Kiingl. Maj.ts proposition nr !)!) år 1965
1
Nr 99
Kiingl. Maj.ts proposition till riksdagen angående omorganisation
av Svenska skeppshgpotekskassan, m.m.; given
Stockholms slott den 19 mars 1965.
Kung], Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogade förslag till
1) förordning om Svenska skeppshypotekskassan och Skeppsfartens sekundärlånekassa;
2.
) lag om ändrad lydelse av 53 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28
september 1928 (nr 370);
3) förordning angående ändrad lydelse av 7 § förordningen den 26 juli
1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt;
4) förordning om ändrad lydelse av 12 § reglementet den 28 maj 1959
(nr 293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning;
5) förordning om ändrad lydelse av 9 § reglementet den 26 maj 1961 (nr
265) angående förvaltningen av riksförsäkringsverkets fonder;
6) förordning om ändrad lydelse av 22 § stämpelskatteförordningen den
21 maj 1964 (nr 308);
dels bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
1 propositionen framläggs förslag angående omorganisation av Svenska
skeppshypotekskassan och inrättande av Skeppsfartens sekundärlånekassa
i syfte att förbättra rederinäringens villkor för anskaffning av långfristiga
krediter. Staten föreslås skola ställa en garanti för skeppshypotekskassan på
40 milj. kr. och för sekundärlånekassan på 15 milj. kr. Ett visst kollektivt
ansvar för låntagarna i de båda kassorna löreslås. Den sammanlagda utlåningskapaciteten
beräknas bli inemot 500 milj. kr. Hittillsvarande tonnagegränser
avses skola avskaffas. Härmed borttaller behovet av den verksamhet
som bedrivs av statens sekundärlånefond för rederinäringen.
Vissa bestämmelser som gäller den föreslagna sekundärlånekassans ställning
i skattehänseende in. m. framläggs även i propositionen.
Omorganisationen avses träda i kraft den 1 juli 1965.
1 Bihang Ull riksdagens protokoll 1665. 1 samt. Nr 90
2
Kungl. Maj. ts proposition nr 99 år 1965
Förslag
till
Förordning
om Svenska skeppshypotekskassan och Skeppsfartens
sekundärlånekassa
Härigenom förordnas som följer.
Ändamål
1 §•
Svenska skeppshypotekskassan och Skeppsfartens sekundärlånekassa ha
till ändamål att medverka vid finansiering av rederiföretag här i riket genom
att lämna lån, huvudsakligen av långfristig karaktär, eller ikläda sig
garanti för sådana lån.
Styrelse och revisorer
2 §.
Kassorna förvaltas var för sig av en gemensam styrelse med säte i Göteborg.
Styrelsen består av sju ledamöter, av vilka en skall vara ordförande
och en vice ordförande.
För styrelsens ledamöter finnas högst sju suppleanter.
Styrelsens ordförande, vice ordförande och övriga ledamöter samt suppleanter
utses av Konungen för en tid av högst tre år i sänder.
Ledamöternas arvoden bestämmas av Konungen.
3§.
För revision av styrelsens förvaltning och kassornas räkenskaper utser
Konungen årligen två revisorer och två suppleanter för dem.
Revisorernas arvoden bestämmas av Konungen.
4§.
Styrelsens och revisorernas berättelser skola genom styrelsens försorg
varje år före april månads utgång tillställas chefen för finansdepartementet
och låntagarna.
Till varje kassas låntagare skall inom samma tid genom styrelsens försorg
sändas förteckning över låntagarna med angivande av kapitalbeloppet
av varje låntagares lån vid utgången av närmast föregående räkenskapsår.
Varje kassas låntagare skola, om någon låntagare begär det, beredas tillfälle
att sammanträda för granskning av styrelsens förvaltning och kassans
räkenskaper. Begäran om sådant sammanträde skall framställas skriftligen
hos styrelsen före den 10 maj året närmast efter det år granskningen avser.
3
Kungl. Maj. ts proposition nr 99 år 1965
Har sammanträde begärts enligt tredje stycket, skall det genom styrelsens
försorg utsättas att äga rum i Göteborg före utgången av maj månad
samma år.
Yttrande som låntagarna besluta vid sammanträde skall senast åtta dagar
efter sammanträdet genom styrelsens försorg tillställas chefen för finansdepartementet.
5§.
Konungen prövar styrelsens förvaltning efter utgången av den i 4 § sista
stycket angivna tiden.
Fonder
6 §•
Som garantifond att utgöra särskild säkerhet för de förbindelser som ingåtts
av kassa ställer staten till förfogande en av fullmäktige i riksgäldskontoret
utfärdad garantiförbindelse på fyrtio miljoner kronor för skeppshypotekskassan
och femton miljoner kronor för sekundärlånekassan.
7 §•
Vardera kassans behållna årsvinst skall avsättas till en reservfond. Denna
skall användas till att täcka förluster i kassans rörelse.
Upplåning
8§.
För sin verksamhet anskaffar kassa medel genom lån mot obligationer
eller andra för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar eller genom
annan upplåning.
Sammanlagda beloppet av skeppshypotekskassans låneskuld och garantiförpliktelser
må icke uppgå till mera än tio gånger sammanlagda beloppet
av kassans garanti- och reservfonder. Sammanlagda beloppet av sekundärlånekassans
låneskuld och garantiförpliktelser må icke uppgå till mera än
sex gånger sammanlagda beloppet av kassans garanti- och reservfonden
Lånerörelsen
9§.
För lån från kassa skall vara ställd betryggande säkerhet i form av inteckning
i svenskt fartyg eller borgen av staten eller bank.
Inteckning skall ligga, i fråga om lån från skeppshypotekskassan, inom
femtio procent och, i fråga om lån från sekundärlånekassan, inom sjuttio
procent av det värde till vilket styrelsen uppskattar fartyget. Som säkerhet
må ej godtagas inteckning i fartyg som är äldre än femton år, när det gäller
lån från skeppshypotekskassan, och tio år, när det gäller lån från sekundärlånekassan.
10 §.
Lån skall lämnas på bestämd tid.
Lånetiden må ej överstiga femton år för lån från skeppshypotekskassan
och tio år för lån från sekundärlånekassan.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1965
Överstiger lånetiden ett år, skall kassan i regel utlämna lånet att återbetalas
genom avbetalningar enligt fastställd plan.
It §•
Förfallotiden för lån som kassa beviljar skall bestämmas så, att den är
förenlig med villkoren för kassans förbindelser.
Kassa skall vidare ägna särskild uppmärksamhet åt att samma eller med
varandra i väsentlig ekonomisk intressegemenskap förbundna låntagare
icke erhålla lån i sådan omfattning, att fara för kassans säkerhet kan uppkomma.
Med lån jämställes borgen, annan garantiförpliktelse till kassan
och garantiförpliktelse som kassan ingått för låntagaren.
12 §.
Om säkerhet för lån försämras väsentligt eller låntagare icke fullgör villkoren
för sitt lån, äger kassan uppsäga detta till betalning omedelbart eller
inom viss tid.
Kostnad för besiktning, värdering, inteckningsåtgärd och annat dylikt betalas
av låntagaren.
Skadeståndsskyldighet för styrelseledamöter och revisorer
13 §.
Styrelseledamöter, som genom att överträda föreskrift i denna förordning
eller med stöd av förordningen meddelad bestämmelse eller eljest uppsåtligen
eller av oaktsamhet tillskynda kassa skada, svara solidariskt för skadan.
Ha revisorer i sin berättelse mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift eller
uppsåtligen underlåtit att göra anmärkning mot sådan uppgift i handling
som granskats av dem eller vid fullgörande av sitt uppdrag visat oaktsamhet,
äro de solidariskt ansvariga mot kassan för all skada som uppkommer
därav.
Likvidation
14 §.
Om likvidation och om förfarandet därvid förordnar Konungen. Innan
sådant förordnande meddelas, skall styrelsen höras.
För vad som vid likvidation återstår av förbindelser sedan kassans egna
medel använts för att fullgöra förbindelserna äro låntagarna ansvariga i förhållande
till de vid likvidationsbeslutet oguldna kapitalbeloppen av sina lån
från kassan. Kan låntagare icke fullgöra denna sin betalningsskyldighet, äro
övriga låntagare hos kassan med samma fördelning ansvariga för bristen.
Låntagarens ansvarighet må dock icke göras gällande till högre belopp än
som motsvarar, beträffande låntagare hos skeppshypotekskassan fem och
beträffande låntagare hos sekundärlånekassan tio procent av det vid likvidationsbeslutet
oguldna kapitalbeloppet av hans lån från kassan.
Garantifond må tagas i anspråk endast i den mån det behöves för att fullgöra
kassans förbindelser, sedan kassans egna medel blivit använda och låntagarnas
ansvarighet enligt andra stycket utnyttjats.
Vad som återstår av tillgångar sedan skulderna betalats tillfaller staten.
Kungl. Maj. ts proposition nr 99 år 1905
Reglemente
5
15 §.
Närmare bestämmelser om kassornas verksamhet meddelas i reglemente
som Konungen utfärdar.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1965, då förordningen den 6
juni 1929 (nr 129) angående Svenska skeppshypotekskassan skall upphöra
att gälla.
Vid tillämpningen av 8 § andra stycket i den nya förordningen inräknas
sådan skuld eller garantiförpliktelse som tillkommit före den nya förordningens
ikraftträdande icke i skeppshypotekskassans låneskuld.
Till säkerhet för obligationslån, som skeppshypotekskassan upptagit före
den nya förordningens ikraftträdande, skall även därefter tjäna den grundfond
som avses i 2 § i den upphävda förordningen. För sådant obligationslån
skola, så länge det icke återbetalats, vid varje tidpunkt finnas pantförskrivna
antingen, enligt 6 § sistnämnda förordning, reverser som enligt hittillsvarande
bestämmelser kunnat belånas hos kassan jämte sådan säkerhet
som kunnat godtagas enligt samma förordning eller tillgodohavande hos
svensk bank av motsvarande belopp. Här avsedd säkerhet för obligationslån
må icke användas för förbindelse som kassan iklätt sig efter den nya förordningens
ikraftträdande. Tagas därefter i anspråk obligationer som ställts
till förfogande av staten, skall 4 § andra stycket i den upphävda förordningen
alltjämt tillämpas. Sedan obligationslån som här avses till fullo återbetalats,
skola de obligationer som utgöra grundfond återlämnas till staten.
Även efter den nya förordningens ikraftträdande skall såsom reservfond
som omnämnes i 7 § i den upphävda förordningen redovisas ett belopp, som
i förhållande till beloppet av kassans utelöpande, från dess verksamhet före
den nya förordningens ikraftträdande härrörande låneskuld motsvarar förhållandet
vid ikraftträdandet mellan reservfonden och låneskulden. Nämnda
reservfond må användas till gäldande av endast sådana utgifter och förluster
till vilkas täckande skeppshypotekskassans inkomster icke förslå
och vilka hänföra sig till kassans verksamhet före den nya förordningens
ikraftträdande. Här avsedd reservfond skall redovisas i reverser av det slag
som avses i föregående stycke, i sådana värdehandlingar i vilka omyndigs
medel må anbringas eller i tillgodohavande i svensk bank.
I fråga om lån som skeppshypotekskassan beviljat före den nya förordningens
ikraftträdande gälla alltjämt bestämmelserna i 8—21 §§ i den upphävda
förordningen. I fråga om tiden den 1 januari— den 30 juni 1965 gälla
bestämmelserna i 22 § andra stycket sista punkten och 25 § i den upphävda
förordningen. Styrelsens förvaltningsberättelse och revisorernas utlåtande
för samma tid skola genom den nya styrelsens försorg offentliggöras i tryck
samt före utgången av september månad 1965 dels överlämnas till chefen
för finansdepartementet och fullmäktige i riksgäldskontoret, dels tillställas
dem som voro låntagare hos kassan den 30 juni 1965. På kallelse av den
nya styrelsen skola dessa låntagare före utgången av oktober månad 1965
sammanträda för granskning av styrelsens förvaltning och kassans räkenskaper
för tiden den 1 januari—den 30 juni 1965. Det yttrande låntagarna
därvid besluta skall senast åtta dagar efter sammanträdet tillställas chefen
för finansdepartementet och fullmäktige i riksgäldskontoret. Konungen prö
1
Ilihany till riksdagens protokoll t Hd 5. / samt. År H!i
ö
Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1965
var styrelsens förvaltning under tiden den 1 januari—den 30 juni 1965 sedan
tiden för låntagarnas yttrande gått till ända. I fråga om styrelsens förvaltning
före den nya förordningens ikraftträdande skall 24 § i den upphävda
förordningen tillämpas.
Fordras eljest särskilda bestämmelser i fråga om denna förordnings
ikraftträdande äger Konungen meddela sådana bestämmelser.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 53 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28 september
1928 (ur 370)
Härigenom förordnas, att 53 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28 september
19281 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
53 §.
1 mom. Skyldighet att---av rörelse;
d) akademier, Nobelstiftelsen samt
stiftelsen Dag Hammarskjölds Minnesfond,
så ock allmänna undervisningsverk,
sådana sammanslutningar
av studerande vid rikets universitet
och högskolor i vilka de studerande
enligt gällande stadgar äro
skyldiga att vara medlemmar, sjömanshus,
svenska skeppshypotekskassan,
norrlandsfonden, malmfonden
för forsknings- och utvecklingsarbete,
järnkontoret, så länge kontorets
vinstmedel användas till allmänt
nyttiga ändamål och kontoret icke
lämnar utdelning åt sina delägare,
aktiebolaget tipstjänst, svenska penninglotteriet
aktiebolag, allmänna
pensionsfonden, allmänna sjukförsäkringsfonden,
pensionsstiftelser,
allmänna försäkringskassor, understödsföreningar,
som icke bedriva
till livförsäkring hänförlig verksamhet,
jämlikt lagen om aktiebolags
pensions- och andra personalstiftelser
bildade stiftelser för arbetslös
-
d) akademier, Nobelstiftelsen samt
stiftelsen Dag Hammarskjölds Minnesfond,
så ock allmänna undervisningsverk,
sådana sammanslutningar
av studerande vid rikets universitet
och högskolor i vilka de studerande
enligt gällande stadgar äro
skyldiga att vara medlemmar, sjömanshus,
svenska skeppshypotekskassan,
skeppsfartens sekundårlånekassa,
norrlandsfonden, malmfonden
för forsknings- och utvecklingsarbete,
järnkontoret, så länge
kontorets vinstmedel användas till
allmänt nyttiga ändamål och kontoret
icke lämnar utdelning åt
sina delägare, aktiebolaget tipstjänst,
svenska penninglotteriet aktiebolag,
allmänna pensionsfonden,
allmänna sj ukf ör säkringsf onden,
pensionsstiftelser, allmänna försäkringskassor,
understödsföreningar,
som icke bedriva till livförsäkring
hänförlig verksamhet, jämlikt lagen
om aktiebolags pensions- och andra
1 Senaste lydelse av 53 § se 1963: 303.
7
Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1965
(Nuvarande lydelse)
hetsunderstöd, sjukhjälp eller hjälp
vid olycksfall, sådana ömsesidiga
försäkringsbolag för försäkring av
egendom, å vilka lagen om försäkringsrörelse
icke äger tillämpning eller
vilkas verksamhetsområden falla
utanför Stockholm och omfatta allenast
visst län eller del av län, ävensom
sådana ömsesidiga försäkringsbolag,
som avses i lagen om yrkesskadeförsäkring
:
för inkomst av fastighet;
e) kyrkor, andra-----
Riksskattenämnden må,--
(Föreslagen lydelse)
personalstiftelser bildade stiftelser
för arbetslöshetsunderstöd, sjukhjälp
eller hjälp vid olycksfall, sådana
ömsesidiga försäkringsbolag
för försäkring av egendom, å vilka
lagen om försäkringsrörelse icke
äger tillämpning eller vilkas verksamhetsområden
falla utanför Stockholm
och omfatta allenast visst län
eller del av län, ävensom sådana ömsesidiga
försäkringsbolag, som avses
i lagen om yrkesskadeförsäkring:
för inkomst av fastighet;
eller rörelse,
icke föras.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1965.
Förslag
till
Förordning
angående ändrad lydelse av 7 § förordningen den 26 juli 1947 (nr 576)
om statlig inkomstskatt
Härigenom förordnas, att 7 § förordningen den 26 juli 1947 om statlig inkomstskatt1
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
7 §■
Från skattskyldighet---ävensom hushållningssällskap:
för all inkomst; för all inkomst;
e) akademier, Nobelstiftelsen samt
stiftelsen Dag Hammarskjölds Minnesfond,
så ock allmänna undervisningsverk,
sådana sammanslutningar
av studerande vid rikets universitet
och högskolor i vilka de studerande
enligt gällande stadgar äro
skyldiga att vara medlemmar, sjömanshus,
svenska skeppshypotekskassan,
norrlandsfonden, malmfon
-
e) akademier, Nobelstiftelsen samt
stiftelsen Dag Hammarskjölds Minnesfond,
så ock allmänna undervisningsverk,
sådana sammanslutningar
av studerande vid rikets universitet
och högskolor i vilka de studerande
enligt gällande stadgar äro
skyldiga att vara medlemmar, sjömanshus,
svenska skeppshypotekskassan,
skeppsfartens sekundärlåne
-
Senastc lydelse av 7 § se 1963: 27.
8
Kungl. Maj. ts proposition nr 99 år 1965
(Nuvarande lydelse)
den för forsknings- och utvecklingsarbete,
järnkontoret, så länge kontorets
vinstmedel användas till allmänt
nyttiga ändamål och kontoret icke
lämnar utdelning åt sina delägare,
aktiebolaget tipstjänst, svenska penninglotteriet
aktiebolag, allmänna
pensionsfonden, allmänna sjukförsäkringsfonden,
pensionsstiftelser,
allmänna försäkringskassor, understödsföreningar,
med undantag för
dem, vilka enligt sina stadgar äga
meddela annan kapitalförsäkring än
sådan som omfattar kapitalunderstöd
å högst 500 kronor för medlem,
jämlikt lagen om aktiebolags pensions-
och andra personalstiftelser
bildade stiftelser för arbetslöshetsunderstöd,
sjukhjälp eller hjälp vid
olycksfall, sådana ömsesidiga försäkringsbolag
för försäkring av
egendom, å vilka lagen om försäkringsrörelse
icke äger tillämpning eller
vilkas verksamhetsområden falla
utanför Stockholm och omfatta allenast
visst län eller del av län, ävensom
sådana ömsesidiga försäkringsbolag,
som avses i lagen om yrkesskadeförsäkring
:
(Föreslagen lydelse)
kassa, norrlandsfonden, malmfonden
för forsknings- och utvecklingsarbete,
järnkontoret, så länge kontorets
vinstmedel användas till allmänt
nyttiga ändamål och kontoret
icke lämnar utdelning åt sina delägare,
aktiebolaget tipstjänst, svenska
penninglotteriet aktiebolag, allmänna
pensionsfonden, allmänna
sjukförsäkringsfonden, pensionsstiftelser,
allmänna försäkringskassor,
understödsföreningar, med undantag
för dem, vilka enligt sina
stadgar äga meddela annan kapitalförsäkring
än sådan som omfattar
kapitalunderstöd å högst 500 kronor
för medlem, jämlikt lagen om aktiebolags
pensions- och andra personalstiftelser
bildade stiftelser för arbetslöshetsunderstöd,
sjukhjälp eller
hjälp vid olycksfall, sådana ömsesidiga
försäkringsbolag för försäkring
av egendom, å vilka lagen om
försäkringsrörelse icke äger tillämpning
eller vilkas verksamhetsområden
falla utanför Stockholm och omfatta
allenast visst län eller del av
län, ävensom sådana ömsesidiga försäkringsbolag,
som avses i lagen om
yrkesskadeförsäkring:
för all inkomst; för all inkomst;
f) kyrkor, andra ---- — hänför lig verksamhet.
Riksskattenämnden må,---icke föras.
Aktiebolag och---bolagens verksamhet.
Om aktierna--^--—■ — lös egendom.
Riksskattenämnden må,-----icke föras.
Att personer, —-------samma paragraf.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1965.
Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1965
9
Förslag
till
Förordning
om ändrad lydelse av 12 § reglementet den 28 maj 1959 (nr 293) angående
allmänna pensionsfondens förvaltning
Härigenom förordnas, att 12 § reglementet den 28 maj 19591 angående allmänna
pensionsfondens förvaltning skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.
'' '' ‘ ». • I’-- 1? >''.!*''• •• i i ,i '' J t 1? I ,\fU i* t V • i
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
12 §.
Fondstyrelse må placera de under styrelsens förvaltning stående medlen
1. i obligationer utfärdade av staten,
kommun eller därmed jämförlig
samfällighet, Sveriges allmänna hypoteksbank,
Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa, Svenska bostadskreditkassan,
Svenska skeppshypotekskassan
eller av kreditaktiebolag,
som enligt vad därom finnes
stadgat står under tillsyn av bankinspektionen
;
2. i obligationer---—
I den —----eller postgirokontoret
1. i obligationer utfärdade av staten,
kommun eller därmed jämförlig
samfällighet, Sveriges allmänna
hypoteksbank, Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa, Svenska bostadskreditkassan,
Svenska skeppshypotekskassan
eller Skeppsfartens
sekundärlånekassa eller av kreditaktiebolag,
som enligt vad därom finnes
stadgat står under tillsyn av
bankinspektionen;
om återlån.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1965.
•! »in- <1
1 Senaste lydelse av 12 § se 1963: 78.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1965
-»(»''»''i''-!
Förslag
till
» Förordning
om ändrad lydelse av 9 § reglementet den 26 maj 1961 (nr 265)
angående förvaltningen av riksförsäkringsverkets fonder
Härigenom förordnas, att 9 § reglementet den 26 maj 1961 angående förvaltningen
av riksförsäkringsverkets fonder1 skall erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
9 §.
Fondfullmäktige må placera fondmedel
1.
i obligationer utfärdade av staten,
kommun eller därmed jämförlig
samfällighet, Sveriges allmänna
hypoteksbank, Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa, Svenska bostadskreditkassan,
Svenska skeppshypotekskassan
eller av kreditaktiebolag,
som enligt vad därom finnes
stadgat står under tillsyn av bankinspektionen
;
2. i obligationer —----
Placeras medel----
Fondfullmäktige må placera fondmedel
1.
i obligationer utfärdade av staten,
kommun eller därmed jämförlig
samfällighet, Sveriges allmänna
hypoteksbank, Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa, Svenska bostadskreditkassan,
Svenska skeppshypotekskassan
eller Skeppsfartens
sekundärlånekassa eller av kreditaktiebolag,
som enligt vad därom
finnes stadgat står under tillsyn av
bankinspektionen;
under 7. omförmäles.
kunnat betingas.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1965.
1 Senaste lydelse av 9 § se 1963 : 79.
Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1965
11
Förslag
till
Förordning
om ändrad lydelse av 22 § stämpelskatteförordningen den 21 maj 1964
(nr 308)
Härigenom förordnas att 22 § stämpelskatteförordningen den 21 maj
19641 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
22
Skatteplikt föreligger icke för obligationer,
som staten garanterar, ej
heller för obligationer, som utfärdas
av svensk kommun eller landstingskommun
eller av Sveriges allmänna
hypoteksbank, Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa, Svenska bostadskreditkassan,
Svenska skeppshypotekskassan,
Kommunkredit Aktiebolag
eller Kommunlåneinstitutet
Aktiebolag eller av svenskt aktiebolag
med ändamål att idka belåning
av fast egendom eller tomträtt.
§•
Skatteplikt föreligger icke för obligationer,
som staten garanterar, ej
heller för obligationer, som utfärdas
av svensk kommun eller landstingskommun
eller av Sveriges allmänna
hypoteksbank, Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa, Svenska bostadskreditkassan,
Svenska skeppshypotekskassan,
Skeppsfartens sekundärlånekassa,
Kommunkredit
Aktiebolag eller Kommunlåneinstitutet
Aktiebolag eller av svenskt aktiebolag
med ändamål att idka belåning
av fast egendom eller tomträtt.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1965.
1 Senaste lydelse av 22 § se 1964: 803.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1965
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 19
mars 1965.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman,
Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga angående omorganisation
av Svenska skeppshypotekskassan, m. m. och anför.
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 2 oktober 1964 tillkallade
jag samma dag fem personer1 med uppdrag att ingå såsom ledamöter i en
förhandlingsdelegation för att med företrädare för rederinäringen föra förhandlingar
rörande inrättande av kreditinstitut för företag inom rederinäringen.
Förhandlingar har därefter förts mellan den statliga delegationen
och en förhandlingsdelegation från Sveriges redareförening. Delegationerna
har under sitt arbete haft kontakt med företrädare för Svenska skeppshypotekskassan
och Svensk fartygskredit aktiebolag.
Sedan förhandlingarna slutförts har delegationerna med skrivelse den 12
december 1964 överlämnat förslag till omorganisation av Svenska skeppshypotekskassan
och om inrättande av Skeppsfartens sekundärlånekassa.
Delegationerna har därvid också upprättat förslag bl. a. till förordning om
Svenska skeppshypotekskassan och om Skeppsfartens sekundärlånekassa.
Förslaget torde få bifogas detta protokoll som bilaga 1.
över delegationernas förslag har efter remiss yttranden avgetts av bankinspektionen,
försäkringsinspektionen, kommerskollegium, sjöfartsstyrelsen,
fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret, statens lånenämnd
för den mindre skeppsfarten, Svenska skeppshypotekskassan, Svenska
bankföreningen, Svensk fartygskredit aktiebolag, Sveriges redareförening
och Sveriges varvsindustriförening.
Kommerskollegium har överlämnat yttranden från tio handelskamrar.
1 Statssekreteraren i finansdepartementet Krister Wickman, ordförande, bankdirektören i
riksbanken Arne Callans, byråchefen i finansdepartementet Åke Gustafsson, kanslirådet i kommunikationsdepartementet
Åke Hartvig och hovrättsassessorn Göran Wahlgren.
Kungl. Maj. ts proposition nr 99 år 1965
13
Nuvarande former för långfristig kreditgivning till rederiföretag
Delegationerna har lämnat en redogörelse för nuvarande former för långfristig
kreditgivning till rederiföretag. Av denna redogörelse framgår följande.
För rederiföretag ställs långfristig kredit till förfogande genom Svenska
skeppshypotekskassan, statens sekundärlånefond för rederinäringen, statens
lånefond för den mindre skeppsfarten och Svensk fartygskredit aktiebolag.
Svenska skeppshypotekskassan lämnar lån mot säkerhet av inteckning i
svenska, maskindrivna fartyg. Kassans utlåning har av statsmakterna begränsats
till att avse fartyg med en bruttodräktighet av högst 7 000 ton,
dock med möjlighet för Kungl. Maj:t att medge belåning av större fartyg.
Lånen får uppgå till högst 50 % av fartygets uppskattade värde. Säkerheten
skall utgöras av inteckning inom 50 % av fartygsvärdet. Amorteringstiden
för lånen får utgöra högst tio år. Om sekundärlån beviljats i fartyg, som belånats
hos kassan, kan amorteringstiden dock utsträckas till tolv år. Anstånd
med amortering kan även medges under högst ett år i sänder. Kassan
finansierar sin långivning genom obligationsupplåning. Som säkerhet för
de utställda obligationerna står dels de hos kassan belånade reverserna med
tillhörande hypotek och dels en grundfond, som staten tillskjutit i form av
statsobligationer på 15 milj. kr. Obligationsupplåningen är begränsad till
högst tio gånger grundfondens belopp. — Bestämmelserna om kassan finns
i förordningen den 6 juni 1929 (nr 129) angående Svenska skeppshypotekskassan
(ändrad 1936: 314, 1944: 209, 1952: 295 och 1958: 178) samt i reglemente
den 22 november 1929 (nr 364), ändrat genom SFS 1930: 18 och
1944:210.
Statens sekundärlånefond för rederinäringen har till ändamål att lämna
lån mot säkerhet av inteckning i fartyg som är belånat i Svenska skeppshypotekskassan.
Lån medges endast för nybyggnad eller modernisering av fartyg.
Fonden förvaltas av riksgäldskontoret. Ledningen av densamma utövas
av en särskild nämnd, vilken utgörs av skeppshypotekskassans styrelse.
De utlämnade lånen får uppgå till högst 20 % av fartygets värde. Säkerheten
skall utgöras av inteckning inom 70 % av fartygsvärdet. Om skäl
föreligger kan inteckningen förstärkas med annan pant eller borgen. Lånen
löper med statens normalränta (f. n. 5,25 %). Amorteringstiden får vara
högst åtta år. — Utlämnandet av lån från sekundärlånefonden regleras i
kungörelsen den 19 maj 1939 (nr 185) angående allmänna villkor och bestämmelser
för lån ur fonden.
Statens lånefond för den mindre skeppsfarten lämnar lån för nybyggnad,
köp eller modernisering av fartyg om högst 300 eller undantagsvis högst
500 registerton. Lånen får uppgå till högst 80 % av fartygets värde. Säker2t
Bi han g till riksdagens protokoll l''JC>.r>. 1 samt. Nr fl»
14
Kungi. Maj.ts proposition nr 99 år 1965
heten skall som regel utgöras av inteckning med bästa förmånsrätt. Lånen
löper med normalränta (f. n. 5,25 %) och amorteras j>å högst femton år.
För lån till köp av fartyg får lånetiden inte utsträckas längre än till dess
fartyget uppnår en ålder av femton år. Lån för köp av fartyg kan vara
amorteringsfritt ett år och annat lån högst tre år. — Låneverksamheten
regleras numera i kungörelsen den 6 juni 1957 (nr 340) om statens lånefond
för den mindre skeppsfarten.
Svensk fartygskredit aktiebolag lämnar lån mot säkerhet av inteckning i
svenskägda maskindrivna fartyg. Bolaget erhåller medel för sådan långivning
genom att uppta lån på marknaden.
Lånen från bolaget får i de enskilda fallen uppgå till högst 50 % av det
av bolagets styrelse uppskattade värdet av fartyget, dock högst 50 % av
taxationsvärdet. Säkerheten skall utgöras av inteckning med bästa förmånsrätt
inom detta belopp. I stället för inteckning kan i särskilda fall godtas
depositionsbevis eller garanti av svensk bank.
Bolagets aktiekapital skall enligt bolagsordningen utgöra minst 7 och
högst 21 milj. kr. F. n. uppgår aktiekapitalet till 20 milj. kr. Bolagets egen
upplåning får inte överstiga tio gånger aktiekapitalet.
Förhandlingsdelegationernas förslag
Delegationerna framhåller att företrädare för rederinäringen påtalat vissa
brister i kreditorganisationen i fråga om den långfristiga
kreditgivningen till denna näringsgren. Dessa brister har, sägs det, främst
ansetts hänförliga till lånens belopp, amorteringstiden och gällande tonnagegränser
vid utlåningen. Erinringar har även gjorts mot tillämpade räntemarginaler
samt vissa andra lånevillkor.
Vad beträffar lånens storlek har kritiken framhållit bl. a., att de nuvarande
statliga låneformerna för rederinäringen erbjuder en förhållandevis
låg bottenbelåning och mycket begränsade möjligheter till sekundärbelåning.
Mot bakgrunden av att nybyggnadsvärdet för ett linjefartyg numera
rör sig omkring 20 milj. kr. och att värdet för större bulk- och tankfartyg
belöper sig till inemot 50 milj. kr„ anses de nuvarande lånemöjligheterna ur
rederinäringens synvinkel framstå såsom otillräckliga.
Amorteringstiden för fartygsbelåning är f. n. som regel högst tio år. Ofta
föreligger enligt rederiernas mening behov av längre amorteringstid. Detta
gäller t. ex. i sådana fall då möjlighet föreligger till tidscerteparti.
Vad slutligen gäller tonnagegränserna har från rederihåll framhållits att
skeppshypotekskassan inte lämnar lån till fartyg över 7 000 ton. Rederierna
inriktar sig emellertid på allt större fartygsenheter. Detta innebär att kassan
inte kan ägna sig åt långivning till vissa grenar av sjöfartsnäringen, där
enligt rederiföretagens uppfattning ett speciellt omfattande lånebehov nu
gör sig gällande.
15
Kungl. Mcij:ts proposition nr 91) år 1965
Utgångspunkten för delegationernas förslag bär varit att förbättra
de institutionella betingelserna för den långfristiga kreditgivningen
till rederiföretag. Delegationerna har övervägt huruvida detia
lämpligen borde ske genom inrättande av ett nytt kreditinstitut efter mönster
av de kreditbolag som inrättats med statlig medverkan, såsom Aktiebolaget
Industrikredit och Aktiebolaget Företagskredit, Lantbruksnäringarnas
primärkredit aktiebolag och Lantbruksnäringarnas sekundärkredit aktiebolag
samt Aktiebolaget Svensk exportkredit. Delegationerna bar emellertid
funnit, att rederinäringens kreditfråga skulle kunna lösas på ett mera
ändamålsenligt sätt genom en omorganisation av den nuvarande skeppshypotekskassan
och genom att denna kompletteras med en kassa för sekundärkrediter,
benämnd Skeppsfartens sekundärlånekassa, med väsentligt
större utlåningskapacitet än vad som f. n. föreligger på detta område.
Kassornas ändamål föreslås vara att medverka vid finansiering av rederiföretag
här i riket genom att utlämna lån, huvudsakligen av långfristig
karaktär, eller ikläda sig garanti för sådana lån. I den nu gällande förordningen
angående Svenska skeppshypotekskassan har en anknytning skett
till lån mot inteckning i svenskt fartyg. Delegationerna har valt att i stället,
i likhet med vad som skett i senare bolagsordningar för kreditbolag, anknyta
lånebestämmelserna till vederbörande företag.
Som framgår av den tidigare lämnade redogörelsen gäller f. n. alt skeppshypotekskassan
inte kan lämna lån avseende fartyg med en bruttodräktighet
över 7 000 ton, utan att Kungl. Maj :t i varje särskilt fall lämnat medgivande
härtill. Denna gräns fastställdes år 1963 efter att tidigare ha varit
3 000 ton. Begränsningen var ursprungligen betingad av kreditmarknadspolitiska
överväganden. Syftet var att de lånemedel som stod till kassans
förfogande skulle förbehållas det mindre och medelstora tonnaget. Primärkreditgivningen
för det större tonnaget har skett genom Svensk fartygskredit
aktiebolag.
Den nuvarande tonnagegränsen har enligt delegationerna lett till eu icke
tillfredsställande begränsning av rederiföretagens möjlighet att erhålla lån
från skeppshypotekskassan. Detta har speciellt blivit markant genom den
fortgående utvecklingen med övergång till större fartygsenheter. Delegationerna
föreslår därför, att den nuvarande tonnagegränsen slopas.
Såväl skeppshypotekskassan som seknndärlånekassan föreslås skola ha
en garantifond, som ställs till förfogande av staten. I den nuvarande skeppshypotekskassan
har en motsvarande garanti ställts av staten i form av statsobligationer
till ett nominellt belopp av 15 milj. kr. Delegationerna har ansett
det lämpligt, att garantin i stället lämnas genom en av fullmäktige i
riksgäldskontoret utfärdad garantiförbindelse. Detta överensstämmer med
vad som gäller för motsvarande garanti i de tidigare nämnda kreditaktiebolagen,
i vilka sluten ingår som delägare.
1 (i Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1965
Garantifondens syfte är att utgöra särskild säkerhet för de förbindelser
som kassan ingår. Storleken av garantifonden är därför beroende av den
upplånings- och därmed utlåningsvolvm som kassorna anses böra ha. Delegationerna
har funnit det lämpligt att garantifonden bestäms till 40 milj.
kr. för skeppshypotekskassan och till 15 milj. kr. för sekundärlånekassan.
I likhet med nu gällande föreskrifter för skeppshypotekskassan skall även
för den omorganiserade kassan och för sekundärlånekassan den behållna
årsvinsten avsättas till reservfond. Denna bör enligt förslaget uppgå till ett
belopp som för skeppshypotekskassan motsvarar 2 % av skulderna och
för sekundärlånekassan 3 % av skulderna. Med skeppshypotekskassans
skulder avses i detta sammanhang de skulder som uppstår efter omorganisationen.
Kassornas utlånings volym bestäms av deras upplåning och deras egna
tillgångar. Upplåningsrätten skall enligt förslaget regleras på samma sätt
som gäller för de tidigare nämnda kreditbolagen för primärkrediter och
sekundärkrediter. Skeppshypotekskassan skall sålunda kunna upplåna medel
motsvarande högst tio gånger summan av kassans garanti- och reservfonder.
För sekundärlånekassan är motsvarande bestämmelse sex gånger
garanti- och reservfonden. Med upplåning skall enligt delegationerna härvid
jämställas ingångna garantiförpliktelser.
Detta innebär — om hänsyn inte tas till den blivande reservfonden — en
sammanlagd utlåningskapacitet för skeppshypotekskassan av (10 X 40) 400
milj. kr. och för sekundärlånekassan av (6 X 15) 00 milj. kr. Sammanlagt
skulle båda kassorna sålunda kunna lämna lån till ett belopp av inemot 500
milj. kr.
Den snävare upplåningsrätten för sekundärlånekassan är — liksom i fråga
om de nämnda kreditbolagen — betingad av önskemålet att kompensera
de sämre säkerheter som sekundärlånekassan kan få för sina lån i jämförelse
med skeppshypotekskassan. Genom denna begränsning bör sekundärlånekassan
få samma kreditvärdighet gentemot sina egna långivare.
Obligationsemitterande kreditinstitut har hittills haft regler som stipulerar
ett särskilt skydd för obligationshavarna genom krav på pantsältning
av lånehandlingar med tillhörande säkerheter. En sådan regel gäller f. n.
också för skeppshypotekskassan. Bestämmelserna härom är intagna i 6 §
förordningen angående Svenska skeppshypotekskassan. Delegationerna har
dryftat frågan huruvida ett sådant särskilt skydd skall behöva bibehållas.
Vid en avvägning av å ena sidan det värde för obligationsköparen som pantskyddet
möjligen kan anses innebära och å andra sidan de kostnader och
olägenheter i övrigt för kassan som detta för med sig har delegationerna
efter samråd med bankinspektionen kommit till den uppfattningen att regler
härom i fortsättningen inte torde vara nödvändiga. Obligationsköparnas
intresse måste nämligen anses vara tillfredsställande tillgodosett genom
17
Kungl. Maj. ts proposition nr 99 år 1965
den statliga garantin och de relativt stränga krav som ställs på låntagarna
genom de föreslagna författningsbestämmelserna.
Beträffande länens löptid gäller enligt förslaget att lån från skeppshypotekskassan
skall kunna lämnas på högst femton år.. Detta innebär en förlängning
i förhållande till vad som nu tillämpas, nämligen som regel högst
tio år. För sekundärlånekassan har en något kortare lånetid ansetts erforderlig.
Denna har föreslagits skola vara högst tio år.
Som säkerhet för lån från skeppshypotekskassan skall ställas inteckningar
i svenskt fartyg liggande inom 50 % av fartygsvärdet. För sekundär -länekassan gäller att motsvarande värde skall vara 70 %. I stället för fartygsinteckning
skall som säkerhet även kunna gälla borgen av staten eller
hank.
Delegationerna finner anledning påpeka, att säkerheten i och för sig inte
behöver ställas i det fartyg som närmast föranlett lånet. I den mån ett rederiföretag
sålunda har tillräckliga säkerheter i äldre fartyg, kan dessa säkerheter
utnyttjas för att finansiera t. ex. nybyggnad av ett fartyg.
Då även äldre fartyg skall kunna belånas, har delegationerna ansett eu
begränsningsregel böra uppställas såvitt gäller maximiåldern på fartyg som
skall tjäna som säkerhet. Som pant skall sålunda kunna godtas endast fartyg,
vars ålder inte överstiger femton år när det gäller lån från skeppshypotekskassan
och tio år såvitt avser lån från sekundärlånekassan.
Den utvidgning av lånemöjligheterna för rederinäringen som föreslagits
i jämförelse med den nuvarande skeppshypotekskassan har aktualiserat
frågan om ett visst kollektivt ansvar för låntagarna. I den nuvarande
skeppshypotekskassan är rederinäringen i egenskap av huvudintressent på
låntagarsidan engagerad i mycket ringa utsträckning i jämförelse med motsvarande
intressekollektiv i likartade kreditinrättningar såsom inom landshypoteks-,
stadshypoteks- och bostadskreditväsendet. Skeppshypotekskassans
löntagarkollektiv är sålunda f. n. enligt 15 § förordningen angående
Svenska skeppshypotekskassan ansvarigt endast för förlust som kan åsamkas
kassan av att belånat fartyg utan kassans medgivande upphör att vara
svenskt. Envar låntagare är därvid ansvarig för förlustens täckande i förhållande
till högsta under räkenskapsåret oguldna belopp av hans lån. Inom
hypoteks- och bostadskreditväsendet föreligger ansvar för låntagarna-töreningsmedlemmarna
för förenings förbindelser i förhållande till de högsta
under senast förflutna räkenskapsåret oguldna kapitalbeloppen av deras lån
från förening.
Frågan om ansvarighet för löntagarkollektivet diskuterades redan vid tillkomsten
av den nuvarande skeppshypotekskassan. i prop. 1929: 160 framhöll
föredragande departementschefen hl. a.
Allmänna hypoteksbanken och stadshypotekskassan äro grundade på
principen om låntagarnas personliga ansvarighet för vederbörande hypoteksförening
och i sista hand hankens eller kassans samtliga förbindelser.
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1965
Även inom sjöfartsnäringen är nämnda princip icke helt okänd. Sålunda
vilar ångfartygsassuransföreningarna, hos vilka en mycket stor del av den
svenska ångfartygsflottan är försäkrad, på den solidariska ansvarighetens
grund.
Vidkommande skeppshypotekskassan med dess förhållandevis stora låneenheter
och fåtaliga klientel synas mig emellertid omständigheterna vara sådana,
att en generell tillämpning av nu nämnda princip skulle vara föga
skälig.
Mot bakgrunden av förhållandena inom nyss berörda kreditinrättningar
och den föreslagna utvidgningen har delegationerna enats om att i princip
införa ett vidgat kollektivt låntagaransvar. På grund av de speciella omständigheter
som bl. a. berörts i ovan återgivna departementschefsuttalande har
dock ansetts att ansvaret hör modifieras i två viktiga hänseenden i förhållande
till vad som gäller inom hypoteks- och bostadskreditväsendet. För det
första bör, på grund av den säkerhetsmarginal som kreditinstitut för fartygsbelåning
bör arbeta med, verksamheten inte normalt fortsätta med hjälp
av tillskott från låntagarna, om institutets egna tillgångar inte räcker till
att fullgöra dess förbindelser. Institutet bör i sådant fall träda i likvidation.
Därför har föreslagits att låntagarnas ansvarighet skall kunna påkallas först
under likvidationsförfarande. För det andra har låntagarnas ansvarighet begränsats
till russ procent, i skeppshypotekskassan 5 % och i sekundärlånekassan
10 %, av det kapitalbelopp för vilket låntagaren häftar i skuld vid
likvidationsbeslutet.
De föreslagna reglerna innebär, att vid kassas likvidation dess egna medel
i första hand kommer att tas i anspråk. Bl. a. kommer hela reservfonden att
utnyttjas. Skulle inte detta vara tillräckligt för att klara kassans förbindelser,
får låntagargarantin tas i anspråk intill det begränsade belopp som
angetts. Därefter får garantifonden utnyttjas.
Genom att den enskilde låntagarens ansvarighet begränsats till viss procent
av hans kvarstående lånebelopp hos kassan, kommer han att hela tiden
kunna överblicka omfattningen av sin ansvarighet. För ett tioårigt lån hos
skeppshypotekskassan kommer ansvaret sålunda — beräknat på hela lånetiden
— att motsvara högst 0,5 % av lånebeloppet.
I fråga om den organisatoriska uppbyggnaden av kassorna innebär förslaget
att vardera kassan utgör en självständig förvaltningsenhet. Styrelsen
skall dock vara gemensam för båda kassorna. I motsats till vad som f. n.
gäller i skeppshypotekskassan avses samtliga styrelseledamöter skola utses
av Kungl. Maj :t. Delegationerna har förutsatt att Kungl. Maj :t vid valet
av styrelseledamöter beaktar att i styrelsen bör ingå även företrädare för
rederinäringen.
Med hänsyn till det kollektiva ansvar, som föreskrivs för låntagarna, bör
dessa beredas tillfälle till insyn i kassornas förvaltning. Den möjlighet att
årligen sammanträda och ta ställning till förvaltningen, som nu finns för
låntagare i skeppshypotekskassan, föreslås därför skola i princip bibehållas
19
Kungl. Maj:ts proposition nr t)9 år 1965
och även gälla för sekundärlånekassan. Lånlagarna skall därför delges
kassornas förvaltningsberättelser och beredas tillfälle att sammanträda årligen
för granskning av styrelsens förvaltning och kassans räkenskaper.
Detta innebär en rättighet men ingen skyldighet för låntagarna att sammanträda.
Låntagarnas beslutade yttrande om förvaltningen skall tillställas chefen
för finansdepartementet.
Genom tillkomsten av den nya sekundärlånekassan, föreligger enligt delegationernas
mening inte längre behov av statens sekundärlånefond för rederinäringen.
Delegationerna föreslår därför, att denna fond avvecklas. Däremot
synes statens lånefond för den mindre skeppsfarten alltjämt böra bibehållas
för sitt nuvarande ändamål.
Delegationerna har slutligen utgått från att de särskilda bestämmelser i
skattehänseende m. m. som gäller för skeppshypotekskassan skall vara tilllämpliga
i fortsättningen samt komma att gälla även för den nya sekundärlånekassan.
Remissyttrandena
Delegationernas förslag har vid remissbehandlingen i övervägande grad
fått ett positivt mottagande. Ingen remissinstans har avstyrkt förslaget.
Några organ har påpekat att rederinäringens tillgång till kreditmarknaden
på de föreslagna villkoren innebär att Svensk fartygskredit aktiebolag nödgas
upphöra med sin verksamhet. Även vissa andra synpunkter har framlagts.
Behovet av utvidgade lånemöjligheter för skeppsfarten
vitsordas av flera remissinstanser. Bankinspektionen framhåller att lönsamheten
för rederinäringen i vårt land sedan några år tillbaka är svag på
grund av den hårda konkurrensen från länder där näringen arbetar med
statligt stöd och anser att möjligheterna särskilt till sekundärlånegivning
bör utvidgas. Svenska bankföreningen framhåller att skeppsfartens ökade
behov av långfristiga krediter sammanhänger i första hand med övergången
till större och mera kapitalkrävande fartygstyper. Ilärtill kommer enligt
bankföreningen att rederiernas möjligheter till självfinansiering minskat genom
att vinstmarginalerna krympt till följd av den hårda internationella
konkurrensen. Även enligt bankföreningens mening är det främst i fråga
om den långfristiga sekundärlånegivningen som en förstärkning av de institutionella
betingelserna ter sig påkallad. Tankegångar av liknande slag återkommer
i flera yttranden, bl. a. från handclskamrarna i Norrköping, Visby,
Göteborg, Karlstad, Gävle och Sundsvall. Sjöfartsstyrelsen anmärker i sitt
remissyttrande att styrelsen hl. a. i yttrande den 9 augusti 1902 rörande utvidgningen
av Svenska skeppsliypotekskassans långivning föreslagit utredning
omfattande sjöfartens behov av såväl primär- som sekundärkrediter.
Styrelsen säger sig alltjämt vara av den uppfattningen alt framför allt
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1965
med hänsyn till den långsiktiga utvecklingen — en allsidig undersökning av
kapitalbehovet inom rederinäringen skulle vara av stort värde. Styrelsen
finner det emellertid i hög grad tillfredsställande att som en i varje fall
temporär lösning förslag nu framlagts om en väsentlig förbättring av rederiernas
lånemöjligheter.
Frågan hur kreditbehovet bäst skall tillgodoses uppmärksammas
av åtskilliga remissorgan. Såsom jag inledningsvis anfört är ingen
remissinstans negativt inställd till delegationernas förslag. Många berör
emellertid spörsmål som är av principiell betydelse.
Svenska bankföreningen anför, att förhandlingsdelegationernas förslag i
själva verket innebär att skeppsfarten skall erbjudas en statssubventionerad
kreditgivning för allt slags tonnage. Bankföreningen vill inte underlåta
att framhålla att det alltid måste väcka principiella betänkligheter att en
viss näringsgren genom åtgärder från det allmännas sida bereds tillgång till
kredit till billigare pris än det som gäller på den reguljära kreditmarknaden.
I den mån statsmakterna betraktar ett dylikt stöd till rederinäringen
som ett samhällsintresse, heter det i bankföreningens yttrande, anser föreningen
sig emellertid inte ha något att erinra mot att organisationen för
ifrågavarande kreditgivning utformas i överensstämmelse med vad delegationerna
föreslagit.
Kommerskollegium framhåller att kollegium vid tidigare tillfällen uttalat
att en uppdelning av kapitalmarknaden i olika sektioner genom tillskapande
av särskilda kreditinstitut för olika ändamål i princip inte synes önskvärd.
Genom detta motverkas en fritt fungerande kapitalmarknad, vilket
kan begränsa konkurrens på lika villkor på denna marknad. Då emellertid
förslaget i huvudsak innebär en omorganisation av befintliga kreditinstitut,
torde, heter det i kollegii remissyttrande, denna synpunkt kunna lämnas åt
sidan i detta sammanhang.
De principiella reflexionerna angående sättet för tillgodoseende av rederinäringens
kreditbehov anknyts ofta till de nuvarande och framtida betingelserna
för Svensk fartygskredit aktiebolag. Bolaget anför i sitt remissyttrande.
Svenska skeppsliypotekskassan startade sin rörelse redan år 1929. Någon
begränsning av storleken på de fartyg, som kunde belånas stadgades icke
då. Den av staten tillskjutna grundfonden uppgick till 10 milj. kr. och lånekapaciteten
till 100 milj. kr. Detta visade sig väl förslå till början av
1950-talet, då lånekraven plötsligt kraftigt ökade. Grundfonden höjdes
därför 1952 med 5 milj. kr. I början av år 1953 var emellertid situationen
den att kassan hade beviljat men ej utbetalt lån å ca 25 milj. kr. samt
dessutom bordlagt låneansökningar å sammanlagt 155 milj. kr.
Det var i detta läge, som riksbanksfullmäktige av räntepolitiska skäl aktualiserade
frågan om en begränsning av kassans verksamhetsområde till
det mindre och medelstora tonnaget.
Beträffande det större tonnaget ifrågasatte riksbanksfullmäktige om finansieringen
av detta överhuvud borde ske genom obligationslån utgivna av
21
Kungl. Maj.ts proposition nr 9!) år 1965
en offentlig institution och gav uttryck för den meningen, att frågan huruvida
icke lämpligare vägar för finansieringen av det större tonnaget kunde
anvisas, varvid närmast borde eftersträvas lösningar som icke förutsatte
någon medverkan från statens sida i den ena eller andra formen. För att
utreda möjligheterna härtill hade fullmäktige inlett förhandlingar med berörda
parter.
Riksbankens framställning i ärendet ledde till att riksdagen förelädes en
proposition vari föreslogs att Svenska skeppshypotekskassan för det dåvarande
icke skulle belåna fartyg över 3 000 bruttoton. Propositionen vann
riksdagens bifall. År 1963 höjdes gränsen för skeppshypotekskassans belåning
till 7 000 bruttoton.
De av riksbanken upptagna förhandlingarna resulterade i att affärsbankerna
bildade Svensk fartygskredit aktiebolag. Detta på statligt initiativ tillkomna
företag trädde i verksamhet år 1953.
Aktiekapitalet var till en början 10 milj. kr., vilket år 1956 utökades till
20 milj. kr. Rörelsen har måst begränsas till vad som varit möjligt med
hänsyn till av riksbanken lämnade emissionstillstånd. Sådana har erhållits
för obligationslån å 290 milj. kr. och lån har lämnats å motsvarande
belopp mot säkerhet i fartyg, som på grund av 1953 års beslut inte kunde
belånas i kassan. Det bör omförmälas att de medel, som bolaget på detta
sätt kunnat ställa till rederinäringens förfogande icke tillnärmelsevis förmått
täcka den föreliggande efterfrågan på lån. Bolaget har därför varit
tvunget att begränsa sin långivning på så sätt att lånen satts avsevärt under
de 50 % av de belånade fartygens värde, som normalt utgör gränsen för bolagets
långivning.
Då bolaget i motsats till skeppshypotekskassan arbetar med privat riskkapital
och inte som kassan är befriad från stämpel å utgivna obligationer
samt övriga skatter, var det från början givet att lånen hos bolaget måste
bli dyrare än hos kassan. Så vitt bolaget är känt har räntedifferensen dock
som regel inskränkt sig till 1/4 %. I den av Kungl. Maj :t fastställda bolagsordningen
ingår bl. a. en bestämmelse om att utdelningen på aktiekapitalet
begränsas till 5 %. Utdelning har dock blott lämnats för åren 1961—1963
och då med 4 % för vart och ett av åren.
Såsom framgår av vad sålunda anförts, innebär ett genomförande av det
föreliggande förslaget, att förutsättningarna på ett väsentligt sätt ändras
för den av bolaget på statsmakternas initiativ upptagna lånerörelsen.
Flera remissinstanser befarar att Svensk fartygskredit aktiebolag måste
avveckla sin verksamhet. Några, t. ex. Svenska bankföreningen och handelskammaren
i Sundsvall, beklagar detta och anser att det skulle ha varit mer
konsekvent om den erforderliga förstärkningen av primärlåneorganisationen
skett genom vidgning av utlåningskapaciteten i fartygskreditaktiebolaget.
Sistnämnda remissinstans hävdar att detta skulle ha kunnat ske genom
att liberalisera banklagstiftningen och slopa emissionskontrollen. Som jag
tidigare framhållit anses dock allmänt att stödet åt rederinäringen är av så
allmännyttig karaktär att man inte vill avvisa den av förhandlingsdelegationerna
föreslagna utvägen.
Riksbanksfullmäktige konstaterar att den av förhandlingsdelegationerna
valda organisationsformen, som bl. a. innefattar statlig garanti i förening
22
Kungl. Maj. ts proposition nr 99 år 1965
med ett visst kollektivt ansvar för låntagarna, avviker från den som man
kommit fram till beträffande andra under senare år bildade kreditinstitut.
Enligt fullmäktige har den föreslagna formen, som dessutom endast innebär
en vidareutveckling av den redan existerande organisationen för kassan,
emellertid sitt berättigande vid sidan av de i bolagsform verksamma kreditinstituten.
Fullmäktige säger sig på grund härav inte ha något att erinra
mot de riktlinjer som förhandlingsdelegationerna dragit upp för skeppshypotekskassans
omorganisation och för inrättandet av sekundärlånekassan.
Riksgäldsfullmäktigc noterar att förslaget för statens vidkommande innebär
en betydande och permanent utvidgning av statens engagemang och ansvarsåtaganden
på förevarande område vilket endast delvis uppvägs av det
föreslagna kollektivansvaret för kassornas låntagare. Även riksgäldsfullmäktige
accepterar den föreslagna lösningen med hänsyn till att den är resultatet
av en förhandlingsuppgörelse och innefattar en i rådande läge för
såväl statsmakterna som rederinäringen godtagbar lösning av skeppsfartens
kreditförsörjningsproblem.
Delegationernas förslag har som nämnts framkommit som resultatet av
en förhandlingsuppgörelse. Detta har föranlett flera remissinstanser att godta
förslagets konkreta utformning. Några anmärkningar har
dock framförts.
Svenska bankföreningen finner önskvärt att kreditlättnaderna skall komma
även varvsindustrin tillgodo. Enligt bankföreningen skulle detta kunna
ske genom att kassornas ändamål anges vara lån- eller garantigivning till
svenskt rederiföretag för förvärv av svenskbyggt fartyg eller för ny- eller
ombyggnad eller reparation av fartyg på svenskt varv.
Andra remissorgan uttrycker liknande önskemål men framför inget direkt
krav på att krediterna skall avse svenskbyggda fartyg. Sveriges varvsindustriförening
uppger att de svenska redarnas andel i de svenska varvens
produktion utgör endast ca 20 %, varför den avlastning av varvens kreditgivning
som kan ske till följd av förslagets genomförande blir relativt
obetydlig. Varvsindustriföreningen hoppas dock att de svenska redarna i
större utsträckning än tidigare skall förlägga sina beställningar till svenska
varv. Det uppges att de svenska redarnas beställningar vid utländska varv
f. n. uppgår till ca 25 % i ton räknat.
I yttrandet från Sveriges redareförening framhålls att det tidigare funnits
en regel av innehåll att svenskbyggda fartyg i allmänhet skulle äga företräde
till lån men att utomlands byggda fartyg inte var helt uteslutna som
belåningsobjekt. Även denna mer begränsade regel upphävdes emellertid år
1958 genom beslut av Kungl. Maj :t och riksdagen1. Även utan att någon
bestämmelse av dylikt innehåll på nytt införs, kommer de ökade kreditmöjligheterna
att bli till nytta för de svenska varven, fortsätter redareför
1
Se prop. 1958:99, B:oU 24, rskr 231, SFS 1958:178.
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1965
eningen. Normalt går nämligen ca 80 % av de svenska rederiernas fartygsorder
till svenska varv. Härigenom tillgodoses de svenska varvens intressen
utan att man behöver tillgripa den av Svenska bankföreningen föreslagna
regeln, vilken från andra synpunkter inte är önskvärd. Något yrkande
om en dylik regel har heller inte framförts i Sveriges varvsåndustriförenings
yttrande, påpekar redareföreningen.
Sjöfartsstyrelsen finner principiellt riktigt att lån skall kunna lämnas
svenska rederier mot säkerhet i svenska fartyg utan att därvid skall spela
någon roll var fartyget byggts. Den svenska sjöfarten bör för att kunna bevara
sin konkurrenskraft ha möjligheter att utnyttja det internationella
konkurrensläget inom varvsindustrin, heter det i sjöfartsstyrelsens yttrande.
Att lånemöjligheterna i förslaget anknutits till företaget i stället för till
fartyget finner handelskammaren i Visby mindre välbetänkt med hänsyn
till tendensen att bilda partsrederier i stället för aktiebolag.
Obligationsupplåningen som underlag för kreditgivningen kritiseras av
nyssnämnda handelskammare. Eftersom denna typ av låneupptagande av
naturliga skäl inte kan ske med för korta intervaller kan enligt handelskammaren
lätt uppstå anhopning av låneärenden, vilket leder till flera,
mindre lyckade konsekvenser. Handelskammaren föreslår att en utjämningsfond
bildas eller att statliga medel — kanske från allmänna pensionsfonden
eller liknande — ställs till förfogande för att undvika nyssnämnda
ojämnheter i långivningen.
Även statens lånenämnd för den mindre skeppsfarten anser det vara en
stor olägenhet, särskilt för kapitalsvaga redare, att inte snabbt kunna få
definitivt besked om beviljande av lån och om räntan. Svenska skeppshypotekskassan
har på grund av sin nuvarande konstruktion haft svårigheter
att lämna sådana besked, påpekas det.
Bankinspektionen och Svenska skeppshypotekskassan har särskilt uppmärksammat
att den nu för kassan liksom för övriga obligationsemitterande
institut gällande skyldigheten att pantsätta lånehandlingar med tillhörande
hypotek föreslås slopad. Inspektionen finner med hänsyn till kassornas
konstruktion sådan pantsättning ej längre erforderlig och anser att denna
förenkling av lånereglerna inte torde försämra kassornas möjligheter att
placera sina obligationslån på marknaden. Skeppshypotekskassan hälsar
förslaget i denna del med tillfredsställelse.
Svenska bankföreningen och handelskammaren i Luleå menar att förslaget
borde uppta rätt för låntagarna att utse ledamot i kassornas styrelse
eftersom det solidariska ansvaret för dem utvidgats.
Svenska skeppshypotekskassan berör den i 12 § av förslaget till förordning
om Svenska skeppshypotekskassan och om Skeppsfartens sekundärlå
-
24
Kungl. Maj. ts proposition nr 99 år 1965
nekassa (se bilaga 1) upptagna likviditetsregeln, dvs. bestämmelsen att lånetiden
skall avpassas efter vad som är förenligt med de villkor på vilka
vederbörande kassa disponerar för utlåningen avsett kapital. Det heter härom
i yttrandet att den nuvarande kassans styrelse alltid varit angelägen
att tillse att upplåning och utlåning så långt möjligt korresponderat såväl
i vad avser lånetid och amorterings villkor som ränta eftersom detta varit en
viktig förutsättning för att kassan inte skulle gå med förlust. Skeppshvpotekskassan
framhåller vidare att ett konsekvent genomförande av dessa
principer kan komma att leda till svårigheter för de nya kassornas styrelse
om kassorna verkligen skall kunna tillgodose de syften för vilka de nu föreslås
skola arbeta. Lånetiden kan nämligen, påpekar skeppshypotekskassan,
komma att variera från några månader till femton resp. tio år beroende
på låntagarens önskemål eller kreditvärdighet, belånat fartygs ålder
etc. Även lånens storlek kan på ett helt annat sätt än nu bli varierande med
tyngdpunkten hos låneportföljen hänförande sig ibland till en relativt kort
och ibland till en relativt lång lånetid, heter det i yttrandet.
Skeppshypotekskassan behandlar även ett övergångsproblem. Förslaget
upptar en bestämmelse innebärande att värdehandlingar för ett värde motsvarande
utestående obligationslån, som emitterats av den nuvarande
skeppshypotekskassan, måste vara pantförskrivna till säkerhet för lånet
även efter förslagets genomförande. I stället för pantförskrivna värdehandlingar
kan godtas pantförskrivet tillgodohavande hos svensk bank. Skeppshypotekskassan
påpekar att ränteförluster kan uppstå om den nya skeppshypotekskassans
styrelse nödgas insätta för tidigt återbetalade medel på
bank. Ränteförlusterna kan bli så stora att reservfonden kan komma att
tas i anspråk helt eller delvis, heter det i yttrandet. Såvitt avser obligationshavamas
säkerhet anser skeppshypotekskassan att detta knappast betyder
något eftersom grundfonden undan för undan växer i relativ styrka.
Till vissa påpekanden i fråga om författningstexten återkommer jag i specialmotivering.
Ett par remissinstanser upptar följdfrågor.
Försäkringsinspektionen anser att obligationer som utfärdas av Skeppsfartens
sekundärlånekassa bör av försäkringsbolag få användas för redovisning
av försäkringsfond enligt 274 § första stycket lagen den 17 juni
1948 (nr 433) om försäkringsrörelse och föreslår en ändring av paragrafen
i överensstämmelse härmed.
Statens låncnämnd för den mindre skeppsfarten tar upp en fråga om
möjligheterna till lån från statens lånefond för den mindre skeppsfarten avseende
tvådäckade fartyg, vilka med det s. k. skyddsdäcket slutet får en
bruttodräktighet som överstiger 500 registerton. Lånenämnden anser det
angeläget att dylika fartyg inte undantas från långivningen. Det påpekas
25
Kanyl. Maj:ts proposition nr 1)9 år 1965
att spörsmålet har betydelse inte bara för nybyggda fartyg utan, kanske
framför allt, även för andr aliandsförvärven. Lånenämnden framhåller att
fartyg av denna typ har bättre förutsättningar än fartyg, vilkas dödvikt
oavsett lastens art är bunden till ett maximum’ av 1 000 eller 1 100 ton,
att utnyttja fraktmarknadens möjligheter. Fartyg av den förstnämnda typen
kan enligt lånenämnden därför medföra bättre lönsamhet för vederbörande
redare samtidigt som de ger fonden ökad säkerhet för utlämnade lån.
Departementschefen
Inom sjöfartsnäringen råder sedan några år hårdnande konkurrens. Stater
med betydande sjöfartsintressen lämnar i flera fall subventioner åt egna
rederier. Rederinäringen i vårt land känner utvecklingen i form av minskade
vinstmarginaler. Som följd av att den moderna fraktfarten kräver
allt större och mer kapitalkrävande fartyg ökar dessutom rederiernas behov
av långfristiga krediter.
För den svenska sjöfarten ställs, på sätt som närmare framgår av min
i det föregående lämnade redogörelse härför, långfristig kredit till förfogande
huvudsakligen genom Svenska skeppshypotekskassan, statens sekundärlånefond
för rederinäringen och Svensk fartygskredit aktiebolag. För
nybyggnad, köp eller modernisering av fartyg om högst 300 eller undantagsvis
högst 500 registerton kan dock lån erhållas ur statens lånefond för den
mindre skeppsfarten.
Rederinäringen har emellertid funnit de nuvarande formerna för kreditgivning
bristfälliga, särskilt i vad avser lånebeloppens storlek, amorteringstiden
och gällande tonnagegränser vid utlåningen. Erinringar har gjorts
även mot tillämpade räntemarginaler och vissa andra lånevillkor.
Mot bakgrunden av nu angivna förhållanden tillkallade jag i oktober 1964
efter Kungl. Maj :ts bemyndigande en förhandlingsdelegation för att med
företrädare för rederinäringen föra förhandlingar rörande inrättande av
kreditinstitut för företag inom rederinäringen. Förhandlingar har därefter
förts mellan den statliga delegationen och en förhandlingsdelegation från
Sveriges redareförening. Delegationerna har under sitt arbete haft kontakt
med företrädare för Svenska skeppshypotekskassan och Svensk fartygskredit
aktiebolag. Delegationerna ha redovisat resultatet av sina överläggningar
i gemensam skrivelse.
Delegationerna har funnit att rederinäringens kreditfråga bör lösas genom
dels omorganisation av den nuvarande Svenska
ske p pshyp ote k skassa n, dels inrättande av en kassa
f ö r seknndärkrcdite r, som av delegationerna benämns S k e p p sfartens
sekundärlåne kassa och som avses få väsentligt större
utlåningskapacitet än vad som f. n. föreligger på detta område.
26 Kungl. Maj. ts proposition nr ,9,9 år 1965
Delegationernas förslag, vilket jag i det föregående utförligt redovisat,
har mottagits gynnsamt i remissyttrandena. Rederinäringens behov av långfristiga
krediter, särskilt sekundärlån, har vitsordats. Möjligheten till ökad
kapitalanskaffning för sjöfarten har ansetts vara av sådant samhällsintresse
att den av förhandlingsdelegationerna föreslagna lösningen genomgående
godtagits trots att man på vissa håll anmält principiella betänkligheter.
Även jag bedömer rederinäringens möjligheter att väl kunna hävda sig
i den internationella konkurrensen som ett samhällsintresse av betydande
rang. Delegationernas förslag utgör enligt min mening en lämplig lösning
av den institutionella formen för sjöfartens kapitalförsörjning. Som ett väsentligt
inslag i den föreslagna lösningen måste man betrakta det ansvar
som näringen själv tar på sig genom att låntagarna kollektivt inträder som
garanter för vederbörande kassas förbindelser. Rederinäringen får härigenom
själv ett direkt intresse av att verksamheten drivs under ekonomiskt
ansvar och med minsta möjliga risktagande. Genom att kreditinstituten inte
drivs med eget kapital som behöver förräntas tillgodoförs näringen samtidigt
hela den vinst som kan uppstå av verksamheten i form av billigare kapitalkostnader.
Jag vill således förorda att förslaget genomförs i princip.
Från remisshåll har betonats angelägenheten av att även varvsindustrin
blir i tillfälle att få sin ekonomiska situation förbättrad i detta
sammanhang. Svenska bankföreningen har låtit denna inställning komma
till uttryck i krav på att kassornas ändamål skall begränsas att avse
lån- eller garantigivning för förvärv av svenskbyggt fartyg eller för nyeller
ombyggnad eller reparation av fartyg på svenskt varv. Sveriges varvsindustriförening
har inte gått så långt som bankföreningen men hoppas
att de svenska redarna i större utsträckning än tidigare skall förlägga sina
beställningar till svenska varv. Det finns emellertid bland remissinstanserna
företrädare även för den uppfattningen att den svenska sjöfarten för att
kunna bevara sin konkurrenskraft bör ha möjligheter att utnyttja det
internationella konkurrensläget inom varvsindustrien.
Jag vill erinra om att för lån hos skeppshypotekskassan tidigare gällde
en föreskrift enligt vilken företräde skulle ges åt svenskbyggda fartyg.
Denna föreskrift avskaffades år 1958 (prop. 1958: 99, B:oU 24, rskr 231).
Enligt min uppfattning bör inte nu intagas någon ändrad ståndpunkt. Stödet
åt den svenska varvsindustrin bör således lämnas på annat sätt än
genom företrädesrätt för lån avseende svenskbyggda fartyg. Kungl. Maj :t
har i prop. 1965: 46 föreslagit riksdagen bl. a. att staten skall lämna varvsindustrin
fortsatt finansieringshjälp.
Mot den konkreta utformningen av delegationernas förslag
har under remissbehandlingen framförts vissa anmärkningar. Några av
dem är av sådan vikt att jag avser att beröra dem här.
Delegationerna föreslår som jag tidigare nämnt ett vidgat kollektivt an -
27
Kungl. Mnj:ts proposition nr 99 år 1965
svar för låntagarna. Detta har föranlett några remissinstanser att föreslå
uttryckligt stadgande om att låntagarna skall vara företrädda i styrelsen.
Delegationernas förslag utgår från att Kungl. Maj :t vid utseende av styrelsen
beaktar att rederinäringen bör vara företrädd, önskemål om en
formlig föreskrift härom har inte framförts ens från rederinäringens egna
representanter. Jag förordar att rederinäringen blir företrädd i styrelsen
utan att formlig föreskrift behöver meddelas därom.
Den nuvarande skeppshypotekskassans konstruktion medför enligt statens
lånenämnd för den mindre skeppsfarten att besked om lånemöjligheter
och lånevillkor inte kan lämnas utan olägligt dröjsmål. Liknande tankegångar
har uttryckts av handelskammaren i Visby, som anknyter betänkligheter
till förslagets bestämmelser om att kreditgivningen skall ske på
grundval av obligationsupplåning.
Enligt min mening bör kassornas kreditgivning i största möjliga utsträckning
baseras på obligationsupplåning. Detta behöver emellertid inte
leda till svårigheter av den art som handelskammaren i Visby antytt. Ett
obligationslån som emitterats behöver nämligen inte släppas ut i marknaden
på en gång utan kan mycket väl säljas efterhand som vederbörande
kassa behöver medel för sin verksamhet. Emellertid innehåller förslaget
också en möjlighet till upplåning på annat sätt än genom obligationsemissioner.
Denna utväg förutsätter jag behöva tillgripas endast i undantagsfall.
Likviditetsregeln i 12 § av delegationernas förslag till förordning om
Svenska skeppshypotekskassan och om Skeppsfartens sekundärlånekassa
(se bilaga 1) har tagits upp till behandling i skeppshypotekskassans remissyttrande.
Det påpekas att ett konsekvent genomförande av den i regeln
uttryckta principen kan möta svårigheter för de nya kassornas styrelse
om det föreslagna ändamålet med kassorna skall kunna tillgodoses
i full utsträckning.
Enligt min uppfattning är frågan om kassornas likviditet ett mycket
viktigt spörsmål. Man torde inte behöva befara att de åtgärder som krävs
för att upprätthålla likviditeten skall komma i strid med kassornas ändamål.
För tillfredsställande av kreditbehov av tillfälligare eller kortfristigare
natur än vanligt finns, enligt vad jag nyss framhållit, möjligheten att
läna upp medel på annat sätt än genom obligationsemissioner.
Skeppshypotekskassan berör i sitt remissyttrande även ett övergångsproblem.
Delegationernas förslag innebär alt den nuvarande skeppshypotekskassan
skall fortsätta sin verksamhet om än i omorganiserad form.
Omorganisationen innebär vissa liberaliseringar framför allt i fråga om
de formella kraven på säkerhet och beträffande kravet på pantförskrivning
till säkerhet för obligationsköparna och har därför föranlett vissa övergångsbestämmelser
i syfte alt bibehålla de nuvarande obligationsköparnas
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1965
ställning i säkerhetsavseende. övergångsbestämmelserna innebär principiellt
sett en avveckling av det nuvarande lånebeståndet, vilket skall förvaltas
separat under iakttagande i stort sett av de regler som nu gäller i
fråga om säkerheten för lån och för obligationshavarna. I normalfallet innebär
detta inga olägenheter. Återbetalas sedan omorganisationen genomförts
lån, som utlämnats på nuvarande villkor, före förfallotiden måste
enligt övergångsbestämmelserna i delegationernas förslag vad som återbetalats
insättas i bank och pantförskrivas, vilket kan leda till ränteförluster,
heter det i kassans remissyttrande.
Min uppfattning överensstämmer med delegationernas däri att övergångsbestämmelser
behövs för att innehavare av sådana skeppshypotekskassans
obligationer som emitterats eller kommer att emitteras före omorganisationens
genomförande inte skall komma i sämre ställning. Ränteförluster av
det slag skeppshypotekskassan befarat synes inte behöva uppkomma om
kassan får möjlighet att använda för tidigt återbetalade medel i den nya
rörelsen. Ett villkor för att så skall få ske är emellertid att dessa medel
hela tiden på ett fullt betryggande sätt säkras för den hittillsvarande kassans
obligationshavare. Övergångsbestämmelserna i departementsförslaget
är anpassade efter nu anförda synpunkter.
Delegationerna har föreslagit avveckling av statens sekundärlånefond
för rederinäringen men bibehållande av statens
lånefond för den mindre skeppsfarten. I dessa hänseenden
vill jag instämma i förslaget. Såvitt avser den sistnämnda fonden har statens
lånenämnd för den mindre skeppsfarten i sitt remissyttrande i enlighet
med vad jag tidigare framhållit tagit upp frågan om en eventuell höjning
av de nuvarande maximigränserna för belåningsbart tonnage. Samma
fråga behandlades i prop. 1965: 1 (bil. 8 s. 296) varvid föredraganden, chefen
för kommunikationsdepartementet, uttalade att han inte var beredd
att för det dåvarande förorda en utvidgning av låneverksamheten. Denna
fråga bör närmare utredas och inte heller jag är i förevarande sammanhang
beredd att föreslå någon utvidgning av fondens låneverksamhet. Jag
vill erinra om att enligt det här förordade förslaget till omorganisering sådana
fartyg som omnämns i lånenämndens remissyttrande kommer att
kunna belånas i skeppshypotekskassan eller sekundärlånekassan.
Genomförandet av delegationernas förslag aktualiserar vissa följ df
r å g o r.
Jag förordar att nuvarande bestämmelser i skattehänseende för skeppshypolekskassan
bibehålies oförändrade. Motsvarande skattebestämmelser
bör gälla även för sekundärlånekassan. Detta föranleder ändring av 53 §
1 mom. första stycket d) kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr
370), 7 § första stycket e) förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig
inkomstskatt och 22 § stämpelskatteförordningen den 21 maj 1964 (nr
308).
29
Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1965
Några författningar innehåller kapitalplaceringsbestämmelser som rör
obligationer utfärdade av skeppshypotekskassan. Jag vill i detta sammanhang
nämna följande.
I 274 § första stycket lagen den 17 juni 1948 (nr 433) om försäkringsrörelse
föreskrivs skyldighet för försäkringsbolag att redovisa ett belopp
motsvarande försäkringsfonden för livförsäkringar i vissa närmare angivna
slag av värdehandlingar. Till sådana värdehandlingar vari försäkringsfonden
får redovisas hör bl. a. obligationer som utfärdats av skeppshypotekskassan.
Som försäkringsinspektionen föreslagit bör även obligationer som
utfärdats av sekundärlånekassan få användas för redovisning av livförsäkringsfonder.
Inspektionen har utarbetat förslag till ändring av 274 § lagen
om försäkringsrörelse med detta syfte. Hösten 1964 tillkallade jag efter
Kungl. Maj :ts bemyndigande en sakkunnig med uppdrag att utreda frågan
om redovisning av bl. a. livförsäkringsfonder i skuldförbindelser mot
säkerhet i fartygsinteckning och därmed sammanhängande spörsmål. Den
nu av inspektionen föreslagna ändringen föregriper inte denna utredning.
Ändringen förutsätter emellertid utlåtande av lagrådet jämlikt 87 § regeringsformen
och jag har på grund härav för avsikt att anmäla densamma
vid senare tillfälle.
Enligt 12 § första stycket 1 reglementet den 28 maj 1959 (nr 293) angående
allmänna pensionsfondens förvaltning får fondstyrelse placera de under
styrelsens förvaltning stående medlen på närmare angivet sätt, bl. a. i
obligationer utfärdade av skeppshypotekskassan. Det förefaller lämpligt
att fondmedlen bör få placeras även i sekundärlånekassans obligationer
och jag föreslår därför en häremot svarande ändring i förevarande paragraf.
Ett likartat förhållande föreligger såvitt avser placering av de medel
som ingår i riksförsäkringsverkets fonder. En ändring bör därför ske även
av 9 § reglementet den 26 maj 1961 (nr 265) angående förvaltningen av
riksförsäkringsverkets fonder.
Av det föregående framgår att jag föreslår genomförande av delegationernas
förslag till omorganisation av Svenska skeppshypotekskassan och
inrättande av Skeppsfartens sekundärlånekassa. Inom finansdepartementet
har på grundval av delegationernas förslag upprättats förslag till förordning
om Svenska skeppshypotekskassan och Skeppsfartens sekundärlånekassa
och jag förordar att detta antages. I de hänseenden skälen till förslaget
inte framgår av vad jag tidigare anfört vill jag lämna följande special
in otiverin g.
1 §•
1 1 § av den nu gällande förordningen angående skeppshypotekskassan
anges att kassans ändamål är att driva lånerörelse mot säkerhet av inteckning
i svenska fartyg. Av 8 § förordningen framgår att fartyget skall vara
maskindrivet.
30
Kungl. Maj. ts proposition nr 99 år 1965
Departementsförslaget anger kassornas ändamål vara att medverka vid
finansiering av rederiföretag här i riket genom att lämna lån, huvudsakligen
av långfristig karaktär, eller ikläda sig garanti för sådana lån. Därmed
låter förslaget kassornas verksamhet anknyta till företaget. Jag finner
detta vara en rationellare ordning som dessutom innebär utvidgning av rederiernas
möjligheter att få kredit i förhållande till nuvarande bestämmelser.
2 §.
Förevarande paragraf i departementsförslaget motsvarar 22 § i den nu
gällande förordningen angående skeppshypotekskassan. Med hänsyn till
den utvidgade verksamheten har antalet styrelseledamöter ansetts böra ökas
till sju mot nuvarande fem. Som jag tidigare nämnt bör rederinäringen
vara representerad i styrelsen. Någon särskild författningsbestämmelse härom
behövs inte. Bestämmelsen att riksgäldsfullmäktige skall utse en ledamot
och en suppleant har ansetts kunna avvaras.
3 §•
Enligt 25 § förordningen angående skeppshypotekskassan skall Kungl.
Maj:t utse två revisorer och riksgäldsfullmäktige utse en revisor. Jag anser
i likhet med delegationerna att antalet revisorer bör kunna bestämmas
till två, vilka bör utses av Kungl. Maj :t.
4 §■
Departementsförslaget upptar i första stycket en regel motsvarande bestämmelsen
i 26 § första stycket förordningen angående skeppshypotekskassan.
Andra stycket är däremot nytt. Det är föranlett av det ökade kollektiva
ansvar för låntagarna som samtidigt föreslås genom 14 § andra
stycket i departementsförslaget. Tredje stycket motsvarar närmast 27 §
första stycket i gällande förordning. F. n. föreligger skyldighet för kassans
styrelse att sätta ut låntagarsammanträde. Jag anser i likhet med vad delegationerna
framhållit att sådant sammanträde skall hållas endast om någon
låntagare begär det. — Den nuvarande bestämmelsen om förslag från
låntagarna på ledamöter i styrelsen och suppleanter i 27 § andra stycket
förordningen har ansetts kunna undvaras. Jag har närmare berört detta
spörsmål i motiveringen till 2 § av departementsförslaget.
5 §•
Departementsförslaget motsvarar 26 § andra stycket i gällande förordning
angående skeppshypotekskassan. Styrelseledamöterna torde bli underkastade
ämbetsansvar enligt 20 kap. 12 § första stycket brottsbalken. Något
behov av bestämmelsen om beviljande av ansvarsfrihet torde därför
inte föreligga.
Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1965
31
6 och 7 §§.
Beträffande den statliga garantifonden och kassans skyldighet att avsätta
vinstmedel till reservfond ansluter jag mig helt till delegationernas uppfattning
för vilken jag redogjort i det föregående.
8 §•
Departementsförslaget upptar i denna paragraf de betydelsefulla reglerna
om kassornas kapitalanskaffningsverksamhet. Som jag tidigare nämnt bör
obligationsupplåning vara det normala kapitalanskaffningssättet. I motsats
till 3 § av den nu gällande förordningen angående skeppshypotekskassan
ger departementsförslaget dock även möjlighet till upplåning på annat sätt.
9 §•
Lånerörelsen bör vara baserad på ett betryggande mått av säkerhet.
F. n. krävs enligt 8 § förordningen angående skeppshypotekskassan säkerhet
i form av inteckning i maskindrivet fartyg. Redan enligt 1 § samma
förordning gäller att fartyget skall vara svenskt. Av 13 § första stycket
förordningen framgår att inteckningen skall ligga inom 50 % av fartygets
värde. I andra stycket av nämnda paragraf föreskrivs dessutom att inteckningen
i regel skall ligga med förmånsrätt före inteckningar som inte innehas
av kassan.
Enligt departementsförslaget skall för lån från kassa vara ställd betryggande
säkerhet i form av inteckning i svenskt fartyg eller borgen av staten
eller bank. Om inteckningssäkerhet avses skola gälla att den skall ligga
inom 50 % av fartygets värde när det är fråga om lån från skeppshypotekskassan
och inom 70 % såvitt avser lån från sekundärlånekassan. Vidare
upptar departementsförslaget den regeln att åldern på det fartyg som skall
utgöra säkerhet i de båda kassorna inte får överstiga femton resp. tio år.
Regeln korresponderar med den föreslagna bestämmelsen i 10 § andra stycket
om längsta lånetider.
11 §■
Departementsförslaget innehåller i första stycket av paragrafen huvudprincipen
för kassornas likviditetspolitik. Jag har tidigare närmare behandlat
denna princip. Andra stycket upptar en bestämmelse av samma innehåll
som 61 § lagen den 31 mars 1955 (nr 183) om bankrörelse.
12 §.
Departementsförslaget motsvarar i sak innehållet i 19 och 21 §§ gällande
förordning angående skeppshypotekskassan.
32
Kungl. Maj. ts proposition nr .9.9 år 1965
13 §.
Bestämmelser om skadeståndsskyldighet finns såvitt avser skeppshypotekskassans
styrelseledamöter i 23 § förordningen angående kassan och såvitt
avser revisorer i 11 § sista stycket reglementet för kassan. De i departementsförslaget
upptagna reglerna om skadeståndsskyldighet avser både styrelseledamöter
och revisorer efter mönster av vad som gäller för exempelvis
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, se 6 § förordningen den 29 november
1963 (nr 573) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och
om stadshypoteksföreningar.
14 §.
Förevar-an de paragraf i departementsförslaget innehåller bl. a. reglerna
om låntagarnas kollektiva ansvar. Som tidigare nämnts skall detta ansvar
kunna aktualiseras först vid en likvidation. Jag har i det föregående närmare
behandlat innebörden och omfattningen av detta ansvar.
15 §•
Reglementet för de föreslagna kassorna bör kunna utfärdas av Kungl.
Maj :t i administrativ ordning efter hörande av den nya styrelsen. I reglementet
torde kunna tas upp bl. a. vissa av de mera detaljerade lånebestämmelser
som f. n. finns i exempelvis 16—18 §§ förordningen angående
skeppshypotekskassan.
Övergångsbestämmelserna
Syftet med övergångsbestämmelserna är att bibehålla säkerheten för de
obligationer som skeppshypotekskassan utfärdat eller kommer att utfärda
med stöd av nu gällande bestämmelser. Jag har dryftat vissa övergångsproblem
i det föregående.
I sista stycket av övergångsbestämmelserna i delegationsförslaget, vilket
motsvarar näst sista stycket av departementsförslaget, stadgas att bestämmelserna
i 8—21 §§ av den gällande förordningen angående skeppshypotekskassan
skall tillämpas i fråga om lån som kassan beviljat före ikraftträdandet.
Kassan har i sitt remissyttrande föreslagit att uttrycket »beviljat»
bör utbytas mot uttrycket »utlämnat» eftersom före ikraftträdandet
beviljade men inte utlämnade lån inte kan föranleda obligationsupplåning
med stöd av nu gällande bestämmelser. Det torde dock vara principiellt
oriktigt att tillämpa de nya reglerna på lån som beviljats före ikraftträdandet.
Som ett sista stycke i departementsförslaget har upptagits en regel som
skall göra det möjligt för Kungl. Maj :t att i mån av behov meddela ytterligare
övergångsbestämmelser.
Den föreslagna omorganisationen liksom sådana därav föranledda följdändringar
som jag upptagit i detta sammanhang bör träda i kraft den 1 juli
1965.
Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1965 33
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
genom proposition föreslå riksdagen att
dels antaga de inom finansdepartementet upprättade förslagen
till
1) förordning om Svenska skeppshypotekskassan och
Skeppsfartens sekundärlånekassa;
2) lag om ändrad lydelse av 53 § 1 mom. kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370);
3) förordning angående ändrad lydelse av 7 § förordningen
den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt;
4) förordning om ändrad lydelse av 12 § reglementet den
28 maj 1959 (nr 293) angående allmänna pensionsfondens
förvaltning;
5) förordning om ändrad lydelse av 9 § reglementet den
26 maj 1961 (nr 265) angående förvaltningen av riksförsäkringsverkets
fonder;
6) förordning om ändrad lydelse av 22 § stämpelskatteförordningen
den 21 maj 1964 (nr 308);
dels bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att utfärda
garantiförbindelser på 55 milj. kr. att ingå i de föreslagna
kassornas garantifonder.
> {•
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Anders Hahr
34
Kungl. Maj. ts proposition nr 99 år 1965
Bilaga 1
Förhandlingsdelegationernas förslag
till
förordning om Svenska skeppshypotekskassan och om Skeppsfartens
sekundärlånekassa
Härigenom förordnas som följer.
Ändamål
1 §•
Svenska skeppshypotekskassan och Skeppsfartens sekundärlånekassa ha
till ändamål att medverka vid finansieringen av rederiföretag här i riket
genom att utlämna lån, huvudsakligen av långfristig karaktär, eller ikläda
sig garanti för sådana lån.
Styrelse och revisorer
2 §.
Kassorna förvaltas var för sig av en gemensam styrelse med säte i Göteborg.
Styrelsen består av sju ledamöter, av vilka en skall vara ordförande
och en vice ordförande.
För styrelsens ledamöter skola finnas högst sju suppleanter.
Styrelsens ordförande, vice ordförande och övriga ledamöter samt suppleanter
utses av Kungl. Maj :t för en tid av högst tre år i sänder.
Ledamöternas arvoden bestämmas av Kungl. Maj :t.
3 §-
För revision av styrelsens förvaltning och kassornas räkenskaper utser
Kungl. Maj :t årligen två revisorer samt suppleanter för dessa.
Revisorernas arvoden bestämmas av Kungl. Maj :t.
Förvaltning m. m.
4 §•
Om styrelsens förvaltningsåligganden och om grunderna för dess beslutförhet
stadgas, utöver vad nedan anges, i reglemente som utfärdas av Kungl.
Maj :t.
5 §•
Styrelsens och revisorernas berättelser skola genom styrelsens försorg
varje år före april månads utgång tillställas chefen för finansdepartementet
och vederbörande kassas låntagare.
35
Kungl. Maj. ts proposition nr 99 år 1965
Till vederbörande kassas låntagare skall ock inom samma tid genom styrelsens
försorg sändas förteckning över kassans låntagare med angivande
av kapitalbeloppet av vars och ens lån vid utgången av närmast föregående
räkenskapsår.
Vederbörande kassas låntagare skola, om någon låntagare så påkallar,
beredas tillfälle att sammanträda för granskning av styrelsens förvaltning
och kassans räkenskaper.
Vill låntagare påkalla sammanträde som i tredje stycket sägs, skall han
före den 10 maj skriftligen underrätta styrelsen.
Har sådant sammanträde påkallats i vederbörlig ordning skall det genom
styrelsens försorg utsättas att äga rum i Göteborg före utgången av maj
månad.
Låntagarnas vid sammanträde beslutade yttrande skall senast åtta dagar
efter sammanträdet genom styrelsens försorg tillställas chefen för finansdepartementet.
6 §•
Kungl. Maj :t prövar styrelsens förvaltning sedan den i 5 § sista stycket
nämnda tiden för mottagande av låntagarnas yttranden gått till ända.
Fonder
7 §.
Såsom garantifond för envar av kassorna att utgöra särskild säkerhet för
av kassan ingångna förbindelser ställer staten till kassans förfogande en av
fullmäktige i riksgäldskontoret utfärdad garantiförbindelse på, för skeppshypotekskassan
fyrtio miljoner kronor och för sekundärlånekassan femton
miljoner kronor.
8 §.
Vardera kassans behållna årsvinst skall avsättas till en reservfond. Denna
skall användas till täckande av förluster, som kunna uppkomma i kassans
rörelse.
Upplåning
9 §.
Kassorna må genom att utge obligationer eller andra för den allmänna
rörelsen avsedda förskrivningar eller genom annan upplåning anskaffa medel
för sin verksamhet.
Beträffande skeppshypotekskassan må det sammanlagda beloppet av efter
den 30 juni 1065 upplånade medel och ingångna garantiförpliktelser ej
överstiga tio gånger summan av kassans garanti- och reservfonder. Beträffande
sekundärlånekassan må det sammanlagda beloppet av upplånade
medel och ingångna garantiförpliktelser ej överstiga sex gånger summan
av kassans garanti- och reservfonder.
Lånerörelsen
10 §.
För lån från kassa skall vara ställd betryggande säkerhet i form av pant
eller borgen.
36
kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1965
Pant skall utgöras av inteckning i svenskt fartyg liggande såvitt avser lån
från skeppshypotekskassan inom femtio procent av det värde, till vilket
fartyget av styrelsen uppskattas, och såvitt avser lån från sekundärlånekassan
inom sjuttio procent av nämnda värde.
Som säkerhet för lån från skeppshypotekskassan må ej godtagas inteckning
i fartyg, vars ålder överstiger femton år. I vad avser lån från sekundärlånekassan
må som säkerhet ej godtagas inteckning i fartyg, vars ålder
överstiger tio år.
Borgen skall vara tecknad av staten eller bank.
11 §•
Lån skall lämnas på bestämd tid.
Lånetiden må ej överstiga, såvitt avser lån från skeppshypotekskassan,
femton år, och, såvitt avser lån från sekundärlånekassan, tio år.
överstiger lånetiden ett år, skall låntagaren i regel vara ålagd skyldighet
att gälda lånet genom avbetalningar enligt fastställd plan.
12 §.
Vid utlåning skall styrelsen ägna särskild uppmärksamhet däråt, att lånetiden
icke bestämmes längre än som är förenligt med de villkor på vilka
kassa disponerar för utlåningen avsett kapital.
Styrelsen skall vidare ägna särskild uppmärksamhet däråt, att icke åt
samma eller med varandra i väsentlig ekonomisk intressegemenskap förbundna
låntagare beviljas lån i sådan omfattning, att därav kan uppkomma
fara för kassas säkerhet. Med lån skall härvid jämställas borgen och
annan garantiförpliktelse till kassan ävensom av kassan ingången garantiförpliktelse
för låntagare.
13 §.
Om ställd säkerhet undergått väsentlig försämring eller låntagaren icke
fullgör de för lånet gällande villkoren, äger styrelsen uppsäga lån till betalning
omedelbart eller inom viss tid.
Kostnad för besiktning, värdering, inteckningsåtgärd och annat dylikt
skall gäldas av låntagaren.
Skadeståndsskyldighet för styrelseledamöter och revisorer
14 §„
Styrelseledamöter, som genom att överträda föreskrifterna i denna förordning
eller med stöd av förordningen meddelade bestämmelser eller eljest
uppsåtligen eller av vårdslöshet tillskynda kassa skada, svara solidariskt
för skadan.
Ha revisorer i sin berättelse mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift
eller uppsåtligen underlåtit att göra anmärkning mot sådan uppgift i handling,
som granskats av dem, eller vid fullgörande av sitt uppdrag visat
vårdslöshet, äro de gentemot kassan solidariskt ansvariga för all därav uppkommande
skada.
Likvidation
15 §.
Kan kassa icke infria sina förbindelser, så ock eljest när skäl äro därtill,
äger Kungl. Maj:t besluta om dess likvidation. Om förfarandet därvid för
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1965 37
ordnar Kungl. Maj:t. Innan beslut om likvidation meddelas, skall styrelsen
höras.
För vad som vid likvidation återstår av kassas förbindelser sedan dess
egna medel använts för fullgörande därav är envar av dess låntagare ansvarig
i förhållande till vad som vid tiden för likvidationsbeslutet kvarstod
oguldet av hans lån hos kassan. Kan låntagare icke fullgöra sin betalningsskyldighet
enligt vad nu sagts, äro övriga låntagare hos kassan ansvariga
för bristen efter enahanda fördelning. Låntagares ansvarighet må dock icke
göras gällande till högre belopp än vad som beträffande låntagare hos
skeppshypotekskassan svarar mot fem procent och beträffande låntagare
hos sekundärlånekassan svarar mot tio procent av det kapitalbelopp som vid
tiden för likvidationsbeslutet kvarstod oguldet av hans lån hos kassan.
Garantifond må tagas i anspråk endast i den mån så finnes erforderligt
för att, sedan kassans egna medel blivit använda och låntagarnas ansvarighet
enligt andra stycket till fullo utnyttjats, fullgöra kassans förbindelser.
Vad som återstår av kassas tillgångar sedan skulderna betalats skall tillfalla
staten.
1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1965.
2. Genom förordningen upphäves, med de begränsningar nedan stadgas,
förordningen den 6 juni 1929 (nr 129j angående Svenska skeppshypotekskassan.
a) Till säkerhet för obligationslån, som Svenska skeppshypotekskassan
upptagit före den 1 juli 1965, skall även efter den 30 juni 1965 tjäna den i
§ 2 förordningen angående Svenska skeppshypotekskassan omnämnda
grundfonden. För obligationslån som nu sagts skall, så länge det icke återbetalats,
vid envar tidpunkt finnas pantförskrivet antingen på sätt i § 6
nyssnämnda förordning stadgas hos kassan belånade reverser jämte sådan
säkerhet som kunnat enligt förordningen godtagas eller ock tillgodohavande
hos svenskt bankaktiebolag av motsvarande belopp. Här avsedd säkerhet
må icke användas för förbindelse, isom kassan iklätt sig'' efter den 30 juni
1965. Tagas efter den 30 juni 1965 i anspråk obligationer, som ställts till
förfogande av staten, skall vad i § 4 andra stycket nyssnämnda förordning
stadgas alltjämt tillämpas. Sedan grundfonden icke längre erfordras för
ändamål som nu sagts skall den överlämnas till staten.
b) Den reservfond, som om nä in nes i § 7 förordningen angående Svenska
skeppshypotekskassan och till vilken avsättning ej skall ske efter den 30
juni 1965, skall även efter sagda datum användas till gäldande endast av
sådana utgifter och förluster, till vilkas täckande kassans inkomster icke
förslå och vilka hänföra sig till kassans verksamhet före den 1 juli 1965.
Fonden skall därför till så stor del att förhållandet mellan densamma den
30 juni 1965 och kassans oguldna, före den 1 juli 1965 ingångna förbindelser
bibehålies oförändrat, efter den 30 juni 1965 redovisas i reverser av det
slag som sägs i g 6 nyssnämnda förordning, i sådana värdehandlingar i vilka
omyndigs medel må anbringas eller i tillgodohavande i hankinrättning. I
övrigt tillfaller fonden kassan för ändamål som stadgas i den nya förordningen.
c) Vad avser lån, som Svenska skeppshypotekskassan beviljat före den
1 juli 1965, skola bestämmelserna i gg 3 21 alltjämt tillämpas.
38 Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1965
d) I fråga om perioden den 1 januari—den 30 juni av räkenskapsåret
1965 skola bestämmelserna i § 22 andra stycket sista punkten och § 25 förordningen
angående Svenska skeppshypotekskassan tillämpas även efter
den 30 juni 1965. Vidare skola styrelsens förvaltningsberättelse och revisorernas
utlåtande avseende nyssnämnda period genom styrelsens försorg offentliggöras
i tryck samt före utgången av september månad 1965 dels
överlämnas till chefen för finansdepartementet och fullmäktige i riksgäldskontoret,
dels ock tillställas dem som voro låntagare hos kassan före den
1 juli 1965. På kallelse av’ styrelsen skola nämnda låntagare före utgången
av oktober månad 1965 sammanträda för granskning av styrelsens förvaltning
och kassans räkenskaper avseende perioden den 1 januari—den 30
juni 1965. Låntagarnas därvid beslutade yttrande skall senast åtta dagar
efter sammanträdet tillställas chefen för finansdepartementet och fullmäktige
i riksgäldskomtoret. Kungl. Maj :t prövar styrelsens förvaltning avseende
perioden den 1 januari—den 30 juni 1965 sedan tiden för låntagarnas yttrande
gått till ända. Härjämte skall § 24 förordningen tillämpas efter den
30 juni 1965 i fråga om styrelsens förvaltning under tid före den 1 juli
1965.
3. Beslut som föranledes av den nya förordningen må av Kungl. Maj :t
meddelas före den 1 juli 1965.
MAACUS BOKTA. STHLM 1965 650182