MIL ITIEOM B UD SMANNENS

ÄMBETSBERÄTTELSE

AVGIVEN VID RIKSDAGEN

ÅR 1965

STOCKHOLM 1 963 ISAAC MARCUS BOKTRYCKERI AKTIEBOLAG

'' /: / 1/ €0 : i: i/A.KJ I

• L * ■* f ?'' ä'' Y" \ ’ s.''

/ C i f*r J

>r ,''oi ‘ / '' in.-: t ? 1>l«>S - ^ i »

Innehållsförteckning

Allmän redogörelse för iniliticombudsmansämbetets förvaltning........................ 5

Redogörelse för åtal

1. Åtal mot chef för ämbetsverk för tjänstefel bestående i underlåtenhet som
medfört att skötselinstruktion för centralt drivmedelsförråd ej blivit utfärdad 13

2. Åtal mot byrådirektör för tjänstefel med anledning av dels dröjsmål med

handläggning av ärende och expediering av beställda fotostatkopior, dels ock
underlåtenhet att besvara brev från advokat och skrivelse från militieombudsmannen
.................................................................. go

3—4. Åtal mot regementschef och auditör för straffbeslut varigenom värnpliktiga

ålagts straff för fylleri utan att förutsättningar därför förelegat ............ 105

5. Åtal mot fanjunkare för missfirmelse mot värnpliktiga och oskickligt beteende 123

6. Åtal mot rustmästare för missfirmelse mot värnpliktig .................... 138

7. Åtal mot kapten för missbruk av förmanskap och missfirmelse mot krigsman 143

Redogörelse för vissa ärenden som icke föranlett åtal eller åtgärd för disciplinär bestraffning

1. Fråga huruvida våld mot värnpliktig förövats med anledning av dennes tjänst

(26 kap. 7 § strafflagen). Kamratförtryck ifrågasatt ........................ 144

2. Fråga huruvida olovlig utevaro som föranletts av höggradig berusning bort

bedömas såsom undanhållande eller tjänstefel ............................ 152

3. Fråga om bestraffningsberättigad chef äger avskriva mål angående brott som

misstänkes ha förövats under inflytande av själslig abnormitet. Tillika fråga
om riktigheten av att arreststraffs verkställande »avslutats» innan hela straffet
verkställts ................................................................ 154

4. Innebörden av åtalsreglerna i 25 kap. 12 § och 26 kap. 23 § strafflagen (20

kap. 14 § och 21 kap. 22 § brottsbalken) .................................. 162

5. Genom att anlita annan för inköp av även ringa kvantitet rusdrycker gör sig

värnpliktig som är under 21 år skyldig till straffbar gärning .............. 165

6. Fråga om tidpunkten för arrestantkorts insändande till militieombudsmannen 171

7. Åklagares skyldighet att precisera den sak han jämlikt 83 § militära rättegångslagen
underställer bestraffningsberättigad befattningshavare .......... 172

8. Fråga om resning i mål vari värnpliktiga ålagts straff för fylleri utan att förutsättningar
därför förelegat .............................................. 175

9. Fråga om beräkning av hemförlovningsdag på grund av sådan frånvaro från

tjänstgöring som avses i 116 § 1 mom. inskrivningsförordningen ............ 175

10. Fråga om behörigheten att besluta i ärende rörande anstånd med repetitions övning.

................................................................... 181

11. Fråga huruvida styckjunkare och armétekniker genom yttranden vid facklig
sammankomst överträtt vissa föreskrifter i tjänstereglementet för krigsmakten 183

12. Fråga huruvida hemvärnschcf iakttagit tillbörlig aktsamhet och omsorg vid

handhavandet av ammunition ............................................ I99

13. Felaktigt förfarande av militärläkare och personalofficer vid handläggning av

ansökan om anställning i FN-bataljon .................................... 204

14. Fråga huruvida befordringsgrunderna förtjänst och skicklighet iakttagits vid

tillsättande av förvaltarbeställningar ...................................... 209

15. Föreskrifter om förordnande av värnpliktigt befäl har meddelats i strid mot

generalorder .............................................................. 226

16. Efter det att värnpliktig under militärtjänstgöring avlidit i hjärtsjukdom har

uppkommit fråga huruvida dröjsmål med läkarutlåtande inverkat på sjukdomens
förlopp ............................................................ 233

17. Fråga i samband med rivning av kronan tillhörig byggnad om tillämpning av

vissa föreskrifter om byggnadsminnesmärken .............................. 249

Redogörelse för framställningar till Konungen

1. Angående tillämpning av bestämmelserna om facktjänstgöring för värnpliktiga
läkare .............................................................. 257

2. Fråga om löneavdrags storlek vid disciplinstraff för krigsmän ............ 258

3. Fråga om återbetalning av för högt beräknade disciplinbotsbelopp .......... 259

Redogörelse för yttranden till Konungen, departementschef och riksdagsutskott

1. Yttrande till Konungen över en av 1963 års JO-utredning gjord framställning
om grundlagsändring, möjliggörande utökning av antalet riksdagens ombudsmän 262

2. Yttrande till Konungen över författningsutredningens förslag till regeringsform

och riksdagsordning ...................................................... 264

3. Yttrande till chefen för civildepartementet i anledning av remiss av ett inom

departementet utarbetat lagförslag angående de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt
............................................................ 268

4. Yttrande till första lagutskottet i anledning av remiss av motion angående

riksdagens ombudsmäns verksamhet ...................................... 272

Sakregister till militieombudsmannens åren 1950—1965 avgivna ämbetsberättelser

276

Till RIKSDAGEN

Jämlikt § 100 regeringsformen och 18 § i den för riksdagens ombudsmän
gällande instruktionen får jag härmed avlämna redogörelse för förvaltningen
av militieombudsmansämbetet under år 1964.

Härvid vill jag till en början meddela, att jag åtnjutit semester under tiden
den 31 mars—den 3 april, den 13—den 15 maj, den 20 juli—den 21
augusti samt den 3—den 6 oktober 1964. Jämlikt 24 § första stycket i förenämnda
instruktion har militieombudsmansämbetet under ifrågavarande
tid föreståtts av den för mig utsedde ställföreträdaren, hovrättsrådet Gunnar
Thyresson. Med stöd av bestämmelserna i 24 § andra stycket i instruktionen
har jag, enär arbetets behöriga gång det krävt, åt Thyresson uppdragit
att under tiden den 20 januari—den 21 mars, den 4—den 6 maj, den 9—
den 12 juni, den 7 oktober—den 28 november samt den 22 december 1964
handlägga vissa till honom överlämnade ärenden.

Inspektionsresor har av mig företagits till Skaraborgs, Norrbottens, Göteborgs
och Bohus samt Malmöhus län. Under dessa resor har besökts:
tredje militärområdet;

Skövde försvarsområde;

Livregementets husarer;

Skaraborgs regemente;

Skaraborgs inskrivningsområde;
pansartruppskolan;

Göta trängregemente;
arméns underhållsskola;

Skövde tingslags häradsrätt;
stadsfiskalen i Skövde;

Bodens samt Jokkmokks försvarsområden;

Bodens ingenjörkår;

arméns helikopterskola;

arméns intendenturförråd i Boden;

garnisonsbrandkåren i Boden;

försvarets fabriksverks tvätteri i Boden;

försvarets sjukvårdsstyrelses centralförråd i Boden;

Luleå luftvärnskår;
fjärde flygeskadern;

Norrbottens flygflottilj;
rådhusrätten i Luleå;
stadsfiskalen i Luleå;
landsfogden i Norrbottens län;

Bohusläns regemente;

Västgöta-Bohus inskrivningsområde;
rådhusrätten i Uddevalla;
stadsfiskalen i Uddevalla;

Gullmarns örlogsdepå;

Skaraborgs flygflottilj;

Göta signalregemente;
arméns fallskärmsjägarskola;

Västgöta flygflottilj;

Södra skånska regementets förläggningar i Ystad
och Revingehed;

Malmöhus södra inskrivningsområde;

Vemmenhögs, Ljunits och Herrestads domsaga;
stadsfiskalen i Ystad;

Malmö försvarsområde;

Skånska luftvärnsregementet;

Malmö marina bevakningsområde;

Öresunds sjövärnsflottilj;
hovrätten över Skåne och Blekinge;
rådhusrätten i Malmö;
statsåklagaren i Malmö; samt
landsfogden i Malmöhus län.

Därjämte har jag i Stockholm med omnejd för inspektion besökt:

Livgardesskvadronen och Stockholms stabskompani; samt
Roslagens flygkår.

Under tid då jag åtnjutit ledighet har tjänstförrättande militieombudsmannen
Thyresson företagit en inspektionsresa till Kronobergs och Kalmar
län, varvid han besökt:

Kronobergs regemente;

Kronobergs inskrivningsområde;

verkstadsgruppen Smålands tygverkstäders anläggningar i Växjö;

arméns intendenturförråd i Växjö;

rådhusrätten i Växjö;

stadsfiskalen i Växjö;

landsfogden i Kronobergs län;

Kalmar samt Växjö försvarsområden;

Kalmar flygflottilj;
rådhusrätten i Kalmar;
stadsfiskalen i Kalmar; samt
landsfogden i Kalmar län.

Vid inspektionerna av truppförband och andra militära enheter har uppmärksamhet
särskilt ägnats rättsvården därstädes, expeditionstjänsten, beskaffenheten
och vården av byggnader med tillhörande anordningar och deras
lämplighet för avsett ändamål, förläggningsförhållanden, mathållning,
sjukvård, personalvårdsverksamhet, vården av intendentur- och tygmateriel,
anordningar i samband med förekommande verkstadsdrift samt planläggningen
av verkskydd. Besök har avlagts i militärhäktena vid förbanden.

Granskningen av de judiciella handlingarna har omfattat disciplinmålsprotokoll,
tillrättavisningsförteckningar och andra handlingar som har avseende
å den militära straff- och processlagstiftningen samt därtill anknytande
föreskrifter. Vid besök å militärsjukhusen har sjukredovisningshandlingarna
granskats. Granskning har vid inspektionerna tillika skett av handlingar
rörande upphandling och redovisning av materiel av olika slag ävensom
av räkenskaper för marketenterier, varjämte förskottsmedel inventerats,
kontroll företagits angående bevakning av utestående fordringar och
införselräkenskaper granskats. Vidare har å mobiliseringsavdelningar och
inskrivningsexpeditioner granskats där förvarade personalredovisningsoch
mobiliseringshandlingar.

Besöken hos domstolar och åklagarmyndigheter har avsett inspektion av
handläggningen av militära mål. Därvid har bland annat undersökts i vad
mån kravet på skyndsamhet vid behandling av målen beaktats.

Vid inspektionerna har militieombudsmannen i regel biträtts av byråcheferna
vid militieombudsmansexpeditionen. Därjämte har vid inspektionerna
anlitats en intendentur- och en tygsakkunnig officer samt för granskning
av personalredovisnings- och mobiliseringshandlingar en härutinnan sakkunnig
officer.

På sätt militieombudsmannens ämbetsberättelse till 1964 års riksdag
utvisar kvarstod vid början av år 1964 från år 1963 balanserade ärenden
till ett antal av............................................ 148

Under år 1964 har tillkommit ärenden till följande antal:

enligt allmänna diariet........................................ 614

enligt hemliga diariet därutöver................................ 60

Sammanlagda antalet ärenden, som förelegat under år 1964, har alltså
utgjort........................................................ 822

De ärenden, som tillkommit under år 1964, har utgjorts av:

ärenden inkomna från myndighet.............................. 17

ärenden uppkomna genom klagomål eller andra framställningar från

enskilda .................................................. 89

ärenden uppkomna vid inspektioner eller eljest i samband med militieombudsmannen
åliggande granskning ...................... 556

ärenden berörande militieombudsmansämbetets organisation och förvaltning
m. m............................................... 12

Summa 674

Av de från år 1963 balanserade 148 ärendena hade 7 ärenden inkommit
från myndighet, 55 ärenden uppkommit genom klagomål eller andra framställningar
från enskilda samt 85 ärenden uppkommit vid inspektioner eller
eljest i samband med militieombudsmannen åliggande granskning. Ett ären -

de tillhörde gruppen »militieombudsmansämbetets organisation och förvaltning
m. in.».

Till behandling under år 1964 har alltså förelegat 24 ärenden som inkommit
från myndighet, 144 ärenden som uppkommit genom klagomål eller
andra framställningar från enskilda, 641 ärenden som uppkommit vid inspektioner
eller eljest i samband med militieombudsmannen åliggande
granskning samt 13 ärenden berörande militieombudsmansämbetets organisation
och förvaltning in. m., tillhopa 822 ärenden.

Av dessa 822 ärenden har

till annan myndighet överlämnats.............................. 2

utan åtgärd avskrivits.......................................... 9

på grund av återkallelse avskrivits................................ 2

efter vederbörandes hörande eller eljest verkställd utredning avskrivits
........................................................ 182

på grund av att klagande erhållit gottgörelse eller rättelse eljest vunnits
blivit avskrivna......................................... 181

föranlett åtal (varav 2 icke avslutats)............................. 7

föranlett åtgärd för disciplinär bestraffning...................... 0

föranlett erinran om begånget fel eller annat påpekande............ 180

föranlett framställning till Konungen eller annan myndighet (varav

4 icke avslutats) ............................................ 7

föranlett yttrande till Konungen eller annan myndighet............ 5

föranlett annan åtgärd..................................... 135

och var vid 1964 års utgång

under utredning .............................................. 91

på prövning beroende (förutom ovannämnda 2 + 4 icke avslutade
ärenden) ;................................................ 21

Summa 822

Av hela antalet under år 1964 till behandling föreliggande ärenden (822)
har sålunda under året slutbehandlats 704 och till år 1965 balanserats 118.

Av åtalen, avseende sammanlagt nio personer,

var vid 1964 års början ännu icke slutligt avgjorda................ 5

tillkom under år 1964 .......................................... 4

Summa 9

Av dessa åtal

blev under år 1964 slutligt avgjorda............................ 6

var vid 1964 års utgång ännu icke slutligt avgjorda................ 3

Summa 9

tf—6i0r>0.i. Militieombudamannens ämbetsberättetsc

I den nu föreliggande ämbetsberättelsen, vilken är den femtionde under
ämbetets historia, har jag —-i likhet med vad som skedde då ämbetet varit
i verksamhet tjugufem år — ansett mig böra lämna en översikt över utvecklingen
av arbetsbördan under åren 1915-—1964. Denna framgår av en
å s. 11 intagen tabell.

Beträffande förvaltningen av militieombudsmansämbetet under år 1964
får jag i övrigt hänvisa till ämbetets diarier och registratur, vilka jämte
protokollen över inspektioner och hållna förhör kommer att överlämnas till
vederbörande utskott.

Såsom bilagor till denna allmänna redogörelse fogas, förutom en sammanställning
(återgiven å s. 12) över ärenden uppkomna genom klagomål
eller andra framställningar från enskilda,

redogörelse för åtal,

redogörelse för vissa ärenden, som icke föranlett åtal eller åtgärd för
disciplinär bestraffning,

redogörelse för framställningar till Konungen, samt

redogörelse lör yttranden till Konungen, departementschef och riksdagsutskott.

Utöver de i redogörelsen för åtal angivna målen föreligger ytterligare
det i 1964 års berättelse (s. 86) omnämnda målet avseende åtal i anledning
av inträffad flygolycka mot en kapten för allmänfarlig vårdslöshet och
tjänstefel samt mot en överstelöjtnant för tjänstefel. Detta mål är — sedan
Svea hovrätt genom dom den 23 oktober 1964 allenast i viss del bifallit åtalet
samt jag fullföljt talan mot domen — beroende på högsta domstolens
prövning.

I redogörelsen för vissa ärenden, som icke föranlett åtal eller åtgärd för
disciplinär bestraffning, har i huvudsak medtagits sådana ärenden vilka på
grund av de däri föreliggande spörsmålen ansetts ha intresse utöver de enskilda
fallen.

Det sakregister, som var fogat vid den till 1964 års riksdag avgivna ämbetsberättelsen,
har nu utökats till att avse jämväl de ärenden för vilka redogjorts
i innevarande års berättelse.

Stockholm den 11 januari 1965.

HUGO HENKOW

Sven Sjöberg

Tabell utvisande utvecklingen av den militieombudsmansämbetet åvilande arbetsbördan
under åren 1915—1964

År	Till behand-ling löre-liggande ärenden	Av de under året upp-komna ärendena avsåg följande antal	Under året
anställda åtal och discipli-nära åtgärder (antal personer)	expedierade framställningar till Konungen eller statsdepar-tement	expedierade skrivelser (totala antalet)
klagomål	inspektions-anmärk-ningar m. m.
1915	436	179	220	23	12	403
1916	1 047	408	438	59	14	1 171
1917	1319	495	455	56	13	1 310
1918	907	273	228	30	10	949
1919	717	173	255	35	2	703
1920	482	144	130	11	1	537
1921	388	145	129	12	3	551
1922	392	125	131	27	2	526
1923	379	140	128	12	3	572
1924	304	134	65	16	7	401
1925	357	123	128	4	4	463
1926	304	131	107	10	7	428
1927	279	106	115	6	3	431
1928	208	83	85	11	2	314
1929	226	64	103	8	4	351
1930	302	86	175	5	5	469
1931	358	79	221	3	7	481
1932	327	91	175	5	10	503
1933	402	87	239	13	8	629
1934	452	70	312	7	3	605
1935	459	90	292	8	6	602
1936	377	67	237	8	7	487
1937	528	85	374	17	9	708
1938	561	103	329	16	8	670
1939	707	140	432	23	6	863
1940	1 270	727	327	27	8	1 743
1941	1 574	881	378	41	14	2 381
1942	2 032	1 217	491	35	6	3 070
1943	2 571	1 561	456	67	3	4 083
1944	2 317	1 253	521	47	4	3 619
1945	1 586	769	459	36	2	2 781
1946	1 053	217	546	13	4	1 532
1947	797	129	402	11	3	1 043
1948	763	107	465	18	4	979
1949	909	85	624	11	3	1 242
1950	787	97	450	8	4	1 514
1951	873	no	567	7	3	1 641
1952	838	102	579	6	3	1 702
1953	804	100	590	4	2	1 523
1954	778	101	538	9	1	1 275
1955	720	66	505	6	5	1 157
1956	667	69	494	1	2	1 188
1957	704	74	504	4	3	1 185
1958	783	83	576	9	3	1 302
1959	759	93	536	8	3	1 294
1960	744	79	522	1	1	1 324
1961	777	72	593	8	—	1 414
1962	782	81	560	8	—	1 537
1963	801	76	555	6	3	1 411
1964	822	89	556	4	1	1 682

Sammanställning över ärenden uppkomna genom klagomål eller andra framställningar
från enskilda

	Antalet	Därav
	under 1964	under 1964
	föreliggande	inkomna
	ärenden	ärenden
Framställningarna har avsett:
Missfirmelse eller annat olämpligt uppträdande..............	28	16
Utövandet av militär rättsvård ............................	18	12
Vid försvarsväsendet anställd personals
antagande och entledigande..............................	9	7
befordran....................................	9	8
tjänstgöring........................................	13 3	4
avlöning ..............................................	2

Vämpliktsförhållanden samt värnpliktigas tjänstgöring och av-
löning ................................................	38	26
Bristande säkerhetsåtgärder till förekommande av olycksfall ..	4	2
Militär hälso- och sjukvård; ersättning för sjukdom och olycks-
fall..................................................	12	6
Tillämpning av tryckfrihetsförordningen och därmed samman-
hängande författningar..................................	4	2
Intrång i rättsförhållanden berörande enskild utom försvarsvä-
sendet ................................................	6	4
Summa	144	89
Klagandena har varit: Vid försvarsväsendet anställd personal
Officerare och vederlikar................................	17	10
Underofficerare och vederlikar ..........................	14	9
Underbefäl och vederlikar samt meniga ..................	7	4
Civila befattningshavare ................................	15	9
Värnpliktiga (och hemvämspersonal)........................	61	36
Enskilda personer utom försvarsväsendet....................	29	20
Enskilda organisationer....................................	1	1
Summa	144	89

REDOGÖRELSE FÖR ÅTAL

1. Åtal mot chef för ämbetsverk för tjänstefel bestående i underlåtenhet
som medfört att skötselinstruktion för centralt drivmedelsförråd

ej blivit utfärdad

Ämbetsberättelsen till 1962 års riksdag innehåller (s. 69) en kortfattad
redogörelse för ett av militieombudsniannen mot en chef för ett ämbetsverk
vid Svea hovrätt anställt åtal för tjänstefel. Av redogörelsen framgår att
målet vid tidpunkten för färdigställandet av nämnda ämbetsberättelse var
beroende på hovrättens prövning. Genom av hovrätten sedermera meddelad
dom lämnades åtalet utan bifall, varefter miiitieombudsmannen fullföljde
talan mot domen. Sedan Kungl. Maj :t numera meddelat dom i målet, lämnas
här nedan en närmare redogörelse för detsamma.

Den 23 juli 1958 inträffade i centralförrådet av drivmedel i Moheda i samband
med avgasning (utluftning) av en cistern en explosionsolycka, varvid
tre personer omkom.

Sedan olyckan genom uppgifter i dagspressen blivit känd begärde miiitieombudsmannen
hos vederbörande åklagare att till orientering om föreliggande
sakförhållanden och därav föranledda åtgärder erhålla del av utredning
som företagits angående olyckan och av beslut i åtalsfrågan. Den
18 april 1959 inkom från landsfogden i Kronobergs län i ärendet verkställd
utredning jämte meddelande att denne icke funnit skäl föreligga till åtal i
anledning av det inträffade.

Av utredningen, som verkställts med biträde av statspolispersonal och
med anlitande av viss teknisk sakkunskap, inhämtades bl. a. följande.

Centralförrådet består av dels eu äldre, år 1943 färdigställd anläggning
(gamla Mohedaanläggningen) och dels en nyare, av fortifikationsförvaltningen
under åren 1959—1956 uppförd anläggning (nya Mohedaanläggningen),
båda avsedda för förvaring och distribution av drivmedel. Ehuru
anläggningarna var belägna i ett och samma berg och förbundna med varandra
genom en med eu skjutbar betongport tillsluten öppning inne i berget,
berördes icke gamla anläggningen av explosionen.

Till nya anläggningen ledde två ingångar, benämnda norra respektive
södra inslaget. Ingångarna var förbundna med varandra genom en körort
inne i berget, avsedd bl. a. för och försedd med anordningar för påfyllning
av drivmedel i tankbilar. Från körorten ledde två förbindelser in till ell
innanför liggande större utrymme, varest fanns dels anordningar för fatsköljning
och fatpåfyllning och dels särskilda lokaler, såsom manöverrum

med elcentral för anläggningens elektriska apparatur, kontor, omklädningsrum
etc. I anslutning till nyssnämnda fatsköljningsutrymme fanns dessutom
en större fatlagerkammare. I fatsköljningsutrymmets förlängning söderut
och gastätt avgränsade därifrån fanns ekonomilokaler, inrymmande
anordningar för anläggningens vattenförsörjning, ångpannerum, reservkraftrum
in. in. Eu separat ingång till ekonomilokalerna var anordnad från
körorten. Från fatsköljningsutrymmets motsatta, nordöstra del ledde eu
trapport med en trappa ned till fläkt- och motorrummet. Detta var beläget
cirka fyra meter lägre än fatsköljningsutrymmet och var uppdelat i eu
yttre del (fläktkammaren), vari ett antal fläktar var uppställda, och en inre
del (manöver- och motorrum). Sistnämnda del — i det följande benämnd
motorrummet — var i princip gastätt avskild från kringliggande utrymmen.
Motorrummet innehöll motorer för fläktarna och elcentraler för igångsättning
av fläktar och pumpar m. m. I anslutning till nyssnämnda utrymmen
fanns en gaskammare, i vilken evakueringsfläktarna hade sina utlopp,
och ett på bergstoppen utmynnande stigschakt, varigenom gaserna medelst
en särskild fläkt, F 14, blåstes ut. I trapporten ledde ytterligare en trappa från
i läkt- och motorrummet ned till det underliggande pumpruminet, vars golv
låg drygt tre meter under fläkt- och motorrumsplanet. I pumprummet fanns
ett flertal pumpar för distribution av motorbränsle från anläggningen. Från
pumprummets bortre del utgick cisternorterna, nämligen till höger södra
cisternorten med cisternen nr 9 och till vänster norra cisternorten med fyra
cisterner. Cisternorterna var med gastäta dörrar avskilda från pumprummet.
Cisternerna var utförda av plåt; utrymmet mellan plåten och bergväggen
var utfyllt med betongmassa (s. k. motgjutna eller kringgjutna
cisterner). Cistern nr 9, som rymde 7 500 in3, var vid olyckstillfället tömd
men hade innehållit reabensin; av de andra cisternerna innehöll tre olika
slag av bensin och en motorbrännolja. I anläggningens fatlagerkammare
förvarades dessutom vid tillfället ett stort förråd av motorsmörj oljor m. m.

Ventilationssystemet i nya anläggningen såvitt nu är i fråga hade sitt
centrum i förenämnda fläkt- och motorrum. I fläktkammaren befintliga
evakueringsfläktar ombesörjde bortskaffning av förorenad luft från olika
delar av anläggningen. Fläkten F 12 evakuerade sålunda från cisternorterna
genom fläkttrummor som hade fyra plana sidor av plåt och var försedda
med stängbara tallriksventiler. Förutom evakueringsfläktarna fanns luftbehandlingsaggregat
för inblåsning i anläggningen av frisk luft, vilken därvid
uppvärmdes genom varmvattensbatterier. Aggregaten hade avstängningsspjäll
på inloppssidan framför värmebatteriet. Spjället manövrerades av en
termostatreglerad spjällmotor, vilken via en hjälpkontakt fick impuls att
öppna spjället samtidigt som fläktaggregatet fick startimpuls genom motorkontaktorn.
Av särskilt intresse i sammanhanget är luftbehandlingsaggregatet
La 3, vilket var uppställt inne i motorrummet och var avsett att
dels förse pumprummet och undre cisternorterna med friskluft och dels

åstadkomma övertrycksventilation av motorrummet. Från aggregatet transporterades
friskluften genom en med perforerade öppningar (galler) försedd
trumma, som var upphängd i pumprummets tak. Trumman hade avgreningar
till norra och södra cisternorterna. Anledningen till att övertryck
skulle finnas i motorrummet var att de där befintliga motorerna och kontaktorerna
icke var i explosionssäkert utförande, vilket däremot var förhållandet
med bl. a. de i pumprummet stående pumpmotorerna.

Luftbehandlingsaggregat och fläktar var elektriskt inkopplade (förreglade)
på sådant sätt att vissa av dem måste få startimpuls innan andra kunde
sättas i gång. Sålunda måste exempelvis F 14 få startimpuls innan F 12
och La 3 kunde startas. Blockeringarna var emellertid icke försedda med någon
som helst tidsfördröjning, utan samtliga aggregat och fläktar kunde
startas i omedelbar följd med iakttagande endast av en viss turordning. Fasta
gasindikatorer fanns ej i anläggningen. Denna hade dock i maj 1958 tillförts
en bärbar gasindikator. Något kontrollorgan för konstaterande av att
övertryck förelåg i motorrummet fanns icke.

Måndagen den 21 juli 1958 började Mohedaanläggningens föreståndare,
förvaltaren S. Winblad, semester. Såsom tjänstförrättande föreståndare inträdde
därvid förrådsmästaren vid anläggningen Paul Andersson. Samma
dag begärde flygförvaltningen att undersökning skulle ske i vilken omfattning
cistern nr 9 var förorenad. I denna cistern, som enligt vad som framgått
av det föregående var tömd på sitt innehåll (reabensin), avsåg flygförvaltningen
nämligen att låta inpumpa flygbensin. Innan undersökningen
kunde verkställas måste cisternen avgasas (utluftas), d. v. s. i cisternen
befintlig bensingas evakueras. Påföljande dag, den 22 juli, sammanträffade
Andersson med Winblad, varvid de diskuterade flygförvaltningens begäran
samt kontrollerade och provkörde de fläktar som vid avgasningen skulle användas.
Eftersom besked skulle lämnas flygförvaltningen onsdagen den 23
juli klockan 0900, beslöt Andersson att arbetet med avgasningen skulle börjas
snarast. Sedan Winblad lämnat anläggningen, påbörjades det på eftermiddagen
den 22 juli. Därvid bortskruvades cisternens undre manlucka
jämte tillhörande innerlucka. I cisternens manhålsöppning anbringades därefter
en sugstuds (plättratt) vars andra ände anslöts till den i cisternorten
befintliga permanenta evakueringstrumman för fläkten F 12. I syfte att erhålla
bättre effekt vid avgasningen stängdes de å trumman befintliga tallriksventilerna
utom två, som lämnades öppna för att utläckande gas från
otätheter i sugstudsens anslutningar m. in. skulle sugas ut, varjämte manluckan
å cisternens topp öppnades. Sedan fläktarna satts i gång befordrades
gasen av fläkten F 12 genom fläkttrummorna till stigschaktet, där fläkten
F 14 blåste gasen ut genom schaktets öppning å bergstoppen. Samtidigt infördes
frisk luft i anläggningen genom fläkten La 3 och därtill anslutna
trummor. Under arbetets gång konstaterade Andersson utanför anläggningens
norra inslag en kraftig gaslukt, vilken torde ha berott på att vid rådan -

de vindstilla den i jämförelse med luft tunga bensingasen från bergstoppen
»runnit» nedför berget mot norra inslaget. På grund av befarat åskväder
beordrade Andersson vid arbetstidens slut för dagen att avgasningen skulle
avbrytas. Omkring klockan 1645 stoppades alla fläktar. Personalen lämnade
därefter anläggningen för dagen.

På morgonen onsdagen den 23 juli samlades personalen som vanligt vid
anläggningen klockan 0700. Några minuter efter klockan 0700 gick förmannen
Gunnar Carlsson och tre av arbetarna in i anläggningen för att bl. a.
lortsätta avgasningsarbetet. Strax därefter eller mellan klockan 0705 och
klockan 0710 inträffade explosionen. Den var synnerligen kraftig och åstadkom
stor förödelse. Praktiskt taget allt byggnadsverk inom bergrummet
raserades, varjämte cisterner, maskiner och övrig utrustning förstördes. Av
de tre omkomna anträffades arbetaren I. Sjöholm ganska snart av rökdykare
i körorten, medan de två andra påträffades först senare under uppröjningsarbetet,
nämligen arbetaren Martin Karlsson i fatsköljningsutrymmet
och förmannen Gunnar Carlsson på den plats där manöverrummet funnits.
På grund av anläggningens belägenhet kom utströmmande bensin som
beräknats omfatta tlera miljoner liter att rinna ned mot Moheda samhälle
och ut i den närbelägna Dansjön. Bensinflödet berörde även samhället där
ett antal fastigheter för vissa tidsperioder måste utrymmas. En del av den
utströmmade bensinen kunde med olika anordningar tillvaratagas.

I fråga om orsaken till explosionen framgick av utredningen följande. Vid
undersökning av anläggningens strukturella skador efter explosionen framkom
att en primär explosion måste ha inträffat i motorrummet. Undersökningen
av anläggningens ventilationssystem utvisade att möjlighet förelåg
att gas kunde intränga i motorrummet sedan fläktarna stoppats. Av den
elektriska undersökningen framgick att en gasexplosion inträffat i en elcentral
som var placerad i motorrummet och att initieringen av gasen med
största sannolikhet skett genom en gnista från motorkontaktorn för fläkten
F 12 i samband med att förmannen startade denna fläkt. Det kunde
alltså på grundval av undersökningsresultatet fastställas att den primära
gasexplosionen, vilken efterföljts av andra sekundära explosioner, inträffat
i motorrummet, att den tändande gnistan orsakats av en kontaktor, sannolikt
kontaktorn för fläkten F 12, samt att den grundläggande och primära
orsaken till explosionen var att hänföra till det förhållandet att gas kunnat
intränga i motorrummet, där de elektriska installationerna icke var i explosionssäkert
utförande.

Beträffande den explosiva gasens inträngande i det i princip övertrycksventilerade
motorrummet anföres i utredningen bl. a. följande. Den aktuella
cisternens (nr 9) höjd var 12 meter och stigschaktets höjd cirka 25 meter
över fläkt- och motorrumsgolvet. På grund av bensingasens tyngd — 2 1/2
gånger tyngre än luft — utövade gaspelarna i cisternen och stigschaktet
tryck mot underliggande »gastomma» utrymmen. Genom ventilationsan -

ordningarnas konstruktion stod olika utrymmen i kommunicerande förbindelse
med varandra; och därvid kunde såväl pumprummet och de nedre
cisternorterna som fläkt- och motorrummet på kort tid fyllas med explosiv
gas. Gasen kunde ha kommit in i motorrummet på två alternativa vägar.
Enligt det ena alternativet rann gasen ut genom de två tallriksventiler på
trumman till fläkten F 12, som lämnats öppna i cisternorten under cisternen
nr 9. När cisternorten blivit fylld rann gasen vidare ut genom den i
pumprummets tak upphängda inblåsningstrumman tillhörande luftbehandlingsaggregatet
La 3, vilken trumma stod i förbindelse med och utmynnade
i cisternorten. Genom öppningar i inblåsningstrumman fylldes pumprummet
och norra undre cisternorten med gas. Sedan dessa utrymmen blivit
fyllda steg gasen genom trummorna till aggregatet La 3 och genom dess
inblåsningsgaller ut i motorrummet. — Det andra alternativet utgår från
det förhållandet att samtliga evakueringstrummor från sju fläktar, däribland
F 11 och F 12, utmynnade i förenämnda gaskammare intill stigschaktet.
Sedan centralfläkten F 14 jämte övriga i gång varande fläktar
stannats, rann gasen från stigschaktet och cisternen genom sin tyngd ned i
alla evakueringstrummor och fläktar. Genom trumman till fläkten F 11,
vilken fläkt evakuerade från pumprummet, hade gasen fri passage till
pumprummet, där tallriksventilerna på evakueringstrumman stod öppna.
Sedan pumprummet blivit fyllt, rann gasen till norra och södra undre cisternorterna
genom inblåsningstrumman till aggregatet La 3 samt steg därefter,
i likhet med vad som angivits i det första alternativet, upp genom La 3
och ut i motorrummet. Sannolikt torde båda alternativen ha samverkat till
att fylla de lägre delarna av anläggningen med explosiv bensingas.

Winblad och Andersson har vid förhör under polisutredningen uppgivit
följande.

Winblad: För den gamla Mohedaanläggningen fanns en teknisk instruktion,
som gällt sedan anläggningens färdigställande och vilken omfattade
dels beskrivningar över olika installationer, cisterner in. in. och dels eu
fullständig omgång ritningar över anläggningen. Dessa instruktioner var
så detaljerade och noggrant utformade att man med ledning av dem hade
full överblick och insyn i anläggningens tekniska utrustning och skötsel.
Därjämte hade man haft att följa av sprängämnesinspektionen utfärdade
allmänna bestämmelser. Vidare fanns av arméintendenturförvaltningen utfärdad
instruktion för arméns drivmedelsanläggningar, och flygförvaltningen
hade utfärdat säkerhetsbestämmelser gällande olika slag av drivmedel.
Därutöver hade fortifikationsförvaltningen utsänt s. k. tekniska meddelanden.
— Beträffande skötseln av den nya anläggningen, som börjat
tagas i bruk i januari 1956, har några speciella instruktioner eller säkerhetsbestämmelser
icke utfärdats. I fråga om det tekniska utförandet, varutinnan
den nya anläggningen avsevärt skilde sig från den gamla, har icke
någon instruktion givits Winblad. Såväl Winblad som förrådsmästaren och

förmannen har emellertid varit i tillfälle att följa anläggningens tillblivelse
och installationsarbetena, varigenom de förskaffat sig nödvändig kännedom
om funktionerna. Genom studium av arbetsritningar och beskrivningar under
byggnationerna och installationerna har ytterligare erfarenhet vunnits.
Den Winblad underställda personalen har muntligt instruerats av Winblad.
Med den erfarenhet som Winblad undan för undan förskaffat sig har
anläggningens tekniska utrustning behärskats på ett ur säkerhetssynpunkt
‘ullt tillfredsställande sätt. Beträffande larmanordningar pågick vid tiden
lör olyckan arbeten med installerande av dylika anordningar för skvdd mot
läckande cisterner. Arbetena hade vid olyckstillfället avbrutits på grund av
semester. Någon fast installation lör konstaterande av gasförekomst i anläggningens
olika utrymmen har icke funnits; eu härbar gasindikator fanns
dock vid anläggningen. Winblad vill i detta sammanhang framhålla att
han anser att den fullständiga svagströmsinstallationen för olika typer av
larm borde ha varit färdigställd innan anläggningen togs i bruk. Utöver ett
tillfälle på våren 1956, då cisternen nr 9 läckt, har ingen onormal gaskoncentration
kunnat förmärkas inom anläggningen. Nämnda läckage var färdigreparerat
i slutet av mars 1957. Tisdagen den 22 juli 1958 — dagen före
olyckan sammanträffade Winblad med Andersson och åtföljde denne in
i anläggningen, där han biträdde med förberedelserna för avgasningen av
cistern nr 9. Denna cistern hade tidigare eu gång, troligen i april 1957. avgasats
på samma sätt som nu. Andersson synes ha handlat enligt gällande
föreskrifter genom att avbryta fläktningen på grund av åskväder. I ett fortifikationslörvaltningens
tekniska meddelande år 1947 föreskrives nämligen
att utluftning icke får äga rum då åskväder kunde befaras och skall, därest
en överraskande åskby skulle komma, omedelbart avbrytas. Den ändring
av avgasningsmetoden som kommit till stånd i det att avgasningen skett
trån cisternens botten i stället för som ursprungligen varit planerat från
cisternens topp har tillkommit på begäran av Winblad. Denne ansåg nämligen
att avgasning från cisterntoppen var förenad med risker särskilt ur
arbetarskyddssynpunkt i samband med nedstigning i cisternen efter utluftnmg
i och för rengöring av cisternen in. in. Dessa betänkligheter har Winblad
framfört till byråingenjören vid sprängämnesinspektionen C.-A. von
Krusenstierna vid ett av denne avlagt besök vid anläggningen i oktober
1956, då i samband med tätningsarbeten cisternen nr 9 skulle avgasas. Därvid
bestämdes att det sedermera tillämpade avgasningssystemet skulle användas
och att viss därför erforderlig teknisk apparatur skulle anskaffas.
Winblad har tagit för givet och alltsedan dess haft den uppfattningen att
beslutet om detta avgasningssystems användning skulle gälla ej blott den
dä närmast förestående avgasningen av cistern nr 9 utan även i fortsättningen.
Några dagar efter von Krusenstiernas besök — den 11 oktober 1956
— avlät denne på uppdrag av sprängämnesinspektionens civila avdelning till
Winblad en skrivelse, vari hänvisades till verkställd besiktning av Moheda -

anläggningen och lämnades vissa anvisningar beträffande tätning av cisternerna
It)—13, varjämte anfördes följande: »Cistern nr 9 torde töre tätningsarbetet
bäst luftas medelst ventilationen i nedre orten, och förfares
lämpligen så att efter en tids lottning suges den bensin som kvarstannat
i ojämnheter på bottnen upp i kiselgur eller liknande material och borttransporteras.
Därefter luftas ytterligare, tills gasfrihet uppnåtts. Under
arbetets gång bör luft sugas från cisternbottnens närhet tör att avlägsna
ångor från ev. framträngande bensin.» Kopior av skrivelsen har enligt å densamma
gjord anteckning tillställts ingenjören T. Hjertstrand, fortifikationsförvaltningen,
nämnda förvaltnings byggnadsbyrå samt sektion VIII vid
första militärbefälsstaben.

Andersson: Han sammanträffade under avgasningens gång på eftermiddagen
tisdagen den 22 juli med förmannen Gunnar Carlsson och anmärkte
till denne att det såg ut som om det skulle bli åskväder och att han därför
tänkte stoppa fläktarna. Gunnar Carlsson delade denna Anderssons mening.
Innan Gunnar Carlsson i vanlig ordning som siste man lämnade den
låsta anläggningen stängde han samtliga fläktar som varit i gång för Häktning
av cistern nr 9. Den centrala fläkten F 14 förreglade även övriga i gång
varande fläktar, varför endast avstängning av denna fläkt var erforderlig.
Troligen någon gång efter klockan 1900 samma dag hörde Andersson åskniuller,
och vid 21-tiden var åskvädret som kraftigast. Motorer och övrig
elektrisk utrustning i motorrummet var icke explosionssäkra. Meningen
med konstruktionen torde ha varit att ett visst övertryck skulle förefinnas i
motorrummet. Om övertryck skulle finnas i detta rum måste emellertid
friskluftfläkten (luftbehandlingsaggregatet) vara påslagen. Andersson anser
att motorrummet var placerat på en mycket riskfylld plats genom sin
placering så långt ned i berget. Rummet borde ha legat på annan, tör gaskoncentration
mindre utsatt plats. Såvitt Andersson vet fanns inga spärrar,
som förhindrade att eventuell gas från trummor och stigort strömmade
ned i utrymmen inne i anläggningen så snart sugfläktarna icke var påslagna.
Andersson handlade i full övertygelse om fläktsystemets tillförlitlighet
och i enlighet med den föreskrift som gällde för den gamla anläggningen
vid åskväder, då han den 22 juli vid arbetstidens slut lät stanna fläktarna.

Av polisutredningen framgick att även andra vid anläggningen anställda
personer än Andersson iakttagit åskväder i trakten under kvällen den 22
juli 1958.

Den av Andersson åberopade föreskriften angående utluftning (avgasning)
av cisterner vid åskväder har utfärdats av fortifikationsförvaltningen
den 23 april 1947 (»Tekniska meddelanden» nr 21) och innehåller bl. a.
följande.

Vid utluftning av cisterner i bergrum måste ett visst skede inträffa under
vilket gasen såväl i cisterner som i samtliga evakueringstrummor är
explosiv. Det enda skydd som finnes för att förebygga explosionsfaran är

däi\id att med största noggrannhet kontrollera att ingenting finnes som

_n förorsaka antändning av gasen i cisterner eller ventilationstrummor.
Därför skall före varje utluftning noga tillses att avstängningsluckor i ventilationstrummor
sitter ordentligt öppna och ej kan falla ned (dock icke
fastsuri ade), att fläktmotorerna arbetar normalt och ej visar tendens till
tor hög värme, att fläktrummet är gasrent in. m. Den farligaste punkten
torde vara själva utblåsningsöppningen i slutet på ventilationstrumman,
dar gasen blåses ut i fria luften. Om antändning skulle ske vid den punkten
kommer ventilationstrumman alt fungera som stubin och fortplanta explosionen
till cisternen. Utluftning får därför icke äga rum då åskväder kan
befaras och skall därest eu överraskande åskby skulle komma omedelbart
avbrytas. Vidare skall under den tid gasen kan befaras vara explosiv (tills
ca 15 a 20 luftombyten i cisternen ägt rum) särskild vakt finnas som kan
kontrollera att ingen kommer i närheten av själva utblåsningspunkten. Vidare
får under samma tid inga arbeten förekomma inom berglokalerna och
tår endast den eller de personer som bar att övervaka utluftningen uppehålla
sig inom berglokalerna. Efter anläggningsföreståndarens bedömande
skall därjämte i alla tänkbara avseenden största försiktighet iakttagas.

A\ YV inbi ad omnämnd Instruktion för arméns drivmedelsanläggningar
(IADA) fastställdes av dåvarande arméförvaltningens intendenturavdelning
den 30 december 1952 (jfr 1 jänstemeddelanden rörande lantförsvaret 1952
avd. A s. 224) med giltighet från och med den 1 januari 1953. Den ersattes
liån och med den 1 april 1959 av nu tills vidare provisoriskt gällande Instruktion
för centralförråd av drivmedel (ICFD). IADA innehöll, enligt vad
dan under rubriken Allmänna grunder, mom. 1, angavs, sådana allmänna föleskiifter
för tjänsten i fred vid arméns drivmedelsanläggningar, som erfordlades
utö\er allmänt fredsförvaltningsreglemente, intendenturmaterielreglementet,
intendenturunderhållsreglementet, reglementet angående förvaltningen
i fied Aid arméns centrala intendenturanstalter, intendenturmaterielinstruktionen,
drivmedelsinstruktionen, förordningen angående eldfarliga oljor
samt av fortifikationsförvaltningen, marinförvaltningen och flygförvaltningen
utfärdade reglementen, instruktioner och särskilda föreskrifter. Enligt mom.
4 lydde arméns drivmedelsanläggningar i allmänhet under arméintendenturförvaltningen,
dock under marin- och flygförvaltningarna i fråga om
förvaltning, redovisning, förvaring och vård samt mottagning och distribution
in. in. av nämnda förvaltningar tillhöriga, i anläggningarna förvarade
drivmedel ävensom under fortifikationsförvaltningen i fråga om förvaltning,
underhåll och vård av anläggningarna i dess helhet. Enligt mom.
b omfattade drivmedelsanläggning bl. a. berganläggning med till densamma
hörande mark, vägar, värn, stängsel och samtliga byggnader samt tillhörande
installationer och utrustning. IADA innehöll vidare bestämmelser
om anställande av personal, personalens skyldigheter, anskaffning, mottagning
och besiktning av drivmedel och materiel, förrådstjänst, uppbörd och
utlämning, redovisning, kassation, förlust och skada, ansvar och kontroll,
ekonomiska förhållanden samt säkerhetstjänst. Vad särskilt beträffar säker -

hetstjänsten (13 §) angavs denna omfatta dels militär säkerhetstjänst,
exempelvis sekretesskontroll, och dels teknisk säkerhetstjänst, som bestod av
brandskydd, arbetarskydd och säkerhetsåtgärder vid handhavande av eldfarliga
oljor. Bland säkerhetsåtgärderna må nämnas att besökare före inträdet
i anläggningen skulle erinras om gällande rökningsförbud och under
besöket avkrävas medförda tändstickor och andra tändanordningar
samt att personer, vilkas skodon val- försedda med sulstift, klackjärnsheslag
eller dylikt, icke ägde tillträde till anläggningens i berg insprängda
delar eller annan del av anläggningen, där eldfarliga oljor av första
klass eller lättantändlig vätska förvarades (risk för gnistbildning). En särskild
bilaga (nr 8) innehöll bestämmelser för rengöring av cisterner. Där
stadgades att bergrumscistern före rengöring skulle tömmas och ventileras.
Vidare föreskrevs exempelvis att personal som sysselsattes med rengöring
skulle bära överdragskläder, huvudbonad, gummihandskar och gummikängor
samt att vid dylikt arbete använda verktyg skulle vara tillverkade
av icke gnistbildande material.

Sedan tjänstförrättande militieombudsmannen Henkow tagit del av den
sålunda i sammandrag återgivna utredningen, hemställde han i skrivelse
till fortifikationsförvaltningen den 16 februari 1960 om utredning och yttrande
i anslutning till en vid ärendets beredning upprättad promemoria. I
denna berördes olika förhållanden vilka synts vara av beskaffenhet att böra
ytterligare utredas. Sålunda påtalades bristen på instruktion för den nya
Mohedaanläggningens skötsel, den ändrade avgasningsmetoden, vilken syntes
ha bort föranleda särskilda föreskrifter, placeringen av det för bl. a.
övertrycksventilering av motorrummet avsedda luftbehandlingsaggregatet
La 3 i detta rum, förreglingen utan tidsfördröjning av fläktarna, bristen på
gasindikerings- och gasvarningsanordningar, frågan om åskskydd för anläggningen,
motorrummets placering inom anläggningen m. m. Därjämte
framhölls att det syntes erforderligt att envar av de befattningshavare vid
fortifikationsförvaltningen som var ansvarig för de anmärkta förhållandena
hördes såvitt honom angick.

Med anledning härav inkom fortifikationsförvaltningen den 5 december
1960 med ett den 30 november 1960 dagtecknat, av generaldirektören Gunnar
Christianson undertecknat yttrande. Vid detta fanns fogat, förutom
eljest i yttrandet åberopade bilagor, en av revisionssekreteraren, numera
hovrättsrådet i Svea hovrätt S. Mejegård på förvaltningens uppdrag verkställd
utredning, innefattande förhör med olika befattningshavare vid förvaltningens
befästnings- och byggnadsbyråer.

1 yttrandet anfördes till eu början: Bergrum för lagring av drivmedel har
börjat byggas i Sverige först under senare delen av 1930-talet. I utlandet
har ej förekommit byggnation av sådana anläggningar i den utsträckning
att erfarenheter kunnat hämtas därifrån. Sverige kom därför att bli ett föregångsland
på området. Byggnadsarbetet omhänderhades till en början av

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som under 1940-talet för krigsmaktens
behov uppförde flera bergrum för lagring av drivmedel av första klass, däribland
den år 1943 färdigställda gamla Mohedaanläggningen. Under 1940-talets sista år började fortifikationsförvaltningen genomföra ett omfattande
byggnadsprogram med avseende å bergrumsanläggningar; det gällde därvid
främst bergrum för stabsplatser, kustartilleribatterier, hangarer och drivmedelsförråd.
Dessa bergrumsanläggningar, som var betydligt större och
mer komplicerade än de tidigare av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen utförda,
uppfördes genom fortifikationsförvaltningens försorg och blev färdiga
från år 1952 och framåt. Genom den ansvällning av arbetsuppgifterna som
bl. a. härigenom uppstått för ämbetsverket har större krav ställts på effektivitet
i organisationen och ökning av personalen. I båda dessa hänseenden
har emellertid svårigheter mött; ämbetsverket har under hela den tid varom
är fråga varit föremål för omorganisationer och lidit av personalbrist. År
1948 har således till ett ämbetsverk, fortifikationsförvaltningen. sammanförts
fortifikations- och byggnadsverksamhet som dittills ålegat fyra skilda
förvaltningsmyndigheter. Den nya organisationen medförde övergångssvårigheter
vilka kunde övervinnas först efter relativt lång tid. Efter olika utredningar
har 1956 års riksdag godkänt ett av Kungl. Maj :t framlagt förslag
till organisation av den regionala och lokala fastighetsförvaltningen
inom försvaret. Den omständigheten att fortifikationsförvaltningen först
genom 1956 års beslut erhöll denna utbyggnad av de regionala och lokala
organ som förutsatts vid det nya ämbetsverkets tillskapande år 1948 har
inneburit en belastning för verket som för de tekniska byråernas del tyngt
verksamheten och bidragit till att handläggningen av ärenden fördröjts och
arbetsbalans uppkommit. I samma riktning har även andra omständigheter
verkat, främst förhållandet att nybyggnadsvolymen blivit väsentligt
större än den som varit normgivande vid organisationens uppbyggande. Enligt
den instruktion som gällde för fortifikationsförvaltningen vid tiden för
nya Mohedaanläggningens tillkomst skulle planering samt byggnads- och
oljeledningsteknisk projektering av bergrumsanläggningar utföras vid fortitikationsförvaltningens
befästningsbyrå, medan uppgörande av konstruktioner
och övriga programhandlingar beträffande de väg- och vattenbyggnadstekniska,
VVS-tekniska och elektrotekniska områdena skulle utföras av
byggnadsbyrån. Inom befästningsbyrån skulle projekteringen visserligen
utföras av bergrumsplanläggningssektionen, som inrättats år 1950, men
arbetsuppgifterna har varit så omfattande att de för att kunna lösas tillfredsställande
måste utläggas jämväl på två andra sektioner inom befästningsbyrån,
nämligen underhälls- och nyanläggningssektionen samt mobiliseringssektionen.
Detta har givetvis medfört svårigheter att överblicka och
samordna projekteringsverksamheten. Byggnadskonstruktionsarbetet har
åvilat konstruktionssektionen. De frågor som enligt det förut anförda åvilade
byggnadsbyrån handlades inom väg- och vattenbyggnadssektionen re -

spektive värmesektionen och elektrosektionen. För anordnandet av bergrumslager
saknades i stor utsträckning normerande säkerhetsan visningar.
Ej heller fanns några lagfästa regler om den administrativa handläggningen
av ärenden angående statliga oljelager. I fråga om vad som kunde anses
innefatta rimliga säkerhetskrav har olika åsikter yppat sig både inom landet
och utomlands. De militära och civila byggherrarnas projektorer har
visserligen sökt att i vissa byggnads-, konstruktions- och utrustningsdetaljer
utarbeta enhetliga normer i fråga om riskbedömningen, och överläggningar
har förekommit om drivmedelsförrådens konstruktion och funktion,
men några mera allmänna riktlinjer ur skyddsteknisk synpunkt har
ej tillkommit. De för den civila oljelagringen enligt förordningen den 7 oktober
1921 angående eldfarliga oljor gällande säkerhetsföreskrifterna har
helt tillgodosetts vid de av fortifikationsförvaltningen utförda bergrumsanläggningarna.
Ehuru fortifikationsförvaltningen ej haft formell skyldighet att
vid projektering av nu ifrågavarande anläggningar samverka med sprängämnesinspektionen,
som är tillsynsmyndighet för den civila oljelagringen,
har fortifikationsförvaltningens tekniker likväl hållit kontakt och samrått
med inspektionen vid tillkomsten av nya Mohedaanläggningen. Inspektionen,
som i stor utsträckning granskat tillkomna ritningar och t Ölj t arbetet
i den mån personalen vid dess militära avdelning räckt till, har också i ett
den 10 oktober 1959 i annat sammanhang avgivet yttrande angående olyckan
uttalat, att nya Mohedaanläggningen i stort sett var planerad och utförd
enligt de krav, som vid byggnadstillfället tillämpades vid liknande civila
anläggningar och som under denna epok ansågs tillfyllest ur säkerhetssynpunkt,
samt att det fick förutsättas, att anläggningen i princip skulle ha
godkänts om den underkastats formell avsyning enligt bestämmelserna i
nyssnämnda 1921 års förordning. Nya Mohedaanläggningen har tillkommit
på beställning av försvarsstaben genom skrivelser den 23 och 24 oktober
1950, i vilka försvarsstaben begärt utökning av gamla Mohedaanläggningen.
Den drivmedelsanläggning, som därmed skulle utföras, var betydligt större
än de tidigare färdigställda anläggningarna och krävde därför en mera
komplicerad utrustning. Programritningar beträffande byggnaden upprättades
inom fortifikationsförvaltningens befästningsbyrå och godkändes någon
gång före oktober månad 1951. Den planlösning som kom att tillämpas i
dessa programhandlingar var ett system med motgjutning av cisternerna
mot berget. Efter granskning av programritningarna meddelade sprängämnesinspektionen
i början av år 1952 att inspektionen ej hade någon erinran
mot förslaget och att inspektionen så snart programhandlingar förelåg
beträffande ventilationen och den elektriska och oljetekniska installationen
önskade taga del jämväl av dessa. Programliandlingar beträffande värme-,
ventilations- och sanitetsutrustning för anläggningen uppgjordes på uppdrag
av byggnadsbyrån av en privat firma samt eftergranskades och justerades
inom denna byrå, varefter de levererades till befästningsbyrån. Inom

befäs tningsbyrån fanns ej någon expertis som skulle kunnat överpröva
dessa programhandlingar. Arbetena, som på befästningsbyråns uppdrag upphandlades
av byggnadsbyrån, utfördes av en privat entreprenör. Programhandlingarna
beträffande den elektriska installationen utfördes på uppdrag
av befästningsbyrån inom byggnadsbyråns elektrosektion, och som
entreprenör för arbetena i hithörande del anlitades eu privat firma. Under
anläggningens uppförande har kontrollen över arbetena legat hos första
militärbefälsstaben. Inspektioner har dock gjorts från fortifikationsförvaltningens
och sprängämnesinspektionens sida. Beträffande den ventilationstekniska
installationen ägde slutbesiktning rum den 13 januari 1956 och
efterbesiktning den 26 juni samma år. Slutbesiktningen av den elektriska
installationen utfördes den 19 juni 1956 och godkännande besiktningsutlåtande
upprättades samma dag. Vid inspektion av den ventilationstekniska
installationen godkände sprängämnesinspektionen densamma men
gav anvisningar om vissa smärre ändringar, vilka senare utfördes. Den nya
anläggningen började tagas i bruk redan i början av år 1956, då den ännu
ej var fullt tärdig. Flygförvaltningen började då påfyllning av några av
cisternerna, men då cisternerna ej visade sig vara helt täta, kom anläggningen
till eu början att utnyttjas allenast i ringa utsträckning. Först den
5 juli 1957 överlämnades den nya anläggningen formellt till militärbefälhavaren
för vård och förvaltning.

Beträffande den i förenämnda promemoria den 16 februari 1960 påtalade
bristen på instruktion för den nya Mohedaanläggningens skötsel anfördes
i fortifikationsförvaltningens yttrande följande.

För de av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen under 1940-talet färdigställda
drivmedelsanläggningarna i berg har styrelsen utarbetat och till personalen
vid anläggningarna överlämnat dels en »Handbok för drivmedelsanläggningar»,
vilken i huvudsak innehåller uppgifter om anläggningarnas konstruktion
och skötsel, och dels förteckningar över använt material och entreprenörer.
Under åren 1946—1954 utgavs av fortifikationsförvaltningen
s. k. tekniska meddelanden, vilka innehöll tekniska, ekonomiska och administrativa
direktiv för fastighetsförvaltningen m. in. År 1958, då Mohedaolyckan
inträffade, fanns inom försvaret ett stort antal bergrumsanläggningar,
av vilka många ur arbetarskyddssynpunkt kunde betraktas såsom
betydligt mera farliga än de centrala drivmedelsförråden. Förutom nya Mohedaanläggningen
och de ovan nämnda, av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
färdigställda anläggningarna samt några av marinförvaltningen uppförda
anläggningar, som var av mindre storlek och försedda med särskilda
skötselföreskrifter, fanns ytterligare två i berg liggande drivmedelsanläggningar
för eldfarlig olja av första klass. De har uppförts av fortifikationstörvaltningen
och var av den storleksordning som nya Mohedaanläggningen
representerade. Dessa kom liksom nya Mohedaanläggningen ej att utrustas
med andra instruktioner än dem som entreprenörer och leverantörer till -

handaliållit beträffande levererade maskiner och andra i anläggningen ingående
detaljer. Givetvis borde för såväl stora drivmedelsförråd som andra
bergrumsanläggningar med komplicerad maskinell utrustning ha funnits
skötselinstruktioner, icke minst med hänsyn till att man måste räkna med
att annan driftspersonal än den ordinarie kunde få taga ansvaret för anläggningens
maskinella funktion. Redan i slutet av 1940-talet stod det klait,
att uppgörandet av instruktioner för större bergrumsanläggningar måste
anförtros kvalificerade tekniker. Anläggningarnas konstruktörer och entreprenörer
kunde ej förväntas utföra instruktionsskrivandet. Instruktioner
mäste upprättas inom tortifikationstörvaltningen genom samarbete mellan
de avdelningar, som medverkat vid tillkomsten av bergrummet. Det hade
icke lyckats för tortifikationstörvaltningen att i något fall överlämna skotselinstruktion
samtidigt med att bergrumsanläggningen stått färdig. Frågan
om uppgörande av instruktioner var också töremål för tortifikationstöi -valtningens uppmärksamhet redan i slutet av 1940-talet. Det stod klart, att
denna arbetsuppgift åvilade byggnadsbyrån. Upprepade framställningar
från byggnadsbyråns sida om utökning av personalen för att kunna fullgöra
detta arbete kunde fortifikationsförvaltningen på grund av personalbristen
endast i mindre utsträckning bifalla inom ramen för tillgänglig personal.
Arbetet bedömdes ytterst sammanhänga med den utökade nybyggnadsvolvmen
och skulle följaktligen icke utföras av personal avlönad från avlöningsanslag.
I anslagsäskandena avspeglades personalproblemen i framställningar
om utökning av antalet befattningar vid elektrosektionen och
värmesektionen, vilka framställningar syftade till bl. a. att lösa detta pioblem.
Det visade sig snart att arbetet med uppgörande av instruktioner var
synnerligen kvalificerat och att den personal inom byggnadsbyrån, som
skulle kunna klara uppgiften, icke kunde tagas från konstruktionsarbetet,
som genom den forcerade utbyggnaden av befästningsanläggningar alltmer
ökat i omfattning. Utöver de förut angivna svårigheterna, som sammanhängde
med arbelsbalansen, omorganisationen och personalavgången, fick
fortifikationsförvaltningen även kämpa med besvär i fråga om personalrekryteringen.
Åtskilliga under årens lopp ledigförklarade ingenjörsbetattningar
kom ej att locka kvalificerade sökande utifrån, och inrättandet av
nva befattningar kom därför ej att medföra önskad personalförstärkning.
Detta gällde icke minst vid väg- och vattenbyggnadssektionen samt värmesektionen
och elektrosektionen. I samband med alt frågan om uppgörandet
av skötselinstruktioner var föremål för särskilda överväganden lämnade
befästningsbyrån i en den 6 december 1956 dagtecknad promemoria byggnadsbyrån
vissa anvisningar om instruktionernas innehåll och den turordning
mellan anläggningarna, enligt vilken instruktionerna borde uppgöras.
Befästningsbyrån uttalade därvid att de anläggningar för vilka instruktioner
snarast erfordrades var många. Behovet kunde bedömas med hänsyn
till anläggningarnas storlek och komplicerade maskininstallationer samt

till den i fred befintliga inaskinpersonalens kompetens och möjligheten att i
krig tillföra anläggningarna kompetent skiftes- och ersättningspersonal. Med
utgångspunkt från dessa överväganden borde, menade befästningsbyrån,
instr uktioner i första hand utarbetas för ett visst antal närmare angivna anläggningar,
samtliga bergrum för stabsplatser. Anledningen till att ej någon
av drivmedelsanläggningarna tagits upp i detta sammanhang hade varit
den att dessa stått under vård av väl utbildad personal, medan däremot
de uppräknade anläggningarna haft personal i jämförelsevis väsentligt
mindre omfattning eller med mindre kvalifikationer beroende på att någon
egentlig fredsdrilt ej förekommit vid dessa. Den angelägenhetsgradering
som kom till uttryck i denna promemoria kom framdeles att bliva vägledande
för verket. För de centrala drivmedelsförråden hade under 1940-talet anställts personal som tidigare varit knuten till de enskilda bensinbolagen
och som måste anses ha varit väl skickad att sköta dåvarande anläggningar.
Sedan tjänstemännen vid dessa anläggningar i slutet av 1940-talet blivit lönegradsplacerade, hade en strävan varit hos såväl anställningsmyndigheten,
arméintendenturförvaltningen, som fortifikationsförvaltningen,
vilken brukade av arméintendenturförvaltningen höras i dessa ärenden,
alt vid nyanställning få tjänstemän med viss teknisk grundutbildning, företrädesvis
sjöingenjörsexamen. I början av år 1957 kom arbetet med uppgörande
av skötselinstruktioner beträffande maskindriften vid de i bruk
varande bergrumsanläggningarna i gång mera metodiskt. En byråingenjör
flyttades då över från värmesektionens konstruktionsdetalj till dess specialdetalj
och fick där helt ägna sig åt att med biträde av en och tidvis två
ingenjörer skriva instruktioner i enlighet med förut nämnda angelägenhetsgradering.
I samband härmed utfördes även med biträde av personal från
den militärbeiälsstab, under vilken anläggningen hörde, kompletteringsarbeten
å anläggningen som visade sig vara nödvändiga ur säkerhetssynpunkt.
Omplaceringen av nämnde befattningshavare och hans medhjälpare
hade visserligen föranlett en icke önskvärd reducering av arbetskapaciteten
på konstruktionssidan men hade likväl företagits, då arbetet med författandet
av instruktioner betraktats såsom ett arbetsobjekt av mycket hög angelägenhetsgrad.
Den 14 december 1959 kunde enligt en då i byggnadsbyrån
“PPgjord promemoria konstateras att icke ens halva antalet av de i promemorian
den 6 december 1956 uppräknade anläggningarna försetts med instruktioner.
Under tiden hade många nyanläggningar tillkommit utan att
instruktioner för dessa hunnit uppgöras. Det påtalades vidare, att det förelåg
risk för att eftersläpningen i fråga om uppgörande av driftsinstruktioner
för bergrumsanläggningar icke kom att minska om icke instruktionsarbetet
omorganiserades. Pågående nyanläggningsarbeten och annan verksamhet
skulle bli eftersatta, om befintlig personal vid fortifikationsförvaltningen,
militärbefälsstaberna eller kustartilleriförsvaren med erforderliga
kvalifikationer skulle i större omfattning ägna sig åt arbete med uppgö -

rande av instruktioner. Verksamheten borde åvila fortifikationsför\altningen;
för några mindre anläggningar borde militärbefälsstaberna kunna ombesörja
arbetet. Byggnadsbyrån beräknade personalbehovet för ifrågavarande
ändamål till 22 ingenjörer, av vilka 12 borde vara placerade å vägoch
vattenbyggnadssektionen, värmesektionen och elektrosektionen samt de
återstående hos brandinspektören och å militärområdena samt vid kustartilleriförsvaren.
De extra tjänster, som sålunda erfordras för uppgörande
av skötselinstruktioner, bör inrättas med anlitande av medel å byggnadsanslag,
enär arbetsuppgifterna får anses sammanhänga med själva färdigställandet
av anläggningen. Genom beslut den 5 maj 1960 angående vissa
anslag för budgetåret 1960/61 under riksstatens fjärde huvudtitel (regleringsbrev
I) har Kungl. Maj :t fastställt stat för icke-ordinarie personal vid
fortifikationsförvaltningen med avlöning från byggnadsanslag, därvid under
en särskild anslagspost beräknats till beloppet begränsade medel för avlöning
till extra och arvodesanställd personal. I samband härmed har Kungl.
Maj :t föreskrivit, att vid fortifikationsförvaltningen icke må utan Kungl.
Maj :ts för särskilt fall lämnade tillstånd med anlitande av till ämbetsverkets
förfogande stående anslag finnas löneplansanställd personal utöver
vad som följer av de bestämmelser, som meddelats under anslaget Fortifikationsförvaltningen:
Avlöningar. Vid utnyttjande av den ram, som sålunda
givits fortifikationsförvaltningen för anställande av extra personal
med avlöning från byggnadsanslag, har fortifikationsförvaltningen för att
kunna färdigställa byggnader och anläggningar vid av försvars- m. fl. staber
önskad tidpunkt eller vid tidpunkt som förutsatts vid fattade beslut
angående omorganisation ansett sig böra i första hand taga i anspråk
ifrågavarande medel för att anställa personal för planläggning, konstruktion
och utförande av byggnader och anläggningar. Genom beslut den 8 april
1960 har Kungl. Maj:t emellertid på framställning av fortifikationsförvaltningen
medgivit, att med anlitande av byggnadsanslag må längst intill utgången
av budgetåret 1960/61 finnas inrättade tjänster för en förste byråingenjör
i Ag 23 och en byråingenjör i Ag 21 för handläggning av säkerhetsfrågor
i samband med nybyggnad, revision, underhåll och drift av drivmedelsanläggningar.
I dessa arbetsuppgifter ingår att övervaka och samordna
arbetet med färdigställande av skötselinstruktioner för drivmedelsanläggningar.
Beträffande den i övrigt erforderliga personalen avser fortifikationsförvaltningen
att prioritera arbetet med uppgörande av skötselinstruktionerna
och sålunda vidtaga åtgärder för anställande av dylik peisonal.
överläggningar pågår med arméintendenturförvaltningen, flygtorvaltningen
och marinförvaltningen om att bilda en arbetsgrupp av representanter
från fortifikationsförvaltningen och dessa ämbetsverk för samordning
av det instruktionsskrivande som beträtiande bergrumsanläggningar
för drivmedel åvilar dessa myndigheter. Det är ett starkt önskemål, alt
såväl de maskintekniska som de driftstekniska frågorna avhandlas i en och

samma instruktion och att instruktionen därför kommer till i samarbete
mellan det byggande och förvaltande organet.

t sitt yttrande lämnade tortifikationsförvaltningen avslutningsvis en redogörelse
för de åtgärder i säkerhetshänseende som efter Mohedaolyckan
vidtagits beträffande andra drivmedelsanläggningar. Därvid framhölls att
fortifikationsförvaltningen den 8 augusti 1958 i skrivelse till bl. a. samtliga
centrala drivmedelsförråd meddelat förbud att tills vidare utföra utluftning
av cisterner samt utfärdat föreskrift om vidtagande av vissa andra säkerhetsåtgärder.
Fortifikationsförvaltningen har vidare föranstaltat om
tvenne särskilda utredningar avseende säkerhetsförhållandena vid drivmedelsanläggningar
i bergrum. Av dessa har den ena, verkställd av överstelöjtnanten
A. F. Flygare, redovisats den 6 juni 1959 och den andra, som
utförts av byråingenjören vid sprängämnesinspektionen H. Bergström, i november
19o9. Överläggningar har sedermera ägt rum mellan fortifikationsforvaltmngen
och sprängämnesinspektionen om utarbetande av vissa normer
för säkerhetstjänsten vid drivmedelsanläggningar.

Vid förenämnda av Mejegård verkställda utredning hördes bl. a. förutvarande
chefen för fortifikationsförvaltningens byggnadsbyrå T. Sjögren,
cheten för specialdetaljen vid bvggnadsbvråns värmesektion förste byråingenjören
S. I. Jönsson samt chefen för befästningsbyråns underhålls- och
nyanlaggningssektion överstelöjtnanten B. Teden. Nämnda befattningshavare
uppgav vid förhören följande.

Sjögren: Han tjänstgjorde som chef för byggnadsbyrån under åren 1948
—1960. I denna egenskap var han ansvarig för innehållet i de programhandJingar
beträffande nya Mohedaanläggningen som upprättats inom väg- och
vattenbyggnadssektionen samt värmesektionen och elektrosektionen. Dessa
programhandlingar, som enligt instruktionen för ämbetsverket skulle uppgöras
inom nämnda sektioner, har passerat honom, men på grund av omfattningen
av de göromål som i övrigt åvilat honom har han ej haft möjlighet
att närmare sätta sig in i de tekniska detaljerna. Någon formell delegation
av beslutanderätten i nämnda frågor till sektionschef har ej skett. Frågan
om uppgörande av instruktioner för färdigställda bergrumsanläggningar,
vilket arbete ansetts åvila byggnadsbyrån, togs upp av byggnadsbyrån
iedan i slutet av 1940-talet. Omedelbart efter omorganisationen av fortifikationsförvaltningen
år 1948 räknade man med att ämbetsverket skulle få
överskott på arbetskraft och att denna arbetskraft skulle kunna sättas till
arbete med att skriva instruktionerna. Förhållandena har emellertid ej blivit
de väntade. Det nya ämbetsverket fick redan från början alltmer ökade
arbetsuppgifter. Vid en av Sjögren inom fortifikationsförvaltningen i maj 1950
verkställd föredragning angående behovet av utökning av personalen vid
byggnadsbyråns värmesektion för uppgörandet av skötselinstruktioner för
redan färdigställda bergrum och för tillkommande nyanläggningar rekommenderades
byggnadsbyrån att beställa instruktionerna hos pålitliga kon -

sulterande firmor beträffande de större bergrumsanläggningarna och att
täta maskinbefälet vid de mindre anläggningarna utföra instruktionsskrivandet
för sin anläggning. Inom byggnadsbyrån kom man emellertid snart
att inse, att även de mindre anläggningarna nu börjat få en så komplicerad
utrustning att maskinbefälet ej var kompetent att utföra instruktionsskrivandet
annat än möjligen för de allra minsta bergrumsanläggningarna. Någon
hjälp från konsulterande firmor gick ej att få. Dessa har blivit alltför
upptagna av beställningar från fortifikationsförvaltningen beträffande nyanläggningar.
Efter Koreakrisen har nämligen byggnadsverksamheten inom
fortifikationsförvaltningen snabbt ökat, stora beställningar av materiel har
gjorts inom försvaret och de militära staberna har pressat på med beställningar
av nyanläggningar som nödvändigtvis måst uttöras. Viss förstärkning
av den personal inom byggnadsbyrån som skulle ha kunnat utföra
instruktionsskrivandet har visserligen skett men genom det alltmer ökade
arbetet med nya projekt har nytillkommen personal måst förstärka konstruktionspersonalen.
Upprepade framställningar om ytterligare personal för
instruktionsskrivande har gjorts från byggnadsbyrån men har ej lett till resultat
förrän år 1957, då en ingenjör samt en medhjälpare till denne kunnat
sättas till arbetet. Därefter och alltjämt har en ingenjör jämte en och tidvis
två medhjälpare helt ägnat sig åt instruktionsskrivande. Anledningen
till att fortifikationsförvaltningen i sina förslag till anslagsäskanden under
dessa år ej utförligare berört frågan om behovet av personal för instruktionsskrivande
har varit den, att dylikt arbete, såvitt avsåg de äldre i drift
varande anläggningarna, utgör en engångsföreteelse och alltså ej tarvar
ny ordinarie eller extra ordinarie personal. Arbetet hör samman med nybyggnadsarbetet.
Framställningar från byggnadsbyråns sida om personal
för instruktionsskrivande har gjorts under så många år och i sådan omfattning
att Sjögren ej anser sig böra taga på sig annat än ett delat ansvar
för att färdiga bergrumsanläggningar ej genast kunnat förses med
skötselinstruktioner.

Jönsson: Inom byggnadsbyråns värmesektion började man utarbeta skötselinstruktioner
för bergrumsanläggningar redan år 1945. Arbetet därmed
har emellertid ej kunnat hållas i den takt i vilken nya anläggningar tillkommit.
Framställning gjordes hos fortifikationsförvaltningen från värmesektionens
sida redan år 1950 om anställande av ytterligare personal vid
sektionen för fullgörande av instruktionsarbetet. Upprepade framställningar
under åren därefter ledde ej till resultat förrän i början av år 1957, då eu
ingenjör placerades å specialdetaljen med uppgift att enbart ägna sig åt
delta arbete. Eu år 1952 utannonserad tjänst, avsedd att tillgodose ifrågavarande
behov, lockade ej någon acceptabel sökande. Jönsson anser sig ej
ansvarig för att skötselinstruktioner ej funnits vid i bruk varande anläggningar.
Vid upprättandet av programhandlingarna för nya Mohedaanlägg -

ningen utgick Jönsson från att luftbehandlingsaggregatet La 3 alltid skulle
vara i gång och att alltså övertryck alltid skulle finnas i motorrummet. Att
fläkten alltid skulle vara i gång kom ej till uttryck i programhandlingarna.
Föreskrift liärom borde ha intagits i skötselinstruktionen.

Teden: Enligt vederbörlig arbetsordning ålåg det befästningsbyrån att
planera den nya Mohedaanläggningen, att utarbeta byggnads- och oljeledningstekniska
konstruktioner för anläggningen, att samordna olika organs
verksamhet för att färdigställa densamma samt att slutligen överlämna densamma
för bruk. I samband härmed ålåg det även befästningsbyrån att tillse,
att anläggningen tungerade på avsett sätt samt var försedd med skötselinstruktion,
verktyg för maskinskötsel, lös brandmateriel in. m. Chef för
befästningsbyrån under byggnadstiden hade varit generalmajoren K. Magnell.
Såsom chef för underhålls- och nyanläggningssektionen har Teden
hatt intresse av att skötselinstruktioner kommit tram, och han har genom
täta hänvändelser till byggnadsbyråns värmesektion gjort vad han kunnat
för att instruktioner skulle tillföras bergrumsanläggningarna. Från byggnadsbyråns
värmesektion har emellertid alltid svarats, att personal saknades
för arbetet. På grund härav har befästningsbyrån måst såväl medgiva inpumpning
i nya Mohedaanläggningen i början av år 1956 som överlämna
densamma till bruk den 5 juli 1957 utan att den varit försedd med skötselinstruktion.
De för den äldre Mohedaanläggningen gällande skötselföreskrifterna
har givetvis kunnat tillämpas även för den nya anläggningen och
dessutom har för anläggningens maskinpersonal, som var erfaren och kunnig,
tunnits de s. k. tekniska meddelandena samt programhandlingarna för
byggnaden och installationerna.

Till komplettering av utredningen anställdes på tjänstförrättande militieombudsmannens
begäran förhör jämväl med chefen för byggnadsbyråns
värmesektion törste byrådirektören S. Larsson och förutvarande chefen för
befästningsbyrån generalmajoren Magnell, varjämte Teden ytterligare hördes
i ärendet. Vid dessa förhör, som jämväl hölls av Mejegård, förekom
följande.

Larsson uppgav: För den nya Mohedaanläggningen med dess komplicerade
apparatur och utrustning i övrigt har det givetvis funnits behov av eu
utförlig skötselinstruktion. De under 1940-talet färdigställda bergrumsanläggningarna
har till en början varit utrustade med ganska enkla maskinanordningar.
Omkring 1948 har emellertid fortifikationsförvaltningen börjat
taga i bruk anläggningar med komplicerad utrustning och Larsson har
redan då börjat ägna frågan om uppgörande av skötselinstruktioner uppmärksamhet
och vid skilda tillfällen fört frågan på tal inom verket. Från
år 1950 har åtskilliga skriftliga framställningar i frågan gjorts av byggnadsbyrån
och främst av Larsson själv. Sålunda har byggnadsbyrån i en
promemoria den 15 maj 1950 orienterat om behovet av skötselinstruktioner
för VVS-anläggningar i försvaret tillhöriga bergrumslokaler och motsvarande

samt om nödvändigheten av att anställa personal inom värmesektionen lör
uppgörandet av instruktionerna. Behovet av personaltörstärkning inom värmesektionen
för ändamålet har ånyo framhållits i bl. a. promemorior från
Larsson till fortifikationsförvaltningen den 18 november 1950 samt den 21
maj och den 18 oktober 1951. I sistnämnda promemoria har framhållits
att »behovet av skötselinstruktioner är skrämmande illa tillgodosett, beroende
på personalbrist». Dessa och andra framställningar har icke föranlett
någon åtgärd. Den 30 juni 1952 har Larsson på nytt skrivit till chefen iör
bvggnadsbyrån och understrukit behovet av personalförstärkning för ändamålet.
I anledning härav har inom fortifikationsförvaltningen beslutats
att vid värmesektionen skulle anställas en ingenjör, ett ingenjörsbiträde
och en tekniker. Tjänsterna har ledigförklarats och utannonserats. Resultatet
har blivit att ingenjörs- och teknikerbefattningarna tillsatts genom att
personal inom värmesektionen »flyttats upp». Ledigförklaringen har ej
lockat kompetent sökande till ingenjörsbiträdesbefattningen och denna har
blivit obesatt. Vid denna tid hade värmesektionens konstruktionsuppgifter
ökat i sådan grad att de nya befattningshavarna måst sättas till konstruktionsarbete.
Ungefär samtidigt hade vid värmesektionen flera ingenjörer
slutat och övergått till privat verksamhet. Enligt en av Larsson den 6 februari
1953 gjord anteckning har då ställts i utsikt att han skulle kunna
räkna med att få en ytterligare befattningshavare som hjälp beträffande
VVS-anläggningarna i bergrum, särskilt för utarbetande av instruktioner
och skötselanvisningar. Någon befattning har emellertid ej kommit att inrättas.
Under 1955 var Larsson ledig på grund av sjukdom. Från befästningsbyrån
har emellertid under denna tid erinrats om angelägenheten av
att skötselinstruktioner för maskininstallationer i bergrum snarast utfärdades
och har föreslagits att erforderliga befattningar för arbetet snarast inrättades.
Inom värmesektionen upprättades på grund härav den 29 november
1955 förslag till personalförstärkning för arbetet. Något beslut har icke
kommit att fattas inom fortifikationsförvaltningen i ärendet. I en ny promemoria
den 2 november 1956 framhöll Larsson ånyo vikten av att arbetet
äntligen kom i gång. I promemorian anfördes att under 1950-talet dittills
ingen förstärkning av personalen skett inom värmesektionen, att arbetet
med uppgörande av instruktioner är av mycket kvalificerad karaktär
samt att inom värmesektionen ej fanns någon med erforderliga kvalifikationer,
som kunde frigöras för uppgiften. Först i början av år 1957 kunde en
ingenjör föras över från konstruktionsdetaljen till specialdetaljcn för alt
ägna sig åt arbetet. Detta kom ej i gång genast, eftersom ingenjören först
måste läras upp. Ingenjören har alltsedan dess helt ägnat sig åt att med
biträde tidvis av en annan ingenjör och tidvis av en ritare förfärdiga skötselinstruktioner.
Arbetet har emellertid ej kommit att fortgå i den takt
Larsson önskat, närmast beroende på att uppgiften varit mera tidskrävande
än han beräknat. Larsson har också fört detta på tal vid skilda sammanträ -

den inom fortifikationsförvaltningen. Larsson anser att han gjort vad som
rimligen kunnat begäras av honom för att bergrumsanläggningar skulle
komma att förses med skötselinstruktioner. Det är givet, att i en anläggning
med övertryckssystem övertrycksfläktarna alltid skall vara i gång.
Huruvida personalen vid nya Mohedaanläggningen var så kvalificerad att
den bort förstå detta, kan Larsson ej uttala sig om. Personal som haft tillgäng
till programhandlingarna borde dock ha förstått det. I programhandlingarna
över de ventilationstekniska installationerna för anläggningen finns
nämligen under rubriken »Speciella åtgärder och anvisningar» angivet följande:
»Ventilation av motorrum och liknande där särskild fara för gnisfbildning
föreligger skall ske medelst inblåsning av friskluft och på sådant
sätt att övertryck erhålles i lokalerna till förhindrande av att bensinbemängd
luft intränger i desamma. Evakueringen av dessa rum sker via
övertrycksventiler, som placeras enligt ritning.» En skötselinstruktion för
anläggningen skulle ha innehållit anvisning om att övertrycksfläktarna
alltid skulle hållas i gång.

leden förmälde: I början av år 1956 eller kanske redan i slutet av år
1955 började inpumpning av drivmedel ske i cisternerna i nya Mohedaanläggningen
för flygförvaltningens räkning. Medgivande härtill måste ha lämnats
från befästningsbyrån. I anledning av att cisternerna visat sig vara otäta
påbörjades tätningsarbeten som varade fram till våren 1957. Detta arbete
liksom arbetet med anläggningen i övrigt sorterade under den i nyanläggnings-
och underhållssektionen ingående nyanläggningsdetaljen. Själva arbetet
utfördes av skilda organ och kontrollerades troligen liksom de övriga
^ySSna(isarbetena av del under militärbefälhavaren i första militärområdet
lydande byggnadsdistriktet. Ny inpumpning av drivmedel i cisternerna ägde
rum på våren 1957 efter medgivande av chefen för befästningsbyrån. Den
5 juli 1957 besökte Teden på fortifikationsförvaltningens uppdrag anläggningen
och överlämnade i närvaro av bl. a. förvaltaren Winblad anläggningen
till militärbefälhavaren för fastighetsförvaltning, därvid i upprättat protokoll
antecknades dels återstående åtgärder beträffande beslutade arbeten
och dels önskemål om ytterligare åtgärder. Härjämte antecknades att befästningsbyrån
avsåg att till militärbefälhavaren överlämna sammanställning
över pump- och rörinstallationer med rörschema och uppgift om kapacitet,
leverantörer in. m. Konstruktionen av de oljeledningstekniska installationerna
har gjorts i befästningsbyråns regi, varför befästningsbyrån direkt
svarat för att driftspersonalen vid anläggningen haft tillgång till erforderliga
handlingar för skötseln av denna installation. Teden kan ej minnas i vilken
utsträckning frågan om skötselinstruktion vid detta tillfälle var på tal.
Winblad hade för skötseln av den nya delen av anläggningen tillgång till
skötselföreskrifterna för den äldre delen av anläggningen jämte de s. k.
tekniska meddelandena. Dessa skötselföreskrifter borde genom fortifikationsförvaltningens
försorg ha reviderats med hänsyn till den nya utrust -

ningen i anläggningen. Då en ny skötselinstruktion av tidigare anförda skäl
ej kunnat överlämnas till det fastiglietsförvaltande organet, måste Teden
i sammanhang med överlämnandet av anläggningen ha förvissat sig om
att maskinpersonalen på platsen haft eller fick tillgång till entreprenadhandlingar,
beskrivning och installationsprogram i avvaktan på att skötselföreskrifterna
skulle komma att revideras. Enligt den av befästningsbyrån
tidigare, den 6 december 1956 upprättade promemorian med anvisningar
om den turordning mellan bergrumsanläggningarna, enligt vilken
skötselinstruktioner borde uppgöras, ansågs nya Mohedaanläggningen böra
stå efter många andra anläggningar. Detta har berott på att Winblad, som
deltagit i byggnads- och installationsarbetet och haft tillgång till programhandlingarna,
ansetts vara en skicklig man, som bättre än någon annan
förstått hur anläggningen skulle skötas.

Magnell uppgav: Han var till och med den 30 september 1956 chef för
fortifikationsförvaltningens befästningsbyrå. Skötselinstruktion borde ha
funnits för nya Mohedaanläggningen innan denna tagits i bruk. Arbetet med
uppgörandet av en sådan måste, såvitt den hänförde sig till de installerade
apparaternas funktion, anses ingå i nybyggnadsarbetet. Då befästningsbyrån
hos byggnadsbyrån gjort beställningar av program till maskininstallationer
till bergrum, har beställning också gjorts hos byggnadsbyrån av skötselinstruktioner.
Därmed har befästningsbyrån gjort vad på denna ankommit
för att få fram instruktioner. Skötselinstruktioner har enligt byggnadsbyrån
ej kunnat utföras i erforderlig takt på grund av personalbrist. Inom
befästningsbyrån har man visserligen till fullo insett betydelsen av att skötselinstruktioner
fanns, men tanken att en stor och dyrbar anläggning, för
vilken det enligt statsmakterna fanns ett stort behov, skulle ligga oanvänd
intill dess en skötselinstruktion förelåg, har ej kommit upp inom befästningsbyrån.
Ej heller har man övervägt att av den anledningen stoppa
byggnadsverksamheten inom försvaret. De av fortifikationsförvaltningen
uppförda bergrumsanläggningarna som börjat tagas i bruk i slutet av 1940-talet har haft mindre komplicerad maskinutrustning, övergången till mera
komplicerade installationer i bergrum har ej varit särskilt markerad. Det
var egentligen först under år 1954, då de stora i berg inrymda stabsplatserna
och berghangarerna tog form, som apparaturen blev riktigt komplicerad
och behovet av skötselinstruktioner mera påtagligt. Frågan om upprättandet
av skötselinstruktioner för bergrum har varit uppe till diskussion
i plenum vid åtskilliga tillfällen från år 1948. Överläggningarna i ärendet utmynnade
alltid i en allmän insikt om behovet av instruktioner, men samtidigt
i ett konstaterande att möjligheten att lösa problemet för det dåvarande
var obefintlig. Inom verket har nämligen ej funnits personal som kunnat
frigöras för uppgiften, och möjligheten att genom hänvändelse i petitaform
till statsmakterna kunna tillföra verket erforderlig personal har bedömts
som utsiktslös. Magnell kan ej erinra sig om petitaframställningar gjorts

2—C//0503. Militieombudsmannens ämbetsbcrättelse

från verkets sida just beträffande sådan personal varom här är fråga. Begäran
om personalförstärkning på andra områden inom fortifikationsförvaltningens
verksamhet har emellertid av statsmakterna ställts på framtiden
under hänvisning till det pågående omorganisationsarbetet inom verket.
Från verkets tillkomst har ständiga undersökningar pågått om möjligheten
att omorganisera verket, vilket medfört svårigheter av olika slag för
verket. Särskilt har specialsektionerna inom byggnadsbvrån, där instruktioner
skulle upprättas, blivit ansträngda på grund av att de icke förrän
efter år 1956 blivit av med en del arbetsuppgifter, som vid verkets tillkomst
1948 förutsatts skola snarast överföras på de regionala organisationerna.
En annan möjlighet att få instruktionsfrågan löst har undersökts av verket,
nämligen att beställa instruktioner hos privatkonsulterande firmor. Undersökningen
har ej givit resultat. Konsultfirmorna på detta område har ej
haft anledning specialisera sig på de speciella förhållanden som rör bergrumsanläggningar
och har därför varit mindre kompetenta. Dessutom har
de varit hårt belastade genom den allmänna nybyggnadsverksamheten. I
anledning av att bergrumsanläggningar kunde påräknas ej bliva försedda
med skötselinstruktion, då de började tagas i bruk, har man inom befästningsbyrån
börjat tillse, att den blivande maskinmästaren för en anläggning
i åtskilliga fall utsågs redan på ett tidigt stadium och sedan fick följa
installationsarbetet vid anläggningen. Så har även skett vid nya Mohedaanläggningen.
Förvaltaren Winblad fick redan på ett tidigt stadium av
byggnadsarbetet något slags förordnande att följa upp arbetet. Då befästningsbyrån
— troligen Magnell själv — i början av 1956 i samråd med
byggnadsbyrån och första militärbefälsstaben lämnade medgivande till inpumpning
av drivmedel i den då ännu icke fullt färdiga anläggningen fanns
det alltså en föreståndare, som haft tillfälle att i detalj följa anläggningens
tillblivelse och sålunda måste anses kompetent att sköta anläggningen samt
handleda och utbilda blivande av arméintendenturförvaltningen utsedda
medhjälpare. Nödvändigheten för flygförvaltningen att börja inpumpning
av drivmedel i cisternerna, oaktat anläggningen ännu ej var fullt färdig,
var betingad av flygförvaltningens kontraktsläge i förhållande till leverantörerna
men framför allt av Suezkrisen och risken för minskad import av
olja i framtiden. Magnell vill slutligen anmärka, att arméintendenturförvaltningen
tagit hand om anläggningen för drift utan att skötselinstruktion
beträffande maskindriften funnits och utan att arméintendenturförvaltningen
protesterat däremot. Detta synes tyda på att arméintendenturförvaltningen
ansett sig kunna sköta anläggningen utan sådan instruktion.
Magnell anser att fortifikationsförvaltningen gjort vad verket under rådande
förhållanden kunnat göra för att bergrumsanläggningar skulle komma
att förses med erforderliga skötselinstruktioner.

De av Larsson åberopade promemoriorna, med undantag av promemorian
den 21 maj 1951, var bifogade förhörsprotokollet. Därvid fanns tillika fogad

en inom befästningsbyrån den 24 november 1955 upprättad promemoria
angående skötselinstruktion för maskininstallationer i bergrum in. m., vari
framhölls att befästningsbyrån sedan många år begärt skötselinstruktioner
från byggnadsbyrån och vid upprepade tillfällen efterlyst dessa samt föreslogs
att å byggnadsbyrån skulle inrättas och tillsättas erforderliga befattningar
för ingenjörer med uppdrag att uppgöra skötselinstruktionerna för
de fasta maskininstallationerna i första hand i bergrumsanläggningarna.

Beträffande handläggningen inom fortifikationsförvaltningen av nämnda
promemorior framgick av från ämbetsverket införskaffade uppgifter följande.
Promemoriorna den 15 maj 1950, den 18 november 1950 och den 18
oktober 1951 har icke diarieförts inom ämbetsverket, varför något uttalande
angående deras handläggning icke kan göras. Promemorian den 30 juni
1952 har enligt på densamma gjord anteckning den 3 december 1952 lagts
till avgjorda mål på byggnadsbyrån, sedan beslut om personalförstärkriing
förelegat. Härmed har tydligen avsetts ämbetsverkets anslagsäskanden för
budgetåret 1953/54. Promemorian har icke varit diarieförd. Promemorian
den 24 november 1955, till vilken lagts promemoriorna den 29 november
1955 och den 2 november 1956, har föranlett beslut den 23 november 1956,
varigenom inrättats en tjänst i dåvarande lönegraden Cg 25 för extra byråingenjör
å byggnadsbyråns värmesektion för utarbetande av skötselinstruktioner
för maskinanläggningar i bergrum m. m. Beslutande har varit
tjänstförrättande verkschefen, översten E. Lidström. Beträffande förenämnda
promemoria den 21 maj 1951 framgick att densamma icke undertecknats
och expedierats utan ersatts med en samma dag — den 21 maj 1951 — av
Larsson undertecknad promemoria, vilken föranlett beslut av fortifikationsförvaltningen
den 22 september och den 2 november 1951, varigenom
tillsatts innehavare av följande tre tjänster avsedda för byggnadsbyråns
värmesektion, nämligen en i lönegrad Ce 19, en i lönegrad Ce 17 och en i
lönegrad Cg 17.

Till ytterligare utredning av ärendet anställde militieombudsmannen kompletterande
förhör med Winblad, Andersson och Magnell. Därjämte hördes
driftingenjören vid första militärbefälsstaben Tage Rogerstam, Christianson
och Lidström. Sedan Christianson beretts tillfälle att taga del av protokollet
över det med honom hållna förhöret, inkom han den 29 april 1961
med en kompletterande skrift i ärendet.

Winblad uppgav: Det har från fortifikationsförvaltningens sida gjorts
gällande att förrådsföreståndaren har följt hela byggnads- och installationsarbetet
i den nya anläggningen och fortlöpande orienterats om skötseln
m. m. I anledning därav vill Winblad framhålla att han 1952—1953 under
en tid av ett och ett halvt år tjänstgjorde såsom drivmedelsassistent vid
dåvarande arméförvaltningens intendenturavdelnings drivmedelsbyrå. Under
denna tid har Winblad sålunda icke följt arbetet med den nya anlägg -

ningen, som påbörjats i januari eller februari 1951. Under Winblads tjänstgöring
vid arméförvaltningens intendenturavdelning uttryckte Magnell vid
ett besök i anläggningen missnöje med den enligt lians mening bristfälliga
kontrollen beträffande in- och utpassering i den under byggnad varande
anläggningen och särskilt med att den gamla anläggningens personal fick
tillträde till den nya anläggningen. Detta föranledde Winblad att under sin
tjänstgöring vid arméförvaltningens intendenturavdelning upprätta en den
23 januari 1953 dagtecknad promemoria beträffande tillträdesrätten för
chefen för gamla Mohedaanläggningen till nya anläggningen och att efter
sitt återinträde som föreståndare för gamla anläggningen samma år muntligen
göra framställning i ämnet. Winblads angivna framställningar resulterade
ej i några direkta åtgärder, men genom naturligt samarbete med
fortifikationsförvaltningens representanter på platsen erhöll likväl Winblad
och annan vid gamla anläggningen tjänstgörande personal från år
1954 tillträde till nya anläggningen och kunde följa byggnads- och installationsarbetena
därstädes. Winblad vill med det anförda framhålla, att fortifikationsförvaltningens
påstående att förrådsföreståndaren har haft tillfälle
att fortlöpande följa de olika arbetena i den nya anläggningen icke är helt
riktigt.

Andersson uppgav: Han har varit insatt i den rutinmässiga skötseln av
nya Mohedaanläggningen. När han vikarierade såsom förrådsföreståndare
under förrådsförvaltaren Winblads ledigheter har han ej av denne brukat
få några särskilda förhållningsföreskrifter i säkerhetshänseende m. in.
utan endast allmänna anvisningar för arbetets bedrivande. Under det vikariat
som tog sin början måndagen den 21 juli 1958 förutsågs endast mera
rutinmässiga arbetsuppgifter förekomma, varför Winblad icke gav Andersson
några särskilda förhållningsorder för vikariatet. Beträffande den
vid olyckstillfället använda avgasningsmetoden, utluftning från cisternens
botten, talade Andersson ej med Winblad därom. Andersson ansåg för
sin del det hela vara en rutinsak.

Rogerstam förmälde: Ett förslag till en instruktion för den nya Mohedaanläggningen
har numera upprättats av tekniker inom fortifikationsförvaltningen.
Något beslut i anledning av förslaget har dock ej fattats. Det
är möjligt att övervakningen från överordnade myndigheters sida av den
tekniska skötseln av anläggningen varit »svag».

Christianson uppgav: Han kan ej erinra sig att frågan om Winblads
rätt att under byggnadstiden erhålla tillträde till nya Mohedaanläggningen
underställts honom. Han har endast ett allmänt minne av att fortifikationsförvaltningen
som ett alternativ till de felande instruktionerna för drivmedelsanläggningar
i möjligaste mån har sökt placera den personal som
var avsedd för skötseln av anläggningarna på sådant sätt att personalen
hade tillfälle att följa anläggningarnas tillblivelse. Avsaknaden av instruktioner
för skötsel av bergrumsanläggningar samt därmed sammanhängan -

de personalproblem har sedan lång tid tillbaka diskuterats inom fortifikationsförvaltningen.
Redan tidigt på 1950-talet påtalades särskilt från byggnadsbyråns
sida att lämplig personal ej stod till buds för upprättande av
instruktioner för nämnda anläggningar. Av de promemorior härom som är
fogade vid Mejegårds förhörsprotokoll kan möjligen en del ha stannat
inom byggnadsbyrån, men i den mån de överlämnats till administrativa
byrån har de av denna föredragits för verksledningen. Tillfrågad varför han
icke som verkschef tidigare än som skett vidtagit några effektiva åtgärder
för att skaffa fram instruktioner för anläggningarna anförde Christianson
att han först genom den inom befästningsbyrån den 6 december 1956 upprättade
prioritetspromemorian fick läget i fråga om instruktionerna helt
klargjort för sig. I denna promemoria, som har varit vägledande för verket,
har ett visst antal bergrum för stabsplatser i förevarande avseende givits
prioritet framför Mohedaanläggningen. Anledningen härtill har varit att
nämnda bergrum regelmässigt ej är bemannade i fredstid, varför med anläggningarnas
skötsel förtrogen personal ej finns. Med de erfarenheter om
farlighctsgrad m. m. man numera har — förutom Mohedaolyckan är därvid
att beakta jämväl den likartade olyckan i Sundsvall 1957, vilken studerats
av fortifikationsförvaltningen — anser Christianson att det varit naturligare
om man i stället givit drivmedelsanläggningar företräde. Christianson har
emellertid ej vidtagit några åtgärder för åvägabringande av annan målsättning
än den som innefattas i nämnda promemoria. Åtgärden att taga nya
Mohedaanläggningen i bruk i början av år 1956 har ej beslutats av Christianson
eller anmälts för honom. Beslutet härom har troligen fattats inom
befästningsbyrån; dylika beslut brukar ej fattas av verkschefen. Tillfrågad
huruvida han skulle ha medgivit inpumpning av drivmedel i nya Mohedaanläggningen
i början av år 1956 om fråga härom underställts honom uppgav
Christianson att det är »svårt att veta» om han skulle lämnat ett sådant
medgivande. Beträffande frågan om anskaffande och anställande av
personal för upprättande av instruktioner uppgav Christianson närmare följande.
När krav på personal för detta ändamål framställts från olika byråer
inom verket, särskilt byggnadsbyrån, har han rådgjort med sina byråchefer.
Dessa har ansett det nödvändigt att nyanställa personal för ändamålet,
då verkets egen personal dels varit sysselsatt med fortlöpande nybyggnadsarbeten
och dels kanske ej heller varit fullt kompetent för arbetet i fråga.
Man har gjort försök att anskaffa personal genom annonsering men ej
kunnat erhålla tillräckligt kvalificerad personal, då löneläget gjort alt man
ej kunnat konkurrera med den fria marknaden. I något fall har försök
att anställa personal med mera fri lönesättning lett till protester från vederbörande
personalorganisation. För övrigt har de många omorganisationer
som fortifikationsförvaltningen varit föremål för inverkat hämmande i fråga
om nyanställning av personal. Arbetet med uppgörande av instruktion för
viss anläggning har ansetts sammanhänga med byggandet av anläggningen

och vid sådant förhållande har man, om ock med viss tvekan, ansett byggnadsanslag
kunna användas även för avlönande av personal för arbetet
med den eftersläpande instruktionsskrivningen. Fortifikationsförvaltningen
har sålunda ej särskilt hos Kungl. Maj :t äskat medel för ifrågavarande ändamål.
En bidragande synpunkt härvidlag har varit att därest Kungl. Maj :t
skulle ha avslagit en av fortifikationsförvaltningen gjord framställning om
medel för detta ändamål, man i fortsättningen måhända skulle ansett sig
förhindrad att taga i anspråk medel från byggnadsanslag för ändamålet.
Tillfrågad varför det ej tillsetts att instruktioner för drivmedelsanläggningarna
uppgjordes i direkt anslutning till anläggningarnas färdigställande
av den personal som svarat för nybyggnaderna och därmed sammanhängande
konstruktioner in. m. anförde Christianson att det kan ifrågasättas
huruvida konstruktörerna skall svara för detta arbete, som jämväl
innefattar speciella säkerhetssynpunkter, i vilka konstruktörerna måhända
icke är insatta. Att anlita konsulterande ingenjörsfirmor för arbetet i fråga
har även varit på tal men endast undantagsvis lett till resultat. Att drivmedelsanläggningarna
försågs med instruktioner får anses ankomma på
byggnadsbyrån, som svarar för huvuddelen av den tekniska utrustningen i
anläggningarna, såsom ventilationssystemet och de elektriska installationerna;
befästningsbyrån förvaltar de färdiga anläggningarna och överlämnar
dem i förekommande fall till regional myndighet för förvaltning. Överlämnandet
av nya Mohedaanläggningen till militärbefälhavaren för första
militärområdet för fastighetsförvaltning den 5 juli 1957 har icke, såvitt
Christianson kan erinra sig, beslutats av honom, överlämnandet har förmodligen
betraktats som en intern åtgärd inom befästningsbyrån som kunde
verkställas av denna byrå. I samband med överlämnandet hade
givetvis befästningsbyrån bort beakta att skötselinstruktion för anläggningen
icke funnits. Jämväl efter nämnda överlämnande hade för övrigt
befästningsbyrån fortlöpande överinseende över anläggningen. Det anförda
får anses innebära att befästningsbyrån, oberoende av att denna byrå hos
byggnadsbyrån beställt skötselinstruktioner för de tekniska delarna av anläggningen,
är närmast ansvarig för att anläggningen brukats utan dylika
instruktioner. Såsom verkschef vill Christianson ej heller själv undandraga
sig ansvaret för att instruktion ej funnits, då han givetvis är skyldig tillse
att de anläggningar som uppfördes av fortifikationsförvaltningen blev fullt
färdigställda, vilket får anses innefatta att de är försedda jämväl med skötselinstruktioner.
Beträffande det bedömande, som numera gjorts av fortifikationsförvaltningen,
att sammanlagt 22 ingenjörer skulle erfordras för
att under en beräknad tidsperiod av fem år fullgöra arbetet med uppgörande
av skötselinstruktioner för bergrumsanläggningar, har man tidigare
räknat med att i samband med omorganisationen av fastighetsförvaltningen
inom försvaret kunna anförtro en stor del av ifrågavarande arbetsuppgifter
åt regionala eller lokala organ. Detta har emellertid ej gått att genomföra,

vilket bidragit till den eftersläpning i förevarande hänseende som inträtt.
Den skrivelse som sprängämnesinspektionen avlåtit till Winblad den It
oktober 1956 angående utluftning av cisternen nr 9 vid nya Mohedaanläggningen
har Christianson ingen kännedom om, även om den avskrift som
tillställts byggnadsbyrån möjligen kan ha passerat honom vid den dagliga
fördelningen av till fortifikationsförvaltningen ställda skrivelser.

I förenämnda, den 29 april 1961 inkomna skrift anförde Christianson
till komplettering av vad han vid förhöret uppgivit följande: Fortifikationsförvaltningen
har icke blott sökt på ändamålsenligt sätt placera den personal
som var avsedd för skötseln av anläggningarna utan även sökt anställa densamma
redan under byggnadstiden i syfte att personalen genom att följa anläggningens
tillblivelse skulle bli väl insatt i skötseln av den färdiga anläggningen.
Promemorian den 6 december 1956 har utarbetats i samråd mellan
befästningsbyrån och byggnadsbyrån. Christianson har icke deltagit i detta
arbete. Promemorian har delgivits Christianson först vid ett senare tillfälle,
sedan verksamheten bedrivits troligen ett eller annat år, i syfte att för
Christianson klargöra de otillräckliga resurserna. Utslagsgivande vid promemorians
prioritering har varit krigsberedskapssynpunkterna. Christiansons
uttalande att det varit naturligare att giva drivmedelsanläggningar företräde
bör bedömas med utgångspunkt från vad man numera vet om anläggningars
farlighetsgrad och om riskerna vid drivmedelshanteringen.
Dessa risker har vid prioriteringen givetvis bedömts med utgångspunkt från
då förefintlig kännedom. Om man då känt till riskerna kunde således angelägenhetsgraderingen
mellan krigsberedskaps- och risksynpunkter ha blivit
en annan. Kanske just risksynpunkterna kommit att ur krigsberedskapssynpunkt
giva drivmedelsanläggningarna företräde. Samma frågeställning
synes ha uppkommit vid bestämmandet när inpumpning kunde medgivas.
Frågan huruvida den befintliga personalen i större utsträckning bort
utnyttjas för utarbetande av instruktioner måste bedömas mot bakgrunden
av de konsekvenser detta skulle haft för övrig verksamhet. Om så kunnat ske
med hänsyn till personalens kvalifikationer för arbetet skulle det i allt fall
ha medfört fördröjningar i arbetet med utarbetande av program och konstruktioner
för pågående byggnadsarbeten, vilket erfarenhetsmässigt skulle
medfört fördyringar t. ex. i form av ersättningsanspråk från byggnadsentreprenörernas
sida och komplikationer ur bvggnadsregleringssynpunkt. Vad
slutligen avser Christiansons uttalande att han icke vill undandraga sig ansvaret
för att instruktioner icke funnits synes detta uttalande ha kommit
att få större räckvidd än Christiansons avsikt varit. Enligt Christiansons
mening måste ansvaret begränsas inom ramen för de resurser i fråga om
organisation och personal, som stått honom till buds, därvid jämväl bör
beaktas i vilken omfattning kännedom vid ett aktuellt tillfälle varit för
handen om en verksamhets farlighetsgrad.

Magnell uppgav: Han känner till, om också ej i detalj, de av byggnads -

byrån avlåtna promemoriorna angående behovet av personalförstärkning
lör bl. a. instruktionsskrivning. Den arbetsbelastning och personalbrist som
rått särskilt inom byggnadsbyråns värmesektion har ofta diskuterats vid
ämbetsverkets plenisammanträden. Huvudorsaken till nämnda förhållanden
har varit att vid verkets omorganisation 1948 centralorganet utformats efter
en plan som förutsatte väl utbyggda regionalorgan. Dessa ställdes emellertid
då på framtiden och för dem avsedda arbetsuppgifter kvarlåg på centralorganet
utan att detta erhöll någon för ändamålet avsedd personal.
Man sökte i det rådande läget, dock med ringa eller ingen framgång, på
olika sätt åstadkomma personalförstärkning och anlita konsultfirmor. Dessutom
sökte man bereda den personal, som skulle sköta de nya anläggningarna,
tillfälle att följa dessas tillblivelse. — Att utarbeta instruktioner
samtidigt med de skilda byggnadsarbetena har varit ogörligt då som regel
undan för undan ändringar i de ursprungliga byggnadsplanerna skett under
by§Snadstiden beroende på nya tekniska erfarenheter m. m. Instruktionerna
kunde därför påbörjas först sedan anläggningen helt färdigställts, och dä
stod nya byggnadsuppgifter i tur. Frågan huruvida man skulle låta nybyggnadsverksamheten
förskjutas till förmån för arbetet med skrivning av instruktioner
för redan färdiga anläggningar har icke varit under behandling.
Bortsett från sådana praktiska problem som t. ex. vad som skulle
göras med all annan vid verket anställd personal vid ett temporärt inställande
av nybyggnadsverksamheten, gällde det här en avvägning mellan å
ena sidan beredskapssynpunkter och å andra sidan säkerhetssynpunkter.
Vid den tid varom nu är fråga hade man, om frågan då blivit ställd, lagt
huvudvikten vid byggandet av nya anläggningar och låtit instruktionsskrivandet
stå tillbaka. Beträffande säkerhetskraven har man nog litat på att
den personal som skötte drivmedelsanläggningarna och de kanske ännu
farligare ammunitionsförråden var förtrogen med deras skötsel och kunde
sköta dem utan risk. — Beträffande skötselinstruktioner ifrågasätter Magnell,
om det icke är nödvändigt med en definition av detta begrepp. Fortifikationsförvaltningen
tillhandahåller visserligen maskiner, fläktar m. in.
enligt planer som uppgjorts i samråd med de brukande myndigheterna
men därmed är ej sagt att fortifikationsförvaltningen skall utfärda detaljerade
föreskrifter om anordningarnas användning, eftersom denna sammanhänger
med driften. Sedan för Magnell framhållits att det hittills ej
ifrågasatts att det åligger fortifikationsförvaltningen att lämna föreskrifter
om hur exempelvis utluftning av cistern skall tillgå, medger Magnell att
det måste ankomma på fortifikationsförvaltningen att i sina skötselinstruktioner
angiva vilka fläktar m. m. som skall utnyttjas samt hur och i vilken
ordning de skall användas för att uppnå en viss effekt; han vill dock framhålla
att vissa föreskrifter i hithörande hänseende bör åligga den brukande
myndigheten, såsom föreskrift att öppnande och rengöring av cistern ej må
ske förrän utluftning skett enligt av fortifikationsförvaltningen meddelade

bestämmelser. Om verksamheten i drivmedelsförråden på grund av att fortifikationsförvaltningens
skötselinstruktioner saknades har ansetts farlig,
borde väl också arméintendenturförvaltningen och andra myndigheter, som
nyttjade anläggningarna, liksom även sprängämnesinspektionen ha anmält
detta till fortifikationsförvaltningen eller i förevarande fall till första militärbefälsstaben,
som närmast förvaltade Mohedaanläggningen, samt vägrat
att nyttja förråden. Magnell vill jämväl starkt ifrågasätta huruvida även om
skötselinstruktioner funnits färdiga vid slut- och efterbesiktning av installationsleveranserna
detta skulle förhindrat olyckan, enär utluftningen av cisternen
nr 9 vid olyckstillfället skedde enligt en metod som ej förutsatts vid
anläggningens byggande. Då hade nämligen med hänsyn bl. a. till motorrummets
läge inom anläggningen förutsatts att vädring skulle ske från cisternernas
toppar. — Medgivandet om inpumpning av drivmedel i Mohedaanläggningen
i början av år 1956 lämnades av befästningsbyrån och troligen
av Magnell själv. På fråga huruvida i samband med inpumpningen någon
intensifiering av strävandena att få till stånd skötselinstruktion för anläggningen
skett, anförde Magnell, att så ej var fallet men att befästningsbyrån
såväl före som efter tidpunkten för inpumpningen sökt att få fram skötselinstruktioner
genom hänvändelse till byggnadsbyrån. Beträffande fördelningen
av ansvaret för att instruktioner saknats för nya Mohedaanläggningens
brukande bekräftar Magnell i huvudsak vad Christianson vid med
honom hållet förhör härom anfört. Magnell vill allenast tillägga att befästningsbyrån
visserligen är inom förvaltningen närmast ansvarig för att anläggningen
ställts till förfogande i januari 1956 och därefter överlämnats
utan skötselinstruktioner, men icke för att den tagits i bruk utan att dylika
instruktioner förelåg.

Sedan Magnell beretts tillfälle att granska protokollet över förhöret, anförde
han ytterligare följande: Efter förhöret har Magnell tyckt sig finna
att medgivandet till den första inpumpningen lämnats av byggnadsbyrån
och icke av befästningsbyrån, ehuru det icke varit befästningsbyrån obekant
att inpumpning skulle ske, att medgivandet lämnats efter ingående förhandlingar
med sprängämnesinspektionen och alla berörda parter ävensom besiktningar
på platsen samt att fortifikationsförvaltningens medgivande erfordrats
och lämnats med hänsyn till de alltjämt pågående arbetena.

Lidström uppgav: Han tillträdde befattningen som chef för befästningsbyråns
planeringssektion den 1 januari 1956 samt är från och med den 1
oktober 1956 och fortfarande chef för befästningsbyrån. Han har icke förrän
som chef för nämnda byrå tagit någon befattning med Mohedaanläggningen.
Lidström kan ej erinra sig att hans företrädare som chef för befästningsbyrån
generalmajoren Magnell i samband med Lidströms övertagande
av göromålen som byråchef särskilt understrukit att skötselinstruktion saknats
för nya Mohedaanläggningen. Möjligen har Magnell sagt något om att
bergrumsanläggningar i stor utsträckning saknade instruktioner. Under ut 2f—6i0503.

Militieombudsmannens ämbelsberältelse

övandet av sin byråchefstjänst kom Lidström i vart fall snart underfund
med den rådande bristen på instruktioner för såväl drivmedelsanläggningar
i bergrum som andra bergrumsanläggningar. Lidström vill minnas att den
av byrådirektören Larsson upprättade promemorian den 2 november 1956
beträffande skötselinstruktioner för maskinanläggningar i bergrum in. in. har
föredragits i fortifikationsförvaltningens plenum och att Lidström därvid
med skärpa framhållit att ansträngningar måste göras för att nå det med promemorian
avsedda syftet. Då det åsyftade resultatet emellertid icke vunnits,
har Lidström ånyo inför verkschefen påtalat förhållandet med instruktionerna
och lagt ansvaret på byggnadsbyrån. Därvid har han bl. a. framhållit att
det kunde bli nödvändigt att omplacera tjänstemän inom verket för att kunna
få fram instruktioner för bergrum i allmänhet. Generaldirektören Christianson
har då frågat Lidström vilka arbetsuppgifter man i så fall skulle
kunna ettersätta. Vad Lidström svarade härpå kan han ej erinra sig. Lidström
har emellanåt förhört sig hos dåvarande chefen för byggnadsbyrån
Sjögren om läget i nu förevarande hänseende och då fått svaret att det ej
tanns någon personal att avdela för ändamålet. Sjögren har säkerligen gjort
ansträngningar att bemästra läget men ej lyckats på grund av svårigheten
att få tag på personer, som var kvalificerade för instruktionsskrivning, samt
i viss mån med hänsyn till arbetsbelastningen inom byrån i anledning av
hos denna gjorda beställningar av nya arbeten. Dessa beställningar har tidvis
ytterligare ökats på grund av försämringar i det utrikespolitiska läget,
varigenom behovet av lagring i bergrum ännu mer aktualiserats. Lidström
vill i sammanhanget framhålla att fortifikationsförvaltningens ansvar i hithörande
avseende närmast gäller maskinernas och den övriga installationens
handhavande, medan föreskrifter om påfyllandet och hanteringen av
drivmedel skall ombesörjas av arméintendenturförvaltningen. Beträffande
den inom befästningsbyrån uppgjorda promemorian den 6 december 1956,
varigenom med avseende å instruktioner vissa bergrum för huvudsakligen
stabsanläggningar givits företräde framför bl. a. nya Mohedaanläggningen,
vill Lidström ej förneka att han känt till densamma och orienterats om dess
innehåll, även om han, som under sitt första tjänstgöringsår som byråchef
tidvis varit tjänstledig för utredningsuppdrag, icke själv direkt haft att göra
med promemorians tillkomst. Med sin nuvarande kännedom i saken ställer
sig Lidström något frågande till den i promemorian angivna prioritetsordningen.
Lidström har ej känt till den ändring i fråga om metoden för cisternavgasning
som vidtagits i nya Mohedaanläggningen i förhållande till vad
som förutsatts vid ventilationssystemets konstruktion. Han har ej heller
fått del av sprängämnesinspektionens skrivelse den 11 oktober 1956 till
Winblad i denna fråga. Lidström har tagit del av omständigheterna vid
Sundsvallsolyckan våren 1957, vilken liksom Mohedaolyckan skett i samband
med avgasning av en cistern. Vissa handlingar rörande undersökningarna
av Sundsvallsolyckan har studerats av Lidström. Tidpunkten härför

kan Lidström dock ej närmare angiva, överstelöjtnanten Tedens åtgärd
den 5 juli 1957 att överlämna nya Mohedaanläggningen till militärbefälhavaren
för första militärområdet för förvaltning grundade sig enligt vad Lidström
vill minnas på av Lidström lämnat muntligt bemyndigande för Teden
att vidtaga åtgärden. Det vid överlämnandet upprättade protokollet har
säkerligen uppvisats för Lidström. På framställd fråga huruvida i samband
med överlämnandet av anläggningen vidtagits några särskilda anstalter för
att förse anläggningen med instruktioner svarade Lidström att beträffande
befästningsbyrån så icke var förhållandet. Att anläggningen överlämnades
för förvaltning till första militärområdet har ej inverkat på bedömandet av
frågan om anskaffande av skötselinstruktion för anläggningen, enär behovet
av instruktioner kvarstod alltsedan tidigare igångsatt drivmedelshantering,
såväl i fråga om de fasta installationerna som beträffande hanteringen, i
fråga om ansvaret inom fortifikationsförvaltningen för att nya Mohedaanläggningen
icke försetts med erforderliga instruktioner ansluter sig Lidström
i huvudsak till vad Christianson vid med honom hållet förhör därom
anfört. Lidström har som nämnts ofta gjort påstötningar om behovet
av instruktioner hos byggnadsbyrån som ju haft att ombesörja huvuddelen
av de tekniska föreskrifterna. Enligt Lidströms uppfattning borde en instruktion
kunna färdigställas av en man på en tid av 4—8 veckor. Huruvida
byggnadsbyrån gjort alla möjliga ansträngningar för att driva fram
de felande instruktionerna undandrar sig Lidströms bedömande. Lidström
har även ofta muntligen erinrat Christianson om läget i fråga om instruktionerna
men ej av denne fått något positivt besked i saken. På framställd
fråga huruvida det ej varit möjligt att minska byggnadsbyråns arbetsbörda
genom att slå av något på takten beträffande nybyggnadsverksamheten och
på så sätt ge byrån möjlighet att skriva instruktioner för redan färdiga anläggningar
anförde Lidström att detta ur de synpunkter han haft att företräda
knappast kunnat ske men att Christianson varit helt orienterad om
de rådande förhållandena. Därjämte bör beaktas att endast viss specialutbildad
personal är kompetent att utarbeta sådana instruktioner. I det uppkomna
läget har det ankommit på Christianson att taga ställning till frågan
huruvida omfördelning av arbetsuppgifter kunnat ske samt vid sådant förhåliande
vilka uppgifter som bort givas företräde. För övrigt hade chefen
för byggnadsbyrån alltid möjlighet att själv för Christianson klargöra läget
inom sin byrå. 1 fråga om planläggningen och genomförandet av befästningsbyggnadsverksamheten
äger samråd rum mellan å ena sidan de militära
myndigheterna, särskilt försvarsstaben, och å andra sidan befästningsbyrån.
Det är då naturligt att befästningsbyrån strävar efter att få planerade byggen
till utförande utan tidsutdräkt, icke minst ur krigsberedskapssynpunkt.

1 samband med att Lidström bereddes tillfälle att taga del av förhörsprotokollet
anförde han ytterligare: Den inom befästningsbyrån upprättade
promemorian den 6 december 1956 kan måhända ses mot bakgrunden av

att avsikten varit att instruktionen för nya Mohedaanläggningen liksom
instruktioner för andra liknande anläggningar skulle i särskild ordning utarbetas
av installationskonstruktörerna i samband med anläggningens färdigställande.
Instruktionerna för de prioriterade anläggningarna skulle uppgöras
av två på byggnadsbyrån härför avsedda ingenjörer.

Under hänvisning till vad i ärendet uppgivits beträffande medverkan från
sprängämnesinspektionens sida i fråga om ändrad metod för avgasning av
cisternen nr 9 hemställde militieombudsmannen i skrivelse till inspektionen
den 5 april 1961 om införskaffande av yttrande från byråingenjören von
Krusenstierna samt om eget yttrande av inspektionen. Militieombudsmannen
anhöll jämväl om uttalande av inspektionen beträffande den av fortifikationsförvaltningen
år 1947 utfärdade föreskriften angående förbud mot
utluftning av cistern vid åskväder.

Med anledning härav inkom sprängämnesinspektören A. Billberg den 29
maj 1961 med begärt yttrande, varvid fogats särskilt yttrande av von Krusenstierna.
Av von Krusenstiernas yttrande framgick, att den mellan honom
och Winblad träffade överenskommelsen om avgasning av cistern från
botten — vilken bekräftats genom inspektionens skrivelse till Winblad den
11 oktober 1956 — föranletts av särskilda omständigheter i samband med
reparationsarbete samt alt överenskommelsen avsetts gälla endast detta speciella
arbete och endast cisternen nr 9. Billberg hänvisade i sitt yttrande
till vad av von Krusenstierna anförts och tilläde att vad i sprängämnesinspektionens
skrivelse till Winblad i hithörande avseende anförts var allenast
en rekommendation samt att det förhållandet att de myndigheter som erhållit
del av skrivelsen icke upptagit rekommendationen till granskning och
prövning icke kan medföra att rekommendationen skulle ha fått någon
generell karaktär. Beträffande de av fortifikationsförvaltningen år 1947 utfärdade
föreskrifterna om förbud mot utluftning m. m. vid åskväder anförde
Billberg att han icke känner till de närmare omständigheterna i samband
därmed och att någon liknande föreskrift avseende civila anläggningar
aldrig utfärdats eller varit på tal.

Till komplettering av sitt yttrande i sistnämnda hänseende anförde sedermera
Billberg: Avsikten med bestämmelsen om avstängning av ventilationen
under åskväder torde ha varit en önskan att minska risken för åsknedslag
genom ventilationstrumman i fråga. Förmodligen har man tänkt sig att
den luftström, som blåses ut, skulle vara mera ledande än den omgivande
luften och på sätt och vis tjänstgöra som ett slags åskledare. Emellertid
måste man, när det gällde bergrumsanläggningar, taga hänsyn till att luften
som blåses ut i de allra flesta fall är betydligt svalare än ytterluften, varför
det icke kommer att utbildas någon luftpelare att tala om ovanför utblåsningsöppningen
eller -öppningarna ovanpå berget. Det torde därför saknas
förutsättningar för att den rekommenderade åtgärden skulle ha varit av
något värde i den anläggning varom här är fråga. Frånsett det sagda till -

kominer emellertid den mycket viktiga synpunkten att det under alla förhållanden
är nödvändigt att tillse att anläggningen som sådan icke blir infekterad
av farliga koncentrationer av brännbara ångor eller gaser. Om man
anser att åskväder innebär en ökad risk för anläggningen, är det ologiskt
att dessutom öka faran för att ett åsknedslag skall medföra antändning av
de brännbara och explosiva gasblandningar i anläggningen, som eventuellt
kan uppkomma genom att ventilationen avstänges. Detta gäller givetvis i
ännu högre grad därest det pågår reparationsarbeten, varvid man öppnat
en cistern så att brännbar och explosiv gasblandning kan tränga ut i anläggningen.

På anmodan av militieombudsmannen lämnades av fortifikationsförvaltningens
byggnadsbyrås värmesektion uppgifter beträffande det — ungefärligen
beräknade — antal bergrumsanläggningar, för vilka skötselinstruktioner
saknades. Av de lämnade uppgifterna, vilka innefattades i en inom
värmesektionen i samråd med befästningsbyråns underhållssektion den 19
juni 1961 uppgjord promemoria, framgick bl. a. följande. Sommaren 1959
hade befästningsbyråns underhållssektion samt byggnadsbyråns värme- och
elektrosektioner gemensamt utfört en inventering beträffande behovet av
skötselinstruktioner, varvid man funnit att totalt cirka 280 anläggningar
var av sådan beskaffenhet att instruktion erfordrades. Det var tänkbart att
detta antal ökades vid mera ingående prövning. Av de angivna 280 anläggningarna
har emellertid redan vid inventeringen cirka 60 anläggningar försetts
med instruktioner genom respektive regionala organs försorg. Det har
beräknats att regionalförvaltningarna, om viss personalförstärkning erhålles,
skall kunna ombesörja instruktioner för ytterligare cirka 100 anläggningar.
Det återstår alltså för fortifikationsförvaltningen att utarbeta cirka 120 instruktioner,
vartill kommer instruktioner för efter år 1959 byggda anläggningar.
Å värmesektionen har organiserad verksamhet för upprättande av
skötselinstruktioner förekommit sedan år 1957. Under åren 1957—1959 har
färdigställts sammanlagt endast fyra instruktioner, bl. a. beroende på att
den arbetskraft som sysselsatts med dessa uppgifter icke behärskat den
aktuella delen av VVS-området utan måst genomgå en lärotid. Under åren
1960—1961 har hittills upprättats tio instruktioner, varjämte sex beräknas
bli färdiga för avlämning före den 1 juli 1961. Totalt har alltså genom värmesektionens
försorg under tiden från och med år 1957 till och med den
80 juni 1961 upprättats 20 instruktioner för berörda anläggningar.

Sedan Christianson beretts tillfälle att taga del av den i det föregående
återgivna utredningen inkom han den 16 augusti 1961 med en skrift, vari
han ytterligare utvecklade sin ståndpunkt och sammanfattningsvis hemställde
att vid övervägandet av ansvarsfrågan för hans del måtte särskilt
beaktas dels föreliggande allmänna svårigheter av organisatorisk art och
med avseende på personalläget inom förvaltningen samt möjligheterna att
förbättra detta läge, dels bristen på kompetent teknisk arbetskraft, lämpad

tör instruktionsarbetet, och svårigheterna att för detta arbete anlita konsulter,
dels de ansträngningar Christianson i olika avseenden gjort att åstadkomma
erforderlig personalförstärkning, dels de åtgärder som vidtagits i
sytte att i möjligaste mån neutralisera bristen på skötselinstruktioner och
dels de konsekvenser som ett försök till ändrad målsättning med avseende
å inriktningen av ämbetsverkets arbetsuppgifter och beträffande dess personaluppsättning
kunnat få.

I anslutning till en redogörelse för vad i ärendet sålunda förekommit anförde
militieombudsmannen i en den 8 september 1961 dagtecknad åtalsinstruktion
följande.

Av utredningen framgår att ifrågavarande olycka inträffat i den s. k. nya
Mohedaanläggningen den 23 juli 1958 i samband med avgasning av en cistern
som tidigare innehållit reabensin. Avgasningen påbörjades dagen före
olyckan men avbröts vid arbetstidens slut samma dag genom att i gång varande
fläktar stoppades. Därefter har gas strömmat ut i anläggningen och
så småningom genom ventilationssystemet trängt in i motorrummet. När
t läktarna följande morgon åter sattes i gång, antändes i motorrummet befintlig
gas av en gnista från en motorkontaktor, och det uppstod en explosion
som medförde förlust av tre människoliv och avsevärda materiella
skador.

Vad som förekommit vid avgasningen synes i olika avseenden kunna föranleda
anmärkning. Utrett är sålunda till en början att avgasningen icke
skett enligt den metod som vid anläggningens tillkomst avsetts skola tillämpas.
Denna innebar att de evakueringstrummor, genom vilka gasen fläktades
till stigschaktet och därifrån ut i fria luften-, skulle medelst en slang
anslutas till cisternens topp. Eftersom gasen är cirka två och en halv gånger
tyngre än luft, skulle den då vid avbrott i fläktningen icke kunnat i större
mängd strömma ut i anläggningen genom exempelvis öppna ventiler i trummorna,
vilket särskilt med hänsyn till motorrummets belägenhet varit av
betydelse. Vid ifrågavarande tillfälle anslöts emellertid evakueringstrummorna
medelst s. k. sugstuds till manluckshålet vid cisternens botten. Detta förfaringssätt
har visserligen med godkännande av sprängämnesinspektionen genom
skrivelse den 11 oktober 1956 använts vid en tidigare avgasning av
samma cistern. Av skrivelsen framgår dock att godkännandet lämnats endast
för det då avsedda fallet. Tillfyllestgörande stöd för att även vid senare
avgasning tillämpa en annan metod än den förstnämnda kan därför icke
anses ha förelegat.

Det avbrott i avgasningen som gjorts har uppenbarligen berott på att åskväder
befarats och att i ett av fortifikationsförvaltningen den 23 april 1947
utfärdat s. k. tekniskt meddelande stadgats förbud mot avgasning under
sådant förhållande. I vart fall numera torde det få anses tveksamt om nämnda
förbud var välgrundat. Å andra sidan giver utredningen icke vid handen

att ett avbrott i avgasningen i och för sig medför allvarligare olägenheter ur
säkerhetssynpunkt. Vad som emellertid måste krävas är att avbrottet verkställes
på sådant sätt att den redan under vanliga förhållanden stora explosionsfaran
icke ökar.

Tydligt är att, såsom i förevarande fall skett, enbart stoppande av evakueringsfläktarna
icke utgör tillräckliga åtgärder vid avbrott i avgasning.
Även om trummor och andra anordningar för avgasningen skulle ha varit
så täta att gas ej kunnat komma ut i anläggningen, har dock genom dessa
skapats en med gas praktiskt taget fylld förbindelseled mellan cisternen och
fria luften. Det synes därför som om under alla förhållanden den första åtgärden
då avgasningen skulle avbrytas bort vara att det manluckshål, varigenom
gasen sugits ut ur cisternen, tillstängdes. Därefter borde fläktningen
ha fortgått åtminstone så länge att trummorna och stigschaktet befriats
från gas. Om överhuvudtaget samtliga evakueringsfläktar skulle stoppas
utan att manluckshålet tillstängdes, borde i samband därmed de ventiler på
trummorna som hållits öppna under fläktningen ha stängts.

Utredningen visar emellertid ytterligare att samtidigt med evakueringsfläktarna
stoppades jämväl det luftbehandlingsaggregat, varigenom bl. a.
motorrummet skulle tillföras frisk luft. Eftersom det i nämnda rum fanns
ett flertal icke explosionssäkra elektriska apparater, däribland kontaktorer
till evakueringsfläktar och nyssberörda aggregat, var rummet konstruerat
för att med hjälp av aggregatet ständigt hållas under övertryck. På grund
härav måste åtgärden att under föreliggande omständigheter stoppa luftbehandlingsaggregatet
betecknas såsom felaktig.

Såvitt nu är i fråga är slutligen utrett att undersökning för utrönande av
huruvida gas kommit ut i anläggningen icke gjordes innan fläktarna efter
avbrottet åter sattes i gång. Någon fast gasindiceringsapparatur, medelst vilken
gasförekomst kunde avläsas utanför anläggningen eller i exempelvis
manöverrummet, fanns visserligen icke, men redan genom att öppna dörren
till de inre delarna av anläggningen skulle förmodligen det verkliga förhållandet
ha upptäckts. En bärbar gasindikator var emellertid tillgänglig i anläggningen.

I enlighet med det anförda har vid avgasningen icke blott använts en ej
avsedd metod utan även underlåtits eller felaktigt vidtagits vissa åtgärder.
Ansvaret härför åvilar närmast förrådsmästaren Andersson såsom vikarierande
förrådsföreståndare.

Enligt egen uppgift har Andersson varit införsatt i den rutinmässiga skötseln
av anläggningen. Av omständigheterna framgår emellertid att hans kännedom
om anläggningen icke varit så ingående som kunnat fordras av den
som haft att självständigt förestå den. Sålunda har han uppenbarligen icke
närmare känt till hur man vid anläggningens tillkomst menat att avgasning
skulle tillgå. Han har utgått ifrån att det sätt, varpå avgasning skett i den
gamla anläggningen, också skulle kunna tillämpas i den nya och godtagit

förrådsföreståndaren Winblads uppfattning att sprängämnesinspektionen
genom skrivelsen den It oktober 1956 generellt givit tillstånd därtill. Ej heller
har Andersson insett att avgasningens avbrytande allenast genom att
evakueringsfläktarna stoppades skulle medföra att gas i större mängd strömmade
ut i anläggningen. Erfarenheter i detta hänseende från den gamla anläggningen
har Andersson trott gälla även i den nya anläggningen, oaktat
denna var av helt annan konstruktion. Visserligen måste Andersson ha förstått
att gas skulle komma ut i nedre cisternorten genom de öppna ventilerna
på evakueringstrumman i detta utrymme, men han kan knappast antagas
ha varit så tekniskt kunnig att han insett att gas även skulle kunna strömma
ut genom öppna ventiler på evakueringstrummor, som ej använts vid
avgasningen men som genom fläktkammaren hade förbindelse med stigschaktet.
Än mindre har Andersson förmått bedöma huru stor mängd gas
som på sådana och andra vägar kunnat komma ut i anläggningen och förutse
att denna gas genom friskluftstrummor och luftbehandlingsaggregatet
i motorrummet skulle tränga in i detta rum. Mot bakgrunden härav torde
få ses det förhållandet att nyssnämnda aggregat stoppades samtidigt med
evakueringsfläktarna och att tillgänglig gasindikator icke utnyttjades innan
fläktarna ånyo sattes i gång. Andersson var medveten om att icke explosionssäker
apparatur fanns i motorrummet och att detta därför skulle hållas
under övertryck. Betydelsen av att det sistnämnda skedde har fördunklats
för Andersson därigenom att luftbehandlingsaggregatet i allmänhet icke
brukat vara i gång nattetid och att anläggningens ventilationssystem var förreglat
på det sätt att nämnda aggregat ej kunde startas förrän stigschaktets
evakueringsfläkt satts i gång. Anläggningens konstruktion förutsatte emellertid
att både denna fläkt och aggregatet praktiskt taget ständigt skulle
vara i verksamhet. Den synnerliga vikten av att detta iakttogs har synbarligen
varken Andersson eller Winblad till fullo insett.

Eftersom någon skötselinstruktion icke utfärdats för anläggningen, kan
Anderssons bristfälliga insikter icke rimligen läggas honom till last. Ej heller
synes Winblad i egenskap av ordinarie föreståndare för anläggningen
kunna lastas för att ha underlåtit att bibringa Andersson erforderliga kunskaper.
Winblad hade själv icke tillräcklig kännedom om anläggningen för
att kunna fullgöra en sådan uppgift, även om han var avsevärt mera kunnig
än Andersson. Vid dessa förhållanden finner jag icke skäl att frångå
landsfogdens ställningstagande i åtalsfrågan såvitt angår Andersson och
Winblad.

Såsom framgår av det anförda har avsaknaden av en fullständig skötselinstruktion
varit en väsentligt bidragande orsak till ifrågavarande olycka.
En sådan instruktion skulle otvivelaktigt ha innehållit bestämmelser om
förfaringssättet vid avgasning, däribland föreskrifter om vilka åtgärder som
måste vidtagas därest avbrott blev erforderligt. Bestämmelser i detta hänseende
skulle visserligen vid anläggningens tillkomst ha avfattats med ut -

gångspunkt från metoden med avgasning från cisterntoppen, men sedan
sprängämnesinspektionen för sin del tillåtit en annan metod, hade givetvis,
om inspektionens ståndpunkt godtagits, bort meddelas de ändrade föreskrifter
som därav påkallats. Härigenom skulle det ha blivit klart i vilken
utsträckning sistnämnda metod fick användas. Men även om dylika ändrade
föreskrifter ej kommit att utfärdas och anläggningens tjänstgörande föreståndare,
liksom i förevarande fall, ändå trott att avgasning kunde ske enligt
vad sprängämnesinspektionen tillåtit, skulle instruktionsföreskrifter rörande
den ursprungligen avsedda metoden i allt fall ha haft den betydelsen
att de fäst föreståndarens uppmärksamhet på att avgasningen ej kunde
avbrytas enbart genom evakueringsfläktarnas stoppande. Helt bortsett från
avgasningsfrågan skulle givetvis i instruktionen ha funnits föreskrifter om
nödvändigheten av och åtgärder för motorrummets hållande under övertryck.

Att instruktionsbestämmelser i andra än nu berörda hänseenden saknats
har väl ej haft direkt betydelse för olyckan men utgör icke desto mindre
ett allvarligt förhållande. Om en anläggning av så komplicerat slag som den
förevarande skall kunna handhavas på ett tillfredsställande sätt, erfordras
uppenbarligen ingående kännedom om anläggningens beskaffenhet och detaljerade
föreskrifter om densammas skötsel. Härtill kommer emellertid att
anläggningen i fråga var av synnerligen hög farlighetsgrad. Redan det förhållandet
att anläggningen var inrymd i ett bergrum innebar påtagliga faromoment.
Men särskilt anläggningens ändamål, lagring av stora kvantiteter
bensin och distribution därav, innefattade avsevärda risker för olyckor.
Det kan till belysning härav erinras att enligt instruktionerna för arméns
drivmedelsanläggningar och för centralförråd av drivmedel en besökande
icke får lämnas tillträde till en drivmedelsanläggning om han har tändstickor
i sina fickor eller om hans skor är försedda med klackjärn. En skötselinstruktion
hade därför icke varit fullständig med mindre den även upptagit
av anläggningens konstruktion och skötsel betingade säkerhetsföreskrifter.

Ifrågavarande anläggning byggdes under åren 1950—1956 genom fortifikationsförvaltningens
försorg. Den logs i viss omfattning i bruk under
januari 1956. Formellt överlämnades den till regional förvaltningsmyndighet
den 5 juli 1957 men har även därefter stått under överinseende av fortifikationsförvaltningen
såsom fastighetsförvaltande myndighet. Under dessa
förhållanden ålåg det fortifikationsförvaltningen att redan i januari 1956
tillhandahålla föreståndaren för anläggningen sådan skötselinstruktion som
i enlighet med det föregående bort finnas eller åtminstone sådana instruktionsbestämmelser
som erfordrades för skötseln av anläggningen såvitt den
togs i bruk. Efter hand som anläggningen utnyttjades i större utsträckning
borde givetvis instruktionsbestämmelserna i motsvarande mån ha kompletterats.
Senast vid anläggningens överlämnande den 5 juli 1957 skulle så -

lunda föreståndaren rätteligen ha haft att tillgå en fullständig skötselinstiuktion
vid sidan av förut omförmälda instruktion för arméns drivmedelsanläggningar;
den sistnämnda, vilken i princip endast avser drivmedlens
handliavande och vad som eljest sammanhänger med driften av sådana
anläggningar, är utfärdad av arméförvaltningens intendenturavdelning, numera
arméintendenturförvaltningen,1 såsom driftsmyndighet.

Jämlikt den av Kungl. Maj :t den 16 april 1948 utfärdade instruktionen
för fortifikationsförvaltningen (SFS 1948: 165), vilken ägde tillämpning till
och med den 30 juni 1959, ingick i ämbetsverket fyra byråer, däribland befästningsbyrån
och byggnadsbyrån (5 §). å befästningsbyrån handlades
bl. a. ärenden angående planläggning, konstruktion och underhåll av anläggningar
i berg samt å byggnadsbyrån bl. a. ärenden som angick utredningar
rörande värme-, ventilations-, sanitets- och elektrotekniska frågor
samt utförande av nybyggnader (14 §). Beslut i nämnda ärenden ägde vederbörande
byråchef meddela, därest icke ärendet var av beskaffenhet att
på grund av sin principiella natur eller större räckvidd eller av annan anledning
böra avgöras av ämbetsverkets chef och denne ej heller eljest förbehållit
sig avgörandet; berörde ärende, som byråchef ägde avgöra, även
annan byrås verksamhetsområde och yppades vid samråd mellan vederbörande
byråchefer skiljaktiga meningar, skulle ärendet föredragas för och
avgöras av verkschefen (20 §). Beträffande personalens åligganden stadgades
i övrigt, att chefen för fortifikationsförvaltningen var Kungl. Maj :t i
fiämsta rummet ansvarig för fullgörandet av ämbetsverkets åligganden och
skulle tillse att ämbetsverkets personal med nit och noggrannhet fullgjorde
sina skyldigheter, samt att byråchef hade att bistå chefen för fortifikationsförvaltningen
vid handhavandet av ämbetsverkets ledning och utövandet av
tillsynen över dess personal och att utöva inseende över den honom underställda
byrån och leda arbetet inom densamma (8 och 9 §§).

Utredningen visar att ifrågavarande anläggning konstruerats inom befästningsbyrån
och att denna byrå därefter hos byggnadsbyrån beställt icke
blott byggnadsarbeten med bl. a. ventilations- och elektrotekniska anordningar
utan även motsvarande skötselföreskrifter. Byggnadsarbetena färdigställdes
men arbetet med skötselinstruktionen blev, liksom beträffande åtskilliga
andra bergrumsanläggningar, överhuvudtaget ej påbörjat. Av en
den 6 december 1956 inom befästningsbyrån upprättad promemoria framgår
att vid denna tid många skötselinstruktioner saknades, att av dessa
främst instruktionerna för ett visst antal särskilt angivna bergrumsanläggningar,
huvudsakligen stabsplatser, ansågs böra utarbetas samt att turordningen
för övriga anläggningar, däribland den ifrågavarande, skulle bestämmas
framdeles. I en den 14 december 1959 inom byggnadsbyrån upprättad
promemoria konstaterades att ej ens hälften av de i prioritetshänseende
mest gynnade anläggningarna var försedda med skötselinstruktioner.

1 Numera försvarets intendenturverk.

Det totala antalet felande instruktioner utgjorde sommaren 1959 mer än

200.

Av det sålunda anförda framgår att en avsevärd arbetsbalans på instruktionsområdet
varit den avgörande orsaken till att skötselinstruktion för nya
Mohedaanläggningen icke blivit utfärdad. Närmast är balansen att hänföra
till byggnadsbyrån som till följd av sin befattning med ventilationssystem,
elektriska installationer och dylika anordningar haft att utföra den huvudsakliga
delen av instruktionsarbetet. Byråchefen Sjögren, vilken sedan 1948
var chef för nämnda byrå, har ansett att byrån under en lång följd av år
icke haft tillräcklig personal för instruktionsskrivning, eftersom nya byggnadsarbeten
ständigt pålagts byrån av befästningsbyrån. Någon anledning
att ifrågasätta att tillgänglig personal varit otillräcklig för båda dessa uppgifter
finnes visserligen icke. Med hänsyn till angelägenheten av att varje
färdigställd anläggning vid sin tillkomst varit försedd med skötselinstruktion
synes däremot med fog kunna göras gällande att instruktionsarbetet
redan från början bort lämnas företräde framför ytterligare nybyggnadsarbeten.
Från byggnadsbyråns sida har emellertid vid ett flertal tillfällen under
årens lopp, genom skriftliga promemorior och muntliga framställningar
om personalförstärkning, underrättelser lämnats verkschefen om läget i
instruktionshänseende. Då härigenom denne beretts möjlighet att giva direktiv
för instruktionsproblemets lösning, finner jag att Sjögrens underlåtenhet
att ombesörja att på byggnadsbyrån ankommande instruktionsskrivning
blivit fullgjord icke kan anses vara av beskaffenhet att böra för
honom föranleda ansvar.

Jämväl befästningsbyrån, vars chef före den 1 oktober 1956 var generalmajoren
Magnell och efter denna dag översten Lidström, har haft uppgifter
med avseende å själva instruktionsarbetet. Därjämte har det ålegat
denna byrå att tillse att fullständig instruktion i rätt tid kommit vederbörande
anläggnings personal till handa. I den mån det instruktionsarbete
som ankommit på byggnadsbyrån ej utförts har väl betästningsbyrån icke
kunnat fullgöra sin del av detta arbete. Att låta en anläggning av den beskaffenhet
att skötselinstruktion är erforderlig brukas utan att instruktionen
finnes tillgänglig måste emellertid i och för sig anses som ett allvarligt
fel. Magnell har i detta hänseende anfört att han icke ansett det försvarligt
att förhindra utnyttjandet av kostnadskrävande och ur beredskapssynpunkt
nödvändiga anläggningar enbart därför att skötselinstruktioner icke kunnat
färdigställas. Då det gäller tiden innan nämnvärd arbetsbalans i fråga om
instruktionsskrivandet ännu uppstått, synes dock knappast någon olägenhet
ha kunnat uppkomma om färdigställandet av instruktion tör anläggningen
avvaktats, eftersom arbetet därmed endast torde behövt taga en
eller annan månad i anspråk. Hur det än förhåller sig därutinnan är emellertid
möjligen föreliggande tjänstefelsansvar numera preskriberat. Beträffande
tiden efter det att en mer betydande balans uppkommit har den

av Magnell anförda synpunkten större tyngd. Dessutom har både Magnell
och Lidström varit medvetna om att läget på instruktionsområdet bragts
till verkschefens kännedom och har följaktligen haft visst fog att förutsätta
att denne påtagit sig ansvaret för anläggnings brukande utan skötselinstruktion.
Vad särskilt angår det under Lidströms chefskapstid fattade beslutet
om nya Mohedaanläggningens överlämnande till regional förvaltningsmyndighet
är att märka att anläggningen redan i januari 1956 tagits
i bruk. Vid nu angivna förhållanden anser jag ej heller Magnell eller Lidström
böra ställas till ansvar för vad som kan läggas honom till last.

Generaldirektören Christianson, som sedan den 1 april 1951 varit chef
för fortifikationsförvaltningen, har haft kännedom om den inom byggnadsbyrän
förefintliga arbetsbalansen på instruktionsområdet och om det förhållandet
att nya Mohedaanläggningen liksom andra bergrumsanläggningar
brukades utan att befästningsbyrån tillhandahållit skötselinstruktion. Även
om Christianson icke i detalj känt till de olika anläggningarnas konstruktion
och funktionssätt, har det uppenbarligen stått klart för honom att anläggningar
för förvaring av drivmedel och ammunition, i vart fall de som
tillkommit efter år 1953, var med avseende å farligheten mycket ömtåliga
objekt. Han måste därför ha varit medveten om att brukandet av dessa utan
skötselinstruktioner innebar avsevärda risker. Explosionsolyckan i Mohedaanläggningen
den 23 juli 1958 var för övrigt icke den första i sitt slag;
våren 1957 inträffade i en kommunal bergrumsanläggning i Sundsvallstrakten
en explosionsolycka i samband med avgasning av cisterner i vilka
förvarats motorbensin, och omständigheterna därvid blev föremål för studier
bl. a. från fortifikationsförvaltningens sida.

Vid dessa förhållanden har det ålegat Christianson att vidtaga ändamålsenliga
åtgärder för att få instruktionsproblemet löst. Christianson har icke
bestritt att detta varit hans plikt. Det torde också få anses självklart att
verkschefen haft att ingripa och träffa avgörande i en situation, vilken dels
måste betecknas som synnerligen oroväckande och dels var konfliktbetonad
såtillvida som befästningsbyrån ansett sig böra avkräva byggnadsbyrån nybyggnadsarbeten
i sådan omfattning att denna ej förmått utföra sina uppgifter
i fråga om tillhörande instruktioner.

Christianson synes vilja göra gällande att det icke varit möjligt att lösa
problemet, främst därför att gjorda försök att förstärka byggnadsbyråns
personal icke lett till resultat. Enligt min mening är det uteslutet att en
sådan ståndpunkt kan godtagas. Likaväl som en anläggning måste förses
med de ventilationsanordningar utan vilka den icke kan användas måste
givetvis erforderliga skötselföreskrifter vara att tillgå för att anläggningen
skall kunna brukas. Innan föreskrifterna finns, är anläggningen överhuvudtaget
icke färdigställd. Att år efter år låta sålunda ofullständiga anläggningar
tagas i bruk är icke försvarligt. Med hänsyn till sakens vikt hade
en lösning av instruktionsproblemet på ett eller annat sätt bort åvägabring -

as. Om det verkligen visat sig omöjligt att få till stånd erforderlig personalförstärkning,
hade andra vägar bort beträdas. Närmast till hands hade
måhända legat att begränsa nybyggnadsverksamheten. I princip synes en nybyggnad
ej böra sättas i gång, då möjligheten att fullborda en tidigare påbörjad
anläggning därigenom äventyras. I den mån nybyggnadsarbete ur
beredskapssynpunkt eller av annan anledning ansetts trängande nödvändigt
torde privat byggnadsföretag ha kunnat anlitas. Under alla omständigheter
hade den möjligheten stått till buds att hos Kungl. Maj :t göra framställning
om direktiv för frågans lösande. Det må emellertid påpekas att
förhållandevis enkla åtgärder erfordrats, om ingripande skett på ett tillräckligt
tidigt stadium eller inledningsvis tagit sikte på endast det ur säkerhetssynpunkt
mest angelägna instruktionsbehovet. Eftersom Christianson
redan i början av sin verksamhet i fortifikationsförvaltningen fått kännedom
om läget på instruktionsområdet, måste därför förutsättningar ha funnits
att i vederbörlig ordning förse den först år 1956 i bruk tagna Mohedaanläggningen
med skötselinstruktion. Såsom omständigheterna vid explosionsolyckan
den 23 juli 1958 ger vid handen skulle för övrigt även en efter
anläggningens tillkomst utfärdad instruktion lia haft stor betydelse.

På grund av det anförda finner jag att Christianson gjort sig skyldig till
tjänstefel av så allvarlig beskaffenhet att det icke kan undgå beivran.

Christianson skall förty ställas under åtal jämlikt 25 kap. 4 § strafflagen
för det han av oförstånd eller oskicklighet eftersatt sin tjänsteplikt därigenom
att han såsom chef för fortifikationsförvaltningen underlåtit att vidtaga
sådana åtgärder med avseende å den inom ämbetsverket föreliggande
arbetsbalansen beträffande skötselinstruktioner som skulle ha lett till att
erforderlig dylik instruktion blivit utfärdad för bl. a. den i januari 1956 i
bruk tagna och den 23 juli 1958 genom explosion förstörda drivmedelsanläggningen
i Moheda.

Jämlikt 1 § instruktionen den 24 april 1959 för fortifikationsförvaltningen
och 22 § allmänna verksstadgan skall åtalet väckas vid Svea hovrätt.

Militieombudsmannen uppdrog åt byråchefen vid militieombudsmansexpeditionen
S. Sjöberg att väcka och utföra åtal mot Christianson i enlighet
med åtalsinstruktionen. Sedan Sjöberg den 30 augusti 1962 på begäran
entledigats från uppdraget, uppdrog militieombudsmannen samma dag åt
riksåklagarämbetet att utföra åtalet. Riksåklagaren utsåg därefter byråchefen
hos ämbetet E. Vinberg att ombesörja uppdraget.

* *

Sjöberg påstod vid Svea hovrätt ansvar å Christianson i enlighet med
åtalsinstruktionen.

Hovrätten meddelade dom i målet den 18 december 1962 och lämnade
därvid åtalet utan bifall.

Domskälen angavs av hovrätten sålunda.

Av utredningen framgår att fortifikationsförvaltningen under 1940-talets.
sista år började genomföra ett omfattande byggnadsprogram med avseende
ä bergrumsanläggningar för militära ändamål, att dessa anläggningar, som
voro betydligt större och mer komplicerade än tidigare genom annan myndighets
försorg utförda, blevo färdiga med början år 1952 samt att medan
anläggningarna för drivmedelsförråd voro i bruk redan under fredstid, det
stora flertalet andra anläggningar voro avsedda att tagas i anspråk först
vid beredskapsläge.

Vidare utvisar en den 19 juni 1961 inom fortifikationsförvaltningen utarbetad
promemoria, att sommaren 1959 omkring 280 bergrumsanläggningar
voro av den beskaffenhet att skötselinstruktioner erfordrades, att endast
omkring 60 av dessa anläggningar vid denna tid försetts med instruktioner
genom regionala organs försorg, att organiserad verksamhet för upprättande
av skötselinstruktioner förekommit å värmesektionen inom byggnadsbyrån
sedan 1957 samt att allenast 20 instruktioner färdigställts under tiden 1957—
den 30 juni 1961, därav fyra under åren 1957—1959.

1 målet är därjämte utrett att under 1950-talet framställningar om personalförstärkning
för utarbetande av skötselinstruktioner för bergrumsanläggningar
upprepade gånger gjorts till fortifikationsförvaltningen. Sålunda
hemställde chefen för byggnadsbyrån i en promemoria av den 15 maj 1950
om anställande av en ingenjör och två ritare för detta ändamål. I promemorian
framhålles bland annat att endast ett mindre antal anläggningar
voro försedda med skötselinstruktioner, att med hänsyn till anläggningarnas
väsentligt skilda utformning och konstruktion särskild instruktion borde
upprättas för varje anläggning samt att detta måste anses så mycket mera
nödvändigt, som tekniskt kunnig personal med säkerhet ej kunde påräknas
vid varje anläggning i händelse av mobilisering och krig. Då framställningen
icke föranledde någon åtgärd från fortifikationsförvaltningens sida, anhöll
chefen för byggnadsbyråns värmesektion i en promemoria av den 18 november
samma år »enträget», att förvaltningen ånyo måtte pröva framställningen
om anställande av förutnämnda befattningshavare, därvid han hemställde,
att ärendet måtte behandlas som brådskande. Enligt promemorian var
den föreslagna personalen avsedd att till en början icke sysselsättas med
upprättande av skötselinstruktioner utan att utgöra förstärkning av konstruktionspersonalen.
— I en promemoria av den 21 maj 1951 hemställde
chefen för byggnadsbyråns värmesektion, att tre tjänster, vilka sektionen
disponerade och som icke voro tillsatta, måtte på grund av föreliggande
arbetsbelastning få kungöras till ansökan lediga. Med anledning av sistnämnda
promemoria beslöt fortifikationsförvaltningen den 22 september
och den 2 november 1951 att förordna innehavare av tjänsterna. Chefen för

byggnadsbyråns vännesektion upprättade ånyo en promemoria av den 18
oktober 1951 angående sektionens personalbehov. Däri anges att en förstärkning
av minst fyra ingenjörer bedömdes som erforderlig. Enligt promemorian
avsågs ifrågavarande personal i första hand för konstruktionsuppgifter,
men det framhölls »starkt», att behovet av skötselinstrnktioner
till redan utförda anläggningar var »skrämmande illa» tillgodosett, beroende
på att någon personal icke kunnat avdelas för upprättande av sådana
instruktioner. Det erinras i promemorian om att framställningarna genom
de tidigare promemoriorna av den 15 maj och den 18 november 1950 om
att få anställa personal för »detta viktiga arbete» avslagits, och det påpekas,
att detta arbete i längden icke kunde försummas, varför avsikten var att
avdela en arbetsgrupp för ändamålet, så snart minsta möjlighet med hänsyn
till konstruktionsuppdragen gavs. Slutligen framhålles att därest den förutsedda
belastningen på konstruktionsområdet kunde tänkas bli långvarig,
man redan nu borde på nytt upptaga frågan om den personalförstärkning,
som erfordrades för upprättande av skötselinstrnktioner. Denna promemoria
har icke diarieförts hos fortifikationsförvaltningen, och enligt en av
Christianson lämnad uppgift tyder detta på att densamma endast kommit
till internt bruk inom byggnadsbyrån. — I en den 30 juni 1952 av chefen
för byggnadsbyråns värmesektion upprättad promemoria omtalas att framställningar
med begäran om skötselinstruktioner inkommit från ett flertal
håll, varvid på det allvarligaste framhållits behovet av sådana instruktioner
samt understrukits dels risken för skador å maskiner och material, dels
olägenheten med ventilationen och dels även svårigheten med utbildning av
personal i gasskydds- och maskintjänst vid avsaknad av skötselinstruktioner.
Sektionschefen ville därför ytterligare understryka nödvändigheten av
att arbetet med utarbetande av sådana instruktioner med det snaraste igångsattes,
men han saknade personal därför. Med den arbetsbelastning som
förelåg syntes möjligheterna därvidlag ännu mindre än tidigare. Han ville
fördenskull ytterligare understryka behovet av den personal, som tidigare
begärts för detta ändamål, och hemställde om åtgärder i frågan snarast
möjligt. Enligt anteckning å promemorian, som icke diarieförts, lades densamma
den 3 december 1952 till avgjorda mål på byggnadsbyrån, sedan
beslut om personalförstärkning förelegat. Därmed avsågs enligt uppgift
från fortifikationsförvaltningen tydligen ämbetsverkets petita för budgetåret
1953/54, i vilka föreslogs inrättandet av två ingenjörstjänster, en å
elektro- och eu å värmesektionen. Framställningen lämnades emellertid av
Kungl. Maj :t utan bifall. Enligt eu av chefen för byggnadsbyråns värmesektion,
förste byrådirektör Larsson, lämnad uppgift föranledde emellertid
promemorian av den 30 juni 1952, att fortifikationsförvaltningen beslöt anställa
en ingenjör, ett ingenjörsbiträde och eu tekniker. Larsson har vidare
uppgivit, att ingen jörs- och teknikerbefattningarna tillsattes genom att personal
inom värmesektionen flyttades upp, medan ingenjörsbiträdesbefattningen

ej lockade kompetent sökande. — Av en den 6 februari 1953 daterad anteckning
beträffande ett telefonsamtal från chefen för byggnadsbyrån framgår
att denne då meddelat chefen för värmesektionen, att denna sektion eventuellt
kunde räkna med en tjänst i 27 lönegraden, i första hand avsedd för
VVS för bergrum. Chefen för värmesektionen accepterade, enligt anteckningen,
tacksamt för att därigenom äntligen erhålla en man, som skulle kunna
utarbeta instruktioner och skötselanvisningar till alla de VVS-anläggningar
för berg, vilka saknade sådana instruktioner. Larsson har emellertid uppgivit,
att någon befattning ej kom att inrättas. — I en promemoria av den 24
november 1955 från tjänstförrättande chefen för befästningsbyrån till administrativa
byrån anföres att ett flertal bergrumsanläggningar med fasta
maskininstallationer färdigställts samt att, vare sig kompetent maskinpersonal
anställts eller den dagliga tillsynen utövas av icke maskintekniskt
kompetenta tillsynsmän under övervakning av ansvarsmaskinister, skötselinstruktioner
erfordras för att installationerna skola kunna skötas på ett
tillfredsställande sätt. Det framhålles att skötselinstruktioner böra behandla
såväl de enskilda maskininstallationerna (för uppvärmning, ventilation,
kylning, reservkraft, vatten m. in.) som dessas samordnande under olika
betingelser, t. ex. gasfara, att befästningsbyrån sedan många år begärt skötselinstruktioner
från byggnadsbyrån och vid upprepade tillfällen efterlyst
dessa samt att byggnadsbyrån meddelat, att så länge dåvarande höga arbetsbelastning
förelåg, byggnadsbyrån saknade möjlighet att slutföra »behandlingen
av nämnda mål». Med anledning av det anförda föreslås, att å byggnadsbyrån
erforderliga befattningar för ingenjörer med uppdrag att utarbeta
skötselinstruktioner för de fasta maskininstallationerna, i första hand i
bergrumsanläggningarna, inrättas och tillsättas samt att dessa ingenjörer
uteslutande disponeras för detta uppdrag. Sedan promemorian remitterats
till byggnadsbyrån för yttrande, anförde tjänstförrättande chefen för sagda
byrås värmesektion i en promemoria av den 29 november 1955, att en särskild
arbetsgrupp, bestående av tre befattningshavare, borde upprättas för
färdigställande av skötselinstruktioner. Kasernbyrån, till vilken befästningsbyråns
promemoria därefter remitterades, yttrade i utlåtande av den 7 december
1955, att det även för kasernbyråns vidkommande var angeläget,
att skötselinstruktioner funnos. — Slutligen hemställde chefen för byggnadsbyråns
värmesektion i en promemoria av den 2 november 1956 ånyo
om personalförstärkning för utarbetande av skötselinstruktioner. I promemorian
framhålles att befästningsbyråns promemoria föregående år icke
torde ha föranlett något beslut i ärendet, att under årens lopp i ett flertal
framställningar från värmesektionen nödvändigheten av skötselinstruktioner
understrukits samt att lämplig personal icke inom överskådlig tid kunde
frigöras för uppgiften. Tidigare hade föreslagits en arbetsgrupp, omfattande
tre personer, men om fortifikationsförvaltningen bedömde, att gruppen
kunde reduceras till två personer, accepterades detta, då det viktigaste var,

att arbetet äntligen kom i gång. Med anledning av promemorian beslöt fortifikationsförvaltningen
den 23 november 1956 att inrätta en tjänst som
byråingenjör å byggnadsbyråns värmesektion för utarbetande av skötselinstruktioner
för maskinanläggningar i bergrum in. in. samt med avlöning
från sakanslag. Enligt uppgift av Christianson kom befattningen att tillsättas
med en person inom byggnadsbyrån.

Att, såvitt angår Mohedaanläggningen, skötselinstruktion i och för sig
bort finnas framgår av uppgifter, som vid förhör inför en av tortitikationsförvaltningen
särskilt förordnad utredningsman lämnats av, bland andra,
chefen för specialdetaljen vid byggnadsbyråns värmesektion förste byråingenjören
Jönsson, Larsson, chefen för drivmedelsdetaljen vid byggnadsbyråns
väg- och vattenbyggnadssektion förste ingenjören Hjertstrand och
förutvarande chefen för befästningsbyrån generalmajoren Magnell.

Christiansson har vid förhör inför militieombudsmannen vitsordat, att avsaknaden
av instruktioner för skötsel av bergrumsanläggningar samt därmed
sammanhängande personalproblem sedan lång tid tillbaka diskuterats
inom fortifikationsförvaltningen, samt vidare uppgivit, att han såsom verkschef
ej ville undandraga sig ansvaret för att instruktioner ej funnits, då
han givetvis var skyldig tillse, att de anläggningar, som uppfördes av fortifikationsförvaltningen,
blevo fullt färdigställda, vilket fick anses innefatta,
att de voro försedda jämväl med skötselinstruktioner.

I en efter förhöret till militieombudsmannen den 29 april 1961 ingiven
skrift har Christianson emellertid förklarat, att hans uttalande vid förhöret
syntes ha kommit att få större räckvidd än hans avsikt varit, samt gjort
gällande, att hans ansvar måste begränsas inom ramen för de resurser i
fråga om organisation och personal, som stått honom till buds, därvid jämväl
borde beaktas i vilken omfattning kännedom vid ett aktuellt tillfälle
varit för handen om en verksamhets farlighetsgrad.

Sedan Christianson delgivits underrättelse om misstanke för tjänstefel,
har han i en den 16 augusti 1961 till militieombudsmannen ingiven skrift
framhållit, att då frågan om åtgärder för intensifiering av arhetet för färdigställande
av skötselinstruktioner varit på tal inom verksledningen, beredskapssynpunkter
men icke säkerhetsfrågor framhävts.

I hovrätten har Christianson anfört: Då fråga om skötselinstruktioner
under 1950-talet diskuterades inom fortifikationsförvaltningen, berördes
problemet endast mera allmänt, närmast från synpunkten av att understryka
behovet av personalförstärkningar på detta område liksom på flera andra,
där krav på ökad personal förelåg. Icke vid något tillfälle före Mohedaolyckan
framhölls det sålunda för Christianson, att begreppet skötselinstruktion
skulle vara liktydigt med säkerhetsinstruktion eller ens att säkerhetsfrågorna
ägde beröring med skötselinstruktionerna. Det bekymmersamma
angavs vara de svårigheter, som i ett beredskapsläge kunde uppstå vid anläggningar,
som icke voro i bruk i fred och där med anläggningarna helt

obekanta personer kunde komma att placeras, vilka måste ha tillgång till
beskrivningar över anläggningarna och i desamma ingående detaljer. Detta
gällde exempelvis de s. k. uppehållsplatserna. I syfte att söka få klarlagt
vad som kunde sägas ha innefattats i förekommande instruktionsbegrepp
utarbetades inom fortifikationsförvaltningen på Christiansons begäran en
redogörelse därför i eu promemoria av den 19 maj 1961. Av promemorian
framgår att vid sidan om begreppet skötselinstruktion jämväl begreppen
driftsinstruktion och säkerhetsinstruktion användas samt att gränsen mellan
dem delvis är osäker. Med skötselinstruktion åsyftar man närmast att
beskriva olika delar av en anläggning, huru de skola begagnas, smörjas, rengöras
och underhållas etc. Skötselinstruktionen kan — såsom det framhålles
i promemorian — jämställas med en instruktionsbok för exempelvis en
bil. Säkerhetsfrågorna däremot höra närmast hemma i den driftsinstruktion,
som för vissa — icke alla — anläggningar kan befinnas erforderlig såväl
för hanteringen av de förnödenheter, vilka avses att förvaras i en anläggning,
som för användningen av de aggregat anläggningen omfattar. De anförda
synpunkterna hade givit Christianson anledning att undersöka, huru
det förhållit sig beträffande instruktion för gamla Mohedaanläggningen,
som togs i bruk långt före hans tillträde som chef för fortifikationsförvaltningen.
Det hade därvid konstaterats, att beträffande gamla anläggningen
och flera likartade anläggningar förelegat en såsom »handbok» betecknad
pärm, innehållande ritningar över anläggningarna och beskrivningar av installationerna
i desamma samt anvisningar för handhavandet av installationerna.
Några säkerhetsföreskrifter funnos däremot icke intagna i handboken,
utan såsom säkerhetsbestämmelser gällde det s. k. tekniska meddelandet
av den 23 april 1947, som utfärdats såsom en instruktion för utluftning
(avgasning) av cisterner. Denna instruktion gavs generell tillämpning och
avsåg icke någon viss anläggning — den hade på sin tid icke heller inarbetats
i någon skötselinstruktion. Eftersom säkerhetssynpunkterna ej fördes
på tal, när framställningar gjordes till Christianson om behov av personal
för utarbetande av skötselinstruktioner, hade Christianson vid sitt
ställningstagande till frågan icke kännedom om att bristen på skötselinstruktioner
skulle ha någon betydelse från säkerhetssynpunkt. Han hade
ej heller anledning förmoda detta. Ämbetet hade uttalat, att Christianson
haft kännedom om att nya Mohedaanläggningen liksom andra bergrumsanläggningar
brukades utan skötselinstruktion, samt att detta inneburit avsevärda
risker. Christianson hade visserligen medgivit, att han haft vetskap
om att läget i fråga om skötselinstruktionerna varit bekymmersamt, men
samtidigt hade han också understrukit, att han icke känt till, att detta skulle
innebära några risker från säkerhetssynpunkt. Han nödgades emellertid
därutöver bestämt bestrida, att han medgivit, att han haft kännedom om att
just Mohedaanläggningen brukats utan skötselinstruktion. Denna anläggning
var icke omnämnd vare sig i förekommande promemorior eller vid

muntliga överläggningar angående frågan om bristen på skötselinstruktioner.
De faktiska omständigheterna talade jämväl för att Christianson icke
haft anledning misstänka, att omförmälda risker förelegat. Vid de tillfällen,
då Christianson besökt Mohedaanläggningen — såväl under byggnadstiden
som efter det anläggningen tagits i bruk — framfördes icke någon gång från
dess föreståndares sida eller på annat sätt några klagomål vare sig i fråga
om anläggningens utformning eller dess brukande. Dylika synpunkter anfördes
icke heller av den för drivmedelshanteringen ansvariga myndigheten,
arméintendenturförvaltningen. Det inom statsförvaltningen speciellt för säkerhetsfrågor
inrättade organet, sprängämnesinspektionen, följde i mån av
sina resurser fortlöpande konstruktionsarbetet, deltog vid övervägandena
om och när påfyllning av anläggningen kunde tillåtas samt godkände tillfälligt
avsteg från avsedd metod för utluftning av en av cisternerna. Inspektionen
framförde aldrig till Christianson erinringar om att säkerhetsfrågorna
icke blivit vederbörligen beaktade.

Christiansons påstående, att säkerhetssynpunkter icke förts på tal, då
fråga om personalförstärkning för utarbetande av skötselinstruktioner underställts
honom, vinner stöd såväl av innehållet i de förut upptagna piomemoriorna
och i den av Christianson omnämnda utredningen (promemorian
av den 19 maj 1961) angående begreppet skötselinstruktion som av
åtskilliga andra omständigheter. Sålunda ha Hjertstrand vid förhör inför
nyssnämnde utredningsman och chefen för befästningsbyrån, översten Lidström,
vid förhör inför militieombudsmannen uppgivit, Hjertstrand att en
instruktion för skötseln av de oljeledningstekniska anordningarna enbart
skulle ha tagit sikte på att lämna anvisningar om oljeledningssystemets
funktion och sättet att utföra vissa arbetsmoment, alltså för själva skötseln,
men att den ej kunde ha haft någon betydelse från säkerhetssynpunkt, samt
Lidström att fortifikationsförvaltningens ansvar för instruktioner i hithörande
hänseende närmast gällde maskinernas och den övriga installationens
handhavande, medan föreskrifter om påfyllandet och hanteringen av
drivmedel skulle ombesörjas av arméintendenturförvaltningen. Enligt en
den 6 december 1956 dagtecknad, av befästningsbyrån upprättad promemoria
angående angelägenhetsgradering mellan anläggningar vid utarbetande
av skötselinstruktioner har vidare behovet av sådana instruktioner ansetts
böra bedömas icke från säkerhetssynpunkter utan med hänsyn till anläggningarnas
storlek och komplicerade maskininstallationer samt till den i
fred befintliga maskinpersonalens kompetens och möjligheten att i krig
tillföra anläggningarna kompetent skiftes- och ersättningspersonal. Enligt
promemorian ha till följd därav instruktioner ansetts i första hand böra utarbetas
för vissa angivna bergrumsanläggningar för stabsplatser, medan
drivmedel sanläggningar icke upptagits.

Med hänsyn härtill och då, såvitt angår drivmedelsanläggningar, säkerhetsföreskrifter
lämnats såväl i de s. k. tekniska meddelandena, vilka fort -

löpande utsänts av tortitikationstörvaltningen, som i andra instruktioner,
såsom 1ADA, samt enligt vad Christianson obestritt uppgivit varken arméintendenturtörvaltningen
eller sprängämnesinspektionen till honom framställt
erinran om att säkerhetsfrågorna icke blivit behörigen tillgodosedda,
anser hovrätten Christianson skäligen ej ha haft anledning förmoda, att
bristen på skötselinstruktioner skulle ha haft betydelse från säkerhetssynpunkt.

I fråga om möjligheten att få till stånd erforderlig personalförstärkning
mom byggnadsbyrån för färdigställande av skötselinstruktioner har Christianson
i hovrätten antört: Under hela hans tid som chef för fortifikationsförvaltningen
var personalbristen nära nog dagligen aktuell inom alla verkets
enheter, men behovet av personal för upprättande av skötselinstruklioner
spelade därvid icke en så framträdande roll, som ämbetet ville göra
gällande. Vid de tillfällen, då i promemorieform förslag framfördes till honom
om personaltörstärkning, föranledde för övrigt dessa förslag honom
eller hans ställföreträdare att inrätta nya tjänster. Utmärkande för den
ytterligt svårbemästrade bristsituationen var emellertid att nyinrättade
tjänster i flertalet fall icke kunde besättas med personal utom verket och i
ett fall icke alls kunde besättas. Under 1950-talet rådde nämligen konstant
brist på teknisk arbetskraft inom fortifikationsförvaltningen på så gott som
alla områden — lör projektering, konstruktion, underhåll och modernisering.
Denna brist består alltjämt. Totala antalet för fortifikationsförvaltningen
avsedda tjänster av alla kategorier uppgick den 15 mars 1962 till
620. Av dessa tjänster — i och för sig otillräckliga till antalet — voro 71
\ akanta, av vilka det övervägande flertalet avsåg teknisk personal. Det var
naturligt, att inom verksledningen den bekymmersamma situationen successivt
var föremål för diskussion. Möjligheterna att åstadkomma förbättringar
voro emellertid starkt begränsade. Ansträngningarna måste inriktas på att
i sedvanlig ordning utannonsera de vakanta tjänsterna till de löner, som
av statsmakterna fastställts eller som fortifikationsförvaltningen inom ramen
för tjänsteförteckningsrevisioner funnit tillämpliga. Undantagsvis ansåg
veiksledningen det möjligt att genom inrättande av tjänster i högre
lönegrad behålla värdefull arbetskraft, som anmält sin avsikt att lämna
^rket. Personalförstärkningar åstadkommos också genom utnyttjande av
överåriga, tidigare inom verket anställda befattningshavare. Såvitt Christianson
kunde minnas, motsatte han sig icke vid något tillfälle återbesättande
av vakant tjänst eller föreslaget inrättande av ny tjänst, därest föreslagen
loneställning var förenlig med de för tjänsten gällande normerna. Därvid
bortsåg han givetvis från sådana fall, som voro beroende av ställningstagande
till de under 1950-talet ständigt aktuella omorganisationerna såväl i central
som regional instans. De vakanser, som under hela 1950-talet förekommo
inom verket, särskilt bland den tekniska personalen, uppstodo oftast icke
genom pensionsavgång utan troligen därför, att personalen fann löneläget

för lågt, arbetet för betungande eller framtidsutsikterna för dåliga. Det var
naturligt, att företrädarna för verkets byråer påtalade olägenheterna av täta
personalbyten och svårigheterna att vid rådande löneläge kunna förvärva
och i tjänst behålla kompetent och för arbetsuppgifterna intresserad personal.
Christiansons möjligheter såsom verkschef att åstadkomma förbättringar
därutinnan voro emellertid ytterst begränsade. Frågor om nyinrättande
av tjänster föredrogos regelmässigt i plenum, varvid man hade att
följa av statsmakterna uppdragna normer för anställningspolitiken — detta
såväl med avseende å angiven löneställning som i fråga om formen för tillsättandet
av ledigförklarad tjänst. Icke i något fall anmälde hans medarbetare,
såvitt han kunde minnas, avvikande mening från beslut i en anställningsfråga.
Såvitt Christianson förstod, berodde detta på att de voro medvetna
om att möjligheter saknades för honom och för dem att åstadkomma
någon väsentlig förbättring av situationen. Det var tänkbart, att man kunnat
tillföra fortifikationsförvaltningen viss extra personal genom att inrätta
tjänster med så högt löneläge, att de utgjort en lockelse för personer från
den civila marknaden eller från andra statliga verk. En ofrånkomlig förutsättning
skulle emellertid därvid ha varit, att man bortsett från sökande,
som redan voro anställda inom ämbetsverket. Tillämpning av en dylik
taktik skulle emellertid ha lett till att förhållandet mellan dessa löner och
de löner, som av statsmakterna fastställts för personal inom verket med ordinarie
eller extra ordinarie anställningsform med jämförbara arbetsuppgifter,
kom att utvisa sådana skiljaktigheter, att uppenbar risk måst uppkomma,
att den hos ämbetsverket redan anställda personalen skulle lämna
sina anställningar under berättigat åberopande av det orättvisa i verkets
anställningspolitik. Just dessa synpunkter voro utslagsgivande vid de samtal
om möjligheterna att förstärka personalen numerärt eller att förhindra avgång,
vilka tid efter annan fördes mellan Christianson och hans närmaste
medarbetare. Vad nu sagts hade avseende på förhållandet i allmänhet beträffande
möjligheterna att förvärva och bibehålla teknisk personal med
erforderliga kvalifikationer. Särskilt besvärande tedde sig emellertid situationen
i fråga om personal inom värme- och sanitetsområdet, d. v. s. inom
det område, som närmast är i fråga i målet. Vid de samtal, som Christianson
hade med representanter för ämbetsverkets byggnadsbyrå — cheferna för
byrån samt för dess värmesektion och elsektion — framhölls från deras sida
det nära nog hopplösa i att mot de löner, som kunde erbjudas, erhålla kompetent
personal. Han erinrade sig särskilt trån samtal med dåvarande chefen
för värmesektionen, att denne framhöll såsom meningslöst att kungöra
vissa vid tillfället vakanta extra tjänster inom sektionen. Även erinrade han
sig, att han i dessa sammanhang tillrådde vederbörande att genom underhandskontakter
via skolor och arbetsplatser söka värva spekulanter samt
från fall till fall underställa verksledningen frågan, om framställda löneanspråk
kunde godtagas. Svaret blev, att den metoden försökts men icke givit

utbyte. Ett försök till lösning av problemet genom att i större utsträckning
anlita privata konsultfirmor rekommenderades även vid flerfaldiga tillfällen
av Christianson. Svaret blev, att den vägen redan beträtts, i den mån det
varit möjligt. Det var förvisso lätt att i likhet med ämbetet påstå, att eu
lösning av instruktionsproblemet på ett eller annat sätt bort av Christianson
åvägabringas samt att den omständigheten, att gjorda försök att åstadkomma
personalförstärkning icke lett till resultat, icke kunde utgöra något försvar.
Christianson ville å sin sida bestämt hävda, att han under sina år som
chef för fortifikationsförvaltningen aldrig avvisade framfört förslag om inrättandet
av tjänst, därest han bedömde behov föreligga och möjlighet förelinnas
att inom ramen för de statliga anställnings- och lönesättningsnormerna
och utan skadliga följdverkningar med avseende å den redan inom ämbetsverket
anställda personalen åstadkomma personalförstärkning, ävensom
att någon avvikande mening från hans närmaste medarbetares sida icke
förekom i fråga om dylika beslut, samt att han efter det han genom Mohedaolyckan
— men först då — fått uppmärksamheten riktad på att eftersläpning
var för handen icke blott i fråga om skötselinstruktioner utan jämväl
beträttande säkerhetsinstruktioner, med visst uppgivande av förutnämnda
principer försökte få till stånd personalförstärkning »till varje pris», men
att dessa ansträngningar måste upphöra, sedan vederbörande personalorganisation
anmält, att man icke kunde godtaga tillämpat förfaringssätt. Det
måste ha varit försvarligt att med hänsyn till krigsberedskapssynpunkterna
inrikta ansträngningarna i fråga om skötselinstruktionerna i första hand
på de anläggningar, som icke voro i bruk i fred. Beträffande de anläggningar
åter, som tagits i bruk eller avsågos att tagas i bruk redan i fredstid, föll
det sig naturligt, att »instruktionsarbetet» ägnades åt uppgiften att bibringa
den personal, som skulle betjäna anläggningarna, erforderlig kännedom
om dessas funktion därigenom, att man lät personalen följa byggnadsarbetet
samt tillhandahöll ritningsmaterial och beskrivningar ävensom i övrigt lämnade
muntlig information. I realiteten fanns, såvitt avsåg Mohedaanläggningen,
såväl skötselinstruktion som säkerhetsbestämmelser. Det s. k. tekniska
meddelandet av den 23 april 1947 innehöll föreskrifter beträffande
förfarandet vid rengöring och utluftning av cisterner. Såväl Winblad och
Andersson som annan vid den gamla anläggningen anställd personal bereddes
tillfälle att fortlöpande följa arbetet vid den nya anläggningen. Till Winblad
överlämnades programhandlingarna för, bland annat, installationsarbetena.
Vidare deltogo Winblad och Andersson i ett flertal besiktningar
av, bland annat, den elektriska och ventilationstekniska utrustningen inom
anläggningen. Både Winblad och Andersson kände således till vikten av att
övertryck hölls i motorrummet. De visste också, att cisternerna voro konstruerade
för luftning från toppen. Icke heller kunde det med fog riktas
anmärkningar mot Christianson för att i nämnda tekniska meddelande icke

fanns föreskrift om den självklara åtgärden, att vid avbrytandet av lottning
av en cistern öppningarna i dess botten skulle tillslutas.

Av Christiansons vid förhör inför militieombudsmannen lämnade berättelse
framgår visserligen att Christianson med anlitande av byggnadsanslag halt
möjlighet att utan Kungl. Maj :ts tillstånd inrätta extra tjänster för utarbetande
av skötselinstruktioner i större omfattning än som skett. Emellertid
äro Christiansons uppgifter om bristen på teknisk arbetskraft inom landet
och om svårigheterna för statliga verk att med hänsyn till lönesättningen
konkurrera med privata företag om sådan arbetskraft ej i målet vederlagda
utan vinna fastmera stöd därav, att — såsom utredningen visar — ledigförklarade
tjänster i huvudsak lockat sökande endast inom tortifikationsförvaltningens
egen personal.

Med hänsyn härtill ävensom till de svårigheter i övrigt, som enligt Christiansons
uppgift mött vid olika ifrågasatta åtgärder för nyanställning av
teknisk personal, måste situationen i fråga om skötselinstruktioner anses ha
varit svårbemästrad. I betraktande jämväl av det förut beträffande säkerhetsfrågorna
anförda får det därför anses försvarligt, att man — vad angår
anläggningar, avsedda att tagas i bruk redan under fredstid -— i stället för
nyanställning av personal för utarbetande av skötselinstruktioner inriktat
sig på att i god tid före anläggningarnas färdigställande anställa kompetent
driftspersonal samt till denna överlämna ritningar och programhandlingar
angående installationerna. Personalen bereddes nämligen därigenom tillfälle
att förskaffa sig erforderliga insikter om anläggningarnas skötsel och
därav betingade säkerhetsfrågor. På grund härav synes berättigat klander
ej heller kunna riktas mot att övriga anläggningar tillerkänts förtursrätt
vid utarbetande av skötselinstruktioner.

Vad angår Mohedaanläggningen är i denna del utrett, att Winblad och
Andersson — oaktat särskild skötselinstruktion saknats — voro väl förtrogna
med anläggningens funktion och skötsel samt därav betingade säkerhetsfrågor.
Winblad har sålunda under polisutredningen uppgivit, att
såväl han som förrådsmästaren och förmannen varit i tillfälle att följa anläggningens
tillblivelse och installationsarbetena, varigenom de förskaffat
sig nödvändig kännedom om funktionerna. Vad Winblad vid förhör inför
militieombudsmannen anfört därom, att han 1952—1953 under en tid av
ett och ett halvt år tjänstgjort såsom drivmedelsassistent vid dåvarande arméförvaltningens
intendenturavdelnings drivmedelsbyrå och därför ej under
hela byggnadstiden följt arbetena, kan — då, såvitt utredningen visar,
installationsarbetena påbörjats först 1953 — icke förringa värdet av hans
nyssnämnda uppgift under polisutredningen. Winblad har vidare under polisutredningen
förklarat, att han genom studium av arbetsritningar och beskrivningar
under byggnationerna och installationerna förvärvat ytterligare
erfarenhet, att han muntligen instruerat den honom underställda pcrsona -

len samt att han med den erfarenhet han undan för undan förskaffat sig
behärskat anläggningens tekniska utrustning på ett från säkerhetssynpunkt
fullt tillfredsställande sätt. Såsom Christianson i hovrätten anmärkt, synes
till Winblad ha överlämnats bland annat en av Aktiebolaget Ingenjörsbvrån
Ventilation-Vatten-Värme den 30 juli 1953 upprättad beskrivning och
materialförteckning över ventilationstekniska installationer för anläggningen
samt en av samma ingenjörsbyrå den 4 oktober 1955 upprättad promemoria
nr 3 i anslutning till nämnda beskrivning. Av dessa handlingar framgår
dels att ventilation av motorrum och liknande, där särskild fara för
gnistbildning förelåg, skulle ske medelst inblåsning av friskluft och på sådant
sätt, att övertryck erhölls i lokalerna till förhindrande av att bensinbemängd
luft inträngde i desamma, dels att för utvädring av tankar vid
eventuell inspektion, rengöring etc. i tanktaket i övre cisternort fem manhålsluckor
voro anordnade, till vilka evakueringstrumma av plast skulle
nedhissas och anslutas. Vid förhör inför militieombudsmannen har Winblad
bekräftat, att han visste, att meningen varit att av säkerhetsskäl övertryck
skulle upprätthållas i motorrummet medelst inblåsningsfläkten. Vidare utvisar
eu den 9 januari 1956 av Hjertstrand upprättad rapport, att hela anläggningen
vid besiktning den 4 och 5 samma månad genomgåtts med Winblad.
Att Winblad väl kände till de av olika myndigheter utfärdade allmänna
säkerhetsbestämmelserna för drivmedelsanläggningar och hantering av
drivmedel framgår av hans egna uttalanden under polisutredningen. Enligt
Christiansons i hovrätten lämnade, av ämbetet ej bestridda uppgift har Winblad
dessutom själv deltagit i utarbetandet av det tekniska meddelandet
den 23 april 1947. Andersson slutligen har under polisutredningen uppgivit,
att enligt vad han visste motorer och övrig elektrisk utrustning i motorrummet
icke voro explosionssäkra samt att meningen med konstruktionen torde
ha varit, att ett visst övertryck skulle förefinnas i motorrummet. Han har
tillagt att om övertryck skulle finnas i detta rum, friskluftsfläkten måste vara
påslagen samt att, såvitt han visste, inga spärrar funnos, som förhindrade
att eventuell gas från trummor och stigort strömmade ned i utrymmen
inne i anläggningen, så snart sugfläktarna icke voro påslagna. Vid förhör
inför militieombudsmannen har Andersson förklarat, att han redan före
olyckan varit medveten om att det av säkerhetsskäl förutsattes, att övertryck
skulle finnas i motorrummet. — Att till följd av missförstånd från
Winblads sida beträffande sprängämnesinspektionens skrivelse den 11 oktober
1956 avgasning kommit att utföras enligt en annan metod än den för
anläggningen avsedda kan, vid det förhållandet att detta ej bragts till fortifikationsförvaltningens
kännedom, icke läggas Christianson till last. Då förutnämnda
tekniska meddelande den 23 april 1947 utfärdats före Christiansons
tillträde som verkschef, kan Christianson ej heller klandras för att
närmare föreskrifter om åtgärder vid avbrott i avgasning ej lämnats i detsamma.

Beträtt ande ämbetets påståenden, att nybyggnadsverksamheten bort begränsas,
så att igångsättning av nybyggnader icke äventyrade möjligheterna
att förse tidigare påbörjade anläggningar med skötselinstruktioner, samt
att förhållandevis enkla åtgärder erfordrats, om ingripande för frågans
lösning skett på ett tillräckligt tidigt stadium eller inledningsvis tagit sikte
på endast det från säkerhetssynpunkt mest angelägna instruktionsbehovet,
har Christianson i hovrätten anfört: Den nybyggnadsverksamhet, som bedrivits
i fråga om bergrum, hade övervägande avsett anläggningar med mycket
lång projekterings- och byggnadstid. Ofta sträckte sig denna över ett
flertal år — för Mohedaanläggningen sex å sju år. Arbetet med en anläggning
måste merendels, i varje fall under förra delen av 1950-talet, bedrivas
successivt i fråga om såväl projekteringsarbetet som byggnadsarbetet. Arbetsgången
var därvid i stort sett följande. På grundval av erhållna uppgifter
i fråga om anläggningens ändamål och dess placering i stort upprättades
en situationsplan över anläggningens belägenhet och dess utformning i
stora drag. Denna utformades så, att kostnadsberäkningar kunde verkställas,
vilka lades till grund för medelsäskanden. Sedan statsmakternas beslut
erhållits — någon gång redan dessförinnan — påbörjades det egentliga
konstruktionsarbetet, som syftade till utarbetandet av programhandlingar för
infordrande av anbud å byggnadsarbetet. Programhandlingar utarbetades
ofta — bland annat för Mohedaanläggningen — successivt, så att handlingar
för utsprängning av bergrummet först iordningställdes. Under tiden för utförandet
av sprängningsarbetel bedrevs detaljarbetet med programhandlingar
för den anläggning, som avsågs att inrymmas i bergrummet (drivmedelsanläggning,
verkstadsanläggning, förrådsanläggning, uppehållsplats
etc.). Programhandlingarna för dessa s. k. inklädnads- och installationsarbeten
färdigställdes ofta successivt, så att till en början programmet för de
egentliga byggnadsarbetena och först därefter detalj programmen för VVSoch
elinstallationerna utarbetades. Alt denna arbetsmetodik tillämpades
hade sin förklaring i att därigenom slutpunkten för anläggningens detaljutformning
kunde framflyttas, i det att tiden för sprängningsarbetet och i
viss mån även inbyggnadsarbetet kunde utnyttjas för utarbetandet av programhandlingar
för de mot slutet av arbetet liggande momenten. Erfarenhetsmässigt
var detta successiva utarbetande av programhandlingar för inbyggnads-
och installationsarbetena jämväl ägnat att förebygga dubbelarbete,
enär under den långa byggnadstiden ändringar i de ursprungliga planerna
ofta blevo aktuella såväl med hänsyn till ändrade förutsättningar av militärorganisatorisk
eller taktisk art som för tillvaratagande av resultaten av det
särskilt under 1950-talet intensifierade forskningsarbetet på hergrumsfronten.
Det sålunda tillämpade systemet var emellertid även förenat med vissa
olägenheter. Svårigheterna att från början överblicka kostnaderna ökade,
men vad som i förevarande sammanhang särskilt borde beaktas voro de
svårigheter, som kunde uppstå för de i slutet av projekteringskedjan verk 3—6-)0503.

M i l it ieomb lids mannens (imbetsberättelse

samma enheterna, i synnerhet VVS- och elenheterna, att i tid ställa erforderliga
program till förfogande. En eftersläpning i fråga om dessa program
ledde erfarenhetsmässigt till kostnadsökningar, då mot slutet av en anläggnings
utbyggnadsskede en samordning mellan de egentliga byggnadsarbetena
och installationsarbetena var ofrånkomlig och särskilt angelägen, om
arbetena — såsom regelmässigt blev fallet — anförtroddes olika entreprenörfirmor.
Med det nu anförda ville Christianson framhålla, att ämbetets
uttalande, att endast förhållandevis enkla åtgärder erfordrats för att lösa
problemet i fråga om skötselinstruktionerna, måste betraktas såsom verklighetsfrämmande.
I varje fall skulle den ifrågasatta begränsningen av nybyggnadsverksamheten
ha medfört sådana följdverkningar i ekonomiskt
hänseende och med avseende å krigsberedskapen -— åtgärderna skulle ha
vidtagits under Koreakrisen och Suezkrisen — att dylika åtgärder omöjligen
kunnat komma i fråga utan synnerligen tvingande skäl. Sådana skäl förelågo
enligt Christiansons mening icke med hänsyn bland annat till att säkerhetssynpunkterna
icke förts på tal. Christianson ville i detta sammanhang
erinra om att överbefälhavaren vid olika tillfällen påtalat det bekymmersamma
läget i fråga om försvarets kapitalbudget och därvid understrukit
nödvändigheten av en intensifiering av byggnadsverksamheten och en förstärkning
av fortifikationsförvaltningens produktionskapacitet. Dröjsmål
med påbörjandet av nya anläggningar skulle för övrigt ha lämnat resultat i
form av friställd arbetskraft på det aktuella området först efter lång tid.
Sådant dröjsmål skulle vidare och framför allt ha medfört oöverskådliga
konsekvenser med avseende å övrig med utarbetandet av program för utsprängning
och inklädnad av samt installationer i bergrum sysselsatt personal.
Det förhöll sig nämligen givetvis icke så, att den inom ämbetsverket
tjänstgörande tekniska personalen kunde utnyttjas för alla olika förekommande
arbetsuppgifter. I varje fall förelåg en bestämd gräns mellan personal,
avsedd för projektering av egentligt byggnadsarbete, och personal, avsedd
för uppgifter inom VVS- och elfacken. Nedläggande under viss tid av
nybyggnadsverksamheten skulle således icke ha inneburit någon förstärkning
av de underbemannade enheterna men skulle ha fått till följd en ytterligt
oförmånlig, för lång tid framåt verkande snedvridning av arbetsbelastningen
inom olika sektioner av ämbetsverket. Christianson kunde icke dela
ämbetets uppfattning, att situationen i fråga om skötselinstruktionerna vid
något tillfälle före Mohedakatastrofen motiverat vidtagande av de förordade
åtgärderna att fördröja nybyggnadsverksamheten. Han ville till och med
ifrågasätta, om sådana åtgärder överhuvudtaget varit försvarliga med hänsyn
till å ena sidan det utbyte därav, som kunde vara att förvänta, och
å andra sidan konsekvenserna därav för krigsberedskap, ekonomi och
personal. Icke någon av Christiansons tekniska medarbetare hade rekommenderat
sådana åtgärder, vilka överhuvudtaget icke diskuterats såsom
ett verklighetsbetonat alternativ; de hade till och med betecknats såsom

otänkbara. Christianson bestred följaktligen, att hans underlåtenhet att vidtaga
av ämbetet sålunda ifrågasatta åtgärder kunde betecknas som tjänstefel.

Det utrikespolitiska läget under den i målet ifrågavarande tiden var
otta spänt med vid flera tillfällen inträdande akuta kriser. Med hänsyn härtill
är det naturligt, att, såsom Christianson anfört, från militärt håll ofta
framhölls att det från krigsberedskapssynpunkt var nödvändigt att påskynda
byggnadsverksamheten i fråga om bergrumsanläggningar. Beredskapssynpunkter
föranledde sålunda bland annat flygförvaltningen att påkalla
visst ianspråktagande av Mohedaanläggningen redan! före dess färdigställande.
Det får därför anses förklarligt, att vid överväganden inom fortifikationsförvaltningen
krigsberedskapssynpunkterna tillmättes avgörande vikt.

På grund härav och då, såsom ovan befunnits styrkt, säkerhetsfrågor ej
förts på tal i samband med framställningar om personalförstärkning för utarbetande
av skötselinstruktioner samt, på sätt Christianson framhållit, begränsning
av nybyggnadsverksamheten till följd av den tillämpade arbetsmetodiken
först långt senare skulle ha medfört, att personal, skickad för
utarbetande av skötselinstruktioner, kunnat friställas för sådan uppgift,
anser hovrätten — med beaktande jämväl av'' de utav Christianson omnämnda
följdverkningarna i ekonomiskt avseende vid inställande av nybyggnadsverksamheten
— det icke kunna läggas Christianson till last som oförstånd,
att han ej till övervägande upptagit frågan om begränsning av nybyggnadsverksamheten
till förmån för arbetet med färdigställande av skötselinstruktioner.

I betraktande av det anförda ävensom det förhållandet att, enligt vad
promemoriorna av den 15 maj och den 18 november 1950 utvisa, redan vid
Christiansons tillträde såsom verkschef en betydande balans förelåg i fråga
om skötselinstruktioner för färdigställda bergrumsanläggningar, kan — såsom
Christianson menat — ämbetets påstående, att på ett tillräckligt tidigt
stadium endast förhållandevis enkla åtgärder erfordrats, icke anses grundat.

Vad angår den av ämbetet ifrågasatta möjligheten att — vid begränsning
av nybyggnadsverksamheten för fortifikationsförvaltningens egen del — anlita
privata byggnadsföretag för sådant nybyggnadsarbete, som ansetts trängande
nödvändigt, har Christianson i hovrätten uppgivit, att han rekommenderat
sina medhjälpare att i så stor utsträckning som möjligt anlita konsultfirmor
men att detta bedömts vara möjligt endast i begränsad omfattning,
enär sådana firmor måste förses med underlag för sitt arbete samt deras arbetsresultat
måste granskas, vilket även krävde arbetskraft.

Av utredningen framgår att, såvitt angår Mohedaanläggningen, privata
företag anlitats för bland annat utsprängnings-, inklädnads- och installationsarbeten.
Anledning saknas antaga, att sådana företag vid andra nybyggnader
anlitats i mindre utsträckning. Att anförtro åt privata byggnadsföretag
hela uppförandet av nya anläggningar, däri inbegripet ritnings-, pro -

jekterings- och planeringsarbetena, torde med hänsyn till anläggningarnas
speciella beskaffenhet och den därav betingade övervakningsverksamheten
från fortifikationsförvaltningens sida knappast ha varit möjligt. Hovrätten
anser därför möjligheten att anlita privata byggnadsföretag i vidare män än
som skett näppeligen ha stått Christianson till huds.

Vidkommande slutligen frågan, om Christianson — såsom ämbetet gjort
gällande — bort hos Kungl. Maj :t göra framställning om direktiv för bemästrande
av situationen beträffande arbetsbalansen för skötselinstruktioner,
har Christianson i hovrätten anfört: Inom fortifikationsförvaltningens
ledning hade faktiskt ifrågasatts om det icke var lämpligt att hos Kungl.
Maj :t framhålla, att sedan ämbetsverkets i olika sammanhang framställda
förslag om personalförstärkningar och/eller förbättrade löneställningar avslagits,
ämbetsverket icke såg sig i stånd att fullgöra i dess instruktion angivna
uppgifter. Christianson hade dock icke funnit sig böra fullfölja förslag
i detta hänseende, vilket måhända numera kunde betraktas såsom oklokt.
Han hade emellertid svårt att förstå, vid vilken tidpunkt den ifrågasatta
framställningen skulle ha avlåtits och vad den skulle ha innehållit. Vid den
aktuella tidpunkten hade fortifikationsförvaltningen formell möjlighet att
med utnyttjande av de till förfogande ställda byggnadsanslagen anställa
erforderlig personal. I detta hänseende erfordrades således icke någon framställning.
De informationer, som Christianson erhållit i fråga om bristen på
skötselinstruktioner, voro icke ägnade att ingiva oro, att risker för liv och
egendom skulle föreligga vare sig i allmänhet eller speciellt för Mohedaanläggningen.
Något förslag att underställa Kungl. Maj :t den frågan väcktes
icke heller inom fortifikationsförvaltningens ledning.

Med hänsyn till vad Christianson sålunda anfört ävensom till det förut
beträffande säkerhetsfrågor upptagna synes berättigad anmärkning mot
Christianson för hans underlåtenhet i nu förevarande avseende icke kunna
göras.

På grund av vad sålunda upptagits anser hovrätten — ehuru det i princip
ålegat Christianson att i egenskap av verkschef sörja för att färdigställda
bergrumsanläggningar försetts med skötselinstruktioner — det skäligen
icke kunna läggas honom till last som oförstånd eller oskicklighet, att han
ej föranstaltat om andra åtgärder än som skett med anledning av den inom
ämbetsverket föreliggande arbetsbalansen beträffande skötselinstruktioner
och för bemästrande av olägenheterna därav.

Ämbetets talan kan följaktligen icke vinna bifall.

Militieombudsmannen fullföljde talan mot hovrättens dom och anförde
i en den 31 januari 1963 dagtecknad revisionsinlaga följande.

Hovrätten har uttalat att, ehuru det i princip ålegat Christianson att i
egenskap av verkschef sörja för att färdigställda bergrumsanläggningar försetts
med skötselinstruktioner, det skäligen icke kan läggas honom till last

som oförstånd eller oskicklighet alt han ej föranstaltat om andra åtgärder
än som skett med anledning av den inom ämbetsverket föreliggande arbetsbalansen
beträffande skötselinstruktioner och för bemästrande av olägenheterna
därav. Med hänsyn härtill och till omständigheterna i målet synes
domen innebära att hovrätten funnit förefintligheten av arbetsbalansen i
fråga om skötselinstruktioner vara försvarlig. En sådan ståndpunkt kan
enligt min mening icke godtagas.

Bristen på skötselinstruktioner har under en avsevärd lid varit mycket
stor. Såsom i hovrättens dom angivits saknade sommaren 1959 mer än 200
dittills färdigställda bergrumsanläggningar erforderliga instruktioner, och
under tiden 1957—den 30 juni 1961 utfärdades allenast 20 instruktioner.
Det torde vara uppenbart att detta förhållande inneburit ansenliga risker.
Eftersom flertalet av anläggningarna varit avsedda att tagas i stadigvarande
bruk först vid beredskapsläge, har väl riskerna i främsta rummet berört
landets försvarsberedskap. Därigenom har de dock icke varit mindre beaktansvärda.
En aldrig så förstklassig bergrumsanläggning kan icke komma
till avsedd användning, om ej de fasta installationer för ventilation, ljusoch
värmeförsörjning m. m., varav sådan anläggning mer än vanliga byggnader
är beroende, fungerar på tillfredsställande sätt. Beredskapsanläggningar
utnyttjas emellertid i viss mån även under fredstid, framför allt för
övningar. Men bland bergrumsanläggningarna ingår också åtskilliga som är
i ständigt bruk redan i fred. Beträffande samtliga ifrågavarande anläggningar
medför användandet utan erforderliga skötselinstruktioner att lokaler,
maskiner och andra ekonomiska nyttigheter utsättes för fara att skadas
eller förstöras samt att människors liv och hälsa riskeras. Detta gäller
i särskild grad sådana, redan i sig ytterst farliga anläggningar som drivmedels-
och ammunitionsförråd.

Ett skrämmande exempel på det sist sagda utgör den katastrof som den
23 juli 1958 drabbade det i januari 1956 i bruk tagna drivmedelsförrådet i
Moheda. På sätt jag närmare utvecklat i åtalsinstruktionen har avsaknaden
av en fullständig skötselinstruktion varit eu väsentligt bidragande orsak
till olyckan. Hovrätten har icke tagit ställning i detta hänseende i vidare
mån än att den funnit utrett att förrådsföreståndaren Winblad och
förrådsmästaren Andersson, oaktat särskild skötselinstruktion saknats, varit
väl förtrogna med anläggningens funktion och skötsel samt därav betingade
säkerhetsfrågor. Denna bedömning, som väsentligen bygger på Winblads
och Anderssons egna åsikter om sina kvalifikationer, är emellertid
icke riktig. Winblad har naturligtvis haft sådana kunskaper som varit nödvändiga
för den dagliga, rutinmässiga driften av anläggningen, men omständigheterna
visar oförtydbart att han icke besuttit den mera ingående
kännedom om den komplicerade anläggningen som erfordrats för att kunna
bemästra även exceptionella situationer. Sålunda har Winblad på grund
av tidigare erfarenheter från den gamla anläggningen i Moheda och en

liknande anläggning i Finnerödja tydligen icke funnit något anmärkningsvärt
i att manluckan till en under avgasning varande cistern icke tillstängdes
då avbrott i avgasningen gjordes. En tekniskt kunnig person torde efter
detaljerat studium av ritningar och andra programhandlingar rörande
anläggningen ha kunnat konstatera att sådan underlåtenhet skulle förorsaka
att motorrummet fylldes med gas, därest det ej stod under övertryck.
Av Winblad, som har långvarig praktik och visst teoretiskt kunnande i
fråga om drivmedelshantering men ej torde äga teknisk utbildning, har
enligt min mening icke kunnat förväntas något sådant. Emellertid var det
icke Winblad utan Andersson som i egenskap av vikarierande föreståndare
hade högsta ansvaret på platsen vid tiden för olyckan. Och Andersson, vilken
under de närmaste åren dessförinnan mest varit sysselsatt på förrådets
expedition och såvitt veterligt endast hade den kunskap om drivmedelshantering
och anläggningens funktion som han kunnat inhämta såsom biträde
åt Winblad, kan givetvis med än mindre fog än Winblad anses ha
varit väl förtrogen med anläggningen, om därmed, såsom hovrätten synes
ha avsett, menas att skötselinstruktion för deras del icke oundgängligen erfordrats.
Tvärtom skulle tillgång till en skötselinstruktion med föreskrifter
bl. a. om tillvägagångssättet vid avgasning och avbrott däri samt om nödvändigheten
av att hålla motorrummet under övertryck ha varit av sådan
betydelse att de vid olyckstillfället begångna felaktigheterna med största
sannolikhet kunnat undvikas. En instruktion är en order som rimligen kan
förväntas bli beaktad på ett helt annat sätt än programhandlingar och ritningar.
Just det förhållandet att förrådsföreståndartjänsten upprätthölls av
en vikarie då olyckan inträffade belyser för övrigt bräckligheten i det av
hovrätten godtagna argumentet att man från fortifikationsförvaltningens
sida sökt kompensera bristen på skötselinstruktioner genom att tillse att
personalen på annat sätt fått kännedom om vederbörande anläggnings funktion.
Det må i detta sammanhang slutligen erinras att fortifikationsförvaltningen
i ett till mig den 30 november 1960 avgivet, av Christianson undertecknat
yttrande förklarat att »givetvis» borde för såväl stora drivmedelsförråd
som andra bergrumsanläggningar med komplicerad maskinell utrustning
ha funnits skötselinstruktioner, icke minst med hänsyn till att man
måste räkna med att annan driftspersonal än den ordinarie kunde få taga
ansvaret för anläggningens maskinella funktion samt att det redan i slutet
av 1940-talet stått klart att uppgörandet av instruktioner för större bergrumsanläggningar
måste anförtros kvalificerade tekniker.

Mot bakgrunden av vad sålunda anförts om den ifrågavarande arbetsbalansens
omfattning och art torde det vara ovedersägligt att bristen på skötselinstruktioner
utgjort ett utomordentligt allvarligt missförhållande. Det
synes därför som om varje för bristen ansvarig befattningshavare måste anses
ha gjort sig skyldig till tjänstefel, därest ej hans åsidosättande av tjänsteplikt
på mycket starka skäl kan bedömas vara ursäktligt. Såsom av åtals -

instruktionen närmare framgår har jag funnit byråcheferna Sjögren, Magnell
och Lidström icke böra ställas till ansvar för vad som i förevarande
hänseende kan läggas dem till last, medan jag ansett Christianson icke kunna
undgå ansvar för sin underlåtenhet att vidtaga ändamålsenliga åtgärder.

Hovrätten har som ovan nämnts fastslagit att det ålegat Christianson att
i egenskap av verkschef sörja för att färdigställda bergrumsanläggningar
försetts med skötselinstruktioner. Hovrättens stöd för att det oaktat icke
bifalla mitt yrkande om ansvar för tjänstefel består väsentligen i ett godtagande
av Christiansons ståndpunkt. Därvid synes hovrätten dock mindre
ha fäst sig vid att Christianson förklarat sig ej vilja undandraga sig ansvaret
för att instruktioner ej funnits än vid att han därefter gjort gällande alt
hans ansvar måste begränsas inom ramen för de resurser som stått honom
till buds och att jämväl borde beaktas i vilken omfattning kännedom vid
ett aktuellt tillfälle varit för handen om en verksamhets farlighet.

I sistnämnda hänseende har hovrätten förklarat sig anse att Christianson
skäligen ej haft anledning förmoda att bristen på skötselinstruktioner
skulle ha haft betydelse från säkerhetssynpunkt. Med anledning härav och
vad eljest i denna del anförts i domskälen må erinras att av handlingarna
i målet framgår att förvaltningen av exempelvis en drivmedelsanläggning
med inredning och fasta installationer, såsom cisterner, pumpar, fläktar,
maskiner och elektriska anordningar, handhaves av fortifikationsförvaltningen.
Nyttjandet av anläggningen, d. v. s. lagring och distribuering av
olika slag av bensin, oljor och andra drivmedel, är anförtrott arméintendenturförvaltningen.
Var och en av dessa myndigheter har att utfärda den instruktion
för förrådspersonalen som rör myndighetens befattning med anläggningen.
Arméintendenturförvaltningen har fullgjort sin skyldighet i
detta hänseende genom IADA. Denna tager sikte i huvudsak endast på
själva drivmedelshanteringen, och eftersom allt handskande med bensin
och dylikt är i hög grad farligt, innehåller den också säkerhetsbestämmelser
som betingas därav. Den instruktion som fortifikationsförvaltning o en

bort utfärda har i målet benämnts skötselinstruktion. Den skulle i stort
sett ha avsett skötseln och vården av anläggningen med inredning och
fasta installationer. Bestämmelser skulle sålunda ha givits om bl. a. fläktsystemets
användning, motorrummets övertrycksventilering och tillvägagångssättet
vid avgasning av cisterner. Avsikten med fläktsystemet är givetvis
främst att säkerheten skall tillgodoses, och eu föreskrift om ständigt
övertryck i ett rum med icke explosionssäkra elektriska apparater kan icke
gärna ha annat syfte. Att undanskaffa giftiga gaser ur cisterner av väldiga
dimensioner är uppenbarligen en åtgärd som utsätter däri deltagande personal
för stor fara. Även i skötselinstruktionen skulle följaktligen säkerhetsbestämmelser
ha ingått. Vid instruktionens utarbetande hade man icke
kunnat bortse från anläggningens ändamål och det förhållandet att bensin
är eu ytterst flyktig vätska. Beträffande en eller annan av erforderliga sä -

kerhetsbestämmelser kunde det på grund hårav ha uppkommit tveksamhet
om den lämpligen bort ingå i skötsel- eller drivmedelsinstruktionen, men
som framgår av det nyss sagda skulle under alla omständigheter flera säkerhetsföreskrifter
ha haft sin givna plats i skötselinstruktionen, och fortifikationsförvaltningens
skyldighet att utfärda sådan har icke rätteligen kunnat
fullgöras utan tillgodoseende av säkerhetsintresset.

Vid dessa förhållanden synes hovrättens nyssnämnda uttalande, att Christianson
skäligen ej haft anledning förmoda att bristen på skötselinstruktioner
skulle ha haft betydelse från säkerhetssynpunkt, vara minst sagt egendomligt.
I egenskap av chef för fortifikationsförvaltningen och såsom jurist
måste Christianson ha varit väl medveten om att skötselinstruktioner
skulle ha haft mycket stor betydelse just från säkerhetssynpunkt. Även om
verkschefen icke i detalj kan vara införsatt i alla ärenden som handlägges
av ett stort ämbetsverk, bör han dock tämligen snart efter ämbetstillträdet
ha förvärvat en god allmänkännedom om verkets arbetsområde och även
viss insikt i tekniska frågor. Här har det emellertid knappast erfordrats
någon teknisk kunnighet. Varje normalt utrustad person måste förstå alt
ett slutet bergrum kräver särskilda ventilations-, belysnings- och uppvärmningsanordningar
för att där vistande människors säkerhet till liv och
hälsa icke skall äventyras. Christianson, som vid många olika tillfällen besökt
skilda slag av bergrumsanläggningar, Mohedaanläggningen senast i
maj 1958, vet dessutom att den som går omkring i ett drivmedelsförråd
utan att vara van att vistas där får en mycket bestämd känsla av farlighet
bl. a. genom bensinlukten. Vidare känner Christianson till exempelvis att
fuktbildningen i ett bergrum nödvändiggör särskilda avfuktningsaggregat,
vilka har sin särskilda betydelse i ammunitionsförråd. Vid ett besök i ett
sådant förråd uppkommer för övrigt en liknande känsla av farlighet som
nyss nämnts, och troligen gäller detta i synnerhet en besökare som icke
äger kännedom om olika projektilers och sprängmedels verkningssätt och
därför ej vet vilka vådor som kan följa av alt en ammunitionslåda råkar
få en stöt. Därjämte är att märka att Christianson, då underlydande befattningshavare
vid skilda tillfällen under årens lopp i delvis mycket skarpa
ordalag för honom framhållit behovet av personal för skötselinstruktioners
upprättande, knappast kan ha undgått att och i vart fall bort göra sig underrättad
om instruktionernas betydelse. För de underlydande befattningshavarna
själva har den naturligtvis stått fullt klar. Sålunda kan erinras
att chefen för byggnad sbyråns elektrosektion byrådirektören Ekblom förklarat
att sektionen skulle ha upprättat instruktion beträffande eldriften
men att detta ej kunnat ske förrän värmesektionen utfört »den ur säkerhetssynpunkt
viktigaste delen av instruktionsarbetet, nämligen beträffande
ventilationssystemet». Härtill kommer att den explosionsolycka som våren
1957 inträffade i Snndsvallstrakten utgjort en åskådlig varning beträffande
drivmedelsanläggningars farlighet.

Till ytterligare belysning av hovrättens dom i nu berörda del vill jag i
korthet omnämna ett förhållande som synes ha bort giva Christianson särskild
anledning att uppmärksamma säkerhetsfrågan för drivmedelsanläggningarnas
vidkommande. Icke endast vid Mohedaanläggningen utan även
vid ett flertal andra av fortifikationsförvaltningen under åren 1949—1957
för i runt tal 67 miljoner kronor uppförda dylika anläggningar visade sig
cisterner då de börjat användas vara otäta. Eftersom vid all lagring av flytande
bränslen kravet på absolut täthet är ett oeftergivligt villkor bl. a. med
hänsyn till explosionsrisken, medförde detta att anläggningarna under längre
eller kortare tid stod outnyttjade. Anledningen till läckagen var i huvudsak
bristande tillförlitlighet i det tekniska system som kommit till användning
vid byggandet av cisternerna. Den tillämpade byggnadsmetoden, vilken
åtnjuter patentskydd, hade utarbetats av tre av fortifikationsförvaltningens
egna tjänstemän. Genom avtal med dem den 19 februari 1954, vilket sedermera
underställts Kurtgl. Maj :t och godkänts, förvärvade fortifikationsförvaltningen
mot ersättning dispositionsrätten. (Se riksdagsrevisorernas berättelse
1960, del I s. 43—46 och del II s. 75—86, statsutskottets utlåtande
nr 43/1961 s. 9—10 samt statsverkspropositonen till 1962 års riksdag bil. 6
s. 349—350; jfr riksdagsrevisorernas berättelse 1961, del I s. 51—60 och
del II s. 47—50.)

I övrigt må såvitt nu är i fråga endast framhållas att den s. k. prioritetspromemorian
den 6 december 1956 ej, såsom man möjligen kan förledas tro
av hovrättens skrivning, angiver att behovet av skötselinstruktioner ansetts
böra bedömas »icke från säkerhetssynpunkter». Av innehållet i promemorian
torde ej kunna utläsas annat än att i utgångsläget, då ett mycket stort
antal instruktioner saknades, de i fred ständigt bemannade anläggningarna
av författaren ansågs vara bättre ställda i säkerhetshänseende än de övriga.

Vidare hav hovrätten förklarat att Christianson visserligen haft möjlighet
att utan Ivungl. Maj :ts tillstånd inrätta extra tjänster för utarbetande av
skötselinstruktioner i större oinfattning än som skett men att Christiansons
uppgifter om bristen på teknisk arbetskraft inom landet och om svårigheterna
för statliga verk att med hänsyn till lönesättningen konkurrera med privata
företag om sådan arbetskraft ej är vederlagda. Mot detta synes i och
för sig intet vara att invända; Christiansons uppgifter torde icke sakna visst
fog. Men härav följer ej att Christianson kan anses ursäktad för att erforderlig
personal icke blivit anställd. Det är givetsvis omöjligt att nu i efterhand
visa att under ifrågavarande tid av bortåt tio år vid varje tillfälle, när eu
anläggning nalkats sin fullbordan och personal icke stått till förfogande för
författande av behövlig skötselinstruktion, extra personal kunnat nyanställas
för ändamålet. Utredningen ger emellertid anledning att antaga att nyanställning
varit möjlig om blott tillräckligt kraftfulla åtgärder vidtagits. För
andra ändamål torde sålunda under årens lopp ny teknisk personal ha kunnat
anskaffas. Bland annat av Christiansons påstående att han först efter

3f-—640503. Militieombudsmannens ämbetsberällelse

Mohedakatastrofen till fullo insett betydelsen av skötselinstruktioner torde
kunna dragas den slutsatsen att han dessförinnan icke helhjärtat sökt få till
stånd personalförstärkning för instruktionsskrivning. Härpå tyder också
Magnells uppgift att frågan om upprättande av skötselinstruktioner för bergrum
varit uppe till diskussion i plenum vid åtskilliga tillfällen från år 1948
och att överläggningarna i ärendet alltid utmynnat i en allmän insikt om
behovet av instruktioner men samtidigt i ett konstaterande att möjligheten
att lösa problemet för det dåvarande var obefintlig. Eftersom utsikten att
framgångsrikt konkurrera med privata företag om teknisk arbetskraft onekligen
är beroende på vilka löneförmåner som erbjudes, må påpekas att möjligheten
att anställa personal utan Kungl. Maj :ts tillstånd är begränsad såtillvida
att lönen icke får överstiga viss lönegrad. Kungl. Maj :t kan emellertid
medgiva högre avlöning, och om Christianson ansett sig icke kunna på
egen hand övervinna svårigheterna att förvärva erforderlig teknisk arbetskraft
och verkligen varit angelägen att tillgodose behovet därav, hade han
alltså kunnat hänvända sig till Kungl. Maj:t.

Såsom jag framhållit i åtalsinstruktionen utgjorde emellertid nyanställning
av personal icke Christiansons enda utväg att skapa förutsättningar
för instruktionsproblemets lösande. Ett ämbetsverk sådant som fortifikationsförvaltningen
har en omfattande personaluppsättning, och det torde
vara en känd sak att en driftig och ansvarsmedveten verkschef i dylika fall
har förhållandevis stora möjligheter att få en särskilt angelägen uppgift utförd
med tillbörlig skyndsamhet. Härvid kan medlet vara exempelvis omdisponering
av personal och tillfälligt uppskjutande av andra, mindre brådskande
göromål. Men i detta avseende, lika väl som beträffande nyanställningsfrågan,
är det omöjligt att nu i efterhand klarlägga vad som lämpligen
kunnat företagas under den ansenliga tid det här gäller. Jag har emellertid
i åtalsinstruktionen pekat på vissa omständigheter som jag ansett ägnade
att visa att bristen på skötselinstruktioner icke uppkommit med något slags
naturnödvändighet.

Mitt i och för sig självklara påpekande att förhållandevis enkla åtgärder
erfordrats om ingripande skett på ett tillräckligt tidigt stadium har hovrätten
icke ansett grundat. Hovrätten har därvid anfört att, enligt vad promemoriorna
av den 15 maj och den 18 november 1950 utvisar, redan vid
Christiansons tillträde som verkschef en betydande balans förelåg i fråga
om skötselinstruktioner för färdigställda bergrumsanläggningar. Av domen
framgår emellertid att Christianson varit verkschef sedan den 1 april 1951,
att ifrågavarande bergrumsanläggningar blev färdiga med början år 1952
samt att organiserad verksamhet för upprättande av skötselinstruktioner
förekommit å värmesektionen inom byggnadsbyrån sedan 1957. Även om
»en betydande balans» förelegat den 1 april 1951, måste den sålunda ha
varit väsentligt mindre än den som förelåg sommaren 1959, och fullt fog
har alltså funnits för påpekandet.

Beträffande den av mig antydda möjligheten att begränsa nybyggnadsverksamheten
har hovrätten ansett att det icke kan läggas Christianson till
last som oförstånd att han ej till övervägande upptagit denna fråga. En av
de omständigheter som hovrätten åberopat som grund för denna uppfattning
utgöres därav att begränsning av nybyggnadsverksamheten till följd
av den tillämpade arbetsmetodiken först långt senare skulle ha medfört att
personal, skickad för utarbetande av skötselinstruktioner, kunnat friställas
för sådan uppgift. Eftersom bristen på instruktioner uppkommit under en
avsevärd tid, skulle emellertid även ett friställande »långt senare» ha verkat
fördelaktigt. Men dessutom torde icke »den tillämpade arbetsmetodiken» ha
varit orubblig. Av färdigbyggda anläggningar har som förut nämnts endast
en ringa del försetts med instruktioner. Såsom Christianson själv framhållit
kan en anläggning icke anses färdig förrän vederbörlig skötselinstruktion
tillhandahållits, och det måste därför ifrågasättas om en arbetsmetodik som
lämnat ett sådant resultat varit tillfredsställande. Därest påbörjandet av nya
anläggningar uppskjutits, skulle självfallet personalen ha fått sådan lättnad
beträffande nybyggnadsarbetet att felande instruktioner kunnat färdigskrivas.
Att därvid även arbetet för personal som ej hade med instruktionsskrivningen
att göra kom att minska, hade väl kunnat medföra behov
av omdisponering av denna personal och möjligen även viss personalindragning,
men dylika problem, som torde uppstå också i andra sammanhang,
kan alltid lösas av en kompetent arbetsledning.

En annan omständighet som hovrätten beaktat vid sin bedömning av frågan
om begränsning i nybyggnadsverksamheten är att vissa av Christianson
omnämnda följdverkningar i ekonomiskt hänseende skulle ha uppkommit
vid inställande av berörda verksamhet. Om ett påbörjat nybygge inställes
för kortare eller längre tid, torde visserligen kostnadsökningar icke kunna
undvikas, men det bör ha funnits möjlighet att uppskjuta igångsättandet
av ett eller annat företag, och det förhållandet att ett byggnadsföretag påbörjas
några månader senare än som eljest skulle ha skett lär i regel icke
behöva medföra fördyring. För övrigt skulle vissa konsekvenser i ekonomiskt
hänseende icke ha varit omotiverade om därigenom kunnat undanröjas
de allvarliga risker som bristen på skötselinstruktioner medfört; Mohedakatastrofen
förorsakade dock tre dödsoffer och miljonförluster.

Som den synbarligen mest betydelsefulla omständigheten till stöd för sin
uppfattning i begränsningsfrågan har hovrätten anfört att det får anses förklarligt
att vid överväganden inom fortifikationsförvaltningen krigsberedskapssynpunkterna
tillmättes avgörande vikt. Riktigt är väl att det utrikespolitiska
läget praktiskt taget hela tiden efter andra världskrigets slut varit
oroligt och att vid vissa tillfällen särskilt spända förhållanden rått mellan
olika främmande makter. Och med denna bakgrund har man från militär
sida varit angelägen att få bergrumsanläggningar byggda i sä snabb takt
som möjligt. Men därmed är icke givet att fortifikationsförvaltningen till

fullo och omedelbart bort tillgodose framställningar i detta hänseende. Chefen
för befästningsbyrån, som är militär beställningshavare, har naturligtvis
stött de militära kraven, så mycket mer som byrån varit i stånd att utföra
på den ankommande projekterings- och konstruktionsarbeten m. in. Chefen
för byggnadsbyrån, civilingenjör, har tydligen icke sökt motsätta sig att
byggnadsverksamheten bedrevs i enlighet med nämnda krav men har funnit
att samtliga på byggnadsbyrån vilande uppgifter icke kunnat fullgöras
med tillgänglig personal. Genom att eftersätta skrivningen av skötselinstruktioner
har byrån dock förmått ombesörja sin del i själva byggnadsarbetet.
Även befästningsbyrån har haft att bidraga till instruktionsarbetet men denna
skyldighet har ej aktualiserats, eftersom byggnadsbyrån ej utfört sin
grundläggande instruktionsdel. Nya byggnadsprojekt har emellertid satts i
verket och gången har blivit densamma som förut; befästningsbyrån har
projekterat och konstruerat och därigenom tvingat byggnadsbyrån att utföra
sin del av byggnadsarbetet med påföljd att bristen på skötselinstruktioner
ökat. Denna utveckling har fortgått under mer än sex års tid i det
att man först efter Mohedakatastrofen på allvar till prövning upptagit frågan
om skötselinstruktioners utfärdande och om åtgärder till förhindrande
av olägenheter på grund av bristen på sådana. Spörsmålet är nu om Christianson,
som känt till vad som förekommit, förfarit riktigt genom att icke
bryta utvecklingen och tillse att instruktionsfrågan blivit löst. Enligt uppgift
av Lidström skulle författandet av en skötselinstruktion för en man ha
tagit en tid av 4—8 veckor, och om flera befattningshavare fått ägna sig
däråt, borde tiden ha kunnat nedbringas väsentligt. Christianson har uppgivit
att projekterings- och byggnadstiden för ifrågavarande anläggningar
ofta sträckt sig över ett flertal år, för Mohedaanläggningen sex å sju år. Det
synes under dessa förhållanden svårt att tro att krigsberedskapen verkligen
nödvändiggjort instruktionsarbetets eftersättande i den utsträckning som
skett. I vart fall har den icke tillgodosetts fullständigt ens genom att instruktionsarbetet
eftersatts, enär det såsom ovan påvisats föreligger risk att
anläggningar utan vederbörlig skötselinstruktion icke kan komma till avsedd
användning. Enligt min mening borde Christianson, därest han ej ansett
sig ha annan utväg, på ett så tidigt stadium som möjligt ha meddelat
de militära myndigheterna alt fortifikationsförvaltningen icke hade kapacitet
att fullgöra byggnadsverksamheten i önskad takt. Om detta av militära
skäl icke kunnat godtagas, hade Christianson haft möjlighet att avbörda sig
ansvaret genom att underställa Kungl. Maj :t frågan.

Vad angår den av mig antydda möjligheten att anlita privat byggnadsföretag
för nybyggnadsarbete som ansetts trängande nödvändigt har hovrätten
funnit att den näppeligen stått Christianson till buds i vidare mån än som
skett. Härvid har hovrätten utgått från att det knappast varit möjligt att
anförtro hela uppförandet av nya anläggningar åt privata byggnadsföretag.
Något fog för detta antagande synes mig icke föreligga.

Slutligen har hovrätten, beträffande den av mig anvisade möjligheten att
hos Kungl. Maj :t begära direktiv för instruktionsfrågans lösning, förklarat
att berättigad anmärkning mot Christianson för hans underlåtenhet i detta
avseende icke kan göras. Det torde emellertid vara självklart att den som
icke förmår fullgöra en uppgift, som blivit honom anförtrodd, åtminstone
bör underrätta uppdragsgivaren därom. Kungl. Maj :t, som har yttersta ansvaret
för förvaltningsverksamheten, måste kunna lita på att underlydande
myndigheter utför ålagda uppgifter. Att Christianson, som torde vara förtroendeämbetsman,
i förevarande fall, då allvarliga missförhållanden förelegat
under lång tid utan att han ansett sig kunna komma till rätta med
dem, ej lämnat någon underrättelse, giver verkligen anledning till berättigad
anmärkning.

Det anförda torde visa att tungt vägande invändningar kan göras mot
vad hovrätten upptagit i domskälen. Men domen är överhuvudtaget otillfredsställande.
Ifrågavarande brist på skötselinstruktioner innebär att fortifikationsförvaltningen
på ett betänkligt sätt åsidosatt sina uppgifter. Enligt
8 § instruktionen den 16 april 1948 för fortifikationsförvaltningen var
verkschefen Kungl. Maj :t i främsta rummet ansvarig för fullgörandet av
ämbetsverkets åligganden^ och i allmänna verksstadgan den 7 januari 1955,
vilken från och med den 1 juli 1959 gäller för fortifikationsförvaltningen
(se SFS 1959: 176), föreskrives alt för fullgörandet av myndighetens arbetsuppgifter
är dess chef i första hand ansvarig. Såvitt jag kan finna har Christianson
icke fyllt den tjänsteplikt som sålunda ålegat honom.

Kungl. Maj:t meddelade dom i målet den 7 april 1964- och prövade därvid
lagligt att, med ändring av hovrättens dom, döma Christianson jämlikt 25
kap. 4 § strafflagen för tjänstefel att utgiva tjugu dagsböter å tjugufem
kronor.

Domskälen angavs av högsta domstolen sålunda.

De bergrumsanläggningar, varom i målet är fråga, blevo färdiga under år
1952 och tiden därefter. De flesta äro avsedda att tagas i bruk först vid beredskapsläge.
Några utnyttjas dock — bland annat för övningsändamål —
i viss utsträckning även under fredsförhållanden, och åtskilliga äro ständigt
i bruk.

Rörande balansen med avseende å upprättandet av skötselinstruktioner
för bergrumsanläggningar är upplyst, att eftersläpning förelåg redan när de
första anläggningarna blevo färdiga samt att balansen omfattade mer än 200
instruktioner den 1 december 1960, från vilken dag Christianson varit tjänstledig
från sin befattning.

I fråga om instruktionernas betydelse visar utredningen följande. Anläggningarna
äro utrustade med fasta installationer för ventilation samt
ljus- och värmeförsörjning med mera. Installationerna äro i flertalet
fall tekniskt invecklade och anordnade på skilda sätt i olika anläggningar.
Vissa av anläggningarna, främst sådana som användas för lagring av driv -

medel eller ammunition, äro så farliga, att installationerna där måste handhavas
med stor försiktighet. Det kan icke påräknas, allra minst vid beredskapsläge,
att tillgång alltid finnes till personal som kan handhava installationerna
på rätt sätt. Till ledning för personalen och för dess utbildning
kräves därför skötselinstruktioner, och det kan med fog göras gällande att
användandet av en bergrumsanläggning för avsett ändamål regelmässigt är
betingat av att skötselinstruktion för anläggningen föreligger. Såväl ur beredskapssynpunkt
som med hänsyn till faran för skada å människor och
materiel har således varit av vikt att instruktioner utan dröjsmål utarbetades.

Om instruktionsarbetets bedrivande hava lämnats vissa uppgifter. Sedan
det efter hand för alla i ansvarig ställning inom fortifikationsförvaltningen
blivit klart, att läget i fråga om instruktionerna var mera bekymmersamt
och arbetet med dem mera tidskrävande än tidigare beräknats, vidtogos i
slutet av 1956 särskilda åtgärder för att med förtur göra färdiga de instruktioner
vilka bedömdes som mest angelägna. Dessa angåvos i en den 6 december
1956 dagtecknad promemoria. Arbetet kom i gång i början av 1957,
från vilken tid en byråingenjör med biträde av en, tidvis två ingenjörer var
sysselsatt därmed i enlighet med den verkställda angelägenhetsgraderingen.
Ännu i slutet av 1959 hade dock blott ett obetydligt antal av dessa instruktioner
medhunnits. På framställning av fortifikationsförvaltningen medgav
lvungl. Maj :t i april 1960 att vissa nya tjänster finge inrättas bland annat
för färdigställande av skötselinstruktioner. Sedermera — i oktober 1961 —
bildades för utarbetande av skötselinstruktioner en särskild arbetsgrupp,
bestående av sex ingenjörer under ledning av en särskild befattningshavare
med samordnande uppgifter.

Christianson har som förklaring till att under tiden för hans tjänstgöring
såsom verkets chef instruktioner icke tillkommit i större utsträckning än
som skett åberopat flera omständigheter vilka menligt påverkat arbetsresultatet
inom verket. Alltsedan 1948, då verket inrättades, hade detta varit föremål
för omorganisation. Vidare hade icke förrän vid 1956 års riksdag fattats
beslut om den utbyggnad av regionala och lokala organ, som förutsatts vid
verkets tillkomst. Uppgifter som enligt nämnda beslut överfördes på sådana
organ hade förut belastat verket och bidragit till att arbetsbalans uppkommit
särskilt å de tekniska byråerna. En annan omständighet som verkat i
samma riktning vore att nybyggnadsvolymen efter hand blivit väsentligt
större än den som varit normgivande vid organisationens uppbyggande. —
Vad särskilt anginge instruktionerna har Christianson anfört, att denna
uppgift krävde avsevärd arbetsinsats och särskild sakkunskap, att arbetet
därmed icke kunnat utföras i någon omfattning av betydelse utan ökning av
byggnadsbyråns personal, att flera försök gjorts att erhålla personalförstärkning
men att detta icke lett till åsyftat resultat, främst beroende på den

allmänna bristen på tekniker och på verkan av de statliga avlönings- och
befordringsbestäinmelserna. Christianson har vidare bland annat anfört:
Antalet tekniska befattningar inom verket hade i och för sig varit otillräckligt
och många av dessa befattningar vakanta. Att förstärka byggnadsbyrån
med personal från andra delar av verket hade därför icke varit möjligt.
En omdirigering skulle hava drabbat ett redan underbemannat område,
vilket kunnat få oberäkneliga följder, förutom av ekonomisk art, även med
avseende å fullgörandet av andra, ur beredskapssynpunkt angelägna uppgifter.
Förvaltningens byggnadsverksamhet bedreves på uppdrag av överbefälhavaren
och försvarsgrenscheferna, i anslutning till beslut av statsmakterna,
och verket måste såvitt möjligt bliva färdigt med förelagt arbete på
utsatt tid.

Militieombudsmannen har i målet särskilt hävdat, att avsaknaden av
skötselinstruktion varit en väsentligt bidragande orsak till den explosion,
vid vilken anläggningen i Moheda förstördes. Utredningen i målet giver
emellertid vid handen att denna olycka föranletts av en rad samverkande
omständigheter, vilka icke kunna antagas hava sådant samband med avsaknaden
av skötsel instruktion, att Christianson kan anses bära ansvar för denna
händelse.

Vad angår ansvaret i övrigt för arbetsbalansen beträffande skötselinstruktioner
visar utredningen, att Christianson var väl medveten om att arbetet
ifråga var i hög grad eftersatt. Då saken gång efter annan upptagits till
överläggning inom verket, måste han även hava insett instruktionernas betydelse.
Å andra sidan måste i det väsentliga godtagas vad Christianson uppgivit
om fortifikationsförvaltningens arbetsförhållanden. På grund av belastningen
på alla enheter inom verket och underbemanningen inom dem
har frågan om hur arbetet med skötselinstruktionerna borde bedrivas utgjort
ett avvägningsproblem. Vad i målet förekommit angående verkets övriga
åligganden är icke tillräckligt för att bedöma hur angeläget instruktionsarbetet
som sådant må hava tett sig i jämförelse med övriga arbetsuppgifter.
Oavsett hur denna jämförelse utfallit måste dock den med åtalet avsedda
förseningen bedömas som en fråga om samordning av olika arbeten
på en anläggning, jämförlig med att anskaffningen av olika utrustningsdetaljer
samordnas med vissa etapper i byggnadsarbetet. Att förseningar av
sådant slag stundom uppstå lär vara oundvikligt, men att mer än hundratalet
bergrum under lång tid stå färdiga utan att vara försedda med skötselinstruktioner
kan icke godtagas. Även för en chef utan teknisk utbildning
bör detta hava varit uppenbart.

Christianson borde därför hava insett att de i början av 1957 vidtagna
åtgärderna varit klart otillräckliga. Vad Christianson uppgivit angående
verkets personalsvårigheter visar visserligen att felet icke kunnat avhjälpas
med vanliga rutinåtgärder, men om ett allvarligt missförhållande befinnes

föreligga kan man icke heller stanna vid sådana. Först under hösten 1959
hava ytterligare åtgärder vidtagits för att påskynda arbetet.

För den försummelse, som enligt vad här upptagits ligger Christianson till
last, kan han icke undgå ansvar.

2. Åtal mot byrådirektör för tjänstefel med anledning av dels dröjsmål
med handläggning av ärende och expediering av beställda fotostatkopior,
dels ock underlåtenhet att besvara brev från advokat
och skrivelse från militieombudsmannen

I en till militieombudsmannen den 28 augusti 1962 inkommen skrift jämte
bilagor redogjorde framlidne advokaten Hans Berglund vid Advokatfirman
Lagerlöf i Stockholm för handläggningen av ett ärende, i vilket docenten
S. G. A. Bergman, forskningsingenjören B. Stålfors och teknologie doktorn
B. Adamson hos fortifikationsförvaltningen framställt ersättningsanspråk
med anledning av en av dem gjord uppfinning av transportabla kombinerade
skyttevärnsskyddsrum. Berglund företrädde Bergman, Stålfors
och Adamson i ersättningsärendet. Under framhållande av att ärendets
handläggning tagit oförklarligt lång tid och att ämbetsverket underlåtit att
svara på brev gjorde Berglund gällande att fortifikationsförvaltningen icke
handlagt ärendet på det sätt som borde kunna påräknas från statlig myndighets
sida samt hemställde om vidtagande av de åtgärder vartill innehållet
i anmälningsskriften kunde föranleda.

Utredning har genom militieombudsmannens försorg verkställts i anledning
av Berglunds anmälan. Av handlingarna i ärendet inhämtas följande.

I början av år 1951 gjorde Bergman, Stålfors och Adamson, samtliga då
anställda hos fortifikationsförvaltningen å dess befästningsbyrå och med
uppgift att vid forsknings- och försökssektionen handlägga ärenden angående
»forsknings- och försöksverksamhet inom byråns område», gemensamt
en uppfinning avseende transportabla kombinerade skyttevärnsskyddsrum
(skalskyddsrum). Jämlikt lagen den 18 juni 1949 om rätten till arbetstagares
uppfinningar underrättade uppfinnarna fortifikationsföx-valtningen om
uppfinningen genom skrift den 30 november 1951. Skriften föredrogs på befästningsbvrån
den 11 december 1951. Befästningsbyrån uttalade att uppfinningen
hade militärt värde, att fortifikationsförvaltningen borde förvärva
patent samt att patentet borde vara av icke hemlig natur. Ärendet överlämnades
till administrativa byrån för åtgärd och kommunicerades den 23
januari 1952 med chefen för försvarsstaben, som i skrivelse till fortifikationsförvaltningen
den 4 mars 1952 förklarade att patentet syntes tills vidare
böra vara hemligt. Genom skrivelse den 6 mars 1952 anmälde fortifikationsförvaltningen
i sin tur uppfinningen till dåvarande krigsmaterielver -

ket. I sistnämnda skrivelse hemställde fortifikationsförvaltningen hos krigsmaterielverket
att verket måtte söka patent å uppfinningen samt förhandla
med uppfinnarna om »uteslutanderätt» till uppfinningen och i samband
därmed uppgöra avtalsförslag. Fortifikationsförvaltningen översände med
skrivelsen jämväl uppfinnarnas berörda skrift jämte till denna fogade handlingar
samt uttalade, att patentet syntes böra vara av hemlig natur.

I skrivelse till envar av uppfinnarna den 17 mars 1952 meddelade krigsmaterielverket
att kronan önskade förvärva all rätt till uppfinningen.

Krigsmaterielverket utarbetade i samråd med uppfinnarna patentansökan,
som ingavs till patent- och registreringsverket med skrivelse den 28 maj
1952.

I skrivelse den 14 juni 1952, som ingavs till granskningsnämnden för vissa
patentansökningar m. m., begärde krigsmaterielverket hos Kungl. Maj :t
att 7 § förordningen angående patent icke skulle tillämpas på patentansökningeu.
Den 22 augusti 1952 meddelade Kungl. Maj :t föreskrift härom.
Nämnda författningsrum upptager bestämmelser om kungörande av patentansökan;
i 8 § lagen den 29 november 1946 med särskilda bestämmelser om
uppfinningal'' av betydelse för försvaret stadgas att om för statens räkning
sökes patent å uppfinning, som har särskilt avseende å krigsmateriel och
tillkommit här i riket eller tillhör någon som är bosatt härstädes, Konungen
äger, därest uppfinningen är av särskild betydelse för försvaret, föreskriva
att 7 § förordningen angående patent ej skall tillämpas på ansökningen
(hemligt patent).

Den 1 juli 1954 övertog försvarets civilförvaltning från krigsmaterielverket
dess skyldigheter och befogenheter med avseende å handläggningen av
ärenden av det slag varom nu är fråga.

Den 6 mars 1957 meddelade patent- och registreringsverket att granskningen
av patentansökningen avslutats, varför ansökningen snarast komme
att gå till patent. Därefter lämnade samma myndighet under hand besked
om att bland ansökningshandlingarna icke kunde återfinnas någon handling,
som visade kronans rätt till uppfinningen. Försvarets civilföl valtning
har upplyst att patent- och registreringsverket icke hade kännedom om de
fakta, som konstituerade kronans rätt att förvärva rätt till uppfinningen,
och icke heller huruvida kronan vidtagit i lagen föreskrivna åtgärder för
förvärvet. Något patent beviljades icke i anslutning till patent- och registreringsverkets
berörda meddelande den 6 mars 1957.

I skrift till fortifikationsförvaltningen den 5 oktober 1957 förklarade uppfinnarna
att de vid kommande förhandlingar om ersättning för uppfinningen
avsåg att resa anspråk bl. a. på ersättning för förlorad exploateringsrätt i
utlandet. Uppfinnarna föreslog i anslutning härtill att kronan, för att gardera
sig mot uppfinnarnas ersättningsanspråk härutinnan, skulle söka patent
på skalvärnskonstruktionen i USA samt eventuellt i England och
Frankrike ävensom i vissa andra västeuropeiska stater, där exploaterings -

möjl>gheter kunde förutses. Uppfinnarna föreslog även i skriften att kronan
skulle upptaga förhandlingar med lämpliga firmor för exploatering av uppfinningen.
Denna uppfinnarnas skrift överlämnades enligt fortifikationsförvaltningens
beslut den 17 februari 1958 till civilförvaltningen med besked,
att hemligstämpling och uteslutanderätt för kronan till uppfinningen icke
längre var erforderlig. Enligt fortifikationsförvaltningens mening borde
däremot kronan vid förhandlingar med uppfinnarna tillförsäkras rätt att
för försvarets behov utnyttja, tillverka och låta tillverka transportabla kombinerade
skvttevärn (skyddsrum av den patentsökta typen).

I skrivelse den 21 april 1958 erbjöd civilförvaltningen uppfinnarna att,
under förutsättning att Kungl. Maj :t medgav att uppfinningen icke längre
skulle hemlighållas, övertaga rätten till uppfinningen med förbehåll dock
om rätt för kronan att för försvarets behov utnyttja, tillverka och låta tillverka
alster av uppfinningen.

Sedan civilförvaltningen den 9 april 1958 till fortifikationsförvaltningen
översänt ett formulär för »Uppgift angående uppfinning i tjänsten», återställde
fortifikationsförvaltningen med skrivelse den 13 maj 1958 formuläiet,
vederbörligen ifyllt. I formuläret lämnar fortifikationsförvaltningen
bl. a. följande uppgifter: Under tiden 1951—1956 har uppfinnarna sporadiskt
under kortare lider varit sysselsatta med utprovning av prototyper,
sprängtekniska prov'', utarbetande av detaljerade arbetsbeskrivningar m. m.
Provexemplar har framtagits och serietillverkning har igångsatts. Hittills
bär som beredskapsarbeten förfärdigats cirka 875 exemplar. Beräknat ytterligare
behov kan icke anges utan beror av den grad av valfrihet i anskaffningen,
som tillgången på medel medger. Vid god medelstilldelning torde
det behov, som bör täckas, uppgå till 10 000 exemplar. För närvarande kan
endast beräknas tillverkning med anlitande av beredskapsmedel, omkring
300 exemplar per år. Tillverkningskostnaden för kompletta skalskyddsrum
är för närvarande 4 200 kronor per styck vid serietillverkning. Härav utgör
cirka 2 500 kronor kostnaden för den del av skyddsrumsstommen, som omfattas
av uppfinningen. Utprovning av lämpliga isoleringsmaterial och framtagning
av funktionsdugliga prototyper har kostat kronan cirka 20 000 kronor.
Uppfinningen har av Kungl. Maj :t överlämnats kostnadsfritt till norska
staten för exploatering inom Norge. Förfrågningar om konstruktionen har
erhållits från USA:s ambassad, men endast upplysningar av öppen karaktär
har lämnats. Uppfinnarna har uttalat den uppfattningen att det fortfarande
föreligger vissa möjligheter att exploatera uppfinningen i utlandet,
främst i USA, som enskilt skydd för civilbefolkningen.

Enligt eu inom civilförvaltningen av krigsrådet Curt Nilsson upprättad
promemoria ansåg sig uppfinnarna icke kunna acceptera civilförvaltningens
i förenämnda skrivelse den 21 april 1958 framställda erbjudande att övertaga
rätten till uppfinningen annat än i direkt samband med och som en
del av en fullständig ekonomisk uppgörelse beträffande den del av uppfin -

ningens exploateringsområde, som föll utanför svenska försvarets behov,
enär — enligt uppfinnarnas mening — uppfinningens grundtankar trots
formell sekretess skulle ha blivit väl kända såväl inom Sverige som utomlands
genom olika åtgärder som vidtagits i samband med fabrikation, övningar,
undervisning m. m. Om detta uppfinnarnas ställningstagande blev
fortifikationsförvaltningen underrättad genom en civilförvaltningens skrivelse
den 14 oktober 1958. I denna föreslog civ ilförvaltningen även att fortifikationsförvaltningen
skulle besluta att ersättning icke kunde tillerkännas
uppfinnarna samt att besvärshänvisning i vad avsåg beslutet skulle meddelas
uppfinnarna.

Den 14 november 1958 hävde Kungl. Maj:t på därom gjord fiamställning
sekretessen beträffande patentansökningen.

Civilförvaltningen tillställde den 12 februari 1959 fortifikationsförvaltningen
en skrivelse vari föreslogs — under hänvisning till innehållet i skrivelsen
den 14 oktober 1958 — att fortifikationsförvaltningen skulle frånträda
sin ställning som sökande i patentärendet och att patent i stället skulle
utfärdas i uppfinnarnas namn. Civilförvaltningen hemställde jämväl att fortifikationsförvaltningen
skulle senast den 7 mars 1959 tillställa civilförvaltningen
en skrivelse med angivet innehåll. Denna skrivelse skulle därefter
tillställas patent- och registreringsverket.

Uppfinnarna har uppgivit: Först på våren 1958 började efter åtskilliga påstötningar
från uppfinnarna frågan om avtal m. in. aktualiseras. Upprepade
hänvändelser till fortifikationsförvaltningen från uppfinnarnas sida ledde
icke till något resultat, enär ämbetsverket endast hänvisade till att ärendet
låg hos civilförvaltningen och att fortifikationsförvaltningen icke hade möjlighet
att påskynda detsamma. Det antyddes dock från fortifikationsförvaltningens
sida att ämbetsverket hoppades att verket så småningom skulle
kunna komma fram med ett för uppfinnarna tillfredsställande förslag tdl
avtal om överlåtelse och ersättning in. in.

Byrådirektören Sven Gunnar Thorsell, som den 1 oktober 1956 förordnades
till chef för fortifikationsförvaltningens administrativa byrås kanslisektion,
har genmält: Kanslisektionen handlägger ärenden av ifrågavarande
slag’. Thorsell deltog emellertid icke i handläggningen av ifrågavarande ärende
före den 1 oktober 1956. Icke heller har Thorsell medverkat vid besvarandet
av det av civilförvaltningen till fortifikationsförvaltningen överlämnade
frågeformuläret »Uppgift angående uppfinning i tjänsten». Frågorna i formuläret
har besvarats av befästningsbvrån och formuläret har icke passerat
administrativa byrån. Civilförvaltningen föreslog i skrivelsen den 14 oktober
1958 att fortifikationsförvaltningen skulle meddela beslut att ersättning
icke kunde tillerkännas uppfinnarna. Thorsell var emellertid vid denna tidpunkt
icke helt övertygad om riktigheten av ett sådant beslut. Thorsell hur
dock givetvis icke till uppfinnarna gjort något uttalande av det innehåll som
enligt uppfinnarna skulle ha »antytts». Thorsell känner icke heller till att

någon annan gjort ett sådant uttalande. Enligt Thorsells mening borde upplysning
rörande uppfinnarnas anspråk inhämtas innan ärendet avgjordes.
Våren 1959 meddelade patent- och registreringsverket att patentärendet var
klart att avgöras och att ytterligare anstånd icke kunde påräknas. För bifall
till ansökningen erfordrades emellertid en formell överlåtelse från uppfinnarna
till kronan. \ id förfrågan under hand meddelade Bergman att uppfinnarna,
ehuru medvetna om att överlåtelsehandlingen allenast avsåg att
bestyrka ett redan bestående rättsförhållande, likväl vägrade att medverka
härtill innan överenskommelse träffats rörande ersättning åt uppfinnarna.
I horsel] begärde då av uppfinnarna uppgift rörande uppfinnarnas anspråk,
varvid Bergman förklarade att man icke närmare tänkt över detta »eftersom
ingen frågat om saken». Bergman förmådde icke ens uppgiva anspråkens
storleksordning. I stället föreslog Bergman en uppgörelse av innehåll att
kronan i princip skulle medgiva att uppfinnarna var berättigade till ersättning
samt att förhandlingar om ersättningens storlek skulle upptagas senare.
Thorsell avvisade förslaget. Först i juni 1959 lovade Bergman att lämna
uppgift rörande uppfinnarnas anspråk ävensom att lämna fortifikationsförvaltningen
den erforderliga överlåtelsehandlingen.

Uppfinnarna har anfört: Thorsell synes vilja lägga någon skuld för dröjsmålet
på Bergman. Det förtjänar emellertid påpekas att uppfinnarna icke
kunnat precisera i kronor uttryckta anspråk innan kronan lämnat uppgifter
beträffande uppfinningens användning, vilket skedde först den 5 mars 1960.
Att Bergman behövt viss tid för att lämna besked är dessutom förklarligt
med hänsyn till att det varit nödvändigt för honom att konferera med meduppfinnarna,
av vilka en var bosatt i Malmö.

På försommaren 1959 uppdrog uppfinnarna åt Berglund att företräda
dem i ärendet, enligt uppgift från uppfinnarna närmast av den anledningen
att fortifikation sförvaltningen begärt besked huruvida den ingivna patentansökningen
skulle fullföljas. Fortifikationsförvaltningen blev genom skrift
den 24 juni 1959 underrättad om att Berglund företrädde uppfinnarna.

Den 14 juli 1959 träffades mellan kronan, företrädd av fortifikationsförvaltningen
genom Thorsell, och uppfinnarna, företrädda av Berglund, en
skriftlig överenskommelse av följande innehåll. Uppfinnarna överlät på fortifikationsförvaltningen
hela sin rätt till patent på uppfinningen i Sverige.
Ersättning för överlåtelsen skulle fastställas enligt lagen om rätten till arbetstagares
uppfinningar och fortifikationsförvaltningen skulle, samtidigt
med undertecknandet av överenskommelsen, till uppfinnarna upplåta s. k.
exklusivlicens till uppfinningen, innefattande rätt för uppfinnarna att oinskränkt
utnyttja uppfinningen för alla andra ändamål än för försvarsändamål
i Sverige. Uppfinnarna tillförsäkrades rätt att efter gottfinnande ansöka
om patent för uppfinningen i utlandet. Uppfinnarna förband sig att till
fortifikationsförvaltningen överlämna en av dem undertecknad, såsom
»Överlåtelse» betecknad handling, utskriven å visst Svenska patentombuds -

föreningens formulär. Parterna förklarade sig därjämte beredda att genom
snara åtgärder få till stånd slutligt avgörande beträffande den ersättning —
såväl för överlåtelsen som beträffande fortifikationsförvaltningens utnyttjande
av uppfinningen under gången tid — vartill uppfinnarna kunde vara
berättigade. Slutligen överenskoms att parterna skulle sammanträffa mellan
den 10 och den 20 oktober 1959, varvid fortifikationsförvaltningen om
möjligt skulle vara beredd att slutligt precisera sin ståndpunkt beträffande
»vissa i ärendet aktuella principfrågor», samt att det trätfade avtalet på intet
sätt skulle påverka den blivande bedömningen av ersättning för överlåtelse
eller utnyttjande av patentet.

För att bereda uppfinnarna erforderligt rådrum att ansöka om patent på
uppfinningen i utlandet utverkade civilförvaltningen hos patent- och registreringsverket
anstånd med patentansökans kungörande. Kungörandet ägde
rum den 5 maj 1960.

Uppfinnarna har anfört: I samhand med upprättandet av avtalet den 14
juli 1959 förekom överläggningar mellan Berglund och civilingenjören Sigvard
Boman, å ena, och fortifikationsförvaltningen, å andra sidan. Fortifikationsförvaltningen
beklagade därvid att handläggningen av ärendet dragit
ut på tiden men framhöll att man räknade med att omkring den 15 september
1959 kunna taga upp diskussioner i saken. Ämbetsverket lät sig dock icke
vidare avhöra.

Thor sel 1 har förklarat: Den 13 juli 1959 sammanträffade han med Berglund.
Denne föreslog då att kronan skulle i princip medgiva ersättningsskyldighet
samt att anspråken skulle få preciseras senare. Då Thorsell ånyo avvisade
förslaget— som nämnts hade detta tidigare framlagts av Bergman —
överenskoms att Berglund skulle framskaffa upplysningar rörande uppfinnarnas
anspråk, varefter överenskommelsen den 14 juli 1959 träffades i enlighet
med uppfinnarnas önskemål. Härefter överlämnade uppfinnarna till
fortifikationsförvaltningen den formella överlåtelsehandlingen. I överenskommelsen
ingick att förhandlingarna skulle återupptagas i mitten av oktober.
Något sammanträffande kom då icke till stånd. Detta berodde på att
Thorsells arbetsbörda på grund av underbemanning inom administrativa
byrån var så stor att Thorsell icke fick tid till något sammanträffande.
Thorsell tog därför icke något initiativ till att parterna skulle sammanträffa
och Berglund gjorde det icke heller. Thorsell kan icke med bestämdhet påstå
att han underrättade Berglund om att han icke hade tid till något sammanträffande
men tror alt han per telefon underrättade Berglund därom.

I brev den 5 november 1959 till fortifikationsförvaltningen uttalade Berglund
att diskussion om villkoren beträffande uppfinningen förutsatts skola
äga rum omkring den 15 oktober 1959 men att han icke hört av fortifikationsförvaltningen
i saken. Berglund bad i brevet att ämbetsverket skulle
taga kontakt med honom. I brev den 23 november 1959 till fortifikationsförvaltningen
påtalade Berglund alt han icke erhållit något svar å brevet den 5

november och framhöll att överenskommelsen den 14 juli 1959 förutsatte
att ersättningsfrågan icke vidare skulle förhalas. Berglund begärde i brevet
ånyo besked.

Uppfinnarna har uppgivit: Först den 21 december 1959 lyckades Berglund
lä till stånd ett sammanträffande med Thorsell, varvid det utlovades att
Berglund senast den 15 januari 1960 skulle från fortifikationsförvaltningen
erhålla en redogörelse för ämbetsverkets utnyttjande av uppfinningen. Redogörelsen
skulle innehålla uppgift om antalet byggda enheter och byggnadskostnaderna
för dessa ävensom uppgift å de kostnader, som skulle blivit
följden därest enheterna skulle ha anlagts enligt tidigare använda metoder.
Samtidigt utfäste sig ämbetsverket att omgående lämna fullmakt för Berglund
och Boman att ta del av samtliga hos patent- och registreringsverket
förvarade handlingar i ärendet. Fullmakten erhöll Berglund med skrivelse
av den 7 januari 1960. Berglund påminde fortifikationsförvaltningen om de
begärda uppgifterna i brev till Thorsell den 20 och den 30 januari samt den
14 februari 1960. I det sistnämnda brevet framhöll Berglund att han önskade
skriftligt besked. Först i skrivelse den 26 februari 1960 meddelade fortifikationstörvaltningen
att uppgifterna »torde kunna överlämnas under
nästa vecka». I skrivelse den 5 mars 1960 lämnade fortifikationsförvaitningen
de begärda uppgifterna, varjämte ämbetsverket, under förmälan att
Berglund vid sammanträffande med Thorsell den 21 december 1959 begärt
att Bergman skulle för tillvaratagandet av sin rätt lösas från den tystnadsplikt
som kunde åvila honom med avseende å ämbetsverkets utnyttjande av
uppfinningen, »erinrade» om att uppfinningen icke längre var hemlig varför
alla frågor rörande konstruktion och tillverkningsmetoder kunde fritt diskuteras.
Fortifikationsförvaltningen uttalade slutligen i skrivelsen att uppgifter
om kronans utnyttjande av uppfinningen alltjämt var sekretessbelagda
varför någon generell befrielse från tystnadsplikten icke kunde medgivas
samt att, därest detta förhållande skulle för uppfinnarna medföra allvarliga
svårigheter att bevaka sin rätt, frågan i varje särskilt fall borde underställas
chefens för befästningsbyrån avgörande.

Uppfinnarna har vidare uppgivit: Genom den försening, som fortifikationstörvaltningen
vållat, hade Berglund på grund av att huvudmännen var
ute på resor icke tillfälle att konferera med dem förrän under senare delen
av april 1960. Dessa överläggningar utmynnade i ett brev från Berglund till
lortiiikationsförvaltningen den 17 maj 1960. Brevet innehöll uppfinnarnas
synpunkter på frågan hur ersättningen till dem skulle bestämmas samt angav
såsom skälig ersättning dels för förfluten tid t. o. m. februari 1960
500 000 kronor och dels för framtiden 160 kronor för varje tillverkad enhet.
Brevet slutade med följande: »Jag hemställer nu att Ni snarast ville meddela
mig huruvida förvaltningen är beredd att i och för sig vitsorda mina beräkningar
av besparingen och de i beräkningarna ingående delsiffrorna. Vidare
hemställer jag om besked beträffande förvaltningens inställning till av mig

nu angivna ersättningsbelopp. Det synes vara ett gemensamt intresse att
denna angelägenhet om möjligt avgöres före sommaren, och då ärendet genom
min precisering av mina huvudmäns yrkanden torde ha avancerat så
långt, att förhandlingarna i fortsättningen höra bedrivas muntligen och i
mina huvudmäns närvaro, föreslår jag samtidigt ett sammanträffande å
Advokatfirman Lagerlöfs kontor tisdagen den 14 juni 1960 kl. 13.30.» Tidpunkten
för det föreslagna sammanträdet den 14 juni ändrades till den 16
juni 1960. Detta sammanträde blev dock inställt, enär fortifikationsförvaltningen
dagen före sammanträdet meddelade att företrädare för ämbetsverket
ej kunde inställa sig. I brev den 23 jnni 1960 till fortifikationsiörvaltningen
hemställde Berglund att han före juni månads utgång skulle tå besked
om när förvaltningens svar kunde väntas föreligga. Först i slutet av
juli 1960 återkom fortifikationsförvaltningen, varvid överenskoms om ett
sammanträffande den 23 augusti 1960.

Thorsell har förklarat: Han har visserligen icke skriftligen besvarat Berglunds
brev den 5 november 1959 men är säker på att han talat med Berglund
i telefon vid ett eller två tillfällen före Berglunds brev av den 23 november
1959. Thorsell förde emellertid icke några anteckningar över sina telefonsamtal
med Berglund. Berglunds sistnämnda brev måste ha föranlett Thorsell
att ringa till Berglund eftersom ett sammanträffande kom till stånd den
21 december 1959. Till detta sammanträffande, som ägde rum på Thorsells
tjänsterum, kom motparten fullständigt oförberedd. Oaktat Thorsell, såsom
tidigare nämnts, talat med Bergman och Berglund därom kunde man fortfarande
icke precisera sitt ersättningskrav eller uppgiva efter vilka grunder
man avsåg att beräkna beloppet. Först vid ifrågavarande sammanträde begärde
Berglund tillstånd att få taga del av patenthandlingarna samt att erhålla
uppgift dels om antalet enligt uppfinningen byggda enheter, dels om
byggnadskostnaderna för dessa, dels ock om de kostnader, som skulle ha
uppkommit därest motsvarande enheter anlagts enligt tidigare byggnadsmetoder.
Thorsell kunde icke omedelbart tillhandahålla motparten begärda
upplysningar. Eftersom två av uppfinnarna arbetade på befästningsbyrån
borde de dock själva ha känt till hur många enheter som producerats. I vart
fall kunde Berglund långt tidigare ha begärt upplysning i frågorna. Thorsell
var vid decembersammanträdet icke beredd på att motparten skulle begära
nämnda uppgifter, eftersom han icke visste på vad sätt uppfinnarna ämnade
bestämma sitt ersättningsyrkande. Thorsell har visserligen icke skriftligen
besvarat Berglunds brev den 20 januari 1960, den 30 i samma månad
och den 14 februari 1960 angående de vid decembersammanträdet framställda
frågorna, men han tror att han ringt Berglund efter erhållandet av
brevet den 20 januari och meddelat denne, att han själv ännu icke fått besked
från befästningsbyrån beträffande motpartens frågor och därför icke
kunde lämna svar. Det är sannolikt att Thorsell ringt Berglund såväl efter
brevet den 30 januari som efter brevet den 14 februari och meddelat Berg -

lund att han iortiarande saknade besked från befästningsbyrån. Thorselt
gjorde dock inga anteckningar om samtalen. Det är ingen tvekan om att
1 horsell hatt ett tlertal telefonsamtal med Berglund, ehuru denne icke
nämnt dem i sin redogörelse angående ärendets handläggning. Thorsell hade
reserverat tid för sammanträde med motparten den 14 juni 1960 enligt deras
önskan i brevet den 17 maj 1960. Det var meningen att man på detta
sammanträde skulle diskutera uppfinnarnas krav. Thorsell var visserligen
icke beredd att tatta definitiv ståndpunkt till kraven men han var beredd
att börja en diskussion. Den 4 juni — pingstafton — fick Thorsell genom
brev från Berglund meddelande om att denne var förhindrad att närvara
''*d sammanträde den 14 juni. I brevet föreslog Berglund att sammanträdet
skulle flyttas till den 16 juni. Thorsell var vid denna tid överhopad med
göromål på grund av semestrar, petitaarbete och förestående budgetårsskifte
men han försökte göra sig ledig till sistnämnda dag. Den 15 juni förstod han
dock att han icke skulle få tid över för något sammanträde med motparten
den 16 juni och han underrättade genast Berglund härom. Berglunds den
23 juni 1960 dagtecknade brev med begäran om besked före juni månads
utgång om när fortifikationsförvaltningens svar på uppfinnarnas krav kunde
väntas föreligga kom fortifikationsförvaltningen tillhanda först den 28
juni. Thorsell, som hade semester från och med den 27 juni till och med den
22 juli, återinträdde icke i tjänst förrän måndagen den 25 juli. Han tog därefter
kontakt med Berglund och överenskom om ett sammanträde den 23
augusti.

Upptinnarna har anfört: Den åberopade korrespondensen synes giva den
riktigaste bilden av förhållandena och därmed förklaringen till varför det
till tidpunkt mellan den 10 och den 20 oktober 1959 överenskomna sammanträdet
ej kom till stånd förrän den 21 december samma år. Det är symtomatiskt
att Thorsell påpekar att Berglunds brev av den 23 juni 1960 kom
fortifikationsförvaltningen tillhanda först den 28 juni. Det är ingen proportion
mellan å ena sidan tidsperioder å några dagar och å andra sidan tidsperioder
å månader och år.

Patent å uppfinningen beviljades den 4 augusti 1960 med patenttid från
den 29 maj 1952. Patentet publicerades den 25 oktober 1960.

Uppfinnarna har vidare anfört: Vid sammanträffandet den 23 augusti
1960 lovade Thorsell uttryckligen att fortifikationsförvaltningens svar skulle
vara Berglund tillhanda senast den 7 september 1960. Genom brev den 24
augusti 1960 bekräftade Berglund överenskommelsen och bad att samtidigt
med fortifikationsförvaltningens svar erhålla uppgift om i vilken utsträckning
tidigare hemligstämplade handlingar i ärendet kunde befrias från hemligstämpeln.
I hrevet framhöll Berglund att det skulle vara av intresse för
honom att få taga del av två av Thorsell omnämnda handlingar, nämligen
eu skrivelse från fortifikationsförvaltningen till krigsmaterielverket och ett
av civilförvaltningen infordrat frågeformulär, vari fortifikationsförvaltning -

en redogjort för sina synpunkter i ärendet, samt hemställde att 1''otostatkopior
av dessa snarast skulle ställas till hans förfogande. Det till den 7 september
1960 utlovade svaret kom icke Berglund tillhanda och fortitikationsförvaltningen
lät sig icke vidare avhöra. Telefonhänvändelser ledde icke till
något resultat. Uppfinnarna, som med stigande förvåning noterade den utomordentliga
nonchalans, vilken enligt deras och Berglunds uppfattning
präglade fortifikationsförvaltningens handläggning av ärendet, gav sig till
tåls till den 5 december 1961 eller sålunda under 1 år 3 månader. Sistnämnda
dag avlät Berglund till fortifikationsförvaltningen ett brev vari lian påtalade
ämbetsverkets underlåtenhet såväl att lämna besked i saken som att
lämna begärd uppgift om i vilken utsträckning tidigare hemligstämplade
handlingar kunde befrias från hemligstämpeln. Berglund begärde i brevet
omgående skriftligt besked huruvida fortifikationsförvaltningen hade för
avsikt att besvara hans brev och, om så skulle vara fallet, när svar kunde
förväntas. Berglund erhöll icke något svar på brevet. Den 19 december 1961
skickade Berglund en avskrift av brevet av den 5 december 1961 till ämbetsverkets
chef, generaldirektören Birger Wallén, och bad Wallén om bistånd.
Berglund begärde vidare Walléns besked huruvida uppfinnarärendet handlagts
på ett tillfredsställande sätt. Något svar erhöll Berglund enligt vad han
själv uppgivit icke. Den 30 december 1961 lät Berglund med bud överlämna
ett nytt brev till Wallén. I brevet upplyste Berglund att han några dagar
efter den 19 december 1961 blivit uppringd av Thorsell som meddelat, att
fortifikationsförvaltningen avsåg att lämna besked »omedelbart på nyåret»,
samt förklarade alt han, trots begäran därom, icke erhållit någon skriftlig
bekräftelse på Thorsells uttalande. Härjämte hemställde Berglund att generaldirektören
personligen ville utreda anledningen till att utfästelser, som
lämnats av en tjänsteman hos fortifikationsförvaltningen, icke fullföljdes.
Samma den 30 december 1961 svarade fortifikationsförvaltningen i eu av
Thorsell undertecknad skrivelse att ämbetsverket hade för avsikt att i början
av januari månad 1962 meddela Berglund slutligt besked i uppfinnarärendet.

Thorsell har anfört: Vid sammanträffandet den 23 augusti 1960 lovade
Thorsell att fortifikationsförvaltningen skulle senast den 7 september 1960
laga ställning till uppfinnarnas anspråk. Thorsell föredrog ärendet för dåvarande
generaldirektören Gunnar Christianson i så god tid före den 7 september
att fortifikationsförvaltningens beslut skulle hinna expedieras senast
sagda dag. Christianson behöll emellertid handlingarna i ärendet för
alt resonera med Bergman, och Thorsell fick icke tillbaka handlingarna från
Christianson förrän — troligtvis — i november 1960. Då fanns på akten eu
anteckning om att Bergman sagt sig förstå fortifikationsförvaltningens skal
för ett ogillande. Nämnda föredragning var endast preliminär och det var
meningen alt Thorsell på nytt skulle föredraga ärendet. Detta blev dock icke
av, eftersom förhållandena vid fortifikationsförvaltningen blev »kaotis -

ka> på grund av anmärkningar mot ämbetsverket i samband med av milit
^ombudsmannen och andra myndigheter verkställda utredningar samt
presskriverier i samband med dessa. I december 1960 lämnade Christianson
ämbetsverket. Under år 1961 fick icke Thorsell tid till någon föredragning,
eftersom han till betydande del var upptagen med att författa remissvar och
verkställa utredningar på grund av den granskning som fortifikationsförvaltningen
då var utsatt för. Under tiden den 1 november 1960—den 31 januari
1961 var Thorsell partiellt tjänstledig för att handlägga dessa ärenden.
Även under återstoden av år 1961 upptog de en mycket betydande del
av hans arbetstid. Med hänsyn till den betydelse som tillmättes dessa ärenden
och den vidsträckta publiciteten kring dem var det ofrånkomligt att övriga
ärenden — särskilt de mera tidskrävande — fick i viss utsträckning eftersättas.
Thorsell gör icke gällande att han per telefon eller på annat sätt
svarat på Berglunds brev av den 5 december 1961 innan Berglund den 19 i
samma månad tillskrev Wallén.

Uppfinnarna har genmält: Thorsell har vitsordat att på sammanträdet
den 23 augusti 1960 överenskommits att fortifikationsförvaltningens beslut
skulle meddelas senast den 7 september 1960 men att beslutet meddelades
törst i januari 1962, mer än 16 månader senare. Det göres gällande att fortifikationsförvaltningens
behandling av ärendet, var ansvaret än må ligga,
har kännetecknats av total brist på hänsyn till uppfinnarnas intresse att få
ett beslut i ersättningsfrågan, att ämbetsverket överhuvudtaget icke gittat
svara på brev och att ingen tillfredsställande förklaring lämnats till uppkommande
årslånga dröjsmål.

Wallén har uppgivit: Han har sedan den 1 december 1960 varit chef för
fortifikationsförvaltningen. Kännedom om det ifrågavarande ärendet erhöll
han dock först då han mottog Berglunds brev den 19 december 1961. Han
tog därvid kontakt med Thorsell och erhöll av denne en orientering i saken.
Wallén fick klart för sig att ärendet var »gammalt» och uttalade sin uppfattning
att ett avgörande måste träffas med det snaraste. Wallén uppdrog
därefter åt Thorsell att ringa till Berglund och lämna denne beskedet att beslut
i ersättningsfrågan kunde förväntas i början av januari 1962. Någon
skriftlig bekräftelse härpå föranstaltade Wallén icke om enär Wallén ansåg
att telefonmeddelandet var till fyllest. Några ytterligare åtgärder i anled”
ning av innehållet i Berglunds berörda brev vidtog icke Wallén. Anledningen
härtill var arbetsläget inom fortifikationsförvaltningen. De uppgifter,
som vid denna tidpunkt var aktuella inom ämbetsverket, gav icke utrymme
för granskning av vad som tidigare kunde ha skötts mindre väl. I samband
med att Wallén förordnades att uppehålla befattningen som chef för ämbetsverket
erhöll han av chefen för försvarsdepartementet vissa underhandsdirektiv.
Dessa gick ut på att Wallén främst skulle ägna sig åt de aktuella
och löpande uppgifterna i syfte att ämbetsverket i fortsättningen kunde fungera
tillfredsställande. I enlighet härmed inriktade sig Wallén på att skynd -

samt åstadkomma ett beslut i ersättningsfrågan och ville undvika att forska
i vad som förekommit under den tidigare handläggningen. Under lugnare
och ur arbetssvnpunkt gynnsammare förhållanden skulle Wallén ha kritiskt
granskat vad som tidigare förekommit i ärendet. Därest enahanda
spörsmål skulle uppkomma i dagens läge skulle Wallén därjämte taga kontakt
med den missnöjda parten för information. Av utredningen i ärendet
framgår vidare att Berglund den 30 december 1961 låtit till Wallén överlämna
ytterligare ett brev. Detta brev kan Wallén icke erinra sig. Enar
Thorsell skriftligen besvarat brevet utgår Wallén från att han anmodat
Thorsell att göra detta.

Genom skrivelse den 17 januari 1962, undertecknad av Wallén med kontrasignation
av Thorsell, meddelade fortifikationsförvaltningen att ämbetsverket
på i skrivelsen närmare angivna skäl fann att någon ersättning icke
kunde tillerkännas uppfinnarna och att handlingarna i ärendet enligt ämbetsverkets
beslut icke längre skulle vara hemliga ävensom att de av Berglund
i brevet den 24 augusti 1960 begärda avskrifterna skulle översandas i
särskild ordning mot stadgad stämpelavgift. I skrivelsen erhöll uppfinnarna
jämväl besked hur de skulle förfara därest de icke åtnöjdes med beslutet
utan ville söka ändring däri.

Uppfinnarna anförde den 3 februari 1962 besvär hos Kungl. Maj :t over
fortifikationsförvaltningens beslut i ersättningsfrågan. I skrivelse till Kungl.
Maj :t den 10 mars 1962 anmälde uppfinnarna att de avsåg att inhamta yttrande
från Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar.

I skrift den 25 juni 1962 begärde uppfinnarna nämndens yttrande beträffande
de ersättningsanspråk, som uppfinnarna framställt i brev till fortifikationsförvaltningen
den 17 maj 1960. Uppfinnarna hemställde att fortifikationsförvaltningen
skulle åläggas att inom viss föreskriven tid avgiva skriltligt
svaromål samt att anstånd icke skulle beviljas ämbetsverket. I den till
militieombudsinannen den 28 augusti 1962 inkomna anmälningsskriften anförde
Berglund att nämnden anmodat fortifikationsförvaltningen att avgiva
yttrande till den 17 augusti 1962 men att yttrande eller begäran om anstånd
med avgivande av yttrande icke inkommit till nämnden ännu den 2/ augusti

1962.

Thorsell har förklarat: Fortifikationsförvaltningen, som skulle avgiva yttrande
till uppfinnarnämnden senast den 17 augusti 1962, meddelades efter
framställning hos sekreteraren i nämnden anstånd med avgivandet. Yttrandet
avgavs den 6 oktober 1962 efter det fortifikationsförvaltningen från civilförvaltningen
erhållit två vidlyftiga promemorior i saken, dagtecknade
den 20 resp. den 27 september 1962.

Den 28 augusti 1962 hemställde militieombudsinannen om fortifikationsförvaltningens
yttrande med anledning av Berglunds anmälan. Någon tid
inom vilken vttrandet skulle avgivas bestämdes icke i remisskrivelsen. Vid
telefonförfrågan den 25 september 1962 uppgav Thorsell att yttrandet be -

raknades bli färdigt omkring den 25 oktober 1962. Vid förnyad telefonförfrågan
den 19 december 1962 förklarade Thorsell att yttrandet beräknades
kunna avgivas först omkring den 15 januari 1963. Då yttrandet den 26 mars
1963 ännu icke inkommit begärde militieombudsmannen sistnämnda dag
skriftligen besked från fortifikationsförvaltningen när yttrandet kunde förentas.
Ämbetsverket lät sig icke avhöra i saken förrän den 9 maj 1963, då
från ämbetsverket inkom eu den 7 maj 1963 dagtecknad, av Wallén undertecknad
skrivelse. Med skrivelsen överlämnade ämbetsverket en promemoria,
upprattad den 30 april 1963 av Thorsell, vilken uppgavs vara ansvarig
för patentärendets handläggning. Ämbetsverket bestyrkte riktigheten av vad
i promemorian antorts beträffande arbetsbelastning och personalförhållanden
inom ämbetsverket men hade i övrigt intet att förmäla.

Beträffande fortifikationsförvaltningens underlåtenhet att lämna militieombudsmannen
besked om när ämbetsverkets yttrande kunde förväntas har
Thorsell anfört: Skrivelsen den 26 mars 1963 besvarades icke. Detta torde
ha berott på att, då skrivelsen kom fortifikationsförvaltningen tillhanda,
förslag till det begärda yttrandet var klart för föredragning samt att yttrandet
beräknades kunna expedieras någon dag senare. Därefter kan emellertid
andra arbetsuppgifter ha kommit emellan, varför yttrandet fördröjts.

Wallén har uppgivit: Då militieombudsmannens skrivelse den 28 augusti
1962 med begäran om fortifikationsförvaltningens yttrande i anledning av
Berglunds anmälan inkom till fortifikationsförvaltningen tog Wallén själv
del darav. Ärendet föll icke för Walléns del i glömska utan Wallén sökte få
detsamma berett så skyndsamt som möjligt för att det begärda yttrandet
skulle kunna avgivas utan dröjsmål. Ärendet handlades å administrativa byrån
och Thorsell var närmast ansvarig för behandlingen därav. Militieombudsmannens
skrivelse den 26 mars 1963 med begäran om besked när fortitikationsförvaltningens
yttrande kunde förväntas har dock Wallén icke något
minne av. Han håller det därför för troligt att han till följd av tjänsteresa
eller annan orsak icke varit tillstädes då skrivelsen ankom till fortifikationsforvaltningen
utan att skrivelsen i stället, utan att han blivit i tillfälle
att taga del därav, vidarebefordrats direkt till Thorsell. Denne borde ha besvarat
skrivelsen.

Den av Thorsell den 30 april 1963 upprättade promemorian innehåller, utöver
vad som här ovan i skilda sammanhang upptagits som Thorsells anföranden,
följande. Thorsell konstaterar till en början att han är ensam ansvarig
för handläggningen inom fortifikationsförvaltningen av ärendet »under
den tid anmälan avser». Som orsak till den påtalade förseningen av
ärendets handläggning anger Thorsell det ansträngda personal- och arbetslaget
vid kanslisektionen, ärendets svårighetsgrad samt »vissa förhållanden
och händelser i samband med handläggningen». Beträffande personal- och
arbetsläget vid kanslisektionen under den nu aktuella tidsperioden hänvisar
Thorsell till redogörelser, som lämnats i två andra hos militieombudsman -

nen anhängiga ärenden. En i promemorian upptagen statistisk tablå utvisar
att under tiden den 1 december 1957—den 31 januari 1962 förelegat en konstant
personalbrist å sektionen i förhållande till fastställd organisation. I
regel skulle finnas fyra befattningshavare å sektionen. Ofta har förelegat en
brist på två befattningshavare. I fråga om ärendets svårighetsgrad framhåller
Thorsell att den inledande skriftväxlingen hos uppfinnarnämnden omfattar
mer än 100 sidor varjämte ingivits speciallitteratur på svenska, tyska
och engelska.

Den 13 maj 1963 meddelades att Berglund avlidit och att advokaten Sten
B:son Leijonhufvud åtagit sig uppdraget att vara ombud för uppfinnarna.

Genom skrivelse den 15 maj 1963 beredde militieombudsmannen Leijonhufvud
tillfälle att inkomma med påminnelser i anledning av fortifikationsförvaltningens
yttrande och Thorsells promemoria. Leijonhufvud anförde i
skrift den 25 maj 1963 bl. a. följande. Vid sin anmälan till militieombudsmannen
fogade Berglund såsom ombud för uppfinnarna en kopia av deras
skrift den 25 juni 1962 till uppfinnarnämnden. Detta skedde, icke för att
militieombudsmannen skulle taga ståndpunkt till ersättningsärendet utan
för att handlingen förelåg stencilerad och dess överlämnande utgjorde det
enklaste medlet att informera om sättet för ärendets behandling hos fortifikationsförvaltningen.
Thorsell har vid sin promemoria, vilken omfattar
3 1/2 sidor, fogat handlingar, som enligt paginering hos uppfinnarnämnden
omfattar 124 sidor. Dessa handlingar är för ärendet hos militieombudsmannen
utan relevans. Vad som påtalas är icke ärendets behandling inför nämnden
utan ärendets behandling innan detsamma underställts denna. De sist
berörda handlingarna existerade icke dessförinnan, vilket framgår av deras
datering. Till nämnden har sedan ingivits ytterligare 26 sidor handlingar
men Leijonhufvud avser icke att betunga ärendet med dessas ingivande.
Leijonhufvud anhåller att militieombudsmannen ville vid bedömandet av
ärendet bortse ifrån vad som presterats inför nämnden. Av Thorsells promemoria
framgår tydligt, att Thorsell är medveten om vilken tid anmälan avser,
och hans metod att i ärendet införa material från senare tid är icke försvarbar.
Av militieombudsmannens ärende dnr 66/1959 framgår att klagomål
tidigare framförts mot fortifikationsförvaltningens sätt att handlägga
ärenden. Av den redogörelse som fortifikationsförvaltningen lämnat i detta
ärende framgår även, att ämbetsverket varit föremål för omorganisation,
som synes ha avslutats då Berglund uppträdde som uppfinnarnas ombud.
Att märka är att i den åsyftade redogörelsen det då aktuella ärendet uppgavs
avse tillämpning av förvaltningsföreskrift, som bedömdes icke vara av
större betydelse eller av principiell natur. I militieombudsmannens ärende
dnr 306/1960 uppgavs det då aktuella ärendet ha bedömts som mindre
brådskande och i sak enkelt. I angivna tall bär alltsa sakens enkelhet åberopats
som orsak till dröjsmålet. I törcliggande fall har ärendets svårighetsgrad
åberopats såsom skäl. Man får härav den uppfattningen, att hos fortifi -

kationsförvaltningen alla slags ärenden blir fördröjda men att som skäl för
fördröjningen i de olika fallen åberopas grunder som knappast är inbördes
förenliga. För nu ifrågavarande ärende är det helt oväsentligt huruvida någon
hos fortifikationsförvaltningen antytt ett hopp om att så småningom kunna
komma fram med ett för uppfinnarna tillfredsställande förslag till avtal om
överlåtelse och ersättning eller icke. Fortifikationsförvaltningens beslut i ersättningsfrågan
avgöres i annan ordning. I detta ärende är under bedömande
det sätt, varpå frågan behandlats hos fortifikationsförvaltningen. Den 30 november
1951 anmälde uppfinnarna till fortifikationsförvaltningen den gjorda
uppfinningen. Den 6 mars 1952 anhöll fortifikationsförvaltningen att krigsmaterielverket
måtte söka patent å uppfinningen och förhandla med uppfinnarna
om uteslutande rätt till uppfinningen samt i samband därmed uppgöra
avtalsförslag. Leijonhufvud kan icke bedöma om man skall lasta fortifikationsförvaltningen
eller krigsmaterielverket för att ingen åtgärd för sådana
förhandlingar vidtogs under sex år, under vilken tid uppfinningen utnyttjades
av kronan. Det är i vart fall ytterst otillfredsställande att år 1952
ställes i utsikt förhandlingar och avtalsförslag men att först årl959 medverkas
till ett avtal, som icke utsäger något i ersättningsfrågan, och år 1962 dekreteras,
att ingen ersättning skall utgå. Det kan konstateras, att enligt Thorsells
uttalande civilförvaltningen den 14 oktober 1958 föreslog fortifikationsförvaltningen
att meddela beslut av innehåll att ersättning icke kunde tillerkännas
uppfinnarna, men att sådant beslut meddelades först den 17 januari
1962, trots att beslutet avsåg ett ärende, som varit anhängigt sedan år
*951 52. Ersättning skall utgå för patenterbar uppfinning och det kan sä gas,

att innan patent å uppfinningen meddelats den 4 augusti 1960 beslut i
saken icke skulle meddelas. Detta resonemang är emellertid icke tillfredsställande,
eftersom det berott på kronans hemligstämpling av ärendet att
patent icke kunnat erhållas tidigare. Den skada, som vållats uppfinnarna
genom fortifikationsförvaltningens behandling av ärendet, är gjord och kan
icke göras ogjord, även om Kungl. Maj:t skulle vilja till någon del lämna
kompensation genom ränteberäkning å den ersättning, som kommer att utgå
till uppfinnarna. Det är emellertid ett önskemål att allmänhetens förtroende
tor de statliga organen icke rubbas, och Leijonhufvud hemställer därför, att
militieombudsmannen ville vidtaga åtgärder för att beivra det skedda i avsikt
att förhindra ett återupprepande.

Vid ett å militieombudsmansexpeditionen den 5 mars 1964 hållet förhör
lämnade Thorsell vissa kompletterande uppgifter. En del av dessa uppgifter
har i anslutning till de förhållanden de avser upptagits här ovan som Thorsells
anföranden. I övrigt har Thorsell vid förhöret uppgivit: Enligt Kungl.
Maj:ts föreskrift den 22 augusti 1952 var samtliga handlingar i patentärendet
hemliga. Efter samråd med befästningsbyrån underrättade administrativa
byrån, troligen genom Thorsell den 17 februari 1958, civilförvaltningen
om att hemligstämpling av uppfinningen icke längre var erforderlig. Thor -

sell hade icke varit i kontakt med försvarsstaben innan han underrättade civilförvaltningen
om att handlingarna i patentärendet icke längre behövde
hållas hemliga. Det är emellertid möjligt att befästningsbyrån kontaktat försvarsstaben.
Kungl. Maj :ts beslut den 14 november 19o8 om hävande av
sekretessen, vilket beslut troligen fattades efter hemställan från civilförvaltningen,
innebar att handlingarna i patentärendet blev öppna, men beslutet
medförde icke att fortifikationsförvaltningens samtliga handlingar i ärendet
utan vidare blev öppna. Med hänsyn till andra sekretessgrunder fordrades
att fortifikationsförvaltningen efter genomgång av sina handlingar i
ärendet fattade ett särskilt beslut beträffande dessa. En sådan genomgång
verkställde Thorsell först i mitten av januari 1962, och den 16 i samma månad
fattade fortifikationsförvaltningen beslut i sekretessfrågan. Om detta
beslut underrättades Berglund i samband med ersättningsfrågans avgörande
genom ämbetsverkets skrivelse den 17 januari 1962. Genom beslutet den
16 januari blev dock icke samtliga fortifikationsförvaltningens handlingar
berörande uppfinningen öppna. Vissa handlingar beträffande utnyttjandet
av uppfinningen är exempelvis fortfarande hemliga. Thorsell medger att han
tidigare än som skett bort gå igenom fortifikationsförvaltningens handlingar
för att undersöka vilka handlingar som kunde släppas fria. Hade han vetat
att ärendet skulle komma att avgöras först år 1962, skulle han tidigare
ha verkställt genomgången. Då Berglund den 24 augusti 1960 bad att få taga
del av dels fortifikationsförvaltningens skrivelse den 6 mars 1952 till
krigsmaterielverket, dels ock det av civilförvaltningen från fortifikationsförvaltningen
infordrade frågeformuläret (»Uppgift angående uppfinning i
tjänsten») var dessa handlingar sålunda fortfarande hemligstämplade. Eftersom
frågeformuläret innehöll sådant som kunde antagas utgöra militära
hemligheter, måste han före ett utlämnande kontakta befästningsbyrån.
Thorsell ansåg emellertid att han icke omedelbart behövde tillställa Berglund
begärda handlingar, eftersom Berglund först vid ett överklagande av
fortifikationsförvaltningens beslut i ersättningsfrågan hade behov av handlingarna
samt två av uppfinnarna hade tillgång till handlingarna i tjänsten.
Handlingarna tillställdes Berglund någon dag efter den 17 januari 1962.
Berglund hemställde vid sammanträdet den 21 december 1959 att Bergman
skulle lösas från sin tystnadsplikt. På denna hemställan svarade Thorsell i
skrivelse den 5 mars 1960 till Berglund att uppfinningen dåmera icke var
hemlig men att uppgifter om kronans utnyttjande av uppfinningen fortfarande
måste anses hemliga jämlikt 4 § sekretesslagen. Thorsell hade icke tidigare
underrättat uppfinnarna om att uppfinningen icke längre var hemlig,
men de borde ha känt till detta, eftersom två av dem var anställda vid
fortifikationsförvaltningen. Dessa två hade sålunda tillgång till samtliga ämbetsverkets
handlingar i ärendet, men eftersom hemligstämpeln ännu icke
var avlägsnad från dessa handlingar visste de icke vad de fick berätta för
sitt ombud.

Wallén har uppgivit: Han hade då beslutet den 17 januari 1962 fattades
icke nagon kännedom om när Berglund gjort beställningen av de avskrifter,
som omförmäles i beslutet.

På förekommen anledning anförde Thorsell vid förhöret vidare: Enligt av
Kungl. Maj :t den 4 mars 1960 utfärdade bestämmelser angående försvarets
civilförvaltnings uppgifter såsom krigsmaktens patentorgan (Tjänstemeddelanden
rörande lantförsvaret 1960 avd. A nr 17) var visserligen civilförvaltningen
från och med den 1 april 1960 ensam behörig att fatta beslut i ersättningsfrågan
men Thorsell hade med byrådirektören hos civilförvaltningen
R. de Geer kommit överens om att fortifikationsförvaltningen skulle fortsätta
att handlägga ärendet eftersom civilförvaltningen redan skilt sig från
detta. Thorsell tror att han berört behörighetsfrågan med Christianson ävensom
omnämnt överenskommelsen med de Geer för Wallén.

Tillfrågad om vad som förekommit i behörighetsfrågan har de Geer uppgivit
att han minns att Thorsell och han diskuterat frågan men att han tror
att diskussionen icke ledde till något resultat, de Geer har vidare sagt sig ha
ett minne av att Thorsell ansåg att fortifikationsförvaltningen kunde fortsätta
att handlägga ärendet men de Geer minns icke att han själv skulle ha
framfört någon åsikt i frågan.

Wallén har i detta hänseende uppgivit: Thorsell anmälde vid något tillfälle
efter den 19 december 1961 att nya bestämmelser utfärdats samt att
han med de Geer överenskommit att fortifikationsförvaltningen även i fortsättningen
skulle handlägga ärendet eftersom »det var så gammalt». Såvitt
M allén kan erinra sig erhöll han icke av Thorsell någon ingående redogörelse
för innehållet i kungl. brevet den 4 mars 1960 och Wallén granskade
ej personligen brevet. Wallén fick fördenskull icke klart för sig att bestämmelserna
angående försvarets civilförvaltnings uppgifter med avseende å
ärenden av ifrågavarande slag var så kategoriskt utformade som de i själva
verket var. Walléns arbetsbörda var så stor att han vid avgörandet av ärendet
icke personligen kunde utreda samtliga uppkommande spörsmål. Han
var och är alltjämt nödsakad att då ärenden föredrages för honom lita på
föredragandens uppgifter. Beslutet den 17 januari 1962 fattades av Wallén
efter föredragning av Thorsell. Wallén tror att han, därest han själv tagit
del av de nya bestämmelserna, skulle ha tagit kontakt med chefen för juridiska
byrån hos civilförvaltningen för att söka utröna vad som kunde antagas
vara avsett i kungl. brevet den 4 mars 1960 i fråga om handläggningen
av ärenden, som den 1 april 1960 redan var anhängiga hos annan myndighet
än civilförvaltningen. Vad denna kontakt skulle ha lett till med avseende
å det nu ifrågavarande ärendet kan Wallén icke uttala sig om.

Delgiven protokoll över det med Thorsell den 5 mars 1964 hållna förhöret
har Leijonhufvud anfört: Varken Berglund eller Leijonhufvud har utpekat
Thorsell utan båda har nöjt sig med att påpeka den utomordentligt otillfredsställande
handläggningen av ärendet från fortifikationsförvaltningens

sida. För uppfinnarnas del blir saken icke bättre av att den ene befattningshavaren
skyller på den andre. Thorsell har gjort gällande att han haft ett
flertal telefonsamtal med Berglund utan att Thorsell fört anteckningar därom.
Berglund är avliden och kan icke uttala sig därom. Han var emellertid
i sin livstid indignerad över ärendets behandling. Därest telefonsamtal förekommit
kan dessa ej ha innehållit någonting av betydelse för ärendets handläggning.
Att så varit fallet synes icke heller ha påståtts av Thorsell. Vad
som förekommit synes stödja Thorsells uttalande att förhållandena inom
fortifikationsförvaltningen var »kaotiska». Anmärkningar mot ämbetsverkets
handläggning av ärenden borde föranleda ärendenas snabba behandling
så att kaos icke uppstår. Thorsell synes vilja lägga uppfinnarna till last
att de icke kunnat precisera sina ersättningsanspråk tidigare än som skett.
Detta har varit helt naturligt, beroende på ärendets hemligstämpling i för
ersättningsfrågan vitala delar. Det är påtagligt att liemligstämplingen hävts
vid en alldeles för sen tidpunkt. Detta har varit beroende på Thorsell.

I anslutning till en redogörelse för vad i ärendet sålunda förekommit anförde
militieombudsmannen i en den 26 juni 1964 dagtecknad, till statsåklagaren
i Stockholm överlämnad åtalsinstruktion följande.

Handläggningen av den ersättningsfråga som förevarande ärende berör
spänner över en avsevärd tid. I och med att uppfinnarna, som var anställda
vid fortifikationsförvaltningen, den 30 november 1951 underrättat nämnda
ämbetsverk om den gjorda uppfinningen och krigsmaterielverket den 17
mars 1952 meddelat uppfinnarna att kronan önskade förvärva all rätt till
uppfinningen, var uppfinnarna, jämlikt 6 § lagen den 18 juni 1949 om rätten
till arbetstagares uppfinningar, berättigade till skälig ersättning, under
förutsättning att uppfinningen var patenterbar här i riket. Men först genom
ett av fortifikationsförvaltningen den 17 januari 1962 meddelat beslut togs
från kronans sida ståndpunkt i ersättningsfrågan. Det har givetvis för uppfinnarna
medfört väsentliga olägenheter att de sålunda under tio års tid icke
fått visshet om vilken ersättning de skulle erhålla eller ens huruvida någon
ersättning överhuvudtaget kunde anses skälig. Även från allmän synpunkt
är det högst otillfredsställande att en ersättningsfråga står öppen så
lång tid.

Som nämnts utgjorde emellertid uppfinningens patenterbarhet en förutsättning
för uppfinnarnas rätt till ersättning. Det säkraste beviset i detta
hänseende utgöres uppenbarligen av ett beslut om patents meddelande å
uppfinningen. Något hinder att, innan patentansökan blivit prövad, träffa
uppgörelse om ersättning under villkor att patent sedermera kommer till
stånd — såsom lär förekomma i förhållandet mellan uppfinnare i enskild
tjänst och deras arbetsgivare — torde visserligen ej finnas, men i förevarande
fall synes uppfinnarna ej ha ifrågasatt sådan uppgörelse. Det kan redan
därför icke läggas kronans företrädare till last att de avvaktat prövningen

4—6''f050.7. Militieombudsmannens ämbetsberättelse

av ansökan om patent å uppfinningen. Patentansökan gjordes den 28 maj
1952, och såvitt nu är i fråga var den slutprövad den 6 mars 1957, då patentoch
registreringsverket meddelade att granskningen av patentansökningen
avslutats och att därför ansökningen snarast komme att gå till patent. Den
tid som sålunda åtgått för prövningen av patentansökningen, nära fem år,
måste i och för sig anses anmärkningsvärt lång. Det är emellertid känt att
under dåvarande förhållanden tiden för behandlingen av en patentansökan
i patent- och registreringsverket i genomsnitt uppgick till fyra år och att det
icke var ovanligt att den utsträcktes till sex—åtta år (se militieombudsmannens
ämbetsberättelse 1960 s. 211). Med hänsyn härtill har jag icke funnit
skäl att närmare granska handläggningen av patentansökningen inom patent-
och registreringsverket.

Ett ersättningsanspråk, som varken till belopp eller genom särskild beräkningsgrund
blivit preciserat, kan väl avvisas men torde i allmänhet icke kunna
bifallas. Vid detta förhållande har uppfinnarna knappast haft intresse av
ett ställningstagande från kronans sida före den 17 maj 1960, då precisering
av deras anspråk tidigast synes ha skett. Emellertid har uppfinnarna gjort
gällande att försening som vållats av fortifikationsförvaltningen föranlett
att de först nämnda dag kunnat närmare angiva ersättningsanspråket.

I detta hänseende visar utredningen följande. Genom skriftlig överenskommelse
den 14 juli 1959 mellan byrådirektören vid fortifikationsförvaltningen
Thorsell såsom representant för kronan och advokaten Berglund såsom
ombud för uppfinnarna bestämdes att parterna skulle sammanträffa
under tiden den 10—den 20 oktober 1959. Då något sammanträffande i enlighet
härmed ej kom till stånd, begärde Berglund i brev den 5 november
1959 att fortifikationsförvaltningen skulle taga kontakt med honom. I nytt
brev den 23 november 1959 påtalade Berglund att hans förra brev ej besvarats
samt begärde besked. Den 21 december 1959 sammanträffade emellertid
Thorsell och Berglund, varvid överenskoms att till Berglund senast den
15 januari 1960 skulle överlämnas en redogörelse angående fortifikationsförvaltningens
utnyttjande av uppfinningen. Berglund påminde om redogörelsen
genom brev den 20 och den 30 januari samt den 14 februari 1960. I
skrivelse den 26 februari 1960 fick Berglund besked att redogörelsen skulle
överlämnas under följande vecka och med skrivelse den 5 mars 1960 erhöll
han densamma.

Thorsell har uppgivit att han på grund av stor arbetsbörda icke haft tid
till det sammanträffande som skulle ha ägt rum i mitten av oktober 1959,
att han icke tidigare än som skett kunnat tillhandahålla redogörelsen angående
uppfinningens utnyttjande enär han själv icke fått erforderliga uppgifter
från befästningsbyrån samt att han genom telefonsamtal besvarat
Berglunds brev den 5 och den 23 november 1959 samt troligen även dennes
brev den 20 och den 30 januari 1960. Även om med visst fog kan ifrågasättas
huruvida Thorsell verkligen besvarat samtliga brev såsom han påstått finner

jag Thorsells uppgifter icke till någon del kunna anses vederlagda av omständigheterna
i ärendet.

I enlighet med det nu anförda kan alltså varken Thorsell eller annan befattningshavare
lastas för att ersättningsfrågan ännu den 17 maj 1960 icke
blivit från kronans sida avgjord. Vid denna tid hade emellertid Thorsell såsom
föredragande i ärendet hos fortifikationsförvaltningen bort till övervägande
upptaga spörsmålet om vilken myndighet som var behörig att å
kronans vägnar fatta beslut i saken.

Kungl. Maj :t hade nämligen genom brev den 4 mars 1960 (Tjänstemeddelanden
rörande lantförsvaret 1960 avd. A nr 17) utfärdat nya bestämmelser
angående försvarets civilförvaltnings uppgifter såsom krigsmaktens patentorgan.
Bestämmelserna, vilka trädde i kraft den 1 april 1960 och skulle
gälla till och med den 30 juni 1961 men sedermera (nämnda meddelanden
1961 avd. A nr 37) förlängts att gälla tills vidare, stadgar bl. a. följande.
Med avseende å förvärv av rätt till uppfinning, som gjorts av person vilken
är anställd vid bl. a. fortifikationsförvaltningen, skall kronan företrädas av
civilförvaltningen, vilken därvid med beaktande av bestämmelserna i lagen
den 18 juni 1949 om rätten till arbetstagares uppfinningar skall tillvarataga
kronans rätt (4 §). Civilförvaltningen skall i fråga om uppfinningar som avses
i 4 § i den mån så erfordras, i samråd med vederbörande myndigheter,
förhandla med uppfinnaren om kronans förvärv av rätt till uppfinningen
och om uppfinnarens rätt till ersättning av kronan. Avtal mellan kronan
och uppfinnaren rörande uppfinning som nyss nämnts skall träffas av
civilförvaltningen i samråd med vederbörande myndigheter. (5 §.) Det åligger
befattningshavare hos civilförvaltningen att i den utsträckning, varom
överenskommelse kan träffas, föredraga ärenden av ifrågavarande slag
även inför bl. a. fortifikationsförvaltningen (9 §). Det ankommer på civilförvaltningen
att, efter samråd med vederbörliga myndigheter, utfärda de
anvisningar rörande tillämpningen av dessa bestämmelser som anses erforderliga
eller eljest lämpliga (12 §).

Beträffande tillkomsten av dessa bestämmelser må erinras att det från
olika håll riktats kritik mot det sätt varpå uppfinnare inom försvaret behandlats
i ersättningshänseende. Bland annat hade därvid framhållits att
ärenden angående uppfinningar handlades med otillbörlig tidsutdräkt och
utan rimligt tillmötesgående samt att uppfinnare borde kunna känna sig
förvissad om att vederbörande myndighet vore objektiv och ej enbart beaktade
statens ekonomiska intresse. I syfte alt skyndsammare uppgörelser
med uppfinnare inom försvaret skulle kunna åstadkommas framlade civilförvaltningen
genom skrivelser den 24 februari och den 9 september 1959
förslag, vilka ledde till utfärdandet av de nyssnämnda bestämmelserna (se
militieombudsmannens ämbetsberättelse 1960 s. 182—231, särskilt s. 222—
225).

Med anledning av bestämmelserna hade Thorsell snarast efter deras ikraft -

100

trädande den 1 april 1960 och i vart fall sedan uppfinnarna den 17 maj 1960
preciserat sina anspråk bort tillse att ärendet angående ifrågavarande uppfinning
överlämnats till civilförvaltningen för fortsatt handläggning. Han
har emellertid underlåtit detta. Därest fortifikationsförvaltningens beslut i
ersättningsfrågan fattats före den 7 september 1960 såsom Thorsell uttryckligen
lovat uppfinnarna, skulle väl fortifikationsförvaltningens bristande
behörighet kunna anses vara av mindre betydelse, eftersom civilförvaltningen
jämlikt bestämmelserna haft att samråda med fortifikationsförvaltningen
och för egen del redan tidigare uttalat sig för den ståndpunkt som detta
ämbetsverk slutligen intog. Men bortsett från en preliminär föredragning för
dåvarande generaldirektören Christianson före sistnämnda dag föredrog
icke Thorsell ärendet för avgörande förrän i januari 1962. Till förklaring av
detta dröjsmål har Thorsell åberopat, förutom att han efter föredragningen
för Christianson fått tillgång till handlingarna i ärendet först i november
1960 och från och med nämnda månad varit partiellt tjänstledig till den
1 februari 1961, att han på grund av andra, mera trängande tjänsteuppgifter
icke haft tid att sysselsätta sig med ifrågavarande vidlyftiga ärende.
I betraktande av ovannämnda löfte om tidpunkten för besluts meddelande
kan vad Thorsell åberopat beträffande tiden efter den 1 februari 1961 icke
godtagas. Såväl dröjsmålets längd som förklaringen till detsamma bestyrker
emellertid hur angeläget det varit att Thorsell iakttagit de den 4 mars 1960
utfärdade bestämmelsernas innehåll i fråga om behörigheten att handlägga
ärenden angående uppfinningar av befattningshavare inom försvaret. Om
ärendet helt övertagits av civilförvaltningen hade det säkerligen varit möjligt
att ett avgörande kommit till stånd inom rimlig tid. Civilförvaltningen
hade genom sitt tidigare sysslande med ärendet god kännedom i saken. Med
tillämpning av 9 § i bestämmelserna hade den föredragning inom fortifikationsförvaltningen
som erfordrats vid samrådet med detta verk kunnat ombesörjas
av befattningshavare hos civilförvaltningen. Thorsells försummelse
i förevarande hänseende har sålunda icke enbart inneburit en formell oriktighet
utan framför allt ett otillbörligt uppskov med avgörandet.

Av utredningen framgår vidare att Berglund i brev den 24 augusti 1960
hemställt att snarast erhålla fotostatkopior av dels skrivelsen den 6 mars
1952 från fortifikationsförvaltningen till krigsmaterielverket och dels det av
civilförvaltningen från fortifikationsförvaltningen infordrade, ifyllda formuläret
»Uppgift angående uppfinning i tjänsten» men att avskrifter av handlingarna
tillställts honom först någon dag efter den 17 januari 1962.

Thorsell är, såsom han medgivit, ansvarig för den försenade expedieringen.
Hans uppgift att Berglund icke behövt handlingarna förrän i samband
med ett överklagande av fortifikationsförvaltningens beslut i ärendet förtjänar
icke avseende. Eftersom Thorsell antytt att han vid tiden för beställningen
var oviss om icke formuläret innehöll uppgifter som jämlikt
4 § sekretesslagen skulle hållas hemliga, må framhållas att han varit skyldig

101

att inom mycket kort tid förskaffa sig visshet i detta hänseende. I 2 kap. 8 §
tryckfrihetsförordningen stadgas att allmän handling, som ej skall hållas
hemlig, skall på begäran genast eller så snart ske kan utan avgift tillhandahållas
den som för läsning eller avskrivning på stället önskar taga del därav;
han äger ock mot fastställd avgift erhålla avskrift av handlingen. Enligt
16 § förordningen angående expeditionslösen skall expedition vara att tillgå
genast eller så snart som möjligt, likväl, där ej till följd av särskilda omständigheter
längre rådrum är oundgängligen erforderligt, inom fjorton
dagar från den dag då begäran om expeditionen framställts. Icke blott skrivelsen
den 6 mars 1952 utan även formuläret borde utan svårighet ha kunnat
tillhandahållas inom fjorton dagar. Under inga omständigheter kan så
lång tid som 17 månader ha varit erforderlig för ändamålet.

Slutligen har Thorsell vidgått att han underlåtit att besvara dels ett brev
den 5 december 1961 som Berglund sänt till fortifikationsförvaltningen och
dels min skrivelse den 26 mars 1963 till ämbetsverket.

I brevet den 5 december 1961 erinrade Berglund bl. a. att han enligt Thorsells
uttryckliga löfte skulle erhålla fortifikationsförvaltningens beslut i ersättningsfrågan
före den 7 september 1960 samt hemställde om forlifikationsför
val t ningens omgående skriftliga besked huruvida förvaltningen överhuvudtaget
hade för avsikt att meddela något beslut och, i så fall, när det
kunde vara att förvänta.

Det synes uppenbart att ett brev med delta innehåll måste hesvaras omgående.
Strängt taget borde Thorsell utan särskild begäran kontinuerligt
ha hållit Berglund underrättad om de uppskov med beslutets meddelande
som funnits behövliga. Då det ej skett, hade han så mycket större anledning
att snabbt besvara brevet den 5 december 1961.

Min skrivelse den 26 mars 1963 var föranledd av att fortifikationsförvaltningen
icke avgivit det remissyttrande i förevarande ärende som jag
begärt den 28 augusti 1962. Då yttrandet ännu icke den 26 mars 1963 kommit
mig till handa trots att Thorsell vid två olika telefonförfrågningar dessförinnan
angivit tidpunkter när det beräknades vara färdigt, anhöll jag
i skrivelsen om besked när yttrandet kunde förväntas.

Det sålunda begärda beskedet hade det ålegat Thorsell att lämna utan
dröjsmål. Den omständigheten att Thorsell, såsom han uppgivit, trott att
remissyttrandet skulle kunna avgivas inom de närmaste dagarna kan icke
lända honom till ursäkt. Eftersom yttrandet avgavs först den 7 maj 1963,
måste han nämligen mycket snart efter mottagandet av min skrivelse ha
insett att den erfordrade särskilt svar.

Vad Thorsell i enlighet med det anförda i varje särskilt fall låtit komma
sig till last utgör tjänstefel. Förutom att olägenheter för enskilda kan ha
uppkommit av brotten, har dessa i hög grad varit ägnade att äventyra allmänhetens
förtroende för myndigheterna. Med hänsyn härtill finner jag
Thorsell icke kunna undgå ansvar för brotten.

102

På grund härav skall Thorsell ställas under åtal jämlikt 25 kap. 4 §
strafflagen för tjänstefel vid Stockholms rådhusrätt för det han av försummelse,
oförstånd eller oskicklighet åsidosatt sin tjänsteplikt genom
underlåtenhet att tillse

1) att under den närmaste tiden efter den 1 april 1960 ett hos fortifikationsförvaltningen
anhängigt ärende angående uppfinning av S. G. A.
Bergman, B. Stålfors och B. Adamson blivit med anledning av Kungl. Maj :ts
bestämmelser den 4 mars 1960 angående försvarets civilförvaltnings uppgifter
såsom krigsmaktens patentorgan överfört till sistnämnda ämbetsverk
för fortsatt handläggning eller att i vart fall ärendet inom fortifikationsförvaltningen
kunnat avgöras väsentligt tidigare än som skett genom
beslut den 17 januari 1962;

2) att genom brev den 24 augusti 1960 beställda fotostatkopior av dels
skrivelse den 6 mars 1952 från fortifikationsförvaltningen till krigsmaterielverket
och dels ett av civilförvaltningen från fortifikationsförvaltningen
infordrat, ifyllt formulär »Uppgift angående uppfinning i tjänsten» blivit
inom vederbörlig tid expedierade;

3) att ett den 5 december 1961 dagtecknat brev från H. Berglund till fortifikationsförvaltningen
besvarats; samt

4) att en den 26 mars 1963 dagtecknad skrivelse från militieombudsmannen
till fortifikationsförvaltningen besvarats.

Militieombudsmannen uppdrog fördenskull åt statsåklagaren i Stockholm
att i enlighet med sålunda meddelad instruktion vid Stockholms rådhusrätt
väcka och utföra åtal mot Thorsell.

* #

❖

T. f. biträdande stadsfiskalen P. G. Arbman påstod vid rådhusrätten ansvar
å Thorsell i enlighet med åtalsinstruktionen.

Rådhusrätten meddelade dom i målet den 2 oktober 1964 och dömde därvid
Thorsell med tillämpning av 4 kap. 1 och 2 §§ strafflagen jämlikt 25
kap. 4 § samma lag för tjänstefel att till kronan utgiva fyrtio dagsböter om
tjugufem kronor.

Domskälen angavs av rådhusrätten sålunda.

Thorsell har vidgått, att han, som på grund av sin tjänst i fortifikationsförvaltningen
varit ansvarig för behandlingen av ifrågavarande ärende, försummat
sig i hänseenden som åklagaren påtalat.

Närmare hörd inför rådhusrätten har Thorsell uppgivit bland annat.

103

Punkt i

I skrivelse den 14 oktober 1958 liade civilförvaltningen föreslagit att fortifikationsförvaltningen
skulle i ärendet meddela beslut av innehåll att ersättning
icke kunde tillerkännas uppfinnarna. Enligt Thorsells bedömande då
var ett sådant beslut säkerligen icke sakligt grundat och stod ej heller i överensstämmelse
med tidigare tillämpad praxis på området. Om Thorsell i detta
läge med accepterande av civilförvaltningens förslag om avslag förberett
ärendet till föredragning för generaldirektören, hade ärendet antagligen
tämligen snabbt blivit avgjort. Hans egna tvivel på att förslaget borde följas
gjorde emellertid att han lät ärendet ligga tills vidare. Genom Kungl. Maj :ts
bestämmelser den 4 mars 1960 hade civilförvaltningen övertagit uppgiften
att vara krigsmaktens patentorgan. Till likartade bestämmelser bruka regelmässigt
fogas övergångsbestämmelser av innehåll, att ärenden som redan
äro anhängiga vid annat verk få slutbehandlas där, såvida myndigheterna
äro ense härom. Thorsell hade av förbiseende ej uppmärksammat, att dylika
övergångsbestämmelser icke funnos i detta fall. Därför hade det samtal
han haft i frågan med en tjänsteman i civilförvaltningen förts mot felaktig
bakgrund. Av samtalet hade Thorsell fått den uppfattningen att ärendet
skulle stanna i fortifikationsförvaltningen, något som Thorsell ansett lämpligast
främst med tanke på ärendets försening, vilken han såsom ansvarig
härför funnit genant. I brev av den 17 maj 1960 hade Berglund — jämte det
han preciserat uppfinnarnas ersättningsanspråk — föreslagit, att sammanträde
skulle äga rum mellan parterna den 14 juni 1960. Thorsell hade accepterat
tidpunkten för sammanträdet. Trots att frågan om patent på uppfinningen
skulle beviljas eller ej då ännu ej var avgjord, hade Thorsell
tänkt sig vara beredd att vid sammanträdet diskutera principfrågan, huruvida
ersättning borde utgå överhuvudtaget, och dessutom lagtolkningsfrågor.
Att beslut icke förelegat i patentfrågan hade ej utgjort hinder för ett
fortifikationsförvaltningens avslagsbeslut i ersättningsfrågan. Efter anmälan
av Berglund om hinder för sammanträde den 14 juni hade ny dag bestämts
till den 16 juni, oaktat Thorsell på grund av övrigt arbete varit osäker
på om han skulle kunna göra sig fri från detta i erforderlig omfattning.
Detta hade ej lyckats. Härom hade han underrättat Berglund den 16 juni.
Berglunds brev av den 23 juni 1960 inkom enligt diarium till fortifikationsförvaltningen
den 28 juni 1960. Thorsell hade själv haft semester den 24
juni—den 24 juli, varför han först efter det han återkommit från semestern
fått del av brevet. Den 25 juli hade han tagit kontakt med Berglund, varvid
bestämts ny dag för sammanträdet till den 23 augusti, då sammanträdet även
ägt rum. Patent på uppfinningen hade då varit beviljat sedan den 4 i samma
månad. Vid detta sammanträde hade enighet ej nåtts om principerna
för beräkning av eventuell ersättning till uppfinnarna. Emellertid utfäste
Thorsell — under visst tryck från Berglunds sida — att fortifikationsförvaltningens
beslut skulle föreligga den 7 september 1960. Detta innebar att

104

han vid föredragning måste tillstyrka civilförvaltningens förslag att avvisa
uppfinnarnas anspråk på ersättning, eftersom det ej varit honom möjligt
att på den korta tid som stod till buds förbereda ärendet i den omfattning
som vore nödvändig för att motivera ett beslut i motsatt riktning. Några dagar
före den 7 september föredrog han ärendet för dåvarande generaldirektören
Christianson. Denne fann, att ett avslagsbeslut skulle stå i strid mot
tidigare praxis, och förklarade, att han före beslut i ärendet önskade tala
med docenten Bergman. I anledning härav behöll Christianson handlingarna
i ärendet. Thorsell hade ej underrättat Berglund härom utan räknat med
att denne skulle få reda på saken genom Bergman. Thorsell återfick akten i
ärendet från Christianson troligen i november 1960. Meningen hade då varit
att Thorsell på nytt skulle föredraga ärendet. Emellertid blev Thorsell
upptagen av andra brådskande arbetsuppgifter, åtminstone till en början
huvudsakligen sammanhängande med granskning som fortifikationsförvaltningen
blev föremål för av bl. a. militieombudsmannen. Föredragningen
ställdes därför tills vidare på framtiden. Därtill hade bidragit att ärendet
var att betrakta som komplicerat med hänsyn till att gällande bestämmelser
om ersättning till uppfinnare vore svårtolkade och till att civilförvaltningen
ej motiverat sitt förslag. Thorsells onormala arbetsbelastning hade
sedan fortvarit in på hösten 1961. Han hade ej underrättat Berglund om
dröjsmålet med föredragningen och om anledningen därtill. Den tid Thorsell
satt till för att till den slutliga föredragningen i januari 1962 förbereda
ärendet beräknade han till några timmar.

Punkt 2

Det hade ålegat Thorsell i tjänsten att skaffa fram de av Berglund begärda
fotostatkopiorna inom en relativt kort expeditionstid. Även detta dröjsmål
hade sin grund i hans alltför stora arbetsbörda. Han hade dessutom varit
av den uppfattningen, att de handlingar varav kopior önskats icke innehållit
något egentligt nytt av intresse.

Punkt 3

Thorsell hade varit sjukskriven den 5 och den 6 december 1961 och därför
erhållit Berglunds brev först den 7 december. Även vid denna tidpunkt
hade arbetsläget för honom varit sådant, att det funnits andra arbetsuppgifter
som han ansett vara angelägnare. Emellertid hade ett besvarande av brevet
ej för honom inneburit någon beaktansvärd tidsutdräkt. Den 19 december
hade Berglund inkommit med ett nytt brev, denna gång ställt till generaldirektören.
Thorsell, som varit ledig den 19 och den 20 december, hade
ringt Berglund den 21 december och omtalat, att förvaltningens beslut kunde
väntas i början av januari 1962. Berglund hade upprepat sitt krav på
skriftligt besked härom och Thorsell hade utlovat men icke avsänt ett sådant.
Den 30 december hade Berglund på nytt tillskrivit generaldirektören,

105

och samma dag liade Thorsell på generaldirektörens uppmaning skriftligen
svarat Berglund.

Punkt i

Thorsell hade haft svar på skrivelsen klart i koncept, men missräknat sig
på omfattningen av sin egen arbetsbörda. Brådskande saker hade dessutom
kommit emellan, varigenom dröjsmålet uppstått.

Vad Thorsell, på sätt framgår under de olika punkterna, enligt sitt av omständigheterna
styrkta erkännande låtit komma sig till last innefattar tjänstefel
av beskaffenhet att medföra ansvar för honom.

Vid straffmätningen bör beaktas vad i målet upplysts om Thorsells arbetsbörda
samt om arbets- och organisatoriska förhållanden inom fortifikationsförvaltningen.

Rådhusrättens dom har vunnit laga kraft.

3—4. Åtal mot regementschef och auditör för straffbeslut varigenom
värnpliktiga ålagts straff för fylleri utan att förutsättningar

därför förelegat

Ämbetsberättelsen till 1964 års riksdag innehåller (s. 85) en kortfattad
redogörelse för åtal angående tjänstefel som tjänstförrättande militieombudsmannen
Thyresson anställt mot en regementschef och en auditör. Av
redogörelsen framgår att vederbörande hovrätt meddelat dom i målet men
att vid tidpunkten för färdigställandet av ämbetsberättelsen tiden för fullföljande
av talan mot domen ej tilländalupit. Sedan domen numera vunnit
laga kraft lämnas — i enlighet med vad som förutskickades i ämbetsberättelsen
— här nedan en närmare redogörelse för målet.

Vid en av militieombudsmannen den 2 oktober 1961 företagen inspektion
av Västerbottens regemente uppmärksammades vid granskning av disciplinmålsprotokollen
följande.

Genom särskilda av chefen för regementet översten Å. H:son Söderbom
meddelade och av auditören häradshövdingen G. Bergström kontrasignerade
straffbeslut den 19 juli 1960 ålades värnpliktiga nr 410902-853 S. A. Burström,
nr 411204-851 P. L. A. Stenlund och nr 400904-857 J. L. Normark
disciplinstraff. Burström erhöll arrest i åtta dagar dels jämlikt 26 kap. 15 §
strafflagen för fylleri, bestående i att han den 12 juli 1960 uppträtt berusad
av starka drycker- inom regementets område, dels jämlikt 26 kap. 18 §
strafflagen för tjänstefel, bestående i att han samma dag skrattat och pratat

.(.■)■—640503. M i lil i en m bud sm ann c n s ämbetslerättelse

106

under manöver samt vistats uppe efter tystnad. Stenlund erhöll arrest i sex
dagar jämlikt 26 kap. 15 § strafflagen för fylleri, bestående i att han den
12 juli 1960 uppträtt berusad av starka drycker inom regementets område.
Normark slutligen ålades disciplinbot för tio dagar, varje bot om två kronor
75 öre, jämlikt 26 kap. 18 § strafflagen för tjänstefel, bestående i att lian
sistnämnda dag skrattat och pratat under manöver. Talan fullföljdes ej mot
besluten och straffen har verkställts.

Av handlingarna i disciplinmålen inhämtades att till grund för prövningen
i målen legat dels en av kompanidagunderofficeren furiren Lennart Nordin
den 13 juli 1960 dagtecknad anmälan till regementschefen, dels ock tre
den 14 i samma månad upprättade protokoll över militärförhör med Burström,
Stenlund och Normark samt, såvitt angår målet beträffande Normark,
jämväl med Nordin.

I anmälan anförde Nordin: Vid aftonvisitationen av elfte kompaniet den
12 juli 1960 klockan 2220 var Burström, Stenlund och Normark spritpåverkade
och uppträdde störande. Ingen av dem hörsammade logementschefens
manöverkommando. De stod inte på anbefalld plats samt skrattade och pratade
under avlämningen. Samtliga hade dessutom dålig skoputs. Vid kontroll
av tystnad och ljussläckning klockan 2245 satt Burström halvklädd i
sängen och rökte.

Enligt protokollen över militärförhören har Burström, Stenlund och Normark
vid förhören vitsordat att de uppfattat innehållet i Nordins anmälan
och uppgivit följande.

Burström: Den 12 juli 1960 klockan omkring 1830—1900 förtärde han i
sällskap med Stenlund på en restaurang i Umeå två groggar, innehållande
sammanlagt 12 centiliter konjak. Han erkänner, att han vid aftonvisitationen
samma dag klockan 2220 var spritpåverkad, att han skrattade och pratade
under avlämningen samt att han klockan 2245 ännu inte kommit i
säng utan salt uppe och rökte.

Stenlund: Vid det av Burström angivna tillfället förtärde Stenlund i Burströms
sällskap två groggar, innehållande sammanlagt 12 centiliter konjak.
Stenlund förnekar, att han skrattade och pratade under avlämningen; han
svarade endast på Nordins tilltal. Han medger dock att han var litet spritpåverkad.

Normark: Klockan 2030 ifrågavarande dag sammanträffade han med Burström
och Stenlund på staden. Efter att ha strövat omkring där, begav sig
alla tre till kasernen. Han förnekar att han druckit någon sprit men erkänner,
att han i likhet med Burström skrattade och pratade under aftonvisitationen.

Nordin: Den 12 juli 1960 klockan omkring 2130 uppmärksammade han
Normark tillsammans med Burström och Stenlund på staden, där de uppträdde
störande. De skrattade och pratade högljutt och gick »fyra—fem» i
bredd och knuffade varandra. Nordin fick intryck av att även Normark för -

107

tärt sprit, då denne befann sig i sällskap med Burström och Stenlund. Nordin
vill ej bestrida Normarks påstående att Normark inte förtärt någon
sprit.

Enär den utredning, som legat till grund för straffbesluten rörande Burström
och Stenlund, icke syntes utgöra tillräckligt underlag för åläggande
av straff för fylleri, infordrades förklaring från Söderbom och Bergström.

Söderbom och Bergström anförde i yttranden, som inkom till militieombudsmansexpeditionen
den 9 januari 1962, i huvudsak följande.

Bergström: I Nordins anmälan den 13 juli 1960 uppgavs, att Burström
och Stenlund vid ifrågavarande aftonvisitation uppträdde spritpåverkade och
störande, att de ej hörsammade logementschefens manöverkommando, att
de icke stod på anbefalld plats vid avlämningen samt att de pratade och
skrattade. Vid militärförhören den 14 juli 1960 erkände Burström och Stenlund,
att de förevarande kväll fram till klockan 1900 druckit envar två groggar
om 12 centiliter konjak samt att de vid aftonvisitationen var spritpåverkade.
Burström medgav, att han skrattade och pratade under avlämningen,
vilket Stenlund för sin del bestred. Burström och Stenlund har, såvitt förhörsprotokollen
utvisar, i övrigt ej haft något att erinra mot Nordins uppgifter
om vad som förekom vid visitationen. Vid Bergströms granskning av
förhörsprotokollen fann han utredningen utvisa, att Burström och Stenlund
genom att ej ens hörsamma logementschefens manöverkommando eller ställa
sig på anbefallda platser vid avlämningen visat så höggradig spritpåverkan,
att deras uppträdande borde bedömas som fylleri. Bergström övervägde
till en början, om icke Burström och Stenlund gjort sig skyldiga till lydnadsbrott,
då de underlåtit att rätt fullgöra sina åligganden vid visitationen, men
stannade för att anse underlåtenheten närmast föranledd av deras genom
spritförtäring nedsatta omdömesförmåga och icke ett uppsåtligt trotsande
av de vid visitationen givna befallningarna. Emellertid förbisåg Bergström,
att Burström och Stenlund vid ifrågavarande tillfälle, då aftonvisitationen
pågick, var i tjänstgöring och att gärningarna vid sådant förhållande rätteligen
borde straffas som onykterhet i tjänsten jämlikt 26 kap. 14 § strafflagen.
__ Bergströms bedömning av Burströms och Stenlunds beteende var ett uttryck
för Bergströms uppfattning, att straff för fylleri är påkallat ej blott i fall,
då vederbörande å allmän plats eller, såvitt gäller krigsman, jämväl inom militärt
område uppträder så höggradigt spritpåverkad, att han är överlastad eller
redlös och därför måste omhändertagas av polismyndighet eller annan
ordningsmakt, ulan även i fall, då det av särskilda omständigheter framgår,
att vederbörande efter avsevärd spritförtäring under åtbörder eller tal, som
påtagligt avviker från eu nykter persons normala beteende, uppträder å sådan
plats, ehuru han ej ansetts behöva omhändertagas såsom överlastad eller
redlös. Samma uppfattning bär Bergström hävdat i ett tidigare av militieombudsmannen
behandlat ärende (se mililieombudsmannens ämbetsberättelsc
1962 s. 51) avseende beslut den 5 januari 1960 av Söderbom med

108

kontrasignation av Bergström att ådöma två värnpliktiga fylleristraff för
att de å allmän plats utom regementsområdet i spritpåverkat tillstånd antastat
två obekanta kvinnor. De värnpliktiga ålades i dessa mål därjämte
straff för förargelseväckande beteende, enär deras uppträdande av Bergström
ansågs tillika ha väckt allmän förargelse. I samma ärende hävdade
militieombudsmannen, att de värnpliktiga bort ådömas endast sistnämnda
straff, enär deras spritpåverkan enligt utredningen ej varit så höggradig, att
de behövde omhändertagas av polismyndighet, som kom till platsen för uppträdet.
Hovrätten för Övre Norrland, som i dom den 21 juli 1961 avgjort detta
ärende, har gillat militieombudsmannens bedömning. Bergström bär -—
närmast av personliga skäl -— ej fullföljt talan mot domen, ehuru den ej
övertygat Bergström om oriktigheten av hans bedömning. Med hänsyn till
utgången av samma ärende har Bergström för undvikande av liknande anmärkningar
dock bestämt sig för att i enahanda mål följa hovrättens bedömning
och alltså tillstyrka fylleristraff endast i de klara fall, där vederbörandes
spritpåverkan enligt utredningen varit så höggradig, att han måste
omhändertagas sasom överlastad eller redlös. Med utgångspunkt från
samma bcdömningsprincip skulle i nu ifrågavarande disciplinmål de gärningar,
vartill Burström och Stenlund gjort sig skyldiga, ej ha bedömts som
fylleri. Bergström medger alltså från samma utgångspunkt riktigheten av
militieombudsmannens anmärkning härom. — Såsom framgår av vad Bergström
tidigare anfört borde enligt Bergströms mening ifrågavarande gärningar,
även om de bedömts som fylleri, ha bestraffats enligt 26 kap. 14 §
strafflagen såsom onykterhet i tjänsten. Till en sådan bestraffning torde utredningen
i målen i vart fall ha utgjort tillräckligt underlag. För ådömande
av straff för onykterhet i tjänsten krävs ju ej utredning om höggradig spritpåverkan
utan endast utredning, som ger anledning till antagande, att vederbörandes
tjänstgöringsförmåga på grund av spritförtäring varit nedsatt.
Det beteende, varom Burström och Stenlund övertygats i förevarande mål,
synes utgöra fullgod anledning ej blott till sådant antagande utan även till
slutsatsen, att de på grund av sin spritförtäring ej vid visitationen förmått
tillfredsställande fullgöra sin tjänst, som omfattade just de skyldigheter de
vid tillfället åsidosatt. — Bergström tilläde att, även om han bedömt ifrågavarande
gärningar som onykterhet i tjänsten, han skulle på förfrågan av vederbörande
vid regementet ha tillstyrkt expediering av uppgifter om straffen
till de myndigheter, som registrerar straffbeslut angående fylleri och
onykterhet i tjänsten, enär enligt hans mening Burströms och Stenlunds
spritpåverkan var höggradig. — Med hänsyn till det anförda och emedan
rättelse i Bergströms bedömning av fyllerifrågor torde få anses ha ernåtts
genom hovrättens avgörande i det tidigare ärendet hemställer Bergström att
militieombudsmannen skall låta bero vid vad som förekommit i nu förevarande
ärende.

Söderbom: Vid bedömande av vad Burström och Stenlund låtit konnna sig

109

till last utgick Söderbom ifrån att båda uppträtt spritpåverkade inom regementets
område, där de haft att förrätta den tjänst som är bruklig i samband
med aftonvisitation. Till följd av spritpåverkan hade varken Burström
eller Stenlund enligt Söderboms bedömande kunnat förrätta denna tjänst på
ett fullt riktigt sätt, varför de förskyllt straff. Det är för Söderbom numera,
efter hovrättens för övre Norrland förutnämnda dom den 21 juli 1961, fullt
klart att den i Söderboms straffbeslut angivna brottsbeteclcningen fylleri
icke är riktig. Beträffande såväl Burström som Stenlund borde brottsbeteckningen,
såvitt Söderbom nu kan finna, i stället ha varit onykterhet i tjänsten.
Emedan disciplinmål liknande de här omförmälda efter det inträffade
ägnas särskilt omsorgsfull granskning av Söderbom hemställer han att militieombudsmannen
måtte låta bero vid vad som förekommit.

På begäran av tjänstförrättande militieombudsmannen lät landsfogden
i Västerbottens län den 11 maj 1962 anställa kompletterande förhör med
Nordin, som därvid uppgav följande: Vid ifrågavarande aftonvisitation åtföljdes
Nordin av en befälselev, som tjänstgjorde såsom biträdande kompanidagunderofficer.
Vid deras ankomst till logementet kommenderade befälseleven
avlämning. Nordin vill minnas, att logementschefen inte verkställde
någon avlämning på grund av att Burström, Stenlund och Normark
höll på att »spexa». De uppehöll sig i närheten av sina sängar, men de stod
inte i ledig ställning, utan flyttade på sig och småpratade med varandra.
Nordin kan inte minnas vad de egentligen talade om, men det var dock
kvickheter, som föranledde att de övriga i logementet skrattade och hade
roligt. På grund av oordningen i logementet kommenderade Nordin manöver,
och härvid intog Burström, Stenlund och Normark sina platser och
iakttog tystnad. Det gick litet långsamt, men Nordin fick dem i vart fall
tysta så att logementschefen kunde avlämna till Nordins medhjälpare. Nordin
har intet minne av att Burströms och Stenlunds klädsel var slarvig eller
felaktig. Nordin gick in i logementet och kontrollerade skoputsen, och därvid
var han säkerligen i närheten av såväl Burström som Stenlund. Nordin
vet bestämt, att han lade märke till att Burström var spritpåverkad. Burström
hade nämligen dålig hållning och svårt för att stå fullständigt stilla.
Nordin har intet minne av att han kände spritlukt från Burström, men han
tyckte dennes ögon verkade litet blanka och röda. Nordin lade inte märke
till något ovanligt i Burströms sätt att tala, men Burström skrattade överdrivet
ofta och kanske något högre än vad som är normalt. Nordin tjänstgjorde
inte på den pluton som Burström tillhörde, varför han inte närmare
kände till hur denne brukade uppträda i nyktert tillstånd. Nordin vet dock
säkert, att Burström inte uppträdde så högljutt, att Nordin av den anledningen
blev förargad på honom. Anledningen till att Nordin ingrep var endast
den att Burström pratade och således inte åtlydde logementsbefälhavarens
order om manöver. — Stenlund var minst spritpåverkad av de tre
omnämnda värnpliktiga. Nordin är inte absolut säker på att Stenlund verk -

ligen druckit sprit, men lian tyckte sig göra ungefär samma iakttagelser
rörande Stenlunds uppträdande som lian gjort beträffande Burströms. Tecknen
på spritpåverkan var dock mindre markanta hos Stenlund än vad de
var beträffande Burström. Nordin bär mycket svårt för att komma ihåg
några detaljer beträffande Stenlunds uppträdande. Vad han bäst kommer
ihåg är hur Burström betedde sig. Att Nordin inte kommer ihåg så mycket
beträlfande Stenlund beror troligen på att Stenlund genast löd Nordins order
om manöver, medan det var svårare att få Burström och Normark tysta.
Detta medförde att Nordin inte iakttog Stenlund lika mycket som Burström
och Normark. Nordin kan således inte yttra sig om Stenlunds ansiktsfärg,
tal, blick och hållning eller om det luktade sprit från Stenlund.
— Nordin är av den bestämda uppfattningen, att även Normark var spritpåverkad
och att denne var mera påverkad än Stenlund men mindre än
Burström. Nordin vill minnas, att Burström och Normark hade sina sängar
på samma sida i logementet, varför han iakttog dem mera. Normark höll
på att prata även sedan Nordin kommenderat manöver. —- Tidigare under
kvällen hade Nordin sett Burström, Stenlund och Normark ute på staden i
sällskap med ytterligare ett par värnpliktiga. De gick »fyra—fem» i bredd
och var högljudda. Nordin fick det intrycket, att samtliga var i ungefär
samma stämning och därför säkerligen hjälptes åt att vara högljudda. —-När Nordin iakttog Burström, Stenlund och Normark fick han den uppfattningen
att de inte var spritpåverkade i så hög grad att de kunde anses
vara berusade. Då han avfattade sin rapport hade han ingen tanke på att
rapportera dem för fylleri, utan det var uteslutande deras olämpliga uppträdande
som föranledde rapporten. Om Nordin hört talas om att någon
skulle ha rapporterat Burström, Stenlund eller Normark för fylleri, skulle
han ha tyckt att denna rapport varit orättvis. — Vad Burström, Stenlund
och Normark hade att iakttaga vid aftonvisitationen var att de skulle antingen
ligga avklädda i sina sängar eller stå stilla vid dem fullt påklädda.
Vidare skulle de ha skodonen rengjorda och putsade. Nordin trodde att de
säkerligen kunnat stå stilla vid sängarna och vara tysta om de vinnlagt sig
därom. Som det nu var skämtade de och sade kvickheter, varåt de själva
och de övriga i logementet skrattade och hade roligt. Det var därigenom
som oordningen uppkom. Nordin ansåg att det erfordrades en skärpning
från deras sida — framförallt från Burströms — för att de skulle kunna
stå stilla och vara tysta. Han ansåg därför att deras förmåga att fullgöra
tjänsten måste vara nedsatt. Om de varit nyktra skulle de säkerligen genast
följt logeinentsbefälhavarens order. — Burströms, Stenlunds och Normarks
uppträdande väckte inte förargelse utan mera munterhet bland de övriga
värnpliktiga i logementet. Nordin blev inte heller förargad över deras uppträdande,
men ansåg, att de handlade felaktigt genom att inte genast åtlyda
logementsbefälliavarens order om manöver.

Sedan Söderbom och Bergström beretts tillfälle att yttra sig med anled -

ning av vad som framkommit vid polisförhöret med Nordin, anförde de i
den 7 juni 1962 inkomna yttranden följande.

Söderbom: De sakuppgifter som Nordin lämnat vid polisförhöret synes i
allt väsentligt stå i överensstämmelse med innebörden i den kortfattade rapport
Nordin avgav såsom kompanidagunderofficer. Sålunda uppger Nordin
vid förhöret alltjämt, att han ansett alla tre omförmälda värnpliktiga spritpåverkade
både under sitt uppträdande i staden och senare i logementet.
Han anser tillika att deras förmåga att fullgöra tjänsten måste vara nedsatt
och tillägger att om de varit nyktra skulle de säkerligen genast följt logementsbefälhavarens
order. Detta uttalande synes ge odelat stöd åt den uppfattningen,
att i vart fall Burström och Stenlund, vilka medgett spritförtäring
och erkänt spritpåverkan, varit onyktra vid tillfälle, då tjänst ägde
rum. Det torde icke heller vara obefogat att utgå från, att Nordin — när
händelsen utspelades i juli 1960 — bedömt det inträffade såsom en förseelse
av allvarlig art, eftersom han ansett sig böra ställa sin rapport till regementschefen
i stället för att, som bruket är vid förseelser av mindre allvarlig
beskaffenhet, rapportera saken till kompanichefen, vilken därefter har att
avgöra om tillrättavisning skall åläggas eller om anmälan skall underställas
regementschefen. Även vad Nordin i övrigt uppgett om de värnpliktigas uppträdande
synes vittna om just sådan bristande tjänstbarhet, som orsakas
av onykterhet: deras uteblivna åtlydnad av logementsbefälhavarens order,
deras långsamhet vid Nordins ingripande, deras dåliga hållning i förening
med svårighet att stå stilla och deras bristande tystnad. Till detta kan läggas,
att Burströms tillstånd uppenbarligen var sådant att han, trots den korrektiva
effekt Nordins ingripande rimligen bör ha haft, ännu en kvart efter
tystnadssignalen icke klätt av sig och dessutom, helt i strid mot givna föreskrifter,
rökte i logementet. Den militära tjänst som ålåg de värnpliktiga
vid tillfället var i och för sig icke av mera komplicerad art, vilket dock ingalunda
innebar att kraven på tjänstens genomförande kunde eftersättas. Det
synes böra beaktas att de värnpliktiga vid händelsen i fråga undergått omkring
sju veckors utbildning. De aktuella tjänsteåliggandena bör således ha
varit väl inlärda av dem samtidigt som det ur utbildningssynpunkt var angeläget
att tidigt befästa vad som just inlärts. Såvitt Söderbom kan finna står
denna hans uppfattning helt i överensstämmelse med vad chefen för armén
i skilda sammanhang framhållit beträffande de disciplinära kravens upprätthållande.
På grund av det anförda finner Söderbom det obestridligt att
Burström och Stenlund visat sådan onykterhet i tjänsten, som måste bedömas
såsom straffbar. Brottsbeteckningen har, såsom tidigare av Söderbom
framhållits, tyvärr genom bristande uppmärksamhet kommit att utgöras av
fylleri i stället för onykterhet i tjänsten.

Bergström: Han instämmer helt i de synpunkter Söderbom framlagt i sill
yttrande över den utredning som förebragts genom polisförhöret med Nordin.
Denna utredning synes bestyrka den uppfattning som Bergström tram -

112

lört i sitt tidigare yttrande, nämligen att Burström och Stenlund rätteligen
bort ådömas ansvar jämlikt 26 kap. 14 § strafflagen för onykterhet i tjänsten.
Vid avgörandet av målen synes annat fel ej ha förelupit än att de värnpliktiga
i stället för att ådömas straff härför ålagts straff för fylleri.

I skrivelser till Söderbom och Bergström den 2 november 1962, med vilka
skrivelser ett exemplar av då föreliggande handlingar i ärendet överlämnades
till var och en av dem, meddelade tjänstförrättande militieombudsmannen
att han övervägde att anställa åtal mot dem i hänseenden som angavs i
skrivelserna samt beredde dem tillfälle att inkomma med uppgift å den ytterligare
utredning de ansåg önskvärd och eljest anföra vad de aktade nödigt.

Med anledning härav inkom till militieombudsmansexpeditionen skrifter
från Bergström den 5 december 1962 och från Söderbom den 13 i samma månad.

Bergström redogjorde i sin skrift till en början för den praxis beträffande
straffmätning, som tillämpades vid militärförbanden i Umeå vid
bedömning av värnpliktigas uppträdande under spritpåverkan, och anförde
därefter bl. a. följande. Vad angår spörsmålet huruvida utredningen
i disciplinmålen beträffande Burström och Stenlund varit tillfyllest
som underlag för ådömande av straff för onykterhet i tjänsten eller annan
förseelse än fylleri torde ej kunna ifrågasättas annat än att Burströms
och Stenlunds förehavanden ägt rum under tjänsteutövning, eftersom
Burström och Stenlund vid tillfället närvarit vid en aftonvisitation under
militärt befäl. De har alltså varit skyldiga att då iakttaga de föreskrifter,
som för en sådan militär förrättning är allmänt gällande eller vid tillfället
av befälet särskilt uppställts för förrättningens behöriga genomförande.
Utredningen i disciplinmålen utvisar enligt Bergströms mening otvetydigt
såväl att Burström och Stenlund åsidosatt denna skyldighet som att detta
förhållande föranletts av deras spritpåverkan. Vid Bergströms granskning
av målen förelåg alltså enligt Bergströms uppfattning sådan utredning
om deras uppträdande under aftonvisitationen, att det fanns skäl att
anse att deras tjänstgöringsförmåga på grund av spritpåverkan ej blott
måste antagas ha varit nedsatt utan även faktiskt var nedsatt. Riktigheten
av denna uppfattning har jämväl bestyrkts av den utredning som verkställts
i föreliggande ärende genom polisförhöret med Nordin. Denne förklarade
vid förhöret uttryckligen, att han vid visitationen ansåg, att Burströms
och Stenlunds förmåga att fullgöra tjänsten måste vara nedsatt
på grund av spritpåverkan samt att Burström och Stenlund, om de varit
nyktra, säkerligen genast skulle ha följt logementsbefälhavarens order
om manöver inför avlämningen till Nordin. De hade vid tillfället att fullgöra
en ej särskilt krävande tjänst, och Bergström fann vid sin granskning
av målen det vara särskilt anmärkningsvärt, att de — uppenbarligen
på grund av sin spritpåverkan — ej kunnat rätt fullgöra ens denna tjänst.

113

På grand av detta förhållande liksom av utredningen i övrigt om deras
spritförtäring fann Bergström vidare antagligt, att graden av deras spritpåverkan
varit betydande. Ej heller detta antagande synes vara vederlagt
av Nordins uppgifter i ärendet. Nordin har vid det med honom hållna förhöret
särskilt redogjort för Burströms uppträdande och bl. a. angivit, att
Burström hade dålig hållning och svårt för att stå fullständigt stilla, att
han hade litet blanka och röda ögon samt att han pratade under manöver,
skrattade överdrivet ofta och pratade kanske något högre än vad som
är normalt, allt typiska tecken på avsevärd spritpåverkan. Nordin har vid
förhöret påstått sig ha gjort ungefär samma iakttagelser angående Stenlundis
uppträdande, ehuru Stenlunds tecken på spritpåverkan förefallit
Nordin vara mindre markanta än Burströms. Även med beaktande av
Nordins uppgifter synes det Bergström alltså vara befogat att bedöma Burströms
och Stenlunds uppträdande vid aftonvisitationen som onykterhet
i tjänsten, och straffet för denna förseelse bör med hänsyn till den straffmätningspraxis
Bergström redogjort för kunna antagas ha blivit åtminstone
arrest i sex dagar, för Burströms del utökat med arrest i två dagar för
de tjänstefel han vid tillfället därutöver gjort sig skyldig till. Så mycket
torde dock vara klarlagt, att Bergström vid sin granskning av målen skulle
i enlighet med angiven praxis ha tillstyrkt dessa straff, om Bergström
vid granskningen uppmärksammat, att Burström och Stenlund vid tillfället
var i tjänstgöring. Om Bergström av någon anledning bedömt deras beteende
vid aftonvisitationen som lydnadsbrott eller tjänstefel — enligt
Bergströms uppfattning de enda tänkbara alternativen till onykterhet i
tjänsten i dessa fall — skulle Bergström enligt angiven praxis ha tillstyrkt
åtminstone de arreststraff, som genom straffbesluten ålagts dem.
Det synes Bergström vara helt uteslutet, att Burströms och Stenlunds uppträdande
under spritpåverkan vid aftonvisitationen ej alls bort medföra
någon straffpåföljd. I detta sammanhang vill Bergström som sin uppfattning
jämväl framhålla, att utredningen i disciplinmålen varit till fyllest
i formellt avseende som underlag för en bedömning, huruvida Burström
och Stenlund gjort sig skyldiga till onykterhet i tjänsten eller lydnadsbrott
eller tjänstefel. Bergström vidhåller alltså i första hand sin tidigare
framförda mening, att deras förfarande utgjort onykterhet i tjänsten, och
gör gällande, alt förfarandet bort för dem medföra minst det arreststraff,
som ålagts dem för fylleri, vare sig förfarandet bedöms som onykterhet
i tjänsten, lydnadsbrott, tjänstefel eller möjligen annan förseelse, begången
under spritpåverkan. I enlighet med denna uppfattning hävdar Bergström
att det ej kan skäligen anses, att de oriktiga straffbesluten medfört alltför
stränga straff. Bergström är däremot medveten om att straffbesluten
medfört den olägenheten för Burström och Stenlund, att anteckningar om
fylleristraff influtit i vederbörliga körkorts- och straffregister efter anmälan
om besluten från regementet. Från körkortsregistret i Västerbottens

114

län har emellertid på Bergströms förfrågan den 28 november 1962 upplysts,
att annan anteckning angående Burström och Stenlund dittills ej
förekommit och att straffbesluten ej föranlett någon varning eller annan
länsstyrelsens åtgärd i fråga om deras körkortsinnehav. I dessa speciella
fall synes de oriktiga straffbesluten alltså icke ha medfört någon risk för
återkallande av körkort för längre eller kortare tid. Ej heller torde straffbesluten
genom anteckningar i kontrollstyrelsens straffregister ha förorsakat
någon inskränkning i Burströms och Stenlunds rätt att förvärva
spritdrycker eller någon åtgärd mot dem från nykterhetsvårdande myndighet.
—- I andra hand åberopar Bergström följande. Vid tidpunkten för
handläggningen av disciplinmålen beträffande Burström och Stenlund
hyste Bergström, såsom förut angivits, den uppfattningen att straff för
fylleri val- påkallat i fall av höggradig spritpåverkan, även om vederbörande
ej varit i strikt mening berusad och därför bort omhändertagas av
ordningsmyndigheten. Oriktigheten av denna uppfattning påtalades av
militieoinbudsmannen i förenämnda ärende angående det beslut om straff
för fylleri som Söderbom meddelade den 5 januari 1960 med kontrasignation
av Bergström, och militieoinbudsmannen avlät skrivelse i ärendet till
Söderbom och Bergström först den 29 juli 1960, alltså efter avgörandet
av nu ifrågavarande disciplinmål angående Burström och Stenlund den
19 i samma månad. Bergström har efter det han fått del av förut omförmälda,
av sagda ärende föranledda hovrättsdom, som meddelats den 21
juli 1961, frångått sin nyss angivna bedömning. Det synes Bergström ej
föreligga anledning antaga, att Bergström oaktat vad som förekommit i
sagda ärende skulle i framtiden ändock låta komma sig till last enahanda
tjänstefel vid handläggning av disciplinmål angående värnpliktigas uppträdande
under spritpåverkan och att det för Bergströms framtida tillrättaförande
därför skulle vara nödvändigt att beivra även nu föreliggande
tjänstefel av enahanda art med åtal. Endast en tillfällighet har förorsakat,
att detta tjänstefel uppmärksammats av militieoinbudsmannen först efter
hovrättsdomen, nämligen vid militieombudsmannens inspektion av regementet
den 2 oktober 1961. Det torde ej vara oberättigat att antaga, att
det straff som genom hovrättsdomen ålagts Bergström för straffbesluten
den 5 januari 1960 ej skulle ha blivit nämnvärt annorlunda, om hovrätten
i domen jämväl haft att pröva straffbesluten den 19 juli 1960 och
funnit dem innebära tjänstefel av enahanda eller liknande art som straffbesluten
den 5 januari 1960. Med ett sådant antagande torde ej heller vara
oberättigat att påstå, att Bergström genom hovrättsdomen redan ålagts
det straff, som kan anses påkallat av att Bergström i förevarande disciplinmål
givit uttryck för sin enligt domen oriktiga bedömning av förutsättningar
för åläggande av fylleristraff.

Söderbom anförde i den från honom senast inkomna skriften i stort sett
samma synpunkter som Bergström i andra hand åberopat samt tilläde: I

115

straffbesluten rörande Burström och Stenlund ingår också straff för tjänstefel.
Söderbom anser det otvetydigt att Burström och Stenlund begått sådant
brott och att brottet orsakats av spritpåverkan. Det synes Söderbom ur disciplinär
synpunkt betydelsefullt, att värnpliktiga, som i kasern har att fullgöra
viss tjänst, framdeles kan, även om tjänsteåliggandena är av tämligen enkel
beskaffenhet, åläggas straff för onykterhet i tjänsten, när de efter spritförtäring
visat sig icke kunna fullgöra ens enkla tjänsteuppgifter. Med hänsyn
till denna frågas vidsträckta betydelse hemställer Söderbom att yttrande häröver
inhämtas från chefen för armén. —- Söderbom framhöll slutligen att,
därest Burström och Stenlund icke bestraffats såsom skett utan i stället
ålagts straff för onykterhet i tjänsten och tjänstefel, Söderbom skulle ha
bedömt dem förskylla lika långa arreststraff som de nu fått undergå.

Arméchefen, som med anledning av Söderboms nyssnämnda hemställan
bereddes tillfälle att avgiva det yttrande i ärendet vartill han kunde finna
fog, anförde: Med hänsyn till att straffbesluten i målen rörande Burström
och Stenlund meddelats före hovrättens dom angående ett likartat beslut i
ett annat mål och hovrättsdomen således icke kunnat tjäna till ledning vid
bestämmandet av de förstnämnda besluten ävensom med beaktande av att
Söderbom numera ägnar liknande mål särskilt omsorgsfull granskning, torde
åtal icke vara erforderligt. Det spörsmål, varom arméchefens uttalande
begärts av Söderbom, utgör en fråga om prövning av omständigheterna från
fall till fall. Med anledning härav kan endast anges att det är betydelsefullt
att tendenser till ett inkorrekt uppträdande stävjas så att även order meddelad
av värnpliktigt befäl åtlyds.

I anslutning till en redogörelse för vad i ärendet sålunda förekommit anförde
tjänstförrättande militieombudsmannen i en den 12 februari 1963 dagtecknad,
till landsfogden i Västerbottens län överlämnad åtalsinstruktion
följande.

I 26 kap. 15 § första stycket strafflagen stadgas att krigsman som, inom
område eller utrymme som nyttjas av krigsmakten, uppträder berusad av
starka drycker, så att det framgår av hans åtbörder eller tal, skall straffas
för fylleri.

Beskrivningen av den brottsliga handlingen överensstämmer med liandlingsbeskrivningen
i den allmänna straffbestämmelsen angående fylleri i
11 kap. 10 § strafflagen. Beträffande innebörden av uttrycket »berusad» kan
därför hänvisas till uttalanden därom av straffrättskommittén under förarbetena
till sistnämnda lagrum (SOU 1944: 69 s. 232 och Beckman-BergcndalStrahl,
Brott mot staten och allmänheten, andra uppl., s. 323 f). I den förut
gällande straffbestämmelsen om fylleri i äldre 18 kap. 15 § strafflagen beskrevs
den brottsliga handlingen såsom att någon överlastar sig av starka
drycker så att av hans tal eller orediga sinnesförfattning synbarligen mär -

116

kas kan att han är drucken. Straffrättskommittén anförde att ordet överlasta
borde undvikas, emedan det lätt kunde uppfattas som angivande en
högre grad av alkoholpåverkan än som är avsett. När i stället uttrycket »berusad»
valdes, åsyftades därmed, såsom förarbetena utvisar, icke någon saklig
ändring av äldre rätt. Att någon är berusad innebär, enligt uttalande av
kommittén, i allt fall att han är mera påverkad än som erfordrades för fällande
dom enligt lagen den 7 juni 1934 om straff för vissa brott vid förande
av motorfordon. Förutsättningarna för fällande dom enligt denna numera
upphävda lag var, såvitt nu är av intresse, desamma som angives i 4 § 1 mom.
första och tredje styckena lagen den 28 september 1951 om straff för vissa
trafikbrott. I första stycket stadgas att den som vid förande av bil varit så
påverkad av starka drycker att det kan antagas att han icke på betryggande
sätt kunnat föra fordonet skall dömas för rattfylleri. Enligt tredje stycket
skall förare, som haft en alkoholkoncentration i blodet av 1,5 promille
eller däröver, anses ha varit så påverkad som nyss sagts.

Den utredning som förelåg när straffbesluten beträffande Burström och
Stenlund fattades utgjordes av de i militärförhörsprotokollen upptagna förhören
med dem. Enligt protokollen har vardera vid förhören uppgivit, att
han förtärt 12 centiliter konjak i form av grogg klockan omkring 1830—1900
den 12 juli 1960, och vidgått att han var spritpåverkad vid aftonvisitationen
klockan 2220 samma dag. Det är uppenbart att ingenderas vidgående av
spritpåverkan kan tolkas som ett erkännande att han var berusad. Allra
minst gäller det Stenlund, som ju uppgivit endast att han var litet påverkad.
Uppgifterna om spritförtäringen och tiden som förflutit mellan förtäringen
och visitationen, drygt tre timmar, ger icke heller stöd för antagande att Burström
och Stenlund var berusade vid visitationen. Särskilt klart framstår
detta vid en överslagsberäkning av alkoholkoncentrationen i deras blod vid
tillfället. Enligt vad som inhämtats i ärendet vägde Burström och Stenlund
vid ifrågavarande tid 72 respektive 60 kilogram utan kläder. På grundval av
sålunda föreliggande uppgifter om kroppsvikten, spritförtäringen och tiden
mellan förtäringen och aftonvisitationen kan enligt vedertagen metod för bestämning
av blodalkoholhalt beräknas att alkoholkoncentrationen i deras
blod vid visitationen sannolikt var 0,33 promille beträffande Burström och
0,49 promille beträffande Stenlund (se Widmark, Alkoholprovet s. 5 och 15).
Mot bakgrunden av förut angivna uttalanden om innebörden av uttrycket
»berusad» är det alldeles uteslutet att Burström och Stenlund med så jämförelsevis
låg alkoholkoncentration i blodet varit så spritpåverkade att de
skulle kunna anses ha varit berusade.

Av vad Bergström anfört framgår att han vid avgörandet av disciplinmålen
fäst särskilt avseende vid uppgifterna i dessa att Burström och Stenlund
vid visitationen ej hörsammat logementschefens manöverkommando och ej
ställt sig på anbefallda platser vid avlämningen. Sålunda har Bergström
ansett att Burström och Stenlund genom angivna underlåtenhet visat så

117

höggradig spritpåverkan, att deras uppträdande borde bedömas som fylleri.

Med anledning härav må framhållas att det som i fråga om fylleri anses
brottsligt icke i och för sig är att någon är berusad utan att han genom sitt
berusade tillstånd väcker anstöt eller förargelse. Brottsbeskrivningen i 26
kap. 15 § strafflagen, att någon är berusad så att det framgår av hans åtbörder
eller tal, ger vid handen att det för ådömande av fylleristraff fordras
ej blott att vederbörande är berusad utan även att han förråder sitt tillstånd
genom sitt yttre uppträdande t. ex. genom att ragla eller tala högljutt eller
oredigt. Det räcker således icke att en berusad under inflytande av sitt tillstånd
företager eller underlåter något som han eljest måhända icke skulle ha
företagit eller underlåtit.

Med hänsyn till det nu sagda är det uppenbart att förenämnda uppgifter
om hur Burström och Stenlund betedde sig vid aftonvisitationen icke borde
ha gett anledning till att anse dem ha ådagalagt sådan berusning som avses
i lagrummet i fråga. Givetvis kan Burström ej heller genom att han, såsom är
utrett, skrattade och pratade vid tillfället anses ha ådagalagt berusning.

Det anförda visar att det icke var i disciplinmålen styrkt att vare sig Burström
eller Stenlund gjort sig skyldig till fylleri. Söderbom och Bergström
har i förevarande ärende också medgivit att det icke funnits tillräcklig grund
för att anse fylleri ha förekommit. De har emellertid gjort gällande att Burström
och Stenlund i vart fall varit så spritpåverkade att de jämlikt 26 kap.
14 § strafflagen kunnat åläggas straff för onykterhet i tjänsten.

Enligt detta lagrum är det för krigsman straffbart att under tjänsteutövning
vara så påverkad av starka drycker att hans förmåga att fullgöra tjänsten
måste antagas vara nedsatt. Såsom framhållits under förarbetena till
lagrummet är det tydligt att vid bedömningen i varje särskilt fall av tjänsteförmågan
hänsyn måste tagas till arten av gärningsmannens tjänstgöring
(SOU 1946: 83 s. 111).

Vad Burström och Stenlund hade att iakttaga vid aftonvisitationen var, såsom
utredningen i ärendet utvisar, ingenting annat än att de skulle hålla sig
tysta och antingen ligga avklädda i sina sängar eller stå uppställda vid dem.
Med hänsyn härtill och med beaktande av vad som förut anförts därom att
sannolikt ingendera vid visitationen hade en alkoholkoncentration i blodet
uppgående till 0,5 promille finnes icke någon anledning antaga alt deras förmåga
att fullgöra tjänsten var nedsatt. Det är härvidlag belysande att till
jämförelse erinra om att beträffande bilkörning, som ju kräver cn förhållandevis
stor uppmärksamhet och koncentration, straffbarhetsgränsen för rattonykterhet
i 4 § 2 mom. trafikbrottslagen dragits vid 0,5 promille. Ytterligare
må tilläggas all uppgifterna om att Burström och Stenlund icke rättat sig
efter vad de haft att iakttaga vid visitationen självfallet icke behöver föranleda
atl deras beteende måste anses tyda på nedsatt förmåga åt! fullgöra
tjänsten i fråga.

118

Genom utredningen i disciplinmålen kan således icke heller anses styrkt
att Burström och Stenlund gjort sig skyldiga till onykterhet i tjänsten.

Orsaken till att Burström och Stenlund felaktigt fällts till ansvar för fylleri
inskränker sig icke, såsom Söderbom och Bergström synes vilja främst göra
gällande, till en felaktig tolkning av ett lagrum, utan orsaken är att målen
icke blivit handlagda på sätt som vederbort. Eftersom vittnesförhör under
edsansvar icke får anställas i disciplinmål och indiciebevisning ej heller får
förekomma däri, kan straff i sådant mål praktiskt sett åläggas endast om
den misstänkte erkänt brottet eller medgivit de faktiska omständigheter som
konstituerar detta (se Handbok i militär rättsvård s. 64 och militieombudsmannens
ämbetsberättelse 1961 s. 65 ff). Ett minimikrav på utredningen är
att det såvitt möjligt blir klarlagt vilken inställning den misstänkte själv har
till gärningen. Detta från rättssäkerhetssynpunkt självklara förhållande har
av överbefälhavaren särskilt understrukits i dennes meddelande den 1 juli
1954 angående åtgärder beträffande den militära rättsvården (Fst avd In nr
49: 3), vari uttalas att av protokoll över militärförhör skall bl. a. tydligt
framgå huruvida den anmälde vidgår det straffbara förfarande som lagts
honom till last (se numera Anvisningar rörande den militära rättsvården,
1960 års upplaga, mom. 8).

I förevarande disciplinmål har icke skett något klarläggande i nu angivet
hänseende. Då av innehållet i anmälan i målen icke otvetydigt framgår om
den gällde fylleri kan icke utan fog till och med ifrågasättas om Burström
och Stenlund vid militärförhören ens förstod att de skulle kunna misstänkas
härför. Hur härmed än förhåller sig kan de emellertid, såsom förut framhållits,
icke genom vidgåendet av att de var spritpåverkade anses ha erkänt
att de var berusade. Det är icke försvarligt att utan vidare inlägga en sådan
betydelse i deras yttrande. Deras uppgifter om den jämförelsevis måttliga
spritförtäringen och tiden för denna borde i vart fall ha väckt tvekan om vad
de avsåg med det obestämda uttrycket spritpåverkad. Det hade därför varit
erforderligt att genom förnyat förhör med dem vinna klarhet härutinnan.
Vidare kan även ifrågasättas om Burström och Stenlund vidgått att de ej
efterkommit logementschefens manöverkommando och ej ställt sig på anbefallda
platser vid avlämningen. Såvitt militärförhörsprotokollen utvisar
har de icke närmare hörts om sitt beteende i detta avseende. Uppgifterna
därom har lämnats i nämnda anmälan. Enligt protokollen har Burström och
Stenlund vitsordat att de uppfattat innehållet i denna. Därmed är emellertid
icke sagt att de erkänt att de uppträtt på angivet sätt. Också härutinnan
hade det varit erforderligt att åstadkomma ett förtydligande genom nytt förhör
med dem. Med hänsyn till nyssberörda oklarhet i fråga om anmälan
borde slutligen innan målen företogs till avgörande även anmälaren, furiren
Nordin, ha blivit hörd om de närmare omständigheter som låg till grund för
hans uppgift att Burström och Stenlund var spritpåverkade. Om Nordin
hörts därom skulle det otvivelaktigt ha blivit till fullo klarlagt i disciplin -

119

målen att Burström och Stenlund icke var berusade vid visitationen. Det
finns ju ingen anledning förmoda att Nordin då skulle ha lämnat andra uppgifter
än dem han lämnat under utredningen i förevarande ärende, nämligen
att Burström och Stenlund enligt hans uppfattning icke var berusade och att
han skulle ha ansett en rapport mot dem för fylleri orättvis.

Söderbom och Bergström, vilka är ansvariga för straffbesluten, den förre
i egenskap av bestraffningsberättigad befattningshavare och den senare såsom
auditör, har således underlåtit tillse att ordentlig utredning blev verkställd
i disciplinmålen och meddelat besluten på obestyrkta grunder. Burström
och Stenlund bär härigenom blivit oriktigt bestraffade för fylleri. Vad
som ligger Söderbom och Bergström till last har skett av försummelse som
måste anses vara av allvarlig beskaffenhet. Det hade fordrats endast ett
mycket ringa mått av uppmärksamhet och eftertanke för att upptäcka att
åläggande av ansvar för fylleri var uteslutet på grundval av den föreliggande
utredningen. Härtill kommer att det begångna felet haft menliga följder i
fråga om straffmätningen. Såsom framgår av det föregående skulle Burström
och Stenlund icke ha kunnat åläggas ansvar för onykterhet i tjänsten
i stället för det oriktigt ålagda ansvaret för fylleri. Däremot torde det icke
vara uteslutet att de kunnat åläggas ansvar för tjänstefel. Det synes nämligen
icke osannolikt att, om utredningen kompletterats i vederbörlig ordning,
det skulle ha blivit styrkt att de efter logementschefens manöverkommando
ej ställt sig på anbefallda platser, vilket inneburit åsidosättande av tjänsteplikt.
Även om Burström ådragit sig ansvar i detta avseende jämte ansvaret
för de tjänstefel som angives i straffbeslutet beträffande honom, skulle han
rimligtvis, oavsett vad Söderbom och Bergström härvidlag anlört, ha erhållit
betydligt lägre straff än det som utmätts för honom. Självfallet skulle också
Stenlund ha erhållit avsevärt lägre straff om han ansetts skyldig endast i
nyssnämnda hänseende. Därest han icke ansetts skyldig härutinnan skulle
han ha gått helt fri från straff. Såväl Burström som Stenlund har således
under alla förhållanden lidit väsentlig skada genom de oriktiga straffbesluten.
Angående de menliga följderna av besluten må ytterligare endast erinras
om registreringen av fylleriförseelser hos kontrollstyrelsen och om den
inverkan fylleristraff kan ha exempelvis beträffande rätten att inneha körkort.

Genom förenämnda försummelser har Söderbom och Bergström gjort sig
skyldiga till tjänstefel.

Med anledning av att Söderbom och Bergström den 21 juli 1961 ådömts
ansvar för tjänstefel av liknande slag begångna före de nu ifrågavarande har
jag övervägt huruvida jag skulle kunna underlåta att ställa dem under åta!
för vad som nu ligger dem till last. De förevarande straffbesluten synes mig
emellertid vara med hänsyn till rättssäkerheten så betänkliga och vittna om
så allvarliga försummelser vid handhavandet av den disciplinära bestraffningsrätten
att jag finner dem icke kunna undgå beivran. Till milt ställ -

120

ningstagande har i viss mån bidragit att jag, av vad Söderbom och Bergström
anfört i ärendet om att Burström och Stenlund skulle kunna ha ålagts
straff för onykterhet i tjänsten på grundval av utredningen i disciplinmålen,
icke kunnat undgå att få det intrycket att Söderbom och Bergström icke fullt
ut förstår att beakta de krav som måste ställas på utredningen i ett disciplinmål
vid prövningen av vad som skall anses styrkt i målet. Därför anser jag
det vara angeläget att det kraftigt inskärpes att den disciplinära bestraffningsrätten
måste handhavas med den allra största omsorg. Med hänsyn till
arten av de fel som begåtts vid handläggningen och avgörandet av ifrågavarande
disciplinmål bör ansvarstalan i främsta rummet riktas mot Bergström,
som haft att tillhandagå med juridisk sakkunskap i målen. Emellertid
finner jag ej heller Söderbom, som i egenskap av bestraffningsberältigad
befattningshavare meddelat besluten i målen, kunna undgå ansvar för vad
som ligger honom till last.

Bergström har i fråga om vad som förevarit i del ärende för vilket redogjorts
i militieombudsmannens ämbetsberättelse 1962 s. 51 ff påstått, att
militieombudsmannen där gjort gällande att ansvar för fylleri i visst fall ej
kunnat ådömas, enär vederbörande enligt utredningen ej varit så höggradigt
spritpåverkad att han behövt omhändertagas av polismyndighet. Vidare
har Bergström förklarat att han i fortsättningen kommer att tillstyrka fylleristraff
endast i de klara fall, där spritpåverkan var så höggradig, att vederbörande
måste omhändertagas som överlastad eller redlös. Dessa Bergströms
uttalanden är synnerligen anmärkningsvärda. Såsom otvetydigt
framgår av lagtexten skall ansvar för fylleri ådömas, då någon å allmän
plats uppträder berusad av starka drycker, så att det framgår av hans åtbörder
eller tal. Att för ådömande av straff graden av berusning skulle behöva
vara högre än sålunda stadgats har givetvis — såsom också otvetydigt framgår
av redogörelsen för sagda ärende i ämbetsberättelsen —- icke gjorts gällande
av militieombudsmannen. Jag anser mig kunna förvänta att Bergström
icke i strid med given lagbestämmelse i fortsättningen handlar på sätt
han här angivit.

I enlighet med det förut anförda skall envar av Söderbom och Bergström
ställas under åtal jämlikt 25 kap. 4 § strafflagen för tjänstefel, bestående i
att han av försummelse åsidosatt sin tjänsteplikt genom att medverka till
två särskilda, den 19 juli 1960 meddelade straffbeslut, det ena beträffande
Burström och det andra beträffande Stenlund, samt sålunda till att envar av
dem ålagts arreststraff, Burström för bl. a. fylleri och Stenlund allenast för
fylleri, oaktat ingendera i erforderlig utsträckning hörts därom och icke
heller, såvitt utredningen visar, gjort sig skyldig till brottet.

Åtalen skall jämlikt 78 § militära rättegångslagen och 9 § instruktionen
för auditörer väckas vid hovrätten för övre Norrland.

Tjänstförrättande militieombudsmannen uppdrog fördenskull åt landsfogden
i Västerbottens län att i enlighet med sålunda meddelad instruktion

121

vid hovrätten för Övre Norrland väcka och utföra åtal mot Söderböna och
Bergström.

Landsfogden Å. Moberg påstod vid hovrätten ansvar å Söderbom och Bergström
i enlighet med åtalsinstruktionen. Sedan hovrätten utfärdat stämning
å Söderbom och Bergström att svara å åtalen, androg de i skriftliga genmälen
följande.

Söderbom medgav riktigheten av åklagarens påståenden i stämningsansökan,
därvid han bl. a. anförde: Det är riktigt att Burström och Stenlund
icke bort ådömas straff för fylleri, och det är för honom numera helt uppenbart,
att den i disciplinmålen gjorda utredningen icke varit tillfyllest för en
fällande dom å onykterhet i tjänsten. Däremot har Burström för sitt beteende
förskyllt straff för tjänstefel. Söderbom har först genom militieombudsmannens
förenämnda skrivelse den 29 juli 1960, då således de nu aktuella
disciplinmålen redan avgjorts, blivit uppmärksamgjord på oriktigheten i de
tidigare straff beslut, vilka föranlett hovrättens fällande dom den 21 juni
1961. Tidsförhållandena har således omöjliggjort för honom att taga rättelse
av hovrättsdomen. Med hänsyn till att han redan undergått straff och till
att han ägnar den största uppmärksamhet åt att vid handläggningen av likartade
mål helt följa vad som uttalats av militieombudsmannen och som
framgått av hovrättens dom bör de nu begångna felen bedömas vara av beskaffenhet
att icke medföra förnyat ansvar.

Jämväl Bergström medgav riktigheten av stämningspåståendena och anförde:
Han intar numera i brottsrubriceringsfrågan icke annan ståndpunkt
än Söderbom och vill icke göra gällande annat än att de värnpliktigas beteende
inneburit tjänstefel, begånget under omständigheter, som vid straffmätning
bör anses vara försvårande och som därför påkallar ej nämnvärt
lägre straff än som utdömts för fylleri. Redan på den grund bör Bergströms
förfarande icke föranleda ansvar. I andra hand åberopas för befrielse från
ansvar att vad som ligger Bergström till last måste anses redan ha blivit uttömmande
beivrat genom hovrättens dom den 21 juni 1961 och att Bergström
i vart fall därefter vinnlagt sig om att handlägga disciplinmål av ifrågavarande
art med all rimlig omsorg.

Hovrätten meddelade dom i målet den 26 november 1963 och dömde däivid
Söderbom, jämlikt 25 kap. 4 § strafflagen och 2 § lagen om disciplinstraff
för krigsmän, för tjänstefel till fem dagars disciplinbot å sexton kronor
75 öre, samt Bergström, jämlikt förstnämnda lagrum, för tjänstefel att
till kronan utgiva sju dagsböter å trettio kronor.

Domskälen angavs av hovrätten sålunda.

Anmälan den 13 juli 1960 innehåller, vad gäller frågan om Burström och

122

Stenlund gjort sig skyldiga till fylleri, endast att de varit spritpåverkade.
Protokollen över militärförhören upptaga, såvitt nu är i fråga, att Burström
och Stenlund vitsordat, att de uppfattat innehållet i nämnda anmälan, atl
envar av dem klockan omkring 1830—1900 den 12 juli 1960 förtärt två groggar
innehållande sammanlagt 12 centiliter konjak, att Burström erkänt, att
han varit spritpåverkad vid aftonvisitationen, samt att Stenlund medgivit, att
han
undantag av Nordins uppgifter vid förhöret med Normark — förelåg icke vid
tidpunkten för straffbesluten. Denna utredning, som icke ens utvisar, att
Burström och Stenlund hörts med anledning av misstanke om fylleri, har
icke varit tillfyllest såsom grund för att ålägga dem straff därför. Därest

utredningen funnits giva anledning till misstanke om sådant brott, har _

savida icke målen jämlikt 22 § första stycket 5. militära rättegångslagen
hänskjutits till vederbörande åklagare — i vart fall erfordrats kompletterande
förhör med åtminstone Burström och Stenlund, innan straffbeslut
meddelats.

Av det anförda framgår, att Burström och Stenlund, såsom ock Söderbom
och Bergström medgivit, icke lagligen kunnat åläggas straff för fylleri på
den utredning som legat till grund för straffbesluten. Vad senare förekommit
har heller icke givit belägg för att de gjort sig skyldiga till fylleri.

På grund av vad sålunda upptagits finner hovrätten Söderbom och Bergström
skyldiga till åtalade tjänstefel.

Vid avgörande av Irågan om påföljd är till eu början att beakta, huruvida
Burströms och Stenlunds beteende vid ifrågavarande tillfälle varit att
rubricera som annat brott än fylleri och kunnat förskylla enahanda straff
som de genom straffbesluten ådömda. Även om Burströms och Stenlunds
blodalkoholhalt vid visitationen, bestämd enligt vetenskapens nuvarande
ståndpunkt, varit något annorlunda än den militieombudsmannen beräknat,
kan på de av ombudsmannen i övrigt angivna skälen utredningen i disciplinmålen
icke anses utvisa att Burström och Stenlund gjort sig skyldiga till
onykterhet i tjänsten, en uppfattning som nu omfattas av Söderbom och
Bergström. Hovrätten delar militieombudsmannens mening, att det icke
lramgår av utredningen men att det icke är uteslutet att Burström och
Stenlund i stället kunnat åläggas ansvar för tjänstefel. Det är emellertid
uppenbart, att vid en riktig handläggning Burström i vart fall skulle ha erhållit
ett icke obetydligt lägre straff och att Stenlund, därest han överhuvudtaget
fällts till ansvar, skulle ha erhållit ett betydligt lägre straff. På
giund härav och då straffet för fylleri haft de av ombudsmannen påtalade
menliga följderna i form av registrering hos olika myndigheter, är tjänstefelet
icke av sådan natur att det kan undgå påföljd. Den omständigheten,
att Söderbom och Bergström för ett efter nu ifrågavarande straffbesluts
meddelande påtalat tjänstefel av enahanda slag av hovrätten fällts till ansvar
och därefter må ha iakttagit all rimlig omsorg vid handläggningen av

123

liknande mål, kan icke föranleda till annat bedömande men må vinna beaktande
vid straffmätningen.

Hovrättens dom har - - såsom inledningsvis angivits — vunnit laga kraft.1

5. Åtal mot fanjunkare för missfirmelse mot värnpliktiga
och oskickligt beteende

I en den 29 november 1963 till militieombndsmannen inkommen skrift
anmälde värnpliktige nr 430923-843 B. R. C. Malmrot fanjunkaren vid
Jämtlands flygflottilj (F 4) O. A. Jervhed för det denne under Malmrots
rekryttjänstgöring vid flottiljen gjort sig skyldig till missfirmelse genom
att fälla vissa i skriften närmare angivna yttranden.

Sedan skriften översänts till landsfogden i Jämtlands län för utredning
i saken, inkom från denne den 16 januari 1964 ett hos kriminalstatspolisen
i Östersund upprättat förundersökningsprotokoll, enligt vilket förhör i
ärendet hållits med — förutom Jervhed och Malmrot — rustmästarna vid
flottiljen K. S. B. Bindå och E. H. Wallin, fanjunkaren E. S. Ramstedt
vid flygkadettskolan samt följande värnpliktiga, vilka samtidigt som
Malmrot fullgjorde rekryttjänstgöring vid flottiljen, nämligen nr 431021-784 R. G. Lanner, nr 430920-849 G. Gustafsson, nr 431224-751 K. Y. Ström,
nr 431030-843 L. G. Boman, nr 431202-841 J. I. Olsson, nr 430504-751 B. L.
Nordlund, nr 430722-753 S. V. Johansson, nr 421007-823 P.-O. Berglund,
nr 430420-845 S.-O. L. Wedin och nr 430212-751 S. A. U. Hedlund.

Av den sålunda verkställda utredningen inhämtas följande.

Malmrot uppgav: Han började sin rekryttjänstgöring vid flottiljen den
7 november 1962 och skulle rycka ut den 7 december 1963. Under de tre
första månaderna tjänstgjorde Jervhed som utbildningsledare för rekryterna.
Strax efter inryckningen gick Jervhed igenom flottiljens ordningsregler
med rekrytavdelningen, som bestod av ett fyrtiotal värnpliktiga. Därvid
yttrade han: »Nu när ni kommer till matsalen ska ni inte hoppa över
staketet och straffknulla kärringarna där.» En annan av de första dagarna
sade Jervhed vidare under en lektion med avdelningen att »nu var det
slut med att pilla 13—14-åringar mellan bena». Under en annan lektion
yttrade Jervhed att »F 4 behöver inga idioter, ni är idioter allesamman».
Troligen i augusti 1963 blev Malmrot skadad vid eu bilkollision. Då han
efter sjukhusvård återkom i tjänstgöring började Jervhed trakassera honom
och kalla honom »raggardjävul», »ohyra» och »lortgris». På detta
sätt blev han utskälld av Jervhed varje gång han besökte kompaniexpeditionen.
Tillmälena hördes av skrivbiträdena på expeditionen. Antagligen törs
emellertid inte dessa, på grnnd av rädsla för Jervhed, tala om vad de hört.
Medan Berglund var borta från flottiljen under ledighet, som han erhållit

1 Angående resning i disciplinmålen mot de värnpliktiga se s. 175.

124

på grund av att hans far avlidit, kom Jervhed in under en lektion, som
förmodligen hölls av en officersaspirant. Vid avlämningen till Jervhed anmäldes
Berglunds permission. Jervhed sade därvid till avdelningen att
det inte var lönt att komma till honom med ansökan om så lång ledighet
som Berglund fått för »det gick inte att blåsa liv i en död och för övrigt
kan dom grävas ned i jorden på en söndag och då behövs ingen extra
ledighet». — Malmrot har av en senare rekrytomgång hört omtalas, att
Jervhed framhållit Malmrot som varnande exempel. Alla rekryterna kan
bestyrka, att Jervhed uppträtt synnerligen olämpligt mot dem. Malmrot
påfordrar att målet mot Jervhed handlägges vid domstol. Han kommer att
yrka skadestånd av Jervhed.

Lanner berättade: En av de första dagarna under utbildningen yttrade
Jervhed, i samband med att de värnpliktiga skulle gå till matsalen, »att
de inte behövde hoppa in till dem på andra sidan och våldta dem», d. v. s.
den kvinnliga kökspersonalen. Vidare sade Jervhed under en lektion något
om att F 4 inte behövde några idioter. Därmed menade han att avdelningen
\ar en samling idioter. Redan från början av rekryttjänstgöringen var
Jervhed oförskämd, särskilt mot Malmrot. Han retade sig tydligen över
att Malmrot hade bil av större amerikansk modell. Vid flera tillfällen
—- oftast under de tre första månaderna — kallade han Malmrot »raggardjävul»
och använde även andra okvädinsord mot denne. Bland annat hände
det en gång när Lanner och Mahnrot var på väg till kompaniet att
Jervhed vid möte med dem sade »raggardjävul» till Malmrot. överhuvudtaget
hade Jervhed tydligen ett gott öga till Malmrot. Lanner vet att
Jervhed inför efterföljande utbildningsomgång framhållit Malmrot såsom
varnande exempel. Då Jervhed infann sig under en lektion anmäldes
att Berglund var ledig på grund av att hans far avlidit. Därvid
yttrade Jervhed något om att Berglund inte behövde ledighet, eftersom
fadern ändå var död och han ju inte kunde blåsa liv i denne. Jervhed
var under hela utbildningstiden synnerligen rå i mun och använde
sig av allehanda invektiv mot de värnpliktiga. En gång sade han att »om
det finns någon religiös jäkel här, så bor prästdjävulen där borta» samtidigt
som han pekade mot prästgården, överhuvudtaget var Jervheds
uppträdande sådant att varenda rekryt känt sig kränkt.

Gustafsson uppgav att Jervhed under en lektion med rekryterna sade
att »det enda en raggardjävul kan göra är att våldta 13—14 års flickor»
och Ström förklarade att Jervhed en av de första dagarna av tjänstgöringen
yttrade att »de inte skulle fara och knulla småhoror på stan».

Boman, Olsson och Nordlund berättade att Jervhed strax efter inryckningen
sade till rekryterna att det inte behövdes några idioter på flottiljen.
Boman och Olsson fick den uppfattningen att Jervhed ansåg att
de alla var idioter. Nordlund fattade dock inte yttrandet på detta sätt.
Johansson anförde i denna del, att Jervhed yttrat att »det nog skulle visa

125

sig, om någon kommit för långt på vägen och i stället skulle ha stannat
tidigare», varmed Jervhed menat att den som var idiot skulle ha stannat
vid Frösö sjukhus. Enligt Ströms berättelse sade Jervhed vid tillfället att
»om ni inte nu kan rätta er efter det här så skulle ni in på Frösö sjukhus»
och att »om de inte förstod detta var de idioter». Olsson och Ström
ansåg Jervheds uttryckssätt nedsättande.

Inga andra av de i ärendet hörda personerna än Malmrot och Lanner
förklarade sig ha hört Jervhed kalla Malmrot för »raggardjävul» och dylikt.
Johansson uppgav dock att han hört talas om att Jervhed använt
tillmälet »raggardjävul» mot Malmrot. Ström förklarade att han ansåg att
Malmrot i det närmaste blev förföljd av Jervhed, och Olsson uppgav att
Malmrot sagt att han inte fick lika mycket permission av Jervhed som de
andra rekryterna och att han ansåg sig förföljd av Jervhed. Vidare berättade
Bindå, som är biträdande stabsunderofficer vid fjärde kompaniet där
Jervhed tjänstgör, att förhållandet mellan Jervhed och Malmrot inte var
det bästa och att Jervhed möjligen ansåg att det var olämpligt att Malmrot
hade en stor bil. Även Wallin, som är kasernunderofficer, förklarade
att Jervhed förföljde Malmrot. Denna uppfattning hade Wallin fått därav
att Jervhed, under den tid Malmrot var underställd Wallin, för det mesta
avslog ledighetsansökningar av Malmrot, trots att denne inte begärde ledighet
i större utsträckning än andra värnpliktiga; inte alltid var skälen
för avslagen sådana som eljest brukar åberopas vid avslag.

Vad gäller Jervheds yttrande angående Berglunds permission anförde
Ramstedt att han under tiden den 5—den 24 november 1962 var kommenderad
till flygflottiljen, att han tjänstgjorde som chef för en pluton, i
vilken ingick bl. a. Malmrot och Berglund, att Jervhed inspekterade en
lektion som Ramstedt höll, att han inte kan erinra sig att Jervhed då eller
\dd något annat tillfälle uttalade något som hade samband med att Berglunds
far avlidit samt att han, om Jervhed yttrat sig på det sätt som
Malmrot påstått, borde ha något minne därav. Johansson uppgav däremot
att Jervhed vid ifrågavarande tillfälle sade att Berglund beviljats onödigt
lång ledighet, enär »man ju ändå inte kan väcka upp döda och begravningen
gott kunde ske på en söndag, då de i alla fall är lediga». Ström
berättade att Jervhed tycktes bli arg när han fick reda på ledigheten och
sade: »Det var väl inget att få permission för. Eget bröllop och egen begravning
är de enda permissionsskäl som kan godtas.» Olsson uppgav
att Jervhed yttrade något om att »det inte tog så lång tid att få en gubbe i
graven». Berglund förklarade att han efter återkomsten till flottiljen av
kamraterna fick veta att Jervhed yttrat ungefär: »Vad skulle han behöva
permission för, begravningen sker väl på en söndag och han kan väl inte
Idåsa liv i en död.»

Vidare uppgav Wedin att Jervhed lätt blir otidig mot de värnpliktiga
samt Boman, Gustafsson, Nordlund och Olsson att Jervhed använde ett

126

grovt språk, Johansson att Jervheds språk var fyllt av svordomar och
invektiv, Bindå och Wallin att Jervheds språk till de värnpliktiga kanske
inte alltid var så lämpligt samt Hedlund att han visserligen inte kan erinra
sig att Jervhed uttalade sig kränkande mot någon värnpliktig under sina
lektioner med rekryterna men att Hedlund under tjänstgöring som skrivbiträde
ibland hörde att Jervhed skrek vid besök av värnpliktiga; Hedlund,
som arbetade i ett annat rum än Jervhed, kunde emellertid inte uppfatta
vad Jervhed yttrade.

I fråga om Lanners påstående att Jervhed fällt uttrycken »religiös jäkel»
och »prästdjävul» uppgav Johansson att han kom ihåg att Jervhed en av de
första dagarna under utbildningen pekat mot kyrkan och sagt att om det
fanns någon som var religiös i truppen så ville han tala om att prästen bodde
»där borta». Johansson förklarade emellertid att han inte minns om
Jervhed vid tillfället använde sig av svordomar, men att det var så vanligt
att Jervhed svor att man knappast lade märke till det. Om Johansson själv
varit religiös, hade han säkerligen tagit mycket illa vid sig av Jervheds uttryckssätt.

Jervhed berättade: Han har inte vid något tillfälle använt de ord, som
han enligt Malmrots påstående skulle ha uttalat beträffande soldaternas
uppförande i matsalen vid en genomgång av ordningsreglerna. I stället sade
han att kökspersonalen inte hade något som helst personligt intresse av de
värnpliktiga och att ett hyfsat uppträdande mot personalen i matsalen var
ett bättre sätt att bli bekant med personalen än ett ohyfsat. Malmrots påstående
är en ren lögn. Jervhed förnekar helt att han fällt yttrandet: »Det är
slut med att pilla 13—14-åringar mellan bena.» Det är emellertid möjligt att
han sagt något om ligister som åker omkring i bilar med småflickor. Detta
yttrande, om det över huvud förekommit, vilket Jervhed inte kan erinra sig
men anser möjligt, tillkom för att på ett lättfattligt sätt klargöra att en soldat
inte bär sig åt på det sättet. Han förnekar dock bestämt att uttalandet
innebar att någon av soldaterna beskylldes för dylikt uppträdande. Malmrots
påstående att han kallat soldaterna för idioter är likaledes en ren lögn.
Däremot sade Jervhed, troligen i samband med någon genomgång, att det
finns »militäridioter» och att »här ser ni en». Härmed avsåg han sig själv.
Man säger ju ofta att de som är i militär tjänst är idioter, vilket inte alls
är kränkande. Han har inte yttrat sig såsom Malmrot uppgivit och det skulle
inte falla honom in att på det sättet tala nedsättande om någon människa.
Malmrots uppgifter om att Jervhed kallat Malmrot »raggardjävul» och dylikt
är helt konstruerade. De kan inte heller bestyrkas av annan än Lanner
och denne påstår alt Jervhed använt sådana tillmålen under första delen av
rekryttjänstgöringen, medan däremot Malmrot påstår att han gjort det under
senare delen. Jervhed har inte vid mer än ett tillfälle nekat Malmrot
permission och då på grund av att Malmrot kom med osanna uppgifter om
anledningen till den önskade ledigheten. Endast under de tre månader

127

Malmrot gick på rekrytskolan ägde Jervhed fatta beslut i anledning av permissionsansökningar
av Malmrot. Därefter var det kompanichefen som avgjorde
dylika ansökningar; vid något tillfälle tjänstgjorde dock Jervhed
som kompanichef. Det har inte heller påståtts att Malmrot nekats ledighet
under de månader han var vid rekrytskolan. Detta skulle ha inträffat senare.
Då har emellertid Jervhed inte haft beslutanderätt över Malmrots ledighetsansökningar.
Något spänt förhållande rådde inte mellan Jervhed och
Malmrot. Malmrot skötte sig bra under det första halvåret av sin tjänstgöring.
Därefter blev han något av ett problembarn. Han var ovårdad och skötte
sin tjänst mindre väl. — Vad gäller Berglunds ledighet i samband med
faderns död fick Jervhed troligen kännedom om denna under ett besök vid
en av Ramstedts lektioner. Säkerligen hade han dock inte anledning att avbryta
lektionen med genomgång av bestämmelser för ledighet. En sådan
genomgång höll han troligen senare, och det är möjligt att han då använde
sig av fallet Berglund som exempel. Enligt hans tolkning av bestämmelserna
för ledighet för de värnpliktiga motiverar nämligen inte anhörigs död
och begravning så lång ledighet som Berglund erhöll. Sannolikt talade han
om denna sin åsikt för de värnpliktiga. Därvid hade han dock inte orsak att
yttra sig kränkande eller nedsättande. Han förnekar helt att han använt de
ord som Malmrot uppgivit. Hela det påstådda yttrandet måste vara en feltolkning
eller avsiktlig förvrängning. — Jervhed förnekar också Lanners
påstående, att han använt orden »religiös jäkel» och »prästdjävul» eller eljest
yttrat sig nedsättande när han orienterade om flotliljpastorn. Han är
god vän med denne. Med anledning härav och på grund av sin egen inställning
till religiösa spörsmål skulle han inte vilja yttra sig så som Lanner
uppgivit. Lanners påstående har ju inte heller kunnat verifieras.

Slutligen uppgav Jervhed: Hans ställning som utbildningsledare medför
att det ankommer på honom att tillrättalägga missförhållanden och göra anmärkningar
mot de värnpliktiga. Detta har möjligen haft till följd att Malmrot
och kanske någon annan värnpliktig tyckt att han är kitslig. I sin undervisning
och i sitt övriga umgänge med de värnpliktiga i tjänsten har han
emellertid alltid bemödat sig om att inte uttala sig kränkande eller eljest
nedsättande vare sig till eller om de värnpliktiga, vilket skulle strida mot
hans läggning. Ingen har heller tidigare påstått att Jervhed uttalat sig på
sådant sätt. Många av de värnpliktiga han haft att utbilda har han träffat
sedan de lämnat militärtjänsten. Ingen av dem har sagt att han blivit illa
behandlad av Jervhed. För att göra sig bättre förstådd och för att »sätta
kött på benen» har han för vana att använda sig av ett språk, som kanske
någon gång blivit vågat. Han bar dock aldrig gått så långt, att han blivit
grov i sitt tal. Om detta trots allt någon gång skulle ha inträffat, har det i
varje fall inte skett medvetet eller av ond vilja utan i okunnighet. Han är
förvånad över att Malmrot inte ingivit sin anmälan tidigare, vilket väl skulle
ha varit det normala.

128

Sedan Jervhed fått taga del av den i ärendet sålunda företagna utredningen
anhöll han i en den 21 mars 1964 till militieombudsmansämbetet inkommen
skrift att kompletterande utredning skulle verkställas genom förhör i
saken med flottiljchefen översten K. Rasmusson, överstelöjtnanten E. H.
Nyberg samt kaptenerna T. Berlin, H. Henriksson, O. Östman och K. Westerfelt
och fanjunkaren I. Gustavsson, samtliga vid Jämtlands flygflottilj,
ävensom värnpliktiga nr 430125-845 B. V. Örjebo, nr 431220-871 U. K. Olsson
och nr 431227-783 P. R. ödmark, vilka gick i rekrytskolan samtidigt
som Malmrot. Jervhed anförde vidare hland annat: Det är anmärkningsvärt
att inte Malmrot eller annan anmälde de uppgivna händelserna till kompanichefen
eller flottilj chefen redan när de skulle ha inträffat utan att Malmrot
i stället först synnerligen lång tid därefter — när det som verkligen hänt
utsuddats ur minnet — anmäler saken till militieombudsmannen. Redan i
början av sin värnpliktstjänstgöring uttogs Malmrot och Lanner, efter förslag
av Jervhed, till mässuppassare, Malmrot på officersmässen och Lanner
på underofficersmässen. Båda misskötte emellertid sina uppgifter så att de
måste omplaceras till kasernavdelningen. När Malmrot av Jervhed underrättades
om sin omplacering visade han tydligt sin aversion mot Jervhed
och sade något om att denne förföljde honom. Därefter misskötte han sig i
högre grad än tidigare i fråga om klädsel och uppträdande. Anmälan till
militieombudsmannen skrevs samma dag som Malmrot utsläpptes ur flottiljens
häkte efter avtjänande av ett arreststraff. Detta hade ådömts i ett
disciplinmål, i vilket Jervhed verkställt viss utredning. Under denna utfor
Malmrot i hotelser mot Jervhed och sade bl. a. att han, om han ställdes inför
domstol, skulle anmäla Jervhed. För Jervhed står det klart att anmälan
till militieombudsmannen är en hämndeakt av Malmrot. Såsom ordförande
i underofficerskåren vid flottiljen har Jervhed överinseende över underofficersmässen.
Därför var det han som tillsåg att även Lanner blev omplacerad.
Det är lätt att inse att även Lanner vill hämnas på Jervhed. Både Malmrots
och Lanners beskyllningar mot Jervhed ingår sålunda i en hämndeaktion.
Det finns anledning tro att Malmrot och Lanner instruerat sina kamrater
om vad de skulle uppge under utredningen. Vidare kan ifrågasättas om
inte under utredningen vissa ledande frågor ställts till de hörda.

Sedan hos landsfogden anhållits om förhör med de personer som Jervhed
önskade skulle höras inkom från landsfogden ett av statspolisen den 14 maj
1964 upprättat förundersökningsprotokoll, enligt vilket förhör hållits med
nämnda personer med undantag av Nyberg, som i stället avgivit skriftligt
yttrande, Berlin, vilken icke kunnat höras på grund av att han vistades utrikes,
och Östman, som förklarat sig icke kunna yttra sig om Malmrot och
Lanner, enär han icke känner dem.

Av den kompletterande utredning som sålunda gjorts inhämtas följande.

Rasmusson uppgav: Jervhed är en skicklig och duktig trupputbildare.
Han har under en lång följd av år svarat för rekrytutbildningen och resul -

129

tatet har alltid varit gott. Han har varit den samlande kraften på kompaniet.
Uppgiften som uthildningschef är mycket svår med hänsyn till att dagens
ungdom har svårt att inordna sig i den militära rutinen och disciplinen.
Jervhed är fordrande och kanske hård i sin utbildning men han har
inte, enligt vad Rasmusson vet, överskridit gränsen för det tillåtna. Rasmusson
har inte heller hört att Jervhed använt sig av olämpligt talesätt till eller
om de värnpliktiga. Även utom tjänsten har hans uppträdande varit utan
anmärkning. Såvitt Rasmusson känner till har det inte tidigare förekommit
någon anmärkning mot Jervhed, som alltid visat ett gott omdöme.

Nyberg förklarade i sitt yttrande att han, som i egenskap av baschef vid
flottiljen följt Jervheds verksamhet som utbildare från och med hösten
1959, anser att Jervhed utövar sitt befäl på ett kraftfullt men välvilligt sätt.
Någon anmälan från Jervheds kompanichef eller från Jervhed underställd
personal angående hans befälsutövning har icke gjorts till Nyberg.

Henriksson berättade: Malmrot tjänstgjorde under en månads tid på officersmässen.
Han visade sig under denna tid ha en mycket dålig karaktär
och var synnerligen opålitlig. Han uppträdde smutsig och var illa klädd. Då
han dessutom lade sig till med ett otrevligt familjärt sätt skildes han från
tjänstgöringen på officersmässen. Det är inte osannolikt att Malmrot talar
osanning beträffande Jervheds uppträdande. Under sin tjänstgöring på officersmässen
var Malmrot i varje fall i stånd att göra liknande påståenden.
Han kom vid flera tillfällen med osanna uppgifter och påståenden och erkände
inte sanningslösheten i dem, trots att han överbevisades. Henriksson
känner Jervhed sedan lång tid. Jervhed är en duktig och skicklig trupputbildare.
Han är dock ganska fordrande mot sina underlydande och använder
ett språk, som kanske någon gång tangerar gränsen till det tillåtna. Henriksson
anser det emellertid osannolikt, att Jervhed skulle ha gjort sig skyldig
till så grova övertramp som Malmrot uppger.

Westerfelt uppgav att Jervhed, som han väl känner, har eu vårdad umgängeston.
Han har inte hört Jervhed uttala sig kränkande till eller om
andra personer.

Gustavsson förklarade att han under två års tjänstgöring vid rekrytskolan
hade ett gott samarbete med Jervhed och att denne visserligen är något
frispråkig och impulsiv men inte brukar uttala sig nedsättande till eller
om de värnpliktiga eller såra dem på annat sätt.

örjebo anförde: Då Jervhed i början av rekrytskolan höll en genomgång
om uppträdandet i bl. a. matsalen talade han om »köksknotorna», varmed
han åsyftade personalen i matsalen och köket, örjebo minns inte om Jervhed
i samband därmed talade om våldtäkt eller dylikt. Nästan varje gång
som Jervhed höll lektion kallade han de värnpliktiga för »raggare», »idioter»
eller »halvtattare». Till en början kände sig örjebo synnerligen illa berörd
härav. Efter någon tid blev han emellertid van vid sådant tal och brydde
sig inte om det. örjebo fick emellertid den uppfattningen att Jervhed ansåg

5—6b0503. Militieombudsmannens ämbetsberällehe

130

att de värnpliktiga var underlägsna honom och att han måste använda grovt
tal för att kunna göra sig förstådd och lustig. Han syntes inte förfölja någon
av de värnpliktiga. Malmrot var en vilde. Han hade lätt för att tala och han
var uppkäftig. Huruvida han hade några kontroverser med Jervhed eller
annat befäl vet inte örjebo. Vad gäller Berglunds permission sade Jervhed,
att det inte alls var nödvändigt med så lång tjänstledighet för dödsfall inom
familjen — »vad har jag med det att göra». Han förklarade också att han
inte skulle ha beviljat så lång tjänstledighet för begravning, eftersom man
kunde ordna en sådan sak på en söndag. Jervheds sätt att tala om saken
var otrevligt, och Örjebo blev illa berörd därav. Den rådande uppfattningen
i rekrytskolan var att Jervhed på grund av sitt sätt mot de värnpliktiga var
olämplig att handha rekrytutbildningen. Jervheds uppträdande blev dock
bättre ju längre rekrytskolan varade, troligen beroende på att de värnpliktiga
började svara för sig.

Olsson berättade: Jervhed var hård men rättvis. Han kan inte minnas att
han hörde Jervhed använda några kränkande uttryck såsom »raggardjävul»,
»lortgris» eller »idioter». Om Jervhed sagt något sådant skulle Olsson med
säkerhet komma ihåg det. Jervhed var en bra karl. Ibland begagnade han
uttryck som de värnpliktiga skrattade åt. Dessa uttryck kan Olsson nu ej
erinra sig. De var emellertid inte kränkande utan mera skämtsamma. Han
var inte tillsammans med Malmrot, varför han inte kan uttala sig närmare
om Malmrots förhållande till Jervhed. Han tror emellertid inte att Jervhed
förföljde Malmrot. Både Olsson och andra rekryter blev någon gång nekade
permission av Jervhed. Detta var dock fullt naturligt. Olsson kan ej heller
erinra sig att Jervhed sagt något olämpligt i samband med att någon begärt
ledighet för att närvara vid begravning. Om Jervhed därvid fällt sådana
olämpliga uttryck som påståtts, skulle Olsson minnas det.

ödmark uppgav: Jervhed var ganska barsk och ful i mun. ödmark blev
dock inte stött därav utan tog det från den humoristiska sidan. Han har
inte något speciellt minne av att Jervhed använde särskilt grova ord eller
kränkande uttryck. Ej heller kan han erinra sig att Jervhed sade något sårande
till Malmrot. Ödmark låg troligen sjuk vid det tillfälle då Jervhed
talade om ledighet för anhörigs sjukdom och begravning. Hans kamrater
berättade emellertid att Jervhed sagt att »det inte behövdes så lång tid för
att skotta lite grus över en gubbdjävul».

Efter det att Jervhed tagit del av den kompletterande utredningen anförde
han i en till militieombudsmansämbetet den 19 maj 1964 inkommen skrift:
Utredningsmannen, kriminalassistenten Per Svanberg, har utfört sitt uppdrag
på ett mycket subjektivt sätt. Detta gäller såväl den kompletterande som
den tidigare utredningen. Protokollen över de förhör som Svanberg hållit
med värnpliktiga innehåller egentligen inga egna uttalanden av dessa. Ledande
frågor torde ha ställts till de hörda. De lämnade uppgifterna verkar
framprovocerade. Vid utskrivningen av protokollen torde Svanberg ha åter -

131

gett endast de yttranden som är negativa för Jervhed. Han synes därvid också
i stor utsträckning ha använt egna ordvändningar och uttryck. Protokollen
över de förhör som hållits av andra polismän innehåller yttranden av en
helt annan karaktär och visar att de hörda själva fått avge sina berättelser
och att förhörsledaren sammanställt uttalandena i en objektiv anda. Under
år 1964 hade Svanberg en kontrovers med en underofficer vid flygflottiljen,
vilket föranledde en anmälan till landsfogden. Detta kan vara anledningen
till att han blivit negativt inställd till underofficerarna vid flottiljen, bland
andra Jervhed, och genomfört utredningen subjektivt. Med anledning av det
anförda anhåller Jervhed att avseende inte skall fästas vid de förhör som
Svanberg hållit med värnpliktiga och att i stället nya förhör skall hållas av
annan utredningsman.

I ärendet — vari med anledning av vad Jervhed anfört om Svanbergs del
i utredningen upplysningar inhämtades från t. f. landsfogden i Jämtlands
län K.-G. Ståhl och Svanberg — fann tjänstförrättande militieombudsmannen
Thyresson icke ha förekommit något som gav stöd åt Jervheds anmärkningar
mot Svanberg. Tjänstförrättande militieombudsmannen fann därför
icke skäl bifalla Jervheds framställning om ytterligare utredning. I

I anslutning till en redogörelse för vad i ärendet sålunda förekommit anförde
tjänstförrättande militieombudsmannen i en den 10 juni 1964 dagtecknad,
till landsfogden i Jämtlands län överlämnad åtalsinstruktion följande.

Jervhed har förnekat att han överhuvudtaget fällt kränkande yttranden
till eller om värnpliktiga. De flesta av de hörda personerna har emellertid
förklarat att han begagnat ett olämpligt språk mot värnpliktiga; bl. a. har
uppgivits att han lätt blivit otidig samt att språket varit grovt och fyllt av
svordomar och invektiv. Malmrots och Lanners uppgifter om Jervheds yttrande
beträffande soldaternas uppförande i matsalen överensstämmer i sak.
Malmrots påstående om vad Jervhed sagt om de värnpliktigas umgänge med
minderåriga flickor vinner stöd av vad Gustafsson och Ström anfört. Vad
gäller det yttrande som Jervhed fällt i anledning av Berglunds ledighet är
de av Malmrot, Lanner, Johansson, Ström och Olsson avgivna berättelserna
i stort sett sammanstämmande. Detsamma gäller de uppgifter som nyssnämnda
värnpliktiga och Boman lämnat i frågan huruvida Jervhed fällt ett
yttrande av innebörd att han ansåg att rekryterna var idioter. Malmrots och
Lanners påstående om Jervheds tillmålen mot Malmrot vinner stöd av vad
som framkommit om Jervheds uppträdande i övrigt mot Malmrot.

På grund av det anförda får följande anses utrett.

1. Någon av de första dagarna efter det Malmrot och andra värnpliktiga
den 7 november 1962 börjat sin rekryttjänstgöring vid Jämtlands flygflottilj
har Jervhed till den avdelning, i vilken Malmrot ingick, sagt att rekryterna

132

då de kom till matsalen inte »behövde hoppa in till dem på andra sidan och
våldta dem» eller fällt ett uttryck av liknande innebörd. Vid ungefär samma
tidpunkt har Jervhed till avdelningen yttrat att »nu var det slut med att pilla
13—14-åringar mellan bena» eller att rekryterna »inte skulle fara och knulla
småhoror på stan». Vidare har Jervhed vid ett tillfälle under november 1963,
när han blivit upplyst om att en av rekryterna var tjänstledig i anledning av
sin fars frånfälle, sagt att ledigheten beviljats i onödan och fällt något eller
några sådana yttranden som »det var väl inget att få permission för», »det
går inte att blåsa liv i en död» eller »det tar inte så lång tid att få en gubbe
i graven».

Genom att fälla ovannämnda yttranden har Jervhed brustit i anständigt
uppförande mot värnpliktiga i deras tjänst och således jämlikt 26 kap. 9 §
strafflagen gjort sig skyldig till oskickligt beteende.

2. Vid ett tillfälle i början av rekryttjänstgöringen har Jervhed till rekrytavdelningen
fällt ett yttrande av innebörd att han ansåg att rekryterna var
idioter. Yttrandet har inneburit smädelse mot värnpliktiga i deras tjänst.

Vidare har Jervhed upprepade gånger under rekryttjänstgöringen använt
ordet raggardjävul och liknande tillmålen beträffande Malmrot och sålunda
förgripit sig med smädelser mot Malmrot i hans tjänst.

På grund av vad sålunda upptagits har Jervhed ådragit sig ansvar jämlikt
26 kap. 8 § strafflagen för missfirmelse mot krigsman.

Det kan icke anses tillförlitligen utrett att Jervhed i övrigt fällt något
brottsligt yttrande.

Jervhed skall i enlighet med det anförda ställas under åtal vid rådhusrätten
i Östersund jämlikt 26 kap. 8 och 9 §§ strafflagen för missfirmelse mot
krigsman och oskickligt beteende.

Tjänstförrättande militieombudsmannen uppdrog fördenskull åt landsfogden
i Jämtlands län att i enlighet med sålunda meddelad instruktion vid
rådhusrätten i Östersund väcka och utföra talan mot Jervhed.

* *

T.f. landsfogden C.-O. Hagberg påstod vid rådhusrätten ansvar å Jervhed
i enlighet med åtalsinstruktionen.

Rådhusrätten meddelade dom i målet den 12 oktober 196i och dömde därvid
Jervhed jämlikt 26 kap. 8 och 9 §§ samt 4 kap. 1 § strafflagen ävensom
7 § lagen om disciplinstraff för krigsmän för missfirmelse mot krigsman
och oskickligt beteende till tjugu dagars disciplinbot om tolv kronor 50 öre
per dag.

Domskälen angavs av rådhusrätten sålunda.

Jervhed har förnekat vad åklagaren lagt honom till last.

133

Han har vidare uppgivit, bland annat: Han har under en lång följd av år
svarat för rekrytutbildningen å F 4. Då Malmrot gjorde rekryten var han
utbildningsledare för bland andra denne. -— I början av ifrågavarande värnpliktigas
rekryttjänstgöring gav han dem säkert förhållningsorder om hur
de skulle uppföra sig i t. ex. matsalen. Han har emellertid inte något minne
av att han därvid skulle ha yttrat, att rekryterna inte »behövde hoppa in till
dem på andra sidan och våldta dem», varmed skulle avsetts den kvinnliga
personalen i matsalen. Han har med all säkerhet allenast tillhållit rekryterna
att iakttaga ett hyfsat uppträdande där, vilket han sagt till varje ny omgång
rekryter. Inte heller har han fällt yttrandena, att »nu var det slut med
att pilla 13—14-åringar mellan bena» eller att rekryterna »inte skulle fara
och knulla smålioror på stan». Det är emellertid möjligt, att han sagt något
om »raggare» som åker omkring i bilar med småflickor. Om något sådant
yttrande förekommit, vilket kan vara möjligt, har det säkert tillkommit för
att på ett enkelt sätt klargöra att en soldat ej bär sig åt på det sättet. Han
brukar krydda sin undervisning men ej på sådant sätt, att han skulle ha
kunnat fälla de påstådda yttrandena. Inte heller har han fällt de yttranden
som han enligt åtalet skulle ha gjort när han upplystes om att en av rekryterna
var tjänstledig i anledning av sin fars frånfälle. Han känner emellertid
till att det, då meddelandet om dödsfallet ingick till flottiljen, ordnades
med permission i elva dagar för rekryten utan att man därvid visste, när
begravningen skulle äga rum. Det är möjligt, att Jervhed vid en genomgång
av förutsättningarna för ledighet sagt, att så lång ledighet vid anhörigs död
och begravning som här beviljats, ej stämde med Jervheds egen tolkning av
bestämmelserna. Han har ej någonsin kallat en värnpliktig för »idiot» eller
nämnt något om Frösö sjukhus. Han har aldrig kallat Malmrot för »raggardjävul»
eller använt något liknande tillmäle gentemot denne. Dock är det
möjligt, att han i något sammanhang talat med rekryterna om raggarproblemet.
Han tror dock inte, att han därvid nämnt ordet raggardjävul. Han försöker
att ej använda svordomar i tjänsten.

I målet ha hörts, på åklagarens begäran Malmrot, Lanner, Ström, Johansson,
J. I. Olsson och Boman såsom målsägande och Gustafsson såsom
vittne samt på Jervheds hemställan U. K. Olsson och ödmark såsom vittnen.

Målsägandena ha uppgivit:

Malmrot: Han började rekryttjänstgöringen vid flottiljen i november 1962
och ryckte ut den 12 december 1963. Jervhetl var chef för rekrytskolan. Efter
skolans slut var Jervhed befäl å det kompani Malmrot tillhörde. I lektionssalen
någon gång i början av rekryttjänstgöringen yttrade Jervhed: »Nu när
ni kommer till köket så ge fan i att straffknulla kärringarna där». De skulle
också akta sig, så att »de inte fick skit på pitten». Vid ungefär samma tidpunkt
yttrade Jervhed, att »de inte skulle vara på stan och pilla 13—14-åringar mellan henen». På eu lektion någon av de första dagarna av rekrytskolan
drog Jervhed upp ett streck på en tavla, skrev en etta i ena ändan av

134

strecket samt en nolla i den andra och yttrade pekande på ettan, att »det här
är jag», och »det här ni», under det han pekade på nollan. Jervhed sade i
samband härmed, att »de borde vara på Frösö sjukhus, tv de var alla idioter».
Några lektioner senare då en rekrytkamrat till Malmrot, P.-O. Berglund,
anmäldes permitterad i anledning av faderns dödsfall yttrade Jervhed,
att »vad fan ska han ha permission för», »han kan ju ej återuppväcka döda»,
»han kan åka hem på en söndag och ha gubben i graven». Jervhed
nämnde Malmrot för »raggardjävul» sedan han ryckt in och Jervhed fått se
hans bil. Särskilt efter det Malmrot sommaren 1963 råkat ut för en trafikolycka
kallade Jervhed honom för »raggardjävul». Detta förekom flera gånger.
Även genom kamrater fick han höra, att Jervhed kallade honom för
»djävla raggare». Då Malmrot var ensam med Jervhed kallade denne honom
torsk, lortgroda, svin och ohyra. Alla rekryterna kallades emellertid för
»raggardjävul» eller »idiot». I anledning av Jervheds tillmålen mot honom
och då Malmrot flera gånger utan skäl vägrades permission av Jervhed
blev Malmrot »hatiskt» inställd mot Jervhed. Denne sökte på allt sätt förstöra
tillvaron för Malmrot. Han anmälde därför Jervhed för militieombudsmannen.

Lanner: Någon av de första lektionstimmarna under rekryttjänstgöringen
drog Jervhed upp ett streck på en tavla samt yttrade medan han skrev,
att de voro nollor och han en etta. Han talade också om att »det fanns en inhägnad
till på Frösön, där de passade bättre». »F 4 behövde inte några idioter».
Vittnet har svårt att minnas Jervheds exakta ordval. Jervhed yttrade en
gång i samband med genomgång av ordningsreglerna i matsalen, att de
»skulle hålla sig på sin kant och inte hoppa in och våldta», varmed han väl
menade, att de inte skulle ha sexuell kontakt med kvinnorna i matsalen. I
början av rekryt tjänstgöringen fick de på en lektion om veneriska sjukdomar
höra, att »de inte skulle pilla 13-åringar mellan benen». Det var nog senare
samma lektion som talet om Frösö sjukhus kom upp. I samband med
en avlämning inför en lektion, då Jervhed fick reda på att Berglund var ledig
i anledning av sin faders bortgång, sade Jervhed, att »det behövde han väl
inte ha ledigt för, han kunde ändå inte blåsa liv i gubben, som kunde läggas
i graven på en söndag». Sommaren 1963 kallade Jervhed uttryckligen Malmrot
för »raggardjävul». Jervhed framhöll Malmrot som »ett dåligt exempel
och då fick denne heta raggardjävul». Detta uttryck hade från Jervheds sida
förekommit tidigare men Jervhed hade då inte åsyftat någon särskild bland
rekryterna. Han hade inte hört att Jervhed brukat något annat nedsättande
uttryck gentemot Malmrot. Själv var han inte oense med Jervhed. Han tyckte
emellertid, att Jervheds sätt att yttra sig inte var »bra».

Ström: En lektionstimme i början av tjänstgöringen yttrade Jervhed något
om »idioter» samt tilläde, att om de inte kunde rätta sig efter föreskrifterna,
så skulle de på Frösö sjukhus. En annan lektionstimme då vid
avlämning av truppen Jervhed fick reda på att Berglund var frånvarande på

135

grund av faderns bortgång yttrade Jervhed, att »det var väl inget att ha permission
för, egen begravning och eget bröllop var det enda som var giltigt
skäl». Jervhed sade även att »inte kan han blåsa liv i gubben». Ström har ej
hört Jervhed fälla något yttrande om Malmrot, och han kan ej erinra sig,
att Jervhed sagt något om hur de skulle förhålla sig gentemot småflickor
eller kvinnor. — Ström var under värnpliktstjänstgöringen sjukskriven tillhopa
1 1/2 månad.

Johansson: Han erinrar sig att Jervhed, då denne fick reda på att Berglund
var ledig i anledning av faderns dödsfall, yttrade att »det inte var någon
orsak, man kunde ändå inte väcka upp en död, begravningen kunde ha
klarats upp på en söndag». Jervhed yttrade vidare vid något tillfälle, att »en
del kanske skulle ha stannat en bit på vägen och inte kommit ända fram».
Jervhed avsåg därmed att dessa skulle stannat vid Frösö sjukhus. Han kan
inte säga, att Jervhed »direkt kallat någon idiot». Johansson blev illa berörd
av Jervheds yttranden i anledning av Berglunds permission.

J. I. Olsson: I början av rekryttjänstgöringen på en lektionstimme då
Jervhed fick kännedom om att Berglund erhållit permission, fällde Jervhed
något yttrande av innebörd, att Berglund ej borde ha erhållit permission
på sätt som skett »bara för att pappan dött». Han har bara en »dunkel
aning om» att Jervhed sagt något om »idioter».

Boman: Han hade kontakt med Jervhed mest de tre första månaderna
under rekrytskolan. Han erinrar sig, att Jervhed fällde några yttranden
om fruntimren i köket, som de — rekryterna — inte skulle springa och
våldta. Jervhed sade även, att de skulle sköta sig på stan och ej kladda
med småtjejer. Yttrandena i anledning av Berglunds permission vet han
inte om han hört direkt från Jervhed eller genom någon av kamraterna.
Han tror inte, att han själv hört Jervhed fälla yttrandena. Däremot hörde
han Jervhed säga, att F 4 inte hade behov av några »idioter». Det var i
samband med att Jervhed drog upp strecket på tavlan. Jervhed nämnde
också Frösö sjukhus i sammanhanget. Den som bar sig åt som en idiot
skulle passa bättre där. Boman kände sig själv på sätt och vis träffad.
Jervhed brukade rätt så ofta svordomar. Boman var rätt mycket sjuk
under värnplikten.

Jervhed har i anledning av målsägandenas berättelser uttalat: Han har
inte haft någon lektion, där undervisning om veneriska sjukdomar förekommit.
Dock är det möjligt, att han före eu sådan lektion lämnat av
truppen till flottilj läkaren. Han intresserade sig ej speciellt för Malmrot.
I rekrytskolan ägde Jervhed fatta beslut i anledning av permissionsansökningar
från rekryterna. Därefter var det kompanichefen som avgjorde
om en sådan ansökan skulle bifallas. Vid något tillfälle tjänstgjorde han
kanske som kompanichef, och han ägde då att besluta i dessa frågor. Har
Jervhed använt något mindre väl valt uttryck, har det ej skett i avsikt att
smäda eller såra. Det är från målsägandenas sida fråga om förvrängning -

136

ar och misstolkningar av hans yttranden i skilda sammanhang. Strecket
och siffrorna som han enligt målsägande^ skulle ha ritat för att åskådliggöra,
att han var en etta och rekryterna nollor kan han icke vidkännas.
Däremot vet han att han undervisat om »inskrivningsförfarandet» och
därvid sagt, att den som då inte nådde visst testvärde »befriades från
tjänstgöring på grund av mental defekt».

Vittnet Gustafsson har berättat: Vittnet har inte något säkert minne
av vad som förevarit. Det kan vara så, att vittnet hört yttrandena inte
direkt från Jervhed utan genom kamraterna. En gång har Jervhed yttrat,
att »det enda raggardjävlar dög till var att våldta 12—13-åringar». Det
skulle ha varit på en lektionstimme men vittnet vet ej närmare tidpunkten.
Jervhed har vidare yttrat, att han kände »hat till raggare». Jervhed har ej
sagt något som berört vittnet illa. Emellertid svor Jervhed ofta.

Vittnet U. K. Olsson har berättat: Vittnet »känner igen» att Jervhed
vid något tillfälle skrev en etta och en nolla. Vittnet »tog emellertid inte
åt sig». Ordet »raggardjävul» nämndes kanske någon gång från Jervheds
sida men det var »nog mera allmänt». De övriga yttrandena som tillskrivits
Jervhed kan vittnet ej erinra sig att Jervhed fällt. Vittnet har inte hört
att Malmrot kallats »raggardjävul». Vittnet var tjänstledig cirka 20 dagar
i februari 1963.

Vittnet Ödmark har berättat: Det är möjligt, att vittnet »ryktesvägen»
hört, att Jervhed sagt något om att rekryterna inte skulle »pilla 13-åringar
mellan benen» samt att Jervhed inför truppen kommenterat Berglunds
permission. Vittnet erinrar sig, att Jervhed ritat upp något på tavlan — en
nolla — samt sagt, att det skulle bli karlar av dem. Vittnet kände sig inte
kränkt härav. I övrigt har vittnet inte hört Jervhed fälla de denne tillskrivna
yttrandena. Jervhed var kanske litet »grovkornig» i sitt tal. Ödmark
var sjuk en vecka under rekryttjänstgöringen.

Jervhed har som framgår av hans berättelse förnekat att han över huvud
taget fällt kränkande yttranden till eller om de värnpliktiga. Av vad
de i målet hörda målsägandena samt i viss mån även vittnena uppgivit
framgår emellertid att Jervhed begagnat ett olämpligt språk i förhållande
till de värnpliktiga.

Åtalspunkten 1

I vad först avser påståendet att Jervhed yttrat att rekryterna, då de
kommo till matsalen, inte »behövde hoppa in till dem på andra sidan och
våldta dem» eller något liknande överensstämma Malmrots, Lanners och
Bomans uppgifter härom i sak. Det måste därför anses styrkt, att Jervhed
yttrat sig på sätt åklagaren påstått.

Genom Malmrots, Lanners och Bomans uppgifter, vilka vinna visst stöd
av vad vittnet Gustafsson berättat, får vidare anses utrett, att Jervhed yttrat,
att »nu var det slut med att pilla 13—14-åringar mellan bena». Till -

137

räckligt stöd för att Jervhed fällt det andra i detta led upptagna yttrandet
att rekryterna »inte skulle fara och knulla småhoror i stan» har ej givits
i de upptagna berättelserna.

Vad gäller de under åtalspunkten 1 sist upptagna yttrandena, som Jervhed
skulle ha fällt då han fick reda på Berglunds ledighet, äro de av Malmrot,
Lanner, Ström, Johansson och J. I. Olsson lämnade uppgifterna i
stort sett samstämmiga. Rådhusrätten anser därför styrkt, att Jervhed fällt
yttranden av påstådd innebörd. Vid huvudförhandlingen i målet ha de
värnpliktiga reagerat skarpast mot sist berörda yttranden.

Då Jervhed genom att fälla de yttranden han är övertygad om i denna
del brustit i anständigt uppförande mot de värnpliktiga, är han förfallen
till ansvar för oskickligt beteende.

Åtalspunkten 2

I vad avser påståendet att Jervhed vid ett tillfälle yttrat något av innebörd,
att rekryterna vore idioter äro de lämnade uppgifterna härom varierande.
Malmrot till exempel har uppgivit att Jervhed uttryckligen kallat
rekryterna för idioter medan andra ansett att Jervhed nämnt ordet »idioter»
men att de ej uppfattat yttrandet så, att Jervhed därmed velat beskylla
dem för att vara »idioter».

Vid prövning av vad härvid förekommit måste beaktas, att jämförelsevis
lång tid förflutit sedan det påstådda yttrandet fälldes samt att därför
särskilt i förevarande fall faran för minnesfel bör vara påtaglig. Därtill
kommer att de värnpliktiga uppenbarligen haft åtskilliga samtal med varandra
om vad Jervhed yttrat. Det är därför ej omöjligt att var och en av
de hörda kunnat sammanblanda egna iakttagelser med vad de fått höra av
andra. I vad avser Malmrot, som synes vara den ende som är helt säker
på att Jervhed kallat rekryterna för »idioter», måste vidare vid bedömandet
av dennes trovärdighet beaktas, att Malmrot själv sagt sig vara »hatiskt»
inställd mot Jervhed. Med hänsyn till det anförda anser rådhusrätten
icke tillförlitligen styrkt, att Jervhed yttrat sig i för rekryterna
kränkande ordalag. Åtalet i denna del bör därför ogillas.

Vad slutligen angår påståendet att Jervhed använt ordet »raggardjävul»
beträffande Malmrot ha den sistnämnde och Lanner varit i stort sett samstämmiga
liärutinnan i sina uppgifter. Lanner som sagt sig ej hysa någon
avog inställning gentemot Jervhed har på rådhusrätten gjort ett tillförlitligt
intryck. Malmrots och Lanners uppgifter ha dessutom fått ett visst stöd
i vad särskilt vittnet Gustafsson uppgivit. Då Jervheds berörda uttalande
innefattar smädelse mot Malmrot i dennes tjänst är Jervhed förvunnen till
ansvar för missfirmelse mot krigsman.

Till stöd för åtalet i övrigt i denna del — påståendet att Jervhed beträffande
Malmrot använt andra liknande tillmålen — föreligga endast
Malmrots uppgifter. Med hänsyn till vad som framkommit om Malmrots

5t—640503. Militieombudsmannens ämbetsberätlehe

138

inställning till Jervhed kan det därför icke genom vad allenast Malmrot
uppgivit anses styrkt, att Jervhed yttrat sig i de för Malmrot kränkande
ordalag — torsk, lortgroda etc. — som Malmrot velat göra gällande.

Rådhusrättens dom har vunnit laga kraft.

6. Åtal mot rustmästare för missfirmelse mot värnpliktig

1 en den 5 november 1963 dagtecknad skrift, som inkom till militieombudsmannen
töljande dag, anmälde vid Göta ingenjörregemente tjänstgörande
värnpliktige nr 441026-271 T. W. Rapp rustmästaren vid regementet
S. O. R. Nilsson för det denne den 31 oktober 1963 missfirmat Rapp i närmare
i skriften angivet hänseende.

Sedan skritten överlämnats till landsfogden i Jönköpings län för utredning
inkom från denne den 18 januari 1964 ett den 2 december 1963 dagtecknat
för undersökningsprotokoll innefattande redogörelse för förhör med
Rapp, Nilsson och ett flertal andra personer.

Av handlingarna i ärendet inhämtas följande.

Rapp uppgav vid förhöret med honom: Han fullgör sedan maj 1963 sin
värnpliktstjänstgöring vid regementet. På kvällen den 30 oktober 1963 tillsades
fjärde kompaniet, som Rapp tillhörde, att det skulle vara uppställt i
kompanikorridoren följande morgon klockan 0400. Då revelj blåstes klockan
0330 steg Rapp omedelbart upp och började göra sig i ordning för uppställningen.
När han var färdig tog han fram sin permissionsuniform och
började borsta av den. Han måste emellertid avbryta rengöringen av uniformen
för att besöka toaletten. På grund av toalettbesöket blev han fem
minuter försenad till uppställningen. Då han gick fram till chefen för sin
pluton, furiren A. Lindell, för att anmäla sig, beordrade Nilsson honom att
ställa sig på en långbänk utmed ena korridorväggen och vända sig mot den
uppställda truppen, ett hundratal man. Nilsson gjorde en gest med ena handen
mot Rapp samt yttrade med hög och frän röst: »Här ser ni en djävla
skitluns.» Nilssons yttrande uppfattades utan tvekan av hela truppen.
Rapp vände sig därpå mot Nilsson och anhöll att få veta vad denne menade
med sitt yttrande. På detta svarade Nilsson: »Ni är väl en redig lufs.» Därefter
blev Rapp av Nilsson beordrad att ställa in sig i ledet. — Senare samma
dag ålades Rapp två dagars utegångsförbud för att han kommit för sent
till uppställningen.

Vid förhöret med Nilsson bestred denne att han fällt de av Rapp påstådda
yttrandena men medgav, att han yttrat att Rapp uppträdde som en
»djävla lufs». Nilsson uppgav vidare: Sedan det bestämts att fjärde och
sjätte kompanierna vid regementet på morgonen den 31 oktober klockan
0400 skulle börja städa sina lokaler, infann sig Nilsson i kompanikorrido -

139

ren strax före sagda tidpunkt. Första plutonen av fjärde kompaniet lämnades
av i rätt tid men andra plutonen, i vilken Rapp ingick, kunde inte
genast lämnas av till Nilsson, eftersom Rapp inte var klar för uppställning.
Nilsson hörde hur chefen för andra plutonen, Lindell, upprepade gånger tillsade
Rapp att skynda på. Först omkring klockan 0405 hade Rapp ställt
in sig i ledet, så att avlämning även av denna pluton kunde ske. Nilsson kallade
därför fram Rapp och beordrade honom att ställa sig på en långbänk
utefter ena korridorväggen samt yttrade: »Första pluton lämnades av i rätt
tid och även huvuddelen av andra pluton var på plats i rätt tid, vilket var
bra. Men på grund av att denne man uppträder som en djävla lufs är vi
fem minuter försenade.» Rapp frågade Nilsson vad denne menade med sitt
yttrande men Nilsson svarade endast: »Jag diskuterar inte. Med språng uppställning
i plutonen.» Rapp åtlydde omedelbart ordern.

Värnpliktiga N. A. B. Strandberg, L.-G. E. Hultgren, C. T. Ljungberg,
värnpliktige befälseleven P. O. Joelsson och furiren Lindell har vid lörhör
bekräftat att Nilsson beordrat Rapp att ställa sig på en bänk framför truppen,
emedan Rapp kommit för sent till uppställningen. Angående vad Nilsson
härefter yttrat till Rapp har vid förhören uppgivits följande.

Strandberg: Nilsson gjorde en gest mot Rapp och yttrade med hög röst:
»Här ser ni en djävla skitluns.» Huruvida Nilsson svarade på Rapps fråga
vad Nilsson menade med detta uttryck, kan Strandberg inte erinra sig.

Hultgren: Nilsson gav Rapp en utskällning men Hultgren kan inte påminna
sig vad Nilsson yttrade. Hultgren vill dock minnas, att Nilsson
nämnde ordet »luns» eller »lufs».

Ljungberg: Sedan Rapp stigit upp på bänken yttrade Nilsson: »Här ser
ni en djäkla luns.» Det är emellertid möjligt att Nilsson i stället använde uttrycket
»djävla lufs».

Joelsson: Nilsson gjorde en gest mot Rapp och yttrade med frän och hånfull
röst: »Här ser ni en djävla luns.» Joelsson minns inte om Nilsson svarade
på Rapps fråga vad Nilsson menade med sitt yttrande, men Joelsson
har ett svagt minne av att Nilsson vid ett par tillfällen använde uttrycket
»luns».

Lindell: Nilsson gav Rapp en utskällning, men vad Nilsson yttrade kan
Lindell inte närmare erinra sig. Han vill dock minnas, att Nilsson nämnde
»något om luns, lufs eller möjligen djävla skitluns».

Hultgren och Lindell har slutligen vid förhören uppgivit att de fick den
uppfattningen att Rapp medvetet »maskade» för att komma för sent till
uppställningen, och Joelsson har uttalat, att Rapp inte gjorde sig någon
överdriven brådska för att ställa in sig i ledet. Ljungberg har förklarat att
han ansåg Rapps uppträdande ha varit sådant att en utskällning var befogad.

I skrivelse den 19 mars 1904 till Nilsson, med vilken skrivelse ett exemplar
av förundersökningsprotokollet samt avskrift av Rapps klagoskrift

140

överlämnades, meddelade tjänstförrättande militieombudsmannen Thyresson
att han övervägde att ställa Nilsson under åtal i hänseende som angavs
i skrivelsen samt beredde honom tillfälle att inkomma med uppgift å den
ytterligare utredning han ansåg önskvärd ävensom att eljest anföra vad han
aktade nödigt.

I en därefter till militieombudsmansexpeditionen den 1 april 1964 inkommen
skrift anförde Nilsson bland annat: Vid den ifrågavarande uppställningen
märkte Nilsson att Rapp luktade sprit, men Nilsson gjorde intet
åt saken. Emellertid fick han senare av Lindell veta, att Rapp kvällen innan
tillsammans med andra värnpliktiga förtärt en hel del sprit. Enligt Nilssons
förmenande måste den förtärda spriten ha haft en viss inverkan på Rapps
uppträdande vid uppställningen. Nilsson hemställde därför om utredning
angående Rapps spritförtäring.

Sedan tjänstförrättande militieombudsmannen därefter i skrivelse den 2
april 1964 till landsfogden i Jönköpings län anhållit att denne ville låta
verkställa den kompletterande utredning, varom Nilsson hemställt i sin
skrift, inkom den 16 april 1964 till militieombudsmansexpeditionen ett den
15 i samma månad dagtecknat förundersökningsprotokoll, innefattande promemoria
över ytterligare förhör med Rapp.

Vid detta förhör uppgav Rapp: Han vill minnas att han på kvällen före
uppställningen besökte en restaurang i Eksjö tillsammans med några kamrater
—- vilka kunde han nu inte erinra sig. På restaurangen förtärde han
högst 20 centiliter sprit. Uniformsklädda ynglingar blev nämligen inte serverade
mera. Som regel brukade han vid restaurangbesök förtära 15 centiliter
brännvin och 5 centiliter konjak, och han tror att så skedde även denna
gång. Efter restaurangbesöket begav han sig till Folkets hus i Eksjö, där
han uppehöll sig en stund, varefter han återvände till regementet. Han hade
permission till klockan 2400 och vet därför med säkerhet att han gick till
sängs senast vid midnatt. Han bestrider att han varit berusad under kvällen.
I sådant fall skulle han inte ha kunnat passera förbi vakten utan blivit
omhändertagen av denne. Vid uppställningen följande morgon var han absolut
inte spritpåverkad. Däremot kunde han inte uttala sig om huruvida
han då luktade sprit. Han tror emellertid inte att så var fallet.

Sedan Nilsson fått del av det sistnämnda förundersökningsprotokollet har
han förklarat att han icke påfordrar ytterligare utredning i saken. I

I anslutning till en redogörelse för vad i ärendet sålunda förekommit
anförde tjänstförrättande militieombudsmannen i en den 4 maj 1964 dagtecknad,
till landsfogden i Jönköpings län överlämnad åtalsinstruktion följande.

Av vad Nilsson vidgått samt Rapp och övriga hörda personer uppgivit
framgår att Nilsson den 31 oktober 1963, efter att ha kallat fram Rapp in -

141

för trupp uppställd i en kasern vid Göta ingenjörregemente, klandrat Rapp
för underlåtenhet att passa tiden för uppställningen och därvid om Rapp
använt något eller några av uttrycken djävla skitluns, djävla luns eller
djävla lufs. Nilsson har därigenom förgripit sig med smädelse mot Rapp i
dennes tjänst och således jämlikt 26 kap. 8 § strafflagen gjort sig skyldig
till missfirmelse mot krigsman.

Enär Rapp påfordrat att saken skall handlägges vid domstol kan jämlikt
10 § 2. militära rättegångslagen straff för brottet ej ålägges i disciplinmål.

På grund härav skall Nilsson ställas under åtal för brottet vid Norra och
Södra Vedbo domsagas häradsrätt.

Tjänstförrättande militieombudsmannen uppdrog fördenskull åt landsfogden
i Jönköpings län att i enlighet med sålunda meddelad instruktion
vid Norra och Södra Vedbo domsagas häradsrätt väcka och utföra åtal
mot Nilsson.

Landsfogdeassistenten K. Stenberg påstod vid häradsrätten ansvar å
Nilsson i enlighet med åtalsinstruktionen.

Häradsrätten meddelade dom i målet den 13 augusti 1964- och dömde
därvid Nilsson jämlikt 26 kap. 8 § strafflagen för missfirmelse mot krigsman
till disciplinbot för fem dagar i form av löneavdrag med tio kronor 30
öre för dag.

Domskälen angavs av häradsrätten sålunda.

Av utredningen i målet framgår till en början huvudsakligen följande:
Den 30 oktober 1963 hade fjärde kompaniet vid Göta ingenjörregemente
erhållit order att i och för höststädning av kompanilokalerna ställa upp i
kompanikorridoren klockan 0400 påföljande morgon. Revelj blåstes klockan
0330. Rapp gjorde sig i ordning och klädde sig. Han besökte därefter
toaletten och uppehöll sig där till ett par minuter efter klockan 0400.
Därefter lade han in sin permissionsuniform, som han på morgonen ställt i
ordning, i sitt skåp varvid Nilsson kallade på honom. Rapp begav sig bort
till Nilsson, vilken tjänstgjorde som kompaniadjutant vid fjärde kompaniet
och till vilken de i kompaniet ingående plutonerna skulle avlämnas. Nilsson
tillsade Rapp att ställa sig upp på en bänk bredvid Nilsson, vilket Rapp också
gjorde.

Angående det fortsatta händelseförloppet har Rapp vid huvudförhandlingen
uppgivit: Med en gest mot Rapp yttrade Nilsson: »Här ser Ni en
djävla skitluns, som inte orkar stiga upp om morgnarna.» Nilsson sade
kanske ordet »lufs», icke »skitluns»; Rapp är inte 100-procentigt säker på

142

vilket uttryck Nilsson använde men »håller hårdast på skitluns». Hela
kompaniet var närvarande. Någon annan än Rapp kom icke försent till uppställningen.

Nilsson har berättat: Han yttrade sig icke på sätt Rapp uppgivit, utan
när denne ställt sig på bänken, sade Nilsson till kompaniet: »Första pluton
lämnades av i rätt tid, och huvuddelen av andra pluton var klar i rätt tid.
Men på grund av att denne man uppträder som en djävla lufs är kompaniet
fem minuter försenat.» Rapp frågade, vad Nilsson menade. Nilsson svarade,
att han ej diskuterade med Rapp samt tillsade honom att ställa upp.
Nilsson var icke upprörd, han blev icke arg. Han vet, vad han får säga i
militärtjänsten. Han brukade endast använda ordet »lufs» och vet därför,
att han ej använde något annat uttryck vid ifrågakomna tillfälle. Han kallade
icke Rapp för »djävla lufs» utan sade att han uppträdde som en sådan.

Joelsson, vilken vid tillfället fullgjorde värnplikt vid förbandet och tillhörde
andra plutonen, har såsom vittne vid huvudförhandlingen berättat:
Han stod uppställd i plutonen 10—20 meter från den plats där Rapp fått
ställa sig på bänken. Nilsson verkade litet irriterad, och han sade några icke
väl valda ord. Han vände sig till kompaniet och visade Rapp som ett dåligt
exempel. Joelsson, vilken då han hördes härom av polisen erinrade sig orden,
minns nu ej exakt vilket av de i stämningsansökningen angivna uttrycken
det var. Såsom Joelsson nu erinrar sig det, yttrade Nilsson: »Här ser ni

en--- —.» Rapp gjorde sig ingen överdriven brådska då han skulle ställa

upp vid tillfället. Joelsson minns icke, om Rapp »lufsade».

Strandberg, vilken fullgjorde militärtjänst och tillhörde andra plutonen,
har om händelseförloppet vittnat: Nilsson gjorde en gest med ena handen
mot Rapp och sade: »Här ser ni en förbannad skitluns» eller »en djävla
skitluns». Detta var det enda Nilsson sade när Rapp stod uppställd på bänken.
Strandberg hörde tydligt vad Nilsson sade; det sades i sådan ton att
alla kunde höra det, och det var kommenderat »Manöver!» Rapp frågade
vad Nilsson menade med det, men Strandberg vet ej om Nilsson svarade på
den frågan.

Ljungberg, vilken såsom värnpliktig deltog i ifrågavarande uppställning,
har vittnat: Nilsson sade: »Här ser ni en djävla luns.» Ljungberg är emellertid
icke riktigt säker på uttrycket; Nilsson kan ha sagt »lufs».

Ingemar Gustafsson, vilken tjänstgjorde som chef för tredje plutonen i
kompaniet, har såsom vittne berättat: Han lämnade först av sin pluton till
Nilsson. Denne yttrade utöver uttrycket »luns» eller liknande uttryck att
Rapp försenat uppställningen. Enär Gustafsson hade sin egen pluton att
ägna uppmärksamhet åt, kan han inte taga på sin ed vad Nilsson sade.

I målet är upplyst, att Rapp i anledning av sin försening blivit av kompanichefen
den 31 oktober 1963 tillrättavisad med två dagars utegångsförbud.

Av vad i målet förekommit finner häradsrätten framgå, att Nilsson i

143

anledning av Rapps försenade ankomst till uppställningen om Rapp i och
för dennes tjänst använt uttrycket »djävla skitluns». Härigenom har Nilsson
på sätt åklagaren hävdat gjort sig skyldig till missfirmelse mot krigsman.

Vid straffmätningen beaktar häradsrätten, att Nilsson i följd av Rapps
försening till uppställningen haft grundad anledning till missnöje med
Rapp.

Häradsrättens dom har vunnit laga kraft.

7. Åtal mot kapten för missbruk av förmanskap och
missfirmelse mot krigsman

Tj änstförrättande inilitieombudsmannen Thyresson beslöt enligt en den
6 maj 1964 dagtecknad åtalsinstruktion att en kapten skulle ställas under
åtal vid rådhusrätten i Växjö dels jämlikt 26 kap. 8 § strafflagen för missfirmelse
mot krigsman, bestående däri att kaptenen den 16 mars 1963 •

när det visat sig att städning som värnpliktiga under befäl av en överfurir
skulle verkställa inom vissa utrymmen i en kasern icke slutförts inom föreskriven
tid — sagt till överfuriren antingen att denne var »en stor skit» eller
att det var »skit» av honom att icke kunna föra befäl över fem man, dels
ock jämlikt 26 kap. 5 § samma lag för missbruk av förmanskap, bestående
däri att kaptenen i anslutning till nämnda yttrande ålagt överfuriren att
personligen utföra vissa städningsuppgifter som värnpliktiga försummat
att fullgöra.

Sedan tj änstförrättande inilitieombudsmannen uppdragit åt stadsfiskalen
i Växjö att väcka och utföra talan i målet, påstod denne vid rådhusrätten
ansvar å kaptenen i enlighet med åtalsinstruktionen.

Rådhusrätten meddelade dom i målet den 12 juni 1964 och dömde därvid
den tilltalade jämlikt 26 kap. 5 § andra stycket och 8 § samt 4 kap. 1 §
strafflagen ävensom 7 § lagen om disciplinstraff för krigsmän för missbruk
av förmanskap och missfirmelse mot krigsman till femton dagars disciplinbot
å 7 kronor 40 öre.

Målet är, sedan kaptenen fullföljt talan mot rådhusrättens dom, beroende
på Göta hovrätts prövning.

När lagakraftvunnet avgörande i saken föreligger skall en närmare redogörelse
för målet upptagas i kommande ämbetsberättelse.

REDOGÖRELSE FÖR VISSA ÄRENDEN SOM ICKE
FÖRANLETT ÅTAL ELLER ÅTGÄRD FÖR
DISCIPLINÄR BESTRAFFNING

!• Fråga huruvida våld mot värnpliktig förövats med anledning av
dennes tjänst (26 kap. 7 § strafflagen). Kamratförtryck ifrågasatt

Med anledning av vad som framkommit vid en av justitieombudsmannen
den 6 november 1963 företagen inspektion av åklagarmyndigheten i Västerås
överlämnade justitieombudsmannen genom skrivelse den 12 december 1963
till militieombudsmannen akten i ett av sagda myndighet handlagt ärende.
Av handlingarna i ärendet framgick följande.

Den 11 januari 1963 översände chefen för fjärde kompaniet vid Västmanlands
flygflottilj till kriminalpolisen i Västerås vissa handlingar för utredning
angående misshandel å värnpliktige A. S. Brodin. Handlingarna utgjordes
av dels en den 11 januari 1963 dagtecknad rapport från flottiljpolisen
T. Rönnlund till flottilj chefen och dels ett samma dag av flottiljläkaren
C. A. Sjöberg avgivet intyg.

Rönnlund rapporterade: Brodin kom klockan 0014 den 11 januari 1963
till vakten vid flygflottiljen och anmälde att han blivit slagen av värnpliktige
P. O. Gustavsson. Brodin uppvisade en stark svullnad under höger öga,
där också huden var blåaktig, samt berättade att Gustavsson omkring klockan
2400, då Brodin låg till sängs i logement 22, ryckt av honom filten och
slagit honom i ansiktet. Brodin hade då klätt på sig och gått till vakten för
att anmäla saken. Gustavsson hämtades till vakten för förhör. Brodin begärde
och fick flytta över till ett annat logement.

Sjöberg intygade på heder och samvete dels att Brodin konsulterat honom
den 11 januari 1963 på grund av att Brodin omkring klockan 2230 den 10
januari skulle ha blivit misshandlad av en kamrat, dels ock att Brodin vid
undersökningstillfället företedde ett centimeterlångt ytligt sår nedanför höger
öga samt en ytlig hudavskrapning på ett ett par kvadratcentimeter stort
område å höger kind.

Enligt en hos polisen i Västerås upprättad promemoria uppringdes Brodin
den 15 januari 1963 för att kallas till förhör. Brodin, som då var sjukskriven
i hemmet för psykiska besvär, berättade vid telefonsamtalet följande. Han
låg och sov då Gustavsson kom in på logementet. Gustavsson, som var spritpåverkad,
drog av Brodin filten och slog några slag mot Brodins ansikte så
att Brodin fick en »blåtira». Brodin vet inte varför Gustavsson slog honom
men Gustavsson har tidigare då och då »pikat» honom. Brodin vill emeller -

145

tid icke angiva Gustavsson till åtal för misshandel, eftersom de klarat upp
saken själva.

Samma dag den 15 januari beslöt biträdande stadsfiskalen i \ästerås G.
Ekelin att ärendet ej skulle föranleda någon vidare åtgärd, enär angivelse
till åtal ej förelåg och åtal ej heller var påkallat ur allmän synpunkt.

Av anledning som icke framgår av handlingarna i akten har därefter polisförhör
ägt rum med dels Brodin den 4 februari, dels Gustavsson den 5 februari,
dels ock korpralerna K. G. Olsson och L. H. 5 . Edkvist den 6 februari
1963. Vid dessa förhör uppgavs följande.

Brodin: I oktober 1962 hade han flyttat till det logement där Gustavsson
bodde. Redan från början hade Gustavsson »pikat» honom och kallat honom
för »solis». Med detta uttryck menas att man är nyinrvckt. Även andra värnpliktiga
skojade med att Brodin var »solis» men Brodin anser inte att deras
skämt var så allvarligt. Gustavsson var mer påstridig och hade vid två tillfällen
hotat Brodin med stryk. Brodin vet inte varför Gustavsson hotat honom
och han känner inte heller till om hotelserna var allvarligt menade.

A id ett tillfälle, då Brodin stod och samtalade med en annan värnpliktig i
ingången till flottiljens matsal, kom Gustavsson fram och lade sig i samtalet
i det han sade att Brodin var en 5:5-a samt hotade att kasta ut Brodin.
Brodin brydde sig emellertid inte om det utan gick därifrån. Brodin anser
inte att han varit utsatt för någon allvarligare förföljelse från Gustavssons
sida och han har inte heller tyckt att han haft befogad anledning att anmäla
Gustavsson för befälet. Den 10 januari 1963 gick Brodin och lade sig vid
22-tiden. Han vaknade sedan av att Gustavsson kom in på logementet och
var högljudd och spritpåverkad. I sitt sällskap hade Gustavsson Edkvist
och Olsson. De försökte få Gustavsson tyst men Gustavsson brydde sig inte
om dem. I stället gick han fram till Brodins säng, drog av Brodin filten och
tilldelade honom ett knytnävsslag i ansiktet. Slaget träffade under höger
öga och Brodin kände smärta av slaget. Gustavsson slog därefter ytterligare
några slag på Brodins bröst och kallade Brodin för »solis». Edkvist och Olsson
gick då emellan och avstyrde vidare bråk. Brodin klädde på sig samt
gick till vakten och anmälde misshandeln. Dagen därpå kom Gustavsson och
bad Brodin om ursäkt. Brodin ville därför inte angiva Gustavsson till åtal.

Gustavsson: I augusti 1962 blev han bekant med Brodin, som då började
tjänstgöra i flottiljens kök, där också Gustavsson tjänstgjorde. I början av
sin tjänstgöring i köket visade Brodin tendenser att vara litet »hög». Brodin
är nämligen kock i det civila och han ville kanske visa att han var mer kunnig
än Gustavsson och dennes kamrater. Det hände några gånger att Brodin
kom fram till Gustavsson i köket och frågade vad Gustavsson höll på med
samt lade sig i sådant som inte angick honom. Brodins sätt retade Gustavsson
som inte kom att acceptera Brodin som en riktig »kompis». Både Gustavsson
och andra värnpliktiga kallar varandra för »solis», men detta är
ett allmänt vedertaget uttryck vid flottiljen. Gustavsson har aldrig hotat

146

Brodin med stryk. Inte heller har han sagt att Brodin är en 5:5-a eller hotat
att kasta ut Brodin från ingången till flottiljens matsal. Gustavsson vet inte
varför Brodin påstår detta. På kvällen den 10 januari 1963 besökte Gustavsson,
Edkvist och Olsson en restaurang. På restaurangen förtärde Gustavsson
omkring tolv centiliter sprit. Han blev inte nämnvärt påverkad av förtäringen.
Gustavsson hade permission till klockan 2200 men blev på grund av
restaurangbesöket försenad och anlände till flottiljen först vid 2230-tiden.
Sedan han tagit sig över ett staket till flottiljen, gick han upp på sitt logement.
Edkvist och Olsson hade då redan anlänt dit. Brodin låg till sängs
men var vaken. Man pratade och skämtade om diverse saker. Då Gustavsson
skulle besöka toaletten sade han »hej då solis» till Brodin. Gustavsson menade
inte något särskilt med detta yttrande, men Brodin blev mycket arg
och Irågade om Gustavsson vågade komma. Gustavsson gick då fram till
Brodin, som lorttarande låg i sängen, och »satte» ned ena handen på Brodins
axel. Det var inte något slag. Gustavsson rörde inte heller Brodins filt.
Brodin »flög» emellertid upp och fick tag på eu stol, som han lyfte mot
Gustavsson. Det verkade som om Brodin ämnade kasta stolen eller slå med
den mot Gustavsson. Denne gick därför emot Brodin för att försöka ta ifrån
honom stolen. Därvid uppstod litet tumult, och Brodin och Gustavsson »fäktade»
med armarna. Brodin sparkade Gustavsson så att denne flög ut på
golvet. Gustavsson blev då arg men Olsson gick emellan och avstyrde vidare
bråk. Under tumultet gick Gustavssons pyjamasjacka sönder. Gustavsson
slog inte Brodin och han vet inte hur märket under Brodins högra öga uppkom.
Omkring tio minuter senare, då alla lagt sig, förklarade Brodin att
han skulle gå till vakten och anmäla Gustavsson för misshandel. Vakten kom
sedan och hämtade Gustavsson.

Olsson: Brodin och Gustavsson hade inte kunnat komma riktigt överens
med varandra, men vems telet var vet Olsson inte. Brodin tog hårdare vid
sig om Gustavsson skämtade med honom än om Olsson eller andra gjorde
det. Brodin har liksom andra värnpliktiga vid flottiljen någon gång kallats
»solis». Om Gustavsson kallade Brodin »solis» blev Brodin arg. Olsson
har inte iakttagit att Brodin utsatts för pennalism av Gustavsson, och Olsson
tycker inte att Gustavsson varit särskild besvärlig mot Brodin. Gustavsson
har ett livligt sätt och säger ofta sådant som han inte menar. Den 10 januari
besökte Olsson, Gustavsson och Edkvist en restaurang. De drack litet sprit
men ingen av dem blev särskilt påverkad. Då Olsson och Edkvist senare på
kvällen kom in på sitt logement vaknade Brodin, som låg till sängs. Strax
därefter kom även Gustavsson in på logementet. Brodin uppmanade dem att
vara tysta, eftersom han ville sova. Gustavsson nämnde då något om att det
snart var »muck» samt kom i dispyt med Brodin. Gustavsson uppehöll sig
vid Brodins säng och gjorde några gester med armarna. Troligen kallade
han även Brodin för »solis». Brodin satte sig då upp i sängen och fick tag på
en stol. Han lyfte upp stolen, sannolikt i avsikt att hota Gustavsson. Olsson

147

tog tag i Gustavsson och höll honom från Brodin, som då satte ned stolen.
Strax efteråt började emellertid både Brodin och Gustavsson att »fäkta utåt»
med armarna och Gustavsson råkade troligen riva till Brodin under höger
öga. Något slag utdelade inte Gustavsson utan den skada han åsamkade
Brodin berodde säkerligen på ett misstag. När Gustavsson såg att det blödde
litet från såret på Brodin lugnade han sig. Brodin yttrade till Gustavsson:
»Det här skall du få för. Jag skall anmäla dig.» Därefter gick han till vakten.

Enligt anteckningar från förhöret med Edkvist berättade denne i huvudsak
lika med Olsson samt förklarade att han inte iakttagit något som tyder
på att Brodin varit utsatt för pennalism från Gustavssons sida men att han
märkt att Gustavsson och Brodin inte varit riktigt sams; detta kunde emellertid
lika mycket bero på Brodin.

Enligt av chefen för flygflottiljen gjord anteckning i akten har stadsfiskalen
i Västerås H. V. Hellekant, efter det ovan refererade förhör hållits,
den 7 februari 1963 per telefon meddelat att ärendet ej föranledde någon
vidare åtgärd från hans sida.

På grund av vad sålunda inhämtats från åklagarmyndighetens akt upprättades
inom militieombudsmansexpeditionen en promemoria, vari anmärktes
följande. Vad först angår Ekelins beslut att ärendet ej skulle föranleda
någon vidare åtgärd synes anmärkningsvärt att beslutet fattats utan
att förhör dessförinnan hållits med vare sig Gustavsson eller något vittne
till uppträdet mellan denne och Brodin. Även om Brodin icke velat angiva
Gustavsson till åtal och åtal för misshandel ej kunde anses ur allmän synpunkt
påkallat har Gustavssons påstådda brott i allt fall bort utredas med
hänsyn till stadgandet i 26 kap. 23 § strafflagen. Skäl synes emellertid ha
funnits att misstänka att Gustavsson jämlikt 26 kap. 7 § samma lag gjort
sig skyldig till våld mot krigsman. För detta brott stadgas ingen inskränkning
i åklagares åtalsplikt. Än vidare synes anmärkningsvärt att sedan ärendet
väl avskrivits hos åklagarmyndigheten polisutredning angående den påstådda
förseelsen påbörjats. Sedan handläggningen av ärendet sålunda återupptagits
synes utredningen ha givit vid handen att skäl funnits till åtal
mot Gustavsson för såväl våld mot krigsman som undanhållande. Emellertid
har Hellekant efter utredningens avslutande funnit ärendet icke skola
föranleda någon vidare åtgärd från hans sida. Hellekants motiv är okänt
eftersom något av honom fattat beslut icke återfinnes i akten.

Sedan militieombudsmannen i skrivelse den 20 december 1963 anhållit att
Hellekant — i de hänseenden som anmärkts i promemorian — skulle införskaffa
yttrande från Ekelin samt avgiva eget yttrande, inkom den 18 februari
1964 till militieombudsmansexpeditionen de begärda yttrandena.

Ekelin anförde: Då det vid föredragning av ärendet den 15 januari 1963
icke framkom några omständigheter, som tydde på att Gustavsson kunde
misstänkas för annat brott än misshandel på enskilt område, och målsäganden
Brodin icke önskade angiva misshandeln till åtal samt av läkarintyg

148

framgick att åtal för misshandel icke var påkallat ur allmän synpunkt, avskrev
han ärendet. Sedan auditören vid flygflottiljen vid telefonsamtal, sannolikt
den 2 februari 1963, såsom sin åsikt framfört att, oaktat angivelse till
åtal för misshandel saknades, utredningen borde återupptagas, enär pennalism
kunde misstänkas, lät Ekelin föranstalta om förhör med Brodin, Gustavsson,
Olsson och Edkvist. Efter verkställd utredning föredrog han den
7 februari 1963 ärendet för Hellekant, varvid Ekelin såsom sin åsikt framförde,
att det icke framkommit någon ny omständighet, som föranledde
ändring av hans beslut den 15 januari 1963. Vad angår frågan huruvida
Gustavssons brott i allt fall bort utredas jämlikt 26 kap. 23 § strafflagen,
har Ekelin icke funnit att vad som kan läggas Gustavsson till last jämväl
innefattat försummelse av tjänsteplikt, då det endast varit fråga om en bagatellartad
dispyt på enskilt område mellan ett par logementskamrater. På
grund av det anförda anser sig Ekelin ej ha handlagt ärendet felaktigt.

Ekelin upplyste jämväl att Gustavsson genom beslut den 8 februari 1964
av chefen för flygflottiljen ådömts fem dagars disciplinbot för undanhållande
den 10 januari 1963.

Hellekant yttrade: Hans minne av ärendet är ej fullt tydligt. Han erinrar
sig emellertid att Ekelin, som på eget ansvar handlägger mål angående misshandel,
beslutat i ärendet och att denne därefter, troligen den 7 februari
1963, diskuterat ärendet med honom. Om diskussionen skedde i samband
med ett telefonsamtal från flottiljchefen eller om Hellekant efter diskussionen
ringde upp denne, minns Hellekant ej. Exakt vad Hellekant sade till
flottilj chefen kan han nu ej återgiva, men innebörden av samtalet var givetvis
att ärendet ej föranledde någon vidare åtgärd från Hellekants sida.
Hellekants inställning är nämligen den att i de mål, som biträdande stadsfiskaler
handlägger, beslutar de på eget ansvar. Hellekant är ej förste stadsfiskal
och om någon vill ha ändring i ett beslut av biträdande stadsfiskal,
hänvisas vederbörande till landsfogden i länet i dennes egenskap av överåklagare.
I här ifrågavarande ärende förelåg ett beslut av biträdande stadsfiskalen
Ekelin och denne fann vid diskussion ingen anledning till ändring
i sitt beslut. Om Hellekant i sitt meddelande till flottilj chefen hänvisade
denne till landsfogden i länet vet Hellekant ej, men om han ej gjorde det
berodde det antingen på att flottiljchefen ej begärde någon ändring i Ekelins
beslut eller på att Hellekant antog att flottiljchefen, med auditör vid sin
sida, var införstådd med landsfogdens ställning som överåklagare. Efter att
nu ha läst handlingarna finner Hellekant, att det icke tillförlitligen kan styrkas
att Gustavsson uppsåtligen misshandlat Brodin. Vidare anser Hellekant,
i likhet med Ekelin, att logementet är enskilt område och att, även om misshandel
kunnat styrkas, åtal ej var påkallat ur allmän synpunkt. Allt vad
ovan anförts förutsätter, att målet rörde sig om påstådd misshandel, och så
uppfattade Hellekant det vid Ekelins redogörelse för ärendet. Återstår frågan
huruvida Gustavsson jämlikt 26 kap. 7 § strafflagen gjort sig skyldig

149

till våld mot krigsman. Enligt lagrummet, i den mån det skulle kunna tänkas
vara tillämpligt, skulle Gustavsson ha förgripit sig med våld å Brodin
med anledning av hans tjänst. Hellekant anser emellertid icke paragrafen
kunna tillämpas på ifrågavarande fall. Det kan nämligen till en början icke
styrkas att Gustavsson burit våldsam hand på Brodin så att denne därigenom
utsatts för misshandel eller betvingande. Hellekant anser vidare att
vad som ägt rum icke skett med anledning av Brodins tjänst. Här är det
fråga om ett par kamrater, som kommer i dispyt för att den ene kommer
sent hem och ej är nog tyst när den andre vill sova. Dispyten åtföljs av ett
visst tumult. Grunden är ej den enes eller andres tjänsteåtgärd och Brodin,
som ligger i sin säng och vill sova, kan näppeligen anses vara i tjänst. Det
är dessutom ej ens sannolikt att Gustavssons uppsåt eller eventuella uppsåt
skulle omfatta att Brodin var i tjänsteutövning. På grund av det anförda
hemställer Hellekant att ärendet ej föranleder någon militieombudsmannens
vidare åtgärd.

Militieombudsmannen uttalade i beslut den 18 juni 1964 följande.

Vad först angår frågan huruvida värnpliktige Gustavsson förgripit sig
med våld å värnpliktige Brodin på kvällen den 10 januari 1963 i ett logement
på flygflottiljen må framhållas följande.

Brodin låg till sängs då Gustavsson i spritpåverkat tillstånd anlände till
logementet. En stund senare klädde Brodin på sig och gick till flottiljvakten.
Där anmälde han att Gustavsson ryckt av honom filten och slagit honom
i ansiktet. Enligt uppgift av en flottilj polis hade Brodin vid anmälningstillfället
en stark svullnad under höger öga där också huden var blåaktig.
Då Brodin den 11 januari undersöktes av läkare företedde han ett
centimeterlångt ytligt sår nedanför höger öga samt en ytlig hudavskrapning
på ett ett par kvadratcentimeter stort område å höger kind. Vid polisförhör
den 15 januari och den 4 februari 1963 vidhöll Brodin uppgifterna
om att Gustavsson dragit av honom filten och slagit honom i ansiktet.

Gustavsson har uppgivit att Brodin blivit arg efter att ha blivit kallad
»solis» och frågat om Gustavsson vågade komma, i anledning varav denne
gått fram till Brodins säng och »satt» ned ena handen på hans axel; det
var ej något slag och Gustavsson rörde ej filten.

Korpralen Olsson har omvittnat: Gustavsson uppehöll sig vid Brodins
säng och gjorde några gester med armarna. Brodin satte sig upp i sängen
och fick tag i en stol. Olsson tog då tag i Gustavsson och höll honom ifrån
Brodin. Strax efter började både Brodin och Gustavsson fäkta utåt med armarna
och Gustavsson råkade troligen riva till Brodin under höger öga.

Med hänsyn till Brodins bestämda, vid flera tillfällen upprepade påståenden
om hur hans skada uppkommit och de iakttagelser beträffande denna
som flottiljpolisen och läkaren gjort synes Brodins uppgifter i och för

150

sig vara trovärdiga. De står väl i överensstämmelse med det sannolika händelseförloppet
vid tillfället och vänner jämväl visst stöd av vad Gustavsson
och Olsson uppgivit, nämligen att Gustavsson uppehållit sig vid Brodins
säng och gjort armrörelse, innan Brodin satte sig upp i sängen.

På grund härav har enligt min mening polisutredningen givit vid handen
att Gustavsson förgripit sig med våld å Brodin. Det är mycket tänkbart
att om berörda personer hörts inför domstol skälen för denna bedömning
vuxit i styrka. Men det är givetvis ej heller uteslutet att vid en rättegång
bilden kunnat komma att så förändras att ansvarspåstående för våldet
ej funnits kunna bifallas. Möjligheten härav borde ej ha avhållit åklagaren
från att få till stånd en domstolsprövning.

Huruvida åtal skolat anställas var emellertid ytterligare beroende på om
våldet utgjort brott som avses i 26 kap. 7 § strafflagen. Eftersom förgripelsen
tydligen icke skett då Brodin var i tjänsteutövning eller för att
tvinga honom till tjänsteåtgärd eller hindra honom därifrån, skulle bedömandet
ha inriktats på frågan om våldet mot Brodin utövats med anledning
av hans tjänst.

I fråga om innebörden av uttrycket »med anledning av hans tjänst» må
erinras att det sakkunnigförslag som ligger till grund för nyssnämnda
straffbestämmelse innehöll ett något annorlunda utformat uttryck, nämligen
»med anledning av hans förhållande i tjänsten» (SOU 1946: 83 s. 89).
Från militärt håll gjordes emellertid gällande att det för krigstuktens upprätthållande
och aktningen för krigsmakten åtminstone i vissa fall av misshandel
utom tjänsten krävdes strängare bestämmelser än 14 kap. strafflagen
innehöll. Med anledning härav anförde departementschefen (prop.
1948: 144 s. 91): I princip anser jag i likhet med utredningen att det icke
finns tillräckliga skäl att anordna en undantagslagstiftning för fall då misshandel
mellan krigsmän ej står i samband med tjänsten. Däremot kan jag
såtillvida ansluta mig till den nyssnämnda uppfattningen att vissa fall,
som knappast täckes av den föreslagna bestämmelsen, äger så pass nära
samband med tjänsten att bestämmelsen bör omfatta även dem. Om en
krigsman misshandlar en annan krigsman endast därför att den sistnämnde
bär uniform, är officer eller av annat liknande skäl, som härflyter ur
tjänsten, kan misshandeln icke bestraffas enligt bestämmelsen, eftersom
den ej skett med anledning av den förfördelades förhållande i tjänsten. För
att dylika fall skall kunna hänföras under ifrågavarande paragraf, har jag
i departementsförslaget låtit orden »med anledning av hans förhållande i
tjänsten» ersättas av uttrycket »med anledning av hans tjänst».

Utredningen visar, såvitt nu är av intresse, följande.

Brodin har uppgivit: Sedan han i oktober 1962 flyttat till samma logement
som Gustavsson, hade Gustavsson börjat »pika» honom och vid två
tillfällen hotat honom med stryk. Han känner inte till anledningen till
dessa hotelser och han vet inte om hotelserna var allvarligt menade. Vid ett

151

tillfälle, då Brodin stod och samtalade med en annan värnpliktig i ingången
till flygflottiljens matsal, kom Gustavsson fram till honom och sade att
Brodin var en 5:5-a samt hotade att kasta ut honom.

Gustavsson, som bestritt riktigheten av Brodins uppgifter, har medgivit
att han retat sig på Brodin, enär denne under tjänstgöring i köket tillsammans
med bl. a. Gustavsson visat tendenser att vara »hög».

Olsson har uppgivit att Brodin och Gustavsson icke kommit riktigt överens
men att han icke vet vems felet var. Enligt Olsson tog Brodin hårdare
vid sig om Gustavsson skämtade med honom än om andra gjorde det.

Av de återgivna uppgifterna framgår att Brodin icke varit väl tåld av
Gustavsson och att dennes inställning till Brodin haft sin grund i tjänstgöringen.
Anledning saknas att antaga att Gustavssons förgripelse mot
Brodin orsakats av något tjänsten ovidkommande mellanhavande. Brodin
synes överhuvudtaget endast genom att han varit inkallad för att fullgöra
sin värnplikt vid flottiljen ha råkat i den situation ur vilken övergreppet
utgick.

Vid dessa förhållanden måste våldet anses ha haft sådant samband med
Brodins tjänst att det varit att bedöma såsom våld mot krigsman enligt 26
kap. 7 § strafflagen.

Någon begränsning i åtalshänseende föreligger icke vid nämnda brott.
Det av biträdande stadsfiskalen Ekelin den 15 januari 1963 meddelade beslutet
att ärendet ej skulle föranleda vidare åtgärd hade därför icke, såsom
skett, kunnat grundas på att angivelse ej gjorts och att åtal ej heller
var påkallat från allmän synpunkt. Det synes för övrigt anmärkningsvärt
att beslutet meddelats redan innan någon utredning verkställts. Såsom
framgår av det föregående kan det icke enbart på ett påstående om att våld
förekommit avgöras huruvida nyssnämnda lagrum saknar tillämpning.
Anmärkningsvärt är också att stadsfiskalen Hellekant vid den prövning
han synes ha företagit efter det polisutredningen färdigställts icke funnit
skäl att motivera sitt ställningstagande att lämna ärendet utan vidare åtgärd.
Med fog hade dock ifrågasatts om ej ifrågavarande brott var ett utslag
av kamratförtryck. Och i sådana fall lärer det från allmän synpunkt
vara synnerligen angeläget att åklagarmyndigheten ingriper.

Med dessa uttalanden var ärendet slutbehandlat från militieombudsmannens
sida.

Avskrift av beslutet tillställdes Hellekant, Ekelin och chefen för Västmanlands
flygflottilj.

152

2. Fråga huruvida olovlig utevaro som föranletts av höggradig berusning
bort bedömas såsom undanhållande eller tjänstefel

I samband med granskning av arrestantkort från Gotlands artillerikår
uppmärksammades följande.

Genom beslut den 28 juni 1962 ålade chefen för artillerikåren, översten
T. Deutgen, med kontrasignation av vice auditören Kurt Malmgren, en värnpliktig
J. arrest åtta dagar jämlikt 11 kap. 10 § och 26 kap. 18 § strafflagen
för fylleri och tjänstefel. Tjänstefelet bestod däri att J., som på kvällen den
20 juni 1962 gripits av polis för fylleri och frigivits först påföljande dag
omkring klockan 0700, »av oaktsamhet» underlåtit att inställa sig å kåren
sistnämnda dag klockan 0300, vilket ålegat honom. Genom beslut den
2 juli 1962 ålade Deutgen, med kontrasignation av Malmgren, en värnpliktig
O. arrest åtta dagar jämlikt 26 kap. 18 § strafflagen för tjänstefel, bestående
däri att han, »som den 23 juni 1962 klockan 1800 skolat inställa sig
å kåren för ett dygns vakttjänstgöring, av oförstånd försatt sig ur stånd
till detta genom att till övermått förtära spritdrycker före tjänstgöringens
början och infunnit sig å kåren först den 24 samma juni klockan 1900».

Sedan i skrivelse till Deutgen framhållits att det syntes kunna ifrågasättas
om ej de såsom tjänstefel betecknade gärningarna varit att bedöma jämlikt
26 kap. 11 § strafflagen såsom undanhållande, inkom från Deutgen ett av
Malmgren avgivet yttrande, vilket Deutgen förklarade sig helt biträda. I
yttrandet anförde Malmgren bland annat: Enligt 26 kap. 11 § strafflagen
skall straff för undanhållande ådömas krigsman som olovligen avviker eller
utebliver från avdelning av krigsmakten, vid vilken han skall tjänstgöra eller
vistas, eller eljest från tjänstgöringsställe som är bestämt för honom. Vid
alla strafflagsbrott, beträffande vilka något annat icke angivits, är underförstått
att uppsåt omfattande alla objektiva rekvisit skall föreligga. Innebörden
av kravet på uppsåt är icke angiven i lagen utan bestämmes av den
rådande uppfattningen inom doktrin och praxis. Enligt straffrättskommittén,
som dock bemärker att uppsåtsbegreppet ännu ej helt stabiliserats (SOU
1953: 14 s. 374—377), föreligger uppsåt för det första då det brottsliga resultatet
är vad gärningsmannen önskar uppnå med sin handling eller är ett
genomgångsled för att uppnå vad han sålunda önskar. I dessa fall föreligger
direkt uppsåt, även kallat avsikt eller syfte. Uppsåt är vidare för handen när
det brottsliga resultatet av gärningsmannen uppfattas såsom nödvändigt
förbundet med den önskade effekten utan att likväl vara ett genomgångsled
till denna, s. k. indirekt uppsåt. Uppsåt anses ytterligare föreligga om gärningsmannen
när han företar handlingen inser, att därav kan följa sådan
verkan varav enligt lag gärningens straffbarhet beror, utan att han dock är
viss om dess inträdande, samt det efter omständigheterna måste antagas att
gärningsmannen icke av visshet om dess inträdande skulle låtit avhålla sig

153

från handlingen, s. k. eventuellt uppsåt. Enligt straffrättskommitténs mening
är kravet på uppsåt uppfyllt allenast, om uppsåt föreligger i någon av
de nu angivna formerna. Vid prövning av krigsmans olovliga bortovaro har
den bestraffningsberättigade enligt det tidigare sagda att pröva, huruvida
uppsåt i någon form föreligger eller icke. Finnes uppsåt icke föreligga har
man att pröva huruvida den bortavarande brustit i vederbörlig aktsamhet -av försummelse, oförstånd eller oskicklighet åsidosatt vad honom åligger
enligt reglemente eller eljest. Är detta fallet skall den olovliga bortovaron
bestraffas som tjänstefel. Såväl medveten som omedveten oaktsamhet ar
här mer än tillfyllest. Medveten oaktsamhet kan med anknytning till olovlig
bortovaro beskrivas sålunda, att det å ena sidan är utrett att gärningsmannen
med öppna ögon försatt sig i en situation, som inneburit risk för att han
skulle komma att olovligen vara borta från sitt förband, medan det å andra
sidan kan förutsättas att han, om han varit viss om ett sådant resultat avsitt
handlande, skulle ha avstått därifrån. Vad beträffar disciplinmålet angående
J. finnes enligt Malmgrens mening intet som tyder på att den värnpliktige
haft något som helst uppsåt att utebliva från kåren. Fastmer ter
det sig utifrån allmänna betraktelsesätt och med hänsyn till att den värnpliktige
dagen därpå skulle komma i åtnjutande av en flerdagarspermission
som osannolikt att denne skulle ha druckit så mycket sprit som han gjorde
och därefter begivit sig till allmän plats, om han vetat att han skulle bil
omhändertagen för fylleri och till följd därav icke kunna inställa sig å karen.
Den värnpliktige har enligt detta bedömande icke haft eventuellt uppsåt
med avseende å den olovliga bortovaron utan endast förfarit oaktsamt
— måhända medvetet — då han så kort tid före den tidpunkt han haft att
inställa sig å kåren försatt sig i en sådan situation att han blivit insatt i
polisarrest för fylleri och till följd därav icke kunnat inställa sig rättidigt
å kåren. Malmgren anser sålunda att detta mål bedömts riktigt. Vad angår
disciplinmålet angående O. har den värnpliktige enligt förhörsprotokollet
uttalat, att »hans avsikt varit att endast smaka på spriten för att kunna
vara i stånd till vakttjänstgöring på kvällen». Denna uppgift och den värnpliktiges
utsaga i övrigt uppfattade Malmgren sålunda, att den värnpliktige
haft för avsikt att inställa sig till vakttjänstgöringen på kvällen men under
spritförtäringen överskattat sin tålighet mot sprit och blivit berusad intill
medvetslöshet. Malmgren anser därför att jämväl detta mål bedömts riktigt. I

I beslut den 12 maj 1964 anförde militieombudsmannen följande.

Av utredningen i ärendet framgår att värnpliktiga J. och O. olovligen
frånvarande från avdelning av krigsmakten, J. under tiden den 21 juni 1962
klockan 0300 — samma dag klockan 1200 och O. under tiden den 23 juni
1962 klockan 1800 — den 24 samma månad klockan 1900.

Såväl J:s som Q:s frånvaro har föranlctts av alkoholförtäring; J. blev

154

av polis gripen för fylleri och hölls i förvar till omkring klockan 0700 den
21 juni, och O. var enligt egen uppgift så berusad att han vaknade till medvetande
först på morgonen den 24 juni.

Enligt 3 § förordningen den 16 november 1841 (SFS nr 58 s. 1) emot fylleri
och dryckenskap skall, om någon begår brott i fylleri, hans tillstånd ej
lända honom till ursäkt. Såsom Strahl framhållit (Svensk Juristtidning 1953
s. 564) anses i enlighet härmed utan meningsskiljaktighet att självförvållat
rus icke är någon straffrihetsgrund. Om ruset utesluter uppsåt torde, åtminstone
därest gärningen icke framstår såsom en atypisk följd av berusningen,
i allmänhet ändock dömas för uppsåtligt brott (jfr rättsfallet i
Svensk Juristtidning 1952 s. 833, i vilket en värnpliktig blev dömd för undanhållande
då han inställt sig för sent till följd av att han på grund av sitt
berusade tillstånd blivit avvisad från tåget och insatt i förvarsarrest). Vid
brottsbalkens ikraftträdande kommer nämnda paragraf i 1841 års förordning
att ersättas av 1 kap. 2 § andra stycket i balken. Av vad föredragande
departementschefen anfört om detta stadgande (prop. 1962: 10 B s. 62)
framgar att den svenska rättens ståndpunkt är att vid högre grader av rus
det subjektiva rekvisitet eftergives.

På grund av det sålunda anförda hade J:s och 0:s frånvaro bort bedömas
såsom undanhållande och icke såsom tjänstefel.

Med detta uttalande var ärendet av militieombudsmannen slutbehandlat.

Avskrift av beslutet tillställdes Deutgen och Malmgren.

3. Fråga om bestraffningsberättigad chef äger avskriva mål angående
brott som misstankes ha förövats under inflytande av själslig
abnormitet. Tillika fråga om riktigheten av att arreststraffs
verkställande »avslutats» innan hela straffet verkställts

Vid en av militieombudsmannen den 21 maj 1962 företagen inspektion av
Berga örlogsskolor antecknades vid granskning av disciplinmålsprotokollen
bl. a. följande.

Dåvarande chefen för örlogsskolorna kommendören S. S. G. D. Hermelin
ålade genom beslut den 19 december 1960 en värnpliktig arrest tio dagar
lör undanhållande och tjänstefel.

Den 23 december 1960 avvek den värnpliktige från skolorna och var olovligen
borta till den 3 januari 1961.

Förutnämnda straff började verkställas den 4 januari 1961 klockan 1400.
Enligt dagrapport den 5 januari 1961 från polisvakten vid skolorna krossade
den värnpliktige samma dag fönstret i förvaringsrummet i häktet, varefter
straffverkställigheten på grund av medicinska skäl avbröts och han
fördes till skolornas sjukavdelning.

155

1 skrivelse den 12 januari 1961 till chefen för skolorna meddelade biträdande
skolläkaren B. Fredriksson att den värnpliktige på grund av sjukdom,
psvkoneurosis anancastica, borde avtjäna arreststraffet med tjänstgöring
samt att avstraffningen kunde påbörjas den 16 samma månad.

Med anledning av anmälan mot den värnpliktige för utevaron den 23 december
1960—den 3 januari 1961 samt för skadegörelsen i arresten hölls
militärförhör med honom den 12 januari 1961.

Fredriksson anförde i yttrande den 14 januari 1961: Den värnpliktiges
sist omnämnda handlingar har samband med skälen för anstånd med hans
fortsatta tjänstgöring. Han är för närvarande sjukskriven i hemmet och
skall återkomma den 16 januari. Intet hinder synes föreligga för straff, vilket
dock måste modifieras till arrest med tjänstgöring. Han bör härvid tå
ha dörren till arresten olåst. Beträffande skadegörelsen toide beaktas att
denna händelse förorsakade intagning å sjukhuset, och Fredriksson lekommenderar
att intet straff utmätes för denna.

Verkställigheten av återstoden av det den 19 december 1960 ådömda arreststraffet
återupptogs den 16 januari 1961 och förordnades därvid att bestraffningen
skulle ske med tjänstgöring. Sedan Fredriksson till skolchefen
anmält att den värnpliktige på grund av psykoneuros samt debilitas ej kunde
avtjäna straffet, »avslutades» verkställigheten den 18 januari 1961 på
grund av medicinska skäl.

Enligt det med anledning av förutnämnda anmälan för olovlig utevaro
den 23 december 1960—den 3 januari 1961 och skadegörelse den 5 januari
1961 upprättade disciplinmålsprotokollet har auditören C. E. Ameln
Med hänsyn till den värnpliktiges hälsotillstånd och till att han kommer att
hemförlovas föreslår Ameln, att ärendet överlämnas till militäråklagaren,
då dagsböter synes vara lämpligaste påföljden. Enligt samma protokoll hat
Hermelin den 19 januari 1961 beslutat, att målet skulle a\skri\as på grund
av »medicinska skäl jml läkarintyg» från tillförordnade skolläkaren vitt
skolorna. Härvid har Hermelin hänvisat till Handbok i militär rättsvård
( RättsH) s. 67 sista stycket.

Det av Hermelin åberopade uttalandet i RättsH har denna lydelse:

Trots att några regler i ämnet icke utfärdats bör avskrivning kunna ske
i vissa fall när den som gjort sig skyldig till en förseelse kan antas ha
vid förseelsens begående varit så psykiskt sjuk att en domstol skulle
straffriförklara honom enligt 5: 5 SL. Det händer ju ej sällan, särskilt i fall
av undanhållande, att den försumlige åberopar psykiska besvär som orsak
till sin förseelse. Därvid bör läkarutlåtande inhämtas, helst från
psykiater. Finner denne, att vederbörande på grund av sina psykiska
besvär är helt oduglig till krigstjänst eller oduglig för någon längre tid
framåt, kan det icke anses nödvändigt att hänskjuta målet till åklagaren,
såvida det icke är fråga om ett svårare brott eller annan målsägande än
kronan finnes. Därest förseelsen består i ett undanhållande, ett tjänstefel
eller något liknande synes det lämpligaste förfaringssättet vara att hemförlova
vederbörande och samtidigt avskriva målet med den motiveringen, alt

156

det med hänsyn till vad i läkarutlåtande upplysts ej kan anses styrkt att
straffbar gärning föreligger. Anses vederbörande trots vissa psykiska besvär
kunna bibehållas i militärtjänst, bör avskrivning icke ske.

I en den 21 januari 1961 dagtecknad, till chefen för skolorna ställd skrivelse,
vilken inkom till skolorna den 23 januari, har Fredriksson anfört:
Med hänvisning till tidigare handlingar i ärendet får Fredriksson meddela
att den värnpliktiges tillstånd ej medgivit fullföljande med avtjänandet av
det den 19 december 1960 ådömda arreststraffet. Av samma skäl kan ej
heller hans andra förseelser bestraffas med arrest. Dessa torde säkerligen
ha begåtts under påverkan av samma faktorer som föranlett att han förklarats
oduglig till krigstjänst (O-förklarats).

Med anledning av vad sålunda förekommit anhöll militieoinbudsmannen
att Hermelin skulle inkomma med yttrande rörande dels det förhållandet
att han förordnat att verkställigheten av det den 19 december 1960 ålagda
stralfet skulle »avslutas», dels ock de närmare omständigheter som föranlett
att han avvikit trån Amelns förslag att ärendet rörande ansvar å den
värnpliktige för undanhållande och skadegörelse skulle överlämnas till militäråklagaren.

Hermelin anförde i ett på grund härav avgivet yttrande: Beträffande
verkställigheten av straffbeslutet den 19 december 1960 kan han icke åberopa
något annat än att han gjort ett misstag. Då den värnpliktige icke därigenom
åsamkats någon skada anhåller Hermelin att saken härmed får
bero. I fråga om beslutet den 19 januari 1961 har han stött sig på bestämmelsen
i RättsH s. 67 sista stycket. Att ärendet ej enligt auditörens förslag
överlämnades till militäråklagaren berodde på att den värnpliktige blivit
O-förklarad den 18 januari 1961. Hermelin förutsatte att auditören icke var
underkunnig om detta förhållande när han avgav sitt förslag.

Ameln har i en vid Hermelins yttrande fogad skrift anfört: Ifrågavarande
ärende inkom till Ameln den 17 januari 1961 och expedierades påföljande
dag. Att han den 18 januari 1961 kände till att den värnpliktige
skulle hemförlovas framgår av hans yttrande i disciplinmålsprotokollet.
Huruvida han hade vetskap om att hemförlovningen grundade sig på
O-förklaring har han ej kunnat erinra sig.

I skrivelse till chefen för försvarsstaben anförde militieombudsmannen
härefter att det, av skäl som närmare angivits i skrivelsen, kunde ifrågasättas
om icke ovan återgivna uttalande i RättsH angående möjligheterna
att avskriva ifrågavarande slag av mål fått en för vid avfattning. På grund
härav hemställde militieombudsmannen att chefen för försvarsstaben ville
avgiva yttrande i den sålunda upptagna frågan ävensom det yttrande i
övrigt vartill handlingarna i ärendet kunde giva anledning.

Med anledning härav anförde chefen för försvarsstaben följande: Han
kunde icke finna att nämnda uttalande i RättsH skulle vara felaktigt eller
kunna leda till missförstånd eller oriktig handläggning av disciplinmål.

157

I militieombudsmannens skrivelse har åberopats bl. a. vissa uttalanden
om åklagares möjlighet att underlåta åtal. Emellertid kan frågan om bestraffningsberättigad
chefs möjlighet att avskriva disciplinmål ej bedömas
enbart från samma synpunkt som anlägges av åklagare. Bestraffningsberättigad
chef är samtidigt domare i disciplinmål och bör tilläggas en
friare prövningsrätt än en åklagare. De förseelser som åsyftas med uttalandet
i RättsH är dels specifikt militära och dels tämligen bagatellartade.
Den första omständigheten gör att intresset av att från legalitetssynpunkt
beivra brott, som endast kan begås i en situation ur vilken man genom
friförklaring förflyttar vederbörande, måste vara tämligen obetydligt. Ej
heller torde avskrivning innebära några beaktansvärda faror för disciplinen.
Det förefaller dessutom i allmänhet skäligen meningslöst att med
böter, som i dessa fall torde vara den enda tänkbara reaktionen, bestraffa
en person för en tämligen bagatellartad förseelse som samtidigt utgjort
del faktum som närmast föranlett beslutet om hans friförklaring (jfr
Elwing, Tillräckliga skäl, s. 187 f). I anledning av vad som anförts i
militieombudsmannens skrivelse beträffande riksåklagarens cirkulärskrivelse
den 29 december 1948, nr 20, angående åtalsprövning av rena bagatellförseelser
må framhållas att åklagarens prövningsrätt i praxis ansetts
sträcka sig ganska långt. (Se Elwing a.a. s. 183.) Såsom framgår av RättsH
och framhålles i Regner-Henkow, Den militära strafflagstiftningen, s. 58,
bör avskrivning ske endast i uppenbara fall Att härför liksom i vanliga
brottmål kräva att avskrivning ej får ske annat än i helt klara undantagsfall,
om icke tillgång finns till sinnesutlåtande enligt 42 § sinnessjuklagen,
synes vara att gå för långt, om man därmed menar att läkarintyg
enligt vilket värnpliktig förklaras oduglig till krigstjänst och hemförlovas
eller motsvarande intyg icke skulle duga som underlag för bedömningen.
Praxis har ej heller gått så långt och synes även ha godtagit sådana läkarintyg,
som ej utfärdats av rättspsykiater. (Se Elwing a.a. s. 183 och 188
samt högsta domstolens beslut den 31 juli 1962, nr 652.) Vad angår frågan
huruvida Hermelin förfarit riktigt förefaller det, även med beaktande av den
uppfattning som hävdats här ovan, som om Hermelin med hänsyn till omständigheterna
i fallet bort följa auditörens mening. Det kan sålunda
ifrågasättas om icke den rymning den värnpliktige gjort sig skyldig till
är att hänföra till svårare brott. I

I anslutning till en redogörelse för vad i ärendet sålunda förekommit
anförde militieombudsmannen i skrivelse den 16 juli 1964 till chefen för
försvarsstaben följande.

I 5 kap. 5 § strafflagen stadgas att ej må någon fällas till ansvar för gärning
som han begår under inflytande av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller

158

annan själslig abnormitet av så djupgående natur att den måste anses
jämställd med sinnessjukdom.

Denna bestämmelse är tydligen närmast avsedd att tillämpas av domstol
som har att avgöra mål mot någon för brott tilltalad. På grund av bestämmelsens
innehåll kommer medicinsk sakkunskap ofta att vara erforderlig.
I 41 § sinnessjuklagen den 19 september 1929 föreskxives också,
att om anledning föreligger till antagande att den som är misstänkt för
brott begått brottet under inflytande av sådan själslig abnormitet som avses
i 5 kap. 5 § strafflagen, domstolen skall förordna om sinnesundersökning,
där ej av särskilda skäl sådan undersökning finnes obehövlig. Såsom
exempel på fall i vilka sinnesundersökning ej är behövlig har anförts att
brott begåtts av notoriskt sinnessjuk person eller av någon som vid tidigare
undersökning funnits lida av en konstitutionell psykisk abnormitet,
som ej kan antagas ha undergått någon förändring under den tid som
förflutit efter undersökningen (prop. 1945:239 s. 78). Enligt nämnda
paragraf i sinnessjuklagen må emellertid, om brottet ej finnes förskylla
svårare straff än böter, sinnesundersökning ske endast när särskilda skäl
är därtill. Anledningen till detta stadgande är att sinnesundersökning i
dylika fall skulle innebära ett större mått av lidande och obehag än straffet
(första lagutskottets utlåtande 1945:37 s. 39). Vid angivna förhållanden
torde domstol i allmänhet beträffande bagatellförseelser icke tillämpa
straffrihetsregeln i 5 kap. 5 § strafflagen med mindre den själsliga abnormiteten
kan anses uppenbar utan särskild psykiatrisk utredning.

Eftersom militär befattningshavares bestraffningsrätt innebär endast att
disciplinstraff under vissa omständigheter kan åläggas krigsman som begått
brott och ej att frikännande beslut kan meddelas beträffande brottet,
kommer det självfallet icke i fråga att tillämpa 5 kap. 5 § strafflagen i
disciplinmål (se Regner-Henkow, Den militära strafflagstiftningen, s. 58).
Därest den bestraffningsberättigade fått kännedom om brott av beskaffenhet
att fråga om ansvar därför skall handläggas som militärt mål och det
finnes anledning antaga att berörda lagrum kan vinna tillämpning, skall
följaktligen målet jämlikt 22 § militära rättegångslagen hänskjutas till
vederbörande åklagare.

I 20 kap. 6 § rättegångsbalken stadgas att åklagare skall tala å brott som
hör under allmänt åtal. Vid tillkomsten av detta stadgande uppkom frågan
hur åklagaren skulle förfara när den misstänkte på grund av otillräknelighet
ej kunde fällas till ansvar för gärningen. Vederbörande riksdagsutskott
(första särskilda utskottets utlåtande nr 2/1942 s. 110) anförde därvidlag:
Frågan rörande eventuell straffrihet för den misstänkte på grund
av hans sinnesbeskaffenhet är uppenbarligen av den art att dess bedömande
i allmänhet icke bör ankomma på åklagaren. Med den förordade
avfattningen av förevarande paragraf avses icke att helt utesluta möjligheten
för åklagaren att avstå från åtal mot en sinnessjuk person. I sådana

159

fall då det är ställt utom varje tvivel att den misstänkte på grund av sinnessjukdom
icke kan fällas till ansvar och ett åtal icke heller ur allmän
synpunkt är påkallat — t. ex. i vissa fall då någon som är intagen på sinnessjukhus
kommit i tillfälle att begå brott — bör åklagaren sålunda, i
överensstämmelse med vad redan nu torde tillämpas, kunna underlåta
åtal.

I enlighet med detta uttalande har åklagare viss men mycket begränsad
möjlighet att underlåta att anställa åtal mot misstänkt som kan antagas
ha handlat under inflytande av själslig abnormitet (se härom ytterligare
riksåklagarens cirkulärskrivelse den 29 december 1948, nr 20, justitieombudsmannens
ämbetsberättelse 1955 s. 205, Olivecrona, Rättegången i brottmål
enligt RB, andra uppl., s. 42 f samt Ehving, Tillräckliga skäl s. 140 ff).
Med utgångspunkt härifrån synes kunna ifrågasättas om icke betraffningsberättigad
militär befattningshavare kan i motsvarande fall underlåta att
liänskjuta mål till åklagaren.

Från krigsmaktens synpunkt skulle visserligen en sådan möjlighet icke
innebära någon egentlig fördel. Den disciplinära bestraffningsrätten är avsedd
som ett stöd vid upprätthållandet av disciplinen, men då det i ett eller
annat avseende föreligger hinder att utöva bestraffningsrätten har den bestraffningsberättigade
endast att vidtaga den enkla åtgärden att överlämna
saken till åklagaren. Däremot ligger det i det allmännas intresse att en och
samma sak icke onödigtvis prövas av flera myndigheter. Eftersom åklagarens
beslut att underlåta åtal såvitt nu är i fråga endast kan avse helt
okomplicerade fall, skulle det kunna ankomma på den bestraffningsberättigade
att i enahanda fall låta saken förfalla utan hänskjutande till åklagaren.
Denne måste ju eljest sätta sig in i ett mål som den bestraffningsberättigade
redan väl känner till. Att den bestraffningsberättigade skulle ha
vidsträcktare befogenheter i detta hänseende än åklagaren torde icke kunna
komma i fråga. Eftersom anmälan mot krigsman för brott kan göras
lika väl hos den bestraffningsberättigade som hos åklagaren, skulle i så fali
den fortsatta behandlingen kunna bli olika, i det att den förre kunde avskriva
målet utan åtgärd då den senare måste bringa det under domstols
prövning.

På grund av det anförda synes böra godtagas att bestraffningsberättigad
militär befattningshavare underlåter att hänskjuta mål till åklagaren då det
är ställt utom varje tvivel att den misstänkte på grund av sinnessjukdom
icke kan fällas till ansvar och åtal ej heller är påkallat ur allmän synpunkt.
Den första av dessa förutsättningar torde innebära att det även för
en lekman skall vara alldeles uppenbart att gärningen förövats av en sinnessjuk
person. Den omständigheten att gärningsmannen på grund av psykisk
sjukdom befunnits oduglig till krigstjänst (O-förklarats) och därför
skall hemförlovas saknar i och för sig betydelse i detta hänseende, så mycket
mer som grunderna för O-förklaring enligt besiktningsreglementet (Tjäns -

160

temeddelanden från försvarets sjukvårdsstyrelse nr 12/1962) och för ansvarsfrihet
enligt 5 kap. 5 § strafflagen är helt olika. Den andra förutsättningen
för att hänskjutande skall kunna underlåtas, nämligen att åtal ej
heller är påkallat ur allmän synpunkt, bör av bestraffningsberättigad befattningshavare
kunna anses uppfylld om gärningen utgör ett relativt lindrigt
brott, till vilket annan målsägande än kronan ej finnes, och det med
hänsyn till disciplinen icke är nödvändigt att lagföring sker. Vid sistnämnda
bedömning får givetvis en sådan omständighet som att gärningsmannen
omgående skall lieniförlovas stor betydelse.

1 förevarande fall har chefen för örlogsskolorna Hermelin den 19 januari
1961 beslutat avskriva målet mot den ifrågavarande värnpliktige angående
olovlig utevaro den 23 december 1960—den 3 januari 1961 och skadegörelse
den 5 januari 1961 samt såsom motivering för beslutet anfört »medicinska
skäl jml läkarintyg». Såvitt utredningen visar har emellertid icke i sakkunnigt
utlåtande gjorts gällande att den värnpliktige förövat gärningarna under
inflytande av sådan själslig abnormitet som avses i 5 kap. 5 § strafflagen och
än mindre kan det anses ha framstått som uppenbart att dylikt förhållande
förelåg. Därjämte måste ifrågasättas om utevaro under så lång tid som här
varit fallet kan betecknas som ett lindrigt brott. Hermelin borde därför, i
enlighet med auditören Amelns förslag, ha beslutat hänskj uta målet till
åklagaren. Han har emellertid ej helt utan fog kunnat åberopa vissa uttalanden
i Handbok i militär rättsvård (RättsH s. 67) till stöd för avskrivningsbeslutet.
Med hänsyn härtill och till övriga omständigheter bör han
genom detta icke anses ha gjort sig skyldig till brottsligt förfarande.

Berörda uttalanden i handboken står otvivelaktigt icke i överensstämmelse
med det här ovan anförda utan måste, såsom ifrågavarande ärende tydligt
visar, lätt leda till oriktig tillämpning. Enligt min mening är det därför
angeläget att handboken i denna del med det snaraste överses och förtydligas.
Detta synes emellertid lämpligen kunna ske i provisorisk form, eftersom
brottsbalkens ikraftträdande den 1 januari 1965 torde kräva en mera
allsidig översyn av handboken med omarbetning bl. a. i nu ifrågavarande
hänseende.

Genom brottsbalken kommer nämligen ifrågavarande straffrihetsbestämmelse
i 5 kap. 5 § strafflagen att ersättas av en helt annan reglering. Såsom
av 33 kap. 2 § balken framgår skall gärning som någon begått under inflytande
av själslig abnormitet av så djupgående natur att den måste anses
jämställd med sinnessjukdom i princip föranleda påföljd, ehuru denna ej
får utgöras av annat än överlämnande till särskild vård eller, i vissa fall,
böter eller skyddstillsyn. Disciplinstraff kan däremot icke komma i fråga
(prop. 1962: 10 del C s. 364). Med hänsyn till att gärningar av psykiskt abnorma
lagöverträdare — under samma förutsättningar som gäller för gärningar
av andra personer — enligt brottsbalkens systematik anses soun brott
i teknisk mening, har det funnits påkallat att det för åklagarens möjlighet

161

att underlåta åtal finnes uttryckliga bestämmelser (prop. 1964: 10 s. 134).
Sålunda föreskrives i den från och med den 1 januari 1965 gällande lydelsen
av 20 kap. 7 § rättegångsbalken att åklagare må besluta att icke tala å brott
bl. a. om brottet uppenbarligen begåtts under inflytande av sådan själslig
abnormitet som avses i 33 kap. 2 § brottsbalken samt vård enligt sinnes
juklagen kommer till stånd utan lagföring och åtal ej är påkallat av
särskilda skäl. Någon motsvarande rätt för bestraffningsberättigad militär
befattningshavare att underlåta att hänskjuta mål till åklagaren har icke
stadgats.

Vid nu angivna förhållanden synes efter brottsbalkens ikraftträdande den
bestraffningsberättigade icke ha möjlighet att, då brott kan antagas ha begåtts
under inflytande av allvarlig själslig abnormitet, avvika från den i
22 § militära rättegångslagen stadgade ordningen, enligt vilken målet skall
hänskjutas till åklagaren.

Vad slutligen beträffar Hermelins den 18 januari 1961 meddelade beslut
att verkställigheten av det den värnpliktige den 19 december 1960 ålagda
arreststraffet skulle på medicinska skäl »avslutas» må framhållas följande.

Verkställigheten av ett arreststraff kan visserligen jämlikt 5 § andra stycket
lagen om disciplinstraff för krigsmän avbrytas i den mån det finnes
nödvändigt med hänsyn till den arresterades hälsa. Men någon befogenhet
för den som ombesörjer verkställigheten att »avsluta» denna, innan vederbörande
undergått hela straffet, finnes icke. Däremot kan Kungl. Maj :t av
nåd efterskänka straffet eller vad därav återstår eller ock ändra detta till
exempelvis böter. Har det ej skett måste emellertid, när avbrott på obestämd
tid beslutats, frågan om den fortsatta verkställigheten vid lämplig tidpunkt
upptagas till prövning, och finnes då att skälet för avbrottet alltjämt består,
kan sådan prövning bli erforderlig vid ytterligare ett eller flera tillfällen
innan preskription av det återstående straffet inträder.

Då Hermelin, som vidgått att han genom beslutet den 18 januari 1961
förfarit felaktigt, uppenbarligen felat av ovarsamhet, utan vrång avsikt,
finner jag mig kunna låta bero vid vad i denna del av saken förekommit.

Med denna skrivelse är förevarande ärende slutbehandlat från min sida.

Hermelin och Ameln skulle genom chefens för försvarsstaben försorg erhålla
del av militieombudsmannens skrivelse.

6—640503. Militieombudsmannens ämbetsberättelse

162

4. Innebörden av åtalsreglerna i 25 kap. 12 § och 26 kap. 23 §
strafflagen (20 kap. 14 § och 21 kap. 22 § brottsbalken)

Vid militieombudsmannens inspektion den 14 april 1964 av landsfogdens
i Norrbottens län handläggning av militära mål uppmärksammades följande.

Chefen för Norrbottens flygbaskår hänsköt den 25 april 1963 till stadsfiskalen
i Luleå ett disciplinmål angående värnpliktige nr 420907-875 K. L.
V. Edvardsson, vilken vid militärförhör vidgått att han utan lov begagnat en
kåren tillhörig lastbil för att köra en kamrat till Luleå. Sedan förundersökning
verkställts, överlämnade biträdande stadsfiskalen Rune Helidén målet
till landsfogden i Norrbottens län H. Fjelner. I beslut den 21 maj 1963 förklarade
Fjelner att han, efter prövning jämlikt 22 kap. 10 § strafflagen, ej
fann åtal ur allmän synpunkt påkallat.

Under hänvisning till att enligt 26 kap. 23 § strafflagen allmänt brott,
varigenom krigsman åsidosatt sin tjänsteplikt, utan hinder av vad eljest
är stadgat hör under allmänt åtal och att sålunda det av Edvardsson begångna
brottet ej syntes ha bort underkastas prövning jämlikt 22 kap. 10 §
strafflagen, infordrades yttranden från Fjelner och Helidén.

Helidén anförde i sitt yttrande: Av 20 kap. 3 § rättegångsbalken samt
kommentarerna härtill (bl. a. Gärde m. fl., Nya rättegångsbalken och Olivecrona,
Rättegången i brottmål enligt RB) framgår att alla brott, som icke
är målsägandebrott, hör under allmänt åtal. Sålunda bör även olovligt brukande
ligga under allmänt åtal utan tillämpning av 26 kap. 23 § strafflagen.
Helidén har därför tolkat nämnda paragraf så, att den äger tillämpning
endast på målsägandebrotten och icke avser att gå längre än att hänföra
ett målsägandebrott under allmänt åtal, därest förövaren genom gärningen
åsidosatt sin tjänsteplikt. Han har därvid utgått ifrån att begreppet allmänt
åtal är detsamma i strafflagen som i rättegångsbalken. Huruvida sedan åtal
för brottet är ur allmän synpunkt påkallat har han bedömt vara en särskild
fråga i nu aktuellt fall. Han har i varje fall icke tolkat 26 kap. 23 § strafflagen
så, att prövningen jämlikt 22 kap. 10 § strafflagen skulle vara obehövlig,
utan funnit sig skyldig att tillämpa detta lagrum. Det vore utan
tvivel av stort värde att få ett klarläggande uttalande härvidlag, eftersom
brott av nu aktuellt slag bland värnpliktiga icke är så ovanliga och det vid
samtal med andra militäråklagare visat sig att det råder oklarhet om tilllämpningen
av berörda 23 §.

Fjelner anslöt sig till Helidéns yttrande.

Militieombudsmannen anförde i skrivelse den 26 oktober 1964 till Fjelner
följande.

163

I 26 kap. 23 § strafflagen stadgas att brott, varom annorstädes än i detta
kapitel förmäles och varigenom krigsman åsidosatt sin tjänsteplikt, hör,
utan hinder av vad eljest må vara stadgat, under allmänt åtal.

Enligt 20 kap. 3 § rättegångsbalken hör under allmänt åtal alla brott utom
de som får åtalas endast av målsägande. Med utgångspunkt härifrån har Ni
och Helidén ansett att den återgivna åtalsregeln i 26 kap. 23 § strafflagen
saknar betydelse i fråga om brott, vilka ej får åtalas av allmän åklagare
med mindre angivelse av målsägande föreligger eller statsåklagare jämlikt
t. ex. 22 kap. 10 § strafflagen funnit åtal vara påkallat ur allmän synpunkt.
Skäl kan anföras för en sådan uppfattning (j fr militieombudsmannens ämbetsberättelse
1956 s. 102 och Ehving, Tillräckliga skäl s. 258—259). Det
synes emellertid icke vara nödvändigt att tolka ifrågavarande åtalsregel på
detta sätt. Enligt ordalagen kan den också innebära att allmänt brott, varigenom
krigsman åsidosatt sin tjänsteplikt, hänföres under allmänt åtal med
undanröjande av eljest stadgade begränsningar i å talsrätten och att alltså
icke blott målsägandebrott utan även angivelsebrott och brott, vid vilka
åtalsprövning ur allmän synpunkt föreskrivits, skall falla under allmän
åklagares oinskränkta åtalsrätt.

Vid detta förhållande synes det vara av intresse att taga del av förarbetena
till stadgandet i 26 kap. 23 § strafflagen. Först må då erinras att stadgandet
motsvarar en i 25 kap. 12 § samma lag intagen bestämmelse, enligt
vilken allmänt brott, varigenom ämbetsman åsidosatt sin tjänsteplikt, utan
hinder av vad eljest må vara stadgat, hör under allmänt åtal. Sistnämnda
kapitel erhöll sin nu gällande lydelse genom 1948 års lagstiftning om brott
mot staten och allmänheten. Enligt äldre rätt bedömdes ett i offentlig tjänst
begånget allmänt brott, som icke omfattades av speciell bestämmelse om
sammansatt ämbetsbrott, såsom ett fall av konkurrens mellan det allmänna
brottet och ett fristående ämbetsbrott. Gäliande lag innebär, i enlighet
med ett av straffrättskommittén framlagt förslag (SOU 1944: 69), att å allmänt
brott, varigenom ämbetsman åsidosatt sin tjänsteplikt, allenast den
allmänna straffbestämmelsen skall tillämpas och att sambandet med tjänsten
skall beaktas som försvårande omständighet. Beträffande åtalsregeln i
25 kap. 12 § — som i förslaget intagits i 25 kap. 8 § med den lydelsen alt,
om ämbetsman finnes genom brott som annorstädes än i 25 kap. sägs ha
åsidosatt sin tjänsteplikt, brottet må städse åtalas av allmän åklagare -—
anförde kommittén (s. 420—421): I strafflagens promulgationslag 19 § 2.
föreskrives att om en handling innefattar flera brott och något av dem hör
under allmänt åtal, sådant åtal skall äga rum även för de övriga. Då ämbetsbrottet
hör under allmänt åtal, följer av bestämmelsen i promulgationslagen
att allmänt åtal skall äga rum även för det allmänna brottet, oavsett
om detta i och för sig allenast kan åtalas av målsägande eller, efter angivelse,
av allmän åklagare. När enligt förslaget ett allmänt brott varigenom
ämbetsman åsidosatt sin tjänsteplikt skall erhålla det ändrade bedömande,

164

att den allmänna straffbestämmelsen ensam för sig tillämpas och sambandet
med ämbetet allenast betraktas såsom försvårande omständighet eller
grund för straff höj ning, är det likväl motiverat att fortfarande hänföra
brottsligheten under allmänt åtal. Det samhällsintresse som påkallar att
brott mot tjänsteplikt beivras gör sig gällande med oförminskad styrka,
även om straffet bestämmes med tillämpning av en allmän straffbestämmelse.
För att vinna överensstämmelse med gällande rätt har därför i förslaget
stadgats, att ifrågavarande brott städse skall ligga under allmänt
åtal.

I det på grundval av straffrättskommitténs förslag utarbetade lagförslag
som remitterades till lagrådet erhöll åtalsregeln i 25 kap. 12 § sin nuvarande
utformning. Den ändring som därigenom skedde torde ha varit rent
redaktionell. Detta bekräftas av att föredragande departementschefen fann
det vara nödvändigt med ett uttryckligt stadgande därom att de i specialstraffrättsliga
bestämmelser om brott mot tystnadsplikt flerstädes upptagna
åtalsbegränsningar, enligt vilka allmänt åtal beror av målsägandens angivelse,
skulle gälla även mot huvudregeln (se 6 § lagen den 30 juni 1948
angående införande av lagen om ändring i strafflagen m. m.; jfr prop.
1948: 80 s. 344 och 434).

Det till grund för stadgandet i 26 kap. 23 § liggande förslaget tillkom
genom ett den 16 november 1946 avgivet betänkande med förslag till strafflagstiftning
för krigsmakten (SOU 1946: 83). I betänkandet (s. 141) redogjordes
för bestämmelsen i 25 kap. 12 § enligt ovannämnda till lagrådet remitterade
lagförslag, varefter anfördes: Liksom sålunda allmänt brott, begånget
av krigsman som har ämbetsansvar, kommer att höra under allmänt
åtal,om gärningsmannen genom brottet åsidosatt sin tjänsteplikt,bör uppenbarligen
också sådant brott av annan krigsman under samma förutsättning
hänföras under allmänt åtal. I 26 kap. 23 § har därför stadgats att brott,
varom annorstädes än i detta kapitel förmäles och varigenom krigsman
åsidosatt sin tjänsteplikt, skall, utan hinder av vad eljest må vara stadgat,
höra under allmänt åtal. Stadgandet innebär i sakligt hänseende ingen
avvikelse från gällande rätt. Då allmänt brott innefattat åsidosättande av
tjänsteplikt, har nämligen hittills förutom det allmänna brottet även
tjänstefel ansetts föreligga. Härigenom har på grund av 19 § 2. i strafflagens
promulgationslag även det allmänna brottet fallit under allmänt
åtal.

På grund av vad sålunda upptagits måste enligt min mening åtalsreglerna
i 25 kap. 12 § och 26 kap. 23 § strafflagen tolkas så att allmänt brott,
varigenom ämbetsman eller krigsman åsidosatt sin tjänsteplikt, skall åtalas
av åklagare utan hinder av eljest gällande åtalsbegränsningar. Denna
uppfattning om åtalsreglernas innebörd synes också vara utgångspunkten
för motsvarande regler i brottsbalken (jfr prop. 1962: 10, del C, s. 213—
216 och 552). I 20 kap. 14 § brottsbalken stadgas: Åklagare må, utan hin -

165

der av vad eljest må vara stadgat, åtala brott, varigenom ämbetsman åsidosatt
sin tjänsteplikt; dock skall gälla vad i denna balk stadgas att åtal ej
må ske utan förordnande av Konungen eller den Konungen bemyndigat och
vad i annan lag eller författning är föreskrivet om åtal för gärning, som
avses i 3 § och som är särskilt belagd med straff, eller gärning, för vilken
straff är stadgat allenast om den förövas av ämbetsman. Enligt 21 kap.
22 § brottsbalken skall vad i 20 kap. 14 § är stadgat äga motsvarande tilllämpning
i fråga om brott, varigenom krigsman åsidosatt sin tjänsteplikt.
Jämväl efter den 1 januari 1965, då brottsbalken träder i kraft, skall alltså
allmänt brott, varigenom ämbetsman eller krigsman åsidosatt sin tjänsteplikt,
åtalas av åklagare utan avseende å att brottet i och för sig endast
kan åtalas av målsägande, efter angivelse av målsägande eller sedan vid
särskild prövning åtal funnits påkallat ur allmän synpunkt.

I enlighet med det anförda och då i förevarande fall olovligt brukande
begåtts av krigsman som därigenom åsidosatt sin tjänsteplikt, hade den
ätalsprövning jämlikt 22 kap. 10 § strafflagen, som på Helidéns föranledande
verkställts av Eder, icke bort ske.

Med mitt sålunda gjorda uttalande är förevarande ärende slutbehandlat
från min sida.

Helidén skulle genom Fjelners försorg erhålla del av militieombudsmannens
skrivelse. 5

5. Genom att anlita annan för inköp av även ringa kvantitet rusdrycker

gör sig värnpliktig som är under 21 år skyldig till straffbar gärning

Enligt 81 § 1 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen den 26 maj 1954
skall den, som tillhandagår någon med anskaffande av rusdrycker i strid
med föreskriften i 20 § första stycket, straffas såsom för olovlig försäljning
enligt vad i 80 § stadgas. Sistnämnda paragraf innehåller straffstadganden
beträffande olovlig försäljning, i vilka bl. a. föreskrives att i ringa fall dock
ej skall till straff dömas. I 20 § första stycket stadgas förbud att såsom ombud
eller på därmed jämförligt sätt tiilhandagå den som kan antagas ej ha
fyllt 21 år med anskaffande av rusdrycker. Och enligt 89 § 2 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen
samt 3 kap. 4 och 5 §§ strafflagen straffas
jämväl den, till vilken rusdrycker anskaffats i strid med 20 § första stycket,
därest hans medverkan är att bedöma såsom anstiftan.

I samband med granskning av arrestantkort från Hälsinge flygflottilj
framkom bl. a följande.

Genom beslut i disciplinmål den 12 juli 1962 ålade flottiljchefen översten
L. O. Knutsson, med kontrasignation av audilören N. O. Roland, en värnpliktig
vid flottiljen arrest för undanhållande och tjänstefel. I straffbcslutet

166

angavs att den värnpliktige vid besök i Söderhamn »inköpt spritdrycker genom
en civil person». Vid med den värnpliktige hållet militärförhör synes
denne emellertid icke ha blivit närmare hörd om spritinköpet. I protokollet
över förhöret är nämligen i angivet hänseende endast antecknat, att en obekant
civil vid tillfället köpt ut 1/3 liter sprit åt den värnpliktige.

I skrivelse till Knutsson den 4 december 1962 framhöll militieombudsmannen
bl. a. att målet syntes ha bort hänskjutas till vederbörande åklagare,
enär det kan ifrågasättas om icke den värnpliktige, som ännu icke fyllt
21 år, jämlikt 3 kap. 4 § strafflagen samt 81 § 1 mom. och 89 § 2 mom.
rusdrycksförsäljningsförordningen gjort sig skyldig till anstiftan av olovligt
tillhandagående med anskaffande av rusdrycker och straff för sådant
brott ej må åläggas i disciplinmål. Den 10 januari 1963 inkom från Knutsson
ett yttrande, i vilket denne hänvisade till ett av Roland den 4 i samma månad
avgivet yttrande. I detta anförde Roland: Det är riktigt att den värnpliktige
synes ha gjort sig skyldig till anstiftan av olovligt tillhandagående
med anskaffande av rusdrycker. Roland har emellertid den uppfattningen
att allmänna åklagare i viss utsträckning undviker att väcka åtal i sådana
fall, där förseelsen synes utgöra en engångsföreteelse av närmast bagatellartat
slag. En jämförelse med 80 § 1 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen
antyder att i ringa fall ej skall till straff dömas. Den av den värnpliktige
inköpta spritmängden uppgick till 1/3 liter. Saken föreföll därför
icke så anmärkningsvärd att den borde leda till ett uppskov med bestraffningen
av den värnpliktige för övriga brott.

På grund av Rolands uttalande att åklagare i viss utsträckning undviker
att väcka åtal, därest ifrågavarande anstiftansbrott synes utgöra en engångsföreteelse
av närmast bagatellartat slag, lät militieombudsmannen inhämta
yttrande i saken från riksåklagaren.

Den 27 februari 1964 inkom från riksåklagarämbetet det begärda yttrandet
jämte av ämbetet införskaffade yttranden dels från statsåklagarna i
Stockholm, Göteborg och Malmö beträffande vid åklagarmyndigheten i dessa
städer tillämpad praxis och dels från föreningarna Sveriges landsfogdar,
Sveriges stadsfiskaler och Sveriges landsfiskaler.

Av den av riksåklagaren införskaffade utredningen framgick följande.

Statsåklagaren i Stockholm hänvisade beträffande vid åklagarmyndigheten
i staden tillämpad praxis till yttranden från ett antal vid myndigheten
tjänstgörande förste stadsfiskalsassistenter, främst till innehållet i ett av
förste stadsfiskalsassistenten K. G. Svensson avgivet yttrande. Svensson anförde:
Jämlikt 80 och 81 §§ rusdrycksförsäljningsförordningen straffas bl. a.
olovlig rusdrycksförsäljning och olovligt tillhandagående med anskaffande
av rusdrycker utom i ringa fall, då straff icke skall ådömas. Vad angår frågan,
i vilka fall en olovlig försäljning eller ett olovligt tillhandagående kan
bedömas såsom ringa, ger förarbetena till rusdrycksförsäljningsförordningen
icke någon större ledning. Allmänt sett torde emellertid kunna sägas att

167

mycket stor restriktivitet vid bedömningen såsom ringa synes vara att anbefalla
med hänsyn till det stora problem ifrågavarande brottslighet utgör
ur såväl social- som ordningssynpunkt, särskilt i storstäderna. Dessa synpunkter
gör sig särskilt gällande vid brott mot 81 § 1 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen,
där fråga är om tillhandagående till ungdomar samt
alkoholiserade och/eller alkoholpåverkade personer. Jämlikt 89 § 2 mom.
rusdrycksförsäljningsförordningen straffas anstiftan av brott såsom ovan
angivits. Köparen respektive mottagaren av rusdrycker i förevarande fall
kan således drabbas av straffansvar. I fråga om olovlig rusdrycksförsäljning
bör dock påpekas, att i de fall, då säljaren är »langare», någon påföljd i
form av åtal eller straff icke bör ifrågakomma mot köparen även om denne
tagit initiativet till kontakten med langaren, enär köparen knappast kan sägas
ha anstiftat eller förmått langaren till försäljningen (jfr uttalanden i
förarbetena). I fråga om olovligt tillhandagående — åtminstone enligt 81 §
1 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen — är andra synpunkter att beakta.
Här är »anstiftarens» initiativ regelmässigt av brottsutlösande karaktär,
varför anstiftan (förmående) måste anses föreligga och därmed straff
ådömas.89 § 2 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen hänvisar till 3 kap.
5 § strafflagen, varigenom ringa medverkan och sålunda även ringa anstiftan
skulle vara straffri. Principiellt skulle sålunda en anstiftan av olovligt
tillhandagående kunna bli straffri, förutom i fall då tillhandagåendet bedömes
som ringa även i fall då anstiftan bedömes såsom ringa. Det senare
fallet synes dock sakna praktisk betydelse, enär ett bedömande av anstiftan
såsom ringa i berörda fall endast torde böra ifrågakomma i yttersta undantagsfall.
Det bör framhållas, att rättvisesynpunkter talar starkt för att såväl
den som tillhandagått som anstiftaren åtalas och dömes. Svensson har
under senare år i huvudsak tjänstgjort såsom åklagare i så kallade allmänna
tremansmål och därvid haft att under denna tid handlägga flera hundratal
mål av berörd beskaffenhet. De flesta av Svensson handlagda ärendena
angående olovlig försäljning har utgjorts av sådana där säljaren varit langare
eller misstänkt langare. I överensstämmelse med vad ovan sagts har köparen
regelmässigt icke åtalats. I intet fall har ett ärende rörande olovlig
försäljning av Svensson avskrivits på den grunden att försäljningen varit
att anse såsom ringa. De flesta ärenden angående olovligt tillhandagående
utgöres av tillhandagående som sker i nära anknytning till systembutik. I
de flesta fallen har åtal väckts och därvid har såväl den som tillhandagått
som anstiftaren regelmässigt åtalats. Icke något ärende har av Svensson avskrivits
på den grund att tillhandagåendet eller anstiftan varit att bedöma
såsom ringa och i intet fall har rådhusrätten i mål, där Svensson uppträtt
som åklagare, ogillat åtal på sagda grund. Det torde sålunda kunna sägas att
ett olovligt tillhandagående av en halvbutelj brännvin regelmässigt icke kan
bedömas såsom ringa fall utan bör — såvitt icke annan avskrivningsgrund
ifrågakommer — föranleda åtal och straffansvar för såväl den som tillhanda -

168

gatt som anstiftaren. Vad vederbörande auditör uttalat om att de allmänna
åklagarna i viss utsträckning underlåter att väcka åtal under åberopande
av »ringa brott» eller eventuellt ringa anstiftan synes icke överensstämma
med praxis vid åklagarmyndigheten i Stockholm.

Jämväl övriga stadsfiskalsassistenter framhöll i sina yttranden att åtal
regelmässigt väckes för anstiftan av olovligt tillhandagående med anskaffande
av rusdrycker även om brottet avser en relativt ringa kvantitet rusdrycker
och att sålunda åtal ytterligt sällan underlåtes till följd av undantagsregeln
om ringa fall i 80 § 1 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen.

Statsåklagare!! i Stockholm anförde sammanfattningsvis att intet torde
vara att erinra mot ifrågavarande vid åklagarmyndigheten i staden tillämpade
praxis och att sagda praxis, som är mycket restriktiv, icke torde kunna
åberopas som stöd för den av vederbörande auditör hävdade uppfattningen.

Statsåklagaren i Göteborg uppgav beträffande åklagarmyndighetens i Göteborg
praxis att åtal regelmässigt väckes för anstiftan av olovligt tillhandagående
med anskaffande av rusdrycker.

Statsåklagaren i Malmö anförde att någon praxis icke utbildat sig inom
åklagarmyndigheten i staden beträffande anstiftan av olovligt tillhandagående
med anskaffande av rusdrycker. För egen del vill han emellertid
framhålla att det icke kan anses vara ett ringa fall att tillhandagå en berusad
person, en från inköp avstängd eller en underårig med sprit och att anstiftaren
i princip icke bör undgå ansvar.

Föreningen Sveriges landsfogdar yttrade: En olovlig försäljning av rusdrycker
respektive ett olovligt tillhandagående med anskaffande av sådana
drycker kan icke betraktas såsom ett ringa fall när det gäller en förhållandevis
stor mängd rusdrycker eller när varorna överlåtes respektive tillhandahålles
till ett pris som är högre än systembolagens eller där missbruk kan
ifrågasättas. Icke heller bör såsom ringa fall bedömas olovlig försäljning till
eller olovligt tillhandagående åt någon som är hänförlig till de kategorier
som nämns i 20 § rusdrycksförsäljningsförordningen. Detta bör gälla oavsett
om det i det aktuella fallet rör sig endast om en ringa mängd rusdrycker
eller om systempris tillämpats. Vad angår anstiftan av olovlig försäljning
eller av olovligt tillhandagående bör till en början erinras att det torde
ligga i sakens natur att straffrihetsregeln i 3 kap. 5 § strafflagen för ringa
medverkan icke kan komma i tillämpning. Eftersom varje medverkande till
ett brott skall bedömas efter det uppsåt och den oaktsamhet som ligger honom
till last kan det väl tänkas att eu anstiftare av olovlig försäljning eller
av olovligt tillhandagående är straffbar medan gärningsmannen är straffri
enligt undantagsregeln i SO § 1 mom. första stycket rusdrycksförsäljningsförordningen
om ringa fall. Som exempel må nämnas att en anstiftare som
kan hänföras till någon av de i 20 § rusdrycksförsäljningsförordningen upptagna
kategorierna — bl. a. den som ej fyllt 21 år — icke torde kunna komma
i åtnjutande av straffrihet enligt undantagsregeln även om gärningsman -

169

nen skulle bliva straffri därför att fallet i hans situation av någon anledning
bedömes som ringa.

Föreningen Sveriges stadsfiskaler anförde i sitt yttrande: När en ungdom,
en berusad person eller en person, som avstängts från spritinköp, förmår
någon att för sin räkning anskaffa rusdrycker föreligger enligt praxis anstiftansbrott
även om det psykiska motstånd den tillhandagående erbjudit
varit obetydligt. Huruvida anstiftarens gärning utgör en engångsföreteelse
eller ej torde, såvitt föreningen har sig bekant, icke påverka åtalsbeslutet.
Åtal anställes regelmässigt. Vilken kvantitet rusdrycker förseelsen avsett
torde sakna betydelse.

Föreningen Sveriges landsfiskaler yttrade: De gärningar av ifrågavarande
slag, som främst tilldrar sig intresse, är sådana fall som avser icke inköpsberättigade
ungdomar. Det är enligt styrelsens mening med tanke på det tilltagande
alkoholmissbruket bland ungdomar angeläget att vid sådana gärningar
icke blott gärningsmannaskap utan även anstiftan beivras. Ringa
brott kan enligt styrelsens mening anses föreligga endast i undantagsfall och
i princip blott då fråga är om ungdomar, som är helt nära 21 år. Den omständigheten
att dem aktuella rusdrycken utgöres av en mindre spritdryckskvantitet
eller av vin eller starköl bör däremot icke i och för sig medföra,
att ringa brott anses föreligga, och icke heller bör därvidlag den omständigheten
att en engångsföreteelse kan synas föreligga tillmätas nämnvärd betydelse
—- ofta torde det enda, som kan tyda på att engångsföreteelse föreligger,
vara den misstänktes påstående därom, ett påstående, som oavsett om
det är riktigt eller icke torde vara att förvänta praktiskt taget undantagslöst
och som det oftast lär vara omöjligt att vare sig bestyrka eller vederlägga.
Enligt styrelsens mening bör alltså när fråga är om anstiftan — och
även gärningsmannaskap — av olovlig rusdrycksförsälj ning eller av olovligt
tillhandagående med anskaffande av rusdrycker till icke inköpsberättigade
ungdomar straffrihetsregeln i 80 § 1 mom. första stycket rusdrycksför
sälj ningsför ordningen användas med synnerlig restriktivitet.

Riksåklagarämbetet anförde: Ämbetet ansluter sig till den i de införskaffade
yttrandena entydigt tillkännagivna ståndpunkten att anstiftan av olovligt
tillhandagående med anskaffande av rusdrycker, även om anskaffandet
avser en ringa kvantitet, som regel ej bör betraktas som ett ringa fall och
att åtal alltså som regel bör väckas. Det synes vara ett icke obetydligt nylcterhetsintresse,
som här måste tillgodoses. Enär det emellertid icke kan anses
uteslutet att på sina håll åklagarna i sådana fall bedömer gärningen som
ringa och därför underlåter åtal, överväger ämbetet att genom ett cirkulär
till åklagarna ge tillkänna den bedömning av spörsmålet från ämbetets sida
åt vilken här givits uttryck.

I cirkulärskrivelse nr 133 den 29 februari 1964 till rikets allmänna åklagare
återgav riksåklagarämbetet vad ämbetet anfört i sitt till militieombudsmannen
avgivna yttrande.

6f—640503. Militieombudsmannens ämbetsberättclse

170

I anslutning till en redogörelse för vad i ärendet sålunda förekommit anförde
militieombudsmannen i skrivelse den 17 juni 1964 till Knutsson följande.

Genom 1954 års rusdrycksförsäljningsförordning avskaffades det s. k.
motbokssystemet. övergången till fria inköp av rusdrycker medförde en
kraftig stegring av konsumtionen. Antalet för fylleri omhändertagna personer
ökade markant — även vad gäller personer under 21 år, oaktat dessa
var avstängda från inköp. Erfarenheten visade att sådana ungdomar anlitade
äldre personer för sina inköp. För att motverka dessa ur nykterhetspo^
litisk synpunkt negativa resultat av motbokssystemets avskaffande utfärdades
efter beslut av 1957 års riksdag den bestämmelse som förbjuder tillhandagående
åt den som kan antagas ej ha fyllt 21 år med anskaffande av
rusdrycker (20 § första stycket), varjämte i 81 § 1 mom. infördes bestämmelsen
om att den som överträder detta förbud skall straffas såsom för
olovlig försäljning enligt vad i 80 § stadgas. Nämnda riksdagsbeslut innebar
jämväl skärpning av straffbestämmelserna för olovlig försäljning. Tidigare
var straffet för normalfall av olovlig försäljning dagsböter. Var brottet
grovt kunde, förutom dagsböter, lägst trettio, även fängelse i högst ett
år utdömas. Bland omständigheter som särskilt skulle beaktas vid bedömande
huruvida brottet var grovt angavs att försäljningen skett till underårig.
Skärpningen bestod däri att fängelse i högst sex månader infördes i
straffskalan för normalfall av olovlig försäljning och att ur straffsatsen för
grovt brott uteslöts dagsböter. Med hänsyn härtill borttogs nyssnämnda stadgande
om särskilt beaktande av att försäljning skett till underårig (se prop.
1957:143 s. 96).

Det sagda visar att man, för att komma tillrätta med det tilltagande ungdomsfylleriet,
genom direkta lagstiftningsåtgärder sökt förhindra att personer
under 21 år skall få tillgång till rusdrycker. Att lagstiftaren redan
dessförinnan sett allvarligt på problemet framgår bl. a. därav att olovlig försäljning
till sådana personer ursprungligen upptogs som exempel på grovt
brott. Vid dessa förhållanden kan ett tillhandagående åt en person som ej
fyllt 21 år med anskaffande av rusdrycker icke anses som ett ringa brott
och följaktligen ej heller vara straffritt enligt 80 § 1 mom. första stycket ens
för det fall att tillhandagåendet skulle vara en engångsföreteelse eller avse
en ringa kvantitet.

Enligt 89 § 2 mom. skall den till vilken rusdrycker olovligen anskaffats
bestraffas, om han anstiftat den olovliga anskaffningen. De nykterhetspolitiska
synpunkter som varit vägledande vid utformningen av ansvarsbestämmelserna
för olovligt tillhandagående med anskaffande av rusdrycker åt
underårig synes mig icke bli fullt ut beaktade, därest ej anstiftarens brott
bedömes på principiellt samma sätt som gärningsmannens. I många fall torde
för övrigt anstiftaren framstå som mera straffvärd än gärningsmannen.

På grund av det sålunda anförda och då straff för anstiftan av olovligt

171

tillhandagående med rusdrycker icke kan åläggas i disciplinmål, hade ifrågavarande
mål jämlikt 22 § första stycket 2. militära rättegångslagen bort
hänskjutas till åklagaren. Med detta uttalande är ärendet slutbehandlat från
min sida.

Roland skulle genom Knutssons försorg erhålla del av militieombudsmannens
skrivelse.

6. Fråga om tidpunkten för arrestantkorts insändande
till militieombudsmannen

Den 8 februari 1964 inkom till militieombudsmannen från Göta ingenjörregemente
ett arrestantkort avseende en värnpliktig, som varit intagen i regementets
häkte under tiden den 16—den 18 oktober 1963.

Sedan i skrivelse till regementschefen framhållits att enligt 54 § militära
rättsvårdskungörelsen arrestantkort skall insändas till militieombudsmannen
senast den 15 i månaden näst efter den, under vilken det på kortet
angivna frihetsberövandet upphört, och att ifrågavarande arrestantkort följaktligen
synes ha bort insändas senast den 15 november 1963, anförde
tjänstförrättande regementschefen, överstelöjtnanten C.-G. Ståhl i avgivet
yttrande: Den värnpliktige intogs i häktet den 16 oktober 1963 för avtjänande
av ett arreststraff om fyra dagar. På grund av depression hos den
värnpliktige avbröts emellertid verkställigheten den 18 oktober. Sedan läkare
förklarat att fortsatt verkställighet skulle kunna medföra framtida men
för den värnpliktige, anhöll denne hos Kungl. Maj :t att han av nåd måtte
befrias från återstoden av straffet. Genom resolution den 17 januari 1964
bifölls framställningen. Först sedan resolutionen ankommit till regementet
kunde avgöras att fortsatt verkställighet icke skulle äga rum och att arrestantkortet
skulle insändas. Insändandet torde sålunda ha skett i enlighet
med gällande föreskrifter. I

I beslut den 22 maj 1964 anförde militieombudsmannen följande.

I 54 § militära rättsvårdskungörelsen stadgas att arrestantkort skall insändas
till militieombudsmannen »senast den 15 i månaden näst efter den,
under vilken det på kortet angivna frihetsberövandet upphört». Av ordalagen
framgår att den avgörande tidpunkten är då frihetsberövandet upphört. Det
saknar betydelse om frihetsberövandet upphört på grund av att straffet helt
avtjänats eller till följd av att avbrott i verkställigheten skett. Därest verkställigheten
avbrutits innan den straffskyldige avtjänat hela det honom
ädömda straffet och han därför under en senare månad intages för avtjänande
av återstoden av straffet, skall nytt arrestantkort insändas sedan detta

172

frihetsberövande upphört. Skulle fortsatt verkställighet påbörjas redan samma
månad som den under vilken avbrottet skedde, torde däremot kunna
bortses från detta.

I enlighet med det anförda hade arrestantkortet beträffande ifrågavarande
värnpliktige, som varit intagen i regementets häkte under tiden den 16—
den 18 oktober 1963, bort insändas till militieombudsmansexpeditionen senast
den 15 november 1963. Ehuru kortet icke insänts förrän i februari 1964
och sålunda fel blivit begånget, låter jag med hänsyn till omständigheterna
bero vid vad i ärendet förekommit.

Avskrift av militieombudsmannens beslut tillställdes regementschefen.

7. Åklagares skyldighet att precisera den sak han jämlikt 83 § militära

rättegångslagen underställer bestraffningsberättigad befattningshavare

I skrivelse till riksåklagarämbetet den 23 april 1964 anförde militieombudsmannen
följande.

I 83 § första stycket militära rättegångslagen stadgas: Finner åklagare,
sedan militärt brottmål hänskjutits till honom eller eljest av honom utretts,
att den misstänkte förskyller ansvar men att straff för brottet kan åläggas i
disciplinmål, skall han, där ej särskilda skäl till annat föranleda, underställa
bestraffningsberättigad befattningshavare frågan om denne vill avgöra
saken. Finnes annan målsägande än kronan, skall åklagaren dessförinnan
tillfråga denne, om han ämnar föra talan om enskilt anspråk i anledning av
brottet eller eljest påfordrar att målet handlägges vid domstol. — Enligt
samma paragrafs andra stycke skall vad i första stycket stadgas ej äga tilllämpning
om rätten fastställt beslag eller förordnande om förvarsarrest eller
beslutat om häktning av den misstänkte.

I min tillsynsverksamhet har jag uppmärksammat att det ofta, då åklagare
jämlikt nyssnämnda lagrum överlämnat militärt brottmål till bestraffningsberättigad
befattningshavare, rått oklarhet om vilket brott som åklagaren
ansett ligga den misstänkte till last. Som exempel härpå kan nämnas
följande.

Sedan en värnpliktig tillgripit ett bland undervisningsmaterielen ingående
föremål och i anledning därav utsatts för viss behandling av sina kamrater
samt jämväl eljest brottslighet upptäckts, verkställdes förundersökning,
därvid ett stort antal personer hördes. Med skrivelse till vederbörande regementschef
överlämnade åklagaren sedermera förundersökningsprotokollet
och meddelade att han ämnade väcka åtal mot en värnpliktig för olovligt
tillgrepp och mot en annan värnpliktig för egenmäktigt förfarande. Vidare
anförde han att sex andra namngivna värnpliktiga syntes ha gjort sig skyldiga
till förseelser, för vilka straff kunde åläggas i disciplinmål, samt att

173

lian, då målsägandena förklarat sig icke ämna föra talan om enskilt anspråk
och ej heller eljest påfordrade att målen handlades vid domstol, jämlikt
83 § militära rättegångslagen underställde regementschefen frågan huruvida
han ville avgöra saken. Vilka brottsliga gärningar som enligt åklagarens
förmenande kunde läggas nämnda sex värnpliktiga till last angavs icke
av åklagaren. Vissa av de av regementschefen härefter meddelade straffbesluten
var ofullständiga och upptog icke för gärningarnas kännetecknande
erforderliga omständigheter. Detta torde till stor del ha berott på polisutredningens
komplicerade beskaffenhet. — I ett annat fall verkställdes förundersökning
med anledning av att en värnpliktig gripits av polisen för fylleri
då han, iklädd militär tjänstedräkt, efter permission färdades tillbaka
till sitt förband och till följd därav icke kunnat inställa sig i rätt tid. Av den
värnpliktiges berättelse framgick att han även förbrutit sig mot järnvägstrafikstadgan
genom att förtära spritdrycker på tåg. På grund av vid förundersökningen
framkomna uppgifter hade åklagaren ytterligare att bedöma huruvida
den värnpliktige vid gripandet gjort sig skyldig till resande av livsfarligt
vapen. Sedan förundersökningen avslutats, översände åklagaren förundersökningsprotokollet
till den bestraffningsberättigade befattningshavaren
»för fastställande av straff», varmed han tydligen avsåg underställning
enligt 83 § militära rättegångslagen. Någon uppgift om vilka brott som åklagaren
funnit den värnpliktige ha begått lämnades därvid icke. I yttrande till
mig har åklagaren sedermera förklarat att han av misstag förbisett att den
värnpliktige gjort sig skyldig till förseelse mot järnvägstrafikstadgan, för
vilken gärning ansvar icke kan åläggas i disciplinmål, samt att han ansett
det icke vara styrkt att den värnpliktige gjort sig skyldig till resande av livsfarligt
vapen.

Vid tillkomsten av militära rättegångslagen uttalade föredragande departementschefen
(prop. 1948: 216 s. 189) att han icke ansett lämpligt att föreslå
några bestämmelser om tillvägagångssättet vid underställande jämlikt
83 § samt att det mången gång torde vara tillräckligt med en enkel underhandsförfrågan.
Även om sålunda någon särskild form icke behöver iakttagas
då åklagare inhämtar den bestraffningsberättigades besked huruvida
denne vill avgöra saken, synes det vara självklart att åklagaren måste precisera
vilken sak underställningen avser. Enbart genom att översända ett
rörande verkställd förundersökning upprättat protokoll lär i regel erforderlig
precisering ej kunna anses ha skett.

Av nämnda stadgandes lydelse framgår att den avgörande förutsättningen
för underställning är att åklagaren finner att viss misstänkt förskyller
ansvar för visst brott som kan bestraffas i disciplinär ordning. Den bedömning
som åklagaren i enlighet härmed har att göra sammanfaller i huvudsak
med den åtalsprövning som jämlikt 23 kap. 20 § rättegångsbalken ankommer
på honom då förundersökning avslutas. Denna åklagarens skyldighet
att meddela beslut i åtalsfrågan föreligger givetvis även då underställning

174

enligt 83 § militära rättegångslagen skall ske. Därest beslutet i dylikt fall
innehåller exempelvis att viss misstänkt finnes förskylla ansvar för visst
brott men att åtal för detta brott ej skall anställas i avbidan på besked från
den bestraffningsberättigade huruvida denne vill avgöra saken, torde beslutets
överlämnande till den bestraffningsberättigade, vare sig det sker genom
anteckning å förundersökningsprotokollet (jfr Gärde m. fl., Nya rättegångsbalken
s. 313) eller på annat sätt, skapa en tillfredsställande grundval för
den fortsatta behandlingen.

Med åberopande av det anförda får jag hemställa att Ni ville avgiva yttrande
angående ifrågavarande spörsmål och därvid tillika angiva vilka åtgärder
Ni kan finna böra vidtagas.

Den 21 september 1964 inkom från riksåklagarämbetet det begärda yttrandet
jämte av ämbetet införskaffade yttranden från landsfogdarna i Östergötlands,
Jämtlands och Norrbottens län, statsåklagarna i Stockholm,
Göteborg och Malmö samt stadsfiskalerna i Karlskrona, Kristianstad och
Skövde. Landsfogdarna och statsåklagarna hade vid sina yttranden fogat yttranden,
som av dem infordrats från underställda militäråklagare.

Riksåklagarämbetet anförde: Ämbetet ansluter sig till de synpunkter som
i militieombudsmannens skrivelse till ämbetet anlagts på berörda spörsmål.
De till ämbetet inkomna yttrandena redovisar över lag en motsvarande bedömning.
Av yttrandena framgår tillika att den mindre tillfredsställande
handläggning av militära brottmål såvitt rör deras hänskjutande till bestraffningsberättigad
befattningshavare som iakttagits i militieombudsmannens
tillsynsverksamhet icke kan befaras vara mera allmänt förekommande.
Ämbetet avser emellertid — för att medverka till att ifrågavarande ärenden
må vinna en undantagslöst riktig handläggning — att genom ett cirkulär
bringa till samtliga åklagares kännedom och efterrättelse de av militieombudsmannen
framförda synpunkterna på förfarandet vid tillämpning av
83 § första stycket militära rättegångslagen.

I enlighet med vad riksåklagarämbetet sålunda anfört utfärdade ämbetet
den 17 september 1964 cirkulärskrivelse nr 139 till rikets allmänna åklagare
angående förfarandet vid tillämpning av 83 § militära rättegångslagen.

Militieombudsmannen fann efter vad sålunda förekommit ej anledning
företaga vidare åtgärd i ärendet.

175

8. Fråga om resning i mål vari värnpliktiga ålagts straff för fylleri
utan att förutsättningar därför förelegat

Såsom framgår av redogörelsen för åtal (s. 105) har på talan av tjänstförrättande
militieombudsmannen Thyresson chefen för Västerbottens regemente
översten Å. H:son Söderbom och auditören häradshövdingen G.
Bergström av hovrätten för övre Norrland den 26 november 1963 fällts till
ansvar för tjänstefel, bestående däri att de medverkat till straffbeslut, varigenom
värnpliktiga nr 410902-853 S. A. Burström och nr 411204-851 P. L. A.
Stenlund ålagts ansvar för fylleri, oaktat ingendera i erforderlig utsträckning
hörts därom och icke heller, såvitt utredningen visat, gjort sig skyldig
till sådant brott.

Med anledning av vad sålunda förekommit hemställde tjänstförrättande
militieombudsmannen hos riksåklagarämbetet att ämbetet måtte överväga
frågan huruvida anledning förelåg att ansöka om resning i syfte att Burström
och Stenlund skulle befrias från ansvar för fylleri.

Sedan riksåklagarämbetet sökt resning i målen, meddelade högsta domstolen
den 13 november 1964 två särskilda beslut, i vilka domstolen jämlikt
58 kap. 2 § 3. rättegångsbalken prövade lagligt bevilja resning i ettvart av
målen och förordnade att dessa skulle upptagas av rådhusrätten i Umeå.

Såsom skäl för besluten angav högsta domstolen att om den i resningsärendena
förebragta utredningen varit tillgänglig i målen Burström och
Stenlund sannolikt icke skulle ha fällts till ansvar för fylleri.

Vad i ärendet förekommit föranledde ej vidare åtgärd från tjänstförrättande
militieombudsmannens sida. 9

9. Fråga om beräkning av hemförlovningsdag på grund av sådan
frånvaro från tjänstgöring som avses i 116 § 1 mom.
inskrivningsförordningen

T. f. biträdande stadsfiskalen A. Fellström anmälde i en till militieombudsinansexpeditionen
den 8 november 1961 inkommen skrivelse att chefen
för flottans underofficerare, underbefäl och meniga (CUM) i två fall felaktigt
beräknat dag för hemförlovning, vilket haft till följd att värnpliktiga
A. och K. avsevärd tid efter den i 116 § 1 mom. inskrivningsförordningen
stadgade tidpunkten för hemförlovning genom polismyndighets försorg gripits
och införpassats till Stockholms örlogsvarv.

Sedan militieombudsmannen hos militäråklagaren i Stockholm hemställt
om utredning i saken, inkom den 18 juni 1962 från denne ett av kriminal -

176

polisen i staden den 13 i samma månad upprättat förundersökningsprotokoll
jämte av CUM den 6 november 1959 utfärdade Anvisningar för frånvarokorts
uppläggning och förande.

Av sagda förundersökningsprotokoll och av handlingarna i två från Stockholms
rådhusrätt införskaffade akter i mål mot A. och K. angående rymning
in. m. framgick följande.

A. ryckte in till flottan i Karlskrona den 2 maj 1961 för att fullgöra 394
dagars militärtjänstgöring. Den 3 maj 1961 gjorde han sig skyldig till undanhållande
i omkring fyra timmar och ålades härför den 10 i samma månad
disciplinbot. I början av juni förflyttades A. från Karlskrona till Skeppsholmen
i Stockholm för att tjänstgöra vid därvarande örlogsvarv. Vid permissionstids
utgång klockan 0700 den 14 juni 1961 saknades A. och den 27 i
samma månad begärdes hos vederbörande polismyndighet att han skulle
efterspanas. Därvid angavs den dag då A. jämlikt 116 § 1 mom. inskrivningsförordningen
skulle hemförlovas och efterspaningen sålunda upphöra
till den 10 augusti 1961. Den 25 juli 1961 på morgonen greps A. av polis
och återfördes klockan 0930 till Skeppsholmen. A. meddelades omedelbart
törvarsarrest på grund av flyktfara. Vid prövning av förvarsarresten inför
Stockholms rådhusrätt den 27 juli förordnades att förvarsarresten omedelbart
skulle hävas och A. släpptes fri samma dag klockan 1500. Den 13
augusti klockan 1100 underlät A. att inställa sig till ålagd vakttjänstgöring
och höll sig därefter undan till klockan 2330 samma dag. Påföljande dag
den 14 augusti saknades A. vid permissionstids utgång klockan 2400. Den
25 augusti begärdes han efterspanad, varvid hemförlovningsdagen bestämdes
till den 10 oktober 1961. Den 30 september 1961 klockan 1815 greps
A. i sin bostad av polis och återfördes till Skeppsholmen, där han tillsades
förvarsarrest. Vid förhandling inför rådhusrätten den 5 oktober angående
förvarsarrestens bestånd beslöt rådhusrätten att förvarsarresten skulle bestå.
Rådhusrätten dömde den 12 oktober 1961 A. dels för rymning den 14
juni—den 25 juli och den 15 augusti—den 30 september, dels ock för
undanhållande den 13 augusti till fängelse en månad men förordnade, att
straffet till en tid av sju dagar skulle anses verkställt genom A:s hållande
i förvarsarrest. A. hemförlovades den 12 oktober 1961.

K., som fullgjort en del av sin militärtjänstgöring under år 1960, ryckte
in till Stockholms örlogsvarv den 24 juli 1961 för att fullgöra återstoden av
sin tjänstgöring, 311 dagar. Vid permissionstids utgång den 13 augusti 1961
klockan 2400 saknades K. Han begärdes efterspanad den 1 september, varvid
hemförlovningsdagen fastställdes till den 28 september 1961. Den 12
september återfördes K. till Skeppsholmen genom polisens i Örebro försorg.
Han tillsades omedelbart förvarsarrest. Påföljande dag den 13 september
klockan 2000 rymde K. från militärhäktet. Han begärdes omedelbart efterspanad,
varvid hemförlovningsdagen fastställdes till den 28 oktober 1961.
Den 19 oktober klockan 1010 återfördes K. till Skeppsholmen genom poli -

177

sens i Örebro försorg. K. tillsades omedelbart förvarsarrest. Vid förhandling
inför Stockholms rådhusrätt den 23 oktober angående förvarsarrestens
bestånd uppgavs, att K. jämlikt 116 § 1 mom. inskrivningsförordningen bort
hemförlovas redan den 12 oktober 1961. Med hänsyn härtill fann rådhusrätten
att K. lagligen icke kunde på grund av flyktfara hållas i förvarsarrest.
Rådhusrätten förordnade därför att förvarsarresten icke vidare skulle
bestå och att K. omedelbart skulle frigivas. Iv. hemförlovades samma den
23 oktober 1961.

Fanjunkaren B. A. Wikerman uppgav vid polisförhör: I egenskap av
straffregisterförare vid CUM:s truppregister ålåg det honom att efter gjord
uträkning föreslå dag för hemförlovning av franvarande värnpliktig.
Ärendet handlades därefter av personaldetaljen hos CUM, som fastställde
hemförlovningsdag och skötte om eventuell efterspaning av den värnpliktige.
Hemförlovningsdag uträknas med ledning av ett för den värnpliktige
upprättat frånvarokort. På detta kort skall antecknas bl. a. tid som den
värnpliktige av annan orsak än sådan som angives i 115 § 1 mom. inskrivningsförordningen
varit frånvarande från tjänstgöring (kolumnerna 5 och
6), tid som skall frånräknas denna bortovarotid (kolumnerna 7 och 8) samt
den sammanlagda frånvarotiden, som i händelse av hemförlovning ej får
tillgodoräknas den värnpliktige (kolumnerna 9 och 10). Enligt CUM:s Anvisningar
för frånvarokorts uppläggning och förande skall kolumnerna 7
och 8 ifyllas först sedan »orsak till frånvaron utretts, eventuellt fastställts
genom beslut i disciplinmål eller i domstolsutslag» och kolumnerna 9 och 10
skall utvisa den reella frånvarotiden »sedan tid som avgår (7—8) fråndragits
frånvarotiden (5—6)». Vid beräkning av hemförlovningsdag för A.
efter rymningen den 14 augusti 1961 och för K. efter rymningen den 13
september samma år beaktades därför, i enlighet med tidigare praxis vid
truppregistret, icke den tid de dessförinnan varit franvarande från tjänstgöring.
Eftersom kolumnerna 7 och 8 på frånvarokorten icke kunde ifyllas
med hänsyn till att orsaken till den tidigare rymningen icke blivit utredd
eller fastställd genom beslut i disciplinmål eller i domstolsutslag, var det
nämligen ej heller möjligt att ifylla kolumnerna 9 och 10. Att A:s och K:s
tidigare frånvaro icke beaktades medförde att hemförlovningsdagarna fastställdes
till för A:s del den 10 oktober 1961 och för K:s del den 28 i samma
månad. Wikerman inser numera att det tillämpade beräkningssättet var
felaktigt. Därest han icke följt CUM:s anvisningar utan i stället bestämmelserna
i Personalredovisningsinstruktion (PRI), del I, angående beräkning
av tid för frånvaro från tjänstgöring skulle han vid bestämmande av
hemförlovningsdag ha medräknat A:s och K:s tidigare frånvarotider och
de skulle då ha hemförlovats långt tidigare än som skett. Vad i CUM:s
förutnämnda anvisningar föreskrivits angående ifyllandet av kolumnerna 7
och 8 på frånvarokorten har numera upphävts. Man har emellertid vid
truppregistret övergått till att använda en av centrala varnpliktsbyian åi

178

1962 utgiven promemoria angående beräkning av tid för frånvaro och därmed
sammanhängande frågor.

Beträffande anledningen till att A. och K. icke blivit efterspanade omedelbart
efter det att de avvikit uppgav Wikerman: Frånvarokorten upprättas
och föres till en del på den värnpliktiges tjänstgöringsplats. Först om den
värnpliktige rymt och skall efterspanas översändes frånvarokortet till CUM:s
truppregister för bestämmande av bl. a. hemförlovningsdag. I förevarande
fall hade frånvarokorten icke genast översänts till truppregistret, och efterspaningen
hade därför blivit fördröjd.

Vid utredning, som verkställdes å militieombudsmansexpeditionen, uppgav
kommendörkaptenen E. G. D. af Sandeberg och förvaltaren N. E. Norestedt
följande.

af Sandeberg: CUM har i arbetsordning delegerat beslutanderätten beträffande
hemförlovning av värnpliktiga vid flottan till af Sandeberg med
rätt för honom att sätta annan i sitt ställe beträffande bl. a. beslut om hemförlovning
enligt 116 § 1 mom. inskrivningsförordningen.

Norestedt: af Sandeberg hade vid den ifrågavarande tiden delegerat beslutanderätten
angående hemförlovning av värnpliktiga till Norestedt, som
handlade sådana frågor. Norestedt var sålunda ansvarig för att A. och K.
icke blivit hemförlovade i rätt tid. Norestedt hade litat på att Wikermans
beräkning av hemförlovningsdag för A. och K. var riktig, och Norestedt hade
därför icke kontrollerat Wikermans förslag. Vid tiden för bestämmande av
hemförlovningsdagar för A. och K. delade Norestedt Wikermans uppfattning
att tidigare frånvaro, vars orsak icke utretts eller för vilken den värnpliktige
ännu icke blivit bestraffad, icke fick medräknas vid beräkning av hemförlovningsdag
på grund av senare frånvaro. Sedan det visat sig att A. och
K. hemförlovats för sent, har såväl Norestedt som Wikerman erhållit undervisning
i sättet för beräkning av hemförlovningsdag. Norestedt följer
numera den av centrala värnpliktsbyrån utfärdade promemorian. I

I anslutning till en redogörelse för vad i ärendet sålunda förekommit anförde
militieombudsmannen i skrivelse till CUM den 27 april 1964 följande.

I 116 § 1 mom. inskrivningsförordningen stadgas att — därest ej i kommandoväg
annorlunda bestämmes -— värnpliktig i anledning av frånvaro
från tjänstgöring av annan orsak än vederbörligen anbefallt övningsuppehåll,
sjukdom eller skada, vartill tjänstgöringen kan antagas ha varit orsak,
eller tjänstledighet, som beviljats av förbandschef, skall hemförlovas när
frånvarotiden överstigit en tiondel av tiden för den tjänstgöring, till vilken
han blivit inkallad, eller när det kan förutses att frånvarotiden kommer att
överstiga nämnda tidrymd. Vid bestämmandet av en tiondel av tjänstgöringstiden
skall, enligt samma moment, hänsyn icke tagas till det antal dagar,
varmed tjänstgöringstiden må överstiga närmaste jämna tiotal dagar.

179

Personalredovisningsinstruktionen (PRI) del I, mom. 582—584, innehåller
ytterligare regler för beräkning av frånvarotid. I mom. 582 avhandlas frånvaro
på grund av arrests undergående. Mom. 583 meddelar bestämmelser
för beräkning av tid för frånvaro, för vilken den värnpliktige under tjänstgöringen
blir fälld till straff för rymning eller undanhållande. Sådan frånvarotid
skall räknas från tidpunkt, då den värnpliktige skulle ha inställt
sig eller då han olovligen avvikit, till tidpunkt, da han inställt sig eller blivit
inställd eller återkommit. Vid beräkning av tid för hemförlovning skall
frånvarotid som nu sagts sammanläggas och avjämnas till helt eller hela
dygn enligt i 117 § andra stycket inskrivningsförordningen angivna grunder.
Mom. 584 upptar bestämmelser för beräkning av tid för annan frånvaro
än i de båda föregående momenten avhandlad. Det stadgas att dylik
frånvarotid skall räknas i hela kalenderdygn, att dygn varunder frånvaron
börjar eller slutar icke skall inräknas samt att i frånvarotiden icke heller
skall inräknas under frånvaron infallande helt kalenderdygn, varunder den
värnpliktige enligt gällande bestämmelser om fritid eller på grund av honom
beviljad ledighet ägt uppehålla sig annorstädes än vid sitt förband eller
motsvarande tjänstgöringsställe.

Jämlikt dessa bestämmelser och eljest i ärendet tillämpade grunder synes
beräkningen av hemförlovningsdagar ha bort ske enligt följande.

A:s tjänstgöringstid omfattade 394 dagar. Med hänsyn till att han bestraffats
för undanhållande den 3 maj 1961 skulle vid uteblivandet den 14
juni 1961 hemförlovningsdagen ha fastställts till den 9 augusti 1961 och
icke såsom skett till den 10 i samma månad. Eftersom A., sedan han gripits
och återförts till vederbörlig avdelning på morgonen den 25 juli 1961, omedelbart
tillsades förvarsarrest och därefter icke släpptes förrän den 27 juli
klockan 1500, uppgick tiden för A:s sammanlagda frånvaro vid sistnämnda
tidpunkt till 30 dygn. Då A. den 14 augusti klockan 2400 ånyo uteblev
skulle därför hemförlovningsdagen ha bestämts till den 28 augusti 1961 och
icke såsom skett till den 10 oktober 1961.

K:s tjänstgöringstid omfattade 311 dagar. Då han den 13 augusti 1961
uteblev, skulle hemförlovningsdagen ha bestämts till den 26 september 1961
och icke såsom skett till den 28 i samma månad. Med hänsyn till att K. efter
återförandet den 12 september omedelbart tillsades förvarsarrest och
avbrott i frånvaron sålunda icke ägde rum innan han påföljande dag rymde,
skulle vid rymningen hemförlovningsdagen ha bestämts till samma den
26 september 1961 och ej såsom skett till den 28 oktober 1961.

Envar av A. och Iv. var alltjämt olovligen frånvarande när den för honom
i enlighet med det föregående senast beräknade hemförlovningsdagen inträffade
och borde följaktligen då ha hemförlovats, d. v. s. hemförlovning
borde ha skett av A. den 28 augusti 1961 och av K. den 26 september
1961. I verkligheten har emellertid bägge sedermera gripits och återförts
till vederbörlig avdelning och först därefter hemförlovats, A. den 12 oktober
1961 och K. den 23 oktober 1961.

180

Hemförlovning skall, enligt PRI del I, mom. 553, beordras av truppregistreringsmyndigheten
och enligt PRI del I, mom. 121, var denna myndighet,
såvitt nu är i fråga, chefen för flottans underofficerare, underbefäl och
meniga (CUM). I förevarande fall har emellertid, efter delegation, beslutanderätten
utövats av förvaltaren Norestedt och de erforderliga beräkningarna
har utförts av fanjunkaren Wikerman.

Wikermans förklaring, att han gjort beräkningarna i enlighet med tidigare
praxis och på ett sätt som han ansett överensstämma med skriftligen
av CUM utfärdade anvisningar, synes icke kunna lämnas utan avseende.
Berörda anvisningar var i viss mån ägnade att leda till en oriktig tolkning
av ifrågavarande, ej alldeles lättillgängliga bestämmelser, och enligt vad
som upplysts användes också numera i stället för anvisningarna en inom
centrala värnpliktsbyrån upprättad PM som ledning vid tillämpningen.

Norestedt har visserligen medgivit att han icke kontrollerat de av Wikerman
gjorda beräkningarna men har å andra sidan uppgivit att han vid
denna tid haft samma uppfattning som denne om bestämmelsernas innebörd.

Vid nu angivna förhållanden finner jag icke någon befattningshavare
som står under min tillsyn kunna anses ha gjort sig skyldig till straffbart
tjänstefel genom de förelupna felaktigheterna. Vad i ärendet förekommit ger
mig emellertid anledning framhålla följande.

Frågan om värnpliktigs hemförlovning i anledning av frånvaro från
tjänstgöringen är av stor betydelse för såväl den värnpliktige själv som för
det allmänna. Därest hemförlovningen bestämmes till en för sen tidpunkt,
kan såsom i förevarande fall skett polisen komma att i onödan utföra arbete
för efterspaning och gripande av den värnpliktige samt denne bli utsatt
för tvångsåtgärder som eljest icke skulle ha drabbat honom. För att
hemförlovning skall kunna ske i rätt tid är det angeläget dels att frånvaro
ofördröj ligen och korrekt rapporteras till den som å truppregistreringsmyndighetens
vägnar har beslutanderätten och dels att erforderliga beräkningai
utföres med noggrann uppmärksamhet på gällande bestämmelsers
innebörd. Att särskilda anvisningar för bestämmelsernas rätta tillämpning
utfärdas av den som ytterst har ansvaret för att truppregistreringsmyndighetens
åligganden fullgöres kan givetvis vara värdefullt, men det måste då
tillses att anvisningarna utformas så att de kan fylla sitt syfte samt att desamma
riktigt uppfattas av de befattningshavare, till vilkas ledning de meddelats.

Med mitt sålunda gjorda uttalande är förevarande ärende av mig slutbehandlat.

Norestedt och Wikerman skulle genom CUM:s försorg erhålla del av militieombudsmannens
skrivelse. Avskrift därav tillställdes stadsfiskalen Fellström.

181

10. Fråga om behörigheten att besluta i ärende rörande anstånd

med repetitionsövning

I 29 § 1 mom. c) värnpliktslagen stadgas att anstånd med påbörjande av
första tjänstgöring må i den ordning Konungen bestämmer beviljas bl. a.
värnpliktig som själv driver honom tillhörig liandels-, fabriks- eller annan
industriell rörelse och icke varit i tillfälle att på lämpligt sätt ordna rörelsens
skötande under den tid han för sin militära tjänstgöring skulle bliva
frånvarande. Enligt 30 § samma lag må anstånd med annan i värnpliktslagen
föreskriven tjänstgöring än första tjänstgöring beviljas i den ordning
Konungen bestämmer. I fråga om förutsättningar för beviljande av anstånd
gäller enligt 103 § 1 mom. inskrivningsförordningen bl. a. följande: a) anstånd
med varje slag av tjänstgöring må beviljas när sådana skäl föreligger
som anges i 29 § 1 mom. värnpliktslagen; b) anstånd med befäls- och/eller
repetitionsövning må, ändå att skäl som i 29 § 1 mom. värnpliktslagen sägs
ej är för handen, beviljas när av tjänstgöringen skulle vållas väsentliga olägenheter
i den värnpliktiges arbete eller eljest synnerliga skäl för anstånd
föreligger. Enligt 106 § inskrivningsförordningen skall fråga om anstånd
avgöras, i fall som avses ovan under 103 § 1 mom. b) av försvarsgrenschefen,
vilken dock om han icke anser sig kunna bifalla ansökan om anstånd
skall hänskjuta ärendet till Konungens avgörande, samt i andra här avsedda
fall av truppregistreringsmyndigheten.

Värnpliktige A. Falck anhöll i en den 17 april 1962 dagtecknad skrift
hos chefen för Västerbottens regemente (truppregistreringsmyndighet) om
anstånd med repetitionsövning, till vilken han inkallats med inryckning den
12 september 1962. Som skäl för sin ansökan anförde Falck i huvudsak följande:
Falck är ensam ägare till ett företag som sysselsätter 40—50 man
årligen. Under den tid repetitionsövningen pågår äger årets skogsauktioner
rum, varvid Falck verkställer inköp för rörelsens behov under hela året.
Dessa inköp kräver långa och noggranna förberedelser. Under augusti— september
skall företaget påbörja tillverkningen av ett stort antal detaljer åt
Bolinder-Munktell för en bandvagn som skall levereras till armén. Eftersom
Falck själv är såväl inköpare som försäljare i företaget och icke har tillgäng
till någon ersättare som kan eller vill övertaga ansvaret för företaget
blir följden, om hans anhållan ej beviljas, att alla anställda i företaget måste
permitteras, kanske för ett helt år. Länsarbetsnämnden kan styrka Falcks
uppgifter.

Den 8 maj 1962 underrättade regementschefen översten Å. H. Söderbom
Falck att hans ansökan icke bifallits och att han hos Kungl. Maj :t ägde
anföra besvär över beslutet.

I skrivelse till Söderbom den 21 september 1962 ifrågasatte militieombuds -

182

mannen huruvida denne varit behörig att fatta beslut i ärende av förevarande
beskaffenhet samt anhöll på grund härav om yttrande.

I yttrande den 4 oktober 1962 anförde Söderbom: Gränsdragningen mellan
de fall som är hänförliga till 29 § 1 mom. c) värnpliktslagen och dem på
vilka 103 § 1 mom. b) inskrivningsförordningen är att tillämpa och vilka
alltså skall avgöras av försvarsgrenschefen kan helt visst stöta på svårigheter.
I förevarande fall har Söderbom med hänsyn till att Falck uppgivit
sig vara ensam ägare till ett företag som sysselsätter 40—50 man i enlighet
med vid regementet tillämpad praxis ansett 29 § 1 mom. c) värnpliktslagen
vara tillämplig och därför själv kunnat fatta beslut i ärendet. Vad Falck i
sin framställning uppgivit om att länsarbetsnämnden kunde styrka hans
uppgifter visade sig icke vara korrekt. Länsarbetsnämnden ansåg behov
av anstånd icke föreligga.

Sedan militieombudsmannen hos chefen för centrala värnpliktsbyrån hemställt
om yttrande i ärendet anförde denne i skrivelse den 19 oktober 1962:
De skäl Falck anför i sin anståndsansökan kan hänföras dels till 29 § 1 mom.
c) värnpliktslagen (den sökande själv får ekonomiska och sociala olägenheter
på grund av inkallelsen), dels till 103 § 1 mom. b) inskrivningsförordningen
(förhållanden i den sökandes arbete påverkas ogynnsamt av
inkallelsen). Ansökningar, i vilka enbart skäl enligt den förra paragrafen
åberopas, kan avgöras av truppregistreringsmyndighet. Däremot skall ansökningar
i vilka åberopas skäl enligt den senare paragrafen, enligt båda
paragraferna eller beträffande vilka tveksamhet råder insändas till försvarsgrenschef
för vidare handläggning. Länsarbetsnämndens avstyrkan från arbetskraftssynpunkt
innebär icke att de av Falck åberopade skälen som är
att hänföra till 103 § 1 mom. b) inskrivningsförordningen kan åsidosättas
vid bedömningen av i vilken instans ansökan skall avgöras. Falcks ansökan
borde enligt chefens för centrala värnpliktsbyrån mening ha insänts till chefen
för armén för handläggning. I

I anslutning till en redogörelse för vad i ärendet sålunda förekommit anförde
militieombudsmannen i skrivelse den 21 maj 1964 till Söderbom följande.

Såsom chefen för centrala värnpliktsbyrån framhållit kan de skäl som
Falck anfört för sin anståndsansökan hänföras såväl till 29 § 1 mom. c) värnpliktslagen
som till 103 § 1 mom. b) inskrivningsförordningen. Eftersom
Ni jämlikt 106 § samma förordning ägde behörighet att avgöra ärende som
avses i förstnämnda lagrum, har Ni följaktligen kunnat, såsom ock skett,
pröva Falcks ansökan. Då Ni emellertid vid denna prövning funnit Eder icke
böra bevilja det sökta anståndet, var därmed Eder behörighet uttömd utan
att dock anståndsfrågan blivit fullständigt behandlad. Genom att skälen för
anståndsansökningen hänförde sig även till en bestämmelse, vars tillämp -

183

ning i första hand ankommer på försvarsgrenschef, hade Ni i detta läge bort
överlämna ansökningen till chefen för armén för vidare prövning. Sådan åtgärd
hade givetvis icke erfordrats, därest Ni jämlikt 29 § 1 mom. c) värnpliktslagen
funnit Eder kunna bevilja anståndet.

Med mitt sålunda gjorda uttalande är förevarande ärende slutbehandlat
från min sida.

11. Fråga huruvida styckjunkare och armétekniker genom yttranden
vid facklig sammankomst överträtt vissa föreskrifter
i tjänstereglementet för krigsmakten

I en till militieombudsmannen den 16 mars 1962 inkommen skrift anförde
dåvarande chefen för Bodens artilleriregemente översten C. G. E. Dahlberg
till en början: Den 15 februari 1962 var i Boden anordnat ett opinionsmöte
såsom ett led i underofficers- och underbefälsförbundens lönekampanj.
En samarbetskommitté ur de båda förbundens lokalavdelningar
i Boden och Luleå hade till mötet inbjudit, bland andra, förbandscheferna i
Boden och Luleå, en riksdagsman samt lokalpressen. Dahlberg var sålunda
inbjuden till mötet men kunde av tjänsteskäl icke deltaga. Väsentligare uttalanden,
som gjordes under mötet, refererades bl. a. i tidningen Norrländska
Socialdemokraten den 16 i samma månad.

Det av Dahlberg åsyftade, vid skriften i urklipp fogade tidningsreferatet
innehåller under rubriken »Stoppa massflykt från försvaret» bl. a. följande.

Nu gör furirerna, flygteknikerna och fanjunkarna revolt. Massor av arbetstimmar,
uselt betalt, befälet flyr från försvaret och ut på den civila arbetsmarknaden
med bättre villkor — det är kontentan av underbefälets och
underofficerarnas protestmöte i Sandenskolan i Boden i går kväll, ett protestmöte
som samlade över 200 man från Boden och Luleå. Och på första
bänk satt inbjudna högre officerare från Boden- och Luleåförbanden, fundersamma
av allvarsorden från sina underlydandes representanter. Del började
med att ombudsmannen K. E. Fällman i underofficersförbundet och ombudsmannen
Sven Andersson i underbefälsförbundet radade upp fakta. —
Vid utbildningskontrollen i förbanden av värnpliktiga verkar det som om de
höga cheferna inte vill se sanningen i vitögat; de låtsas som om utbildningsresultatet
var gott, men det är bedrägeri mot svenska folket, det kan inte bli
ett gott utbildningsresultat när kanske ett befäl ska svara för utbildningen
alldeles ensam, det blir märkbara eftersläpningar i de värnpliktigas utbildning,
och det ska vi erkänna, brände SSU-basen i Boden, arméteknikern
Tage Israelsson, anställd på Ing 3, på som debattens förste talare. — Jag
har svart på vitt på en veckotjänstgöring på 120 timmar, men bara 48 har
redovisats i den prydliga statistiken på programmets baksida, sa A 8-styckjunkaren
T. Nilsson i ett bejublat inlägg där han läste ur ett veckoprogram.
Hårdare tag för reglerad arbetstid var lians rekommendation.

184

Vid Dahlbergs skrift fanns jämväl fogat ett exemplar av det veckoprogram
som Nilsson åberopat vid opinionsmötet. Programmet avser elfte batteriets
tjänstgöring under övningsveckan den 12—den 17 februari 1962 och upptager
i huvudsak endast »regementschefens övning». Tjänstgöringen avslutas
enligt programmet med permissionsuppställning den 17 februari klockan
1209. I ett å programmets baksida upptaget »sammandrag av använt timantal
per övningsgren» finns för ifrågavarande övningsvecka angivet 40 timmar
förbandsutbildning, avseende regementschefens övning, samt 8 timmar
reservtid, avseende materielvård, genomgång och permissionsuppställning,
tillhopa 48 timmar. Programmet är dagtecknat den 9 februari 1962 och
underskrivet av batterichefen C. E. Davidsson.

1 sin skrift anförde Dahlberg vidare: Regementschefens övning, vilken
leddes av Dahlberg personligen, utgjorde den årligen återkommande tilllämpningsövningen
för hela åldersklassen värnpliktiga, som därvid övades
och prövades i marsch, gruppering, skarpskjutning m. m. under fältmässiga
iörhållanden, d. v. s. utan att avsett förlopp meddelats i förväg, övningen
började i kasernen måndagen den 12 februari klockan 0900—1400 och avslutades,
likaledes i kasernen, fredagen den 16 februari klockan 1100—
1900 med varierande tider för olika förband. Efter klockan 1400 torsdagen
den 15 februari vilade hela divisionen inför fredagens hemmarsch som bestod
i omkring 10 mils motormarsch. Dessförinnan hade de i övningen deltagande
kunnat komma i åtnjutande av endast sporadisk vila, sannolikt i
medeltal endast omkring två timmar per dygn. Nilssons uttalande är riktigt
såtillvida att endast 40 timmar redovisats i programmet men att avsevärt
mer tid uttagits. Den sammanlagda tiden från avmarscli till hemkomst var
100 å 110 timmar. Nilsson underlät emellertid att vid mötet meddela dels
att tidsredovisningen på veckoprogrammets baksida avser fördelningen på
övningsgrenar och ämnen av de värnpliktigas ordinarie veckotid, dels atl
befälet i största möjliga utsträckning kompenseras med fritid för övertidsuttag
vid törbandsövningar. Såsom exempel härpå må anföras att den nu
ifrågavarande övningen kompenseras med en särskild fridag (vanlig vardag),
att varannan lördag regelmässigt är fri för truppbefälet och att sammanslagen
kompensation erhölls i form av hel fritid mellan jul och nyår
vid årsskiftet 1961/1962. Dessa förhållanden känner Nilsson väl till. Dahlberg
anser därför att mötesdeltagarna och allmänheten genom pressreferaten
fått en delvis felaktig bild av befälets arbetsförhållanden vid regementet.
Dessutom lär Nilssons uttalande ha framförts på ett sådant sätt att hans
beskrivning av tidsredovisningen »bejublades». Detta medför risk för att de
som ej närmare känner förhållandena kan förledas att tro att en avsiktligt
felaktig tidsredovisning sker. Den 17 februari kallades Dahlberg till militärbefälhavaren
med anledning av Nilssons uttalande. Dessförinnan frågade
Dahlberg Nilsson om vilket veckoprogram denne åsyftat. Militärbefälhavaren
bedömde vid mötet gjorda uttalanden synnerligen allvarligt. I kap. 6

185

Ijänstereglementet för krigsmakten (TjRK) föreskrives bl. a. följande.
»Krigsman skall främja krigsmaktens heder och anseende» (mom. 1). »Meningsutbyte
eller annat ordande om tjänsteangelägenlieter skall vara sakligt
och ske med takt» (mom. 11). Åtlydnad av dessa bestämmelser kan icke
anses prägla Nilssons och — än mindre -— Israelssons uttalanden. Mot bakgrunden
härav tillkallade Dahlberg den 21 februari Nilsson och delgav honom
sin uppfattning om hans ifrågavarande anförande. Dahlberg meddelade
Nilsson att vad denne sagt visserligen var i huvudsak riktigt men att
det blott var »halva sanningen» samt att det hade varit tjänligt för båda parter
att anförandet varit så fullständigt att åhörarna — och sedermera allmänheten
— fått en riktig bild av tjänstgöringsförhållandena och formen för
programskrivning vid regementet. Dahlberg erinrade även Nilsson om de citerade
bestämmelserna i TjRK. När Dahlberg slutat tala anhöll Nilsson att
få yttra sig. Han anförde då att i fackliga sammanhang den agerande parten
regelmässigt lägger fram endast vad som är »taktiskt» fördelaktigt, medan
det tillkommer »motparten» att bemöta detta. Eftersom Dahlberg icke haft
tillfälle att göra detta vid mötet föreslog Nilsson att Dahlberg skulle ta till
orda i pressen. Nilsson ifrågasatte dessutom huruvida icke Dahlberg ger
befälet kompensation vid sidan av gällande bestämmelser. I övrigt bad Nilsson
om ursäkt för sitt yttrande därest han därigenom felat och begärde en
utredning till utrönande av huruvida han gjort det. Efter Nilssons försäkran
att han handlat endast på uppdrag av sitt personalförbund ställde Dahlberg
en fråga, den enda under samtalet, nämligen huruvida Nilsson ställde
sig lojal i första hand mot regementet eller mot förbundet. På detta bad Nilsson
att få slippa svara, vilken framställning Dahlberg biföll. Samtalet åhördes
av utbildningsofficeren överstelöjtnanten O. E. F. von Sydow och föreståndaren
för stabsexpeditionen förvaltaren N. A. Heimer. Militärbefälhavaren
beordrade samtliga förbandschefer i Roden och Luleå jämte en representant
för underofficers- och underbefälskårerna ur vart och ett av
dessa förband till militärbefälsstaben den 24 februari. Därvid meddelade
militärbefälhavaren sin uppfattning i de av Nilsson och Israelsson berörda
frågorna och fastslog att saklighet och takt icke beaktats. Militärbefälhavarens
uppfattning gav icke uttryck för annat än vad Dahlberg redan den 21
februari meddelat Nilsson. Militärbefälhavaren slutade sitt anförande med
att till förbandschefernas avgörande överlämna frågan om en genomgång med
befälskårerna förbandsvis. En sådan lär ha ägt rum vid Bodens ingenjörkår.
Enär Dahlberg redan meddelat Nilsson sin uppfattning och ansåg risker för
ett upprepande icke föreligga företog icke Dahlberg någon allmän genomgång.
Dessutom hade Dahlberg före militärbefälhavarens samling av personalrepresentanterna
ett enskilt samtal med underofficerskårens vid Bodens
artilleriregemente ordförande, styckjunkaren R. O. Holmquist, som då helt
delade Dahlbergs uppfattning och beklagade det inträffade. Detta beklagande
har dock senare återtagits genom alt Holmquist tillställt Dahlberg ut -

186

drag ur ett protokoll, hållet den 3 mars 1962 vid extra sammanträde inom
underofficerskåren. I tidningen Expressen förekom den 28 februari 1962 under
rubriken »överste anklagas för kränkt föreningsrätt» en artikel vari angavs
bl. a. att underofficerare och underbefäl i Boden reagerat starkt mot
att en underofficer fått mottaga kritik av sin förbandschef för ett yttrande
i samband med ett fackligt opinionsmöte i Boden samt att från fackligt
håll den personligt riktade kritiken betecknas som en kränkning av föreningsrätten
och ett övergrepp mot yttrandefriheten. Då det synes Dahlberg
som om det inträffade är av principiell betydelse för tolkningen och åtlydnaden
av bestämmelserna i TjRK har Dahlberg velat bringa saken till militieombudsmannens
kännedom för eventuell åtgärd.

Det av Dahlberg omnämnda protokollet från sammanträdet den 3 mars
1962 innehåller följande.

Såväl den av Svenska underofficersförbundet och Försvar sväsendets underbefälsförbund
tillsatta samarbetskommittén som kåren ger Nilsson sitt
fulla stöd i vad angår hans yttrande rörande den militära personalens oförmånliga
särställning vad gäller arbetstiden. Detta yttrande skall ej uppfattas
som Nilssons uppfatlning i saken, utan som personalförbundens och därmed
samtliga kårmedlemmars mening. Något personligt missnöje mot regementschefen
i denna fråga avsågs ej utan ett kollektivt missnöje mot
systemet med oreglerad arbetstid och en otillräcklig ekonomisk gottgörelse.
Kåren ser mycket allvarligt på den situation, i vilken Nilsson som enskild
person hamnat på grund av sin medverkan i av personalförbunden arrangerat
offentligt möte, och kåren beslöt enhälligt att följa upp frågan till
dess den lösts på ett tillfredsställande sätt. Kåren beslöt uppdraga åt ordföranden
och vice ordföranden att uppvakta regementschefen med en skrivelse.

Militärbefälhavaren för sjätte militärområdet generalmajoren N. A. H.
Björk har genom påteckning å Dahlbergs skrift uttalat att han anser det
angeläget att få klarlagt huruvida bestämmelserna i kap. 6 mom. 1 och
11 TjRK i förevarande fall iakttagits eller icke. I samband med översändandet
av skriften till militieombudsmansexpeditionen hemställde chefen
för armén att före ärendets avgörande få tillfälle att yttra sig.

Nilsson och Israelsson inkom härefter på militieombudsmannens begäran
med yttranden i saken.

Nilsson anförde: Hans anförande vid opinionsmötet den 15 februari var
ett kort diskussionsinlägg och förekom efter det underofficers- och underbefälsförbundens
vid mötet närvarande ombudsmän i en timslång dialogföreläsning
lämnat en allmän redogörelse för aktuella löne- och anställningsfrågor,
som berörde underofficers- och underbefälspersonalen. Vid
denna genomgång berörde ombudsmännen arbetstidsförhållandena och
konstaterade, utöver behovet av en arbetstidsreglering, bl. a. att personalförbundens
mångåriga arbete i syfte att få till stånd en reglering av arbetstiden
för militär och civilmilitär personal redan hade lämnat vissa

187

positiva resultat, såsom för försvarets del en viss rationalisering av personalanvändningen
och för personalens del möjlighet att erhålla viss tidskompensation
efter särskilt ansträngande övningar och att genom omfördelning
av arbetstid erhålla vissa fria lördagar m. m. Ombudsmännens
genomgång belyste även i övrigt nyanserat de spörsmål som mötet avhandlade.
Samtliga mötesdeltagare hade därför den allmänna situationen
i olika personalfrågor såsom bakgrund till de enskilda debattinlägg, som
förekom under mötets senare del och varibland Nilssons anförande ingick.
Under angivna förutsättning fanns icke anledning för Nilsson att utvidga den
exemplifiering av arbetstidsförhållandena som hans anförande upptog med
en upprepning av vad som tidigare under mötet framkommit rörande tidskompensation
m. m. Dahlbergs anmärkning mot Nilssons anförande i
nämnda avseende saknar följaktligen grund. Dahlberg har ansett att Nilsson
i sitt anförande bort redogöra för metoden för tidsredovisningen på
veckoprogrammets baksida. Något behov därav förelåg icke enligt Nilssons
mening. Mötesdeltagarna utgjordes av aktiv militär och civilmilitär personal,
som torde vara väl underltunnig'' om veckoprogrammens utseende,
samt dessutom av manliga journalister med flera, som genom fullgjord
värnpliktstjänstgöring måste anses ha sådan inblick i militära övningsförhållanden
att någon risk för missförstånd i förevarande sammanhang
knappast förelåg. Vid mötet framkom intet som tydde på att missförstånd
i fråga om redovisningstekniken uppkommit. Dahlberg anser att det var
Nilssons beskrivning av tidsredovisningen vid Bodens artilleriregemente
som »bejublades» vid mötet. Belägg härför finns icke i tidningsreferaten
från mötet och ej heller i övrigt. Nilssons minnesbild av händelsen är att
mötesdeltagarna genom applåder — icke jubel — och muntra leenden
igenkännande bekräftade det exempel på exceptionellt arbetstidsuttag som
Nilsson lämnat och gav honom erkännande för det sätt, på vilket han
framförde sitt anförande. Den uppgift på arbetstidsuttag under en veckoövning
som Nilsson lämnade vid mötet har i stort sett bekräftats av Dahlberg.
Den väsentliga uppgiften i Nilssons anförande — påvisandet av att
exceptionellt höga arbetstidsuttag förekommer i den militära tjänsten —
har sålunda lämnats utan erinran. Anförandet präglades enligt Nilssons
mening av saklighet och korrekthet. Det är Nilssons bestämda mening
att Dahlbergs anmärkningar i nämnda avseenden saknar grund. Dahlberg
anser vidare att mötesdeltagarna och allmänheten genom pressreferaten
fått en delvis felaktig bild av befälets arbetsförhållanden. Nilsson
finner för egen del icke anledning att uttala sig om pressens sätt att referera
ifrågavarande möte, något som han givetvis icke haft inflytande
på eller medverkat i. Mötesdeltagarna var, såsom anförts, korrekt informerade.
Ifrågavarande möte anordnades å fritid och Nilsson höll sitt anförande
i egenskap av privatman. Dahlberg torde vara medveten härom.
Han har emellertid funnit sig böra begagna sin tolkning av pressreferaten

188

från mötet och sina under hand inhämtade uppgifter om vad som vid
mötet förekommit —- referaten och uppgifterna kan givetvis endast ha
givit en ofullständig bild av detta — till att i tjänsten anföra erinringar
mot såväl innehållet i Nilssons anförande som sättet för Nilssons framföiande
av detta. Dahlbergs skildring av vad som i tjänsten förekommit
angående saken är icke fullständig. Den 21 april 1962 upprättade Nilsson
minnesanteckningar över Dahlbergs åtgärder den 16 och den 20 februari
1962. Enligt anteckningarna blev Nilsson den 16 februari kallad till Dahlbergs
tjänsterum. Då Nilsson anlände meddelade Dahlberg att han låtit
kalla Nilsson för alt få klarhet beträffande artikeln i Norrländska Socialdemokraten
samma dag angående »bejublad» programläsning. Dahlberg,
som nyss var hemkommen från fem dygns tillämpningsövningar, verkade
irriterad, men sedan Nilsson förklarat innebörden av artikeln och anledningen
till programläsningen verkade Dahlberg nöjd. Han sade sig dock icke
tro att något sådant program som det i tidningen relaterade skulle finnas
vid regementet. Nilsson meddelade då att han aldrig offentligt sagt
att programmet tillhörde något särskilt förband men medgav dock att
det var ett program från Bodens artilleriregemente han använt vid uppläsningen.
Dahlberg tog fram det aktuella programmet och studerade det
noga. Då han upptäckte att Nilsson ej överdrivit visade han stor förvåning.
Han kallade in stabschefen majoren C. F. L. M. Sederholm och yttrade:
»Styckjunkare Nilsson har ju rätt, hur kan ett program skrivas på
detta sätt.» Tillsammans med Sederholm övergick Dahlberg därefter till
att i instruktioner och böcker söka efter bestämmelser om hur ett program
skulle skrivas. De hittade endast att »ett program bör innehålla omkring
48 timmar per vecka». Dahlberg berättade sedan för Nilsson att
han som batterichef alltid redovisat det »riktiga» timantalet och kompenserat
sitt befäls övertid med motsvarande ledighet. Därefter övergick Dahlberg
till att tala om att befälet på regementet genom hans försorg i stor
utsträckning fick kompensation för extra arbetstidsuttag. Måndagen den
19 februari och, om möjligt, tisdagen den 20 februari skulle vara sådana
dagar. Dahlberg gav Nilsson det intrycket att kompensationen för övertid
vid vissa tillfällen kunde utökas genom att den rubricerades som belöningsledighet.
Dahlberg avslutade sammankomsten med att tala om att han
var kallad till militärbefälhavaren i ärendet påföljande dag, varför han
ansåg det värdefullt att ha fått höra Nilssons redogörelse. Dahlberg och
Nilsson skildes, såsom Nilsson tattade det, i bästa samförstånd. Den 20
februari klockan 1150 blev Nilsson ånyo kallad till Dahlbergs tjänsterum.
Vid Nilssons ankomst hade Dahlberg samlat ytterligare två personer i
tjänsterummet, nämligen förenämnda von Sydow och Heimer. Sammankomsten,
som hade karaktären av förhör, inleddes med att Dahlberg i
bryska ordalag talade om för Nilsson att han var mycket besviken på Nilsson.
Han förklarade att Nilssons tidigare orientering angående den »be -

189

jublade» programläsningen ej överensstämde med det riktiga förhållandet
utan att programläsningen var att betrakta som ett förlöjligande av regementet
och regementschefens namn. Dahlberg sade sig ha träffat två
omdömesgilla personer, som bevistat mötet i läroverkets aula, och dessa
båda personer hade givit honom en helt annan bild av händelseförloppet
än Nilsson gjort. Dahlberg var efter samtal med dem fullkomligt övertygad
om att Nilsson skämt ut och dragit löje över regementet och regementschefens
namn. Att det program, som upplästes på mötet, var från
regementet hade alla enligt Dahlbergs uppfattning genast förstått, särskilt
av den anledningen att en slyckjunkare från regementet läste programmet.
Dahlberg fastslog att det Nilsson yttrat på mötet endast var »halvsanning».
Han sade sig anse att Nilsson även borde ha nämnt den kompensation som
befälet åtnjuter. På detta svarade Nilsson att kompensationen aldrig stått
i rimlig proportion till den övertid som uttagits av befälet och att kompensationen
enligt hans mening icke hade någon större betydelse i sammanhanget.
Den tid som stod till Nilssons förfogande, tre minuter, medgav ej
några längre utläggningar. Nilsson meddelade som sin uppfattning att det
stöd vederbörande fritt att med pressens hjälp tillrättalägga vad som kunde
anses ha blivit förtegat. Dahlberg förklarade då förtrytsamt: »Jag ger mig
inte in i tidningspolemik med styckjunkaren.» Dahlberg var mycket irriterad
över att folk hade skrattat vid programmets uppläsning på mötet samt
frågade Nilsson upprepade gånger vad åhörarna hade skrattat åt och vad
det var som varit så roligt. Nilsson svarade att det förmodligen varit hans
sätt att framföra problemet som roat dem. Dahlberg bad Nilsson erkänna
att »programläsningen» verkställts på sådant sätt att Nilsson medvetet eller
omedvetet förlöjligat regementet och regementschefen. Nilsson svarade att
han på inga villkor kunde finna att han gjort sig skyldig till det som Dahlberg
beskyllde honom för. Han meddelade dessutom Dahlberg att han ej ansåg
det riktigt att Dahlberg angrep Nilsson personligen i anledning av
vad som förekommit och förklarade, att Dahlberg i stället borde vända
sig till Nilssons uppdragsgivare i ärendet, Svenska underofficersförbundet
och Försvarsväsendets underbefälsförbund. Trots att Nilsson vid flera tillfällen
påpekade detta förhållande fortsatte Dahlberg sina anklagelser mot
Nilsson. Nilsson begärde då att Dahlberg skulle låta utreda frågan och
ställa honom till ansvar därest han felat. När Dahlberg frågade om Nilsson
verkligen ville ha en utredning, förklarade Nilsson att en utredning
vore ett klart önskemål från lians sida. Dahlberg svarade då att han själv
varit inne på den tanken men att han skulle låta det bero med utredning
till dess han varit hos militärbefälhavaren. »Förhöret» fortsatte och
Dahlberg fastslog att ett militärt program endast skulle omfatta högst
48 timmar — till saken hör att Nilsson aldrig påstått att det berörda programmet
varit felaktigt skrivet — och att man, även om man hade vissa
skyldigheter mot sin organisation, dock icke »får låna sig till vad som

190

helst». Nilsson förde då på tal den förvåning, som Dahlberg ådagalagt
den 16 februari vid åsynen av det aktuella programmet, och hans därvid
fällda yttrande. Dahlberg yttrade: »Jag har tänkt om.» Då Nilsson påpekade
att detta rimmade illa med Dahlbergs tidigare förklaring att Dahlberg som
batterichef endast redovisat »riktiga» timmar, förklarade Dahlberg att »jag
gjorde väl fel». Dahlberg kom så småningom in på begreppet kompensationsledighet.
Vid påpekande från Nilssons sida, att Dahlberg tidigare sagt
att uttrycket »belöningsledighet» i stället skulle komma till användning vid
vissa tillfällen, fastslog Dahlberg endast att »visst får det heta kompensationsledighet».
Dahlberg övergick därefter till att tala om Israelssons inlägg
under mötet och slutade med att fråga om Nilsson ansåg det vettigt
och rimligt att en armétekniker med sex tjänsteår bakom sig ställde sig
upp och yttrade sig på sätt som Israelsson gjort. Nilsson anhöll att få
slippa besvara frågan. Dahlberg biföll denna Nilssons begäran. »Förhöret»
tog så småningom slut och Dahlberg meddelade, att Nilsson eller ordföranden
i underofficerskåren tillsammans med Dahlberg skulle få kallelse
till militärbefälhavaren. Nilsson förklarade sig avslutningsvis oskyldig till
det som Dahlberg anklagat honom för samt meddelade att han skulle
framföra Dahlbergs kritik till samarbetskommittén som hade ansvaret för
mötet. — Dahlbergs anmälan aktualiserar den principiella frågan huruvida
uttalanden som Nilsson i egenskap av privatman och medlem i fackliga
organisationer, underofficerskåren vid Bodens artilleriregemente och
Svenska underofficersförbundet, gjort på fritid rörande militära förhållanden
skall bedömas efter andra regler än de som gäller för medborgarna i
allmänhet. Dahlberg åberopar bestämmelserna i kap. 6 mom. 1 och 11
TjRK. Häremot kan anföras att TjRK:s uppgift väsentligen måste vara
att ge den personal som är underkastad reglementet förhållningsregler i
och för tjänsten inom försvaret. Att åberopa TjRK:s föreskrifter i sådant
sammanhang som det genom anmälan aktualiserade synes dock icke rimligt.
Facklig verksamhet är en intressekamp med arbetstagare och arbetsgivare
som agerande parter. Argument som användes i den fackliga kraftmätningen
måste enligt sakens natur vara mer eller mindre subjektiva. I
vart fall synes skäligen icke på argumenten kunna ställas det kravet att de
för att få utnyttjas och framföras skall vara helt invändningsfria vid en kritisk
granskning från motpartens sida. Med den öppenhet och offentlighet
som man i vårt demokratiska land arbetar i både fackligt och allmänt samhälleliga
frågor torde det icke — försåvitt ej den personal som faller under
TjRK skall särbehandlas och fråntas en del av sina fackliga och allmänt
medborgerliga rättigheter — vara möjligt att undvika att till offentlig belysning
(i tidskrifter, dagspress, radio och TV o. s. v.) föres fram uppfattningar
och synpunkter från den ena parten vilka, bedömda från den andra partens
utgångspunkter och med hans värderingar, kan te sig tveksamma, avsevärt
missvisande eller till och med helt felaktiga. Frågan om den försvars -

191

anställda personalens frihet att deltaga i den offentliga debatten i försvarsfrågor
har på senare tid varit föremål för uppmärksamhet i riksdagen vid
flera tillfällen. Härvid har chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sven
Andersson, bl. a. gjort uttalanden av innebörd att TjRIv:s bestämmelser icke
är avsedda att vara regler för debattinlägg utom tjänsten utan att dylika
debattinlägg göres av försvarets beställningshavare (befattningshavare) i
egenskap av privatmän (se riksdagens protokoll AK 11/12 1959, 16/1 och
7/2 1962).

Israelsson anförde: De uttalanden, genom vilka han enligt Dahlbergs
mening skulle ha brutit mot TjRK:s bestämmelser, har Israelsson gjort
såsom medlem i en facklig gemenskap, Bodens ingenjörkårs underbefälsförening
lokalt och Försvarsväsendets underbefälsförbund centralt. Vidkommande
det faktiska innehållet i Israelssons anförande synes anförandet
icke ha blivit alldeles korrekt återgivet i pressen.

Israelsson har företett avskrift av manuskript till sitt anförande med
förklaring att han strikt följt detsamma. Manuskriptet har följande lydelse.

Det är naturligtvis många faktorer, som påverkar våra löne- och anställningsförhållanden.
Att med absolut visshet fastställa dessa är därför mycket
vanskligt. Jag skall här beröra ett problem, som ombudsman Sven Andersson
drog upp i inledningssamtalet. Med jämna mellanrum utföres utbildningskontroller
av olika slag. Våra chefer vill då veta, hur utbildningsresultatet
är vid en viss tidpunkt. Ändamålet är gott. Men hur utföres dessa prov
i verkligheten? För mig och många av mina kolleger verkar det som om cheferna
inte alltid ville se verkligheten som den ter sig och ännu mindre visa
den utåt. Av vilka orsaker vet jag inte. För mig synes därför dessa kontroller
många gånger vara välövade spel. Av slutgenomgångarna att döma
verkar resultaten många gånger vara bättre än de i verkligheten är. Kontentan
av allt detta blir, att utbildningen utåt kan synas tillfredsställande,
trots att befälsläget är dåligt och blir tydligtvis allt sämre. Ekvationen går
inte riktigt ihop. Någonstans är det således fel. När befälsläget försämras till
den grad som nu skett, torde utbildningskvalitén sjunka, trots att befälet
nyttjas allt hårdare. Chefers tendenser att dölja sanningen eller svepa in
den i fina ord tjänar inte våra fackliga strävanden. Vi borde säga dem:
»Måla inte kulisser kring den militära utbildningen. Ett ihåligt försvar ger
inget förtroende. Det är i alla fall med allmänna medel vi handskas.» Jag
tror att mycket vore vunnet om vi försvarsanställda visade större förtroende
för varandra i detta hänseende. Är inte utbildningsresultaten fullt tillfredsställande
finns det ingen anledning för oss att sticka under stol med sanningen.
Det är ett problem, som rör oss alla, såväl värnpliktiga, oss befäl-lärare
men även statsmakterna. För att alla skall kunna ta ett ansvar måste
de få reda på det verkliga läget, de verkliga resultaten av arbetena. Då blir
det kanhända lättare att nå positiva resultat till allas vinst. Då står vi
kanske löne- och arbetstidspolitiskt sett på en säkrare grund än för närvarande.
Våra motförhandlare blir kanhända villigare att ge oss löner som är
jämförbara med de civila tjänstemännens i motsvarande arbeten. Då vore
också mycket vunnet för oss befäl, för officerarna, underofficerarna och oss
underbefäl.

192

I sitt yttrande anförde Israelsson vidare: Han vill med bestämdhet hävda
att vad han sålunda uttalat icke saknar grund i de verkliga förhållandena.
Det kan med rådande befälsbrist icke vara möjligt att uppnå ett gott utbildningsresultat.
Relativt sett och bedömt med utgångspunkt från nuvarande
förhållanden är resultatet naturligtvis, icke minst tack vare behjärtade insatser
från det fåtaliga befälets sida, hyggligt. Mätt med ett mera absolut
mått kan det dock icke framställas såsom gott. Så har det icke heller blivit
1 ramställt av andra bedömare i det sista halvårets mycket intensiva debatt
om försvarets befäls- och lönefrågor. Det har allmänt från de högsta myndigheterna,
överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna, i tidningsledare,
i personaltidskrifter o. s. v. givits uttryck för stor oro i detta hänseende.
Israelsson har svårt att förstå att han, genom att vid mötet i Boden säga vad
som är sant och vad de flesta för dessa frågor intresserade bedömare vet,
undergrävt krigsmaktens heder och anseende eller brustit i frågan om saklighet
och takt. Slutligen vill Israelsson fästa uppmärksamheten på att hans
egen lörbandschef, översten T. Rahmqvist, var närvarande vid mötet utan
att taga till orda. Det måste för denne ha framstått som angeläget att offentligen
tillrättalägga eventuella fel eller överdrifter i Israelssons uppgifter
och synpunkter.

Sedan militieombudsmannen berett Dahlberg tillfälle att taga del av Nilssons
och Israelssons yttranden anförde Dahlberg: Nilsson och Israelsson
har gjort gällande att TjRK:s bestämmelser icke är tillämpliga med avseende
å uttalanden vid ett opinionsmöte som det ifrågavarande samt att,
därest bestämmelserna skulle befinnas tillämpliga, något eftersättande av
dem i vart fall icke skett. Såsom stöd för den förstnämnda ståndpunkten
åberopas uttalanden av chefen för försvarsdepartementet. Utan att ha tillgång
till riksdagens protokoll vill Dahlberg härtill blott anföra, att han tolkat
dessa uttalanden så att de klarlägger tjänstemannens rätt att fritt uttala
sig i den allmänna försvarsdebatten och för övrigt i vilken fråga som helst.
Men Dahlberg kan icke finna att TjRK:s bestämmelser om iakttagande av
saklighet och takt härigenom på något sätt uppmjukats. Såsom Dahlberg
framhållit i anmälningsskriften var han förhindrad att närvara vid det ifrågavarande
opinionsmötet och kan därför icke exakt uttala sig om vad som
därvid förekom. Innan Dahlberg den 17 februari inställde sig hos militärbefälhavaren
talade han med Nilsson för att få reda på vilket program denne
åsyftat. Nilsson bagatelliserade därvid sitt uttalande under mötet och framhöll
särskilt att ingen kunnat få den uppfattningen att en felaktig tidsredovisning
för befälet sker vare sig vid Bodens artilleriregemente eller vid annat
förband. Dahlberg uttalade vid detta samtal endast den åsikten att det
icke kan vara lämpligt att skriva program för tillämpningsövningar med
tidsredovisning i förväg, då det planlagda tidsuttaget icke är känt och för
övrigt kan visa sig ohållbart. I övrigt sade sig Dahlberg vilja avvakta sammanträdet
hos militärbefälhavaren innan han eventuellt återkom beträffan -

193

de Nilssons anförande. Dahlberg har sedermera vidtagit åtgärder för att detta
sätt att skriva program vid regementet icke vidare skall användas. Under
sammanträdet hos militärbefälhavaren redogjorde Rahmqvist och överstelöjtnanten
F. G. Eggert, vilka närvarit vid opinionsmötet, för vad som tilldragit
sig därunder. Dahlberg fick då en helt annan bild av Nilssons anförande,
vilket han klargjorde för Nilsson under deras andra samtal. Intrycket
av Nilssons anförande var under mötet sådant att Rahmqvist såg sig föranlåten
att bemöta Nilsson. Likaså bekräftades under sammanträdet att Israelsson
fällt uttrycket om de höga chefernas bedrägeri mot svenska folket. I
vart fall kan Israelssons i konceptet upptagna uttalande, att chefernas kontroller
många gånger synes vara väl inövade spel, icke anses vara präglat av
saklighet och takt. I övrigt ger Nilssons minnesanteckningar från samtalen
med Dahlberg anledning till bemötande, enär de icke är korrekta. Bland annat
är påståendet att samtalet den 20 februari hade karaktären av förhör
anmärkningsvärt. Genom att Dahlberg tillkallat en officer och en underofficer
för att vid behov kunna få bestyrkt att ett korrekt samtal fördes kan
klarhet härvidlag lätt erhållas om så anses erforderligt. Detta synes dock
Dahlberg sakna betydelse i sakfrågan. Frågan om kompensations- och belöningsledighet
torde emellertid kunna vara av betydelse för bedömandet av
saken. Frågan var intill dess att nya bestämmelser utfärdades ett svårt problem
för såväl Dahlberg som andra förbandschefer. Strävan har varit att
bereda befäl största möjliga »kompensationsledighet» för övertid, obekväm
arbetstid etc., men möjligheterna härtill har varit starkt begränsade. Då nytt
tjänstereglemente för krigsmakten utfärdades år 1960 förbättrades dessa
möjligheter i och med att förbandschef fick ökade möjligheter att ge de
värnpliktiga särskild ledighet för välförhållande i tjänsten, »belöningsledighet».
Samtidigt med att sådan ledighet meddelas kan befälet ges ledighet
utan att utbildningen eftersättes. Dahlberg hade efter en delinspektion före
julhelgen 1961 på grund av det goda resultatet ställt i utsikt att ge hela övningsdivisionen
ledigt måndagen den 19 februari, om resultatet av tillämpningsövningen
den 12—den 16 februari ävenledes bleve gott. Därigenom
skulle Dahlberg uttaga maximum av sin rätt att ge kollektiv ledighet. Dessutom
hade Dahlberg ställt i utsikt att enskilda personer eller avdelningar för
särskilt goda prestationer kunde komma att belönas med ledighet även del
av eller hela tisdagen den 20 februari. Vid genomgången med truppen den
17 februari, då Nilsson icke torde ha varit närvarande enär han ej deltagit i
övningen, meddelade Dahlberg sitt beslut om kollektiv ledighet den 19 februari.
Samtidigt uttalade Dahlberg att många goda prestationer visserligen
gjorts under övningen men att det av rättviseskäl icke var möjligt att meddela
några enskilda ledigheter den 20 februari. På grund därav kunde kompensationsledighet
ges befälet endast den 19 februari och någon sådan var
heller icke utlovad för den 20 februari i annan form än vad Dahlberg ovan
angivit.

7—6W503. Militieombudsmannens ämbetsberättelse

194

Björk anförde i ett på militieombudsmannens begäran avgivet yttrande:
Det synes tveksamt om anordnande av ett protest- eller opinionsmöte i och
för sig är att hänföra till facklig verksamhet. I vart fall kvarstår ovissheten
om vilken räckvidd som skall givas bestämmelserna i TjRK. Av Israelssons
manuskript framgår att allvarlig anmärkning generellt riktats mot militära
chefer i det avseendet att chefer skulle dölja sanningen — andra ungefär
likvärdiga uttryck må ha använts —- i fråga om utbildningsresultaten.
Det bör enligt Björks uppfattning kunna ifrågasättas om icke ett dylikt uttalande
under alla förhållanden framstår såsom klandervärt oberoende av
huruvida det kan hänföras till rent facklig aktivitet eller icke. Även om de
fackliga intressena, som det antytts, möjligen skulle kunna gagnas av överdrivna
och tillspetsade påståenden, kräver hänsynen till det allmänna att
oriktiga eller nedsättande omdömen om krigsmakten icke gives spridning.
Större anspråk måste i det hänseendet ställas på militära befattningshavare
än på civila. Detta ligger i anställningens och tjänstens natur.

Sedan militieombudsmannen härefter hemställt om yttrande i saken av
chefen för armén anförde chefen för arméstabens tredje sektion översten
K. G. Magnusson på uppdrag av arméchefen: TjRK innehåller grundläggande
gemensamma öppna föreskrifter för tjänsten vid krigsmakten och,
där detta anges, även föreskrifter gällande uppträdande m. in. utom tjänsten.
Kap. 6 mom. 11 andra stycket torde främst vara att anse som en uppmaning
om hur meningsutbyte skall ske, icke som en förbudsregel, och närmast
avse vad som sker under tjänsteutövning. Huruvida den som icke följer
denna uppmaning gör sig skyldig till tjänstefel torde få bedömas med
hänsyn till de omständigheter under vilka ordandet skett. Det får ur krigsmaktens
synpunkt anses betydelsefullt att meningsutbyte eller annat ordande
om tjänsteangelägenheter — även om det äger rum utom tjänsten och i
fackliga sammanhang — är sakligt. Så tycks icke ha varit fallet. Det kan
i detta sammanhang framhållas att den som finner anledning att klaga över
förhållanden som rör tjänsten får vända sig till chef eller myndighet som
anges i kap. 6 mom. 26—28 i TjRK. Chefen för armén anser dock icke att
Israelsson eller Nilsson har gjort sig skyldiga till tjänstefel med hänsyn till
de omständigheter under vilka ordandet ägt rum. Dahlberg kan icke anses
ha begått något fel då han kallat till sig Nilsson. Dahlbergs avsikt har nämligen
varit att värna om försvarets intresse av saklig upplysning och icke
att ingripa i föreningsrätten. Dahlbergs åtgärder bör ses i förhållande till
bestämmelsen i kap. 6 mom. 40 i TjRK där det anges att »chef skall i vad
på honom ankommer eftersträva ett gott samförstånd mellan krigsmakten
och allmänheten». Osaklig och negativ publicitet kan nämligen skada krigsmaktens
anseende.

Svenska underofficersförbundet och Försvarsväsendets underbefälsförbund,
som beretts tillfälle att yttra sig i ärendet, anförde i ett gemensamt
avgivet yttrande: Först torde böra diskuteras huruvida åberopade och

195

andra i TjRK förekommande stadgandeil rimligen kan anses ha giltighet
och böra göras gällande i sammanhang som det aktuella. Nilsson och Israelsson
talade med erfarenhetsunderlag som de inhämtat såsom militärt
(civilmilitärt) anställda, och det var i och genom den militära tjänsten
aktualiserade problem de avhandlade, men de agerade icke såsom militära
(civilmilitära) beställningshavare och icke i ett militärt tjänstesammanhang
utan såsom medborgare (privatpersoner) och såsom fackligt organiserade
sådana. Mötet, vid vilket de gjorde sina uttalanden, var ostridigt en yttring
av rent facklig aktivitet. Uttalandena innehöll dels öppna, icke sekretessbeiagda
fakta, dels egna värderingar. Den fackliga verksamheten som sådan
kan icke rimligen hävdas vara underordnad föreskrifter i TjRK. Militärt
eller civilmilitärt anställda enskilda personers medverkan och uttalanden i
internt fackligt sammanhang kan skäligen icke heller få styras av föreskrifter
intagna i TjRK. Den omständigheten att mötet var offentligt såtillvida
att pressen ägde tillträde ändrar, enligt förbundens bestämda uppfattning,
ingenting härutinnan så länge icke förhållanden, som jämlikt särskilda
militära sekretessföreskrifter bort hållas hemliga, röjdes. Från intet
häll, vare sig av anmälaren eller i övrigt under ärendets hittillsvarande behandling,
har gjorts gällande att Nilsson eller Israelsson gjort sig skyldig
till brott mot tystnadsplikten. Frågan om TjRK:s tillämpningsområde och
frågan huruvida den militära (civilmilitära) personalen genom TjRK:s stadganden
åläggs speciella restriktioner i sitt agerande som medborgare (privatmän)
har ägnats uppmärksamhet bl. a. i riksdagen. Problematiken var
därvid delvis en annan än den nu aktuella (det gällde försvarsupplysning
och kärnvapendebatt) men de bestämda uttalanden som chefen för försvarsdepartementet
gjorde vid en interpellationsdebatt i andra kammaren
den 7 februari 1962 i fråga om TjRK:s tillämpningsområde synes i denna
avgränsade fråga om TjRK:s rättsverkan böra anses normgivande. Departementschefen
fastslog klart att reglementet gäller endast under tjänsteutövning
och att bestämmelserna gäller uteslutande för tjänsten (se andra
kammarens protokoll s. 4). »Om husmodersföreningar, fackföreningar eller
politiska organisationer begär att en officer eller någon annan, som är
anställd vid krigsmakten, skall hålla föredrag utom tjänsten, står det vederbörande
fritt att säga vad han behagar», yttrade departementschefen
bl. a. (se protokollet s. 37). Militärt (civilmilitärt) anställda, som agerar i
fackliga sammanhang och som i sin fackligt betingade och på fackliga mål
inriktade argumentation refererar eller kommenterar militära förhållanden,
måste på samma sätt bedömas vara formellt obundna av TjRK:s föreskrifter,
givetvis under förutsättning att den särskilda militära tystnadsplikten
icke eftersättes. Förbunden är väl medvetna om att stadgandena om
tystnadsplikt måste, genom själva sakens natur, få ett vidare tillämpningsområde
än huvuddelen av övriga i TjRK ingående föreskrifter och dra upp
riktlinjer för den anställdes (värnpliktiges) sätt att vara och bete sig jäm -

196

väl utanför tjänsten. Dessa stadganden skulle ju, av skäl som icke torde
behöva närmare utvecklas, bli meningslösa om de upphävdes så snart vederbörande
anställde (värnpliktige) icke vore i tjänst. Förbunden vill icke
bestrida att det kan finnas vissa andra stadganden i TjRK, som på liknande
sätt bör tillerkännas ett vidgat tillämpningsområde och som innehåller direktiv
för den enskilde jämväl utom tjänsten, men kan icke acceptera att
de i anmälan aktuella stadgandena i kap. 6 inom. 1 och 11 skulle vara av
denna art. Nilssons och Israelssons uttalanden måste alltså, enligt förbundens
bestämda uppfattning, betecknas såsom formellt oantastliga. Återstår
en bedömning av huruvida Nilsson eller Israelsson från andra utgångspunkter
än de i anmälan använda kan sägas ha handlat oriktigt eller olämpligt
eller på sätt som skadat försvaret. Varken Nilssons eller Israelssons uttalande
eller ärendet i sin helhet sådant det aktualiserats genom den föreliggande
anmälan synes höra ses lösryckt från ett större sammanhang. Under
hela hösten 1961 och den tid av 1962 som låg före mötet hade — delvis
såsom en följd av att de båda förbunden inför 1962 års s. k. B-listeförhandlingar
anmält omfattande löneönskemål och vidtagit åtgärder på bred basis
för att informera om dessa önskemål men delvis beroende också på andra
aktiviteter, bl. a. från berörda högre militära myndigheters sida — i vidaste
kretsar diskuterats vad man sammanfattningsvis skulle kunna kalla försvarets
befälskris. Vakanssituationen har därvid intagit en starkt framskjuten
plats. Alla av frågan berörda parter jämte pressen och via denna allmänheten
visste att den fåtaliga personalen var starkt pressad eller att den av
Nilsson i dennes inlägg berörda arbetstidsfrågan befann sig i ett akut läge.
Varje någorlunda initierad bedömare kunde dra den slutsatsen att eftersom
bristerna måste tagas igen någonstans låg en del av ekvationens lösning i
nerprutning av utbildningsmålen. Detta var vad Israelsson bekräftade med
sitt inlägg. Förbunden vill konstatera att vad sålunda framfördes i sak redan
tidigare var väl känt i de vidaste kretsar. Det har understundom gjorts
gällande att upprätthållande av ett verksamhetsområdes heder och anseende
kräver att man förtiger eller undertrycker fakta, som offentliggjorda och
sammanställda visar att verksamhetsgrenen icke kan fullgöra ålagda uppgifter
med önskvärd effektivitet. Det har också hävdats att kommentarer,
som uppmärksamgör och undertrycker det besvärliga i en rådande situation,
är olämpliga och icke bör framföras om man vill visa takt. När det
gäller försvaret har man ibland, med hänvisning till att det ur dess sätt att
fungera i fred är möjligt att dra slutsatser om beredskap och effektivitetsgrad
i krig, velat anlägga alldeles särskilda synpunkter på dessa frågor om
insyn och kritisk granskning. Man har sålunda på detta område velat tilllämpa
speciell återhållsamhet. Det synes dock som om vi i vårt land såsom
en konsekvens av det demokratiska samhällsskicket och som ett resultat
av en grundsyn, som innebär att försvaret skall betraktas såsom en yttring
av den statliga verksamheten i likhet med varje annan, i den allmänna in -

197

ställningen har accepterat att försvaret icke kringgärdas med mera restriktiva
regler med avseende på faktaredovisning, kommentarer och kritik än
vad som är ofrånkomligen nödvändigt med hänsyn till krigseffektiviteten.
De särskilda militära sekretessbestämmelserna är en yttring av detta förhållande.
Vårt försvar är också genom press och andra publicitetsorgan föremål
för intensiv uppmärksamhet och ingående debatt samt ofta också för
ganska hårdhänt kritik. Diskussionen om försvarets befäls- och lönefrågor,
i vilken Nilssons och Israelssons uttalanden var inlägg, torde böra ses som
en del av denna debatt. Med hänsyn till det större sammanhang, i vilket
Bodenmötet var inordnat, finner förbunden det naturligt att mötesarrangörerna,
förbundens lokala avdelningar i Boden och Luleå, på sätt som skedde
i förväg orienterade förbandschefer med flera om mötet och beredde dem
tillfälle att deltaga. Det bör likaså ligga i ett gott förhållande mellan chef
och personal att förbandschef, som i ett sådant sammanhang icke har tillfälle
närvara, i efterhand genom kontakt med representanter för personalen
informerar sig om vad som förekommit. För undvikande av missförstånd
om kontaktens karaktär bör dylik kontakt dock tagas i för umgänget
i fackliga frågor vedertagna former och detta särskilt om chef önskar
närmare orientering om uttalande som vid mötet gjorts av enskild representant
för de arrangerande föreningarna. Med anledning av vad Nilsson
anfört beträffande de två samtal med Dahlberg, till vilka han kallats,
får förbunden uttala att de för sin del icke kan acceptera att i sammanhang
som det törevarande förbandschef i efterhand informerar sig under
former, som av den berörde enskilde uppfattas ha karaktären av i tjänsten
anställt förhör. I

I anslutning till en redogörelse för vad i ärendet sålunda förekommit anförde
militieombudsmannen i skrivelse den 26 februari 1964 till chefen för
armén följande.

Bland de grundläggande medborgerliga rättigheterna i vårt land ingår
yttrandefrihet och föreningsfrihet. Yttrandefriheten, som kan sägas innebära
rätt att i tal och skrift meddela uppgifter och framföra åsikter, har
sedan lång tid tillbaka betraktats som en självklar, ehuru ej uttryckligen
lagfäst rättighet. På liknande sätt utgör föreningsfriheten, d. v. s. rätten att
bilda förening och verka för sådan, en erkänd grundsats. Varken yttrandefriheten
eller föreningsfriheten har emellertid med hänsyn till andra viktiga
samhällsintressen kunnat lämnas helt obegränsad. Beträffande yttrandefriheten
gäller sålunda inskränkningar exempelvis till skydd för rikets
säkerhet genom bestämmelser i 8 kap. strafflagen och till enskildas skydd
mot ärekränkning genom bestämmelser i 16 kap. samma lag. Vad angår
föreningsfriheten må erinras att en inskränkning däri följer av stadgandet
i 9 kap. 7 § nämnda lag, enligt vilket den som bildar eller deltager i sam -

198

manslutning av viss karaktär eller verkar för eller understödjer sådan
sammanslutning straffas för olovlig kårverksamhet.

Frågan är då om jämväl de i förevarande ärende berörda föreskrifterna i
tjänstereglementet för krigsmakten (kap. 6 mom. 1 och 11 TjRK) innefattar
begränsningar i nämnda medborgerliga rättigheter. Till en början synes
i detta hänseende böra uppmärksammas att TjRK är utfärdat av Kungl.
Maj :t i kommandoväg med syfte att reglera tjänsten vid krigsmakten. I författningsutredningens
förslag till regeringsform, där yttrandefrihet och
föreningsfrihet uttryckligen garanteras, har inskränkningar i rättigheterna
ansetts icke skola få göras annorledes än genom lag (SOU 1963: 16 s. 61
samt SOU 1963: 17 s. 171 och 180). Enligt gällande rätt torde visserligen ej
ett så strängt krav kunna antagas föreligga, men med hänsyn till tillkomstsätt
och ändamål kan TjRK ändå icke utan vidare anses äga inskränkande
betydelse i fråga om yttrandefrihet och föreningsfrihet. Om sådan betydelse
skall tillkomma viss föreskrift blir sålunda beroende på densammas art och
innehåll.

Föreskriften i kap. 6 mom. 1 TjRK, att krigsman skall främja krigsmaktens
heder och anseende, är till sin natur väsentligen en uppmaning om
viss inriktning i handlandet. Härigenom och på grund av den allmänt hållna
avfattningen synes den överhuvudtaget icke vara av beskaffenhet att
kunna grundlägga en tjänsteplikt vars åsidosättande medför ansvar. Föreskriften
i samma kapitel mom. 11, att meningsutbyte eller annat ordande
om tjänsteangelägenheter skall vara sakligt och ske med takt, har väl eu
mera konkret innebörd, men den karaktär av uppmaning till önskvärt handlande
som även denna föreskrift har gör det ändå tveksamt om ett åsidosättande
därav i och för sig kan betecknas som brott mot tjänsteplikt. Tillräckliga
skäl att antaga att föreskriften skall äga tillämpning även utom
tjänsten torde emellertid i vart fall ej föreligga.

Vid dessa förhållanden har enligt min mening nämnda föreskrifter icke
utgjort något hinder för styckjunkaren Nilsson och arméteknikern Israelsson
att yttra sig på sätt de gjort vid opinionsmötet i Boden den 15 februari
1962. Mötet var anordnat av underofficers- och underbefälsförbundens lokala
avdelningar i Boden och Luleå. Nilsson och Israelsson deltog däri såsom
medlemmar i förbunden och icke på grund av sin tjänst. Oaktat mötet
rörde lönc- och anställningsförhållanden vid krigsmakten hade de därför,
såvitt nu är i fråga, samma rätt att yttra sig som varje annan medborgare.
Den omständigheten att Nilsson och Israelsson jämlikt kap. 6 mom. 26—28
TjRK haft möjlighet att anföra klagomål över förhållanden rörande tjänsten
har icke kunnat betaga dem rätten att i förevarande, fackliga sammanhang
kritisera sådana förhållanden.

Något skäl att ingripa mot Nilsson och Israelsson med anledning av
deras yttranden vid mötet har sålunda ej förelegat. Eftersom mötet hade
offentlig karaktär och Nilssons anförande rörde förhållanden vid det rege -

199

mente, till vilket han hörde och för vilket översten Dahlberg var chef,
hade Dahlberg givetvis fog att informera sig om anförandets innehåll. Vad
som förekom vid det tillfälle den 16 februari 1962, då Dahlberg i dylikt
syfte kallat Nilsson till sitt tjänsterum, synes ej heller giva anledning till
anmärkning. När Dahlberg den 20 februari 1962, efter ätt ha varit i förbindelse
med militärbefälhavaren Björk, ånyo kallat till sig Nilsson, har
han tydligen framfört viss kritik. I den män denna avsett Nilssons anförande
vid opinionsmötet bär den, såsom av det ovan anförda framgår,
utgått från en oriktig uppfattning om räckvidden av vissa föreskrifter i
TjRK och därigenom varit oberättigad. Såvitt utredningen giver vid handen
är emellertid omständigheterna icke sådana att någon vidare åtgärd
från min sida kan anses påkallad.

Med mina sålunda gjorda uttalanden är ärendet av mig slutbehandlat.

Björk, Dahlberg, Nilsson och Israelsson skulle genom chefens för armén
försorg erhålla del av militieombudsmannens skrivelse. Avskrift därav tillställdes
Svenska underofficersförbundet och Försvarsväsendets underbefälsförbund.

12. Fråga huruvida hemvärnschef iakttagit tillbörlig aktsamhet och
omsorg vid handhavandet av ammunition

Vid en av militieombudsmannen den 8 januari 1963 företagen inspektion
av Örebro försvarsområde uppmärksammades vid granskningen av protokoll
i ersättningsmål följande.

Sedan till försvarsområdesbefälhavaren anmälts att under en hemvärnsövning
två kulsprutepistoler m/45 med lösskjutningspipor skadats, uppgav
hemvärnschefen i Kopparbergs hemvärnsområde G. Granberg vid undersökning
jämlikt 18 § militära rättsvårdskungörelsen följande: Vid övning
med hemvärnets ungdomsavdelning å Gillersklack den 19 september 1959
utlämnades på kvällen lös ammunition till kulsprutepistol för användning
påföljande dag. Av misstag erhöll avdelningen kammarammunition i stället
för lös ammunition, beroende på att Granberg i mörkret hade svårt att skilja
på ammunitionssorterna. Vid provskjutning med kulsprutepistolerna den 20
september 1959 lossnade pistolernas bakstycken varvid upptäcktes att kammarammunition
använts i stället för lös ammunition. Olyckan har förorsakats
av okunnighet. Hemvärnspojkarna utförde provskjutningen utan att
först fråga hemvärnsbefälet. Pojkarna hade ännu ej lärt sig skilja mellan
kammarammunition och lös ammunition.

Förhörsledaren, majoren K. Festin, avgav i ärendet följande förslag: Då
vid förhöret framkommit att Granberg i mörkret av misstag utlämnat kam -

200

marammunition i stället för lös ammunition och hemvärnsrekryterna ännu
ej lärt sig skilja på olika ammunitionssorter, föreslås att kronan vidkännes
förlusten.

Auditören I. Lilja anförde i ett till för svar sområdesbefälhavaren avgivet
yttrande: Det kan nog diskuteras om icke ersättningsskyldighet bör åläggas
i ett sådant fall som det förevarande då fel ammunition utlämnats. Med hänsyn
till att det här är fråga om en hemvärnsman har Lilja dock stannat för
att biträda förslaget om att kronan vidkännes förlusten.

Genom beslut den 19 april 1960 förordnade försvarsområdesbefälhavaren
översten G. von Döbeln att kronan skulle vidkännas hela ifrågavarande
skada, uppgående till ett belopp av 61 kronor.

I inspektionsprotokollet antecknades följande. På grund av vad som upplysts
i ärendet synes ha bort övervägas huruvida icke Granberg vid utlämnandet
av ammunitionen förfarit så vårdslöst att han bort ställas till ansvar
för sin oaktsamhet. Oavsett hur denna fråga besvarats torde med hänsyn till
den särskilda varsamhet som handhavandet av ammunition måste anses
kräva Granbergs förfarande ha bort föranleda åläggande av ersättningsskyldighet.
Vidare synes kunna ifrågasättas huruvida hemvärnsrekryterna erhållit
eu ur säkerhetssynpunkt tillfredsställande utbildning innan de fick
börja använda vapen med ammunition.

Militieombudsmannen beslöt att från von Döbeln inhämta närmare upplysningar
angående omständigheterna vid ifrågavarande händelse ävensom
att anmoda von Döbeln och Lilja att avgiva yttrande i saken.

Med anledning härav inkom von Döbeln och Lilja med ett den 23 april
1963 dagtecknat yttrande. I detta hänvisades till kompletterande förhör som
Festin den 15 mars 1963 hållit med Granberg. Av Granbergs därvid lämnade
uppgifter framgick följande. Lördagen den 19 september 1959 fyllde
Granberg i hemvärnsförrådet i Kopparberg kulsprutepistolmagasin med
både lös ammunition och kammarammunition. Magasinen med kammarammunition
ämnade han lägga i en särskild låda och magasinen med lös ammunition
i en annan. Hans avsikt var att övning skulle äga rum med både lös
ammunition och kammarammunition. Emellertid beslöt han sig för att
öva hemvärnsungdomen endast med lös ammunition. Eftersom tiden var
långt framskriden hade han bråttom och råkade i hastigheten förväxla magasin
med kammarammunition och magasin med lös ammunition med resultat
att några magasin med kammarammunition lades i lådan med lös
ammunition utan att han i brådskan lade märke till detta. Vid framkomsten
till övningsområdet lades lådan med kulsprutepistolmagasin jämte övrig
övningsmateriel i källaren till en sportstuga tillhörig Kopparbergs skidklubb.
På kvällen utlämnade Granberg kulsprutepistolmagasinen, vilka enligt hans
uppfattning var fyllda med lös ammunition, till den övning som skulle äga
rum påföljande söndag morgon. På grund av mörkret i källarlokalen märkte
han ej att några magasin var fyllda med kammarammunition. Nämnda sön -

201

dag ägde övning rum med de äldre hemvärnspojkarna i vapentjänst. Övningen,
för vilken Granberg var chef, uttördes vid två stationer. Vid station nr

1 övades materielkännedom beträffande kulsprutepistoler och vid station nr

2 avfyringsteknik för kulsprutepistoler. För avfyringsövningen hade medtagits
två kulsprutepistoler apterade för lösskjutning samt åtta magasin,
som Granberg utlämnat på lördag kväll. Kulsprutepistolerna och magasinen
låg utplacerade på station nr 2. Visitation av vapen och magasin avsåg Granberg
att utföra före övningens början vid denna station. De äldre pojkarna
som bar ut vapen och magasin hade erhållit undervisning om skillnaden mellan
kammarammunition och lös ammunition, men de hade icke närmare
granskat magasinen och därför ej lagt märke till att det fanns magasin både
med kammarammunition och med lös ammunition. Granberg började övningen
vid station nr 1, där de äldre pojkarna hade samlats för materielkännedom
kring ett bord ungefär tem meter från station nr 2. Vid denna
station fanns således icke någon personal. Granberg demonstrerade för hemvärnspojkarna
kulsprutepistolens isärtagning och sammansättning. Han
märkte därför inte att de yngre hemvärnspojkarna — dessa erhåller utbildning
endast på gevär — som hade rast från en annan övning i närheten,
kommit fram till station nr 2 och börjat intressera sig för kulsprutepistolerna.
övningen med de yngre pojkarna hade ägt rum under fanjunkaren
A. Bodins befäl. Denne hade vid rastens början begivit sig till sportstugan
för att kontrollera förberedelserna för en fälttävlan och hade således ej uppsikt
över pojkarna under själva rasten. Av nyfikenhet och vetgirighet fingrade
pojkarna på vapnen och i tro att magasinen var fyllda med lös ammunition
laddade de kulsprutepistolerna och gjorde avfyring, varvid bakstyckena
lossnade. Eftersom pojkarna ej gjort anläggning eller riktat med vapnen
uppstod ej några personskador. Granberg anser att det endast var av
oförstånd och klåfingrighet som pojkarna rört vapnen. Han samlade all
hemvärnsungdom och påvisade vad soin skett samt gav samtliga en allvarlig
uppmaning att i fortsättningen icke vidröra vapen och ammunitionseffekter
annat än på order av befälet.

1 sitt yttrande anförde von Döbeln och Lilja: Med stöd av handlingarna
i målet — särskilt den nya utredning som företagits — finner de numera
helt klart att Granberg vid uttagandet av ifrågavarande ammunition ur hemvärnsförrådet
i Kopparberg brustit i normal aktsamliet och att han följaktligen
bort åläggas ersättningsskyldighet. Huruvida Granberg vid utlämnandet
av ammunitionen förfarit så vårdslöst att han bort ställas till ansvar
övervägdes på sin tid. Samtliga då kända omständigheter ledde von Döbeln
och Lilja med någon tvekan till att något ansvar icke borde ifrågakomma.
Därest militieombudsmannen i belysning av den kompletterande utredningen
skulle anse detta beslut felaktigt böjer de sig för denna uppfattning och
skall givetvis i blivande rättsvårdsärenden av liknande natur beakta denna.
Ett eventuellt ansvar för Granberg borde enligt deras mening huvudsakligen

7-j-—640503. Militieombudsmannens ämbetsberättelse

202

ha anknutit till Granbergs uttagande av ammunitionen i Kopparberg och
hans av bristande uppmärksamhet föranledda hopblandning av magasin
med kammarammunition och magasin med lös ammunition i de båda lådor
som kom till användning. Däremot förefaller det som om det icke kan läggas
Granberg till last någon egentlig vårdslöshet vid utlämnandet av ammunitionen
eller eljest i samband med själva övningens genomförande. Det
grundläggande misstaget får väl anses ha skett redan vid ammunitionens
uttagande i Kopparberg kvällen före övningen. Visserligen är det olika färgbeteckningar
på lös ammunition och kammarammunition, men detta torde,
när det gäller tyllda magasin, icke vara så lätt att observera om icke skäl föreligger
till speciell undersökning. Det var naturligtvis en mycket olycklig
omständighet att de yngre pojkarna fick tillfälle att fingra på kulsprutepistolerna
under sin rast. Granberg lär väl dock icke kunna lastas så mycket
härför, upptagen som han var av de äldre hemvärnspojkarna. Förmodligen
stod dessa i ring runt omkring honom. Snarare borde då kanske den
andre tjänstgörande instruktören, fanjunkaren Bodin, ha sett till att hans
unga elever icke hade något okynne för sig under rasten. Han bör dock till
sitt försvar med fog kunna åberopa att han under de yngre pojkarnas rast
hade tjänsteärenden att uträtta i den omtalade sportstugan. Oavsett detta
borde givetvis de yngre pojkarna i förväg ha fått tillsägelse att icke utan order
röra ammunition eller magasin. Sådan tillsägelse skedde också omedelbart
efter olyckstillbudet. Vad utbildningen angår framgår av den nya utredningen
att de äldre hemvärnspojkarna vid ifrågavarande tillfälle just var
sysselsatta med sådan undervisning som bör ha varit ägnad att tillfredsställa
även säkerhetssynpunkten. De yngre bär endast gevärsutbildning. Det
bör slutligen erkännas att den ursprungliga utredningen i ersättningsmålet
var ofullständig och icke helt tillfredsställande. Att densamma ändock godtogs
torde sammanhänga med att uppkomna skador uppgick till ett förhållandevis
ringa belopp.

I yttrande till militieombudsmannen den 29 juli 1963 har Granberg vidgått
att han förfarit felaktigt genom att förväxla olika slag av ammunition
och låta en del av ammunitionen jämte två vapen ligga ute utan uppsikt.
Granberg har tillika företett kvitto utvisande att han till kronan inbetalt
skadans belopp.

Militieombudsmannen uttalade i beslut den 3 januari 1964 följande.

Av utredningen i ärendet framgår att två kulsprutepistoler m/45 med lösskjutningspipor
skadats vid en hemvärnsövning den 20 september 1959 genom
att de avfyrats med kammarammunition ehuru de varit apterade för
skjutning med lös ammunition samt att enligt beslut den 19 april 1960 av
försvarsområdesbefälhavaren von Döbeln, med kontrasignation av auditören
Lilja, kronan förklarats skola vidkännas skadan, 61 kronor.

203

Den undersökning jämlikt 18 § militära rättsvårdskungörelsen som låg
till grund för nämnda beslut var uppenbarligen icke tillfredsställande. Det
hade ålegat von Döbeln och Lilja att tillse att undersökningen kompletterats
innan beslut i saken meddelades. Med hänsyn till omständigheterna
låter jag emellertid bero vid därutinnan avgiven förklaring.

Beträffande själva saken är numera genom förhör den 15 mars 1963 med
hemvärnschefen Granberg upplyst följande. Han uttog den 19 september
1959 ur hemvärnsförrådet i Kopparberg såväl kammarammunition som lös
ammunition för att användas vid skjutövning med äldre hemvärnspojkar.
Han fyllde ammunitionen i kulsprutepistolmagasin, vart slag av ammunition
för sig, och lade magasinen i två olika lådor, den ena avsedd för lös
ammunition och den andra för kammarammunition. På grund av brådska
förväxlade han, utan att märka det, de båda lådorna så att några magasin
med kammarammunition kom att läggas i den för lös ammunition avsedda
lådan. Påföljande dag placerades genom Granbergs försorg två kulsprutepistoler
och åtta magasin, tagna ur den för lös ammunition avsedda lådan,
vid en skjutstation utan särskild bevakning, medan Granberg övade materielkännedom
med hemvärnspojkarna omkring fem meter från nämnda
skjutstation. Avsikten var att de av Granberg instruerade pojkarna senare
skulle öva skjutning med lös ammunition. Dessförinnan kom emellertid
några yngre hemvärnspojkar, som stod under befäl av en annan instruktör
och som hade en kortare rast i sina övningar, fram till skjutstationen, vilket
Granberg ej observerade. Dessa laddade kulsprutepistolerna och gjorde avfyring.

Sammanblandning av olika sorters ammunition på sätt som skett kan få
ytterst ödesdigra följder. Av den som omhänderhar och utlämnar ammunition
måste därför krävas ett mycket stort mått av aktsamhet och omsorg.
Även om Granbergs förväxling av de båda ammunitionslådorna i och för sig
är förståelig, har den dock möjliggjorts av Granberg själv genom att han
samtidigt befattat sig med två ammunitionssorter. En enkel och naturlig
försiktighetsåtgärd synes ha varit att Granberg endast ägnat sig åt en ammunitionssort
i sänder. Härtill kommer att Granberg låtit en del av ammunitionen
jämte två vapen ligga ute utan uppsikt. Visserligen uppehöll sig
Granberg i den omedelbara närheten men han var där sysselsatt med sådant
som tydligen helt tog hans uppmärksamhet i anspråk.

På grund av dessa förhållanden har Granberg, som själv vidgått att han
förfarit felaktigt, gjort sig skyldig till tjänstefel och därigenom vållat ifrågavarande
skada.

Granberg har emellertid gottgjort kronan den uppkomna skadan. Med
hänsyn härtill och då Granberg felat endast av ovarsamhet och utan vrång
avsikt, finner jag mig i denna del av ärendet, med stöd av 4 § i den för riksdagens
ombudsmän gällande instruktionen, kunna låta bero vid den erinran
som innefattas i det anförda.

204

Ärendet är härmed av mig slutbehandlat.

Avskrift av militieombudsmannens beslut tillställdes von Döbeln, Lilja
och Granberg.

13. Felaktigt förfarande av militärläkare och personalofficer vid
handläggning av ansökan om anställning i FN-bataljon

I en den 31 januari 1964 till militieombudsmannen inkommen skrift anförde
fänriken i luftvärnets reserv A. G. Svahn: Han insände i oktober 1963
till Roslagens luftvärnsregemente ansökningshandlingar avseende anställning
i officersbefattning inom Movement-Control-sektionen av FN-bataljonen
XXII K. Han tillhör visserligen endast besiktningsgrupp 2 men detta
enbart på grund av att han bär korrektionsglas och han har tidigare tjänstgjort
i FN-bataljonen XI G. Ansökningshandlingarna återställdes emellertid
till Svahn med en skrivelse från personalofficeren kaptenen H. Jungstedt. I
skrivelsen meddelade denne att Svahns ansökan tyvärr måste återgå utan
åtgärd på grund av »särskilda bestämmelser jml TSjv Dnr 601:38 13/6
1963 vilka bl. a. innehåller bestämmelse om att personal med korrektionsglas
ej anställes». Svahn anhåller om undersökning huruvida det förfarits
lelaktigt vid behandlingen av hans ansökan samt huruvida nuvarande rekryteringssystem
och rekryteringspersonalens kvalifikationer kan anses tillfredsställande.

Sedan militieombudsmannen anmodat chefen för luftvärnsregementet att
införskaffa yttrande från Jungstedt och avgiva eget yttrande i ärendet, inkom
från regementschefen översten S. Hådell den 18 februari 1964 en skrivelse,
varvid fanns fogade yttranden av Jungstedt och regementsläkaren
fältläkaren S. Söderholm.

Söderholm anförde: Det åligger regementschef att preliminärt yttra sig
över lämpligheten ur medicinsk synpunkt beträffande sökande till FNtjänst.
Med anledning härav har genom personalofficerens försorg inkomna
ansökningar överlämnats till Söderholm, vilken såsom tjänstegrenschef haft
att uttala sig angående vederbörandes lämplighet i angivet hänseende. De
föreskrifter som åsyftats i Jungstedts skrivelse till Svahn var rätteligen försvarets
sjukvårdsstyrelses den 13 juni 1961 utfärdade Anvisningar beträffande
medicinska krav vid uttagning av militär personal till FN-tjänstgöring
(Tjänstemeddelanden från försvarets sjukvårdsstyrelse nr 6/1961).
Enligt dessa anvisningar bör särskild uppmärksamhet ägnas åt bl. a. brytningsfel
som medför bärande av korrektionsglas för uppnående av erforderlig
synskärpa. Bärande av korrektionsglas är i viss utsträckning tillåtet
enligt besiktningsreglementet. Om »särskild uppmärksamhet» bör ägnas
detta faktum bör det väl innebära att fordringarna skärpes. Om vederböran -

205

de alltså i likhet med Svahn endast har en synskärpa av 0,2 å vartdera ögat
utan korrektionsglas, bör man ägna denna detalj uppmärksamhet och ifrågasätta
huruvida vederbörande kan klara sig i alla situationer, speciellt
som man av Svahns sjukhandlingar kan utläsa, att han vid några tillfällen
skadat sina glasögon i tjänsten. Söderholm bedömde att Svahn ej höll måttet
för lämplighet ur medicinsk synpunkt. Vad sjukvårdsstyrelsen föreskrivit
utgör emellertid endast en anvisning. Bestämmelser saknades alltså, och
vederbörande läkare kunde bedöma frågan ur sin synpunkt. Läkaren hade
dessutom genom anvisningen ålagts särskild uppmärksamhet beträffande
brytningsfel. Hur detta skall tolkas kan ju göras till föremål för diskussion,
då det ej definierats vad som menas med särskild uppmärksamhet beträffande
brytningsfelen. Den 10 oktober 1963 har sjukvårdsstyrelsen i samråd
med arméöverläkaren utgivit en »PM angående medicinska krav vid uttagning
till FN-tjänstgöring» (SjvS Dnr 601:81). Däruti fastslås och bestämmes
kraven på synskärpa i stort sett i enlighet med besiktningsreglementets
fordringar; någon skärpning i förhållande till dessa är det ej tal
om. Att märka är emellertid att nämnda promemoria ej utsänts till förband
eller kungjorts i tjänstemeddelandena utan endast tillställts arméstabens
FN-avdelning. Denna har i sin tur låtit överlämna exemplar av promemorian
till dem som söker FN-tjänst för delgivning med undersökningsläkaren
och som rättesnöre för denne. Av en ren händelse råkade Söderholm så
småningom få en sådan promemoria i sin hand och har därefter vid sina
förhandsbedömningar följt denna på grund av dess kategoriska formulering.
Som förhandsgranskande förbandsläkare har Söderholm emellertid
ej erhållit några föreskrifter.

Jungstedt förmälde: Den 14 oktober 1963 kommenderades han till tjänstgöring
å regementets personal detalj som officer till förfogande för att under
fjorton dagar läras upp i alla de göromål som åvilar personalofficeren. Den
18 oktober inkom till detaljen eu av chefen för armén den 16 i samma månad
utfärdad skrivelse med bestämmelser för rekrytering av personal till
ifrågavarande FX-bataljon. Vid ansökningstidens utgång den 31 oktober
hade ett 30-tal ansökningar om anställning vid bataljonen inkommit till regementet.
Efter rutinbehandling vid personaldetaljens expedition sändes
ansökningarna till regementsläkaren för yttrande ur medicinsk synpunkt.
Den 4 november behandlades ansökningarna av Jungstedt. Hans företrädare
som personalofficer hade en vecka tidigare frånträtt befattningen. Jungstedt
granskade ansökningarna och lät uppsätta förslag till yttrande av regementschefen.
Å Svahns ansökan hade Söderholm antecknat »Icke lämplig»
med hänvisning till förenämnda meddelande från sjukvårdsstyrelsen
den 13 juni 1961. Detta Söderholms yttrande föranledde Jungstedt att till
Svahn återsända dennes ansökan. Jungstedt inser nu att del var felaktigt.

Hådell anförde i sitt yttrande: Ifrågavarande ärenden handlägges vid regementets
personaldetalj. Det ankommer på personalofficeren att för rege -

206

mentschefen föredraga ansökningarna med förslag till truppregistreringsmyndighetens
yttrande. Ärendet förberedes vid personaldetaljen bl. a. genom
att plåtavtryck för den sökande jämte läkarhandlingar överlämnas till
regementsläkaren för bedömning av den sökandes lämplighet ur medicinsk
synpunkt. Denina bedömning ersätter icke det läkarintyg som senare skall
kunna företes. Av chefens för armén skrivelse den 16 oktober 1963 framgår
att endast i det fall att sökande vid tidigare FN-tjänstgöring erhållit lägre
tjänstgöringsvitsord än X771, ansökan ej skall insändas till chefen för armén.
Svahn har beträffande sin tidigare FN-tjänstgöring erhållit vitsorden
X88. Han var uppenbarligen mycket lämplig för den sökta befattningen.
Jungstedts åtgärd att efter inhämtande av regementsläkarens omdöme återsända
ansökningshandlingarna till Svahn är, såsom framgår av bestämmelserna
och vilket Jungstedt även vidgått, felaktig. Det hade ålegat Jungstedt
att föredraga ärendet för Hådell, och Svahns ansökan skulle ha insänts till
chefen för armén oberoende av om Svahn icke ansetts lämplig ur medicinsk
synpunkt. Vid bedömandet av Jungstedts felaktiga handläggning av ärendet
bör hänsyn tagas till det förhållandet att han vid tiden för handläggningen
nyligen tillträtt befattningen som biträdande mobiliseringsofficer och chef
för personaldetaljen samt att tiden för överlämning mellan honom och den
avgående befattningshavaren varit kort. Vad beträffar Söderholm har denne,
enligt vad han uppgivit, vid sin medicinska bedömning av Svahn haft
tillgång endast till de av försvarets sjukvårdsstyrelse den 13 juni 1961 utfärdade
anvisningarna. Då dessa är mycket allmänt hållna, skulle det otvivelaktigt
ha varit av värde om Söderholm delgivits innehållet i en promemoria
som var bifogad arméchefens skrivelse den 16 oktober 1963 och vilken
innefattade vissa bestämmelser i medicinskt avseende. Denna promemoria
har emellertid ej av personaldetaljen bringats till Söderholms kännedom.
Den av Söderholm omnämnda promemorian av den 10 oktober 1963,
enligt vilken skäl ej skulle ha förelegat att olämpligförklara Svahn, har enligt
vad som inhämtats ej utsänts till truppförbanden eller förbandsläkarna.
Med utgångspunkt från att Söderholm endast haft tillgång till sjukvårdsstyrelsens
anvisningar av den 13 juni 1961 anser Hådell att Söderholm ej
kan klandras för att han ansett anvisningarna utgöra en skärpning av fordringarna
i besiktnlngsreglementet. Möjligen borde han ha beaktat att Svahn
såsom varande fänrik i reserven uppfyllde besiktningsreglementets fordringar.
Jungstedt har för Hådell uppgivit att han ansett sig ha haft grundad
anledning att förutsätta att anställningskraven ur medicinsk synpunkt var
väl kända av Söderholm, då ansökningar till FN-tjänst sedan många år
handlagts vid regementet. Hådell anser att Jungstedt har haft fog för detta
antagande. Vid undersökning som vid regementet gjorts beträffande handläggningen
av övriga ansökningar avseende anställning vid den nu ifråga 1

Avser betyg i respektive uppförande, allmän duglighet och tjänstbarhet i viss angiven
tjänst.

207

varande FN-bataljonen har utrönts att ytterligare två ansökningar återsänts
till sökandena — två angivna värnpliktiga furirer — enär de av regementsläkaren
bedömts olämpliga ur medicinsk synpunkt. Anledningen härtill har
även i dessa fall varit nedsatt synskärpa.

I ett härefter från chefen för armén begärt yttrande i ärendet, vilket på
arméchefens uppdrag avgavs av chefen för sektion III inom arméstaben
översten K. G. Magnusson, biträddes det av Hådell avgivna yttrandet och anfördes
vidare: I ärendet har ifrågasatts om systemet för rekrytering till FNförband
är tillfyllest i sin nuvarande form. Grundläggande bestämmelser
för rekrytering, uttagning och anställning av personal till svenska militära
FN-kontingenter framgår av arméorder den 18 december 1961 (Ast/FN nr
83: 9). Dessa bestämmelser har visat sig ändamålsenliga även om viss komplettering
erfordrades inför rekryteringen av FN-bataljonen XXII K. Detta
föranledde utfärdandet av bestämmelserna den 16 oktober 1963, vilka avsåg
att möjliggöra ett snabbare rekryteringsförfarande än normalt. Ansökningsärenden
avseende FN-tjänst handhas av erfaren och kvalificerad personal
såväl vid truppregistreringsmyndigheterna som vid arméstabens FNavdelnirag.
Misstag kan inträffa vid det expeditionella arbetet, men erfarenheten
ger icke stöd för en ändring av gällande rutiner vid rekrytering av
FN-förband.

De två värnpliktiga furirer, vilka enligt vad utredningen utvisat i likhet
med Svahn fått sina ansökningar återsända från personaldetaljen vid regementet,
underrättades genom militieombudsmannens försorg om det felaktiga
häri. De har emellertid icke med anledning härav hos militieombudsrnannen
anfört några klagomål.

Militieombudsmannen uttalade i beslut den 17 juli 1964 följande.

Utredningen i ärendet visar följande. Fänriken i luftvärnets reserv
Svahn, som tillhör besiktningsgrupp 2 och tidigare tjänstgjort vid FNbataljonen
XI G, insände i oktober 1963 till sin truppregistreringsmyndighet,
Roslagens luftvärnsregemente, ansökningshandlingar avseende anställning
i stabstjänst vid FN-bataljonen XXII K. Sedan regementsläkaren
Söderholm förklarat Svahn icke vara lämplig ur medicinsk synpunkt, återsände
personalofficeren Jungstedt handlingarna till denne med skriftligt
meddelande, att ansökningen måste återgå utan åtgärd på grund av »särskilda
bestämmelser jml TSjv Dnr 601:38 13/6 1963 vilka bl. a. innehåller
bestämmelse om att personal med korrektionsglas ej anställes».

Enligt åsyftade anvisningar, utfärdade av försvarets sjukvårdsstyrelse
den 13 juni 1961, Dnr 601:38 (Tjänstemeddelanden från sjukvårdsstyrelsen
nr 6/1961), skall militär personal avsedd för FN-tjänstgöring före anställningens
början läkarundersökas beträffande lämplighet för sådan tjänstgöring.
Den undersökte skall tillhöra besiktningsgrupp 1 eller 2. Särskild

208

uppmärksamhet bör ägnas vissa närmare angivna förhållanden, bl. a. brytningsfel
som medför bärande av korrektionsglas för uppnående av erforderlig
synskärpa.

Grundläggande bestämmelser för rekrytering, uttagning och anställning
av personal till svenska militära FN-kontingenter har meddelats av chefen
för armén den 18 december 1961 (Ast/FN nr 83:9). Enligt dessa bestämmelser
krävs för anställning bl. a. att sökande tillhör besiktningsgrupp
1 eller 2 samt att militärt vitsord är lägst X77. Vidare föreskrives
i bestämmelserna att chefen för truppregistreringsmyndighet ur armén
med eget yttrande skall insända inkomna ansökningar till militärbefälhavaren,
som vidarebefordrar dem till chefen för armén. Av truppregistreringsmyndighetens
yttrande skall framgå bl. a. om vederbörande enligt
tillgängliga uppgifter är lämplig ur medicinsk synpunkt. Ansökningar från
värnpliktiga som erhållit sänkt uppförandebetyg eller övriga vitsord under
7 eller av annan orsak bedöms olämpliga, vidarebefordras icke utan återställes
till vederbörande.

Utöver angivna grundläggande bestämmelser har chefen för armén genom
skrivelse den 16 oktober 1963 (Ast/FN nr 1433-108) utfärdat vissa
kompletterande bestämmelser beträffande rekryteringen av FN-bataljonen
XXII K. Dessa kompletterande bestämmelser, som avsåg att möjliggöra
snabbare rekrytering än normalt, innehöll bl. a. att sökande med föregående
FN-tjänst ägde företräde framför sökande utan dylik tjänst, att
ansökningshandlingarna skulle av truppregistreringsmyndighet insändas
direkt till chefen för armén samt att ansökningshandlingar från sökande
som erhållit lägre vitsord än X77 vid tidigare FN-tjänst icke skulle insändas
till chefen för armén.

I en vid sistnämnda skrivelse såsom bilaga fogad »PM angående anställning
in. m. vid svensk FN-bataljon» angavs såsom krav för anställning
bl. a. att sökande skall tillhöra besiktningsgrupp 1 eller 2 eller, i vissa fall,
besiktningsrupp 3.

Såsom av det anförda framgår hade regementschefen att avgiva yttrande
över Svahns ansökning. Eftersom yttrandet bl. a. skulle innefatta bedömning
av Svahns lämplighet ur medicinsk synpunkt enligt tillgängliga
uppgifter, ankom det på Söderholm att uttala sig till regementschefen i
detta hänseende. Gällande föreskrifter innehåller emellertid icke annat krav
såvitt nu är i fråga än att sökanden skall tillhöra besiktningsgrupp 1 eller
2. Söderholms uppfattning att sjukvårdsstyrelsens anvisningar den 13 juni
1961 innebär strängare fordringar i fråga om synskärpan saknar uppenbarligen
fog. Det ålåg självfallet Söderholm att, innan han gjorde sitt uttalande,
skaffa sig kännedom om gällande föreskrifter och deras rätta
innebörd. Med hänsyn till att Svahn är reservofficer och tidigare haft FNtjänst
är det särskilt anmärkningsvärt att Söderholm icke iakttagit erforderlig
omsorg i detta hänseende. Vid angivna förhållanden finner jag att

209

Söderholm genom sitt uttalande om Svahns bristande lämplighet ur medicinsk
synpunkt måste anses ha gjort sig skyldig till tjänstefel.

Oavsett innehållet i Söderholms uttalande hade Jungstedt i egenskap
av personalofficer skyldighet att föredraga Svahns ansökningsärende för
regementschefen. Jungstedt underlät emellertid detta och återsände i stället
ansökningen till Svahn med besked att den återgick utan åtgärd.
Härigenom har Jungstedt föranlett att ansökningsärendet icke, såsom
jämlikt gällande föreskrifter bort ske även om Svahn skulle ansetts olämplig
ur medicinsk synpunkt, blivit med truppregistreringsmyndighetens
yttrande överlämnat till chefen för armén. Vad Jungstedt sålunda låtit komma
sig till last utgör tjänstefel.

De fel som blivit begångna har varit av beskaffenhet att medföra risk
för rättsförluster för enskilda. Vad som förekommit måste därför, särskilt
såvitt gäller Jungstedt, bedömas som allvarligt. Upplyst är härjämte att i
ytterligare två fall ansökningar om anställning vid ifrågavarande FN-bataljon
blivit behandlade på liknande sätt som Svahns ansökning. Oaktat
de sökande genom min försorg blivit underrättade om att fel förekommit,
har emellertid icke av vare sig dessa eller Svahn gjorts gällande att ersättningsgill
skada inträffat. Med hänsyn härtill och då såväl Söderholm som
Jungstedt uppenbarligen felat av ovarsamhet, utan vrång avsikt, finner jag
mig kunna låta bero vid en allvarlig erinran till envar av dem om vikten av
att noggrant iakttaga gällande föreskrifter angående anställning av personal.

I övrigt föranleder ärendet icke vidare åtgärd från min sida.

Avskrift av militieombudsmannens beslut tillställdes Svahn, chefen för
armén och regementschefen. Jungstedt och Söderholm skulle genom regementschefens
försorg delgivas beslutet.

14. Fråga huruvida befordringsgrunderna förtjänst och skicklighet
iakttagits vid tillsättande av förvaltarbeställningar

I en till militieombudsmannen den 14 augusti 1962 inkommen skrift
anförde förvaltaren i kassatjänst vid intendenturkåren S. E. F. Hedberg:
Från och med den 1 juli 1962 uppflyttades tjugufyra av de fyrtioåtta beställningarna
för förvaltare i kassatjänst vid intendenturkåren från lönegrad
Ao 17 till lönegrad Ao 19. Beställningarna i lönegrad Ao 17 besättes
med fanjunkare och styckjunkare, som genomgått föreskriven kassachefsutbildning.
Till elever vid denna utbildning uttages lämpliga sökande
från arméns samtliga förband och personalkårer. Vakanser i fråga om
beställningarna i Ao 17 fylles genom befordran av nämnda fanjunkare

210

eller styckjunkare, och härvid torde den principen tillämpas att befordran
sker efter turordningen vid den genomgångna utbildningen och utan hänsyn
till omfattningen av kassagöromålen vid det förband, där den befordrade
skall placeras. De nya Ao 19-bestälIningarna synes skola tillsättas genom
befordran av förvaltare i lönegrad Ao 17. I kungl. brev den 28 juni 1962 angående
vissa anslag för budgetåret 1962/63 under riksstatens fjärde huvudtitel
(regleringsbrev II) har angivits de fall då undantag må göras
från eljest gällande tillsättningsförfarande. Då i brevet icke angivits några
särbestämmelser för tillsättningen av Ao 19-beställningarna torde denna
helt falla under bestämmelserna i 28 § regeringsformen, kungörelsen den
30 juni 1955 med vissa bestämmelser angående befordran av militär personal
på aktiv stat (befordringskungörelsen, SFS 1955: 476) och tillämpningsföreskrifter
till befordringskungörelsen, utfärdade genom arméorder
den 12 oktober 1959 (Tjänstemeddelanden rörande Iantförsvaret 1959 avd.
D nr 121). Genom cirkulärskrivelse den 21 maj 1962 orienterade tjänstförrättande
generalintendenten F. B. Diurlin samtliga förvaltare i kassatjänst
inom armén om de principer som avsågs skola tillämpas vid tillsättningen.
I skrivelsen angavs att beställningarna skulle komma att tillsättas
med förvaltare som med hänsyn till alla på frågan inverkande faktorer —
tjänstens krav, skicklighet, önskemål etc. — av generalintendenten bedömdes
lämpligast. Vidare förklarades i skrivelsen att från tjänstesynpunkt
som regel förvaltare med högst två år kvar till pensionsålderns inträde
och förvaltare som var nyplacerad under närmaste tvåårsperioden före
den 1 juli 1962 icke borde ifrågakomma för omplacering i den högre
lönegraden. Av generalintendentens beslut i tillsättningsärendet framgår
att samtliga förvaltare placerade vid de förband, till vilka Ao 19-beställningarna
knutits, erhöll befordran oavsett tjänsteålder i förhållande till
övriga förvaltare i kassatjänst. Författningarnas föreskrifter om förtjänst
och skicklighet synes ha beaktats mycket litet och till tjänstedugligheten
har hänsyn icke alls tagits. Däremot synes utrymme ha lämnats för sådana
ekonomiska och personliga omständigheter samt tjänsteförhållanden,
som icke får påverka befordringar i vanliga fall. Med hänsyn till att samtliga
förvaltare i kassatjänst genomgått likartad utbildning och att placering
vid förband varit helt beroende på turen vid placering i samband
med befordran synes det obilligt att ett antal äldre, välmer.iterade förvaltare
helt eller delvis skall berövas möjligheten att erhålla de förbättrade
löne- och pensionsförmåner som tillkomsten av de högre beställningarna
skapat. Å andra sidan synes några yngre förvaltare få komma i åtnjutande
av de högre avlöningsförmånerna under så gott som hela sin tjänstetid.
Hedberg anhöll att militieombudsmannen skulle utreda huruvida angivna
befordringar skett i överensstämmelse med gällande föreskrifter och, om
det skulle visa sig så icke vara fallet, vidtaga åtgärder för erhållande av
rättelse.

211

Sedan ärendet remitterats till generalintendenten inkom chefen för armén
den 15 oktober 1962 med yttrande från denne ävensom eget yttrande.

Generalintendenten anförde: Den omförmälda uppflyttningen av ett antal
beställningar för förvaltare i kassatjänst vid försvaret från lönegrad Ao
17 till lönegrad Ao 19 var ett resultat av 1962 års s. k. B-listeförhandlingar.
Till grund för den lönedifferentiering som därmed genomfördes beträffande
kassachefsbefattningarna låg en av försvarets civilförvaltning
verkställd utredning. Den högre löneställningen motiverades med att de
kassachefsbefattningar på vilka de högre beställningarna fördelades var
förenade med större ansvar och arbetsbörda än övriga kassachefsbefattningar.
Genom den av Hedberg omnämnda cirkulärskrivelsen den 21 maj
1962 bereddes samtliga förvaltare i kassatjänst inom armén tillfälle att
inkomma med besked huruvida de önskade placering på någon av de
tjugufyra kassachefsbefattningar inom armén som var avsedda för förvaltare
i lönegrad Ao 19. Vad i skrivelsen anfördes om hur förvaltarnas
lämplighet skulle bedömas kunde visserligen föranleda missförstånd, men
meningen var givetvis att lämpligheten skulle bedömas enbart efter envars
förtjänst och skicklighet. Generalintendenten ville emellertid i skrivelsen
framhålla att även andra omständigheter — såsom statsnyttan och
den enskildes berättigade intressen — kunde komma att inverka på hans
beslut i ärendet, som icke enbart rörde befordran till högre beställning
utan även placering i vederbörande nya befattning, eftersom lönegradshöjningen
gällde endast vissa kassachefsbefattningar. Att förvaltare med högst
två år kvar till pensionsålderns inträde och förvaltare som under de två
åren närmast före den 1 juli 1962 nyplacerats på sina befattningar ansågs
i regel icke böra ifrågakomma för omplacering till Ao 19-beställning berodde
därpå att det syntes angeläget att i möjligaste mån undvika den
effektivitetsminskning och de kostnader som alltför täta ombyten på befattningarna
skulle medföra. Tillsättningen av de höjda beställningarna
påverkades av att de kassachefsbefattningar som var avsedda för innehavare
av dessa beställningar redan var besatta före höjningen. I de fall
den som innehade en sådan kassachefsbefattning ej själv kunde komma
i fråga för den högre beställningen och således icke längre kunde inneha
den hädanefter därmed förenade kassachefsbefattningen, måste han
tvångsvis omplaceras till annan kassachefsbefattning för att bereda plats
för en till tjänsteåren äldre men i övrigt lika skickad förvaltare. Detta
speciella förhållande föreligger icke vid normal befordran i succession. Därför
är tillsättningen av Ao 19-beställningarna icke endast en befordringsfråga
utan även och kanske främst en placeringsfråga med konsekvenser
för såväl statsnyttan som den enskilde. En strikt tillämpning av regeln
om förtjänst och skicklighet skulle med hänsyn till det antal beställningar
som samtidigt skulle tillsättas ha medfört tvångsförflyttningar av ett
stort antal kassaförvaltare från befattningar, för vilka de visat sig väl

212

skickade, med åtföljande menliga konsekvenser icke enbart från statsnyttans
synpunkt utan även för den enskilde, konsekvenser av både social och
ekonomisk natur. En bedömning av förvaltarna med hänsyn till förtjänsten
möter icke några svårigheter. Annorlunda förhåller det sig med skickligheten.
Kontinuerlig vitsordssättning förekommer nämligen icke beträffande
förvaltare i kassatjänst, vilket medför att förutsättningar saknas för
eu objektiv och rättvis prövning av deras inbördes skicklighet. Den kontakt
som generalintendenten i egenskap av personalkårchef har med de
myndigheter som närmast har att bedöma kassachefernas sätt att sköta sina
åligganden, nämligen civilförvaltningen samt regionala och lokala myndigheter,
under vilka förvaltarna lyder, ger emellertid generalintendenten
möjlighet att bedöma, om vederbörande förvaltare besitter den skicklighet
som erfordras för att inneha Ao 19-beställning. Samtliga kassachefer inom
armén har bedömts besitta erforderlig skicklighet. Av de från förvaltarna
inkomna önskemålen framgick att flertalet av de äldsta förvaltarna,
placerade i befattningar som icke förenats med höjd beställning, icke önskade
omplacering. Detta medförde att av de förvaltare som önskade betordran
aderton stycken med placering i befattningar- avsedda för beställningska
vare i lönegrad Ao 19 kunde tillgodoräkna sig så lång statstjänst
i förhållande till övriga aspiranter, att de borde erhålla sådan beställning
och sålunda kunna kvarstanna på sina befattningar. Återstående sex
befattningar som skulle besättas av beställningshavare i Ao 19 var placerade
vid dåvarande Norra skånska infanteriregementet (I 6), Hälsinge
regemente (I 14), Norrbottens regemente (I 19), Norrlands artilleriregemente
(A 4), Gotlands artillerikår (A 7) och Bodens artilleriregemente
(A 8). Kassacheferna vid dessa förband — S. B. Dahlqvist (I 6), O. R.
Sjöström (I 14), H. E. Skoglund (I 19), F. G. H. Lundin (A 4), E. L. B.
Hoppe (A 7) och S. L. Holmberg (A 8) — önskade högre beställning med
bibehållen placering. Placering vid något av dessa förband önskades också
av förvaltarna K. G. T. Karnehed, C. G. I. Almstig, Hedberg, E. A. Boberg
och K. O. H. Kolmodin, vilka var kassachefer vid andra förband. De konkurrerande
kassachefernas anciennitetsordning var, med datum för första
anställning såsom förvaltare i kassatjänst angivet inom parentes: 1. Karnehed
(1/7 1948), 2. Almstig (1/7 1948), 3. Hedberg (1/10 1951), 4. Boberg
(1/4 1957), 5. Hoppe (1/4 1957), 6. Lundin (1/10 1957), 7. Holmberg
(1/10 1957), 8. Kolmodin (1/10 1957), 9. Dahlqvist (1/10 1958), 10. Skoglund
(1/10 1960) och 11. Sjöström (1/2 1961). Skälen för att Karnehed,
Almstig, Hedberg, Boberg och Kolmodin icke erhöll begärd omplacering
var följande. Karnehed önskade placering vid I 14 i Gävle. Han var sedan
den 1 april 1962 placerad vid dåvarande Göta pansarlivgarde (P 1). Sjöström
tjänstgjorde vid I 14 sedan den 16 oktober 1960. Dessförinnan liade
Sjöström uppehållit förordnande som kassachef vid Dalregementet (I 13)
i Falun, där han då avsågs skola placeras. På grund av oförutsedd hän -

213

delseutveekling blev han emellertid placerad vid I 14. Han hade i samband
med förordnandet vid I 13 ådragit sig utgifter för familjebostad i Falun
på cirka 3 000 kronor och hade nu efter flyttning till Gävle inrättat sig
på att han var slutgiltigt placerad, varför eu omplacering framstod för
honom som katastrofal. Trots Karneheds korta tjänstgöringstid vid P 1
övervägde generalintendenten ett byte på kassachefsbefattningarna mellan
Ivarnehed och Sjöström. På grund av den belägenhet vari Sjöström enligt
det sagda befann sig och enär Karnehed redan från och med den 1 april
1964 skulle kunna beredas placering i lönegrad Ao 19 vid Södermanlands
regemente bifölls emellertid icke Karneheds begäran. Karnehed har sedermera
förklarat sig önska omplacering till detta regemente från och med
sistnämnda dag. Almstig önskade placering vid I 6. Han hade emellertid
endast ett och trekvarts år kvar till pensionsålderns inträde. Med hänsyn
härtill och då ett bifall till Almstigs begäran skulle ha medfört tvångsförvaltning
av Dahlqvist, som omplacerats till I 6 den 1 april 1961, villfors
ej Almstigs önskemål. — Hedberg, som är placerad vid Svea artilleriregemente
(Al), Linköping, önskade högre beställning men ej med placering
vid I 19 eller A 8. Eftersom Hedberg icke ville placeras vid I 19,
där Skoglund var placerad, syntes en placering av Hedberg vid I 6 oriktig
gentemot Dahlqvist, som i anciennitetsavseende befann sig före Skoglund,
tillträtt tjänsten vid I 6 den 1 april 1961 och ådagalagt stor skicklighet
i sin tjänsteutövning. Hedberg kunde erbjudas högre beställning genom
omplacering till kassachefsbefattningen vid Livgrenadjärregementet (I 4),
Linköping, från och med den 1 april 1965. Om han accepterade ett sådant
erbjudande skulle han få bibehålla sin stationeringsort, vilket han
tidigare förklarat sig önska. — Boberg önskade placering vid I 14 eller
A 4. Ett tillmötesgående av Bobergs önskemål skulle ha medfört tvångsförflyttning
av antingen Sjöström (I 14) eller Lundin (A 4). Karnehed,
som till tjänsteåldern var äldre än Boberg, hade emellertid såsom förut
nämnts fått stå tillbaka för Sjöström. Boberg kunde med hänsyn därtill
icke ifrågakomma till I 14. I förhållande till Lundin kunde Boberg tillgodoräkna
sig endast ett halvt år längre tjänstetid som förvaltare. Därför
ansågs det att Boberg ej heller borde ifrågakomma till A 4. — Kolmodin
hade icke begärt placering vid någon viss kassa. Han var sedan den 1 april
placerad vid Norra Smålands regemente. Därest han erhållit högre beställning
hade Sjöström, Skoglund eller Dahlqvist måst tvångsförflyttas. Med
hänsyn dels till vad förut anförts om sistnämnda tre förvaltare och dels
till de riktlinjer för tillsättandet av befattningarna som uppdragits i generalintendentens
förutberörda cirkulärskrivelse erhöll Kolmodin icke högre
beställning.

Generalintendenten anförde vidare: Då förvaltarna genom cirkulärskrivelsen
bereddes tillfälle att framföra sina önskemål hade varken Hedberg
eller de andra förvaltarna från principiell synpunkt något att erinra mot

214

de i skrivelsen angivna riktlinjerna för tillsättningarna. Detta bibragte
generalintendenten den uppfattningen att förvaltarkåren i sin helhet var
införstådd med de principer som han avsåg att lägga till grund för beslutet
i tillsättningsfrågan. Innan utnämningarna skedde ägde överläggningar
rum med den närmast berörda personalorganisationen, Föreningen
Försvarets kassachefer, varvid representanter för föreningens styrelse förklarade
sig icke vilja motsätta sig det förslag till utnämningar i lönegrad
Ao 19 som då förelädes styrelsen och som sedermera fastställdes genom
generalintendentens beslut. Vidare har Svenska underofficersförbundet
orienterats om beslutet sedan detta offentliggjorts. Förbundet har icke hos
generalintendenten eller chefen för armén ifrågasatt riktigheten eller lämpligheten
av beslutet. I detta sammanhang bör nämnas, att överläggningar
ägt rum mellan generalfälttygmästaren och representant för underofficersförbundet
angående motsvarande lönegradsuppflyttningar från och med
den 1 juli 1962 av tretton förvaltare i ammunitionsförrådstjänst. Enligt
under hand inhämtad uppgift innebar generalfälttygmästarens beslut att
ifrågavarande tretton förvaltare på skäl motsvarande dem som legat till
grund för generalintendentens beslut uppflyttades till den högre lönegraden
i de befattningar de innehade före den 1 juli 1962. Slutligen må
tilläggas att under ärendets handläggning samråd ägt rum med chefen
för armén och civilförvaltningen.

Chefen för armén anförde: Kandidaterna till de ifrågavarande Ao 19-beställningarna
vid intendenturkåren bedömdes ha jämförbar skicklighet för
avsedd tjänst. En omfördelning av kassachefsbefattningarna, varvid framförda
önskemål skulle ha tillgodosetts strikt efter tjänsteålder, hade medfört
kedjor av förflyttningar, som icke kunnat godtagas ur tjänstesynpunkt.
Förflyttningarna hade även medfört extra kostnader för statsverket
och allvarliga olägenheter för dem som tvingats flytta. Därest ytterligare
Ao 19-beställningar tillkommer, vilket icke bedöms osannolikt, skulle nya
förflyttningar av kedjekaraktär behöva vidtagas. Därvid kunde återtransporter
till tidigare innehavda beställningar bli aktuella. Detta styrker generalintendentens
uppfattning, att tillsättningen av de aktuella beställningarna
icke endast är en befordringsfråga utan även och kanske främst en placeringsfråga.
Chefen för armén biträder helt de av generalintendenten tilllämpade
principerna för tillsättningen av Ao 19-beställningarna.

Sedan Hedberg därefter beretts tillfälle att avgiva påminnelser i ärendet
anförde han i en den 30 november 1962 inkommen skrift följande. I
de avgivna yttrandena har icke bestritts ätt de av Hedberg åberopade författningsbestämmelserna
är tillämpliga på ifrågavarande befordringar. Regeringsformens
föreskrift om förtjänst synes ha lämnats utan beaktande.
Till regeringsformens föreskrift om skicklighet har hänsyn tagits i så
måtto att kandidaterna bedömts inneha erforderlig skicklighet. Någon
jämförande värdering av skickligheten synes emellertid inte ha skett. Extra

215

kostnader för statsverket och olägenheter från tjänstesynpunkt har anförts
som skäl för att gällande författningsbestämmelser inte borde följas
i detta och kommande likartade fall. Något författningsenligt stöd härför
torde inte kunna åberopas. Vidare har framhållits sociala skäl samt ekonomiska
och andra olägenheter för den enskilde. En förbigången äldre
kandidats inkomstbortfall på grund av utebliven befordran kan emellertid
bli mångdubbelt större än den befordrade yngre kandidatens inkomsttillskott.
Vad beträffar sociala skäl synes man icke kunna bortse från de
psykiska reaktionerna hos den enskilde. Dessa reaktioner torde inverka
särskilt menligt i det fall att någon går miste om en förmån, vilken han
anser bör tillkomma honom enligt gällande bestämmelser. För att belysa
svårigheterna att rättvist taga hänsyn till personliga förhållanden må framhållas
följande. Hedberg utnämndes till förvaltare i kassatjänst vid intendenturkåren
från och med den 1 oktober 1951 och placerades då som
kassachef vid Livregementets husarer. Till kassan var tredje miiitärbefälsstaben,
signalregementets kompani i Skövde och Gudhems remontdepå
anslutna som underkassor. Kassagöromålen var följaktligen av en sådan
omfattning att de numera skulle ha handlagts av en förvaltare i lönegrad
Ao 19. På grund av viss omorganisation blev emellertid kassan avvecklad
den 1 oktober 1956 och Hedbergs befattning övertalig. Han fick framföra
önskemål om placering vid något av de tre förband, där vakanser uppstod
den 1 april 1957. Av dessa förband valde han Östgöta luftvärnsregemente
(Lv 2). Innan han tillträdde den nya befattningen beordrades han att under
tiden den 15 oktober 1956—den 5 mars 1957 tjänstgöra som kassachef
vid I 6. Även vid denna kassa var göromålen av sådan omfattning att de
numera handlägges av förvaltare i lönegrad Ao 19. Han har således under
cirka fem och ett halvt år fullgjort uppgifter, som numera ankommer på
förvaltare i lönegrad Ao 19. Ganska snart efter det att han tillträtt tjänsten
vid Lv 2 meddelades att regementet skulle indragas. År 1961 anmodades
han att till generalintendenten inkomma med önskemål om placering efter
regementets indragning den 1 april 1963. Han fick välja mellan A 1, som
vid nyssnämnda tidpunkt skulle förflyttas till Linköping, och Älvsborgs
regemente. I denna situation valde han A 1. Kungl. Maj :t har genom brev
den 2 november 1961 uppdragit åt chefen för armén att i samråd med
civilförvaltningen anställa försök för utrönande av om en samordning av
kassatjänsten vid A 1 och I 4 bör komma till stånd. Med anledning därav
kan Hedberg, som sedan 1953 i förhållande till de flesta av sina kolleger
haft onormala arbetsförhållanden, se fram mot en onormal arbetsbelastning
även i fortsättningen och ovisshet om framtida placering. Hedberg
har hittills två gångar på grund av omständigheter, över vilka han
på intet sätt kunnat råda, tvingats till omplacering och därvid haft att
välja mellan ett fåtal förband, medan många av hans kolleger erhållit omplacering
till efter fritt val önskade förband. Att göra Hedbergs befordran

216

helt beroende av om han önskade placering vid I 19 synes med hänsyn
härtill inte vittna om något större personligt hänsynstagande. Erbjudandet
om förtur till Ao 19-befattningen vid I 4 från och med den 1 april 1965
bär han ansett sig inte kunna besvara, enär det synes omöjligt att två och
ett halvt år före befordringen bedöma, huruvida hans arbetsförmåga tre
år före pensionsålderns inträde kan vara sådan att han skulle kunna fullgöra
de med befattningen förenade arbetsuppgifterna. Vad gäller generalintendentens
uppgift att överläggningar ägt rum med kassachefsföreningen
och att underofficersförbundet inte ifrågasatt riktigheten av generalintendentens
beslut vill Hedberg framhålla att det synes orimligt att bestämmelser,
som fastställts i grundlag och meddelats i en av Kungl. Maj:t
utfärdad kungörelse, skulle kunna sättas ur kraft genom överenskommelser
mellan myndigheter och personalorganisationer.

Ärendet remitterades därefter till civilförvaltningen, som den 24 maj
1963 inkom med yttrande vari anfördes bl. a. följande. Det av Hedberg
åberopade stadgandet i 28 § regeringsformen, att Konungen vid alla befordringar
skall fästa avseende endast å de sökandes förtjänst och skicklighet
men icke på deras börd, gäller enligt ordalagen endast de fullmaktstjänster
vilka Kungl. Maj :t tillsätter men anses analogt gälla alla tillsättningar
(se bl. a. 1943 års domarutredning, SOU 1946: 57 s. 213). Befordringsgrunderna
förtjänst och skicklighet har i R. Malmgrens kommentar
till Sveriges grundlagar (åttonde upplagan 1961, s. 38) definierats sålunda

Med »skicklighet» torde enligt allmän praxis få förstås kompetens och
lämplighet för den befattning, varom fråga är, ådagalagda genom teoretisk
och praktisk utbildning samt den dittillsvarande verksamhetens art. »Förtjänsten»
betecknar den förvärvade rutinen, bedömd med ledning av
ancienniteten. Därvid skall hänsyn tagas till all verksamhet i statens tjänst,
men arbetet inom området för den lediga tjänsten eller med denna till
uppgiften besläktade befattningar måste taxeras högre såsom ägnat bibringa
en högre grad av skicklighet.

I sitt yttrande citerar civilförvaltningen vidare följande uttalande rörande
befordringsgrunderna i S. Jägerskiöld, Svensk tjänstemannarätt, del
1 s. 523 ff.

I korthet lärer kunna sägas, att »förtjänst» anses betyda de meriter
vederbörande överhuvudtaget förvärvat i statstjänst och vilka böra räknas
honom tillgodo vid befordran, d. v. s. väl vitsordad tjänstgöring. Vunnen
förtjänst kan uttryckas i tjänsteår; antalet dylika angiver måttet av förtjänst
—--. »Skicklighet» avser sökandens förmåga. Den kan bedömas

med ledning av tidigare tjänstgöring. Flit, noggrannhet, förmåga av självständig
verksamhet och initiativ, fantasibegåvning och andra kvaliteter blir
härvid att beakta. — — — Tjänsteåldern äger främst betydelse i lägre grader.
I dem sker befordran efter tur, d. v. s. efter förtjänsten. Synpunkten
betonades med skärpa i en reservationsanmärkning i konstitutionsut -

217

skottets dechargebetänkande år 1946 (KU:s memorial nr 15 s. 18). Inom
försvarsväsendet har länge tjänsteåldern varit utslagsgivande till och
med kaptensgrad. Skicklighet åter blir av större betydelse vid befordran
till högre tjänst. Som allmän iakttagelse torde man ock vara befogad säga,
att tjänsteåldern numera tränges tillbaka av skickligheten. Organisationernas
inflytande och tjänstemannademokratins utbyggnad har dock i viss
utsträckning medfört en renässans för tjänsteåldern som befordringsgrund;
den medför eu alltid försvarbar formell rättvisa. Ej sällan

förekommer föreskrift därom, att vid tjänstetillsättning skall beaktas de
sökandes »lämplighet» eller »duglighet» för tjänsten i fråga. Man har hävdat,
att häri skulle kunna ligga en motsättning till utnämningsgrunderna
»förtjänst och skicklighet» och att dylika föreskrifter skulle kunna öppna
väg för allra största godtycklighet. Men därom kan det icke vara fråga.
Utnämningsgrunden »skicklighet» medgiver redan i och för sig ett beaktande
av tidigare tjänstgöring, utbildning och ådagalagda personliga egenskaper.
Inom ramen för denna befordringsgrund kunna särskilda omständigheter
genom författningsbestämmelse tilläggas vikt. Det möter icke
något hinder att föreskriva att viss tjänstgöring inom t. ex. länsstyrelse
skall anses såsom särskild merit och det kan därför icke hellei val a folaktigt
att beakta motsvarande merit såsom innebärande särskild lämplighet.
Man behöver allenast taga del av ett antal överväganden angående normer
för tjänstetillsättningar, som gjorts, för att finna, att någon motsättning
mellan kriteriet lämplighet och de i 28 § regeringsformen angivna befordringsgrunderna
icke behöver föreligga. Sålunda anförde sammansatta
konstitutionsutskottet och första lagutskottet år 1945, att »till varje statstjänst
skall utnämnas den, som från det allmännas synpunkt bäst lämpar
sig för tjänsten» (utlåtande nr 1 s. 8). Det är å andra sidan uppenbart, att
en sökandes påstådda större lämplighet för viss tjänst icke får föranleda,
att författningsmässigt fastställda befordringsgrunder vare sig direkt eller
indirekt sättas åsido. Äro befordringsgrunderna så precist angivna att utrvmme
för en subjektiv värdering av de sökandes lämplighet icke medgivits
har statsnyttosynpunkten redan beaktats vid befordringsgrundernas
fastställande. Där förtjänst och skicklighet skola vara de enda grunderna
för befordran, är därmed icke sagt, att den person, som etter dessa grunder
är mest meriterad, verkligen kan eller skall komma i åtnjutande av
ledig tjänst. Grundlagsbudet utesluter väl beaktande av sådana grunder
som börd, släktskap, partitillhörighet eller förord av ovidkommande. Det
utgör däremot icke något hinder mot uppställande - - i lagstiftningsvag
eller, därest hinder däremot ej föreligger, i administrativ ordning —- av sadana
villkor som tillhörighet till visst stift, företräde for tjänstemän från
visst verk, för lärare inom visst distrikt, företräde för den, som ager viss
språkkunskap. Eller ock kunna dylika hänsyn beaktas under skälig avvägning
mot befordringsgrunderna; tillhörighet till domsaga skulle få kompensera
någon underlägsenhet i betygs- och tjänstgöringsmeriter, etc. Man
kan ock iakttaga, att hänsyn tages — eller anses bora tagas till de
intressen, som de i eu karriär verksamma äga av att inom denna kunna
vinna befordring utan oförutsebaT konkurrens från utomstående. Villkor
av nu avsedd typ kunna emellertid icke utan laga stöd uppställas av administrativ
myndighet allena. Sålunda har riksdagens justitieombudsman
kritiserat beslut av skolöverstyrelsen, att till vissa tjänster icke skulle
ifrågakomma sökande över viss ålder, lägre än pensionsåldern. Styrelsens

218

beslut vore icke förenligt med principen om skicklighet och förtjänst som
allmän befordringsgrund. (Justitieombudsmannens ämbetsberättelse 1950 s
87 ff.)

I 1954 års författningsutrednings förslag till ny regeringsform (SOU
1963: 16) har, fortsätter civilförvaltningen, i 4 kap. 14 § intagits ett stadgande,
som i sak överensstämmer med 28 § i den nuvarande regeringsformen,
och utredningen framhåller (s. 36), att den icke funnit anledning
föreslå någon ändring i gällande regler beträffande befordringsgrunderna
vid tillsättning av statliga tjänster. De i regeringsformen fastställda befordringsgrunderna
har även intagits i befordringskungörelsen, som i 7 §
föreskriver att »vid befordran skola grunderna vara förtjänst och skicklighet
med avseende å den beställning eller tjänstegrad varom fråga är».

Civilförvaltningen uppger i yttrandet att den inhämtat att vid tillsättningen
av de till lönegrad Ao 19 höjda beställningarna för kassachefer inom
marinen och flygvapnet tillämpats i huvudsak samma principer som
föi arméns del tillämpats av generalintendenten. De höjda beställningarna
bar sålunda tillsatts med de kassachefer som redan var placerade i befattningar,
som skulle besättas med innehavare av sådana beställningar. Chefen
för armén har i en till civilförvaltningen ingiven skrivelse den 2 maj 1963
närmare redogjort för sitt tidigare i ärendet gjorda uttalande att tillsättandet
aA de aktuella beställningarna icke endast är en befordringsfråga utan
aven och kanske främst en placeringsfråga. I skrivelsen anges att beträffande
militär personal befordran till högre lönegrad inom samma tjänstegrad
och med bibehållen befattningsbenämning endast förekommer i fråga om
föi \ altare. I hin uddelen fall av befordran till lägre grad än förvaltare innebär
befordran icke omplacering. Vidare anföres i skrivelsen följande.

Tillsättandet av förevarande beställningar är, såsom framhållits, både en
belordrings- och en placeringsfråga. Befordringsfrågan avser tillsättandet av
beställning vid intendenturkåren för förvaltare i Ao 19 (kassatjänst). Det
ar emellertid först genom beslutet angående placering som det framgår vid
vilket förband den befordrade skall verka. För den enskilde är sistnämnda
forhållande av mycket stor betydelse. I här förevarande fall medför befordran
icke högre tjänstegrad utan endast en lönegradshöjning. Detta gör placeringsfrågan
än mera relativt betydelsefull för befordringskandiaaten.
Differentiering av lönerna i förvaltargraden är en ny företeelse. Kungi.
Majrts tillämpningsföreskrifter till befordringskungörelsen (Tjänstemeddelanden
rörande lantförsvaret 1958 avd. A nr 73) reglerar befordran till
förvaltare. Sadan befordran sker dels, enligt av chefen för armén den 14
juni 1962 utfärdade bestämmelser för befordran till förvaltare samt uttagning
till förvaltarutbildning (Tjänstemeddelanden rörande lantförsvaret
1962 avd. D nr 65), genom urval i samband med uttagning till förvaltarutbildmng
och dels enligt utgångslista efter genomförd utbildning (4 § 3 mom.
tillämpningsföreskrifterna). För befordran till högre lönegrad inom förvaltargraden
saknas motsvarande bestämmelser. Befordringskungörelsen anger
att här aktuell befordran sker utan ansökningsförfarande (5 §). Vidare erfordras
vederbörandes medgivande (6 §). Befordran föregås därför av en

219

förfrågan till den enskilde. Förfrågan skulle strikt författningsenligt kunna
omfatta endast befordringsfrågan. Eu sådan ordning skulle i den praktiska
per sonal tjänsten vara ohållbar. Förhållandet anföres här för att ytterligare
belysa placeringsfrågans betydelse. Den blir nämligen i samband med förfrågan
oftast helt avgörande — särskilt emedan befordran gäller enbart en
lönegradshöjning. Enligt 7 § befordringskungörelsen är grunderna för befordran
förtjänst och skicklighet. Då vitsord icke upprättas för förvaltare
kan personalkårchefers värdering av aktuella förvaltare endast avse en
klassning som lämplig eller icke lämplig för befordran. Däremot kan en
rättvisande inbördes ordningsföljd mellan dem som klassats lämpliga icke
ske genom värdering av skickligheten. Förtjänsten — d. v. s. tjänsteåldern

___skulle i så fall avgöra tjänstetillsättningen. Denna tillsättningsgrund

skulle medföra tätt återkommande kedjor av förflyttningar. Förutom de
förflyttningar som beror på avsked med pension eller i förtid bör observeras
de av personalvårdsskäl betingade förflyttningarna söderut efter viss tids
tjänst i övre Norrland samt förflyttningar vid eventuellt ökat antal Ao 19-beställningar. Denna rörlighet leder till starkt försämrad tjänsteeffekt. Den
medför större kostnader för flyttning och traktamenten i samband därmed.
Chefen för armén anser med hänsyn till statsnyttan att detta icke kan godtagas.

Civilförvaltningen anför vidare i sitt yttrande att differentieringen av lönerna
för försvarets kassachefer icke var en följd av omorganisation eller
av att nya arbetsuppgifter påfördes de höjda tjänsterna. Lönegradshöjningen
hade föregåtts av en inom civilförvaltningen verkställd utredning och
arbetsvärdering av förhållandena för försvarets samtliga kassacheter. Civilförvaltningens
principiella inställning i vad avser gränsdragningen mellan
den enskildes (arbetstagarens) och statens intressen i fall som det föreliggande
belyses av följande uttalande i civilförvaltningens förslag till differentieringen.

Såsom skäl mot en differentierad löneställning kan framhållas de för
staten och den enskilde tjänstemannen uppkommande kostnaderna och annat
omak för flyttning i samband med befordran. Enär ur rättvisesynpunkt
och enligt gängse tjänsteförteckningsnormer vissa tjänster bör differentieras
och då det är förenligt med statens intressen att placera den mest erfarne
tjänstemannen på den mest krävande posten bör eventuella kostnader
för omstationering knappast få utgöra hinder för det föreslagna systemet.

Vad gäller det underhandssamråd som generalintendenten uppger ha ägt
rum med civilförvaltningen framhåller förvaltningen i yttrandet till militieombudsmannen
att detta samråd skett vid olika tillfällen under sommaren
1062 med tjänstemän knutna till ämbetsverkets kassadetalj. Man fann vid
dessa överläggningar alL det i förevarande fall icke var möjligt att helt följ a
grundsatsen om eu strikt befordran efter förtjänst (tjänsteåldern) utan att
samtidigt vålla uppenbara olägenheter icke blott för det allmänna utan även
för vissa icke befordrade befattningshavare, i senare fallet delvis av sådan
natur, att de saknar motsvarighet vid befordringar i allmänhet. Såsom
exempel härpå må nämnas, att en kassachef, som placerats vid en viss kassa

220

och haft anledning antaga att han skulle stanna där tjänstetiden ut, vidtagit
mera omfattande dispositioner för att på längre sikt inrätta sig på orten,
exempelvis vad gäller bostad och skolor för barnen. Han har ej räknat
med att tlytta eller att den med befattningen förenade beställningen skall
höjas. Han är till och med villig att stanna kvar i befattningen med den
lägre lönen. Motsvarande gäller för en kassachef, som i många år utan
kritik skött en stor och arbetsam kassa. När sedan någon av dessa tjänster
höjs, skulle vederbörande kanske få flytta för att lämna plats åt en något
äldre, men då det gäller befordringsgrunden skicklighet jämställd kollega.
Vad som i förevarande sammanhang skall förstås med »statsintressen» eller
»statsnyttan» är oklart. Det torde emellertid finnas anledning antaga, att
man redan vid utformningen av 28 § regeringsformen utgått från att kravet
på förtjänst och skicklighet vid befordringar och det samtidiga undanskjutandet
av bördssynpunkten även skulle säkerställa för staten att till varje
befattning förvärva den lämpligaste personen. Uttalanden i sammansatta
konstitutions- och lagutskottets utlåtande nr 1 vid 1945 års riksdag att »till
varje statstjänst skall utnämnas den som från det allmännas synpunkt bäst
lämpar sig för tjänsten» och att lagen ej skall lägga »hinder i vägen för
prövningen av vem som för varje befattning är den lämpligaste» synes ge
belägg för en dylik uppfattning. Den omständigheten, att en del tjänster tillsättes
utan ansökan, särskilt högre befattningar och det övervägande flertalet
militära och civilmilitära beställningar, kan måhända ses såsom ett
uttryck för att statens intressen i dessa tall fått en något starkare betoning
än eljest. Såsom chefen för armén och generalintendenten framhållit
skulle en omfördelning av kassachefsbefattningar strikt efter tjänsteålder
ha medfört kedjor av förflyttningar, som ansetts icke kunna godtagas ur
tjänstesynpunkt. En eller några enskildas rätt att efter befordringsgrunden
»förtjänst» erhålla en viss befattning har således vägts mot »tjänstesynpunkten»
— varmed väl närmast torde åsyftas det i och för sig befogade
önskemålet om kontinuitet i verksamheten och om dennas därav följande
jämna gång — samt allmänt personalvårdande hänsynstaganden, betingade
av exempelvis det besvärliga läget på bostadsmarknaden. Skyldigheten för
en chef att taga hänsyn av sistnämnda art har visserligen allmänt sett på
olika sätt understrukits av statsmakterna. Såvitt civilförvaltningen har sig
bekant har emellertid nu berörda i och för sig betydelsefulla synpunkter tidigare
knappast ställts mot varandra så oförmedlat som i förevarande fall.
Vilket utrymme som i detta sammanhang kan finnas för personalvårdskravet
är enligt civilförvaltningens mening synnerligen tveksamt. Såsom framgår
av civilförvaltningens tidigare återgivna uttalande, då förslag ingavs till
Kungl. Maj :t att ett antal kassachefsbefattningar skulle besättas med innehavare
av förvaltarbeställningar som höjts till 19 lönegraden, kan statens rent
ekonomiska intressen enligt ämbetsverkets mening icke tillmätas sådan vikt,
att eventuella kostnader för omstationering m. m. för statsverket får ut -

221

göra hinder för en tillsättning av dessa befattningar i enlighet med gängse
normer. Den omständigheten, att styrelsen för kassachefsföreningen förklarat
sig icke vilja motsätta sig det förslag till utnämningar i lönegrad Ao 19,
som förelädes styrelsen och sedermera fastställdes genom generalintendentens
beslut, samt att underofficersförbundet efter beslutets fattande orienterats
utan att ifrågasätta riktigheten eller lämpligheten av detsamma, kan knappast
tillmätas avgörande betydelse. Vad i sådant hänseende förekommit synes
dock ha givit generalintendenten visst stöd för hans uppfattning, att förvaltarkåren
i dess helhet var införstådd med de principier han lade till grund
för sitt beslut i tillsättningsfrågan. Förevarande tjänstetillsättningar synes i
stort sett ha skett enligt inom försvaret för militära tillsättningar vedertagna
och sedan länge gällande grunder, varigenom objektivitetens krav torde
ha ansetts tillgodosedda. Generalintendenten synes ha varit besjälad av en
allmän önskan att inom denna ram såvitt möjligt tillmötesgå personliga
önskemål i den mån detta kunnat ske utan att andra befattningshavares i
och för sig berättigade intressen därigenom skulle allvarligt skadas. Slutligen
framhåller civilförvaltningen att svårigheter av den art som här aktualiserats
icke kan anses begränsade till försvaret utan torde finnas eller
kunna uppstå även inom andra områden av statsförvaltningen. Fallen torde
också kunna förutses komma att öka i omfattning, sedan det numera blivit
allt vanligare att — såsom resultat av löneförhandlingar — vissa tjänster
inom en tidigare enhetligt lönesatt grupp utbrytes ur gruppen och uppflyttas
i lönegrad, medan de övriga tjänsterna bibehålies i oförändrad löneställning.

Sedan Hedberg beretts tillfälle att avgiva ytterligare påminnelser i ärendet
inkom han den 18 juni 1963 med en skrift vari han anförde: Civilförvaltningens
utredning angående innebörden av de av Hedberg åberopade
författningsbestämmelserna stöder Hedbergs uppfattning, att tjänstetillsättningarna
icke skett i enlighet med bestämmelserna. Det har gjorts gällande
att så stora svårigheter förelegat för erhållandet av tillförlitliga vitsord, varå
en jämförande bedömning av skickligheten kunde grundas, att man måst
nöja sig med ett konstaterande av erforderlig skicklighet. Det torde starkt
kunna ifrågasättas, huruvida så verkligen varit fallet. I egenskap av förvaltningsgrenschefer
betjänar förvaltare i kassatjänst förbandschefer och andra
motsvarande chefer och dessa torde, med den ingående kännedom de måste
ha om underställd personal och om grunderna för avgivande av vitsord, ha
kunnat lämna fullt tillfredsställande vitsord, därest sådana infordrats. Statens
utgifter för flyttnings- och traktamentskostnader samt olägenheter från
tjänstesynpunkt av täta tjänstebyten har åberopats som skäl för att tjänstetillsättningarna
verkställts på sätt som skett. Det synes emellertid egendomligt,
att dessa skäl skulle vara av avgörande betydelse endast beträffande
beställning för förvaltare i lönegrad Ao 19. Vid tillsättning av beställning
för förvaltare i lönegrad Ao 17 vid intendenturkåren torde det nämligen

222

höra till undantagen att den befordrade blir placerad vid det förband, där
vakansen uppstått. I stället brukar den nyutnämndes placering föregås av en
eller flera omplaceringar, i de flesta fall efter önskemål av äldre förvaltare i
samma lönegrad. Då de första beställningarna för förvaltare i lönegrad Ao
19 tillkom först från och med den 1 juli 1959 vid fälttygkåren och dessa
beställningar inrättades för arbetsuppgifter som avsevärt skiljer sig från
dem som åligger förvaltare i allmänhet vid denna kår, kan Hedberg icke
dela civilförvaltningens uppfattning att ifrågavarande tjänstetillsättningar
i stort sett synes ha skett enligt inom försvaret för militära beställningar vedertagna
och sedan länge gällande grunder. De har i stället skett tvärt emot
vedertagna normer och detta förfaringssätt har börjat tillämpas vid tillsättning
av tjänster som inrättats den 1 juli 1961 och den 1 juli 1962.

Sedan Svenska underofficersförbundet på egen begäran beretts tillfälle
att avgiva yttrande i ärendet, anförde förbundet i en den 4 november 1965
överlämnad skrift bl. a. följande. Förbundet förhandlar årligen genom
Tjänstemännens centralorganisation med civildepartementet om lönegradsuppflyttningar
av beställningar. Syftet med förhandlingarna är att uppnå
bättre löneförmåner och gynnsammare befordringsvillkor för underofficerskåren.
Utgångspunkten för ställda lönekrav är härvid den ökning av
ansvar och arbetsomfång som successivt skett i de aktuella befattningar för
vilka beställningarna tillkommit. Det bör framhållas att »innehållet» i befattningar
med samma benämning kan variera kraftigt beroende på lokala
förhållanden, såsom olikheter i förbands personalstyrkor, sammansättning
och uppgifter. Genom nämnda förhandlingsverksamhet sker årligen löneuppvärdering
av ett antal beställningar inom de olika personalkategorierna.
Beställningarna knytes härvid till de befattningar inom skilda organisatoriska
enheter som befunnits värda en högre lönesättning men redovisas i regel
inom samma personalkategorier som tidigare. Förbundet vill även fästa
uppmärksamheten på att i många fall under gången tid särskilda befattningsarvoden
utverkats för innehavare av särskilt kvalificerade och arbetskrävande
befattningar. Dessa arvoden har i regel efter något eller några år
avvecklats genom att för vederbörande befattningar avsedda beställningar
uppvärderats till lönegrader som närmast motsvarat summorna av tidigare
utgående löner och befattningsarvoden. I sådana fall har befattningarna
tillsatts med innehavarna. Förbundet har ej riktat erinringar mot detta förfarande.
Det skulle nämligen enligt förbundets mening ha tett sig egendomligt
om de nytillkomna beställningarna tillsatts med andra än innehavarna
av befattningarna, eftersom innehavarna under flera år uppburit befattningsarvodena
och tillägnat sig de för vederbörande befattningar nödvändiga
speciella erfarenheterna. Konsekvenserna av att andra än innehavarna
erhållit de i stället för befattningsarvodena nytillkommande beställningarna
hade blivit att innehavarna omplacerats i andra befattningar, vilket skulle
ha medfört byte av stationeringsort och reell löneminskning. Sådana ogynn -

223

samma verkningar för medlemmarna har ej föresvävat förbundet vid de
löneförhandlingar som resulterat i nämnda lönegradsförändringar. Även i
de fall enskilda tjänster uppflyttas till högre lönegrad, utan att lönegradsförändringarna
föregåtts av att innehavarna uppburit särskilda befattningsarvoden,
måste det förutsättas att vederbörande befattningar redan under
något eller några år varit mera ansvars- och arbetskrävande än andra och
att innehavarna, i den mån de sedan flera år tjänstgjort i befattningarna, fått
bära detta större ansvar och merarbete. Med hänvisning till förbundets förutnämnda
inställning till det tillsättningsförfarande som använts då beställningar
i högre lönegrad tillkommit i utbyte mot tidigare utgående befattningsarvoden
bär förbundet ej heller funnit sig böra göra erinringar mot
det i detta ärende använda tillsättningsförfarandet. Förbundet har liksom
Tjänstemännens centralorganisation den uppfattningen att vid omplacering
av personal viss hänsyn måste tas till enskild tjänstemans godtagbara skäl för
att kvarbli på sin stationeringsort. I detta synsätt ligger att flyttning av personal
från en stationeringsort till en annan, utan att vederbörande tjänsteman
uttryckt önskemål härom, om möjligt bör undvikas. Från denna synpunkt
har förbundet ej haft anledning att göra erinringar mot de tjänstetillsättningar
som avses i detta ärende, eftersom tillsättningsförfarandet inneburit
minsta möjliga omplaceringsproblem för de underofficerare som är innehavare
av beställningar inom de av löneuppvärderingarna berörda befattningsområdena.
Förbundet har förutsatt att bedömningen av befordringskandidaternas
inbördes skicklighet gjorts i enlighet med gällande föreskrifter. Förbundet
förfogar nämligen ej över underlag för sådana bedömningar och
skulle, även om sådant underlag förelåg, ej kunna ta ställning för eller mot
enskilda medlemmar i befordringsfrågor.

Hedberg, som med anledning av vad förbundet sålunda anfört bereddes
tillfälle att avgiva ytterligare yttrande i ärendet, anförde i en den 16 november
1963 inkommen skrift: Under of ficersförbundet är fackorganisation för
underofficerare och civilmilitär personal av underofficers tjänsteklass å
aktiv stat. Verkställande organ för förbundet är dess styrelse. Denna har
att utöva sin verksamhet efter de direktiv, som framgår av de för förbundet
fastställda stadgarna och de vid förbundets kongresser fattade besluten. Befogenhet
har härvid, såvitt Hedberg kunnat finna, aldrig lämnats styrelsen
att förhandla om eller godkänna åtgärder som inkräkta på de enskilda medlemmarnas
lagliga och mänskliga rättigheter. Därest styrelsen, lokalförening
eller enskild medlem anser ändring av författning eller förordning önskvärd
måste ärendet hänskjutas till förbundets kongress. Först efter dennas godkännande
har förbundsstyrelsen befogenhet att verka för ärendets genomförande,
men så länge den nya författningen eller förordningen icke trätt i
kraft synes det åligga styrelsen att lojalt verka för att gällande bestämmelser
efterföljes.

224

I anslutning till en redogörelse för vad i ärendet sålunda förekommit
anförde tjänstiförrättande militieombudsmannen Thyresson i skrivelse
den 3 april 1964 till chefen för intendenturkåren1 följande.

Tillsättningen av de i ärendet omförmälda tjugufyra kassachefsbefattningarna
som från och med den 1 juli 1962 skulle bestridas av innehavare
av beställning för förvaltare i lönegrad Ao 19 vid intendenturkåren
innefattade, såsom generalintendenten framhållit, dels uppflyttning av motsvarande
antal förvaltare från 17 till 19 lönegraden och dels fördelning av
dessa förvaltare på kassachefsbefattningarna. Uppflyttning till högre beställning
utgör enligt 2 § befordringskungörelsen befordran även om vederbörande,
såsom här är fallet, icke därigenom ernår högre tjänstegrad.
Grunderna för befordran skall enligt 7 § samma kungörelse vara förtjänst
och skicklighet. Tillämpningen av denna inom den statliga förvaltningen
fundamentala befordringsregel, grundlagsfäst i 28 § regeringsformen, kan
icke inskränkas av att befordran till en beställning på sätt som här är fallet
förbindes med den befordrades placering i viss befattning och att detta kan
medföra att den hittillsvarande innehavaren av befattningen måste flyttas
därifrån. Den omständigheten att höjning av lönegraden för den med befattningen
förenade beställningen är resultat av löneförhandlingar och att
vederbörande förhandlande personalorganisation icke haft något att erinra
mot att hittillsvarande innehavare av befattningen skulle få åtnjuta avtalad
lönegradsuppflyttning kan icke heller försvara åsidosättande av befordringsregelns
tillämpning.

Befordringsgrunderna förtjänst och skicklighet har således varit att tilllämpa
i nu ifrågavarande fall. Förtjänsten motsvarar allmänt taget vederbörandes
tjänsteålder. Med skicklighet avses vederbörandes kompetens
och lämplighet för den tjänst som skall tillsättas. Vid bedömning av skickligheten
kan givetvis beaktas att en befordringskandidat ej har långt kvar
till pensionsåldern. Hans levnadsålder kan medföra nedsatt förmåga för
honom att sätta sig in i arbetsuppgifterna i en ny tjänst och således göra
honom mindre skickad för tjänsten. Vidare kan även intresset av ej alltför
täta ombyten av tjänsteinnehavare föranleda att den som tämligen
snart skall pensioneras befinnes mindre lämplig för tjänsten. Beträffande
tillsättning av en tjänst av det slag varom här är fråga får tjänsteåldern
anses främst avgörande. Detta utesluter emellertid icke att den som hittills
innehaft tjänsten och därigenom blivit förtrogen med arbetsuppgifterna
i denna skall kunna anses ha vunnit sådan skicklighet att detta
uppväger någon, men ej alltför stor underlägsenhet i tjänsteålder i förhållande
till andra befordringskandidater. Däremot synes det tveksamt om
det låter sig förena med angivna befordringsgrunder att till förhindrande

1 Från och med den 1 juli 1963 har generalintendentsbeställningen indragits och de befogenheter
som tillkommit generalintendenten beträffande bl. a. personalkårärenden tillagts
chefen för intendenturkåren.

225

av täta ombyten av tjänsteinnehavare, i enlighet med generalintendentens
uppfattning, i regel icke låta den som allenast under kortare tid innehaft
en tjänst få ifrågakomma för befordran till annan tjänst. Det må här tillläggas
att, såsom civilförvaltningen framhållit, kostnader för omplacering
av befattningshavare icke bör utgöra hinder för någons befordran.

Aderton av de förvaltare som önskade befordran till ifrågavarande tjugu
fyr a beställningar hade så lång tjänstetid i förhållande till övriga förvaltare
att de borde, såsom skett, före dessa befordras med oförändrad
placering i redan innehavda kassachefsbefattningar.

Till de återstående sex beställningarna, som skulle besättas, befordrades
ävenledes de hittillsvarande innehavarna av de med beställningarna förenade
kassachefsbefattningarna. Önskemål om befordran med placering
i dessa befattningar hade emellertid framställts också av förvaltare med
längre tjänstetid än de sålunda befordrade. Frågan huruvida dessa förvaltare
rätteligen i stället borde ha erhållit befordran synes mot bakgrunden
av vad som förut anförts om befordringsprinciperna vara att bedöma
på följande sätt. Av de obefordrade förvaltarna var Karnehed den till
tjänsteåren äldste. Han önskade placering vid I 14. Den omständigheten
att han så sent som den 1 april 1962, alltså endast tre månader före befordringstillfället,
placerats vid P 1 borde icke ha uteslutit honom från
att ifrågakomma till befordran. Han utnämndes till förvaltare redan den
1 april 1948 och har således nästan tretton år längre tjänstetid i denna
tjänstegrad än den vid I 14 placerade förvaltaren, Sjöström, som erhöll
sådan tjänstegrad först den 1 februari 1961. Att Sjöström uppehållit kassachefsbefattningen
vid I 14 sedan den 16 oktober 1960 kan icke uppväga
Karneheds betydande överlägsenhet i fråga om tjänsteår. De förhållanden
av personlig art som åberopats till förmån för Sjöström saknar, ehuru i
och för sig beaktansvärda, i förevarande sammanhang betydelse. Karnehed
borde alltså i stället för Sjöström ha erhållit befordran med placering
vid I 14. Almstig, som är den efter Karnehed till tjänsteåren äldste obefordrade
förvaltaren, borde icke, såsom ej heller skett, befordras, eftersom
han vid befordringstillfället endast hade ett och tre kvarts år kvar
till pensionsåldern. Hedberg är den av de obefordrade förvaltarna som
härnäst kommer i tur. Han önskade placering vid något av förbanden I 6,
I 14, A 4 och A 7. Såsom förut anförts borde Karnehed ha placerats vid
I 14. Frågan blir därför om Hedberg skulle ha placerats vid något av de
andra nu nämnda förbanden. Hedberg utnämndes till förvaltare den 1 oktober
1951, medan de kassachefer som redan var placerade vid dessa förband
— nämligen Dahlqvist vid I (i, Lundin vid A 4 och Hoppe vid A 7 —
blev förvaltare, Dahlqvist den 1 oktober 1958, Lundin den 1 oktober 1957
och Hoppe den 1 april 1957. I denna tjänstegrad har Hedberg således sju
år längre tjänstetid än Dahlqvist och sex respektive fem och ett halvt år
längre tjänstetid än Lundin och Hoppe. Alt Dahlqvist innehaft kassa8—610503.
Militieombudsmannens umbetsberättelse

226

chefsbefattningen vid I 6 sedan den 1 april 1961, alltså under ett och ett
kvarts år före befordringstillfället, kan icke anses uppväga Hedbergs avsevärda
överlägsenhet beträffande tjänsteår. Hedberg borde alltså i stället för
Dahlqvist ha erhållit befordran med placering vid I 6. Befordringarna till
de övriga beställningarna — avseende kassachefsbefattningarna vid I 19,
A 4, A7 och A 8 — får anses ha skett i överensstämmelse med förut angivna
befordringsprinciper.

Befordringsbesluten har således enligt min mening såtillvida varit felaktiga
att Sjöström och Dahlqvist i stället för Karnehed och Hedberg erhållit
befordran. Med hänsyn till vad generalintendenten anfört i ärendet
om de skäl som legat till grund för besluten är det emellertid uppenbart
att avvägningen mellan befordringskandidaterna utan tanke på mannamån
företagits i syfte att åstadkomma ett från såväl statens som de enskildas
synpunkt tillfredsställande resultat och att vad som förevarit icke kan
läggas någon till last såsom tjänstefel.

Rättelse av de felaktiga befordringsbesluten står numera icke att vinna.
Det må emellertid framhållas att såväl Karnehed som Hedberg haft möjlighet
att hos Kungl. Maj :t anföra besvär över besluten men ej begagnat sig
därav.

Med dessa uttalanden är ärendet av mig slutbehandlat.

Avskrift av tjänstförrättande militieombudsmannens skrivelse tillställdes
chefen för armén, underofficersförbundet och Hedberg.

15. Föreskrifter om förordnande av värnpliktigt befäl har meddelats i

strid mot generalorder

I en till militieombudsmannen den 17 april 1963 inkommen skrift har
filosofie licentiaten, värnpliktige nr 300324-123 Stig Åkerfeldt uppgivit att
han, som uttagits till utbildning i specialtjänst såsom skyddstekniker och
fullgjort värnpliktstjänstgöring i vederbörlig ordning, efter repetitionskurs
och facktjänstgöring som slutade den 14 oktober 1954 förordnats till
fänrik från och med följande dag enligt kustartilleriorder nr 103/54. Förordnandet
skulle gälla till och med nästa repetitionsövning. Enligt regementsorder
nr 71/61 vid Vaxholms kustartilleriregemente ändrades emellertid
detta förordnande från och med den 20 september 1961 att i stället
avse förordnande såsom civilmilitär tekniker med underofficers av andra
graden tjänsteklass. Åkerfeldt, som till följd härav uppbar förmåner såsom
underofficer under fullgörande av fortsatt tjänstgöring, till vilken han
varit beordrad under tiden den 2 september—den 13 oktober 1962, anser
förändringen av förordnandet innebära en rättsstridig och godtycklig degradering.

227

Chefen för Vaxholms kustartilleriregemente har i infordrat yttrande
uppgivit att vid förordnande av Åkerfeldt tillämpats i generalorder nr 861
den 9 mars 1954 (Tjänstemeddelanden rörande sjöförsvaret 1954 avd. B nr
11) meddelade »Provisoriska bestämmelser för förordnande av värnpliktiga
vid kustartilleriet uttagna för utbildning i specialtjänst samt för värnpliktiga
civiilmilitära tjänstemän vid kustartilleriet» ävensom föreskrifter
i inspektörens för kustartilleriet skrivelse den 15 februari 1957, nr 123,
angående förordnande till värnpliktig ingenjör av fänriks tjänsteklass.

Enligt generalordern må skyddstekniker från och med dagen efter avslutandet
av föreskriven facktjänstgöring förordnas till värnpliktig underofficer
av andra graden eller värnpliktig ingenjör av fänriks tjänsteklass.
För förordnande till värnpliktig ingenjör av fänriks tjänsteklass fordras
att vederbörande är civilingenjör eller filosofie magister respektive filosofie
kandidat med kemi som huvudämne. Beträffande sådant förordnandes
giltighetstid anges i generalordern att förordnandet i regel utfärdas
att gälla till och med påföljande omgång av fortsatt tjänstgöring (s. k.
R-förordnande).

I kustar tiller iinspektörens skrivelse anfördes bl. a. följande. Nya sammanställningstabeller
för kustartilleriet upptar skyddstekniker av fänriks
tjänsteklass endast i vissa befattningar, nämligen såsom ingenjör vid stab.
.lämlikt kustartilleriets nya utbildningsbestämmelser har ingenjörsutbildningen
slopats såsom särskild utbildningslinje, och behovet av ingenjörer
av fänriks tjänsteklass skall fortsättningsvis fyllas genom förordnande av
för befattningen särskilt lämpade tekniker. I fråga om skyddstekniker skall
icke, såsom i generalordern anges, såsom villkor för förordnande till
värnpliktig ingenjör av fänriks tjänsteklass sättas det förhållandet att
vederbörande är civilingenjör eller filosofie magister respektive filosofie
kandidat med kemi som huvudämne. Angivna omständigheter kommer
framdeles att föranleda ändring av generalordern. Intill dess så skett skall
från och med dagen efter facktjänstgöringens slut skyddstekniker normalt
lörordnas till värnpliktiga underofficerare av andra graden. Förordnande
till värnpliktig ingenjör av fänriks tjänsteklass sker i det fall att vederbörande
krigsplaceras i befattning som ingenjör.

I den förenämnda regementsordern, vilken utfärdats av översten O. Karlberg,
åberopades generalordern, kustartilleriinspektörens skrivelse och
1960 års tjänstereglemente för krigsmakten kap. 3 mom. 3 B såsom stöd
för Åkerfeldts förordnande till värnpliktig civilmilitär tjänsteman av underofficers
av andra graden tjänsteklass från och med den 20 septeinl)er
1961. Förordnandet skulle enligt vad som angavs i regementsordern utgöra
R-förordnande.

Regementschefen har i sitt yttrande anfört: Enligt generalordern erhöll
skyddstekniker fänriks tjänsteklass om vederbörande hade någon av
de i ordern angivna examina. Enligt kustartilleriiinspeklörens skrivelse

228

skulle endast sådana skyddstekniker som krigsplaceras i ingenjörsbefattning
ha förordnande med fänriks tjänsteklass. Då antalet befattningar
som ingenjör är färre än det antal värnpliktiga som förordnats till ingenjörer
enligt tidigare bestämmelser uppstod ett överskott på skyddstekniker
med fänriks tjänsteklass. Med anledning härav ändrades förordnandet för
vederbörande med hänsyn till innehavd krigsplacering. Då Åkerfeldt icke
var krigsplacerad i ingenjör sbefattning ändrades således hans förordnande
den 20 september 1961 från civilmilitär fänrik till civilmilitär underofficer
av andra graden, för att han under planerad tjänstgöring i samband med
krigsförbandsvisa repetitionsövningar skulle ha rätt tjänsteklass.

Inspektören för kustartilleriet generalmajoren H. Lange har i avgivet
yttrande anfört: I kustartilleriets krigsorganisation fanns före år 1956 endast
ett fåtal befattningar för skyddstekniker. Dessa ingick huvudsakligen
i vissa staber. I princip rekryterades ifrågavarande personal endast med
värnpliktiga med högskolekompetens. Efter fullgjord facktjänstgöring förordnades
i regel alla till värnpliktiga ingenjörer med fänriks tjänsteklass.
Under åren 1955—1956 genomfördes en genomgripande översyn av kustartilleriets
F-tabeller, varvid bl. a. det ökade behovet av skyddstjänstpersonal
beaktades, och befattningar för skyddstekniker tillkom även vid
lägre förband. Tjänsteklassen (graden) för de olika befattningarna för
skyddstekniker liksom för övrig personal i speoialtjänst anpassades i samband
härmed till uppgift och ställning i organisationen. I princip förekommer
ingenjörsbefaltningar — vilkas innehavare skall ha fänriks tjänsteklass
— endast i bataljons- och högre staber; för övriga befattningar är
innehavarens grad (tjänsteklass) underofficer av andra graden. Den tidigare
särskilda utbildningslinjen till ingenjörsbefattning slopades 1956.
För krigsplacering i sådan befattning utväljs lämplig tekniker, som därvid
erhåller förordnande med fänriks tjänsteklass. I anslutning till dessa
förändringar och i avvaktan på att nya förordnandeföreskrifter för värnpliktiga
i specialtjänst skulle utkomma utfärdades kustartilleriinspektörens
skrivelse med bestämmelser för förordnande till värnpliktig ingenjör
av fänriks tjänsteklass. Behov av nya förordnandeföreskrifter hade sedan
länge förelegat bl. a. på grund av stora och obefogade olikheter för
olika delar inom krigsmakten med därav följande ekonomiska och andra
orättvisor. När inspektörens skrivelse utfärdades fanns anledning förmoda
att nya och för krigsmakten gemensamma förordnandeföreskrifter ganska
snart skulle utkomma; 1956 års förordnandeutredning var sysselsatt med
att utarbeta förslag till sådana föreskrifter. En avsevärd fördröjning har
emellertid uppstått. Ny utredning tillsattes 1960 och denna, som kallade
siig 1961 års förordnandeutredning, framlade icke sitt förslag till förordnandeföreskrifter
förrän den 15 mars 1963. De principer som kommit
till uttryck i detta förslag har sedan länge diskuterats och har i vart fall för
kustartilleriets de! varit vägledande för de interimistiska tillämpningsbe -

229

stämmelser, som betingats av ändrade förhållanden. Enligt förenämnda
generalorder var ingenjör skategorien hänförd till civilmilitär och underofficerskategorien
till militär personal i likhet med vad som gäller för
motsvarande stampersonal vid marinen. Genom 1960 års tjänstereglemente
för krigsmakten hänfördes emellertid alla värnpliktiga i specialtjänst
till civilmilitär personal när de genomgått den grundläggande soldat-
och befälsutbildningen. Detta har föranlett förnyad översyn av personaltabellerna
och efter hand ändring av vederbörliga förordnanden. I samband
härmed hav det för att bringa stadga i organisationen och ej skapa
nya obefogade olikheter varit nödvändigt att i fråga om tjänsteklassen tilllämpa
en enhetlig princip för all personal i specialtjänst inom kustartilleriet.
Även för den omläggning till ett för kustartilleriet centralt truppregister,
som genomfördes 1960—1961, förelåg starka krav på sådan enhetlighet.
Genom fortlöpande kontakt med arbetet inom 1961 års förordnandeutredning
och sedan denna år 1961 för yttrande utsänt utkast
till förordnandebestämmelser har stöd ansetts föreligga att genomgående
tillämpa de genom kustartilleriinspektörens förenämnda skrivelse utfärdade
provisoriska föreskrifterna. De relaterade förhållandena utgör således
bakgrunden till den ändring av förordnande som vidtagits i ett flertal fall,
bl. a. beträffande värnpliktige skyddsteknikern Åkerfeldt.

Sedan generallöjtnanten R. Kolmodin, vilken var inspektör för kustartilleriet
då angivna skrivelse utfärdades, beretts tillfälle att yttra sig i saken,
har Kolmodin anfört följande. Sagda skrivelse åsyftade att med anledning
av förutnämnda omläggning av utbildningen för tekniker lämna
anvisningar för tillämpningen av omförmälda generalorder i vad avser förordnande
till värnpliktig ingenjör av fänriks tjänsteklass. Anvisningarna
synes i sak icke avvika från generalorderns grunder i annan mån än att
kravet på viss högre utbildning slopades som villkor för förordnande samt
att ingenjörstörordnande meddelas vid krigsplacering i ingenjörsbefattning
i stället för vid facktjänstgöringens slut. Kravet på viss högre utbildning
slopades för att —- till gagn för krigsorganisationen —■ vidga möjligheterna
till urval för ingenjörsbefattningarna. Slopandet av kravet har emellertid
saknat praktisk betydelse eftersom skyddsteknikerna rekryteras helt ur högskolekategorien.
Förskjutningen av tidpunkten för ingenjörsförordnande
med fänriks tjänsteklass var eu följd av det tillämpade systemet för ingenjörsbetattningarnas
besättande. Antalet sådana befattningar är jämförelsevis
ringa och behov av ingenjörsförordnande föreligger först i samband med
krigsplacering. I övrigt må anföras att jämlikt generalordern förordnande i
regel utfärdas att gälla till och med följande omgång av fortsatt tjänstgöring.
Efter sådan tjänstgöring omprövas förordnandet enligt tillämpliga bestämmelser
i kustartilleriets förordnandeföreskrifter för värnpliktigt befäl
fastställda genom generalordern nr 11885 den 18 november 1953 (Tjänstemeddelanden
rörande sjöförsvaret 1953 avd. B nr 52). T det fall förordnad

230

värnpliktig på grund av anstånd eller annan orsak icke fullgör tjänstgöring
vid avsett övningstillfälle synes andemeningen i dessa föreskrifter vara den
att förordnandeperioden ändock utgår i och med detta övningstillfälle. Annan
tolkning skulle kunna medföra icke rimliga förhållanden. I förevarande
fall har Äkerfeldt i skrivelse till personalavdelningen vid Vaxholms kustartilleriregemente
den 23 december 1957 anmält att han den 2 januari 1958
skulle emigrera till Amerika. Han blev på grund härav avkrigsplacerad och
fullgjorde ej tjänstgöring vid avsedd tidpunkt.

Med anledning av dessa uppgifter beträffande Äkerfeldt har från kustartilleriinspektionen
inhämtats att Åkerfeldts krigsplacering till följd av
hans anmälan om avsedd emigration blivit upphävd och att Äkerfeldt blivit
placerad i personalreserv i avvaktan på emigrationsbevis. Sådant bevis
synes dock ej ha inkommit. Handlingarna i ärendet utvisar i vart fall att
Äkerfeldt senast hösten 1961 ånyo varit krigsplacerad såsom skyddsteknikcr.

I anslutning till en redogörelse för vad i ärendet sålunda förekommit anförde
tjänstförrättande militieombudsmannen Thyresson i skrivelse den 2
april 1964 till chefen för marinen följande.

Den av kustartilleriinspektören i hans skrivelse den 15 februari 1957 meddelade
föreskriften om krav på krigsplacering i ingenjörsbefattning för erhållande
av förordnande såsom värnpliktig ingenjör av fänriks tjänsteklass
innefattar, såsom Kolmodin vidgått, en avvikelse från bestämmelserna i den
fortfarande gällande generalordern nr 861/1954 att värnpliktig skyddstekniker
må från och med dagen efter avslutad facktjänstgöring förordnas till
värnpliktig underofficer av andra graden eller, under förutsättning av förut
angiven civil examen, till värnpliktig ingenjör av fänriks tjänsteklass. Huruvida
kustartilleriinspektörens föreskrift skall tillämpas endast beträffande
förordnanden som meddelas efter föreskriftens utfärdande eller om därjämte
förordnanden som löpte vid dess tillkomst och som enligt generalordern
utfärdats att gälla till och med påföljande omgång av vederbörandes
fortsatta tjänstgöring berörs av föreskriften framgår ej av skrivelsens innehåll.
Langes yttrande ger emellertid vid handen att avsikten varit att även
löpande förordnanden skulle i förekommande fall ändras med hänsyn till
vederbörandes krigsplacering. Härigenom innebär ifrågavarande föreskrift
också avsteg från bestämmelserna om återkallande av förordnande i kustartilleriets
förordnandeföreskrifter för värnpliktigt befäl, vilka fastställts
genom generalordern nr 3885/1953 och i tillämpliga delar gäller även beträffande
förordnanden som avses i generalordern nr 861/1954, enligt vad
däri stadgas. Såsom skäl för återkallelse anges nämligen i kustartilleriets
förordnandeföreskrifter allenast, att vederbörande icke längre finnes lämplig
att utöva befäl på grund av opålitlighet, dåligt uppförande eller ådagalagd

231

oförmåga, lider av sådant fel, lyte eller sjukdom som utgör hinder för hans
tjänstgöring såsom befäl eller brister i laglydnad och medborgar sinne.

Det är givetvis icke tillåtet för militär myndighet att, såsom här skett,
föreskriva avvikelse från bestämmelser som fastställts genom generalorder
av Kungl. Maj :t. Därest, såsom synes vara fallet, de angivna genom generalordern
nr 861/1954 fastställda bestämmelserna om förordnande av skyddstekniker
blivit föråldrade på grund av ändrade organisatoriska förhållanden
borde kustartilleriinspektören ha föranstaltat om framställning till
Kungl. Maj :t om erforderliga ändringar av bestämmelserna i stället för att
själv föror dna om avsteg därifrån. Den omständigheten att det från början
beräknades att, sedan utredning om förordnandesystemet igångsatts, nya
föreskrifter därom ganska snart skulle utfärdas av Kungl. Maj :t, utgör ej,
såsom synes ha varit uppfattningen, giltigt skäl för uraktlåtenheten att
underställa saken Kungl. Maj :ts prövning. Frågan om nya förordnandeföreskrifter
är för övrigt fortfarande olöst. Det må tilläggas att då ändringar i
förordnandeföreskrifter vidtages av organisatoriska eller andra skäl, personal
som erhållit förordnanden enligt tidigare gällande bestämmelser nrukar
få sina intressen övergångsvis tillgodosedda. I det av 1961 års förordnandeutredning
framlagda förslaget till de emotsedda nya förordnande- och konstitueringsbestämmelserna
för krigsmakten har också föreslagits att vid
övergång till nytt förordnandesystem redan utfärdade förordnanden skall
äga fortsatt giltighet intill förordnandeperiodens utgång, dock högst fyra
år efter de nya bestämmelsernas ikraftträdande.

De i generalorderna intagna föreskrifterna om s. k. R-förordnande — som
utfärdas att gälla till och med följande tjänstgöringsomgång för vederbörande
—• kan icke anses utgöra stöd för Ivolmodins åsikt att förordnandeperiod
skall utlöpa med utgången av nästa avsedda tjänstgöringsomgång även
om denna icke blivit fullgjord. Bestämmelserna ger icke utrymme för annan
tolkning än att förordnandet skall gälla till och med tjänstgöringsomgång
som verkligen fullgöres.

Vad beträffar Akerleldt framgår av utredningen att Äkerfeldt i enlighet
med generalordern nr 861/1954 efter avslutad facktjänstgöring såsom skyddstekniker
förordnades till värnpliktig ingenjör av fänriks tjänsteklass från
och med den 15 oktober 1954 till och med följande tjänstgöringsomgång
men att förordnandet ändrades före denna omgång, som Äkerfeldt fullgjorde
under tiden den 2 september -den 13 oktober 1962. Med anledning av att
Äkerfeldt ej var krigsplacerad såsom ingenjör förordnades han sålunda av
chefen för Vaxholms kustartilleriregemente med stöd av kustarlilleriinspektörens
förut angivna skrivelse att från och med den 20 september 1961
i stället vara civilmilitär skyddslekniker med tjänsteklass såsom underofficer
av andra graden. I följd därav erhöll han under den sistnämnda tjänstgöringsomgången
förmåner endast såsom underofficer.

På grund av vad som nyss anförts angående längden av en förordnande -

232

period kan den omständigheten att Åkerfeldt till äventyrs skulle ha avsetts
fullgöra fortsatt tjänstgöring tidigare, om hans krigsplacering icke upphävts
med anledning av den i slutet av år 1957 gjorda anmälan om utlandsvistelse,
icke medföra att hans fänriksförordnande skulle ha upphört att
gälla vid tiden för den sålunda avsedda tjänstgöringsomgången. Av vad som
anförts angående kustartilleriinspektörens skrivelse framgår vidare att regementschefens
på denna skrivelse grundade ändring av Åkerfeldts förordnande
icke står i överensstämmelse med de grundläggande förordnandeföreskrifterna
i generalordern. Med hänsyn till vad som upplysts om de beträffande
personal i specialtjänst inom kustartilleriet vidtagna organisatoriska
förändringar som föranlett skrivelsen får emellertid Karlberg, när han
i egenskap av regementschef i september 1961 ändrade Åkerfeldts förordnande,
anses ha varit berättigad utgå från att kustartilleriinspektören ägde
befogenhet att, såsom här skett, föreskriva avvikelser från dessa föreskrifter
med anledning av omorganisationen. Såvitt angår Karlberg låter jag
därför bero vid vad i saken förekommit.

Vad beträffar Kolmodin har, såsom förut angivits, de av honom genom
skrivelsen anbefallda avvikelserna från generalordernas förordnandeföreskrifter
icke varit tillåtliga. Emellertid torde för Kolmodin de i skrivelsen
beordrade åtgärderna mot bakgrunden av de organisatoriska förändringarna
ha förefallit i och för sig naturliga. Då vidare mer än fem år förflutit sedan
skrivelsen utfärdats och således frågan om ansvar för de däri anbefallda avvikelserna
från nämnda föreskrifter är förfallen, föranleder ärendet såvitt
angår Kolmodin icke någon vidare åtgärd från min sida.

Ärendet är härmed avslutat.

Inspektören för kustartilleriet, chefen för Vaxholms kustartilleriregemente
samt Karlberg skulle genom marinchefens försorg erhålla del av tjänstförrättande
militieombudsmannens skrivelse. Avskrift därav tillställdes Kolmodin
och Åkerfeldt.

Vad sålunda förekommit föranledde inom kustartilleriinspektionen en
genomgång av de fall i vilka åtgärder beträffande förordnanden vidtagits på
samma sätt som skett i fråga om Åkerfeldt. Avsikten med genomgången var
att eftei viss omplacering bereda vederbörande nytt förordnande i den högre
tjänsteklass som tidigare innehafts. Åtgärder i enlighet härmed var i de
flesta av de berörda fallen vidtagna hösten 1964. Åkerfeldt blev fr. o. m. den
20 maj 1964 förordnad till civilmilitär tjänsteman av fänriks tjänsteklass.

233

16. Efter det att värnpliktig under militärtjänstgöring avlidit i
hjärtsjukdom har uppkommit fråga huruvida dröjsmål med
läkarutlåtande inverkat på sjukdomens förlopp

Sedan värnpliktige nr 411106-733 B. S. Eliasson vid Västerbottens regemente
under militärtjänstgöring avlidit på Umeå lasarett den 25 mars 1962
efter någon tids sjukdom, har militieombudsmannen med anledning av uppgifter
i dagspressen om vad som förevarit under sjukdomstiden företagit utredning
i saken. Av denna utredning inhämtas följande.

Eliasson, som var född 1941, förklarades vid inskrivningsförrättning hösten
1959 vara fullt frisk och hänfördes till besiktningsgrupp 1 (duglig till
krigstjänst vid samtliga försvarsgrenar och truppslag). Han uttogs vid förrättningen
till underbefälsutbildning och ryckte på våren 1961 in till Jämtlands
fältjägarregemente för att fullgöra sin första tjänstgöring och utbildas
i jägartjänst. Vid läkarundersökning på regementet den 12 maj 1961
konstaterades att hans hjärta var utan anmärkning. På grund av en före
militärtjänsten ådragen fotskada nedgrupperades han i juli 1961 till besiktningsgrupp
2 och i augusti samma år till besiktningsgrupp 3 (duglig till
krigstjänst i begränsad omfattning). I samband med nedgrupperingen förflyttades
han till Dalregementet i handräckningstjänst och i november 1961
överfördes han till Västerbottens regemente för att täcka en där uppkommen
brist på handräckningsvärnpliktiga. Den 7 februari 1962 intogs han på
sjukhuset vid det sistnämnda regementet för en övre luftvägsinfektion med
feber (39,1°). Febern sjönk emellertid snabbt och Eliasson fick lämna sjukhuset
den 12 februari. Han hänfördes därefter i sjukredovisningshandlingarna
till redovisningsgrupp B till den 15 februari, då han avfördes ur handlingarna.
(Till grupp B hänföres s. k. tjänstbara behandlings- och kontrollfall.
) Den 21 februari blev Eliasson ånyo intagen på regementssjukhuset på
grund av rodnat svalg och stora tonsiller samt feber (3/,/ ). Han utskrevs
från sjukhuset den 26 februari men kvarstod såsom sjukredovisad i sjukredovisningsgrupp
2 till den 5 mars, då han återigen avfördes från sjukredovisningen.
(Till grupp 2 hänföres sådan till följd av sjukdom endast delvis
tjänstbar personal som kan deltaga i teoretisk undervisning, expeditions-,
vakt- eller motsvarande tjänst, allt inomhus.) Den 6 mars sjukredovisades
Eliasson ånyo i grupp 2, nu på grund av magont, och följande dag intogs
han på regementssjukhuset. Den 16 mars överfördes han därifrån till Umeå
lasaretts medicinska avdelning, där han såsom nämnts avled den 25 mars.
Dödsorsaken var myokardit (hjärtmuskelinflammation). Under den vistelse
på regementssjukhuset som slutade den 12 februari uppmärksammades
vid läkarundersökning ett slarkt systoliskt biåsljud från Eliassons hjärta,
vilket ljud dock försvann när Eliasson intog stående ställning. (Systolisk =

—640503. Militieombudsmanncns ämbetsbcrättelse

234

hörande till hjärtats sammandragning.) Med anledning av denna upptäckt
remitterades Eliasson av värnpliktige bataljonsläkaren, legitimerade läkaren
B. Larsson dels till Umeå lasaretts kliniskt fysiologiska centrallaboratorium
för cirkulationsutredning och fonokardiogramundersökning (fkg) och
dels till samma lasaretts röntgendiagnostiska klinik för hjärtröntgenundersökning.
Remisshandlingarna — skilda för laboratoriet och kliniken — är
dagtecknade den 10 februari. Eliasson undersöktes den 16 februari på såväl
laboratoriet som kliniken. Vid laboratoriet verkställdes då elektrokardiogramundersökning
(ekg) på Eliasson i vila och under arbete, arbetsprov
och fkg-undersökning. Beträffande dessa undersökningar finns fyra den
16 februari dagtecknade utlåtanden av överläkaren vid laboratoriet, professorn
H. Linderholm. I utlåtandet om ekg-undersökningen i vila anges följande:
»Sinustachycardi. Mindre intraventrikulärt ledningshinder. Antydda
ST-sänkningar av ospecifik typ motsvarande vänster kammare, vartill den
höga frekvensen kan ha bidragit. — Intet mer anmärkningsvärt.» (Sinustachycardi
= regelbundet ökad hjärtverksamhet; intraventrikulärt ledningshinder
= ledningshinder i hjärtkammarväggen; ST = benämning på
toppar i en elektrokardiogramkurva.) Vad angår ekg-undersökningen under
arbete säger Linderholm i utlåtandet därom: »Efter arbete återkomma
antydda ST-sänkningar. Ej mer anmärkningsvärd ekg-reaktion under och
efter arbete.» I utlåtandet angående arbetsprovet uttalas: »För kroppsstorlek,
ålder och kön ordinär fysisk arb.-förmåga till synes begränsad av
cirkul.faktorer.» I utlåtandet beträffande fkg-undersökningen anges vad
man funnit vid denna, bl. a. protosystoliskt biljud av övervägande dekrescendotyp,
och uttalas därom följande: »Fyndet tyder i första hand på
lätt mitralisinsufficiens, men även ett kongenitalt vitium (liten ventrikelseptumdefekt?)
kan ej med säkerhet uteslutas. För vidare utredning föreslås
cirkulationsutredning som pågår.» (Mitralisinsufficiens = bristande
slutningsförmåga hos mitraliishjärtklaffarna; kongenitalt vitium = medfött
hjärtfel; ventrikelseptumdefekt = fel i skiljeväggen mellan hj ärtkamrarna.
) Ytterligare undersökningar beträffande Eliasson företogs vid laboratoriet
den 19 februari och den 1 mars. Linderholm uttalar i ett sistnämnda
dag daterat utlåtande avseende cirkulationsutredningen: »Stor hj ärtvolym
i relation till totalHb och låg fysisk prestationsförmåga i förhållande
till hj ärtvolym och totalHb. Tyder på VOC med avsevärd funktionsrubbning.
Vidare utredning indicerad.» (TotalHb = den totala liemoglobinmängden
i blodet; VOC = organiskt hjärtfel.) I fråga om röntgenundersökningen
på den röntgendiagnostiska kliniken den 16 februari finns ett samma
dag daterat utlåtande av dåvarande överläkaren vid kliniken professorn T.
Greitz, vari sägs: »Hjärtats volymtal är c:a 1.550. Hjärtat är höggradigt
förstorat. Förstoringen omfattar samtliga hj ärtrum och någon för vitium
typisk konfiguration finns således ej. Aorta och arteria pulmonalis och
lungkärlen är ej vidgade. Några hållpunkter för intra- eller extrakardiell

235

shunt finns ej. Inga lungförändringar.» (Arteria pulmonalis = lungartären;
intra- eller extrakardiell shunt = shuntledning inom eller utom hjärtat.)
Dateringen av utlåtandena avser enligt vad som upplysts icke dagen för utlåtandets
avgivande utan dagen för avslutandet av den undersökning som
ligger till grund för utlåtandet.

Enligt uppgifter av regementschefen översten Å. H:son Söderbom och regementsläkaren
vid regementet A. Malmberg erhöll regementssjukhuset Linderholms
den 16 februari 1962 daterade utlåtanden angående fkg och arbets-ekg
i slutet av februari samt Greitz’ den 16 februari daterade utlåtande
angående hjärtröntgen och Linderholms den 1 mars daterade utlåtande angående
cirkulationsutredningen den 14 mars.

Söderbom har anfört: I avvaktan på utlåtandena efterhörde man från regementssjukhuset
telefonledes vid lasarettet resultatet av hj ärtundersökningen
men några konkreta uppgifter erhölls därvid icke. Eftersom man på
regementssjukhuset kände till att Eliasson kallats till förnyad undersökning
vid lasarettet den 1 mars men icke visste om att han underlåtit att infinna
sig till den däri ingående röntgenundersökningen och det vanligen dröjer
omkring en vecka efter företagen undersökning innan remissvar erhålles
från lasarettet hade man icke någon orsak att anse det föreligga särskilt
dröjsmål i förevarande fall. Det på regementssjukhuset konstaterade blåsljudet
från Eliassons hjärta hade påkallat utredning för beslut om de åtgärder
som borde vidtas för Eliassons fortsatta behandling, men på grundval
av de upprepade prov som företagits vid sjukhuset och de iakttagelser
som där gjorts beträffande Eliasson hade det icke funnits anledning till oro.
Sålunda fanns varken äggvita eller socker i urinen. Blodsänkningsreaktionen
var mycket låg. (Enligt journalkort vid sjukhuset var reaktionen den

7 februari 1 millimeter, den 12 februari 2 millimeter, den 21 februari 3 millimeter
och den 14 mars 1 millimeter.) Feber som Eliasson haft försvann
snabbt. Av de många prov som togs på sjukhuset beträffande Eliasson utvisade
endast ett, en räkning av antalet vita blodkroppar i hans blod företagen
den 21 februari, ett icke obetydligt förhöjt värde, nämligen 25 400
sådana blodkroppar. Enligt vad överläkaren vid Umeå lasaretts medicinska
avdelning professorn N. Törnblom uppgivit kan dock detta värde icke ha
ansetts alarmerande med hänsyn till den halsinfektion som Eliasson led av
vid tiden för blodprovet. Pal förnyad kontroll på regementssjukhuset den

8 mars visade att antalet vita blodkroppar nedgått till 11 900, d. v. s. ett i
huvudsak normalt värde. Detta förhållande torde ävenledes ha bidragit till
att man på sjukhuset — alltjämt i avsaknad av resultatet av hj ärtundersökningen
— icke bedömde Eliassons tillstånd som oroväckande. Utlåtande
angående hjärtundersökningen anlände, såsom nämnts, till sjukhuset den
14 mars. Ungefär samtidigt försämrades Eliassons tillstånd. Kontakt hade
redan den 12 mars tagits med lasarettet för att få Eliasson överförd dil. Den
14 mars förnyades kontakten och sedan man på morgonen den 16 mars er -

236

hållit besked om att han kunde beredas plats på lasarettet transporterades
lian omedelbart dit med ambulans. Något omotiverat dröjsmål med Eliassons
överförande till lasarettet synes med hänsyn till det anförda icke ha
förelegat.

Malmberg har anfört: Den sjukdom som Eliasson avled i är en ovanlig
och i regel till döden ledande form av hjärtmuskelinflammation, vars egentliga
orsak är okänd. Diagnosen kunde i förevarande fall förmodas i slutskedet
av sjukdomen men fastställas först vid obduktionen. Förloppet
av sjukdomen kan enligt gängse litteratur vara mycket symtomfattigt.
Sjukdomen drabbar ofta yngre män. Den kan uppträda i anslutning till
en akut infektion, eventuellt först flera veckor efter det denna avklingat,
och förloppet kan vara mycket okarakteristiskt, men i regel förekommer
dock hjärtklappning, feber, förhöjd sänkningsreaktion beträffande blodet,
ökning av de vita blodkropparna och ibland biåsljud eller förändringar av
hjärttonerna, ekg-förändringar, hjärtförstoring och tecken på försämrad
cirkulation i form av leversvullnad m. m. Icke sällan kan tillståndet utan
förvarning snabbt försämras med hastigt insättande av hjärtsvikt och
plötslig död. Upptäckten av systoliskt biåsljud från Eliassons hjärta gjordes
vid en rutinhjärtkonlroll på regementssjukhuset när Eliasson just
tillfrisknat efter en banal halsinfektion i början av februari 1962. Blåsljudet
bedömdes preliminärt snarast vara av fysiologisk typ, en norinalvariant.
Ekg i vila taget på regementssjukhuset visade lätt överledningsrubbning
men eljest intet patologiskt. Eliasson föreföll för övrigt fullt frisk
och hade själv icke någon sjukdomskänsla. Undersökningsfynden föranledde
remissen till Umeå lasarett med begäran om fullständig hjärtutredning
såsom en rutinmässig säkerhetsåtgärd. Någon anledning till skärpt
uppmärksamhet fanns för övrigt knappast vid denna tidpunkt. Eliasson
hade icke någon enda gång klagat över hjärtbesvär eller symtom som
kunde föra tanken till förekomsten av eu hjärtsjukdom. En viss väntetid
föreligger alltid vid undersökningar av ifrågavarande slag och utlåtandena
dröjer i allmänhet inemot en vecka eller mer. Vid undersökning som
Malmberg företog den 7 mars klagade Eliasson över trötthet men ansåg
sig i övrigt ej sjuk. Han inlades emellertid då på regementssjukhuset för
närmare utredning och vård. Vid detta tillfälle fanns ännu inga framträdande
insufficienstecken från hjärtat, ingen feber och ingen förhöjd
sänkningsreaktion beträffande blodet. Resultatet av hjärtröntgenundersökningen
var då okänt på regementssjukhuset. De utlåtanden angående fkgoch
ekg-undersökningarna som inkom dit i slutet av februari utvisade endast
tecken på en lätt mitralisinsufficiens eller möjligen en liten ventrikelseptumdefekt
och ordinär fysisk arbetsförmåga utan mer anmärkningsvärd
ekg-reaktion. Redan innan Greitz’ utlåtande beträffande röntgenundersökningen
och Linderholms utlåtande angående cirkulationsutredningen
inkom till sjukhuset den 14 mars var man dock där sedan flera dagar

237

tillbaka på det klara med att Eliasson var allvarligt sjuk, och lians intagning
på lasarettet påskyndades. Därest uppgift om Eliassons starkt förstorade
hjärta nått regementssjukliuset i mitten av februari skulle åtgärder
givetvis redan då ha vidtagits för hans snara omhändertagande. Även i
sådant fall är det emellertid, enligt vad Törnblom anser, ej troligt att utgången
av sjukdomsförloppet ändrats. Regementets sjukvård dras med
personella svårigheter som bör beaktas i förevarande sammanhang. Vid
regementssjukhuset är inrättade en regementsläkartjänst och två bataljonsläkartjänster,
men de senare är sedan flera år vakanta. De upprätthålles
av inkallade, i regel myckel unga och i läkaryrket oerfarna värnpliktiga
läkare, som dessutom saknar vana vid den speciella form av sjukvård
som militärsjukvården utgör och icke har tillfälle att lära känna
vårdklientelet eftersom deras tjänstgöringstid i allmänhet är allenast en
månad. De värnpliktiga bataljonsläkarna kan endast i mycket ringa mån
biträda med andra arbetsuppgifter än sjlikvidation. Detta medför att
dessa uppgifter, som eljest skulle ha åvilat ordinarie innehavare av bataljonsläkartjänsterna,
måste ombesörjas av regementsläkaren. Denne belastas
därför med arbetsuppgifter från tre tjänster, vilket försvårar hans
möjligheter att vägleda de värnpliktiga läkarna och öva tillsyn över dem.
Hans tjänst är avsedd att vara en halvdagstjänst men är på grund av
angivna förhållanden tidvis praktiskt taget en heldagstjänst. Bataljonsläkaren
har till sin hjälp en värnpliktig skrivare som skall hålla ordning
på alla sjukvårdshandlingar, tidsbeställningar och kontakter med patienterna
etc. Detta är tidvis rätt vidlyftiga uppgifter, som dessa ynglingar
icke alltid har håg och fallenhet att reda upp. Besöksfrekvensen vid regementssjukhuset
växlade vid ifrågavarande tid mellan 100 och 200 värnpliktiga
per dag samtidigt som antalet på sjukhuset inlagda värnpliktiga
uppgick till mellan 50 och 75. Regementsläkaren kan genom information,
övervakning och daglig kontakt med de värnpliktiga bataljonsläkarna överbrygga
de svårigheter som dessa läkare ställes inför på grund av sin oerfarenhet,
men att för honom nå ned till varje sjuk individ är ogörligt. Det
är vidare praktiskt ogenomförbart att med värnpliktig personal ha en
fullständig överblick över vilka undersökningar som pågår och kontroll
på att dessa slutföres på avsedd tid.

Värnpliktige bataljonsläkaren Larsson har efter alt ha fått del av vad
Söderbom och Malmberg anfört förklarat sig icke ha något ytterligare att
andraga i ärendet.

Biträdande överläkaren vid Umeå lasaretts röntgendiagnostiska klinik

L. Hellström har uppgivit: Vid röntgenundersökningen den 10 februari
1902, som Hellström hade huvudansvaret för, befanns Eliasson ha ett
höggradigt och generellt förstorat hjärta utan återverkan på lungkärl och
aorta. När en röntgenundersökning visar några anmärkningsvärda förhållanden
lämnas i allmänhet akut besked. Det är dock mycket osäkert om

238

något preliminärutlåtande blev skrivet i förevarande fall, eftersom Eliasson
av remissen att döma ej gick i tjänstgöring vid förbandet och då
Hellström var övertygad om att ett definitivt svar skulle skrivas dagen
därpå av Greitz såsom överläkare vid kliniken.

Greitz har anfört: I samband med granskning av röntgenfilmerna beträffande
Eliasson på röntgendiagnostiska kliniken den 17 februari 1962
uppmärksammades, på grund av uppgift därom i remissen från regementssjukhuset,
att Eliasson undergick cirkulationsutredning vid kliniskt
fysiologiska centrallaboratoriet. För sådan utredning fordras bl. a. uppgift
om patientens hjärtvolym. Bestämningen därav, som utföres vid röntgendiagnostiska
kliniken, bör göras på patienten i liggande ställning. Den
vid kliniken den 16 februari verkställda röntgenundersökningen av Eliasson
hade icke verkställts på detta sätt. Eu omständighet som säkerligen
i hög grad bidragit härtill var att när röntgenundersökningen beställdes
från regementssjukhuset tid icke blev reserverad för undersökning på liggande
patient och sådan undersökning måste tidsbeställas emedan den
görs på ett speciellt härför avsett laboratorium. Eftersom röntgenundersökningen
den 16 februari var ofullständig, skulle den kompletteras. Enligt
praxis vid kliniken skall en sådan komplettering genomföras med förtursrätt.
Greitz räknade därför med att efter kompletterande undersökning
kunna avge ett definitivt utlåtande inom några dagar. Han bedömde fallet
ej vara synnerligen brådskande, emedan Eliasson av allt att döma då
ej var särskilt påverkad samt cirkulationsutredning, som vanligen görs
vid relativt stationära och ej akuta sjukdomstillstånd, pågick och akut
svar icke begärts. Med hänsyn till det sagda avgav han icke något preliminärt
utlåtande omedelbart den 17 februari, ehuru en röntgenolog eljest
måste omgående rapportera iakttagelser av avgörande betydelse för
bedömningen och behandlingen av patienten oavsett om preliminärt svar
begäres eller ej. Han ansåg några dagars väntetid i förevarande fall icke
vara av så väsentlig betydelse att ett sådant svar behövde avges. Tid för
den kompletterande undersökningen av Eliasson hlev emellertid av förbiseende
icke bestämd med förtur utan Eliasson blev uppförd på vanlig
väntelista och tid för undersökningen utsattes till den 1 mars. Greitz underrättades
icke därom och blev åter påmind om fallet först den 2 mars,
sedan Eliasson ej infunnit sig på utsatt dag. Enligt praxis borde i det läget
utlåtandet ha avfattats, utskrivits och avsänts den 2 mars eller senast
följande dag. Emellertid var röntgendiagnostiska kliniken, som länge
haft att brottas med stora personalsvårigheter, hårt belastad och just
expeditionspersonalen var vid denna tid otillräcklig och hårt ansträngd.
Det är således möjligt och t. o. m. sannolikt att utlåtandet, som dikterats
av Greitz den 2 eller 3 mars, avsänts senare. Det måste dock betraktas
som ytterst osannolikt, för att icke säga uteslutet, att fördröjningen
varit större än en vecka, och utlåtandet torde ha avsänts senast den 9

239

mars. Den omständigheten att utlåtandet avgivits utan uppgift om Eliassons
relativa hjärtvolym — för en sådan uppgift hade ytterligare data om
Eliasson erfordrats — tyder för övrigt på att svaret påskyndats vid underättelse
om att han ej infunnit sig den 1 mars. Det synes därför sannolikt
att faktorer utanför klinikens kontroll, t. ex. förhållanden rörande
postgången, bidragit till att svaret nådde regementssjukhuset först den
14 mars. Därest Greitz haft eller skaffat sig kännedom om att den kompletterande
undersökningen av Eliasson skulle bli försenad ungefär en
och en halv vecka skulle han omgående ha avfattat ett preliminärt besked
till regementssjukhuset. För att så icke skett påtager sig Greitz ansvaret,
emedan han personligen handlagt fallet och vid tillfället var ansvarig chef
för kliniken. Någon förfrågan från regementssjukhuset angående röntgenundersökningen
har icke gjorts vare sig hos Greitz eller hos någon annan
läkare vid kliniken. Om sådan förfrågan framställts skulle telefonbesked
ha lämnats omgående, såsom eljest är brukligt. Vad angår de svåra arbetsförhållandena
vid kliniken bör beaktas att lasarettets röntgendiagnostiska
avdelning vid sin tillkomst på 1930-talet avsågs att betjäna
ett lasarett på något mer än 300 sängar. I samband med inrättandet av den
medicinska högskolan i Umeå i slutet av 1950-talet har genom utbyggnad
av lasarettet ytterligare cirka 600 sängplatser tillkommit. Röntgenavdelningens
lokaler har dock hela tiden varit desamma. Denna underdimensionering
har i hög grad försvårat all rationell sjukvård. Med den hets
och jäkt som råder på en underdimensionerad avdelning är tyvärr misstag
och förbiseenden oundvikliga. Underdimensioneringen har medfört
långa väntetider, har inverkat menligt på arbetstrivseln och lett till stora
svårigheter att rekrytera personal. Tidvis har endast hälften av läkaroch
sjukskötersketjänsterna varit besatta. Vid upprepade tillfällen har
Greitz haft anledning att erinra huvudmannen för lasarettet om dessa svårigheter.
För att avhjälpa sjuksköterskebristen vid röntgenavdelningen har
till följd härav på Greitz’ initiativ extraordinära åtgärder vidtagits av lasarettsdirektionen
och landstinget.

Linderholm har anfört: Den på kliniskt tysiologiska centrallaboratoriet
den 16 februari 1962 företagna ekg-undersökningen beträffande Eliasson i
vila kunde enligt Linderholms mening icke ge belägg för en allvarlig hjärtsjukdom
eller en pågående myokardprocess. Viloelektrokardiogrammet kunde
ej betecknas såsom klart patologiskt. Ej heller gav resultaten av samma
dag verkställda ckg-registreringar i samband med ortostatiskt prov
(— prov taget omedelbart efter det patienten hastigt rests upp i stående
ställning) och arbetsprov, vilka ofta brukar visa patologiska förändringar
vid mvokardit, några hållpunkter för en pågående myokardprocess. Inga
rvtmrubbningar iakttogs. Arbetsprovet visade att Eliasson hade en i förhallande
till sin ålder och kroppsstorlek ordinär arbetsförmåga. Han kunde arbeta
900 kpm/min. under 6 minuter med relativt stabiliserad puls och med

240

en slutpuls på 168 slag i minuten. Han cyklade även 2 minuter på belastningen
1 200 kpm/min. Det den 16 februari registrerade fonokardiogrammet
var, såsom framgår av Linderholms utlåtande därom, klart patologiskt
men ingalunda specifikt för myokardit. Resultaten av undersökningarna
sagda dag gav icke någon anledning till brådskande åtgärd. Eliassons hjärtfunktion
var då så god, att en dramatisk och snabb försämring därav måste
anses ha inträffat efter detta datum. Utlåtanden beträffande dessa undersökningar
skall enligt gängse förfarande vid laboratoriet ha sänts med post
till regementet en till två dagar efter undersökningarna. Utlåtandena måste
därför ha varit den remitterande militärläkaren tillhanda senast omkring
den 20 februari. I fkg-utlåtandet angavs att cirkulationsutredning pågick.
Sådan utredning omfattar dels bestämning av fysisk arbetsförmåga samt
dubbelbestämning av total hemoglobinmängd och blodvolym, vilket allt utföres
på laboratoriet, dels bestämning av hjärtvolym, vilken utföres på röntgendiagnostiska
kliniken. Vanligen begäres att hjärtvolymsbestämningen
skall göras på patienten i liggande ställning. Det har varit vanligt med en
väntetid på en till två veckor för en sådan bestämning. Sedan uppgift om
resultatet av bestämningen meddelats till laboratoriet sammanställs resultaten
av samtliga i cirkulationsutredningen gjorda undersökningar bl. a. i
diagram för att avvikelser från normala förhållanden skall kunna påvisas.
I förevarande fall har enligt gängse praxis expeditionspersonalen vid laboratoriet
ordnat tid för den andra totalhemoglobinbestämningen så att denna
undersökning skulle kunna göras samma dag som angivits för hjärtvolymbestämningen,
alltså den 1 mars. Detta kan ej sägas ha lett till någon fördröjning
i laboratoriets handläggning av undersökningsärendet. När den sista undersökningen
av total hemoglobinmängd och blodvolym utförts på laboratoriet,
vilket skedde planenligt den 1 mars, har laboratoriets expeditionspersonal
haft instruktion att snarast möjligt införskaffa uppgift om hjärtvolym
från röntgendiagnostiska kliniken. Sannolikt efter påstötning från regementssjukhuset,
dock ej till någon av läkarna vid laboratoriet, har expeditionspersonalen
av allt att döma forcerat handläggningen av ärendet. I brist
på uppgift om hjärtvolym i liggande ställning, som för cirkulationsutredning
är säkrast, har uppgift om hjärtvolym i stående ställning erhållits. Med
användning av detta värde har värdena för fysisk arbetsförmåga, total hemoglobinmängd
och hjärtvolym sammanställts. Först genom resultatet av
denna sammanställning fick läkarna på laboratoriet anledning misstänka eu
grav kardiell funktionsrubbning. Resultatet föranledde Linderholms den 1
mars dagtecknade utlåtande, att det förelåg stor hjärtvolym i relation till
totalhemoglobinmängden och tåg fysisk prestationsförmåga i förhållande
till hjärtvolym, att detta tydde på organiskt hjärtfel med avsevärd funktionsrubbning
och att vidare utredning var indicerad. Det finns ingen anteckning
som anger när utlåtandet avsänts från laboratoriet. Enligt dåvarande
arbetsordning bör det under alla förhållanden ha avsänts inom en vecka efter

241

den sista undersökningen, den 1 mars, även om förfrågan ej förekommit och
även om belastningen på laboratoriets personal var stor vid denna tid. Det
synes därför sannolikt att omständigheter utom laboratoriet bidragit till
att utlåtandet kommit den inremitterande militärläkaren tillhanda först den
14 mars. Hade Linderholm haft anledning tro att utlåtandet ej skulle nå militärläkaren
på normal tid efter undersökningen, skulle han omgående ha sokt
direkt telefonkontakt med honom, ett förfarande som Linderholm och andra
läkare vid laboratoriet ofta tillämpar i brådskande fall.

Tillförordnade överläkaren vid medicinska kliniken vid Umeå lasarett O.
Larsson har uppgivit: När Eliasson den 16 mars 1962 inlades på lasarettets
medicinska avdelning var han påtagligt allmänpåverkad, gulblek, kallsvettig
och perifert cyanotisk. Han besvärades av andnöd och hade ökad hjärtverksamhet
(120 slag i minuten). Buken verkade spänd. Under kvällen och
natten tilltog andnöden avsevärt. Då detta uppfattades tyda på ett hotande
lungödem erhöll Eliasson syrgas, theophyllamin och opiater. Följande morgon
var han subjektivt bättre. Hjärtfrekvensen hade nedgått till 80 slag i minuten.
Ett strävt systoliskt biåsljud var hörbart över apex (hjärtspetsen). Det
ansågs sannolikt att det förelåg en myokardit eller möjligen en pankardit
(inflammation av hjärtats alla vägglager). Det föreföll också klart att Eliassons
andnöd och bukbesvär härledde från en grav hjärtinkompensation. I
första hand insattes därför behandling mot denna med digitalis, syrgas och
theophyllaminpreparat. Orsaken till Eliassons myokardit föreföll oklar, även
om det fanns anledning att sätta den i samband med hans upprepade infektioner
under det sista halvåret. Förekomsten av ett vitium ansågs ej heller
utesluten. Resultatet av fkg-undersökningen den 16 februari 1962 kunde vara
ett visst stöd för antagande av förekomsten härav. Därför ansågs också att
det kanske kunde föreligga en bakteriell endokardit (inflammation i hjärtats
innerhinna). Av denna anledning gavs 3 miljoner enheter penicillin och
streptomycin dagligen. Redan från början övervägdes ävenledes om ej Eliasson
skulle behandlas med ACTH eller cortisonpreparat. Risken för att här
förelåg en bakteriell endokardit föranledde dock viss tvekan. Härtill kom att
Eliasson hade blod i avföringen och man icke var säker på om det berodde
på ett ventrikelulcus (magsår). Man avstod därför från sagda behandling.
Eliasson uppgav att han egentligen ända sedan före julen 1961 icke kant sig
bra. Han förklarade emellertid att han dessförinnan alltid varit frisk och ej
haft vare sig några reumatiska besvär eller något känt hjärtfel. Av en vid en
skärmbilds undersök ning år 1960 tagen skärmbild, som inkom till lasarettets
medicinska avdelning den 21 mars 1962, ville det dock synas som om Eliassons
hjärta varit avsevärt förstorat redan vid tiden för skärmbildsundersökningen.
Denna förstoring tycktes drabba företrädesvis höger förmak och
kammare. Med all reservation för osäkerheten i skärmbildsbedömningen ansåg
man på avdelningen, att detta möjligen kunde tala för att Eliasson haft
ett hjärtfel av betydligt äldre datum än man där från början förmodat. Un -

242

der tiden den 20—den 24 mars 1962 låg Eliasson febril till subfebril, men det
föreföll dock kunna inregistreras en tendens till allmän förbättring i hans
tillstånd. Bukbesvären avtog och den svåra andnöden återkom mindre ofta.
Eliasson uppgav själv att han kände sig bättre. Då han undersöktes på morgonen
den 25 mars klagade han dock över trötthet efter en något besvärlig
natt med andnöd och oro. Hans status föreföll emellertid i övrigt oförändrad.
På middagen avled han hastigt. Omgående insatt konstgjord andning
och försök till extern hjärtmassage var förgäves.

Medlemmen av medicinalstyrelsens vetenskapliga råd professorn G. Biörck
har avgivit två utlåtanden i ärendet till styrelsen, dagtecknade det ena den
28 december 1962 och det andra den 4 november 1963. I det första utlåtandet
anföres till en början följande: Sjukdomsförloppet vid en akut myokardit —
antingen den uppstår i ett förut friskt myokard eller representerar ett skov i
en längre kroniciterande process — är tyvärr sådant att det även med nutida
resurser finns mycket små möjligheter att effektivt påverka utgången. I enstaka
fall torde steroidterapi kunna bidraga till avvärjandet av en akut katastrofsituation.
Steroidterapi synes ha övervägts på lasarettet, sedan Eliasson
inlagts där, men hans plötsliga död tycks ha kommit emellan. En kontraindikation
mot steroidterapi ansågs föreligga i form av en blödning från
magtarmkanalen, vars orsak icke var klar. Även detta ställningstagande är
mänskligt att döma riktigt. Mot den föregående vården, diagnostiken och
behandlingen på regementet och dess sjukhus kan enligt Biörcks mening
inga bärande invändningar riktas.

Beträffande det förhållandet att remiss skett från sjukhuset till kliniskt
fysiologiska laboratoriet anför Biörck i sitt första utlåtande: Det grundläggande
felet i behandlingen av fallet — för vilket läkarna vid regementssj likhuset
sannolikt icke kan lastas — är att detsamma remitterats till laboratoriet.
En patient som misstänks lida av hjärtsjukdom skall naturligtvis icke
remitteras till ett kliniskt fysiologiskt laboratorium med mindre den läkare
som undersökt patienten själv har fullgod kompetens i invärtesmedicin och
är beredd att självständigt begagna de från det kliniskt fysiologiska laboratoriet
kommande svaren som informationer, vilka han är kompetent att sammanställa
till en helhetsbild. Det enda rimliga i ett fall såsom det förevarande
hade varit att remittera patienten till en läkare vid invärtesmedicinska kliniken
vid Umeå lasarett. En sådan läkare har kompetens och möjlighet att bedöma
fallet i dess helhet. Han skulle på ett helt annat sätt ha reagerat för de!
klart patologiska elektrokardiogrammet redan i vila. Det är också klart att
han omedelbart skulle ha reagerat för röntgenutlåtandets innehåll. Eliasson
skulle därigenom rimligtvis ha kommit till lasarettet cirka en månad tidigare
än som skedde.

Sedan Biörck efter detta uttalande upplysts om att regementsläkaren
Malmberg äger kompetens som specialist i invärtesmedicin, har Biörck anfört
: Om Malmberg i kraft av nämnda kompetens — vilket icke är någon kva -

243

iifikation som erfordras för erhållande av regenientsläkarbefattning — avstår
från att rådfråga annan specialist inom området, tar han naturligtvis
också ett större ansvar än han i och för sig såsom regementsläkare är skyldig
att taga. Emellertid har Malmberg i föreliggande ärende förklarat atl
det för den ordinarie förbandsläkaren — d. v. s. för honom själv är ogöiligt
att nå till varje sjuk individ och att det är praktiskt ogenomförbart att
med värnpliktig personal ha en fullständig kontroll över pågående undersökningar.
Under sådana förhållanden synes icke specialistkompetens hos
Malmberg kunna garantera en kvalificerad specialistbedömning i alla fall
där detta är befogat. Biörck framhåller emellertid att han icke tar dessa konstateranden
till intäkt för någon anmärkning på person, eftersom han har
stor förståelse för de vanskliga förhållanden under vilka den militära sjukvården
arbetar. Enligt Biörcks mening är det de organisatoriska resurserna
som uppenbarligen är otillfredsställande.

Biörck anför vidare i utlåtandena: Cirkulationsutredningar som verkställs
vid kliniskt fysiologiska laboratorier avser i det alldeles övervägande
flertalet fall personer med relativt stationära cirkulationsförhållanden antingen
det gäller normalpersoner eller personer med hjärtsjukdom. Endast
sällan beordras undersökningar av detta slag beträffande personer i akut
fas av en hjärtsjukdom. När det gäller stationära tillstånd spelar en fördröjning
på ett par veckor vanligen ingen eller endast en obetydlig roll.
När det gäller en akut sjukdom är situationen helt annorlunda. Nyckelinformationen
beträffande Eliassons hälsotillstånd var den hj ärtröntgen som
togs den 16 februari 1962 och som utvisade ett starkt patologiskt förändrat
hjärta. Varje erfaren läkare skulle ha förstått att här var någonting som var
på tok. Det är ytterst anmärkningsvärt att röntgenutlåtande icke omgående
meddelats den remitterande militärläkaren. Detta förhållande förklarar hela
den övriga utvecklingen. I stället för ett sådant utlåtande från röntgendiagnostiska
kliniken kom genom det kliniskt fysiologiska laboratoriets föisorg
att avgå besked av Linderholm till regementssjukhuset, innebärande
att ett elektrokardiogram beträffande Eliasson bedöms som »intet mer anmärkningsvärt»
och ett systoliskt biåsljud anges tyda i första hand på »lätt
mitralisinsufficiens» men att »även ett kongenitalt vitium (liten ventrikelseptumdefekt?)
ej med säkerhet kan uteslutas».

Sammanfattningsvis anser Biörck utredningen ha ådagalagt följande. Ett
för bedömningen av Eliassons sjukdomstillstånd avgörande besked (löntgenutlåtandet)
har av misstag avgivits cirka två veckor för sent. Detta besked
har därutöver på sätt icke kunnat utredas försenats ytterligare nära
två veckor innan det nått vederbörande läkare på regementet. Eliassons
sjukdom har under denna tidrymd uppenbarligen hastigt försämrats. Med
hänsyn till de kunskaper man för närvarande har om förloppet av sjukdomen
akut myokardit, som Eliasson avled i, är det likväl ovisst om ett tidigare
omhändertagande, som — om icke fördröjningarna med beskeden in -

244

träffat — varit befogat, skulle ha kunnat medföra en ändring i sjukdomens
utgång. Händelseförloppet har främst förorsakats av organisatoriska brister
såväl inom regementets kontroll över pågående specialistundersökningar
som inom röntgenavdelningen vid Umeå lasarett, vilka brister dock redan
tidigare påtalats av de ansvariga läkarna och därför icke kan läggas dem
till last utan i sista hand torde få återföras på de myndigheter som icke
mäktat ställa de erforderliga resurserna till förfogande.

Medicinalstyrelsens disciplinnämnd har i avgivet yttrande anfört: Mot
vården av Eliasson under tiden före den 7 februari 1962, då vid rutinundersökning
på regementssjukhuset tecken på hjärtsjukdom första gången iakttogs,
kan — såvitt utredningen visar — icke riktas någon anmärkning.
Samma torde gälla den vård, som ägnats Eliasson efter det han den 16
mars samma år intogs å Umeå lasarett. Vad angår fallets handläggning
under mellantiden riktas uppmärksamheten främst på det förhållandet, att
resultatet av de hjärtundersökningar, som efter remiss från regementssj ukhuset
verkställdes å Umeå lasarett den 16 februari 1962 och som visade en
hjärtförstoring, kom till läkarnas å regementssj ukhuset kännedom först
efter omkring fyra veckor. Varför och under vilka omständigheter denna
försening uppkom har emellertid icke kunnat närmare klarläggas. Enligt
Biörcks uppfattning skulle förseningen främst ha orsakats av organisatoriska
brister såväl inom regementets kontroll över pågående specialistundersökningar
som inom röntgenavdelningen vid Umeå lasarett, och då dessa
brister redan tidigare påtalats av de ansvariga läkarna anser Biörck att de
icke kan läggas dessa till last. Ehuru nämnden finner det inträffade dröjsmålet
vara anmärkningsvärt, kan det dock icke anses tillförlitligen styrkt,
att någon av de läkare, som under ifrågavarande tid haft hand om Eliassons
fall, därvid gjort sig skyldig till fel eller försummelse av beskaffenhet
att böra medföra ansvar. Ej heller eljest föreligger enligt nämndens bedömande
anledning till befogad anmärkning mot berörda läkares handläggning
av fallet i vad avser den ovan angivna mellantiden.

Försvarets sjukvårdsstyrelse har i ärendet yttrat att det i förevarande
fall synes ha förelegat olyckliga omständigheter av administrativ art utanför
den militära sjukvårdens område. Med anledning av Malmbergs uttalande
att det skulle vara praktiskt ogenomförbart att med värnpliktig personal
ha en fullständig kontroll över undersökningar inom militärsj ukvården
vill emellertid sjukvårdsstyrelsen å ena sidan vitsorda de svårigheter
som föreligger för regementsläkare att med hjälp av värnpliktiga, ofta
mindre erfarna läkare såsom ersättare för ordinarie bataljonsläkare svara
för sjukvården men å andra sidan understryka att Malmbergs uttalande
icke kan godtagas såsom uttryck för gällande praxis.

245

I anslutning till en redogörelse för vad i ärendet sålunda förekommit anförde
tjänstförrättande militieombudsmannen Thyresson i skrivelse den 7
november 1964 till chefen för Västerbottens regemente följande.

Såsom framgår av de yttranden som avgivits av Biörck och medicinalstyrelsens
disciplinnämnd kan från medicinsk synpunkt någon anmärkning
icke riktas mot den vård som Eliasson erhöll vid regementssjukhuset
före intagningen där den 7 februari 1962 och vid Umeå lasarett efter överföringen
dit den 16 mars samma år.

Med hänsyn till att regementsläkaren Malmberg äger kompetens såsom
specialist i invärtesmedicin och förutsättning således förelåg för en sakkunnig
bedömning vid regementssjukhuset av laboratorieutlåtande angående
cirkulationsutredning och fonokardiogramundersökning beträffande
Eliasson kan anmärkning ej heller riktas mot att Eliasson den 10 februari
1962 av värnpliktige batalj onsläkaren B. Larsson för sådan utredning och
undersökning remitterades till lasarettets kliniskt fysiologiska centrallaboratorium
och icke till lasarettets invärtesmedicinska klinik.

Av utredningen får anses framgå att det slutliga utlåtandet med anledning
av denna remiss och utlåtandet med anledning av remissen samma dag
till lasarettets röntgendiagnostiska klinik icke ankom till regementssjukhuset
förrän den 14 mars 1962. På grund av vad Malmberg och Biörck uppgivit
om förloppet av en sådan sjukdom som förorsakade Eliassons död
akut myokardit — måste det emellertid betraktas som ovisst om sjukdomen
skulle ha fått en annan utgång om tidsutdräkten beträffande utlåtandena
ej förekommit och Eliasson tidigare än som skett, den 16 mars 1962, blivit
intagen på lasarettets medicinska avdelning.

Enligt vad Biörck framhållit utgjordes nyckelinformationen rörande
Eliassons hälsotillstånd av den hjärtröntgen som togs på lasarettets röntgendiagnostiska
klinik den 16 februari 1962 efter remissen dit av Larsson
den 10 i samma månad. Fyndet vid röntgenundersökningen, att Eliasson
hade ett höggradigt och generellt förstorat hjärta, var obestridligen sådant
att besked därom utan onödigt dröjsmål borde ha lämnats till regementssjukhuset.
Hellström, som den 16 februari hade huvudansvaret för undersökningen
i egenskap av biträdande överläkare vid kliniken och då uppmärksammade
hj ärtförstoringen, kan emellertid icke lastas för att regementssjukhuset
icke omgående underrättades, eftersom han hade befogad
anledning räkna med att Greitz såsom överläkare vid kliniken skulle efter
granskning redan följande dag av röntgenfilmerna ofördröjligen utfärda
utlåtande angående undersökningen. Däremot måste det betecknas som
otillfredsställande att undersökningen, trots att det av remissen framgick
att Eliasson samtidigt undergick cirkulationsutredning, icke vid ifrågavarande
tillfälle ordnades så att den för sådan utredning erforderliga uppgiften
om hj ärtvolym då erhölls genom hjärtröntgen tagen på Eliasson i lig -

246

gande ställning. Det förbiseende som härutinnan skett är dock icke av beskaffenhet
att böra medföra ansvar.

Att Greitz icke genast efter det han den 17 februari granskat rönlgenfilmerna
avgav utlåtande beror på att röntgenundersökningen sålunda var
ofullständig och behövde kompletteras. Eftersom sådan komplettering enligt
rutinen vid kliniken skall ske med förtur inom några dagar har Greitz
haft skäl att utgå från att han inom de närmaste dagarna skulle kunna avge
ett på en fullständig röntgenundersökning byggt utlåtande. Ehuru försiktigheten
måhända bjudit att han omgående lämnat ett förhandsbesked
till regementssj ukhuset kan det på grund av angivna förhållanden dock
icke anses anmärkningsvärt att han underlät detta. Det närmare handhavandet
av bestämning av tid för undersökningar vid kliniken har ankommit
på Greitz underställd personal men det har givetvis ålegat Greitz att ha överinseende
över tidsbestämningarna. Med hänsyn till angelägenheten av att
undersökningen av Eliasson fullföljdes utan dröjsmål borde Greitz ha ägnat
mera uppmärksamhet åt bestämningen av tid för denna undersökning
än som tydligen skett. På grund av den stora arbetsbörda som uppenbarligen
åvilat Greitz och då Greitz får anses ha haft skäl förutsätta att rutinen
angående utsättande av tid för fortsatt undersökning skulle följas kan någon
allvarlig anmärkning dock icke göras mot honom för att han uraktlåt
detta och undersökningen till följd av förbiseende från personalens sida
icke utsattes till tidigare datum än den 1 mars 1962. Av samma skäl kan
Greitz icke anses ha ådagalagt försummelse genom att härefter icke uppmärksamma
saken förrän han påmindes om fallet den 2 mars, sedan Eliasson
icke infunnit sig till kompletteringsundersökningen. När situationen nu
var den att nära två veckor förflutit sedan ett allvarligt fel konstaterats på
Eliassons hjärta framstår det emellertid såsom anmärkningsvärt att Greitz
icke kände sig föranlåten att genast, t. ex. genom telefon, underrätta vederbörande
läkare på regementssj ukhuset om utfallet av röntgenundersökningen,
särskilt om man håller i minnet att orsaken till att Greitz icke redan
den 17 februari lämnade ett förhandsbesked var att han då utgick från, att
det icke skulle dröja mer än högst några dagar innan han skulle kunna
meddela ett definitivt utlåtande, och vidare beaktar att Greitz, när han ånyo
befattade sig med fallet, med hänsyn till de av honom själv uppgivna pressande
arbetsförhållandena vid kliniken icke borde ha kunnat utesluta risken
av att expediering av det skriftliga utlåtandet skulle bli ytterligare fördröjd
inemot eu vecka. Enligt vad Greitz vidgått har en sådan fördröjning sannolikt
också inträffat. Vad som därutöver är orsaken till att utlåtandet icke
ankom till regementssjukhusel förrän den 14 mars 1962 har icke kunnat
utrönas men är förmodligen främst att hänföra till postgången inom och
mellan lasarettet och regementet.

I fråga om Greitz’ underlåtenhet att i början av mars lämna förhandsbesked
om röntgenundersökningen bör, utöver vad förut anförts, beaktas att

247

Eliasson vid undersökningstillfället den 16 februari 1962 ej var särskilt påverkad
och att Greitz därefter icke erhållit någon underrättelse om försämring
av hans hälsa. Greitz får därför anses ha haft visst fog för antagande
att, såsom han själv uppgivit, fråga var om ett jämförelsevis stationärt och
ej akut sjukdomstillstånd och att det således icke var överhängande bråttom
med avgivande av utlåtande. Med hänsyn härtill kan underlåtenheten att
lämna förhandsbesked, ehuru såsom förut nämnts anmärkningsvärd, icke
betraktas såsom tjänstefel.

Beträffande undersökningen vid lasarettets kliniskt fysiologiska centrallaboratorium
ger utredningen vid handen att läkarna vid laboratoriet, såsom
Linderholm framhållit, icke hade anledning misstänka en grav kardiell
funktionsrubbning hos Eliasson förrän de, sannolikt inom de närmaste dagarna
efter den 1 mars 1962, erhållit uppgift från röntgendiagnostiska kliniken
om Eliassons hj ärtvolvm och sammanställt denna uppgift med resultaten
av den på laboratoriet gjorda undersökningen. Utredningen ger icke
något stöd för antagande att det på laboratoriet förelegat något oskäligt
dröjsmål med iordningställandet och expedieringen av Linderholms slutliga
den 1 mars 1962 dagtecknade utlåtande, vilket på grund av vad Linderholm
uppgivit om arbetsordningen vid laboratoriet far anses ha avsänts till
regementssjukhuset inom en vecka efter detta datum. Att Linderholms utlåtande
i likhet med Greitz’ utlåtande ankom till regementssjukhuset först
den 14 mars får i brist på utredning om annat antagas ha samma orsak
soin motsvarande dröjsmål beträffande Greitz’ utlåtande.

Liksom beträffande Greitz måste det emellertid anses anmälknings^ ärt
att, när det vid laboratoriet stod klart att en svårartad kardiell funktionsrubbning
förelåg, det icke omedelbart lämnades ett förhandsbesked därom
från laboratoriet till regementssjukhuset. Av liknande skäl som beträffande
Greitz kan dock ej heller denna underlåtenhet betraktas som tjänstefel.

Vad härefter angår frågan om läkare vid regementssjukhuset med tillräcklig
omsorg vakat över att besked inom rimlig tid erhållits om resultaten
av förenämnda undersökningar vid lasarettet är följande att beakta. Eliasson
har, såvitt utredningen visar, icke någon gång under värnpliktstjänstgöringen
klagat över hjärtbesvär. Bortsett från vad som framkommit vid
en beträffande Eliasson år 1960 företagen skärmbildsundersökning, varom
läkarna vid regementssjukhuset icke hade någon kännedom, har icke heller
något symtom på sådana besvär iakttagits hos Eliasson förrän vid den
undersökning som företogs på regementssjukhuset när han var intagen där
i början av februari 1962. Den därvid gjorda upptäckten av ett biåsljud från
Eliassons hjärta var i betraktande av övriga iakttagelser på regementssjukhuset
angående hans hälsa vid itrågavarande tillfälle icke ägnad alt väcka
särskild oro. De från kliniskt fysiologiska centrallaboratoriet till regementssjukhuset
i slutet av februari inkomna utlåtandena angående ekg- och fkgundersökningarna
på laboratoriet den 16 februari gav, enligt vad Linder -

248

holm anfört, icke anledning till brådskande åtgärd. På regementssjukhuset
visste man om att Eliasson skulle infinna sig till fortsatt undersökning på
lasarettet den 1 mars 1962 och man hade erfarenhet av att det brukade dröja
omkring en vecka efter en undersökning innan utlåtande därom inkom.
Däremot kände man icke till att Eliasson uteblev från röntgenundersökning
sagda dag. Så sent som vid den av Malmberg den 7 mars på regementssj ukliuset
företagna undersökningen av Eliasson fanns, enligt vad Malmberg
uppgivit, icke några framträdande insufficienstecken från Eliassons hjärta.

Med hänsyn till anförda omständigheter kan det icke anses under tiden
fram till den 8 mars ha funnits någon egentlig anledning att efterhöra några
utlåtanden från lasarettet. När Eliassons hälsotillstånd därefter började
starkt försämras har emellertid skäl till sådan förfrågan uppkommit. Enligt
vad som uppgivits av Eder har från regementssjukhuset framställts
förfrågningar telefonledes utan att det erhållits några konkreta upplysningar.
Det kan dock ifrågasättas om det varit tillfyllest med dessa förfrågningar,
som uppenbarligen gjorts av underordnad sjukvårdspersonal vid
regementssjukhuset hos motsvarande personal vid lasarettet. Med den allvarliga
vändning Eliassons sjukdom börjat ta synes det icke ha varit ur
vägen att läkare vid regementssjukhuset, främst värnpliktige bataljonsläkaren
B. Larsson som remitterat Eliasson för undersökningar vid lasarettet,
själv genom telefon tagit direkt kontakt med läkare vid röntgendiagnostiska
kliniken och kliniskt fysiologiska centrallaboratoriet för att
inhämta besked om undersökningarna. Underlåtenheten härutinnan kan
emellertid, med hänsyn till de förfrågningar som dock gjorts och i beaktande
av att man från regementssjukhuset, såvitt utredningen ger vid handen,
efter Eliassons försämring utan dröjsmål vidtagit åtgärder för hans
snara överförande till lasarettets medicinska avdelning, icke anses vara av
beskaffenhet att böra medföra ansvar.

Beträffande själva sjukredovisningen av Eliasson har begåtts det felet att
han, oaktat remissen den 10 februari 1962 om undersökning vid lasarettet,
genom anteckningar å sjukredovisningskort för honom, signerade av värnpliktige
bataljonsläkaren B. Larsson, varit avförd ur sjukredovisningshandlingarna
den 15—den 20 februari och den 5 mars i stället för att vara redovisad
i dessa såsom behandlings- och kontrollfall. Felet är emellertid av
övervägande formell natur och kan icke anses i och för sig ha inverkat menligt
på behandlingen av Eliasson. Det föranleder därför icke någon åtgärd
från min sida.

Med dessa uttalanden är ärendet avslutat.

Malmberg skulle genom regementschefens försorg erhålla del av tjänstförrättande
militieombudsmannens skrivelse. Avskrift därav tillställdes
Hellström, Greitz och Linderholm samt värnpliktige läkaren B. Larsson och
tillförordnade överläkaren O. Larsson.

249

17. Fråga i samband med rivning av kronan tillhörig byggnad om
tillämpning av vissa föreskrifter om byggnadsminnesmärken

1 en den 25 mars 1963 till militieombudsmannen inkommen skrift anförde
Karl Schurer von Waldheim: Såsom framgår av en i Svenska Dagbladet
den 22 januari 1963 införd artikel samt av en vid årets riksdag i
andra kammaren av greve H. Wachtnreister väckt motion (nr 90) har huvudbyggnaden
på den riksadliga och adliga ätten Schurer von Waldheims
forna fideikommissegendom Mellingeholm i Frötuna kommun utanför Norrtälje
nyligen blivit nedriven av Roslagens luftvärnsregemente, som disponerar
egendomen. Enligt uppgift skall rivningen av den gamla herrgården,
som av riksantikvarieämbetet har räknats till de kulturhistoriskt värdefulla
bvggnaderna i landet, ha skett utan att vare sig riksantikvarieämbetet eller
landsantikvarien i Stockholms län blivit underrättade. Det inträffade kan
utan överdrift betecknas som ett rent barbardåd. Enär det får anses anmärkningsvärt
ifall befattningshavare i statlig tjänst utan vidare skulle få
handhava statens egendom på ett dylikt klandervärt sätt och föregå med så
dåligt exempel då det gäller att tillvarataga det allmännas kulturvårdsintressen,
anhåller Schurer von Waldheim att militieombudsmannen måtte låta
utreda saken och vidtaga de åtgärder som kan anses påkallade.

Vid skriften var fogade urklipp av den åberopade tidningsartikeln ävensom
den omförmälda motionen.

Tidningsartikeln, som hade rubriken »Mellingeholm är ej mer» och var
illustrerad med ett fotografi av den rivna huvudbyggnaden, innehöll en
historisk redogörelse beträffande egendomen. Av denna framgick att Mellingeholm
år 1645 av kronan såldes till riksskattmästaren greve Gabriel
Oxenstierna samt att egendomen därefter innehafts av medlemmar av släkterna
von Dohna, Lewenhaupt, Mörner, Bielke, Bonde, Sture, Hierta, Croneborg
och Schurer von Waldheim. Inom sistnämnda släkt utgjorde egendomen
fideikommiss under tiden 1850—1927. Mangårdsbyggnaden uppfördes
år 1820 av generallöjtnanten friherre Gustaf Adolf Hierta.

I motionen omnämndes vissa i tidningsartikeln återgivna uppgifter och
framhölls som ett allmänt intresse att före rivning av en äldre kulturhistorisk
byggnad de kulturvårdande myndigheterna underrättas. Vidare anfördes
att även i en byggnad från år 1820 kan finnas byggnadshistoriskt intressanta
detaljer, ofta från äldre byggnader, och framför allt arkivhistoriskt
värdefullt material, som instoppats som fyllning i väggar och trossbottnar.
Slutligen hemställdes att riksdagen måtte besluta att hos Kungl.
Maj :t anhålla om utfärdande av bestämmelser, varigenom skyldighet införes
alt till riksantikvarieämbetet eller vederbörande landsantikvarie anmäla
ifrågasatt rivning av kulturhistoriskt värdefull byggnad från äldre tid, även
där byggnaden ej blivit förklarad för byggnadsminne.

250

Sedan chefen för Roslagens luftvärnsregemente av militieorabudsraannen
anmodats inkomma med upplysningar och yttrande i saken, inkom från regementschefen
översten S. Hådell den 4 april 1963 en skrivelse, varvid fanns
fogade dels två kartor över regementets övningsfält och dels avskrift av en
skrivelse som Hådell den 13 juni 1961 avlåtit till fortifikationsförvaltningen
med begäran om tillstånd att riva huvudbyggnaden å Mellingeholm. I förstnämnda
skrivelse anförde Hådell bl. a. följande: Egendomen Mellingeholm
inköptes år 1945 för att användas som övnings- och skjutfält för regementet.
År 1952 uppdrog fortifikationsförvaltningen åt regementet att förvalta Mellingeholmsområdet
med tillhörande byggnader såsom jordbruks- och skogsfastighet.
Jämlikt beslut av Kungl. Maj :t den 12 februari 1954 invärderades
huvudbyggnaden jämte fyra ekonomibyggnader i försvarets fastighetsfond
och upptogs till redovisning såsom kasernbyggnad. Fångeshandlingarna
finns ej vid regementet utan förvaras hos fortifikationsförvaltningen. Några
upplysningar om huvudbyggnadens kulturhistoriska värde och därav föranledda
skyldigheter och begränsningar vid dess förvaltning har icke delgivits
regementet. Representanter för riksantikvarieämbetet har vid flera
tillfällen, bl. a. åren 1952 och 1956, besökt regementet med anledning av
det stora antal fornlämningar som finns på övningsfältet. Dessa har förtecknats
och bestämmelser för deras skyddande utfärdats. Vid besöken har
emellertid intet föreskrivits beträffande huvudbyggnaden. Den torde ej vara
förtecknad som byggnadsminnesmärke. Vid utnyttjandet av skjutfältet för
fält- och stridsskjutningar ligger målområdet i stort sett söder om huvudbyggnaden,
vilken i flera fall ligger inom riskområdet. Byggnaden har tidigare
i viss utsträckning använts som förråd för överskottsmateriel. Emellertid
har dess utnyttjande för detta ändamål med tiden alltmer minskat. Med
hänsyn till skjututbildningen är det icke lämpligt att ha förråd i direkt anslutning
till målområdet och inom riskområdet. Huvudbyggnaden var därför
under senare år helt outnyttjad. Redan vid övertagandet var byggnaden
dåligt underhållen; röta och svampbildning förelåg och förfallet var såväl
in- som utvändigt märkbart. Under åren 1953—1957 utfördes reparationer
och underhållsarbeten för en total kostnad av cirka 12 000 kronor. Vid år
1961 utförd besiktning visade det sig att ytterligare omfattande arbeten måste
utföras, därest icke förfallet skulle bli fullständigt. Kostnaderna härför
beräknades till 30 000 kronor. Sedan från fjärde militärbefälsstabens byggnadsavdelning
upplysts att medel för underhåll och reparationer av byggnaden
ej kunde i fortsättningen påräknas, särskilt som byggnaden icke fyllde
någon uppgift, hemställde Hådell i skrivelse den 13 juni 1961 om fortifikationsförvaltningens
tillstånd att riva byggnaden. Fortifikationsförvaltningen
biföll framställningen den 30 juni 1961. Av rent statsnyttointresse
synes det Hådell uppenbart att någon anledning att behålla byggnaden ej
förelegat. Om den skulle ha behållits med hänsyn till dess kulturhistoriska
värde, borde medel för underhåll ha anvisats. Alternativet till rivningen hade

251

eljest blivit ett alltmer ökat förfall, vilket bl. a. ur pietetssynpunkt ej varit
unskvärt.

Efter remiss anförde fortifikationsförvaltningen i ett den 16 juli 1964 dagtecknat
yttrande: Egendomen Mellingeholm förvärvades år 1946 av Norrtälje
stad genom köpeavtal med godsägaren F. Wahlgren och dennes hustru.
Förvärvet skedde för kronans räkning i enlighet med ett avtal mellan kronan
och staden den 19 och den 20 februari 1945, vilket avtal godkändes av Kungl.
Maj :t den 29 juni 1945. Fastigheten överläts sedermera av staden till kronan
genom överlåtelsehandling den 9 december 1952 för att användas som övnings-
och skjutfält för Stockholms luftvärnsregemente, numera Roslagens
luftvärnsregemente. Mellingeholm jämte vissa andra fastigheter disponerades
av Wahlgren enligt medgivande av staden intill den 14 mars 1952. Mellingeholm
överlämnades formellt till chefen för luftvärnsregementet den 12
december 1952 att förvaltas såsom jordbruks- och skogsfastighet. Efter förslag
av regementschefen i skrivelse den 10 oktober 1952 underställde fortifikationsförvaltningen
i underdånig skrivelse den 28 september 1953 Kungl.
Maj :t frågan om överförande av bl. a. vissa jordbruksbyggnader vid Mellingeholm
till redovisning såsom kasernfastigheter och om byggnadernas invärdering
i dåvarande arméns delfond av försvarets fastighetsfond med enligt
volymmetoden beräknade byggnadsvärden. Pa grundval av från regementschefen
erhållet underlag beräknades byggnadsvärdet för mangårdsbyggnaden
vid Mellingeholm till 90 600 kronor i 1935 års prisläge. Jämlikt
beslut av Kungl. Maj :t den 12 februari 1954 skulle ifrågavarande förutvarande
jordbruksbyggnader vid Mellingeholm, däribland även mangårdsbyggnaden,
upptagas till redovisning i försvarets fastighetsfond såsom kasernfastigheter
fr. o."in. den 1 juli 1953. Då några tillförlitliga uppgifter vid invärderingstillfället
icke kunde erhållas om tidpunkten för byggnadens uppförande
upptogs den i fondens byggnadsregister med okänt byggnadsår. Avsikten
var från början att byggnaden skulle användas huvudsakligen för förrådsändamål
och i mindre omfattning som förläggning vid övningar å fältet. Innan
förslag till invärdering i fastighetsfonden av de förutvarande jordbruksbyggnaderna
vid Mellingeholm underställdes Kungl. Maj:ts pi övning företogs
hösten 1952 en besiktning av byggnadsbeståndet. Därvid konstaterades
att underhållet av samtliga byggnader var eftersatt och att byggnaderna, således
även mangårdsbyggnaden, var i dåligt skick. Med anlitande av medel
för löpande reparation och underhåll av byggnader in. m. å försvarets fastighetsfonds
stat utfördes av regementet oundgängligen nödvändiga yttre reparationer
av mangårdsbyggnaden, i första hand reparation av taket. Såsom
framgår av regementschefens yttrande i ärendet utfördes under åren 1953
1957 reparations- och underhållsarbeten å mangårdsbyggnaden till en sammanlagd
kostnad av cirka 12 000 kronor. Det oaktat konstaterades vid företagen
underhållsbesiktning våren 1961 att byggnadens undertak av trä, takstolar
m. m. var så angripna av röta (stora fläckar av rötsvamp konstatera -

252

des) att helt nytt tak erfordrades, därest byggnaden skulle behållas. Kostnaden
härför beräknades preliminärt till 20 000—30 000 kronor. Sedan det
emellertid sedermera visat sig att mangårdsbyggnaden med hänsyn bl. a. till
sitt läge inom skjutfältets riskområde — byggnaden hade i flera år varit
outnyttjad — icke längre var lämplig för något militärt ändamål, föreslog
regementschefen i skrivelse till fortifikationsförvaltningen den 13 juni 1961
rivning av byggnaden. Med anledning av framställningen lät fortifikationsförvaltningen
företaga en undersökning av byggnaden, varvid framkom dels
att byggnadens läge på skjutfältet icke medgav att den utnyttjades för tillgodoseende
av något lämpligt ändamål, dels ock att byggnadens stomme —
förutom takkonstruktionen — på grund av fuktskador var angripen av röta.
För en iståndsättning av enbart byggnadens stomme och tak beräknades då
de totala kostnaderna icke komma att understiga 100 000 kronor. Då byggnaden
icke längre erfordrades för något försvarsändamål och kostnaderna
för en iståndsättning skulle komma att bli betydande i anseende till detta
förhållande och byggnadens beräknade ekonomiska värde, biföll fortifikationsförvaltningen
genom beslut den 30 juni 1961 framställningen om rivning
av byggnaden. Ämbetsverkets beslut fattades därvid med stöd av Kungl.
Maj :ts bemyndigande den 30 oktober 1958, som innebär att fortifikationsförvaltningen
äger besluta om försäljning av sådan försvaret tillhörig byggnad
eller anläggning som bedömes icke böra bibehållas för försvarets räkning och
vars taxeringsvärde eller, där taxeringsvärde icke är åsatt, uppskattade saluvärde
icke överstiger 30 000 kronor. Byggnaden försåldes därefter av regementschefen
för rivning i författningsenlig ordning. Vad byggnadens ifrågasatta
kulturhistoriska värde beträffar må till en början framhållas att byggnaden
icke är upptagen i den förteckning över byggnadsminnesmärken, som
jämlikt § 20 i kungörelsen den 26 november 1920 (SFS nr 744) med föreskrifter
rörande det offentliga byggnadsväsendet skall föras av byggnadsstyrelsen
och icke heller är omnämnd i det förslag till revision och komplettering
av nämnda förteckning, som av styrelsen med skrivelse den 14 juni 1955
utsändes till berörda myndigheter för yttrande. Ej heller i bokverket »Svenska
slott och herresäten» är byggnaden omnämnd. Från riksantikvarieämbetet
har i efterhand inhämtats, att man därstädes icke ägt någon kännedom
om byggnaden. Sasom tidigare nämnts kunde vid byggnadens invärdering i
försvarets fastighetsfond såsom kasernfastighet 1953 några tillförlitliga uppgifter
icke erhållas om tidpunkten för dess uppförande. Varken i köpeavtalet
med makarna Wahlgren, i avtalet mellan kronan och staden, i stadens överlåtelsehandling
till kronan eller eljest i övriga handlingar i samband med
ifrågavarande förvärv förekommer något som tyder på att mangårdsbyggnaden
på Mellingeholm ansetts eller ansågs ha något kulturhistoriskt värde. Ej
heller senare fram till tiden för fortifikationsförvaltningens beslut om medgivande
till rivning av byggnaden bär någon omständighet framkommit som
kunde tyda härpå. Av det i Svenska Dagbladet den 22 januari 1963 åter -

253

givna fotografiet framgår vidare att byggnaden ur arkitektonisk synpunkt
saknade intresse. Vid rivningen av byggnaden framkom att väggarna var utförda
av liggtimmer. Drevningen var utförd med mossa. Några fyllnadsväggar
fanns icke. Något material som kunde ha kulturhistoriskt intresse uppräcktes
icke, såvitt förvaltningen har sig bekant, vare sig i väggarna, i byggnadens
trossbottnar eller annorstädes i samband med rivningen. Sammanfattningsvis
framhåller förvaltningen, att varken förvaltningen eller berörda
regionala och lokala militära myndigheter ägt kännedom om att byggnaden
kunnat ha något kulturhistoriskt värde. Enahanda synes forhållandet
ha varit beträffande de kulturvårdande myndigheterna. Därest fortifikationsförvaltningen
haft kännedom om eller ansett sig böra ifrågasätta att
byggnaden kunnat äga eller ansetts äga kulturhistoriskt värde, skulle givetvis
dessa myndigheter ha underrättats innan någon åtgärd företagits. Till
förebyggande för framtiden, i den mån så är möjligt, av liknande händelser
inom fortifikationsförvaltningens verksamhetsområde har ämbetsverket genom
cirkulärskrivelse den 30 mars 1963 föreskrivit att, då fråga uppkommer
om rivning av försvarets fastighetsfond tillhörig, arkitektoniskt eller kulturhistoriskt
värdefull byggnad skall, innan framställning därom göres till ämbetsverket,
yttrande inhämtas från vederbörande landsantikvarie. Förvaltningen
kommer även med anledning av det inträffade att själv ägna hithörande
frågor ökad vaksamhet. Det bör emellertid framhållas att full säkerhet
i detta hänseende icke kan vinnas utan en fullständig kulturhistorisk
inventering av försvarets byggnadsverk. Ämbetsverket finner en sådan inventering
önskvärd men saknar för egen del ekonomiska möjligheter härtill.

Ett exemplar av den av fortifikationsförvaltningen den 30 mars 1963 utfärdade
cirkulärskrivelsen var bifogat yttrandet.

Sedan den förut omnämnda, av Wachtmeister väckta motionen remitterats
till lagutskott, infordrade tredje lagutskottet yttrande över motionen
från bland andra riksantikvarieämbetet och byggnadsstyrelsen. Riksantikvarieämbetet
erinrade i sitt yttrande om de i förenämnda kungörelse den
26 november 1920 med föreskrifter rörande det offentliga byggnadsväsendet
i §§ 20 och 21 intagna bestämmelserna om särskilt skydd för vissa, i av
lvungl. Maj :t fastställd förteckning upptagna statliga byggnadsminnesmarken
samt anförde vidare: Herrgården Mellingeholm var icke upptagen i förteckningen.
Det finns emellertid ett betydande antal byggnader under statens
förvaltning, som utan att vara upptagna i förteckningen äger kulturhistoriskt
värde, och till denna kategori hörde utan tvivel Mellingeholm. För byggnadsverk
tillhörande angivna kategori gäller bestämmelserna i §§ 18 och 19
i kungörelsen, enligt vilka byggnad skall före rivning på visst sätt genom beskrivning
in. in. dokumenteras. — Av byggnadsstyrelsens yttrande synes
framgå att styrelsens uppfattning är att sistnämnda bestämmelser gäller endast
i fråga om publika byggnadsverk, vilka icke förvaltas av staten men
står under menigbets eller allmän institutions eller inrättnings förvaltning.

254

— I sitt sedermera av riksdagen godkända utlåtande (nr 14/1963) i anledning
av motionen uttalade tredje lagutskottet på anförda skäl att det för
närvarande ej syntes vara påkallat att i meromnämnda kungörelse eller annan
författning intaga sådana föreskrifter som motionären förordat.

Militieombudsmannen meddelade den 9 november 1964 följande beslut.

Av utredningen i ärendet framgår att egendomen Mellingeholm den 9 december
1952 förvärvats av kronan för att användas såsom övnings- och
skjutfält för Stockholms luftvärnsregemente, numera Roslagens luftvärnsregemente,
och den 12 samma månad överlämnats till chefen för regementet
för förvaltning. Genom skrivelse den 13 juni 1961 till fortifikationsförvaltningen
anhöll regementschefen om tillstånd att riva mangårdsbyggnaden
på Mellingeholm. Framställningen bifölls av fortifikationsförvaltningen
den 30 juni 1961, varefter byggnaden försåldes för rivning.

I kungöielsen den 26 november 1920 (SFS nr 744) med föreskrifter röi
ande det offentliga byggnadsväsendet stadgas, såvitt nu är av intresse, följande.
Är byggnadsverk, som står under statens eller menighets eller allmän
institutions eller inrättnings förvaltning, på grund av kulturhistoriskt
eller konstnärligt värde att betrakta såsom minnesmärke, tillkommer det
myndighet eller menighet eller annan, under vars förvaltning dylikt byggnadsverk
står, att vid vården av detsamma taga särskild hänsyn till dess berörda
egenskap (§ 18). Innan rivning, förändring eller mera omfattande reparation
av byggnadsminnesmärke, varom i § 18 förmäles, verkställes bör
1 ullständiga uppmätningsritningar, fotografier och beskrivningar av byggnadsverket
finnas upprättade, på det att såvitt möjligt fullständiga dokument
må föreligga rörande dess utseende, konstruktion och historia. Dessa
dokument bör kompletteras med detalj fotografier av sådana partier som
borttages eller förändras samt med uppmätningar och fotografier av sådana
kulturhistoriskt intressanta detaljer som framkommer under arbetenas
gång. Av ifrågavarande dokument skall ett exemplar insändas till byggnadsstyrelsen
och, då fråga är om byggnadsminnesmärke av kulturhistoriskt
värde, ett exemplar jämväl till riksantikvarien. (§ 19.) Kungl. Maj:t bestämmer,
på förslag av byggnadsstyrelsen och efter övriga vederbörande
myndigheters hörande, vilka staten tillhöriga eller under statsmyndighets
eller statsinstitutions omedelbara inseende stående byggnadsverk skall, med
hänsyn till egenskap av byggnadsminnesmärke, åtnjuta särskild därefter
lämpad omvårdnad; byggnadsstyrelsen skall föra fullständig förteckning
över dessa byggnadsminnesmärken (§ 20). Byggnadsminnesmärke, varom
i § 20 förmäles, eller dess inredning må icke utan Kungl. Maj:ts tillstånd
i ivas, överlåtas, flyttas eller användas till ändamål, varigenom dess kulturhistoriska
eller konstnärliga värde förminskas (§ 21).

Eftersom ifrågavarande byggnad icke upptagits i byggnadsstyrelsens för -

255

teckning över byggnadsverk som med hänsyn till egenskap av byggnadsminnesmärke
skall åtnjuta särskild därefter lämpad omvårdnad, har det
tydligen icke förelegat hinder jämlikt § 21 ovannämnda kungörelse att utan
Kungl. Maj :ts tillstånd riva byggnaden. På grund av vad som upplysts om
underhålls- och iståndsättningskostnaderna för byggnaden och om krigsmaktens
behov av densamma synes icke heller eljest anmärkning kunna

framställas mot att byggnaden rivits.

Frågan är då huruvida i samband med rivningen föreskrifterna i § 19
kungörelsen bort iakttagas. I detta hänseende är i första hand avgörande
om byggnaden, trots att den ej upptagits i nyss berörda förteckning, varit
att betrakta som byggnadsminnesmärke. Såvitt handlingarna i ärendet visai
har byggnaden, som uppfördes år 1820 med väggar av liggtimmer, icke varit
särskilt värdefull ur arkitektonisk synpunkt. Däremot synes den, genom
att egendomen Mellingeholm sedan år 1645 innehafts av kända svenska
släkter, vilkas medlemmar i många fall gjort bemärkta insatser i samhällslivet,
ha varit av visst kulturhistoriskt intresse. Riksantikvarieämbetet har
ansett byggnaden utan tvivel höra till den kategori byggnader under statens
förvaltning, som utan att vara intagna i byggnadsstyrelsens förteckning äger
kulturhistoriskt värde.

I enlighet härmed torde den rivna byggnaden få anses ha varit att betrakta
som byggnadsminnesmärke. Innan rivningen verkställdes borde darfor,
jämlikt § 19 ovannämnda kungörelse, fullständiga uppmätningsritningar,
fotografier och beskrivningar av byggnaden ha ombesörjts samt dessa dokument
sedermera ha kompletterats med uppmätningar och fotografier av sådana
kulturhistoriskt intressanta detaljer som under rivningsarbetets gång
må ha framkommit. Av ordalagen i det åberopade stadgandet kan visserligen
synas som om berörda dokumentering föreskrivits mera som en rekommendation
än en skyldighet. Åtminstone då fråga är om byggnad som förvaltas
av statlig befattningshavare måste emellertid enligt min mening stadgandet
iakttagas, därest ej särskilt skäl kan anföras för motsatsen. Ett sådant
skäl skulle uppenbarligen föreligga om vid samråd med byggnadsstyrelsen
och riksantikvarieämbetet dessa myndigheter funnit dokumentering
obehövlig. I förevarande fall torde omständigheterna icke kunna anses ha

motiverat att stadgandet helt åsidosatts.

Ansvaret för att ifrågavarande byggnad rivits utan att dokumentering enligt
§ 19 kungörelsen skett åvilar närmast regementschefen men ytterst jämväl
fortilikationsförvaltningen. Sådana förhållanden har emellertid icke
framkommit att det kan hävdas att byggnadens karaktär av byggnadsminnesmärke
varit eller bort vara känd vare sig för regementschefen eller för
vederbörande inom fortifikationsförvaltningen. På grund härav och med
hänsyn till vad i övrigt i saken förekommit finner jag ej anledning vidtaga
ytterligare åtgärd i ärendet.

256

Avskrift av militieombudsmannens beslut tillställdes fortifikationsförvaltningen,
chefen för Roslagens luftvärnsregemente, luftvärnsinspektören
översten Hådell, byggnadsstyrelsen, riksantikvarieämbetet samt Schiirer von
Waldheim.

■ .

i;/!

REDOGÖRELSE FÖR FRAMSTÄLLNINGAR
TILL KONUNGEN

1. Angående tillämpning av bestämmelserna om facktjänstgöring
för värnpliktiga läkare

Ämbetsberättelsen till 1949 års riksdag innehåller (s. 20*7 ff) redogörelse
för en av militieombudsmannen den 3 maj 1948 till Konungen avlåten skrivelse
angående tillämpningen av bestämmelserna om facktjänstgöring för
värnpliktiga läkare. Skrivelsen var föranledd av vad som förekommit i två
hos militieombudsmannen av Sveriges yngre läkares förening och en värnpliktig
marinläkare anhängiggjorda ärenden, vari gjorts gällande att värnpliktiga
läkare under inkallelse för facktjänstgöring i alltför stor utsträckning
använts för fredsmässiga arbetsuppgifter, varigenom för krigsbefattning
erforderlig utbildning eftersatts. I skrivelsen anfördes bl. a. följande.

Enligt 27 § 1 mom. D värnpliktslagen må värnpliktig läkare åläggas att
utöver den för värnpliktiga i allmänhet föreskrivna tjänstgöringstiden fullgöra
fortsatt tjänstgöring (facktjänstgöring) under högst 180 dagar, vilken
tjänstgöring skall kunna i omgångar fördelas på hela värnpliktstiden. Av
förarbetena till bestämmelsen framgår att den kompletterande utbildning
som därmed åsyftades skulle tillföras de värnpliktiga icke blott genom att de
tjänstgjorde i avsedda mobiliseringsbefattningar under fältmässiga förhållanden
utan i lika mån genom fredsmässigt rutinarbete under tjänstgöring
såsom läkare vid truppförbanden. Det är emellertid uppenbart att utbildningssyftet
varit det primära och avgörande motivet. De fördelar som kunde
vinnas för den militära sjukvården under fredsförhållanden har betraktats
som en i och för sig värdefull men sekundär vinst av reformen. Det torde
icke stå i god överensstämmelse med lagen att facktjänstgöringen anordnas
så att därvid i första hand tillgodoses det aktuella behovet av läkare vid
fredsförbanden. Ett dylikt hänsynstagande till dagens personalbehov måste
— även om varje tjänstgöring som truppläkare givetvis bar ett visst utbildningsvärde
— innebära ett mer eller mindre långt gående undanskjutande
av det primära syftet med den fortsatta facktjänstgöringen. Det sätt, på vilket
de värnpliktiga läkarna under senare år tagits i anspråk för fullgörande
av fortsatt facktjänstgöring, står icke i god överensstämmelse med därom
gällande bestämmelser. Även om erinran icke kan göras mot att dessa värnpliktiga
över huvud tages i anspråk för fredsmässig tjänstgöring vid truppförbanden,
synes det dock framgå att värnpliktiga läkare utnyttjats härför
i större utsträckning än som varit avsett eller använts till uppgifter som
9—610503. Militieombudsmannen» ämbetsberättelse

258

näppeligen torde ha åsyftats. Vidare är utrett att facktjänstgöringen i viss
omfattning uttagits i nära anslutning till miliärtjänstjänstgöringen i övrigt i
stället för att i perioder fördelas över hela värnpliktstiden. 1944 års militärsjukvårdskommitté
har i avgivna betänkanden (SOU 1944: 66 och 1947: 5) i
fråga om beskaffenheten och anordningen av facktjänstgöringen icke föreslagit
någon ändring av gällande bestämmelser. Vad som upplysts rörande
tillämpningen av bestämmelserna om facktjänstgöring för värnpliktiga läkare
synes emellertid böra beaktas vid den fortsatta behandlingen av nämnda
kommittés betänkanden.

De av militieombudsmannen sålunda framförda synpunkterna har beaktats
i det genom propositionen 1963: 106 framlagda, av riksdagen godkända
principförslaget rörande de värnpliktiga läkarnas utbildning. I kungl. brev
den 5 juni 1963 och den 21 februari 1964 har i anslutning till statmakternas
beslut utfärdats vissa föreskrifter om krigssjukvårdsutbildning enligt de i
propositionen angivna grunderna (Tjänstemeddelanden rörande lantförsvaret
1964 avd. A nr 11, tjänstemeddelanden rörande sjöförsvaret 1964 avd. A
nr 10 samt flygvapenorder 1964 avd. A nr 7). Närmare bestämmelser om
värnpliktstjänstgöringen för värnpliktiga läkare har utfärdats genom generalorder
nr 1743 och nr 1744 den 27 augusti 1964 (Tjänstemeddelanden rörande
lantförsvaret 1964 avd. B nr 40, tjänstemeddelanden rörande sjöförsvaret
1964 avd. B nr 36 samt flygvapenorder 1964 avd. A nr 42). De nya bestämmelserna
innebär bl. a. att av värnpliktiga läkare skall —- utöver den
för värnpliktiga i allmänhet föreskrivna tjänstgöringen — uttagas 25 dagar
i form av fortsatt tjänstgöring. Facktjänstgöringen, vilken omfattar tillhopa
190 dagar av värnpliktstjänstgöringen, bör enligt vad departementschefen
i propositionen uttalat planläggas på ett sådant sätt att effektiv fortlöpande
utbildning för avsedd krigsbefattning kommer till stånd. 2

2. Fråga om löneavdrags storlek vid disciplinstraff för krigsmän

Ämbetsberättelsen till 1964 års riksdag innehåller (s. 232 ff) redogörelse
för en av militieombudsmannen den 23 juli 1963 till Konungen avlåten
framställning, vari ifrågasattes viss ändring av de bestämmelser som reglerar
löneavdragets storlek vid arrest och disciplinbot. I skrivelsen anfördes
bl. a. följande.

Beträffande arreststraff stadgas i 4 § lagen om disciplinstraff för krigsmän
att den som åtnjuter avlöning från krigsmakten skall under strafftiden
vidkännas löneavdrag med belopp som är angivet i gällande avlöningsföreskrifter.
Disciplinbot utgöres, enligt 6 § lagen, av löneavdrag vilket bestämmes
för dag till belopp som sägs i 4 §. Disciplinbotens belopp för dag utgör
alltså samma belopp som vederbörande varje dag har att avstå vid under -

259

gående av arreststraff. Enligt 28 § B. Försvaret, punkten 2, statens allmänna
avlöningsreglemente skall tjänsteman för tid varunder han undergår arreststraff
vidkännas A-avdrag. Detta avdrag motsvarade närmast före den 1
juli 1963 cirka 13 procent av daglönen i löneklassen A 1 och ökade sedan
successivt till cirka 27 procent av daglönen i de högsta löneklasserna på
löneplan B. I samband med ändringar beträffande de statsanställdas löneförmåner
vid tjänstledighet för sjukdom m. m. har från och med den 1 juli
1963 införts nya och till beloppen betydligt lägre A-avdrag. Dessa motsvarar
i de lägsta löneklasserna 8 procent och i de högsta löneklasserna på B-planen
11 procent av daglönen. Då de nya A-avdragen ur skilda synpunkter
ej är ägnade vare sig att utgöra löneavdrag vid arrest eller att bilda grundvalen
för bestämmande av disciplinbotsstraffet, synes det vara nödvändigt
att ersätta det i 28 § B. Försvaret, punkten 2, avlöningsreglementet angivna
A-avdraget med annat dylikt, förslagsvis B-avdrag.

Vad miiitieombudsmannen föreslagit i framställningen har beaktats genom
en efter beslut av 1964 års riksdag med anledning av proposition nr 98
utfärdad kungörelse den 29 maj 1964 (SFS nr 232) om ändring av statens
allmänna avlöningsreglemente. Enligt den genom kungörelsen ändrade lydelsen
av de ifrågavarande bestämmelserna i 28 § avlöningsreglementet skall
tjänsteman för tid, under vilken han undergår arreststraff, vidkännas dubbelt
A-avdrag. Ändringen har trätt i kraft den 1 juli 1964. 3

3. Fråga om återbetalning av för högt beräknade disciplin botsbelopp

Miiitieombudsmannen avlät den 11 november 1964 följande framställning
till Konungen.

Under en av mig i november 1963 företagen inspektion av de svenska FNkontingenterna
i Främre Orienten och i Republiken Kongo uppmärksammades
vid granskning av rättsvårdshandlingarna att i ett flertal disciplinmål,
i vilka disciplinbot ålagts, disciplinbotsbeloppet för dag blivit felaktigt bestämt.

Av en med anledning härav verkställd utredning framgår följande.

Enligt 6 § lagen om disciplinstraff för krigsmän utgöres disciplinbotsstraffet
av löneavdrag, vilket bestämmes för dag till belopp som i 4 § samma
lag sägs. Enligt sistnämnda stadgande skall den som åtnjuter avlöning från
krigsmakten under tid då han avtjänar arreststraff vidkännas löneavdrag
med belopp, som är angivet i gällande avlöningsförfattningar. De avlöningsföreskrifter
som reglerar löneavdragen vid arreststraff är alltså normerande
även för disciplinbotsstraffet. Hithörande bestämmelser om löneavdrag
återfinnes, såvitt gäller vid försvarsväsendet anställda, i statens allmänna
avlöningsreglemente den 30 juni 1948 och tilläggsbestämmelserna till sam 9t

—640503. Militieombudsmannens ämbetxberättelne

260

ma reglemente. Enligt 28 § B. Försvaret, punkten 2, avlöningsreglementet i
dess lydelse från och med den 1 juli 1952 till och med den 30 juni 1964 skulle
tjänsteman för tid, under vilken han undergick arreststraff, vidkännas A-avdrag.
Detta avdrags storlek framgår av grundlönetabeller omförmälda i 3 §
statens löneförordning den 31 maj 1957. Genom förordningen den 31 maj
1963 (SFS nr 182) om ändrad lydelse av 3 § statens löneförordning och kungörelsen
den 31 maj 1963 (SFS nr 183) angående ändrad lydelse av bilagan
till kungörelsen den 5 oktober 1962 (SFS nr 523) om löner m. m. till vissa
statsanställda med flera under år 1963, vilka författningar trädde i kraft
den 1 juli 1963, blev A-avdragets storlek väsentligt nedsatt.

I förevarande fall har under tiden den 9 juli—den 31 oktober 1963 sammanlagt
30 krigsmän ålagts disciplinbotsstraff utan att hänsyn tagits till
nämnda ändring i avlöningsförfattningarna, och till följd därav har disciplinboten
för dag bestämts till för högt belopp. Såsom framgår av bilagda
tablå1 utgör summan av de belopp, varmed disciplinboten blivit för högt beräknad,
923 kronor 10 öre. Ehuru straffbesluten synes ha tillkommit i laga
ordning och ej överklagats har 28 av krigsmännen i efterhand av vederbörande
kassachef återfått de oriktigt innehållna beloppen med tillhopa 865
kronor 55 öre. Återstående oriktigt innehållna belopp uppgår följaktligen till
sammanlagt 57 kronor 55 öre.

Vid prövning av frågan angående de fel som begåtts av de för straffbesluten
ansvariga bestraffningsberättigade cheferna och auditörerna samt av
den kassachef som utan lagligt stöd verkställt återbetalningarna har jag med
hänsyn till vad som anförts i avgivna förklaringar funnit mig kunna låta
bero vid vad i saken förekommit. Såvitt angår de bestraffningsberättigade
cheferna och auditörerna har jag emellertid förutsatt att samtliga ifrågavarande
krigsmäns rätt att återfå de oriktigt innehållna lönebeloppen blir fastslagen.

Eftersom den rättstillämpning som ligger till grund för straffbesluten uppenbart
strider mot lag, skulle resning enligt 58 kap. 2 § 4. rättegångsbalken
vara det naturliga medlet att vinna angivna resultat. Den ändring av besluten
som efter resnings beviljande kunde komma att ske torde emellertid
icke inverka vare sig på frågan om krigsmännens skuld till de brott som
lagts dem till last eller på frågan om brottens genom dagantalet disciplinbot
bestämda svårhetsgrad. Rätten att återfå de oriktigt innehållna lönebeloppen
är därför huvudsakligen av ekonomisk betydelse för de berörda. Vid
detta förhållande och med hänsyn till den arbetsbelastning som resning i 30
mål skulle medföra för olika myndigheter anser jag mig böra ifrågasätta om
icke återbetalning kan anordnas på samma sätt som skett i ett tidigare liknande
fall (se militieombudsmannens ämbetsberättelse 1953 s. 232). Detta
skulle innebära att Eders Kungl. Maj :t för återbetalning av i förevarande
fall för högt beräknade disciplinbotsbelopp dels medgiver att från fjärde hu -

1 Här utesluten.

261

vudtitelns anslag till extra utgifter får utbetalas ett belopp av 57 kronor 55
öre och dels låter bero vid verkställd utbetalning av 865 kronor 55 öre.

På grund av det anförda får jag hemställa att Eders Kungl. Maj :t ville taga
under övervägande att vidtaga ovan angivna åtgärd för undanröjande av
ifrågavarande straffbesluts oriktiga ekonomiska konsekvenser.

* *

Genom beslut den 27 november 1964 i anledning av framställningen har
Kungl. Maj :t funnit gott låta bero vid de av vederbörande kassachef verkställda
återbetalningarna samt medgivit att från fjärde huvudtitelns anslag
till extra utgifter må utbetalas femtiosju kronor 55 öre för återbetalning av
återstoden av ifrågavarande oriktigt innehållna lönebelopp.

REDOGÖRELSE FÖR YTTRANDEN TILL KONUNGEN,
DEPARTEMENTSCHEF OCH RIKSDAGSUTSKOTT

1. Yttrande till Konungen över en av 1963 års JO-utredning gjord framställning
om grundlagsändring, möjliggörande utökning av antalet
riksdagens ombudsmän

Genom remiss den 28 december 1963 beredde Kungl. Maj :t militieombudsmannen
tillfälle att avgiva yttrande över en av 1963 års JO-utredning
gjord framställning om grundlagsändring, åsyftande att möjliggöra utökning
av antalet riksdagens ombudsmän. Med anledning härav avgav militieombudsmannen
den 7 februari 1964 följande yttrande.

JO-utredningen, som har till uppgift att utreda riksdagens ombudsmansämbetens
framtida organisation och verksamhetsformer, har förklarat sig
icke kunna taga ställning till organisationsfrågan och, om en utökning av
antalet ombudsmän därvid skulle bedömas såsom oundviklig, framlägga
förslag därom så tidigt att proposition om erforderlig grundlagsändring
kan föreläggas riksdagen till prövning före nästkommande andrakammarval.
Till följd därav skulle dylik grundlagsändring ej kunna genomföras
förrän tidigast år 1969. Eftersom den arbetsbörda som åvilar justitieombudsmannen
är mer än rimligt betungande, har utredningen emellertid
ansett det angeläget att redan vid 1964 års vårriksdag vilande beslut fattas
om sådan grundlagsändring att möjlighet öppnas för riksdagen att före år
1969 utöka antalet ombudsmän. Utredningens nu föreliggande förslag innebär
i enlighet härmed huvudsakligen att i regeringsformen och riksdagsordningen
förekommande stadganden om justitieombudsman och militieombudsman
ändras till att avse »minst två» ombudsmän utan angivna ämbetstitlar
samt att närmare bestämmelser om antalet ombudsmän meddelas
genom särskild, av Konungen och riksdagen gemensamt stiftad lag.

Som stöd för den föreslagna överflyttningen av viss reglering från grundlag
till särskild lag har utredningen åberopat att det i §§ 17 och 18 regeringsformen
sägs att högsta domstolen skall bestå av minst tolv och regeringsrätten
av minst sju domare och att deras antal skall fastställas i särskilda
lagar. Det torde emellertid kunna ifrågasättas om detta stöd är bärande.
Behovet av domare i högsta domstolen och regeringsrätten regleras
i sak av dessa domstolars arbetsbörda, och fog finnes därför att beteckna
ändring i grundlagsform för åstadkommande av ökning av antalet domare
såsom onödig omgång. Beträffande ombudsmännen förhåller det sig annor -

263

lunda. Ombudsmännens uppgift, att utöva tillsyn över lagars och andra
författningars efterlevnad av tjänstemän med ämbetsansvar, är så obestämd
att den icke ger erforderlig ledning för fastställandet av deras antal.
En tullständig och ettektiv tillsyn över hela fältet skulle uppenbarligen
kräva en mångfald ombudsmän. Men meningen med ombudsmansinstitutionen
torde icke vara att en så ingående övervakning skall äga rum från
riksdagens sida. Det stora flertalet tjänstemän står under kontroll av överordnade
och dessutom utövas revisions- och kontrollverksamhet av särskilda
myndigheter; i sista hand ansvarar Kungl. Maj:t för riksstyrelsen
med konstitutionsutskottet såsom kontrollinstans. Den tillsynsverksamhet
som ankommer på riksdagens ombudsmän utgör sålunda en extraordinär
kontroll. Att en sådan skall vara lika omfattande som den ordinära kontrollen
är icke givet. Med hänsyn till intresset av att det allmänna bästa
iakttages samtidigt som enskilda åtnjuter rätt och billighet har visserligen
ombudsmännens tillsyn ansetts böra vara så vidsträckt att den omfattar
praktiskt taget alla tjänstemän med ämbetsansvar. Genom att tillsynen ombesörj
es av endast två ombudsmän får den dock med nödvändighet en påtaglig
begränsning. Hittills har den sålunda huvudsakligen haft karaktär
av ingripande i särskilda fall då klagomål eller annan omständighet givit
anledning därtill. Det må också erinras att i olika sammanhang det personliga
momentet framhållits såsom något för ombudsmansinstitulionen
väsentligt (se t. ex. SOU 1955; 50 s. 115). Ändring i dessa avseenden torde
ej vara avsedd. Med ett grundlagsstadgande som endast anger minimiantalet
ombudsmän synes det vara risk att uppkommen fråga om utökning av antalet
ombudsmän prövas utan tillräcklig hänsyn till ombudsmansinstitutionens
antydda speciella natur.

En annan begränsning i ombudsmännens tillsynsverksamhet än den
nyss nämnda 1 Öljer av det sätt på vilket ämbetsområdet för envar av dem
bestämts. Eftersom justitieombudsmannens arbetsfält är väsentligt större
än militieombudsmannens, är helt naturligt kontrollen på det förra området,
allmänt taget, mindre ingående än på det senare. Detta överensstämmer
också med avsikten när militieombudsmansämbetet inrättades år 1915:
vid lörsvarsupprustningen i samband med första världskrigets utbrott ville
man ha en effektivare kontroll över försvarsväsendet än den som dittills
utövats av justitieombudsmannen såsom ende ombudsman. Det kan måhända
sägas all eu speciell övervakning alltjämt är påkallad för försvarets
del, i det att ett stort antal medborgare varje år av tvång har att fullgöra
militärtjänstgöring och att verksamheten inom försvaret i betydande omfattning
är förhållandevis farlig. Utan tvivel är emellertid försvarets särställning
i övervakningshänseende numera mindre motiverad än tidigare.
Den utjämning av törevarande skiljaktighet beträffande ombudsmännens
tillsynsverksamhet som kan antagas vara åsyftad synes därför icke böra
möta invändning.

264

Vid nu angivna förhållanden synes av frågorna om ombudsmännens antal
och om deras ämbetsområden den förstnämnda vara av den betydelse
att den liksom hittills bör regleras i grundlag. På grund härav är enligt
min mening JO-utredningens förslag i och för sig förenat med betänkligheter.
Att jag likväl, såsom framgår av utredningens framställning, ansett
mig kunna biträda detsamma beror på att jag med hänsyn till kommande
författningsreform förutsatt att den föreslagna anordningen skall
bestå endast under en tämligen kort tid. Jag vill emellertid ifrågasätta om
ej den största olägenheten av förslaget kan undvikas genom att i den föreslagna
lydelsen av § 96 regeringsformen orden »minst två» ersättes med
»högst tre» och andra stycket uteslutes samt att motsvarande ändring göres
i förslaget rörande riksdagsordningen. Något avgörande hinder mot att
bestämmandet av ombudsmännens ämbetsområden sker genom riksdagens
instruktion för ombudsmännen synes mig icke föreligga. I och med att
ombudsmännens ämbetstitlar icke angives i grundlagarna lär det emellertid
bli nödvändigt att vid val av ombudsman hänvisa till de uppgifter som
enligt instruktionen skall ankomma på den valde. Föreskrift i detta hänseende
torde kunna intagas i § 68 riksdagsordningen. Dessutom synes det
förhållandet, att vid innevarande års riksdag justitieombudsman kommer
att väljas för en tid av fyra år, böra föranleda övergångsstadgande om den
valdes ställning efter ikraftträdandet av de föreslagna grundlagsändringarna.

2. Yttrande till Konungen över författningsutredningens förslag till
regeringsform och riksdagsordning

Genom remisser den 31 maj och den 3 oktober 1963 beredde Kungl. Maj :t
militieombudsmannen tillfälle att avgiva yttrande över författningsutredningens
förslag till regeringsform och riksdagsordning (SOU 1963: 16—
19). Med anledning härav avgav militieombudsmannen den 20 februari 1964
följande yttrande.

I 9 kap. 6 § första stycket förslaget till regeringsform stadgas att tillsyn
över lagars och andra författningars tillämpning utövas av minst två avriksdagen
valda ombudsmän enligt instruktion som fastställes av riksdagen.
Av motiven till stadgandet (SOU 1963: 17 s. 466 och 467) framgår att
ombudsmännens antal icke i vidare mån än som skett och ej heller deras
ämbetstitlar ansetts böra angivas för att i framtiden möjliggöra ökning avantalet
utan att därvid grundlagsändring behöver företagas.

Huruvida denna reglering kan anses tillfredsställande synes i första
hand bero på vilket syfte man vill uppnå genom vissa reglers upptagande

265

i grundlag. I sådant hänseende uttalas i motiven (s. 39) att grundlagens
huvuduppgift kan sägas vara att upplinjera eu grundordning, en fast ram
för den politiska aktiviteten. Under vissa förutsättningar ökar risken för
att den politiska striden föres över på ett plan, där grundlagsenligheten i
företagna åtgärder ifrågasättes. När det faktiska statsskicket kodifieras genom
skriven författning innebär detta att en ökad styrka och motståndskraft
gives åt den rådande ordningen. Vidare framhålles (s. 150 och 151)
att den skrivna författningens syfte är att fastlägga de väsentliga reglerna
om de högsta statsorganens uppbyggnad, verksamhetsformer och befogenheter.
Statens många uppgifter är av så inbördes skiftande natur att de
bör anförtros åt skilda organ, sammansatta med hänsyn just till vad de
särskilda uppgifterna kräver och verksamma i former som anpassats efter
uppgifterna. En bestämd och klar funktionsuppdelning underlättar den offentliga
insynen i statsorganens verksamhet liksom den också kan läggas
till grund för olika slag av ansvarsreglering och kontroll.

Beträffande funktionsuppdelningen i förslaget till regeringsform anföres,
såvitt nu är i fråga, i motiven (s. 153—155) följande. Rikets styrelse
tillkommer regeringen. En väsentlig uppgift för regeringen är att besluta
författningar för rikets styrelse och förvaltning. Regeringsformen förutsätter
också att regeringen, bl. a. genom justitiekanslern, har en allmän
tillsynsmyndighet över hur lagar och författningar tillämpas. Förslaget till
regeringsform innehåller lika litet som gällande grundlag någon fullständig
uppräkning av de uppgifter som ankommer på regeringen. Konstruktionen
är i stället den att så långt möjligt övriga statsfunktioner specificeras och
att regeringens verksamhet i princip kan omfatta allt som ej är förbehållet
annat statsorgan eller på annat sätt reglerat i grundlag eller lag. I förhållande
till rikets styrelse och förvaltning har riksdagen en särskild, alltmera
väsentlig kontrollfunktion. Från synpunkten av en klar funktionsuppdelning
är det av betydelse att kontrollfunktionen utövas enligt bestämda, i
grundlagen fastlagda former. Statsråden skall sålunda vara föremål för
kontroll från riksdagens sida, och andra myndigheter än regeringen är
från medborgerlig rättssäkerhetssynpunkt föremål för tillsyn genom riksdagens
ombudsmän.

Med hänsyn till nu återgivna motivuttalanden måste det anses viktigt att
den från riksdagens sida genom ombudsmännen utövade kontrollen är klart
angiven till sin omfattning. Enbart ombudsmännens uppgift enligt det inledningsvis
anförda stadgandet, att utöva tillsyn över lagars och andra författningars
tillämpning, synes emellertid icke innefatta erforderlig precisering.
Det är uppenbarligen eu väsentlig skillnad om en sådan tillsynsverksamhet
oinbesörjes av två eller av ett stort antal ombudsmän. Därest
man vill åstadkomma eu fullständig och effektiv kontroll över hela fältet
kräves givetvis eu mångfald ombudsmän. Men det torde ej föreligga skäl
att den extraordinära kontroll, som ombudsmännens tillsyn utgör, skall

266

vara så omfattande. Hittills kan den sägas huvudsakligen ha haft karaktär
av ingripande i särskilda fall då klagomål eller annan omständighet givit
anledning därtill, och någon ändring i detta avseende har ej ifrågasatts.
Eftersom en på dylikt sätt begränsad tillsynsverksamhet är en nödvändig
följd av det förhållandet att, såsom för närvarande, endast två ombudsmän
finnes, torde den erforderliga preciseringen enklast ernås genom att ombudsmännen
bestämt angives till antalet. Detta synes vara angeläget också
från en annan synpunkt. I olika sammanhang har det personliga momentet
framhållits såsom något för ombudsmansinstitutionen väsentligt (se t. ex.
SOU 1955: 50 s. 115). Med ett grundlagsstadgande som endast anger minimiantalet
ombudsmän torde risk föreligga att uppkommen fråga om utökning
av antalet ombudsmän prövas utan tillräcklig hänsyn till ombudsinansinstitutionens
speciella natur.

Omfattningen av ombudsmännens kontroll är i viss mån även beroende av
hur deras ämbetsområden bestämmes. Om ämbetsområdet för den ene av
ombudsmännen är väsentligt större än för den andre kan helt naturligt den
förstnämndes kontroll, allmänt taget, icke bli lika ingående som den sistnämndes.
Det torde sålunda icke ha varit utan skäl som justitieombudsmannens
och militieombudsmannens ämbetsområden noggrant angavs i
gällande regeringsform då militieombudsmansämbetet år 1915 inrättades;
vid försvarsupprustningen i samband med första världskrigets utbrott ville
man ha en effektivare övervakning över försvarsväsendet än den som dittills
utövats av justitieombudsmannen såsom ende ombudsman. Måhända
kan sägas att en speciell övervakning alltjämt är påkallad för försvarets
del, i det att ett stort antal medborgare varje år av tvång har att fullgöra
militärtjänstgöring och att verksamheten inom försvaret i betydande omfattning
är av farlig beskaffenhet. Utan tvivel är emellertid försvarets särställning
i övervakningshänseende numera mindre motiverad än tidigare.
På grund härav och då ett stadgande som ej anger ombudsmännens ämbetsområden
närmast lär innebära att dessa skall ha ungefär samma storlek,
torde det vara tillfyllest att i regeringsformen ombudsmännens antal
fastslås utan angivande av ämbetsområdet för envar av dem.

I enlighet med vad sålunda anförts bör alltså i stadgandet i 9 kap. 6 §
första stycket förslaget till regeringsform icke ombudsmännens minimiantal
utan deras verkliga antal angivas. Det förefaller knappast troligt att
behov av utökning skall uppkomma så hastigt att icke nyval till riksdagen
kan avvaktas. Det nuvarande arbetsläget inom justitieombudsmansämbetet
torde ej kunna anses tala för motsatsen. Därest icke förslag till ny regeringsform
ända tills för något halvår sedan beräknats skola föreläggas
1964 års riksdag, skulle säkerligen den nu pågående utredningen om ornbudsmansämbetenas
framtida organisation och verksamhetsformer ha
igångsatts tidigare än som skett.

I nämnda paragrafs andra stycke upptages ombudsmännens huvudsakli -

267

ga befogenheter. Där stadgas bl. a. att statliga och kommunala tjänstemän
skall på begäran tillhandagå ombudsman med upplysningar och yttranden
samt att åklagare skall på begäran biträda honom.

Vad sålunda föreskrives torde icke vara avsett att utgöra någon saklig
inskränkning i förhållande till gällande regeringsform. Enligt denna har
emellertid ombudsman rätt att av statens ämbetsmän erhålla »laglig handräckning».
Med stöd härav brukar militieombudsmannen anlita myndigheter
och enskilda tjänstemän att verkställa erforderliga utredningar innefattande
bl. a. även förhör med personer som icke är tjänstemän, t. ex.
värnpliktiga. Detta är givetvis betingat av att ombudsmansämbetet har en
förhållandevis liten organisation och därför icke själv kan ombesörja utredningar
annat än i undantagsfall. Då nämnda förfaringssätt knappast
täckes av rätten att erhålla »upplysningar», synes det i klarhetens intresse
vara lämpligt att detta ord utbytes mot »utredningar».

Föreskrifterna i gällande regeringsform, att ombudsman har att vid vederbörliga
domstolar tilltala dem som underlåtit att behörigen lullgöra sina
ämbetsplikter och att alla åklagare är skyldiga att biträda honom med åtals
utförande, synes i förslaget icke ha annan motsvarighet än törenämnda
stadgande, att åklagare skall på begäran biträda honom. Uppgiften att utöva
tillsyn kan i och för sig icke anses inrymma åtalsbetogenhet. Utomlands,
där ämbeten inrättats efter mönster av den svenska ombudsmansinstitutionen,
t. ex. i Danmark, Norge och Förbundsrepubliken Tyskland, har
vederbörande ämbetsinnehavare överhuvud icke tillagts rätt att åtala. Då
åtalsrätten emellertid måste anses konstitutiv för de nuvarande svenska
ämbetena, bör det bland ombudsmännens grundläggande befogenheter uttryckligen
angivas att ombudsman äger tala å brott varigenom tjänsteplikt
åsidosatts. I samband därmed synes även de allmänna åklagarnas skyldighet
att biträda med åtals anställande och utförande böra preciseras; deras
skyldighet att biträda med utredningar och yttranden följer av det nyss
behandlade stadgandet.

På grund av det nu anförda och med beaktande av vissa redaktionella
jämkningar som synes erforderliga skulle andra stycket av förevarande
paragraf förslagsvis kunna givas följande lydelse: »Ombudsman må närvara
vid domstols och annan myndighets överläggningar och avgöranden
samt skall äga tillgång till deras protokoll och övriga handlingar. Statliga
och kommunala tjänstemän skola på begäran tillhandagå honom
med utredningar och yttranden. Ombudsman äger tala å brott varigenom
tjänsteplikt åsidosatts. Allmän åklagare skall därvid på begäran biträda
honom.»

Slutligen må påpekas att, då det i motiven (s. 458) förordats atl skyldighet
för justitieombudsmannen att i vissa hänseenden tillhandagå konstitutionsutskottet
skall stadgas i instruktionen för ombudsmännen, därmed
icke torde ha avsetts atl enbart nämnde ombudsman skall åläggas

268

denna skyldighet. Konstitutionsutskottet bör givetvis ha möjlighet att anlita
den ombudsman som med hänsyn till sakens beskaffenhet i det särskilda
fallet finnes lämpligast.

3* Yttrande till chefen för civildepartementet i anledning av remiss av
ett inom departementet utarbetat lagförslag angående de offentliga
tjänstemännens förhandlingsrätt

Genom remiss den 30 september 1963 beredde statsrådet och chefen för
civildepartementet militieombudsmannen tillfälle att avgiva yttrande över
lagförslag som inom departementet utarbetats angående de offentliga tjänstemännens
förhandlingsrätt (SOU 1963:51). Med anledning härav avgav
militieombudsmannen den 2 januari 1964 följande yttrande.

Statstjänstemän som är underkastade ämbetsansvar har hittills i princip
haft en ställning som helt och hållet varit reglerad i offentligrättslig
ordning. Genom den nu ifrågasatta lagstiftningen kommer frågan om berörda
tjänstemäns ekonomiska förmåner att överföras till privaträttslig
reglering. Därvid förutsättes att de kollektiva stridsåtgärder, som erkännes
som tillåtna påtryckningsmedel på den privata arbetsmarknaden, skall få
användas även i förhållandet mellan staten och dess tjänstemän. I 33 §
torslaget till lag om statens tjänstemän stadgas sålunda att arbetsinställelse
(lockout eller strejk) må vidtagas vid konflikt om tjänstemans anställningsoch
arbetsvillkor, varom avtal må träffas. Denna rätt att vidtaga arbetsinställelse
är, enligt samma paragraf, endast såtillvida begränsad att inskränkning
kan tölja av lag eller avtal och att tjänsteman ej må deltaga i
strejk med mindre den beslutits av arbetstagarförening som han tillhör.

Eftersom gällande lag om allmän tjänsteplikt (SFS 1959:83) äger tilllämpning
allenast då riket kommit i krig och vid krigsfara vari riket
befinner sig, torde det under normala förhållanden icke finnas något lagligt
hinder för en förening av statstjänstemän att tillgripa strejk för att
Iramhinga även orimligt stora ekonomiska förmåner. Därest de strejkande
innehar viktiga funktioner i fråga om de primära samhällsuppgifterna att
upprätthålla lag och ordning samt trygga landets yttre säkerhet, såsom
t. ex. domstolarnas, polisens och krigsmaktens personal, kan tydligen eu
strejk leda till ytterst allvarliga konsekvenser. Statsmakterna kan bli ställda
inför valet att antingen godtaga orimliga krav eller låta kaotiska förhållanden
eller ett eljest försvarslöst tillstånd inträda.

På detta sätt får åtminstone vissa arbetstagarföreningar en oerhörd
makt. Det kan väl invändas att föreningarna står under ansvarskännande
ledning som aldrig skall utnyttja stridsåtgärder till att skapa samhällsfarliga
situationer. Men icke desto mindre har föreningarna möjlighet därtill,

269

och man måste fråga sig varför det skall tillhandahållas dem maktresnrser,
som förutsattes ej skola användas men likväl under speciella omständigheter
kan tänkas bli missbrukade. Oavsett hur föreningarna kommer att
använda sin maktställning har emellertid saken även en principiell sida av
konstitutionell natur. Enligt regeringsformen (§4) skall riket styras av
Konungen allena. I och med att statstjänstemännen får obegränsad strejkrätt
synes Kungl. Maj:t icke kunna fritt tullgöra denna uppgitt, utan statsverksamhetens
upprätthållande blir ytterst beroende av statstjänstemännens
föreningar. Visserligen kan man få strejkande tjänstemän att återgå
till arbetet genom att medgiva de krav som strejken avsett alt genomdriva.
Därigenom skulle emellertid riksdagens grundlagsstadgade rätt att utöva
beskattning (§57) och bestämma om användningen av statens medel (§ 64)
kunna lida intrång. Att arbetstagarföreningar genom strejkrätten erhåller
möjlighet att hindra statsverksamheten torde för övrigt icke stå i överensstämmelse
med demokratins och parlamentarismens principer. Riksdagen
väljes av medborgarna, och regeringen är i sin tur beroende av riksdagens
förtroende. Då sålunda, såsom det uttryckes i författningsutredningens förslag
till regeringsform, all statsmakt i Sveriges rike utgår från Sveriges folk
(1 kap. 1 §), synes det icke finnas utrymme för något slags medinflytande
från föreningar av allenast vissa kategorier medborgare.

På grund av nu anförda synpunkter är det enligt min mening icke godtagbart
att den föreslagna tjänstemannalagen tillerkänner statstjänstemännen
obegränsad strejkrätt. Om en ändamålsenlig begränsning överhuvudtaget
kan åstadkommas och hur denna i så fall bör anordnas, torde icke
kunna bedömas utan närmare utredning. Måhända kan en möjlig utväg
vara att Kungl. Maj :t i någon form medgives rätt att förhindra strejk som
hotar att väsentligt störa statsverksamheten.

Frågan om statstjänstemännens straffrättsliga ansvar inom det privaträttsligt
reglerade området synes icke ha klarlagts i motiveringen till den
föreslagna lagstiftningen. Å ena sidan uttalas (s. 60) att stadgandet i 20
kap. 4 § brottsbalken om ansvar för tjänstefel ej lär avse försummelse av
förpliktelse som har sin grund i avtal. Ä andra sidan förklaras (s. 82) att,
för den händelse avtalsbrott föranleder tillsägelse av överordnad om rättelse,
tjänsteman som ej efterkommer tillsägelsen gör sig skyldig till straffbart
förfarande, visserligen ej genom avtalsbrottet men genom att åsidosätta
sin lydnadsplikt. Skulle det sistnämnda vara riktigt, kan det icke
gärna möta hinder att straffrättsligt sanktionera varje avtalsbrott. Om nämligen
i arbetsordning för viss myndighet intages föreskrift av innebörd att
myndighetens tjänstemän är skyldiga att iakttaga gällande avtal, torde en
sådan generell föreskrift likaväl som eu tillsägelse i särskilt fall grunda
straffansvar. Uppenbarligen är det dock ej tillfredsställande att på detta
sätt tjänstemännens straffrättsliga ställning blir beroende av hur vederbörande
myndighet utformat sin arbetsordning. Något skäl till att tjänste -

270

män hos skilda myndigheter skall vara underkastade olika sanktionsmedel
torde icke finnas.

Om man emellertid utgår från att förslagets ståndpunkt är att bestraffning
av försummelse som har sin grund i avtal icke skall kunna ske, uppkommer
konsekvenser som knappast torde vara avsedda. Enligt 3 § i förslaget
till tjänstemannalag må avtal ej träffas om arbetstidens förläggning,
medan däremot arbetstidens längd förutsättes kunna bli föremål för avtal.
Följden härav synes bli att en tjänsteman som uteblir från arbetet
t. ex. en lördag icke kan straffas därför, under det att den tjänsteman
som exempelvis börjar sin tjänstgöring en timme för sent på morgonen
men i stället arbetar en timme efter den ordinarie arbetstidens slut gör
sig skyldig till straffbar gärning. Ett annat fall, där resultatet blir liknande,
rör tjänstemans rätt att åtaga sig uppdrag vid sidan om tjänsten. Den som
överträder törbnd i detta avseende bryter, om uppdraget kan rubba förtroendet
till hans oväld i tjänsteutövningen, en tjänsteplikt jämlikt 14 §
i förslaget till tjänstemannalag även om någon skada ej skett och är följaktligen
hemtallen till straff för tjänstefel. Om uppdraget ej är av nämnda
beskaffenhet men däremot bar sådan omfattning att det sannolikt minskar
vederbörandes möjligheter att utföra sina tjänsteuppgifter, föreligger
endast ett icke strattbart avtalsbrott. Det torde också böra uppmärksammas
att den övervakning som utövas av justitiekanslern och riksdagens
ombudsmän kommer att begränsas i samma mån som straffbarheten för
ämbetsbrott inskränkes.

Det sanktionssystein som blir att tillämpa då tjänsteman åsidosätter sina
avtalsenliga förpliktelser synes i och för sig icke vara rationellt. Av motiven
framgår (s. 82) att kollektivavtalsanställd, oavsättlig tjänsteman endast
kan ådömas skadestånd å högst 200 kronor, oavsett om skada uppkommit,
medan annan kollektivavtalsanställd dessutom kan skiljas från tjänsten
etter uppsägning. En icke kollektivavtalsanställd tjänsteman kan väl
skiljas från tjänsten efter uppsägning, om han ej är oavsättlig, men är
han det, kan han överhuvudtaget icke drabbas av någon påföljd med mindre
det kan styrkas att skada uppkommit. Såsom ytterligare i motiven
1 ramhållits (s. 57) kan en icke organisationsmässig strejk som tillika är
kollektivavtalsstridig medföra såväl skadeståndsskyldighet enligt lagen om
kollektivavtal som straffansvar. År en strejkande icke kollektivavtalsanställd
lär dock endast straffansvar stå till buds, även om strejken är avtalsstridig.
I detta sammanhang är att märka att enligt förslaget till lag
om ändring i brottsbalken en strejk som står i strid mot 4 § lagen om
kollektivavtal icke medför ansvar, trots att de strejkande åsidosätter en lagstadgad
förpliktelse.

Det torde svårligen kunna anföras sakliga skäl för den olikartade behandling
som sålunda kommer tjänstemännen till del allteftersom kollektivavtal
eller enskilt avtal gäller. Ej heller kan det vara motiverat att så varie -

271

rande kombinationer av sanktioner som här är i fråga skall komma till användning.
Dessutom må påpekas att skiljande från tjänsten efter uppsägning
är ett alltför onyanserat sanktionsmedel; det kan knappast antagas få
betydelse i praktiken annat än vid allvarligare avtalsbrott.

Vid nu angivna förhållanden torde frågan om påföljden vid avtalsbrott
icke kunna anses ha erhållit en tillfredsställande lösning. Det synes vara
nödvändigt att till närmare övervägande upptaga spörsmålet om ämbetsansvaret
och att i samband därmed pröva om skadestånd enligt lagen om
kollektivavtal lämpligen bör ifrågakomma i förhållandet mellan staten och
dess tjänstemän. Ett skadestånd som utgår oberoende av om skada påvisats
är ju i realiteten ej annat än ett penningstraff.

Vad härefter angår de särskilda bestämmelserna i förslaget till lag om
statens tjänstemän stadgas i 16 § att tjänstefel av vissa angivna högre
tjänstemän endast må beivras efter åtal vid allmän domstol. Eftersom detsamma
givetvis skall gälla beträffande andra ämbetsbrott av nämnda
tjänstemän och då motsvarande reglering i fråga om övriga tjänstemän i
17 och 19 §§ icke begränsats till tjänstefel, synes ordet tjänstefel i 16 § böra
utbytas mot ämbetsbrott.

Liksom 17 § torde även 18 § avse allenast tjänsteman som ej är krigsman.
Detta synes böra klart utsägas i båda paragraferna. De särskilda reglerna
om militära disciplinmål avviker i väsentliga avseenden från vad här
stadgas. Bland annat saknas bestämmelse om att misstänkt äger anlita
biträde av försvarare. Icke utan fog skulle kunna ifrågasättas om ej även
en militär befattningshavare bör ha sådan rätt. Förfarandet i militära
disciplinmål är emellertid anordnat med tanke på de speciella förhållandena
i tjänsten inom krigsmakten. Militära chefer måste för disciplinens
upprätthållande ha tillgång till bestraffningsrätt som möjliggör snabb reaktion
mot en begången förseelse. Bortsett från att auditör medverkar i
viss utsträckning ombesörjes alla åtgärder i det disciplinära förfarandet,
bl. a. förhör, av militära befattningshavare. Med tanke på likheten inför
lagen för olika kategorier krigsmän bör icke särskilda regler uppställas
beträffande krigsmän som är tjänstemän. Vid dessa förhållanden torde det
icke vara lämpligt att stadga rätt för misstänkt i militärt disciplinmål att
anlita biträde av försvarare. Eftersom straffbeslutet alltid kan överklagas
till domstol, behöver dock icke den misstänkte helt undvara dylikt biträde.

Slutligen må erinras att enligt 4 g lagen om disciplinstraff för krigsmän
straffarrestant som åtnjuter avlöning från krigsmakten skall vidkännas
löneavdrag under strafftiden med belopp som är angivet i gällande avlöningsföreskrifter
samt att enligt 6 § samma lag disciplinbotsstraffet utgöres
av löneavdrag, vilket bestämmes för dag till belopp som i 4 § sägs. Då frågan
om avdrag på lönen vid avtjänande av frihetsstraff, såsom i motiven
till den nu ifrågasatta lagstiftningen framhålles (s. 81), är en avtalsfråga,

272

torde det vara nödvändigt att ändra nyssnämnda 6 § så att anknytningen
till lönebestämmelserna upphäves. Det är uppenbarligen icke lämpligt att
en strafform blir föremål för avtal. Men ej heller kan det anses tillfredsställande
att en så viktig del av disciplinbotsstraffet som dess belopp för dag
överlämnas till Kungl. Maj :ts bestämmande. I en ny lydelse av paragrafen
synes därför böra fastställas vad löneavdraget utgör för olika kategorier,
exempelvis genom angivande att avdraget för värnpliktiga motsvarar penningbidraget
och för fast anställda viss andel av avlöningen för dag. Vid
tillkomsten av lagen om disciplinstraff för krigsmän förklarade emellertid
föredragande departementschefen sig anse (prop. 1948: 144 s. 206) att det
skulle medföra betydande praktiska olägenheter att såsom disciplinbotens
belopp för dag uppställa särskilda från löneavdragen vid arrest avvikande
belopp. På grund härav torde böra övervägas om ej den nuvarande överensstämmelsen
mellan disciplinbotens belopp för dag och avdragspåföljden vid
avtjänande av arrest bör upprätthållas och sålunda jämväl sistnämnda påföljd
givas en från löneavtal fristående reglering.

Under åberopande av det anförda anser jag de föreliggande lagförslagen
icke i förevarande skick vara ägnade att läggas till grund för lagstiftning.

4. Yttrande till första lagutskottet i anledning av remiss av motion
angående riksdagens ombudsmäns verksamhet

Genom remiss den 12 februari 1964 anmodade riksdagens första lagutskott
militieombudsmannen att avgiva yttrande över en inom riksdagens
andra kammare av herrar Wachtmeister och Edlund väckt motion (nr 263)
angående riksdagens ombudsmäns verksamhet. Med anledning härav avgav
militieombudsmannen den 4 mars 1964 följande yttrande.

I motionen yrkas i första hand att åtgärder måtte vidtagas i syfte att »nuvarande
för rättssäkerheten otillfredsställande förhållanden inom MO:s
verksamhetsområde undanröjs». Såsom sådana förhållanden betecknar motionärerna
att militieombudsmannen förklarar av honom granskade åtgärder
vara olämpliga eller felaktiga, ehuru de icke anses innefatta åtalbart
tjänstefel. Enligt motionärerna saknar dylika lämplighetsbedömanden stöd
i regeringsformen eller den för ombudsmännen gällande instruktionen, men
de får bl. a. genom publicitet i pressen hårda verkningar för vederbörande
tjänstemän. Genom förtydligande av ombudsmännens instruktion eller genom
uttalande av lagutskottet borde — anses det i motionen — understrykas
att militieombudsmannen endast är åklagare utan vare sig disciplinär
eller annan domsrätt eller rätt att utfärda anvisningar eller uttala sin uppfattning
om tjänstemans åtgärder i övrigt.

De fel som uppmärksammas i min tillsynsverksamhet är av skilda slag.

273

1 sådant fall då felet anses utgöra en straffbar gärning kan åtal anställas
mot den felande. Åtalsbefogenheten utnyttjas emellertid i mycket ringa utsträckning;
på senare tid har högst ett tiotal personer per år åtalats. Om
den felande gottgjort uppkommen skada och felet finnes ha skett allenast
av ovarsamhet, utan ond avsikt, eftergives i allmänhet åtalet med stöd av
4 § instruktionen för riksdagens ombudsmän. När förelupet fel är av enbart
formell art eller eljest av så ringa betydelse att straffbar gärning ej
anses föreligga, är åtalsmöjligheten ej aktuell. Vid avgörande av ärende,
vari jag funnit fel vara begånget men åtal ej böra eller kunna ske, konstaterar
jag denna min uppfattning och låter bero vid vad i saken förekommit,
stundom med erinran om vikten av att ifrågakomna bestämmelser i framtiden
noggrant iakttages.

Det händer ej sällan att ett förfarande eller ett förhållande befinnes vara
otillfredsställande utan att dock ett fel kan anses vara begånget. Om det
t. ex. är fråga om tolkningen av en viss bestämmelse, kan det ha anförts
beaktansvärda skäl även för en annan ståndpunkt än den jag anser mig
böra intaga. Och likaså kan det givetvis finnas utrymme för olika meningar
när en befattningshavare har att fatta beslut efter skönsmässig prövning.
Därest det i dylika fall synes vara angeläget för vinnande av enhetlig och
lämplig praxis eller eljest för tillgodoseende av det allmännas intresse eller
enskildas berättigade anspråk, brukar jag vid ärendets avgörande uttala
huru enligt min uppfattning rätteligen bort förfaras.

Vad sålunda översiktsvis anförts angående av mig tillämpad ordning vid
ärendens avgörande torde i princip överensstämma med tidigare ämbetsinnehavares
förfaringssätt och är grundat på gällande reglering av ämbetets
verksamhet.

Enligt § 96 regeringsformen och 1 § instruktionen för riksdagens ombudsmän
är ombudsmännens huvuduppgift att utöva tillsyn över lagars och
författningars efterlevnad av dem som är underkastade ämbetsansvar. Författningsutredningens
förslag till regeringsform (SOU 1963: 16) nämner i
hithörande avsnitt (9 kap. 6 §) överhuvudtaget icke någon annan uppgift.
Vid tillkomsten av militieombudsmansämbetet framhölls att tillsynen ej
skulle vara inskränkt till allenast sådan ämbetsutövning som vore direkt
reglerad genom stadgande i författningar utan att det, liksom i fråga om
justitieombudsmannen, låge i sakens natur att, där särskild bestämmelse i
visst avseende saknades, vederbörande ombudsman likväl skulle äga tillse
att ämbetsmännen så förfore som överensstämde med gällande författningars
grund och mening, så att det allmänna bästa iakttoges och på samma
gång enskilda åtnjöte rätt och billighet (prop. 1914: 5 s. 32—33).

Eftersom en tillsynsverksamhet givetvis ej är ett självändamål, måste
syftet med den vara att vad som finnes anmärkningsvärt skall föranleda
åtgärd av något slag. Ombudsman har åtalsrätt men däremot ej direktivrätt.
När åtal ej anses befogat, synes sålunda icke någon annan åtgärd stå

274

till buds än att ombudsmannen tillkännagiver sin uppfattning för vederbörande.

Såvitt jag förstår har ombudsmännens regelmässigt omsorgsfullt motiverade
uttalanden i olika frågor varit av stor betydelse för rättstillämpningen
i allmänhet och för enskildas rättssäkerhet i synnerhet. Det kan med fog
göras gällande att ombudsmansämbetena fyller en väl så viktig funktion
genom att göra uttalanden som genom att anställa åtal. De ämbeten som
under den senaste tiden i t. ex. Danmark, Norge och Förbundsrepubliken
Tyskland inrättats med den svenska ombudsmansinstitutionen som förebild
har ej ens utrustats med åtalsrätt.

På grund av det anförda torde motionen i nu berörda del ej böra föranleda
någon vidare åtgärd.

I motionen yrkas jämväl att namn på »tilltalade personer» i fortsättningen
icke skall utsättas i ombudsmännens ämbetsberättelser. Motionärerna
hänvisar i detta avseende till en artikel med rubriken »Privatlivets helgd» i
tidskriften Juristnytt för den 14 september 1962.

Alltsedan militieombudsmansämbetets tillkomst har i den ämbetsberättelse,
som det åligger militieombudsmannen att årligen avgiva till riksdagen,
brukat redogöras för dels samtliga åtalsärenden och dels sådana andra
ärenden som anses ha intresse utöver de enskilda fallen. Därvid lämnas
praktiskt taget fullständiga uppgifter om de berörda ärendena, och följaktligen
utsättes i princip även namn på förekommande personer. Detta torde
ha sin grund i att ämbetsberättelsens egentliga syfte är att belysa militieombudsmannens
verksamhet och i anslutning därtill jämväl förhållandena
på hans ämbetsområde. Ehuru berättelsen i prejudikathänseende torde anses
ha stor betydelse, är den sålunda icke helt jämförlig med vanliga referatsamlingar.

Såsom av det nu anförda framgår är avsikten med namneligt angivande
av dem som utsättes för kritik genom militieombudsmannens beslut icke
att de skall på något sätt offentligt brännmärkas. De får givetvis i annan
form än genom årsberättelsen kännedom om vederbörligt beslut, önskemålet
om att namnen skall uteslutas vid redovisningen i berättelsen synes därför
i och för sig vara berättigat.

Därest berättelsen även i fortsättningen skall innehålla fullständig redogörelse
för vissa ärenden, synes namnuteslutningen emellertid knappast
kunna få avsedd effekt. En anmärkning mot t. ex. överbefälhavaren skulle
icke kunna döljas genom att dennes namn ej utsattes. Även beträffande
åtskilliga andra högre chefer skulle namnets uteslutande sakna betydelse.
När det gäller vissa större kategorier befattningshavare kan väl identifiering
ej ske enbart genom befattningen eller tjänstetiteln, men med hjälp av uppgifter
om övriga i ärendet hörda personer, förbandets namn, den aktuella
platsens belägenhet o. dyl. måste det ändå vara ganska lätt för en intresserad
person att fastställa vem vederbörande är. Den tveksamhet som i dylika

275

fall kunde kvarstå skulle kunna leda till obefogad misstanke mot någon
kollega till den i verkligheten avsedde.

Vid dessa förhållanden synes i första hand böra undersökas om ämbetsberättelsen
kan givas en annan, mindre fullständig utformning än den för
närvarande har. Endast en mycket summarisk framställning av själva saken
utan angivande av aktuell plats och övrig utredning om de faktiska omständigheterna
torde göra det möjligt att bevara anonymiteten i åtminstone
det stora flertalet fall. Exempel på ämbetsberättelser av denna karaktär
utgör den danska »Folketingets ombudsmands beretning for året 1962» och
den tyska »Jahresbericht 1962 des Wehrbeauftragten des Deutschen Bundestages».
Att märka är emellertid att man i såväl Danmark som Tyskland
tillämpar en helt annan princip beträffande allmänna handlingars ottentlighet
än i vårt land.

Huruvida en ämbetsberättelse med den sålunda antydda utformningen
vore tillfredsställande från riksdagens synpunkt torde kunna vara föremål
för tvekan. Eftersom frågan om riksdagens ombudsmansämbetens framtida
organisation och verksamhetsformer för närvarande utredes av särskilda
sakkunniga, synes dessa lämpligen kunna till behandling upptaga även
spörsmålet om ämbetsberättelsernas utformning.

I enlighet med det anförda anser jag alltså att motionen i nu förevarande
del bör överlämnas till nyss berörda sakkunniga för att tagas i övervägande
vid fullgörandet av deras utredningsuppdrag.

276

Sakregister

till militieombudsmannens åren 1950—1965 avgivna
ämbetsberättelser

Allmänfarlig vårdslöshet, i samband med flygning, 1964 s. 86.

Allmänna handlingar, gränsdragningen mellan allmänna handlingar och privata
meddelanden eller brev, 1950 s. 473, 1954 s. 229 o. 250; — vissa spörsmål
angående hemligstämpling av militära handlingar m. m., 1951 s. 109
o. 1956 s. 120; — hemlighållande av handlingar i upphandlingsärende,
1955 s. 158; — vissa spörsmål angående hemligstämpling av den i 21 §
förundersökningskungörelsen omförmälda s. k. stora biografien, 1957 s.
115; — fråga om avskaffande av den inom försvaret rådande ordningen
alt förse böcker och därmed jämförliga handlingar med anteckningen
»Endast för tjänstebruk», 1957 s. 144 o. 1958 s. 197; — lagligheten i visst
fält av förbehåll att handling skulle behandlas såsom förtrolig och delgivas
endast vissa befattningshavare, 1955 s. 163; — fråga om viss av
ämbetsverk upprättad promemorias beskaffenhet av allmän handling
samt huruvida hinder för dess utlämnande förelåg, 1953 s. 124; — fråga
om handlingar tillkomna under utredning verkställd av viss av ämbetsverk
tillsatt utredningsman äro allmänna handlingar, 1960 s. 109; — av
militär chef upprättade vitsord äro allmänna och offentliga handlingar
och envar äger således taga del och göra avskrift därav, 1954 s. 205; —
fråga huruvida användande i vissa fall av handbrev varit förenligt med
tryckfrihetsförordningens bestämmelser om allmänna handlingars offentlighet,
1954 s. 214; — fråga om behov av bestämmelser till förebyggande
av att tryckfrihetsförordningens föreskrifter om allmänna handlingars
offentlighet åsidosättas genom användande av handbrev, 1954 s. 250; —
vissa spörsmål angående ordningen för tillhandahållande myndigheter
emellan av handlingar rörande befattningshavares hälsotillstånd, 1957 s.
107; — nya sekretessföreskrifter för försvarets leverantörer m. fl., 1957 s.
123; — bristfälligt handhavande av hemliga handlingar, 1959 s. 15 o. 1961
s. 31; — inskrivningschef har felaktigt vägrat utlämna allmänna handlingar
i ärende rörande ansökan om tillstånd att fullgöra vapenfri tjänst,

1960 s. 104; — se även Gallring.

Allmänna medel, se Rättegångskostnad.

Ammunition, fråga huruvida ammunition förvarats på betryggande sätt,

1961 s. 197; — fråga huruvida hemvärnschef iakttagit tillbörlig aktsamhet
och omsorg vid handhavandet av ammunition, 1965 s. 199.

Anbud, se Upphandling.

Anmälan, fråga till vilken militär befattningshavare anmälan om brott eller
förseelse skall ställas och ingivas, 1953 s. 72 o. 1954 s. 87; — underlåtenhet
av kompanichef att vidarebefordra anmälan i militärt mål till regementschefen,
1954 s. 85; — underlåtenhet av regementschef att vidare -

277

befordra anmälan i militärt mål till militärbefälhavaren, 1959 s. 93,
dröjsmål med ingivande av anmälan rörande militärt brott, 1957 s. 41;
påverkan att återkalla hos militieombudsmannen gjord anmälan, 1958
s. 17; .—. vissa frågor rörande personalvårdskonsulents skyldighet att bistå
värnpliktig med avfattande av anmälan mot förman, 1962 s. 89; — se
även Militärförhör.

Anslag, felaktig utanordning från anslag, 1963 s. 33 o. 1964 s. 13; bristande
kontroll av anslag, 1964 s. 13.

Anstånd, med tjänstgöring, se Inskrivningsförordningen.

Anställning, fråga om riktigheten av ämbetsverks anställningsbeslut med
hänsyn till den anställdes förhållande till enskild sammanslutning, 1963
s. 229.

Anställningssökande, se Tjänstetillsättning.

Arbetstid, fråga om underlåtenhet att iakttaga av myndighet föreskrivna arbetstider,
1963 s. 13.

Arrende, fråga om befattningshavare eftersatt kronans intresse vid handläggning
av arrendefrågor rörande Ravlunda skjutfält, 1958 s. 155.

Arrest, se Arrestantkort, Arreststraff, Militärhäkte, Verkställighet av disciplinstraff.

Arrestantkort, bristfälliga anteckningar i arrestantkort angående den gärning
bestraffningen avsett, 1955 s. 121; — arrestantkort skall icke upprättas
beträffande förvarsarrestant med mindre denne blivit att jämställa
med häktad, 1957 s. 74; — fråga om tidpunkten för arrestantkorts insändande
till militieombudsmannen, 1965 s. 171.

Arreststraff, fråga om ändrade bestämmelser angående användning av arreststraff
beträffande inom försvaret anställd personal, 1959 s.243; —
avräkning av tid för förvarsarrest å arreststraff, 1951 s. 79 o. 1955 s. 101;
— fråga om skäl förelegat för uppskov med eller avbrott i verkställighet
av arreststraff, 1959 s. 116 o. 1961 s. 55; — fråga om riktigheten av att
arreststraffs verkställande »avslutats» innan hela straffet verkställts, 196o

s. 154; —- fråga huruvida hinder att verkställa arreststraff bör föranleda
straffets åläggande med tjänstgöring eller uppskov med verkställigheten,
1952 s. 176 o. 1953 s. 267; —fråga huruvida då arreststraff ådömes befälselev
tjänstens krav bör föranleda straffets åläggande med tjänstgöring,
1958 s. 61; — skyldighet för värnpliktig att för eftertjänst kvarbliva vid
sitt förband utgör ej skäl att uppskjuta verkställighet av arreststraff till
dess eftertjänsten fullgjorts, 1958 s. 64; — två särskilda arreststraff ålagda
i stället för gemensamt straff, 1956 s. 84; — vissa spörsmål rörande
straffarrestants sysselsättande med arbete under arresttiden, 1957 s. 74 o.
1962 s. 74;— fråga om löneavdrags storlek vid disciplinstraff för krigsmän,
1964 s. 232 o. 1965 s. 258; — se även Militärhäkte, Nöjdförklaring, Verkställighet
av disciplinstraff. Jfr Arrestantkort, Fullföljd.

Arvodesbefattning, innehavare av arvodesbefattning är skyldig att fullgöra
även till befattningen ej direkt hänförlig tjänstgöring vartill han beordras,

t. ex. såsom dagbefäl, 1953 s. 141.

10—640503. Militieombudsmannens ämbetsberättelse

278

Aspirant, vissa frågor berörande aspiranternas förhållande å kryssaren
Gotland under vinterexpeditionen 1948—49, 1950 s. 385.

Attest, oriktig, 1963 s. 33.

Auditör, åligger att utöva en allmän kontroll över rättsärendena vid det
förband, där han tjänstgör, 1950 s. 10 o. 1951 s. 108; — fråga om skyldighet
för auditör att lämna anvisningar beträffande förandet av rättsvårdsblanketter
vid förbandet, 1955 s. 121; — bristande noggrannhet vid
handläggning av disciplinmål, 1958 s. 67, 1962 s. 51 o. 1965 s. 105; — innebörden
i vissa hänseenden av föreskriften att auditör skall kontrasignera
beslut i disciplinmål, vari han avgivit yttrande, 1951 s. 203, 1956 s.
86 o. 1958 s. 71, jfr 1961 s. 87; — fråga angående omfördelning i visst fall
av meddelade auditörsförordnanden, 1952 s. 247 o. 1953 s. 236; — skiljaktig
mening i fråga om straffbeslut, 1961 s. 215 o. 1964 s. 217.

Avdelning av krigsmakten, se Domstol.

Avlöning, föreskrifter rörande löneavdrag för förvarsarrestant, 1954 s. 246;
— se även Anställning. Jfr Traktamente.

Avsked, spörsmål huruvida underofficer i samband med ansökan om avsked
utsatts för obehörig påtryckning samt om avskedsbeslut bort meddelas
utan att dessförinnan pensionsfrågan prövats, 1962 s. 152.

Avskrivning, av för kronan uppkommen skada eller förlust, se Ersättningsmål.

Avstängning, ändrade bestämmelser beträffande förutsättningarna för att
befattningshavare vid krigsmakten skall för brottsligt förfarande kunna
avstängas från tjänstgöring, 1956 s. 174.

Befordran, fråga huruvida överfurir som de senaste åren ej fullgjort trupptjänstgöring
kunnat befordras till rustmästare, 1962 s. 169; — fråga huruvida
befordringsgrunderna förtjänst och skicklighet iakttagits vid tillsättande
av förvaltarbeställningar, 1965 s. 209.

Befäl, förhållandet mellan olika befälskategorier, 1950 s. 415; — se även
Fartyg.

Befälsrätt, korpral har endast under särskilda förutsättningar befälsrätt över
menig i vad avser allmän ordning eller ordningen inom krigsmakten, 1953
s. 64; — militärläkares befälsrätt, 1954 s. 81 o. 1963 s. 182.

Befästning, studiebesök i Bodens fästning, 1953 s. 186; — föreskrifter angående
studiebesök vid befästningar, 1953 s. 187.

Behandlings- och kontrollfall, se Läkarbesiktning, Sjukredovisning.

Belysningsanordningar, fråga om belysningsanordningar å militära släpfordon,
1962 s. 124.

Beredskapskungörelsen, fråga om ändring i beredskapskungörelsen, 1961
s. 222.

Beredskapsövning, yttrande i anledning av remiss om ändrad lagstiftning
rörande skyldighet att fullgöra beredskapsövning, 1952 s. 281.

279

Besiktningsgrupp, se Läkarbesiktning.

Besiktningskungörelse, yttrande i anledning av remiss angående förslag till
mönstringskungörelse, 1952 s. 293.

Beslag, se Spritdrycker.

Beslut, fråga om slutligt beslut av domstol bör upptagas i domstolens protokoll
eller avfattas i särskild handling, 1959 s. 113; — fråga om skyldighet
för domstol att vid prövning av talan i fullföljda disciplinmål och ersättningsmål
lämna motivering för sitt beslut, 1951 s. 198; — delgivning av
beslut i militärt brottmål som rör ansvar å krigsman, 1952 s. 170 o. 1956
s. 114; — se även Auditör, Disciplinmål, Ersättningsmål, Fullföljd, Fullföljdsrätt.

Bestickning, 1963 s. 33.

Betyg, fråga om i visst fall regementschef äger ompröva av skolchef meddelat
godkännande betyg, 1959 s. 173; — se även Tjänstgöringsintyg.

Bevisning, bevisprövning i disciplinmål, 1950 s. 15, 25 o. 206, 1961 s. 65.

Bil, användande av tjänstebil, 1951 s. 125, 1954 s. 18, 1955 s. 151, 1960 s.
115, 1964 s. 47 o. 111, jfr 1957 s. 27; — se även Transport.

Bisyssla, tillstånd att förena tjänst med annan verksamhet bör ej få föranleda
förkortning av tjänstgöringstiden i den ordinarie befattningen, 1951
s. 149; — fråga om tillstånd till innehav av bisyssla, 1962 s. 145 o. 1963
s. 13.

Bodens fästning, se Befästning.

Bostadsförmedling, fråga om befattningshavare vid Försvarets bostadsförmedling
otillbörligt utnyttjat sin ställning för att skaffa sig ekonomisk
fördel, 1959 s. 197.

Brand, fråga om ansvar för uppkommen skogsbrand samt åtgärder till förekommande
av bränder, 1962 s. 110.

Brottsbalk, yttrande över straffrättskommitténs förslag till brottsbalk, 1954
s. 267.

Byggnadsminnesmärken, fråga i samband med rivning av kronan tillhörig
byggnad om tillämpning av vissa föreskrifter om byggnadsminnesmärken,
1965 s. 249.

Båtar, fråga om utlåning av marinen tillhöriga båtar till personal vid marinen,
1964 s. 205.

Civil befattningshavare, förfarandet vid disciplinär bestraffning av civil befattningshavare,
1952 s. 186 o. 1956 s. 88; — disciplinär bestraffning av
civil tjänsteman för försumlighet vid handläggning av ersättningsärendc,
1952 s. 127; — åtal mot civil tjänsteman för bl. a. dröjsmål med handläggning
av ärende, 1965 s. 80; — formen för samt avfattningen och dclgivningen
av beslut om disciplinär bestraffning av civil befattningshavare,

280

1056 s. 88; — fråga om utfärdande av bestämmelser angående åtal och
disciplinär bestraffning i avseende å civila befattningshavare vid försvaret,
1955 s. 202 o. 1959 s. 250, jfr även 1956 s. 91; — se även Polismyndighet.

Dagbefäl, har befälsrätt över förbandets personal i den utsträckning som erfordras
för dagbefälstjänstens utövande, 1954 s. 78; — har skyldighet
att mottaga fullföljdsinlaga, 1950 s. 437 o. 1951 s. 206; — flygteknikers
åligganden i fråga om dagbefälstjänst, 1954 s. 120; — se även Arvodesbefattning.

Delgivning, av dom och beslut i militärt brottmål som rör ansvar å krigsman,
1952 s. 170 o. 1956 s. 114; — av beslut om disciplinär bestraffning
av civil befattningshavare, 1956 s. 88; — av auditörs skiljaktiga mening
i fråga om straffbeslut, 1961 s. 215 o. 1964 s. 217; — av överordnad myndighet
anbefalld delgivning av beslut må icke fördröjas i avvaktan på
klarläggande av fråga i det ärende beslutet avser, 1959 s. 169.

Disciplinbot, sjötillägg och flygtillägg skola ej tagas i betraktande vid bestämmande
av disciplinbotsbelopp, 1951 s. 164; — ej heller mässpenningar,
1951 s. 222; — fråga om åtgärder för rättelse då på grund av felaktig
tillämpning av gällande författningsbestämmelser disciplinbot blivit bestämd
till för högt belopp, 1951 s. 221 o. 1953 s. 232; — fråga om löneavdrags
storlek vid disciplinstraff för krigsmän, 1964 s. 232 o. 1965 s. 258;
— fråga om återbetalning av för högt beräknade disciplinbotsbelopp, 1965
s. 259; — sammanträffande av disciplinbots- och arreststraff, 1961 s. 62.
Jfr Fullföljd.

Disciplinmål, bristande noggrannhet vid handläggning av disciplinmål, 1958
s. 67, 1962 s. 51 o. 1965 s. 105; — bevisprövning i sådana mål, 1950 s. 15,
25 o. 206, 1961 s. 65; — fråga när bestraffningsbeslut i disciplinmål skall
anses ha blivit meddelat och således såvitt ankommer på den bestraffberättigade
blivit definitivt, 1950 s. 217; — fråga om samtidigt användande
för olika förseelser av disciplinstraff och tillrättavisning, 1950 s.
217; —- fråga huruvida i samband med begärd omprövning av ålagd tillrättavisning
disciplinstraff kan åläggas för samma förseelse som föranlett
tillrättavisningen, 1961 s. 83; — två särskilda arreststraff ålagda i
stället för gemensamt straff, 1956 s. 84; — förutsättning för bestraffning
i disciplinär ordning av person, mot vilken åtal i annat militärt mål är
anhängigt vid domstol, 1951 s. 82 o. 195, 1953 s. 83; — avfattningen av
straffbeslut i fråga om angivandet av den gärning bestraffningen avsett,
1951 s. 83 o. 202, 1955 s. 99, 1956 s. 84 o. 1961 s. 105, jfr även 1956 s. 88;
—- straff ålagt för icke straffbar gärning, 1950 s. 196, 1961 s. 15, 1962 s.
51 o. 1965 s. 105; — ansvarsfråga kan ej upptagas till prövning i diciplinär
ordning sedan åklagaren beslutat att ej anställa åtal, 1954 s. 97,
jfr även 1956 s. 89 —90; — fråga om bestraffningsberättigad chef äger
avskriva mål angående brott som misstänkes ha förövats under inflytande
av själslig abnormitet, 1965 s. 154; — bestraffningsberättigad befattningshavare
som meddelat beslut i disciplinmål skall egenhändigt underteckna
beslutet, 1956 s. 91; — fråga om införande av möjlighet för domstol att
till annan oomstol överflytta mål angående klagan över beslut i disciplinmål
eller ersättningsmål, 1964 s. 218; — se även Anmälan, Auditör, Förundersökning,
Militärförhör, Tjänsteväg.

281

Disciplinär bestraffningsrätt, fråga om bestraffningsrätt då befälsrätt är fördelad
å flera bestraffningsberättigade befattningshavare, 1959 s. 212 o. 1960
s. 236; —- förordnande för befattningshavare som har lägre tjänsteställning
än regementsofficer att utöva bestraffningsrätt, 1951 s. 193, 1956 s. 78 o.
1961 s. 87; — fråga huruvida bestraffningsrätt tillkommer chef för krigsorganiserat
förband, 1954 s. 94, styresman för central flygverkstad, 1958
s. 75, cheferna för centrala flygmaterielförrådet i Arboga och flygförvaltningens
centralförråd för intendenturmateriel i Västerås, 1958 s. 200; —
fråga huruvida bestraffningsberättigad befattningshavare undandragit sig
att i den utsträckning som bort ske utöva sin disciplinära bestraffningsrätt,
1956 s. 93; — fråga huruvida sådan befattningshavare ägt överlämna
mål till chefen för det förband, där den misstänkte var truppregistrerad,
1957 s. 32; — se även Civil befattningshavare, Infanteribefälhavare.
Jfr Tjänstgöringsplats.

Disciplinär åtgärd, mot civil befattningshavare, se Civil befattningshavare.

Dispensärregister, se Frikallelse.

Dom, av dom i militärt brottmål skall framgå att domen avser sådant mål,
1956 s. 109; — domskäl i fråga om straffmätning, 1959 s. 113; — delgivning
av dom i militärt brottmål som rör ansvar å krigsman, 1952 s. 170 o.

1956 s. 114; -— underlåtenhet att i rätt tid avsända domsbevis till militär
myndighet, 1954 s. 99; — fråga om behörighet att underteckna domsbevis,
1961 s. 90; -— se även Fullföljd, Undanhållande. Jfr Protokoll.

Domsbevis, se Dom.

Domstol, för »den avdelning, till vilken den misstänkte hör», 1953 s. 94 o.

1957 s. 32; — mål som har karaktär av såväl tull- som militärmål skall
handläggas vid tullmålsdomstol, 1960 s. 77; — se även Ersättningsmål,
Fullföljd, Förvarsarrest, Hovrätt, Militära mål, Protokoll, Prövningstillstånd,
Rättegångskostnad, Tjänstledighet, Trafikmål, Åtal.

Domstolsfråga, behörighet för domstol att till bedömande upptaga av administrativ
myndighet prövad fråga om skyldighet för fast anställd furir att
kvarstå i tjänst, 1950 s. 320.

Domvilla, se Rättegångsfel.

Drivmedelsförråd, se Instruktion.

Eftertjänst, för frågan om eftertjänst är det av betydelse att en riktig gränsdragning
göres mellan utevarobrott och andra brott, 1956 s. 144 o. 1961
s. 65; — angivandet i dom och straffbeslut vid utevarobrott av tiden för
bortovaron är av betydelse för bestämmandet av eftertjänst för den dömde,
1956 s. 86 o. 1961 s. 95; — fråga om ändrade bestämmelser rörande
värnpliktigas fullgörande av eftertjänst, 1956 s. 181, 1957 s. 143, 1958 s.
203 o. 1960 s. 235; — värnpliktiga böra underrättas om innebörden av bestämmelserna
om eftertjänst, 1958 s. 93; — se även Arreststraff.

Egenmäktigt förfarande, se Tjänstefel.

Endast för tjänstebruk, se Allmänna handlingar.

282

Entledigande, se Domstolsfråga.

Ersättning, för skada vid militär övning till följd av att säkerhetsföreskrifter
blivit åsidosatta, 1955 s. 188; —- för läkarintyg, 1957 s. 130 o. 1960 s. 242;
— se även Rättegångskostnad, Skadestånd, Tjänstemissbruk, Uppfinning.

Ersättningsmål, militärt brottmål där kronan är målsägande och förlusten
eller skadan överstiger 200 kronor skall hänskjutas till åklagaren även
för det fall att den bestraffningsberättigade finner att skadan eller förlusten
bör avskrivas, 1951 s. 97; — bestraffningsberättigad befattningshavare
som meddelat beslut i ersättningsmål skall egenhändigt underteckna beslutet,
1956 s. 91; -— olämplig formulering av skrivelse med krav på ersättning
för förkommen materiel, 1954 s. 126; — vissa spörsmål rörande
handläggningen av ersättningsmål avseende flera förluster av materiel
under samma persons ansvar, 1957 s. 83; — vissa spörsmål rörande
bestraffningsberättigad chefs befattning med handläggning av fråga om
ersättning för förkommen eller skadad materiel, när den bestraffningsberättigade
själv är närmast ansvarig för materielen, 1957 s. 80; — fråga
om ändrade bestämmelser angående ersättningsmål, 1960 s. 252; —
fråga om behandlingen vid domstol av överklagat ersättningsmål vari
åklagaren medgivit klagandens yrkande, 1964 s. 94; — se även Disciplinmål,
Materiel.

Expedition, se Gallring.

Expeditionsskyldighet, se Dom, Rättegångskostnad.

Expeditionstjänst, se Tjänstemeddelande.

Facklig verksamhet, se Förening.

Fackutbildningskurs, anlitande av elever i fackutbildningskurs för värnpliktiga
läkare vid läkarbesiktningar och sjukvisitationer, 1952 s. 14; — tilllämpning
av bestämmelserna om facktjänstgöring för värnpliktiga läkare,
1965 s. 257.

Fartyg, kommunikationerna med land vid mottagningar under kryssaren
Gotlands vinterexpedition 1948—49, 1950 s. 339; — vattenförsörjningen
ombord under samma expedition, 1950 s. 372; — fallrepshonnör, 1950
s. 396; — förhållandet mellan fartygsledning och besättning under kryssaren
Gotlands nämnda expedition, 1950 s. 397; —- förhållandet mellan
olika personalkategorier ombord under samma expedition, 1950 s. 406; ■—
roderstyrmans åligganden vid navigering, 1950 s. 225; — fråga om begränsning
av örlogsfartygs rätt till avgiftsfri proviantering av tull- och
skattepliktiga varor, 1952 s. 251 o. 1956 s. 164; — utredning föranledd av
den marinen tillhöriga bogserbåten Barbaras förlisning, 1953 s. 146; — se
även Båtar, Representation, Vakttjänst.

Fast anställd, se Domstolsfråga.

Flyghaveri, förfarandet vid utredning av haverier inom flygvapnet, 1959
s. 219 o. 1960 s. 237.

283

Flygning, frågor om allmänfarlig vårdslöshet, bristfällig säkerhetsutrustning
samt flygning utanför angivet övningsområde, 1964 s. 86; — se även
Övningsflygning.

Flygplan, fråga om säkerhetsanordningar vid startning och uppkörning av
motor till reaktionsdrivet flygplan, 1961 s. 148.

Flygtekniker, se Dagbefäl, Sjukredovisning.

Flygtillägg, se Disciplinbot.

Folkrätt, fråga om undervisningen inom krigsmakten rörande krigets lagar
och bruk, 1964 s. 240.

Forum, se Disciplinmål, Åtal.

Framställning, se Tjänsteväg.

Frikallelse, värnpliktig har på grund av simulation felaktigt frikallats från
tjänstgöringsskyldighet, 1950 s. 153; — militärläkare har i strid med utfärdad
föreskrift låtit en till tjänstgöring inkallad värnpliktig träda i
tjänst, oaktat denne var upptagen såsom lungtuberkulosfall i dispensärregister,
1956 s. 28, 1957 s. 15 o. 1958 s. 15; — militärläkare har underlåtit
att i anseende till innehållet i företett läkarintyg tillse att en värnpliktig
befriades från repetitionsövning, 1956 s. 42.

Fritid, fråga om tillämpning av bestämmelserna rörande manskaps fritid i
fall där värnpliktig blivit sjukredovisad såsom delvis tjänstbar, 1960 s.
153 o. 1961 s. 150. Jfr Ledighet.

Fritidsundervisning, fråga huruvida värnpliktig som enligt tillrättavisningsbeslut
icke får lämna kompaniförläggningen äger deltaga i frivillig fritidsundervisning
utom kompaniförläggningen, 1952 s. 183.

Frivillig befälsutbildning, kapten har såsom ledare för frivilliga befälsutbildningskurser
gjort oriktiga anteckningar om kursdeltagares närvaro vid
utbildningen, 1956 s. 51.

Frivillig försvarsorganisation, vissa spörsmål angående uppsägning av med
medlem i frivillig försvarsorganisation ingånget krigsfrivilligavtal, 1956
s. 123.

Fullföljd, av talan mot hovrätts dom eller beslut varigenom disciplinstraff
ålagts, 1953 s. 254 o. 1955 s. 192; — ifrågasatt utformning av bestämmelser
om fullföljd mot beslut om disciplinär bestraffning av civila befattningshavare
inom försvarsväsendet, 1955 s. 207, jfr 1956 s. 90.

Fullföljdsinlaga, se Dagbefäl.

Fullföljdsrätt, åklagare behörig att föra talan mot domstols beslut om ersättning
av allmänna medel åt försvarare i brottmål, 1952 s. 149.

Fullföljdstid, beräkning av tid för talan mot beslut i disciplinmål om åläggande
av arrcst, 1951 s. 197. Jfr 1950 s. 437 o. 1951 s. 206.

Fylleri, förhållandet mellan straffbestämmelserna i 11 kap. 10 § och 26 kap.
15 § strafflagen, 1951 s. 186; — förhållandet mellan straffbestämmelserna
för fylleri och för onykterhet i tjänsten, 1955 s. 96 o. 1958 s. 58; — be -

284

slag å och förverkande av spritdrycker m. m. vid fylleri, 1957 s. 44, 1960
s. 246 o. 1961 s. 214; — åtgärder i samband med beivran av fylleriförseelser
under kryssaren Gotlands vinterexpedition 1948—49, 1950 s. 377;
— straff för fylleri felaktigt ålagt i fall då berusad utan egen vilja förts
från enskilt till militärt område, 1961 s. 15; — straff för fylleri ålagt
oaktat förutsättningar därför ej förelegat, 1962 s. 51 o. 1965 s. 105; — se
även Resning.

Fånge, se Krigsfånge.

Fångförteckning, yttrande i anledning av remiss angående ifrågasatt upphörande
av skyldigheten för fångvårdsanstalter in. fl. att avlämna fångförteckningar,
1952 s. 284.

Fästning, se Befästning.

Förargelseväckande beteende, jfr Oskickligt beteende.

Förband, samarbete mellan truppförband och det civila samhället, 1954 s.
265; — se även Tillhörighet till förband. Jfr Tjänstgöringsplats.

Förening, fråga huruvida offentliga organ obehörigen ingripit i föreningsrätt
dels genom att enskild förening anmodats lämna vissa upplysningar
rörande sin verksamhet och dels genom att om föreningen uttalats att
samarbete med föreningen icke kunde rekommenderas, 1954 s. 153; —
fråga om befogenhet för skolchef att hålla förhör med ledamot av elevförenings
styrelse rörande av föreningen handlagd angelägenhet och att
därvid påfordra framvisande av en från föreningen till visst riksdagsutskott
avlåten skrivelse, 1961 s. 113; —- fråga huruvida styckjunkare och
armétekniker genom yttranden vid facklig sammankomst överträtt vissa
föreskrifter i tjänstereglementet för krigsmakten, 1965 s. 183.

Förening av tjänster, se Bisyssla.

Förenta Nationerna, frågor om svensk FN-personals uppträdande under
oroligheter i Kongo och om undervisningen inom krigsmakten rörande
krigets lagar och bruk, 1964 s. 240; — felaktig handläggning vid truppregistreringsmyndighet
av ansökan om anställning i FN-bataljon, 1965 s. 204.

Förhandlingsrätt, fråga om på vilket sätt myndighet bör vara representerad
vid muntlig förhandling jämlikt kungörelsen angående förhandlingsrätt
för statens tjänstemän, 1951 s. 127; — yttrande i anledning av remiss av
utredning angående stats- och kommunaltjänstemäns förhandlingsrätt,
1953 s. 263; —- yttrande över lagförslag angående de offentliga tjänstemännens
förhandlingsrätt, 1965 s. 268.

Förhör, förhör rörande brott eller förseelse får av befattningshavare vid
krigsmakten icke utan särskilt förordnande hållas annat än i och för utövande
av honom tillkommande bestraffnings- och tillrättavisningsrätt,
1955 s. 51, 1956 s. 15 o. 1961 s. 71 ; — innebörden av skyldigheten för bestraffningsberättigad
befattningshavare att i vissa fall personligen höra
den misstänkte, 1951 s. 197; — furir som genom att nattetid väcka och
förhöra värnpliktiga sökt utröna vem som gjort sig skyldig till viss ordningsförseelse
har ådömts straff för tjänstefel, 1951 s. 37; — bristande

285

hänsyn från förhörsledares sida gentemot den hörde, 1955 s. 24, 1956 s.
15 o. 1961 s. 47; — fråga om befogenhet för skolchef att hålla förhör med
ledamot av elevförenings styrelse rörande av föreningen handlagd angelägenhet
och att därvid påfordra framvisande av en från föreningen till
visst riksdagsutskott avlåten skrivelse, 1961 s. 113; — se även Utredning.

Förkommen materiel, se Ersättningsmål, Kroppsvisitation, Materiel.

Förlisning, se Fartyg.

Förläggning, brister i hygieniskt avseende beträffande förläggningsförhållandena
vid vissa förband, 1954 s. 113 o. 1963 s. 267; — brister i sanitärt
hänseende inom lägerplats å skjutfält, 1963 s. 270; — skiftning av kojer
och sängkläder i manskaps- och aspirantmässar under kryssaren Gotlands
vinterexpedition 1948—49; 1950 s. 358; — underofficerarnas förläggningsförhållanden
under samma expedition, 1950 s. 380. Jfr Vapenfria
värnpliktiga.

Förmanskap, missbruk av, 1954 s. 31, 1958 s. 17, 1960 s. 31, 1963 s. 189 o.
1965 s. 143. Jfr Tävlingar.

Förolämpning, se Missfirmelse.

Förordnande, föreskrifter om förordnande av värnpliktigt befäl har meddelats
i strid mot generalorder, 1965 s. 226.

Förplägnad, obehörig kostförbättring å befälsmässar, 1950 s. 135.

Förskott, oriktig förvaring av kontanta förskottsmedel och innehav av sådana
medel till för stort belopp, 1950 s. 172 o. 1951 s. 13; — handhavande
och redovisning av förskott för tjänsteresa, 1958 s. 97; — vissa spörsmål
rörande s. k. stående förskott för tjänsteresor, 1962 s. 138; — inventering
av förskott, 1950 s. 195 o. 1957 s. 100.

Försvarets läroverk, fråga om avgången officersaspirants rätt att undergå
omprövning vid försvarets läroverk, 1963 s. 257; — se även Tjänsteförbindelse.

Förtursmål, fråga i vasst fall huruvida till hovrätt fullföljt mål, däri underrätten
dömt till arreststraff, varit att behandla såsom förtursmål, 1957
s. 47.

Förundersökning, innebörden av föreskriften i 22 § första stycket militära
rättegångslagen att under där angivna förutsättningar mål skall hänskjutas
till åklagare då på grund av anmälan eller eljest bestraffningsberättigad
befattningshavare erhållit kännedom om brott av beskaffenhet som
avses i lagrummet, 1952 s. 158; — innebörden av stadgandet i samma
paragraf första stycket punkten 1 att mål skall hänskjutas till åklagare
om i målet finnes annan målsägande än kronan, 1951 s. 193, 1952 s. 153,
1953 s. 98 o. 1957 s. 30; — fråga rörande tillämpning av föreskriften i
samma paragraf om till vilken åklagare militärt mål skall hänskjutas, 1953
s. 94 o. 1957 s. 32; — fråga huruvida bestraffningsberättigad befattningshavare
utan giltiga skäl överlämnat militära mål till behandling av åklagarmyndighet
och domstol, 1956 s. 93; — den omständigheten att tvekan
råder om en gärnings straffvärdhet och rättsliga rubricering utgör i och
för sig i regel icke skäl för målets hänskjutande till åklagaren, 1956 s.

101 —640503. Militieombudsmannens ämbetsberättelse

286

101; -— angående rätt för bestraffningsberättigad befattningshavare att i
disciplinmål, där icke genom hans försorg kan erhållas nöjaktig utredning,
låta målet förfalla, 1953 s. 231; — yttrande över framställning om
ändring i 13 § förundersökningskungörelsen, 1955 s. 209; — vissa spörsmål
rörande hemligstämpling av den i 21 § förundersökningskungörelsen
omförmälda s. k. stora biografien, 1957 s. 115; — fråga rörande vem det
åligger att jämlikt 80 § andra stycket militära rättegångslagen underrätta
vederbörande bestraffningsberättigade befattningshavare om att förundersökning
inletts i militärt mål, 1957 s. 37; — fråga huruvida mål kunnat
avgöras i disciplinär ordning därest gärningen bedömts såsom olovligt
brukande, 1957 s. 27; — se även Utredning, Åtal.

Förundersökningsprotokoll, jfr Förundersökning, Vittneskallelse.

Förvaltning, fråga om effektivisering av krigsmaktens ekonomiska förvaltning,
1959 s. 258.

Förvar, fråga om fel förelupit vid beslut om tagande i förvar, 1960 s. 84.

Förvarsarrest, fråga om behörighet för bestraffningsberättigad befattningshavare
att förordna om upphörande av förvarsarrest i till åklagare hänskjutet
mål, 1951 s. 196; — avräkning av tid för förvarsarrest å arreststraff,
1951 s. 79 o. 1955 s. 101; — domstols förordnande om förvarsarrests
bestånd, 1956 s. 106 o. 1951 s. 199; — spörsmål dels huruvida åklagare
då han till rättens prövning hänskjuter fråga om förvarsarrests bestånd
äger självständigt åberopa grund för förvarsarresten, dels ock huruvida
full bevisning om begången förseelse utgör förutsättning för förordnande
om förvarsarrest, 1963 s. 201; — förvarsarrest ålagd jämlikt
30 § första stycket 2. militära rättegångslagen skall ej bestå om förutsättning
för hemförlovning av arrestanten inträtt, 1958 s. 86; — fråga
om förutsättningar för dels tagande i förvarsarrest och dels förvarsarrests
bestånd, 1963 s. 104; — om förandet, såvitt angår förvarsarrestanter,
av den i 55 § militära rättsvårdskungörelsen omförmälda förteckningen,
1958 s. 91; — se även Arrestantkort, Avlöning, Verkställighet av
disciplinstraff.

Förverkande, se Spritdrycker.

Gallring, av expeditions- och arkivhandlingar, 1950 s. 473, 1954 s. 262 o.
263, 1957 s. 185, 1960 s. 251 o. 1961 s. 221; — gallringsbara rättsvårdshandlingar
böra i regel förvaras för sig, 1955 s. 126; — felaktig utgallring
av sjukredovisningshandlingar, 1960 s. 102, av betygshandlingar, 1961
s. 158.

Granatgevär, se Skjutning.

Granskningsnämnd, fråga om granskningsnämnds sammansättning, 1960 s.
98; — förbandschef ansvarig för att värnpliktiga, som vid inskrivning
hänförts till besiktningsgrupp 3 eller 4, prövas av granskningsnämnd,
1951 s. 16 o. 1952 s. 13; — plutonchef har utan bemyndigande av sin
kompanichef hänvänt sig till granskningsnämndens ordförande angående
en värnpliktig i plutonen, 1956 s. 61; — fråga om förtydligande av
bestämmelserna i inskrivningsförordningen med avseende å granskningsnämnds
befogenheter, 1957 s. 172 o. 1960 s. 234.

287

Gudstjänst, fråga om militär personals deltagande i gudstjänst och korum,
1958 s. 213 o. 1959 s. 211.

Handbrev, se Allmänna handlingar.

Handgemäng, säkerhetsföreskrifter vid handgemäng, 1953 s. 918.

Handgranatkastning, säkerhetsföreskrifter och säkerhetsåtgärder vid handgranatkastning,
1952 s. 75, 1953 s. 13 o. 1954 s. 15.

Handläggning, vid försvarsgrensstab av transportansökning, 1964 s. 129; —
åtal mot civil tjänsteman för bl. a. dröjsmål med handläggning av ärende,
1965 s. 80; — felaktig handläggning vid truppregistreringsmyndighet av
ansökan om anställning i FN-bataljon, 1965 s. 204.

Handräckning, värnpliktiga ha utan stöd av gällande bestämmelser av chef
ställts till förfogande som drevkarlar vid älgjakt, 1961 s. 173. Jfr Mäss,
Tävlingar.

Handräckningstjänst, fråga om värnpliktigas utnyttjande i sådan tjänst vid
repetitionsövning, 1959 s. 137; — missbruk av förmanskap genom otillbörlig
kommendering till handräckningstjänst, 1963 s. 189.

Hemförlovning, värnpliktig har felaktigt hemförlovats på grund av sjukdom
och ej fått tillgodoräkna sjukdomstid såsom fullgjord tjänstgöring,
1960 s. 149; — fråga om innebörden av bestämmelsen i 116 § 1 mom.
inskrivningsförordningen att viss frånvaro från tjänstgöring skall föranleda
hemförlovning, 1964 s. 184; — fråga om beräkning av hemförlovningsdag
på grund av sådan frånvaro från tjänstgöring som avses i 116 §
1 mom. inskrivningsförordningen, 1965 s. 175; — se även Förvarsarrest.

Hemligstämpling, se Allmänna handlingar.

Hot mot krigsman, se Våld.

Hovrätt, se Förtursmål, Militära mål, Protokoll, Referent.

Häktad, se Nöjdförklaring.

Hälsningsplikt, vissa frågor rörande hälsningspliktens omfattning, 1950 s.
317.

Hälsovård, frågor rörande vissa från hälsovårdssynpunkt påtalade förhållanden
i samband med biltransporter för förflyttning av trupp, 1956 s.
144; — vissa spörsmål rörande anordnandet av militära skidtävlingar i
stark kyla, 1957 s. 86; — frågor angående anordnandet av övningsmarsch
i stark kyla, 1959 s. 181.

Hämtningskungörelsen, inställande vid förband av efterspanad värnpliktig
vars tjänstgöringsskyldighet upphört, 1950 s. 427 o. 1957 s. 139; — kungörelsens
tillämpning beträffande utom krigsmakten tjänstgörande vapenfri
värnpliktig, 1960 s. 95; — fråga huruvida skyldighet att återgälda
hämtningskostnad enligt hämtningskungörelsen kan åläggas utan angivande
av belopp, 1963 s. 208.

Hänskjutande, av militärt mål till åklagare, se Förundersökning. Jfr Militärförhör.

288

Idrottstävling, se Tävlingar.

Infanteribefälhavare, fråga huruvida disciplinär bestraffningsrätt tillkommer
infanteribefälhavare och infanterichef vid kustartilleriförsvar, 1954
s. 90.

Infanterichef, se Infanteribefälhavare.

Inkallelseorder, vissa spörsmål om straffbeläggande av värnpliktigs underlåtenhet
att förvara och taga del av order och andra försändelser från militär
myndighet, 1951 s. 218 o. 1955 s. 191; — tidpunkten för inträdandet
av tjänstgöringsskvldighet beroende på innehållet i inkallelseorder, 1955
s. 104.

Inskrivningsförordningen, förfaringssättet då värnpliktig befinnes tillfälligt
oduglig till krigstjänst och av sådan anledning avbrott i tjänstgöringen
skall ske i avbidan å förnyad prövning av hans tjänstduglighet, 1951 s.
207, 1957 s. 139 o. 1952 s. 219; — angående prövning i vissa fall av värnpliktigas
krigsduglighet och krigsanvändning, 1953 s. 237 o. 1960 s. 233;
— behörig myndighet för prövning av anmälan om anstånd med repetitionsövning,
1959 s. 137; — personalofficerare har underlåtit att underställa
inskrivningsmyndighet frågor om ändring av värnpliktigs tilldelning
och uttagning, 1964 s. 166; — fråga huruvida anstånd med repetitionsövning
bort medgivas, 1961 s. 127; — fråga om behörigheten att
besluta i ärende rörande anstånd med repetitionsövning, 1965 s. 181; —
fråga om innebörden av bestämmelsen i 116 § 1 mom. inskrivningsförordningen
att viss frånvaro från tjänstgöring skall föranleda hemförlovning,
1964 s. 184; — fråga om beräkning av hemförlovningsdag på grund av sådan
frånvaro från tjänstgöring som avses i 116 § 1 mom. inskrivningsförordningen,
1965 s. 175; -— se även Granskningsnämnd, Läkarbesiktning.
Jfr Eftertjänst, Tjänstgöring.

Instruktion, underlåtenhet att utfärda skötselinstruktion för drivmedelsförråd,
1965 s. 13; — se även Ämbetsverk.

Inventering, av förskott, 1950 s. 195 o. 1957 s. 100.

Justitieombudsmannen, yttranden över förslag angående justitieombudsmannainstitutionen
m. m. 1957 s. 176, 1958 s. 222 o. 1960 s. 267; — yttrande
över en av 1963 års JO-utredning gjord framställning om grundlagsändring,
möjliggörande utökning av antalet riksdagens ombudsmän, 1965
s. 262.

Jäv, bestraffningsberättigad chef är jävig att handlägga fråga om ersättning
för förkommen eller skadad materiel, när han själv är närmast ansvarig
för materielen, 1957 s. 80; — bestraffningsberättigad chef är jävig att
handlägga sak vari föreligger fråga om ansvar för honom själv, 1959
s. 93. Jfr Anställning.

Kamratförtryck, fråga om uppdagande och förebyggande av kamratförtryck,
1958 s. 105 o. 1959 s. 142; — kamratförtryck ifrågasatt, 1965 s. 144.

289

Kasernområde, fråga huruvida vägtrafikförordningen och lagen om straff
för vissa trafikbrott äro tillämpliga med avseende å väg inom inhägnat
kasernområde, 1956 s. 74. Jfr Parkeringsförbud, Polismyndighet.

Kassaväsende, vissa spörsmål rörande kassachefs åligganden i fråga om inventering
av från kassan utlämnade förskott, 1957 s. 100.

Klagan i disciplinmål, fråga om gemensam handläggning vid underrätt av
dels mål angående klagan över beslut i disciplinmål dels ock mål angående
åtal, som vid underrätten omedelbart anhängiggjorts mot den i
disciplinmålet dömde, 1952 s. 166; — fråga om införande av möjlighet
för domstol att till annan domstol överflytta mål angående klagan över
beslut i disciplinmål eller ersättningsmål, 1964 s. 218; — förutsättning
för bestraffning i disciplinär ordning av person, som hos domstol fullföljt
ännu icke prövad talan mot beslut, varigenom i enahanda ordning
straff ålagts honom för annan förseelse, 1953 s. 83; — se även Dagbefäl.

Klagan i ersättningsmål, se Dagbefäl, Klagan i disciplinmål.

Klagomål, kompanichef till vilken framförts klagomål har underlåtit att
skaffa sig sådan kännedom om saken att han säkert kunnat avgöra om
densamma påkallade åtgärd från hans sida, 1959 s. 163; se även Tryckfrihetsförordningen.

Klagotid, se Fullföljdstid.

Klädsel, frågor rörande klädsel ombord och i land under kryssaren Gotlands
vinterexpedition 1948—49, 1950 s. 366.

Kommendering, medverkan av militär personal vid vissa tävlingar, 1950 s.
444, 1954 s. 148, 1956 s. 139, 1957 s. 103 o. 1961 s. 191; — kommendering
av paradstyrka i samband med festlighet å officersmäss, 1961 s. 179.

Kontrasignation, se Auditör.

Kontrollkort, angående anteckning å kontrollkort av strafföreläggande i
militärt mål, 1952 s. 248 o. 1953 s. 236.

Korpral, se Befälsrätt, Lydnadsbrott.

Korum, se Gudstjänst.

Krigsanvändning, se Inskrivningsförordningen.

Krigsduglighet, se Inskrivningsförordningen, Läkarbesiktning.

Krigsfartyg, se Fartyg.

Krigsfrivillig, vissa spörsmål angående uppsägning av krigsfrivilligavtal,
1956 s. 123.

Krigsfånge, fråga om användning av viss metod för fängsling vid träd av
i krig tagna fångar, 1952 s. 212.

Krigskarteförråd, inrymt i otillfredsställande lokal, 1960 s. 101.

290

Krigsman, fråga från vilken tidpunkt en inkallad värnpliktig är underkastad
ansvar såsom krigsman, 1955 s. 102; — innebörden av uttrycket »kvinnlig
krigstjänstpersonal», 1951 s. 188. Jfr Våld.

Kritik, rättelse och kritik skall meddelas på grannlaga sätt, så att den felandes
värdighet och anseende icke nedsättes, 1964 s. 103. Jfr Missfirmelse,
Oskickligt beteende.

Kroppsbesiktning, fråga om förutsättningarna i visst fall för kroppsbesiktning,
1954 s. 45.

Kroppsvisitation, fråga om förutsättningarna för kroppsvisitation för eftersökande
vid militärt förband av förkommen materiel, 1953 s. 80.

Kulsprutepistol, se Skadestånd, Vakttjänst.

Kvinnlig krigstjänstpersonal, 1951 s. 188 o. 1956 s. 123.

Kvittering, se Materiel.

Landsfogde, se Åklagare.

Lappbefolkning, yttrande i anledning av remiss angående ändring av gällande
föreskrifter rörande den nomadiserande lappbefolkningens värnpliktsförhållanden,
1952 s. 285.

Ledighet, tjänstefrihet kan icke meddelas såsom kompensation för frivillig
militär medverkan vid civil skyttetävling, 1962 s. 130; — se även Permission,
Tjänstledighet. Jfr Fritid.

Livräddning, vissa spörsmål rörande övning i livräddning ur vak, 1960 s.
120. Jfr Sjöräddning.

Lungtuberkulos, se Frikallelse.

Lydnadsbrott, underlåtenhet av menig att efterkomma av korpral given tillsägelse
kan icke utan vidare medföra ansvar för lydnadsbrott, 1953 s.
64; —-ej åtlydd tillsägelse av dagbefäl kan medföra ansvar för lydnadsbrott,
1954 s. 78; — fråga i vad mån underlåtenhet att efterkomma tillsägelser
av militärläkare medför ansvar för lydnadsbrott, 1954 s. 81 o.
1963 s. 182; — innebär tillsägelse ej befallning utan allenast erinran om
meddelad ordningsföreskrift skall ohörsamhet beträffande tillsägelsen
bedömas icke såsom lydnadsbrott utan såsom tjänstefel, 1958 s. 67; —
fråga huruvida värnpliktigs vägran att underkasta sig skyddskoppympning
skall bedömas som lydnadsbrott enligt 26 kap. 1 § strafflagen eller
bestraffas med tillämpning av 22 § lagen om skyddskoppympning, 1951
s. 177; — överträdelse av utegångsförbud kan icke medföra ansvar för
lydnadsbrott, 1961 s 78; — lydnadspliktens omfattning, 1963 s. 180; —
se även Ohörsamhet mot vakt, Resning, Undanhållande.

Läkarbesiktning, fråga huruvida värnpliktig bort förklaras tillfälligt oduglig
till krigstjänst eller hänföras till besiktningsgrupp för lägre tjänstbarhetsgrad,
1951 s. 158; — felaktigt förfarande vid inskrivningsförrättning
beträffande bestämmande av besiktningsgrupp samt underlåtenhet
av förbandsläkare att vidtaga rättelse härutinnan, 1951 s. 158; — anlitande
vid läkarbesiktning av elever i fackutbildningskurs för värnplik -

291

tiga läkare, 1952 s. 14; — kroppsskada till följd av felbehandling i samband
med läkarbesiktning, 1955 s. 183; — fråga om bestämmelser till
förhindrande av att inskrivningsskyldig värnpliktig undandrager sig
blivande tjänstgöringsskyldighet genom vägran att medverka vid läkarundersökning
för prövning av hans krigsduglighet, 1956 s. 166 o. 1957
s. 141; — fråga om i vilken utsträckning å läkarkort skola införas anteckningar
om fortsatta undersökningar av s. k. behandlings- och kontrollfall,
1957 s. 94; — underlåtenhet av militärläkare att företaga tillräckligt
ingående undersökning av sjukanmäld värnpliktig, 1957 s. 21 o.
1963 s. 172; — fråga om militärläkares skyldighet att med anledning av
värnpliktigs hälsotillstånd vidtaga åtgärder för omprövning av den värnpliktiges
krigsduglighet, tilldelning och uttagning, 1964 s. 166; — se även
Inskrivningsförordningen, Sjukredovisning. Jfr Frikallelse.

Läkare, se Befälsrätt, Fackutbildningskurs, Frikallelse, Lydnadsbrott, Läkarbesiktning,
Läkarintyg, Läkarvård, Sjukredovisning, Sjlikvidation,
Tystnadsplikt.

Läkarintyg, militärläkare har underlåtit att i anseende till innehållet i företett
läkarintyg tillse att en värnpliktig befriades från repetitionsövning,
1956 s. 42; — fråga om skyldighet för tjänsteläkare vid försvaret att utfärda
tjänstduglighetsintyg och om hans rätt till ersättning härför, 1957
s. 130; — fråga om rätt för tjänsteläkare till ersättning för läkarintyg avsett
att företes för allmän sjukkassa, 1960 s. 242 o. 1962 s. 191; fråga
om tjänsteläkares skyldighet att godtaga av annan läkare utfärdat intyg,
1962 s. 93; — fråga om läkare ägt ändra ett av honom utfärdat och utlämnat
intyrg, 1962 s. 169.

Läkarvård, vårdslöshet och försummelse vid behandling av sjukdom, 1950
s. 85, 1952 s. 14 o. 1959 s. 109; — efter det värnpliktig under militärtjänstgöring
avlidit i hjärtsjukdom har uppkommit fråga huruvida dröjsmål
med läkarutlåtande inverkat på sjukdomens förlopp, 1965 s. 233.

Materiel, fråga om kvittering av materiel utlämnad vid repetitions- och befälsövningar,
1958 s. 137; — kronan har oriktigt fatt vidkännas förlusten
av materiel som gått förlorad till följd av att värnpliktiga icke iakttagit
normal aktsamhet, 1960 s. 92.

Medverkan, straffbarhet för medverkan till militära brott, 1951 s. 187.

Militieombudsmannen, dennes kontroll över försvarets ekonomiska förvaltning,
1950 s. 447; — ifrågasatta ändringar i instruktionen för militieombudsmannen,
1950 s. 463, 1957 s. 176, 1958 s. 222 o. 1960 s. 267; — ifrågasatta
ändringar av militieombudsmansämbetets personalorganisation,
1956 s. 193, 1957 s. 184, 1958 s. 223 o. 1960 s. 271; — yttrande över en av
1963 års JO-utredning gjord framställning om grundlagsändring, möjliggörande
utökning av antalet riksdagens ombudsmän, 1965 s. 262; — yttrande
över motion angående riksdagens ombudsmäns verksamhet, 1965 s.

272; _fråga om upprättande av sakregister över militieombudsmannens

ämbctsberättelser, 1950 s. 470; — underlåtenhet av regementschef att
efterkomma militieombudsmannens anmoden att medverka vid utredning,
1961 s. 134; — underlåtenhet att besvara skrivelse från militieombudsmannen,
1965 s. 80.

292

Militära mål, fråga om handläggning med särskild skyndsamhet hos åklagare
och polismyndigheter samt domstolar av militära brottmål, 1951 s.
102, 200 o. 223, i 953 s. 233, 1956 s. 189 o. 1957 s. 47; — vissa åtgärder av
militära myndigheter till befordrande av skyndsamhet vid handläggningen
av militära mål hos militäråklagarna, 1951 s. 106; —- dröjsmål av
hovrätt vid behandlingen av militärt brottmål, 1957 s. 47; — fråga om
gemensam handläggning vid underrätt av dels mål angående klagan över
beslut i disciplinmål dels ock mål angående åtal, som vid underrätten
omedelbart anhängiggjorts mot den i disciplinmålet dömde, 1952 s. 166;

— fråga om sådan lagändring att mål rörande vissa förseelser mot värnpliktslagen
icke skola anses som militära mål, 1955 s. 193 o. 1956 s. 166;

— fråga om häradsrätts sammansättning i militära brottmål, 1960 s. 240;

— se även Anmälan, Beslut, Dom, Domstol, Fullföljd, Förundersökning,
Jäv, Prövningstillstånd, Tjänsteväg, Tjänstgöringsplats, Trafikmål, Utredning,
Åklagare, Åtal.

Militärförhör, måls hänskjutande till åklagaren vid förberedande utredning
enligt 23 § militära rättegångslagen, 1951 s. 196; -— chef som ej har
bestraffningsrätt i disciplinmål äger icke hålla militärförhör innan han
vidarebefordrar anmälan om brott till bestraffningsberättigad befattningshavare,
1953 s. 78; -—- av förbandschef förordnad förhörsledare i
militära mål äger icke pröva huruvida utredningen skall ske genom militärförhör
eller ombesörjas av civil myndighet, 1952 s. 162; — olämpliga
åtgöranden från förhörsledares sida, 1955 s. 24 o. 1961 s. 47; — fråga om
fel förelupit vid militärförhör, 1960 s. 84; — behörighet att hålla militärförhör,
1961 s. 71; — se även Protokoll, Utredning.

Militärhäkte, användning av tält som förvaringsrum för arrestanter, 1952
s. 235; — arreststraff får ej verkställas å fartyg, varå militärhäkte icke
är inrättat, 1952 s. 180; — innebörden av anmälningsskyldighet jämlikt
54 § andra stycket rättsvårdskungörelsen, 1950 s. 425; — åtgärder för
minskande av brandrisken i träbyggnader, vari militärhäkten inrymts,
och möjliggörande av hastig utrymning vid eldfara, 1952 s. 231, 1955 s.
189, 1956 s. 152, 1957 s. 79, 1960 s. 94 o. 1961 s. 165; — skottlossning å
skjutbana invid militärhäkte har ansetts kunna medföra psykisk påfrestning
för arrestanter i häktet, 1960 s. 141; — fråga om beskaffenheten
av kojer i militärhäkte, 1960 s. 141; — vissa frågor om rätt för
straffarrestant och förvarsarrestant att erhålla tillgång till sängkläder,
1961 s. 109.

Militärläkare, jfr Läkare.

Militärpsykologi, se Personalbehandling.

Militär straff- och processlagstiftning, yttrande i anledning av remiss angående
vissa ändringar i den militära straff- och processlagstiftningen, 1952
s. 301.

Militärt område, se Kasernområde, Parkeringsförbud, Polismyndighet.

Militärt straffregister, dröjsmål med inf öring i militärt straffregister, 1958
s. 74; —- angående anteckning i militärt straffregister av strafföreläggande
i militärt mål, 1952 s. 248 o. 1953 s. 236; — fråga om rätt för personundersökare
i brottmål att erhålla utdrag av militärt straffregister,

293

1951 s. 119; — för straffregisterföringen vid förbanden är av betydelse
att av dom i militärt mål framgår att domen avser sådant mål, 1956 s.
109.

Militäråklagare, se Åklagare.

Minnesbok, se Protokoll.

Missbruk, av förmanskap, 1954 s. 31, 1958 s. 17, 1960 s. 31, 1963 s. 189,
1964 s. 68 o. 1965 s. 143; — av tjänstebil, 1951 s. 125, 1954 s. 18, 1955 s.
151, 1964 s. 47 o. 111. Jfr Handräckning, Kommendering, Privat uppdrag,
Tävlingar.

Missfirmelse, mot underordnad krigsman, 1950 s. 121 o. 129, 1952 s. 125 o.
195, 1953 s. 14, 40, 46, 57, 111 o. 117, 1954 s. 70 o. 148, 1955 s. 54 o. 66,
1956 s. 15 o. 69, 1958 s. 17, 38 o. 43, 1959 s. 70 o. 158, 1960 s. 28 o. 45,
1961 s. 41 o. 47, 1963 s. 117, 148 o. 171, 1964 s. 64, 68 o. 75, 1965 s. 123,
138 o. 143.

Motorfordon, vissa frågor rörande förhyrning av motorfordon i samband
med övningar, 1964 s. 196; — se även Belysninganordningar, Bil, Kasernområde,
Olovligt brukande, Parkeringsförbud, Trafikbrottslagen, Trafikmål,
Transport.

Muta, tagande av, 1963 s. 33.

Målsägande, fråga huruvida vid oskickligt beteende enligt 26 kap. 9 § strafflagen
krigsman, mot vilken den felande brustit i anständigt uppförande,
är att anse som målsägande, 1951 s. 181; — se även Förundersökning.

Mäss, obehörig kostförbättring å befälsmässar, 1950 s. 135; — ersättning
för matportion som utlämnats till mäss från arméförbands matinrättning,
1959 s. 175; — yttrande över en av överbefälhavaren framlagd utredning
angående utnyttjande av värnpliktig och fast anställd personal
för olika arbetsuppgifter på militära mässar, 1962 s. 193.

Mässpenningar, se Disciplinbot.

Nöjdförklaring, felaktigt förfarande vid upptagande av nöjdförklaring med
avseende å arreststraff, 1955 s. 110, vid upptagande av nöjdförklaring av
häktad, 1961 s. 90; — innehållet i en för sitt ändamål godtagbar nöjdförklaring,
1955 s. 113; — nöjdförklaring kan ej ifrågakomma då arreststraff
ålagts genom domstols dom eller beslut, 1955 s. 108; — nöjdförklaring
av häktad, 1951 s. 205.

Offentlig handling, se Allmänna handlingar.

Ohörsamhet mot vakt, lydnadsbrott eller ohörsamhet mot vakt, 1954 s. 78.

Olovligt brukande, av kronan tillhöriga bildäck, 1950 s. 56; — innebörden
(beträffande otillåtet nyttjande av motorfordon) av det i 9 § 2. militära
rättegångslagen förekommande uttrycket »egendomen lämnats åt den
brottslige för begagnande», 1957 s. 27.

Olyckshändelse, bestämmelser rörande åtgärder vid inträffade olyckshändelser,
1957 s. 31.

294

Olämpligt uppträdande, mot underlydande krigsman, 1951 s. 37 o. 91, 1953
s. 87 o. 111, 1954 s. 141, 1955 s. 24, 1956 s. 15, 1958 s. 43 o. 51.

Onykterhet i tjänsten, innebörden av det i straffbestämmelsen för onykterhet
i tjänsten förekommande uttrycket »under tjänsteutövning», 1955 s.
96, 1958 s. 58 o. 1961 s. 101; — beslag å och förverkande av spritdrycker
m. m. vid onykterhet i tjänsten, 1957 s. 44, 1960 s. 246 o. 1961 s.
214; — se även Fylleri.

Ordningen inom krigsmakten, viss fråga härom i samband med spridande
av tryckt skrift, 1950 s. 303; — militär myndighets befogenheter i förhållande
till civil polismyndighet i avseende å upprätthållande av allmän
ordning och säkerhet inom militärt område, 1950 s. 307; — fråga huruvida
befäl bort ingripa mot sång med olämpligt innehåll, 1962 s. 178; —
se även Befälsrätt. Jfr Spritdrycker.

Oskickligt beteende, mot underlydande krigsman, 1950 s. 125, 1952 s. 195
o. 199, 1953 s. 14, 57 o. 117, 1954 s. 131 o. 144, 1955 s. 24, 1956 s. 15 o. 61,
1958 s. 38 o. 43, 1959 s. 98 o. 163, 1960 s. 15 o. 45, 1964 s. 68, 1965 s. 123;
— gränsdragningen mellan oskickligt beteende enligt 26 kap. 9 § strafflagen,
förargelseväckande beteende enligt 16 § samma kapitel och tjänstefel
enligt 18 § nämnda kapitel, 1951 s. 180.

Pansarskott, bestämmelser till förebyggande av förväxling mellan olika typer
av pansarskott, 1955 s. 126.

Paradstyrka, se Kommendering.

Parkeringsförbud, lagligheten av förbandschefs förbud att använda viss parkeringsplats
inom förbandets område, 1956 s. 81.

Pennalism, se Kamratförtryck.

Pension, fråga huruvida avskedsbeslut bort meddelas utan att dessförinnan
pensionsfrågan prövats, 1962 s. 152.

Permission, obehörig vägran av landpermission i fall då å fartyg tjänstgörande
person rapporterats för begången förseelse, 1951 s. 75; —- fråga om
beviljande av permission i fall där värnpliktig blivit sjukredovisad såsom
delvis tjänstbar, 1960 s. 153.

Personalbehandling, yttrande över ett av försvarets personalbehandlingsutredning
avgivet betänkande med förslag angående försvarets personaltjänst,
1951 s. 251; — över ett av överbefälhavaren framlagt förslag till
personalvårdsorganisation inom försvarsväsendet, 1958 s. 225; — över ett
av försvarets personalvårdsutredning avgivet principförslag till ny personalvårdsorganisation
inom krigsmakten, 1960 s. 263; — över ett av försvarets
personalvårdsutredning avgivet förslag till central nämndorganisation
för personalvårdsfrågor m. in. inom försvaret, 1962 s. 195; — över
ett av försvarets personalbehandlingsutredning avgivet betänkande angående
militärpsykologi och personaltjänst, 1954 s. 257; — fråga om rätt för
militära myndigheter att erhålla upplysning om ådömda straff m. m. beträffande
personal som beordras fullgöra militärtjänst, 1960 s. 254; —

295

vissa frågor rörande personalvårdskonsulents skyldighet att bistå värnpliktig
med avfattande av anmälan mot förman, 1962 s. 89. Jfr Uniform.

Personalredovisning, underlåtenhet av truppregistreringsmyndighet att underrätta
värnpliktig om upphävd uttagning för viss utbildning, 1952 s.
111.

Personalvård, se Personalbehandling.

Polismyndighet, angående innebörden av begreppet »polismyndighet», 1957
s. 39; _ civil polismyndighets befogenheter i avseende å upprätthållande
av allmän ordning och säkerhet inom militärt område, 1950 s. 307; -fråga om rätt för civil polisman att vid tjänsteförrättning inom militärt
område använda motorfordon, 1950 s. 307; — betydelsen i rättsligt hänseende
av uttrycket »polispersonal, anställd vid krigsmakten», 1955 s.
105; — se även Militära mål, Åklagare.

Privata förhållanden, militära befattningshavare ha obehörigt ingripit i officersaspirants
personliga förhållanden utom tjänsten, 1959 s. 150.

Privat uppdrag, anlitande av underlydande militär personal för privata uppdrag,
missbruk av förmanskap: 1958 s. 17 o. 1960 s. 31; tjänstemissbruk.
1959 s. 15 o. 1960 s. 31; tjänstefel: 1950 s. 56, 1954 s. 31 o. 148.

Propaganda, fråga om MRA-propaganda inom krigsmakten, 1964 s. 137.

Protokoll, i protokoll över militärförhör upptagen utsaga bör icke undertecknas
av den hörde till bestyrkande av att avfattningen godkännes, 1951

s. 201; _ fråga angående antecknande i domstols protokoll av enighet

resp. meningsskiljaktighet mellan rättens ordförande och nämnden, 1956

s. 111; _ missvisande anteckningar i hovrätts protokoll och minnesbok

rörande dagen för måls föredragning, 1957 s. 47; — underlåtenhet vid militärförhör
att för den hörde uppläsa eller låta honom på annat sätt granska
den upptecknade utsagan, 1961 s. 47; — se även Beslut.

Proviantering, fråga om begränsning av örlogsfartygs rätt till avgiftsfri proviantering
av tull- och skattepliktiga varor, 1952 s. 251 o. 1956 s. 164. Jfr
Förplägnad.

Provokation, 1951 s. 28 o. 1952 s. 13.

Prövningstillstånd, vid fullföljd av talan mot hovrätts dom eller beslut varigenom
disciplinstraff ålagts, 1953 s. 254 o. 1955 s. 192.

Raketgevär, åsidosättande av gällande säkerhetsföreskrifter vid skjutning
med raketgevär, 1955 s. 76.

Redovisning, se Förskott, Mäss.

Referent, angående referentens åligganden vid måls behandling i hovrätt,
1957, s. 47.

Regementschef, innebörden av i instruktioner förekommande uttryck »regementschefs
makt och myndighet», 1954 s. 95.

Regeringsformen, yttrande över förlattningsutredningens förslag till regeringsform
och riksdagsordning, 1965 s. 264.

296

Repetitionsövning, se Inskrivningsförordningen, Verkställighet av disciplinstraff.

Representation, av allmänna medel bekostad representation å fartyg i främmande
hamn, 1950 s. 330; — angående disposition av allmänna medel
avsedda för representation gentemot markägare m. fl., 1959 s. 144.

Resekostnad, fråga om rätt för tjänsteman att vid anträdande av tjänsteresa,
som skall företagas med järnväg, för färd från bostaden till järnvägsstationen
använda tjänstebil, 1951 s. 125.

Resning, fråga om resning i mål vari värnpliktig dömts för lydnadsbrott,
1959 s. 119 o. 1960 s. 90; i mål vari regementschef ålagt värnpliktiga
straff för fylleri oaktat förutsättning för straffbarhet ej förelåg, 1963 s.
199; i mål vari värnpliktiga ålagts straff för fylleri utan att förutsättningar
därför förelegat, 1963 s. 200 o. 1965 s. 175.

Rymning, se Undanhållande.

Ryttartävling, se Tävlingar.

Räddningstjänst, se Sjöräddning, Tävlingar.

Rättegångsfel, av beskaffenhet att föranleda undanröjande av straffbeslul,
1961 s. 87.

Rättegångskostnad, utbetalning av rättegångskostnadsersättning, som av
domstol tillerkänts den som för talan mot beslut i ersättningsmål, 1951
s. 100; — åklagare behörig att föra talan mot domstols beslut om ersättning
av allmänna medel åt försvarare i brottmål, 1952 s. 149; — överrätts
beslut, varigenom rättegångskostnadsersättning av allmänna medel blivit
nedsatt, skall under vissa förutsättningar expedieras för verkställighet,
1953 s. 108.

Rättelse, se Kritik.

Rättskraft, i fråga om avgörande i mål angående fylleri, 1952 s. 172; — i
fråga om utevarobrott, 1961 s. 95.

Rättsvårdsblanketter, förandet av vissa rättsvårdsblanketter, 1955 s. 121 o.
126; — förvaring av vissa rättsvårdsblanketter, 1955 s. 124; — se även
Arrestantkort, Auditör.

Segelregatta, se Tävlingar.

Sekretessföreskrifter, se Allmänna handlingar.

Sekretesslagen, se Allmänna handlingar.

Semester, fråga angående uppdelning av semester, 1963 s. 248.

Simulation, 1950 s. 153; — gränsdragningen mellan svikande av försvarsplikt,
då gärningen innefattar simulation, och tjänstefel, 1951 s. 179.

Simövningar, allmänna säkerhetsföreskrifter, 1950 s. 252 o. 1951 s. 73.

Sjukredovisning, redovisning av s. k. behandlings- och kontrollfall, 1952 s.
59, 1953 s. 132, 1955 s. 147 o. 1957 s. 94; — försummelse av militärläkare

297

att sjukredovisa värnpliktig i avvaktan på resultat av skärmbildsundersökning
rörande lungtuberkulos, 1959 s. 192; — innebörden i visst fall av sjukredovisning
såsom delvis tjänstbar, 1953 s. 33 o. 37; — försummelse a^
läkare att i sjukredovisningshandlingar verkställa föreskrivna anteckningar,
1953 s. 132; — fråga om obehöriga anteckningar å sjukredovisningshandlingar,
1963 s. 252; — fråga huruvida i sjukredovisning upptagen
personal bör kunna avföras därur annorledes än i samband med återbesök
hos läkaren, 1954 s. 239; — förvaring av »sjukkort-läkare», 1959 s.
191; — fråga om utgallring av sjukredovisningshandlingar, 1960 s. 102; —
skyldighet för truppbefäl att ställa sig till efterrättelse av förbandsläkare
meddelade föreskrifter med avseende å personalens sjukredovisning,

1952 s. 135 o. 1956 s. 18; — den främste läkaren vid förband har skyldighet
tillse att övriga läkare vid förbandet få del av och sätta sig in i
meddelade föreskrifter angående sjukredovisningen, 1953 s. 132; — författningsenliglieten
av viss order om sjukredovisning av flygtekniker,
1955 s. 139; — fråga huruvida krigsman, som sjukredovisats för vård i
hemmet, genom att avlägsna sig från hemmet gjort sig skyldig till tjänstefel
eller undanhållande, 1956 s. 143; — vissa spörsmål rörande ordningen
för tillhandahållande myndigheter emellan av sjukredovisningshandlingar,
1957 s. 107; — underlåtenhet av tjänsteläkare att till sjukkassa rapportera
av tjänsteman anmält sjukdomsfall samt fråga om tillämpning
av bestämmelserna om sjukkontroll, 1962 s. 93; —- se även Fritid, Permission.

Sjukvisitation, anlitande vid sjukvisitationer av elever i fackutbildningskurs
för värnpliktiga läkare, 1952 s. 14; — underlåtenhet av militärläkare alt
företaga tillräckligt ingående undersökning av sjukanmäld värnpliktig,
1957 s. 21 o. 1963 s. 172; — se även Läkarbesiktning, Sjukredovisning.

Sjukvård, se Läkarvård.

Sjukvårdspersonal, se Tävlingar.

Sjöräddning, fråga om militära myndigheters åtgöranden i samband med
vissa sjöräddningsföretag, 1961 s. 182.

Sjötillägg, se Disciplinbot.

Skadestånd, med anledning av att säkerhetsföreskrifter blivit åsidosatta,

1953 s. 98; — med anledning av felbehandling i samband med läkarbesiktning,
1955 s. 183; — fråga om skadeståndsskyldighet för kronan med
anledning av olycka till följd av hylssprängning vid skjutning med kulsprutepistol,
1960 s. 73 o. 1962 s. 71; — fråga om dylik skyldighet då militär
personal under fälttjänstövning utövat våld vid flyktförsök av obehörigen
kvarhållen civilperson, 1963 s. 215; — se även Ersättning, Trafikmål.

Skidtävling, se Hälsovård, Tävlingar.

Skiljaktig mening, av auditör i fråga om straffbeslut, 1961 s. 215 o. 1964 s.
217.

Skjutning, säkerhetsföreskrifter och säkerhetsåtgärder vid övningsskjutning
från stridsvagn, 1950 s. 263; vid skjutning med raketgevär, 1955 s. 76,
med granatgevär, 1961 s. 166; vid provskjutning med sjöartilleri, 1950 s.

298

273; vid provskjutning med kustartilleripjäs, 1951 s. 45; vid skjutning
och bombfällning å övningsfält, 1962 s. 110; — frågor om ansvar och ersättningsskyldighet
med anledning av en i oktober 1948 å kryssaren Gotland
inträffad skjutolycka, 1952 s. 190; — avhjälpande i visst fall av olägenheter
för ortsbefolkningen i samband med skjutövningar, 1955 s. 135;
— säkerhetsanordningar vid demonstrationsskjutningar vid Carl Gustafs
stads gevärsfaktori, 1960 s. 144; — se även Brand, Militärhäkte, Vakttjänst.

Skyddsgrop, se Stridsvagn.

Skyddskoppympning, straff för vägran att underkasta sig ympning, 1951
s. 177.

Skyttetävling, se Tävlingar.

Spioneri, utredning föranledd av flaggunderofficers lagförande för spioneri,
1953 s. 158.

Spritdrycker, beslag å och förverkande av spritdrycker m. m. vid onykterhet
i tjänsten och vid fylleri, 1957 s. 44, 1960 s. 246 o. 1961 s. 214; — genom
att anlita annan för inköp av även ringa kvantitet rusdrycker gör sig värmpliktig
som är under 21 år skyldig till straffbar gärning, 1965 s. 165.

Sprängmedel, åsidosättande av gällande säkerhetsföreskrifter vid transport
av sprängmedel, 1955 s. 85; — fråga om säkerhetsbestämmelserna vid
användning av övningsslagtändare, 1964 s. 210.

Statsåklagare, se Åklagare.

Strafföreläggande, fråga om förutsättningar för begagnande av strafföreläggande
i fall då krigsman överträtt bestämmelse i vägtrafikförordningen
om hastighetsbegränsning, 1961 s. 85; — angående anteckning i militärt
straffregister och å kontrollkort av strafföreläggande i militärt mål, 1952
s. 248 o. 1953 s. 236.

Straffkommendering, jfr Tillrättavisning.

Straffkort, se Militärt straffregister.

Straffmätning, se Dom, Övergivande av post.

Stridsvagn, fråga huruvida en vänjningsövning, därvid en stridsvagn framfördes
över med trupp bemannade skyddsgropar, planlagts och genomförts
med erforderlig omsorg, 1956 s. 152; — fråga angående behovet av
allmänna säkerhetsföreskrifter vid övningar av ifrågavarande slag, 1956
s. 152.

Studiebesök, se Befästning.

Stämning, fråga om ledamot av domstol underlåtit att föranstalta om utfärdande
och delgivning av stämning i brottmål, 1962 s. 15.

Svikande av försvarsplikt, se Simulation.

Sång, se Ordningen inom krigsmakten.

299

Säkerhetsföreskrifter och säkerhetsåtgärder, se Ammunition, Brand, Flygplan,
Granatgevär, Handgemäng, Handgranatkastning, Militärhäkte, Pansarskott,
Raketgevär, Simövningar, Skadestånd, Skjutning, Sprängmedel,
Stridsvagn, Vakttjänst, överskeppning.

Säkerhetstjänst, vissa förhållanden berörande den militära säkerhetstjänsten,
1953 s. 189.

Sängkläder, se Militärhäkte.

Tillhörighet till förband, innebörden av det i 71 § militära rättegångslagen
förekommande uttrycket »den avdelning, till vilken den misstänkte hör»,
1953 s. 94.

Tillrättavisning, får ej användas med mindre förutsättningar föreligga för
åläggande av straff för förseelsen i disciplinär ordning, 1950 s. 84 o. 243,

1952 s. 139 o. 1953 s. 87; — må ej meddelas innan den felande lämnats
tillfälle att förklara sig, 1953 s. 87; — fråga om samtidigt användande
för olika förseelser av disciplinstraff och tillrättavisning, 1950 s. 217; —
vakttjänstgöring utom tur ålagd av förman utan tillrättavisningsrätt, 1950
s. 44 o. 1954 s. 31; — tillämpning av en i lag icke medgiven form av tillrättavisning,
1956 s. 81; — upphävande av tillrättavisning, 1950 s. 225 o.

1953 s. 87; — fråga huruvida i samband med begärd omprövning av
ålagd tillrättavisning disciplinstraff kan åläggas för samma förseelse som
föranlett tillrättavisningen, 1961 s. 83; — fråga i visst fall huruvida tillrättavisningsrätten
vid kompani kunnat, med förbigående av tillrättavisningsberättigad
kompanichef, uppdragas åt högre chef, 1957 s. 43; — tillrättavisningsrätt
tillkommer ej stabschef vid försvarsområdesstab och
militärbefälsstab, 1958 s. 83; -— fråga om ändrade bestämmelser angående
tillrättavisningsrätt gentemot fast anställt underbefäl med vederlikar,
1959 s. 243; — se även Tillrättavisningsförteckning, Vapenfria värnpliktiga.
Jfr Verkställighet av tillrättavisning.

Tillrättavisningsförteckning, innebörden av föreskrifter rörande vad som
skall antecknas i tillrättavisningsförteckning, 1951 s. 204, 1959 s. 119 o.
1961 s. 78; — vissa frågor angående granskning av tillrättavisningsförteckning,
1951 s. 205; — tillvägagångssätt för antecknande av anmärkningar
framkomna vid granskning av tillrättavisningsförteckning, 1954
s. 88; — utdrag ur tillrättavisningsförteckning bör ej införskaffas i disciplinmål
eller annat militärt mål, 1951 s. 205.

Tillrättavisningsrätt, se Tillrättavisning.

Tilltalsord, fråga om överordnads användande av tilltalsordet »du» till menig,
1954 s. 144 o. 1955 s. 66.

Tjänst, innebörden av uttrycket »innehar tjänst vid krigsmakten» i 3 § militära
rättegångslagen, 1951 s. 192 o. 1955 s. 107; — underlydande har
beordats till arbete som ej ingått i hans tjänst, 1954 s. 31, 1956 s. 139 o.
1957 s. 103, jfr 1950 s. 56 o. 1954 s. 148; — se även Bisyssla, Tjänstetillsättning.

Tjänstduglighet, se Inskrivningsförordningen. Jfr Läkarbesiktning, Läkarintyg.

300

Tjänstebil, missbruk av, 1951 s. 125, 1954 s. 18, 1955 s. 151, 1960 s. 115, 1964
s. 47 o. 111; jfr 1957 s. 27; — se även Resekostnad.

Tjänstebrevsrätt, åsidosättande av gällande föreskrifter om tjänstebrevsrätt,
1961 s. 123.

Tjänstefel, straffbestämmelserna i 25 kap. 4 § och 26 kap. 18 § strafflagen
subsidiära i förhållande till andra straffbud, 1951 s. 187; — tjänstefel
eller egenmäktigt förfarande, 1957 s. 27; —- tjänstefel eller lydnadsbrott,
1958 s. 67; — tjänstefel eller undanhållande, 1965 s. 152. Jfr Oskickligt
beteende, Simulation, Undanhållande, Övergivande av post. Se även Anslag,
Arbetstid, Attest, Bisyssla, Civil befattningshavare, Disciplinmål,
Flygning, Förvarsarrest, Handläggning, Instruktion, Olämpligt uppträdande,
Stämning, Tilltalsord, Tjänstebil, Tävlingar.

Tjänsteförbindelse, fråga om innebörden av tjänsteförbindelse som officersaspirant
skall avgiva före inträde i försvarets läroverk, 1963 s. 257.

Tjänstemeddelande, stabschef har avlåtit viss framställning å högre chefs
vägnar (»enligt uppdrag») utan att härutinnan ha erhållit erforderligt
särskilt bemyndigande, 1956 s. 48.

Tjänstemissbruk, tjänsteman har berett annan tjänsteman viss gottgörelse
till vilken denne icke varit berättigad ävensom i ekonomiska frågor fattat
beslut vartill han icke varit behörig, 1963 s. 33; — se även Materiel, Privat
uppdrag.

Tjänsteplikt, se Tävlingar, Ämbetsman.

Tjänsteresa, se Resekostnad. Jfr Förskott, Traktamente.

Tjänsteställning, för f. d. fast anställd, 1962 s. 169.

Tjänstetillsättning, åsidosättande av tillbörlig omsorg och noggrannhet vid
avgivande av yttrande beträffande sökande till vissa befattningar, 1960
s. 114; — fråga huruvida militär befattningshavare som tillhandagått
civil myndighet med upplysningar om anställningssökande därvid iakttagit
tillbörlig omsorg och aktsamhet, 1962 s. 78; — försvarsgrenschef
har i fråga om tillsättande av vissa beställningar givit anvisning stridande
mot bestämmelse meddelad av Kungl. Maj:t, 1964 s. 117; — fråga
huruvida befordringsgrunderna förtjänst och skicklighet iakttagits vid tillsättande
av förvaltarbeställningar, 1965 s. 209. Jfr Transportansökning.

Tjänsteutövning, fråga om ledamot av domstol gjort sig skyldig till medhjälp
till obehörig tjänsteutövning av domaraspirant, 1962 s. 15; — se
även Onykterhet i tjänsten.

Tjänsteväg, vid anmälan om brott, 1953 s. 72; — fråga huruvida skrivelse
till riksdagsutskott bort befordras tjänstevägen, 1961 s. 113; — av förbandschef
gjord, till Konungen ställd framställning som tjänstevägen insänts
till försvarsgrenschef har av denne icke vidarebefordrats, 1964 s.
126. Jfr Anmälan.

Tjänstgöring, värnpliktig har felaktigt hemförlovats på grund av sjukdom
och ej fått tillgodoräkna sjukdomstid såsom fullgjord tjänstgöring, 1960 s.
149; — se även Arreststraff, Verkställighet av disciplinstraff.

301

Tjänstgöringsintyg, fråga om innebörden av föreskriften i allmänna verksstadgan
om skyldighet för myndighet att på begäran av tjänsteman utfärda
intyg angående hans tjänstgöring hos myndigheten, 1961 s. 161.

Tjänstgöringsplats, chef som hänskjutit militärt mål till åklagaren skall, om
tjänstgöringsplatsen för den misstänkte ändras, underrätta eventuell ny
bestraffningsberättigad chef jämte åklagaren, 1957 s. 35.

Tjänstgöringsställe, innebörden av detta uttryck i 26 kap. 11 § strafflagen,
1951 s. 183, 1954 s. 270 o. 1956 s. 143.

Tjänstledighet, anmärkning mot handläggning av ansökan om tjänstledighet
med anledning av nära anhörigs sjukdom, 1951 s. 120; — för värnpliktiga
med anledning av kallelse till domstol, 1953 s. 138. Jfr Traktamente.

Trafikbrottslagen, fråga huruvida lagen om straff för vissa trafikbrott är
tillämplig med avseende å väg inom inhägnat kasernområde, 1956 s. 74;

— fråga om bilförare genom att i uttröttat tillstånd föra bil gjort sig
skyldig till vårdslöshet i trafik, 1961 s. 25, jfr Transport.

Trafikmål, mål om ansvar å krigsman för oaktsamhet vid förande av kronans
motorfordon handlägges såsom militärt brottmål, 1951 s. 191 o. 195;

— angående skyldighet för domstol att lämna meddelande om skadeståndskrav
mot förare av krigsmaktens motorfordon, 1953 s. 249 o. 1954
s. 245. Jfr Kasernområde.

Traktamente, värnpliktigs rätt till traktamente vid resor i samband med
tjänstledighet och övningsuppehåll, 1955 s. 181.

Transport, frågor rörande vissa från hälsovårdssynpunkt påtalade förhållanden
i samband med biltransporter för förflyttning av trupp, 1956 s.
144; — fråga om motorförare erhållit tillräcklig vila före motormarsch,

1960 s. 157, jfr Trafikbrottslagen. Se även Sprängmedel.

Transportansökning, fråga huruvida regementsofficer som hos försvarsgrenschef
ansökt om transport erhållit tillfredsställande orientering beträffande
handläggningen av transportansökningen, 1964 s. 129.

Tryckfrihetsförordningen, angående meddelande till tidningsredaktion av
uppgift om förhållanden varom kännedom erhållits i tjänsten genom upplysning
av förtrolig natur, 1959 s. 129; — fråga om ansvar för uttalanden
till tidningsredaktion rörande tjänsteförhållanden, 1961 s. 182; —
fråga om rätt att använda tryckt skrift för framställande av klagomål,

1961 s. 179; — fråga om otillåtet efterforskande av författare till tidningsartikel,
1961 s. 134; — inskränkning i rätten att å vissa fritidslokaler
framlägga tryckta skrifter, 1950 s. 276; — för kustflottan utfärdade
order ha innehållit felaktiga uppgifter angående vilka tidningar som icke
fingo framläggas å nämnda lokaler, 1952 s. 205; — fråga huruvida visst
uttalande av militär myndighet tryckfrihetsrättsligt innefattat hinder i
enskild förenings publicistiska verksamhet, 1954 s. 153; — angående
utspridande av vissa skrifter vid trupp eller å flottans fartyg, 1954 s.
278; — se även Allmänna handlingar. Jfr Förening.

Tuberkulos, jfr Lungtuberkulos.

302

Tystnadsplikt, vissa spörsmål rörande läkares tystnadsplikt, 1957 s. 107; —
fråga om tystnadsplikt angående förhållanden varom kännedom erhållits
i tjänsten genom upplysning av förtrolig natur, 1959 s. 129.

Tävlingar, sjukvårdspersonal vid krigsmakten har utan stöd av gällande bestämmelser
kommenderats att å fritid tjänstgöra såsom olycksfallsberedskap
vid av civil organisation anordnade ryttartävlingar, 1956 s. 139; —
värnpliktiga ha utan stöd av gällande bestämmelser kommenderats att
tjänstgöra såsom markörer vid civil skyttetävling, 1957 s. 103 o. 1962 s.
130; — vissa spörsmål rörande anordnandet av militära skidtävlingar i
stark kyla, 1957 s. 86; — fråga om krigsman, som frivilligt anmält sig till
deltagande i militär idrottstävling men uteblivit, gjort sig skyldig till
tjänstefel, 1951 s. 84; — fråga om befogenhet för marin myndighet att tillhandagå
med fartyg och personal vid av enskild sammanslutning anordnad
segelregatta, 1961 s. 191; — fråga om befogenhet för flygvapnets del
att tillhandagå med övervakning från luften vid av enskild sammanslutning
anordnade kappseglingar, 1962 s. 182; — se även Kommendering.

Undanhållande, gränsdragningen mellan undanhållande enligt 26 kap. 11 §
strafflagen och tjänstefel enligt 18 § samma kapitel, 1951 s. 181, 1952 s.
146, 1956 s. 143, 1961 s. 65 o. 1965 s. 152; — beräkning av frånvarotid vid
ådömande av straff för undanhållande (rymning), 1958 s. 96 o. 203, 1960
s. 235; — i dom angående utevarobrott bär noga angivas tidpunkterna för
utevarons början och slut, 1961 s. 95; — fråga om samtidigt tillämpande
av straffbestämmelserna för undanhållande (rymning) och lydnadsbrott
(tjänstefel), 1953 s. 68; — innebörden av uttrycket tjänstgöringsställe i
26 kap. 11 § strafflagen, 1951 s. 183, 1954 s. 270 o. 1956 s. 143; — se även
Övergivande av post. Jfr Eftertjänst.

Underskrift, bestraffningsberättigad befattningshavare, som meddelat beslut
i disciplin- eller ersättningsmål, skall egenhändigt underteckna beslutet,
1956 s. 91; — se även Tjänstemeddelande.

Ungdomsfängelse, se Åtal.

Uniform, fråga angående införande vid armén av en till sällskapsdräkt avsedd
särskild uniform, vars anskaffande skulle vara obligatoriskt för vissa
personalkategorier, 1961 s. 154; — fråga huruvida personal vårdskonsulent
— tillika reservofficer — bör använda uniform i tjänsten, 1964 s.
213.

Uppdrag, se Bisyssla.

Uppfinning, frågor om handläggning av ärenden angående ersättning för
uppfinningar inom försvaret och spörsmål om principerna för bestämmande
av sådan ersättning, 1960 s. 182.

Upphandling, fråga om regementsintendents behörighet att självständigt
handlägga upphandlingsärenden, 1951 s. 171; — felaktig handläggning av
upphandlingsärende, 1955 s. 158 o. 1956 s. 129; — fråga huruvida myndighet
i visst fall ägt företaga upphandling under hand, 1962 s. 107; —
fråga om tillämpning av föreskriften i upphandlingskungörelsen om antagande
av för staten förmånligaste anbud, tillika fråga om ofullständigt
angivande av skäl för antagande av anbud, 1961 s. 142. Jfr Motorfordon.

303

Upplysningsverksamhet, fråga om lämpligheten av att försvarsgrenschef genom
cirkulärskrivelse till varuleverantörer uttalat önskemål om att visst
bokverk måtte inköpas, 1963 s. 226.

Uppsåt, innebörden av kravet på uppsåt vid tillämpning av straffbestämmelsen
för undanhållande i 26 kap. 11 § strafflagen, 1951 s. 184.

Utegångsförbud, innebörden av föreskriften att utegångsförbud får avse
högst sju dagar, 1951 s. 191; — verkställighetstiden vid utegångsförbud,
som bestämts till visst antal dagar understigande sju, 1951 s. 191; —
överträdelse av utegångsförbud kan icke medföra ansvar för lydnadsbrott,
1961 s. 78; — i tillrättavisningsförteckningen skall angivas vilket område
utegångsförbudet avser, 1951 s. 204.

Utgallring, av expeditions- och arkivhandlingar, se Gallring.

Utredning, kompanichef har utan befogenhet verkställt utredning i militärt
mål, 1954 s. 85; — underlåtenhet av regementschef att efterkomma militieombudsmannens
anmodan att medverka vid utredning, 1961 s. 134;
åklagare är skyldig underrätta bestraffningsberättigad befattningshavare
om inledd brottsutredning i militärt mål även om utredningen ej är att
anse såsom förundersökning, 1960 s. 82; — »förberedande utredning» i
disciplinmål får förekomma endast i fall som avses i 23 § militära rättegångslagen,
1961 s. 71; — utredningsarbete inom ämbetsverk i Stockholm
har felaktigt förlagts till annan ort, 1962 s. 134; — se även Flyghaveri,
Förhör, Förundersökning, Militärförhör.

Utrikesvistelse, innebörden av föreskrifterna i tjänstereglementet för krigsmakten
om inhämtande av tillstånd att vistas utrikes, 1951 s. 122.

Utspisningsnämnd, tillrättavisning meddelad ordförande i utspisningsnämnd
för underlåtenhet att i föreskriven utsträckning avhålla sammanträden
med nämnden, 1951 s. 69.

Vakttjänst, skyldighet för fartygschef att kontrollera att personal, som utrustas
med eldhandvapen för vakttjänst, äger erforderliga kunskaper och
färdigheter beträffande vapnets handhavande, 1952 s. 226; -—• särskilda
säkerhetsanordningar till förhindrande av vådaskott vid användning av
kulsprutepistoler under vakttjänst, 1954 s. 104, 1955 s. 131 o. 1959 s. 177;
— se även Tillrättavisning, övergivande av post.

Vapenfria värnpliktiga, tillrättavisning av vapenfri värnpliktig som ej står
under militärt befäl, 1950 s. 425; — fråga om behörigheten att besluta
beträffande vapenfri värnpliktigs förläggning under tjänstgöring utanför
krigsmakten, 1963 s. 272; — se även Hämtningskungörelsen.

Vapenvägran, åtgärder av militär befattningshavare då värnpliktig förklarar
sig av samvetsskäl icke vilja fullgöra militärtjänst, 1959 s. 217; •—- se även
Resning.

Verksstadga, frågor rörande tillämpningen av eu föreslagen allmän verksstadga,
1955 s. 204; — se även Tjänstgöringsintyg.

Verkställighet av disciplinstraff, fråga om utverkande av överrätts förordnande
att av underrätt ålagt disciplinstraff icke skall verkställas i av -

304

bidan på lagakraftägande dom eller beslut, 1951 s. 201; — fråga om verkan
av bestraffningsberättigad befattningshavares beslut att av honom
ålagt disciplinstraff ej skall gå i verkställighet, 1950 s. 217; — arreststraff
får ej verkställas om samtidigt till verkställighet föreligger straffarbetseller
fängelsestraff, 1955 s. 118; — verkställighet av arreststraff i annat
militärhäkte än vid den dömdes eget förband, 1950 s. 212; — förfarandet
vid verkställighet av arreststraff då den straffskyldige icke längre är
tjänstgöringsskyldig, 1951 s. 95 o. 190, 1952 s. 177, 1953 s. 274, 1956 s.
117 o. 1961 s. 55; — felaktiga åtgärder vid handläggning av ärende angående
införpassning till militärhäkte av i tjänst icke varande värnpliktig
för undergående av arreststraff, 1956 s. 117; — fråga huruvida då av ett
arreststraff om femton dagar de fem första enligt förordnande i straffbeslutet
verkställts med tjänstgöring straffet i övrigt må verkställas utan
tjänstgöring, 1952 s. 176; — förordnande att arreststraff med hänsyn
till den dömdes tjänstgöringsförhållanden skall verkställas med tjänstgöring
må meddelas endast i samband med straffets åläggande, 1952 s. 178;

— bestraffningsberättigad chef äger icke ändra i straffbeslut meddelad
föreskrift att arreststraff skall verkställas med tjänstgöring, 1955 s. 118;

— vissa spörsmål rörande straffarrestants sysselsättande med arbete under
arresttiden, 1957 s. 74 o. 1962 s. 74; — arreststraff icke till fullo verkställt
på grund av missuppfattning av domstols förordnande att straffet
skulle till viss del anses verkställt genom förvarsarrest, 1962 s. 73; — åtgärder
för verkställande av arreststraff då med hänsyn till den dömdes hälsotillstånd
för verkställigheten föreligger hinder, vars varaktighet icke
kan närmare bedömas, 1952 s. 179; — fråga huruvida skäl förelegat för
avbrott i verkställighet av arreststraff, 1963 s. 192; — fråga om riktigheten
av att arreststraffs verkställande »avslutats» innan hela straffet verkställts,
1965 s. 154; — innebörden vid sammanläggning av arreststraff av
uttrycket i 9 § disciplinlagen »förekomma på en gång till verkställighet»,
1955 s. 116; — frågor om verkställande med eller utan tjänstgöring
av arrest efter sammanläggning av flera arreststraff eller efter avbrott i
sådant straff, 1951 s. 190; — förnyat förordnande om verkställighet efter
avbrott i arreststraff, 1951 s. 203; —- beräkning av strafftid vid avbrott i
verkställigheten av arreststraff, 1951 s. 191; — arrest utan bevakning (enligt
den numera upphävda strafflagen för krigsmakten), 1950 s. 32; —
verkställighet av arreststraff i samband med krigsförbandsvisa repetitionsövningar,
1953 s. 267; — felaktigt förfarande vid handläggning av ansökan
om uppskov med verkställighet av arreststraff, 1955 s. 110; — sammanträffande
av arrest- och disciplinbotsstraff, 1961 s. 62; — se även Arreslstraff,
Militärhäkte. Jfr Nöjdförklaring.

Verkställighet av tillrättavisning, fråga huruvida tillrättavisning som meddelats
icke kasernerad personal i form av förbud att på fritid vistas utom
bostaden innefattar hinder att lämna densamma för intagande av måltid,
1950 s 249; -— innebörden av föreskriften att ålagd tillrättavisning omedelbart
skall gå i verkställighet, 1951 s. 101 o. 1952 s. 186; — fråga huruvida
värnpliktig som enligt tillrättavisningsbeslut icke får lämna kompaniförläggningen
äger deltaga i frivillig fritidsundervisning utom kompaniförläggningen,
1952 s. 183; — se även Utegångsförbud. Jfr Tillrättavisning.

Visitation, se Kroppsvisitation.

305

Vitsord, se Allmänna handlingar, Betyg.

Vittne, se Vittneskallelse.

Vittnesförhör, jfr Vittneskallelse.

Vittneskallelse, vittne i brottmål får ej i vittneskallelsen föreläggas att före
vittnesförhöret »taga del av förundersökningsprotokollet», 1957 s. 46.

Våld, mot underlydande krigsman, 1953 s. 14, 1954 s. 67, 1955 s. 15, 1962 s.
64, 1963 s. 148, 153 o. 175, 1964 s. 75; — gränsdragningen mellan 26 kap.
7 § strafflagen (våld eller hot mot krigsman) och 10 kap. 1 § samma lag
(våld eller hot mot tjänsteman), 1957 s. 26; — fråga huruvida våld mot
värnpliktig förövats med anledning av dennes tjänst (26 kap. 7 § strafflagen),
1965 s. 144; — militär personals rätt att bruka våld gentemot allmänheten,
1963 s. 215.

Väg, se Kasernområde, Trafikbrottslagen, Vägtrafikförordningen.

Vägtrafikförordningen, fråga huruvida vägtrafikförordningen är tillämplig
med avseende å väg inom inhägnat kasernområde, 1956 s. 74; — fråga om
förutsättningar för begagnande av strafföreläggande i fall då krigsman
överträtt bestämmelse i vägtrafikförordningen om hastighetsbegränsning,
1961 s. 85.

Vänjningsövning, se Stridsvagn.

Värnpliktslagen, angående tillgodoräknande som fullgjord värnpliktstjänstgöring
av tid för verkställande av disciplinstraff, 1952 s. 245 o. 1953 s.
273; — yttrande i anledning av remiss angående ändring av gällande
föreskrifter rörande den nomadiserande lappbefolkningens värnpliktsförhållanden,
1952 s. 285; —- vissa spörsmål om straffbeläggande av värnpliktigs
underlåtenhet att förvara och taga del av mottagen order om
tjänstgöring enligt 28 § värnpliktslagen, 1951 s. 218 o. 1955 s. 191; -—
fråga om sådan lagändring att mål rörande vissa förseelser mot värnpliktslagen
icke skola anses såsom militära mål, 1955 s. 193 o. 1956 s.
166; — angående prövning i vissa fall av värnpliktigas krigsduglighet och
krigsanvändning, 1953 s. 237, 1956 s. 166 o. 1957 s. 141; — se även Beredskapsövning,
Inskrivningsförordningen.

Åklagare, landsfogde i vissa fall åklagare i militära mål, 1951 s. 199; —
angående behov av förstärkning av tillgången på åklagar- och polispersonal,
som har att ombesörja utredning i militära mål, 1951 s. 223, 1953
s. 233 o. 1956 s. 189; — underlåtenhet att verkställa utredning som varit
erforderlig, 1950 s. 13; — tillsynen i fråga om anhållanden av för brott
misstänkta, 1955 s. 209; — angående distriktsåklagares skyldighet att i
vissa fall inhämta statsåklagares medgivande till anställande av åtal, 1956
s. 102; — åklagares skyldighet att precisera den sak han jämlikt 83 §
militära rältegångslagen underställer bestraffningsberättigad befattningshavare,
1965 s. 172; —-se även Fullföljdsrätt, Förundersökning, Förvarsarrest,
Militära mål, Rättegångskostnad, Åtal. Jfr Tjänstgöringsplats.

Åtal, i militärt mål mot den som tidigare blivit dömd till ungdomsfängelse,
1953 s. 104; — behörig domstol vid åtal i militärt mål, 1953 s. 94; — fråga
om avvisande av åtal som jämlikt 73 § militära rättegångslagen väckts

306

vid domstolen i den misstänktes hemort, 1964 s. 87; — utvidgning av
väckt åtal, 1956 s. 103; — innebörden av åtalsreglerna i 25 kap. 12 § och
26 kap. 23 § strafflagen (20 kap. 14 § och 21 kap. 22 § brottsbalken), 1965
s. 162; — se även Åklagare.

Åtalseftergift, 1951 s. 196.

Återkallelse, påverkan att återkalla hos militieombudsmannen gjord anmälan,
1958 s. 17.

Ämbetsansvar, 1951 s. 190, 192 o. 198, 1955 s. 105.

Ämbetsbrott, jfr Ämbetsman.

Ämbetsman, ämbetsmans åsidosättande av tjänsteplikt genom allmänt brott,
1954 s. 267. Jfr Våld.

Ämbetsverk, författningsenligheten av inom visst ämbetsverk utan tillstånd
av Kungl. Maj :t vidtagen organisationsändring och av därefter inom verket
tillämpad ordning för vissa ärendens handläggning, 1955 s. 165; —
innebörden av det i instruktionen för vissa ämbetsverk förekommande
uttrycket »därtill utsedd befattningshavare», 1955 s. 180; — högre chef
har i samarbetet med underordnade tjänstemän förbigått den som med
självständigt ansvar utövat det närmaste chefskapet över dessa, 1955 s.
181; — se även Verksstadga.

Örlogsfartyg, se Fartyg.

Övergivande av post, räckvidden av straffbestämmelsen för övergivande av
post, 1951 s. 185; — tillämpning av straffbestämmelsen för övergivande
av post, då vaktpost somnat under posttjänstgöring, 1955 s. 92; — underlåtenhet
att inställa sig till anbefalld vakttjänstgöring kan icke bliva att
bedöma som övergivande av post, 1954 s. 74; — fråga om samtidigt tillämpande
av straffbestämmelserna för övergivande av post och undanhållande,
1952 s. 148; — straffmätning vid ådömande av ansvar för övergivande
av post under fredstid, 1955 s. 92.

Överskeppning, vissa spörsmål rörande säkerhetsbestämmelser för övningar
i övergång av vattendrag (överskeppning) med s. k. patrullbåt, 1957 s.
124.

Övningsflygning, föreskrifter rörande övningsflygning i samband med tjänsteuppdrag
eller ledighet, 1953 s. 230.

Övningsuppehåll, jfr Traktamente.