synpunkten har
fru Eriksson också i någon mån utvecklat
i sin motion. Hur vet fru Eriksson
och reservanterna i utskottet att förslaget
inte utmynnar i någon arbetsmarknadspolitisk
effekt? Hur kan någon
över huvud taget bevisa det? Dess värre
kommer vi att vara i den situationen -—
vare sig vi står på den ena eller andra
sidan — att ingen av oss ens i efterhand
kommer att kunna bevisa någonting
på den punkten. Vi kommer att
kunna tro och spekulera i de föränd -

Nr 25

Onsdagen den 19 maj 1965 fm.

Förordning om särskild skatteberäkning

ringar i arbetsmarknadssituationen
som vi de facto kan konstatera när vi
kommer några år framåt i tiden, men
vi kan icke på något sätt bevisa att de
varit beroende på den ena eller andra
åtgärden. Om man varit verkligt intresserad
av att få ut så mycket människor
som möjligt på arbetsmarknaden,
så skulle man naturligtvis ha gjort
någon undersökning som redovisat, av
vilka orsaker de icke förvärvsarbetande
kvinnorna inte vill ut på arbetsmarknaden.
Men något större intresse har inte
funnits för en sådan undersökning.

Fru Eriksson talade om TCO. Har
inte fru Eriksson observerat — jag sade
det för resten tidigare men jag kanske
skall säga det ett par tre gånger till —
att TCO:s representant, som var en av
löntagarrepresentanterna i skatteutredningen,
reserverat sig för den frivilliga
särbeskattningen. Man har också från
TCO:s sida helt slutit upp på den linjen.
Jag skall inte trötta kammarens
ledamöter med att läsa långa stycken
ur t. ex. TCO:s remissyttrande, men jag
skall i mitt nästa anförande, eftersom
tiden för detta genmäle nu är slut, tilllåta
mig att läsa ett par rader. Herr talman!
Jag återkommer.

Fru ERIKSSON i Stockholm (s) kort
genmäle:

Herr talman! Jag har aldrig väntat
mig att någon skulle tycka att det var
någon vidare fest att vara i mitt sällskap;
det begär jag inte heller.

De artiklar jag citerade när det gällde
den frivilliga särbeskattningen var
ur sjuksköterskornas tidskrift och
TCO:s tidning. Vad jag ville visa var
att man där inte väntar sig någon arbetsmarknadsmässig
effekt. Men om
man över huvud taget anser att de högre
inkomsttagarna bör få lindrigare
skatter, så varför skulle man inte acceptera
det här? Förslaget har ju främst
det syftet. Men det går inte att hävda
att den grupp som man ständigt efterlyser
på arbetsmarknaden, nämligen

i vissa fall för makar

sjukvårdens personal, skulle strömma
till, tv det har sjuksköterskornas eget
organ bestridit. Vad det säger borde
väl ändå ha ett visst värde.

Fru Nettelbrandt säger att det inte
har funnits något intresse för att undersöka
av vilka orsaker kvinnorna
uteblir från arbetsmarknaden. Men detta
har tidigare redovisats i ett par utlåtanden
från allmänna beredningsutskottet.
Inom landstingen har man
gjort sådana undersökningar och inom
Stockholms stad håller man på med
mycket noggranna enkäter för att utröna
varför kvinnorna inte stannar
kvar på arbetsmarknaden när de gifter
sig och varför de som slutat inte kommer
tillbaka. Ingen har ställt sig negativ
till sådana undersökningar.

Jag vidhåller alltså att motivet för
genomförandet av frivillig särbeskattning
icke kan vara att man väntar sig
att kvinnor i större utsträckning skall
strömma till arbetsmarknaden, utan
motivet är att man vill ha en skattereduktion
för högre inkomsttagare. Det
är ett fullt legalt motiv, men varför
skall man skämmas för att redovisa
det?

Fru NETTELBRANDT (fp) kort genmäle: Herr

talman! Fru Nancy Eriksson
missuppfattade mig; jag sade ingenting
om oangenämt sällskap, utan jag talade
endast om olika grader av angenämt
sällskap.

Sedan skall jag be att få läsa den
mening ur TCO:s remissyttrande, som
jag inte hann citera i min första replik:
»Intill dess särbeskattningssystem helt
genomförts, erfordras därför, som löntagarreservanterna
anfört, ett system
med frivillig särbeskattning av det slag
som beredningen diskuterat men avvisat
med hänvisning till att det endast
skulle bli aktuellt i förhållandevis få
fall». Detta är exempelvis också sjuksköterskeföreningens
ståndpunkt. Sedan
är det en annan sak att sjuksköter -

Onsdagen den 19 maj 1905 fm.

Nr 25

Förordning om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar

skeföreningen anser att man tagit ett
steg för litet när man stannat vid en
frivillig siirbeskattning, ty enligt deras
mening borde man gå mera radikalt
fram på eu gång. Men det iir väl bättre
att ta ett steg än inget steg alls!

En studerande i Uppsala, som bedriver
statsvetenskapliga studier, har
gjort eu mycket ambitiös utredning angående
orsakerna till att kvinnor inte
går ut på arbetsmarknaden. Enligt den
utredningen är skattefrågan en av de
avgörande faktorerna för de sjuksköterskor
som tillfrågats.

Fru Eriksson i Stockholm återkom
igen till skilda frågeställningar, som
jag bemötte redan i min första replik
för att vidare slippa diskutera sådant
som jag anser vara adiafora i denna
debatt. Det skulle naturligtvis trötta
kammaren, om jag ännu en gång läste
upp de avsnitten ur mitt anförande, och
jag skall därför i stället tillåta mig att
citera några rader ur en ledare i Dagens
Nyheter efter vårriksdagens remissdebatt: »Frivillig

särbeskattning blir ännu
ett bidrag för omvårdnad av gifta män,
påstod fru Nancy Eriksson (s) i remissdebatten.
Eftersom hon därmed på nytt
visade hur litet hon förstått av debatten
om familjebeskattningen, känns det
pinsamt att fru Eriksson med så stort
gillande citerade vad Dagens Nyheter
sagt om den frivilliga särbeskattningen.
»

Jag vill inte instämma i allt detta;
jag har tvärtom beklagat att jag i dag
inte har sällskap med fru Nancy Eriksson.

Fru ERIKSSON i Stockholm (s) kort
genmäle:

Herr talman! Jag vill bara än en gång
återge vad sjuksköterskorna själva säger:
»Den frivilliga särbeskattning som
erbjuds blir tyvärr inte något medel att
locka tillbaka den tredjedel av de tio
tusen gifta sjuksköterskor, som den

svenska hälso- och sjukvården måste
lita till, om den skall fungera.»

Herr BRAND!1 (s):

Herr talman! Får jag börja med att
säga att detta förslag inte innebär införande
av någon riktig särbeskattning.
Jag skall i korthet försöka redogöra för
vad förslaget innebär, och jag tror att
kammarens ledamöter då snart skall
komma underfund med att det inte är
fråga om någon riktig särbeskattning.

Den frivilliga särbeskattning som
föreslås är, som redan sagts, avsedd
som ett provisorium, och den blir inte
fullständig. Den avser endast den statliga
inkomstskatten och folkpensionsavgiften.
Till arbetsinkomst hiinföres
endast inkomst av tjänst samt av jordbruksfastighet
eller rörelse, om den
skattskyldiga »varit verksam i förvärvskällan
i ej blott ringa omfattning». Rätt
till särbeskattning skall emellertid inte
föreligga vid den s. k. faktiska sambeskattningen,
exempelvis då makar arbetar
inom samma rörelse, jordbruk,
handelsrörelse etc. Inkomst av annan
fastighet, av tillfällig förvärvsverksamhet
eller av kapital betraktas som sidoinkomst
och får inte medtagas vid särbeskattning,
såvida makarnas sammanlagda
sidoinkomst överstiger 1 000
kronor.

Det är alltså inte någon fullständig
särbeskattning. Särbeskattning innebär
att den statliga inkomstskatten beräknas
för vardera maken för sig, och då
tillämpas den högre skatteskala, som
gäller för ensamstående. Detta gäller
även folkpensionsavgiften.

När det gäller skatten på sidoinkomster
beräknas först skatten på makarnas
sammanlagda inkomst enligt skatteskalan
för gifta. Därefter beräknas på samma
sätt skatten på makarnas sammanlagda
arbetsinkomster. Skillnaden mellan
de sålunda uträknade skattebeloppen
utgör skatten på sidoinkomst, som
sedan fördelas mellan makarna i för -

Nr 25

Onsdagen den 19 maj 1965 fm.

Förordning om särskild skatteberäkning i

hållande till vars och ens sidoinkomst.
Detta betyder att sidoinkomsterna
drabbas av samma progression som vid
samtaxering enligt nuvarande regler.
Det sammanlagda beloppet av statlig
skatt på arbetsinkomst och sidoinkoinst
samt av folkpensionsavgifter utgör vad
makarna skall betala vid särbeskattningen.

Nu blir det så, att en ansökan om särbeskattning
kan beviljas av skattemyndigheterna,
även om särbeskattningen
resulterar i högre skatt för makarna än
sambeskattningen. Det förutsätter emellertid,
att den make som får högre skatt,
d. v. s. i regel mannen, förklarar sig
villig att ha särbeskattning. Jag kanske
ytterligare bör understryka, att det i
regel blir mannen som enligt detta system
får högre skatt, medan kvinnan
får en skattelättnad. Detta kanske kan
vålla slitningar i vissa äktenskap; det
vet vi inte, men det är väl troligt. Detta
är en sak som man kanske inte tänkt
så noga på.

Den frivilliga särbeskattningen blir
som synes ganska invecklad och kommer
att förorsaka de lokala skattemyndigheterna
ett avsevärt merarbete. Det
är vi medvetna om. Det finns för närvarande
cirka 700 000 äktenskap, där
båda makarna har beskattningsbar inkomst.
Men i endast cirka 10 procent
av dessa äktenskap kan det genom särbeskattningen
bli en lägre sammanlagd
skatt för makarna än vid samtaxering.
Att detta procenttal nu beräknas bli
lägre än man ursprungligen antog beror
på att den s. k. tudelningsgränsen
genom riksdagens nyligen fattade beslut
höjts till cirka 34 000 kronors årsinkomst.

Det är alldeles uppenbart att det under
det första året kommer att bli massansökningar
om särbeskattning. Kanske
rent av varje skattskyldig, vars make
har förvärvsarbete, kommer att ansöka
om särbeskattning. Detta kommer i så
fall att bero på den verklighetsfrämmande
propaganda mot sambeskatt -

vissa fall för makar

ningen som gör att många tror att denna
är ogynnsammare än den är. Det kommer
också att bero på att det inte kostar
någonting att ansöka — de skattskyldiga
garanteras att skatten aldrig
blir högre än vid sambeskattning. Vi
har därför inom utskottet funderat
mycket på hur man skulle kunna komma
ifrån en del krångel genom ett mera
enkelt administrativt förfarande. Efter
mycket funderande och diskuterande
hit och dit har vi stannat för att föreslå
en kompletterande bestämmelse som
innebär att därest i en ansökan om särbeskattning
anges att sådan önskas endast
om den resulterar i lägre sammanlagd
skatt för makarna, skall skattemyndigheterna
inte behöva tillställa
sökanden något besked om utfallet. Vi
tror i varje fall att det i någon mån
kommer att begränsa merarbetet och
förenkla hela förfaringssättet.

För att ytterligare minska merarbetet
och få ett så litet antal ansökningar
som möjligt blir det — understryker
utskottet — nödvändigt med en klar
och effektiv upplysning om särbeskattningen.
Det är angeläget att de skattskyldiga
på lämpligt sätt informeras
om hur den verkar. Detta bör ske i samband
med deklarationerna och på ett
enkelt, praktiskt och för allmänheten
begripligt sätt. Därmed kan man säkert
minska antalet onödiga ansökningar
och samtidigt skingra många vanföreställningar
om sambeskattningen.

Förvärvsavdraget bibehålies trots att
vi inför särbeskattning. Detta har kritiserats.
Men nu har ensamstående med
hemmavarande barn under 16 år, därest
de är verksamma i jordbruk, driver
rörelse eller har inkomst av tjänst, rätt
till förvärvsavdrag. Finansministern
menar då i likhet med utskottets majoritet
att det är rimligt att även hustru
med hemmavarande barn vid särbeskattning
har samma rätt.

Naturligtvis ställer det sig litet annorlunda
med det generella förvärvsavdraget.
Detta torde rent principiellt

Onsdagen den 19 maj 1905 fin.

Nr 25

Förordning om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar

inte utgå. Utskottet har emellertid stannat
för att tillstyrka även detta avdrag
av praktiska och administrativa skäl
och för att inte i onödan komplicera
det hela. Detsamma gäller det högre
avdraget för inkomst av kapital och för
försäkringspremier liksom de allmänna
avdragen i deras helhet, när dessa skall
tillämpas.

Utskottet anser att vid en helt genomförd
särbeskattning makarna naturligtvis
inte skulle var för sig ha rätt till de
avdrag som nu får göras beträffande inkomst
av kapital, försäkringspremier
och inte heller till de allmänna avdragen.
Dessa avdrag skulle fördelas pa
makarna enligt vad som nu gäller för
ensamstående.

I fråga om ränteersättningen föreligger
en reservation. Utskottet erinrar om
att uppbördsutredningen i ett nyligen
avgivet betänkande behandlat vissa restitutions-
och räntefrågor och därvid
särskilt uppmärksammat sådana fall
som motionärerna exemplifierar. Det
går väl knappast att komma längre för
dagen. Spörsmålen är föremål för
Kungl. Maj:ts prövning. Om de tas upp
till fortsatt behandling — såsom väl
är antagligt — kommer man naturligtvis
också att beröra frågan om restitution
av räntor, oavsett storleken av
dessa. Vi får förutsätta att alla kategorier
av skattebetalare får samma favörer.

Att den frivilliga särbeskattningen
skulle få tillämpas redan för innevarande
år, såsom föreslås i en reservation,
anser utskottet inte kan vara praktiskt.
Hela förslaget om särbeskattning
hör ju intimt samman med det beslut
som riksdagen nyligen fattade i anledning
av det stora skattepaket finansministern
lade fram. Enligt det skall ju
de nya skatterna — med undantag för
de indirekta skatterna — börja tilllämpas
den 1 januari nästa år. Vi inom
utskottet anser därför att även den frivilliga
särbeskattningen av naturliga

skäl b(ir tillämpas först vid samma tidpu
nkt.

Herr talman! I det föreliggande förslaget
är det inte fråga om någon fullständig
särbeskattning utan närmast
om ett provisorium. Personligen skulle
jag gärna ha sett att man väntade med
införandet av denna beskattning tills
den familjebeskattningsdelegation, som
nu arbetar inom finansdepartementet,
blivit färdig med sitt arbete. Jag vill
också tillägga att jag inte tror att den
frivilliga särbeskattningen får någon
större verkan då det gäller att få ut
kvinnorna i förvärvsarbetet.

Eftersom fru Nettelbrandt nu — i
motsats till vad fallet var i bevillningsutskottet
där hon närmast ansåg det
olämpligt att tala om särbeskattningen
i stort — tagit upp frågan om särbeskattningen,
skall jag på denna punkt
tillåta mig att till protokollet läsa in
ett stycke av en artikel i arbetsgivarnas
tidning Arbetsgivaren av den 11 december
1964 — detta för att något ställa
sakerna på sin rätta plats och lugna
ner de upprörda känslorna. Tidningen
skrev: »Finns ännu någon enhetlig

opinion hos vare sig löntagare eller företagare
till förmån för särbeskattningen?»
Avigsidorna av särbeskattningen
är många. För familjer med minderåriga
barn och en inkomsttagare kan skattehöjningen
avhjälpas med bidragsreformer.
För gifta utan barn eller med vuxna
barn, men där hustrun inte har förvärvsarbete,
blir det svårare. Anledningen
till att hustrun inte har förvärvsarbete
kan vara mindre god hälsa, brist
på sysselsättning på orten, brist på yrkeskunskaper
eller på att vederbörande
är överårig. Skattetrycket kan också bli
olika för familjer med samma totala inkomst
beroende på hur inkomsten fördelar
sig på makarna. Man måste genom
en serie övergångsbestämmelser dämpa
reformens negativa återverkningar.
Annars löper man risken att gapa över
mer än man kan svälja och att på läng -

Nr 25

Onsdagen den 19 maj 1965 fm.

Förordning om särskild skatteberäkning

re sikt äventyra huvudsyftet, att stimulera
arbetsviljan och reducera skattetänkandet.
»

Fru Nettelbrandt bör titta litet närmare
på detta uttalande och fundera på
om hon inte har anledning att lugna
ner sig något. Jag började bli bekymrad
när fru Nettelbrandt i sitt anförande
drog på den gamla skivan. Om hon håller
på tillräckligt länge, kommer kanske
utskottsmajoritetens förslag att förlora
vid voteringen.

Den sak vi här diskuterar är inte så
enkel. Det har framförts många vettiga
synpunkter på frågan om särbeskattning,
men ingen kan övertyga mig om
att det är lämpligt att med en gång
genomföra en obligatorisk särbeskattning.
Man får söka sig fram på ett förnuftigt
sätt och använda vissa provisorier
tills man klarat övergången. Jag
skall gärna erkänna att jag tror att på
lång sikt särbeskattningen principiellt
är värd att satsa på och att vi så småningom
kommer fram till en obligatorisk
särbeskattning. Men det är en
annan sak.

Det är emellertid två viktiga skäl,
som gör att jag och mina kamrater inom
utskottet har stannat för att tillstyrka
propositionen. Förutom att finansministern
har lagt fram en proposition,
sedan han dessförinnan noga
övervägt denna fråga, har han ansett
det vara riktigt att ge möjlighet till en
särbeskattning. Jag tror därför att det
skulle vara orätt att ur den synpunkten
avslå propositionen, när man har lovat
så många människor att införa en möjlighet
till frivillig särbeskattning. För
min del har jag många gånger i diskussionen
om sambeskattningen framhållit
att det inte är riktigt att några
har en negativ sambeskattning, även
om det är fråga om en liten grupp. Jag
har sagt att kan man finna en lösning
för att avskaffa även den lilla procenten,
skall jag medverka därtill.

Nu innebär detta förslag att ingen i
fortsättningen behöver ha en negativ7

vissa fall för makar

sambeskattning. Jag vill inte att man
skall få det intrycket att socialdemokraterna
genom sin skattepolitik syftar
till att förhindra kvinnorna att gå ut
i förvärvsarbete. Även om det inte har
någon större betydelse — det vill jag
gärna understryka — önskar jag få bort
varje grund för argumenten från borgerligt
håll och särskilt från dessa arga
yrkeskvinnor, vilka för en diskussion,
som fullständigt förvrider hela resonemanget
om sambeskattningen. Därtill
kommer att genom denna frivilliga särbeskattning
får alla äkta makar i detta
land, vilka har förvärvsarbete och tror
sig vara missgynnade genom sambeskattningen,
ett praktiskt påtagligt bevis
från skattemyndigheterna att de
skall bli särbeskattade och slippa ifrån
sambeskattning. Men då får ni allesammans
utom 70 000 av de 800 000 en
högre skatt.

Visst är 30 miljoner mycket pengar,
men jag undrar ändå om det inte är
värt detta belopp att få slut på denna
debatt om att sambeskattningen i så
hög grad missgynnar äkta makar, vilka
båda bar förvärvsarbete. Den som är
intresserad kan slå upp finansministerns
proposition och läsa skattetabellen,
kolumn 3. Han finner då vad sambeskattningen
resp. särbeskattningen
egentligen innebär för äkta makar.

Herr talman! Det är väsentligen dessa
skäl som gör att jag, även om jag
tycker att man hade kunnat vänta tills
familjebeskattningsdelegationen var färdig
med sitt arbete, anser att man nu
bör besluta om denna frivilliga särbeskattning.
Jag ber att få yrka bifall till
utskottets betänkande.

Fru HOLMQVIST (s):

Herr talman! Herr Brandt ångrade
sig nästan att han hade skrivit under
utskottets yrkande. Det är inte för sent
än, herr Brandt, eftersom det kommer
att bli en omröstning, att rösta för avslagsyrkandet.

Jag ville allra först för kammarens

Onsdagen den 1!) maj 1905 fm.

Nr 25

Förordning om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar

ledamöter ge till känna, att frågan om
familjebeskattningens utformning inte
är en principsak för mig, utan att de
praktiska verkningarna är det avgörande.
På grund av besök hos läkare hade
jag inte möjlighet att närvara då proposition
nr 14 behandlades i kammaren.
•lag passar därför på tillfället att nu ge
finansministern en eloge för sättet att
komma till rätta med den svårlösta frågan
om lättnader i den direkta skatten
för låginkomsttagarna. Malörten i glädjebägaren
är att utrymmet för sänkt
direkt skatt måste kompenseras med
höjd indirekt skatt. Genom höjda folkpensioner
och barnbidrag kan pensionärerna
och barnfamiljerna hållas skadeslösa.
Den ökade omsättningsskatten
blir därför mest kännbar för gifta som
är nödsakade att leva på en låg inkomst.

Jag vågar påstå att ingen skattefråga
under årens lopp har omgivits med så
mycken ovederhäftighet som sambeskattningen.
Folkpartiet bär, fru Nettelbrandt,
varit en välvillig medhjälpare
att åstadkomma rökridåer och dimbildning
för sakförhållandena i denna fråga.
Eftersom den egentligen är både
invecklad och sammansatt av en råd
olika frågor, är den oerhört svårbedömd.
Den innehåller en rad svåra avvägningsproblem,
som inte bör bedömas
ensidigt. Det gäller avvägningen
av den direkta skatten mellan gift och
ogift i samma inkomstskikt, avvägningen
av skatten mellan sådana fall då
båda makarna är förvärvsarbetande i
jämförelse med sådana fall när inkomstkällan
endast finnes hos en part, och
avvägningen mellan gifta makar som
båda förvärvsarbetar och har barn i
jämförelse med barnfamiljer där modern
arbetar i hemmet, och det vi nu
behandlar, den s. k. sambeskattningseffekten,
alltså jämförelsen mellan två
ogifta och makar med samma inkomstkombinationer.
Slutligen tillkommer
progressiviteten i den statliga beskattningen,
som gör att många just finner

sammanläggningen av makarnas inkomster
orättvis.

1 ett land som vårt där Irots allt inkomstskillnaderna
är stora måste i
skattesystemet ingå en progressiv skatt.
För närvarande är det staten som tar
ut denna, men det kunde lika gärna ha
varit kommunerna som gjort det. Ingen
vill väl göra gällande att inte en högre
inkomst ger större skattekraft. Gifta
makar med en årsinkomst på 15 000
kronor betalar 3 000 kronor i direkt
skatt och har 12 000 kronor kvar att
leva på. Jag har träffat många sådana
familjer och jag föreställer mig att även
andra riksdagsmän gjort detta. Att
människor lever på en låg inkomst beror
inte på att de på grund av den ökade
skatten på hustruns inkomst inte
tycker att det lönar sig för henne att
förvärvsarbeta. Nej, det avgörande är
helt andra skäl, bl. a. bristen på arbetstillfällen,
bosättningsort, ålders- och
hälsoskäl, vårdnad om barn eller annan
anhörig. Trots allt måste skatten kännas
mer betungande för dem än för de
människor som har höga inkomster.
Därtill kommer omsättningsskatten på
livets nödtorft, som blir en mycket påtaglig
form av särbeskattning därför att
två konsumenter skall betala den. Ändå
förefaller det mig som om låglönegrupperna
bär skattebördan med större
jämnmod än de inkomsttagare som har
större skattekraft.

Familjebeskattningen har utretts sedan
början av 1900-talet och utreds
fortfarande. Samtliga utredningar har
efter sin prövning av frågan fasthållit
vid sambeskattningen som princip.
Skälen därtill har inte bara varit att
man ansett familjen vara en ekonomisk
enhet, utan också att man har velat förhindra
inkomstöverföringar av skatteflyktskaraktär
mellan makarna. Med de
familjebolag, som det numera är så
populärt att bilda bland vissa yrkesutövare
i högre inkomstskikt, utesluts
inte denna möjlighet genom det förslag
som behandlas i dag.

Nr 25

Onsdagen den 19 maj 1965 fm.

Förordning om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar

Hur svårlöst frågan om särbeskattning
är, framgår med all önskvärd tydlighet
att folkpartiets och centerpartiets
motion nr 28, där man räknar upp
svårigheter vid en eventuell övergång
till särbeskattning. Det heter: »Det vore
orimligt om familjer, där hustrun på
grund av ålder, hrist på lämplig utbildning
in. m. ej kan få arbete utom
hemmet, skulle få vidkännas en betydande
skatteskärpning genom införande
av särbeskattning. Genom en särbeskattningsreform
skulle den nu förefintliga
rätten att utnyttja skattefritt
grundavdrag även för hemarbetande
make bortfalla. Likaså skulle samma
skatteskala som för ensamstående gälla
för gifta. Det bör heller ej förbises att
det finns orter och yrkesområden inom
vilka det är svårt för kvinnlig arbetskraft
att få arbete på grund av rådande
arbetsmarknadsstruktur och eventuellt
också slentrianmässigt tänkande på arbetsgivarhåll,
såväl inom den offentliga
som den privata sektorn.» Och man
fortsätter: »Särbeskattning ger också
ökade möjligheter att undgå eller nedbringa
skatten. Systemet ger upphov
till skenöverföringar av inkomster mellan
makar, i syfte att mildra progressionen.
I utredningsarbetet rörande familjebeskattningens
framtida utformning
bör särskilt beaktas frågan om hur
dessa risker skall motverkas.»

Motionärerna säger vidare: »Skulle
man önska övergå till särbeskattning
uppstår också komplikationer vid fall
av s. k. faktisk sambeskattning — t. ex.
jordbruk, vissa fastighetsägare och andra
rörelser där bägge makarna deltar
i arbetet.» Man tillägger att nya skatteskalor
då måste konstrueras.

Genom det förslag som här framlagts
ges för första gången laglig rätt för
äkta makar med två höga inkomster
att själva bestämma vilken skatt de
önskar betala till staten. Den maximala
skattelättnaden enligt dagens förslag inträffar
för äkta makar med inkomster
på vardera 150 000 kronor och innebär

en skatteminskning med 20 300 kronor.
Även i lägre inkomstskikt än dessa kan
skattelättnaden räknas i flera tusental
kronor. Till detta skall läggas den skattelättnad
som tillkommer äkta makar
enligt riksdagens beslut den 31 mars
i år. I de fall, där begäran om särbeskattning
lönar sig, bör man hålla i
minnet att makar redan har tillerkänts
700 kronor i skattelättnad i jämförelse
med nuvarande förhållanden, för att
inte nu nämna det av riksdagen utöver
Kungl. Maj:ts förslag höjda förvärvsavdrag
som tillkommer familjer med
barn under sexton år.

Det förslag om fakultativ särbeskattning,
som vi nu behandlar, innebär således
en helt ny princip, nämligen att
vissa inkomsttagare själva kan välja
vilken direkt skatt som önskas. Att förslaget
från början onekligen är ett folkpartiförslag,
manar till försiktighet.
Med hänsyn till den omfördelning, som
har skett genom riksdagens beslut enligt
proposition nr 14 och den utredning
som arbetar och tydligen måste
komma med nya skatteskalor och med
hänsyn till att frågan om skattekraften
inte har prövats, kommer jag för min
del att rösta med reservation I.

Utskottet — där samtliga ledamöter
varit överens om skrivningen — är inte
övertygat om att förslaget får någon
större arbetsmarknadseffekt, till skillnad
mot vad fru Nettelbrandt tolkat in
i detta: Man säger: »Med hänsyn därtill
finner utskottet i motsats till motionären
inte uteslutet, att en rätt till frivillig
särbeskattning i viss män kan stimulera
gifta kvinnor med kvalificerad
utbildning till förvärvsarbete på för
samhället vitala områden. Vid sitt ställningstagande
till förslaget», säger utskottet
vidare, »har utskottet för sin del
funnit att ett system med frivillig särbeskattning
är ägnat att mildra sambeskattningens
negativa verkningar och
i når/on män åstadkomma en mer nyanserad
och realistisk bedömning av sambeskattningseffekten
hos de skattskyl -

Onsdagen ilen 1!) maj 1905 fin.

Nr 25

Förordning om särskild skatteberäkning i vissa fall for makar

diga». Man är alltså inte särskilt optimistisk
i detta avseende.

Jag vill än eu gäng understryka alt
jag med detta inte har velat ta ställning
i principfrågan om särbeskattning.
Mitt ställningstagande därvidlag kommer
att bero på det förslag som kan
framläggas av familjebeskattningskominittén.

Reservationen 111 är ett typiskt borgerligt
överbud, som är till den grad
orättvist, att endast 120 000 personer,
som har de högsta inkomsterna av våra
3,5 miljoner skattebetalare, skulle erhålla
mer än 30 miljoner i skattelättnader
på den direkta skatten i ett läge
när riksdagen enhälligt utan någon
kompensation har höjt omsättningsskatten
från den 1 juli med 3,6 procent. Någon
arbetsmarknadspolitisk effekt kan
ett sådant förslag näppeligen ha. I vart
fall inte för det halvår som snart är
till ända.

Fru NETTELBRANDT (fp) kort genmäle
:

Herr talman! Jag skall inte bemöta
herr Brandt — vi är ju glädjande nog
på samma linje, så det skall väl därför
inte behövas något bemötande, även om
de motiveringar herr Brandt anförde
var en aning desorienterande. Jag bara
konstaterar med intresse, att herr Brandt
använder tidningen Arbetsgivaren som
mått på de opinioner som finns på löntagarsidan
och tydligen också anser
dess ord som mer sakrosankta än andra
ord i dessa sammanhang.

Jag är fru Holmqvist mycket tacksam
för att hon läste upp stora delar
av den folkparti- och centerpartimotion
som väckts tidigare. Där finns mycket
som det verkligen finns anledning att
ta fasta på vid beaktandet av de komplikationer
som kommer att inställa sig
i samband med en eventuell övergång
till ett definitivt särbeskattningssystem.
Men det är ju inte den saken vi i dag
diskuterar och därför skall jag inte alls
ta upp den. Jag vill i stället bara ställa

en fråga och undvika att bemöta fru
Holmqvist på en rad andra punkter
som hon här tagit upp. Jag anknyter därvid
till eu fråga som jag tidigare ställt till
herr Hammarsten — han är förmodligen
sysselsatt med att förbereda svaret på den
frågan, som jag emotser med mycket
stor spänning, .lag skall emellertid
komplettera frågan med en fråga av liknande
slag till fru Holmqvist.

Två lärare exempelvis med vardera
30 000 kronor i inkomst gifter sig med
varandra och får då 1 524 kronor —
jag gör en reservation för denna siffra,
som efter de senaste ändringarna måste
vara en annan än propositionens —
mera i skatt på grund av giftermålet.
Vad är skälet till just den skatteökningen? Det

är faktiskt bara den frågan det
gäller i dag.

Herr HAMMARSTEN (s) kort genmäle: Herr

talman! 1 motsats till fru Nettelbrandt
hade jag inte för avsikt att replikera
så snart någon varit uppe i talarstolen
— det är ju sju talare kvar på
talarlistan. Men när hon kräver den
uppmärksamheten att man skall stiga
upp i talarstolen varje gång hon talat,
så är det väl bäst att göra det.

Fru Nettelbrandt säger att eventuella
skevheter i vårt skattesystem »får inte
vara ointressanta». Men samtidigt instämmer
hon i ett utlåtande från bevillningsutskottets
majoritet, där det heter:
»Från rättvisesynpunkt är det vidare
otillfredsställande att det inte varit
möjligt att medge särbeskattning i fall
av faktisk sambeskattning av jordbruksoch
rörelseinkomst.» Detta är alltså en
skevhet som finns kvar fortfarande.

Det är klart att man som fru Nettelbrandt
kan säga, att vi bör gå ett steg
i taget med förbättringar. Men de kammarledamöter
som inte tycker att det
är någon mening med att gå stegvis,
utan som i stället vill vänta på hela
förslaget beträffande familjebeskatt -

Nr 25

Onsdagen den 19 maj 1965 fm.

Förordning: om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar

ningen, dem kallar fru Nettelbrandt
människor med »ett statiskt tänkande».
I utskottet hette det »fantasilösa människor».
Jag väntar nu på nästa bedömning
av människor som råkar ha en
annan åsikt än fru Nettelbrandt i dessa
ting. Det är ju ändå bara en fråga om
tro och egna bedömningar av vad olika
förslag kan ge för resultat.

Fru Nettelbrandt frågar också vad
det finns för skäl att beskatta två människor
hårdare därför att de är gifta.
Jag har för min del sagt, att jag har
ingenting emot att frågan om familjebeskattningen
klaras ut men att skälen
för att nu angripa de högre inkomsttagarnas
problem inte är starkare —
när det ändå finns så många andra avigsidor
i systemet — än att vi kan vänta
tills vi får ta upp frågan om familjebeskattningens
utformning i dess stora
sammanhang.

Det finns också andra ting att dra
fram i sammanhanget. När det gäller
folkpensionärerna har tydligen kammaren
accepterat, att gifta personer
skall ha ett mindre belopp än ensamstående.
Men när det gäller inkomsttagare
som ligger uppe vid 60 000 kronors
inkomst, då reagerar fru Nettelbrandt
och påstår att det är ett patos
som driver henne. Jag tror inte att alla
som lyssnade till fru Nettelbrandt blev
riktigt övertygade om att det bara är
patos som driver henne i denna fråga.

Fru HOLMQVIST (s) kort genmäle:

Herr talman! Fru Nettelbrandt har
vid flera tillfällen talat om att makar
med stor inkomst anser att det inte lönar
sig att ha mer än den ena av två
stora inkomster, och att hon därför
föredrar att stanna hemma. Orsaken
skulle vara att man räknat ut att beskattningen
blir så hård att det inte
lönar sig för hustrun att förvärvsarbeta.
Men om man kan räkna ut detta, är det
konstigt att man inte också kan räkna
ut att den som går ut i förvärvsarbete
— som måste vara betydligt mera in -

tressant än att sköta ett hem — intjänar
ATP-poäng och vid sjukdom har betydligt
större trygghet än den som är »bara
hemmafru», som det hetat på den senaste
tiden.

Fru Nettelbrandt ställde en fråga till
mig, och jag skall svara med en motfråga.
Om ett par makar vid särbeskattning
bär 75 000 kronors inkomst med
fördelningen 25 000 för den ena och
50 000 för den andra, får de en skattelättnad
på 1 288 kronor. Men om inkomstfördelningen
är 40 000 på ena
parten och 35 000 för andra parten, blir
det en skattelättnad på 2 219 kronor.

Vad skall den skillnaden vara bra
för?

Herr BÖRJESSON i Falköping (ep):

Herr talman! Må det tillåtas mig att
med några ord kommentera bevillningsutskottets
betänkande nr 30. Jag måste
erkänna att när jag skulle ta ställning
till denna fråga i utskottet var jag ytterligt
tveksam. Frågan om särbeskattningen
är sannerligen ingen ny fråga.
I riksdagen har man åtskilliga gånger
diskuterat sambeskattningens negativa
inverkan exempelvis vad betäffar bristen
på vårdpersonal inom sjukvården.
Jag är medveten om att man mången
gång har skjutit över målet när man
talat om sambeskattningens negativa
inverkan på de gifta kvinnornas benägenhet
att ta anställning i förvärvslivet.
Men jag kan inte komma ifrån att speciellt
inom sjukvården bristen på
kvinnlig vårdpersonal gjort sig mycket
starkt kännbar, vilket väl berott på
att många av de gifta sjuksköterskorna
är obenägna att fortsätta sin tjänstgöring
sedan de har gift sig. De har, med
rätt eller orätt, sagt sig att det inte lönar
sig att ta något förvärvsarbete utanför
hemmet. Den inkomst som blir över,
när skatten är erlagd, är så ringa i förhållande
till den gjorda arbetsprestationen,
att de inte anser det lönande att
arbeta utom hemmet. Även om detta
resonemang många gånger är felaktigt

Onsdagen den 19 maj 1905 fm.

Nr 25

Förordning om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar

eller knappast hållbart, finns det dock
exempel på att den gifta kvinnan, när
skatten iir erlagd, får så litet över för
den gjorda arbetsprestationen, vilket
naturligtvis beror på progressiviteten
när hennes inkomst sammanlägges med
makens, att det ter sig föga lockande
att ta anställning utanför hemmet. När
man kommer i kontakt med sjuksköterskor
och resonerar med dem om deras
problem, hör man dem ofta säga: »Låt
oss få särbeskattning. Då skall vi mer
än gärna ta anställning inom sjukvården
nu när våra barn är så pass stora
att de kan lämnas på daghem eller lekskola.
»

Om den reform som vi väl om en
stund kommer att anta, kan medföra
ett större intresse hos de gifta kvinnorna
att ta anställning ute i förvärvslivet
t. ex. inom sjukvården, kan den hälsas
med allra största tillfredsställelse. Visserligen
är det enligt vad skatteberedningen
har anfört endast i 70 000 å
80 000 äktenskap, där båda makarna
har förvärvsarbete, som särbeskattning
medför ekonomisk vinning i form av
lägre skatt. Men med hänsyn till den
brist som nu råder på arbetsmarknaden
speciellt inom vårdyrkena finns det all
anledning att söka intressera och stimulera
de gifta kvinnorna, särskilt de
som har en viss utbildning, att träda
ut i förvärvslivet och ta anställning där
de behövs t. ex. inom sjukvården.

Vad som för mig är utslagsgivande
vid bedömningen av denna fråga är
förutom rättvisekravet — trots att det
ändock är en liten grupp som nu drabbas
av den negativa skatteeffekten —
så har de trots allt rätt att kräva rättvisa.
Det förhållandet kan man inte
bortse ifrån att frivillig särbeskattning
kan stimulera gifta kvinnor med kvalificerad
utbildning till förvärvsarbete på
för samhället vitala områden. Jag vill
understryka att, såsom utskottet har
anfört, ett system med frivillig särbeskattning
är ägnat att mildra sambeskattningens
negativa verkningar och i

någon mån åstadkomma en mera nyanserad
och realistisk bedömning hos de
skattskyldiga av sambeskattningseffckten.

.lag vill också i likhet med departementschefen
och utskottet understryka
att reformen är att betrakta som ett
provisorium i avvaktan på att sambeskattningsfrågan
kan erhålla en slutlig
lösning. Låt oss därför anta det förslag
som nu är framlagt på riksdagens bord
om en frivillig särbeskattning såsom
ett provisorium och därigenom vinna
erfarenhet av hur reformen kommer att
verka i praktiken. Även om vi inte alla
är så entusiastiska för den, tycker jag
att vi bör kunna godtaga förslaget som
ett provisorium.

Såsom utskottet har poängterat bör
reformen inte få förorsaka de lokala
skattemyndigheterna alltför mycket
extra arbete. Dessa är redan hårt belastade
med arbete. Den kompletterande
bestämmelse, som utskottet infört,
om befrielse för skattemyndighet att i
visst fall underrätta makar som begärt
särbeskattning om att de skulle få en
högre skatt vid särbeskattning, är en
åtgärd som jag helt kan ansluta mig
till. Jag vill även framhålla angelägenheten
av att man, när erfarenhet vunnits
beträffande handläggningen av särbeskattningsärenden
hos de lokala skattemyndigheterna,
söker finna former
för förenklingar vid det administrativa
förfarandet för att därmed inbespara
arbete för de tjänstemän som skall handlägga
särbeskattningsärenden.

Vad beträffar reservation II vill jag
i egenskap av reservant framhålla det
berättigade i att kompensationsränta
skall utgå under processtiden. Detta är
helt enkelt ett rättvisekrav. Jag ansluter
mig även till reservation III, där det
framhålles att den frivilliga särbeskattningen
bör tillämpas så snart det är
tekniskt möjligt.

Herr talman! Låt oss antaga det föreliggande
förslaget — även om vi känner
oss något tveksamma inför denna

Nr 25

Onsdagen den 19 maj 1965 fm.

Förordning om särskild skatteberäkning

frivilliga sörbeskattning — och se hur
särbeskattningen verkar för att därmed
vinna erfarenheter för ett slutgiltigt
ställningstagande till frågan i hela dess
vidd.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till utskottets förslag i princip. I
vissa delfrågor yrkar jag bifall till de
vid bevillningsutskottets betänkande
fogade reservationerna II och III.

Fru RYDING (k):

Herr talman! Vi är i och för sig inte
nöjda med den skattepolitik som genomförts
på ett flertal punkter i år.
Den har blivit betungande för de lägre
inkomsttagarna, bl. a. på grund av att
omsättningsskatten kommer att höjas
den 1 juli, medan skatteskalorna, som
medför minskad direkt skatt för dessa
kategorier, ändras först den 1 januari
nästa år. Vi tycker att de 30 miljoner
kronor som det nu är fråga om skulle
kunna användas på ett bättre sätt än
till att lätta skatterna för de högsta inkomsttagarna.
Å andra sidan är genomförandet
av en särbeskattning en riktig
princip enligt vår uppfattning. Vi ser
den nu föreslagna ändringen som ett
led i strävandena att komma bort från
det gamla skattesystemet, som bygger
på den principiellt felaktiga uppfattningen
om äktenskapet som försörjningsinstitution.

En övergång till en fullständig särbeskattning
kan inte åstadkommas genom
mekanisk överflyttning av gifta
inkomsttagare till nu gällande skatteskalor
för ensamstående och ogifta. Eu
helt ny skatteskala måste utarbetas,
vilken bör vara så konstruerad att varken
gifta eller ogifta diskrimineras. Ett
nytt skattesystem måste bygga på principen
om könens likaberättigande. Varje
inkomsttagare måste därför bedömas
som ett självständigt skattesubjekt. Det
hade varit bättre om man redan nu hade
ändrat skatteskalorna så, att verkningarna
blivit annorlunda.

När så inte har skett måste vi ta ställ -

i vissa fall för makar

ning utifrån den principiella ståndpunkten:
Skall man slå in på särbeskattningslinjen
eller ha kvar sambeskattningen?
Vi tycker att det är riktigt
att välja särbeskattningslinjen. Hade
två förslag stått emot varandra, så att
vi haft att välja mellan antingen ett
förslag om frivillig särbeskattning eller
ett förslag om sänkning av skatterna för
andra kategorier — jag tänker kanske
främst på de ensamstående, som kommer
att hårt beskattas — kunde man
möjligen ha funderat över saken och
ställt förslagen mot varandra.

Vi på vårt håll har tidigare tagit flera
initiativ för att få till stånd ökad skatterättvisa.
Vi har föreslagit en höjning av
förvärvsavdraget. Vi har uttalat oss för
en fullständig särbeskattning med ändrade
skatteskalor. Det är ett fullföljande
av denna linje när vi i dag anser att
vi måste stödja utskottets förslag på
samtliga punkter.

Herr Brandt sade tidigare i debatten
att ett avgörande skäl för hans ställningstagande
var att finansministern
hade lagt fram en proposition. Vårt
ställningstagande är sannerligen inte
dikterat av någon proposition från herr
Sträng.

Det borgerliga förslaget att den föreslagna
ändringen skall genomföras retroaktivt
står, som redan påpekats, i
motsättning till de principer som skall
följas vid en skattelagstiftning, varför
vi inte kan ansluta oss till detta förslag.

Herr talman! Med denna deklaration
har jag velat motivera varför vi från
kommunisternas håll vid omröstningen
kommer att stödja bevillningsutskottets
hemställan.

Herr VIGELSBO (ep):

Herr talman! Det har redan sagts en
hel del i denna fråga, varför jag kan
fatta mig ganska kort när jag nu skall
redovisa den ståndpunkt jag har intagit.

Man kan inte påstå att de som har
förfäktat den uppfattningen, att detta

Onsdagen den 19 maj 1995 fm.

Nr 25

Öl

Förordning om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar

förslag inte bör vinna riksdagens bifall,
har helt orätt. Som herr Brandt framhöll
löser inte förslaget särbeskattningsfrägan
i dess helhet. lin hel del grupper
ställs utanför möjligheten att åtnjuta de
förmåner som särbeskattningen skulle
komma att ge. Den fria företagsamhetens
utövare beröres inte av den reform
som nu genomförs. Dessutom finns åtskilliga
slag av inkomster som inte blir
föremål för siirbeskattning och som
följaktligen kommer att ligga utanför
reformens ram. Detta bör likväl, enligt
mitt förmenande, inte innebära att man
inte biträder förslaget sådant som det
nu föreligger. Även om reformen måste
betraktas endast som en delreform —
något mera är den inte — utesluter
inte detta att man senare kompletterar
den, så att den även kommer att galla
beskattningsområden som nu ställts
utanför. Det beslut som riksdagen kommer
att fatta får väl endast betraktas
som en inledning. Det väsentliga är att
alla skattebetalare behandlas lika från
rättvisesynpunkt.

Sedan kan det ifrågasättas, om inte
denna föreställning om sambeskattningens
verkningar är en vanföreställning,
och en vanföreställning som inte
kommit av sig själv utan som i mycket
hög grad är ett resultat av den propaganda
som förts. Jag kan berätta om en
episod för någon tid sedan. Det gäller
en familj bestående av man och hustru.
Hustrun hade anställning vid en skolbarnsbespisning
och sammanlagt förtjänade
makarna 23 000 kronor. På
grund av den propaganda som hade
förts ansåg emellertid hustrun att hon
måste sluta vid skolbarnsbespisningen,
så att de inte skulle drabbas av sambeskattningen.
Detta är ju en fullkomlig
vanföreställning och därtill en vanföreställning
som är ganska allmän. .lag
tycker det kan vara värt 30 miljoner
kronor att få bort den.

Jag ber därför att få ansluta mig till
utskottets betänkande.

I reservationen II föreslås att det på

restituerat skattebelopp bör utgå ränta
med 5 procent. Detta anser jag vara en
påtaglig gärd av riittvisa, om vilken det
inte borde råda några delade meningar.
Jag ansluter mig följaktligen till reservation
II.

När det gäller reservation III har jag
också kommit att omnämnas bland reservanterna,
men jag vill framhålla att
jag för min del aldrig har anslutit mig
till den. Finansministerns förslag i proposition
nr 129, att det förslag, som utarbetats
på grundval av skatteflyktskommitténs
betänkande skall verka retroaktivt,
måste betraktas som mycket
tvivelaktigt. Det avser nämligen
1966 års taxering och följaktligen 1965
års inkomster. Det är lika oriktigt att
man här kräver en retroaktiv skattesänkning
som skall gälla 1965 års taxering.
En skattelagstiftning skall ju inte
träda i kraft och tillämpas förrän den
dag den beslutas. Av den anledningen
kan jag inte biträde reservation III.
Godtar man retroaktiviteten i det ena
fallet är man tvungen, att godta den
även i det andra, och jag har den uppfattningen
att det är lika felaktigt att
införa en retroaktiv skattelagstiftning
i båda dessa fall.

Jag kan således inte stödja reservation
III utan yrkar i fråga om ikraftträdandebestämmelserna
bifall till utskottets
hemställan, d. v. s. bifall till
reservation II och i övrigt till utskottets
hemställan.

Herr MAGNUSSON i Borås (h):

Herr talman! Efter hand som progressiviteten
ökat har också makars
sambeskattning blivit ett allt större och
besvärligare problem. Något annat system
att utgå från än familjen som en
ekonomisk enhet, tror jag aldrig att
man har möjlighet att åstadkomma. Utgångspunkten
är väl att två makar alltid
måste ha rätt att leva på samma
standard, oavsett om inkomsten har intjänats
av den ene eller av båda makarna.
Godkänner man inte den prin -

Nr 25

Onsdagen den 19 maj 1965 fin.

Förordning om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar

cipen, är det väl ganska svårt att tala
om att ett äktenskap föreligger.

Högerpartiet aktualiserade redan i
slutet av 1940-talet den s. k. tudelningsprincipen,
som ju innebär att man har
en skatteskala för gifta och en skatteskala
för ensamstående, vilka skalor
har konstruerats så, att två makar med
dubbelt så stor inkomst som en ensamstående
alltid får dubbelt så stor skatt.
Saken kan också uttryckas så, att det
på vardera makens inkomst alltid utgår
samma skatt som för en ensamstående
med samma inkomst som halva makarnas.
Jag tror inte att någon kan bestrida
att detta borde vara rättvist, och
systemet har också accepterats i flera
andra länder.

I vårt land har även principen som
sådan godkänts, men endast för inkomster
upp till ett visst belopp. För
närvarande gäller detta inkomster på
upp till cirka 26 500 kronor. Genom
det beslut riksdagen på finansministerns
förslag har fattat i år kommer
tudelningsprincipen att vara genomförd
för inkomster upp till cirka 34 000
å 35 000 kronor i gemensam familjeinkomst.
Makar som har en gemensam
inkomst upp till detta belopp kan sålunda
aldrig få någon skattehöjning genom
sambeskattningen, och hade tudelningsprincipen
genomförts över hela
linjen, hade vi aldrig haft något sambeskattningsproblem.

Skatteberedningens förslag innebar
ju att tudelningsprincipen skulle genomföras
för gemensamma inkomster
upp till cirka 55 000 ä 60 000 kronor.
Däremot beslöt skatteberedningen efter
noggrann prövning att icke föreslå
någon särbeskattning. Förmodligen har
väl konstaterandet att gott och väl
800 000 människor skulle få en skatteskärpning
på minst 1 000 kronor genom
en obligatorisk särbeskattning
verkat avskräckande. En sådan särbeskattning
skulle ju innebära att statens
inkomster hade ökat med cirka 1 700
miljoner kronor.

Man har från skatteberedningens sida
inte heller föreslagit en frivillig
särbeskattning.

Tyvärr har ju inte skatteberedningens
förslag om nya skatteskalor genomförts
och därmed inte heller tudelningen
till den gräns som skatteberedningen
hade tänkt sig. Hade skatteberedningens
förslag förverkligats, så hade
vi inte haft något sambeskattningsproblem
för inkomster upp till cirka 60 000
kronor.

Detta är anledningen till att jag för
min del har ansett mig böra ansluta
mig till finansministerns förslag om frivillig
särbeskattning. En del kvinnor
med högre utbildning bör då kunna
finna det lönande att återigen gå ut i
förvärvslivet.

Det förslag som nu lagts fram är
emellertid inte — som vi hört av flera
talare här i dag — till alla delar tillfredsställande.
Man har t. ex. inte kunnat
lösa problemet om den faktiska
sambeskattningen för jordbrukare och
företagare, vilka alltså inte får någon
som helst nytta av det nya systemet.
Mot denna bakgrund framstår det soin
ännu mera motiverat med den höjning
av förvärvsavdraget till 1 000 kronor
för dessa kategorier, som vi lyckats
åstadkomma genom en kompromiss i
bevillningsutskottet i år.

Dessutom kommer de s. k. sidoinkomsterna,
inkomst av kapital, fastigheter
och annat, alltjämt att bli sambeskattade,
såvida dessa sidoinkomster
överstiger 1 000 kronor. Man får där ett
gränsdragningsproblem, som kan komma
att skapa en hel del krångel.

Det har emellertid förebragts en rad
motiveringar för ett godkännande av
denna proposition, som gjort att jag
har anslutit mig till majoritetens förslag.

I reservationerna II och III tas upp
några mindre problem, och jag har också
ansett mig böra ansluta mig till dessa
reservationer. Reservation II avser,
som tidigare har sagts, ränta å resti -

Onsdagen den 1!) maj 1965 fm.

Nr 25

Förordning om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar

tuerad, för mycket inbetald skatt. I
princip är utskottet och reservanterna
på samma linje, men utskottet liar dock
inte velat ta steget fullt ut för att rätta
till det missförhållande som föreligger.
Reservation III gäller reformens ikraftträdande,
och därvidlag tror jag för
min del att det kan vara motiverat,
när man nu ändå skall genomföra en
särbeskattning, att ikraftträdandet sker
redan vid 1966 års taxering i stället
för vid 1967 års taxering.

Herr talman! Jag ber med dessa ord
att få yrka bifall till reservationerna
II och III men för övrigt till utskottets
framställning.

Fröken BERGEGREN (s):

Herr talman! När finansministern
vid denna riksdags början aviserade att
det skulle framläggas en proposition
med förslag om frivillig särbeskattning
fick jag nog intrycket att detta var en
välkommen reform. Jag anser att det
principellt är oriktigt att beskatta en
familjeinkomst högre, därför att båda
makarna tillsammans arbetat ihop inkomsten,
i motsats till den familjeinkomst
som bara en av dem har tjänat
ihop.

Då jag har lyssnat på denna debatt
har jag emellertid börjat undra, om
inte de eventuella missförhållanden
som man vill avskaffa kommer att ersättas
av nya orättvisor som blir svårare
att acceptera. Av utskottsutlåtandet
får man det intrycket, att det funnits
en mycket stark majoritet för bifall
till propositionen, men när man här
lyssnade till utskottets talesman förstod
man, att den egentligen godtagits med
en ganska stor portion olust.

Fru Nancy Eriksson i Stockholm
sade att hon för sin del inte tyckte att
det var så viktigt att ge så stora skattelättnader
åt människor i de inkomstlägen
det här gäller att det skulle motivera
ett bifall till propositionen. Om
det är fråga om en verkligt stor principiell
orättvisa tycker jag att det är

likgiltigt, ifall det rör sig om människor
med höga inkomster eller människor
med lägre inkomster.

Jag har också blivit mer och mer
tveksam om huruvida orättvisan är så
stor som man velat göra gällande. I
varje fall blir effekten av den föreslagna
lagändringen, att man inte bara
tar bort eventuellt ogynnsamma verkningar
av sambeskattningen, utan också
genomför inte oväsentliga skattelättnader
för en kategori människor av det
skälet att båda är förvärvsarbetande,
skattelättnader som man alltså inte
medger andra grupper.

Fru Nettelbrandt sade att hon åtminstone
i huvudsak var nöjd med det förslag
till reform som i dag föreligger,
men hon ansåg att det bara var första
steget mot en fullständig särbeskattning.
Jag kan principiellt hålla med
henne om att vi nog så småningom
måste komma fram till en konsekvent
genomförd särbeskattning. Men, fru
Nettelbrandt, den särbeskattningen kan
vi inte genomföra förrän vi har genomfört
en grundlig ändring av vårt familjestöd.
För min del vill jag inte vara
med om att genomföra särbeskattningen,
så länge vi inte har ersatt de
nuvarande mycket orättvisa förvärvsavdragen
med ett till alla barnfamiljer
utgående lika uppräknat barndidrag
plus vårdbidrag till mödrar med småbarn,
oavsett om de är förvärvsarbetande
eller hemmaarbetande.

Jag kommer inte heller att godta tanken
på en särbeskattning förrän vi har
skapat garantier för att inte reformen
orättfärdigt drabbar de otaliga hem i
Sverige, där det visserligen inte finns
barn men där endast en av makarna
har arbetsinkomst och där det av olika
skäl saknas möjligheter för den andra
maken att ta betalt förvärvsarbete.

Detta är en reform som vi måste
tänka oss genomförd på mycket lång
sikt. Därför var jag ursprungligen inne
på tanken att biträda förslaget om frivillig
särbeskattning, ty om det råder

Nr 25

Onsdagen den 19 maj 1965 fm.

Förordning om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar

orättvisor, så är det ju inga skäl att
konservera dem längre än nödvändigi.
Men med den utformning förslaget nu
fått och sedan jag lyssnat till den debatt
som förts har jag kommit till den uppfattningen
att de reservanter som yrkat
avslag på propositionen har ganska
rätt. Det vore enligt min mening fördelaktigt,
om denna fråga remitterades till
den sittande familjebeskattningsutredningen
för snabb översyn. Jag har nämligen
en känsla av att förslaget är behäftat
med så många ofullkomligheter
att vi bör utreda hur det kommer att
verka. Jag tror därför att det vore klokast
att vänta litet med beslutet.

Jag har själv varit med om att väcka
en motion i detta ärende, i vilken föreslagits
att om vi godtar särbeskattningsprincipen,
så skall vi inte medge de
familjer som väljer särbeskattning rätt
till förvärvsavdrag, i synnerhet inte i
sådana fall där det inte finns barn i
hemmet. Det finns inga skäl för att en
förvärvsarbetande gift kvinna skall
åtnjuta extra skatteavdrag, som inte
tillkommer en ensamstående.

Det hade varit glädjande, om man i
utskottet hade ägnat den frågan litet
större uppmärksamhet. Jag tycker också
att det är ganska överraskande att
fru Nettelbrandt, som talar om att detta
förslag bara är ett steg på väg mot genomförandet
av eu fullständig särbeskattning
och avskaffandet av de skatteorättvisor
vi har i dag gentemot de
ensamstående, inte har något emot att
ge ytterligare skattelättnader ovanpå
dem man vill åstadkomma genom den
frivilliga särbeskattningen. Hon är fullkomligt
ointresserad av att ta bort förvärvsavdragsrätten.
Det kanske ger en
liten fingervisning om att det inte bara
är skatterättvisa man här strävar efter
utan man vill åstadkomma så stora skattelättnader
som möjligt för de högre
inkomsttagarna. Mig veterligt hade fru
Nettelbrandt ingenting att invända, när
vi tidigare i år beslöt om de nya skatteskalorna.
Hon godkände utan invänd -

ning de mycket kraftigt uppräknade
tudelningsgränserna, som innebar stora
skattelättnader just i de inkomstskikt
där man skulle kunna bära skattebördan,
medan de ensamstående blev utan
skattelättnader. Det är inte fullt konsekvent
att handla på det sätt som fru
Nettelbrandt gjort.

Herr talman! Jag kan av flera skäl
inte yrka bifall till den motion som jag
skrivit under. Men om kammaren bifaller
propositionen är det min förhoppning
att det problem jag här påtalat
ändock kommer att uppmärksammas
av familjebeskattningsutredningen under
dess fortsatta arbete och att man
där föreslår borttagande i möjligaste
mån av alla extra favörer som gynnar
de gifta och i motsvarande mån belastar
de ensamstående i skattehänseende.

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr talman! Ett av herr Brandts motiv
för att tillstyrka propositionen tycktes
vara att man därmed kunde hoppas
få slut på debatten om sambeskattningens
nackdelar. Det tror jag dock är ett
alldeles fåfängt hopp. Den debatten
kommer att fortsätta — och måste fortsätta!
Det visade bl. a. fru Holmqvists
inlägg. Sedan hon refererat alla de invändningar
som traditionsenligt brukar
resas mot ett särbeskattningssystem
sade hon nämligen, att hon ännu inte
hade tagit definitiv ställning till frågan
om sam- eller särbeskattning.

Därför är det viktigt att denna fråga
utredes ordentligt. Från vårt håll har
vi sagt att den bör utredas av eu
offentlig utredning, inte av en arbetsgrupp
inom departementet som saknar
direktiv. Det bör vara en ordentlig parlamentarisk
utredning. Och den bör
givetvis också ta upp de svårigheter i
samband med övergången till en eventuell
särbeskattning, som fru Holmqvist
nämnde om och som finns redovisade
i folkpartiets och centerpartiets
motion.

Att diskussionen om sambeskatt -

Onsdagen den 19 maj 1965 fin.

Nr 25

Förordning om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar

ningens nackdelar också behöver fortsätta
framkom i det inlägg som utskottets
ärade vice ordförande, herr Magnusson
i Bords, här höll, och där han
tycktes pliidera för en konsekvent
genomförd tudelningsprincip. Men en
sädan princip motverkar de syften man
vill uppnå genom en särbeskattning.
Tudelningsprincipen innebär nämligen
att man beskattar en familjeinkomst
lika, oavsett om bara den ena eller bada
makarna förvärvsarbetar. Därför innebär
en höjning av tudelningsgränsen
att man tillämpar en mera gynnsam
skatteberäkning för familjer med höga
inkomster, där bara eu av makarna
förvärvsarbetar, och det kan jag inte
finna att vi har något .särskilt intresse
av. Det var av den orsaken som vi från
folkpartiet vid årets riksdag — det vill
jag säga till fröken Bergegren — gick
emot förslaget att höja tudelningsgränsen.
Dessutom ville vi ge de ensamstående
en gynnsammare behandling än
vad finansministern hade föreslagit.

Fröken Bergegren säger här — det
har sagts också i andra sammanhang —
att denna sak kanske skulle utredas
ytterligare och att man borde remittera
den till arbetsgruppen i finansdepartementet
för en översyn. Jag vill då framhålla
att detta förslag är ett provisorium
i avvaktan på att vi får en lösning
av familjebeskattningsproblemet. När
vi får en sådan lösning är en dylik provisorisk
åtgärd onödig. Därför kan man
inte säga att det finns något motiv för
att göra denna sak till föremål för utredningar.
Den utredning som arbetar
bör ägna sig åt frågan om familj ebeskattningen
över huvud taget.

Reservationen talar om att man skulle
kunna låta denna ändring gälla även
för 1965 års inkomster. Det har redovisats
en del betänkligheter mot detta
av principiell natur. Jag vill påpeka
att det här gäller en möjlighet att välja.
Om man inte gör någon ansökan om
frivillig särbeskattning, gäller de regler
som finns. Någon principiell invänd -

ning mot att man skulle kunna välja
frivillig särbeskattning för de inkomster
som man har i år bör framför allt
inte kunna riktas från majoriteten i
kammaren, som för någon tid sedan
gick med på att man borttog avdragsrätten
för folkpensionsavgiften, vilket
innebar att man fick trycka nya källskattesedlar
mitt under löpande år.

Så, herr talman, skulle jag vilja säga
några ord till fru Nancy Eriksson, som
handskades mycket lättsinnigt med
framför allt löntagarorganisationernas
inställning i denna fråga. Hon sade att
TCO menar att det inte är mycket nytta
med den föreslagna ändringen. Fru
Nancv Eriksson sade också att man inom
TCO inte väntade någon som helst
arbetsmarknadspolitisk effekt av detta.
Då skall jag be, herr talman, att få läsa
ur den reservation som TCO:s, LO:s
och SACOrs representanter avgav till
skatteberedningen. Det var ju dessa representanter
som jämte folkpartiets representant
var de enda som förordade
rätt till frivillig särbeskattning. De
säger: »Härtill kommer att det antal
fall där särbeskattning kan bli aktuell
icke kan bedömas utifrån nu gällande
förhållanden. Den frivilliga särbeskattningen
kan förväntas ha eu positiv
arbetsmarknadseffekt, som kommer att
öka antalet fall då särbeskattning är
fördelaktigare än sambeskattning.»
Hade inte opinionen från löntagarorganisationerna
funnits, är jag ganska säker
på att detta förslag aldrig hade
kommit från finansministern.

Herr talman! Vad det nu gäller är ju
ingenting annat än att försöka uppna
den målsättningen, att ingen skall beskattas
hårdare för sin arbetsinkomst
därför att vederbörande är gift. Det är
sant att kapitalinkomster o. s. v. i princip
inte omfattas av förslaget, men jag
tycker inte det är lika angeläget. Jag
tycker att det som är angeläget är att
man skall eftersträva att ingen här i
landet beskattas hårdare för sin arbetsinkomst
därför att vederbörande är gift.

3 — Andra kammarens protokoll 1965. Nr 25

Nr 25

Onsdagen den 19 maj 1965 fm.

Förordning om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar

Det är det man uppnår genom ett bifall
till det förslag som finansministern har
lagt fram. De reservationer som finns
gäller ju detaljer.

Fru ERIKSSON i Stockholm (s) kort
genmäle:

Herr talman! .lag förstår att herr Gustafson
inte hörde vad jag sade. Jag talade
inte om vare sig skatteberedningens
uppfattning eller TCO:s uppfattning.
Jag läste upp vad TCO-tidningen
hade sagt och vad sjukskötersketidningen
hade sagt. Jag använde inte egna
ord om detta utan deras, som i alla fall
måtte vara vittnesgilla. Om de sedan
har haft olika uppfattningar vid olika
tillfällen kan jag inte ta ansvar för, inte
heller för vad de säger om de går och
talar med några riksdagsmän om att så
och så är det och så och så tror vi. Jag
tror också på de riksdagsmän som liksom
herr Börjesson här säger att de talat
med någon sjuksköterska som sagt
något annat. Jag har åberopat vad som
tryckts i två tidningar, och det kan, herr
Gustafson, inte förnekas.

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp)
kort genmäle:

Herr talman! Mot fru Erikssons lösryckta
citat står TCO:s officiella inställning.

Fru KRISTENSSON (h):

Herr talman! De skäl som tidigare
kan ha förelegat för att införa en frivillig
särbeskattning tycker jag i dag kanske
har försvagats något. Jag kan inte
hjälpa att jag i viss mån sympatiserar
med dem som säger att eftersom frågan
om familjebeskattningens utformning
nu är föremål för utredning och man
ganska snart väntar resultat av utredningen,
kunde det finnas anledning att
inte ånyo foga en lapp till det tidigare
alltför brokiga lappverk som vår familjebeskattning
utgör.

Herr talman! När jag anser att skälen
för att i dag besluta om en frivillig sär -

beskattning ändå tar över, är det därför
att jag vet att de kategorier i vårt samhälle,
som kommer att få nytta av detta
förslag, är just de som har skaffat sig
en kvalificerad utbildning, på vilken
stora kostnader nedlagts. Det gäller
personer vilkas tjänster samhället i
mycket stor utsträckning är beroende
av att få nyttiggöra. Jag tycker det är
riktigt att samhället, som är så ambitiöst
när det gäller utbildningen och
satsar så stora summor därpå, inte tilllämpar
en skattelagstiftning som direkt
motverkar intresset av en yrkesaktivitet
bland människor som har skaffat sig
denna högre utbildning.

Det har tidigare i debatten — främst
under dess första del — poängterats att
det bl. a. skulle gälla frågan om att få
ut sjuksköterskor på arbetsmarknaden.
Ja, det är en mycket viktig fråga, men
jag vill betona att det visst inte gäller
bara den frågan eller frågan om att få
ökad tillgång på lärare. Det gäller över
huvud taget att få ut den högre utbildade
gifta kvinnliga arbetskraften på
arbetsmarknaden — rättare sagt: att
inte med skatteregler direkt motverka
dessa kvinnors intresse av yrkesverksamhet.
All tillgänglig statistik visar
nämligen att det är ett väsentligt större
antal icke yrkesverksamma bland dessa
akademiskt utbildade gifta kvinnor än
bland deras ogifta kvinnliga och även
manliga kolleger. Det gäller både jurister,
samhällsvetare, socionomer, naturvetare,
humanister och en lång rad
andra yrkeskategorier, som jag tycker
vi skall komma ihåg i detta sammanhang.

Det har tidigare i debatten talats om
attitydundersökningar — det var fru
Eriksson i Stockholm som gick in på
frågan. Fru Eriksson påstår att allt som
kan göras också har gjorts för att genom
undersökningar skapa klarhet om
varför gifta kvinnor i så stor utsträckning
icke är yrkesverksamma. I annat
sammanhang har jag haft anledning
påvisa att detta påstående är felaktigt.

Onsdagen den 19 maj 19(55 fm.

Nr 25

Förordning om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar

Jag tror emellertid att det skäl som vi
från högerpartiets sida ständigt och
jämt har framhållit — nämligen att
den hårda progressiva beskattningen
är det som avhåller kvinnor från att
vara yrkesverksamma — är bärande.
Jag tycker mig också ha funnit att
finansministern ändå delvis har vitsordat
att detta skäl är bärande genom
det här framlagda förslaget om frivillig
särbeskattning, och det gläder mig att
kunna notera detta.

Herr BJÖRKMAN (h):

Herr talman! Jag konstaterar med
tillfredsställelse att finansministern nu
har infunnit sig i kammaren. .lag vet
inte om han kommit hit för att försvara
propositionen, men jag kanske får begagna
tillfället att muntligen ställa en
enkel fråga till finansministern: Vad
hände med remissyttrandena över
skatteberedningens betänkande som vi,
enligt vad finansministern utlovade i
svar till mig för sex månader sedan,
skulle få i tryck? Sättningen hade ju
till och med påbörjats. Jag förklarade
mig mycket nöjd med det korta svar
finansministern gav, men den förnöjsamheten
måste ha varit förhastad, ty
jag har ännu inte sett remissyttrandena
i tryck. Det hade varit intressant om vi
haft dessa remissyttranden samlade
inte bara till den förra skattedebatten,
när vi diskuterade skattepaketet, utan
öven och inte minst när vi nu diskuterar
den frivilliga särbeskattningen, som
så många remissinstanser yttrat sig om.

Jag hade närmast begärt ordet för
att säga några ord om reservation III
som gäller tidpunkten för ikraftträdandet
av förslaget om frivillig särbeskattning.
Enligt propositionen skall systemet
tillämpas på 1966 års inkomster,
d. v. s. först från och med 1967 års taxering.
Vi reservanter anser att ändringen
bör träda i kraft så att systemet tilllämpas
redan på årets inkomst, d. v. s.
vid nästa års taxering. Utskottsmajori -

teten har emellertid inte velat vara med
om detta utan anser att förslaget är en
integrerande del av det skatiepaket som
riksdagen redan har accepterat, varför
systemet enligt utskottsmajoritetens mening
bör träda i kraft samtidigt som övriga
i skattepaketet ingående bestämmelser.
— Ordet »integrera» bär blivit ett
slagord, som man tillgriper när man inte
kan finna andra argument; man söker
avfärda andra motiveringar genom att
tala om ett integrerat system.

Nog bör det emellertid finnas goda
skäl för att låta systemet verka redan
från och med nästa års taxering och
alltså avse även årets inkomster. I proposition
nr 14 med förslag till ändring
i skatteskalorna och till många andra
skatteändringar fanns tabeller som visade
den totala effekten av finansministerns
förslag vad beträffar både direkt
och indirekt beskattning. Dessa tabeller
såg mycket tilltalande ut för många
inkomsttagare — kanske flertalet. Men
kommer tabellerna någonsin att verka
ett helt kalenderår? Redan den 1 juli i
år träder höjningen av de indirekta
skatterna i kraft: omsättningsskatten
höjs med 50 procent — från 6,4 till 10
procent —, cigarretterna går upp med
två öre, bensinen blir fem öre dyrare
per liter.

Och med de dystra framtidsperspektiv
som finansministern målat i kompletteringspropositionen
måste man
hysa ganska starka farhågor för att nästa
skattehöjning inte kan vara särskilt avlägsen,
om inte finansministern med
sina ganska starka nypor tar sina regeringskolleger
ordentligt i kragen och
försöker förmå dem att hålla litet hårdare
i penningpungen. Men innan de
skatteskalor som riksdagen nyligen
fattat beslut om börjar verka, skall finansministern
lägga fram ännu en budget,
i januari nästa år. Hur kommer
den att se ut när det gäller utgifterna
och — framför allt — vad kommer den
att innehålla beträffande skatteutvecklingen,
just mot bakgrund av den inte

Nr 25

Onsdagen den 19 maj 1965 fm.

Förordning om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar

särskilt ljusa utveckling som finansministern
förutspått?

Det kanske inte blir så särskilt mycket
kvar av dessa skattesänkningar. I
sämsta fall kan det bli så att man raderar
ut inte bara sänkningarna enligt
skattepaketet utan också enligt det förslag
som vi just nu debatterar. Finns
det inte mot denna bakgrund all anledning
att vi under åtminstone ett enda
år unnar de hårdast prövade sambeskattade
förvärvsarbetande äkta makarna
den lilla glädjen som förmånen av den
frivilliga särbeskattningen ger?

Herr Vigelsbo, som uppenbarligen
genom olycksfall i arbetet — eller kanske
genom olycksfall i bevillningsutskottet
— råkat komma arm i arm med
övriga borgerliga reservanter — har
bett att få slippa detta sällskap. Han
har alltså hoppat av. Hans skäl var att
det skulle bli fråga om retroaktiv lagstiftning.

Ja, förslaget verkar naturligtvis retroaktivt
i fråga om detta års inkomster
men inte i fråga om taxeringen, som
skall äga rum först nästa höst. Nog torde
det ha förekommit i andra sammanhang
att vi gjort på detta sätt, vilket redan
herr Gustafson i Göteborg lämnat
ett exempel på.

Vidare vill jag ge en replik till fröken
Bergegren beträffande förvärvsavdragen.
Det är inte alls orimligt att ha förvärvsavdrag
också i ett särbeskattningssystem.
Motiveringen för förvärvsavdragen
är såsom det många gånger har
understrukits, att de motsvarar en omkostnad
för intäkternas förvärvande.
Det spelar alltså inte någon roll, om
man har särbeskattning eller sambeskattning.
Motiveringen för förvärvsavdragen
gäller vilket system man än har.
De går mycket väl att baka in i ett särbeskattningssystem.
Bottenavdraget på
300 kronor för sådana, som inte har
barn, kan naturligtvis diskuteras, men
förvärvsavdrag för makar med barn kan
mycket väl motiveras.

Därtill kommer ytterligare ett skäl

för ett tidigare ikraftträdande. Det har
framhållits av flera talare att det föreliggande
förslaget är ett provisorium.
Om vi nu så snart som möjligt vill se
verkningarna i praktiken av detta förslag
och vilken effekt det kan få på
arbetsmarknaden, är det väl ännu
större skäl för att genomföra detta förslag
utan något onödigt uppskov.

Med detta, herr talman, ber jag att få
yrka bifall till reservationen III och
i övrigt till utskottets hemställan.

Fröken BERGEGREN (s):

Herr talman! Jag noterar med tillfredsställelse,
att herr Björkman i varje
fall anser att man bör kunna diskutera
rätten för en gift kvinna utan hemmavarande
barn att erhålla förvärvsavdrag
i de fall hon blir särbeskattad. Jag
tycker att det kunde ha varit riktigt
att herr Björkman dragit konsekvenserna
av detta fullt ut och sagt att
denna rätt är principiellt oriktig, eftersom
ett förvärvsavdrag för inkomsternas
förvärvande är fullkomligt omotiverat
lika väl för den gifta kvinnan
utan barn som för den ensamstående
kvinnan.

Vidare tycker jag att man kan diskutera
om det är riktigt, att man, då
man väljer alla de förmåner och fördelar,
som följer med en särbeskattning,
skall få bibehålla förvärvsavdraget
ens i de fall där det inte finns hemmavarande
barn. Det finns en benägenhet
att bara vilja plocka russinen ur kakan
och att inte vilja ta de mindre angenäma
konsekvenserna av en reform.

Till herr Gustafsson vill jag bara säga
att det i och för sig kan vara riktigt att
genomföra en delreform nu för att avskaffa
en existerande orättvisa, om denna
är mycket påfallande. Men om man
i gengäld skapar nya orättvisor, vet
jag inte om man vunnit så särskilt mycket.

Om man genomför en reform som ger
vissa förmåner till ett antal människor
i vårt land, blir det mycket svårt att

Onsdagen den 19 maj 1905 fm.

Nr 25

Förordning om Härakild skatteberäkning i vissa fall för makar

sedan avskaffa dessa förmåner, även om
det skulle visa sig att verkningarna inte
varit så önskvärda. Därför anser jag att
det vore klokare om man tänkte sig
för, innan man fattade detta beslut, och
utredde frågan något mera.

Herr BJÖRKMAN (h):

Herr talman! Till fröken Bergegren
vill jag säga, att jag inte bara är beredd
att diskutera frågan om bottenavdraget
på 300 kronor, för vilket jag anser att
det är svårt att finna någon stark motivering,
utan jag är också beredd att diskutera
en tudelning av förvärvsavdraget.

Skall det vara någon logik i det hela,
måste man ändå säga sig att man, när
man nu har förvärvsavdrag i familjen,
mycket väl kan dela upp dem på mannen
och hustrun. Det har man nämligen
inte gjort i det nu föreliggande förslaget,
utan förvärvsavdraget tillkommer
fortfarande bara hustrun men inte mannen,
något som också har sina konsekvenser.

Det har för övrigt, fröken Bergegren,
i år väckts en motion om detta av
fru Kristensson, och den har, om jag
inte missminner mig, tillstyrkts av utskottet
och remitterats till familjeskatteberedningen.

Fröken BERGEGREN (s):

Herr talman! När man på sin tid införde
förvärvsavdragsrätten för ensamstående
föräldrar gjorde man det med
den motiveringen, att dessa utöver det
dubbla ortsavdrag, vilket de hade, med
hänsyn till att de som ensamstående
hade hela bördan av barnens uppfostran
och vård skulle behöva denna ekonomiska
lättnad. Nu vill jag personligen
framhålla att jag'' i och för sig tycker
att det hade varit principiellt mycket
bättre och lyckligare, om man åt alla
ensamstående föräldrar hade givit ett
lika stort direkt bidrag i stället för att
införa förvärvsavdragsrätten, vilken ger

stora lättnader åt vissa grupper och
nästan ingenting alls åt andra.

Men denna motivering för att ge de
ensamstående förvärvsavdragsrätt bortfaller
när det gäller den frivilliga särbeskattningen,
eftersom det i dessa fall
fortfarande finns två föräldrar som kan
hjälpas åt med bördan av barnets omvårdnad.
Det är alltså inte lika självklart
att förvärvsavdragsrätten skall finnas
i dessa fall, även om jag kan medge
att den kan diskuteras så länge man
har kvar rätten till förvärvsavdrag.

Härmed var överläggningen slutad.

Herr TALMANNEN yttrade:

Propositioner ställes först beträffande
det i reservationen I) av herr Einar
Eriksson m. fl. framställda yrkandet
om avslag å Kungl. Maj:ts proposition
nr 84. Om detta yrkande avslås, företages
utskottets hemställan till avgörande
punktvis. I fråga om punkten A) upptages
därvid till en början de stadganden
i det föreliggande förordningsförslaget,
beträffande vilka under överläggningen
framställts annat yrkande än
om bifall till utskottets förslag, varefter
utskottets hemställan under punkten A)
i övrigt ställes under proposition i ett
sammanhang.

Punkten A

Det i reservationen I) av herr Einar
Eriksson in. fl. framställda yrkandet om
avslag å Kungl. Maj:ts proposition nr 84

Herr talmannen gav propositioner på
bifall till eller avslag å nämnda yrkande;
och fann herr talmannen den senare
propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr Hammarsten begärde
emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes: Den,

som vill, att kammaren avslår
det i reservationen I) av herr Einar
Eriksson in. fl. framställda yrkandet

Nr 25

Onsdagen den 19 maj 1965 fm.

Förordning om särskild skatteberäkning i

om avslag å Kungl. Maj:ts proposition
nr 84, röstar

Ja,

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
detta yrkande.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Hammarsten begärde emellertid
rösträkning, varför votering medelst
omröstningsapparat verkställdes. Därvid
avgavs 170 ja och 42 nej, varjämte
2 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså avslagit yrkandet
i fråga.

Ordet lämnades på begäran till

Fru HOLMQVIST (s), som yttrade:

Herr talman! Jag ber att få anmäla
att jag röstade fel.

Vidare lämnades ordet på begäran
till

Herr JÖNSSON i Arlöv (s), som yttrade: Herr

talman! Även jag ber att få anmäla
att jag röstade fel.

10 § förslaget till förordning om särskild
skatteberäkning i vissa fall för makar

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen It)
i motsvarande del; och fann herr talmannen
den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Fru Nettelbrandt
begärde emellertid votering, i
anledning varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes
och godkändes:

vissa fall för makar

Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i utskottets
betänkande nr 30, såvitt avser
10 § förslaget till förordning om särskild
skatteberäkning i vissa fall för makar,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
II) av herr Stefanson in. fl.
i motsvarande del.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne tvekan kunna råda angående
omröstningens resultat, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 111 ja och 104 nej.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Ikraftträdandebestämmelserna i förordningen
om särskild skatteberäkning i
vissa fält för makar

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen III);
och fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja
besvarad. Fru Nettelbrandt begärde
emellertid votering, i anledning varav
efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i utskottets
betänkande nr 30, såvitt avser
ikraftträdandebestämmelserna i förordningen
om särskild skatteberäkning i
vissa fall för makar, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit re -

Onsdagen den 19 maj 1905 fm.

Nr 25

Fortsatt giltighet

servationen III) av herr Stefanson in. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Gustafson i Göteborg begärde
emellertid rösträkning, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 116 ja och 95 nej,
varjämte 6 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Punkten A i övrigt

Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna R 1 och B 2

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten B 3

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen II)
av herr Stefanson m. fl. i motsvarande
del; och biföll kammaren utskottets
hemställan.

§ 8

Fortsatt giltighet av lagen om hyresreglering
m. m., m. m.

Föredrogs tredje lagutskottets utlåtande
nr 26, i anledning av dels Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag
angående fortsatt giltighet av lagen den
19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering
in. m., m. m., jämte i ämnet väckta motioner,
dels väckta motioner om avveckling
av hyresregleringen och hyreskontrollen,
om bevarande av värdefull äldre
stadsbebyggelse, om motverkande av
rivning av icke saneringsmogna fastigheter,
om åtgärder för att underlätta sanering
av äldre byggnadsbestånd samt

av lagen om hyresreglering m. m., m. in.

om kontroll av överlåtelse av bostadsrätt
vid förvärv å exekutiv auktion.

Genom en den 26 mars 1965 dagtecknad
proposition, nr 103, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av
tredje lagutskottet, hade Kungl. Maj:t
under åberopande av propositionen bilagda
i statsrådet och lagrådet förda
protokoll föreslagit riksdagen att antaga
vid propositionen fogade förslag till

1) lag angående fortsatt giltighet av
lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering
in. in.;

2) lag angående fortsatt giltighet av
lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om
kontroll av upplåtelse och överlåtelse
av bostadsrätt m. m.;

3) lag angående fortsatt giltighet avlagen
den 7 december 1956 (nr 568)
om rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt
hyresavtal;

4) lag angående fortsatt giltighet av
lagen den 15 maj 1959 (nr 157) med
särskilda bestämmelser om makars gemensamma
bostad.

I propositionen föreslogs fortsatt giltighet
för lagstiftningen om hyresreglering
till utgången av år 1966.

I samband med propositionen hade
utskottet behandlat dels i anledning av
densamma väckta motioner, dels vissa
till lagutskott hänvisade fristående motioner
enligt följande.

I anledning av propositionen väckta motioner

a) Likalydande motionerna I: 739 avherr
Holmberg m. fl. och II: 869 av herr
Magnusson i Borås m. fl., i vilka hemställdes,

1. att riksdagen måtte avslå Kungl.
Majrts proposition nr 103 rörande fortsatt
giltighet för lagstiftningen om hyresreglering; 2.

att riksdagen måtte besluta om en
etappvis skeende avveckling av hyresregleringen
och hyreskontrollen i sådan
takt att avvecklingen bleve genomförd

a) i orter med mindre än 40 000 invånare
under loppet av 1966,

Nr 25

Onsdagen den 19 maj 1965 fm.

Fortsatt giltighet av lagen om hyresreglering m. m., m. m.

b) i övriga orter utom storstadsområdena
under loppet av 1967 samt

c) i storstadsområdena under loppet
av 1968 och 1969; ävensom

3. att vederbörande utskott måtte utarbeta
förslag till härför erforderliga
författningsändringar;

b) likalydande motionerna 1:740 av
herrar Per Jacobsson och Hilding och
II: 870 av herr Ståhl m. fl., i vilka hemställdes,

»att riksdagen vid behandlingen av
Kungl. Maj:ts proposition nr 103 måtte
besluta i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
att en parlamentarisk beredning
tillsättes för en samordnad lösning av
bostadsfrågan i hela dess vidd samt att
till denna berednings förfogande ställa
den inom kanslihuset tillsatta expertgruppen
jämte andra lämpliga experter».

Fristående motioner

a) Likalydande motionerna 1:58 av
herr Carl Albert Anderson och II: 74 av
herr Zetterberg;

b) likalydande motionerna 1:67 av
herrar Hilding och Nyman samt 11:90
av herr Gustafsson i Borås;

c) motionen II: 131 av herrar Eliasson
i Sundborn och Sjönell;

d) likalydande motionerna I: 330 av
herr Virgin m. fl. och 11:396 av herr
Heckscher m. fl., i vilka bl. a. hemställdes,

»A. att riksdagen måtte

2) besluta om sådan ändring av hyresregleringslagen
att fastighetsägare
och hyresgäst erhåller frihet att avtala
om sådan hyreshöjning som kan föranledas
av i fastigheten genomförda förbättringsåtgärder
;

B. att vederbörande utskott måtte utarbeta
förslag till sådana ändringar i
hyreslagstiftningen som erfordras för
genomförande av förslaget under A 2)»;

e) likalydande motionerna 1: 331 av

herr Virgin m.fl. och 11:397 av herr
Heckscher m. fl., i vilka hemställs,

»1) att riksdagen måtte besluta om
en etappvis skeende avveckling av hyresregleringen
och hyreskontrollen i sådan
takt att avvecklingen blir genomförd a)

i orter med mindre än 40 000 invånare
under loppet av 1966,

b) i övriga orter utom storstadsområdena
under loppet av 1967 samt

c) i storstadsområdena under loppet
av 1968 och 1969; ävensom

2) att vederbörande utskott måtte utarbeta
förslag till härför erforderliga
författningsändringar».

Utskottet hemställde,

A. att riksdagen med avslag å motionerna
1:739 och 11:869, i vad därigenom
yrkades avslag på förevarande proposition,
nr 103, måtte antaga de genom
propositionen framlagda lagförslagen;

B. att följande motioner, nämligen

1) I: 58 och II: 74,

2) I: 67 och II: 90,

3) II: 131,

4) 1:331 och 11:397 samt 1:739 och
II: 869 i övrigt,

5) I: 330 och II: 396, ävensom

6) I: 740 och II: 870,

icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Reservationer hade avgivits

Vid B. i utskottets hemställan

I. Till punkt 4

av herrar Lidgard och Bengtson i Solna,
vilka ansett att utskottet vid punkten
4) bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionerna
I: 331 och II: 397 ävensom till motionerna
I: 739 och II: 869, såvitt nu var i
fråga, måtte i skrivelse till KungL Maj:t
hemställa att Kungl. Maj :t måtte besluta
om en etappvis skeende avveckling av
hyresregleringen och hyreskontrollen i
sådan takt att avvecklingen bleve genomförd -

Onsdagen den 19 maj 1905 fm.

Nr 25

Fortsatt giltighet

a) i orter med mindre än 10 000 invånare
under loppet av 1966,

b) i övriga orter utom storstadsområdena
under loppet av 1967, samt

c) i storstadsområdena under loppet
av 1968 och 1969;

II. Till punkt 5

av herrar Lidgard och Bengtson i Solna,
vilka ansett att utskottet vid punkten

5) hort hemställa,

1) att riksdagen med bifall såvitt nu
var i fråga till motionerna 1:330 och
II: 396 måtte för sin del antaga i reservationen
framlagt förslag till lag angående
ändrad lydelse av 3 § lagen den 19
juni 1942 (nr 429) om hyresreglering
in. m.;

2) att motionerna I: 330 och II: 396 i
övrigt icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd;

III. Till punkt 6

av herrar Alexanderson, Lidgard, Nyberg,
Bengtson i Solna och Tobé, vilka
ansett att utskottet vid punkten 6) bort
hemställa,

att riksdagen med bifall till motionerna
1:740 och 11:870 måtte i .skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla att en parlamentarisk
beredning tillsattes för en
samordnad lösning av bostadsfrågan i
hela dess vidd samt att erforderlig expertis
ställdes till denna berednings förfogande.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr NYBERG (fp):

Herr talman! Hyresregleringen har
ju diskuterats ganska intensivt under
de senaste åren, och man kan väl konstatera
att en del överord har förekommit
i den debatten. Det är säkerligen
ganska svårt att bevisa att bostadsbristen
icke på något sätt kan övervinnas
så länge hyresregleringen är kvar. Utvecklingen
har ju visat att detta i varje
fall regionalt är möjligt. Å andra sidan

av lagen om hyresreglering in. m., m. in.

drivs säkerligen argumentationen för
långt, när man påstår, att man icke på
någon ort kan eller bör avveckla hyresregleringen
så länge någon del finns
kvar av den rådande bostadsbristen. En
något större djärvhet än den man hittills
har visat skulle säkerligen vara
motiverad och inte leda till några äventyrligheter.
Här liksom på andra områden
får man gå fram med den moderation
och det sunda förnuft som läget
och utvecklingen kräver.

Debatten har emellertid varit åtskilligt
hetare utanför riksdagshuset än den
varit här i kamrarna. Här har man ju
ändå kunnat konstatera, att skillnaden i
uppfattning mellan de olika partierna
och de olika intressenas företrädare
inte har varit särskilt stor. Man har varit
överens om att denna hyresreglering
skall avvecklas så fort sig göra låter,
eller — för att citera vad justitieministern
skriver i sin proposition till årets
riksdag: »Riktpunkten bör vara att avvecklingen
bedrivs så skyndsamt som
möjligt utan att olägenheter uppstår på
hyresmarknaden.» Med detta har man
menat att bostadsbristen skall vara helt
eller i det närmaste helt övervunnen innan
regleringen kan slopas över hela
linjen. Någon omedelbar avveckling av
regleringen har inget parti krävt, eller
vågat kräva.

Sådan är väl situationen i stort sett
även i år. Detta har också gjort att propositionen
om hyresregleringslagens
förlängning fått en sådan utformning
att den tillgodoser olika önskemål. Justitieministern
har kryssat ganska bra
mellan Skylla och Karybdis i detta ärende.
Det gör att propositionen i huvudsak
har kunnat godtas inte bara av regeringspartiets
representanter utan också
av oppositionen. Högern har visserligen
i en av sina motioner yrkat avslag
på propositionen, vilket skulle betyda
att regleringen skulle komma att
upphöra när lagstiftningen upphör, men
vid utskottsbehandlingen har högern
frångått detta krav. Man nöjer sig nu

Andra kammarens protokoll 1905. Nr 25

Nr 25

7 4

Onsdagen den 19 maj 1965 fm.

Fortsatt giltighet av lagen om hyresreglering m. m., m. m.

med att begära en tidsplan för regleringens
avveckling, vilket skulle innebära
att lagen helt upphörde att gälla
med utgången av år 1969.

Det parti som jag representerar har
ansett sig i stort sett kunna godta propositionen.
Vi noterar med tillfredsställelse
att departementschefen denna
gång föreslår att lagen förlängs endast
ett år. Motsvarande krav har från folkpartiets
sida framställts, när lagen tidigare
behandlats, inte därför att vi ansett
att det varit möjligt att avveckla
hyresregleringen under det närmaste
året, utan därför att vi har ansett att en
lagstiftning av detta slag av principiella
skäl icke bör omfatta mer än ett år i
sänder. Vi har också tidigare framhållit
att man borde kunna försöka slopa
regleringen även på orter med en viss
kvardröjande bostadsbrist. Nu har departementschefen
förklarat att ett sådant
läge kan uppstå — nämligen om
hyreslagstiftningssakkunniga icke blir
klara i avsedd tid — att det finns anledning
överväga en snabbare regional
avveckling eller andra därmed jämförliga
åtgärder. Vidare framhålls i propositionen
»att hyresregleringen på en ort
kan avvecklas även mot de kommunala
myndigheternas uttalade önskemål, om
det är uppenbart att hyresmarknadsläget
icke längre motiverar dess bibehållande».
Då man får förutsätta att de
kommunala myndigheterna icke kräver
att hyresregleringen skall vara kvar om
bostadsbristen är helt övervunnen, kan
den tolkningen läggas in i departementschefens
uttalande, att regleringen
bör kunna slopas även om en mindre
kvardröjande bostadsbrist skulle föreligga.
Mot denna bakgrund har vi från
folkpartiets sida icke ansett oss ha skäl
att kräva eu längre gående liberalisering
än som propositionen medger.

Däremot vill jag framhålla att det
icke kan komma i fråga att helt avveckla
regleringen om bostadsbristen är
betydande. Fördenskull förefaller det
inte välbetänkt att följa högerns förslag

om en tidsplan för regleringens avveckling.
Att redan 1966 avveckla hyresregleringen
på alla orter med under 40 000
invånare — det är ett förslag som också
framförts av fastighetsägareförbundet,
om jag inte minns fel — skulle säkert
kunna få en del äventyrliga konsekvenser.
Jag kan som exempel anföra
min egen hemstad som har något under
40 000 invånare. Jag skulle knappast
tro att vi där kan avveckla hyresregleringen
nästa år. Stadsfullmäktige i
Karlskrona uttalade sig förra året enhälligt
för att hyresregleringen skulle
finnas kvar där tills vidare. Man ansåg
alltså inte att läget var sådant att en
avveckling skulle vara möjlig. Ett bifall
till högerns förslag skulle, som jag
nyss sade, kunna leda till en del äventyrligheter
för åtskilliga städer med
i det närmaste 40 000 invånare. Lika
svårt tror jag det skulle vara att avveckla
regleringen över hela fältet till
utgången av år 1969. Detta är inte eu
realistisk tanke. Man måste nog gå fram
i den takt som utvecklingen medger och
inte vara bunden av någon tidsplan.

Frågan om hyresregleringen utreds
för närvarande av särskilda sakkunniga.
De skall bl. a. utreda frågan om besittningsskyddets
inarbetande i själva hyreslagen
och även undersöka frågan om
lämpligheten av att införa avtalsfrihet
för bostadslägenheter på samma sätt
som nu gäller för möblerade rum. I de
fall där hyressättningen kunde betraktas
som oskälig skulle hyresnämnderna
kunna ingripa. I utskottets utlåtande
heter det att såsom 1964 års riksdag
funnit bör utredningens resultat ej föregripas
genom att en sådan ändring —
alltså en ändring beträffande avtalsfriheten
— företas redan nu. Jag vill
i detta sammanhang erinra om att jag
och några utskottskamrater varit med
om en reservation till tredje lagutskottets
utlåtande 1963 i fråga om hyresregleringen.
Vi menade att man redan då
borde införa möjlighet till avtalsfrihet.
Man skulle på så sätt bl. a. kunna vinna

Onsdagen den 19 maj 1905 fm. Nr 25 /.)

Fortsatt giltighet

en del värdefulla erfarenheter som den da
tillsatta hyreslagskommittén skulle kunna
ha nytta av. Vi har i år inte upprepat
detta krav beroende på att hyreslagstiftningssakkunnigas
betänkande är att
vänta inom den närmaste tiden. Men
jag vill i det sammanhanget gärna ställa
frågan — även om jag ser att justitieministern
inte nu är inne i kammaren
— om man verkligen kan räkna med
att hyreslagstiftningssakkunnigas betänkande
framläggs 1965 eller om det sker
först 1906. Jag vill erinra om att hela
frågan om hyresregleringens fortsatta
öde kommer i ett nytt läge sedan dessa
sakkunniga avgivit sitt betänkande.

Om utredningen inte framlägger sitt
förslag i år och alltså en proposition
inte skulle kunna föreläggas nästa års
riksdag, blir det aktuellt med de andra
åtgärder som departementschefen aviserat.
Vilka dessa åtgärder skulle kunna
vara har i viss mån diskuterats inom
utskottet. Jag skall inte närmare gå in
på den frågan. Jag föreställer mig att
man liksom får skärpa den regionala
avvecklingen och även den kategorimässiga
avvecklingen i jämförelse med
vad som hittills har skett. I det sammanhanget
vill jag emellertid erinra
om den motion som väckts av representanter
för folkpartiet och som tagits upp
i reservation III till punkt 6 i utlåtandet.
Vi hemställer där att en parlamentarisk
utredning tillsättes med uppdrag
att ta upp bostadsfrågan i hela dess
vidd. Många skäl talar för att den utredningen
bör tillsättas snarast möjligt. Vi
har för närvarande ett tiotal olika utredningar
som sysslar med frågor kring
bostadspolitiken -— frågor som därmed
även i viss utsträckning berör hyresregleringen.
En samordning av dessa olika
utredningars arbete synes oss vara välbetänkt.
Utredningen bör få en parlamentarisk
sammansättning och inte enbart
utgöras av den expertgrupp som
arbetar med ärendet i kanslihuset. Jag
vill också understryka vad vi säger i
vår reservation, nämligen att »frågor

av lagen om hyresreglering m. m., m. m.

av detta betydelsefulla slag principiellt
bör beredas under parlamentarisk medverkan».
Det är inte minst den principiella
sidan av saken vi vill understryka,
ty vi anser den vara ytterst betydelsefull.

Herr talman! Jag ber med dessa ord
att få yrka bifall till utskottets hemställan
med undantag för punkt 6, där
jag yrkar bifall till reservationen.

Herr förste vice talmannen övertog
ledningen av förhandlingarna.

Herr BENGTSON i Solna <h):

Herr talman! I tredje lagutskottets nu
föreliggande utlåtande nr 26 behandlas
frågan om hyreslagstiftningen och därmed
sammanhängande lagar om kontroll
av överlåtelse av bostadsrätt och om
besittningsskydd. Justitieministern föreslår
fortsatt giltighet av lagstiftningen
intill utgången av nästa år, och han
föreslår detta utan någon liberalisering
eller uppmjukning. Utskottsmajoriteten
har — som herr Nyberg just sade —
accepterat, och det föreligger relativt
få reservationer.

Herr talman! Hyresregleringen fyller
om någon månad 23 år, och det är riktigt
som herr Nyberg säger att debatten
i denna fråga har varit infekterad. Att
den varit det mera utanför detta hus,
kan bero på att utskottet har skrivit så
pass negativt om hyresregleringen, och
det har en viss betydelse i detta läge att
något rekapitulera vad utskottet skriver
och kanske också understryker.

Hyresregleringen är en gengångare
från de dystra krigsåren, men likväl är
det den som i stora och vitala delar av
vårt land är normgivande för förhållandet
mellan hyresvärd och hyresgäst.
Regleringen har starkt bidragit till den
ökade hyressplittringen, d. v. s. det faktum
att skillnaden i hyresläge mellan det
hyresreglerade fastighetsbeståndet och
motsvarande lägenheter i nyproduktionen
för varje år som går blir allt större.
Därmed ökas också svårigheterna att få

Nr 25

Onsdagen den 19 maj 1965 fm.

Fortsatt giltighet av lagen om hyresreglering m. m., m. m.

en rörlig bostadsmarknad. Genom att
människorna i en stor storstad inte kan
få en bostad i närheten av sina arbeten
får bristen på rörlighet även konsekvenser
för våra trafikförhållanden, utöver
allt det obehag och de bekymmer som det
betyder för den enskilde. Hyresregleringen
har också givit upphov till svartabörsaffärer
och allsköns ohederlighet.
Detta påtalades redan i direktiven för
hyresregleringskommittén år 1951,
d. v. s. för fjorton år sedan, men som
framgått bl. a. av TV-program florerar
dessa olagligheter alltjämt.

Vidare har hyresregleringen varit orsaken
till — åtminstone den förnämsta
orsaken — att stora delar av det äldre
bostadsbeståndet befinner sig i mycket
dåligt skick och att åtskilliga hyresgäster
tvingas att bo i mycket undermåliga
bostäder.

Men det största bekymret, som jag
i detta sammanhang ser saken, är att
regleringen försatt våra ungdomar i ett
beklagansvärt läge. I sin bok »1 000
brudpars hem» ger professor WilliamOlsson
en målande skildring av hur
storstadsungdomens bostadsförhållanden
ter sig. Det vore frestande att här
citera åtskilliga av ungdomarnas egna
uttalanden, men jag skall avstå och i
stället rekommendera den lilla boken
till läsning.

Tredje lagutskottet är också helt medvetet
om den otillfredsställande situationen
på detta område. Efter en beskrivning,
som kanske inte är lika negativ
som den som jag har givit nu, säger
utskottet, och här skulle jag vilja
betona varje stavelse: »Den berörda utvecklingen
ger självfallet ökad tyngd åt
kravet på en skyndsam avveckling av
hyresregleringen.» Detta kan väl alla
instämma i. Jag tror åtskilliga människor
i detta land skulle känna det som
en befrielse med en ny syn på denna
del av bostadspolitiken. Det behövs en
modern och effektiv lagstiftning som
är mera rättvis och social och som tar
sikte på realiteterna i dagens samhälle.

Det är detta, herr Nyberg, som är bakgrunden
till yrkandet i våra motioner
om omedelbar avveckling av hyresregleringen
och yrkandet om avslag på propositionen
— ett yrkande som inte har
följts upp så till vida att vi anvisat en
annan linje, vilket däremot skett i motionerna.

Men för att återgå till propositionen
säger departementschefen att han räknar
med att hyreslagstiftningssakkunniga
skall bli färdiga med sitt betänkande
under innevarande år och att han
efter remissbehandlingen hoppas kunna
lägga fram förslag till slutgiltig avveckling
före 1966 års riksdag. Han säger
sedan: »Skulle den nya lagstiftningen
om vilken jag tidigare talat bli
försenad och till följd därav hyresregleringslagens
giltighetstid behöva förlängas
ytterligare, kan avvecklingsfrågan
komma i ett annat läge. Det kan då
finnas anledning att överväga en snabbare
regional avveckling eller andra
därmed jämförbara åtgärder.» Herr Nyberg
var också inne på den frågan. Det
skulle vara av mycket stort intresse att
veta vilka åtgärder som departementschefen
hade i tankarna, ty det måste väl
ligga några konkreta tankar bakom ett
sådant här uttalande. Kanske någon av
de berörda ministrarna kan upplysa om
det.

Regeringen har ju på hyresrådets förslag
fattat beslut om en regional och
i viss mån eu kategorimässig avveckling
av hyresregleringen. Erfarenheterna
av denna har visat sig i stort sett
goda. I motionerna 1:330 och 11:396
föreslås att avvecklingen skall försiggå
efter en bestämd tidsplan. Sålunda skall
den i orter med mindre än 40 000 invånare
ske under loppet av 1966 och i
övriga orter under loppet av 1967. I de
expansiva storstadsområdena, där givetvis
en hel del svårigheter uppstår vid
en avveckling, skulle man få ytterligare
två år på sig.

Fördelarna med detta arrangemang
är, som vi reservanter ser det, för det

Onsdagen den 19 mai 1905 fm.

Nr 25

Fortsatt giltighet av lagen om hyresreglering m. in., in. in.

första att det ger både de boende, hyresvärdarna
och även kommunerna god
tid att förbereda de åtgärder som kan
behöva vidtas och för det andra statsmakterna
den tid som justitieministern
i propositionen säger att han inte skulle
behöva. Statsmakterna får tid att samordna
de bostadssociala problem som
olika utredningar sysslar med. Förutom
en modern hyreslagstiftning är det väsentliga
att vi, nar vi slutgiltigt avvecklar
hyresregleringen, anpassar bostadsstödet
för barnfamiljer och äldre till det
nya läget. Det är en sak som vi med
skärpa framhållit tidigare och ytterligare
vill betona.

I en rad motioner har rivningsfrågan
tagits upp till skärskådan. Till följd av
regleringen rivs nu många bostäder
som, om vi haft en fri hyresmarknad
i Stockholm, skulle ha rustats upp. De
boende har rätt att kräva att deras bostäder
skall vara fullvärdiga enligt modern
standard. Läget på bostadsmarknaden
nu, kanske framför allt i Storstockholm,
anser många vara oförsvarbart.
Det är också en fråga om kultur
och miljö, för att inte tala om vilket
slöseri det är att riva hus i onödan. Mot
denna bakgrund lät inrikesministern
upprätta en PM enligt vilken man med
stöd av lagen om igångsättningstillstånd
skulle hejda rivningen. Vid remissbehandlingen
godtogs inte detta förslag av,
som jag tycker, lättförståeliga skäl. 1
stället anvisade hyresrådet möjligheten
att hyresnämnderna skulle få i uppdrag
att pröva uppsägningar vid planerad rivning.
Men hur går det då om vederbörande
hyresgäst blir anvisad en annan
lägenhet i stället och inte går till hyresnämnden?
Då blir det systemet helt utan
effekt.

Om man å andra sidan lyckas stoppa
rivningarna på detta sätt, blir resultatet
detsamma som vid långvarigt byggnadsförbud:
enskilda fastigheter förslummas
mer och mer, en förslumning
som kan komma att sträcka sig över alla
stadsdelar. Sådant kan man se på många

håll i Stockholm, dör t. o.in. fasaderna
ofta bär syo för sägen. Av dagens tidningar
framgår att de kommunala myndigheterna
nu tar konsekvenserna av
denna förslumning. I nya delar av staden
börjar man sätta in rivningsaktioner.

I motionerna 1:330 och 11:39(5 ser
man på den här frågan på ett helt annat
sätt. Man vill att ansträngningarna
i stället skall inriktas på att främja upprustningen
och saneringen av äldre hus.
Det är ett modernt och positivt synsätt,
inte den sterila och negativa inställning
som inrikesministern visat. Ett
flertal utredningar, alltifrån Saneringen
av städernas bebyggelse, som kom redan
1947, och Saneringsfrågan, som kom
1954, till Näringslivets byggnadsdelegations
utredning om ombyggnad av bostäder,
som kom 1962, har anvisat olika
vägar att lösa problemet. Men de stelbenta
lagreglerna, som på intet sätt är
ägnade att underlätta modernisering
och ombyggnad, lägger hinder i vägen.

Det är inte bara rivningarna som bereder
bekymmer. Det är också alla de
lägenheter som kan stå tomma i åratal
inför ett rivningsbeslut, och det är benägenheten
att inreda kontor i bostadslägenheter.
Men framför allt är det, som
jag nyss nämnde, det oerhörda slöseri
med lägenheter som ligger i att det liyresreglerade
fastighetsbeståndet av ekonomiska
skäl helt enkelt inte blir regelbundet
moderniserat. Bästa sättet att avhjälpa
dessa olägenheter anser reservanterna
vara att medge rätt för hyresvärd
och hyresgäst att vid genomgripande
ombyggnadsarbeten träffa avtal
om hyran. Det var, som herr Nyberg
nyss nämnde, hyresrådet som i en .skrivelse
hösten 1962 föreslog att man på
försök skulle driva en sådan här verksamhet
samtidigt med att hyreslagstiftningssakkunniga
arbetade. Det är givetvis
vår mening, att om man inför
principiell avtalsfrihet skall, som hyresrådet
också antydde, hyresvärdar och
hyresgäster ha rätt att få avtalen prö -

Nr 25

Onsdagen den 19 maj 1965 fm.

Fortsatt giltighet av lagen om hyresreglering m. m., m. m.

vade av hyresnämnderna. Det är vår
förhoppning att en stor del av de hyresreglerade
fastigheterna på detta sätt
skall kunna upprustas, så att hyresgästerna
får den moderna och tidsenliga
standard som de har rätt att kräva i
dagens välfärdssamhälle.

Herr talman! I bostadsdebatten här i
kammaren i början av april sade någon,
att det på denna sektor för närvarande
arbetar sexton olika utredningar.
Flera av dessa har parlamentarisk sammansättning.
Jag tror liksom herr Nyberg
att det vore av utomordentligt stort
värde att en parlamentarisk beredning
fick i uppdrag att samordna och överse
hela frågekomplexet. Det ligger i sakens
natur, att när en krislagstiftning varit
i kraft så länge som hyresregleringen,
är det en ytterst känslig sak att slutgiltigt
avveckla den. Det ligger i allas
vårt intresse att det sker utan att några
svårigheter och olägenheter uppstår, så
att resultatet blir det bästa möjliga.

Det är inte på något sätt meningen
att med den föreslagna ordningen avlasta
det politiska ansvaret från regeringen.
Regeringen har ju visat att den
besinnat detta ansvar genom att tillsätta
en arbetsgrupp med representanter från
tre olika departement, som jag förmodar
skall förbereda proposition i ärendet
till nästa års riksdag. Men genom
att varmt stödja tanken på en parlamentarisk
beredning vill jag betona att
den förda bostadspolitiken, fasthållandet
vid hyresregleringen, har medfört
en bostadskris som allra hårdast drabbar
vår ungdom. Vi är från vårt håll
beredda att medverka till en sund lösning
och att gräva ned stridsyxan. Men
en sådan lösning måste naturligtvis nås
i sedvanliga former.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till de tre reservationer som fogats
till utskottsutlåtandet.

Herr SVENNING (s):

Herr talman! Utöver utskottets mycket
fylliga skrivning skulle jag vilja an -

föra några synpunkter pa de föreliggande
motionerna.

I högermotionerna 1:739 och 11:869
yrkas, att riksdagen måtte avslå fortsatt
giltighet för lagstiftningen om hyresreglering,
och i samma motioner föreslås
också etappvis skeende avveckling
av hyresregleringen och hyreskontrollen.
Det är två olika förslag i samma
motioner; inget alternativt yrkande.

Det ena förslaget innebär att hyresregleringen
omedelbart skulle upphöra,
med alla de konsekvenser som följer
därav. Det andra förslaget innebär en
avveckling av hyresregleringen i etapper
under en viss tidsperiod. Jag utgår
från att motionärerna själva inte räknar
med att man omedelbart skulle
kunna häva hyresregleringslagen, utan
att de i stället liksom reservanterna utgår
ifrån att avvecklingen måste ske
etappvis under en viss tidsperiod. Det
är det enda som kan, åtminstone något,
motivera förslagen.

Men en avveckling regionalt och kategorimässigt
är vad som inträffar nu
och som har pågått under en följd av
år. Regleringen har hävts i 303 orter
och är kvar i 169 orter i fråga om bostäder.
För möblerade rum gäller regleringen
i endast 8 av dessa orter. För
andra lokaler, d. v. s. huvudsakligen
butiks- och kontorslokaler, är regleringen
kvar i endast 16 orter och för
garagen är regleringen helt upphävd.

Det förtjänar vidare nämnas att hyresregleringen
genom beslut den 29 oktober
och den 11 december 1964 har
upphävts i 40 orter. Årligen har nya
förslag om upphävande av hyresregleringen
förelagts hyresråd och regering.

Avvecklingen företas för närvarande
i lugn takt och med hänsynstagande i
största utsträckning till de kommunala
myndigheternas ställningstagande. Att
det gått att avveckla regleringen under
dessa lugna former beror också på att
man vid denna avveckling av hyresregleringslagen
övergångsvis har kun -

Onsdauen den 19 mai 1905 fm. Nr 2a

Fortsatt «iltifj;liet

nät anlita besittningsskyddslagen och
även haft tillgång till hyresnämnderna
såsom medlingsnämnder i vissa ärenden
samt att riksdagen beslutat att lagen
kan återinföras, därest missbruk av
hyresförhållandena skulle visa sig förekomma
pa en ort där hyresregleringslagen
avskaffats. Dessa skyddsåtgärder
har medverkat till att man någorlunda
kunnat bemästra hyresmarknadssituationen
på orter där hyresregleringen
avvecklats.

Hyreslagstiftningssakkunniga arbetar
på att om möjligt utarbeta en allmän
hyreslag, som förenar principiell avtalsfrihet
på hyresmarknaden med ett
effektivt uppsägningsskydd och möjlighet
att ingripa mot oskäliga hyror. Jag
hoppas att denna lag så snart som möjligt
blir färdig och att den kommer att
utgöra ett effektivt lagskydd för hyresgästerna
i alla avseenden.

Låt mig också nämna att Köpmannaförbundets
styrelse i sin verksamhetsberättelse
för i år understrukit betydelsen
av att ett förslag om allmän hyreslag
skyndsamt förelägges riksdagen.
Förbundet framhåller att bristen på besittningsskydd
i allmänna hyreslagen
förorsakar betydande osäkerhet i affärshyresgästernas
förhållande, när hyresregleringen
successivt slopas. Det
framhålles i berättelsen att lagen om
rätt till nytt hyresavtal visserligen träder
i kraft efter hyresregleringslagens
slopande men att detta avtal inte ger
hyresgästen något som helst skydd vid
saneringar.

Jag vill här starkt betona att de mycket
väl organiserade affärssektionerna
inom hyresgäströrelsens storstadsområden
och tätorter är bekymrade över
den osäkerhet, som kan komma att råda
vid en alltför snabb avveckling av hyresregleringslagen
och att man räknar
med att få ett tillfredsställande skydd
av en reviderad ny allmän hyreslag.

Om jag dessutom tillägger att även
Fastighetsägareförbundet liksom övriga
instanser har anslutit sig till en förläng -

av laj;en om hy resreKleriiiK m. m., nu m.

ning av hyresregleringslagen till och
med 1966, så framgår det ju att endast
högermotionärerna fasthåller vid sitt
krav på ett omedelbart slopande av hyresregleringslagen.
Utskottet har också
avstyrkt motionärernas yrkande och
tillstyrkt Kungl. Maj :ts förslag, till vilket
jag ansluter mig.

I fråga om eu tidsplan för hyresregleringens
avveckling framgår av vad
jag här sagt och vad utskottet skrivit att
den nuvarande avvecklingen tar hänsyn
till förhållandena på de olika orternas
hyresmarknad och att avvecklingen bör
fortgå enligt de av 1961 års riksdag
godtagna riktlinjerna. Utskottet räknar
med att hyreslagstiftningssakkunniga
under 1966 kommer att lämna sitt betänkande
och då föreslå vissa åtgärder
i lagstiftningshänseende, kanske i form
av ett förslag till ny allmän hyreslag.

Vad beträffar rivningsfrågan har utskottet
synnerligen ingående redogjort
för det nuvarande läget och här bör
endast betonas att hyresrådets cirkulär
nr 141 väl täcker kontrollen av obefogade
för tidiga rivningar av vissa, icke
saneringsmogna bostadshus. Det enda
tillägget i detta cirkulär av betydelse
är att hyresrådet uppmanar hyresnämnderna
att vid prövning av uppsägning
för rivning av en fastighet bevaka,
om fastigheten kan anses saneringsmogen,
och ta hänsyn till bostadsbristen
på orten.

I motionerna 1:67 och 11:90 yrkas
ändring i bostadsrättskontrollagen med
hänsyn till att undantag från bestämmelsen
om att överlåtelse av bostadsrätt
mot vederlag skall godkännas av
hyresnämnden kan göras för förvärv av
bostadsrätt, som skett på exekutiv auktion.
Motionärerna har framhållit att
undantagsbestämmelserna utnyttjats för
att kringgå den föreskrivna prisregleringen
och har hemställt om en sådan
lagändring att möjligheterna till ett
kringgående förhindras. Utskottet har
helt anslutit sig till motionärernas uppfattning
och hemställt att spörsmålet

Nr 25

Onsdagen den 19 maj 1965 fm.

Fortsatt giltighet av lagen om hyresreglering m. m., m. m.

prövas av bostadsrättskommittén, som
bär i uppdrag att överse bostadsrättslagstiftningen.
Så kommer också, enligt
vad utskottet inhämtat, att ske.

Med hänsyn till vad som förekommit
helt nyligen i flera fall och som
för övrigt i dagarna offentliggjorts beträffande
exekutiva auktioner på dylika
lägenheter till fantasipriser hoppas
jag att bostadsrättskommittén så snart
som möjligt tar de nuvarande lagbestämmelserna
om exekutiv auktion under
allvarlig omprövning. Risk finnes
att man sätter sådan försäljning i system.
Jag talar inte ut i luften, när jag
säger det. Tre sådana försäljningar har
förekommit i Malmö på mycket kort tid,
där man helt gått på samma linje.

Det kan inte under några förhållanden
vara riktigt att man bedriver svartabörshandel
med lägenheter under
skydd av de legala bestämmelser som
för närvarande finnes. Det är en brist i
lagstiftningen i fråga om bostadsrättskontrollagen.

I motionerna I: 740 och II: 870 föreslår
man en samlad lösning av de bostadspolitiska
frågorna genom tillsättande
av en parlamentarisk beredning.
Som utskottet skriver arbetar en rad
kommittéer med viktiga avsnitt av bostadspolitiken,
och många av dessa
kommittéer är parlamentariskt sammansatta.
Det är att räkna med att resultatet
av dessa utredningsarbeten i
stor utsträckning kan förväntas föreligga
1965—1966, och riksdagen får då
tillfälle att ta ställning till de förslag
som kan föreligga.

Det har i motionerna framhållits att
en arbetsgrupp tillsatts inom Kungl.
Maj:ts kansli med uppgift att överse
och samordna de förslag, som under
den närmaste tiden kan väntas från de
olika bostadspolitiska utredningarna.
Utskottet anser att denna arbetsgrupp
som tillsatts från tre departement har
som sin huvudsakliga uppgift att påskynda
arbetet och sammanställa utredningsresultaten
och utgår ifrån att man

genom denna arbetsgrupps arbete får
eu snabbare behandling av frågorna
över lag. Tillsättande av en ny parlamentarisk
utredning skulle endast försinka
den angelägna lösningen på hela
det bostadspolitiska fältet, och det vill
utskottet inte vara med på.

■lag skall be att fä bemöta herr Bengtson
i Solna på ett par punkter. Han
framhåller att det föreligger eu starkt
markerad hyressplittring. Hur vet man
det? Man kastar ut ett påstående som
man absolut inte kan stå för. Hör gäller
det att bedöma hyrorna i lägenheter
av samma standard och samma
utförande. Inte av olika standard. För
närvarande arbetar en kommitté med
denna planläggning, och jag är alldeles
övertygad om att man inte har anledning
att utan vidare göra ett sådant
generellt påstående som herr Bengtson.
Låt oss först se vilket resultat kommittén
kommer till.

Utgångsläget är att det skall vara
lika standard på de lägenheter man
jämför med. Vad har skett i år? I
är har alla räntesubventioner slopats
för 1952 års och 1956 års statsbelånade
fastigheter. Dessutom har det
blivit hyresjusteringar uppåt till följd
av räntehöjningen, motsvarande en hyreshöjning
på 24—26 procent. Jag tror
vi kan vara på det klara med att det
härvidlag skett en kraftig utjämning,
jämfört med andra fastigheters hyror.
Vidare har man gjort olika utjämningar
av statsbelånade hus som har sträckt
sig ända till 1960 års hus. Vad beträffar
de gamla fastigheternas hyror har ökningar
kommit till stånd på så sätt att
höjning av den ursprungliga grundhyran
skett med upp till 70 å 80 procent.
Dessutom tillkommer här en rad bränslebidrag
och annat som gör att hyran
ligger mycket nära lägenheter med högre
standard. Jag tror att vi kommer att
bli ganska överraskade, när denna s. k.
hyressplittring skall diskuteras närmare.

Herr Bengtson i Solna talar om att

Onsdagen den 19 maj 1965 fm.

Nr 25

Fortsatt giltighet av lagen om hyresreglering m. m., m. m.

hjälpa de ekonomiskt sämst ställda
grupperna. Det vill vi också göra. Men
de ekonomiskt sämst ställda grupperna
i dagens samhälle är inte bara barnfamiljerna
och pensionärerna. De får
familjebostadsbidrag respektive bostadsbidrag.
Det finns en rad lågavlönade
grupper som behöver hjälpas. Dem
skall vi inte glömma bort. De har i dag
ingen möjlighet att få hyra en lägenhet
till ett pris som nu gäller för en modern
bostad.

Dessa bostadssökande måste lita på
att förmedlingarna utnyttjar sin möjlighet
att skaffa byteslägenheter till dem,
d. v. s. frigör lägenheter i det äldre beståndet
med någorlunda hyggliga hyror
och en någorlunda bra standard. Därigenom
blir de hjälpta. Jag kan försäkra
herr Bengtson — jag har arbetat med
bostadsförmedling i 15 år och gör det
fortfarande — att vi är glada över att
varje år kunna frigöra 2 000 eller 2 500
lägenheter i det äldre bostadsbeståndet
i Malmö för att hjälpa dessa familjer.
Jag är övertygad om att skulle vi höja
dessa hyror skulle vi därmed också försämra
läget för dessa grupper. Låt oss
vara så förståndiga att vi inte handlar
så att vi i stället för de bostadsköer vi
nu har får ännu längre köer. Tv vad
händer om hyrorna jämnas ut alltför
mycket? Jo, då ställer sig fler i bostadskön
och säger att »jag kan lika
gärna köa för en modern lägenhet, eftersom
jag får betala så mycket för en
omodern». Vi måste vara mycket försiktiga,
så att vi inte får ännu värre bostadsköer
än vi för närvarande har.

Herr Bengtson talade om den förslumning
som blir följden av rivningsförfarandet.
Jag tror att vi kan ta det
ganska lugnt. Det är nämligen inte fråga
om att inte riva de bostäder som utdömts
av hälsovårdsnämnd eller som
betraktas som saneringsfastigheter. Det
gäller i stället att i en bristsituation se
till att de goda och brukbara lägenheter
som inte behöver rivas inte heller
rivs nu.

Herr Bengtson sade vidare att fastighetsägarna
inte har något intresse av
att förbättra lägenheterna, eftersom de
inte får betalt härför. Det är absolut
felaktigt, .lag bar här den moderniseringstabell
som tillämpas inom hyresnämnderna.
Den visar att fastighetsägarna
får mellan 8 och 13 procent för
vissa förbättringsarbeten. Jag kan redogöra
för varenda detalj i tabellen, men
jag skall inte trötta kammaren därmed.
Fastighetsägarna får betalt för varenda
förbättring de gör. Och inte bara det.
Jag har tidigare talat om att hyresnämnder
och hyresråd är så generösa
att om hyresvärden gör en modernisering
så får han betalt för en reparation
som han ändå skulle ha utfört utan ersättning.
Ersättningen är så generöst
tilltagen att hyresvärdarna inte har anledning
att vara missnöjda. Jag skulle
tro att en förståndig fastighetsägare i
stället utnyttjar de bestämmelser som
finns i hyreslagen för att göra en effektiv
modernisering ekonomiskt lönande.

Sanningen, herr Bengtson, är att man
i dagens läge river en god fastighet för
att utnyttja eu stadsplan som ger möjlighet
att höja våningsytan. I fastigheter
med en tidigare takhöjd på 3,30 å

3.50 meter kan höjden reduceras till

2.50 och 2,60. Härigenom får man möjlighet
att lägga ytterligare en våning på
det gamla huset. Jag kan åberopa sådana
fall, herr Bengtson. Det finns
ingen anledning att ömma alltför mycket
för fastighetsägarna. Den vanliga
regeln att det är ekonomiska spekulationer
som ligger till grund för hela
uppläggningen av vissa rivningar gäller
även här.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Herr BENGTSON i Solna (h) kort
genmäle:

Herr talman! Herr Svenning tog upp
så många punkter att jag inte vet om
jag hinner bemöta dem alla.

Herr Svenning nämnde att kommu -

82 Nr 25 Onsdagen den 19 maj 1965 fm.

Fortsatt giltighet av lagen om hyresreglering m. ni., m. m.

nernas bedömning av den regionala avvecklingen
är ganska väsentlig. Det är
rimligt att kommunernas bedömning är
en helt annan än statsmakternas. Kommunerna
har att konstatera att med nuvarande
praxis föreligger, som man säger,
en brist, och då uttalar kommunerna
sig så som man gjorde t. ex. i
Karlskrona. För statsmakterna är problemet
emellertid, åtminstone nu, ett
annat. Det gäller att kunna avveckla
regleringen även i en s. k. bristsituation.
Ty vi är väl mer eller mindre eniga
om att med bibehållen hyresreglering
går det inte att bygga bort bostadsbristen.
Departementschefen säger
också att det inte bör hindra att hyresregleringen
på en ort avvecklas mot de
kommunala myndigheternas uttalade
önskemål, om det är uppenbart att hyresläget
inte längre motiverar hyresregleringens
bibehållande.

Herr Svenning åberopade en mängd
organisationer som så att säga hade
funnit sig i det nuvarande läget. Det är
ofrånkomligt att när en reglering varit
i kraft så länge som hyresregleringen,
har detta för somliga inneburit fördelar,
de har blivit privilegierade, och
de slår vakt om den ordning som existerar.
Det är fullt naturligt. Vad jag
har åberopat är vad forskare anser. Jag
nämnde professor William-Olsson. Det
är oftast så, herr Svenning, att regeringspartiet
åberopar vad forskare och
vetenskapsmän har att säga i dagens
dynamiska samhälle. Jag har dock aldrig
hört någon forskare som slagit vakt
om hyresregleringen. Men åtskilliga
bland dem, t. ex. professor Bentzel och
professor Myrdal, har däremot klart uttalat
att den är samhällsekonomiskt av
ondo.

Herr Svenning sade att på grund av
att subventionerna släpps blir det hyreshöjning.
Det är självklart att här
måste två moment samordnas. Det är
kanske olyckligt att vi blir tvungna att
så att säga bereda hyreshöjningar för
dels subventioners släppande, dels mo -

derniseringar. Detta är också en av anledningarna
till att jag anser det så väsentligt
att i detta läge en tidsplan lägges
fram så att människorna får möjlighet
att rätta sig efter förhållandena.

Sedan, herr talman, endast några ord
om de lågavlönade. Det är väl ganska
rimligt att vi i första hand ser till att
pensionärers och barnfamiljers intressen
tillvaratages.

Herr NYBEKG (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag har inte anledning
att bemöta herr Svenning mer än på en
enda punkt och det gäller vad han sade
om förslaget rörande en parlamentarisk
samordning av de olika utredningar
som nu pågår.

Utskottets utlåtande innehåller nederst
på s. 22 och överst på s. 23 en
uppräkning av en del av de utredningar
som på ett eller annat sätt har med
hyrespolitik och bostadsfrågan att skaffa.
Det förefaller ganska naturligt att
denna mängd av olika utredningar måste
leda till en samordning av de åtgärder
som kommer att föreslås.

Herr Svenning säger nu att om man
skulle komplettera den expertutredning
som redan har tillsatts med ett parlamentariskt
inslag, skulle detta komma
att försena arbetet så att ifrågavarande
förslag skulle komma till riksdagen vid
en senare tidpunkt än som annars skulle
vara fallet. Det är ingalunda säkert
att detta skulle bli resultatet. Jag vill
understryka att vad vi framhåller i vår
reservation är att dessa frågor är så
viktiga att de principiellt bör beredas
under parlamentarisk medverkan. Vi
anser också att det är viktigt att riksdagen
får vederbörligt inflytande över
det slutgiltiga samordningsarbetet. Att
man, genom att tillsätta en parlamentarisk
utredning som arbetar tillsammans
med en expertgrupp, skulle åstadkomma
en försening är det, tror jag, inte
någon större risk för. Däremot tror jag
att det skulle underlätta detta ärendes
fortsatta behandling i riksdagen om

Onsdagen (lön 19 maj 1965 fm.

Nr 25

X.-f

Fortsatt niltij;het av lagen om hyresreglering m. in., ni. m.

man hade ett parlamentariskt inslag i
samordningsarbetet.

Herr SVENNING (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Bengtson i Solna
anser att man borde avveckla hyresregleringslagen
även i en bristsituation.
•lag tror att riksdagen gör klokt i att
tänka sig för litet grand i denna angelägenhet.
Vi får dagligen i tidningarna
och på annat håll besked om vad som
händer på hyresmarknaden. Skulle vi
i en storstad eller i en tätort där det
råder en uppenbar bostadsbrist släppa
regleringen eller kontrollen, skulle vi
legalisera sådana hyror som vi i dag
betraktar som illegala eller betecknar
med orden svartabörsaffiirer. Det vill
vi inte vara med om, utan vi vill ha en
sådan kontroll och en sådan uppläggning
av lagstiftningen att vi kan bemästra
marknaden någorlunda. Jag har
visat på vilka kontrollinstrument vi för
närvarande har till vårt förfogande
även på de orter där en avveckling
skett. Man bör vara försiktig härvidlag.
Det har bekantgjorts att man i Västtyskland
och Schweiz efter en bestämd
tid skulle avveckla hyresregleringslagen.
Men vad har skett i dessa länder?
Jo, man har i stället förlängt giltighetstiden
därför att man kommit underfund
med att man ännu inte vågar släppa
kontrollen.

Herr Bengtson säger vidare att det
finns vissa teoretiker och experter som
har en annan uppfattning om nuvarande
hyreslag. Det är möjligt. Men jag
tror att vi i riksdagen gör klokt i att i
någon mån lita på de kommunalmän
och rikspolitiker som sysslar med dessa
frågor och har en del praktisk erfarenhet.
Det är inte alltid säkert att
skrivbordsteoretikerna har rätt. I så
komplicerade frågor som dessa, som
berör familjers och ensamståendes bostadsfråga,
bör man nog lita till den
praktiska erfarenheten.

För herr Nyberg vill jag påpeka vad
utskottet starkt understryker, nämligen

att f. n. arbetar en rad kommittéer och
utredningar med dessa olika delfrågor
och vi väntar år 1905 och 1900 på beslut.
Vi har en expertgrupp, som har
till arbete att sammanfoga ärendena och
driva på utredningarna. Tror inte kammarens
ledamöter att det skulle vara
förståndigt att vänta på detta resultat
för att riksdagen sedan suveränt skall
kunna ange vissa riktlinjer för att
åstadkomma lösningar? Utskottet har
hävdat detta och jag tror att utskottet
har bedömt situationen på ett sätt som
kan anses vara rätt klokt i dagens läge.

Herr BENGTSON i Solna (h) kort
genmäle:

Herr talman! Herr Svenning argumenterar
mot mitt yttrande att man ställts
inför svårigheter vid avveckling av hyresregleringen
även i en bristsituation.
Jag har, herr talman, tolkat departementschefens
skrivning på denna punkt
så, aitt han räknar med att lägga fram
mer eller mindre preciserade förslag
till en slutgiltig avveckling under 1966.
Därför tycker jag, herr Svenning, att om
man beträffande storstadsområden från
vårt håll säger, att avvecklingstiden får
sträcka sig ut över fyra och ett halvt
år, d. v. s. till och med slutet av år 1969,
då har man givit både de boende och
fastighetsägarna, kommunerna och statsmakterna
ganska stora möjligheter. Vi
måste väl ändå ha en ambition att göra
en slutlig avveckling.

Herr Svenning vill väl ändå inte göra
gällande att hyresregleringen är en modern,
rättvis och socialt inriktad lagstiftning?
Herr Svenning anser väl inte
heller att den är direkt positiv för en
modernisering av fastighetsbeståndet?
Jag kan inte säga annat än att den bär
syn för sägen som det nu ser ut, åtminstone
i Storstockholm. Vi har sancringsproblem
överallt i alla stadsdelar, även
ute i de förortskommuner som tillhör
storstockholmsområdet. Det är möjligt
att förhållandena är bättre i Malmö, det
känner jag sämre till.

Nr 25

Onsdagen den 19 maj 1965 fm.

Fortsatt giltighet av lagen om hyresreglering m. m., m. m.

Även om herr Svenning har intressanta
saker att säga i det här sammanhanget
så har man väl anledning att efterlysa
vad departementschefen menar
med sin skrivning. Jag ställde en fråga
till honom och när han gör ett så pass
uppseendeväckande uttalande, att han
skall komma med förslag om en slutgiltig
avveckling nästa år, så bör han också
kommentera det uttalandet här. Det är
meningen att människorna skall veta
vad våra styrande funderar på. Även en
kommentar av departementschefen om
vad han har för avsikt att göra om hyreslagstiftningen
skulle bli försenad är
av intresse, herr talman!

Herr SVENNING (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag tror att herr Bengtson
i Solna lägger in mer i justitieministerns
uttalande än denne själv gör.
Han skriver nämligen längst ner på sid.
7:

»Riktpunkten bör vara att avvecklingen
hedrivs så skyndsamt som möjligt
utan att olägenheter uppstår på hyresmarknaden.
Skulle den nya lagstiftningen
om vilken jag tidigare talat bli försenad
och till följd därav hyresregleringslagens
giltighetstid behöva förlängas
yitterligare kan avvecklingsfrågan
komina i ett annat läge. Det kan då finnas
anledning att överväga en snabbare
regional avveckling eller andra därmed
jämförbara åtgärder.»

Vad har justitieministern därmed
sagt? Att det inte är säkert att det går
bara med avveckling utan det finns
också andra jämförliga åtgärder. Att
det betonas på detta sätt är något som
är viktigt.

Herr Bengtson i Solna frågar om denna
lagstiftning är social. Ja, den är i
högsta grad social. Vad skulle inträffa
på hyresmarknaden om det inte fanns
en skyddslag? Denna har tillkommit
som ett skydd på grund av en bristsituation.
En reglering kommer till på detta
sätt och den måste vara kvar så länge
det finns en risk att bristen utnyttjas

hänsynslöst. Vad som skall ersätta hyresregleringslagen
är en allmän, nyreviderad
hyreslag där de viktigaste punkterna
bör vara besittningsskyddet och,
som jag också hoppas, en effektiv kontroll
av oskäliga hyror.

Herr SJÖNELL (ep):

Herr talman! Jag skall be att få yttra
några ord i anslutning till ett avsnitt
av denna debatt, nämligen frågan om
rivningen. Den sanering av den äldre
bostadsbebyggelsen som äger rum i de
större städerna har i Stockholm fått en
fart och en omfattning som faktiskt
motiverar att beträffande vissa delar av
denna sanering man kan tala om ett rivningsraseri.

Det är mot bakgrunden härav som vi
i motionen II: 131 har hemställt om förslag
till innevarande års riksdag beträffande
skyndsamma åtgärder för motverkande
av rivning av icke saneringsmogna
fastigheter.

Herr talman! Jag vill då med detsamma
understryka att motionen icke riktar
sig mot gamla, usla och utslitna fastigheter
där lägenheterna från hälsovårdssynpunkt
och andra synpunkter inte är
människovärdiga. Inte heller riktar den
sig mot att man sanerar vissa områden
av trafiktekniska eller andra skäl. Motionen
riktar sig helt enkelt mot att man
river, sanerar som det så vackert heter,
äldre fastigheter som är i gott skick,
moderniserade och utrustade med moderna
bekvämligheter utan att de nyssnämnda
förutsättningarna föreligger, en
utveckling, som synes öka i oroväckande
grad.

Herr talman! Detta är ett mycket allvarligt
problem och det för med sig
rätt djuplodande aspekter, aspekter av
inte bara ekonomisk art. En minst lika
viktig aspekt är den mänskliga, nämligen
den som har intimt samband med
miljöpolitiken.

Fler och fler familjer i denna stad,
för att nu ta exemplet från den största
tätorten där detta rivningsraseri har

Onsdagen den 1!) maj 1%5 fm. Nr 25

Fortsatt giltighet av

drivits längst, har rakat in i ett osäkerhets-
och otrygghetstillständ, därför att
de inte vet hur länge de får bo kvar i sin
gamla miljö och inte vet var de egentligen
kommer att hamna.

Man måste konstatera att det är minst
lika motbjudande och i de enskilda fallen
nästan lika tragiskt att skyffla i väg
dessa människor från en miljö, som om
man vill vara något högtidlig i fråga om
uttryckssättet måste beteckna som deras
hembygd, till något ytterområde i en
helt främmande miljö, som när människor
i glesbygdsområden för sin utkomst
tvingas från hus och hem till tätorter
med en för dem också helt främmande
miljö.

På sina håll har det faktiskt blivit en
verklig psykos på detta område och man
är skräckslagen inför utvecklingen. Man
tycker att den moderna grävskopan är
något slags motsvarighet till den gamla
draken som man talade om under medeltiden,
denna drake som så framgångsrikt
nedkämpades av S:t Göran. Nu är
det emellertid så, att den moderna draken,
grävskopan, är en effektivt och rationellt
arbetande maskin, och så finns
det inte längre någon S:t Göran. Herr
talman! Jag vill inte på något sätt försöka
att kreera rollen av någon modern
S:t Göran som skall slåss mot grävmaskinerna.
Detta har jag varken fysiska
eller andra förutsättningar att göra. Jag
har bara velat fästa uppmärksamheten
på de mycket allvarliga problem som
detta rivningsraseri för med sig, framför
allt från mänsklig synpunkt.

Nu har utskottet glädjande nog intagit
en positiv hållning till de förslag
som här framförts.

Utskottet säger bl. a.: »Utskottet finner
det i likhet med de motionärer som
uppmärksammar rivningsfrågan angeläget
att de åtgärder som kan föranledas
av obefogad förtida rivning av bostadshus
också vidtas.» Sedan hänvisar
man — vilket också framkommit här i
debatten — till vissa åtgärder, t. ex. cirkuläret
till hyresnämnderna. Man hän -

lagen om hyresreglering m. m., m. in.

visar också till hyreslagsitiftningssakk
un niga och säger: »Det måste också
antas att rivningsfrågan såsom ovan
berörts kommer i ett ann nät läge, när
hyreslagstiftningssakkunnigas förslag
framläggs.»

Ja, herr talman, det är verkligen att
hoppas att den kommer i ett annat läge
och framför allt att konkreta åtgärder
vidtas för att komma till rätta med problemet.
Enligt min uppfattning, herr talman,
river och sanerar man här alltför
många fullgoda fastigheter, som kan
brukas ännu i många, många år. Detta
bidrar till att ytterligare förvärra den
redan nu mycket svåra bostadssituationen
och medför också i många fall
mänskliga tragedier.

Herr BENGTSON i Solna (h) kort
genmäle:

Herr talman! Det är herr Svennings
uttalande att hyresregleringen är social
som föranleder mig att göra några kommentarer.

När vi här i riksdagen beslutar om
familjebostadsbidrag och stöd åt familjerna
så att de kan klara sin bostadsfråga,
har vi som mål att göra en social
gärning. Hyresregleringen var rimligtvis
från början avsedd som ett skydd.
Men vilka skyddas nu, herr Svenning?
Vi kan mycket väl tänka oss att det sitter
en miljonär i en hyresreglerad bostad
och får det skydd, som enligt vad
herr Svenning nu säger gör att lagstiftningen
är social. Men jag har åtminstone
för mig att när vi skall vidta sociala
åtgärder genom beslut i riksdagen, skall
vi också veta vad det blir för konsekvenser.
Är det socialt att uppmuntra olagligheter,
allsköns ohederlighet i hyresregleringens
hägn? Vi behöver inte närmare
gå in på detaljer, men jag anser
att detta är ett stort socialt problem.

Vidare anser jag att ungdomens bostadsfråga
är ett socialt problem av mycket
stora mått. Det är 29 procent av ungdomarna
som enligt professor WilliamOlssons
utredning får sina bostäder i

Nr 25

Onsdagen den 19 maj 19G5 fm.

Fortsatt giltighet av lagen om hyresreglering m. m., m. m.

»normal» ordning. Hur de andra får sina
bostäder kan man läsa i denna utredning.

Herr talman! Det var här fråga om
vad departementschefen menar när han
skriver vad både herr Svenning och jag
har läst upp i olika sammanhang. Jag
skulle faktiskt vara utomordentligt intresserad
av att få reda på vad som menas
med att »överväga en snabbare regional
avveckling eller andra därmed
jämförbara åtgärder».

Det är ungefär detta som jag har arbetat
för. Men vad som konkret menas
i departementschefens skrivning tycker
jag man har rätt att kräva fullständigt
besked om.

Slutligen är det väl inte utan sitt intresse
att höra vad departementschefen
har för uppfattning om en parlamentarisk
beredning av bostadsfrågorna. Det
är ju en tanke som har framförts i olika
sammanhang under hela denna riksdag.

Herr SVENNING (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag har tidigare sagt att
om man talar om andra jämförliga åtgärder
gäller det inte bara en avveckling.
Det kan ju tänkas att man går på
andra linjer, vilket utskottet starkt understrukit.

Jag kan inte förstå att herr Bengtson
i Solna ännu inte uppfattat att det är
en social lagstiftning. Det måste vara
en social lagstiftning som skyddar besittningsrätten,
skyddar hyran och rätten
att bo kvar. Det spelar ingen roll
om vederbörande är miljonär eller fattig
— han får ändå ha sin lagliga rätt
prövad. Det är så man måste uppfatta
en lag, som är stiftad som en skyddslag
men som har ett socialt syfte, nämligen
att skydda besittningsrätten och
skydda mot oskäliga hyror.

Herr GUSTAFSSON i Skellefteå (fp):

Herr talman! Vi tycks alla vara ense
om det beslut som skall fattas, nämligen
en förlängning av hyresregleringslagen

under ett år. Detta är emellertid en fråga
av mycket stort intresse, och det kan
vara rimligt att vi, trots att vi är eniga
om det beslut som skall fattas, mera i
princip diskuterar hyresregleringen
och dess avveckling.

Jag tycker att vi beträffande avvecklingen
borde kunna enas om att hyresregleringen
har betydande negativa
verkningar och att det är önskvärt att
den avskaffas så snart som möjligt. Jag
tror inte att jag för riksdagen behöver
redogöra för de negativa verkningarna.
Det räcker med att hänvisa till utskottets
utlåtande, där dessa verkningar är
redovisade.

Vi borde väl också kunna vara eniga
om att avvecklingen av hyresregleringen
i storstäderna inte skall försiggå så
illa förberett och klumpigt att det uppstår
en hyresgästopinion, som vill återinföra
och permanenta hyresregleringen.

Föreligger det då risk för att en sådan
opinion kan uppstå i samband med
avvecklingen? Ja, vi får komma ihåg att
hyresmarknaden nu har varit reglerad
så länge att människor under 50 år har
ingen eller nästan ingen erfarenhet av
en fri bostadsmarknad. Det är därför
tydligt att om hyresregleringens avveckling
skulle medföra verkliga chockhöjningar
av hyran i vissa lägenheter,
så skulle en fri marknad på hyresområdet,
även om sådana höjningar inte
skedde för så många lägenheter, bli allvarligt
komprometterad i hyresgästernas
ögon.

Då kommer vi till den andra frågan,
nämligen om det är troligt att regleringens
avveckling i storstäderna — jag
tänker då närmast på Stockholm — kan
ge exempel på sådana hyreshöjningar
som med rätta skrämmer upp hyresgästerna?
Ja, som bekant har vi en provisorisk
lag om besittningsskydd. Det har
nämnts tidigare under denna debatt.
Den lagen innebär att om en hymesvärd
säger upp avtalet och begär en hyra
som hyresgästen anser vara oskälig, så

Onsdagen den 1!) maj 1905 fm.

Nr 25

Fortsatt giltighet av lagen om hyresreglering m. m., m. in.

har den senare riitt att dra frågan inför
domstol, som då antingen kan godta
hyran eller också upphäva uppsägningen.
1 det senare fallet får hyresvärden
nöja sig med att kontraktet förnyas
med den gamla hyran.

Domstolen har inte enligt den nuvarande
lagen möjlighet att gå någon medelväg.
Hyresvärden för dessutom betala
rättegångskostnaderna. Det är troligt
att vetskapen om att denna lag finns
och osäkerheten om domstolspraxis
kommer att göra att hyresvärdarnas intresse
för kraftiga hyreshöjningar blir
ganska måttligt. Den provisoriska lagstiftning
vi har kan sålunda innebära
att hyreshöjningarna blir ganska försiktiga
och successiva.

Detta gäller emellertid för lägenheter
där det finns en hyresgäst som har besittningsskydd.
Men även på en marknad
med obetydlig rörlighet blir lägenheter
ibland lediga. Det har sagts mig
att här i Stockholm blir 10 procent av
lägenhetsbeståndet ledigt varje år. Det
kan hända att siffran är överdriven.
Men faktum är ändå att lägenheter av
olika anledningar alltid blir lediga. Och
i dessa lägenheter finns det inga hyresgäster
med besittningsskydd som kan
anlita lagen för att få hyran prövad.
Där har fastighetsägaren alltså rätt att
ta ut den hyra han kan få. Det finns
inget hinder för det i lagen

Det finns två skäl som talar för att
det mycket väl kan bli vissa chockhöjningar
just i dessa ledigblivna lägenheter.
Det ena är att hela efterfrågeöverskottet
kanaliseras till dessa lägenheter.
Det är de enda lägenheter man kan
konkurrera om, och då går givetvis de
hyressökande dit. De priser som förekommer
på svarta börsen ger en föreställning
om vad människor som befinner
sig i en nödsituation är villiga
att betala för att få bostad.

Det andra skiilet till att det kan bli
verkliga chockhöjningar är att enligt
verkställda undersökningar finns det
betydande hvresklyftor mellan nyprodu -

cerade lägenheter i ytterområdena och
äldre, relativt moderna lägenheter i de
centrala delarna. Dessa klyftor är stora,
om man räknar i antalet kvadratmeter
och kronor, men de framstår som
ännu större om man tar hänsyn till att
många som efterfrågar bostad är villiga
att betala väsentligt mer för en centralt
belägen bostad än för eu jämförbar lägenhet
i ytterområdena.

Vid en övergång till fri marknad kommer
diirför vissa av de ledigblivna lägenheterna
i de centrala delarna att betinga
hyrespriser, som skulle komma
att verka mycket oroande på hyresgästen.
Detta betyder enligt min mening
inte att man kan vänta med att avveckla
hyresregleringen till dess man tror
att hyran inte kommer att stiga i välbelägna
lägenheter, men man måste se till
att chockhöjningar undvikes.

En kommitté arbetar för närvarande
med detta problem. Det gäller att finna
en form som gör att man åtminstone
under en övergångstid har utvecklingen
under kontroll. Någon har sagt att vi
måste reglera oss ur det tillstånd vi har
reglerat oss in i, och jag tror att det
ligger mycket i det. Att innan den kommittén
är färdig med sitt arbete upprätta
treårsplaner för hyresregleringens
avveckling är bra onyttigt. Man vet
ju ingenting om vilka möjligheter den
nya lagstiftningen kan ge för att påskynda
avvecklingen i storstäderna.

Jag vill i förbigående säga att jag
har också en annan invändning mot
högerns bostadspolitik i år. I annat
sammanhang har högern föreslagit höjningar
av bostadsräntorna, vilka skulle
höja hyran i hus byggda efter 1902 med
cirka 25 procent. Om det är riktigt som
jag nyss sade, nämligen att hyresklyftorna
mellan lägenheter i ytterområdena
och äldre, relativt moderna och
centralt belägna lägenheter i de centrala
delarna försvårar avvecklingen av
hyresregleringen, kan det väl inte vara
klok politik att som eu förberedelse
för en avveckling inom tre år göra des -

88 Nr 25 Onsdagen den 19 maj 1965 fm.

Fortsatt giltighet av lagen om hyresreglering m. m., m. m.

sa hyresklyftor ännu större? Jag tycker
att det är dålig samordning mellan
de två förslagen, alltså dels en mycket
snabb avveckling och dels ett förslag
som innebär en kraftig ökning av hvresklyftorna
mellan nämnda lägenheter.
För min del tror jag vi får vara
försiktiga med att avveckla subventionerna
och räkna med att hyresregleringens
avveckling snarare skall gå
före avvecklingen av subventionerna än
tvärtom.

Jag vill också säga några ord beträffande
reservationen om den parlamentariska
beredningen.

För ett par år sedan föreslogs i en
partimotion från folkpartiet att riksdagen
skulle begära tillsättande av en
parlamentarisk beredning i bostadsfrågan.
Den motionen avslogs av riksdagen,
och regeringen valde att gå en annan
väg, nämligen att tillsätta en rad
kommittéer med uppdrag att utreda
olika avsnitt av frågekomplexet. I ett
fall, nämligen beträffande bostadspolitiska
utredningen, tillsattes en mycket
manstark samling representanter för de
politiska partierna och för olika partiintressen
inom bostadsproduktion och
bostadsförvaltning. Uppgiften att samordna
det förslag som utredningarna
lägger fram och att med det material
utredningarna tillhandahåller som
grund åstadkomma ett bostadspolitiskt
program, som kan leda till att trasslet
på bostadsmarknaden försvinner inom
rimlig tid, skall tydligen nu fullföljas i
departementet. Vad man än kan säga
om den metoden, så inte tycker jag den
tyder på att regeringen är intresserad
av att åstadkomma en bred samling när
det gäller bostadspolitiken.

Om det hade varit fråga om att verkligen
söka samla riksdag och regering
till ett krafttag på bostadsområdet, hade
det hela lagts upp på ett annat sätt.
Man borde enligt min mening ha följt
folkpartiförslaget och tillsatt en parlamentarisk
beredning utan inslag av
partsrepresentanter. Denna beredning

borde helst ha tillsatts samtidigt med
eller kanske till och med före specialutredningarna,
eftersom den borde ha
fått vara med om att bestämma vilka
avsnitt av bostadspolitiken, som behövde
specialutredas.

Dessa specialutredningar kunde för
övrigt i vissa fall med fördel ha utförts
av experter, som framlagt alternativa
förslag. Den parlamentariska beredningen
kunde då väsentligt snabbare än
nu är fallet ha fått fram det material,
som behövs för att de politiska bedömningarna
skall kunna göras och handlingsprogram
upprättas över hela fältet.

Jag tycker att regeringens metod förefaller
föga väl genomtänkt. Man hade
tydligen en ambition att verka handlingskraftig
och tillsatte en rad utredningar
i snabb följd utan att först göra
upp en plan över hur arbetet att skapa
ett bostadspolitiskt handlingsprogram
borde läggas upp, för att man så snart
som möjligt skulle komma fram till resultat.

Man kan alltså nu anföra att det är i
senaste laget att tillsätta en parlamentarisk
beredning. Det är dock bättre
sent än aldrig. Om denna uppfattning
inte delas av regeringen, anser jag att
slutsatsen måste bli att den inte är särskilt
angelägen om att åstadkomma bred
samling på bostadsområdet.

Herr NILSSON i Gävle (k):

Herr talman! Att tillföra denna debatt
några nya argument torde knappast
vara möjligt, men jag vill trots detta
med några ord kommentera den borgerliga
framstöten, främst därför att
milt parti inte haft möjlighet att i utskottet
framföra sin mening.

Högerpartiet har i dag konkretiserat
sina önskemål i en fyraårsplan. Såvitt
jag förstår ligger det ingen större tankemöda
bakom denna. Det hade lika
gärna kunnat vara en tre- eller femårsplan
— men det sistnämnda alternativet
kanske väcker obehagliga associationer
inom högerpartiet. Man vill att

Onsdagen den 19 maj 1965 fm.

Nr 25

Fortsatt giltighet av lagen om hyresreglering m. m., m. ni.

hyresregleringslagen senast är 1969
skall vara avskaffad också i storstadsområdena.
1 landet i övrigt är den på
god viig att avskaffas, trots att vi ännu
inte fått någon allmän obligatorisk liyreslagstiftning
som skydd för hyresgästerna.
Den nuvarande besittningsskyddslagen
och övergångslagen ger inte
samma skydd som hyresregleringslagen
tillförsäkrar hyresgästerna.

På ett smygande sätt kan besittningsskyddslagen
leda till hyreshöjningar.
Jag vill erinra herr Gustafsson i Skellefteå
om att domstolen, när den skall
ta ställning till hyresärenden av detta
slag, icke har till uppgift att förhindra
hyresökning. Detta är klart uttalat. Om
sålunda utan större offentlighet -15, 50
eller 51 procent av hyresgästerna kan
fås att självmant gå med på en hyresökning,
kommer denna högre hyra sedan
att bli gällande på orten i fråga.

Vad som nu leker högerpartiet i hågen
torde inte vara så svårt att gissa.
Äganderätten till hyresbostäderna i
större tätorter och i städernas centrala
delar ligger till cirka 80 procent i privata
händer. Det är i huvudsak i dessa
tätorter och större städer, som hyresregleringslagen
ännu gäller.

Högerpartiets övertygelse att lagen
om tillgång och efterfrågan skulle komma
att stimulera till ett ökat bostadsbyggande
— d. v. s. att en fri bostadsmarknad
under s. k. fri konkurrens
skulle leda till ökad rörlighet inom bostadssektorn
— skulle, omsatt i praktiken,
komma att höja hyrorna inom
främst städernas centrala delar, där efterfrågan
på lägenheter genom det centrala
läget skulle öka. Med andra ord,
de 80 procenten privata husägare och
enskilda fastighetsbolag skulle kunna
kamma hem betydande extra vinster.

Kampen mot hyressplittringen, som
det talas mycket om, innebär som bekant
inte att man skall sänka hyrorna
i den nya bebyggelsen, utan att man
skall höja dem i den gamla.

Jag skall inte förneka, att lagen om

tillgång och efterfrågan, d. v. s. om
denna lag verkligen får tillämpas under
fri konkurrens, på lång sikt kunde
leda till att efter ett avskaffande av hyresregleringen
priset på bruksvaran —
bostaden — så småningom, efter att
först ha tagit ett säkerligen betydande
språng i höjden, skulle återgå till eu
mera reell nivå för att under en tid, då
marknaden blivit mättad, till och med
kunna sjunka under denna nivå.

Detta är emellertid, herr Bengtson i
Solna, bara en teori som möjligen skulle
kunna bekräftas i ett samhälle med
verkligt fri konkurrens. I vårt samhälle
— om jag får använda detta uttryck —
är den fria konkurrensen på alla områden
av betydelse kastad på sophögen.
Det finns ingen fri konkurrens, och det
skulle inte heller få finnas någon sådan
inom bostadsbyggnadsoinrådet. Det
s. k. riskvilliga kapitalet skulle i god
tid dras bort innan vi komme i det läget,
att hyrespriserna tenderade att
sjunka och profiten för ägarna att
minska. Kapitalet skulle då mycket
snabbt söka sig till andra profitområden.

Under den tid som denna process utvecklades
skulle emellertid mycket svåra
verkningar uppkomma för de s. k.
vanliga inkomsttagarna. De stora låglönegrupperna
och de många barnfamiljerna
skulle tvingas lämna sina nya moderna
lägenheter och söka sig över till
gammal bebyggelse. Trångboddheten
skulle tilltaga, enär flera familjemedlemmar
tvingades sammanbo och dela
på hyreskostnaderna. De unga äktenskapen
skulle minska i frekvens, och
det skulle bli svårare att bilda familj.
Familjen är ändock samhällets hörnpelare
— det erkänner till och med högerpartiet.
Bostaden skulle så småningom
bli ett klassmärke.

Nu framhåller man visserligen från
borgerligt håll, att de låglönegrupper
och barnfamiljer som inte själva har
inkomster, vilka kan täcka hyreskostnaderna,
skall subventioneras av sam -

Nr 25

Onsdagen den 19 maj 1965 fm.

Fortsatt giltighet av lagen om hyresreglering m. m., m. m.

hiillet. Med andra ord, samhället skall
först ge fastighetskapitalet rätten att
på en s. k. fri marknad tilltvinga sig
skyhöga vinster på bostadsproduktionen
under bristtider. Därefter skall
samhället med skattemedel subventionera
låglönegrupperna och de stora
barnfamiljerna för att dessa skulle fä
råd att bo i det bostadsbestånd i städerna
som till 80 procent ägs av privata
husägare eller fastighetsbolag. Jag
har verkligen svårt att tänka mig att
riksdagen skulle godkänna en sådan bostadspolitik.

Jag måste emellertid erkänna att regeringen
liar försatt sig själv i en mycket
dålig position. De borgerliga partiernas
kritik är i många fall berättigad.
Regeringens bostadspolitik, som naturligtvis
bar många goda sidor, är på en
avgörande punkt ytterst bristfällig. Det
gäller främst frånvaron av radikala ingrepp
som kunde göra slut på bostadsbristen.
Regeringen har år efter år tillsatt
utredning på utredning alltmedan
bostadsbristen ökat. Markspekulationen
bar fått och får alltjämt breda ut sig.
Spekulation i bostadsbristen får utan
nänmvärda motåtgärder fortgå. Frånvaron
av verkligt djärva grepp från regeringens
sida ger de borgerliga partierna
chansen att kritisera regeringen
från vänster, ger dem möjligheter att
spekulera i bostadsbristen och piska
upp lidelser i bostadsköerna, som ensidigt
riktar sig mot regeringen.

Den kommunistiska riksdagsgruppen
har upprepade gånger försökt övertyga
regeringen om nödvändigheten av att
verkligen sätta stopp för enskild spekulation
i tomtmark och bostadsbrist.
Vi hävdar med bestämdhet att bostad
måste tillförsäkras alla medborgare —
det är en rättighet som inte borde behöva
diskuteras. Vi bar föreslagit att
de stora hyreshusen i tätorter och större
städer skall överföras i samhällets
ägo. Det innebär med andra ord förbud
för enskilt kapital att spekulera och berika
sig inom bostadssektorn. Det en -

skilda kapitalet måste söka sig andra
områden i sin penninghunger. Det måste
anses vara en samhällelig angelägenhet
att sörja för bostäder för alla medborgare
och därmed stimulera familjebildningen
— att genom goda bostäder
lägga grunden till en lycklig och harmonisk
utveckling.

Det finns ingen annan väg att gå. All
spekulation i såväl tomtmark som bostadsbrist
måste äntligen stoppas.

Och nu kommer jag till denna förhatliga
hyresregleringslag, som högerpartiet
och de andra borgerliga partierna
inte kan förlika sig med. Men vilken
annan väg kan man tänka sig? Jag
erkänner att hyresregleringslagen är en
krislag som överlevt sig själv. Men så
länge inte andra skyddslagar införts
som skyddar hyresgästerna och bostadskonsumenterna
i övrigt mot oskäliga
bostadskostnader måste hyresregleringslagen
och hyreskontrollen vara
kvar. — Jag talar om »andra lagar». Jag
menar då en allmän och obligatorisk
hyreslagstiftning. Jag utgår från att regeringen
aldrig skulle ge möjligheter
för fastighetskapitalet att ytterligare
breda ut sig.

Folkpartiet har motionerat om en
parlamentarisk utredning. Jag tycker
att folkpartiet skulle kunna ena sig med
oss kommunister åtminstone på den
punkten, att det finns tillräckligt med
utredningar. Det är inte utredningar vi
behöver utan mera handling. Jag kan inte
förstå hur en parlamentarisk utredning
snabbare skulle kunna få material
för att bedöma läget än en expertkommitté,
och de borgerliga partierna har
väl representanter i kommittéerna.

Slutligen, herr talman, ett par ord
om rivningsraseriet. Herr Sjönell gjorde
detta till en alldeles speciell fråga, och
jag vill inte på något sätt undervärdera
de synpunkter herr Sjönell framförde.
Jag anser dock att det inte finns anledning
att göra frågan större än den är.

På s. 11 i utskottsutlåtandet kan vi
läsa att SÄPO anser »att man med stöd

Insdagen den 19 mai 1905 fm.

Nr 25

Fortsatt Riltinhet av lagen om hyresreglering m. in., m. m.

av förefintligt statistikmaterial inte kan
pösta att rivningsfrekvensen undergått
någon mera uppseendeväckande ökning».
Hyresrådet »finner rivningsproblcmet
vara av begränsad omfattning».
Hyresgästernas riksförbund framhåller
»att uppgifter om rivning som förekommit
i press, radio och TV varit klart
vilseledande». Arbetsmarknadsstyrelsen
påpekar »att någon statistik över antalet
med rivningsarbetet sysselsatta inte
finns». Utan att hävda annat än att rivningar
i många fall borde ha förhindrats
anser jag att hela frågan skulle tas
upp till nykter bedömning i det sammanhang
där den hör hemma.

Herr talman! Med dessa ord ber jag
att få yrka bifall till utskottets förslag.

Herr HAMMARBERG (s):

Herr talman! Frågan om hyresregleringen,
som vi nu behandlar, diskuteras
— som någon sagt från denna talarstol
— här i kammaren och utanför
riksdagshuset. Vi iir väl tämligen överens
om att hyresregleringslagen i nuvarande
utformning har sina brister. På
vissa håll förstorar man av olika anledningar
upp dessa brister — av politiska
skäl och därför att man vill ha bort
bestämmelserna för att friare kunna
spekulera i bostadsbristen och genomföra
prishöjningar.

Herr Bengtson i Solna riktade stark
kritik mot hyresregleringen. Jag tycker
faktiskt att han tog priset här i dag,
när han i diskussionen med herr Svenning
ifrågasatte huruvida lagstiftningen
är social eller inte. Herr Bengtsons motiveringar
vittnar väl närmast om att
han inte vill acceptera den sociala lagstiftning
det här rör sig om — han
tycks vilja betrakta den som asocial och
gör gällande att den leder till lagbrott
o. d., som han i ganska drastiska ordalag
målade ut.

Utskottsmajoriteten är också medveten
om att lagen har sina brister och
har godtagit tanken på en fortsatt avveckling
av hyresregleringen. Men om

jag talar som enskild ledamot av utskottet
— jag tror dock att min uppfattning
delas av de flesta inom utskottsmajoriteten
— måste jag säga, att en avveckling
av hyresregleringen i nuvarande
form förutsätter att den ersätts med
något annat. Det bör i så fall vara något
som ger eu principiell avtalsfrihet
på hyresmarknaden men som samtidigt
åt hyresgästerna skiinker trygghet i två
viktiga avseenden — när det gäller besittningsskyddet
och när det gäller eu
rimlig hvressättning.

Jag tror inte att man vill vara med
om en avveckling av hyresregleringen
utan åt ha någonting annat att sätta
i dess ställe som ger en verklig garanti
i dessa avseenden.

Eu avveckling av hyresregleringslagen
pågår, och t. o. m. herr Bengtson i
Solna har sagt att han är relativt nöjd
med avvecklingstakten. Men ändå föreslår
högern, att man skall fastställa en
bestämd plan. Utskottsmajoriteten har
tagit avstånd från tanken att fastställa en
plan för avvecklingen fram till 1969,
där man således generellt slår fast, att
då och då skall de och de orterna befrias
från hyresreglering. Vi tror att
den bästa vägen för en fortsatt avveckling
av hyresregleringen är att regeringen
som hittills i samråd med de
kommunala myndigheterna avgör när
hyresregleringen skall avvecklas på
respektive ort. Vi tror att man på det
sättet får en smidigare och mycket
ändamålsenligare form för avvecklingen
än om man går på den av högern föreslagna
vägen med en i förväg fastställd
plan för avvecklingen.

Frågan om rivningshusen har tagits
upp i debatten. Jag skall inte beröra
den frågan i någon större utsträckning,
men jag vill erinra om några saker i detta
sammanhang. På s. 8 i sitt utlåtande
hänvisar utskottet till vad riksdagen uttalat
i denna fråga 1961, 1963 och 1964,
nämligen att det finns så generösa regler
för hyressättning i samband med
moderniserings- och reparationsarbeten,

Nr 25

Onsdagen den 19 inaj 1965 fm.

Fortsatt giltighet av lagen om hyresreglering m. m„ m. m.

att det blir en rimlig förräntning av det
kapital som nedlagts på sådana arbeten.
När man bedömer frågan om hyresregleringens
inverkan på det s. k. rivningsraseriet
tar man inte hänsyn till att vi
har dessa generösa regler, utan den
som har ett hus, beträffande vilket rivning
kan vara aktuell, räknar med att
om han river huset och säljer tomten,
så kan han tillgodogöra sig ett högre
tomtvärde. Det blir alltså när det gäller
marken en ren spekulationsvinst som
kommer att jämföras med en förräntning
av nedlagt kapital för moderniserings-
och förbättringsarbeten.

Detta är vad riksdagen och utskottet
sagt föregående år. Utskottet har samma
uppfattning i år och hänvisar till
dessa synpunkter.

Herr Nilsson i Gävle kom in på
SABO:s uttalande om rivningsraseriet.
Jag vill på intet sätt förringa detta problem,
men jag vill erinra om de tabeller
i utskottsutlåtandet som visar, att den
övervägande delen av de hus som rivs
ändå är mycket gamla. Av de hus som
rivits i städerna under tiden 1961—1963
var 62 procent byggda före 1901. Beträffande
5 procent av dessa hus är
byggnadsåret okänt. Sammanlagt blir
det alltså 67 procent. Av tabellerna
framgår vidare att 97 procent av husen
är byggda 1930 eller tidigare; endast
3 procent av de hus som rivits i städerna
under tiden 1961—1963 är byggda senare
än 1930. Det visar sig vidare, att
79 procent av dessa rivningshus saknade
centralvärme och att 64 procent
saknade både centralvärme och wc. Jag
tror att vi skall hålla dessa förhållanden
i minnet när vi talar om rivningsraseri.
Jag vill emellertid ännu en gång understryka
att jag på intet sätt velat förringa
detta problem, ty rivningen av
varje lägenhet, som hade kunnat vara
kvar, ökar ju bostadsbristen. Jag tror
därför att vi bör kunna vara överens
om att allt bör göras som kan göras för
att motverka rivningsraseriet.

Som herr Sjönell påpekade har ut -

skottet framhållit att man vill vänta på
hyreslagstiftningssakkunnigas betänkande,
som man förutsätter skall innehålla
förslag som kan leda till bättre förhållanden
på detta område. Utskottet har
även hänvisat till de åtgärder regeringen
föreslagit när det gäller rivningsraseriet.

Herr Nyberg sade att det är ett tiotal
utredningar som arbetar på detta område.
.lag vet inte om den siffran är riktig,
men det är ett stort antal utredningar
som för närvarande sysslar med frågor
som på ett eller annat sätt rör bostadsbyggande.
Jag vågar väl också påstå,
att de flesta av dessa utredningar
har en parlamentarisk representation.
De flesta ledamöterna av denna kammare
väntar säkert otåligt på resultatet av
dessa utredningars arbete och på att
deras förslag skall kunna omsättas i
praktiskt handlande, så att vi får en
bättre ordning på bostadsmarknaden.

Att jag tror att regeringen väntar
minst lika otåligt beror på att den föreslagit
en förlängning av lagen på endast
ett år denna gång; tidigare har man
ju oftast föreslagit en förlängning på två
år. Det tolkar jag så att regeringen väntar
att utredningarna inom en kortare
tidsrymd skall nå ett resultat som gör
det möjligt att avlösa eller avveckla hyresregleringslagen.

Att regeringen tillsatt en arbetsgrupp
ser jag som ett tecken på att regeringen
har sagt sig att några av utredningarna
har kommit in i ett skede, då resultatet
av deras arbete kan läggas fram för regeringen.
Regeringen bör då vara beredd
att ta itu med det på en gång, och
arbetsgruppens uppgift blir väl då att
samordna de olika utredningsresultaten.
Jag ser som denna arbetsgrupps främsta
uppgift dels att förbereda den kommande
lagstiftningen på detta område, dels
att samordna de olika utredningarna.

Tillåt mig att också här ge uttryck
för en åsikt som framfördes i utskottet
när vi diskuterade denna fråga: Kanske
kan denna arbetsgrupp få en viss påtryckande
effekt på de sittande utred -

Onsdagen den 19 maj 1965 fm.

Nr 25

Fortsatt giltighet av lagen om hyresreglering m. m., m. m.

ningarna. Tillsättandet av arbetsgruppen
är en signal från regeringen av
ungefär följande innebörd: Nu väntar
vi oss att ni skall vara färdiga snart;
nu är vi beredda att ta itu med samordningsuppgifterna.

Jag har tidigare erinrat om att de
flesta av dessa kommittéer har en parlamentarisk
representation. Det förefaller
mig därför underligt att folkpartiet
i sin motion föreslår en parlamentarisk
beredning som skall samarbeta
med denna arbetsgrupp och att man
i reservationen tagit upp denna tankegång.
Att samordna utredningarnas resultat
är väl regeringens naturliga uppgift.
Det är fråga om en rent teknisk
.samordning för att man skall kunna utarbeta
en proposition att sedan förelägga
riksdagen. I likhet med herr Svenning
tror jag att om man sätter in parlamentariker
på detta stadium så kommer
det inte att få annat resultat än
att man fördröjer framläggandet av propositionen.
Jag tror att vi har anledning
att förvänta oss ett snabbare resultat
om vi följer den ordning som utskottsmajoriteten
har skisserat.

Jag vill erinra om vad som antytts
också i utskottsutlåtandet, nämligen att
det är en rent principiell fråga huruvida
man i en beredning av propositionsarbetet
skall blanda in parlamentariker;
är det inte regeringens naturliga
arbetsuppgift att utarbeta propositionen?
Är det inte att föregripa riksdagens
prövning att, när saken befinner
sig i detta läge, sätta till parlamentariker
i en arbetsgrupp, som egentligen
har som främsta uppgift att förbereda
propositionsarbetet ?

Jag vill bara erinra om att detta resonemang
togs upp också under utskottets
diskussion.

Herr talman! Med detta ber jag att få
yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr STÅHL (fp):

Herr talman! Min avsikt var att med
några ord kommentera den motion ifrån

folkpartihåll som jag har varit med om
att väcka i denna fråga och som här
har blivit föremål för mycken uppmärksamhet.
Jag vill emellertid först säga
ett par ord om den diskussion som nu
har förts.

Alla soin följt debatten med uppmärksamhet
måste ha konstaterat att det är
en annan ton i den hyrespolitiska debatten
i dag än den som varit förhärskande
under ganska många år tidigare.
Både utskottsmajoriteten och de talare
som har yttrat sig i dagens diskussion
har — oavsett partifiirg — varit på det
klara med att det nuvarande läget på
hyresmarknaden är så utomordentligt
allvarligt, att det är brådskande att åtgärder
vidtas för att åstadkomma en
radikal och effektiv förbättring. Det
är med stor tillfredsställelse jag konstaterar
att jag tyckte mig kunna utläsa
detta även ur herr Svennings anförande
liksom ur herr Hammarbergs.

Man har anledning att utgå ifrån att
departementschefen och departementet
minst lika väl som vi vet hur det ser ut
in concreto på bostadsmarknaden.

Det har här talats om att avvecklingen
av hyresregleringen pågår. Till det
finns anledning att knyta åtminstone
den reflexionen, herr talman, att gång
efter annan, när det föreslagits att hyresregleringen
skall avskaffas på den
och den orten och de kommunala myndigheterna
rest motstånd häremot, så
har man inte minst från hyresgästorganisationerna
uttalat livliga bekymmer
för hur det skulle sluta om man verkligen
vidtoge den drastiska åtgärden
att upphäva hyresregleringen. Efter de
många upphävanden som nu genomförts
— jag behöver inte nämna siffrorna, ty
det har herr Svenning gjort före mig —-kan vi emellertid med stor tillfredsställelse
konstatera att alla dessa regionala
upphävanden på några mycket få undantag
när har lämnait ett för alla parter
gynnsamt resultat. Man vågar därav dra
den slutsatsen att hyresregleringens avskaffande
kanske inte är ett så fruktans -

94 Nr 25 Onsdagen den 19 maj 1965 fm.

Fortsatt giltighet av lagen om hyresreglering m. m., m. m.

värt spöke som vi kanske under de tjugo
år, som gått sedan regleringen tillkom,
har föreställt oss.

Högern har gjort upp ett tidsschema
för hyresregleringens avskaffande, och
jag instämmer delvis i herr Svennings
kritik av den inre motsägelse, som ligger
i detta förslag. Men att även för
sådana tätorter, där man vet att läget
är utomordentligt allvarligt, gå efter ett
på förhand — jag höll på att också säga
på fri hand — fastställt tidsschema och
avskaffa hela den reglering, som nu
hunnit äta sig djupt in i samhällskroppen
under de år den bestått, förefaller
att ligga bortom det möjligas gräns. Ett
sådant förslag saknar i verklig mening
intresse. Man kan inte och törs inte av
hänsyn till riskerna — som det är möjligt
att man överskattar — utan vidare
kasta sig in i ett vågspel som detta.

Samtidigt är det klart att någonting
nytt måste prövas. Om man har kontakt
med hyresmarknaden sådan denna
ser ut inte bara i Stockholm, Göteborg
och Malmö utan även i de medelstora
städerna, där köerna växer och i många
fall bara blir längre och längre och där
vi förgäves försökt att bygga i kapp
utan att ens skönja skymten av att lyckas,
blir man betänksam.

Jag såg ett fall häromdagen då en familj
med tre barn fick flytta in i ett
källarutrymme utan direkt belysning
och utan vare sig vatten eller avlopp
annat än ute på gården. Man hör talas
om det ena fallet efter det andra. När
man samtidigt ser att detta förtvivlade
läge skapar sådan desperation, att man
i dess väg kan spåra något av rättsupplösning,
som vi alltför länge negligerat,
måste vi fråga oss själva: Skulle
det inte vara möjligt för regeringen,
riksdagen och parterna på hyresmarknaden
och alla dem, vilka vi vill ta in
i bilden, att i god vilja sätta sig tillsammans
och försöka fundera ut vilka
vägar man skulle kunna gå för att så
fort som möjligt skapa ett åtminstone
något så när nöjaktigt tillstånd?

Detta är, herr inrikesminister, bakgrunden
till den motion som vi har
väckt. Vi sade oss att här behövs något
annat än den gamla trätan mellan
dem, som tror på hyresregleringen, och
dem som tror på en fri marknad. Men
härför behövs sådana människor, som
kan lyfta sig ut ur gamla, insuttna positioner
och i stället förmår bilda sig en
frisk och konkret uppfattning om vad
som i dagens allvarliga läge måste
göras.

Herr Hammarberg sade, att det är
regeringens sak att göra någonting helt
av alla de olika partiella lagförslag
som kommer fram. Jag vill inte bestrida
detta. Riksdagen har ingen anledning
att uppta något slags kompetensstrid
med regeringen på denna punkt. En sådan
kommer kanske om några dagar
men är inte för dagen aktuell.

Vad som däremot är ett faktum är
att ingen av de nu pågående utredningarna
duger för lösandet av den
uppgift, som vi har velat fixera i vår
motion. De berör olika delar av bostadssituationen,
men de berör inte den
mest trängande uppgiften, nämligen att
med hjälp av de möjligheter som står
till buds försöka att skapa mindre
odrägliga förhållanden på marknaden
än vad som för närvarande råder. Här
är det inte nödvändigt att man sitter
och studerar det eller det lagkomplexet
när det lägges fram, utan här behövs en
serie samordnande uppgifter av både
bostadspolitisk och hyrespolitisk art,
nödåtgärder eller i värsta fall provisorier,
om ingenting annat hjälper. Här
behövs hjälp åt många familjer, åt alla
de människor som måste få tak över
huvudet.

Vi hoppas kunna intressera både riksdagen
och departementet för ett gemensamt
försök i den riktningen. Ett sådant
försök skulle få större slagkraft,
om det redan från början hade förankring
i riksdagen. Vi har all respekt
för experternas insatser, men vi är
vana vid att ta dessa inte bara med en

Onsdagen den 1!) maj 1905 fm. Nr 25 95

Fortsatt giltighet av lagen om hyresreglering m. m., in. ro.

utan ibland med åtskilliga nypor salt.
Därför tror jag att om något bär skall
kunna uträttas med den skyndsamhet
som krävs, bör representanter för riksdagens
partier vara inkopplade. Jag
skall inte rikta någon uppmaning, än
mindre komma med någon vädjan, men
jag vill understryka att läget på bostadsmarknaden
i de dess bättre relativt
få större bristorter som vi nu här
talar om — ty det är dem det gäller —
redan är förtvivlat. Det blir värre och
värre, inte minst under det år vi nu går
till mötes. I den situationen vill jag
säga att läget är så allvarligt, att ingen
vare sig i kanslihuset eller i riksdagen
borde kunna motsätta sig att extraordinära
åtgärder vidtages för att åvägabringa
en förbättring.

Herr SVENNING (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag kan i långa stycken
hålla med herr Ståhl ty vad han sagt
stämmer precis med vad som ofta sagts
från hyresgäströrelsens och kommunalmännens
sida.

Vi arbetar effektivt på att försöka
få till stånd en samordning. Jag redogjorde
tidigare för ett par detaljer härvidlag,
t. ex. åtgärder för en ökad
lägenhetsbytesverksamhet. Jag hör till
min stora glädje att det finns resonans
här i riksdagen för dessa strävanden.
Det bör därför vara helt naturligt att
nu försöka få en part mer helhjärtat
med i arbetet, nämligen fastighetsägarsidan,
som i större utsträckning än nu
bör ställa ledigblivna lägenheter till bostadsförmedlingarnas
förfogande. Vi
kan visserligen inte vara särskilt missbelåtna
i Malmö där så sker till 80—85
procent. Men det är trist att behöva
konstatera att man på sina håll inte i
rimlig omfattning ställer lediga lägenheter
till bostadsförmedlingarnas förfogande.

Jag vill gärna att man samlas kring
dessa angelägna frågor, och jag är glad
över de tongångar som i dag hörts, därför
att det är mycket behjärtansvärda

frågor, frågor som vi måste engagera
oss helt i och försöka att få lösta.

Jag tror att detta skall kunna ske genom
samverkan, ty åtminstone 00 å 70
procent av dem som står i ko hos bostadsförmedlingarna
önskar endast att
få byta lägenheter. Finge man till stånd
en bättre fungerande bytesverksamhet
än nu skulle man uppnå goda resultat;
det är inget tvivel om den saken. Kunde
vi gemensamt samlas omkring dessa
frågor och, något som herr Ståhl också
var inne på, ta hänsyn till människornas
angelägna bostadsbehov och vidta
verkliga kraftåtgärder till lösningar
skulle jag vara glad över detta.

Jag vill å andra sidan säga att sådana
resultat inte kan uppnås bara genom
tillsättandet av fler utredningar. Låt
oss i stället samla det material som pågående
utredningar förfogar över och
få det så snabbt som möjligt till riksdagens
bord för att kunna diskutera
konkreta åtgärder! I dagens läge kan
vi dock göra så pass mycket som att
vädja till parterna på hyresmarknaden
och vädja till dem som bygger att göra
ännu bättre insatser på sina områden.
Det skulle hälsas med tillfredsställelse
av alla människor om vi kunde få en
helhjärtad uppslutning kring dessa angelägna
frågor.

Herr OHLIN (fp):

Herr talman! Den fråga vi debatterar
är av så utomordentligt stor vikt att jag
begärt ordet mest för att understryka
ett par synpunkter som i stort sett tidigare
har framförts i debatten och för
en stund sedan framfördes med särskilt
stor energi av herr Ståhl.

Jag är glad att kunna säga att jag
också kan instämma i själva den attityd
som herr Svenning i sin senaste
replik hade till en del av frågeställningarna.
Det kan alltså hända att utvecklingen
är snabbare på marsch än
vad som framgår av utskottsutlåtandena.

Alla har här understrukit att bostads -

Nr 25

Onsdagen den 19 maj 1965 fn».

Fortsatt giltighet av lagen om hyresreglering ni. m., m. m.

marknaden är full av olösta problem
vilka mer eller mindre sammanhänger
med hyresregleringen. Situationen tycks
inte bli bättre. Inflationen och kostnadsstegringarna
medför en fördyring
av de nya bostäderna och ökar, såsom
redan påpekats, hyressplittringen.

Det står väl därför klart för alla att
det här behövs vad man kan kalla ett
nytt grepp. Regeringen tvekar och det
kan man på sätt och vis förstå. Mängden
av utredningar vittnar emellertid
om att man inom regeringen är väl
medveten om att utvecklingen inte är
tillfredsställande. Kombinationen av
fortskridande inflation och hyresreglering
håller inte i längden. Flera andra
länder har därvidlag gjort samma erfarenhet
som vi.

Frågan är svårlöst. Det finns simplicister
som säger att om man bara upphäver
hyresregleringen snabbt blir allting
bra. Men så enkelt är det inte. Det
är mycket som behöver göras — men
jag skall inte i dag ingå på det. Herr
Gustafsson i Skellefteå har visat på ett
par viktiga aspekter.

Det finns många människor som hävdar
att endast en samlingsregering kan
ta de krafttag som behövs för att lösa
bostadsfrågan. Kanske är det riktigt att
endast en sådan regering skulle kunna
genomföra det komplex av reformer
som behövs för att uppnå ett system
som fungerar: större rörlighet på bostadsmarknaden,
bättre disposition av
resurserna, lägre byggnadskostnader
och i längden större tillgång på bostäder.
I varje fall skulle en sådan samlingsregering
kanske ha lättare att vidta
de åtgärder som behövs.

Ilerr talman! Jag vill gärna resa frågan
: Borde inte den svenska demokratien
kunna klara en sådan uppgift genom
gemensamma ansträngningar av
regering och opposition? Varför inte
sätta sig ner och pröva hur ett radikalare
grepp skulle se ut? En parlamentarisk
beredning skulle kunna ta hand
om utredningsresultaten från de olika

expertutredningarna och förvandla dem
till politisk handling. Man skulle i varje
fall kunna komma ett stycke på väg till
ett handlande sådant som läget kräver.
Vi håller på att få så pass mycket av
fakta — vi får ju mer därav under de
närmaste månaderna — att uppgiften
snarast blir att sammanställa dessa fakta
och att lägga grunden för en politik
som motsvarar behoven i det allvarliga
krisläge som finns sedan länge.

En sådan beredning skulle kunna bli
en av de viktigaste beredningar som
funnits i Sverige efter kriget om viljan
finns på ömse håll att nå ett praktiskt
resultat. Jag vädjar därför till regeringen
att gå med på ett sådant samlat
grepp. En förutsättning — jag vill gärna
understryka det — är att arbetet
bedrives så snabbt att förslag kan framläggas
för riksdagen utan onödigt dröjsmål.
Det bör vara en fråga snarare om
månader än om år.

Herr talman! Jag har i dag avstått
från att tala om det som har varit, naturligtvis
utan att fördenskull ändra
min uppfattning. Men i dag gäller det
främst, om grunden kan läggas för ett
samlat grepp på en av våra allvarligaste
sociala frågor. Jag tillåter mig därför
att uppmana regeringen att inte låta
detta tillfälle gå förlorat.

I detta anförande instämde he»-r Bohman
(h).

Chefen för inrikesdepartementet, herr
statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! Propositionen i det
ärende som vi nu avhandlar har framlagts
av justitieministern. Han är tyvärr
utomlands och har därför inte möjlighet
att ta del i denna debatt. Men vi är
väl överens om att hela detta problemkomplex
innehåller så mycket av politiskt
stoff och ligger så nära den bostadspolitiska
frågan i allmänhet, att det
är ganska rimligt om jag, som nu handlägger
bostadsfrågorna i regeringen, yttrar
mig i ärendet.

Det skulle naturligtvis vara av ett visst

Onsdagen den 19 maj I9(i5 fm.

Nr 25

Fortsatt giltighet av lagen om hyresreglering m. in., m. in.

intresse med en längre gående debatt
om eu rad av dessa frågor, men jag vill
liksom herr Ohlin siiga att det inte är
det som vi är ute efter i dag eller som
vi har någon större nytta av nu. Det
är klart att herr Bengtson i Solna kan
fråga: Vad menar ni med skrivningen
i propositionen, när ni säger »att det
kan finnas anledning att överväga en
snabbare regional avveckling av hyresregleringen
eller andra därmed jämförbara
åtgärder»? Jag vill svara herr
Bengtson, att det är vad som står före
detta stycke i propositionen, nämligen
det ställe där det heter att vi förväntar
att vi skall få ett utredningsförslag som
gör det möjligt att framlägga en proposition
beträffande hyresregleringslagstiftningen,
som är det väsentliga. Men
så står det: »Skulle den nya lagstiftning
om vilken jag tidigare talat bli
försenad och till följd därav hyresregleringslagens
giltighetstid behöva förlängas
ytterligare, kan avvecklingsfrågan
komma i ett annat läge.» Då kan vi behöva
överväga att påskynda en regional
avveckling och att kombinera denna
med andra åtgärder.

Även rivningsfrågan, saneringsverksamheten,
har stor betydelse. Låt mig
bara säga att detta inte är någonting
nytt. I långtidsutredningens presentation
1961 förutsattes en ganska betydande
saneringsverksamhet. Man beräknade
då att omkring 25 000 lägenheter om
året skulle komma att saneras bort, kontoriseras
eller bli stående tomma ute på
vår landsbygd. Vad vi nu finner är att
saneringen inte gått riktigt så snabbt;
1964 blev resultatet ungefärligen 10 000
lägenheter, som sanerats i våra tätortsbildningars
inre delar. Ett par, kanske
tre tusen lägenheter har kontoriserats,
och ute på landsbygden finns det bostäder
som på grund av utflyttning kommit
alt stå tomma.

Detta förminskar inte själva problemet,
som vi måste följa med största vaksamhet.
Det har vi också försökt att
göra. Jag behöver alltså inte längre
uppehålla mig kring dessa frågor.

Inte heller skall jag ta upp det hyrespolitiska
spörsmålet i allmänhet. Vi har
sagt att vi är intresserade av att eu lösning
kommer till stånd och att mera
långtgående åtgärder kanske måste vidtas
än vad vi hittills har gjort samt att
vi är beredda att diskutera prisfrågan,
som kan tänkas fä ett större utrymme
än för närvarande. De uttalanden som vi
har gjort är generella och naturligtvis
också förpliktande för den bedömning
som vi efter hand kommer att göra när
vi ställs inför uppgiften att framlägga
mera konkreta förslag.

Det är två frågor här som är verkligt
seriösa. Den ena, herr talman, är vårt
förslag om ett års uppskov med framläggandet
av förslag om ny hyreslagstiftning,
d. v. s. förlängning av gällande hyresregleringslag.
Tidigare har vi alltid
begärt att få denna förlängd med två år,
men nu begär vi endast ett års förlängning'',
eftersom vi förväntar att pågående
utredningar skall bli färdiga i så god tid
att vi kan framlägga förslag till en mera
slutgiltig lösning. Detta har vi velat
markera genom detta förslag. Därom
Ivcks vi heller inte behöva tvista; det
är, som herr Gustafsson i Skellefteå sade,
i och för sig ingen stridsfråga.

Egentligen är inte heller den andra
stora frågan någon kontroversiell sådan,
och bör ju inte heller vara det. Det gäller
bostadsfrågornas handläggning under
den närmaste tiden. I och för sig skulle
det vara en bekväm väg att gå för en regering
att lasta över ansvaret för bostadsfrågans
lösning, liksom problemet
med hyresregleringens avveckling och
eventuella ersättande med andra lagar,
på en parlamentarisk arbetsgrupp. Jag
skulle dock vilja ställa frågan, om detta
utifrån allmänpolitiska utgångspunkter
kan anses vara riktigt tillfredsställande.
Jag betraktar — och det tror jag att vi
alla gör — en sådan åtgärd som ett avsteg
från vad som kan betecknas som
det sedvanliga. Man kan naturligtvis
säga — det har herr Ståhl gjort och det
har även herr Ohlin gjort — att läget
är komplicerat och att det därför kan

4 — Andra kammarens protokoll 1965. Nr 25

98 Nr 25 Onsdagen den 19 maj 1965 fm.

Fortsatt giltighet av lagen om hyresreglering m. m., m. m.

komma att krävas extraordinära åtgärder.
Ingen bestrider heller att hela detta
frågekomplex innehåller en mångfald
ömtåliga och besvärliga ting. Detta visar
inte minst det faktiska förhållandet
att vi funnit det angeläget att tillsätta
en rad utredningar om skilda delproblem.
Många av dessa, framför allt de
som är mera politiskt betonade, har en
parlamentarisk förankring. För regeringen
framstår det som ytterst angeläget
att samordna resultaten av utredningarnas
arbete och foga in dem såsom
delar i det större sammanhang till vilket
de hör. Det gäller här mark- och
bostadspolitiken, förmedlingsverksamheten
liksom hyrespolitiken i allmänhet;
hela problemkomplexet skall betraktas
som en stor och sammanhängande
enhet, till vilken vi skall försöka ta
ställning.

För att kunna åstadkomma en samordning
och foga in de skilda delarna av
problemet i helheten bestämde vi oss
redan i höstas för att tillkalla en särskild
arbetsgrupp i kanslihuset. Här
berörs skilda departement — justitiedepartementet,
inrikesdepartementet
och finansdepartementet — och vi har
även till denna grupp knutit ett par sakkunniga
utifrån. Detta visar att vi på
denna punkt är ense om nödvändigheten
av ett samlat grepp om hela problemkomplexet.
Vår avsikt är att söka
få fram förslag så skyndsamt som möjligt,
och såvitt vi nu kan bedöma bör
det vara möjligt att redan till nästa
och påföljande år för riksdagens prövning
framlägga förslag inom hela området.
Regeringen får då ta sitt ansvar
och presentera de förslag som den finner
rimliga med utgångspunkt från utredningarnas
material och remissinstansernas
yttranden.

Vid riksdagsbehandlingen blir vi sedan
i tillfälle att se hur långt vi kan
komma i samförståndslösningar. Men
jag vill gärna säga, inte minst med hänsyn
till tonen i kammaren i dag, att vi
självfallet kommer att söka åstadkom -

ma förslag som kan ge förutsättningar
för en så bred parlamentarisk uppslutning
som möjligt och att vi lyssnar och
har lyssnat till stämningarna både i
kammardebatten i dag och i den offentliga
debatten framför allt under de senaste
åren. Vi har också själva velat något
markera var vi står och vad vi är beredda
till. Vi kan självfallet inte presentera
alla detaljerna här, ty vi är som jag
sagt delvis beroende av det materialunderlag
som vi kan få, men ändå har vi
väl angivit vissa principiella utgångspunkter
från vilka vi anser att vi skall
kunna komma fram till våra lösningar.
Man bör emellertid inte bortse från att
vissa av dessa frågor till sin karaktär
är kontroversiella. Meningarna kan komma
att gå isär. Om detta kan vi få en
uppfattning efter hand som pågående
utredningar blir klara.

Med detta har jag inte på något sätt
velat blåsa till strid i denna fråga. Vi
kommer att eftersträva en samförståndslösning.
Men som läget är i dag tror
jag det är viktigt att vi väntar på utredningarna
under sommaren och vintern
och nästa år, om det visar sig möjligt,
ställer samman utredningarna och söker
framlägga de förslag som kan föranledas
av dem.

Jag delar således i stort sett utskottsmajoritetens
mening i denna fråga. En
punkt i reservationen har förvånat mig.
Reservanterna skriver nämligen, att enligt
deras uppfattning »är det emellertid
synnerligen viktigt att riksdagen får
vederbörligt inflytande även över det
slutliga samordningsarbetet». Ärade
kammarledamöter! Det är ju avsikten.
Vi kan ju aldrig komma förbi riksdagen.
Det är den som slutgiltigt skall besluta.
Men det är ju ändå så i vårt parlamentariska
liv, att regeringen får ta sitt ansvar
och lägga fram sitt förslag, till vilket
riksdagen slutgiltigt har att ta ställning.
Det blir vid riksdagsbehandlingen
som vi får se i vad mån vi kan nå en
lösning i samförstånd. Att döma av vad
som sagts i denna debatt synes det fin -

Onsdagen den 19 maj 1905 fm.

Nr 25

Fortsatt giltighet av lagen om hyresreglering m. m., m. m.

nas mycket som talar för att vi kan
komma ganska nära varandra, när vi
slutgiltigt ställs inför att pröva dessa
frågor.

Herr OHLIN (fp):

Herr talman! .lag känner mig inte manad
att ta upp någon polemik mot statsrådet
Rune Johansson. Det finns ingen
särskild anledning till det i dag. Men en
liten kort kommentar kan jag kanske få
göra. Statsrådet talar om att det vore
»bekvämt» för regeringen att få lasta
över problemet om den politiska samordningen
på eu parlamentarisk beredning.
Jag tror inte att tillsättandet av
en sådan beredning skulle innebära att
regeringen bleve fritagen från det huvudansvar
den har när den lägger fram
en proposition för riksdagen. Men jag
tror att det skulle kunna bli mindre
svårt för regeringen att ta det radikala
grepp som behövs, om den hade — låt
mig säga det rent ut — på vissa punkter
något av en återförsäkring från medlemmarna
av en parlamentarisk beredning.
Det gäller ju här enligt vårt sätt
att se ett radikalt grepp, och som jag
fattat det är statsrådet av samma mening.
Utan att i dag hemfalla åt någon
kritik av det som har varit kan jag väl
få lov att säga, att erfarenheten gjort
oss tveksamma huruvida man kan vänta
sig ett tillräckligt radikalt grepp från
regeringen.

Detta att man går ett stycke in på den
politiska avvägningen i beredningar har
vi sett åtskilliga exempel på, bl. a. i försvarsfrågan.

Det spörsmål vi handlägger i dag hai
genom en lång utveckling kommit att få
så stor betydelse och svårighetsgrad, atl
man måste fråga sig om det inte finns
liknande skäl till en politisk beredning
som de som föreligger när vi handläg
ger de centrala försvarsfrågorna.

Statsrådet Johansson sade att regeringen
har angivit riktlinjer för hur den
ser på principerna för en lösning. Det
förefaller mig som om man borde ha

kunnat vänta sig något klarare besked.
Men, herr talman, jag skall inte uppehålla
mig vid det. Huvudsaken är —
från eu synpunkt sett — alt statsrådet
Johansson själv har den känslan att
regeringen har en principiell ståndpunkt,
även om han endast i mindre
grad har redovisat den inför riksdagen
i dag. Det hade varit bättre att få veta
mera, men allra viktigast är att denna
ståndpunkt snabbt kommer till uttryck
i det praktiska arbetet.

.lag är naturligtvis glad över att statsrådet
Johansson säger att regeringen
kommer att eftersträva en samlande lösning.
Det bör väl en regering strängt taget
alltid göra i frågor av denna art,
men jag tror ändå att det kan ligga ett
inte ringa värde i denna statsrådets deklaration.
Jag tillåter mig emellertid
hemställa att regeringen inte låser sig
fast vid den ståndpunkt som utskottsmajoriteten
har intagit utan begagnar
den handlingsfrihet, som en regering
har beträffande arbetsformerna, för att
söka finna vägar till en samlande lösning.
Det är hög tid efter alla dessa år
att vi får en politik som bidrar till att
de allvarliga sociala olägenheterna på
bostadsområdet om inte snabbt försvinner
så dock i väsentlig mån avlägsnas.
Om den gemensamma önskan på alla
håll att nå ett sådant resultat kan det
inte råda någon som helst tvekan.

Herr STÅHL (fp):

Herr talman! Ytterligare en kommentar
utöver den, som herr Ohlin gjorde
i anslutning till inrikesministerns anförande,
är påkallad.

Jag tar fasta på det intresse som inrikesministerns
anförande andades. Jag
fäste mig emellertid vid att inrikesministern
fortfarande utgår ifrån att i
sommar kommer något delförslag att
framläggas, i höst något annat delförslag
och fram på vintern ytterligare
något. Jag vill framhålla att det farligaste
av allt är dröjsmål. Visserligen
har de bostadslösa vant sig vid att visa

100

Nr 25

Onsdagen den 19 maj 1965 fm.

Fortsatt giltighet av lagen om hyresreglering m. m., nt. m.

tålamod. De har fått vänta och vänta
och väntar ännu på bostäder. Men de
orkar inte vänta hur länge som helst
på ett tecken på en bestämd vilja från
dem som bär ansvaret, att nu skall nå*ot
göras. Jag tror verkligen att det på
detta område ligger fara i dröjsmål och
uttalar därför den förhoppningen, att
inrikesministern skall tänka även på
den sidan av saken.

Herr BENGTSON i Solna (h):

Herr talman! Först några ord i anledning
av inrikesministerns synpunkter på
de båda bifrågorna som gällde sanering.

Det är ofrånkomligen så, som statsrådet
säger, att saneringen kanske inte
alltid har gått så snabbt som den borde.
Men vad hyresregleringen bär åstadkommit
är att saneringen så att säga gått
ojämnt. Den har i vissa fall gått för
fort och i andra fall, där det av tekniska
och ekonomiska skäl är nödvändigt
att sanera, gått för sakta. Den har
inte kunnat planläggas och inte planenligt
genomföras.

Jag frågade statsrådet vad som i propositionens
skrivning menades med
»därmed jämförbara åtgärder». Jag
skall emellertid inte envisas med att få
svar på den frågan. Efter det utomordentligt
positiva anförande som statsrådet
hållit skall jag över huvud taget
inte ta upp den frågan. Jag vill endast
betyga att jag är glad över statsrådets
inställning.

Statsrådet sade att han vill försöka
få ett så brett underlag som möjligt för
ett bostadspolitiskt handlingsprogram.
Jag skulle endast vilja framföra en liten
»randanmärkning». Det kan mycket
väl tänkas att ett parti eller en grupp
människor vill ha en del av handlingsprogrammet
vidare utredd. Det är den
chansen man försitter genom att inte
tillsätta en parlamentarisk beredning,
som kanske inte skulle utreda så mycket
utan snarast försöka uppnå enighet
om vad som skall utredas.

Chefen för inrikesdepartementet, herr
statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! Jag kan förstå, herr
Bengtson i Solna, att det finns problem
som man vill ha närmare belysta. Från
respektive partiers sida håller man väl
emellertid ändå kontakt med dem som
ingår i utredningarna och får, om man
önskar få några speciella frågor undersökta,
detta gjort via de kanalerna. Det
är emellertid mycket möjligt att vi i departementsgruppen
även i det allmänna
översiktsarbete som nu pågår behöver
göra specialundersökningar. Jag kan
säga att vissa sådana redan på ett förberedande
stadium igångsatts, varvid
vissa principiella frågor övervägs i avvaktan
på resultatet av de utredningar
som pågår.

Till herr Ståhl vill jag säga att jag
delar hans uppfattning att vi måste
undvika dröjsmål. Vi bär ju, såsom
framgår av skrivningen i propositionen
och som också någon talare här har
sagt, försökt påskynda en del av de
pågående utredningarna. Jag tror att
det kan vara skäl att säga att vi exempelvis
har givit utredningen om bostadsförmedling
tilläggsdirektiv att undersöka
möjligheterna av en obligatorisk
bostadsförmedling i storstadsområdena.
Vi anser det vara utomordentligt angeläget
att vi så skyndsamt som möjligt
får fram resultatet av denna utredning.
Vi har efter kontakt med utredningen
fått den uppfattningen att utredningen
nu arbetar så, att förslag torde kunna
föreligga någon gång kring halvårsskiftet
redan i år.

Sedan blir nästa fråga om vi skall
vänta med beslut med anledning av
denna utrednings resultat, tills en rad
andra utredningar föreligger klara, eller
om vi med utgångspunkt från detta material
skall ta upp förhandlingar med
kommunerna i storstadsområdena —
till exempel i storstockholmsområdet —
om en gemensam bostadsförmedling,
byggd självfallet på helt andra antal
bostäder från kommunerna än dem man

Onsdagen den 19 mai 1905 fm.

Nr 25

101

Fortsatt giltighet

hittills har sysslat med. Det är mycket
möjligt att man här kan nå en överenskommelse
mellan kommunerna som kan
betecknas som ändamålsenlig och helt
tillfredsställande. Detta är enligt vår
mening så angeläget att det inte kan få
dröja. Därför tror vi, att det är riktigt
att vi nu får tillfälle från kanslihusets
sida att ta ställning till utredningsresultat
som framkommer för att vidta
åtgärder så skyndsamt som möjligt,
där detta kan ske utan att förslag behöver
framläggas till riksdagen. Skulle
vi vid sådana eventuella förhandlingar
med storstockholmskommunerna inte
komma till något resultat, så måste vi
underställa frågan riksdagens prövning
genom en eventuell proposition om obligatorisk
bostadsförmedling, ifall vi kommer
till att detta är angeläget.

.Tåg har därmed velat presentera en
speciell fråga av utomordentlig betydelse,
där en tidsförskjutning kan komma
att innebära så mycket. Vi skulle
val därmed kunna vara överens om att
vi försöker så långt möjligt klara en
del av problemen.

Beträffande ett annat område nämligen
inriktningen av bostadsbyggandet
mot storstadsområdena har jag inte anledning
att säga annat än att vi hälsade
med tillfredsställelse huvudparten av
folkpartiets riksdagsgrupps inställning i
denna fråga, framför allt i den principiella
frågan att man måste bygga där
bostadsbristen är störst. Det var ett
utomordentlig viktigt ställningstagande.

Vad beträffar det industrialiserade
bostadsbyggandet pågår en specialutredning
om detta. Det är mycket möjligt
att enbart denna utredningstillkomst
och dess nuvarande arbete leder
fram till praktiska resultat under hand.
Det byggs för närvarande skulle jag tro
ett tiotal fabriker för tillverkning av
byggnadselement — jag hade tillfälle
att i förra veckan se på en av dessa i
storstockholmsområdet, vilken jag tyckte
var mycket bra. .lag vill inte därmed
säga att det är just det resultat som man

av lagen om hyresreglering m. m., in. in.

slutgiltigt skall stanna för; vi gläder
oss åt att det också förekommer konkurrens
i fråga om metoder o. s. v. Det
är frågor som måste mogna fram under
hand och som man därför antagligen
inte kan lägga i en ny och stor utredningsorganisation
för att övervägas i
ett större sammanhang, där man skymtar
lösningen först lång tid framöver.
•lag tror att det är nödvändigt att man
följer en sådan handlingslinje, där man
försöker att undvika dröjsmål så långt
det går.

Detta är alltså de besked jag gärna
ville lämna till herr Ståhl.

Till herr Ohlin skulle jag vilja säga
att vi ju bär inte tvistar om något utan
endast diskuterar frågan om hur man
skall nå resultat så skyndsamt som möjligt.
Herr Ohlin ansåg att det radikala
greppet nu skulle bestå i den extraordinära
åtgärden att tillsätta en samlande
utredning ovanpå alla dem som vi nu
har. Jag skulle nog vilja säga att det
radikala grepp som kan framstå som
nödvändigt får vi försöka ta i samband
med att vi framlägger förslag till lösningar
av hela det problemkomplex som
vi arbetar med.

Jag'' tror inte att det går att göra en
direkt jämförelse mellan detta område
och försvarsfrågan. I försvarsfrågan har
man inte arbetat med specialutredningar
med parlamentarisk sammansättning
utan där har man direkt gått in i utredningen
och diskussioner för att söka nå
samförståndslösning på en gång.

Om det skulle visa sig att det blir
erforderligt med kontakter, innan man
från regeringens sida slutgiltigt presenterar
förslagen på nu ifrågavarande område,
får vi väl i det sammanhanget
överväga i vilken form dessa kontakter
skall tas. Jag tror att man efter de besked
vi har lämnat, nämligen att vi —
i linje med huvudtankegången att det
är nödvändigt med ett samlat grepp —
tillsatt eu arbetsgrupp i detta syfte och
att vi siktar till att så skyndsamt som
möjligt komma fram till ett resultat,

102

Nr 25

Onsdagen den 19 maj 1965 fm.

Fortsatt giltighet av lagen om hyresreglering m. m„ m. m.

får ta ställning till detta när som jag
sade i mitt första anförande, vårt förslag
till lösningar presenteras.

Herr GREBÄCK (ep):

Herr talman! Beträffande denna fråga,
i vars behandling jag har deltagit
i utskottet, har man under hand frågat
varför centern inte kunde ansluta sig
till den reservation som avgivits av
herr Alexanderson in. fl. och som bl. a.
innehåller en anhållan om en parlamentarisk
beredning. Jag motiverade vårt
ställningstagande ganska utförligt i utskottet
och skall nu göra det på nytt
här i kammaren.

Först och främst har jag personligen
den uppfattningen, att dylika speciella
beredningar endast skall tillgripas när
utomordentliga förhållanden är för
handen och jag tycker inte sådana föreligger
under denna punkt hur allvarlig
frågan än är. Det skulle nämligen
innebära att man berövar riksdagen
dess suveräna inflytande över handläggningen
av en fråga som denna, eftersom
riksdagen mer eller mindre
skulle bli bunden av det ställningstagande
som en dylik parlamentarisk beredning
kommer fram till.

Den ursprungliga motionen gick så
pass långt, om jag inte missuppfattade
den, att man tänkt sig att beredningen
skulle vara placerad i kanslihuset och
där samarbeta med expertgruppen.
Detta måste innebära att oppositionen
skulle vara med och skriva regeringens
propositioner, vilket jag tycker är helt
orimligt.

Reservationen sträcker sig väl inte
fullt lika långt i detta fall men när det
gäller den praktiska handläggningen av
en sådan fråga kan jag inte förstå, att
denna handläggning på något sätt
skulle kunna göra det möjligt för riksdagen
att så snart som möjligt kunna
fatta beslut i frågan. Det uppgavs nämligen
under utskottsbehandlingen, jag
tror det var sekreteraren som lämnade
den upplysningen, att det var sexton

olika utredningar som sysslade med
frågor rörande bostadspolitiken, och då
var han ändå inte övertygad om att
han hade fått med alla. Man må ha vilken
uppfattning som helst om det lyckliga
i att så många utredningar skall
vara sysselsatta inom ett och samma
område — för min del tror jag att det
hade varit bättre att frågorna samlats
ihop, så att utredningarnas antal blivit
mindre. Låt oss emellertid anta att vi
fick en beredning, dit alla överväganden
och resultat från de 16 olika utredningarna
skulle slussas in för en samordning,
när skulle då en sådan beredning
kunna bli klar med sitt ställningstagande?
Såvitt jag förstår måste det
dröja mycket länge.

De olika utredningarna bör i stället
påskynda sitt arbete, så att deras förslag
kommer in till kanslihuset där expertgruppen
kan ta hand om dem. Sedan
far det i vederbörlig ordning framläggas
proposition till riksdagen. Jag
tror att detta är den snabbaste vägen
att få frågorna under behandling.

Samtidigt är detta över huvud taget
den rätta gången av ärendet. Riksdagen
bör endast i utomordentliga situationer
anhålla om att bli satt ur funktion
på det sätt som reservanternas förslag
enligt min mening innebär. Därför kan
vi inte på vårt håll godta förslaget, hur
allvarligt problemet än är.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets förslag.

Härmed var överläggningen slutad.

Punkterna .4 och B 1—B ,‘i

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten B i

Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till reservationen
I); och fann herr förste vice
talmannen den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Herr

Onsdagen den 19 maj 1965 fm. Nr 25 16.1

Fortsatt giltighet av lagen om hyresreglering m. m., m. m.

Nej;

Bengtson i Solna begärde emellertid votering,
i anledning varav efter given
varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
tredje lagutskottets hemställan i punkten
B 4) i utskottets utlåtande nr 26,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
I) av herrar Lidgard och
Bengtson i Solna.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr förste vice talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen.
Herr Bengtson i Solna begärde
emellertid rösträkning, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 182 ja och 31
nej, varjämte 3 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Punkten B 5

Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till reservationen
II); och fann herr förste vice
talmannen den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Herr
Bengtson i Solna begärde emellertid votering,
i anledning varav efter given
varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
tredje lagutskottets hemställan i punkten
B 5) i utskottets utlåtande nr 26,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Vinner Nej, liar kammaren bifallit reservationen
II) av herrar Lidgard och
Bengtson i Solna.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr förste vice talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av
kammarens ledamöter ha röstat för japropositionen.
Herr Bengtson i Solna
begärde emellertid rösträkning, varför
votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgavs 180 ja och
31 nej, varjämte 5 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Punkten B 11

Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till reservationen
III); och fann herr förste vice
talmannen den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Herr Nyberg
begärde emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes och
godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
tredje lagutskottets hemställan i punkten
B 6) i utskottets utlåtande nr 26,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
III) av herr Alexanderson
in. fl.

104

Nr 25

Onsdagen den 19 maj 19(55 fm.

Grundläggande bestämmelser om statstjänstemännens rättsställning samt reform

de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt m. m.

kammarens ledamöter ha röstat för japropositionen.
Herr Nyberg begärde
emellertid rösträkning, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 139 ja och 75 nej,
varjämte 2 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

§ 9

Grundläggande bestämmelser om statstjänstemännens
rättsställning samt reform
av de offentliga tjänstemännens
förhandlingsrätt m. m.

Föredrogs i ett sammanhang

konstitutionsutskottets memorial nr
29, med uppgift på vissa vilande förslag
till ändringar i grundlagarna; samt

sammansatt konstitutions- och andra
lagutskotts utlåtande nr 1, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition angående
reform av de offentliga tjänstemännens
förhandlingsrätt m. m. jämte i ämnet
väckta motioner.

Konstitutionsutskottets memorial nr 29

Till grundlagsenlig behandling hade
utskottet för riksdagen anmält två vid
1964 års riksdag jämlikt 64 § riksdagsordningen
som vilande antagna ändringar
i rikets grundlagar, avseende

1) ändrad lydelse av §§ 35 och 36 regeringsformen,
innebärande bl. a. att,
såvitt gällde andra statstjänstemän än
domare, grundläggande bestämmelser
om deras rättsställning överfördes från
regeringsformen till annan lag, stiftad
av Kungl. Maj.-t och riksdagen gemensamt
efter lagrådets hörande; samt

2) ändrad lydelse av § 38 riksdagsordningen,
innebärande att beredningen
av ifrågavarande lagärenden inom riksdagen
skulle tillkomma konstitutionsutskottet.

Sammansatt konstitutions- och andra
lagutskotts utlåtande nr 1

Genom en den 12 mars 1965 dagtecknad
proposition, nr 60, hade Kungl.
Maj.t, under åberopande av propositionen
bilagda i statsrådet och lagrådet
förda protokoll, föreslagit riksdagen att,
under förutsättning av slutligt godkännande
av det av 1964 års riksdag såsom
vilande antagna förslaget till ändrad lydelse
av 35 och 36 §§ regeringsformen,
antaga vid propositionen fogade förslag
till

1) statstjänstemannalag,

2) lag om tjänstemän hos kommuner
in. fl. (kommunaltjänstemannalag),

3) lag om inskränkning i rätten att
föra talan mot offentlig arbetsgivares
beslut,

4) lag angående ändring i lagen den
11 september 1936 (nr 506) om förenings-
och förhandlingsrätt,

5) lag angående ändrad lydelse av 1 §
lagen den 28 maj 1920 (nr 245) om medling
i arbetstvister,

6) lag angående upphävande av lagen
den 17 maj 1940 (nr 331) om förhandlingsrätt
för kommunala tjänstemän,

7) lag om ändring i brottsbalken,

8) lag angående ändring i lagen den
22 juni 1928 (nr 254) om arbetsdomstol,

9) lag angående ändring i lagen den
20 maj 1955 (nr 261) om avstängning av
domare,

10) lag angående ändrad lydelse av
4 § lagen den 30 juni 1948 (nr 449) om
disciplinstraff för krigsmän,

11) lag angående ändrad lydelse av
1 § lagen den 17 maj 1963 (nr 114) om
semester.

Propositionen hade, såvitt den anginge
förslaget till statstjänstemannalag,
hänvisats till konstitutionsutskottet och
i övrigt till lagutskott. Sistnämnda del av
propositionen hade tilldelats andra lagutskottet.
Genom överenskommelse mellan
konstitutionsutskottet och andra lagutskottet
hade propositionen hänskju -

Onsdagen den 19 maj 1965 fm.

Nr 25

105

(irundläggandc bestämmelser om statstjänstemannens rättsställning samt reform av

de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt m. m.

lits till sammansatt konstitutions- och
andra lagutskott.

Beträffande propositionens huvudsakliga
innehåll anfördes följande.

1 propositionen föreslås, att statens
och kommunernas tjänstemän får förhandlingsrätt
enligt i princip samma
regler som gäller för andra arbetstagare.
Lön och övriga ekonomiska villkor skall
enligt förslaget kunna regleras i kollektivavtal.
Förslaget innebär vidare, att
lockout och strejk erkännes som tillåtna
stridsmedel i intressetvist mellan stat
eller kommun, å ena, samt tjänstemannaorganisation,
å andra sidan.

Förslag framlägges om en statstjänstemannalag
innehållande grundläggande
bestämmelser om statstjänstemännens
rättsställning samt om en kommunaltjänstemannalag
med vissa bestämmelser
om kommunaltjänstemännens ställning
i arbetsrättsligt hänseende.

Till det sammansatta utskottet hade
därjämte hänskjutits

dels följande i anledning av propositionen
väckta motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna nr 716
i första kammaren av fru Hultell in. fl.
och nr 842 i andra kammaren av fru
Xettelbrandt m. fl.,

2) de likalydande motionerna nr 717
i första kammaren av herrar Kållqvist
och Dahlén samt nr 841 i andra kammaren
av herr Hamrin i Kalmar in. fl.,

3) de likalydande motionerna nr 718
i första kammaren av herr Lidgard in. fl.
och nr 839 i andra kammaren av herr
Björkman in. fl.,

4) de likalydande motionerna nr 719
i första kammaren av herr Åkerlund
och nr 840 i andra kammaren av herr
Curlshamre in. fl.,

5) motionen nr 838 i andra kammaren
av herrar Larsson i Norderön och Johansson
i Dockered,

dels ock följande vid riksdagens början
väckta motioner, nämligen

6) de likalydande motionerna nr 228
i första kammaren av herrar Hilding
4’" — Andra kammarens protokoll 196.~>.

och Svanström samt nr 295 i andra kammaren
av herrar Ullsten och Mundebo
angående arbetsdomstolens sammansättning,

7) de likalydande motionerna nr 601
i första kammaren av herr Alexanderson
in. fl. och nr 424 i andra kammaren
av fru Gärde Widemar angående .statstjänstemännens
oavsättlighet in. in.

I motionerna 1: 710 och II: 842 hade
hemställts,

»A) att riksdagen måtte antaga lagförslagen
med följande ändringar:

1) kommunaltjänstemannalagen 2 §:

Avtal må ej träffas om tjänstemans

åligganden i tjänsten.

Avtal må ej heller träffas om sådana
i lag eller annan allmän författning reglerade
anställningsförhållanden, som
angå

a) tjänstetillsättning, disciplinär bestraffning
eller anställnings upphörande; b)

tjänsters inrättande och uppförande
på ordinarie och icke-ordinarie stat,
indragning och förändring av tjänster
eller tjänsteorganisationens utformning
i övrigt;

c) myndighets arbetsuppgifter, ledningen
och fördelningen av arbetet
inom myndigheten samt rätt till annan
ledighet än semester.

Har avtal träffats i strid mot vad i
denna paragraf stadgas, är avtalet i sådan
del utan verkan.

2) kommunaltjänstemannalagen 3 §:

Vid konflikt om sådant anställnings eller

arbetsvillkor för i denna lag avsedd
tjänsteman, som må bestämmas genom
avtal, må lockout, strejk, blockad,
bojkott eller annan därmed jämförlig
stridsåtgärd vidtagas, om annat ej följer
av lag eller avtal.

Tjänsteman må deltaga i stridsåtgärd
endast efter beslut av arbetstagarförening
som han tillhör.

Arbetstagarförening må ej anordna
eller eljest föranleda stridsåtgärd, som
enligt första stycket icke är tillåten, ej
Jr 25

106

Nr 25

Onsdagen den 19 maj 1965 fm.

Grundläggande bestämmelser om statstjänstemännens rättsställning samt reform av

de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt m. m.

heller genom lämnande av understöd
eller på annat sätt medverka vid otillåten
stridsåtgärd som medlem i föreningen
vidtagit. Arbetstagarförening är även
skyldig att söka hindra sina medlemmar
att vidtaga otillåten stridsåtgärd eller
att, om sådant redan vidtagits, söka förmå
dem att häva den.

Om skyldighet att lämna underrättelse
angående arbetsinställelse gälla .särskilda
bestämmelser.

B) att riksdagen måtte vidtaga motsvarande
ändringar i statstjänstemannalagen
i fråga om arbetstidens förläggning
samt rätten till konfliktåtgärder;

C) att riksdagen måtte uttala betydelsen
av en reell överläggningsrätt i frågor,
varom avtal ej må träffas.»

1 motionerna 1: 717 och II: 8bl hade
hemställts,

»I. att riksdagen vid behandlingen av
proposition nr 60 angående de offentliga
tjänstemännens förhandlingsrätt m. m.
måtte besluta

a) att avtal må kunna slutas om arbetstidens
förläggning och rätt till annan
ledighet än semester,

b) att arbetstagarorganisation skall
äga lagfäst rätt att påkalla överläggning
i frågor varom avtal icke må slutas samt
att myndighets beslut i sådan fråga, därest
organisation begärt överläggning,
icke må fattas förrän överläggning ägt
rum,

c) att jämväl oorganiserad tjänsteman
må ha rätt att deltaga i strejk beslutad
av arbetstagarorganisation,

d) att övergångsbestämmelse, innebärande
att vid lagens ikraftträdande
anställd tjänsteman genom anmälan må
ställa sig utanför kollektiva stridsåtgärder
samt att för hans del skall tillämpas
de vid lagens ikraftträdande gällande
avlönings- och pensionsbestämmelsema,
införes;

II. att vederbörande utskott får i uppdrag
att utarbeta härför erforderlig författningstext.
»

I motionerna I: 718 och II: 839 hade
hemställts,

»1) att i statstjänstemannalagen 3 §
2 st. b) orden »arbetstidens förläggning
eller rätt till annan ledighet än semester»
utgår; samt

2) att kommunaltjänstemannalagen
2 § erhåller följande lydelse:

»I anställningsförhållande varå denna
lag är tillämplig gäller vad som är bestämt
i avtal.

Avtal må ej träffas om tjänstemans
åligganden i tjänsten.

Avtal må ej heller träffas om sådana
i lag eller annan allmän författning reglerade
anställningsförhållanden, som angå a)

inrättande eller indragning av
tjänst eller tjänsteorganisationens utformning
i övrigt;

b) myndighets eller inrättnings arbetsuppgifter
samt ledningen och fördelningen
av arbetet inom myndigheten
eller inrättningen;

c) tjänstetillsättning, disciplinär bestraffning
eller anställnings upphörande.

Har avtal träffats i strid mot bestämmelserna
i andra och tredje styckena,
är avtalet i denna del utan verkan.»

I motionerna I: 719 och II: 840 hade
bl. a. hemställts, att riksdagen måtte besluta att

i skrivelse till Kungl. Maj:t begära
omedelbar, allsidig och förutsättningslös
utredning av innebörden i och eventuellt
behövlig reformering av tjänstemannaansvaret;
samt

att i § 15 andra stycket i den föreslagna
statstjänstemannalagen orden »som
han tillhör» måtte utgå.

I motionerna 1: 601 och II: 424 hade
hemställts, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte anhålla om en utredning
enligt i motionerna angivna riktlinjer
om garantier för oavsättlighetsprincipens
tillämpning i samband med
inrättande av nya tjänster.

Onsdagen den 19 maj 19(i5 fm.

Nr 25

107

Grundläggande bestämmelser om statstjänstemännens rättsställning samt reform av

de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt m. m.

Utskottet hemställde,

A. att riksdagen, under förutsättning
av slutligt godkännande av det av 1964
års riksdag såsom vilande antagna förslaget
till ändrad lydelse av 35 och 36 §§
regeringsformen,

med bifall till följande motioner, nämligen 1)

motionerna I: 716 och 11:842, i vad
de gällde avtal om arbetstidens förläggning
beträffande statstjänstemän,

2) motionerna I: 717 och II: 841, i vad
de gällde avtal om arbetstidens förlägg -

ning och rätt till annan ledighet än semester
beträffande statstjänstemän, samt

3) motionerna I: 718 och II: 839 i motsvarande
delar,

samt med avslag å motionerna 1:717
och II: 841, i vad de gällde lagfäst överläggningsrätt
för statstjänstemän,

måtte — med förklaring att riksdagen
funnit viss ändring böra vidtagas i det
genom förevarande proposition, nr 60,
framlagda förslaget till 3 § statstjänstemannalagen
— för sin del antaga nämnda
förslag med den ändring att lagrummet
erhölle följande som utskottets förslag
betecknade lydelse:

(Kungl. Maj:ts förslag)

I anställningsförhållande---— —

Avtal må ej träffas om

a) inrättande eller indragning av
tjänst eller tjänsteorganisationens utformning
i övrigt;

b) myndighets arbetsuppgifter, ledningen
och fördelningen av arbetet
inom myndigheten, arbetstidens förläggning
eller rätt till annan ledighet
än semester;

c) anställnings- eller arbetsvillkor
som regleras i denna lag eller i författning
vartill lagen hänvisar eller enligt
Lagen tillhör Konungens, riksdagens
eller myndighets beslutanderätt.

Har avtal-----------— u

i Utskottets förslag)

§.

--i avtal.

Avtal må ej träffas om

a) inrättande eller indragning av
tjänst eller tjänsteorganisationens utformning
i övrigt;

b) myndighets arbetsuppgifter eller
ledningen och fördelningen av arbetet
inom myndigheten;

c) anställnings- eller arbetsvillkor
som regleras i denna lag eller i författning
vartill lagen hänvisar eller enligt
lagen tillhör Konungens, riksdagens
eller myndighets beslutanderätt.

verkan.

B. att riksdagen, under samma förutsättning
som under A.,

med bifall till följande motioner, nämligen 1)

motionerna 1:716 och 11:842, i
vad de gällde avtal om arbetstidens förläggning
beträffande kommunaltjänstemän,

2) motionerna 1:717 och 11:841, i
vad de gällde avtal om arbetstidens förläggning
och rätt till annan ledighet än
.semester beträffande kommunaltjänstemän,
samt

3) motionerna 1:718 och 11:839 i
motsvarande delar,

samt med avslag å följande motioner,
nämligen

1) motionerna 1:716 och 11:842, i
vad de gällde förslaget till 2 § kommunaltjänstemannalagen
med undantag
för frågan om avtal om arbetstidens förläggning,

2) motionerna 1:717 och 11:841, i
vad de gällde lagfäst överläggningsrätt
för kommunaltjänstemän, samt

3) motionerna 1:718 och 11:839, i
vad de gällde den icke reglerade kommunala
förvaltningen,

måtte — med förklaring att riksdagen
funnit viss ändring böra vidtagas i det

108

Nr 25

Onsdagen den 19 maj 1965 fm.

Grundläggande bestämmelser om statstjänstemännens rättsställning samt reform av

de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt m. m.

genom förevarande proposition fram- da förslag med den ändring att laglagda
förslaget till 2 § kommunaltjänste- rummet erhölle följande såsom nskottets
mannalagen — för sin del antaga nämn- förslag betecknade lydelse:

(Kungl. Maj:ts förslag)

2 §.

(Utskottets förslag)

I anställningsförhållande------

Avtal må ej träffas om

a) inrättande eller indragning av
tjänst eller tjänsteorganisationens utformning
i övrigt;

b) myndighets eller inrättnings arbetsuppgifter,
ledningen och fördelningen
av arbetet inom myndigheten
eller inrättningen, arbetstidens förläggning
eller rätt till annan ledighet ån
semester;

c) anställningsvillkor som regleras
i lag eller annan författning och angår
tjänstetillsättning, disciplinär bestraffning
eller anställnings upphörande.

Har avtal-----------i

--i avtal.

Avtal må ej träffas om

a) inrättande eller indragning av
tjänst eller tjänsteorganisationens utformning
i övrigt;

b) myndighets eller inrättnings arbetsuppgifter
eller ledningen och fördelningen
av arbetet inom myndigheten
eller inrättningen;

c) anställningsvillkor som regleras
i lag eller annan författning och angår
tjänstetillsättning, disciplinär bestraffning
eller anställnings upphörande.

:an verkan.

C. att riksdagen, under samma förutsättning
som under A., med avslag å
motionerna I: 716 och II: 842, i vad de
gällde frågan om tillåtliga konfliktåtgärder,
måtte bifalla förevarande proposition
i vad den avsåge 15 § första
stycket förslaget till statstjänstemannalag
och 3 § första stycket förslaget till
kommunaltjänstemannalag;

D. att riksdagen, under samma förutsättning
som under A.,

i anledning av följande motioner,
nämligen

1) motionerna 1:717 och 11:841, i
vad de gällde oorganiserades strejkrätt,
samt

2) motionerna 1:719 och 11:840 i
motsvarande delar,

samt med avslag å motionerna 1: 716
och II: 842, i vad de gällde förslaget till
3 § andra stycket kommunaltjänstemannalagen,

måtte — med förklaring att riksdagen
funnit vissa ändringar böra vidtagas i
de genom förevarande proposition framlagda
förslagen till 15 och 16 §§ statstjänstemannalagen
och 3 och 4 §§ kommunaltjänstemannalagen
samt till änd -

ring i 20 kap. 4 § brottsbalken — för
sin del antaga nämnda förslag i vad de
icke omfattades av utskottets hemställan
under C. med den ändring att lagrummen
erhölle i utskottets hemställan
angiven lydelse;

E. att riksdagen, under samma förutsättning
som under A., med avslag å
motionen II: 838, måtte bifalla förevarande
proposition i vad nu gällde 18 §
förslaget till statstjänstemannalag;

F. att riksdagen, under samma förutsättning
som under A., måtte bifalla
förevarande proposition i vad den avsåge
förslagen till statstjänstemannalag
och kommunaltjänstemannalag, i den
mån de icke omfattades av utskottets
hemställan ovan, med undantag för förslagen
till övergångsbestämmelser;

G. att riksdagen, under samma förutsättning
som under A., med avslag å
motionerna I: 717 och II: 841, i vad de
gällde möjlighet till undantagande från
den nya lagstiftningen, måtte bifalla
förevarande proposition i vad den avsåge
förslagen till övergångsbestämmelser
till statstjänstemannalagen och kommunaltjänstemannalagen; -

Onsdagen den 19 maj 1905 fm.

Nr 25

109

(grundläggande bestämmelser om statstjänstemannens rättsställning samt reform av

de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt m. ni.

H. att riksdagen, under samma förutsättning
som under A., med avslag å
motionerna 1: 228 och II: 295, i vad däri
yrkades lagändring, måtte bifalla det
genom förevarande proposition framlagda
förslaget till ändring i lagen om
arbetsdomstol;

I. att riksdagen, under samma förutsättning
som under A,, med avslag å
motionerna I: 719 och II: 840, i vad de
gällde yrkandet om beredskapslagstiftning,
måtte bifalla förevarande proposition
i vad den icke omfattades av utskottets
hemställan ovan;

.1. att riksdagen, i anledning av det
genom förevarande proposition framlagda
förslaget till 33 § statstjänstemannalagen,
måtte i skrivelse till Kungl.
Maj :t såsom sin mening giva Kungl.
Maj :t till känna vad utskottet anfört om
disponibilitetsinstitutet;

K. att riksdagen, i anledning av motionerna
1:601 och 11:424, mätte i
.skrivelse till Kungl. Maj:t som sin mening
giva Kungl. Maj:t till känna vad
utskottet anfört rörande statstjänstemans
oavsättlighet;

L. att riksdagen, i anledning av motionerna
I: 719 och II: 840, i vad de
gällde tjänstemannaansvaret, måtte i
skrivelse till Kungl. Maj:t såsom sin
mening giva Kungl. Maj:t till känna vad
utskottet anfört om behovet av utredning
rörade ämbetsansvaret;

M. att motionerna 1:228 och 11:295.
i vad de gällde yrkandet om utredning
rörande arbetsdomstolens sammansättning,
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd; samt

N. att följande motioner, nämligen

1) motionerna 1:601 och 11:424,

2) motionerna 1:716 och 11:842,

3) motionerna I: 717 och II: 841
samt

4) motionerna 1:719 och 11:840,

i den mån de icke kunde anses besvarade
genom vad utskottet ovan hemställt,
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Reservation hade avgivits vid utskottets
hemställan under A. och B.

av herrar Strand, Darnström, Dahl,
fru Ekendahl samt herrar Nilsson i Östersund,
Fredriksson och Henningsson,
vilka ansett, att utskottet bort hemställa,

A. att riksdagen, under förutsättning
av slutligt godkännande av det av 1964
års riksdag såsom vilande antagna förslaget
till ändrad lydelse av 35 och
36 §§ regeringsformen, med avslag å
följande motioner, nämligen

1) motionerna 1:716 och 11:842, i
vad de gällde avtal om arbetstidens förläggning
beträffande statstjänstemän,

2) motionerna 1:717 och 11:841, i
vad de gällde avtal om arbetstidens förläggning
och rätt till annan ledighet än
semester samt lagfäst överläggningsrätt,
allt beträffande statstjänstemän, samt

3) motionerna 1:718 och 11:839, i
vad de gällde avtal om arbetstidens förläggning
och rätt till annan ledighet än
semester beträffande statstjänstemän,

måtte bifalla förevarande proposition,
nr 60, i vad den avsåge 3 § förslaget
till statstjänstemannalag;

B. att riksdagen, under samma förutsättning
som under A., med avslag å
följande motioner, nämligen

1) motionerna 1:716 och 11:842, i
vad de gällde förslaget till 2 § konununaltjänstemannalagen
med undantag för
frågan om avtal om rätt till annan ledighet
än semester,

2) motionerna 1:717 och 11:841, i
vad de gällde avtal om arbetstidens förläggning
och rätt till annan ledighet än
semester samt lagfäst överläggningsrätt,
allt beträffande kommunaltjänstemän,
samt

3) motionerna 1:718 och 11:839, i
vad de gällde den icke reglerade kommunala
förvaltningen samt avtal om arbetstidens
förläggning och rätt till annan
ledighet än semester beträffande
kommunaltjänstemän,

måtte bifalla förevarande proposition

Ilo Nr 25 Onsdagen den 19 maj 1965 fm.

Grundläggande bestämmelser om statstjänstemännens rättsställning samt reform av
de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt m. m.

i vad den avsåge 2 § förslaget till kommunaltjänstemannalag.

Särskilda yttranden hade avgivits

1) i anslutning till utskottets hemställan
under H. av herrar Källqvist,
Hernelius, Thorsten Larsson, Erik Filip
Petersson, Boo, Edlund och \Verbro;

2) i anslutning till utskottets hemställan
under I. av herrar Källqvist, Hernelius
och Edlund.

Vad utskotten hemställt föredrogs;
och anförde därvid:

Herr HENNINGSSON (s):

Herr talman! I det förslag till ändrade
grundlagar som förelädes 1964 års
riksdag var det inte riktigt klart hur
det skulle bli med statstjänstemännens
rättsställning. Sedan den frågan nu har
klarnat i betydande grad har vi funnit
det angeläget att inte belasta grundlagen
med den paragraf som handlar om
den saken. Jag yrkar därför bifall till
det förslag som rör §§ 35 och 36 regeringsformen
men avslag på det föreslagna
tillägget i § 38 i riksdagsordningen.

Detta är ingenting som medför någon
större omvälvning — om någon till
äventyrs skulle ha trott det. Den enda
skillnaden är att vi i fortsättningen inte
vid varje tillfälle då ändring begäres i
tjänstemannalagen behöver tillsätta ett
speciellt sammansatt konstitutions- och
andra lagutskott. Det anser vi vara en
onödig omgång, och vi vill därför inte
vara med om att föreliggande förslag
genomföres. Vi tycker att det räcker
med att andra lagutskottet, som i övrigt
behandlar avtalsfrågorna, i första
hand får ägna sig åt dessa problem. Om
eu fråga som berör grundlagarna uppkommer,
är det ingenting som hindrar
att vi för det speciella tillfället skapar
ett sammansatt utskott, om detta anses
befogat. I övrigt nöjer jag mig med det
yrkande som jag här redan ställt.

Vad sammansatta konstitutions- och
andra lagutskottets utlåtande nr 1 be -

träffar skall jag inte uppta kammarens
tid med att gå in på det. Andra talare
kommer att göra det senare. Jag ber
endast, herr talman, att få yrka bifall
till den under punkterna A och B i utskottsutlåtandet
fogade reservationen.

Herr talmannen återtog ledningen av
förhandlingarna.

Herr MAGNUSSON i Tumhult (h):

Herr talman! Detta ärende är en gammal
bekant, som det inte finns anledning
att nu säga många ord om. Jag vill
bara erinra om att föreliggande förslag
behandlades av 1964 års riksdag och
då antogs som vilande grundlagsändring
i enlighet med särskild föreskrift
i riksdagsordningen. Konstitutionsutskottets
utlåtande var för övrigt enhälligt.
I år gör utskottet en anmälan till
riksdagen, och därmed är förslaget färdigt
för slutbehandling.

Nu har emellertid herr Henningsson
yrkat sådan ändring i förslaget om ändrad
lydelse av § 38 riksdagsordningen,
att föreskriften om statstjänstemännens
rättsställning utgår, och det föreliggande
förslag skulle alltså förkastas. Såvitt
jag kunnat finna, har det emellertid
sedan förra året inte inträffat något
särskilt som motiverar att denna
föreskrift nu skulle utgå, och inte heller
har det anförts några bärande skäl
för att förslaget skulle stjälpas eller
förhalas.

Herr talman! Med det anförda ber
jag att få yrka bifall till konstitutionsutskottets
hemställan oförändrad.

Herr LARSSON i Luttra (ep):

Herr talman! Jag skall bara säga
några ord om konstitutionsutskottets
memorial nr 29.

Med den utformning som stats- och
kommunaltjänstemannalagarna nu har
fått är det inte ändamålsenligt att i
grundlagen föreskriva att frågor rörande
statstjänstemännens rättsställning

Onsdagen den 19 maj 1905 fm.

Nr 25

111

Crundläggande bestämmelser om statstjänstemannens rättsställning samt reform av

de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt m. m.

skall behandlas av konstitutionsutskottet.
.lag ber därför att få instämma i
det yrkande som herr Henningsson tidigare
här stiillt.

Fru EKENDAHL (s):

Herr talman! Jag vill här knyta an
några synpunkter till sammansatta konstitutions-
och andra lagutskottets utlåtande
nr 1.

Efter ett utredningsarbete som med
vissa avbrott har sträckt sig över 15 år
står nu frågan om de offentliga tjänstemännens
förhandlingsrätt inför sin lösning.
Enligt det förslag som föreligger
kommer de offentliga tjänstemännen
hädanefter att vid avtalsförhandlingarna
kunna uppträda som med arbetsgivaren
likaberättigad part och får även möjligheter
att tillgripa stridsåtgärder, vilket
är ett nödvändigt komplement till
förhandlingsrätten, om denna inte skall
framstå som enbart illusorisk.

Civilministern redovisar i propositionen
att representanter för parterna har
deltagit i utredningsarbetet, och man
kan väl säga att den lösning som man
kommit fram till och som redovisas i
proposition nr 60 i allt väsentligt kan
betecknas som en förhandlingsuppgörelse.
Den har nåtts efter ett utredningsarbete,
i vilket parterna på båda sidor
tagit synnerligen aktiv del. Det borde
ju vara en garanti för att det system man
enats om skall fungera på ett tillfredsställande
sätt.

I propositionen redovisas också att
huvudavtal har träffats mellan å ena
sidan staten och å andra sidan vederbörande
arbetstagarorganisationer,
d. v. s. Statstjänarkartellen, TCO, SACO
och Statstjänstemännens riksförbund,
samt på det kommunala området mellan
kommunförbunden å ena sidan och vederbörande
arbetstagarorganisationer å
andra sidan. Man kan väl säga att dessa
avtal tillkommit efter modell av det avtal
som finns på den privata arbetsmarknaden,
det s. k. saltsjöbadsavtalet.

När nu arbetsmarknadsnämnden —

som den heter på det privata området
— för en motsvarighet inom den statliga
och kommunala sektorn, ligger säkerligen
det största värdet i att parterna
på dessa områden mera direkt
ålägges en starkare förpliktelse att i allvarliga
konfliktsituationer söka nå fram
till fredliga lösningar.

Propositionen tillstyrkes i nästan alla
delar av ett enhälligt utskott. Annat var
väl heller inte att vänta, herr talman, efter
den grundliga behandling som präglat
arbetet i denna viktiga fråga. Jag
vill ännu eu gång understryka värdet
av att parterna har tagit så aktiv del i
utredningsarbetet.

Alla, som är vana att delta i förhandlingsarbete
och så småningom därvid
enas om en produkt, vet att resultatet
måste bli en kompromiss. Inte heller i
nu förevarande fall har parterna fått gehör
för alla sina krav, men att produkten
ändå kan ha ett mycket stort värde
tror jag man vågar påstå.

Men hur bra ett arbete än görs och
hur grundligt ett förslag än är genomarbetat
finns det alltid någon eller några
som tycker att det kunde göras ännu
bättre. Det har därför också väckts en
del motioner som yrkar på ändringar
av olika slag. Jag skall, herr talman, gå
in på det avsnitt — det enda förresten
— där det föreligger en reservation.
Det gäller 3 § statstjänstemannalagen
och 2 § i kommunaltjänstemannalagen
där det sägs: »I anställningsförhållandena
varå denna lag är tillämplig gäller
vad som är bestämt i avtal.» Så följer
en uppräkning av frågor beträffande
vilka avtal ej må träffas. Jag skall inte
ta upp tiden med att läsa upp hela paragrafen
utan skall nämna att med stöd
av motionsyrkanden har majoriteten i
utskottet bestämt sig för att så att säga
lyfta bort orden »arbetstidens förläggning
eller rätt till annan ledighet än
semester» från denna paragraf. Man vill
alltså att det skall få träffas avtal om
dessa frågor.

Reservanterna, till vilka jag hör, har

112

Nr 25

Onsdagen den 19 maj 1965 fm.

Grundläggande bestämmelser om statstjänstemännens rättsställning samt reform av

de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt m. m.

i detta avsnitt bitriitt propositionen och
hänvisar bl. a. till att arbetsgivarna på
den privata arbetsmarknaden inte sällan
förbehållit sig bestämmanderätten
i frågor om arbetstidens förläggning.
Under diskussionen har det skymtat
fram att man tror att man inte skulle få
förhandla om arbetstidens längd. Det
är inte fråga om det — arbetstidens
längd har man rätt att förhandla om —
utan det är fråga om förläggningen av
arbetstiden. Det är väl alldeles riktigt
som anföres i propositionen -— och vilket
reservanterna har biträtt — att arbetsgivarna
på den privata arbetsmarknaden
i stor utsträckning förbehållit sig
rätten att själva besluta om arbetstidens
förläggning. Reservanterna pekar på —
liksom civilministern i propositionen —
hur stora svårigheter det kan vara att
avtalsfästa en arbetstid på exempelvis
sådana områden som sjukvården, socialvården,
kommunikationerna och försvaret.
Det är, anser vi, nödvändigt att arbetsgivarna
där har det slutliga avgörandet.

Arbetstagarorganisationerna har i sina
remissvar sagt, att i princip bör denna
fråga om arbetstidens förläggning
hänföras till avtalsområdet. Statstjänarkartellen
framhåller dock i sitt remissvar
— jag citerar ur sammandraget på
s. 141 i propositionen — »att det inom
sådana områden, där tjänstgörings- och
turlistor förekommer, kan vara nödvändigt
för upprätthållandet av driften
att myndigheten har det slutliga avgörandet».

Jag skall bara citera detta, men andra
arbetstagarorganisationer har som sagt
anfört att det borde ges tillfälle att förhandla
om dessa frågor. De har inte
i likhet med statstjänarkartellen sagt
att det kan finnas områden där det blir
mycket svårt för att inte säga omöjligt
att fastställa arbetstiden i ett avtal.

Propositionen och därmed reservationen
innebär inte att de anställda kommer
att vara helt utan inflytande på ar -

betstidens förläggning och annan ledighet
än semester — det som enligt utskottsmajoritetens
önskan skall göras
till föremål för förhandlingar. Nej, herr
talman, jag tror att de starka organisationer,
som numera finns också på
tjänstemannaområdet, kommer att utgöra
en garanti för att arbetsgivarna i
fortsättningen liksom hittills kommer
att samråda med de anställda och deras
organisationer i frågor, om vilka det
inte är tillåtet enligt förslag att träffa
avtal.

Såvitt är oss bekant har inga svårigheter
härvidlag hittills förekommit, och
de borde egentligen bli helt obefintliga
när nu tjänstemännen på den offentliga
arbetsmarknaden får den rätt, som vi
väl alla tycker är befogad, nämligen förhandlings-
och därmed även strejkrätt.
Vi fick för övrigt för bara någon vecka
sedan vetskap om att man genom överenskommelse
på det statliga området
gjort upp om införandet av femdagarsvecka.
Jag föreställer mig att detta inte
framkommit genom avtalsförhandlingar
utan genom överläggningar mellan
organisationerna och staten som arbetsgivare.
Detta torde vittna om att man,
om viljan finns på båda håll, också har
möjligheter att komma fram till för båda
parter tillfredsställande lösningar.

Herr talman! Såsom jag ser det är
detta ärende i stor utsträckning en fråga
om möjligheterna att tillhandahålla
.service till samhällsmedborgarna. Båda
parter pa detta område — både
stat och kommun såsom arbetsgivare
och personalorganisationerna — borde
ha intresse av att detta fungerar på ett
tillfredsställande sätt. Med hänsyn härtill
är det oriktigt att i avtal slå fast
en arbetstid, som kanske sedan inte
går att upprätthålla. Jag tror att vi har
anledning att med stor tillförsikt se på
möjligheterna att genom överläggningar
komma fram till överenskommelser.

Det har väckts några motioner i anslutning
till frågan om arbetstidens för -

Onsdugen den 19 maj 1965 fm.

Nr 25

113

Grundläggande bestämmelser om statstjänstemännens rättsställning samt reform av

de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt m. m.

läggning och även i andra frågor, varom
avtal inte må träffas enligt vad som
förordnas i 3 § statstjänstemannalagen
och 2 § kommunaltjänstemannalagen.
Man har sålunda yrkat dels att riksdagen
skall göra ett uttalande om betydelsen
av att det finns en reell överläggningsrätt,
dels att riksdagen skall
besluta att arbetstagarorganisationerna
skall ha lagfäst rätt till överläggningar
och att myndighet i fall, där överläggningar
begärts, inte får fatta beslut förrän
överläggningen ägt rum. Vad sistnämnda
yrkande beträffar har TCO i sitt
remissvar med anledning av departementspromemorian
sagt sig inte vilja
yrka på sådan delgivningsplikt, då den
skulle resa alltför stora svårigheter.

Utskottet tar också avstånd från tanken
på lagfäst överläggningsrätt i vidare
utsträckning än Kungl. Maj:t föreslagit.
I anslutning till yrkandet om en
reell överläggningsrätt uttalar utskottet
följande, som jag gärna vill läsa in i protokollet:
»Utskottet vill--- — under stryka

vikten av att myndigheterna i
görligaste mån tillmötesgår organisationernas
önskemål att få framföra sina
synpunkter samt att överläggning äger
rum i alla frågor där så kan anses befogat
och utan större olägenhet kan ske.
En sådan tillämpning torde nämligen i
hög grad vara ägnad att främja ett gott
förhållande mellan arbetsgivare och arbetstagare.
»

Jag har sagt tidigare, herr talman, att
ett i stort sett enhälligt utskott har tillstyrkt
propositionen. På några punkter
har utskottet gjort ändringar och påpekanden.
Jag skall emellerid inte gå
in på några andra avsnitt än det som
jag nu behandlat och som alltså rör 3 §
statstjänstemannalagen och 2 § kommunaltjänstemannalagen,
då jag vet att
andra utskottsledamöter begärt ordet
och kommer att tala om de andra frågorna.

Med vad jag sålunda anfört yrkar jag
bifall till sammansatta konstitutions-och

andra lagutskottets hemställan i utlåtande
nr 1 utom vad gäller punkterna A och
B, avseende 3 § statstjänstemannalagen
och 2 § kommunaltjänstemannalagen,
där jag yrkar bifall till den av herr
Strand in. fl. avgivna reservationen.

Herr WIKLUND (fp):

Herr talman! Man brukar säga att demokrati
är den långa vägens styrelseskick,
och det ärende som vi nu behandlar
ger belägg för att det förhåller
sig på det sättet. Kanske har vägen i
detta fall till och med varit alltför lång.
Arbetet med detta ärende påbörjades
nämligen redan år 19J8.

Men när man alltså nu mycket länge
ägnat sig åt att förhandla främst om hur
parterna inom den offentliga sektorn av
arbetsmarknaden skall förhandla för att
undvika att slitningar i fråga om löner
och andra arbetsvillkor uppstår, har
slutresultatet blivit en förhandlingsprodukt,
som är mogen för att inte säga
övermogen att föras ut till praktiskt förverkligande.
Delvis är vad som nu föreslagits
och samtidigt förutsatts redan nu
i tillämpning. Genom lagförslagen genomföres
en närmast fullständig reglering
av anställningsförhållandena för
tjänstemän inom den offentliga sektorn
i form av grundläggande bestämmelser
om deras rättsliga ställning. Dessa förslag
innebär emellertid samtidigt en kodifiering
av redan gällande rätt på detta
område genom vissa författningar och
utvecklad praxis.

Om man i föreliggande ärende skulle
peka på något verkligt nytt på detta hittills
likväl tämligen oreglerade område
av arbetsrätten, skulle den som helt flyktigt
läser propositionen kanske vara benägen
att peka på den lagfästa rätten för
parterna att använda sådana stridsmedel
som strejk och lockout. Det vore
emellertid en missbedömning av syftet
med hela propositionen och de bakomliggande
mångåriga förhandlingarna att
göra detta. Man har sedan länge kunnat

114

Nr 25

Onsdagen den 19 maj 1965 fm.

Grundläggande bestämmelser om statstjänstemännens rättsställning samt reform av

de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt m. m.

använda och även använt vissa stridsmedel
från arbetstagarsidan inom den
offentliga sektorn, bland dessa även
strejk, t. ex. då det gällt kollektivavtalsanställd
personal i kommunal tjänst.

Den verkligt centrala och därför betydelsefulla
skillnaden mellan nuvarande
förhållanden och dem som kommer
att regleras av den föreslagna lagstiftningen
tillsammans med de preliminära
huvudavtalen, som redan träffats och
som utgör en utomordentligt viktig förutsättning
för denna lagstiftning, ligger
på en annan punkt. Skillnaden ligger i
rätten att träffa kollektivavtal med alla
de därmed förbundna förpliktelserna
till förhandlingar vid uppkommande
tVfSt och hindren för oansvarig användning
av stridsåtgärder för att genomdriva
t. ex. ett visst lönekrav.

Man bör alltså snarare betona de ökade
möjligheter, som den föreliggande
propositionen skapar att utan stridsåtgärder
i god demokratisk ordning genom
förhandlingar och avtal komma till
rätta med uppkommande problem i relationen
arbetsgivare—arbetstagare även
på de statliga och kommunala områdena,
än peka på strejk- och lockouträtten.
Denna rätt kan betraktas såsom endast
en av flerå konsekvenser av kollektivavtalsrätten.

Frågor besläktade med kollektivavtalsfrågan
har för övrigt länge sammanfört
arbetsgivare och arbetstagare även
på dessa båda områden. Departementschefen
berör denna sak med följande
ord: »De överenskommelser som träffats
vid förhandlingsbordet är i många
hänseenden att betrakta som kollektivavtal
men de är rättsligt icke att betrakta
som kollektivavtal och medför således
icke de särskilda verkningar som
vår rättsordning tillagt kollektivavtalet.»
Men nu skall alltså avtal kunna träffas
mellan parterna genom förhandling, där
dessa intar en fullt jämbördig ställning
och avtalet får klar karaktär av kollektivavtal.

Övergång till en ordning innebärande
att förhandlingsresultatet får rättslig
verkan som kollektivavtal medför flera
fördelar för tjänstemännen, och det vill
jag vid detta tillfälle särskilt betona.
Parterna blir rättsligt förpliktade att i
tolknings- och tillämpningstvister inte
tillgripa stridsåtgärder. Vidare kan sådana
tvister enligt kollektivavtalslagen
hänskjutas till arbetsdomstolen, som får
viss annan sammansättning för att direkt
anpassas till funktionen att pröva
innehållet i omtvistade avtal eller delar
därav även då det gäller offentliga tjänstemän.

Propositionen har alltså en lång förhistoria.
Den är, kan man säga, resultatet
av så småningom utvecklad praxis,
betingad av förhandlingar vid olika tillfällen
under de många årens lopp, där
parterna visat god vilja — jag vill gärna
understryka att detta gäller både arbetstagarna
och den statliga och den kommunala
parten — att ta all möjlig hänsyn
till de särskilda förhållanden det
rör sig om i relationen mellan offentliga
arbetsgivare å ena sidan och offentliga
tjänstemän å den andra. Detta förklarar
att —- som fru Ekendahl också påpekade
— det rått betydande enighet inom sammansatta
konstitutions- och andra lagutskottet,
då utskottet tagit ställning till
propositionen. Att så varit fallet är mycket
tillfredsställande och kan väl också
i sin mån komma att bidra till att lagstiftningen
kommer att mötas med förtroende
och tillämpas med särskilt stort
ansvar.

Det iir, såsom redan påpekats, bara på
en punkt som det rått delade meningar
inom utskottet, nämligen då det gäller
avgränsningen av det område, där avtal
får slutas mellan parterna. Enligt propositionen
skall man varken för statliga
eller kommunala tjänstemän få träffa
avtal om arbetstidens förläggning eller
om riitt till annan ledighet än semester.
Nu iir det väl, herr talman, i praktiken
inte möjligt att hålla sådana frågor skil -

Onsdagen den I!) maj 1905 fm.

Nr 25

115

Grundläggande bestämmelser om statstjänstemännens rättsställning samt reform av

de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt m. ni.

da från frågorna om rent ekonomiska
förmåner, som man kan förhandla och
träffa avtal om. Man kan därför säkerligen
inte undgå att låta frågor om arbetstidens
förläggning och raden av annat
slags ledighet än semester — t. ex.
ledighet vid havandskap, barnsbörd, militärtjänst,
studier — inverka på löneförhandlingarna,
även om avtal inte
skulle kunna träffas för att lösa dessa
frågor, utan arbetsgivaren själv — ehuru
i realiteten kanske bara formellt —
avgör dessa.

Det har för övrigt — jag säger detta
för att visa att det verkligen rör sig om
en praxis — under årens lopp träffats
ett stort antal överenskommelser mellan
civildepartementet och statstjänstemannaorganisationerna
om arbetstidens förläggning,
t. ex. om halvtidstjänstgöring,
arbetstidens fördelning, förskjutning av
arbetstid och nu senast om lördagsledighet,
liksom om sådan annan ledighet
än semester som det talas om i statens
allmänna avlöningsreglemente. Visserligen
har dessa avtal inte haft arbetsrättsiig
verkan som kollektivavtal men rent
praktiskt har de närmast fungerat på
det sättet. De båda tjänstemannalagarna
med deras uttryckliga avtalsförbud på
de nu aktuella punkterna skulle därför
kunna sägas innebära — om man ställer
sig bakom detta resonemang — en
viss försämring ur statstjänstemannasynpunkt.

Departementschefen liksom fru Ekendahl
anför såsom skäl för nämnda förbud
att den offentliga arbetsgivaren
måste kunna suveränt bestämma arbetstidens
förläggning inom sådana känsliga
områden som försvaret, sjukvården,
socialvården och kommunikationsväsendet.
»Dessa områden kan inte lämpligen
avskiljas från den övriga offentliga sektorn»,
säger departementschefen, »där
behovet av avtalsförbud är mindre».
Därför menar departementschefen att
man bör ta med hela den offentliga sektorn
i ett förbud mot att träffa avtal på
dessa t va punkter.

Enligt utskottsmajoritetens mening
skulle detta resonemang kunna godtas,
om man inte räknade med tjänstemannaorganisationernas
ansvar för och egna
intresse av att inte samhällsviktiga funktioner
lamslås på grund av åtgärder
från deras sida. Det kan vara lämpligt
att erinra om att eu viktig förutsättning
för att införa strejkrätt i samband med
kollektivavtalsrätten är just tilltron till
detta ansvar. Praktiskt tar detta sig uttryck
i att man enligt de båda huvudavtalen
skall inrätta två paritetiskt sammansatta
opinionsnämnder, en statstjänstemannanämnd
och en central
nämnd för den statliga respektive kommunala
sektorn, motsvarande EO:s och
Arbetsgivareföreningens arbetsmarknadsnämnd
enligt det s. k. saltsjöbadsavtalet
av 1938. De två nämnderna skall
ha till uppgift att till avvärjande av en
tilltänkt konflikt göra uttalanden om i
vad mån denna otillbörligt kan störa
viktiga samhällsfunktioner. När det gäller
ett lönekrav — en angelägenhet som
t. o. m. kan vara mer stridsladdad än
frågor om t. ex. arbetstidens förläggning
— är det enligt propositionen möjligt
att i sista hand tillgripa strejk, och detta
även på sådana områden där en strejk
kan vara samhällsfarlig. Med rätta räknar
man dock med att den antydda
funktionen av en opinionsnämnd och
plikten att förhandla, om en av parterna
påkallar detta, skall hindra sådana
samhällsfarliga konflikter i form av
t. ex. strejker. Därför finns det, menar
jag, en garanti för att man utan risk
skulle kunna utöka avtalsområdet. Det
är dessutom numera en allmän uppfattning
att man inte kan hänföra samhällsfarliga
konflikter enbart till den offentliga
sektorn och icke samhällsfarliga till
den privata eller enskilda. Det är t. ex.
kanske lika viktigt att livsmedelsindustrien
inte störs av arbetsinställelser
som att detta inte sker på sjukvårdens
område. På den privata sektorn finns
det ju inte så få exempel på att man har
träffat avtal om arbetstidens förläggning

llf.

Nr 25

Onsdagen den 19 mai 1965 fm.

Grundläggande bestämmelser om statstjänstemännens rättsställning samt reform av

de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt m. m.

— avtal finns t. ex. mellan industritjänstemannaförbundet
och vederbörande arbetsgivare
om reglering av arbetstidens
förläggning.

Den i huvudavtalen sålunda inskrivna
ordningen till avvärjande av samhällsfarliga
konflikter — en förutsättning
för strejkrätten — bör tillsammans med
tjänstemannaorganisationernas ansvarskänsla
vara en god garanti för att sådana
händelser som reservanterna befarar
inte kommer att inträffa. Denna garanti
bör också med allt fog kunna grunda
en förhoppning om att departementschefen
inte skall behöva hysa farhågor
för att svårigheter skall uppstå på vissa
känsliga områden av samhällsverksamheten,
om tjänstemannalagarna medger
att avtal även kan träffas om arbetstidens
förläggning och om annan ledighet
än semester. Utskottsmajoriteten tillstyrker
därför flera motionsyrkanden med
denna innebörd. Detta är ju också, som
fru Ekendahl redovisade, tjänstemannaorganisationernas
inställning. Jag vill
gärna tillfoga att länsstyrelsen i Örebro
liar intagit denna ståndpunkt, och enligt
vad som upplystes i första kammarens
debatt har man också samma inställning
hos Arbetsgivareföreningen.

På övriga punkter är utskottets utlåtande
enhälligt, och vidare behandling
av detta här i kammaren kunde kanske
därför rätt mycket begränsas. Jag skall
dock tillåta mig att till sist med några
ord beröra några av dessa punkter.

Vad först behovet av en beredskapslagstiftning
beträffar har man egentligen
inte på något håll velat direkt påyrka
en sådan lagstiftning, som ju skulle
innehålla allmänna principer för
tvångsingripanden vid samhällsfarliga
konflikter. Undantag utgör de som skrivit
under motionerna I: 719 och II: 840.
De tre utskottsledamöter, som i denna
fråga avgivit ett särskilt yttrande, har
inte direkt begärt en beredskapslagstiftning,
och inte heller lagrådets majoritet
bestående av regeringsrådet Wil -

kens och justitieråden Riben och Bergsten
har gjort detta. Denna majoritet
erinrar om att propositionen, där tanken
på en beredskapslag avvisas, återspeglar
resultatet av förhandlingar med
tjänstemannaorganisationerna. Huvudavtalen
har alltså ingåtts under förutsättning
att en beredskapslagstiftning
inte skulle tillskapas. Inom dessa organisationer
har man, som jag tidigare
framhöll, genom de båda opinionsnämndernas
inrättande visat sin beredvillighet
att söka förhindra samhällsfarliga
konflikter. Detta innebär enligt
departementschefen avsevärda garantier
mot sådana konflikter. Lagrådsmajoriteten
slutar med att konstatera, att
»ett eventuellt behov av tvångsingripanden
utan tvivel kan tillgodoses genom
tjänstepliktslagstiftning in casu». Denna
majoritet vill därför inte, trots principiella
betänkligheter, avstyrka propositionen
vad beträffar ställningstagandet
till frågan om en beredskapslagstiftning.
Det kan tilläggas, att en eventuell
sådan lagstiftning rimligen inte
kan begränsas till arbetsmarknadens offentliga
sektorer, eftersom samhällsfarliga
konflikter även kan uppstå inom
den enskilda sektorn. Men inom denna
sektor har man med framgång litat på
parternas gemensamma ansvar för och
intresse av att avvärja sådana konflikter,
och frågan saknar därför på det
hållet aktualitet. Man torde med förtroende
kunna vänta sig samma ansvar av
tjänstemannaorganisationerna.

Vad beträffar rätten till överläggning
finns denna rätt givetvis inom det område,
där avtal kan slutas, men dessutom
i 30 § tredje stycket i statstjänstemannalagen.
Enligt detta lagrum kan
tjänsteman, som uppsagts, framkalla
överläggning i saken genom att hans
arbetstagarförening begär detta.

Motionärerna har nu begärt, att en
allmän överläggningsrätt i frågor, som
inte regleras genom avtal, skall lagfästas.
Utskottet har enhälligt avstyrkt det -

Onsdagen den 1!) maj 19(>5 fin.

Nr 25

117

Grundläggande bestämmelser om statstjänstemannens rättsställning samt reform av

de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt m. m.

ta. Man skulle som skäl härför åter
kunna åberopa det förtroende i relationerna
mellan arbetstagare och arbetsgivare
och det ansvar för arbetsfreden,
som lagstiftaren och parterna räknar
med skall spela en vidgad roll i fortsättningen.
Finns det eu samarbetsvilja,
bör det ligga i arbetsgivarens intresse
att medge överläggning, så snart
arbetstagarsidan begär detta och det
finns rimlig anledning till överläggning.
Jag ber att få hänvisa till utskottets
uttalande på denna punkt, vilket
nyss återgavs av fru Ekendahl. Departementschefen
har för övrigt uttalat sig
i liknande ordalag.

I viss mån kan företagsnämndsverksamheten
också spela en värdefull roll
när det gäller att främja ömsesidighet
i kontakten mellan parterna även inom
den offentliga sektorn av arbetsmarknaden
rörande olika frågor.

Med sina uttalanden anser sig utskottet
ha ganska långt tillmötesgått motionärernas
krav. Erfarenheten får väl
visa, om det föreligger behov av en lagfäst
överläggningsrätt av samma slag
som nu gäller för statstjänstemannen
enligt 1937 års kungörelse och för kommunaltjänstemännen
enligt en lag av
år 1940.

I motionsparet I: 717 och II: 841 har
påyrkats en övergångsbestämmelse, som
skulle ge möjlighet för en tjänsteman
att vid tjänstemannalagarnas ikraftträdande
genom anmälan ställa sig utanför
kollektiva stridsåtgärder. Det skäl
som motionärerna anför är närmast av
arbetsetiskt slag, och man kan gott förstå
och skulle i och för sig gärna respektera
detta skäl. En majoritet inom
lagrådet har för övrigt redan intagit
samma ställning som motionärerna.
Man måste emellertid enligt utskottets
enhälliga mening — som t. o. m. en av
motionärerna, herr Källquist, delar —
se denna fråga praktiskt. Ett bifall till
motionsyrkandet skulle medföra att
man måste bibehålla ett system med för -

fattningsmässigt reglerade löner och
andra förmåner vid sidan av systemet
med kollektivavtal, med alla de praktiska
olägenheter detta medför. Därtill
kommer — och detta har för mig blivit
det slutliga motivet för mitt eget
ställningstagande — att ilen nya lagstiftningen
ju inte medför alltför genomgripande
förändringar. Tjänstemännens
ekonomiska förmåner är, som
jag tidigare betonat, sedan länge att se
som resultatet av överläggningar mellan
parterna: staten eller kommunförbunden
å ena sidan och tjänstemannaorganisationerna
å andra sidan. Låt
vara att man inte haft samma stridsmedel
som det nu i — som vi hoppas
— undantagsfall kan bli fråga om. Man
får inte driva den i och för sig respektabla
princip, som motionärerna vill slå
vakt om, så att säga för dess egen skull.
Utskottet har utan att vara okänsligt
för motionärernas skäl enhälligt funnit
sig böra avstyrka motionerna.

Med dessa ord ber jag att få yrka bifall
till sammansatta konstitutions- och
andra lagutskottets hemställan under
samtliga punkter, d. v. s. under punkterna
A—N, i utskottets utlåtande nr 1.

Herr EDLUND (h):

Herr talman! Jag skulle till att börja
med vilja instämma i det mesta av vad
både fru Ekendahl och herr Wiklund
anfört. Liksom fru Ekendahl skulle jag
dessutom vilja uttala tillfredsställelse
över det mycket noggranna och skickliga
sätt på vilket denna betydelsefulla
fråga har förberetts samt över att utskottet
kommit fram till ett i nästan alla
punkter enhälligt utlåtande. Liksom fru
Ekendahl tror jag att detta beror på
den tidigare förberedelsen av frågan.

Den enda fråga som inom utskottet
varit i egentlig mening kontroversiell
gäller den i propositionen föreslagna
inskränkningen av de offentliga tjänstemännens
förhandlingsrätt jämfört med
vad som gäller för privatanställda. Någ -

118

Nr 25

Onsdagen den 19 maj 1965 fm.

Grundläggande bestämmelser om statstjänslemännens rättsställning samt reform av

de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt m. m.

ra djupare motsättningar förelåg för
övrigt inte heller i denna fråga inom
utskottet, men jag skall ändå uppehålla
mig något vid den saken.

Enligt 1936 års lag, som gäller arbetstagarna
i allmänhet, betraktas arbetstagarnas
organisationer som med
arbetsgivarnas organisationer jämställda
parter. Lagen avser att ge arbetstagarna
medbestämmanderätt i fråga
om anställningsvillkoren. Någon lagstadgad
begränsning i fråga om vad
man får förhandla om finns inte. För
de ämbetsansvariga tjänstemännen syftade
bestämmelserna i 1937 års kungörelse
och 1940 års lag endast till att
bereda dem tillfälle att genom sina organisationer
framföra synpunkter och
önskemål innan vederbörande myndighet
fattade beslut rörande anställningsvillkoren.
Någon rätt att som likställd
part förhandla finns alltså inte men
däremot rätt att överlägga, och i detta
avseende finns inte någon lagfäst inskränkning.

Genom den nya lagen avses ju de offentliga
tjänstemännen ges likställighet
med de anställda på den privata arbetsmarknaden
i fråga om rätten till
förhandlingar och ingående av rättsligt
bindande avtal. Genom utformningen
av tredje paragrafen i lagförslaget
har emellertid gjorts en väsentlig inskränkning
i förhandlingsrätten för
statstjänstemannen jämfört med de privatanställda,
och på samma sätt har
gjorts beträffande de kommunalanställda.
Samtidigt har den tidigare rätten
till överläggning tagits bort, varigenom
lagtexten i vissa avseenden för tjänstemännen
innebär en försämring jämfört
med nu gällande bestämmelser och utbildad
praxis.

Departementschefen uttalar visserligen
i propositionen, att han förväntar
att myndigheterna självmant kommer
att upptaga överläggningar i ärenden,
där tjänstemännen och deras organisationer
har grundade anspråk på att få

framföra sina synpunkter, och att myndigheterna
kommer att vara lyhörda för
organisationernas önskemål i detta avseende.
Ja, detta får man givetvis hoppas,
och någon anledning att befara något
annat finns inte. Man har emellertid
ingen rätt att föra förhandlingar, och
rätten till överläggningar är borttagen.
Det är dock en avsevärd skillnad mellan
att öga lagfäst rätt till förhandlingar
eller överläggning och att vara hänvisad
till myndighetens eventuella förståelse
och goda vilja.

Som skäl för den föreslagna inskränkningen
i förhandlingsrätten
framför departementschefen att det är
nödvändigt att den offentliga arbetsgivaren
har bestämmanderätten i fråga
om arbetstidens förläggning inom områden
som exempelvis försvaret, sjukvården.
socialvården och kommunikationsväsendet.
Detta är nog alldeles rikligt
och har inte bestridits av någon,
men liksom på den privata arbetsmarknaden
bör det vara möjligt att
även på den offentliga föra förhandlingar
och göra avtal, som tillförsäkrar
stat och kommun erforderlig bestämmanderätt
inom områden, där så kräves.

Departementschefen framhåller för
övrigt själv i olika sammanhang, att
den nya lagstiftningen bygger på uppfattningen
att tjänstemännens organisationer
är medvetna om sitt ansvar för
att inte samhällsviktiga funktioner skall
lamslås på grund av åtgärder från deras
sida. Denna uppfattning är säkerligen
alldeles riktig, och någon risk för
missbruk torde i varje fall inte föreligga,
om man ger de offentliga tjänstemännen
samma rätt som de privatanställda
att förhandla och ingå avtal.

Reservanterna har också uttryckt den
uppfattningen att det oundgängligen
är nödvändigt att den offentliga arbetsgivaren
har bestämmanderätten i frågor
om arbetstidens förläggning inom
ovan nämnda områden, och de säger,

Onsdagen den 19 muj 1905 fm.

Nr 25

119

Grundläggande bestämmelser om slatstjänstemännens rättsställning samt reform av

de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt m. m.

att man inte kan acceptera en ordning,
som gör denna bestämmanderätt beroende
av i vilken grad de offentliga förbandlingsorganen
kan hävda det allmännas
intressen.

Detta sista uttalande innebär emellertid
ett underkännande av både de
offentliga förhandlingsorganens förmåga
att biivda sig och tjänstemannaorganisationernas
ansvarsmedvetande och
omdöme. Jag anser att farhågorna i båda
fallen är helt obefogade.

Herr talman! Jag vill till slut med
några ord beröra det särskilda yttrande
som fogats till utlåtandet av herrar
Källqvist, Hernelius och mig. I en motion
av herr Carlshamre påyrkades att
riksdagen skulle komplettera de föreslagna
lagarna med eu beredskapslagstiftning,
angivande former och principer
för tvångsingripanden, som kan
bli nödvändiga vid samhällsfarliga konflikter.
I motionen påpekas, att vetskapen
om att provisoriska och tillfälliga
tjänstepliktslagar kan tillgripas
som vapen vid eventuell strejk motverkar
den känsla av trygghet, likställighet
och självbestämmanderätt som
lagen avser att ge tjänstemännen. Om
det funnes beredskapslagar, skulle man
från början veta vad man hade att rätta
sig efter. Nu vet man ingenting om utformningen
av eventuella beredskapslagar,
kanske tillkomna under trycket av
en tillfällig opinion. Detta kan måhända
visa sig otillfredsställande ur rättssäkerhetssynpunkt.
Om emellertid erfarenheten
skulle bekräfta detta, torde
frågan få prövas på nytt.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets förslag.

Herr WERBRO (fp):

Herr talman! .lag skall inte mera ingående
uppehålla mig vid det utskottsutlåtande
som här framlagts. Det har
ju utförligt kommenterats av fru Ekendahl
och herr Wiklund. Men det är några
punkter som jag gärna vill litet när -

mare beröra. Det har samband med
den reservation av herr Strand m. fl.
som fogats till utlåtandet och som avser
3 8 förslaget till statstjänstemannalag
och 2 8 förslaget till kommunaltjänstemannalag.

Utskottsmajoriteten framhåller att
tjänstemän hos stat och kommun skall
ha avtalsrätt på nästan alla områden,
därför att bl. a. arbetstidens förläggning
bör så intimt samman med utformningen
av de ekonomiska förmånerna
att det inte är realistiskt att särskilja
dem.

Reservanterna framhåller att arbetsgivare
på den privata sektorn inte sällan
förbehållit sig bestämmanderätten
i frågor om arbetstidens förläggning. Såvitt
jag kunnat utröna har så skett bara
i ett begränsat antal fall och då genom
avtal. Av avtalstexten framgår att arbetstagarna
inom privata sektorn har
velat förbehålla sig rätten att begära
överläggningar i dessa frågor. Denna
överläggningsrätt har utskottet inte, som
tidigare nämnts, velat ge kommunaloch
statstjänstemännen.

Meningen med stats- och kommunaltjänstemannalagarna
har varit att försöka
jämställa stats- och kommunaltjänstemännen
med andra arbetstagare,
då inte minst med arbetstagare som är
verksamma på det statliga och kommunala
området. I fråga om övriga arbetstagare
än tjänstemän föreligger full avtalsrätt
beträffande arbetstidens förläggning
och annan ledighet än semester.
Det är därför naturligt att jag anser
att full avtalsrätt må föreligga även
för tjänstemännen.

Här har framhållits att man inte kan
ge tjänstemännen denna avtalsrätt på
detta område därför att den skulle kunna
inkräkta på samhällsfunktionen i
vad avser kommunikationer, försvar
m. m. Men då ställer jag motfrågan: Hur
kan man då avtala för andra arbetstagare
än tjänstemän?

Här nämns att tjänstemännens arbete

120

Nr 25

Onsdagen den 19 maj 1965 fm.

Grundläggande bestämmelser om statstjänstemännens rättsställning samt reform av

de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt m. m.

är servicebetonat, men även andra arbetstagare
än tjänstemän deltar väl lika
mycket i servicebetonat arbete. Vid statens
järnvägar äger exempelvis banarbetaren
rätt att avtala om arbetstidens förläggning
och annan ledighet än semester.
Men skulle denne banarbetare bli
befordrad till banvakt och erhålla lön
enligt löneplan faller denna avtalsrätt
bort. Jag tycker att förhandlingsrätten
haltar på detta område. Båda befattningshavarna
fyller en lika viktig samhällsfunktion.
Likadant är det på försvarets
område. Man måste för sin
verksamhet ha tillgång till både tjänstemän
och andra arbetstagare.

T fråga om arbetstidens förläggning
bär jag erfarit att man i april månad i
år haft överläggningar härom med statstjänstemännen.
Här skulle man med all
rätt kunna ställa sig frågan: Om det
hade funnits full avtalsrätt, hade det
då vidtagits stridsåtgärder vid detta tillfälle?
Har man den erfarenheten att
tjänstemännen inte är förhandlingsvilliga
när det gäller arbetstidens förläggning
och annan ledighet än semester?

Det intima sambandet mellan arbetstidens
förläggning och de ekonomiska
förmånerna säger att man nog får beakta
dem i ett sammanhang.

Då det gäller annan ledighet än semester
finns i statens allmänna avlöningsreglemente,
28 §, angivet vilka
tjänstledighetsförmåner som nu tillämpas
för en statstjänsteman. Bestämmelserna
omfattar t. ex. ledighet vid havandeskap
och barnsbörd, ledighet för enskild angelägenhet
av vikt, ledighet vid flyttning,
ledighet för arbetsvärd och sjukdom,
ledighet för fackligt arbete o. d.
Här föreslås att det inte skall föreligga
någon avtalsrätt på dessa områden, medan
det däremot skall föreligga avtalsrätt
när man skall fastställa vilka ekonomiska
förhållanden som skall vara
gällande vid denna ledighet. Det synes
mig vara naturligt att man förhandlar
och sluter avtal lika väl om ledigheten

som om de ekonomiska förmånerna vid
denna. Så sker ju på den privata arbetsmarknaden
och även för andra anställda
än tjänstemän på den statliga och
kommunala sidan.

Med dessa ord, herr talman, har jag
bara velat påvisa att frågorna om arbetstidens
förläggning och rätten till annan
ledighet än semester är så intimt knutna
till andra områden, där full avtalsrätt
föreligger, att man inte kan särskilja
dem genom att i lag bestämma att avtal
icke får slutas på detta område.

Jag ber därför att få yrka bifall till
utskottets förslag.

Chefen för civildepartementet, herr
statsrådet LINDHOLM:

Herr talman! Vi behandlar i dag frågan
om de offentligt anställdas förhandlingsrätt,
en fråga som utretts i
många år och som vid skilda tillfällen
även diskuterats i denna kammare. Man
har i debatten velat göra gällande, att
det har förflutit en alltför lång tid
för utredning i förhållande till vad som
egentligen hade behövts för att få underlag
för ett beslut i riksdagen. Personligen
är jag av den uppfattningen
att vi här kan tillämpa ett uttryck som
låter som en paradox: Den som förlorar
tid, vinner tid. Vi hade mycket riktigt
kunnat besluta i ett betydligt tidigare
skede, men det är inte säkert att sakfrågan
hade vunnit på ett förhastat beslut.
Här rör vi ju oss på ett område
där meningarna måste vara väl genomtänkta,
innan man går till ett beslut i
sakfrågan. Därför vill jag göra gällande
att vi genom den form som valts ändå
har vunnit tid, när det gällt att få en
mera genomtänkt reglering av detta område.

Om man ser på den rent historiska
utvecklingen, finns det vissa ting man
skulle kunna knyta an till. Under den
tid civildepartementet funnits har det
skett en betydande förändring i samhällets
attityd gentemot personalorgani -

Onsdagen den 19 maj 1905 fm.

Nr 25

121

Grundläggande bestämmelser om statstjänstemannens rättsställning samt reform av

de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt m. m.

sationerna. Som bekant var det ju så
förr i världen, att en avdelning inom
finansdepartementet handlade löne- och
anställningsvillkoren för de statsanställda.
Deras organisationer hade på den
tiden i stort sett ingenting annat än
vanlig petitionsrätt; det var petitioner
i finansdepartementet och petitioner
hos de enskilda riksdagsmännen, att
de skulle tillgodose de statsanställdas
önskemål. Men i och med att statstjänarorganisationerna
växte på de olika
områdena och utvecklades mer och
mer, fördes också tanken fram att man
på detta område borde reglera förhållandena
på ett bättre sätt. Såvitt jag
kunnat finna vid de studier jag bedrivit,
utgör 1949 på sitt sätt ett historiskt
år för statstjänstemannen. Det var det
år då förre finansminister Wigforss
tillsatte tjänsteförteckningskommittén
och i direktiven för densamma inskrev,
att man skulle träffa förhandlingsuppgörelse
med personalorganisationerna.
Med dessa direktiv kom en helt ny
giv på detta område.

Denna kommitté begynte också sin
verksamhet med förhandlingar. De första
produkterna av kommitténs förhandlingsöverenskommelser
presenterades
för riksdagen 1952. Vi som då hade
att inom statsutskottet handlägga dessa
frågor förde en lång, intressant debatt.
Det var ju ett helt nytt moment som
förelåg. Tidigare hade man ju alltid
motiverat i detalj de förändringar som
förordades i tjänsteförteckningspropositionerna.
I den proposition som då
framlades hänvisade dåvarande civilminister
Lingman till att propositionen
byggde på en förhandlingsuppgörelse,
som han för sin del ville tillstyrka. Vi
diskuterade givetvis ingående hur vi
skulle ställa oss till denna nya form för
handläggning av tjänsteförteckningsfrågor.
Vi hade å ena sidan riksdagens suveränitet,
som vi givetvis inte kunde kränka,
å andra sidan en allmän önskan att
ge personalorganisationerna ett förhand -

lingsförfarande, eu möjlighet att genom
förhandlingar träffa uppgörelse om
tjänsteförteckningarnas förändring. Diskussionen
utmynnade slutligen i vad jag
skulle vilja kalla en kompromiss. Vi enades
om att vi skulle göra en värdering i
stort av det framlagda förslaget. Om det
ur ekonomisk synpunkt kunde anses
godtagbart, var vi beredda att ta det,
därest det inte i (ivrigt innehöll alltför
stora skönhetsfläckar. Riksdagen godkände
sedermera med betydande majoritet
detta förslag, och det är också en
tradition som sedan dess följts av riksdagen
vid behandlingen av dylika frågor.

Jag vill nämna ytterligare en sak som
inträffat under de gångna åren och som
också pekar i samma riktning, en ambition
att ge vidgat förhandlingsförfarande
åt organisationerna. I anslutning till
de s. k. nollställningarna hösten 1956
träffades uppgörelse bl. a. om att statstjänstemännen
vid utkvitterandet av
överskottet på dessa förhandlingar samtidigt
skulle underkasta sig ändringsskyldighet
i pensions- och avlöningsreglementena,
under förutsättning att
ändringen byggde på en förhandlingsuppgörelse.
Även den handläggningen
godkändes av riksdagen.

Jag har med detta velat peka på hurusom
det funnits en ambition att genomföra
en praxis som i allt väsentligt anknyter
till ett modernt förhandlingsförfarande.
Nu kanske någon frågar: Är
inte detta system bra? Har det inte utvecklat
sig? Vi förhandlar ju, vi träffar
uppgörelser och de godkänns ju regelbundet.

Som system har det gått rätt bra. Men
å andra sidan är det ju så att själva
rättsfrågorna inte är reglerade. Vi har
varken lagar eller författningar som
reglerar förhandlingsförfarandet. I botten
på vårt agerande ligger ett undantag
från 1936 års förenings- och förhandlingsrättslagstiftning.
Den är kompletterad
med 1937 års kungörelse och ger

122

Nr 25

Onsdagen den 19 maj 1965 fm.

Grundläggande bestämmelser om statstjänstemännens rättsställning samt reform av

de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt m. m.

statstjänarorganisationerna i stort sett
enbart petitionsrätt, alltså förbehåller
ett ensidigt handlande åt staten. Vid
sidan av det som skulle utgöra rättsgrunden
för agerandet bär det alltså
utvecklat sig ett mera fullständigt förhandlingsförfarande,
som i allt väsentligt,
om jag bortser från stridsmedlens
användning, överensstämmer med det
som förekommer på den enskilda sektorn.
Det är just denna brist på rättsgrund
som har utgjort drivkraften då
man eftersträvat att få en laglig reglering.
Hittills har vi byggt på ett gentlemen’s
agreement mellan departementet
och organisationerna. Jag skall gärna
vitsorda att man frän organisationernas
sida ganska enhälligt liar eftersträvat
att hålla träffade uppgörelser som
om kollektivavtalslagen vore tillämplig
inom den statliga sektorn. Vid vissa tillfällen
har vi haft anledning diskutera
frågor av den arten. Sakskälen har då
accepterats från personalorganisationernas
sida.

Det är detta som gör att vi behöver
en lagstiftning. Herr Wiklund talade om
att det har dröjt så lång tid. Jag skall
inte gå igenom alla utredningsresultat.
Jag vill bara hänvisa till att 1948 års
förhan dlingsrättskommitté avlämnade
sitt betänkande i början på 1950-talet.
När det betänkandet sändes ut på remiss,
mötte det en ganska stark kritik.
Statens lönenämnd, som är sammansatt
av representanter för riksdagen,
verksmyndigheterna och personalorganisationerna,
förordade på ett betydande
antal punkter ytterligare utredning
innan förslaget lades till grund för en
proposition. Lönenämndens utlåtande
gav en god spegelbild av de remissvar
som i övrigt inkom. Därmed var det ju
klart att detta betänkande icke kunde
utnyttjas. Därför tillkallade dåvarande
civilministern Lingman förre landshövdingen
Ekblom för en överarbetning av
remissvaren. Vid överarbetningen kom
man i stort sett till samma resultat som

statens lönenämnd kommit till vid sin
prövning. Landshövding Ekblom fick
sedermera i uppdrag att verkställa en
utredning om dessa ting, och denna utredning
rönte — det skall jag gärna
vitsorda — en betydligt gynnsammare
behandling av remissinstanserna. Endast
på en punkt yppade remissmyndigheterna
en mera allmän tveksamhet,
nämligen beträffande sättet för reglerandet
av stridsmedlen. Hans förslag
innebar i sak att anställningsformen
skulle bestämma reglerandet. På områden
där man icke kunde godta en
konflikt skulle man använda ordinarieskapet
och på övriga områden extraordinarieskapet.

Personligen ansåg jag att det var en
mycket svår uppgift att göra en gränsdragning
som skulle kunna tillämpas
för framtiden. Man måste inrikta sig
på att man skulle få ta ställning till
en mångfald mycket svåra avvägningsfrågor.
Jag ansåg uppgiften så svår, att
jag vägrade att medverka till att försöka
lösa den. Min uppfattning delades
av lagrådets majoritet i dess yttrande
över departementspromemorian.

Därför började vi en diskussion inom
departementet, om det inte var möjligt
att angripa problematiken från andra
utgångspunkter. Stötestenen i tidigare
utredningar hade varit anställningsformen
och framför allt ordinarieskapet,
då man menade att ordinarieskap
icke kunde förenas med fullständig
förhandlingsrätt.

På den enskilda sektorn har det förekommit
konflikter där arbetsgivaren
avskedat anställda som deltagit i legala
strejker. Dessa avskedanden fördes
upp dels till arbetsdomstolen och
dels till högsta domstolen. I båda dessa
domstolar fälldes utslag, där det förklarades
att legal konflikt icke bryter
rätten till anställning. Därmed hade vi
en grundval för att bedöma, huruvida
ordinarieskapet i och för sig var hindrande,
alldenstund enligt rättspraxis

Onsdagen den 19 maj 1905 fm.

Nr 25

125

Grundläggande bestämmelser om statstjänstemannens rättsställning samt reform av

de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt m. m.

legal konflikt icke skulle bryta anställningsrätten.
Då var problemet hur vi
skall klara ordinarieskapets övriga förpliktelser
vid en legal konflikt.

Det var då tanken föddes att man
genom en speciell lagbestämmelse skulle
dispensera från ordinarieskapet under
legal konflikt. Denna legalisering
innebär att den anställde får tjänstledigt
med C-avdrag så länge den legala
konflikten pågår. På den vägen gick man
vidare och lyckades slutligen lösa problemet
på ett såvitt jag kan se ganska
invändningsfritt sätt.

Även remissinstanserna har varit
utomordentligt välvilliga i prövningen
av detta förslag. Endast en remissinstans
har avstyrkt förslaget; övriga har,
mer eller mindre helhjärtat, tillstyrkt
den framlagda promemoian. Den har
alltså ett starkt underlag hos remissinstanserna.

I stort sett innebar det framlagda
förslaget en kodifiering av den praxis
som har utvecklats i umgänget med
personalorganisationerna under de
gångna åren. Utskottet har också i stort
sett välvilligt behandlat den framlagda
propositionen. Det är egentligen bara
på en punkt som jag vill anmäla en
avvikande mening mot utskottets sätt
att handlägga det framlagda propositionsförslaget.

Visserligen har utskottet på en annan
punkt frångått det, nämligen vad beträffar
oorganiserades rätt att delta i
strejk. På den punkten finns det emellertid
starka skäl för båda uppfattningarna.
Jag vill erinra om att arbetsdomstolens
ordförande har förordat en undantagsbestämmelse
av den art propositionen
innehåller, likaså lagrådet. Jag
vet också att personalorganisationerna
inte har någon erinran på den punkten,
ty de har inte givit uttryck åt någon
annan mening än den nu nämnda.
Det finns ytterligare skäl som skulle
kunna anföras för denna ståndpunkt.
Men jag skall gärna erkänna att det

kan anföras ungefär lika goda skäl för
utskottets ståndpunkt som för den i
propositionen angivna. Det är alltså
en avvägningsfråga hur man skall handla
i denna situation. Och då nu utskottet
enhälligt har anslutit sig till den
mening som framgår av dess utlåtande
och som avviker från propositionen
på den punkten skall jag för min del
inte ta upp någon strid här.

Däremot måste jag anmäla en betydande
tveksamhet med anledning av att
utskottsmajoriteten förordar att arbetstidens
förläggning och tjänstledighet
utöver semester skall bli föremål för
förhandlingar. Det är ju ändå så att
staten utövar i betydande utsträckning
en serviceverksamhet åt medborgarna
här i landet. I utlåtandet betonas mycket
starkt liksom i propositionen att organisationsfrågor
icke skall bli föremål
för förhandlingar. Organisationsfrågorna
skall avgöras genom ensidigt beslut
av arbetsgivarparten, i detta fall i sista
instans riksdagen själv. Men, ärade kammarledamöter,
en av förutsättningarna
för att en organisation skall kunna fungera
är väl ändå att man har någon som
tjänstgör i densamma. Om man nu accepterar
helt, såsom utskottsmajoriteten
har gjort, att arbetsledning, fördelning
av arbetet och organisationsfrågor
icke skall vara förhandingsbara frågor,
hur kan man då komma in på förläggningsfrågorna
och göra dem till förhandlingsfrågor
utan att samtidigt komma
in på organisationsfrågorna som sådana? Låt

oss som exempel ta det fallet att
man på skolområdet skall förhandla
med lärarorganisationerna om vilka tider
lärarna skall tjänstgöra i skolan.
Hur skall man kunna lägga upp ett
schema organisatoriskt, som myndigheten
har frihet att fastställa, om personalorganisationen
skall ha möjlighet
att genom förhandling träffa en uppgörelse
om en förläggning som icke
överensstämmer med detta schema? När

124

Nr 25

Onsdagen den 19 maj 1965 fm.

Grundläggande bestämmelser om statstjänstemännens rättsställning samt reform av

de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt m. m.

schemat görs upp, skall det ju bl. a.
bygga på pedagogiska synpunkter och
hälsosynpunkter. Vidare är det då fråga
om en avvägning med ferier och allt
som har samband med att ge eleverna
möjlighet att få den bästa tänkbara
utbildningen. Lösningen av rent organisatoriska
frågor påverkas alltså på
en bakväg, om man accepterar utskottsmajoritetens
förslag.

Herr Wiklund sade att vi ju förut hat
träffat förhandlingsuppgörelser om femdagarsveckan
och vissa andra frågor.
Den uppgiften är icke korrekt. Man har
icke träffat någon förhandlingsuppgörelse
om femdagarsveckan. I anslutning
till femdagarsveckan träffades en
uppgörelse om viss höjning av ersättning
för arbete på obekväm tid, men
femdagarsveckans genomförande är helt
en produkt av överläggningar mellan
representanter för civildepartementet
och personalorganisationerna liksom
arbetsförläggningsfrågor över huvud
taget i statsförvaltningen. Sålunda är
frågor om partiell tjänstledighet, halvtidstjänster
och olika tjänstbarhetsfrågor
en produkt av överläggningar med
personalorganisationen. Det är alldeles
uppenbart att man även i framtiden
måste räkna med överläggningar i betydande
utsträckning. I det moderna
samhälle vari vi lever är det naturligt
att arbetsgivarparten har överläggningar
med personalorganisationerna, och
det är också naturligt att man lyssnar
till de synpunkter som då framförs och
i den utsträckning som det finns sakskäl
för dessa även beaktar dem i tilllämpningen.

Man kan inte genom en förliandlingsuppgörelse
binda sig på ett sådant sätt
att man äventyrar den organisatoriska
uppbyggnad som iir till för att betjäna
människorna.

Det kan ju i det sammanhanget bli
fråga om allvarliga saker på olika områden.
Om överbefälhavaren skall pröva
kuppberedskapen skulle han först få

ha en överläggning om han får förlägga
arbetstiden på det sätt som en sådan
övning förutsätter. Skulle personalorganisationen
då säga nej måste han inställa
provet. Vad beträffar kommunikationstabellen
är det likadant.

Av statstjiinarkartellens remissvar
framgår ju ändock med all önskvärd
tydlighet, att man även på personalorganisationernas
sida är klart medveten
om att man inte kan ha förhandlingsuppgörelser
i alla situationer. Statstjänarkartellen
säger bl. a. i sitt remissutlåtande
att den är medveten om att
det inom sådana områden, där tjänstgörings-
och turlistor förekommer, kan
vara nödvändigt för upprätthållandet
av driften att myndigheten har det
slutliga avgörandet. Det framgår ju
ganska tydligt av kartellens yttrande
att man är medveten om att det inte
är förhandlingsbara frågor. Om man
genomför utskottsmajoritetens förslag
kommer man in på ytterligare en avvägningsfråga.

På alla de kinkiga områden där samhällets
service kan äventyras säger utskottet
alltså att arbetsgivarparten skall
förbehålla sig rätten till ensidigt avgörande,
och sedan skulle det bli överläggning
beträffande de andra områdena.
Ja, det blir ett begränsat område,
där vi i dag genom fria överläggningar
med personalorganisationerna har anpassat
arbetstidsförliiggningen till den
i stort sett traditionella på den svenska
arbetsmarknaden. På övriga områden
menar även utskottsmajoriteten att arbetsgivarparten
skall förbehålla sig rätten
att bestämma. Är det då inte riktigare
att vi går den försiktigare vägen?
Erfarenheten säger oss att på många
områden är det nödvändigt att arbetstiden
förlägges på visst sätt för att verksamheten
skall kunna fungera. De olika
frågor som ingår i arbetsuppgiften, inklusive
arbetstidens förläggning, får bli
bestämmande när man bedömer hur lönefrågorna
skall lösas. Man kan inte,

Onsdagen den 19 maj 1905 fm.

Nr 25

125

Grundläggande bestämmelser om statstjänstemännens rättsställning samt reform av

de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt m. m.

som herr Wiklund tydligen trodde, kombinera
arbetstidsförläggning och lönefrågor
tv då är risken den att man
i eu förhandlingsuppgörelse — jag anklagar
inte speciellt organisationerna,
det ligger lika nära till hands från den
andra partens sida — för att nå ett
resultat kompromissar bort det som
borde vara väsentligt, nämligen den
service som verksamheten skall ge medborgarna.

Den risken föreligger i denna situation,
och då är det väl en renare och
riktigare linje att man bygger upp verksamheten
organisatoriskt så som den
skall vara, gör arbetstidsförläggningen
som den skall vara och sedan resonerar
om lönesättningen med hänsyn till de
på verksamhetsområdet föreliggande
arbetsuppgifterna. Skulle man, sedan
man fått större erfarenhet på detta område,
komma till det resultatet att man
utan olägenhet kan överföra även arbetstidsförläggningsfrågorna
till förliandlingsområdet
må det bli en sak som
man bedömer då. Det är lättare att utvidga
förhandlingsområdet än att begränsa
det, om man nu skulle följa utskottsmajoritetens
förslag och senare
bli medveten om att just detta var förenat
med stora svårigheter. Det är av
den anledningen jag för min del rekommenderar
kammarens ledamöter att
följa den reservation som har avgivits
av herr Strand m. fl.

Herr WIKLUND (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill gärna passa på
tillfället att betyga min uppskattning
av propositionen och det i det stora
hela förtjänstfulla sätt varpå den utformats
samt även av statsrådets ambition
att nå fram till detta resultat. Mina
ord att saken tagit tid är bara, herr
.statsråd, ett uttryck för min personliga
iver att något snart skulle ske på detta
område. Det behöver inte ligga någon
kritik i de orden. Det är bara ett konstaterande
av det faktum att det har tagit

tid — beklagligt nog! .lag kan emellertid
samtidigt mycket vid inse att denna
fråga varit mycket komplicerad och svår
och att det därför kanske rent av varit
nödvändigt att man tagit tid på sig.
Förslaget är i varje fall en mogen produkt
— det sade jag också i mitt första
anförande — som vi inte minst från
statstjänstemannahåll är mycket tillfredsställda
med.

.lag skall gärna medge att jag använde
en terminologi, som kanske inte var helt
korrekt. Såvitt jag kan minnas använde
jag uttrycket »överenskommelse» eller
»förhandling» när jag talade om lördagsledigheten
— inte femdagarsveckan, herr
statsråd, det kanske kan vara någon skillnad.
Sådana uttryck är emellertid inte
riktiga. .lag menade givetvis »överläggning»,
och jag vill gärna rätta till denna
sak. Jag har just framför mig protokoll
den 13 april 1965 från överläggningar
mellan representanter från å
ena sidan civildepartementet och å andra
sidan Statstjänarkartellen, Statstjänstemännens
riksförbund, Sveriges akademikers
centralorganisation och TCO:s
statstjänstemannasektion om reglering
av vissa arbetstidsfrågor. Jag nämner
endast detta som ett exempel — det är
ju sådant som statsrådet väl känner till.
Överläggningar av den typen har dock
i mycket samma prägel som ett kollektivavtal
har, även om det inte rättsligen
har samma verkan. Statsrådet har
själv i propositionen framhållit att kontakter
med personalen i sådana frågor
och de resultat därav som redovisas i
protokoll från sådana överläggningar
har en dylik funktion ehuru de rent
juridiskt inte kan jämställas med ett
avtal. Då tycker vi att det ligger nära
till hands att man lagfäster att sådana
överläggningar får sluta i ett formligt
avtal.

Herr WERBRO (fp) kort genmäle:

Herr talman! Civilministern drog upp
en fråga som uppkallar mig att svara.

126

Nr 25

Onsdagen den 19 maj 1965 em.

ÖB skulle inte kunna öva kuppberedskap
därför att tjänstemännen skulle få
avtalsrätt i fråga om arbetstidens förläggning.
Jag skulle bara i min tur
vilja fråga: Hur kan man öva kuppberedskap
då man har personal som icke
är tjänstemän som skall öva? All den
personal som tillhör Försvarsverkens
civila personals förbund har ju avtalsrätt
på dessa områden. Då är övning av
kuppberedskapen redan nu begränsad
enbart till tjänstemän.

Som tiden nu var långt framskriden
och många talare anmält sig för yttran -

des avgivande, beslöt kammaren på förslag
av herr talmannen att uppskjuta
den fortsatta behandlingen av förevarande
ärende samt behandlingen av
övriga på föredragningslistan upptagna
ärenden till kl. 19.30, då enligt utfärdat
anslag detta plenum komme att fortsättas.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 17.01.

In fidem

Snne K. Johansson

Onsdagen den 19 maj

Kl. 19.30

Fortsattes det på förmiddagen började
sammanträdet; och leddes förhandlingarna
därvid till en början av herr
andre vice talmannen.

§ 1

Grundläggande bestämmelser om statstjänstemännens
rättsställning samt reform
av de offentliga tjänstemännens
förhandlingsrätt m. m. (forts.)

Herr andre vice talmannen meddelade,
att överläggningen rörande konstitutionsutskottets
memorial nr 29, med
uppgift på vissa vilande förslag till ändringar
i grundlagarna, samt sammansatt
konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande
nr 1, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition angående reform av
de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt
m. m. jämte i ämnet väckta motioner
nu komme att fortsättas; och
lämnades därvid ordet, i enlighet med
förut gjord anteckning, till

Fru NETTELBRANDT (fp), som yttrade: Herr

talman! Jag vill liksom flera
andra börja med att uttala en stor tillfredsställelse
över att denna fråga om
förhandlingsrätten nu äntligen har
kommit på riksdagens bord.

I allmänhet uppehåller man sig inte
speciellt vid det som man allmänt är
tillfredsställd med. Jag skall inte heller
göra det här utan koncentrerar mig
till några av de punkter som det står
diskussion om. Det måste därför onekligen
bli så att dessa punkter inte är
de allra viktigaste i förslaget.

Nog borde den här frågan i alla fall
ha kunnat ligga på riksdagens bord betydligt
tidigare. Jag skulle vilja säga att
vi kunde ha haft den åtminstone tio år
tidigare. Civilministern talade före
middagspausen om att förslaget har varit
föremål för utredning under många
år, och det är riktigt. Men förslaget
har också legat i dammgömmorna på

Onsdagen den 19 maj 191)5 em.

Nr 25

127

Grundläggande bestämmelser om statstjänstemännens rättsställning samt reform av

de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt m. m.

departementet under många år, när i
varje fall synbarligen ingenting bär
hänt med det.

Civilministern sade också att vi både
kunnat besluta i ett tidigare skede
men att det inte är säkert att sakfrågan
hade vunnit på det. .lag tror nu för min
del att det hade varit möjligt att även
i ett tidigare skede få en lösning som
ganska nära anslutit sig till den som vi
har i dag. Jag vill tillägga att om vi
hade fått en lösning på denna fråga
för ungefär ett decennium sedan, hade
säkert utvecklingen gått vidare, och vi
hade i detta läge haft vissa erfarenheter
av den lagfasta förhandlingsrätten
på vilka vi nu hade kunnat bygga eventuella
ändringsförslag.

I detta sammanhang talade civilministern
om det nya departement som
hade tillkommit för att lösa speciella
förhandlingsfrågor. Men det departementet
tillkom väl inte därför att det
gällde att förändra samhällets attityd
till förhandlingsrättsfrågan; man fick
av civilministerns anförande närmast
ett intryck av att det skulle hänga samman
på det sättet. Det var väl då en
rent praktisk arbetsfråga.

Statsrådet lämnade en på alla sätt
utomordentlig beskrivning av den lidandets
historia som förhandlingsrätten
nu har bakom sig. Remisskritiken
över de utredningsbetänkanden som avgivits
har onekligen i vissa avseenden
varit ganska hård. Särskilt nämndes lönenämndens
utlåtande över det första
betänkandet. Om jag hörde rätt föll civilministerns
ord så, att det därmed
var klart att detta utredningsbetänkande
inte kunde utnyttjas. Enligt mitt förmenande
var det väl därmed ändock
inte klart — även om statens lönenämnd
hade varit negativt inställd —
att man skulle ha behövt lägga licla frågan
på is under så lång tid som blev
fallet.

Om man är så intresserad av denna
fråga som civilministern givit uttryck

för i många officiella sammanhang —
jag har för min del inte haft någon anledning
att ifrågasätta den allvarliga
meningen — borde man enligt min uppfattning
inte ha avvaktat sådana här
attitydförändringar från samhällets sida
till frågan i stort utan borde ha kunnat
ta upp den till en seriös behandling i
ett betydligt tidigare skede.

Nu kan man säga att det är bra att
vi i alla fall har frågan på bordet och
dessutom i ett sådant skick att vi allmänt
kan vara i stort sett tillfredsställda.
Men jag kan inte låta bli att ända
ställa frågan: Skall det verkligen behövas
omkring 17 år från det man börjar
intressera sig via eu utredning för en
fråga till dess den tas upp till beslut av
riksdagen? Jag tycker att framstegen
går litet väl långsamt om man matchar
frågorna i den takten.

Det har hos statsrådet här varit en
ambition att genomföra en praxis, som
i allt väsentligt anknyter till ett modernt
förhandlingsförfarande. Jag tror
det är riktigt att det har gått till på
det sättet. Men jag tror att det samtidigt
inte är ur vägen att man erinrar om att
det inte alltid har varit så helt gnisselfritt
som civilministern här genom sin
exempelsamling ville göra gällande. Civilministern
talade om att man byggde
på gentlemen’s agreement. Jag skulle
vilja säga att det nog inte alltid funnits
något agreement — eller också har det
inte funnits några gentlemen. Det har
nämligen gnisslat en del. Jag kanske
kan inskränka mig till att nämna årtalet
1954 för att erinra om att den enligt
praxis — som vi uppfattat det —
mycket hårt fastslagna förhandlingsrätten
ändock har haft sina högst avsevärda
brister.

Sedan vill jag säga några ord till fru
Ekendahl. Hon sade att hur bra ett arbete
än göres finns det alltid något som
kunde ha gjorts bättre. Det är givetvis
allldeles riktigt. Men det är märkligt
hur samstämmig man varit i uppfatt -

128

Nr 25

Onsdagen den 19 maj 1965 em.

Grundläggande bestämmelser om statstjänstemännens rättsställning samt reform av

de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt m. m.

ningarna i dessa frågor i de skilda läger
där man i väckta motioner har föreslagit
ändringar. Man har inte petat litet
här och där. utan praktiskt taget
alla motionärer har koncentrerat sina
förslag till ett par tre frågor. Det tycker
jag säger något om det motiverade
i att ändringar göres på just de punkterna.

Jag vill gärna erkänna att utskottets
behandling av de framförda förslagen
också visar att kritiken varit berättigad
på de begränsade punkter som motionärerna
har tagit upp. Begränsningen
när det gäller rätten att förhandla om
arbetstidens förläggning och annan ledighet
än semestern är en fråga som
har tillvunnit sig praktiskt taget alla
motionärers intresse. Det är ostridigt —
som många motionärer har framhållit
och som även utskottet skriver — att
det finns ett nära samband därvidlag
med utformningen av arbetstagarnas
ekonomiska förmåner.

Dessa speciella frågor som man har
skärmat av från förhandlingsrätten
hänger så intimt samman med lönesättningen,
att jag nästan vill säga att det
inte är möjligt att göra en riktig värdering
av lönesättningen utan att sätta
den samman med frågan om arbetstidens
förläggning. Detta har betydelse
inte minst nu, när vi tillmäter fritiden
och dess förläggning så stort värde som
vi gör. Det är likadant med andra ledigheter
än semester. I många fall är
de direkta löneförmåner.

Några motsvarande undantag, d. v. s.
direkta förbud att förhandla om sådana
frågor, finns inte på den privata
sidan. Vi har där många exempel på
att man träffat avgöranden genom förhandlingar
i frågor av denna art.

Departementschefen har en motivering
för att undanta sådana frågor. Han
säger att det är nödvändigt att det offentliga,
arbetsgivaren, bestämmer om
arbetstidens förläggning på vissa områden.
I det sammanhanget nämns för -

svaret, sjukvården, socialvården och
kommunikationsväsendet. Men då vill
jag fråga: Vad tror egentligen statsrådet
kommer att hända, om de statsanställda
får förhandla om dessa ting? Kommer
servicefunktionerna då att sättas
ur spel?

Hyser inte statsrådet förtroende för
organisationerna och deras företrädare?
Fru Ekendahl, som har talat i denna
fråga i dag, har exempelvis under
många år varit en prominent företrädare
för vår största arbetstagarorganisation.
Det finns många andra sådana
företrädare, kanske inte alla lika sympatiska
men i varje fall lika ansvarsmedvetna
som hon när det gäller dessa
frågor. Skulle vi inte hysa förtroende
för deras sätt att handla i frågor av
detta slag? Skall vi tro att de vill sätta
hela samhällsmaskineriet ur spel genom
att exempelvis på sjukvårdens område
säga: Vi vill inte ha någon arbetstid
på lördagar och söndagar; eller skall
vi tro att man inom kommunikationsväsendet
kommer att vägra att arbeta
efter klockan 17?

■lag tycker att det är en orimlig tanke
i våra dagars organisations-Sverige
att inte våga överlåta till organisationerna
att ens förhandla om dessa frågor.
Vi kan väl konstatera att organisationerna
har visat samhällsansvar. Men
det måste man ju förutsätta att de inte
har gjort, om man inte vågar sätta ett
förhandlingsinstrument i händerna på
dem i frågor av detta slag.

Fru Ekendahl sade att det här rör
sig om möjligheterna att tillhandahålla
service, och det bör vi alla ha intresse
av. Och då är det oegentligt, enligt fru
Ekendahl, att slå fast en arbetstid som
det sedan inte går att hålla. Ja, det är
oegentligt och olyckligt att göra det.
Men jag förutsätter — och det gör jag
i anknytning till vad jag förut sade —
att just representanter som fru Ekendahl
själv och andra aldrig skulle vara
med om att fastställa sådana arbetsti -

Onsdagen den 19 maj 1905 om.

Nr 25

129

Grundläggande bestämmelser om statstjänstemannens rättsställning samt reform av

de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt m. m.

der och liknande, som skulle medföra
att samhällets service sattes i fara.

.lag tror att det var fru Ekendahl
själv som yttrade, att de starka organisationerna
på tjänstemannaområdet
kommer att utgöra en garanti för att arbetsgivarna
inte vägrar att förhandla.
■lag skulle vilja vända på detta uttalande
och säga, att de starka — och ansvarsmedvetna
vill jag gärna tillägga —
organisationer, som nu finns, också
kommer att utgöra en garanti för att
det inte uppstår kaos i samhällsmaskineriet,
om det blir möjligt att förhandla
om dessa ting.

Jag vill tillägga en enda synpunkt i
anslutning till detta. Jag tror att det
var herr Wiklund och civilministern,
som hade ett meningsutbyte i frågan
huruvida det hade varit en förhandling
eller en överläggning. Från början hyste
väl herr Wiklund och civilministern
delade meningar om detta, men till slut
blev de kanske mera ense. Jag tror att
just detta är belysande för hur man hittills
har handlat i dessa frågor.

Det har förelegat en mycket liten
skillnad härvidlag, och denna skillnad
liar t. o. m. varit så liten att det inte
varit helt ovanligt att myndigheternas
företrädare undrat huruvida de suttit
vid ett förhandlingsbord eller vid ett
överläggningsbord. Tveksamheten har
varit mycket stor. Jag tycker att det
vore skönt om vi kunde få ett klart
konstaterande av vad förhandlingarna
skall omfatta, så att man inte behöver
göra gränsdragningar av denna typ.

Till slut vill jag också tillägga att vi
i dessa frågor liksom i så många andra
hänseenden har mycket att lära på den
offentliga arbetsmarknaden av de privata
arbetsgivarna. Det vore inte dumt
att betänka detta just i samband med
dessa spörsmål. Inte minst gäller det
frågan om överläggningsrätten, vilken
jag något vill kommentera.

Jag tillhör undertecknarna av en motion.
vilken inte går ut på att vi skall

stället pa att det skall göras ett bestämt
uttalande från riksdagen om att
överläggningar skall förekomma. Jag
vill gärna poängtera att även ett sådant
uttalande innebär en försämring i förhållande
till vad som nu gäller och
icke eu förbättring, eftersom det redan
i de lagar, vilka skall upphävas i och
med att den nya lagstiftningen träder
i kraft, finns eu fastställd överläggningsrätt.

Men trots att denna överläggningsrätt
funnits har verkligen inte allt varit väl beställt.
Härvidlag vill jag speciellt knyta
an till den privata sidan, där vi kunde
lära eu del. Det har inte varit ovanligt
att offentliga arbetsgivare, bestämmelserna
till trots, underlåtit att uppta överläggningar
eller handlat utan att kalla
till överläggningar, trots att sådana har
begärts. Jag tror att det inte minst med
hänsyn därtill vore lyckligt om man
inte så fjärmade sig från den tidigare
fastslagna rätten, att det över huvud taget
inte sägs någonting om denna sak.

Departementschefen har förutsatt att
myndigheterna självmant kommer att
uppta överläggningar i ärenden, där
tjänstemännen har grundade anspråk
på att få framföra synpunkter. Jag tror,
mot bakgrund av vad jag anfört, att det
inte är tillräckligt med ett så pass allmänt
uttalande utan att det vore värdefullt
om man kunde sluta upp kring det
uttalande som gjorts av utskottet. Utskottet
har så att säga vänt på frågan
och uttalat sig på ett sätt som gör att
inställningen framstår såsom mycket
mera positiv än vad fallet är i departementschefens
yttrande. Fru Ekendahl
har redan läst in uttalandet i protokollet,
och jag skall inte upprepa det. Men
jag vill gärna, liksom fru Ekendahl gjorde,
understryka vikten av att utskottet
skrivit som det gjort — därigenom ges
också möjlighet att sätta fingret på de
myndigheter som haft eller har eu benägenhet
att negligera rätten till över -

läggningar.

få eu lagfäst överläggningsrätt utan i Allra sist, herr talman, vill jag ut5
— Andra kammarens protokoll 1965. Nr 25

130

Nr 25

Onsdagen den 19 maj 1965 em.

Grundläggande bestämmelser om statstjänstemannens rättsställning samt reform av

de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt m. m.

trycka min tillfredsställelse över den
konkretisering som utskottet gjort när
det gäller vilka stridsmedel som skall
Tara tillåtna. Jag tycker det är mycket
värdefullt att klarhet har skapats på den
punkten — det rådde nämligen inte
klarhet när propositionen avlämnades.
Det har tvärtom — även på initierat
håll — rått tveksamhet huruvida rätt
skulle föreligga alt tillgripa några andra
stridsåtgärder än strejk och lockout.
Genom utskottets skrivning har vi fått
fastslaget att såväl nyanställningsblockad
som punktstrejk också är tillåtna.

Jag tror att det i dessa frågor kunde
ha varit möjligt att komma ännu längre,
men jag finner utskottets skrivning så
pass positiv att jag varken i detta hänseende
eller i övrigt reser några andra
yrkanden än dem som redan ställts.

Därefter anförde:

Chefen för civildepartementet, herr
statsrådet LINDHOLM:

Herr talman! Jag begärde ordet med
anledning av den kritik fru Nettelbrandt
riktade emot handläggningen av detta
spörsmål. Jag skall först ta upp det sista
som hon yttrade, då hon tackade utskottet
för att det skapat klarhet beträffande
frågorna om nyanställningsblockad,
punktstrejker och sådant. Jag kan upplysningsvis
meddela fru Nettelbrandt
att detta också står angivet i propositionen.
Om fru Nettelbrandt läser denna
något bättre än hon tycks ha gjort,
skall hon upptäcka att utlåtandet återger
vad som i propositionen förordas.

Fru Nettelbrandt nämnde att denna
fråga har förhalats i alltför hög grad,
den borde ha varit färdigbehandlad för
tio är sedan. Det kan för all del sägas.
Men eu av förutsättningarna för att denna
fråga skulle ha varit klar för tio år
sedan hade väl ändock varit, att det då
funnits ett godtagbart förslag, och det
var detta som saknades. Det är ett sådant
som vi först nu fått fram, och det

är därför vi nu kan framlägga förslaget
om förhandlingsrätt åt i offentlig tjänst
anställda.

Det har också från organisationernas
sida vitsordats, att den arbetsform som
vi haft på detta område varit till väsentlig
fördel för förslagets utformande. I
Sveriges akademikers centralorganisations
remissyttrande anförs bl. a., »att
det inneburit vissa fördelar att förhandlingsrättsreformen
icke tidigare förts
fram till lösning. Förutsättningarna för
att införa en verklig avtalsrätt har nämligen
under intrycket av den faktiska
utvecklingen på området undan för undan
förstärkts. En för tidig kodifiering
skulle ha kunnat leda till en otillfredsställande
begränsning av de offentliga
tjänstemännens förhandlingsrätt.»

Detta är alltså en uppfattning diametralt
motsatt den som fru Nettelbrandt
gör sig till talesman för. Även de
övriga organisationer, vilka behärskar
denna problematik, har givit uttryck
för samma mening.

Fru Nettelbrandts hårda kritik mot
att det hela legat i civildepartementets
»dammgömmor» är fullständigt felaktig.
Frågan har hela tiden varit föremål
för behandling, men man har tidigare
inte kunnat nå en godtagbar lösning.
I den mån fru Nettelbrandt vill
framföra kritik, riktar sig denna ingalunda
emot civildepartementets handläggning
av frågan utan i så fall mot
att de som haft i uppdrag att avge förslag
inte skulle ha arbetat tillräckligt
effektivt.

Jag har ju under de senaste tio åren
haft tillfälle att bedöma arbetstakten hos
dem som sysslat med denna fråga, oct
jag kan inte vitsorda fru Nettelbrandts
uttalanden härvidlag. Tvärtom vet jag
att det har bedrivts ett intensivt arbete.
Och om fru Nettelbrandt tar litet närmare
kontakt med organisationsledningarna
skall hon säkerligen finna, att det
speciellt under de senaste tre åren har
utförts ett mycket koncentrerat och in -

Onsdagen den 19 maj 1965 em.

Nr 25

131

(Grundläggande bestämmelser om statstjänstemännens rättsställning samt reform av

de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt in. m.

lensivt arbete för att nå en lösning a\
denna utomordentligt komplicerade frå
tfa.

Det är därför som jag mycket bestämt
vill tillbakavisa varje beskyllning om
förbalning. I den enklare agitationen
bar det för all del förekommit att man
talat om att vi förbalat ärendet. Jag
läste för tre år sedan i en kvällstidning,
när jag varit civilminister i sju år, att
jag bade rekord i förbalning av förhandlingsrättsfrågan
— jag bade förhalat
den i inte mindre än femton år! Och det
är alldeles uppenbart att om jag på sju
år kunnat förhala en fråga i femton år,
så är det i och för sig ett rekord. Men
jag vågar bestämt hävda att det inte har
förelegat någon som helst strävan att
förhala frågan. Däremot har det varit
en ambition att få fram ett så invändningsfritt
förslag som över huvud taget
var möjligt. Den remissbehandling som
departementspromemorian blev föremål
för vittnar väl ändå om att vi nått ganska
långt i det hänseendet, ty remissinstanserna
är ju ganska enhälliga i sitt
tillstyrkande av departementspromemorian.

Fru Nettelbrandt undrade om jag inte
har tillräckligt förtroende för organisationerna
och kan ge dem rätt att förhandla
även om arbetstidens förläggning.
Men jag förmodar att fru Nettelbrandt
delar utskottets uppfattning att
det på vissa, mycket väsentliga områden
är nödvändigt att myndigheten får
bestämma om arbetstidsförläggningen.
Eller skiljer sig fru Nettelbrandts uppfattning
från utskottets på den punkten?
Om fru Nettelbrandt delar utskottets mening
betyder det att hon också förordar
en gränsdragning i statsförvaltningen, innebärande
att vi på det och det området
inte skall föra förhandling om
arbetstidsförläggningen, därför att förutsättningen
för att verksamheten på
området skall fullgöras är att arbetstiden
får anpassas till de arbetsuppgifter
som finns.

Om hon däremot inte delar den uppfattningen,
så förutsätter det att fru
Nettelbrandt vill föra fram arbetstidsfrågan
som en förhandlingsfråga som har
prioritet före tillgodoseendet av den
serviceuppgift som samhället i stort har.
Om jag fattade fru Nettelbrandt rätt menade
hon att man mycket väl skulle
kunna beakta alla dessa synpunkter i en
förhandling. Men om man nu kan beakta
alla dessa synpunkter i en förhandling,
är det vid lika lätt att beakta dem vid
en överläggning. Om man alltså är beredd
att ta all den hänsyn som är erforderlig
för att verksamheten på ett fullgott
sätt skall kunna bedrivas av respektive
myndigheter, så är väl ändå det
riktiga att man till en början använder
överläggningsförfarandet.

Av fru Nettelbrandts anförande fick
jag ett intryck att man i vissa lägen
inte fått överläggningar i den utsträckning
som man önskade. Jag vågar försäkra
kammarens ledamöter att vi från
civildepartementets sida aldrig har vägrat
organisationerna överläggningar i
spörsmål som de velat tala med oss om.
I de företagsnämndskurser som vi ger
poängterar vi alldeles speciellt överläggningarnas
betydelse. Vi förutsätter
då att verksmyndigheterna vid dessa
överläggningar lyssnar till och beaktar
relevanta synpunkter från de anställdas
sida.

Vi har alltså ett utvecklat överläggningsförfarande,
som hittills enligt organisationernas
egna vitsord givit goda
resultat. Varför skall man då vara så
rädd för att nu följa den linjen? Om vi sedan
i framtiden får den erfarenheten
att vi kan föra över arbetstidsförläggningsfrågor
in. m. sådant till förhandlingsområdet,
så är det en enkel sak att
göra det då. Men om vi nu binder oss
för att arbetstidsförläggningsfrågor skall
vara förhandlingsfrågor och sedan i
framtiden kommer till det resultatet att
de icke bör vara förhandlingsfrågor, så
står vi inför betydande svårigheter att

132

Nr 25

Onsdagen den 19 maj 1965 em.

Grundläggande bestämmelser om statstjänstemannens rättsställning samt reform av

de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt m. m.

vrida det hela rätt igen. Därför är det
nog ur alla synpunkter tryggast om kammarens
ledamöter följer den linjen som
rekommenderas i den av herr Strand
m. fl. till utskottsutlåtandet fogade reservationen.

Fru NETTELBRANDT (fp) kort genmäle
:

Herr talman! Civilministern sade att
man från organisationernas sida hade
vitsordat att de behandlats all riglit beträffande
förhandlingar och överläggningar
under den tid man icke haft någon
lagfäst förhandlingsrätt. Civilministern
citerade också i det sammanhanget
SACO:s yttrande. Med all respekt
för SACO:s yttrande så måste jag säga,
att det inte är helt representativt för de
yttranden som avgivits i dessa frågor
från arbetstagarorganisationerna.

Jag har emellertid inte heller sagt att
man inte i stort sett har haft en god förhandlingsordning
under denna tid. Jag
tror att jag redan i mitt första anförande
sade att det i allmänhet har fungerat
väl. Men fördenskull var inte den historieskrivning
som civilministern gjorde,
enligt vilken allting varit gott och väl,
helt riktig. Jag konstaterar att civilministern
inte yttrade någonting beträffande
det årtal som jag nämnde och
som verkligen visar att allt icke fungerat
såsom man skulle önskat under den
tid då man inte haft den lagfästa förhandlingsrätten.
Jag kanske får till svar
att det gällde en tid när civilministern
inte var civilminister och att han därför
inte behöver svara på det. Men det är
väl så med successionen inom departementet
att man i varje fall får ta något
ansvar även för företrädarens handlande.

Sedan vill jag nog ha sagt att civilministern
icke gjort en riktig bedömning
när han talar om det av mig så hårt
kritiserade förhandlingsrättsförslaget.
Det var icke hårt kritiserat i den meningen
att det avsåg förslaget i stort.

Jag har berört de detaljer om vilka det
råder delade meningar; det övriga har
jag uttryckt en mycket stor tillfredsställelse
över.

Till slut vill jag säga ett par ord beträffande
förhalningen — uttrycket är
civilministerns, icke mitt. Jag har ställt
frågan om det skall vara nödvändigt
att vänta i omkring sjutton år innan
man åstadkommer en lösning av ett viktigt
problem. Jag tror alldeles säkert
att om vi hade sparat denna fråga ytterligare
en tid, så hade vi kanske funnit
anledning till ytterligare förändringar
på vissa punkter. Det hade säkert gått
att fila mer på förslaget både här och
där. Men om man skall behöva vänta
inemot tjugo år innan en fråga får sin
lösning, så måste man antingen ha haft
frågan liggande utan att göra någonting
åt den, eller också är det ett tecken
på bristande effektivitet både när det
gäller det egna arbetet och när det gäller
att hålla i de utredningar vilka man har
tillsatt.

Chefen för civildepartementet, herr
statsrådet LINDHOLM:

Herr talman! Fru Nettelbrandt sade
att det var jag och inte hon som använt
ordet förhalning. Men om man kritiserar
civildepartementet för att det inte
förrän nu presenterat detta förslag, som
man anser borde ha varit färdigt för
tio år sedan eller rent av — om jag rätt
fattade slutorden i fru Nettelbrandts
anförande -— redan för tjugo år sedan, så
innebär väl det att man vill göra gällande
att det förekommit en förhalning. Jag
gjorde gällande att det inte förekommit
någon förhalning.

Vad beträffar årtalet 1954, som fru
Nettelbrandt talade om och som jag inte
ville gå in på i mitt förra inlägg — jag
kan för all del göra det nu — förmodar
jag att fru Nettelbrandt åsyftade SACOkonflikten.
Det är väl i och för sig ingenting
ovanligt att det uppstår konflikter
på arbetsmarknaden. Visserligen har vi

Onsdagen den 19 maj 1905 em. Nr 25 133

Grundläggande bestämmelser om statstjänstemännens rättsställning samt reform av
de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt m. m.

någonsin vägrat överläggningar. Jag liar

på den svenska arbetsmarknaden på
grund av god vilja från båda parters
sida varit förskonade från förödande
konflikter, men det hindrar inte att det
ibland kan uppstå sådana spänningar,
att problemen inte kan lösas utan konflikter.
Att man inte kommer överens
i en viss lönefråga kan ju i och för sig
inte tas som intäkt för att någon part
handlat orätt eller otillbörligt. Konflikter
ingår ju i arsenalen i förhandlingsverksamheten.

■lag har inte sagt att allt var gott och
väl. Jag framhöll att vi utvecklat en
praxis, som kunnat läggas till grund för
ett godtagbart lagförslag.

Jag sade inte heller att fru Nettelbrandt
hårt kritiserat det föreliggande
förslaget, utan jag sade att hon hårt
kritiserat arbetstakten. På den punkten
reagerar jag, tv jag vet att det har arbetats
intensivt med denna fråga. Men
den har inrymt många komplicerade
problem, som man haft att lösa. Ganska
märkligt är för övrigt, att vi såvitt jag
vet är det första land i världen som helt
löst denna fråga. Mig veterligt har i övrigt
endast Israel partiellt löst den. Det
har dessutom, fru Nettelbrandt, väckt
internationell uppmärksamhet att vi
kommit så långt i denna fråga.

Fru NETTELBRANDT (fp) kort genmäle: Herr

talman! Jag åsyftade faktiskt
inte SAGO-konflikten utan att man när
det gällde frågan om skolmåltidsvakten
åsidosatte den som man trodde enligt
praxis förefintliga rätten att förhandla.
Detta hände, om jag minns rätt, år 1954.
Att man vid den tidpunkten inte hade
förhandlingsrätten fastslagen i lag medförde
bekymmer och besvär för stora
kategorier i vårt land, eftersom man
inte kunde göra denna rätt gällande på
annat sätt än genom att hänvisa till
praxis.

Civilministern sade i sitt föregående
anförande, att civildepartementet aldrig

inte påstått att så skulle varit fallet,
och jag tror mig inte heller ha anledning
att göra ett sådant påstående. Det
vore ju ganska egendomligt om just
civildepartementet, som med civilministern
i spetsen verkligen har drivit
förhandlingsfrågorna, icke självt skulle
respektera förhandlingsrätten. Men civildepartementet
är såvitt jag vet inte
den enda myndighet som arbetstagarparten
kan möta på den offentliga arbetsmarknadssektorn,
utan det finns
myndigheter av ett helt annat slag på
de arbetsmarknader vi har talat om
d. v. s. inte bara den statliga utan även
den kommunala, och man kan anföra
många avskräckande exempel på handläggningen
av dessa frågor.

Jag har inte talat om förhalning. Jag
är angelägen om att göra den distinktionen,
eftersom jag inte menar att civilministern
med vilja har sölat med
denna fråga. Jag har ju redan sagt, att
jag inte ifrågasatt hans ärliga avsikt att
snabbare försöka få fram ett förslag,
men om man alltså inte haft för avsikt
att förhala frågan men det likväl tagit
så lång tid att föra den i hamn, måste
det tyda på ineffektivitet vid handläggningen
av ärendet. Att så är fallet tycker
jag närmast har blivit bekräftat genom
civilministerns svar på denna
punkt.

Herr BOO (ep):

Herr talman! Efter detta intensiva
och ömsesidigt undervisande replikskifte
är det med viss tvekan jag begär ordet.
Jag vill ändå gärna understryka
vad som sagts flera gånger tidigare un
der debatten, nämligen att det förslag
om en utvidgning av förhandlingsrätten
för stats- och kommunaltjänstemän som
nu föreligger är av mycket stor principiell
betydelse. Riksdagen har nu möjligheter
att medverka till att de offentliga
tjänstemännen tillförsäkras en förhandlingsrätt
som nära anknyter till

134

Nr 25

Onsdagen den 19 maj 1965 em.

Grundläggande bestämmelser om statstjänstemännens rättsställning samt reform av

de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt m. m.

den som sedan länge gällt på den privata
arbetsmarknaden. Delta måste ur
likarättssynpunkt hälsas med största
tillfredsställelse. Från centerpartihåll
vill vi starkt betona just detta. Vi vill
genom vårt ställningstagande även ge
uttryck för den uppfattningen, alt en
lag vari förhandlingsrätten fastlägges
skall vara så utformad, att den så långt
som möjligt ger berörda tjänstemän
samma rätt som anställda på andra
områden inom näringslivet. Detta är viktiga
principer som klart måste komma
till uttryck i lagstiftningen.

Föreliggande förslag till lösning av
de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt
genom statstjänstemannalagen
och kommunaltjänstemannalagen innebär
endast att man liksom fallet är när
det gäller många andra lagar fastlägger
vad som sedan länge varit praxis.

Fastställandet av statstjänstemännens
löner sker, såsom förhandlingsrättsutredningen
framhållit och som redovisats
här i dag, i stort sett efter samma former
som tillämpats på den privata arbetsmarknaden.
Vid sidan av den författningsmässigt
reglerade förhandlingsordningen
träffas nu också överenskommelser
som helt har karaktären av kollektivavtal,
ehuru de inte är juridiskt
bindande på samma sätt som sådana
avtal.

Det föreliggande ärendet har tidigare
under debatten ingående redovisats, och
jag skall inskränka mig till några få synpunkter
på de frågor i vilken meningarna
varit delade.

De avser i första hand sådant som
skall undantas från avtalsrätt. Dessa
undantag regleras i 3 § statstjänstemannalagen
och 2 S kommunaltjänstemannalagen.
Inga delade meningar kan råda
om vad som föreslås i dessa paragrafer
i bilagorna A och C till proposition
nr 60/1965. Inte heller torde några
delade meningar råda om vad som
inrymmes i bilaga B till propositionen
om myndighets arbetsuppgifter samt

om ledningen och fördelningen av arbetet.
Det är frågor av övervägande
organisatorisk art och sådana är självfallet
inte lämpliga att reglera i ett
kollektivavtal.

Annorlunda förhåller det sig med
frågor som har med arbetstidens förläggning
att göra. Ett undantagande av
dessa frågor från avtalsrätt skulle innebära
eu inskränkning i avtalsrätten som
det är svårt att finna vägande skäl för.
Avtalsrätten finns ju beträffande ersättningen
för visst utfört arbete å viss
tid. Man skulle därför kunna komma i
den situationen att dessa frågor aktualiserades
den vägen och därmed inte
få de bäst funktionerande lösningarna.
Vi har därför från centerhåll anslutit
oss till tjänstemannaorganisationernas
bestämda och berättigade krav på att
frågor om arbetstidens förläggning och
rätten till annan ledighet än semester
inte skall undantas från avtalsrätten.

Den avvisande hållning som civilministern
intagit i sitt förslag på denna
punkt i propositionen — ett ställningstagande
som sedan följs upp av reservanterna
i den till utskottets utlåtande
fogade reservationen — är inte underbyggd
av någon övertygande bevisföring.
Jag kan inte heller finna att civilministerns
redovisning här i dag innehållit
några skäl för att undanta detta
område från förhandlingsrätt. Tvärtom
målade civilministern upp en något
underlig och pessimistisk bild i vissa
avseenden när det gäller vad som
komma skall, om förläggningen av arbetstiden
etc. skulle bli inkluderad i förhandlingsrätten.

Jag vill här klart säga ifrån att med
det ansvar som organisationerna på
tjänstemannasidan självfallet har tror
jag inte att det skulle kunna bli större
svårigheter än vad som kan bli fallet
om man, som jag tidigare sade, lägger
ersättningsfrågorna under avtalsrätt.
Man kan den vägen även på sitt sätt
aktualisera frågor om arbetstidens för -

Onsdagen de» 19 mai 1995 em.

Nr 25

155

Grundläggande bestämmelser om statstjänstemännens rättsställning samt reform av

de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt in. m.

läggning. Om man således begär en viss
ökad ersättning kan det t. o. in. bli så
att administrationen fördyras. .lag vill
bara anföra det som ett litet exempel
på vad detta kan medföra. .lag vill därutöver
klart säga ifrån att den serviceverksamhet
som samhället skall utföra
på många väsentliga områden självfallet
är av den arten, att man inte kan
diskutera väsentliga ändringar av arbetstidens
förläggning utan att det berör
organisationen som sådan. Detta är
ju inte inneslutet i avtalsrätten.

Reservanterna anför några exempel
från vissa områden avsedda att visa att
ett eventuellt inflytande från arbetstagarorganisationerna
i fråga om arbetstidens
förläggning skulle skapa svårigheter.
Utöver det nära sambandet mellan
arbetstidens förläggning och de
ekonomiska förmånerna vill jag understryka
vad utskottet sagt på denna
punkt, nämligen att utskottet finner det
välgrundat att anta att tjänstemannaorganisationernas
ansvar är sådant att
samhällsviktiga funktioner inte kommer
i fara genom åtgärder från deras sida.
Man kan räkna med att tjänstemannaorganisationerna
härvidlag känner ett
stort ansvar och att de också är beredda
att medverka till bästa möjliga
.service på olika områden.

Jag skulle även något vilja kommentera
ytterligare en punkt, nämligen frågan
om arbetsdomstolens sammansättning.
Vi har markerat att vi inte är
helt säkra på att arbetsdomstolen har
och inte heller med den nya sammansättningen
kommer att få den rätta representationen.
Det har tidigare anförts
i vissa sammanhang att några rätt
stora organisationer inte har möjlighet
att få vara representerade i arbetsdomstolen
då frågor som berör deras medlemmar
är uppe till avgörande. Denna
sak har också aktualiserats i ett motionspar
i anslutning till propositionen.
Det bör dock enligt min mening bli något
bättre möjligheter också för de

mindre organisationerna att få bil representerade
i arbetsdomstolen enligt
föreliggande förslag.

Utökningen av antalet suppleanter i
domstolen ger självfallet ökade möjligheter
för organisationerna. Om man
samtidigt beaktar vad arbetsdomstolens
ordförande anfört i sitt remissvar vill
man ingalunda framställa något direkt
yrkande i detta avsnitt i dag. Men det
kan finnas anledning att uppmärksamma
dessa frågor i framtiden.

Med det sagda, herr talman, ber jag
att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr FREDRIKSSON (s):

Herr talman! Det utskottsförslag som
här diskuteras har utförligt presenterats
av de föregående talarna, och samma
sak är det med den reservation, som
är fogad till utskottsutlåtandet. Jag kan
därför inskränka mig till att anföra
några synpunkter i all korthet.

Den proposition, som utskottets betänkande
bygger på, har mottagits med
tillfredsställelse av löntagarorganisationerna,
och att man nu lagfäster den
praxis, som i stort har utvecklats på
förhandlingsoinrådet och den offentliga
sektorn har inte mött principiellt
motstånd från något håll.

Att propositionen så smärtfritt passerat
utskottets granskning är väl i och för sig
också ett gott betyg till civilministern
och hans medarbetare och det sätt, varpå
de handlagt detta lagstiftningsärende,
som ändå berör många invecklade
och kanske även känsliga problem. Civilministern
har i dag också fått många
rosor från denna talarstol, och jag vill
gärna instämma i att dessa rosor är
välförtjänta; fru Nettelbrandt utgör
kanske det undantag som bekräftar regeln.

Löntagarorganisationerna är tillfredsställda,
och jag tror inte heller att på
den kommunala sektorn de tre kommunförbunden
har anledning att känna

136

Nr 25

Onsdagen den 19 maj 1965 em.

Grundläggande bestämmelser om statstjänstemännens rättsställning samt reform av

de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt m. m.

annat än tillfredsställelse med förslaget.
Denna förhandlingsproposition visar,
att civilministern har tagit mycket
stor hänsyn till löntagarorganisationerna
men också, om jag skall hålla
mig till det kommunala området, till
kommunförbunden. Dessa har naturligtvis
inte fått allt vad de kräver i sina
remissvar, men det har inte heller löntagarorganisationerna
fått, och det
finns ingen anledning till kritik ifrån
min sida.

Vi reservanter tycker att det lagförslag
som lagts fram är bra. Det är därför
som vi har anslutit oss till departementschefens
förslag i stort. Vi ser
liksom departementschefen med ett
visst allvar på det förhållandet att utskottsmajoriteten
inte har kunnat ansluta
sig till propositionens förslag även
när det gäller frågan om begränsning
av det avtalsfria området. Det är som
så många betonat i dag frågan om arbestidens
förläggning och annan ledighet
än semester som man nu inte får
förhandla och träffa kolletivavtal om.
Det har från utskottsmajoritetens sida
framhållits att detta skulle innebära en
försämring av nuvarande förhållanden.
Jag kan inte instämma i det uttalandet.
Jag tycker inte att civilministerns förslag
på något sätt innebär ett steg tillbaka.
På det kommunala området för
man i dag inte några förhandlingar på
tjänstemannasidan om arbetstidens förläggning,
och det har inte heller, såvitt
jag vet, ifrågasatts från tjänstemannahåll
att man skulle förhandla om en
sådan sak. Man förhandlar om arbetstidens
längd och antalet semesterdagar
men inte om arbetstidens förläggning.

Men man har naturligtvis andra former
för kontakter än förhandlingar. Jag
syftar här på överläggningar, ty det
är rätt naturligt att man överväger med
varandra om hithörande frågor. Jag anser,
att det ligger i båda parters intresse
att så sker. Det ligger så att säga
i själva sättet att umgås med varandra

vid förhandlingsbordet att man gör sä,
och jag tror inte att det kommer att innebära
någon försämring härvidlag för
tjänstemännens del. Jag tror inte att
någon offentlig arbetsgivare kommer att
neka överläggningar i de frågor, vilka
tillhör det avtalsfria området.

Fru Nettelbrandt framhöll nyss att
det inom det kommunala området nog
är si och så på denna punkt och att det
råder mycket trubbel där. Min erfarenhet
säger inte att så är fallet, utan jag
tycker nog att man på kommunalt håll
varit villig att överlägga med tjänstemännen.
Har det förekommit trubbel är
det kanske andra problem och inte arbetstidens
förläggning som varit anledningen
till misshälligheterna. Jag
förstår mycket väl att man kan hysa
olika uppfattningar i denna fråga. Man
kan säga att det är en ren intresseavvägning,
men jag har litet svårt att förstå
att man från tjänstemannahåll skall
lägga så stor vikt just vid denna sak.
Enligt mitt sätt att se blir det ingen försämring
av nuvarande förhållanden.
Parterna kommer att överlägga med
varandra som hittills och ta vederbörlig
hänsyn till varandras synpunkter.

Men det kanske ligger något i vad
bl. a. fru Ekendahl och även civilministern
sade, att det är litet opraktiskt
att binda avtalstidens förläggning i ett
kollektivavtal. Ett kollektivavtal skall ju
följas till punkt och pricka. Ingen förutsätter
någonting annat. Arbetstidens
förläggning kan behöva ändras. I många
fall kanske man också behöver besluta
rätt snabbt om den saken i det förändringens
samhälle som vi lever i. Vi utskottsreservanter
anser, att civilministerns
argumentering på denna punkt varit
övertygande, och jag tycker att det
sätt på vilket han utvecklade saken
närmare här i dag är tillfredsställande.
Jag skall därför inte försöka att gå
ytterligare in på detta problem.

Jag vill bara säga att det även inom
den kommunala förvaltningen finns om -

Onsdagen den 1!) maj 1905 em.

Nr 25

137

Grundläggande bestämmelser om slatstjänstemännens rättsställning samt reform av

de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt m. m.

råden där det är nödvändigt att myndigheten
liar en viss handlingsfrihet och
där myndigheten, såsom Statstjänarkarlellen
mycket riktigt har anfört, måste
ha sista ordet. Även på det kommunala
området bedriver man ju sjukvård och
socialvård, och man har framför allt serviceorgan
och trafikföretag. När det gäller
den kommunala servicen finns det
kanske olika behov inom olika kommuner.

Redan nu har ungefär hälften av landets
landskommuner kvällsöppet en eller
flera dagar i veckan, och det kan
hända att denna service behöver utvidgas.
Om parterna då skall förhandla,
kan det bli rätt hårda tag, och det kan
tänkas, såsom civilministern här har
framhållit, att den tredje parten blir lidande,
därför att man även på den kommunala
sektorn kan tvingas att bortse
från angelägenheten av att hålla den
service som allmänheten ändå har rätt
att fordra av kommunerna.

Sedan skulle jag, herr talman, bara
vilja tillägga, att reservanternas förslag
i praktiken inte skiljer sig mycket från
vad som gäller på den privata arbetsmarknaden.
Där har arbetsgivarna förbehållit
sig rätten att bestämma arbetstidens
förläggning. Så har i viss mån
skett även på det kommunala området,
bl. a. i anstaltsavtalen. Jag tycker därför
det finns anledning för kammaren
att bifalla reservationen.

Herr Edlund var orolig och även litet
besviken över att det inte i samband
med propositionen om förhandlingsrätt
hade framlagts också ett förslag till
tjänstepliktslag. Nu bygger väl hela propositionen
i stor utsträckning på det
huvudavtal som har träffats mellan parterna,
och förutsättningen för att löntagarorganisationerna
skulle godkänna
detta huvudavtal var att det inte skulle
införas någon tjänstepliktslag. Det skulle
naturligtvis ha varit oklokt att riva
grunden för dessa överenskommelser.
Jag tycker detta är en stark invändning.

Vidare kan inte en tjänstepliktslag
göra någon åtskillnad mellan olika kategorier
anställda, utan den måste gälla
alla. Onekligen skulle en tjänstepliktslag,
om en sådan föreslagits just i sammanhang
med att förslaget om förhandlingsrätt
på det offentliga området lädes
fram, ha kommit att rikta sig emot tjänstemännen,
och det skulle ha varit opsykologiskt
att göra så. Man bör inte i det
läge, som man nu befinner sig i, vifta
med någon tjänstepliktslag.

Herr Boo var inne på arbetsdomstolens
sammansättning och uttryckte viss
oro för att alla parters intressen inte
skulle bli tillgodosedda på det sätt som
man har rätt att fordra av ett sådant organ.
För min personliga del har jag lika
litet som de flesta av utskottets övriga
ledamöter hyst någon oro på den punkten
— vi finner att det förslag som har
lagts fram är mycket väl övertänkt.

Av det yttrande som arbetsdomstolens
ordförande har ingivit till utskottet
med anledning av den motion som vi
hade att behandla i ärendet framgår,
att också han är bestämd motståndare
till en förändring på den punkten. Han
har framfört, att det främst är av två
skäl som man har infört ett lekmannainflytande
i domstolen, nämligen för
det första för att tillföra domstolen sakkunskap
och för det andra för att skapa
förtroende hos allmänheten för domstolen.
Ett tredje skäl är att domstolen
bör vara opartisk, och det tror jag att
den är liksom andra dömande organ i
det här landet. Jag tror inte att man
genom en förändring på den punkten i
enlighet med de riktlinjer som herr Boo
var inne på och som närmare utvecklats
i förevarande motion skulle tillföra
domstolen någon större sakkunskap eller
någon ökad grad av opartiskhet.

Jag vill, herr talman, med dessa korta
ord yrka bifall till den reservation som
har fogats till utskottets utlåtande av
herr Strand in. fl.

I detta anförande instämde herr Siwdelin
(s).

Andra kammarens protokoll 1965. Nr 25

138

Nr 25

Onsdagen den 19 maj 1965 em.

Grundläggande bestämmelser om statstjänstemannens rättsställning samt reform av

de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt m. m.

Herr NIHLFORS (fp):

Herr talman! Jag lyssnade med särskilt
intresse till statsrådet Lindholms
anförande tidigare i dag. Jag fäste mig
där till en början vid den formulering
lian använde för att ange, att han inte
tyckte att det långvariga förberedelsearbetet
inför denna reform hade varit
alltför långt. Den som förlorar tid vinner
tid, tror jag hans uttryck var.

Man skall naturligtvis inte nu tvista,
om denna tes är helt invändningsfri ens
i fråga om förhandlingsrättsreformens
genomförande, men låt mig fästa uppmärksamheten
på att det har förekommit
dödlägen i behandlingen av denna
fråga, som också fru Nettelbrandt nyss
var inne på och såsom påtalades av
TCO genom ett ganska ampert kongressuttalande
i maj 1955, då egentligen ingenting
hade hänt sedan 1948 års förhandlingsrättskommittés
betänkande hade
sänts ut på remiss 1952. I mars 1955
gav dåvarande civilminister Lange det
beskedet som svar på en fråga, som
väckts av mig i denna kammare, att förhandlingsrätten
för tjänstemän i offentligt
tjänst av allt att döma skulle komma
att beröra grundlagarna vid en tänkt
reform och att det därför kunde komma
att dröja en hel del tid, särskilt med
tanke på att det var svårt att få fram
experter som kunde fortsätta utredningsarbetet.
Man kunde då räkna med att
reformen skulle dröja ända till 1961,
sade han.

En rätt beskrivning av förhållandena
är väl att reformarbetet kunde skjuta
fart först i och med att den Ekblomska
utredningen efter en trög start 1956 kunde
slutföras i början av år 1960, sedan
representanter för topporganisationerna
beretts tillfälle deltaga i arbetet.

Eftersom fru Nettelbrandt tidigare i
dag varit inne på historieskrivningen
och eftersom civilministern, såsom var
naturligt inför en så stor reforms avgörande,
började med att göra en återblick,
så tycker jag att det finns anled -

ning också för mig, som under åren
1949—1960 följde frågans utveckling i
riksdagen, att uppehålla mig en smula
vid historiken.

Det var alltså 1960 som det hela egentligen
tog fart i och med att det då förelåg
ett betänkande som verkligen kunde
läggas till grund för ett förslag. Även i
fortsättningen fick organisationernas
representanter vara med i förberedelsearbetet.
I januari 1962 enades statstjänstemännens
huvudorganisationer och civildepartementet
om de grundläggande
principerna för förhandlingsrätten, och
riktlinjer för det fortsatta arbetet drogs
upp. Man var överens om att så ändra
1936 års förenings- och förhandlingslag,
lagen om kollektivavtal, lagen om arbetsdomstol
och lagen om medling i arbetstvister,
att statstjänstemännen skulle
få samma rätt som arbetstagarna inom
den privata sektorn av arbetsmarknaden.
De skulle genom sina organisationer
som jämställda parter få förhandla
och sluta kollektivavtal om löner och
andra förmåner och i intressekonflikter
få tillgripa kollektiva stridsåtgärder. Vidare
var man överens om att en särskild
statstjänstemannalag skulle kunna reglera
sådant, varom avtal inte fick träffas,
och att huvudavtal skulle ingås mellan
parterna angående bestämmelser om
lämplig förhandlingsordning för lösning
av avtalsfrågor och om behandling av
samhällsfarliga konflikter genom en särskild
statstjänstemannanämnd med
partsrepresentation.

Redan i januari 1962 såg man alltså
klart hur reformen skulle se ut. Det var
liksom skelettet till det hela. I september
1963 träffades en preliminär överenskommelse
om huvudavtal, och i avtalet
fanns formuleringar som präglades av
den s. k. saltsjöbadsandan.

Sedan jag sett frågan i ett längre perspektiv
är jag beredd deklarera, att civilminister
Lindholm visat ett mycket
stort intresse för att lösa de många och
stora problem som tornat upp sig under

Onsdagen den 19 maj 1905 em.

Nr 25

139

Grundläggande bestämmelser om statstjänstemännens rättsställning samt reform av

de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt m. m.

utredningens gäng. .lag kan icke desto
mindre knappast underlåta att iin en
gång understryka, att topporganisationernas
experter gjort utomordentligt
värdefulla insatser, inte minst under
senare år. Den förhandlingsrättsreform,
som nu skall genomföras, utgör vid sidan
av civilministerns stora intresse för
utbildningsfrågorna inom statsförvaltningen
krönet på hans verksamhet som
civilminister. Det är under dessa förhållanden,
när man kunnat enas om så
mycket, beklagligt att delade meningar
fortfarande råder på ett par punkter;
endast på en av dessa punkter föreligger
dock ett reservationsyrkande.

Redan från början uttalade organisationerna
sina tvivel beträffande behovet
av den särskilda statstjänstemannalagen.
Den får väl anses nödvändig eftersom
den offentliga tjänsten ju är förenad
med ämbetsansvar och ämbetsskydd.
Egentligen har lagen fått karaktären av
undantag från kollektivavtalslagen.
Framför allt markerar den statstjänstemannens
särställning.

Den i dag så intensivt i båda kamrarna
diskuterade kontroversiella frågan,
huruvida arbetstidens förläggning skall
falla under avtalsrätten eller inte är vid
detta laget kanske nog ventilerad. Jag
tycker emellertid att statsrådet Lindholm
sökt bevisa för mycket, när han
med exempel från försvarets, järnvägens
och sjukvårdens områden velat göra
gällande att det skulle vara olämpligt
att låta denna fråga bli en avtalsfråga.
Med sina exempel har statsrådet utgått
från att statstjänstemannaorganisationerna
på just dessa områden inte skulle
kunna förhandla sig fram till resultat
med bibehållen ansvarskänsla. Han har
utgått från att statstjänstemännen medvetet
skulle skjuta allmänhetens intresse
åt sidan vid förhandlingar som rör arbetstidens
förläggning. Berättigade krav
på service skulle alltså komma att nonchaleras.
Jag tycker att det är en smula
orättvist att förutsätta, att organisatio -

nerna inte skulle vara på det klara med
all också deras medlemmar utgör en del
av den allmänhet som har rätt att ställa
krav på service.

För min del har jag också blivit mer
och mer övertygad om att frågan om
arbetstidens förläggning måste betraktas
som en lönefråga, alltså en fråga
varom avtal skall kunna träffas. Enligt
de anteckningar jag förde då jag var i
tillfälle att lyssna till debatten i första
kammaren, ansåg Arne Geijer att frågan
om arbetstidens förläggning principiellt
bör anses böra till avtalsområdet
men att LO:s statstjänarkartell dock
funnit sig i att den för statstjänstemännens
del skulle ligga utanför detta område.
Jag fick eu känsla av att herr
Geijer liksom andra representanter för
regeringssidan ville skydda sig genom
att säga att man får vänta och se. Det
skulle vara bättre att gå denna väg än
den som utskottsmajoriteten föreslagit
genom att redan nu placera denna fråga
inom avtalsområdet.

Detta är en inställning som tyvärr
kommit till uttryck många gånger i denna
kammare — man skall vänta och se
och inte göra något. I de remissyttranden
som kommit från statstjänstemannaorganisationerna,
och där innesluter jag
även de principiella uttalanden som
kommit från LO-håll, har vikten och
betydelsen av att denna sak placeras
inom avtalsområdet så kraftigt understrukits,
att man enligt min mening i
onödan förlänger debatten om man inte
tillmötesgår remissinstansernas önskemål
på denna punkt.

Jag sade nyss att jag är övertygad om
att arbetstidens förläggning är en lönefråga.
Jag skulle vilja komplettera detta
med att säga att utvecklingen säkerligen
kommer att gå i den riktningen — sedan
frågan avgjorts i riksdagen på det
sätt som jag utgår från att regeringen
och kamrarnas majoritet vill ■— att arbetstidens
förläggning kommer att bli ett
överliiggningsämne. Men med den skick -

140

Nr 25

Onsdagen den 19 maj 1905 em.

Grundläggande bestämmelser om statstjänstemännens rättsställning samt reform av

de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt m. m.

lighet som löntagarorganisationernas förhandlare
är mäktiga kommer problemet
i det ögonblicket att vävas in i lönesammanhangen.
Det blir bara en
krånglig omväg, när man måste kamouflera
frågan. Man kan fråga sig om det
inte vore renhårigare att från början
betrakta den som en avtalsfråga.

Statsrådet tog ett exempel från försvarets
område och sade: »Hur skall
det gå när ÖB behöver öva kuppberedskap,
om han dessförinnan skall diskutera
arbetstidens förläggning i en avtalsuppgörelse?»
Jag kan inte i detalj säga
hur läget är inom försvaret, men jag
förutsätter att frågan om sådana övningar
inte på något sätt skulle bli ett
överraskande inslag vid avtalsförhandlingar.
När man skall träffa avtal om
löner, om olika förmåner som över huvud
taget har med löner att göra, måste
man plocka in i bilden sådant som
att arbetstidens förläggning i vissa sammanhang
kan vara synnerligen obekväm,
och då är det genast en lönefråga
som man måste avtala om.

Det är alltså enligt min uppfattning
beklagligt att departementschefen skapat
en strid om just denna fråga, när
man tydligen i övrigt kunnat uppnå så
stor och allmän enighet. Jag yrkar därför
bifall till utskottets utlåtande i denna
punkt.

I motioner har yrkats att riksdagen
skulle uttala betydelsen av en reell överläggningsrätt
i frågor varom avtal inte
må träffas. Fru Ekendahl läste under
sitt anförande upp det avsnitt i utskottsutlåtandet,
där utskottet enhälligt gav
till känna sin mening i denna fråga.
Jag förstod på hennes kommentar —
och även på fru Nettelbrandts kommentar
— att formuleringen borde anses
vara bra. Jag har försökt studera formuleringen.
Jag gör inga jämförelser mellan
civilministerns uttalande och utskottets
eniga uttalande på den punkten,
men jag kan inte komma ifrån att det är
ganska många spärrar i detta i övrigt

positiva uttalande. Man talar om att
myndigheterna »i görligaste mån» skall
tillmötesgå organisationernas önskemål.
Endast om det »kan anses befogat»
och överläggning »utan större olägenhet
kan ske» kan en sådan överläggning
tillåtas. Det hjälper inte att utskottet
sedan säger: »En sådan tillämpning
torde nämligen i hög grad vara ägnad
att främja ett gott förhållande mellan
arbetsgivare och arbetstagare.»

Tyvärr förhåller det sig så, att organisationerna
särskilt vid överläggningar
på det lokala planet ofta råkar på
människor som man kanske kan säga i
vällovligt nit »lusläser» allt som finns
skrivet, särskilt allt som är negativt, för
att tillvarata de intressen de satts alt bevaka.
Sådana formuleringar som »i görligaste
mån», »kan anses befogat» och
»utan större olägenhet» blir då ganska
effektiva spärrar för överläggningsrätten,
om den tendensen föreligger hos
en myndighet.

Jag hörde av civilministern — vilket
jag även hört från annat håll — att i utbildningsverksamheten
för olika myndigheters
representanter vid avtalsförhandlingar
och över huvud taget vid
kontakter med löntagarorganisationerna
man skall ta upp denna fråga. Jag
hoppas för min del bara att man hinner
utbilda alla myndigheters representanter
ordentligt och träna upp dem till
att tänka på det rätta och generösa sättet
om överläggningsförfarandet. Hittills
har det nämligen varit så, att vi
inom organisationslivet lyckats klara
många överläggningar därför att det inte
har funnits något skrivet. Man har
egentligen inte vetat om det kunde kallas
överläggning eller förhandling, och
denna brist på skrivna bestämmelser
har gjort det möjligt för löntagarrepresentanterna
att driva vissa frågor långt.
På det sättet har man blivit van vid en
viss umgängesform. Nu får vi en lagstiftning
som genast, när den kommer i
händerna på arbetsgivarrepresentanter -

Onsdagen den 1!) muj 1905 em.

Nr 25

III

Orundläggande bestämmelser om statstjänstemannens rättsställning samt reform av

de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt m. m.

11a, kan bli föremål för olika tolkningar
och tillämpningar.

•lag vill stryka under att utbildningen
i att liisa uttalandet i utskottsutlätandet
och civilministerns uttalande i propositionen
på rätt sätt är högst väsentlig
för överläggningsrättens fortlevnad. I
det vardagliga livet, i de vardagliga kontakterna
mellan löntagar- och arbetsgivarrepresentanterna
inom de .statliga
verken och institutionerna, är det dock
denna rätt som man på löntagarsidan
känner bäst till och har störst behov av
att den blir tillämpad så riktigt och smidigt
som möjligt.

Till slut skall jag bara, herr talman,
säga några ord som egentligen endast
avser att stryka under vad som står i utskottets
utlåtande på s. 65 om att ämbetsansvarets
innebörd och utformning
behöver utredas. Jag tror att om man,
som utskottet förordar, kan få till stånd
en allsidig och förutsättningslös utredning
härom, har man också tagit ett steg
mot en förenkling av den lagstiftning vi
nu är beredda att anta i kväll. Det finns
många frågor som i det sammanhanget
verkligen är i behov av att äntligen bli
belysta av en skicklig utredning.

Herr talman! Med dessa ord ber jag att
:å yrka bifall till utskottets förslag på
iamtliga punkter.

Herr WIKLUND (fp) kort genmäle:

Herr talman! Med anledning av det
som herr Nihlfors sade om utskottets
skrivning angående överläggningsrätten
vill jag bara säga, att sedd i sitt sammanhang
tycker jag nog det är riktigt att
göra gällande, att denna skrivning dock
utgör åtminstone ett försök att utan
att direkt bifalla motionen tillgodose motionärernas
önskemål. Jag tror i varje
fall att man kan tolka utskottets skrivning,
som ju fru Ekendahl läste in i protokollet,
såsom ett steg framåt i överläggningsrättsfrågan.

Anledningen till att jag begärt ordet
nu var att jag inte varit med om juste -

ringen av utskottsutlätandet, därför att
jag då var utomlands (Europarådet).
Det är sannolikt att jag, om jag deltagit
i utskottets slutbehandling, hade yrkat
på vissa justeringar i utlåtandet på
den av herr Nihlfors kritiserade punkten.

Herr CARLSHAMRE (h):

Herr talman! Som eu av upphovsmännen
till motionen nr 840 har jag all anledning
till tillfredställelse med den
behandling som i utskottet har kommit
motionen till del. I motionen framställes
tre förslag. Ett, som gäller utredning
av tjänstemannaansvarets innebörd, har
helt godtagits av ett enhälligt utskott.
Det andra, som gäller rätt för oorganiserad
tjänsteman att delta i stridsåtgärd,
har åtminstone till hälften godtagits av
utskottet. Endast det tredje, som gäller
frågan om beredskapslag, har avvisats
men i mycket välvilliga ordalag. Vi har
alltså all anledning till tillfredsställelse
i och för sig. Det är ju inte alltid enskilda
motioner möter ett så välvilligt
öde i ett utskott. Inte desto mindre är
det ett par synpunkter jag gärna vill
framföra på dessa förslag.

Jag tar först frågan om beredskapslag.
Jag bär, herr talman, inte något
yrkande på den punkten. Jag vill bara
med anledning av det resonemang, som
förs i utskottsutlätandet och som också
har förts bär i debatten, framhålla att
motionärernas motivering för att föreslå
eu beredskapslag som komplettering
till det lagverk vi nu håller på att behandla
inte var, att man därmed skulle
skapa ytterligare garantier mot arbetskonflikter
som kunde bli ett hot mot
livsviktiga samhällsfunktioner. Jag tror
alltså, i likhet med flera talare tidigare
i dag, att det finns ganska goda garantier
däremot. Snarare var det ur tjänstemannasynpunkt
som vi ansåg det önskvärt
med en beredskapslag som komplettering.

Det är ju ändå som alla vet så, att den

142

Nr 25

Onsdagen den 19 maj 1965 em.

Grundläggande bestämmelser om statstjänstemännens rättsställning samt reform av

de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt m. m.

förhandlingsrätt och den strejkrätt, som
vi här skall lagstifta om, är och alltid
kommer att vara behäftad med vissa inskränkningar
just med hänsyn till livsviktiga
samhällsfunktioner. Det kommer
att leda till att i kärva förhandlingssituationer
arbetsgivarparten alltid har
så att sägat trumf på hand. Alla vet att
i yttersta nödfall kommer det att tillgripas
någon form av tjänstepliktslag eller
liknande.

Enligt min mening är arbetsgivarpartens
ställning därmed redan så stark,
att den inte bör ytterligare förstärkas
genom att den med trumf ständigt försedda
arbetsgivarparten också skall ha
att från fall till fall föreskriva reglerna
för hur långt trumfen skall gälla. Det
är det som kommer att ske här. Tjänstemannaparten
som förhandlar kommer
aldrig att kunna veta hur långt det är
möjligt för arbetsgivarparten att gå för
att i praktiken sätta rätten till stridsåtgärder
ur kraft.

.lag har inte tänkt mig, i varje fall inte
för egen del, en utformad färdig tjänstepliktslag
användbar i alla situationer
men däremot eu sorts ramlagstiftning,
varigenom man skulle anvisa gränser
och dra upp riktlinjer för hur man kan
gå fram vid sådana tillfällen då det kan
bli aktuellt. Det skulle enligt min mening
ha skapat icke mindre utan större
frihet för tjänstemannaparten vid sådana
förhandlingar ifall man åtminstonne
någorlunda visste vad man har att
hålla sig till. Jag har emellertid, herr
talman, som sagt inte något yrkande
på denna punkt.

Litet svårare är det att ta ställning till
frågan om oorganiserade tjänstemäns
rätt att delta i stridsåtgärder. I propositionens
förslag stod på den punkten
att tjänsteman må delta i strejk endast
efter beslut av arbetstagarförening som
han tillhör. Det var de ominösa orden
»som han tillhör», som motionärerna
ville operera hort och därmed öppna
rätt även för oorganiserade att delta i

en stridsåtgärd. Nu har utskottet inte
bara opererat bort dessa ord utan även
ersatt dem med andra ord. I stället för
»arbetstagarförening som han tillhör»
står det nu »arbetstagarförening som
anordnat strejken». Jag skulle gärna vilja
vara säkrare än jag är om att den
skrivningen innebär en förbättring i
förhållande till propositionens förslag.
Den skrivningen kommer såvitt jag kan
förstå att leda till egenartade situationer.
Den innebär nämligen att man ger
en arbetstagarförening, en fackförening,
rätt att besluta huruvida en som icke
är medlem i denna förening skall få lov
att delta i en strejk eller inte. Jag kan
inte förstå annat än att detta är en fullständig
nyhet på förhandlings- och organisationsrättens
område.

Jag är fullt medveten om att utskottet
har känt sig vara i en besvärlig situation.
Jag kan inte komma ifrån att
formuleringarna i utskottsutlåtandet
vittnar om en viss vånda. De är litet
tungfotade och i ett par stycken rätt
svårgenomskådliga. Jag vågar säga detta
så mycket mer som jag omedelbart
vill tillägga att jag själv och de andra
som skrev vår motion inte heller hade
stannat för någon särskilt lycklig version
när vi föreslog att de tre orden
»som han tillhör» skulle utgå. Jag har
senare kommit att inse att även ett borttagande
av dessa ord skulle skapa betydande
svårigheter. Därigenom skulle
en tjänsteman, som icke tillhör någon
organisation, så att säga efter fritt val
kunna ansluta sig till strejker som är
anordnade av vilken organisation som
helst. Det kan ju finnas flera organisationer
företrädda på samma arbetsplats,
och tjänstemannen skulle då från fall
till fall kunna bestämma, huruvida han
önskar solidarisera sig med SACO, TCO,
Statstjänarkartellen eller någon annan.

Jag håller gärna med om att detta
inte skulle vara någon tillfredsställande
ordning, men den lösning som utskottet
i stället rekommenderar är inte hel -

Onsdagen den 1!) maj 1965 em.

Nr 25

Grundläggande bestämmelser om statstjänstemännens rättsställning samt reform av

de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt m. m.

ler .särskilt lämplig. .lag skulle önska
att jag kunde föreslå en tredje lösning,
men det är inte lätt att på fri hand göra
detta. Jag skall därför inskränka mig
till att påpeka att frågan inte är så enkel
som det kan förefalla. Det gäller ju
oorganiserade tjänstemäns möjlighet att
utan straffpåföljd ansluta sig till en
stridsåtgärd. Nu åtnjuter väl inte oorganiserade
tjänstemän så stort anseende,
i varje fall inte bland organiserade
tjänstemän. Detta är också förståeligt, i
synnerhet om det är fråga om tjänstemän
som stannat utanför organisationen
av slöhet, snålhet eller ointresse
för fackliga ting. Men, all right, sådana
fall lär alltid förekomma. Jag kan emellertid
också tänka mig att personer av
mer respektabla skäl än så står utanför
organisationerna, och de kan komma
i en besvärlig ställning.

För att ta ett enda, möjligen drastiskt
exempel vill jag anknyta till en
debatt, som vi förra veckan förde här
i kammaren, och göra det antagandet att
en person av politiska skäl står utanför
en arbetstagarorganisation. Låt oss säga
att organisationen har beslutat om kollektivanslutning
till ett politiskt parti.
En tjänsteman vill inte vara med om
denna kollektivanslutning; han finner
den så vämjelig att det inte räcker för
honom att reservera sig mot beslutet,
utan han vill vända organisationen ryggen
och inte längre tillhöra den. Detta
skapar säkert inte någon särskilt god
anda mellan denne tjänsteman och hans
f. d. organisation, och om organisationen
vid en konfliktsituation skall besluta,
ifall tjänstemannen har rätt eller
icke att deltaga i stridsåtgärderna, så
kan man minst sagt komma i en besvärlig
knipa.

Herr talman! Just därför att hela frågan
är så komplicerad har jag inte heller
på denna punkt något säryrkande.
Jag har bara velat framhålla att, enligt
min uppfattning, den lösning som utskottet
förordar inte är helt tillfreds -

ställande. Förmodligen hör denna fråga
i likhet med frågan om en beredskapslag
till sådant som kommer tillbaka
till riksdagen sedan man vunnit
erfarenhet av lagens verkningar i praktiken.

Herr JANSSON (k):

Herr talman! Jag vill först och främst
understryka att vi på vårt håll är mycket
positivt inställda till förslaget om
att de offentliga tjänstemännen skall få
samma rätt som andra arbetstagare när
det gäller att genom sina organisationer
som jämställd part förhandla och
sluta kollektivavtal om löner och andra
förmåner samt vid intressekonflikter
tillgripa kollektiva stridsåtgärder.
Detta är en nödvändig, om också mycket
senkommen anpassning till läget på
den allmänna arbetsmarknaden. Därigenom
upphör den förhandlingsrättslagstiftning,
som tidigare funnits inom
den offentliga sektorn och som vi
i många sammanhang haft anledning
kritisera.

Tillåt mig helt kort säga att vi ser
den betydelsefulla reform, som nu föreslås,
såsom en faktisk vinning för demokratien.
Jag skall inte ingå på någon
detaljvärdering av de olika delarna
i propositionen, men jag vill säga
några ord om den fråga, där meningarna
inom utskottet har gått isär, vilket
fått till följd den reservation som
herr Strand och fri! Ekendahl m. fl.
står bakom.

Det har ju föreslagits vissa begränsningar
i förhandlingsrätten för statstjänstemännen.
Denna förhandlingsrätt
avser sådana ekonomiska mellanhavanden
mellan staten och tjänstemännen
som löner, pensioner, semester och arbetstid,
medan sådant som rör antaganden
och entlediganden samt åligganden
i tjänsten allt framgent skall
bli föremål för offentligrättslig reglering
— det är den saken som diskuterats
här i debatten. Samma begräns -

144

Nr 25

Onsdagen den 19 maj 1965 em.

Grundläggande bestämmelser om statstjänstemännens rättsställning samt reform av

de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt m. m.

ningar gäller för hos kommun eller
annan offentlig inrättning anställda
tjänstemän med statlig myndighetsutövning,
alltså för domare, åklagare, poliser
och andra som med hänsyn till
sina arbetsuppgifter måste anses inta
en liknande rättslig ställning, vidare
för präster, lärare, vissa läkare o. s. v.

Det går inte att blunda för att dessa
begränsningar har framkallat mycket
starkt missnöje hos berörda grupper.
Deras organisationer har mer eller
mindre skarpt motsatt sig begränsningarna,
vilket också kommit till uttryck
här i debatten genom talare som representerar
dessa organisationer.

Frågan rymmer enligt vår mening
mycket svåra avvägningsproblem, och
man kan fråga sig: Kan alla de anställdas
angelägenheter som det här rör sig
om bli föremål för avtalsreglering? Det
gäller ändå sådana frågor som arbetstidens
förläggning, rätt till annan ledighet
än semester, anställningsform,
inrättande, indragning och förändring
av tjänster, kompetensvillkor och förfarande
vid tjänstetillsättning.

När man lyssnar på debatten och ser
den mycket positiva inställningen till
lösning av dessa frågor, även från borgerligt
håll, är det inte utan att man
funderar över hur mycket som kunde
ha varit löst när det gäller arbetarnas
inflytande i företagen om denna inställning
beträffande arbetsmarknaden
också tidigare varit mera allmän.

Jag erinrar om att kammaren för
fjorton dagar sedan avslog en motion
om företagsdemokrati, vilken motion
egentligen aldrig skulle ha behövt väckas,
om man på visst håll hade kunnat
spåra den välvilja som i dag visas.

Vi vill för vår del understryka att förhandlings-
och avtalsrätten bör omfatta
alla områden där inte synnerliga skäl
talar för undantag, och kanske hade
det varit möjligt att komma något längre
än vad man gjort i och med det
framlagda förslaget.

Å andra sidan vill vi framhålla att
de offentliga tjänstemännens speciella
straffrättsliga ämbetsansvar kan motivera
inskränkningar och modifieringar
i fråga om personalorganisationernas
medbestämmanderätt då det gäller
tjänsteåligganden. Den omständigheten
att arbetsgivarparten här är samhällets
egna institutioner och att de som leder
dessa ytterst är satta därtill på
grund av i demokratisk ordning förrättade
val saknar inte betydelse när det
gäller att bedöma denna fråga. Det har
sagts att tjänstemännen i vissa avseenden
blir hänvisade till välvilja eller
godtycke. Civilministern sade att det tidigare
funnits ett »gentlemen’s agreement»
och förutsatte väl att man också
i framtiden skall kunna räkna med detta.
Fru Nettelbrandt menade att det i
många fall hade saknats både »agreement»
och »gentlemen», och det kan
man väl också instämma i.

Många av landets kommuner ledes,
och jag tror att denna sak måste in i
bilden för att man skall våga göra en
relativt positiv tolkning av förslaget,
av personer ur arbetarrörelsens egna
organisationer. Detta innebär givetvis
inte att spänningar, motsättningar och
intressekonflikter inte kan ligga latenta.
Ofta är dessa spänningar emellertid
större än vad de rimligen borde vara,
därför att stat och kommun inte alltid
är den mönsterarbetsgivare som den
skall vara enligt den medlemsbok som
de flesta kommunalmän ofta har i fickan.

Om det nu är så, att det rent formella
förslaget inte täcker alla de önskemål
som man rimligen kan ha, vill man
i varje fall hoppas, att man i de statliga
och kommunala organ som är de
anställdas motpart, skall influeras av
den anda som man har rätt att utläsa
av förslaget, liksom också av civilministerns
resonemang från talarstolen
och att samhällets organ i framtiden
visar de anställda litet mer av den

Onsdagen den 19 maj 1965 em.

Nr 25

145

Grundläggande bestämmelser om statstjänstemännens rättsställning samt reform av

de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt m. m.

attitydförändring som civilministern
helt riktigt antydde i den historieskrivning
han gjort i denna debatt. Det finns
inte alltid, även om de båda parterna
vid förhandlingsbordet har samma partifärg,
någon entydig uppfattning om
vad som beträffande dessa frågor kan
vara samhällets intresse.

Vi anser att det framlagda förslaget
har flera allvarliga brister. En något
kuriös detalj är enligt min mening
bl. a., att man föreslår särskilda regler
som ger de fackliga organisationerna
ansvaret för om de oorganiserade
deltar i konflikt eller ej. Herr Carlshamre
var inne på frågan om deras
rätt att tala för de oorganiserade. Jag
skulle vilja se spörsmålet från den andra
sidan och tala om den svårighet
som ligger i att organisationerna tvingas
ta ansvar för den grupp av arbetstagare
som de oorganiserade utgör. Jag
fattar skrivningen på s. 60 och 61 så, att
man ålägger den fackliga organisationen
något som man egentligen inte
borde kunna ålägga den. Jag erkänner
emellertid att det inte är någon lätt
fråga att lösa.

Herr talman! Oaktat de svagheter
som finns i det framlagda förslaget och
trots den inkonsekvens som finns här
och var, vilket jag delvis antytt, och
trots den tveksamhet vi känner inför
vissa delar av förslaget innehåller dock
detta många positiva inslag, och jag
vill därför yrka bifall till reservanternas
förslag.

Sedan ankommer det på alla parter
att se efter hur denna lag kommer att
verka i praktiken. Vi får kanske anledning
att återkomma till de brister
som påtalats i dagens debatt. Om lagens
brister, som framhållits av många,
blir bekräftade i det praktiska livet är
det riksdagens uppgift att efter hand
åstadkomma ändringar och förbättringar.

Herr HAMRIN i Jönköping (fp):

Herr talman! I debattens början ställ -

de herr Henningsson ett yrkande som
— eu aning överraskande •— gick ut på
förkastande av det föreliggande grundlagsförslaget
i den andra punkten. För
min del ber jag att få yrka bifall till
memorialet oföriindrat.

Jag vill bara kort erinra om att utskottet
vid sakbehandlingen i fjol fann
anledning att ta ett initiativ och föreslå
att i § 38 riksdagsordningen, som ju
närmast reglerar konstitutionsutskottets
verksamhet och drar upp gränserna för
dess kompetensområde, skulle inryckas
frågan om statstjänstemännens rättsställning.
Jag vill också understryka att utskottet
den gången var helt enigt. Det
kan också tilläggas att vi då räknade
med utvägen av en handläggning av ett
sammansatt utskott.

Herr talman! Jag kan inte se att det
finns några skäl för en helomvändning
i denna sak, och jag ber alltså att i likhet
med herr Magnusson i Tumhult få
yrka bifall till memorialet i dess helhet.

Herr BJÖRKMAN (h):

Herr talman! Det är vår uppgift som
oppositionsparti att opponera. Men vi
skall inte därför underlåta att uttala
vårt erkännande för det intresse som
civilministern har ådagalagt för att nå
fram till en lösning av dessa mycket
komplicerade frågor. Vi som har ägnat
mycken tid och mycken diskussion åt
dessa frågor under årens lopp — och det
är ganska många år — har ett intryck
av att det varit civilministern som fört
frågan framåt när det har låst sig. Jag
hoppas att civilministern inte känner
sig generad över de blommor som även
oppositionen i dag överräcker.

Var och en som sysslat med dessa
frågor vet hur svårt det varit att lösa
en rad problem. Det har sagts av flera
talare att det har tagit lång tid, och visst
har det det. Jag är för min del inte
övertygad om att det inte just i detta
fall har varit till fördel för saken. Det
har medfört att frågorna fått mogna

146

Nr 25

Onsdagen den 19 maj 1965 em.

Grundläggande bestämmelser om statstjänstemännens rättsställning samt reform av

de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt m. m.

fram långsamt. Det tror jag har varit
.särskilt angeläget då det gällt en så genomgripande
ändring som den som nu
skall beslutas. Att utskottet blivit så pass
enigt som nu är fallet vittnar också om
att underarbetet har varit gott till den
nya kostym som tjänstemannaorganisationerna
nu skall ta på sig.

•lag skall inte gå in på de problem
som varit svåra att knäcka, men jag
kan inte låta bli att nämna en fråga
som ofta tagits upp i diskussionen tidigare
när man försökt nå fram till en lösning
av dessa problem. Det gällde hur
ordinarieskapet och oavsättligheten
skulle kunna förenas med strejkrätt. Det
fanns även de som hävdade att tjänstemännen
kanske därvidlag måste välja
det ena eller det andra — antingen
strejkrätt eller oavsättlighat — men att
man inte kunde få bägge dessa förmåner.
Genom två utslag, i arbetsdomstolen
och i högsta domstolen, slogs emellertid
fast, som statsrådet Lindholm redan
niimnt, att legal konflikt ej bryter anställningsrätt.
Därmed liade man knäckt
en av de hårda nötterna. Det fanns ju
även andra, som man så småningom
också lyckades komma till rätta med.

På ett par punkter har det rått delade
meningar. Den ena gäller de icke organiserade
tjänstemännens rätt att delta
i strejk, i vilken fråga det väckts motioner.
Här har utskottet funnit en lösning
som alla enats om. De omstridda orden
»som han tillhör» har ersatts med orden
»som anordnat strejken». I motiveringen
i utskottsutlåtandet heter det att en
oorganiserad tjänstemans rätt att delta
i stridsåtgärd bör göras beroende av
beslut från den arbetstagarförening
som påbjudit åtgärden.

Statsrådet sade i sitt anförande, om
jag inte missuppfattade honom, att det
finns lika goda skäl för propositionens
skrivning som för utskottets, och han
tänkte inte ställa till något bråk på denna
punkt. Det bör sålunda vara en ganska
hygglig sammanskrivning som ut -

skottet har åstadkommit. Därmed läggs
beslutanderätten hos den som har ansvaret
för konfliktens anordnande, nämligen
tjänstemannaorganisationen.

Den enda punkt där utskottet inte
har kunnat komma överens gäller frågan
huruvida arbetstidens förläggning
och rätt till annan ledighet än semester
skall undantagas från förhandling. Statsrådet
har liksom reservanterna understrukit
att det är oundgängligen nödvändigt
att den offentlige arbetsgivaren har
bestämmanderätten i dessa frågor. Som
exempel nämndes försvaret, sjukvården,
socialvården och kommunikationsväsendet.
Ingen skall bestrida att dessa är
särskilt känsliga områden och att rätt
till förhandlingar om arbetstidens förläggning
kanske skulle kunna bli för vidsträckt
då det gäller dessa områden.
Men om det inte har tagits upp i något
inlägg här i debatten som jag inte haft
tillfälle att lyssna till, har vi inte fått
någon tillfredsställande förklaring till
hur staten i decennier har kunnat klara
denna fråga beträffande den kollektivavtalsanställda
personalen inom dessa
områden utan att man haft en lagstiftning,
som undantagit arbetstidens förläggning
från det som man fick förhandla
om. Det kanske bör nämnas att bland
dem som i sina remissyttranden ställt
sig kritiska till inskränkningen hör också
Arbetsgivareföreningen. Är det erfarenheten
från den enskilda arbetsmarknaden
som förestavat denna kritiska
inställning? Vore det inte skäl att utsträcka
förtroendet för tjänstemannaorganisationerna
till att omfatta även arbetstidens
förläggning och annan ledighet
än semester?

Vad beträffar frågan om en eventuell
heredskapslagstiftning delar jag den
uppfattning som utskottet ger uttryck
åt på s. 62 i utlåtandet, där utskottet
skriver: »Ej heller synes det tilltalande
att tillskapa en heredskapslagstiftning
enbart för det offentliga området. En
lagstiftning som täcker även den pri -

Onsdagen den 19 maj 1905 em.

Nr 25

147

Orundläfomnde bestämmelser om statstjänstemannens rättsställning samt reform av

de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt m. m.

vata arbetsmarknaden skulle å andra
sidan säkerligen stöta på betydande
svårigheter.»

Jag delar också utskottets uppfattning
på den punkten, att skall man bygga på
förtroendet för tjänstemannaorganisationerna
och lägga ansvaret på dem, då
skall inte staten som arbetsgivare från
början ha ett vapen, som tjänstemannaorganisationerna
vet att arbetsgivaren
kan tillgripa. Det anser jag vara ensidigt
i förhållande till arbetstagarna, och det
vittnar om brist på förtroende för
tjänstemannaorganisationernas vilja att
ta på sig ansvaret, om staten har ett sådant
medel i sin hand.

Det har tidigare visat sig, när man
olyckligtvis har sett sig tvungen att tillgripa
tjänstepliktslagar i besvärliga konflikter,
att det inte har stött på några
större svårigheter att få en tjänstepliktslag
in casu. Jag tror det är betydligt
bättre att så sker när det blir nödvändigt
än att man från början har detta
psykologiska tryck på tjänstemannaorganisationerna.
Det kan inte överensstämma
med andan i hela detta förslag.

Med dessa lagar har det lagts en god
grund. Låt oss hoppas att den tillfredsställelse
vi i dag känner över att denna
komplicerade fråga har förts fram till
en lösning blir bestående också när verket
skall föras ut i praktiken.

Herr talman! Med det anförda ber jag
att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr talmannen övertog ledningen av
förhandlingarna.

Fru KRISTENSSON (h):

Herr talman! Det var egentligen herr
Fredrikssons inlägg tidigare i kväll som
uppkallade mig att säga några ord. Om
jag uppfattade honom rätt, menade han
att det på den kommunala sidan i dag
inte finns någon rätt för tjänstemannaorganisationerna
att förhandla om arbetstidens
förläggning. Det kan måhän -

da då vara anledning att här nämna
att Sveriges kommunaltjänstemannaförbund
år 1963 hade ett lokalt avtal med
Luleå stad, innebärande att tjänstemännen
hade inskränkt tjänstgöring med lediga
lördagar under sommaren. Luleå
stad föreslog då att de i stället skulle
ha lediga lördagar året om, och arbetsgivarna
ville i samband därmed diskutera
en förlängning av arbetstiden. Parterna
blev emellertid inte ense om hur
frågan skulle lösas, och arbetstagarsidan
varslade därför om massuppsägningar.
Sedan förordnades en statlig
förlikningsman, men till de förhandlingarna
ville inte arbetsgivarsidan ställa
upp. Hur det var ställde dock Stadsförbundet
upp med sina representanter,
och under förlikningsmannens ledning
förhandlade man och träffade avtal om
arbetstidens förläggning.

Som herr Björkman framhöll har vi
också på den statliga sidan en hel del
exempel på att man har rätt att träffa
kollektivavtal om arbetstidens förläggning,
nämligen inom de sektorer som civilministern
tidigare talat om som speciellt
känsliga ur den synpunkten: försvaret,
kommunikationsverken och sjukvården.
Jag har svårt att förstå varför
man skall hysa mindre förtroende för
tjänstemannaorganisationerna än för
den kollektivavtalsanställda personalens
organisationer.

Det kanske förtjänar understrykas att
det nu ändå bara gäller de allmänna
reglerna för arbetstidens förläggning.
Att göra tillfälliga ändringar i den enskildes
eller i en grupps arbetstidsförläggning
ingår givetvis i arbetsgivarens
generella rätt att leda och fördela arbetet.
Ingen har heller gjort gällande
något annat.

En fråga som måhända snart kommer
att aktualiseras är införandet av tvåeller
treskift. Också inom .sjukvårdens
område kan det vara rimligt att arbetsgivaren
under löpande avtalsperiod —
låt vara efter överläggningar — skall

148

Nr 25

Onsdagen den 19 maj 1965 em.

Grundläggande bestämmelser om statstjänstemännens rättsställning samt reform av

de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt m. m.

kunna lägga fram förslag, som arbetstagarparten
inte har haft möjligheter
att ingå i reella förhandlingar om, rörande
en fråga som så intimt berör den
enskilde arbetstagaren som huruvida
han skall arbeta i två- eller treskift och
som så påtagligt ingriper i det kollektivavtal
som gäller lönevillkoren? Jag
tycker det vore en mycket olycklig
konsekvens av denna lagstiftning.

Till sist vill jag också beröra frågan
om den allmänna arbetstidslagen. Vi
vet inte om den kommer att bli tilllämplig
för de offentliga tjänstemännen,
men diskussion pågår om den saken.
I allmänna arbetstidslagen stadgas
nu en begränsningsperiod på en vecka.
Men lagen är dispositiv. Den kan endast
ändras efter kollektivavtal mellan
huvudorganisationerna. Arbetstidens
omfattning och dess förläggning är frågor
som i regel går in i varandra. Detta
hänger samman med begränsningsperiodens
omfattning. Om de offentliga
tjänstemännen kommer in under denna
lagstiftning och därmed får möjligheter
att träffa kollektivavtal om begränsningsperiodens
omfattning har man
svårt att komma ifrån, att detta också
kommer att innebära rätt att förhandla
om arbetstidens förläggning. Och då,
herr talman, har jag mycket svårt att se
att detta kommer att stämma med den
mening som reservanterna här har givit
uttryck åt.

Överläggningen var härmed slutad.

Konstitutionsutskottets memorial nr 29

Förslaget till ändrad lydelse av §§ 35
och 36 regeringsformen

Herr talmannen gav propositioner
dels på antagande av förslaget, dels ock
på förkastande av detsamma; och antog
kammaren förslaget.

Förslaget till ändrad lydelse av § 38
riksdagsordningen

Herr talmannen gav propositioner

dels på antagande av förslaget, dels ock
på förkastande av detsamma; och fann
herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Henningsson begärde emellertid
votering, i anledning varav efter given
varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren antager
det genom konstitutionsutskottets memorial
nr 29 anmälda förslaget till ändrad
lydelse av § 38 riksdagsordningen,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren förkastat
berörda förslag.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för nej-propositionen.
Herr Magnusson i Tumhult begärde
emellertid rösträkning, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 69 ja och 128 nej,
varjämte 22 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså förkastat förevarande
förslag.

Sammansatt konstitutions- och andra
lagutskotts utlåtande nr 1

Mom. .4 och B

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen; och
fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Fru Ekendahl begärde emellertid
votering, i anledning varav efter given
varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

149

Onsdagen den 19 maj 1965 cm. Nr 25

Ändring i lagen om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar

Den, som vill, att kammaren bifaller
sammansatt konstitutions- och andra
lagutskotts hemställan i mom. A) och
11) i utskottets utlåtande nr 1, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, liar kammaren bifallit reservationen
av herr Strand in. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne tvekan kunna råda angående
omröstningens resultat, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 103 ja och 113 nej,
varjämte 2 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit reservationen
av herr Strand in. fl.

Mom. C—N

Vad utskottet hemställt bifölls.

§ 2

Meddelande ang. plena den 20 och den
21 maj

Herr TALMANNEN yttrade;

Sammanträdet i morgon, torsdag, som
i enlighet med tidigare lämnat meddelande
tar sin början kl. 11.00, kommer
icke att fortsättas på kvällen. Däremot
blir det ofrånkomligt att anordna
kvällsplenum fredagen den 21 maj. Tidpunkten
för avslutande av dessa sammanträden
kan icke angivas i förväg.

§ 3

Ändring i lagen om inskränkningar i
rätten att utbekomma allmänna handlingar Föredrogs

konstitutionsutskottets utlåtande
nr 30, i anledning av Kungl.
Maj :ts proposition med förslag till lag

angående ändring i lagen den 28 maj
1937 om inskränkningar i rätten att utbekomma
allmänna handlingar samt i

ämnet väckta motioner.

Till konstitutionsutskottet hade båda
kamrarna den 2 april 1965 hänvisat en
av Kungl. Maj:t till riksdagen avlåten
proposition, nr 88, vari Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att antaga ett i utlåtandet
intaget förslag till lag angående
ändring i lagen den 28 maj 1937 (nr
249) om inskränkningar i rätten att utbekomma
allmänna handlingar.

Beträffande propositionens huvudsakliga
innehåll anfördes följande.

I propositionen föreslås sekretessskydd
för vissa handlingar på förhandlingsväsendets
område, främst utredning
och förslag som tillkommit för att
begagnas vid sådan förhandling för
slutande av kollektivavtal eller för annan
reglering av anställningsvillkor,
vari myndighet, kommunsammanslutning
eller statligt eller kommunalt företag
har att deltaga, eller vid förberedelse
till dylik förhandling. Sekretesstiden
föreslås i regel bestämd till 5 år från
handlingens datum. Med tillstånd av
därtill behörig myndighet skall dock
sekretessbelagd handling kunna utlämnas
tidigare.

Utskottet hade samtidigt med propositionen
förehaft till behandling följande
motioner, nämligen

1) likalydande motionerna I: 726 av
herr Möller och fröken Mattson och
II: 850 av herrar Björk i Göteborg och
Martinsson; och

2) likalydande motionerna I: 730 av
fru Segerstedt Wiberg och herr Holmberg
samt 11:855 av herr Ståhl m. fl.,
vari hemställdes, att riksdagen i samband
med behandlingen av propositionen
måtte för sin del antaga i motionerna
framlagt förslag till lydelse av 35 §
sekretesslagen.

Utskottet hemställde,

att riksdagen måtte, med avslag på
motionerna 1:726 och 11:850 samt

Nr 25

150

Onsdagen den 19 maj 1965 em.

Ändring i lagen om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar

1:730 och 11:855 och med bifall till lingar, samt med förklaring, att riksdaproposition
nr 88, i vad denna avsåge gen funnit även 36 § nämnda lag böra
6 och 35 §§ lagen om inskränkningar i ändras, antaga följande
rätten att utbekomma allmänna hand -

Förslag

till

lag angående ändring i lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar i rätten
att utbekomma allmänna handlingar

Härigenom förordnas, dels att 6 och 36 §§ lagen den 28 maj 1937 om inskränkningar
i rätten att utbekomma allmänna handlingar skola erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan anges, dels att i nämnda lag skall införas en ny paragraf, betecknad
35 §, av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Handlingar som upprättats eller anskaffats
för myndighets räkning till utredning
i någon dess rättstvist må ej
utan myndighetens tillstånd utlämnas
förrän saken blivit slutligen avgjord eller
tjugu år förflutit från handlingens
datum.

§•

Handlingar som upprättats eller anskaffats
för myndighets räkning till utredning
i någon dess rättstvist eller i
statligt eller kommunalt företags rättstvist
må ej utan myndighetens tillstånd
utlämnas förrän saken blivit slutligen
avgjord eller tjugu år förflutit från
handlingens datum.

§•

Handlingar som innefatta utredning
eller förslag och som tillkommit för att
begagnas vid sådan förhandling för slutande
av kollektivavtal eller för annan
reglering av anställningsvillkor, vari
myndighet, kommunsammanslutning eller
statligt eller kommunalt företag har
att deltaga, eller vid förberedelse till sådan
förhandling, må ej utan tillstånd
av myndighet som anges i tredje stycket
utlämnas förrän fem år förflutit från
handlingens datum. Har sådan handling
upprättats hos eller inkommit till riksdagens
lönedelegation, må den dock ej
hemlighållas längre ån till dess förhandlingsöverenskommelse
träffats eller
förhandlingen eljest slutförts.

Bestämmelserna i första stycket gälla
även handlingar innefattande utredning
eller förslag vilka från annan än myndighet
inkommit för där angivet ändamål,
även om handlingen tillkommit i
annat syfte.

Om tillstånd för statsmyndighet att
utlämna handling som avses i första el -

151

Onsdagen den 19 maj 191)5 em. Nr 25

Ändring i lagen om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ler andra stycket beslutar statens avtalsverk
eller, om handlingen tillhör förhandlingsärende
som utan avtalsverkets
medverkan handlägges av annan statlig
myndighet, denna, liegär någon att hos
riksdagens lönedelegation utfå sådan
handling, ankommer det dock på lönedelegationen
eller myndighet, som denna
bestämmer, att besluta i tillståndsfrågan.
Om tillstånd för kommunalmyndighet
att utlämna sådan handling beslutar
den förvaltande myndighet i
kommunen som handlägger låneärenden
eller, om handlingen tillhör förhandlingsårende
som utan nämnda myndighets
medverkan handlägges av annan
myndighet i kommunen, denna myndighet.

36 §.

Har förhandling----------därefter inkomma.

Förekommer, då---------äga tillämpning.

Fullföljes talan ------------andra stycket.

År på---------till utlämnande.

Protokoll över förhandling jämte annan
dylik uppteckning i mål vid domstol
samt handlingar, som företetts vid
förhandlingen, så ock beslut och dom i
målet må ej hemlighållas i vidare mån
än som följer av denna paragraf eller
35 §.

Vad i-----------beträffande ärende.

Reservationer hade avgivits

I. av fru Segerstedi Wiberg samt herrar
Sveningsson, Sörenson, Risberg,
Wahlund, Magnusson i Tumhult, Larsson
i Luttra, Westberg och Werbro, vilka
funnit, att utskottet bort föreslå riksdagen
att, med bifall till motionerna
1:730 och 11:855 och med avslag på
propositionen nr 88 i förevarande del,
för sin del antaga följande förslag till
lydelse av 35 § första stycket:

»Handlingar, som innefatta utredning
eller förslag och som tillkommit för att
begagnas vid sådan förhandling för slutande
av kollektivavtal eller för annan

reglering av anställningsvillkor, vari
myndighet, kommunsammanslutning eller
statligt eller kommunalt företag har
att deltaga, eller vid förberedelse till sådan
förhandling, må ej utlämnas förrän
förhandlingsöverenskommelse träffats
eller förhandlingen eljest slutförts, såvida
skäligen kan befaras, att utlämnande
skulle vara till men för förhandlingen.
»;

II. av fru Segerstedt Wiberg samt herrar
Sveningsson, Sörenson, Risberg,
Magnusson i Tumhult, Westberg och
Werbro, vilka funnit, att utskottet bort
föreslå riksdagen att, med bifall till mo -

Nr 25

152

Onsdagen den 19 maj 1965 em.

Ändring i lagen om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar

tionerna I: 730 och II: 855 i förevarande
del, avslå propositionen nr 88 i vad
avsåge 35 § andra stycket;

III. av fru Segerstedt Wiberg samt
herrar Sveningsson, Sörenson, Risberg,
Magnusson i Tumhult och Westberg, vilka
funnit, att utskottet bort föreslå riksdagen
att, med bifall till motionerna
I: 730 och II: 855 i förevarande del, avslå
proposition nr 88 i vad avsåge 35 §
tredje stycket.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr WESTBERG (fp):

Herr talman! I propositionen nr 88
föreslås sekretesskydd för handlingar
på förhandlingsväsendets område —
ett sekretesskydd som går vida utöver
vad tryckfrihetsförordningens stadganden
innebär. Vid behandlingen i utskottet
har frågan ingående diskuterats,
varvid de synpunkter som framförts i
motionerna 1:730 och 11:855 understrukits
av flera ledamöter.

Vi står här inför något nytt. Vi bär
beslutat om ett avtalsverk, som i framtiden
i samarbete med riksdagens lönedelegation
skall föra förhandlingar för
slutande av kollektivavtal eller annan
reglering av anställningsvillkor för de
parter det gäller.

Nu vill Kungl. Maj:t och utskottsmajoriteten
att vi redan från början skall
införa en omfattande och långvarig sekretess
för handlingar som innefattar
utredning eller förslag och som tillkommit
för att begagnas vid sådan förhandling.
Vi reservanter anser att det
är onödigt och olämpligt att härvidlag
gå utanför vad som är oundgängligen
nödvändigt eller gå utanför tryckfrihetsförordningens
bestämmelser. Skulle
erfarenheten visa att mera långtgående
sekretessbestämmelser är erforderliga
finns det ju möjlighet att ompröva frågan.

Önskan att införa mera sekretess än
vad som allmänt anses vara påkallat
framstår för mig som svmpton på en

utveckling som leder bort från den
offentlighetsprincip vi varit så stolta
över. Statens uppträdande som arbetsgivare
påverkar också den enskilde
arbetsgivaren — eller som det står i
den socialdemokratiska motionen:
»Statsmakterna har vid sin behandling
av problem kring sekretesskyddet anledning
att uppmärksamma hur deras
ställningstaganden kan påverka utvecklingen
på längre sikt.»

Vårt demokratiska samhällsskick förutsätter
att inga onödiga svårigheter
vållas för insyn i myndigheternas handlande.
Den hävdvunna offentlighetsprincipen
bör endast i undantagsfall
inskränkas.

Vi reservanter föreslår

för det första att handlingarna i fråga
ej sekretessbelägges längre än till dess
att förhandlingsöverenskommelse träffats
eller förhandlingen eljest slutförts,

för det andra att sekretessen endast
bör gälla de handlingar som direkt berör
förhandlingarna och som upprättats
just för detta ändamål. Sekretesskyddet
bör däremot inte gälla utredning och
förslag, som avgetts av annan instans
än myndighet utan att ha tillkommit för
förhandling, och

för det tredje att den myndighet, som
förvarar handlingar, skall äga att
bestämma om viss handling skall utlämnas
eller ej, detta i enlighet med
tryckfrihetsförordningens bestämmelser.

Den ordning, som Kungl. Maj :t föreslår,
nämligen att avtalsverket i varje
särskilt fall skall äga att bestämma i
sådana frågor, förefaller onödigt komplicerad
och blir svår att tillämpa i
praktiken.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till de vid utskottsutlåtandet fogade
reservationerna I och II och, under förutsättning
att reservation I bifalles,
också till reservation III.

Herr BJÖRK i Göteborg (s):

Herr talman! Varje enskild riksdags -

Onsdagen (lön 1!) maj 1965 cm. Nr 25 155

Ändring i lagen om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar

ledamot är som bekant inte skyldig
att vara sakkunnig i varje fräga, som
kommer på riksdagens bord. Niir det
gäller den föreliggande frågan, vilkens
innebörd nyss redovisats, skall jag gärna
bekänner att jag känner mig ytterligt
osakkunnig i vad gäller erfarenhet av
förhållanden vid statliga löneförhandlingar.

Att jag ändå tillsammans med några
socialdemokratiska medmotionärer i båda
kamrarna har väckt en motion i
detta ärende sammanhänger dels med
att jag i min tidigare verksamhet haft
anledning att fundera en del över sekretessproblem,
som det i detta fall direkt
gäller, dels med att denna fråga har
vissa allmänna aspekter, vilka det förefaller
mig som om vederbörande statsråd
inte funnit anledning att beröra i
propositionen.

Enligt min mening måste det föreligga
synnerligen allvarliga och övertygande
skäl för ytterligare inskränkningar
i fråga om tillämpningen av den
offentlighetsprincip, som i så hög grad
präglar vårt samhälle.

Efter det att vi hade väckt vår motion
följdes vi hack i häl av några folkpartistiska
motionärer, som kanske inte
helt oväntat framlade överbud beträffande
kraven på offentlighet.

Det kanske beror på att jag är ny i
riksdagen när jag inbillar mig, att man
i propositioner skall kunna finna någorlunda
klara och utförliga motiveringar
för regeringens förslag i olika
frågor. Jag har med ganska stor uppmärksamhet
några gånger läst igenom
propositionen i detta ärende, och jag
har inte kunnat finna att statsrådet anfört
klara och övertygande motiv bl. a.
för att han gått längre än offentlighetskommittén
i fråga om sekretesskydd för
olika typer av handlingar. Han har inte
klart motiverat den hänsyn som han
i detta avseende speciellt visar gentemot
Svenska arbetsgivareföreningen. Han
har inte heller rett ut varför han inte
funnit anledning att ta notis om de be -

tänkligheter som bl. a. LO och TCO
framfört mot en så lång sekretesstid
som fem år.

1 motionen har vi — utöver att på
dessa punkter dels ansluta oss till LO:s
och TCO:s betänkligheter, dels motsätta
oss utvidgningen utöver offentlighetskommitténs
förslag — tagit upp några
andra allmänna problem. Vi har pekat
på risken för att en långtgående sekretessträvan
på detta område medför ytterligare
hemlighetsmakeri även inom
den privata sektorn. Vi har vidare tagit
upp ett problem som riksdagen nyligen
behandlade ur en helt annan synpunkt,
nämligen behovet av lönestatistiska utredningar
och självfallet i samband därmed
behovet av insyn i de utredningar
som görs på detta område. Det förhåller
sig nämligen så att riksdagen helt
nyligen enhälligt bifallit ett yrkande i
ett utlåtande från allmänna beredningsutskottet.
Det innebär synnerligen långtgående
önskemål om lönestatistiska undersökningar
som underlag för en fortsatt
inkomstfördelningspolitik. Jag har
svårt att inse hur man skall kunna finslipa
fördelningspolitiken om man inte
får en väsentligt förbättrad kartläggning.

Det förhåller sig emellertid så att
man i denna proposition föreslår regler
som även i väsentlig utsträckning kommer
att beröra lönestatistiska undersökningar
i den mån de utarbetas för förliandlingsändamål.
Det förefaller mig
ganska klart att även om ändamålet är
sådant, så kan användbarheten vara
betydande även i de andra fall och på
de andra områden som jag här har
nämnt. Jag har ännu inte fått något intryck
av att detta är ett problem som
regeringen uppmärksammat.

Vidare har betonats behovet av en
generös praxis när det gäller undantag
från sekretess, där det förefaller oss
som om statsrådets uttalanden är onödigt
restriktiva.

Det kan givetvis tänkas att det finns
motiv för detta förslag utöver dem som

154

Nr 25

Onsdagen den 19 maj 1965 em.

Ändring i lagen om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar

har redovisats i propositionen. Men eftersom
jag inte har haft någon som
helst praktisk möjlighet att ta del av
dessa eventuella ytterligare motiv, som
statsrådet kan tänkas ha meddelat ledamöter
av utskottet eller andra av kammarens
ledamöter, så skulle jag givetvis
vara synnerligen tacksam för att vad
som i så fall inte sägs i propositionen
blir sagt från denna talarstol. Först
efter en ytterligare belysning av motiveringarna
är jag beredd att definitivt
precisera hur jag för min del kommer
att ställa mig till de reservationer som
här föreligger.

Det förhåller sig allmänt taget så, att
den socialdemokratiska motionen i de
aktuella stridsfrågorna på flera punkter
befinner sig mellan utskottsmajoritetens
och reservanternas ståndpunkter, och
preliminärt måste jag säga att det i
varje fall inte är möjligt för oss att på
alla punkter följa vare sig utskottet eller
reservanterna.

Av formella skäl saknar jag möjligheter
att yrka bifall till den socialdemokratiska
motionen, och jag avvaktar
alltså besked, i första hand givetvis från
utskottets talesman, i fråga om de motiv
som bestämt utskottets ställningstagande.
Av utskottets eget utlåtande är det i
varje fall helt omöjligt att utläsa dessa
motiv.

Herr ZETTERBERG (s):

Herr talman! Vi har nyligen erinrats
om att ett nytt läge liar inträtt när det
gäller möjligheterna till förhandlingar
mellan tjänstemän i allmän tjänst och
samhällsorganen. Det utlåtande vi nu
diskuterar avser alltså en följdförfattning
som syftar till att ge de samhälleliga
förhandlingsorganen samma ställning
som deras motsvarigheter på den
privata sektorn. För att möjliggöra detta
krävs vissa inskränkningar i reglerna
för att utbekomma offentliga
handlingar.

För varje fråga som uppstår angående
undantagande från offentlighetsprinci -

pen krävs det starka motiv, och så långt
tror jag att alla under utskottsbehandlingen
varit på samma linje som herr
Björk i Göteborg. På denna punkt råder
enighet mellan motionärer, utskott
och reservanter. Men som framgått av
de två tidigare anförandena har här
ställts yrkanden som skulle innebära att
man naggar i kanten den sekretess som
utskottsmajoriteten bedömer som nödvändig
vid de förhandlingar vi här talar
om. Det är på tre punkter som sådana
divergenser föreligger.

Den första frågan gäller hur länge
den här avhandlade sekretessen skall
bestå. I utskottsförslaget föreslås fem
år. På denna punkt har remissinstanserna
haft delade meningar. Jag vill
emellertid erinra om att t. ex. Svea
hovrätt trots allmän tveksamhet talar
om en utsträckning av sekretessen till
fem år när det gäller riksdagens lönedelegation.
Även detta är något som
propositionen och utskottet inte har
följt.

Enligt vår mening finns det skäl för
femårsregeln. Under den period som
nu har gått till ända, har man slutit
tvåårsavtal. Det är inte ovanligt att i
samband med löneförhandlingar vissa
problem skjutes på framtiden. Det betyder
att de återkommer vid en senare
avtalsomgång. Under sådana förhållanden
skulle de samhälleliga förhandlingsorganen
komma i ett ogynnsamt läge,
därest hela det material som legat till
grund för en avtalsuppgörelse bleve tillgängligt
efter en kortare tid. Det bör
också erinras om att fem år är en ovanligt
kort sekretesstid. Den som haft tillfälle
att på sekretessområdet gå igenom
de olika tider som gäller för olika typer
av handlingar har funnit att det finns
en del grupper av handlingar som har
en 70-årig sekretesstid. En något större
grupp har en 50-årig sekretesstid, och
den allra största gruppen har en 20-årig
sekretesstid. Tvåårig sekretesstid förekommer
endast när det gäller 1 § om
statsrådsprotokollen i allmänhet. Härtill

Onsdagen den 19 maj 1965 em.

Nr 25

155

Ändring i lagen om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar

skall också läggas att den behöriga myndigheten
självfallet kan frita grupper
av handlingar från sekretess innan denna
tid utlöpt. Uppenbarligen har inte
avtalsverket anledning att behålla sekretess
kring en handling, där så inte prövas
nödvändigt med hänsyn till kommande
förhandlingar. Man har väl anledning
att utgå från att de förhandlande
organen inte kommer att ta några
som helst andra hänsyn än de som kommande
förhandlingar kräver.

I reservationen II upptas frågan om
omfattningen av sekretesskyddet. Det
råder enighet om att handlingar, som
ingivits av myndighet och som innehåller
utredningar och förslag inför förhandlingomgångar,
faller under sekretessområdet.
Däremot är motionärerna
tveksamma när det gäller den utvidgning
av sekretessområdet, som föreslås
i propositionen och av utskottsmajoriteten
och som innebär att även utredningar
och förslag som inkommit från
annan än myndighet, skall kunna sekretessbeläggas.
Allmänt sett kan man ha
förståelse för tveksamheten att på detta
sätt utvidga sekretessområdet. I propositionen
understryks emellertid att en
handling som inkommit från myndighet
vanligtvis förut varit offentlig och icke
torde »böra förlora denna sin egenskap
på den grund att den införskaffas avförhandlande
myndighet». Det betyder
att handlingar av detta slag endast i
undantagsfall blir sekretessbelagda.

Emellertid förekommer det även andra
typer av handlingar, som det är i
hög grad befogat att sekretessbelägga.
När exempelvis en arbetsgivarorganisation
eller en annan organisation vänder
sig till samhällets förhandlingsorgan,
bör den ha sekretesskydd. Kan sådant
skydd inte tillförsäkras, är det inte
säkert att vederbörande organ i samma
öppna form vänder sig till det samhälleliga
förhandlingsorganet. Detta är anledningen
till formuleringen i andra
stycket i 35 §. I propositionen understrvkes
ju också, att sekretessområdet i

första hand skall omfatta allmänna
handlingar och förslag. Detta är alltså
huvudregeln. När handlingar kommer
från annan än myndighet — något som
är relativt sällsynt — bör sekretessbeläggningen,
vilket klart framgår av propositionen,
ske med varsamhet.

En hel del av exempelvis det löncstatistiska
materialet behöver knappast
sekretessbeläggas. Det tror jag herr
Björk har alldeles rätt i. Men man skulle
försätta de samhälleliga förhandlingsorganen
i ett sämre läge än den enskilda
marknadens motsvarande organ,
om inte dylika möjligheter över huvud
förelåge. Det är bekant att i förhandlingar
just ett av ena parten sammanbragt
visst statistiskt material utnyttjas
i argumenterande syfte.

Reservationen III vänder sig mot utskottsmajoritetens
förslag angående de
myndigheter som skall vara behöriga
att utlämna sekretessbelagd handling.
Utskottsmajoriteten hävdar att det för
statens del naturligen bör vara avtalsverket
eller annan statlig myndighet
som har att handlägga ärenden av det
slag vi diskuterar, t. ex. avtalsnämnden
för försvarsverken. När det gäller kommunerna
är det väl naturligt att den
myndighet, som normalt handlägger
löneärenden, också får beslutanderätten
i dessa frågor. Om denna beslutanderätt
i stället tillkommer den myndighet som
förvarar handlingarna, kan det tänkas
att det bleve en större återhållsamhet
när det gäller att utlämna handlingar.

Reservanternas hänvisning till vad de
anser vara det naturliga förfarandet enligt
tryckfrihetsförordningen är mindre
väsentlig än behovet av att eftersträva
så hög grad av enkelhet och klarhet
som möjligt. För övrigt är detta inte
fullt så enastående som det görs gällande
i en av motionerna. Enligt vår
mening fyller den av KU föreslagna författningstexten
detta krav.

Slutligen, herr talman, några allmännare
synpunkter.

Det bör erinras om att framtida prax -

Nr 25

156

Onsdagen den 19 maj 1965 em.

Ändring i lagen om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar

is i löneförhandlingar från det allmännas
sida kan lära oss mer om var gränserna
för sekretessbehovet bör gå. Dessa
erfarenheter kan kanske så småningom
leda till en uppmjukning. I en av de
två motioner som väckts i denna fråga
förs ett mycket intressant resonemang
om den tänkbara utvecklingen på
detta område. Jag förmodar att det var
detta herr Björk åsyftade, då han antydde
möjligheterna att i framtiden föra
avtalsförhandlingar i större öppenhet
än vad som nu är fallet. Men vi har ju
att ta hänsyn till dagsläget. Om det
skulle bli en förändring av praxis över
hela fältet, är det naturligt att man
undersöker i vad mån vi har en sekretesslagstiftning,
som inte längre är behövlig.
Om alltså herr Björks lyckliga
spådom skulle slå in och vi skulle få en
sådan praxis för utlämnande av handlingar,
att det nu stadgade sekretesskyddet
inte skulle framstå som lika nödvändigt,
är det naturligt att återkomma.

Själva huvudinriktningen av utskottets
förslag går ut på att vi inte skall
perforera det sekretesskydd, som samhällsorganen
behöver för att komma i
samma läge som arbetsgivarorganisationerna
befinner sig i inom den fria sektorn.
Vi försätter då samhället i ett annorlunda
läge samtidigt som vi med annan
lagstiftning försöker ge de samhällsanställda
och deras organisationer
samma ställning som motsvarande organisationer
har på den fria marknaden.
Jag tror att vi skall hålla i minnet att
detta sekretesskydd också innebär ett
skydd för arbetstagarsidan. Det betyder
att denna vid sina förhandlingar kan
veta att dess framställningar inte under
viss tid blir offentliggjorda. Arbetstagarsidan
kan i trygghet framlägga förslag,
vilka kanske vid avtalstillfället ter
sig helt orimliga och inte leder till något
som helst resultat men som vid en
kommande avtalsomgång kan komma
att te sig mera realistiska.

Herr talman! Lät oss hålla i minnet
att det här är fråga om att ge samhäl -

lets avtalsförhandlande organ en fair
chans att bedriva sina förhandlingar på
ett sådant sätt som är självfallet för motsvarande
organ inom den privata sektorn.
Skulle man gå vidare på den linje,
som lyckligtvis inte är fullföljd i motioner
eller reservationer, och ytterligare
perforera sekretesskyddet, skulle man
onekligen komma till frågan huruvida
man inte genom allmän lagstiftning
skulle ålägga även den fria arbetsmarknadens
parter en öppenhet i fråga om
deras material för löneförhandlingar
och avtalsförhandlingar som de nu inte
har någon förpliktelse till.

Jag yrkar alltså, herr talman, utan
några större förhoppningar att ha kunnat
svara på alla de tänkbara frågor
som herr Björk ytterligare kunde vilja
ställa, bifall till konstitutionsutskottets
hemställan i dess utlåtande nr 30.

Herr statsrådet HERMANSSON:

Herr talman! Jag beklagar att justitieministern
av tjänsteresa är förhindrad
att vara här och lämna de upplysningar
som herr Björk i Göteborg begär. Jag
hoppas att jag åtminstone i någon mån
skall kunna ersätta honom.

Jag vill gärna först understryka, och
det sade också herr Zetterberg, att vi
alla är ense om att offentlighetsgrundsatsen
är av mycket stor betydelse för
demokratien i vårt land. Principen är
som bekant inte universell, men vi har
den och anser den vara av stor betydelse.
Vi vill väl också alla skydda denna
offentlighetsgrundsats, och vi vill
inte inskränka den. Men vi är också alla
ense om att det i samhället finns områden,
där det är nödvändigt med en
viss sekretess för att verksamheten skall
kunna fungera på ett tillfredsställande
sätt. Jag vet inte om herr Björk delar
den meningen, men jag inbillar mig att
flertalet här i kammaren är eniga om
att det i detta fall rör sig om behovet av
en viss .sekretess. Vad vi debatterar här
i dag gäller frågan om huru långt sekretesskyddet
skall sträcka sig. Tills vidare

157

Onsdagen den 19 maj 1905 em. Nr 25

Ändring i lagen om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar

och till dess att herr Björk har klargjort
sin ståndpunkt i den grundläggande frågan
hoppar jag över själva motiveringarna
för sekretessen.

Som herr Zetterberg sade är det tre
olika frågor som här iir föremål för diskussion.
Det gäller för det första vilka
typer av handlingar som skall omfattas
av sekretessen, för det andra hur lång
sekretesstiden skall vara och för det
tredje, vilken myndighet som skall ha
rätt att frisläppa handlingar som enligt
reglerna är sekretessbelagda.

Vad angår den första frågan, vilka
typer av handlingar som skall omfattas
av sekretessen, föreslås i lagens huvudbestämmelser
att sekretessen skall avse
utredningar och förslag, som tillkommit
för att användas i statlig och kommunal
förhandlingsverksamhet. Sekretessområdet
begränsas alltså här bl. a. av det
syfte, vari handlingen tillkommit. Denna
regel har också enhälligt godtagits.
I propositionen föreslås också en tillläggsbestämmelse,
som innebär att sekretesskyddet
också skall gälla utredningar
och förslag, som inkommit till
myndighet från enskild person eller
organisation för att användas i .statlig
eller kommunal förhandlingsverksamhet.
Sekretessen skall här gälla oavsett
i vilket syfte handling har tillkommit.
Men sekretessområdet begränsas ändå
på motsvarande sätt som i huvudbestämmelsen,
alltså med hänsyn till det
syfte vari handling inkommit till myndighet.
Här har en minoritet inom utskottet
föreslagit att tilläggsbestämmelsen
skall utgå därför att den medför
ett alltför långt gående sekretesskydd,
och jag skall med några ord beröra de
motiv som kan åberopas för tilläggsbestämmelsen.

Det är klart att man vid en förhandling
kan ha stor nytta av handlingar
som inte upprättats just för sådana förhandlingar
och som alltså inte omfattas
av huvudbestämmelsen. Staten och kommunen
kan t. ex. behöva få del av utredningar
och ställningstaganden från and -

ra arbetsgivarorgan. Detta kan vara ägnat
att öka det allmännas möjligheter
att uppnå förhandlingsresultat, som är
tillfredsställande ur arbetsgivarsynpunkt.
Det är det intresset som ligger
bakom propositionens tilläggsbestämmelse
om tidsbegränsad sekretess för
utredningar och förslag som inkommit
från enskild person eller organisation i
det syftet att handlingen skall användas
i statlig eller kommunal förhandlingsverksamhet.

Man kan ju fråga sig vad effekten blir
om denna tilläggsbestämmelse, såsom
föreslås i en reservation, utgår. Man får
väl — och det tycks ha framgått under
remissbehandlingen — räkna med att
de enskilda arbetsgivarorganisationerna
då inte blir så intresserade av att ställa
utredningsmaterial och annat förhandlingsmaterial
till de statliga och kommunala
myndigheternas förfogande,
därför att det materialet blir offentligt
så snart det inkommit till förhandlingsmyndigheten.
Detta kan naturligtvis vara
till men för stat och kommun som
arbetsgivare och därmed indirekt och
ytterst för skattebetalarna. Tänkbart är
naturligtvis att denna information ifrån
enskilda arbetsgivarorgan kan lämnas
i muntlig form, men därmed försämras
kanske inte bara informationen, utan
framför allt också de möjligheter att
åtminstone i efterhand få insyn i vad
som förekommit som ett system med
skriftlig information under tidsbegränsad
sekretess erbjuder.

Nu finns det naturligtvis också tekniska
möjligheter att få denna information
skriftligt på sådant sätt att materialet
kan bli sekretesskyddat enligt huvudbestämmelsen.
Men tillvägagångssättet
är så krångligt att det nog ofta blir
svårt att få material den vägen. Jag vill
med ett exempel visa vad jag menar.

Antag att en enskild arbetsgivarorganisation
gjort en omfattande skriftlig
utredning för att användas i dess förhandlingsverksamhet.
Antag vidare att
utredningen är av betydelse också för

158

Nr 25

Onsdagen den 19 mai 1965 em.

Ändring i lagen om inskränkningar i

den statliga förhandlingsverksamheten
och att avtalsverket därför önskar ta del
av utredningen. Den enskilda arbetsgivarorganisationen
ställer emellertid
som villkor härför att sekretess kan
upprätthållas. I avsaknad av tilläggsbestämmelsen
kan avtalsverket icke
med bevarad sekretess få del av utredningen
på det enkla sättet att en kopia
av utredningen överlämnas till verket.
Eftersom utredningen inte har tillkommit
i och för statlig eller kommunal förhandlingsverksamhet,
går kopian icke
in under huvudbestämmelsen. Man nödgas
i stället förfara så, att den enskilda
arbetsgivarorganisationen upprättar en
ny handling, tillkommen för att användas
i statlig förhandlingsverksamhet,
vari organisationen redogör för det huvudsakliga
innehållet i det skriftliga utredningsmaterialet.
Denna handling kan
då sekretessbeläggas med stöd av huvudbestämmelsen.
Med ett sådant förfaringssätt
vinner man ingenting ur
offentlighetssynpunkt. Däremot åstadkommer
man att samarbetet mellan enskilda
arbetsgivarorganisationer och
statliga och kommunala förhandlingsmyndigheter
blir mera omständligt och
tungrott än som behövt bli fallet om tillläggsbestämmelsen
funnits.

Vad man kan åstadkomma genom reservationen
på denna punkt är alltså
antingen att man ställer till trassel och
besvär eller att man förhindrar de statliga
och kommunala förhandlingsorganen
att få tillgång till allt erforderligt
material. Men man vinner inte någon
ökad offentlighet. Inget mera blir offentligt
än om tilläggsregeln finns. Denna
regel har inte, som herr Björk tycktes
tro, tillkommit av hänsyn till Arbetsgivareföreningen
utan av hänsyn
till de statliga förhandlingsorganens
möjligheter att fungera på samma sätt
som andra förhandlingsorgan.

Också beträffande sekretesstidens
längd har olika meningar framträtt inom
utskottet. Frågan gäller här om sekretesskyddet,
såsom föreslagits i propo -

rätten att utbekomma allmänna handlingar

sitionen och tillstyrkts av utskottsmajoriteten,
skall kunna avse även tid efter
det en förhandling slutförts eller om
skyddet, såsom utskottsminoriteten föreslår,
under alla omständigheter skall
upphöra i och med att förhandlingen är
slut. När minoriteten intagit sin ståndpunkt
har den frångått ett enhälligt
kommittéförslag och handlat i strid mot
en synnerligen utbredd remissopinion.
.lag är för min del inte så sakkunnig på
området att jag kan ta ståndpunkt utan
att fästa stort avseende vid vad de som
känner till saken anser. Det är i huvudsak
endast två remissorgan, som bestämt
förordat att allt sekretesskydd
skall upphöra i och med förhandlingens
slut, nämligen Svenska tidningsutgivarföreningen
och Svenska journalistförbundet.
Så gott som alla andra remissorgan
godtar tanken att sekretesskyddet
skall kunna avse också tid efter det
förhandlingen slutförts. Hit hör justitiekanslersäinbetet,
arbetsdomstolens ordförande,
Svea hovrätt, socialstyrelsen,
statens avtalsnämnd, försvarets fabriksstyrelse,
telestyrelsen, järnvägsstyrelsen,
samtliga kommunförbund, Svenska
arbetsgivareföreningen, TCO, SACO, SR
och Publicistklubben. Icke heller LO
har i och för sig tagit avstånd från tanken
på sekretess för tid efter förhandlingens
slut utan endast ifrågasatt en
kortare skyddstid än den kommittén
föreslagit.

För att gå emot ett enhälligt kommittéförslag
och en överväldigande remissopinion
inom de på området sakkunniga
instanserna bör åtminstone krävas,
att man själv är fullt och fast övertygad
om att ens egen bedömning är
riktig. Det gäller speciellt om man inte
är sakkunnig på området. Det kan enligt
mitt sätt att se icke vara försvarligt
att på grund av mer eller mindre
lösa antaganden gå emot den ståndpunkt,
som praktiskt taget alla på området
initierade instanser intar.

Reservanternas skrivsätt visar emellertid,
att de icke själva är säkra på sin

151)

Onsdagen den

Ändring i lagen om inskränkningar

sak. Det heter i deras motivering: »Det
torde i allmänhet inte finnas någon anledning
att hemlighålla handlingar i
samband med förhandlingsarbetet längre
än till dess förhandlingarna slutförts.
» Reservanterna uttalar alltså en
förmodan.

Gentemot denna reservanternas förmodan
kan man ställa vad det remissorgan,
som väl har den största erfarenheten
av vad förhandlingsarbete på arbetsgivarsidan
vill säga, nämligen Svenska
arbetsgivareföreningen, har yttrat
i sitt remissvar. Föreningen understryker
»att handlingar i samband med en
pågående avtalsrörelse i mycket stor
omfattning har betydelse även för kommande
avtalsrörelser». Även andra remissorgan,
t. ex. Svenska kommunförbundet,
som också har stor erfarenhet
av förhandlingsarbete på arbetsgivarsidan,
intar en liknande ståndpunkt. Avreservanternas
skrivsätt att döma är de
medvetna om att fall förekommer, då
det finns skäl att hemlighålla handlingar
längre än till dess förhandlingen
slutförts, ehuru reservanterna utan stöd
av utredningen i ärendet förmodar att
dessa fall icke skall förekomma särskilt
ofta. Jag har svårt att tro att det kan
vara en lycklig metod att med öppna
ögon lagstifta så, att uppkommande behov
icke kan tillgodoses inom lagstiftningens
ram, när det utan större svårigheter
går att åstadkomma en lagstiftningsprodukt
med bättre passform.

Vad beträffar frågan om vilken myndighet
som skall besluta om utlämnande
av handlingar bär reservanterna ansett
att förslaget blivit komplicerat. Förslaget
innebär att förhandlingsmyndigheten
skall ge tillstånd till utlämnande avhandlingarna.
Det är klart att det blir
enklare med en regel som innebär att
förvaringsmyndigheten inte behöver inhämta
tillstånd av någon annan myndighet,
men frågan är, om det i sak blir
mera tillfredsställande. Biträder man
reservanternas linje, väljer man en ordning
som innebär att ett stort antal för -

19 maj 1965 em. Nr 25

i rätten att utbekomma allmänna handlingar

varingsmyndigheter, som inte har med
förhandlingarna att göra och som alltså
saknar förutsättningar att bedöma
vad som ur förhandlingssynpunkt bör
hemlighållas och vad som trots sekretessen
kan offentliggöras, måste avgöra
den frågan oberoende av förhandlingsmyndigheten.
Med en sådan ordning
riskerar man att handlingar som utan
olägenhet ur förhandlingssynpunkt kan
offentliggöras kommer att hemlighållas
och att handlingar som bort hemlighållas
blir offentliggjorda.

Det är väl så — det tror jag är en
allmän erfarenhet — att en myndighet
som har sakkunskap på området och
skall pröva en fråga är mycket generösare
i tillämpningen än en myndighet
som inte känner till saken; en sådan
myndighet måste finna det svårt
eller omöjligt att bedöma, om en handling
har betydelse för framtida förhandlingar.
Det är då mänskligt — även
myndigheter består ju av människor —
att den i en sådan situation handlar
så försiktigt som möjligt och håller sig
till huvudregeln.

Nu är ju avsikten här att handlingar
skall hållas hemliga bara när det är
oundgängligen nödvändigt för framtida
förhandlingar. En sådan prövning kan
egentligen bara den myndighet göra
som deltar i förhandlingarna. Jag tror
därför att det i varje fall inte är otänkbart
att reservanterna på den här punkten
i själva verket motverkar sitt syfte.

Herr MARTINSSON (s):

Herr talman! Jag har inte begärt ordet
för att utföra någon argumentering
i den ena eller andra riktningen, men
jag vill i alla fall göra en deklaration
med anledning av att jag undertecknat
den socialdemokratiska motionen i det
här ärendet och att en del av de tankegångar,
som vi har redovisat i den motionen,
har tagits upp i de reservationer,
som är fogade till utskottets utlåtande.

Man måste, som det tidigare har sagts

Nr 25

160

Onsdagen den 19 maj 1965 em.

Ändring i lagen om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar

här, göra den mycket svåra avvägningen
mellan två viktiga samhällsintressen:
å ena sidan intresset av att upprätthålla
offentlighetsprincipen, d. v. s. principen
att medborgarna som lever i samhället
skall ha rätt att ta del av offentliga
handlingar, vilka motiv de nu än
kan ha att ta del av dem, och å andra
sidan det intresse, som staten såsom
företagare och arbetsgivare har av att
kunna hävda sig som arbetsgivare gentemot
sina anställda.

I motionen har vi framfört några meningar
som avviker från vad som anförts
i propositionen. Detta gäller först
den tid, under vilken handlingar skall
vara sekretessbelagda. Vi har där föreslagit,
att sekretessen skulle gälla i tre
år eller att man skulle använda den modell
som Svea hovrätt föreslår, nämligen
att i princip släppa handlingarna fria
vid förhandlingarnas slut men när det
föreligger särskilda skäl sekretessbelägga
dem under fem år.

Nu har reservanterna här gått betydligt
längre. De har sagt att man bör
lämna ut handlingarna, när förhandlingarna
slutförts. Vi anser att det är
att gå alltför långt. Vi känner alla till
den förhandlingsgång, som innebär att
man det ena året kanske har en lönerörelse
över hela linjen med tvåårsavtal
men nästa år under fredsplikt sysslar
med B-listeförhandlingar. Det är då givet
att det i varje fall finns ett intresse
av att ha handlingarna sekretessbelagda
under längre tid än två år.

Däremot tror jag det är felaktigt att
göra den jämförelse, som herr Zetterberg
gjorde med sekretessbeläggning i
sjuttio år, femtio år eller tjugo år. Det
föreligger i de fallen helt andra skäl —
det är fråga om utrikespolitiska förvecklingar,
som kan inträda, och det är
fråga om att ta hänsyn till rikets säkerhet
eller till enskilda personer. Eftersom
det är löneintresse som här är motivet,
bör man väl inte göra en sådan
jämförelse, utan se till vad som är praktiskt
och nödvändigt.

Jag anser av det skälet att jag inte
bör rösta med reservation I, och jag
kommer i den delen att avstå vid röstningen.

Vad beträffar reservation II har vi i
den socialdemokratiska motionen också
varit inne på frågan om vilka handlingar
som skulle sekretessbeläggas och
frågan, huruvida handlingar som inte
tillkommit direkt för förhandlingarna,
också skulle vara belagda med sekretess.
Vi har tagit del av Landsorganisationens
yttrande i den delen, och vi tycker
att det finns mycket god grund för det,
som där sägs. Jag tror, att man kan
komma över den svårighet som statsrådet
Hermansson här pekar på — han
visar ju själv på en väg som man kan
gå. Det vore enligt inin mening att
sträcka sig alltför långt om man nu
skulle kunna sekretessbelägga diverse
handlingar som har tillkommit hos andra
myndigheter för helt andra ändamål
än löneförhandlingar.

I frågan om vilken myndighet som
skall handlägga ärenden av denna art
är det givetvis en nyhet som införs.
Man kan naturligtvis vara tveksam om
den, men jag vill inte i den delen ha
någon bestämd mening om vad som är
det lämpliga. Jag kommer emellertid
att biträda reservation II vid omröstningen.

Herr statsrådet HERMANSSON:

Herr talman! Det var bara en liten
sak i herr Martinssons anförande som
föranledde mig att begära ordet.

Herr Martinsson säger att tilläggsbestämmelsen
i 35 § skulle skapa möjligheter
att sekretessbelägga allehanda
handlingar som har upprättats hos och
inkommit från andra myndigheter. Det
är ju inte avsikten, utan det rör bara
handlingar som inkommit från enskilda
personer och organisationer. En handling
som finns hos en annan myndighet
är ju redan offentlig och kan i regel
inte göras hemlig på det här sättet.

161

Onsdagen den 19 muj 1965 em. Nr 25

Ändring i lagen om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar

Herr ZETTERBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill bara säga till
herr Martinsson, att jag avsåg att visa,
att denna tid ter sig speciellt kort vid
en jämförelse med de sekretesstider som
gäller i övrigt. Det pekar ju på att man
här har varit angelägen om att inte ta
till en längre tid än som varit oundgängligen
nödvändig.

Jag vill också tillägga att de sekretessbelagda
handlingar som det här är
fråga om kan gälla enskilda personer
eller så små grupper, att enskilda personer
är lätt urskiljbara i dem.

Herr STÅHL (fp):

Herr talman! Vill man få det rätta
perspektivet på det avsteg från offentlighetsprincipen
som här föreslås, är
det lämpligt att citera två av de socialdemokratiska
talarna i debatten, dels
herr Zetterberg, som talade om den
tveksamhet man känner inför att på detta
sätt utvidga sekretessen, dels herr
Martinsson, som ansåg att denna utvidgning
sker för att tillgodose ett arbetsgivarintresse
från de statliga myndigheternas
sida. Det är ju detta det är
fråga om, vilket också med all önskvärd
tydlighet framgått av statsrådet Hermanssons
anförande, som verkligen
präglades av den gamla ämbetsmannaåskådning
som man var van vid för
trettio, fyrtio år sedan: det är bara de
myndigheter som sysslar med detta som
över huvud taget förstår saken och kan
bedöma vad som skall bli offentligt och
vad som inte skall bli det. Jag har inte
för avsikt att ta upp någon polemik. Jag
vill bara på detta sätt karakterisera det
föreliggande förslaget. Det säger ganska
mycket om både själva förslaget och
den mentalitet som ligger bakom det.

Som representant för dem som framlagt
den hårt kritiserade motionen från
folkpartiet måste jag säga, att vi känt
oss tveksamma inför utvidgningen av
sekretessen men också inför att över huvud
taget medge någon sekretess för

staten som förhandlingspart. Vi har
dock, trots alla nackdelarna tagit intryck
av det faktum, att eftersom övriga
parter på arbetsmarknaden kan bevaka
sekretessen utan något sekretessskydd,
så bör staten, som principiellt
är underkastad offentlighetsprincipen,
inte utgöra något undantag. Därför har
vi godtagit denna princip. Men jag vill
ändå framhålla, herr talman, att när
man skall göra ett sådant här avsteg
från den av alla accepterade offentlighetsprincipen,
så vilar bevisbördan på
den part som gör undantaget. Granskar
man utredningens betänkande och remissvaren
men framför allt propositionen,
måste man konstatera att argumenteringen
är i svagaste laget när det gäller
den väsentliga frågan, nämligen utsträckningen
av sekretesstiden till fem
år efter avtalsrörelsens avslutning. Det
starkaste argumentet kommer inte från
regeringen eller någon statlig instans
över huvud taget, utan från Svenska
arbetsgivareföreningen. Och det är alldeles
uppenbart att Arbetsgivareföreningen
i detta sammanhang siktar till
att tillvarata sina egna intressen. Den
vill inte att dess egna handlingar skall
komma under obehöriga eller, som
statsrådet Hermansson kanske hellre uttrycker
det, okunniga blickar.

Vad beträffar de rättsliga instansernas
uttalanden på den här punkten har
jag inte samma intryck som statsrådet
Hermansson. Flera av domstolarna har
uttalat betänkligheter. Jag erinrar om
att justitiekanslersämbetet säger att eftersom
detta avsteg innebär en väsentlig
nyhet, bör hela denna lagstiftning
ha karaktären av ett provisorium. Detta
borde ha varit en utmärkt uppslagsända,
statsrådet Hermansson. Hade det
inte varit väsentligt bättre att man hade
föreslagit att sekretessen skulle gälla
under förhandlingstiden — jag för ingen
diskussion därom — och sedan frisläppt
handlingarna? Därest erfarenheten
så hade visat att denna offentlighet
medfört allvarliga vådor kunde

6 — Andra kammarens protokoll 1965. Nr 25

Nr 25

162

Onsdagen den 19 maj 1965 em.

Ändring i lagen om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar

man hos riksdagen ha begärt sekretess
under längre eller kortare tid. Nu går
man den motsatta vägen och säger: För
att ingenting skall hända de värden,
som den enda verkligt sakkunniga instansen
anser står på spel, klämmer vi
till med sekretess inte bara under förhandlingstiden
utan även fem år därefter.
Vad bli resultatet härav i praktiken?
Så mycket har jag, bl. a. som
medlem av Publicistklubbens styrelse
under några år, sysslat med sekretessfrågor,
att jag tror jag vågar yttra mig
med en viss erfarenhet. Överallt där man
sätter på hemligstämpeln kommer ryktena
i gång. Där kommer osäkerheten,
funderingarna, olusten och en pyrande
känsla av orättvisa mot mig — »ingenting
får man veta, varför blev jag, varför
blev min grupp behandlad på detta
sätt».

Man skall inte underskatta de oerhörda
nackdelar som sekretessen medför.
Jag har det intrycket, när jag läser denna
proposition, att författaren inte har
ägnat den sidan av saken tillräcklig
om ens någon tanke.

Staten bär hittills under mycket begränsad
sekretess fört förhandlingar
med en stor grupp kollektivavtalsanställda
i statlig tjänst. Jag är inte expert härpå,
men så mycket vet jag att det finns
en viss sekretess, men den är begränsad,
vilket framgår av att man här ansett sig
böra föreslå en betydande utökning av
sekretessen. Kan det verkligen vara så
att man under alla dessa år av förhandlingar
med statstjänarkartellen haft så
menliga erfarenheter att man behöver
ta till en sekretesstorslägga av denna
typ? Skulle man inte kunnat gå justitiekanslersämbetets
väg — jag återkommer
till den — och sagt: Vi gör ett försök
med sekretess under förhandlingstiden,
därefter öppenhet. Vi låter de
personer som har intresse därav titta i
handlingarna och se vad som förevarit.
Skulle det uppstå allvarliga olyckor härigenom
har vi ändå tid på oss att återkomma.
Jag vill, herr talman, beklaga

att man inte från regeringens sida valt
denna väg.

När jag hörde statsrådet Hermansson
fick jag det inte helt följdriktiga, det
medger jag, men ändå närliggande obehagliga
intrycket: Om nu staten finner
det förenligt med sina intressen att på
ett område som gäller lönerna utvidga
sekretessen så kraftigt som här föreslås,
vad garanterar då att staten inte en vacker
dag föreslår sekretess och hemligstämpel
på andra områden där statens
intressen också beröres? Min gamle vän
civilministern ler litet försmädligt, men
jag skulle vilja säga till honom att det
är bättre att påtala denna fara nu än
att behöva råka ut för den. Och så pass
hård i nyporna är även civilministern,
det vet vi, att han är med om att »klämma
till» när han anser det nödvändigt.

Man borde kunnat gå den väg som
reservation I anvisar, denna provisorieväg
som jag skulle vilja kalla den efter
mönster från justitiekanslersämbetet.
De socialdemokratiska motionärerna —
av vilka åtminstone någon inte har
något yrkande kvar trots att motionen,
när den väcktes, gjorde ett mycket
kraftfullt intryck — borde kunna ta under
övervägande, eftersom det här ingalunda
gäller ett partiintresse, att vi gör
ett försök med begränsad sekretess. Kan
det sedan visas att en sådan medfört
verkligt men, skall jag gärna vara med
om att diskutera en utsträckning av
sekretessen. Men icke i onödan och icke
i förväg, som här föreslås! Sekretess
skall vara den sista åtgärd som tillgripes.

Jag tror dessutom att man underskattar
det legitima intresset hos statens,
enligt civilministerns uppgift till mig
nyss, inemot 300 000 anställda att få
reda på vad som har hänt. Man kan säga
att det får inte andra arbetstagare, det
får inte de privatanställda. Det är bara
en liten krets som där får reda på vad
som förevarit. Men skall staten vara
mönsterarbetsgivare — och det bör den
vara — måste det finnas en viss garanti

163

Onsdagen den 19 maj 1965 em. Nr 25

Ändring i lagen om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar

för dess anställda att de inte behandlas
enbart som objekt. De bör genom egen
insyn få eu känsla av att de är medagerande
i spelet, att de i någon mån är
subjekt. .lag tror att det är ett felaktigt
sätt av staten att behandla människor
som man gör hiir, när man lägger upp
sekretessen efter denna modell.

Herr talman! Detta är ju ett stort
ämne, och jag skulle ha velat utveckla
detta resonemang väsentligt mycket
mer, bl. a. säga några ord också om den
andra och den tredje reservationen, vilka
statsrådet Hermansson bär har berört.
Jag kan inte godta hans skäl beträffande
någondera av dessa. Jag skall
emellertid på grund av tidsnöd inskränka
mig till det sagda, och jag instämmer
alltså i yrkandet om bifall till reservationerna
med den motivering jag här
anfört.

Herr statsrådet HERMANSSON:

Herr talman! Jag förstår att kammaren
blir ängslig att jag skall väcka nya,
som herr Ståhl yttrade icke fullt följdriktiga
associationer hos honom, om
jag ber att få rätta två missförstånd
som han gjort sig skyldig till här —
det kanske var felsägningar.

För det första är det ju så att sekretesstiden
räknas inte från förhandlingens
utan från handlingens datum. För
det andra förhåller det sig inte så att
JK har föreslagit att man skall införa
en provisorisk lagstiftning, utan han
säger att innan erfarenhet vunnits av
hur förhandlingsordningen kommer att
verka i praktiken torde de föreslagna
bestämmelserna få betraktas som i viss
mån provisoriska, och därpå tillstyrker
han den femåriga sekretesstiden. Det
var kanske ett litet missförstånd av herr
Ståhl.

Får jag bara tillägga att jag naturligtvis
är ytterst tacksam för den komplimang
herr Ståhl gav mig, när han sade
att jag hade den gammalmodiga ämbetsmannaåskådning
som man hade för
trettio år sedan. Jag skall komma ihåg

den komplimangen om några dagar,
när vi kommer in på liknande frågor.

Vad jag sade var att jag trodde att
man genom att lägga avgörandet hos
den sakkunniga myndigheten skulle få
en större offentlighet än den som man
får, om man skulle lägga det hos myndigheter
som inte har samma sakkunskap.

Jag vill också gärna tillägga att sekretessregeln
inte utgör hinder för utlämnande.
Den syftar bara till att sätta
myndigheterna i samma läge som enskilda
parter, som ju från fall till fall
kan bedöma, om de vill släppa ut en
uppgift eller inte. Om det blir så att utvecklingen
allmänt sett på detta område
går mot större öppenhet, ger denna
lagstiftning möjligheter för stat och
kommun att följa med.

Jag vill också erinra om att de handlingar
som har avseende på det slutliga
resultatet kommer att företes i lönedelegationen
och därmed blir de ju offentliga,
när förhandlingen är slut. Sekretess
skall tillämpas och har betydelse
enbart för sådana handlingar som är av
betydelse för framtida förhandlingar,
däremot inte för handlingar som bara
avser de färdiga förhandlingarna.

Herr STÅHL (fp) kort genmäle:

Herr talman! De småanmärkningar
statsrådet Hermansson gjorde förtjänar
kanske inte någon ytterligare kommentar.
I mitt anförande talade jag själv
om vad JK yttrat och om innebörden
av JK:s karakteristik av förslaget som
ett provisorium, men faktum är att det
ligger i linje med JK:s resonemang, att
man här skulle ha kunnat nöja sig med
ett provisorium. Det var detta jag försökte
säga.

Vad beträffar utgångspunkten för
femårsberäkningen spelar det naturligtvis
knappast någon roll om det är
fråga om en skillnad på de månader
som förhandlingarna pågår.

I fråga om komplimangen vill jag
säga att till en ämbetsman är det en

164

Nr 25

Onsdagen den 19 maj 1965 em.

Ändring i lagen om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar

komplimang — det skall vi med nöje
återkomma till nästa vecka, herr statsråd.
Men till ett modernt socialdemokratiskt
statsråd kan man kanske medge
att komplimangen är litet nattstånden,
i varje fall i nådens år 1965.

Sedan vill jag vad beträffar den väsentligare
frågan säga, att det är en
betydande rättssäkerhetsfråga detta att
människor icke skall leva i okunnighet
om grunderna för en för deras existens
så viktig sak som en löneuppgörelse.

Dessutom är det ett faktum att även
löneförhandlingar mer och mer öppnas
för offentlig insyn. Hela denna föreställning
att dessa frågor är offentligheten
och pressen såsom offentlighetens
tjänare ovidkommande, att pressen
inte har med detta område att göra
utan att det skall förbehållas endast
dem som förstår det — måste sägas
vara av anno dazumal. Man har anledning
önska, att staten bör gå i spetsen
för att här få till stånd rimligare och
riktigare förhållanden än vad detta förslag
innebär.

Herr WESTBERG (fp) kort genmäle:

Herr talman! Det var ett yttrande av
statsrådet Hermansson som jag ville
beröra. Han säger följande: »Skulle utvecklingen
gå mot större öppenhet ger
dessa bestämmelser möjlighet för stat
och kommun att följa efter.» Nu vet vi
allesammans att utvecklingen på den
privata sektorn går mot större öppenhet.
I det läget borde det väl vara lämpligt
att staten går före och visar vägen
och inte agerar på ett sådant sätt, att
den vrider utvecklingen ett stycke tillbak
i. Jag finner ett sådant förfarande
olyckligt, och jag menar för min del,
att man här skulle kunna nöja sig med
det provisorium, som jag talade för i
mitt förra inägg. Man kan ta frågan under
förnyad omprövning, om det skulle
visa sig nödvändigt.

Chefen för civildepartementet, herr
statsrådet LINDHOLM:

Herr talman! Jag hade inte tänkt att
lägga mig i debatten i denna sena timme,
men då jag av herr Ståhls anförande
fann att han totalt missuppfattat
innebörden i det förslag till sekretessbestämmelser
som nu föreligger kände
jag mig tvingad att begära ordet.

Herr Ståhl vill göra gällande att den
enskilde statstjänstemannen genom
denna sekretessbestämmelse berövas
möjligheten att få kännedom om vad
som förekommit i förhandlingssammanhanget.
Det är ingalunda fråga om att
det på något sätt skall sekretessbeläggas
för honom. Han får på samma sätt som
den enskilda sektorns fackföreningsmedlemmar
en redogörelse inom sin
organisation för förhandlingsförfarandet,
och resultaten brukar också publiceras
i tidningspressen. Vad det är
fråga om är de papper som behövs som
förberedelse för förhandlingarnas förande
och i vilka man gör bedömningar
av olika ting som kan uppkomma i
samband med förhandlandet. Det är
således detta som skall sekretessbeläggas,
ty det är ändå rätt orimligt med ett
förhållande där motparten, innan förhandlingen
inledes, skall ha full insyn
i alla de bedömningar som skall göras
före förhandlingens början.

Sedan har det nämnts att man eventuellt
skulle hemligstämpla statistik och
dylikt. Något sådant skall inte förekomma.
Upplysningsvis kan jag meddela
att vi regelmässigt i anslutning till
våra förhandlingar tillsätter en statistikgrupp
med en representant från
varje huvudorganisation, ty en av förutsättningarna
för att man skall kunna
föra förhandlingar är att man talar om
samma element, att man har samma utgångssiffror
vid bedömningen av löneutvecklingen
m. in. Därför har det varit
angeläget såväl från min som från
organisationernas sida att som utgångspunkt
för våra resonemang ha en enhetlig
bedömning av sifferunderlaget.

Till slut vill jag bara tillägga att avsikten
inte är att hemligstämpla papper

Onsdagen den 19 mai 1965 em.

Nr 25

165

Ändring i lagen om inskränkningar i

i onödan, utan endast när det är oundgängligen
nödvändigt för kommande
förhandlingar, och därvid har det bedömts
vara erforderligt med en femårsperiod.
Är det inte nödvändigt med
fem år kommer handlingarna givetvis
att offentliggöras tidigare.

Herr STÅHL (fp) kort genmäle:

Herr talman! Civilministern började
med att med kraft och patos tala om
hur totalt jag missuppfattat alltihop,
och sedan lämnade han ett kortfattat
referat som verkligen är så missuppfattat
att det måste ge lyssnarna en föreställning
att jag verkligen har missförstått.

Men jag vågar påstå att det även i
detta fall är civilministern som har
missuppfattat mig. Jag har ju från början
sagt att vi har anslutit oss till det
krav som kommer från regeringsbänken
på sekretess under förhandlingstiden,
d. v. s. den reciprocitet som man
vill ha och som vi har ansett vara rimlig.
Vad vi diskuterar är ju tiden därefter,
men den är viktig nog.

Civilministern säger att avsikten inte
är att hemlighålla några handlingar i
onödan. Jag tror detta men ingen myndig
medborgare i detta land hyser väl
så stort förtroende för regeringen eller
avtalsnämnden att han tror att dessa
kominer att kunna bedöma vilka handlingar
allmänheten och löntagarna anser
sig behöva få ta del av. Man har
ingen garanti även om era avsikter är
de allra bästa. Det är endast offentliggörandet
som ger denna garanti.

Vad jag saknade i civilministerns anförande
var det besked som jag i varje
fall indirekt bad om i mitt tidigare anförande,
nämligen huruvida den nuvarande
begränsade sekretessen på detta
område vid förhandlingarna med statstjänarkartellen
har medfört några verkligt
påfallande olägenheter. När jag inte
får svar på denna fråga utgår jag ifrån
att det inte har funnits några sådana
olägenheter, och jag menar att så länge

rätten att utbekomma allmänna handlingar

inte sådana kun påvisas finns det inte
någon anledning för riksdagen att stå
till tjänst med den beställning som här
gjorts.

Herr BJöltK i Göteborg (s):

Herr talman! Jag noterar med en viss
tillfredsställelse att herr Zetterberg,
som utskottets talesman, uttryckte sig
med betydligt större mjukhet och generositet
när det gäller tillämpningen av
dessa bestämmelser än vad justitieministern
gjort i sin proposition, och jag
tror att det är en vinning både för vår
motion och för debatten att man fått
vägledande uttalanden från utskottets
sida, vilka kan inge förhoppningar om
att denna lagstiftning inte blir fullt så
betänklig till sina verkningar som man
hade anledning att frukta på grund av
justitieministerns skrivning.

Även civilministerns senaste deklaration
i ämnet hade en något mera generös
innebörd än justitieministerns.

I övrigt uttryckte sig herr Zetterberg
med en sådan brist på djupare
övertygelse, att jag blev ännu mera
styrkt i min mycket fasta tro på att det
var riktigt att aktualisera dessa frågor.
Man har därmed tvingat fram en debatt
om väsentliga problem, och det har
också blivit klart för mig att utskottsmajoritetens
argumentering inte håller
på vissa punkter.

Vad beträffar statsrådet Hermansson
märkte jag nog att det var fråga om en
inryckning i sista stund, och jag har
förståelse för hans svårigheter. Han
hade inte haft tid att riktigt läsa på
sitt ämne och han ställde till mig frågor
som tydligt visade att han inte fullständigt
satt sig in i den socialdemokratiska
motionens argumentering. Vi
motionärer företräder inte alls någon
sådan extremism som statsrådet Hermansson
efterlyste. Vi har i motionen
klargjort att vi förstår att det här gäller
ett avvägningsproblem. Statsrådet
Hermanssons frågor till mig var således
helt onödiga.

166

Nr 25

Onsdagen den 19 maj 1965 em.

Ändring i lagen om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar

Vi motionärer är så medvetna om
detta att statens intresse som arbetsgivare
måste vägas mot offentlighetsprincipen,
att vi finner det omöjligt
att följa reservanterna när det gäller
den första borgerliga reservationen.
Den linje som vi företräder i motionen
ligger mellan utskottsmajoritetens
förslag och reservanternas. Vi har bl. a.
velat fästa uppmärksamheten på den
konstruktion som Svea hovrätt föreslagit
och som skulle tillgodose rimliga
önskemål.

Efter den argumentering som här
förts för det förslag som onekligen är
beställt av Svenska arbetsgivareföreningen
i dess remissyttrande, nämligen
att även handling som av arbetsgivarorganisation
insänts under vissa förhållanden
skall sekretessbeläggas, är
det alldeles uppenbart att det inte varit
nödvändigt att efterkomma denna extra
beställning. Statsrådet har icke upprätthållit
någon klar rågång mellan vad
som är nödvändigt och vad som är bekvämt.
Den argumentering som här
förts av statsrådet Hermansson innebär
helt enkelt att det skulle vara obekvämt
att icke ha denna tilläggsbestämmelse.

Det märkvärdiga är att regeringen inte
tycks fullt inse det principiellt betänkliga
i detta förslag och det prejudikat
som därigenom skapas.

I likhet med herr Martinsson kommer
jag därför att rösta för reservation
II samt att avstå från att rösta när det
gäller reservationerna I och III.

Herr ZETTERBERG (s):

Herr talman! Jag skall så till vida spara
litet tid åt kammaren att jag inte
skall ge någon karakteristik av vare
sig de personer som deltagit i denna
debatt eller djupet av deras övertygelse.

Däremot vill jag understryka att den
diskussion som fördes i utskottet präglades
av ett mycket starkt hänsynstagande
till det faktum att införandet av

sådana sekretessregler som det här gäller
måste vara synnerligen tungt motiverat
av speciella, i vårt samhälle föreliggande
faktiska förhållanden. Och utifrån
den övertygelsen leddes vi vidare
till att skapa ett skydd, som inte från
början tedde sig odugligt för sitt ändamål
och som alltså skulle komma att
påkalla förstärkningar, utan som i stället
kunde anses någorlunda fullvärdigt.

Får jag sedan bara säga några ord
till herr Ståhl, vars patos för offentlighetsprincipen
jag till fullo delar. Det
kanske inte finns så stor anledning att
utvidga vad civilministern här sagt,
men jag vill erinra om att vi alla som
läser våra facktidningar får långt före
avtalstidens början skildringar av olika
önskemål och yrkanden som kommer
att framföras. Det lämnas där också och
kommer säkerligen även framdeles att
lämnas redogörelser för sådana framställningar
som har misslyckats. För de
avtalsförhandlande arbetstagarorganisationerna
är det angeläget att klargöra
både vilka fördelar man har vunnit
åt sina medlemmar och vilka fördelar
man eventuellt senare kan vinna.

Jag vill understryka — jag trodde
från början att det var onödigt att säga
detta, men det förefaller nödvändigt
— att sekretessbestämmelsen avser
»handlingar», vilket betyder skriftliga
framställningar och sammanställningar.
Jag tror att det kan vara av värde att
man vid förhandlingarna i relativt stor
utsträckning rör sig med handlingar
och inte tvingas övergå till anteckningar,
vilka inte har handlingens mera förpliktande
karaktär. Därigenom kommer
också materialet, i varje fall efter viss
tid, att bli tillgängligt i alla sina delar.

Herr statsrådet HERMANSSON:

Herr talman! Jag vill bara göra två
korta kommentarer i anledning av herr
Björks yttrande.

Jag tyckte att herr Björk var lite orättvis
mot justitieministern, när han sade
att justitieministern hade varit så hård.

Onsdagen den 19 maj 1905 em.

Nr 25

107

Ändring i lagen om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar

Om man läser på sidan 33 i propositionen
skall man finna att justitieministern
där gör följande uttalande: »Av grunderna
för vår lagstiftning om allmänna
handlingar följer att tillstånd till offentliggörande
av här ifrågavarande handlingar
skall lämnas så snart icke något
ur förhandlingssynpunkt motiverat intresse
påkallar annat.» Detta är väl
ungefär vad som sagts av flera av oss
som deltagit i dagens debatt.

Vad sedan beträffar tilläggsbestämmelsen
om handlingar som kommer från
annan än myndighet och som inte är
upprättad för förhandlingarna, så försökte
jag säga, inte att denna regel
var tillkommen för bekvämlighets skull,
utan att offentligheten icke främjades
genom ett borttagande av regeln. Man
skulle inte därigenom åstadkomma någon
större offentlighet. Resultatet skulle
bara vara, antingen att det blev ett onödigt
trassel med införskaffandet av uppgifter
eller att några uppgifter icke inlämnades,
vilket skulle medföra att de
statliga förhandlingsorganen kom i ett
sämre läge än annars.

Härmed var överläggningen slutad.

Herr TALMANNEN yttrade:

Propositioner gives först beträffande
varje stadgande i det föreliggande lagförslaget,
beträffande vilket under överläggningen
framställts annat yrkande än
om bifall till utskottets hemställan. Därefter
ställes utskottets hemställan i övrigt
under proposition i ett sammanhang.

Förslaget till lag angående ändring i lagen
om inskränkningar i rätten att utbekomma
allmänna handlingar

35 § första stycket

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen I);
och fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Westberg begärde emeller -

tid votering, i anledning varav efter given
varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
konstitutionsutskottets hemställan i utskottets
utlåtande nr 30, såvitt avser
35 § första stycket i det föreliggande
lagförslaget, röstar

•la,

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
I) av fru Segerstedt Wiberg
in. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Westberg begärde emellertid rösträkning,
varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid
avgavs 115 ja och 94 nej, varjämte 9 avkammarens
ledamöter förklarade sig
avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

35 § andra stycket

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen II)
av fru Segerstedt Wiberg m. fl.; och biföll
kammaren utskottets hemställan.

35 § tredje stycket

Utskottets hemställan bifölls.

Utskottets hemställan i övrigt

Bifölls.

§ 4

Föredrogs vart efter annat statsutskottets
memorial och utlåtande:

168

Nr 25

Onsdagen den 19 maj 1965 em.

Anslag- till investeringar i försvarets fabriksfond m. m.

nr 85, angående allmän beredskapsstat
för budgetåret 1965/66,

nr 86, angående uppskov med behandlingen
av vissa ärenden, och

nr 88, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående medelsbehovet för
försvarsstabens verksamhet under budgetåret
1965/66 jämte i ämnet väckta
motioner.

Kammaren biföll vad utskottet i
nämnda memorial och utlåtande hemställt.

§ 5

Anslag till investeringar i försvarets
fabriksfond m. m.

Föredrogs statsutskottets utlåtande nr
89, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
angående anslag för budgetåret
1965/66 till investeringar i försvarets
fabriksfond in. m. jämte i ämnet väckta
motioner.

Sedan utskottets hemställan föredragits
yttrade:

Herr NORDGREN (h):

Herr talman! Föreliggande utskottsutlåtande
behandlar bl. a. frågan om
utbyggnad av försvarets fabriksfonds
anläggningar för civil tvätt för cirka
5,5 miljoner kronor. Längre fram under
denna riksdag kommer vi att föreläggas
förslag om ytterligare en liknande
utbyggnad för cirka 23,5 miljoner
kronor. Med tanke på dagens hårt belastade
föredragningslista och därav
föranledd tidsnöd skall jag inte nu uppta
kammarens tid med något längre inlägg.
Jag ber att i stället få återkomma
när det andra ärendet kommer upp i
kammaren. Låt mig för dagen i egenskap
av representant för privata mindre
och medelstora företag bara uttala min
förvåning och besvikelse över den inställning
som utskottet intagit i denna
fråga samt göra följande korta konstateranden.

Av finansministern och andra eko -

nomiska experter understrykes att anspråken
på statens medel i dag är större
än någonsin, samtidigt som det allmänna
läget karakteriseras av brist på
kapital. All aktsamhet bör därför iakttagas
när det gäller nya statliga eller
kommunala investeringar, säger finansministern.
Riksdagens revisorer är
tveksamma om denna försvarets fabriksfonds
verksamhet, och experter
inom branschen — Sveriges tvätteriförbund
— försäkrar att förutsättningar
finns för att denna verksamhet mycket
väl kan skötas av enskilda företag inom
branschen.

Utskottet är också tveksamt. Jag citerar
ur utlåtandet: »Med hänsyn till vad
i ärendet härutinnan upplysts och utskottet
i övrigt inhämtat torde ett nytt
tvätteri vara erforderligt för att möta
tvättbehovet inom området — — —.»

Vad övriga investeringar beträffar
skriver utskottet: »Vid sin granskning
av övriga i investeringsplanen upptagna
objekt har utskottet funnit förslagen
vara väl underbyggda, varför desamma
böra godtagas.»

Utskottet anser följaktligen att förslaget
om ett nytt statligt tvätteri icke är
väl underbyggt. Om utskottet hade hört
experters uppfattning i branschen torde
utskottet snabbt ha fått klart för sig
att så heller inte var fallet.

Vid behandlingen av detta ärende
förelåg en flerpartimotion undertecknad
av mig och herr Vigelsbo m. fl. i
denna kammare och herr Stefanson
m. fl. i första kammaren, i vilken föreslogs
att utredning skulle företagas i
frågan innan beslut fattades. Utskottet
säger sig vilja återkomma till detta utredningsyrkande
senare under riksdagen,
alltså sedan beslut i nu föreliggande
ärende fattats. Jag tycker att det är
en rätt märklig ordning, herr talman.
Efter de konstateranden jag här gjort
vore det enligt min mening rimligt att
utskottet hade bifallit utredningsyrkandet
redan nu. Det är möjligt och troligt
att en sådan utredning skulle bespara

Onsdagen den 19 maj 1965 em.

Nr 25

169

staten denna investering och skattebetalarna
vissa utgifter.

De privata företagarna inom branschen
ser i detta förslag om avvisande
av utredningsförslaget innan beslut fattas
i den nu aktuella frågan en strävan
från statens sida att försvåra för
branschen. Vi företagare inom andra
branscher måste fråga oss huruvida
försvarets fabriksverk eller något annat
statligt verk kommer att försöka lägga
under sig även andra branscher. Om
så är fallet är det lika bra att vi får
klart besked genast.

De tendenser som här skymtar skapar
oro för framtiden hos företagarna
och de anställda. Jag förstår mycket
väl att det i det här aktuella fallet inte
går att få någon ändring till stånd, då
medkammaren redan har tagit ställning.
Det är inte heller det jag i första
hand är ute efter, utan det är principen
jag vänder mig emot, principen att inte
ens gå med på en utredning innan beslut
fattas och att staten på detta sätt
försvårar för och försöker lägga under
sig en stor del av en hedervärd bransch
i vårt näringsliv.

I detta anförande, under vilket herr
andre vice talmannen ånyo övertog ledningen
av förhandlingarna, instämde
herrar Vigelsbo (ep), Westberg och
Sterne (båda fp) samt Ringaby, Nilsson
i Agnäs, Lothigius, Krönmark, Regnéll
och Heckscher (samtliga h).

Herr MELLQVIST (s):

Herr talman! Bakom detta utskottsutlåtande
står ett enhälligt utskott. Jag
tror att det är en liten överdrift när
det här sägs från motionärernas sida
att detta ärende inte skulle vara väl
underbyggt. Såvitt utskottet och framför
allt avdelningen har fattat är ärendet
mycket väl underbyggt och penetrerat.
Jag vill också erinra om att vad
som ligger bakom är ett avtal mellan
försvarets fabriksverk och Jämtlands
läns landsting, som innebär att man nu
på ett rationellt sätt skall lösa tvättfrå -

Uppsala universitet: Avlöningar

gan för såväl Västernorrlands som
Jämtlands läns landsting, samtidigt som
man klarar den statliga tvätten över huvud
taget inom detta stora område.

Det är mot denna bakgrund som vi
från avdelningen och utskottet inte haft
någonting att erinra mot det förslag
som i dag presenteras för riksdagen.

Det är också riktigt att vi under den
närmaste tiden återkommer med ett
förslag, som också underställs riksdagen
och som innebär ett ställningstagande
till ett ännu större projekt inom
tvätteribranschen, nämligen projektet i
Eskilstuna. Men det är inte föremål för
debatt här i dag.

Vad som sägs i motionerna om utredningskravet
gäller en av de frågor som
höstriksdagen får ta ställning till, och
jag tror väl att motionärerna kan ge
sig till tåls till den tidpunkten.

Med dessa ord, herr talman, ber jag
att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Efter härmed slutad överläggning biföll
kammaren utskottets hemställan.

§ 6

Anslag till högre utbildning och
forskning

Föredrogs statsutskottets utlåtande nr
90, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar
om anslag för budgetåret 1965/66
till högre utbildning och forskning jämte
i ämnet väckta motioner.

Punkterna 1—5

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 6

Uppsala universitet: Avlöningar

Kungl. Maj:t hade (bilaga 10, punkt
E 6, s. 330—353) föreslagit riksdagen att
dels bemyndiga Kungl. Maj:t att i enlighet
med vad departementschefen förordat
inrätta ordinarie professorstjänst
vid universitet eller högskola utan att

6* — Andra kammarens protokoll 1905. Nr 25

170

Nr 25

Onsdagen den 19 maj 1965 em.

Uppsala universitet: Avlöningar

frågan därom i varje enskilt fall underställdes
riksdagens prövning, dels bemyndiga
Kungl. Maj :t att vidtaga de
lindringar i personalförteckningen för
Uppsala universitet, som föranleddes av
vad departementschefen anfört, dels
godkänna av departementschefen angiven
avlöningsstat för Uppsala universitet,
att tillämpas tills vidare fr. o. m.
hudgetåret 1965/60, dels ock till Uppsala
universitet: Avlöningar för budgetåret
1965/66 anvisa ett förslagsanslag av
42 091 000 kr.

1 samband härmed hade utskottet till
behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Lundström m. fl. (1:84) och den andra
inom andra kammaren av herr Ohlin
m. fl. (II: HD ;

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Lundström m.fl. (I: 114) och den andra
inom andra kammaren av herr Ohlin
m.fl. (II: 145);

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herrar
Knut Johansson och Yngve Persson
(I: 154) samt den andra inom andra
kammaren av herrar Carlsson i Tyresö
och Kristenson (11:190), i vilka hemställts
att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte anhålla om en utredning
beträffande inrättandet av en särskild
fakultet eller institution vid universiteten
för forskning och undervisning
i arbetsmarknadsfrågor i vid bemärkelse,
där personer från fackföreningsrörelsen
och folkrörelserna gåves
möjligheter till högre undervisning;

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Blomquist (1:370) och den andra inom
andra kammaren av herr Nordstrandh
(II: 477);

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Lundberg (I: 384) samt den andra inom
andra kammaren av fröken Ljungberg
och fru Gärde Widemar (11:469), i vil -

ka hemställts att riksdagen måtte besluta
bemyndiga Kungl. Maj:t att i fall där
sä befunnes skäligt teckna kontrakt med
forskare som garanterade denne professors
lön intill dess riksdagen finge tillfälle
att i vederbörlig ordning fatta beslut
om inrättande av personlig professur; dels

två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Nyman m.fl. (1:388) och den andra
inom andra kammaren av herr Westberg
m.fl. (11:485), i vilka hemställts
att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t hemställde att universitetskanslern
finge i uppdrag att skyndsamt pröva
frågan om att skapa fasta former för
samverkan mellan universitet och bildningsorganisationer
vid anordnandet av
akademisk kursverksamhet samt att betygens
meritvärde utreddes;

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Schött m.fl. (1:396) och den andra
inom andra kammaren av herr Allard
m.fl. (II: 440);

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Wanhainen (I: 403) och den andra
inom andra kammaren av herr Kellgren
m.fl. (II: 464);

dels ock en inom andra kammaren av
herr Lundberg väckt motion (II: 205), i
vilken hemställts att riksdagen måtte
besluta att vid Uppsala universitet från
den 1 juli 1965 inrätta en laboratorstjänst
i strålningsbiologi och att till
förste innehavare av tjänsten utse docent
Börje Larsson, Uppsala.

Utskottet hemställde,

I. att riksdagen måtte, med bifall till
Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag
ä motionerna I: 384 och II: 469, bemyndiga
Kungl. Maj:t att, i enlighet med vad
i statsrådsprotokollet föreslagits, inrätta
ordinarie professorstjänst vid universitet
eller högskola utan att frågan därom
i varje enskilt fall underställdes riksdagens
prövning;

II. att motionen II: 205, i vad den av -

Onsdagen den 1!) maj 1965 em.

Nr 25

171

såge inrättande vid Uppsala universitet
fr. o. in. den 1 juli 1965 av en laboratorstjänst
i strålningsbiologi med docent
Börje Larsson som förste innehavare,
icke måtte bifallas av riksdagen;

III. att motionerna 1:396 och 11:440,
i vad de avsåge inrättande vid Uppsala
universitet av två tjiinster som gymnastik-
och idrottslärare i Ao 20 samt indragning
av en sådan tjänst i Ae 18,
icke måtte bifallas av riksdagen;

IV. att riksdagen måtte, med bifall till
Kungl. Maj :ts förslag ävensom med avslag
å motionerna 11:205 samt 1:396
och 11:440, samtliga motioner såvitt nu
var i fråga,

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att — med
förbehåll för vad riksdagen kunde komma
att besluta rörande ytterligare ändringar
i anledning av förslag i propositionen
1965: 40 — ändra personalförteckningen
för Uppsala universitet i enlighet
med vad i statsrådsprotokollet
föreslagits;

b) godkänna i utskottets hemställan
intagen avlöningsstat för Uppsala universitet,
att tillämpas tills vidare fr. o. m.
budgetåret 1965/66;

c) till Uppsala universitet: Avlöningar
för budgetåret 1965/66 anvisa ett förslagsanslag
av 42 091 000 kr.;

V. att riksdagen måtte, med bifall till
motionerna I: 154 och II: 190, i .skrivelse
till Kungl. Maj:t hemställa om utredning
rörande de i motionerna berörda
frågorna;

VI. att riksdagen måtte, i anledning
av motionerna I: 388 och II: 485, i skrivelse
till Kungl. Maj:t giva till känna
vad utskottet anfört rörande utredning
av frågor sammanhängande med anordnandet
av akademisk kursverksamhet;

VII. att motionerna I: 370 och II: 477
om införande av normer för automatisk
liirarkrafttilldelning vid de teologiska
fakulteterna icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd;

VIII. att motionerna I: 403 och II: 464
om inrättande av en professur i ämnet
medicinsk sociologi med docent Joa -

Uppsala universitet: Avlöningar

chim Israel som förste innehavare icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd; IX.

att motionerna 1:84 och 11:111,
i vad de avsåge skyndsam utredning och
förslag med syfte att vid någon av landets
medicinska fakulteter inrätta en
institution för näringsforskning, icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd; X.

att motionerna I: 114 och II: 145, i
vad de avsåge översyn av universitetens
nuvarande betygssystem, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd;

XI. att motionerna I: 114 och II: 145,
i vad de avsåge yrkesinriktade utbildningslinjer
vid de filosofiska fakulteterna,
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Punkten föredrogs; och anförde därvid
:

Herr ALLARD (s):

Herr talman! Det har sagts att 28 talare
är anmälda för anförande vid behandlingen
av statsutskottets utlåtande
nr 90. Det bör väl, när klockan är en
kvart över elva på kvällen, vara en maning
till alla de anmälda talarna att om
möjligt fatta sig kort. Jag skall också
försöka göra det, när jag under denna
punkt vill anföra några synpunkter
med anledning av att utskottet avstyrkt
en fyrpartimotion beträffande en utökning
av antalet gymnastik- och idrottslärare
vid universitetet och en förbättring
av deras löneförhållanden.

Motionen sammanfaller med det förslag
som universitetskanslern framfört.
Även om departementschefens förslag,
som utskottet anslutit sig till, innebär
en inte oväsentlig förstärkning i jämförelse
med nuvarande förhållanden,
anser motionärerna att den förstärkningen
inte är tillräcklig.

Den snabba ökningen av antalet studerande
vid våra universitet under de
senaste åren har inte följts av en motsvarande
ökning av gymnastik- och
idrottslärartjänsterna. Deras antal har

172

Nr 25

Onsdagen den 19 maj 1965 em.

Uppsala universitet: Avlöningar

i stort varit oförändrat under många
år. För lärarna har det inneburit mycket
stora svårigheter att på ett tillfredsställande
sätt organisera och leda gymnastik
och motionsidrott för det ständigt
ökande antalet studerande ungdomar.
Även om studenterna självfallet
är välkomna till idrottsföreningarna på
respektive universitetsorter, så kan föreningarna
inte ta emot det stora antal
ungdomar det här är fråga om.

Att de studerande ungdomarna vid
våra universitet behöver motionsidrotten
som avspänning från studierna och
för att förbättra sin kondition är det
väl i dag ingen diskussion om. Säkerligen
kan idrotten också bidra till att
öka kontaktmöjligheterna på studieorten
och därmed vara en hjälp till
anpassning i en för de flesta ny och
ovan miljö.

Att studenterna även önskar få möjlighet
till idrottsutövande och gymnastik
framgår av undersökningar som
gjorts bland flera tusen studerande. Av
de tillfrågade har mellan 60 och 70 procent
svarat att de önskar bedriva motionsidrott
i någon form. Under nuvarande
förhållanden är det tyvärr ej
möjligt att tillgodose det önskemålet.

De förslag som framförts i motionen
löser inte frågan om hur studentidrotten
lämpligast bör vara organiserad,
men de innebär en hjälp till förbättrade
förhållanden. Utskottet har avstyrkt
motionen med hänvisning till att
frågan om studentidrotten ingår i en
pågående utredning om de indirekta
studiesociala åtgärderna.

Det är inte ovanligt att ett avstyrkande
sker på sådana grunder, och riksdagen
brukar inte heller vidtaga några
omfattande åtgärder på ett område, som
är föremål för utredning. De yrkanden
som ställs i motionen innebär emellertid
inte några större förändringar, som
skulle låsa fast en framtida organisation,
utan endast en mindre utökning
av antalet idrottslärare.

De förslag som framförts i motionen

II: 440 om en förbättring av löneförhållandena
för gymnastik- och idrottslärarna
har i huvudsak blivit tillgodosedda
vid årets B-listeförhandlingar.
Motionärerna är alltså på denna punkt
tillgodosedda.

Herr talman! Jag kommer bl. a. av
denna anledning inte att framställa något
yrkande på denna punkt. Jag har
endast önskat att i korthet framföra
några allmänna synpunkter i den första
punkten i utskottets utlåtande, där frågan
om gymnastik- och idrottslärarna
behandlas. Jag ber att få återkomma
med ett yrkande under punkten 22.

I detta anförande instämde herr Tobé
(fp).

Herr LUNDBERG (s):

Herr talman! Låt mig helt kort få
göra en liten efterlysning. Förra året
beslöt riksdagen under samma punkt
som vi nu behandlar att en professur
i geriatrik skulle inrättas i vårt land.
Vi har nu i Uppsala vidtagit åtgärder
som skulle göra det möjligt att igångsätta
forskning på detta område, men
professuren har ännu inte inrättats och
ämnesomfattningen är inte fastställd.

Jag skulle önska att man påskyndar
tillsättandet av den professur, som riksdagen
beslutat om, eftersom åldringsproblemen
är ganska stora.

Men, herr talman, den egentliga anledningen
till att jag begärt ordet är
att jag i en motion krävt att en laboratur
i strålningsbiologi skall inrättas vid
Uppsala universitet. Jag vill erinra om
att Sverige år 1959 som första och enda
land tog protonstrålen i sjukvårdens
tjänst genom att svenska läkare utförde
en operation, som väckte uppmärksamhet
i hela världen.

Man talar inom sjukvården om att vi
skall vidtaga förebyggande åtgärder.
Men det är också angeläget att människor,
som vid hälsoundersökningar påvisas
ha allvarliga sjukdomar, får möjlighet
att snabbt komma under sjukvård.

Onsdagen den 19 maj 1995 em.

Nr 25

173

Jag vill påstå att de möjligheter, som
strålningsbiologien medger, har öppnat
vägen för en ny operationsteknik, vilken
på längre sikt måste vara av utomordentlig
betydelse för hela sjukvården.
Jag vill påpeka att de som vid
Gustaf Werners institut i Uppsala haft
hand om denna verksamhet är professorerna
Rexed och Leksell, docent Börje
Larsson och deras medhjälpare, och
att man där nu har en grupp på åtta
personer, vartill kommer ett tiotal
forskare som bedriver vetenskapligt arbete
på detta område. Som ledare för
denna grupp står för närvarande docent
Larsson. Det är angeläget att vi
kan binda denne vid ifrågavarande
forskning genom att inrätta en laboratur
för honom, så att han inte behöver
vara hänvisad till att leva på forskarstipendier.

Jag vill vidare i detta sammanhang
erinra om att vi på detta område ligger
cirka 10 år före världen i övrigt
och att vetenskapen i andra stater är
redo att offra tiotals miljoner kronor
för att försöka bygga ut en liknande
forskning i sina länder.

Med hänsyn till att vi tack vare
Gustaf Werners institut och dess chef
professor Svedbergs stora intresse intar
en sådan tätposition är det orimligt,
att vi inte också söker att ge möjligheter
till att utveckla denna nya teknik
inom kirurgien, vilken skiljer sig från
de ingrepp som vi av ålder varit vana
vid och som gjorts med hjälp av operationskniven.

Det är också anmärkningsvärt att statsutskottet,
trots att vi faktiskt har tillsatt
en arbetsgrupp på detta område
och har medel till förfogande i form av
forskningsbidrag för att bedriva verksamheten,
tydligen anser att denna
chefstjänst inte skall tillsättas som ordinarie
laboratur endast därför att universitetskanslersämbetet
enligt vad jag
kan förstå genom något olycksfall i arbetet
glömt bort att taga upp befattningen
i sina äskanden. Nu står vi in -

Uppsala universitet: Avlöningar

för den situationen, att denna forskartjänst,
som innehas av docent Larsson,
kan äventyras genom att denne söker
sig över till annan verksamhet. Därmed
skulle även hela denna för vårt
lands sjukvård betydelsefulla forskning
äventyras, vilket skulle vara något av
en katastrof.

Jag vill erinra om att man tagit denna
strålningsbiologi i sin tjänst när det
gäller Parkinsons sjukdom, som kanske
är mer utbredd än vad många tror. Metoden
har också tagits i bruk mot cancer,
speciellt då underlivscancer.

Vi skall komma ihåg att det första
experimentet som gjordes avsåg hjärntumörer.
Var och en av oss kan väl
sätta sig in i vad det betyder att ingrepp
vid en hjärnoperation kan göras
utan att man behöver tillgripa operationskniven
och att i stället utomordentliga
och botande resultat kan uppnås
genom bestrålning. Under sådana
förhållanden är det väl rimligt att verksamheten
utbyggs.

För närvarande upptäcks i Sverige
varje år cirka 1 000 fall av livmoderhalskräfta.
I hälften av fallen dör patienten.
Vi kan sålunda ingripa botande
i 50 procent av fallen. Allt talar
emellertid för att om vi bygger ut den
förebyggande hälsovården och i ökad
utsträckning genomför hälsoundersökningar,
så har vi möjlighet att förebygga
cancer eller att bota ca hälften av de
fall som f. n. inte kan botas. Detta vore
ju av synnerligen stor betydelse.

I Uppsala läns landsting kommer
från hälso- och sjukvårdsstyrelsens sida
att föreslås inrättande av en överläkartjänst
i B 1 samt underläkartjänst
m. m. på detta område. Vi anser, att
om vi kan upptäcka tio fall inom vårt
län per år och rädda vederbörande patient
till liv och hälsa, så är den inemot
halva miljon som den förebyggande
hälso- och sjukvården kostar för det
närmaste året väl använda pengar.

Då frågar man sig: Skulle det vara
så märkligt om staten inrättade en la -

174

Nr 25

Onsdagen den 19 maj 1965 em.

Uppsala universitet: Avlöningar

boratorstjänst? (Det borde ju helst vara
en professor, men vi har stannat för
att föreslå en laboratorstjänst.) Jag vet
inte om man skall tolka statsutskottets
skrivning som en beställning av en laboratorstjänst
till nästa år. Utskottet
förklarar sig ju förutsätta att universitetskanslersämbetet
vid sina förslag till
anslag för kommande budgetår ånyo
överväger frågan om inrättande av en
laboratur i ämnet men yrkar avslag på
motionen.

Självfallet kan det sägas, att det härvidlag
inte gäller så många personer —
kanske 1 000 å 2 000 fall av vilka man
skall försöka komma till rätta med en
del. För mig är emellertid utskottets
behandling av denna fråga och utskottets
skrivning — någon reservation
finns ju inte antecknad vid punkten —
en allvarlig påminnelse om att när det
gäller små utgifter för staten, som skulle
kunna rädda många människor, är
återhållsamheten synnerligen stor. Jag
skall vid denna sena timme inte gå närmare
in på frågan utan vill endast understryka
hur allvarligt jag ser på den.
Ehuru jag är medveten om att första
kammaren har behandlat ärendet yrkar
jag bifall till motion 11: 205, vari
begärts att riksdagen skall besluta att
vid Uppsala universitet -— närmare bestämt
vid Gustaf Werners institut —
inrätta en laboratorstjänst i strålningsbiologi
och att till förste innehavare av
tjänsten utse docent Börje Larsson i
Uppsala.

I detta anförande instämde fru
Eriksson i Stockholm (s).

Fröken LJUNGBERG (h):

Herr talman! Punkt 6 i statsutskottets
utlåtande nr 90 behandlar ju enligt
rubriken Uppsala universitet: Avlöningar.
Men den upptar också åtskilligt
annat. Där behandlas bl. a. en fråga
som jag vill fästa uppmärksamheten på,
en fråga med räckvidd över samtliga
universitet och högskolor. Det gäller
det första momentet i utskottets hem -

ställan under punkt 6; utskottet föreslår
att Kungl. Maj:t skall få bemyndigande
att i undantagsfall inrätta ordinarie professorstjänst
jämte erforderliga hjälpkrafter.

Under motionstiden i januari väckte
jag tillsammans med fru Gärde Widemar
en motion i denna kannnare, och
den upptas nu till behandling. I den
hävdar vi uppfattningen att gällande
ordning — nämligen att riksdagen i
fråga om inrättandet av professorstjänster
är beslutande myndighet — bör behållas
och iakttagas. Bemyndiganden
av detta slag bör enligt min åsikt vara
mycket väl motiverade, om de över
huvud taget skall förekomma. Det är
den principiella sidan av saken.

Frågan har emellertid även en annan
sida. Den snabba utvecklingen
också på vetenskapens område har
kommit konkurrensen om forskarna att
hårdna mer och mer och givit hela
denna fråga en växande internationell
spännvidd. Svenska forskare lockas av
gynnsammare villkor utomlands, samtidigt
som vi i Sverige kan behöva en
utländsk kapacitet för speciella uppgifter.
Motionärerna delar departementschefens
uppfattning att detta är
en situation som kan kräva åtgärder av
annan art än de gängse. Därför har vi
föreslagit att Kungl. Maj :t skulle få riksdagens
bemyndigande att genom kontraktsförfaranden
skapa godtagbara
villkor för dem man vill behålla eller
förvärva för den svenska forskningen.
Sedan kan prövning av frågan om inrättande
av professorstjänst med eventuell
personlig professur behandlas och
beslut därom fattas i vanlig ordning.
Men det alternativet löser inte problemet,
säger utskottet; forskningsråden
har redan tillräckliga resurser för att
kunna anställa folk på dessa villkor.
Nu skall man omedelbart inrätta ordinarie
professurer.

Har inte då, frågar jag, denna sak
fått orimligt stora proportioner i jämförelse
med förhållandena på andra om -

Onsdagen den 19 maj 19(>5 em.

Nr 25

175

raden inom förvaltningen? Om jag inte
ar alldeles felunderrättad, så måste
man inom statsförvaltningen ganska
ofta på det av motionärerna angivna
sättet eller liknande göra en avvägning
mellan behovet av en samtidig anpassning
till utvecklingen å ena sidan och
ä andra sidan riksdagens berättigade
krav på kontroll in. in. Visst är avvägningen
av kompetensförhållandena mellan
regering och riksdag en känslig
fråga när man kommer till detaljfrågorna,
men det är knappast en lösning
att leka Alexander och hugga itu gordiska
knutar.

Det är inte heller första gången som
departementschefen begär bemyndigande
just i fråga om professurer. Tidigare
har det bl. a. gällt ändringar av ämnesbeteckningar
på sådana tjänster. Men
jag skulle väl ändå inte haft anledning
att gå emot förslaget om ett bemyndigande
i detta fall, starkt beskuret som
det är av departementschefens egen
fomulering »i undantagsfall», om det
inte funnes anledning att befara att
»fortsättning följer». Det framgår nämligen
av framställningen i åttonde huvudtiteln
att universitetskanslersämbetet
i sina äskanden haft både en annan
motivering och en vidare syftning med
ett bemyndigande än vad departementschefen
ansett sig böra vidarebefordra
till riksdagen. Det sista vill jag gärna
understryka till statsrådets förtjänst.

Kanslern erinrar om riksdagens beslut
för ett år sedan om den centrala
universitetsförvaltningen, då kanslersämbetet
fick ny organisation och kraftigt
förstärkta personalresurser. Bland
annat tillkom då också de fem fakultetsberedningarna.
Skall den nya ordningen
ge avsett utbyte och snabba resultat
måste emellertid, hävdar kanslersämbetet,
gällande ordning för inrättandet
av professurer, laboraturer och
andra tjänster, delvis modifieras. Till
den modifieringen hör då förslaget om
inrättande av ett antal obetecknade professurer
och laboraturer, vilkas ämnes -

Uppsala universitet: Avlöningar

område ocli anknytning till läroanstalt
skulle fastställas av Kungl. Maj:t på
förslag av ämbetet. För nästa budgetår
skulle behövas tre obetceknade tjänster
av vartdera slaget och för året därpå
elva professurer och tio laboraturer.

Departementschefen anser sig således
inte kunna tillstyrka ett sådant förslag
men finner det angeläget att öppna möjligheter
för ett snabbt ingripande i de
två tidigare nämnda fallen för att i
landet behålla särskilt framstående
forskare och för att kunna förvärva
kvalificerade utländska forskare.

Det är mot den nu angivna bakgrunden
som jag, herr talman, vågar påståendet
att utskottet inte tillräckligt beaktat
den principiella frågan om riksdagens
befogenheter i forskningspolitiskt
sammanhang. Det skulle vara värdefullt,
förefaller det mig, om kammaren
kunde få en tolkning av innebörden
av uttalandena i två av utskottets
meningar på s. 5 i utskottsutlåtandet
nr 90.

Departementschefens uttryck »i undantagsfall»
är otvetydigt. Undantag är
undantag och k^n inte bli regel. Utskottet
har tydligen velat precisera
formuleringen, och resultatet härav har,
som jag uppfattar det, blivit ett försvagande.
Undantagsfall föreligger enligt
utskottet »då ett snabbt beslut erfordras
när riksdagen inte är samlad eller
förutsättningarna i övrigt saknas för
att ärendet skall kunna underställas
riksdagens prövning». Är det alltså tiden
mellan den 1 juni och 15 oktober
som utskottet anser ha särskilt stor betydelse
för snabba ingripanden när det
gäller inrättande av professurer? Vad
menas med »förutsättningarna i övrigt»?
Vad mer än brådska kan föranleda
riksdagen att avstå från sin prövnings-
och beslutanderätt?

Och hur skall den sista meningen på
sidan 5 i utlåtandet tolkas: »I detta
sammanhang har utskottet ansett sig
böra framhålla angelägenheten av att
förtjänta forskare skall komma i fråga

176

Nr 25

Onsdagen den 19 maj 1965 em.

Uppsala universitet: Avlöningar

till personliga professurer utan att anbud
föreligger om anställning från utlandets''? Vad

frågan gäller är ju huruvida
riksdagen skall behålla sin prövningsrätt
eller inte. Jag måste uppfatta utskottet
så, att bemyndigandet för Kungl.
Maj:t enligt utskottets förslag skall utsträckas
— utöver vad departementschefen
begär — till inrättandet av personliga
professurer, oavsett utlandskonkurrensen
om forskarna. Eller vill
utskottet ge en allmän rekommendation
om personliga professurer? I så fall
stämmer det knappast med utskottets
hittillsvarande kritiska inställning till
professurer, i varje fall såsom denna
inställning dokumenterats i förhållande
till motionsvägen framförda förslag.
Det finns exempel härpå i föreliggande
utlåtande.

Herr talman! Jag skulle vara tacksam
för att få ett svar på mina frågor om
hur man skall tolka utskottets uttalande.
För att jag inte skall behöva återkomma
ber jag nu på grund av den
principiella uppfattning jag har och
med de skäl jag anfört att få yrka bifall
till motionerna 1:384 och 11:469, vilket
innebär avslag på utskottets hemställan
under moment I i punkt 6. Beträffande
momenten II—IV ber jag få
yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr TURESSON (h):

Herr talman! När vi behandlar ett
utlåtande, som berör ett så viktigt område
som detta, vore det frestande att
i en sammanfattande överblick ta upp
några mer principiella frågor till behandling.
Men med hänsyn till att klockan
är mycket och att kammarledamöternas
tålamod redan är mycket pressat
skall jag inskränka mig till att bemöta
de yrkanden som framställs i anslutning
till motioner och reservationer.

Frågan om studentidrotten, vilken
herr Allard berörde, får vi tillfälle att
återkomma till under en senare punkt.

Jag vill nu bara säga att jag är helt
enig med herr Allard om värdet och
betydelsen av studentidrott.

Herr Lundberg talade för sin motion
om inrättande av en laboratorstjänst
i strålningsbiologi vid Uppsala universitet.
Jag kan försäkra herr Lundberg
att utskottet inte tvivlar på att det
skulle vara både klokt och välmotiverat
att följa hans förslag, och universitetsmyndigheterna
har ju också begärt att
den föreslagna tjänsten skall inrättas.
Men universitetskanslern, som har att
angelägenhetsgradera alla önskemål
från universitetens sida och sålla bort
de förslag som inte kan rymmas inom
tillgängliga anslag, har ansett att andra
tjänster i år bör gå före. Herr Lundbergs
påstående att detta ställningstagande
skulle bero på en olyckshändelse
på universitetskanslersexpeditionen är
helt obevisat, och det finns knappast
anledning att ta det på fullt allvar.
Kanslern har alltså föreslagit att denna
tjänst inte skall inrättas i år, och Kungl.
Maj:t har följt detta förslag. Statsutskottet
har inte i denna fråga velat utnämna
sig till någon sorts översakkunnig
utan har avstyrkt motionen.

Den av fröken Ljungberg berörda
frågan är av mera principiell natur.
Fröken Ljungberg har själv angivit utgångsläget,
nämligen den ökade efterfrågan
på den internationella marknaden
av förtjänta, framstående och kvalificerade
forskare. Universitetskanslern
har föreslagit, att ett antal s. k.
obetecknade professurer och laboraturer
skulle inrättas och stå till Kungl.
Maj :ts förfogande för att användas i
syfte att hålla kvar svenska forskare,
som lockas över till utlandet eller för
att locka hit utländska forskare. Kanslern
har vidare föreslagit att dessa
tjänsters ämnesområden skulle fastställas
och tjänsternas lokalisering bestämmas
— på förslag av universitetskanslersämbetet
— först sedan de kommit
till användning.

Departementschefen har inte biträtt

Onsdagen den 19 maj 1965 em.

Nr 25

177

detta förslag utan begär i proposition
att få möjlighet att i undantagsfall göra
snabba ingripanden, antingen för att
behålla .särskilt kvalificerade forskare,
som inte bar ordinarie tjänst och som
fått ett utländskt anbud, genom att erbjuda
dem en ordinarie professur eller
genom att inrätta forskartjänster åt ordinarie
professorer som lockas av utländska
anbud avseende rena forskartjänster.
De tjänster som man skulle inrätta
åt dem skulle vara befriade från
normal undervisningsskyldighet. Departementschefen
vill ha denna möjlighet
till snabba ingripanden också för
att i undantagsfall kunna knyta en utländsk
forskare till verksamhet här i
Sverige.

Det förutsättes att departementschefen,
om ett sådant bemyndigande ges,
varje år för riksdagen skall redovisa
de åtgärder han med anledning av detta
bemyndigande vidtagit. Därigenom får
riksdagen den kontrollmöjlighet som
fröken Ljungberg begärde.

Jag medger att det här är fråga om
en ny princip, ett avhändande från
riksdagens sida av rätten att inrätta
ordinarie tjänster. Naturligtvis finns
det starka principiella skäl som talar
för avslag på departementschefens begäran.

Det förslag som framförts i motionen
av fröken Ljungberg och fru Gärde
Widemar och som bygger på att Kungl.
Maj:t skulle bemyndigas att kontraktsanställa
personer i här beskrivna lägen
har vid utskottsbehandlingen inte bedömts
innebära en lösning av de problem
som onekligen finns. Personer
som lockas av sådana utländska anbud
är i många fall i den ställningen att de
inte nöjer sig med annat än ordinarie
tjänster. Dessutom har Kungl. Maj:t redan
möjlighet att ordna kontraktsanställning.
Något särskilt bemyndigande
från riksdagens sida för detta ändamål
är därför inte erforderligt.

Utskottet har, som framgår av dess
utlåtande, anfört bl. a. följande: »Då

Uppsala universitet: Avlöningar

det av Kungl. Maj:t föreslagna bemyndigandet
endast avses bli utnyttjat i de
undantagsfall då ett snabbt beslut erfordras
när riksdagen inte är samlad
eller förutsättningarna i övrigt saknas
för att ärendet skall kunna underställas
riksdagens prövning, finner utskottet
sig böra biträda Kungl. Maj:ts förslag
-----.»

Detta innebär — och det var i detta
avseende som fröken Ljungberg ställde
en fråga — att utskottet tolkar förslaget
i propositionen på ett sätt som enligt
min och utskottsavdelningens åsikt innebär
en klar skärpning av kraven och
eu klart restriktivare tillämpning. Uttalandet
»eller förutsättningarna i övrigt
saknas» skall läsas i samband med
orden närmast före, d. v. s. »när riksdagen
inte är samlad». Det innebär att
ett sådant snabbt ingripande kan göras
av Kungl. Maj:t inom ramen för detta
bemyndigande även när riksdagen är
samlad i fall där så stor snabbhet är
av nöden att det formella förfarandet
med proposition, eventuell remissbehandling,
utskottsbehandling och behandling
i kamrarna inte bedöms kunna
medhinnas. Det är naturligtvis fråga
om rena undantagsfall men det kan tänkas
att det uppkommer behov av ett sådant
förfarande även när riksdagen är
samlad.

Om riksdagen vid den årliga granskningen
av Kungl. Maj:ts redovisning
finner att Kungl. Maj:t missbrukat bemyndigandet
kan det återtas precis när
som helst. Det står riksdagen fritt att
göra så i den situationen. Jag kan inte
se att de ändrade formuleringar som
statsutskottet använt innebär, som fröken
Ljungberg säger, en försvagning;
det rör sig i stället om en, som jag
tidigare hävdade, klar skärpning av
villkoren för att utnyttja detta bemyndigande.

I sista meningen på s. 5 av utskottsutlåtandet
heter det att utskottet »ansett
sig böra framhålla angelägenheten
av att förtjänta forskare skall komma

178

Nr 25

Onsdagen den 19 maj 1965 em.

Uppsala universitet: Avlöningar

i fråga till personliga professurer utan
att anbud föreligger om anställning
från utlandet». Det innebär inte något
annat än att man vill påpeka att nuvarande
praxis med personliga professurer
som beslutas av riksdagen på
Kungl. Maj:ts förslag självfallet skall
bibehållas och att någon inskränkning
i denna praxis inte är avsedd med tillkomsten
av detta bemyndigande.

Fröken Ljungberg menar också att
bemyndigandet innebär en försvagning
av riksdagens befogenheter i forskningspolitiska
sammanhang. Det kan
man naturligtvis göra gällande, men i
så fall avser den mycket begränsade
sektorer. Vi beslutar här i riksdagen
i detalj om enskilda tjänster och anslag
till dessa tjänsters upprätthållande.
Men de verkligt stora anslagen till
exempelvis forskningsråden beslutar vi
om i mycket stora klumpar. Riksdagen
har inga befogenheter att besluta om
hur dessa pengar skall dirigeras och
användas. Det ligger helt utanför den
forskningspolitik som riksdagen kan
eller bryr sig om att påverka.

Även om det av principiella skäl kan
riktas starka invändningar mot att riksdagen
på detta sätt avhänder sig rätten
att inrätta ordinarie tjänster, professurer
och laboraturer, rör det sig på
grund av den restriktivitet, varmed bemyndigandet
är omgärdat, om så små
områden att det knappast kan sägas
påverka forskningspolitikens utformning.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till statsutskottets förslag i denna
punkt.

Herr WESTBERG (fp):

Herr talman! Under punkt 6 i det
utskottsutlåtande som här föreligger
har utskottet haft att behandla motionerna
1:388 och 11:485 med förslag
om skapandet av fasta former för samverkan
mellan universitet och bildningsorganisationer
vid anordnande av
kursverksamhet.

För mig som motionär är det eu
verklig glädje att konstatera att utskottet
har följt motionärernas förslag och
förordat, att universitetskanslersämbetet
i samråd med skolöverstyrelsen och
berörda folkbildningsorganisationer får
i uppdrag att utreda hithörande problem.

Fn åtgärd av detta slag har betydelse
i många avseenden. Utan tvivel kan ett
fast samarbete mellan universitetet och
folkbildningsorganisationerna få en
stor betydelse för vuxenutbildningen.
Vi vet också att den akademiska kursverksamheten
ökar hastigt och att meritvärdet
av dessa kurser behöver utredas
för att undvika onödig irritation.
Vi motionärer anser att denna fråga
om samverkan bör bringas till en snar
lösning. Jag vill här endast understryka
vikten av att utredningen kommer
i gång och slutföres så snabbt som
möjligt. Jag har inget annat yrkande
än utskottets.

Herr LUNDBERG (s):

Herr talman! När jag lyssnade till
utskottets talesman herr Turesson, hade
jag en känsla av att han inte uppmärksammat
att tumör- och cancersjukdomarna
är synnerligen utbredda.
Både läkarna och allmänheten betraktar
väl för närvarande dessa sjukdomar
som våra mest allvarliga. Av många
betraktas de som obotliga, och de har
förorsakat stora lidanden för de sjuka.
De medför även stora kostnader för
sjukvårdens huvudmän.

När vi nu ser en möjlighet att försöka
komma till rätta med de oerhörda
lidanden, som dessa sjukdomar förorsakar,
speciellt inom en viss grupp,
frågar man sig om det är rimligt av
utskottets talesman att här krypa bakom
kanslern. Denne har väl ändå inte
samma möjlighet att bedöma frågan
som de läkare och de sjukvårdens huvudmän,
som dagligen ser denna förödande
sjukdoms verkningar och som

Onsdagen den 19 maj 1965 cm.

Nr 25

179

inser att man bör söka komma till rätta
med problemet.

Herr Turesson protesterade när jag
sade att en förklaring till kanslerns
ställningstagande kunde vara att det
inträffat ett olycksfall i arbetet. Får jag
ta detta som ett uttryck för att kanslern
inte skulle ha uppmärksammat hur
allvarligt man inom läkarvetenskapen
och inom sjukvården ser just på dessa
sjukdomar och deras verkningar?

Det är rimligt att man prövar hela
detta frågekomplex då vi står i den
situationen att vi kanske går förlustiga
en av världens främsta forskare på
detta område, som ämnar söka sig över
till ett annat verksamhetsfält för att
erhålla fast anställning.

Jag hörde med en viss förvåning att
fröken Ljungberg yrkade bifall till utskottets
förslag under punkt 2 liksom
under de därefter följande punkterna.
Jag trodde verkligen att fröken Ljungberg
skulle ha förståelse speciellt för
denna sak, eftersom cancerns härjningar
i stor utsträckning drabbar just
kvinnorna. Det vore därför rimligt att
man från det hållet hade visat förståelse
för saken.

Herr talman! Jag beklagar att utskottet
inte har kunnat åstadkomma något
positivt. Jag har inte fått svar på frågan
om utskottets skrivning är att betrakta
som en beställning till nästa år
av en laboratur åt docent Larsson eller
om utskottet menar något annat, t. ex.
att man skulle invänta att kanslern
eventuellt framlägger något förslag.

överläggningen var härmed slutad.

Mom. I

Herr andre vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till motionerna
1:384 och 11:469; och biföll
kammaren utskottets hemställan.

Mom. II

Herr andre vice talmannen gav pro -

Lunds universitet: Avlöningar

positioner dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till motionen
II: 205 i motsvarande del; och biföll
kammaren utskottets hemställan.

Mom. Ill—XI

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkterna 7—10

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 11

Lunds universitet: Avlöningar

Sedan punkten föredragits yttrade:

Herr REGNÉLL (h):

Herr talman! Vi vet ju alla att kontakterna
över gränserna har utvecklats
på ett glädjande sätt. Det innebär att
frågan om vilka rättsregler som finns
i främmande länder och vilka rättsregler
som reglerar förhållandena länderna
emellan får allt större betydelse.
Under sådana omständigheter är det
alldeles klart att betydelsen av ämnet
internationell rätt växer här i landet.
I Stockholm har man fått en professur,
men inte i Lund. Universitetskanslern
framförde önskemål om en sådan i sina
petita, men departementschefen strök
önskemålet. Redan i fjol motionerades
det om att Lund i likhet med de andra
universiteten vid sin juridiska fakultet
skulle få en professur i internationell
rätt. Motionerna har nu återkommit i
år.

Jag ämnar, herr talman, inte ställa
något yrkande om bifall till motionerna,
men jag vill uttala en förhoppning
om att departementschefen till nästa
år skall se sig i stånd att tillstyrka denna
professur, som är ett angeläget önskemål
för Lunds universitet.

Herr ARVIDSON (s):

Herr talman! Inrättandet av nya lärartjänster
vid universiteten pågår i
forcerad takt. Förra året inrättades ett

180

Nr 25

Onsdagen den 19 maj 1965 em.

Göteborgs universitet: Avlöningar

femtiotal nya professurer. I år föreslås
ungefär lika många. Detta är nödvändigt
med hänsyn till den utbyggnad
av universiteten som för närvarande
äger rum. Men det är självklart att inrättandet
av nya tjänster förutsätter en
mycket ingående planering och är förenat
med mycket svåra avvägningsproblem.
När man nu motionerar om
nya tjänster, och gör det i en väldig omfattning,
så vittnar det om att det föreligger
behov av expansion på många
olika områden. Men när utskottet och
riksdagen har att ta ställning till alla
dessa motioner, måste man i regel inskränka
sig till att rikta uppmärksamheten
på de påtalade bristerna och behoven.
Det är inte möjligt för ett utskott
eller för riksdagen att göra den
avvägning, den angelägenhetsgradering,
som är nödvändig om dessa problem
skall lösas på ett rationellt sätt.

Jag har själv i en motion pekat på
att ämnet parodontologi är dåligt tillgodosett
i tandläkarutbildningen. Den
ena av de två stora tandsjukdomarna
är karies. På det området finns relativt
många professurer. Den andra lika viktiga
sjukdomen, tandlossning, har inte
tillgodosetts i en utsträckning som är
på något sätt jämförbar. Utskottet har
accepterat dessa av mig framförda tankar,
och den skrivning utskottet presterar
i anledning av motionen är helt
positiv. Jag uppfattar skrivningen som
ett slags beställning, och jag är övertygad
om att den utformning som utskottsutlåtandet
fått kommer att föranleda
förslag nästa år som tillgodoser
motionens önskemål.

Uttalande denna förhoppning, herr
talman, ber jag att få yrka bifall till
utskottets hemställan.

Efter härmed slutad överläggning biföll
kammaren vad utskottet hemställt.

Punkterna 12—15

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 16

Göteborgs universitet: Avlöningar

Sedan punkten föredragits yttrade:

Herr MATTSSON (ep):

Herr talman! Under denna punkt hade
statsutskottet att behandla motionerna
II: 35 och 1:27, där det hemställes
att riksdagen måtte besluta att från och
med budgetåret 1966/67 inrätta en laboratorstjänst
i reumatologi vid medicinska
fakulteten vid Göteborgs universitet,
vars innehavare tillika skulle vara
överläkare vid Sahlgrenska sjukhusets
reumatologiska klinik. Vi har med
denna motion velat påskynda tillkomsten
av en effektivt organiserad reumatikervård
på västkusten. Bland de reumatikersjuka
i denna del av landet
råder inte bara missnöje utan också
förvåning över att det ännu inte kunnat
inrättas en ordinarie lärartjänst
i reumatologi.

Det finns en klinikbyggnad, avsedd
för reumatologisk klinik, i Göteborg
med 120 vårdplatser, men de är inte
tagna i anspråk för detta ändamål, utan
för andra sjukvårdsbehov, nämligen allmänmedicin
och allergologi. Det har
lämnats dispositionsrätt för detta. Men
vi är i stort behov av att reumatikersjuka
skall få möjligheter till specialistvård
i Göteborg.

Jag kan inte ingå på vilka sjukvårdsbehov
som skall anses vara de
mest angelägna — meningarna därvidlag
är delade — men kliniken har uppförts
sedan utredningar gjorts där man
konstaterat att det föreligger behov av
denna specialistvård, och det sjukvårdsbehov
som utredningen har angivit har
inte bestritts.

Nu får de svårare fallen remitteras
till kliniken i Lund, och det för givetvis
med sig svårigheter genom långa resor.
Antalet platser iir också begränsat.
Därtill kommer att de som studerar till
läkare vid Göteborgs universitet inte
har möjlighet att tjänstgöra bland det

Onsdagen den 19 maj 1905 em.

Nr 25

181

klientel som finns på specialklinik för
reumatikersjuka.

Om man kunde få denna specialklinik,
skulle man diir kunna sammanföra
reumatikersjuka. På så sätt skulle det
bli lediga platser vid de andra klinikerna,
främst de invärtesmedicinska.

Enligt utskottets mening bör frågan
om en högre lärartjänst i reumatologi
vid Göteborgs universitet i första hand
prövas av vederbörande universitetsmyndigheter.
Det kan man väl förstå.
När nu detta inte är gjort, avstyrks motionerna,
men utskottet erinrar om att
läkarutbildningsberedningen i maj 1962
avgav ett betänkande angående ökad
läkarutbildning i Göteborg och därvid
föreslog att en professur i ett internmedicinskt
specialämne — vartill reumatologien
torde kunna hänföras -—
skulle inrättas vid universitetet. Jag
vill gärna tolka detta som en anvisning
om att det finns möjligheter att lösa
frågan på ett godtagbart sätt.

Herr talman! Jag har för dagen inte
något yrkande på den här punkten, men
jag hoppas att utskottets erinran skall
leda till att vi inte behöver vänta alltför
länge på att denna specialistklinik
i reumatologi blir inrättad.

Fröken WETTERSTRÖM (h):

Herr talman! Under den här punkten
har också behandlats en motion som har
avlämnats av fru Hamrin-Thorell i
första kammaren och av mig i den här
kammaren, där vi har hemställt om inrättande
av en bibliotekarietjänst vid
Kvinnohistoriskt arkiv i Göteborg.

Det arkivet kom till för sju år sedan,
och det skedde helt och hållet på privat
initiativ. Det var vetskapen om att det
i vårt land saknades ett samlat och systematiskt
bearbetat material som kunde
belysa kvinnornas ställning i det nuvarande
samhället, sedd mot historisk
bakgrund, som entusiasmerade initiativtagarna
till att lägga ned mycken tid
och mycket arbete för att grunda den
här institutionen, som redan har visat

Göteborgs universitet: Avlöningar

sig vara ytterst värdefull för samhällsforskningen
— därom vittnar det ständigt
ökade antal förfrågningar som arkivet
får motta och det alltmer utökade
källmaterial som inkommer.

Arkivet rymmer en långtifrån obetydlig
handskriftsamling, vari ingår bl. a.
manuskript av olika slag, brev till och
från kvinnor som spelat en roll i svenskt
kultur- och samhällsliv, tidnings- och
tidskriftsurklipp.

Det är givet att detta material måste
inventeras, liksom förteckningar måste
upprättas över äldre och nyare svensk
och utländsk litteratur som rör kvinnofrågor.
Det senare arbetet har påbörjats
men kan för närvarande inte fullföljas
i brist på pengar. Arkivet utger
för övrigt också en skriftserie, som omfattar
dels bibliografiska arbeten och
dels vetenskapliga arbeten.

Det säger sig självt att verksamheten
inte kan fullföljas under nuvarande ekonomiska
betingelser med det svällande
materialet och med de ökande serviceuppgifterna.
Man har timavlönad arbetskraft
som är anställd genom blygsamma
anslag från enskilda fonder, och
en arkivarbetare har ställts till förfogande
av länsarbetsnämnden, men ledningen
av det bibliotekstekniska arbete,
som ändå är förutsättningen för att
arkivet skall kunna fullgöra sin uppgift,
är alltjämt oavlönad. Det finns en gräns
för vad som kan uträttas under så snäva
betingelser.

Vi motionärer anser att då arkivet
visat sig fylla ett väsentligt behov på
samhällsforskningens område, vilket dokumenterats
av uttalanden från framstående
företrädare för vetenskapliga
intressen, borde staten kunna bestrida
de blygsamma summor som erfordras
för att detta värdefulla arbete skall
kunna fullföljas. Vi har uttalat önskemålet
att verksamheten och tjänsterna
anslutes till universitetsbiblioteket i
Göteborg och har begränsat vårt yrkande
till inrättandet av en bibliotekarietjänst.

182

Nr 25

Onsdagen den 19 maj 1965 em.

Stockholms universitet: Avlöningar

Som motionär beklagar jag givetvis
att utskottet inte har ansett sig kunna
sträcka sig längre än till att säga att
utskottet »förutsätter att Kungl. Maj:t
kommer att ha sin uppmärksamhet riktad
på frågor sammanhängande med arkivets
anknytning till universitetsbiblioteket».

Herr talman! Det har nedlagts så mycket
självuppoffrande arbete på att vidmakthålla
och vidareutveckla det kvinnohistoriska
arkivet i Göteborg att jag
inte kan annat än beklaga att statsmakterna
inte genom att stödja dess verksamhet
visar det den uppmärksamhet
det är värt.

Jag har inte något yrkande, men
med vad jag här har sagt har jag velat
vädja till ecklesiastikministern att han
snabbt försöker vidta de åtgärder som
behövs för att en kulturinstitution som
denna skall kunna fortleva.

Herr talmannen återtog ånyo ledningen
av förhandlingarna.

Herr NORDSTRANDH (h):

Herr talman! Vid punkten 16 har jag
avlämnat en blank reservation beträffande
inrättandet av en laboratorstjänst
i reuinatologi vid den medicinska fakulteten
i Göteborg. Med denna har jag
velat markera, att jag i utskottet skulle
kunnat biträda kravet i motionerna på
ett principbeslut om en lärartjänst i
reuinatologi vid universitetet i Göteborg,
om inte utskottet vid behandlingen
av olika motionsyrkanden om tjänster
utöver statsverkspropositionens förslag
över lag varit synnerligen restriktivt,
bl. a. av finansiella skäl. Svåra avvägningsproblem
i förhållande till anddra
väl underbyggda krav har också
omedelbart inställt sig.

Så mycket kan dock klart sägas, att
missnöjet bland de reumatiskt sjuka på
västkusten är stort och att effektiva åtgärder
snart måste vidtagas för reumatikervården
i Göteborg. Tillsättandet av
en laboratorstjänst bör vara åtminstone

en liten åtgärd —- förhoppningsvis i
nästa års statsverksproposition. Plats på
klinik för en sådan befattningshavare
finns redan.

Herr talman! Jag har intet yrkande.

Efter härmed slutad överläggning biföll
kammaren vad utskottet hemställt.

Punkterna 17—21

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 22

Stockholms universitet: Avlöningar

Kungl. Maj:t hade (punkt E 22, s. 404
—415) föreslagit riksdagen att dels bemyndiga
Kungl. Maj:t att vidtaga de
ändringar i personalförteckningen för
Stockholms universitet, som föranleddes
av vad departementschefen anfört,
dels godkänna av departementschefen
angiven avlöningsstat för Stockholms
universitet, att tillämpas tills vidare
fr. o. m. budgetåret 1965/66, dels ock
till Stockholms universitet: Avlöningar
för budgetåret 1965/66 anvisa ett förslagsanslag
av 28 721 000 kr.

I detta sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Lundström m. fl. (1:114) och den andra
inom andra kammaren av herr Ohlin
m. fl. (II: 145);

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herrar
Hilding och Sörenson (1:151) samt
den andra inom andra kammaren av
herr Ullsten (11:218);

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Lennart Geijer och fru Hultell (I: 152)
samt den andra inom andra kammaren
av herr Carhell in. fl. (II: 189);

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herrar
Lundström och Sandin (I: 161)
samt den andra inom andra kammaren

Onsdagen den 19 maj 1965 em.

Nr 25

183

av herrar Olilin och Hedlund (11:213),
i vilka hemställts att riksdagen vid behandling
av statsverkspropositionen,
Åttonde huvudtiteln, punkt E 22, Stockholms
universitet: Avlöningar, matte

bemyndiga Kungl. Maj :t att i personalförteckningen
för Stockholms universitet
upptaga de två ytterligare tjänster
som idrottslärare, varav en för kvinnliga
studerande, vilka universitetskanslern
föreslagit;

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Dahlberg in. fl. (1:373) och den andra
inom andra kammaren av herr Carlslein
in. fl. (II: 447);

dels ock två likalydande motioner,
väckta den ena inom första kammaren
av herr Schött in. fl. (1:396) och den
andra inom andra kammaren av herr
Allard in. fl. (II: 440), i vilka hemställts,
såvitt nu var i fråga, att riksdagen måtte
besluta att vid universitetet i Stockholm
inrätta tre idrottslärartjänster i Ae 18,
samtidigt som en arvodestjänst i A 18
indroges.

Utskottet hemställde,

I. att motionerna I: 152 och II: 189, i
vad de avsåge skrivelse till Kungl.
Maj:t med hemställan att en personlig
professur i samhällsorienterad .statistik
skulle inrättas vid Stockholms universitet
för docenten Tore Dalenius, icke
måtte bifallas av riksdagen;

II. att motionerna I: 114 och II: 145, i
vad de avsåge inrättande av en tjänst
som preceptor vid statsvetenskapliga
institutionen vid Stockholms universitet
fr. o. m. budgetåret 1965/66, icke
måtte bifallas av riksdagen;

III. att motionerna I: 151 och II: 218,
i vad de avsåge inrättande fr. o. m. budgetåret
1965/66 av en tjänst vid Stockholms
universitet som förste byråsekreterare
i Ae 23 med ansvar för den allmänna
studierådgivningen, icke måtte
bifallas av riksdagen;

IV. att motionerna 1:161 och 11:213
samt I: 396 och II: 440, i vad de avsåge
inrättande vid Stockholms universitet

Stockholms universitet: Avlöningar

av två tjänster som idrottslärare, icke
måtte bifallas av riksdagen;

V. att motionerna 1:396 och 11:440,
i vad de avsåge omvandling av en arvodesbefattning
som idrottslärare vid
Stockholms universitet till idrottslärartjänst,
icke måtte bifallas av riksdagen;

VI. att riksdagen måtte, med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag ävensom med
avslag å motionerna 1: 152 och II: 189,
1:114 och 11:145, 1:151 och 11:218,
1:161 och 11:213 samt 1:396 och 11:440,
samtliga motioner såvitt nu var i fråga,

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att ändra
personalförteckningen för Stockholms
universitet i enlighet med vad i statsrådsprotokollet
föreslagits;

b) godkänna i utskottets hemställan
intagen avlöningsstat för Stockholms
universitet, att tillämpas tills vidare
fr. o. in. budgetåret 1965/66;

c) till Stockholms universitet: Avlöningar
för budgetåret 1965/66 anvisa
ett förslagsanslag av 28 721 000 kr.;

VII. att motionerna I: 373 och II: 447
om att riksdagen skulle begära, att förutsättningarna
för inrättande fr. o. in.
budgetåret 1966/67 av en professur i
socialekologi med halva tjänstgöringsskyldigheten
förlagd till statens institut
för byggnadsforskning ingående prövades,
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Reservationer hade avgivits

a) av herrar Axel Andersson, Edström,
Kållqvist, Thorsten Larsson, Johan
Olsson, Larsson i Hedenäset, Nihlfors,
''Selander, Mattsson, Källstad och
Lindahl, vilka ansett

dels att utskottet under IV. bort hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av
motionerna 1:161 och 11:213 samt
1:396 och 11:440, samtliga motioner
såvitt nu var i fråga, i skrivelse till
Kungl. Maj :t hemställa att vid Stockholms
universitet fr. o. m. budgetåret
1965/66 inrättades två tjänster som
idrottslärare i Ae 18, varav en för kvinnliga
studerande;

184

Nr 25

Onsdagen den 19 inaj 1965 em.

Stockholms universitet: Avlöningar

dels ock att utskottet under VI. —
under förutsättning av bifall till yrkandet
beträffande IV. — bort hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av
Kungl. Maj :ts förslag och motionerna
I: 161 och II: 213 samt I: 396 och II: 440
ävensom med avslag & motionerna
1:152 och 11:189, 1:114 och 11:145
samt 1:151 och 11:218, samtliga motioner
såvitt nu var i fråga,

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att ändra
personalförteckningen för Stockholms
universitet i enlighet med vad i statsrådsprotokollet
föreslagits;

b) godkänna i reservationen intagen
avlöningsstat för Stockholms universitet,
att tillämpas tills vidare fr. o. m.
budgetåret 1965/66;

c) till Stockholms universitet: Avlöningar
för budgetåret 1965/66 anvisa
ett förslagsanslag av 28 766 000 kr.;

b) av herr
yrkande.

Punkten föredrogs; och anförde därvid: Herr

KÄLLSTAD (fp):

Herr talman! Statsutskottet har avstyrkt
en motion om förstärkning av
idrotts- och gymnastiklärartjänster vid
Stockholms universitet. Visserligen är
det fråga om en viss förstärkning av de
personella resurserna. För Stockholms
del innebär förslaget dock endast att en
halvtidsbefattning som idrottslärare
för kvinnliga studerande tillkommer.
Men med hänsyn till att en utredning
pågår vill utskottet inte tillstyrka yrkanden
om ytterligare idrottslärartjänster.

Nu visar det sig att universitetskanslern
för Stockholms universitets vidkommande
har äskat anslag för tre idrottslärare
i Ae 18. Av dessa skulle en
vara idrottslärare för kvinnliga studerande.
Samtidigt skulle arvode till idrottslärare
motsvarande lön i löneklass
A 18 indragas. Departementschefen
nämner att han för sin del endast beräknat
medel för arvode motsvarande

halva lönen enligt löneklass A 18 till en
idrottslärare för kvinnliga studerande.

Det är en mycket blygsam förstärkning
av idrotts- och gymnastiklärartjänsterna
som universitetskanslersämbetet
begärt. Enligt reservanternas mening
får detta önskemål ses som en tillfällig
lösning i väntan på att den utredning
beträffande studentidrotten, som
universitetskanslersämbetet tillsatt, blir
färdig.

Antalet studerande vid universiteten
ökar mycket snabbt. Enligt en statistisk
uppgift som jag nyligen fick fanns det
den 8 april detta år 12 531 inskrivna
studenter vid universitetet i Stockholm.
Det måste då anses synnerligen angeläget
att även den fysiska fostran och
motionsgymnastiken blir tillgodosedda
för dessa studerande. De civila klubbarna
kan inte i tillräcklig utsträckning
ta sig an studenternas fysiska fostran.
Det saknas ledare, lokaliteter och pengar.
Professor Sjöstrand, som tidigare
var ordförande i Stockholms högskolors
idrottsråd, har också beklagat att
det bara skall finnas en enda idrottslärare
för alla universitets- och högskolestuderande.
Dessutom har studentorganisationerna
framfört synpunkter
på den bristsituation som råder inom
detta område.

Det förhållandet att resurserna vad
beträffar gymnastik och idrott sedan
flera år tillbaka är otillräckliga utgör
ett mycket starkt skäl enligt reservanternas
mening för att riksdagen borde
bifalla det blygsamma äskande som
kanslersämbetet har framställt på detta
område. Det skulle röra sig om en merkostnad
på 45 000 kronor.

Jag vill alltså, herr talman, yrka bifall
till reservationen nr 3 a vid punkten
22, enligt vilken riksdagen skulle
bemyndiga Kungl. Maj:t att i personalförteckningen
för Stockholms universitet
uppta de två ytterligare tjänster
som idrottslärare, varav en för kvinnliga
studerande, som universitetskanslern
föreslagit.

Onsdagen den 19 maj 1965 em.

Nr 25

185

1 detta anförande instämde herr Larsson
i Hedenäset (ep).

Herr ALLARD (s):

Herr talman! Jag ber att få hänvisa
till vad jag anfört under punkten 6 och
ansluta mig till de synpunkter som
här har anförts av herr Källstad.

Därutöver vill jag endast i korthet
understryka det jag tidigare i dag sagt
om att idrotten kan bidra till att öka
kontaktmöjligheterna och vara till hjälp
i anpassningen för många av de studerande
som kommer i en för dem ny
ovan miljö. Det kanske i särskilt hög
grad gäller just för Stockholm, där de
studerande är splittrade vid olika institutioner
och där studentnationer inte
finns som vid andra universitet. Idrotten
skulle för dessa studerande på ett
värdefullt sätt kunna hjälpa till att skapa
en gemenskap samtidigt som den
ger en avkoppling och förbättrad kondition.

Då yrkandet i motionen nr 440 i allt
väsentligt sammanfaller med det yrkande
som framställts i reservationen ber
jag att få ansluta mig till det yrkande
om bifall till reservationen som framförts
av herr Källstad.

Herr EDLUND (h):

Herr talman! Som medmotionär i
fråga om motionen 11:440 vill jag instämma
i vad herr Allard och herr
Källstad här har sagt. Därutöver skulle
jag emellertid vilja påpeka att frågan
om förstärkning av idrottslärartjänsterna
vid Stockholms universitet redan
har varit föremål för en utredning,
nämligen för fem år sedan.

Universitetskanslern uppdrog då åt
Stockholms högskolas rektorskonvent
att verkställa utredning om organisation
av idrottsverksamheten och därtill
knuten undervisning vid högskolorna i
Stockholm och inkomma med förslag.
I sitt yttrande efter verkställd utredning
anförde rektorskonventet bl. a.:

»Idrottens betydelse för ungdomens

Stockholms universitet: Avlöningar

fysiska och även moraliska fostran
torde vara allmänt erkänd. Mot bakgrunden
härav iir det anmärkningsvärt
att i vårt land idrott och gymnastik vid
universitet och högskolor inta en ställning,
som ter sig tillbakasatt i jämförelse
med vad som är förhållandet i
flertalet kulturländer, där fysisk fostran
i någon form ingår som ett moment i
utbildningsplanerna vid universitet och
högskolor och där välutbildade lärare
och ändamålsenliga lokaler stå till förfogande
för hithörande uppgifter.»

Vidare sade rektorskonventet att erfarenheterna
från den hittillsvarande
verksamheten jämväl visade att de arbetsuppgifter
som åvilade idrottsläraren
inte kunde tillfredsställande bemästras
utan personalförstärkning. Rektorskonventet
föreslog därför inrättande
utöver den nuvarande idrottslärarbefattningen
av två tjänster som idrottslärare,
varav den ena borde avses för
damidrotten. Så långt rektorskonventet.

Det är alltså detta fem år gamla förslag
som ligger till grund för universitetskanslerns
äskande och motionsförslagen.
Jag ber kammarens ledamöter
beakta att behovet av lärare ökat mycket
snabbt även sedan denna utredning
slutförts. När den första idrottslärartjänsten
vid Stockholms högskolor inrättades
år 1947 var antalet studenter
där omkring 7 000, vid tiden för den
utredning som jag åberopat hade antalet
ökat till omkring 15 000 och i dag
torde det vara omkring 23 000—24 000.

Jag yrkar bifall till reservationen.

Herr NORDSTRANDH (h):

Herr talman! Även i fråga om studentidrotten
har jag en blank reservation,
och med den har jag velat understryka,
att jag vid behandlingen av frågan
i utskottet funnit det vara berättigat
för att inte säga nödvändigt, att åtgärder
snarast vidtas för en upprustning
av studenternas fysiska fostran.
Att jag det oaktat inte ansett mig kunna
biträda reservationen har sin grund i

180

Nr 25

Onsdagen den 19 maj 1965 em.

Stockholms universitet: Avlöningar

det förhållandet — som jag tidigare
framhållit — att svåra avvägningsproblem
i förhållande till andra krav i universitetssammanhang
givetvis genast anmäler
sig.

Utskottet har som sagt varit synnerligen
återhållsamt. Alla tjänster måste,
som jag ser det, i görligaste mån betraktas
i sitt större sammanhang, och
idrottslärarbefattningar kan i och för
sig inte anses stå i särklass på något
sätt utan måste, även de, vägas mot så
mycket annat. Jag har väckt egna motioner
om tjänster och tjänsteuppflyttningar
vid universiteten, som jag måst
låta falla i tysthet.

Så mycket måste jag emellertid fastslå,
att det efter förnyade avvägningar
icke får saknas förslag i nästa års statsverksproposition
om nya åtgärder till
studentidrottens främjande. Med uttalande
av den förhoppningen har jag på
denna punkt inget yrkande.

Herr TURESSON (h):

Herr talman! Frågan om studentidrottens
ställning i Stockholm i jämförelse
med andra universitets- och högskoleorter
är ganska intressant att studera.
Utan tvivel ligger Stockholm betydligt
ogynnsammare till än de andra
universitets- och högskoleorterna vid
en jämförelse av antalet studerande per
idrottsledartjänst. Detta visar emellertid
inte riktigt hela sanningen, därför
att en förhållandevis mycket större del
av antalet studerande i Stockholm än
i de andra högskoleorterna är från staden
eller dess närhet, och många tillhör
redan idrottsföreningar och idrottsklubbar
i hemorten och fortsätter att
utöva idrott inom dessa klubbars och
föreningars ram. Detta innebär att läget,
även om det inte är bra, inte är fullt så
dåligt som det kan se ut, om man ser
på dessa siffror utan hänsynstagande
till de speciella förhållandena.

Nu föreslås det en viss, mycket begränsad
förbättring av resurserna, och
någon ytterligare höjning utöver den i

propositionen föreslagna har statsutskottet
inte ansett sig kunna gå med på
med hänsyn till den pågående utredningen.
Vi är väl medvetna om att också
de förstärkningar som begärts i motionen
naturligtvis i och för sig är blygsamma,
men det har bedömts vara klokast
att följa den gamla och kanske
inte alltid så roliga regeln att när utredning
pågår undvika åtgärder som
kan föregripa dess resultat.

Avslutningsvis vill jag säga att jag
för min del, och jag tror att jag har
många bakom mig inom den riksdagsgrupp
som jag representerar, är beredd
att stödja förslag om väsentliga förstärkningar,
när utredningen är klar
och förslag föreläggs riksdagen om förbättring
av resurserna på studentidrottens
område.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

I detta anförande instämde herr
X i hl fors (fp).

Härmed var överläggningen slutad.

Mom. I—III

Vad utskottet hemställt bifölls.

Mom. IV

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen 3a)
i motsvarande del; och fann herr talmannen
den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Herr
Källstad begärde emellertid votering,
i anledning varav efter given varsel
följande voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i punkten
22:o) mom. IV) i utskottets utlåtande
nr 90, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Jnsdagcn den 19 maj 1905 em.

Nr 25

187

Vinner Nej, liar kammaren bifallit
reservationen 3a) av herr Axel Andersson
in. fl. i motsvarande del.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Kiillstad begärde emellertid rösträkning,
varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid
avgavs 120 ja och 87 nej, varjämte 3
av kaminarens ledamöter förklarade sig
avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Mom. V—VII

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkterna 23—26

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 27

Umeå universitet: Avlöningar

Sedan punkten föredragits anförde

Herr NORDSTRANDH (h):

Herr talman! Vid punkten 27, som
gäller Umeå universitet, har motionsledes
framförts en hemställan om att
riksdagen måtte besluta att inrätta eu
professur i praktisk pedagogik vid
Umeå universitet fr. o. m. den 1 juli
1965.

Nu har departementschefen funnit, att
bl. a. av utbildningsorganisatoriska skäl
beslut om tidpunkten för inrättandet av
en sådan professur bör fattas i samband
med att man tar ställning till det
förslag om den framtida lärarutbildningen,
som 1960 års lärarutbildningssakkunniga
inom kort kommer att lägga
fram. Utskottet delar departements -

Umeå universitet: Avlöningar

chefens uppfattning och avstyrker alltså
motionsförslaget.

Härom vill jag bara säga, att jag är
något bekymrad över att denna pedagogikprofessur
i Umeå ännu några år
kan löpa risk att komma bort i avvägningssnårskogen.
En professur i pedagogik
i Umeå är otvivelaktigt synnerligen
väl motiverad redan med anledning
av uppbyggnaden av ett nytt universitet.

Pedagogikämnet är ju ett sammanhållande
ämne för all undervisning, och
det är för visso mycket angeläget, att
ett ungt universitet under sin uppbyggnad
har en pedagogisk institution att
falla tillbaka på i frågor som gäller
undervisning, examination, studieteknik
och allt sådant. Universitetspedagogiken
har dessutom länge varit — därom
är väl alla överens — ett eftersatt
område.

Det är glädjande, att intresset för pedagogikutbildning
i Umeå, enligt uppgifter
som jag erhållit, har visat sig
vara mycket stort. Antalet studenter
har kraftigt överstigit uppgjorda prognoser.
Redan nu lär finnas anmälda
cirka 10 studenter för licentiandstudier
och omkring 30 för trebetygsstudier.
Förmodligen har antalet något ökat sedan
jag fick dessa uppgifter. Om inrättandet
av den här professuren i pedagogik.
som vi redan förra året talade
om, kommer att få anstå ytterligare
några år och professorsundervisning
och professorshandledning alltså inte
kan beredas dessa studerande, kommer
de att ha det ganska besvärligt.

Jag vill med detta ha sagt, att angelägenhetsgraden
för en pedagogikprofessur
vid Umeå universitet är, såvitt
jag kan bedöma, vida högre, än när det
gäller en rad andra professurer, varom
i år motionsledes framförts förslag.

I detta anförande instämde herr
Kilsson i Agnäs (h).

Vidare yttrades ej.

Vad utskottet hemställt bifölls.

188

Nr 25

Onsdagen den 19 maj 19C5 em.

Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Avlöningar

Punkterna 28—31

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 32

Karolinska mediko-kirurgiska institutet:

Avlöningar

Kungl. Maj :t hade (punkt E 32, s. 442
—455) föreslagit riksdagen att dels bemyndiga
Kungl. Maj :t att i överensstämmelse
med vad departementschefen förordat
godkänna avtal med Stockholms
stad angående utbildning och forskning
i klinisk epidemiologi vid Epidemisjukhuset
i Stockholm, dels bemyndiga
Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar
i personalförteckningen för karolinska
mediko-kirurgiska institutet, som föranleddes
av vad departementschefen anfört,
dels godkänna av departementschefen
angiven avlöningsstat för karolinska
mediko-kirurgiska institutet, att tillämpas
tills vidare fr. o. m. budgetåret
1965/66, dels ock till Karolinska medikokirurgiska
institutet: Avlöningar för

budgetåret 1965/66 anvisa ett förslagsanslag
av 25 133 000 kr.

I samband härmed hade utskottet till
behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
herr Lundström m. fl. (I: 116) och den
andra inom andra kammaren av herr
Ohlin m. fl. (II: 146);

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Palm (1:169) och den andra inom
andra kammaren av herr Martinsson
m. fl. (11:207), i vilka hemställts att
riksdagen måtte besluta att inrätta en
laboratur i perifer kärlkirurgi i Bo 1
vid karolinska institutet;

dels en inom andra kammaren av herr
Jansson väckt motion (11:54);

dels en inom andra kammaren av herr
Björkman och fru Kristensson väckt
motion (11:143);

dels eu inom andra kammaren av herrar
Lindahl och Allard väckt motion
(II: 203), i vilken hemställts att en kli -

nisk professur i idrottsmedicin inrättades
vid en medicinsk högskola med
verksamheten förlagd till ett universitetssjukhus; dels

ock en inom andra kammaren av
herrar Arvidson och Carbell väckt motion
(II: 441).

Utskottet hemställde,

I. att motionerna 1:116 och 11:146,
i vad de avsåge inrättande fr. o. m.
den 1 juli 1965 av en professur i geriatrik
vid karolinska institutet, icke
måtte bifallas av riksdagen;

II. att motionerna I: 116 och II: 146,
i vad de avsåge principbeslut om att
fr. o. in. budgetåret 1966/67 inrätta
ytterligare en professur i geriatrik vid
någon av landets medicinska fakulteter,
icke måtte bifallas av riksdagen;

III. att motionerna I: 169 och 11:207,
i vad de avsåge inrättande av en laboratur
i perifer kärlkirurgi i Bo 1
vid karolinska institutet, icke måtte bifallas
av riksdagen;

IV. att motionen 11:203, i vad den
avsåge inrättande av en professur i
idrottsmedicin vid en medicinsk högskola
med verksamheten förlagd till ett
universitetssjukhus, icke måtte bifallas
av riksdagen;

V. att motionen II: 143, i vad den avsåge
inrättande fr. o. m. budgetåret
1965/66 av en assistenttjänst och en kontoristtjänst
vid institutionen för pediatrisk
patologi, icke måtte bifallas av
riksdagen;

VI. att motionen II: 441, i vad den avsåge
inrättande fr. o. in. budgetåret
1965/66 av en professur i parodontologi
vid karolinska institutet, icke måtte bifallas
av riksdagen;

VII. att riksdagen måtte, med bifall
till Kungl. Maj:ts förslag ävensom med
avslag å motionerna I: 116 och II: 146,
1:169 och 11:207, 11:203, 11:143 samt
II: 441, samtliga motioner såvitt nu var
i fråga,

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att i
överensstämmelse med vad departementschefen
förordat i statsverkspro -

Onsdagen den 19 maj 1965 em.

Nr 25

189

Karolinska mediko-kirurgiaka institutet: Avlöningar

positionen godkänna avtal med Stockholms
stad angående utbildning och
forskning i klinisk epidemiologi vid
Epidemisjukhuset i Stockholm;

b) bemyndiga Kungl. Maj:t att ändra
personalförteckningen för karolinska
mediko-kirurgiska institutet i enlighet
med vad i statsrådsprotokollet föreslagits; c)

godkänna i utskottets hemställan
intagen avlöningsstat för karolinska mediko-kirurgiska
institutet, att tillämpas
tills vidare fr. o. in. budgetåret 1965/66;

d) till Karolinska mediko-kirurgiska

institutet: Avlöningar för budgetåret

1965/66 anvisa ett förslagsanslag av
25 133 000 kr.;

VIII. att motionen II: 54 om skrivelse
till Kungl. Maj:t rörande frågor sammanhängande
med läkarutbildning vid
Enskededalens sjukhus icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Reservation hade avgivits av herrar
Edström, Källqvist, Thorsten Larsson,
Johan Olsson, Larsson i Hedenäset, Nihlfors,
Mattsson, Källstad och Lindahl,
vilka ansett att utskottet under IV. bort
hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av
motionen 11:203, såvitt nu var i fråga,
i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om
förslag till 1966 års riksdag om inrättande
fr. o. in. budgetåret 1966/67 av
en professur i idrottsmedicin.

Punkten föredrogs; och anförde därvid: Herr

LARSSON i Hedenäset (ep):

Herr talman! Under förevarande
punkt behandlas bl. a. motion nr 203
i denna kammare av herrar Allard och
Lindahl. I denna motion föreslås att
en professur i idrottsmedicin skall inrättas
vid en medicinsk högskola med
verksamheten förlagd till ett universitetssjukhus.
Då jag i avdelningen och
utskottet stött detta yrkande vill jag i
all korthet ge en motivering för mitt
ställningstagande.

Idrottens stora värde ur olika synpunkter
är väl uppenbart. Om den aktiva
tävlingsidrotten och träningen för
densamma skall ge bästa möjliga resultat,
erfordras emellertid en medicinsk
rådgivning åt de aktiva idrottsutövarna.
Och skall motionsidrotten
kunna bedrivas på rätt sätt och ge sina
utövare det tillskott av fysisk spänst
som alltmera blivit ett tidens behov,
då behövs även i detta avseende en medicinsk
rådgivning. För att denna rådgivning
skall få det innehåll och ge vad
som behövs för idrottens utövare, krävs
det både forskning och ökat kunnande
på området.

Det synes mig närmast anmärkningsvärt
att någon organiserad forskningsmöjlighet
ännu icke tillskapats på idrottsmedicinens
område. Vårt land ligger
härvidlag efter andra länder. Under
sådana förhållanden är det desto mer
angeläget att tiden icke får ytterligare
rinna oss ur händerna, utan att någonting
verkligen göres för att åstadkomma
en bättre tingens ordning.

Det är därför som det i den till utskottsutlåtandet
fogade reservationen
yrkas att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t skall anhålla om förslag
till nästa års riksdag om inrättandet av
en professur i idrottsmedicin vid någon
av våra medicinska högskolor.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till reservationen.

I detta anförande instämde herr
Källstad (fp).

Herr LINDAHL (s):

Herr talman! Jag vill meddela kammarens
ledamöter att jag har lagt ett
anförande med många goda synpunkter
till stöd för den av herr Allard och mig
väckta motionen åt sidan. I stället skall
jag under två minuter och utan alla
mångordiga motiveringar vädja till
kammaren att biträda förslaget om inrättande
av en professur i idrottsmedicin.
Det är för övrgt en mycket blygsam
begäran.

190

Nr 25

Onsdagen den 19 maj 1965 em.

Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Avlöningar

Vi motionärer och reservanter vill
bara att nästa års riksdag från Kungl.
Maj:t skall få förslag om att vi här i
landet i likhet med så många andra
länder skall inrätta en professur i
idrottsmedicin. Ju fler som stöder det
förslaget, desto bättre. Jag hoppas att
det skall bli en opinionsyttring över
partigränserna. Även den som i vanliga
fall hyser starka sympatier för Kungl.
Maj :ts förslag kan enligt min mening
utan att få dåligt samvete delta i denna
opinionsyttring.

Riksdagen har ådagalagt ett stort och
växande intresse för idrott och sådana
fritidssysselsättningar som motion och
friluftsliv. Medaljens baksida är de
många skador som uppstår i samband
med idrottsutövandet. Den som exempelvis
på en arbetsplats slänger av sig
kavajen och blir med i en improviserad
fotbollsmatch utsätter sig, otränad som
han är, för stora olycksfallsrisker. Omkring
250 000 arbetsdagar per år beräknas
av denna anledning gå förlorade i
vårt land. Detta betyder att inemot 5
miljoner kronor årligen utbetalas i försäkringsersättningar,
inklusive den allmänna
sjukförsäkringen, på grund av
dessa skador.

Tanken bakom motionen och reservationen
är att vi genom forskning så
långt möjligt är skall kunna eliminera
olycksfallsriskerna, och vi kan här med
våra röster starkt understryka detta behov
och lägga grunden till kommande
insatser på detta viktiga område, som
i så hög grad hör framtiden till.

Herr talman! Med det anförda ber
jag att få yrka bifall till reservationen.

I detta anförande instämde herr
Allard (s).

Herr MARTINSSON (s):

Herr talman! Under punkt 32 i statsutskottets
utlåtande nr 90, som vi nu
behandlar, har utskottet avstyrkt en av
mig och några medmotionärer väckt
motion, II: 207, likalydande med motion
I: 169. I dessa motioner har vi begärt

inrättandet av en laboratur i perifer
kärlkirurgi vid Karolinska institutet i
lönegrad Bo 1. Bakom detta yrkande
ligger att vi fått kännedom om det imponerande
forskningsarbete, som utförts
av docenten Sven Bellman och som har
lett till för sjukvården mycket betydelsefulla
resultat.

Under åren 1956—1959 deltog Bellman
som inbjuden forskare i experimentalkirurgiska
arbeten i Amerika,
och han har alltsedan år 1950 bedrivit
experimentell forskning rörande det
perifera kärlsystemet.

Sedan 1959 har docent Bellman varit
knuten som forskare i experimentell
kärlkirurgi till statens medicinska
forskningsråd, och han har utfört en
del mycket uppmärksammade artärrekonstruktioner
på patienter som lider
av cirkulationsrubbningar i framför
allt benen. Dessa operationer har gått
till så, att han »sotat» artärerna ungefär
på samma sätt som man rensar en pipa
med piprensare. Han har också bytt ut
vissa artärdelar och satt in plast i stället.
Han har då också kunnat avlägsna
kalk- och fettbildningar i artärerna. De
patienter han behandlat har därigenom
återvunnit rörelseförmåga och hälsa,
trots att de av andra läkare ansetts som
obotliga. De har varit helt inoperabla,
har det sagts, och läkarna har dömt
dem till fortsatt invaliditet.

Man räknar med att ungefär 1 000
personer varje år här i landet får benen
amputerade, men genom docent Bellinans
operationsmetod kan 25 å 30 procent
av dem räddas från amputation.
Under april månad i år har tio sådana
operationer utförts, varvid man lyckats
rädda samtliga från amputation. Under
maj månad har hittills sju sådana operationer
gjorts med samma goda resultat.

Trots att det nu är sent på kvällen
kanske jag får berätta en liten solskenshistoria
för kammarens ledamöter. En
person anställd i detta hus hade under
flera år varit invalid och fick lov att

Onsdagen den 19 maj 1905 em.

Nr 25

191

Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Avlöningar

lia hjälp för ntt komma hit och utföra
sill arbete. Han hade blivit invalidförklarad
vid flera sjukhus och av olika
läkare, och han såg ingen bot. Han
hade mycket svåra smärtor och mycket
svårt att röra sig. Då råkade han läsa
vår motion — som det var hans skyldighet
att läsa på tjänstens vägnar —
och fick därigenom kontakt med docent
Bellman. Nu är han opererad och
har återvunnit hälsan så till vida att
han nu har ganska god rörelseförmåga
och är helt fri från smärtor.

Även i pressen har detta arbete uppmärksammats.
I Aftonbladet den 15
mars 1964 talas om en unik svensk operationsmetod,
som kan rädda från amputation.
Där lämnas en redogörelse
för hur patienter, som varit mycket illa
däran, någon tid efter operationen åter
kunnat röra sig obehindrat. I Aftonbladet
den 9 september 1964 berörs dessa
frågor på nytt, och det sägs att det sker
300 onödiga amputationer i Sverige
varje år.

Det är inte bara pressen, som behandlat
detta arbete, utan även erkända
forskare på andra och närliggande områden
har tagit ställning till det. I en
skrivelse till medicinska forskningsrådet
av den 20 april 1964 uttalar sig
de fyra professorerna Jack Adams-Ray,
Gunnar Björck, Clarence Crafoord och
Curt Frankson bl. a. på följande sätt:
»Med de resultat, som vunnits hittills,
har det i åtskilliga fall varit möjligt att
genom artärrekonstruktion rädda sådana
ben som enligt gängse betraktelsesätt
skulle vara obönhörligt dömda till
amputation. Åtskilliga patienter, som
tidigare mist ett ben på grund av arteriosklerotiskt
gangrän, ha nu, när de
kommit med liknande förändringar i
det andra benet, genom artärrekonstruktion
kunnat räddas från det bekymmersamma
tillstånd som en dubbel
amputation innebär.»

Nu frågar man sig hur denne läkare
har kunnat utföra detta arbete och under
vilka förhållanden han arbetar.

Han åtnjöt fram till den 1 oktober 1964
forskarlön från statens medicinska
forskningsråd, men omedelbart före
den 1 oktober visste han inte huruvida
denna forskarlön skulle fortsätta att
utgå. Strax innan tiden gick ut fick han
emellertid för ytterligare tre månader
stöd från forskningsrådet. I slutet av
1964 fick han ett halvt års frist. Den
14 maj, när jag sist talade med honom,
visste han ännu inte om detta stöd skulle
fortsätta att utgå efter den 1 juli.

Bland de människor som har just
detta handikapp — de hjärt- och kärlsjuka—
är bitterheten ganska stor, när
man nu inte kan få den vård man behöver
och den snara hjälp, som man
ser att andra människor har fått.

Nu avvisar utskottet motionens yrkande,
efter att ha skrivit ganska vackert
om Bellmans arbete, med hänvisning
till den avvägning som sker inom
fakultetsberedningen hos universitetskanslersämbetet.
Det är uppenbart att
det alltid är svåra avvägningsfrågor som
dyker upp i dessa sammanhang, men
jag tror dock att att det vore värdigt
vårt samhälle att, när man kan se de
direkta resultaten så nära som i detta
fall, ställa en tjänst till förfogande, så
att detta välsignelsebringande arbete
kan fortsätta.

Med det anförda, herr talman, vill jag
yrka bifall till motionen.

Herr TURESSON (h):

Herr talman! Jag vill bara erinra om
vad herr Martinsson i slutet av sitt anförande
berörde, nämligen att utskottet
mycket positivt har uttalat sig om värdet
av denne läkares arbete och vikten
av att han kan fortsätta det. Utskottet
har också förutsatt att detta tills vidare
skall kunna ske genom aktivt stöd från
forskningsrådets sida.

Framställningen om inrättande av en
tjänst i perifer kärlkirurgi har det gemensamt
med framställningen om en
klinisk professur i idrottsmedicin, att
ingendera tjänsten är förberedd och

192

Nr 25

Onsdagen den 19 maj 1965 em.

Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Avlöningar

prövad i sedvanlig ordning av universitetsmyndigheterna.
Under sådana förhållanden
är det ju alltid svårt för ett
riksdagsutskott att förorda omedelbart
inrättande av en tjänst.

Beträffande den kliniska professuren
i idrottsmedicin tillkommer dessutom,
att det fordras en litet vidlyftigare utredning
om den lämpligaste lokaliseringen
av tjänsten. Man måste nämligen
i det fallet ha tillgång till patientmaterial
i tillräcklig omfattning, och det kan
inte utan vidare förutsättas att man har
detta överallt. En speciell utredning är
därför erforderlig.

På grundval av dessa förhållanden
har utskottet avstyrkt dessa motioner,
och jag ber, herr talman, att få yrka
bifall till utskottets hemställan.

Herr BJÖRKMAN (h):

Herr talman! Jag har under denna
punkt tillsammans med fru Kristensson
en motion som gäller inrättande av en
assistenttjänst och en kontoristtjänst
vid karolinska institutets institution för
pediatrisk patologi. Utskottet har avstyrkt
denna motion av samma skäl som
herr Turesson nyss har åberopat. Det
står i utskottsutlåtandet: »Det torde
närmast böra ankomma på vederbörande
universitetsmyndigheter att mot
bakgrunden av andra angelägna önskemål
pröva frågan om en förstärkning
av personalen vid institutionen.»

Därmed förhåller det sig så, att jag
förra året väckte en motion om inrättande
av en amanuenstjänst vid karolinska
institutets institution för pediatrisk
patologi för att laboratorn på institutet
skulle få någon personalförstärkning.
Lärarkollegiet vid karolinska
institutet har sedan 1961 upptagit
en sådan tjänst i sina petita, och universitetskanslern
har tillstyrkt den sedan
1963. Man kan alltså lugnt påstå
att vederbörande universitetsmyndigheter
verkligen har prövat detta önskemål,
vägt det i förhållande till andra

och tillstyrkt det. Men det blev ändå
ingenting av.

Denna laboratur tillkom 1959 och
gäller forskning bl. a. om nyföddhetsperiodens
sjukdomar och missbildningsfrågor.
Eftersom laboratorn är
den ende tjänstemannen på institutionen
kan han inte fullgöra sin uppgift.
Han har dessutom undervisningsskyldighet.
Det kommer forskare både från
Sverige och andra länder för att söka
råd och instruktion vid denna institution.
Men laboratorn är alltså fortfarande
helt ensam. Meningen är väl
ändå, när man inrättar en laboratur,
att den verkligen skall kunna fungera.
Det kan den inte för närvarande, och
frågan är om vi får behålla denne forskare,
ifall behandlingen av frågan blir
lika negativ i fortsättningen. Jag inser
emellertid att det är utsiktslöst att nu
yrka bifall till motionen.

överläggningen var härmed slutad.

Mom. I och II

Vad utskottet hemställt bifölls.

Mom. Ill

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till motionerna I: 169
och 11:207 i motsvarande del; och biföll
kammaren utskottets hemställan.

Mom. IV

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen 4);
och fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja
besvarad. Herr Larsson i Hedenäset
begärde emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes
:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i punkten
32 :o) mom. IV) i utskottets utlåtande
nr 90, röstar

Onsdagen den 19 maj 1965 em.

Nr 25

193

Socialhögskolan i Stockholm: Avlöningar

Ja;

Den. det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen 4) av herr Edström m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gäng uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Larsson i Hedenäset begärde emellertid
rösträkning, varför votering medelst
omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 122 ja och 87 nej, varjämte
3 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Mom. V—VIII

Vad utskottet hemställt bifölls.

mer i mycket liten utsträckning. Arbetsmarknadsstyrelsen
har synnerligen begränsade
forskningsmöjligheter, och vid
våra socialhögskolor och universitet
sker mycket litet sådan forskning. Det
är ingen överdrift att säga att Sverige
är tämligen efterblivet när det gäller
arbetsmarknadsforskningen -— ett förhållande
som står i ganska gräll motsättning
till vad som gäller i fråga om
arbetsmarknadspolitiken, där vi berömmer
oss av att inta en pionjärställning.

Vilka problem gäller det då? Ja, problemen
är många. Med hänsyn till den
långt framskridna tiden skall jag, herr
talman, bara nämna några få ting som
förefaller mig förtjäna en mer ingående
statistisk, psykologisk och sociologisk
undersökning än den som vanligen äger
rum här i landet.

Vi har spörsmålet varför de som
flyttar från en plats till en annan inte
trivs utan flyttar tillbaka. Vilka möjligheter
finns att härvidlag förbättra förutsättningarna
att nå gynnsamma resultat? -

Punkterna 33—49

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 50

Socialhögskolan i Stockholm: Avlöningar

Sedan punkten föredragits anförde

Herr OHLIN (fp):

Herr talman! Jag har begärt ordet för
att fästa uppmärksamheten på ett forskningsområde
som har stort intresse för
våra socialhögskolor men som även i
övrigt förtjänar att inta en helt annan
plats inom samhällsforskningen än nu.
Jag tänker på den forskning som gäller
arbetsmarknadsproblemen.

Vi är här i Sverige stolta över att ha
en relativt effektiv och väl utvecklad
arbetsmarknadspolitik. Vi använder
väldiga belopp för att genomföra denna
politik. Men forskning för att klargöra
de rätta förutsättningarna och konstatera
verkningarna av politiken förekom7
— Andra kammarens protokoll 1965. A''r

Vi bär frågan om yrkesvägledningens
verkningar. Det är all right att råda
pojkar och flickor att utbilda sig i viss
riktning, men efter ett, två eller tre år
börjar de i många fall ägna sig åt något
annat för vilket utbildning behövs.
Vad beror det på? Man måste följa
upp fallen ordentligt för att kunna
få tillräckligt noggranna informationer,
så att en lämplig yrkesvägledning kan
bedrivas.

En annan fråga är: Av vilka olika
slag är egentligen de svårsvsselsatta
människorna? Man vet en hel del om
detta genom »coinmon sense»-studium,
men det är mycket som därvidlag behövde
ytterligare utforskas.

Hur effektiva är vidare beredskapsarbetena
och hur uppfattas de? Vilken
fördyring medför de i jämförelse med
andra arbeten, och — framför allt —
hur ter de sig för de människor som
hänvisas till dem under ganska långa
perioder?

194

Nr 25

Onsdagen den 19 maj 1965 em.

Bidrag till Svenska diakonsällskapets sociala utbildningsverksamhet

Ja, herr talman, jag skall inte vidare
uppehålla mig vid en exemplifiering.
Jag vill bara ge uttryck för uppfattningen,
att det borde tas ett ordentligt tag
för att förbättra förutsättningarna för
forskningen om arbetsmarknadsspörsmål
vid socialhögskolorna och universiteten
och enligt vad jag skulle tro även
inom arbetsmarknadsmyndigheten.

Vad jag nu framhållit innebär icke
någon kritik mot arbetsmarknadspolitiken
ty den sköts från sina givna förutsättningar
med en betydande praktisk
skicklighet.

Herr talman! Jag tillåter mig vidare
en mer allmän reflexion. Jag tror att
den proposition och det utskottsutlåtande,
som vi i dag behandlar, hos
många förstärker ett intryck, som växt
fram under de senaste åren, att det i
längden inte går att fortsätta med den
nuvarande politiken i ett läge med ett
oerhört starkt växande antal studenter.
Det går inte att endast långsamt öka
antalet av högre befattningar inom undervisningsväsendet,
d. v. s. professurer
och med dessa närbesläktade tjänster.
Man måste här ta betydligt kraftigare
tag.

Jag skall senare återkomma till detta
spörsmål för att ge ecklesiastikministern
ett litet handtag, som jag hoppas att han
skall välkomna inför de duster med
finansministern, vilka han förmodligen
kommer att få ta i höst. Jag har dock
redan nu velat säga ifrån, att jag inte
tror att det gäller en liten ökning med
en eller två professurer här eller där,
utan att det är fråga om ett mera expansivt
grepp.

Undervisningsministern — jag kallar
honom så med avsikt — har ibland visat
en något otillräcklig förståelse för forskningens
betydelse. Han framhäver undervisningens
behov med tillbakaträngande
av forskningens krav. Ändå påstår
han att 50 procent av anslagen till
universitet och högskolor går till forskning
— en siffra som jag genom förfrågningar
bland ett stort antal veten -

skapsmän har kunnat konstatera betraktas
såsom skrattretande, herr statsråd!
Den procentuella andel av dessa anslag,
vilken går till forskning, är långt mindre,
endast en bråkdel av vad herr statsrådet
påstår. Men det är önskvärt att
vi får en politik, som gör den siffra
herr statsrådet räknar med, nämligen att
50 procent av anslagen skulle gå till
forskning, till en realitet. Men det fordras
inte ett krafttag utan många sådana
innan vi kommer dithän.

Vidare yttrades ej.

Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 51—58

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 59

Bidrag till Svenska diakonsällskapets
sociala utbildningsverksamhet

Kungl. Maj:t hade (punkt E 59, s.
491) föreslagit riksdagen att till Bidrag
till Svenska diakonsällskapets sociala
utbildningsverksamhet för budgetåret
1965/66 anvisa samma anslagsbelopp
som för innevarande budgetår eller ett
anslag av 150 000 kr.

I detta sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
herr Hellebladh in. fl. (1:377) och den
andra inom andra kammaren av herr
Helander m. fl. (11:473), i vilka hemställts
att riksdagen — utöver det i
statsverkspropositionen föreslagna beloppet
150 000 kr. — måtte bevilja
Svenska diakonsällskapet ett anslag av
60 000 kr. för dess sociala utbildningsverksamhet
för budgetåret 1965/66;

dels ock två likalydande motioner,
väckta den ena inom första kammaren
av herrar Svanström och Harald Pettersson
(1:400) samt den andra inom
andra kammaren av herr Gomér m. fl.
(11:450), i vilka hemställts att riksdagen
vid sin behandling av Bidrag till

Onsdagen den 19 maj 1905 em.

Nr 25

195

Bidrag till Svenska diakonsällskapets sociala utbildningsverksamhet

Svenska diakonsällskapets sociala utbildningsverksamhet
under åttonde huvudtiteln
för budgetåret 1965/66 måtte
anvisa ett anslag av 249 000 kr.

Utskottet hemställde, att riksdagen
måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
ävensom med avslag a motionerna
1:377 och 11:473 samt 1:400 och
11:450, till Bidrag till Svenska diakonsällskapets
.sociala utbildningsverksamhet
för budgetåret 1965/66 anvisa ett
anslag av 150 000 kr.

Reservation hade avgivits av herrar
A.rel Andersson, Virgin, Edström, Källqvist,
Thorsten Larsson, Wallmark, Johan
Olsson, Larsson i Hedenäset, Turesson,
Xihlfors, Xelander, Mattsson, Xordstrandh
och Källstad, vilka ansett att
utskottet bort hemställa, att riksdagen
måtte, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
samt motionerna 1:400 och 11:450
ävensom med bifall till motionerna
I: 377 och II: 473, till Bidrag till Svenska
diakonsällskapets .sociala utbildningsverksamhet
för budgetåret 1965/66
anvisa ett anslag av 210 000 kr.

Punkten föredrogs; och anförde därvid: Herr

NELANDEK (fp):

Herr talman! Till Svenska diakonsällskapets
sociala utbildningsverksamhet
vid Sköndalsinstitutet liar ecklesiastikministern
i årets statsverksproposition
liksom i fjol, och sedan riksdagen
1963 genom gemensam omröstning beslöt
om ett anslag föreslagit oförändrat
anslagsbelopp om 150 000 kronor. I fyrpartimotionen
11:473 har begärts, att
detta belopp i och för bestridande av
indexbetonade lönehöjningar, ävensom
för lönegradsuppflyttningar av vissa
befattningar, skulle höjas med ytterligare
60 000 kronor eller till sammanlagt
210 000 kronor. Statsutskottets majoritet
har med 16 röster mot 14 tillstyrkt
ett anslag på 150 000 kronor.

Av den sammanställning som bifogats
ifrågavarande motion framgår, att

de direkta lönehöjningarna enligt för
statstjänstemän gällande normer, de
ökande avgifterna för sociala förmåner
till lärarna samt de kostnadsstegringar,
som är en följd av vissa lektorats besättande
med universitetslektorer, från
budgetåret 1963/64 till 1965/66 utgör
63 152 kronor. Det bör påpekas att
denna summa enbart avser lärarlönerna
vid den sociala utbildningslinjen, för
vilken riksdagen som sagt åren 1963
och 1964 beviljade anslag på 150 000
kronor. Svenska diakonsällskapet svarar
sålunda självt för kostnaderna för
lokaler, bibliotek, undervisningsmateriel,
administration etc. Motionärerna har
liksom reservanterna i utskottet ansett,
att staten rimligen bör svara för ökningen
av lönekostnaderna.

Härutöver skulle knappast behövas
någon längre motivering, eftersom riksdagen
tidigare beslutat att bevilja anslag
till lärarlönerna vid den ifrågavarande
linjen. Jag skall ändå göra en
kort rekapitulation av de motiv som har
förelegat.

Först må erinras om den bristsituation
som är för handen, då det gäller
socionomer och ledande tjänster på det
sociala området. Detta understrykes
särskilt i proposition nr 48 till fjolårets
riksdag, där ecklesiastikministern erinrar
om att antalet utbildningsplatser
vid socialinstituten 1963/64 var 480 och
att man 1970/71 beräknade komma upp
till 700. Ytterligare utbildningsplatser
är dock erforderliga. Det starkt växande
behovet underströks 1964 i remissinstansernas
yttranden, t. ex. i Stadsförbundets,
Landskommunernas förbunds
o. s. v. Arbetsmarknadsstyrelsen anförde
i sitt remissyttrande 1963 att »under
överskådlig tid synes socialvården ha
behov även av personal med sådan utbildning,
som bedrivs vid Svenska diakonskolans
sociala linje». Själv underströk
ecklesiastikministern i sin proposition
att »den stora efterfrågan på socionomer
har lett till en bristsituation,
som enligt min mening kan försvåra

196

Nr 25

Onsdagen den 19 maj 1965 em.

Bidrag till Svenska diakonsällskapets sociala utbildningsverksamhet

samhällets socialpolitiska reformarbete».

Jag vill också erinra om att socialstyrelsen
för ett år sedan, i mars 1964,
fick i uppdrag av utredningen om de
långsiktiga utvecklingsperspektiven i
den svenska ekonomien att redovisa
vilka anspråk på samhällsresurserna
som socialvården i dess olika former
kunde väntas ställa i form av kostnader
för den löpande verksamheten och
dess utbyggnad. Styrelsen skulle redovisa
bl. a. vilka förändringar som kan
väntas i behovet av och efterfrågan på
socialvårdens olika tjänster. För denna
undersökning har socialstyrelsen bl. a.
gjort eu kommunenkät hos primärkommunerna
och säger därefter följande:
»Under antagande att drygt en tredjedel
av de under tiden 1964—1970 utexaminerade
2 000 socionomerna och
omkring hälften av de från Sköndalsinstitutets
sociala linje utexaminerade
omkring 230 eleverna går till kommunernas
sociala administration skulle
denna tillföras ett tillskott av socialt
utbildad arbetskraft på 730 personer.»

Kommunenkäten visar att kommunerna
under nämnda period räknar
med en ökning av socialt utbildad personal
för chefs- och assistentbefattningar
inom den sociala administrationen
med cirka 780 personer. Bara på detta
område skulle alltså komma att föreligga
en brist på 50 socionomer.

När det gäller den statliga sociala
administrationen är det så, att den väntas
öka sitt personalbestånd från omkring
280 år 1964 till omkring 370 år
1970, eller med 32 procent.

Herr talman! Det finns sålunda god
anledning att med tacksamhet ta emot
den från Sköndalsinstitutet utexaminerade
personalen.

Antalet på den sociala linjen vid
Sköndal studerande utgör vårterminen
1965 155. Antalet sökande till höstterminen
1964 utgjorde 172 aspiranter, av
vilka 45 kunde antagas. Av de under
den senaste femårsperioden från Skön -

dalsinstitutet utexaminerade är för
närvarande cirka 130 verksamma inom
den allmänna socialvården.

När det gäller utbildningens kvalitet
vill jag säga, att Sköndalsinstitutets ledning
har gått in för att omorganisera
den .sociala utbildningen så att den
skall överensstämma med den som ges
vid socialhögskolorna. Detta har skett
i enlighet med statsutskottets yttrande
i fjol, att det bör ankomma på huvudmannen
för institutet att besluta om
eventuell omorganisation av utbildningen.

Soeionomutbildningskommittén ansåg
på sin tid att det inte vore önskvärt
att huvudmannaskapet för socialutbildningsanstalt
utövades av politiska eller
religiösa intresseorganisationer. Kanske
man här kan spåra en av orsakerna till
motståndet mot Sköndal. Det må då
sägas, att det vid institutet naturligtvis
existerar full åsikts- och föreningsfrihet
såväl i fråga om religion som politik.
Det finns t. ex. vid institutet klubbar
för socialdemokratisk, liberal, konservativ
och centerpartistisk ungdom.
Det finns där företrädare för så gott
som samtliga statskyrkliga och frikyrkliga
riktningar. Något krav på kristen
livsåskådning gäller inte för inträde.
Men det finns väl ingen som på allvar
vill påstå, att en kristen tro skulle göra
tjänsten på det sociala området mindre
värd.

I runt tal 4 miljoner kronor har investerats
i utbildningsverksamhet vid
Sköndal. Där finns ett välförsett bibliotek,
och de studiesociala förhållandena
är välordnade — det finns t. ex. goda
elevbostäder. Tomtmark har reserverats
för eventuell utbyggnad. Förutsättningarna
för Sköndalsinstitutets utveckling
måste betecknas som goda.

Enligt min, motionärernas och reservanternas
mening skulle det vara oförsvarligt
och oförståndigt att avhända
samhället möjligheten att från Sköndalsinstitutet
med dess långa och rika
erfarenhet också i fortsättningen få väl

Onsdagen den I!) maj 1905 em.

Nr 25

197

Bidrag till Svenska diakonsällskapets sociala utbildningsverksamhet

utbildad arbetskraft för det sociala området.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till reservationen 5.

I detta anförande instämde herrar
Berglund (fp), Källstad (fp), Werner
(b), Keijer (fp), Löfgren (fp), Hedin
(h), Rimmerfors (fp), Weslberg (fp),
Gustafsson i Borås (fp) och Persson i
Heden (ep).

Herr MATTSSON (ep):

Jag kunde ha nöjt mig med att instämma
i herr Nelanders anförande,
men jag tar mig ändå friheten att säga
ytterligare några ord utöver vad han
anfört.

Efterfrågan på de socionomer som
utbildas vid Sköndalsinstitutet är enligt
de uppgifter som institutet lämnat mycket
stor. De som känner förhållandena
på arbetsmarknaden kan säkert instämma
häri. Detta är enligt min uppfattning
ett bevis på att utbildningen är god.
Om så inte vore fallet, skulle de som
utbildas vid Sköndal inte vara så efterfrågade
som de är, och de skulle inte
heller på arbetsmarknaden vara jämställda
med dem som utbildas vid socialhögskolorna.

Med hänsyn till den brist på arbetskraft
av detta slag som föreligger anser
jag det vara ett samhälleligt intresse
att vi har denna utbildning på Sköndalsinstitutet.
Jag kan därför inte finna
att vi har någon anledning att avvisa
en hemställan om att höja anslaget till
lärarlönerna, vilka där liksom på andra
platser stiger. Lönerna stiger också
av den anledningen, att den sociala utbildningen
skall utbyggas för att komma
i paritet med den planerade utbildningen
vid socialhögskolorna. Enligt
min mening är det riktigt att den sociala
utbildningen vid Sköndalsinstitutet
hålles på samma nivå som på socialhögskolorna.
Det vore olyckligt om vi
finge två olika typer av utbildning för
samma arbetsuppgifter.

Herr talman! Med hänvisning till vad

jag nu anfört ber jag att få yrka bifall
till reservationen 5 till statsutskottets
utlåtande nr 90.

Herr NORDSTRANDH (h):

Herr talman! Till vad som redan
sagts om bidraget till Svenska diakonsällskapets
sociala utbildningsverksamhet
vill jag sammanfattningsvis lägga
understrykandet — och detta är enligt
min mening det mest relevanta och aktuella
i sammanhanget — att institutet

— för att fullfölja den målsättning, som
institutet hade, då riksdagen första
gången beviljade anslag till denna verksamhet
— har byggt ut sin undervisningskapacitet
och, så långt det varit
möjligt, anpassat sin undervisningsplan
efter socialhögskolornas.

Då riksdagen redan år 1963 beviljade
ett anslag, som motsvarade utgifterna
för lärarlönerna, är det rimligt, att det
allmänna åtar sig den del av kostnadsstegringen
som föranleds av löneökningarna
och av omorganisationen, när det
gäller lärarbefattningar i syfte att uppnå
samma status som socialhögskolorna.

Direktionen för Svenska diakonsällskapet
har för nästa år anhållit om en
höjning av anslaget med 99 000 kronor.
Reservanternas förslag innebär en prutning
av detta äskande till 60 000 kronor,
vilket belopp nödtorftigt — jag
understryker nödtorftigt — täcker de
ökade lönekostnaderna. En sådan höjning
motiveras framför allt av -— jag
upprepar det — den beslutade omorganisationen
av utbildningsverksamheten
i syfte att göra utbildningen likformig
med utbildningen på socialhögskolornas
motsvarande linjer.

Nu kan man fråga sig: Vill vi genom
att vägra denna höjning med 60 000
kronor förhindra institutet att vidta
dessa åtgärder? Följden härav kan bli

— jag vill inte säga att det kommer att
hända, ty det vet jag intet om — att
dessa åtgärder omintetgörs. Därför ber
jag att få yrka bifall till reservationen
5 under punkten 59.

198

Nr 25

Onsdagen den 19 maj 1965 em.

Bidrag till Svenska diakonsällskapets sociala utbildningsverksamhet

Fröken OLSSON (s):

Herr talman! Herr Nelander nämnde
i början av sitt anförande, att det var
efter gemensam omröstning som Sköndalsinstitutet
för två år sedan fick detta
anslag. Det hade i flera år motionerats
om anslag till denna utbildning, och
riksdagen hade år efter år avvisat dessa
framställningar. Riksdagsmajoriteten
hade den principiella inställning, som
också redovisats här, att detta slag av
utbildning bör vara en statlig angelägenhet
och inte bedrivas av religiösa
eller politiska organisationer. Men för
två år sedan lyckades man vid en gemensam
votering få igenom detta anslag.
Motiveringen var, som här anförts,
att bristen på den ifrågavarande arbetskraften
var så stor.

Av dem som den gången röstade för
anslaget var många av den uppfattningen,
att det skulle vara fråga om ett tillfälligt
anslag och att denna verksamhet
vid Sköndalsinstitutet borde avvecklas
så fort man byggt ut kapaciteten vid de
statliga socialhögskolorna. Jag tror inte
att någon av dem som då hade den uppfattningen
nu har ändrat mening. Visserligen
är bristen inte avhjälpt, men
utbildningen vid socialhögskolorna har
ju lagts om och ökats ut så pass kraftigt,
att man vid Stora Sköndal nu måste
företa en stor omorganisation för att
kunna följa med i utvecklingen. Jag
tror inte att denna omorganisation är
så långt framskriden, som motionärerna
och de som yttrat sig i debatten har
gett intryck av. Institutet har gjort en
framställning om att få göra denna utbyggnad
och även om att institutets
elever skall få tillträde till universitet
för fortsatta studier. Dessa framställningar
har avstyrkts av socialhögskolornas
samarbetsnämnd, och universitetskanslern
har förklarat att han inte
kan ta ställning till dem eftersom det
inte föreligger några detaljerade utbildnings-
och studieplaner, som visar att
man fört upp undervisningen till samma
nivå som vid socialhögskolorna. In -

stitutet har inte framfört dessa nya
planer så långt, att man verkligen kan
ta ställning till dem.

Utskottsmajoriteten har ansett att
även om utbildningen tills vidare fortsätter
är det fråga om ett anslag, som
beviljades så sent som för två år sedan.
Det finns ingen anledning att nu höja
det. Det har icke varit avsett att ge full
kostnadstäckning för utbildningen utan
har varit avsett som ett bidrag. Vi anser
alltså att om det tills vidare skall
fortsätta att utgå, bör det utgå med
oförändrat belopp.

Med hänvisning till denna motivering,
herr talman, ber jag att få yrka
bifall till utskottets förslag.

Herr ZETTERBERG (s) :

Herr talman! För två år sedan var
detta en principfråga, men i och med
riksdagens beslut — jag vill minnas att
det var ett 20-tal rösters övervikt vid
den gemensamma voteringen — beviljades
dock ett anslag om 150 000 kronor.

Om fröken Olssons resonemang vore
riktigt, är utbildningen alltså av den
naturen, att den inte skall stödjas med
statsbidrag. Då borde man inte heller
bevilja 150 000 kronor. I och med att
man gjort detta har man frångått principen
att inte vara med om att bevilja
anslag till Stora Sköndal och medverka
till den utbildning av socionomer som
där sker.

Vad som händer om man inte höjer
ett anslag är att man i själva verket urholkar
och minskar det. Om statsutskottet
hade satt sig ned, räknat och
resonerat kring detta anslag och kanske
varit villigt att skära ned de 60 000
kronor som begärdes till ett mindre belopp,
som det ansett kunna tillsammans
med förutvarande anslag motsvara vad
150 000 kronor var i lärarlöner och föreläsningsarvoden
1963, då skulle det
ha funnits ett sammanhang i inställningen,
men nu finner jag den vara sammanhangslös.

Onsdagen den 19 maj 1965 em.

Nr 25

199

Bidrag till Svenska diakonsällskapets sociala utbildningsverksamhet

Många av dem som röstade för anslaget
och alltså för reservationen 1963
gjorde inte detta därför att de ansåg att
den utbildning som bedrevs vid Stora
Sköndal i längden var lycklig. De menade
att de övriga sociala högskolorna
så småningom borde byggas ut till en
sådan kapacitet att Sköndalsinstitutet
inte behövdes för samhällsorganens del.
Men inför det krislöge som fanns var
man beredd att stödja den utbildning
som dock skedde där.

Fröken Olsson borde i dag ha lärt
oss att på dessa två år har bristen minskat
i så stor utsträckning i våra kommuner,
att behovet av dessa socionomer
från Sköndal är så begränsat att vi
nu kan avvara dem.

Som stockholmare vet jag att detta
inte är sant. Tack vare ett ovanligt
energiskt personalborgarråd företar vi
här i Stockholm något som bra nära
kan kallas katastrofåtgärder när det
gäller att få personal till den socialvårdande
verksamheten, på t. ex. nykterhetsvårdens
område. Vi har tremånaderskurser
för att få fram personal
som kan gå in i dessa människovårdande
uppgifter. Vid Stora Sköndal
finns dock denna fyraåriga utbildning,
och eleverna efterfrågas av kommunerna
runtom i vårt land redan långt innan
de är färdiga.

Trots detta är man beredd att realiter
skära ned ett anslag, som dock riksdagen
var med om att bevilja 1963.
Man skär ned det därför att man i dag
ersätter en mindre del av lärarlöner
och föreläsningsarvoden än man då
gjorde. Jag finner det vara en konsekvens
av det beslut riksdagen fattade
år 1963 och av att statsutskottet över
huvud taget inte satte sig ned och räknade,
att vi i dag satsar på den reservation,
som är fogad till punkt 59 i det
utlåtande vi nu behandlar.

I detta anförande instämde fru Johansson
(s), fru Lindskog (s) samt herrar
Svensson i Kungälv (s), Hector (k),
Johansson i Dockercd (ep), Börjesson

i Falköping (ep), Rubin (nvbs), Goniér
(ep) och Henrikson (s).

Herr WIKLUND (fp):

Herr talman! Jag har begärt ordet
närmast för att såsom socialarbetare
bekräfta och understryka att det ute i
kommunerna alltjämt finns gott om
vakanser på assistenttjänsterna liksom
även verksam assistentpersonal inom
socialvården, som inte fått någon utbildning
alls såsom herr Zetterberg anförde.
Det gäller också de stora kommunerna,
t. ex. Stockholm. Personalvårdsnämnden
i Stockholm bedriver
sedan några år kursverksamhet för sådan
outbildad personal, en verksamhet
som till en början initierades av denna
personal själv. Det var outbildad assistentpersonal
på arbetslöshetsnämnden
som började. Det rör sig emellertid om
mycket korta kurser, tre månader eller
något sådant.

Det ligger, herr talman, något nästan
patetiskt över denna av personalbristen
betingade utbildningsverksamhet, som
i och för sig givetvis samtidigt är värd
all möjlig uppskattning. Hur ambitiöst
man än lägger upp dessa kurser är de
dock självfallet helt otillräckliga såsom
yrkesutbildning.

Som belägg för det alltjämt stora behovet
av utbildade socialarbetare är
denna interiör — jag skulle vilja kalla
den så — enligt min mening slående,
och den är väl ägnad såsom argument
för bifall till reservationen under denna
punkt.

Härmed var överläggningen slutad.

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen 5);
och fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Nelander begärde emellertid
votering, i anledning varav efter
given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller

Nr 25

200

Onsdagen den 19 maj 1965 em.

Anslag till statskontoret m. m. och statens datamaskinfond

statsutskottets hemställan i punkten
59: o) i utskottets utlåtande nr 90,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen 5) av herr Axel Andersson
in. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Nelander begärde emellertid rösträkning,
varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid
avgavs 102 ja och 107 nej, varjämte 4
av kammarens ledamöter förklarade sig
avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit reservationen
5) av herr Axel Andersson
m. fl.

Punkterna 60—118

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 119

Lades till handlingarna.

§ 7

Anslag till statskontoret m. m. och statens
datamaskinfond

Föredrogs statsutskottets utlåtande nr
91, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
angående anslag för budgetåret
1965/66 till statskontoret m. in. och statens
datamaskinfond jämte i ämnet
väckta motioner.

I statsverkspropositionen (bilaga 9,
punkterna B 17, B18 och B 21) hade
Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen att, i
avvaktan på särskild proposition i ämnet,
för budgetåret 1965/66 beräkna till

Statskontoret: Avlöningar ett förslagsanslag
av 8,6 milj. kr., till Statskontoret:
Omkostnader ett förslagsanslag av
1 397 000 kr. och till Viss försöksverksamhet
inom statsförvaltningen m. m.
ett förslagsanslag av 2 milj. kr. Vidare
hade Kungl. Maj :t i statsverkspropositionen
(bilaga 9, s. 91) föreslagit riksdagen
att, i avvaktan på särskild proposition
i ämnet, för budgetåret 1965/66
till Statens datamaskinfond: Datamaskiner
för högre undervisning och forskning
beräkna ett investermgsanslag av
10 milj. kr.

Därefter hade Kungl. Maj :t i propositionen
nr 42, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för den 5 mars 1965, föreslagit
riksdagen att a) godkänna i
statsrådsprotokollet föreslagen organisation
av statskontoret; b) bemyndiga
Kungl. Maj:t att vidta erforderliga övergångsåtgärder
i anledning av den föreslagna
omorganisationen; c) bemyndiga
Kungl. Maj :t att ändra personalförteckningen
för statskontoret enligt vad i
statsrådsprotokollet förordats; d) godkänna
av departementschefen förordad
avlöningsstat för statskontoret, att tilllämpas
tills vidare från och med budgetåret
1965/66; e) till Statskontoret:
Avlöningar för budgetåret 1965/66 under
sjunde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 11 500 000 kr.; f) till
Statskontoret: Omkostnader för budgetåret
1965/66 under sjunde huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 1 625 000
kr.; g) till Viss försöksverksamhet inom
statsförvaltningen m. m. för budgetåret
1965/66 under sjunde huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av 2 000 000 kr.; h)
godkänna i statsrådsprotokollet föreslagen
organisation av den matematiska
databehandlingen inom den högre undervisningen
och forskningen; i) bemyndiga
Kungl. Maj :t att beställa datamaskinanläggningar
inom ramen för
50 000 000 kr. t. o. m. budgetåret 1968/69
samt att i övrigt vidta de åtgärder som
erfordrades för genomförandet av den

Onsdagen den 19 maj 1905 em.

Nr 25

201

Anslag till statskontoret m. m. och statens datamaskinfond

föreslagna organisationen; samt j) till
Statens datamaskinfond: Datamaskiner
för högre undervisning och forskning
in. m. för budgetåret 1965/66 anvisa ett
investeringsanslag av 19 000 000 kr.

I förevarande sammanhang hade utskottet
till behandling förchaft två likalydande
motioner, väckta den ena
inom första kammaren av herr Virgin
in. fl. (1:689) och den andra inom
andra kammaren av herr andre vice
talmannen Cassel m. fl. (11:814), i
vilka hemställts att riksdagen vid behandlingen
av propositionen nr 42 måtte
godkänna den i statskontorets anslagsäskanden
föreslagna organisationen
för verket och i överensstämmelse
därmed anvisa de anslag som upptagits
i statskontorets äskanden.

Utskottet hemställde,

att riksdagen mätte, med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag
å motionerna 1:689 och 11:814,

a) godkänna den i statsrådsprotokollet
över finansärenden för den 5 mars
1965 förordade organisationen av statskontoret; b)

bemyndiga Kungl. Maj:t att vidta
erforderliga övergångsåtgärder i anledning
av den föreslagna omorganisationen; c)

bemyndiga Kungl. Maj:t att ändra
personalförteckningen för statskontoret
i enlighet med vad i statsrådsprotokollet
föreslagits;

d) godkänna i utskottets hemställan
intagen avlöningsstat för statskontoret,
att tillämpas tills vidare från och med
budgetåret 1965/66;

e) till Statskontoret: Avlöningar för
budgetåret 1965/66 på driftbudgeten under
sjunde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 11 500 000 kr.;

f) till Statskontoret: Omkostnader för
budgetåret 1965/66 på driftbudgeten under
sjunde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 1 625 000 kr.;

g) till Viss försöksverksamhet inom
statsförvaltningen m. m. för budgetåret

1965/66 på driftbudgeten under sjunde
huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
2 000 000 kr.;

h) godkänna i statsrådsprotokollet föreslagen
organisation av den matematiska
databehandlingen inom den högre
undervisningen och forskningen;

i) bemyndiga Kungl. Maj:t att beställa
datamaskinanläggningar inom ramen
för 50 000 000 kr. t. o. in. budgetåret
1968/69 samt att i övrigt vidta de åtgärder
som erfordrades för genomförandet
av den föreslagna organisationen;

j) till Statens datamaskinfond: Datamaskiner
för högre undervisning och
forskning m. m. för budgetåret 1965/66
på kapitalbudgeten under diverse kapitalfonder
anvisa ett investeringsanslag
av 10 000 000 kr.

Reservation hade avgivits av herrar
Virgin, Åkerlund, Björkman och Nordstrandh,
vilka ansett att utskottet i nedan
nämnda delar bort hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av
Kungl. Maj:ts förslag samt med bifall
till motionerna 1:689 och 11:814,

a) godkänna den av reservanterna
förordade organisationen av statskontoret; c)

bemyndiga Kungl. Maj:t att ändra
personalförteckningen för statskontoret
i enlighet med vad reservanterna
föreslagit;

d) godkänna i reservationen intagen
avlöningsstat för statskontoret, att tilllämpas
tills vidare från och med budgetåret
1965/66;

e) till Statskontoret: Avlöningar för
budgetåret 1965/66 på driftbudgeten under
sjunde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 12 700 000 kr.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr BJÖRKMAN (h):

Herr talman! Till statsutskottets utlåtande
nr 91 har fogats en högerreservation,
som gäller organisationen av
statskontoret. Ansvaret för det centrala
statliga rationaliseringsarbetet vilar i

202

Nr 25

Onsdagen den 19 maj 1965 em.

Anslag till statskontoret m. <n. och statens datamaskinfond

första hand på statskontoret. I verkets
organisationsplan hade föreslagits att
det skulle finnas fem självständiga rationaliseringsavdelningar.
Det skulle
alltså bli en förstärkning av statskontorets
resurser som vi har funnit väl
motiverad. Men departementschefen
har prutat ned förslaget till att avse
endast fyra avdelningar. Vi anser att
detta är en verksamhet som väl betalar
sig och att statskontorets eget förslag
om fem avdelningar är mera ändamålsenligt
än vad departementschefen har
föreslagit.

Jag ber att med dessa få ord få yrka
bifall till reservationen av herr Virgin
in. fl.

Herr GUSTAFSSON i Stockholm (s):

Herr talman! Jag skall så till vida
gärna instämma i vad herr Björkman
säger som att den verksamhet, som bedrives
av statskontoret, är ekonomiskt
lönande för staten. Den ger en hel del,
kanske inte i pengar som direkt syns,
men den förhindrar i många fall kostnadsstegringar.
I vissa fall kan man
direkt peka på kostnadsminskningar
och besparingar tack vare rationaliseringsåtgärder,
omorganisationer o. d.

Det är riktigt, som sagts, att statskontoret
i sina petita begär att få organisera
verkets verksamhet på fem avdelningar
men att detta prutats ned till
fyra avdelningar av regeringen. Att ett
verk inte får gehör för allt det begär
är i och för sig inte något exceptionellt.
Till detta skall också läggas att tillgången
på kvalificerad personal på detta
område inte är sådan att man kan rekrytera
alltför mycket av den. Det är
visserligen inga svårigheter att få personal
som vill arbeta i statskontoret, ty
det är tydligen en mycket god investering
att ha arbetat inom detta verk när
man skall söka sig andra tjänster. Men
just att få tag i den kvalificerade personal
som verket behöver är inte så
lätt i alla sammanhang. Jag tror därför
att om man för dagen stannar för vad

som föreslagits i propositionen och organiserar
upp statskontoret på det sätt
som är föreslaget i propositionen, har
man ändå ett instrument som är ganska
effektivt då det gäller att angripa detta
problem inom förvaltningen, att åstadkomma
besparingar, att åstadkomma
bättre organisation o. d.

Med detta, herr talman, ber jag att
få yrka bifall till utskottets förslag.

överläggningen var härmed slutad.

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till utskottets hemställan
med den ändring däri, som föreslagits
i reservationen; och fann herr
talmannen den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Herr
Björkman begärde emellertid votering,
i anledning varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i utskottets
utlåtande nr 91, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
utskottets hemställan med den ändring
däri, som föreslagits i reservationen av
herr Virgin m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Björkman begärde emellertid rösträkning,
varför votering medelst oraröstningsapparat
verkställdes. Därvid
avgavs 168 ja och 37 nej, varjämte 8 av
kammarens ledamöter förklarade sig avstå
från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan oförändrad.

Onsdagen den 19 maj 19G5 em.

Nr 25

203

Vissa ändringar i statliga avlönings- och pensionsreglementcn, in. m.

§ 8

Föredrogs statsutskottets utlåtande nr

92, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående bemyndigande för
Kungl. Maj rf att i visst fall avstå allmänna
arvsfondens rätt till arv.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 9

Vissa ändringar i statliga avlönings- och
pensionsreglementen, m. m.

Föredrogs statsutskottets utlåtande nr

93, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
angående vissa ändringar i
statliga avlönings- och pensionsreglementen,
m. m., jämte vissa motioner.

I propositionen nr 108 hade Kungl.
Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över civilärenden
för den 19 mars 1965, föreslagit
riksdagen bemyndiga Kungl. Maj :t
att dels i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i statsrådsprotokollet föreslagits
vidta ändringar i avlönings- och
pensionsreglementen som utfärdats med
stöd av riksdagens beslut, dels ock vidta
de åtgärder som behövdes för att genomföra
av riksdagens lönedelegation
godkända överenskommelser.

I förevarande sammanhang hade utskottet
till behandling upptagit följande
vid riksdagens början väckta motioner,
nämligen

dels eu inom andra kammaren av herrar
Gustafsson i Stenkyrka och Franzén
i Träkumla väckt motion (11:356),
vari hemställts att riksdagen för sin del
måtte besluta att Gotland med verkan
från den 1 juli 1965 måtte tillhöra ortsgrupp
5 inom den statliga lönegrupperingen; dels

ock en inom andra kammaren
av herrar Boo och Gustavsson i Alvesta
väckt motion (11:552), vari hemställts
att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla att förslag rörande
avveckling av dyrortsgraderingen av

de statsanställdas löner snarast måtte
föreläggas riksdagen i enlighet med vad
i motionen anförts.

Utskottet hemställde,

1. att riksdagen måtte bemyndiga
Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i statsrådsprotokollet
över civilärenden för den 19 mars
1965 föreslagits ändra avlönings- och
pensionsreglementen som utfärdats med
stöd av riksdagens beslut;

2. att riksdagen måtte bemyndiga
Kungl. Maj:t att vidta de åtgärder som
behövdes för att genomföra av riksdagens
lönedelegation godkända överenskommelser; 3.

att motionen II: 356 icke måtte av
riksdagen bifallas;

4. att motionen II: 552 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Reservationer hade avgivits

1) av herrar Bengtson, Johan Olsson,
Larsson i Hedenäset och Mattsson, vilka
ansett att utskottet under 4. bort
hemställa, att riksdagen måtte, i anledning
av motionen II: 552, i skrivelse
till Kungl. Maj:t giva till känna vad reservanterna
anfört;

2) av herr A''eländer, utan angivet
yrkande;

3) av herr Björkman, likaledes utan
angivet yrkande.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid;

Herr ELIASSON i Sundborn (ep):

Herr talman! Med hänsyn till tidpunkten
skall jag fatta mig kort.

I det här utskottsutlåtandet behandlas
två motioner. Den ena tar sikte på
en uppflyttning av Gotland i dyrortsgruppshänseende,
och i den andra begärs
ett förslag till riksdagen angående
avveckling av dyrortsgrupperingen av
statsanställdas löner. Att det kommer
framställningar på det här området är
inte så märkvärdigt — ingen i kammaren
svävar väl i ovisshet om den kritik
som framförts av stora grupper i landet

204

Nr 25

Onsdagen den 19 mai 1905 em.

Vissa ändringar i statliga avlönings- och pensionsreglementen, m. m.

mot det system som man vill ha avvecklat.

Utskottets majoritet har nu avstyrkt
motionerna. Reservanterna har framhållit,
att frågan om Gotlands uppflyttning
i högre dyrort är föremål för
Kungl. Maj:ts prövning, och de förutsätter
därför att Kungl. Maj:t snart kommer
att ta ställning till frågan.

Beträffande yrkandet om dyrortsgrupperingens
avveckling i landet i dess
helhet ber jag att få hänvisa till vad
reservanterna har sagt. De vill understryka
att den prisgeografiska undersökning
som nu pågår bör redovisas
senast 1960, så att vi kan ta ställning
till frågan om dyrortssystemets fullständiga
avveckling. I det sammanhanget
vill centern redovisa sin uppfattning,
att hela systemet bör slopas
och att det, bortsett från tillägg för hårt
klimat och stora avstånd, bör utgå samma
lön i samma lönegrad, var man än
verkar. Det har vi velat ge till känna
genom en skrivelse till Kungl. Maj :t.

Jag ber att få yrka bifall till reservationen.

Herr NELANDER (fp):

Herr talman! Jag har med min blanka
reservation velat understryka att jag
har samma mening som ortsgrupperingsutredningen
1957 uttalade, nämligen
att dyrortsgrupperingen har överlevt
sig själv. Vi föreslog redan då att
dyrortsgrupperingen skulle upphävas,
dock möjligen med visst tillägg för
Norrland och eventuellt för huvudstaden.

Den prisgeografiska undersökning
som riksdagen begärde för några år sedan
ansåg jag inte vara nödvändig för
detta ändamål, men när den nu har
begärts av riksdagen, så menar jag att
det är riktigt att den också redovisas
för riksdagen. Hela dyrortsgrupperingen
måste ju nu bli föremål för förhandlingar
enligt det nya systemet, men jag
anser att vi först bör få ta ställning till

den prisgeografiska undersökning sonn
riksdagen har begärt.

Frågan återkommer alltså. Jag haringet
yrkande nu.

Herr BJÖRKMAN (h):

Herr talman! Den blanka reservation
jag avgivit till statsutskottets utlåtande
nr 93 gäller närmast placeringen av
Gotland i ortsgrupp.

Statsrådet och chefen för civildepartementet
meddelade i ett svar till mig
för något år sedan, att den pågående
prisgeografiska undersökningen inte
skulle få utgöra något hinder för att
flytta upp orter i högre ortsgrupp, om
det kunde lämnas en god motivering.
Jag anser att Gotland har presterat en
sådan trots dyrortsnämndens yttrande.

Jag skulle alltså ha kunnat ansluta
mig till reservationen av herr Bengtson
ni. fl. i denna del men kan icke göra
det i den andra delen. Jag har intet
yrkande.

Herr BLOMKVIST (s):

Herr talman! I detta utskottsutlåtande
behandlas proposition nr 108, som innehåller
förslag om vissa ändringar i
de statliga avlönings- och pensionsreglementena
och bemyndigande för Kungl.
Maj:t att vidta åtgärder som behövs för
att genomföra de av riksdagens lönedelegation
godkända överenskommelserna.
Som framgår av utlåtandet har utskottet
inte haft något att erinra mot
de föreslagna åtgärderna.

Utskottet har även haft att behandla
motionerna II: 356 och II: 552. I den
förstnämnda motionen föreslås att Gotland
uppflyttas till ortsgrupp 5 i den
statliga lönegrupperingen. Motionärerna
har bl. a. hänvisat till en av prisoch
kartellnämnden företagen undersökning
av livsmedelspriserna i ett flertal
städer, bl. a. Visby. Denna undersökning
visade att Stockholm och Visby
hade samma indextal, nämligen 100.
Som dyrortsnämnden mycket riktigt
framhåller i sitt utlåtande ger inte den -

Onsdagen den 19 maj 1965 em.

Nr 25

205

Vissa ändringar i statliga avlönings- och pensionsreglementcn, m. in.

na prisundersökning ett tillräckligt
underlag för ändringar i lönegrupperingen.
En sådan undersökning måste
också omfatta olikheter i de totala levnadskostnaderna,
inte enbart livsmedelspriserna.

I den andra motionen, som reservanterna
tagit upp i sin reservation, föreslås
att dyrortsgrupperingen snarast
möjligt avvecklas samt att man så
snabbt som möjligt bör redovisa resultatet
av den prisgeografiska undersökningen.
I detta sammanhang vill jag
påpeka, att departementschefen i proposition
nr 54/1963 uttalade att undersökningsresultaten
bör läggas fram vid
första möjliga tillfälle under 1965. Som
framgår av dyrortsnämndens utlåtande
kommer det också att ske under innevarande
år. Nämnden anför bl. a.: »Enligt
vad nämnden inhämtat om genomförandet
av den prisgeografiska undersökningen
har den allmänna varuprisinsamlingen
ägt rum i slutet av år 1964,
införskaffandet av uppgifter rörande
bostadskostnaderna och resekostnaderna
pågår för närvarande, och man kan
förvänta att resultatet av den prisgeografiska
undersökningen, såsom förutsatts
av departementschefen, kommer
att framläggas under innevarande år.»

Herr talman! Det är väl tveksamt om
riksdagen i fortsättningen bör ägna alltför
stor uppmärksamhet åt den statliga
lönegrupperingen. Vi bör kanske helt
överlämna denna fråga till de avtalsslutande
parterna. Man kan väl räkna
med att vid de kommande avtalsförhandlingarna
kommer den prisgeografiska
undersökningen att få ett mycket
stort värde när det gäller att fastställa
lönesättningen på de olika orterna i
landet.

Herr talman! Med dessa ord ber jag
att få yrka bifall till utskottets förslag.

Herr FRANZÉN i Träkumla (ep):

Herr talman! I statsutskottets utlåtande
nr 93 behandlas en motion av
herr Gustafsson i Stenkyrka och mig.

Vi menar att Gotland borde flyttas upp
från dyrortsgrupp 3 till dyrortsgrupp
5 på grund av att levnadskostnaderna
är lika höga på Gotland som i dyrortsgrupp
5. Inte minst med hänsyn till resorna,
som är betydligt dyrare för oss
än för dem som bor i andra delar av
landet, menar vi att det kunde vara
rättvist att redan nu flytta upp Gotland
till grupp 5 från grupp 3.

När det nu inte funnits möjlighet för
utskottet att föreslå detta, vill jag med
de här orden yrka bifall till motionen.

I detta anförande instämde herr
Ariveson (s).

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1 och 2

Vad utskottet hemställt bifölls.

Mom. 3

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till motionen II: 356;
och biföll kammaren utskottets hemställan.

Mom. 4

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen 1);
och fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja
besvarad. Herr Eliasson i Sundborn begärde
emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes: Den,

som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i mom. 4) i
utskottets utlåtande nr 93, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen 1) av herr Bengtson m. fl.

206

Nr 25

Onsdagen den 19 maj 1965 em.

Vissa ändringar i statliga avlönings- och pensionsreglementen, m. m.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom
uppresning. Herr talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen.
Herr Eliasson i Sundborn begärde
emellertid rösträkning, varför votering
medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgavs 148 ja och
35 nej, varjämte 30 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att
rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Som tiden nu var långt framskriden
beslöt kammaren på förslag av herr talmannen
att uppskjuta behandlingen av
återstående på föredragningslistan upptagna
ärenden till morgondagens sammanträde.

§ 10

Till bordläggning anmäldes
utrikesutskottets utlåtanden:
nr 7, i anledning av motioner om avbrytande
av de ekonomiska förbindelserna
med Sydafrika och om handelsbojkott
av sydafrikanska varor, och
nr 8, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med anhållan om yttrande över
vissa av Europarådets rådgivande församling
vid dess sextonde ordinarie
möte antagna rekommendationer och resolutioner
jämte i ämnet väckta motioner; konstitutionsutskottets

utlåtande nr
31, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag om antalet
statsdepartement och statsråd utan departement; statsutskottets

utlåtanden:
nr 105, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående anslag för budgetåret
1965/66 till statsdepartementen,
m. m., jämte i ämnet väckta motioner, i
vad propositionen och motionerna av -

ser departementens organisation och
arbetsformer,

nr 106, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående organisationen
av ett statligt förhandlingsorgan m. in.,
såvitt propositionen avser riktlinjer för
den statliga förhandlingsverksamheten
och vissa därmed sammanhängande
frågor,

nr 107, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående anslag för budgetåret
1965/66 till vissa forskningsråd
in. in., i vad propositionen avser ecklesiastikdepartementets
verksamhetsområde,
jämte i ämnet väckta motioner,
nr 108, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående anslag för budgetåret
1965/66 till vissa forskningsråd
m. m., i vad propositionen avser handelsdepartementets
verksamhetsområde,
jämte i ämnet väckta motioner,

nr 109, i anledning av väckta motioner
om åtgärder till stödjande av samernas
kulturliv,

nr 110, i anledning av Kungl. Maj:ts
framställning om anslag på tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1964/65
till Förvärv av kvarteret Vinstocken
inom Nedre Norrmalm i Stockholm jämte
i ämnet väckta motioner, och

nr 111, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ytterligare utgifter
på tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1964/65, i vad propositionen
avser staten för .statens allmänna fastiglietsfond; bevillningsutskottets

betänkanden:
nr 31, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
angående ändring i förordningen den 1
december 1959 (nr 507) om allmän varuskatt
jämte i ämnet väckta motioner,
nr 32, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
angående ändring i förordningen den
27 maj 1960 (nr 253) om tillverkning
och beskattning av malt- och läskedrycker,
m. m., jämte i ämnet väckta motioner,
och

nr 34, i anledning av Kungl. Maj:ts

Onsdagen den 19 maj 19(55 cm.

Nr 25

207

proposition med förslag till förordning
om ändring i tulltaxan den 12 september
1958 (nr 475);

bankoutskottets utlåtande nr 36, i anledning
av väckta motioner om arbetsrum
för riksdagens ledamöter, in. in.;
första lagutskottets utlåtanden:
nr 27, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 2 § 2:o), 4:o) och
17:o) lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s.
3) om Kungl. Maj :ts regeringsrätt, och
nr 28, i anledning av väckta motioner
om översyn av inrikesflygets säkerhetsbestämmelser;
samt

jordbruksutskottets utlåtande nr 13,
i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
angående anslag för budgetåret 1965/66
till vissa forskningsråd m. m., såvitt avser
anslag under nionde huvudtiteln,
jämte i ämnet väckta motioner.

§ 11

Anmäldes och godkändes följande
förslag till riksdagens skrivelser till Konungen,
nämligen
från statsutskottet:
nr 251, i anledning av Kungl. Maj:ts
framställning om anslag på tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1964/65
till Förvärv av vissa fastigheter i Gamla
stan i Stockholm;

från bevillningsutskottet:
nr 263, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
om särskild skatteberäkning i vissa fall
för makar; samt

från allmänna beredningsutskottet:
nr 260, i anledning av dels § 21 i riksdagens
revisorers berättelse över den

år 1964 av dem verkställda granskningen
av statsverket, dels väckta motioner
om översiktlig riksplancring av kusttrakterna; nr

261, i anledning av väckta motioner
angående arbetsgivares uppgifts- och
uppbördsskyldighet; och

nr 262, i anledning av väckta motioner
angående alkohol- och nykterhetspolitiken.

§ 12

Meddelande om enkla frågor

Meddelades, att herr talmannen tillställts
fyra enkla frågor, nämligen av:

herr Larsson i Norderön, till herr
statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
angående delningstalet
vid undervisning på grundskolans skogliga
linje,

herr Iieckscher, till herr statsrådet
och chefen för handelsdepartementet
angående den planerade debatten om
»Storbritannien, EFTA och EEG»,

herr Börjesson i Falköping, till herr
statsrådet och chefen för finansdepartementet
angående stämpelskatten å inteckning,
samt

fröken Wetterström, till herr statsrådet
och chefen för socialdepartementet
angående åtgärder mot vissa smittorisker.

§ 13

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 2.04 på natten.

In fidem

Sune K. Johansson