Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1965

Nr 88

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändring i lagen den 28 maj 1937 (nr 24.9) om
inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna
handlingar; given Stockholms slott den 19 mars 1965.

Under åberopande av bilagda i statsrådet förda protokoll över justitiedepartementsärenden
för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag angående ändring i lagen den 28
maj 1937 (nr 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna
handlingar.

GUSTAF ADOLF

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås sekretesskydd för vissa handlingar på förhandlingsväsendets
område, främst utredning och förslag som tillkommit för att
begagnas vid sådan förhandling för slutande av kollektivavtal eller för annan
reglering av anställningsvillkor, vari myndighet, kommunsammanslutning
eller statligt eller kommunalt företag har att deltaga, eller vid förberedelse
till dylik förhandling. Sekretesstiden föreslås i regel bestämd till 5 år
från handlingens datum. Med tillstånd av därtill behörig myndighet skall
dock sekretessbelagd handling kunna utlämnas tidigare.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. AV 88

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1965

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar i
rätten att utbekomma allmänna handlingar

Härigenom förordnas, dels att 6 § lagen den 28 maj 1937 om inskränkningar
i rätten att utbekomma allmänna handlingar skall erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan anges, dels att i nämnda lag skall införas en ny paragraf,
betecknad 35 §, av nedan angiven lydelse.

(Xuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

6 §.

Handlingar som upprättats eller Handlingar som upprättats eller
anskaffats för myndighets räkning anskaffats för myndighets räkning
til] utredning i någon dess rättstvist till utredning i någon dess rättstvist
må ej utan myndighetens tillstånd eller i statligt eller kommunalt föreutlämnas
förrän saken blivit slutli- tags rättstvist må ej utan myndighegen
avgjord eller tjugu år förflutit tens tillstånd utlämnas förrän saken
från handlingens datum. blivit slutligen avgjord eller tjugu

år förflutit från handlingens datum.

35 §.

Handlingar som innefatta utredning
eller förslag och som tillkommit
för att begagnas vid sådan förhandling
för slutande av kollektivavtal
eller för annan reglering av anställningsvillkor,
vari myndighet,
kommunsammanslutning eller statligt
eller kommunalt företag har att
deltaga, eller vid förberedelse till sådan
förhandling, må ej utan tillstånd
av myndighet som anges i tredje
stycket utlämnas förrän fem år förflutit
från handlingens datum. Har
sådan handling upprättats hos eller
inkommit till riksdagens lönedelegation,
må den dock ej hemlighållas
längre än till dess förhandlingsöverenskommelse
träffats eller förhandlingen
eljest slutförts.

Bestämmelserna i första stycket

Kungi. Maj:ts proposition nr 89 år t965

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

gälla även handlingar innefattande
utredning eller förslag vilka från annan
än myndighet inkommit för där
angivet ändamål, även om handlingen
tillkommit i annat syfte.

Om tillstånd för statsmyndighet
att utlämna handling som avses i
första eller andra stycket beslutar
statens avtalsverk eller, om handlingen
tillhör förhandlingsårende
som utan avtalsverkets medverkan
handlågges av annan statlig myndighet,
denna. Begär någon att hos riksdagens
löntdelegation utfå sådan
handling, ankommer det dock på lönedelegationen
eller myndighet, som
denna bestämmer, att besluta i tillståndsfrågan.
Om tillstånd för kommunalmyndighet
att utlämna sådan
handling beslutar den förvaltande
myndighet i kommunen som handlägger
låneärenden eller, om handlingen
tillhör förhandlingsårende
som utan nämnda myndighets medverkan
handlågges av annan myndighet
i kommunen, denna myndighet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1965.

1-f Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 88

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1965

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms
slott den 19 mars 1965.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman,

Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för justitiedepartementet, statsrådet Kling, fråga om sekretess kring
förhandlingar om offentliga arbetstagares löner m. m. och anför.

I prop. 1964: 140 har riksdagen förelagts förslag till ändrad lydelse av
§ 62 regeringsformen samt §§ 70 och 71 riksdagsordningen. Förslaget innebär
i huvudsak, att en riksdagens lönedelegation inrättas med uppgift att i förhandlingsfrågor
rörande statsanställdas anställningsvillkor rådgöra med
statsrådsledamot som Kungl. Maj :t därtill förordnat och att på riksdagens
vägnar godkänna förhandlingsöverenskommelse, som träffats i sådan fråga.
Grundlagsförslaget innehåller därjämte en bestämmelse om tystnadsplikt
för lönedelegationens ledamöter. Innan förhandlingsöverenskommelse
trältats eller förhandling eljest slutförts, får ledamot av lönedelegationen
enligt förslaget icke utan delegationens tillstånd yppa vad vid sakens behandling
förekommit. Grundlagsförslaget har med viss jämkning, som ej
berör tystnadsplikten, slutligt antagits av 1965 års riksdag (KU 1964: 19 och
1965: 10, rskr 84).

1 nyssnämnda proposition framhöll jag, att det i senare sammanhang
fick övervägas att komplettera sekretesslagen med regler om ett mot tystnadsplikten
svarande skydd för lönedelegationens handlingar. Offentlighetskommittén1
har i en den 30 oktober 1964 dagtecknad promemoria (stencil
Ju 1964: A 5) framlagt förslag till sådana regler. I promemorian har kommittén
även behandlat frågan om sekretesskydd för andra myndigheters
handlingar rörande löneförhandlingar m. m. samt framlagt förslag till
lösning jämväl av denna fråga.

1 Ledamöter t kommittén var vid tiden för promemorians avgivande hovrättspresidenten B.
Kjellin, ordf., samt ledamoten av I kamm. B. F. Elmgren, expeditionschefen, numera generaltulldirektören
G. L. Eriksson, redaktören A. Y. Pers och professorn N. Nilsson-Stjemquist.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1965

Over promemorian har efter remiss yttranden avgivits av justitiekanslersämbetet,
Svea hovrätt, socialstyrelsen, arbetsdomstolens ordförande, statens
lönenämnd, statens avtalsnämnd, försvarets fabriksstyrelse, telestyrelsen,
järnvägsstyrelsen, Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet,
Svenska landstingsförbundet, Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen
i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation, Statstjänstemännens
riksförbund, Sveriges akademikers centralorganisation, Publicistklubben,
Svenska tidningsutgivareföreningen och Svenska journalistförbundet,
.lag anhåller att nu få upptaga de frågor, som behandlats i offentlighetskommitténs
promemoria.

Gällande bestämmelser

En del av de handlingar, som kan förekomma i ärende angående förhandling
om slutande av kollektivavtal eller annan överenskommelse rörande
offentliga arbetstagares anställningsvillkor, är på grund av stadgandena
i 2 kap. 4 och 5 §§ tryckfrihetsförordningen icke alls eller icke förrän förhandlingsärendet
slutförts att anse som allmänna handlingar. Handling
som icke är allmän omfattas icke av rätten för envar att utfå handling hos
myndighet. Vad åter angår sådana i hithörande ärenden förekommande
handlingar, som är allmänna, innehåller sekretesslagen, dvs. lagen den 28
maj 1937 (nr 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna
handlingar, icke någon samlad reglering rörande dem. Beträffande vissa typer
av handlingar, som kan förekomma i ifrågavarande ärenden, innehåller
sekretesslagen närmare regler. I 16 § sekretesslagen meddelas sålunda bestämmelser
om handlingar innehållande uppgifter som lämnats för statlig
eller kommunal statistik eller innefattande myndighets bearbetningar av sådana
uppgifter. Avser sådan handling namngivna eller eljest identifierbara
fysiska eller juridiska personer, är den i princip hemlig under 20 år från
uppgiftens datum. Handlingen får dock utlämnas tidigare, om den som avses
i handlingen samtycker till detta. Detsamma gäller, om man med hänsyn
till uppgiftens eller bearbetningens natur eller det ändamål för vilket handlingen
önskas utlämnad och omständigheterna i övrigt har trygghet för att
utlämnandet ej kommer att missbrukas till skada för den som avses i handlingen.
Enligt särskild bestämmelse i paragrafen skall dess principiella förbud
mot utlämnande av där avsedda handlingar icke utgöra hinder för att i
de fall och i den ordning Kungl. Maj:t bestämmer utlämna löncstatistiska
uppgifter till löntagarna för granskning av uppgifternas riktighet eller bearbetningar
av sådana uppgifter till förening av arbetsgivare eller arbetstagare
för begagnande vid förhandlingar om löneuppgörelser eller förberedelser
därtill. LönestatisUska uppgifter, som ej avser namngivna eller eljest

Kungl. Maj. ts proposition nr 88 år 1965

identifierbara personer eller företag, är däremot i allmänhet icke sekretessbelagda.
Lönestatistisk undersökning eller utredning, som verkställts av
myndighet för enskilds räkning, kan dock vara underkastad sekretess, i den
mån 27 § sekretesslagen och med stöd därav utfärdade bestämmelser är tilllämpliga
därpå (se SFS 1964: 278). I 24 § sekretesslagen finnes vidare regler
om sekretess för handlingar i ärende som avses i lagen om medling i arbetstvister.
Handling i sådant ärende får, i den mån myndighet som handlägger
ärendet så beslutar eller part som ingivit handlingen gjort förbehåll
om sekretess, icke utlämnas tidigare än 20 år efter handlingens datum.

Vad angår handlingar i ärende avseende förhandling i rättstvist innehåller
6 § sekretesslagen det stadgandet, att handling som upprättats eller anskaffats
för myndighets räkning i någon dess rättstvist icke utan myndighetens
tillstånd får utlämnas förrän saken blivit slutligt avgjord eller 20 år
förflutit från handlingens datum.

Nuvarande organisation av förhandlingsverksamheten rörande offentliga
arbetstagares anställningsvillkor m. m.

Efter mönster från den privata sektorn av arbetsmarknaden bestämmes de
offentliga arbetstagarnas löner och övriga anställningsvillkor i vidsträckt
omfattning efter förhandling mellan arbetstagarnas organisationer, å ena,
samt stat eller kommun, å andra sidan. En stor del icke lönegradsplacerade
arbetstagare i statens tjänst är sålunda anställda på villkor, som efter förhandling
fastställts i kollektivavtal. Beträffande statliga befattningshavare
med tjänstemannaställning träffas rörande deras löner och åtskilliga andra
anställningsvillkor efter förhandling överenskommelser, som visserligen
icke har karaktär av kollektivavtal, därför att sådant avtal enligt gällande
rätt icke kan avse arbetstagare med tjänsteansvar, men som ligger till
grund för den författningsmässiga regleringen av anställningsvillkoren. Den
kommunala sektorn företer härutinnan i stort sett samma bild som den
statliga. Kommunala arbetstagare utan tjänstemannaställning är sålunda
i regel anställda på villkor, som efter förhandling bestämts i kollektivavtal,
medan anställningsvillkoren för flertalet kommunala tjänstemän fastställts
i reglementen, som hämtat sitt innehåll från förhandlingsöverenskommelser
utan kollektivavtals natur.

Den statliga förhandlingsverksamheten är för närvarande organiserad på
olika sätt inom skilda förhandlingsområden. Vad först angår den statliga
kollektivavtalssektorn har statens avtalsnämnd till allmän uppgift att handlägga
ärenden rörande kollektivavtal och därmed sammanhängande frågor
inom statsförvaltningen samt inom den statliga verksamhet, som bedrives
i bolagsform (2 § instruktionen för statens avtalsnämnd, SFS 1959: 528;

Kungl. Maj. ts proposition nr 88 år 1965

ändr. 1962: 312). En av nämndens centrala uppgifter är att i enlighet med
särskilda i instruktionen meddelade regler medverka vid slutande av avtal
om anställningsförhållanden för kollektivavtalsanställda inom nämndens
ämbetsområde (3 § jfrd med 12—15 §§ nämnda instruktion). Inom den civila
statsförvaltningen fattas visserligen själva beslutet att ingå kollektivavtal
av vederbörande verksmyndighet (12 § punkt a.), i vissa fall dock efter
godkännande av avtalsnämndens ordförande (12 § punkt c.). Men de förhandlingar
som föregår avtalets tillkomst skall för verksmyndighetens räkning
ofta föras av nämndens ordförande eller annan ledamot i nämnden eller
tjänsteman hos denna med biträde dels av en eller flera för viss tid eller
för det särskilda fallet av verksmyndigheten utsedda representanter för verket
och dels, om så anses erforderligt, av ytterligare ledamöter i nämnden
(12 § punkt b.). Denna ordning skall, om Kungl. Maj:t ej för visst fall annorlunda
förordnar, iakttagas, när avtalet är av större betydelse för det verk
som beröres därav eller med hänsyn till sannolika konsekvenser för annat
verk (12 § punkt b.). På försvarets område fattas beslut att ingå kollektivavtal
av försvarets avtalsdelegation, som är en till avtalsnämnden ansluten
delegation (5 § och 13 § punkt a.). Förhandlingar om slutande av kollektivavtal
på försvarets område föres av avtalsdelegationens ordförande med
biträde dels, om så anses erforderligt, av annan ledamot i avtalsnämnden
och dels av delegationen eller en eller flera medlemmar av delegationen
(13 § punkt b.). Inom den statliga verksamhet, som bedrives i bolagsform, är
vederbörande företagsledning avtalsslutande part. Företagsledningen äger
också föra förhandlingar om slutande av kollektivavtal. På begäran av företagsledning
skall emellertid avtalsnämnden, i den mån det lämpligen kan
ske, tillhandahålla biträde vid förhandlingar om slutande av kollektivavtal
(15 §). För sådant ändamål kan ordföranden eller annan ledamot i nämnden
eller tjänsteman hos denna anlitas (15 §). — Nämnden har även andra
uppgifter än att på sätt nu framgått medverka vid tillkomsten av kollektivavtal.
Den skall exempelvis i viss utsträckning tillhandagå verksmyndigheler
och företag med råd och upplysningar i frågor, som faller inom nämndens
verksamhetsområde (3 §). I vissa frågor om tolkning av gällande kollektivavtal
är verksmyndighet skyldig att före avgörandet inhämta utlåtande
från nämnden resp. försvarets avtalsdelegation (12 § punkt d. och
13 § punkt e.). Till nämndens uppgifter hör också att verka för samarbete
i lämpliga former med motsvarande organ inom kommunala och enskilda
avtalsområden (3 §). Nämnden äger av andra myndigheter påkalla de upplysningar
och det biträde som erfordras för att fullgöra nämndens arbetsuppgifter.

Vad angår den statliga tjänstemanna-sektorn och vissa kommunala tjänstemän,
t. ex. lärarpersonal, föres de centrala förhandlingarna med tjänstemännens
organisationer för närvarande av chefen lör civildepartementet
eller befattningshavare i detta departement. Förhandi in gsövcrenskommelse

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1965

inom denna sektor slutes under förbehåll av Kungl. Maj :ts och riksdagens
godkännande. Sedan Kungl. Maj :t godtagit träffad överensstämmelse, förelägges
överenskommelsen genom proposition riksdagen för godkännande.

På det kommunala området slutligen föres de centrala förhandlingarna
rörande kollektivavtalsanställdas och tjänstemäns anställningsvillkor vanligtvis
av kommunsammanslutning, såsom Svenska stadsförbundet, Svenska
kommunförbundet eller Svenska landstingsförbundet. Lokala förhandlingar
torde, i den mån icke även dessa handhas av kommunsammanslutning, regelmässigt
föras av kommunens löneorgan, t. ex. lönenämnd eller förvaltningsutskott.

Reformförslag rörande förhandlingsverksamheten på
den offentliga sektorn

För närvarande förberedes reformer i syfte att utveckla nuvarande förhandlingssystem
inom den offentliga sektorn till större överensstämmelse
med det som tillämpas på den privata arbetsmarknaden. I prop. 1965: 60
har Kungl. Maj:t lagt fram förslag till reform av de offentliga tjänstemännens
förhandlingsrätt m. in. Förslagen går bl. a. ut på att i princip ge statens
och kommunernas tjänstemän samma rätt som övriga arbetstagare att
genom sina organisationer förhandla om lön och andra ekonomiska förmåner
och att träffa kollektivavtal härom.

En annan reform som nu förberedes rör den statliga förhandlingsverksamhetens
organisation. I prop. 1965: 77 föreslås sålunda en omorganisation av
den statliga förhandlingsverksamheten med verkan från den 1 juli 1965.
Enligt propositionen skall den statliga förhandlingsverksamheten i löneoch
anställningsfrågor koncentreras till ett centralt ämbetsverk benämnt
statens avtalsverk. Dess centrala uppgifter skall vara förhandlingsverksamhet
och därav betingat arbete med utredning och lönestatistik samt information
och utbildning rörande kollektivavtal. Verket skall enligt förslaget överta
den förhandlingsverksamhet, som för närvarande bedrives i civildepartementet,
statens avtalsnämnd och andra statliga myndigheter. Avtalsverket
avses skola handlägga kollektivavtalsfrågor som rör statens tjänstemän —
tjänstemännen vid riksdagen och dess verk dock endast efter särskilt uppdrag
—- och arbetare vid statliga verk och myndigheter, sådana icke-statliga
tjänstemän, vilkas förmåner regleras genom statliga bestämmelser,
samt arbetare och tjänstemän vid helstatliga bolag. I fråga om förhandlingar
rörande arbetare vid statliga verk samt arbetare och tjänstemän vid helstatliga
bolag förutsättes avtalsverket komma att fungera på i huvudsak
samma sätt och i ungefär samma former som avtalsnämnden nu gör. Verket
avses få befogenhet att i viss utsträckning överlåta till andra myndigheter
att förhandla i kollektivavtalsfrågor. I propositionen förutsättes Kungl.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1965

Maj :t komma att förbehålla sig att beträffande vissa tjänstemän själv handlägga
lönefrågor eller delegera handläggningen av dylika frågor till annat
organ än avtalsverket. I dessa ärenden skall avtalsverket fungera som beredande
organ. Beträffande sådana arbetstagare, vilkas anställningsvillkor tillhör
riksdagens prövning, förutsättes avtalsverket ha att ingå kollektivavtal
under förbehåll för Kungl. Maj :ts och riksdagens godkännande. Avtalsnämndens
uppgående i avtalsverket avses icke skola medföra ändring i vad
nu gäller om rätten att sluta kollektivavtal rörande arbetare vid statliga verk
samt arbetare och tjänstemän vid helstatliga bolag. Avtalsverkets förhandlingsverksamhet
skall enligt förslaget omfatta icke endast frågor om ingående
eller förlängning av kollektivavtal. Även centrala förhandlingar i
tvister om tolkning och tillämpning av redan ingånget avtal skall enligt propositionen
ankomma på avtalsverket, som också skall föra eller låta föra
arbetsgivarens talan inför domstol i avtalstvister. Rätt att meddela bindande
anvisningar rörande tillämpningen av kollektivavtal, som ingåtts av avtalsverket,
föreslås även tillkomma detta verk. Det skall härutöver ankomma
på verket att i anledning av förfrågningar rörande tolkningen av kollektivavtal
lämna upplysningar därom även till icke-statlig arbetsgivare, för vilken
avtalet gäller. Enligt förslaget skall avtalsverket jämväl ha att i lämpliga
former samarbeta med motsvarande organ inom kommunala och enskilda
avtalsområden.

Såsom inledningsvis nämnts, berör reformverksamheten också riksdagens
medverkan i förhandlings- och avtalssystemet. Enligt det nu slutligt antagna
grundlagsförslaget skall sålunda en riksdagens lönedelegation inrättas. Denna
skall, om ej riksdagen för visst fall annorlunda beslutar, ha att rådpläga
med därtill förordnad statsrådsledamot i förhandlingsfrågor rörande anställningsvillkor,
som skall gälla för statens arbetstagare eller eljest tillhöra
riksdagens prövning, samt att på riksdagens vägnar godkänna överenskommelse
som träffats i sådan fråga.

Offentlighetskommitténs promemoria

1 offentlighetskommitténs promemoria föreslås en bestämmelse avsedd att
tillgodose behovet av sekretess kring de handlingar som i samband med
förhandling inkommer till eller upprättas hos riksdagens lönedelegation.
Bestämmelsen, som reglerar frågan om löneförhandlingssekretess även hos
andra myndigheter än lönedelegationen, omfattar utredningar och förslag
rörande anställningsvillkor som upprättats för förhandling, vari myndighet
har att deltaga. Enligt kommitténs mening synes det inte möjligt att därutöver
ange några bestämda kriterier på de fall då handlingar skall hållas
hemliga. Det måste ligga i den förhandlande myndighetens hand att bedöma

Kttngi. Maj. ts proposition nr 88 år 1965

i vilka fall handling skall lämnas ut. De skäl som talar för att inskränka
tystnadsplikten för delegationens ledamöter till tiden fram till dess att
förhandlingen lett till överenskommelse eller eljest slutförts torde enligt
kommittén ha samma betydelse i fråga om handlingssekretessen.

Kommittén tillägger, alt lönedelegationen blir att betrakta såsom myndighet
i tryckfrihetsförordningens mening (2 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen).
Om fullföljd av talan mot beslut, varigenom myndighet som tillhör eller
lyder under riksdagen avslår framställning om utbekommande avhandling,
gäller vad riksdagen bestämmer (2 kap. 11 § andra stycket tryckfrihetsförordningen).
Kommittén anser sig icke böra framlägga något förslag
om rätt att överklaga beslut av lönedelegationen. En klagorätt skulle
enligt kommittén uppenbarligen få ringa betydelse i praktiken.

Vad härefter angår 1 rågan om sekretess kring övriga myndigheters handlingar
angående löneförhandlingar framhåller kommittén, att det ännu är en
öppen lråga hur förhandlingsarbetet kommer att organiseras på den statliga
sidan. Kommittén bar till grund för framställningen i promemorian
lagt del antagandet alt en i förhållande till Kungl. Maj :t självständig myndighet
kommer att inrättas tör ändamålet. Eu sådan myndighet, i promemorian
benämnd avtalsverket, skulle ingå i förhandlingar med företrädare
lör arbetstagarna dels efter framställning från arbetstagarhåll, dels på eget
initiativ eller efter uppdrag av Kungl. Maj :t eller chefen för civildepartementet.
Kommittén utgår ifrån att förhandlingarna ofta kommer att föregås
av samråd med andra myndigheter, statliga och kommunala, och med enskilda
arbetsgivarorganisationer. Diskussioner måste vidare, framhåller
kommittén, föras inom avtalsverket. Arbetet på förberedelsestadiet kan förväntas
avsätta skriftligt material i betydande omfattning i form av promemorior
m. in. Detsamma torde enligt kommittén bli fallet med själva förhandlingsarbetet;
de bud som växlas under förhandlingarna och de utredningar
dessa kräver torde som regel få skriftlig form. Avtalsverket kommer
sedan, innan det preliminära förhandlingsresultatet lägges fram för
riksdagen eller dess Iönedelegation, att få redovisa detta för Kungl. Maj :t
eller chefen för civildepartementet; det kan visa sig lämpligt att göra denna
redovisning i en skriftlig framställning. Även Kungl. Maj :ts framställning
till delegationen kan få skriftlig form.

Kommittén framhåller, att de skäl som i prop. 1964: 146 s. 164 anförts till
stöd för förslaget om tystnadsplikt för ledamöterna i riksdagens lönededegation
synes utgöra tillräckligt motiv för sekretess även hos andra myndigheter
kring utredningar och förslag om anställningsvillkor för offentliga
arbetstagare. Enligt kommitténs uppfattning skulle det för övrigt vara meningslöst
att belägga lönedelegationens handlingar med sekretess, om det
hos civildepartementet och övriga statsmyndigheter förvarade materialet rörande
förhandlingarna skulle vara tillgängligt utan inskränkningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1965

Enligt kommitténs mening bör sekretessbestämmelsen i första hand
vara tillämplig på förhandlingar om anställningsvillkor för statens och
kommunernas arbetstagare. Vidare bör den omfatta övriga arbetstagare
vilkas anställningsvillkor bestämmes under medverkan från riksdagens sida.
Den bör slutligen också vara tillämplig i fråga om arbetstagare hos statliga
och kommunala bolag. I detta sammanhang erinrar kommittén om att
den närmaste motsvarigheten till ett framtida avtalsverk, statens avtalsnämnd,
enligt sin instruktion har att handlägga ärenden rörande kollektivavtal
m. m. inte bara inom statsförvaltningen utan även inom den statliga
verksamhet som bedrives i bolagsform. Även i fortsättningen torde myndighet
komma att medverka vid uppgörelser rörande de statliga bolagens
arbetstagare. Motsvarande torde komma att gälla uppgörelser rörande de
kommunala bolagens arbetstagare.

Sekretessen bör enligt kommitténs mening avse handlingar som upprättats
för förhandling. Detta innebär, påpekar kommittén, att sekretessen icke omfattar
allehanda skrivelser och förslag mellan myndigheter i organisationsoch
lönefrågor utan allenast sådana utredningar och förslag som har ett direkt
samband med en pågående eller kommande förhandling.

I fråga om sekretessens utsträckning i tiden kan myndigheternas förhandlingsarbete
enligt kommitténs uppfattning inte utan vidare jämställas med
verksamheten inom riksdagens lönedelegation. Lönedelegationen torde
komma in i förhandlingsarbetet först när detta är i slutskedet. Den information
som lämnas delegationens ledamöter torde kunna begränsas till frågor
som är aktuella vid den pågående förhandlingen. Under myndigheternas förhandlingsarbete
göres däremot i stor omfattning utredningar som inte
kan sägas utgöra förberedelser för viss förhandling. Det är knappast möjligt
att här låta sekretessen utan undantag upphöra i och med att en viss
förhandling slutförts. I enlighet med den teknik som kommer till användning
i åtskilliga av sekretesslagens stadganden föreslår kommittén i stället,
att sekretess skall kunna upprätthållas till dess viss tid förflutit från handlingens
datum. Tiden föreslås bestämd till fem år.

På samma sätt som riksdagens lönedelegation skall kunna tillåta att vad
som förekommit i delegationen yppas bör det enligt kommitténs mening vara
möjligt för avtalsverket eller annan myndighet, som för förhandling, alt
medge att en eljest hemlig uppgift offentliggöres, om myndigheten anser detta
lämpligt från förhandlingssynpunkt. Myndigheten bör kunna medge att
hemlig handling utlämnas.

Uppkommer fråga om tolkning eller tillämpning av en ingången överenskommelse,
kan en offentlig arbetsgivare, lika väl som en privat arbetsgivare
och arbetstagarnas företrädare, ha ett intresse att hemlighålla de dispositioner
han vidtar inför en förhandling eller en rättslig prövning. Härvidlag
torde enligt kommitténs uppfattning erforderligt sekretesskydd be 2j

liihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr SS

Knngl. Maj:ts proposition nr 88 år 1965

redas av 6 § sekretesslagen, enHgt vilken handlingar, som upprättats eller
anskaffats för myndighets räkning till utredning i någon dess råttstvist,
ej må utlämnas utan myndighetens tillstånd föiTän saken blivit slutligen
avgjord eller 20 år förflutit från handlingens datum. Skriftliga uttalanden
om innebörden i gällande törtattningar eller avtal, som göres utan samband
med råttstvist, bör däremot, i den mån de är att anse som allmänna handlingar,
inte få hållas hemliga. Sådana uttalanden får enligt kommitténs
åsikt lätt karaktär av anvisningar för tolkning eller tillämpning och bör
icke få undanhållas offentligheten.

Bestämmelsen om sekretess kring den offentliga förhandlingsverksamheten
töreslås i promemorian få formen av en ny paragraf i sekretesslagen,
betecknad 34 a §. Enligt promemorian bör paragrafen erhålla följande lydelse: »Har

utredning eller förslag rörande anställningsvillkor upprättats för
lörhandling, vari myndighet har att deltaga, må handlingen ej utan myndighetens
tillstånd utlämnas förrän fem år förflutit från handlingens datum.

Har handling som avses i första stycket upprättats hos eller inkommit till
riksdagens lönedelegation i samband med förhandling, må den ej hemlighållas
längre än till dess överenskommelse träffats eller förhandlingen eljest
slutförts.»

Kommittén anser icke någon särskild bestämmelse om ikraftträdandet
erforderlig. Ändringen kommer utan sådan bestämmelse att träda i kraft 4
veckor efter den dag, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkom från
trycket (lagen den 1 juni 1894 angående tiden för allmänna författningars
trädande i kraft).

Remissyttrandena

Offentlighetskommitténs förslag har i princip godtagits eller lämnats
utan erinran av justitiekansler sämbetet, socialstyrelsen, statens
lönenämnd, försvarets fabriksstyrelse, järnvägsstyrelsen, Svenska stadsförbundet,
Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet, Landsorganisationen
i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation, Statstjänstemännens
riksförbund, Sveriges akademikers centralorganisation och Publicist
klubben.

Olika ändringar i kommitténs förslag förordas eller ifrågasattes av
Svea hovrätt, arbetsdomstolens ordförande, statens avtalsnämnd, telestyrelsen,
Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska tidningsutgivareföreningen
och Svenska journalistförbundet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1965

I många remissvar vitsordas behovet av sekretess rörande förhandlingsverksamheten.
Svea hovrätt framhåller, att en ny förhandlingsordning
rörande de anställdas löner och övriga anställningsvillkor inom en
snar framlid kommer att införas på det statliga området. Den nya ordningen
kan förväntas medföra behov av nya bestämmelser om sekretess kring en del
av de handlingar, som upprättats hos myndigheterna i samband med avtalsförhandlingarna.
Hovrätten delar därför kommitténs uppfattning om behovet
och önskvärdheten av en lagstiftning på området, även om en stor del av
det skriftliga material, som här är ifråga, är att anse som arbetspapper vilka
antingen icke alls eller först när det aktuella ärendet är slutbehandlat
blir offentliga. Arbetsdomstolens ordförande ansluter sig också till kommitténs
uppfattning att behov föreligger av regler om sekretess i samband
med förhandlingar om anställningsvillkor för arbetstagare i offentlig tjänst.

1 och för sig torde behovet existera redan nu men det kommer att framträda
mera, när kollektivavtalssystem skall tillämpas för alla grupper av arbetstagare
i offentlig tjänst. Statens lönenämnd framhåller, att en huvudprincip
vid det pågående arbetet på en reform av de offentliga tjänstemännens
förhandlingsrätt är att närmare ansluta reglerna därom till vad som
gäller på den privata sektorn av arbetsmarknaden. Syftet med kommitténs
förslag står i överensstämmelse med denna princip. Eftersom en privat arbetsgivare
knappast kan anses i princip skyldig att utlämna någon hand^-ling alls, skulle en strikt tillämpning av nämnda huvudprincip egentligen
innebära, att den offentliga arbetsgivaren över huvud taget icke skulle vara
skyldig att utlämna någon handling rörande förhandlingsverksamheten.
Med hänsyn till offentligrättsliga förhållanden kan dock en sådan strikt
tillämpning icke komma i fråga. Offentlighet måste därför i viss utsträckning
föreskrivas även beträffande handlingar som rör förhandlingsverksamheten.
Försvarets fabriksstyrelse framhåller som angeläget, att den offentliga arbetsgivaren
i flertalet frågor rörande förhandlingsverksamheten likställes
mod arbetsgivare inom den enskilda sektorn av näringslivet. Styrelsen ansluter
sig därför till de allmänna synpunkter, som framlagts i promemorian.
Enligt Svenska kommunförbundet föreligger ett odiskutabelt behov att ge
de offentliga arbetsgivarna samma skydd mot insyn i interna överväganden
i förhandlingsfrågor, som nu tillkommer såväl enskilda arbetsgivare och arbetsgivarorganisationer
som arbetstagarorganisationerna. Förbundet ansluter
sig därför till kommitténs förslag att införa sekretesskydd för handlingar,
som innefattar utredning eller förslag rörande anställningsvillkor
och som upprättats för förhandling. Liknande uttalande göres av Svenska
stadsförbundet och Svenska landstingsförbundet. Även i remissvaren från
arbetstagarorganisationerna ges uttryck för tanken, att det allmänna såsom
arbetsgivare i princip bör få samma möjligheter till sekretess som arbetsgivarna
på den privata sektorn. Landsorganisationen i Sverige anser sålunda,
alt de av kommittén föreslagna bestämmelserna kommer att ge de offentliga

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1965

arbetsgivarna i huvudsak samma ställning i förhandlingshänseende som
de privata samt att ingen invändning kan resas häremot. Tjänstemännens
centralorganisation finner det rimligt, att det allmänna som arbetsgivare får
i huvudsak samma möjligheter till sekretess i samband med förhandlingar
som arbetsgivarna har på det privata området. En liknande inställning kommer
till synes i remissvaren från Statstjänstemannens riksförbund och Sveriges
akademikers centralorganisation.

Svenska journalistförbundet tinner icke det föreslagna sekretesskyddet
motiverat vare sig av faktiska erfarenheter eller andra sakskäl. Den sakligt
ogrundade tro på nödvändigheten av sekretess kring löneförhandlingar, som
man enligt förbundets mening tidigare sett många drastiska exempel på, håller
alltmer på att försvinna inom den privata sektorn av näringslivet. Offentliggörande
av öppningsbud så snart de överlämnats till motparten, information
om törhandlingsarbetet i dess olika faser och över huvud taget större
öppenhet börjar bli regel. Detta kontrasterar starkt mot civildepartementets
hävdande av sekretess i de flesta lägen. Den större öppenheten och offentliga
redovisningen är också enligt förbundets åsikt starkt motiverad både
av ett allmänt intresse kring dessa frågor och av de i varje förhandling direkt
berörda medlemmarnas intresse och behov av att få fortlöpande information,
så snart en sådan inte kan vålla påvisbara olägenheter och äventyra
ett förhandlingsresultat. Det hävdas stundom att sådana olägenheter
skulle bli en konsekvens av öppen redovisning. Förbundet har ännu inte kunnat
få belägg för ett enda påvisbart fall då något sådant skulle ha inträffat.
Också här torde föreställningarna om skadeverkningar bottna i lösa antaganden
och bristande kännedom om de faktiska förhållandena. Härtill kommer
ännu eu synpunkt av betydelse. Eftersom det är en naturlig ordning,
att förhandlingsdelegationer under förhandlingsarbetet rådgör med sin uppdragsgivare
— många gånger med en ganska stor krets — är sekretess oftast
omöjlig att upprätthålla i praktiken. Erfarenheten visar tydligt, att
förhandlingspositioner och givna bud ändå mycket snabbt sipprar ut till offentligheten.
Under sådana förhållanden är det riktigare och ärligare att
parterna blir i stånd att ge den korrekta och öppna information som alltid
är bättre än ryktesspridning. Förbundet föreslår att sekretessbestämmelsen
utformas på annat sätt än i kommitténs förslag (se härom s. 24).

I några remissvar påpekas, att en reglering av sekretesskyddet
för förhandlingsverksamheten i nuvarande läge blir i viss mån provisorisk.
Sålunda framhåller justitiekanslersämbetet att, innan erfarenhet
vunnits av hur den nya förhandlingsordningen kommer att verka i praktiken,
de föreslagna bestämmelserna torde få betraktas som i viss mån
provisoriska. Om ändringar visar sig påkallade, torde sådana kunna övervägas
i samband med den pågående översynen av sekretesslagstiftningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1965

Vad angår sekretesskyddet för förhandling om slutande
av kollektivavtal eller annat avtal rörande anställningsvillkor
förmodar flera remissorgan, att den av kommittén föreslagna bestämmedsen
endast tar sikte på dylik förhandling. Arbetsdomstolens ordförande anser sig
sålunda böra utgå ifrån att ordet »förhandling» i det föreslagna stadgandet
åsyftar förhandling om ingående av avtal i sådana frågor som avses i 1^ §
första stycket lagen om kollektivavtal och 4 § första stycket lagen om förenings-
och förhandlingsrätt men däremot icke förhandling i tvister rörande
innebörden eller tillämpningen av redan ingångna avtal. En närmare precisering
av lagtexten i detta hänseende förefaller önskvärd. Även statens avtalsnämnd
och telestyrelsen utgår i sina remissvar från att ordet »förhandling»
i den föreslagna bestämmelsen endast avser törhandling i syfte att sluta
avtal.

Beträffande frågan v i 1 k e t samband som skall krävas mellan
handling och f ör h a n d 1 i n g för att sekretess skall kunna ifrågakomma
på avtalsområdet påpekar arbetsdomstolens ordförande, att av
kravet på att handlingen skall vara upprättad för förhandling följer att en
i annat sammanhang tillkommen handling, som kan tå betydelse vid en
avtalsförhandling, icke omfattas av sekretesskyddet. Härigenom uteslutes
från sekretess, såsom kommittén framhållit, allehanda skrivelser och förslag
mellan myndigheter i organisations- och lönefrågor. En sådan avgränsning
förefaller i och för sig lämplig. Tveksammare synes vara, om icke
handlingar, som väl icke upprättats för förhandling men for detta andamål
anskaffats från annan än myndighet, t. ex. en arbetsgivarorganisation eller
ett kommunförbund, bör omfattas av sekretesskyddet. Landsorganisationen
i Sverige understryker vikten av att offentlighet i allmän verksamhet i stöista
möjliga utsträckning upprätthålles även på förhandlingsområdet och uttalar
att sekretessen med hänsyn härtill bör gälla endast de handlingar som
direkt berör förhandlingarna och upprättats just för detta ändamål. Svenska
journalistförbundet betonar betydelsen av kommitténs uttalande, att sekretessen
bör avse endast handlingar som har direkt samband med löne- och
avtalsförhandlingar men icke andra skrivelser och förslag i organisationsoch
lönefrågor. Enligt förbundet bör detta klart framgå av såväl lagtext som
förarbeten. Statens avtalsnämnd anser det böra klarläggas, att sekretessskyddet
skall omfatta icke endast handlingar, som i anslutning till en fastställd
förestående förhandling upprättas eller inkommer till myndighet,
utan även handlingar som fortlöpande anskaffas av myndighet för att
utgöra underlag för framtida förhandlingar. Statstjänstemannens riksförbund
yttrar, att man under alla förhållanden måste godtaga att utredningshandlingar
m. m. som upprättas för viss förhandling skall kunna sekretessbeläggas
till dess förhandlingen slutförts. Myndighet kan också komma
att verkställa utredningar och göra uttalanden i skriftlig form, vilka ar
avsedda att utgöra underlag för en följd av förhandlingar. Från personalor -

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1965

ganisations sida kan knappast heller göras någon erinran mot att dylika
handlingar sekretessbelägges under längre tid. Publicistklubben framhåller
att det för arbetande journalister blir av stor betydelse, vilka möjligheter avtalsverket
eller motsvarande myndighet får att sekretessbelägga sina utredningar
och förslag. Enligt kommitténs förslag skall sekretessen avse handlingar
som upprättats för förhandling. Eu sådan formulering lämnar betydande
möjligheter till sekretessbeläggning öppna för myndigheten. Det är
svårt att se en klargörande, praktisk distinktion mellan vad kommittén kallar
»skrivelser och förslag mellan myndigheter i organisations- och löneirkgor»
och vad kommittén karakteriserar som >: utredningar och förslag som
har ett direkt samband med en pågående eller kommande förhandling». Del
bhr alltid möjligt att försvara en sekretessbeläggning med att handlingen har
ett direkt samband med kommande förhandling. Publicistklubben finner det

emellertid svårt att formulera bestämmelsen så att denna dunkelhet elimineras.

Det för sekretess föreslagna villkoret att fråga skall vara om förhandling,
vari myndighet har att deltaga, kritiseras bl. a. av
telestyrelsen, som menar, att det föreslagna sekretesskyddet blir ofullständigt,
därför att det endast »tager sikte på myndighet som deltager i förhandling».
Enligt telestyrelsens mening bör sekretesskyddet gälla oberoende av
om myndigheten medverkar i förhandlingen eller ej. Telestyrelsen föreslår
därför att satsen »vari myndighet har att deltaga» utgår. Arbetsdomstolens
ordförande påpekar, att kommunerna enligt 1954 års kommunala delegationslag
äger uppdraga åt kommunförbund att sluta för dem bindande kollektivavtal.
Sådan delegation brukar visserligen ej förekomma men faktiskt
föres avtalsförhandlingarna i regel av kommunförbunden och de särskilda
kommunernas befattning med sådana frågor inskränker sig ofta till att de

eventuellt med vissa tillägg — för egen del godkänner de centralt träffade
uppgörelserna. Kommunförbunden är icke myndigheter och deras handlingar
är alltså ej allmänna handlingar. Om emellertid en handling upprättas av
en kommun på begäran av kommunförbund för att användas vid förbundets
förhandlingar, bhr den kopia av handlingen som ligger kvar hos kommunen
en allmän handling. Avgörande för om denna handling skall omfattas av
sekretesskydd bhr då enligt förslaget, om myndighet har att deltaga i kommunförbundets
förhandling. Som regel torde så ej vara fallet. Med hänsyn
härtill kan det måhända föreligga behov av en särskild möjlighet att belägga
dylika handlingar med sekretess, varvid det bör tillkomma kommunen
alt avgöra, om de skall utlämnas. Eventuellt kan motsvarande behov
uppkomma i fråga om handling, som upprättas av statlig myndighet för att
användas vid ett kommunförbunds avtalsförhandlingar.

Tjänstemännens centralorganisation finner rekvisitet »vari myndighet har
att deltaga» kunna ge anledning till oklarhet i tillämpningen. I kommitténs
promemoria nämnes t. ex. att förhandlingarna med avtalsverket ofta torde

Kungi. Ma.j:ts proposition nr 88 år 1965

komma att föregås av »samråd» med andra myndigheter och att myndighet
torde komma att »medverka» vid uppgörelser om de offentliga bolagens
arbetstagare. Organisationen frågar sig om detta är detsamma som att myndighet
»har att deltaga» i förhandling.

Förslaget att sekretesskyddet skall gälla även hos myndighet förvarade
handlingar, som upprättats för förhandling rörande anställningsvillkor tor
arbetstagare hos statliga och kommunala bolag, har icke mött
någon gensaga under remissbehandlingen. Arbetsdomstolens ordförande
framhåller beträffande de statliga bolagen, att deras avtalsförhandlingar
formellt föres av bolagen själva. I likhet med vad som för närvarande gäller
torde dock även i fortsättningen statlig myndighet komma att medverka vid
dessa förhandlingar. Den föreslagna bestämmelsen är avfattad på ett sätt
som avser att ge sekretesskydd även åt handlingar, vilka upprättats för
sådana förhandlingar men förvaras hos myndighet, och häremot är intet att
erinra.

Mot den föreslagna begränsningen till handlingar som innefattar utredning
eller förslag anmärker Svea hovrätt, att exempelvis skrivelser
från lönedelegationen med synpunkter på framlagda förslag därigenom synes
falla utanför sekretesskyddet, ehuru de torde böra omtattas därav. Ä
andra sidan synes sekretessen komma att omfatta även utredning som myndighet
verkställer på begäran av enskild organisation, under förutsättning
att utredningen skall användas för sådan avtalsförhandling, varom i förslaget
är fråga. En sådan situation skulle t. ex. uppkomma, om arbetstagarorganisation
hos kommerskollegium beställde en utredning som organisationen
sedan skulle använda i förhandling med avtalsverket. Handlingen
skulle då enligt en strikt tolkning av det föreslagna stadgandet vara att anse
som hemlig och icke kunna utlämnas utan tillstånd av förhandlande myndighet.
Stadgandet bör enligt hovrättens mening utformas så, att det icke ger
utrymme för en sådan tolkning. Arbetsdomstolens ordförande finner det
tveksamt, om beteckningarna utredning och förslag uttömmande anger arten
av de handlingar, för vilka behov av sekretess kan föreligga. Det äi
emellertid knappast nödvändigt att i lagen precisera handlingens beskaffenhet
med avseende på innehållet. Erforderlig begränsning av sekretesskyddet
torde i stället lämpligen kunna uppnås genom att syftet med handlingen
anges, t. ex. att handlingen upprättats för förhandling om ingående a\
kollektivavtal. Även statens avtalsnämnd och telestyrelsen ulgår i lagtextförslag,
som intagits i deras remissvar, ifrån att sekretesskyddet bör omfatta
jämväl andra handlingar än sådana som innefattar utredning och förslag.

Tjänstemännens centralorganisation frågar sig, om lönestatistiska utredningar,
som kan ha verkställts hos myndighet, omfattas av den föreslagna
bestämmelsen. Sådan statistik kun ha betydelse icke blott för viss förhandling
och skulle från den synpunkten, om den är att hänföra till utredning

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1965

eller förslag, kunna hos myndighet hemlighållas i fem år och hos lönedelegationen
till förhandlingens slut. Om den föreslagna bestämmelsen skall tilllämpas
på lönestatistik ifrågasätter organisationen, huruvida erforderlig
kongruens med 16 § sekretesslagen kommer att uppnås.

Remissorganens syn på frågan om sekretess kring bud och motbud eller
annat förhandlingsmaterial som utväxlas mellan förhandlingsparterna redovisas
i det följande i anslutning till frågan när tillstånd till offentliggörande
av eljest sekretessbelagd handling bör lämnas eller vägras.

Frågan huruvida den föreslagna bestämmelsen omfattar endast
handling, som upprättats av förhandlande myndighet,
eller jämväl handling som upprättats av annan
myndighet eller enskild synes ha föranlett viss tvekan under
remissbehandlingen. Arbetsdomstolens ordförande tycks för sin del utgå
ifrån att bestämmelsen är tillämplig oavsett om handlingen upprättats av
forhandlande myndighet, annan myndighet eller enskild. Svenska stadsförbundet
påpekar, att det inom det kommunala området, där den myndighet
som normalt har att på kommunens vägnar deltaga i förhandling
är dess lönemyndighet (lönenämnd), förekommer och enligt sakens natur
i stor utsträckning måste förekomma att förberedande utredningar och
förslag upprättas hos ej endast lönemyndigheten utan även andra myndigheter,
vilka handlingar förvaras hos dessa eller tillställes lönemyndigheten
eller i duplikat finnes hos bådadera. Förbundet förutsätter, att den
föreslagna bestämmelsen avser nu nämnda handlingar, vilka upprättats
hos eller inkommit till lönemyndighet eller annan myndighet, liksom också
personalorganisationernas utredningar och förslag, som dit inkommit.
Svenska kommunförbundet förklarar sig utgå ifrån att bestämmelsen omtattar
även handlingar som upprättats av annan än myndighet. Det är
nämligen ett starkt intresse för såväl förbundet som förbundets medlemskommuner,
att handlingar upptagande råd och sakupplysningar, som i anledning
av förestående förhandling lämnats kommunal myndighet av förbundets
förbandlingsorgan, erhåller sekretesskydd. I vissa fall torde det även
vara angeläget, att avtalstörslag eller utredningar som personalorganisation
iramlagt kan beredas sekretesskydd, om organisationen så önskar.

Fn annan tolkning av den föreslagna bestämmelsen kommer till synes
i andra remissvar. Statens avtalsnämnd hemställer att bestämmelsen ut1
orm as så att därav klart framgår, att sekretesskyddet omfattar icke blott
handling som upprättats av myndighet utan även handling som inkommit
till myndighet i samband med förhandling. Det blivande avtalsverket skall
nämligen, liksom för närvarande statens avtalsnämnd, vid förhandlingar
företräda de olika ämbetsverken, institutionerna och de statsägda bolagen
och är därför för sin verksamhet beroende av uppgifter, som inhämtats från
dem liksom av utredningar som till underlag för förhandlingarna verkställes
av dessa arbetsgivare. Sådana handlingar bör därför i sekretesshänseende

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1965

likställas med handlingar som verket självt upprättar. Försvarets fabriksntyrclse
har uppfattat den föreslagna bestämmelsen så, att den endast omfattar
handling upprättad av den myndighet, som har att deltaga i förhandling
för vars skull handlingen tillkommit. Fabriksstyrelsen anser liksom
statens avtalsnämnd angeläget att sekretesskyddet kommer att omfatta
även handlingar, som i samband med löneförhandlingar inkommit till
exempelvis fabriksstyrelsen från styrelsen underställda labriker. Svenska
arbetsgivareföreningen tolkar bestämmelsen så, att den avser endast handlingar
upprättade hos myndighet men ieke av myndigheten utifrån införskaffade
handlingar. Föreningen tillägger, att det i icke ringa utsträckning
förekommer utbyte av uppgifter mellan företrädare för det statliga arbetsgivarintresset
och arbetsgivarorganisationer på den allmänna marknaden. Sådana
uppgifter, som exempelvis kan avse lönestatistik, cirkulär och promemorior
samt även mera allmänna erfarenheter och synpunkter, kan av de
statliga arbetsgivarorganen ha begärts i anledning av viss förhandling men
kan också lämnas utan något sådant samband. Det är givet att intresset
för ett sådant utbyte för de privata arbetsgivarorganisationernas del avsevärt
kommer att minska i styrka, om garantier icke kan lämnas för att de uppgifter
och övriga informationer som tillhandahålles företrädarna för det statliga
arbetsgivarintresset icke kommer till utomståendes kännedom. Då sekretesskyddet
icke synes avse handlingar, som myndighet anskaffar utifrån,
synes den föreslagna bestämmelsen omöjliggöra att sådana garantier lämnas.

Vad angår sekretesstidens längd har den föreslagna regeln om
femårig sekretess för flertalet handlingar rörande förhandlingsverksamheten
tillstyrkts eller lämnats utan erinran av flertalet remissorgan. Statens
avtalsnämnd finner förslaget i denna del tillgodose det statliga arbetsgivarbehovet
av att hithörande handlingar undandrages offentlig insyn i sådan
utsträckning att löneförhandlingarnas behöriga fortgång icke äventyras.
Svenska stadsförbundet framhåller, att man till gagn för förhandlingsverksamheten
som sådan och till ernående av jämställdhet med motparten måste
tillskapa regler, enligt vilka ifrågavarande handlingar icke utan särskilt medgivande
är tillgängliga för allmänheten under en tidsperiod, som med hänsyn
till kostnadskalkyler, personalplanering in. in. kan bedömas som känslig.
Den tid om fem år som kommittén föreslagit finner förbundet tillfredsställande.
Även Svenska landstingsförbundet finner den femåriga skyddstiden
tillfredsställande. Svenska kommunförbundet framhåller, att frågor som
upptagits till behandling vid förhandlingar om avtal för viss längre avtalsperiod
men icke vid detta förhandlingstillfälle löses genom överenskommelse,
ofta upptages till ny prövning vid förhandlingar, som kan äga rum flera år
efter det frågorna första gången väcktes. Med hänsyn härtill måste sekretessskydd
gälla under relativt lång tid. Den föreslagna femåriga sekretesstiden
kan under vissa förhållanden vara för knapp men torde i normalfallet få an -

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1965

ses tillfyllest. Den femåriga skyddstiden lämnas vidare utan erinran av bl. a.
justitiekanslersämbetet, arbetsdomstolens ordförande, socialstyrelsen, försvarets
fabriksstyrelse, telestyrelsen, järnvägsstyrelsen, Svenska arbetsgivareföreningen,
Sveriges akademikers centralorganisation och Publicistklubben.

En viss tvekan rörande lämpligheten av den föreslagna femåriga skyddstiden
kommer till synes i vissa remissvar. Landsorganisationen i Sverige
ifrågasätter sålunda om det verkligen föreligger ett praktiskt behov av så
lång skyddstid som 5 år. Tjänstemännens centralorganisation yttrar, att arbetstagarparten
på den privata arbetsmarknaden icke ens efter viss tids
förlopp bär rätt att taga del av motpartens handlingar, såvida icke överenskommelse
träffats därom. Det måste även ur tjänstemannasynpunkt accepteras
att motparten får möjlighet till en viss långsiktig prövning av olika
principfrågor som rör de offentliganställdas löne- och anställningsvillkor.
Man kan dock ifrågasätta, om sekretesstiden behöver vara längre än 3 år.
Att en hithörande handling, som inkommit till riksdagens lönedelegation,
enligt förslaget skall bli offentlig redan vid förhandlingens slut, synes i någon
mån tala emot att sekretess eljest skulle behöva upprätthållas i 5 år.
I vart fall bör sekretesstiden icke utsträckas längre än i förslaget skett.
Statstjänstemannens riksförbund anser att man under alla förhållanden
måste godtaga att utredningshandlingar m. m. som upprättats såsom underlag
för viss förhandling sekretessbelägges till dess förhandlingen slutförts.
Det måste också rimligen förutsättas, att myndighet i vissa fall kommer
att verkställa utredningar och göra uttalanden i skriftlig form, som är avsedda
att utgöra underlag för en följd av förhandlingar. Om så är fallet,
kan knappast från personalorganisations sida göras erinran mot att dylika
handlingar sekretessbelägges under längre tid. Om härvid fem år eller en
kortare tidsperiod skall väljas, är en skönsmässig fråga som inte med säkerhet
kan besvaras. Skäl talar både för och emot en kortare tid än fem år.

Svea hovrätt ifrågasätter, om det ainnat än rent undantagsvis kan antagas
föreligga behov att hemlighålla handling under längre tid än till dess överenskommelse
träffats eller förhandlingen eljest slutförts. Det kan enligt
hovrättens mening övervägas att i stället tillämpa den konstruktion som
kommit till användning i 34 § sekretesslagen. Man skulle då normalt låta
sekretessen upphöra i och med att förhandlingen avslutats men medge rätt
för den förhandlande myndigheten att vid särskilda skäl hålla handlingen
hemlig under viss tid, högst fem år. Beträffande handling som icke har
samband med vass förhandling borde sekretesstiden kunna sättas till föreslagna
fem år från handlingens datum. Hovrätten är dock medveten om att
den ifrågasatta ordningen kan medföra tekniska svårigheter och att den av
kommittén valda konstruktionen har fördelen att vara enklare i tillämpningen.

Den femåriga sekretesstiden avstvrkes av Svenska tidningsutgivareför -

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1965

eningen. Enligt föreningens mening saknas skäl att inedge längre sekretesstid
än vad som föreslås gälla i fråga om lönedelegationens handlingar. Föreningen
förordar därför, att hithörande handlingar icke skall få hemlighållas
längre än till dess överenskommelse träffats eller förhandlingen slutförts,
även då fråga är om handlingar hos andra myndigheter än lönedelegationen.
Svenska journalistförbundet intager samma ståndpunkt.

Förslaget om en kortare sekretesstid för handlingar, som upprättats hos
eller inkommit till lönedelegationen, har i allmänhet icke föranlett någon
erinran under remissbehandlingen. Somliga remissorgan förklarar sig uttryckligen
godtaga förslaget i denna del. Så gör t. ex. statens avtalsnämnd
och Svenska tidningsutgivareföreningen. Sveriges akademikers centralorganisation
finner det ändamålsenligt att i fråga om sekretesskyddet skilja
mellan handlingar hos riksdagens lönedelegation och handlingar hos övriga
myndigheter.

I några remissvar uttalas dock tvekan om lämpligheten av en annan sekretesstid
för lönedelegationens handlingar. Svea hovrätt ifrågasätter sålunda,
om det finnes tillräckliga skäl att beträffande sekretesstidens längd göra
skillnad mellan lönedelegationen och annan myndighet. Även lönedelegationen
synes kunna ha behov av att hemlighålla handling under längre
tid, t. ex. för att icke avslöja vilka medgivanden man varit beredd att göra
under en viss förhandling. Statens lönenämnd anför, att det är svårt att på
basis av vad man för närvarande kan förutse beträffande förfarandet inom
den kommande statliga förhandlingsorganisationen bedöma, om den föreslagna
distinktionen mellan handlingar hos lönedelegationen och handlingar
hos andra myndigheter är lämplig. Nämnden har särskilt uppmärksammat
att en handling, som upprättats för en viss förhandling och som inkommit
till lönedelegationen, kan tänkas även innehålla upplysningar om arbetsgivarpartens
preliminära ställningstaganden till frågor, som kan uppkomma
i en kommande förhandlingssituation, exempelvis de konsekvenser
lösandet av en viss aktuell fråga anses kunna få för andra för dagen ej aktuella
lönespörsmål. En sådan handling synes enligt kommitténs förslag
vara sekretessbelagd hos delegationen endast fram till den tidpunkt då överenskommelse
i de aktuella frågorna träffats eller förhandlingen om dessa
frågor eljest slutförts, under det att samma handling skulle vara sekretessbelagd
i fem år om den befinner sig hos annan myndighet än delegationen.
Nämnden anser emellertid att övervägande skäl talar för den av kommittén
gjorda differentieringen och vilt icke göra någon erinran däremot. Nämnden
utgår härvid från att det kommande förfarandet i möjligaste mån ges
eu sådan utformning, att uppgifter innefattande preliminära ställningstaganden
för kommande förhandlingar ej bli offentliga. Svenska arbetsgivareföreningen
yttrar, att motivet för att låta sekretesskyddet för lönedelegationens
handlingar upphöra redan när förhandlingen slutförts synes vara
att lönedelegationen skulle komma in i förhandlingsarbetet först när detta

Kungi. Maj:ts proposition nr 88 år 1965

nått slutskedet och att den information som skulle lämnas lönedelegationen
därför skulle kunna begränsas till frågor som är aktuella vid den pågående
förhandlingen. Det är svårt för föreningen att bilda sig en närmare uppfattning
om i vilken utsträckning det i praktiken kommer att bli möjligt att genomföra
en sådan begränsning av informationen till lönedelegationen. Föreningen
vill emellertid i sammanhanget understryka att handlingar som
upprättats i samband med en pågående avtalsrörelse i mycket stor omfattning
har betydelse även för kommande avtalsrörelser. Det måste i praktiken
ställa sig mycket svårt att från de informationer, som lämnas lönedelegationen
i samband med en avtalsrörelse, undantaga alla uppgifter som kan
få betydelse jämväl för de framtida avtalsrörelserna. Detta bör beaktas vid
utformningen av sekretesskyddet för lönedelegationens handlingar.

Frågan vilken myndighet som skall äga ge tillstånd
till utlämnande av eljest sekretessbelagd handling beröres i somliga
remissvar. Arbetsdomstolens ordförande konstaterar, att det enligt förslaget
skall ankomma på myndighet, som har att deltaga eller deltagit i förhandlingen,
att meddela tillstånd till utlämnande, även om handlingen finnes,
exempelvis i avskrift, hos annan myndighet. Med hänsyn till bestämmelsens
avfattning kan emellertid tvekan uppstå vilken myndighet som har
att medge utlämnande, om flera myndigheter deltager eller deltagit i samma
förhandling. Sådan befogenhet synes böra tillkomma den myndighet ensam,
som på arbetsgivarsidan leder eller lett förhandlingsarbetet, d. v. s.
vid statliga förhandlingar i regel avtalsverket. Svea hovrätt yttrar, att såsom
den föreslagna bestämmelsen utformats envar myndighet, som har att
deltaga i förhandling för vilken en viss utredning upprättats, skulle ha att
bestämma, om denna handling lår utlämnas. Vid vissa typer av förhandlingar
kan ett flertal myndigheter tänkas samtidigt deltaga. Så kan t. ex. bli
fallet på det kommunala området, där samtliga rikets städer och köpingar
kan föra förhandlingar genom Svenska stadsförbundet. Situationen synes
bli den att prövningen, huruvida en hemlig handling skall utlämnas, skall
anses tillkomma antingen samtliga förhandlande myndigheter gemensamt
eller envar myndighet. Intetdera alternativet är tillfredsställande. Svenska
kommunförbundet påpekar, att närmare ställning icke tagits i promemorian
till frågan, vilken myndighet som i olika situationer skall äga att där så finnes
lämpligt utlämna eljest sekretessbelagd handling. Problemställningen
aktualiseras när en för förhandling upprättad handling eller kopia därav
icke förvaras hos den myndighet, som på kommunens vägnar lett förhandlingen
utan hos annan myndighet. Den föreslagna lagtexten synes innebära,
att det i sådant fall är den myndighet som fört den förhandling för vilken
handlingen upprättats, som har att avgöra om en eljest sekretessbelagd
handling får utlämnas, även om handlingen förvaras hos annan myndighet.
Det är önskvärt, att det av motiven till den föreslagna lagstiftningen eller
av lagtexten kommer att klart framgå, hur den berörda frågan skall lösas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1965

Ändamålet med det föreslagna sekretesskyddet tillgodoses bäst, om den
myndighet, som fört viss förhandling, har att bestämma om frigivandet av
alla de handlingar som upprättats för förhandlingen, oavsett var handlingarna
förvaras. Svenska stadsförbundet förutsätter, att den föreslagna bestämmelsen
har den innebörd som lagtexten synes ge vid handen, nämligen
att den i förhandlingen deltagande myndigheten — för kommunernas vidkommande
lönemyndigheten —- skall vara den myndighet som har att pröva
huruvida handling får utlämnas före sekretesstidens utgång, även om handlingen
förvaras hos annan myndighet. Det synes dock tveksamt, om sådan
befogenhet är helt förenlig med principerna för prövning av fråga om utlämnande
av allmän handling och om åsyftad säkerhet därigenom vinnes
beträffande handling förvarad hos annan myndighet. Nämnda innebörd av
bestämmelsen framgår icke klart av motiven men är enligt förbundets uppfattning
likväl nödvändig om syftet med lagstiftningen skall uppnås.

Några remissorgan framför synpunkter på tillståndsgivningen.
Landsorganisationen i Sverige förutsätter, att införande a''\ en
sekretessbestämmelse icke kommer att kunna tagas till intäkt för förändringar
i negativ riktning när det gäller myndigheternas nuvarande informations-
och samrådsverksamhet i förhållande till de anställdas organisationer.
Sveriges akademikers centralorganisation betonar likaledes, att
sekretesskyddet icke får hindra det förtroliga utbyte mellan parternas
främsta företrädare av även skriftliga informationer, som ofta är ett villkor
för ett framgångsrikt förhandlingsarbete. Organisationen utgår ifrån att
det föreslagna sekretesskyddet icke avser att omöjliggöra sådan information
men ifrågasätter, om detta icke bör framgå åtminstone av förarbetena.
Statstjänstemannens riksförbund framhåller, att förhandlingarna på den
privata arbetsmarknaden alltmer synes äga rum i relativt öppna former.
Förhandlande myndighets tillstånd till offentliggörande av handling, som
upprättats för förhandling, bör därför lämnas i varje situation där ett offentliggörande
inte kan anses innebära någon olägenhet för pågående eller
kommande förhandlingar. Det synes icke överensstämma med vare sig den
privata arbetsmarknadens ordning eller offentlighetsprincipen att — såsom
kommittén föreslagit — för offentliggörande av eljest hemlig uppgift kräva
att myndigheten skall anse detta lämpligt från förhandlingssynpunkt. Ett
motivuttalande härom bör enligt förbundets mening göras. Förbundet anser
sålunda att eu handling som efter förhandlingsöverenskommelse skulle ha
blivit offentlig om den överlämnats till riksdagens lönedelegation, vilket måhända
lika gärna hade kunnat ske, regelmässigt bör hos myndighet göras
offentlig efter särskilt medgivande. Handlingens art bör alltså vara avgörande
för om den kan offentliggöras och icke vilket organ som förvarar den.

Arbetsdomstolens ordförande anser att det får förutsättas att vederbörande
myndighet, då det gäller handling som ingivits av arbetstagarorganisation,
icke lämnar tillstånd till offentliggörande, om detta kan anses ofören -

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1965

ligt med organisationens intresse. Svenska kommunförbundet är inne på
samma tanke och framhåller såsom angeläget, att skriftliga avtalsförslag
och utredningar, som personalorganisation framlagt, kan beredas sekretessskydd,
om personalorganisationen så önskar. Svenska stadsförbundet gör
ett liknande uttalande. Tjänstemännens centralorganisation yttrar, att bud
och motbud växlas under förhandlingarnas gång och att därvid visst förhandhngsmaterial
ofta utlämnas. Organisationen utgår ifrån att sådant förhandlingsmaterial
icke enligt förslaget skall vara sekretessbelagt. Frågan
om sadant materials offentliggörande t. ex. i pressen torde få bli en frk«a
mellan parterna. Dessa får således liksom på den privata arbetsmarknaden
sätta sin ht till ömsesidigt förtroende, om man vill bevara sitt förhandlingsmaterial
från allmänhetens insyn. Sveriges akademikers centralorganisation
menar, att de bud och motbud, ofta mångfaldigade genom stencilering,
som under förhandlingsarbetets gång utväxlas mellan parterna, utgör ett
speciellt problem. Att sekretessbelägga sådana handlingar torde vara meningslöst
redan på grund av deras spridning. Eftersom förhandlingsarbetet
pa den privata sektorn följes av dagspressen med föga inskränkt insyn och
erfarenheterna harav synes goda, torde det knappast kunna motiveras, att
förhandlingsarbetet på den offentliga sektorn skulle kräva större sekretess.
Vederbörande myndighet bör alltså i varje särskilt fall ge tillstånd till
handlingens utlämnande i samband med att de mångfaldigade exemplaren
överlämnas till motparten. Svenska journalistförbundet anser, att bud, som
växlats skriftligt, skall oavsett vem som lämnat budet vara offentligt, så
snart en av de förhandlande parterna önskar det. Sekretesskyddet bör här
endast syfta till att göra sådant undantag från offentlighetsprincipen att
den statliga förhandlingsparten icke kommer i sämre läge än en privat part,
om båda sidor önskar undvika offentlighet vid budgivningen. Så snart förhandlingen
slutförts, bör alla handlingar som rör förhandlingen och som
förvaras hos myndighet vara offentliga. Med en sådan ordning säkras enligt
förbundets mening båda de intressen som här är av betydelse, nämligen
dels parternas intresse av att under pågående förhandling kunna hålla givna
bud och motbud hemliga, så snart man är överens därom, och dels de av
förhandlingen berördas intresse av att få all möjlig information och därmed
tillfälle till den debatt som icke minst inom de fackliga organisationerna är
både nödvändig och nyttig.

I en del remissvar beröres frågan om sekretesskydd för handlingar, som
tillkommit för förhandling i rättstvist rörande tolkning
eller tillämpning av redan slutet kollektivavtal.
Arbetsdomstolens ordförande förklarar sig utgå ifrån att den av kommittéen
föreslagna bestämmelsen i 34 a § sekretesslagen tar sikte endast på
avtalsförhandlingar och ej på sådana förhandlingar, som under löpande avtalsperiod
kan komma att föras i tvister om avtalets tolkning och tillämp -

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 är 1965

ning. Dylika tvister utgör rättstvister, vilka om parterna ej kan enas får
dragas under domstols prövning. Såsom kommittén påpekat, torde 6 § sekretesslagen
vara tillämplig i dylika fall. I detta stadgande förutsattes, att
fråga är om myndighets rättstvist och något sekretesskydd i rättstvister som
rör statliga eller kommunala bolag kan följaktligen icke grundas därpå.
Statens avtalsnämnd kritiserar kommitténs ståndpunkt att 6 § sekretesslagen
skulle bereda erforderligt sekretesskydd för handlingar som i samband
med uppkommen rättstvist tillkommit rörande tolkning och tillämpning av
ingången överenskommelse. Nämnden utgår härvid ifrån att en rättstvist i
sekretesslagens mening icke föreligger förrän talan inför domstol anhängiggjorts
eller det åtminstone för parterna framstår såsom en realitet, att ärendet
i fråga kommer att dragas under arbetsdomstolens prövning. Härav följer
att de utredningar och handlingar, som upprättats eller anskaffats i
samband med de förhandlingar mellan parterna, som i enlighet med tillämpad
förhandlingsordning skall förekomma, i stor utsträckning icke skulle
åtnjuta sekretesskydd enligt den åberopade paragrafen. Handlingar som avser
de statsägda bolagens rättstvister omfattas icke heller av sekretesskyddet
i 6 §. Eu dylik rättstvist kan icke anses vara någon myndighets rättstvist,
även om det blivande avtalsverket handlägger densamma för bolagets
räkning. Icke heller telestyrelsen anser, att 6 § sekretesslagen bereder erforderligt
skydd för handlingar tillkomna för förhandling rörande tolkning
och tillämpning av slutet avtal. Rättstvist i sekretesslagens mening torde
nämligen i förhandlingsfallen endast föreligga, när talan anhängiggjorts
vid arbetsdomstolen. De lokala och centrala förhandlingar, som föres av
myndighet, avser visserligen i flertalet fall rättstvister i kollektivavtalslagens
mening. Sådan rättstvist är dock icke detsamma som rättstvist i sekretesslagens
mening.

Kommitténs ståndpunkt att sekretesskydd icke skulle erfordras för
handlingar, som icke har samband vare sig med förhandling
om slutande av kollektivavtal eller med
aktuell rättstvist rörande tolkning eller tillämpning av bestående
kollektivavtal, har flertalet remissorgan lämnat utan erinran. Landsorganisationen
i Sverige understryker, att sekretessen bör gälla endast de handlingar
som direkt berör förhandlingarna och som upprättats just för detta
ändamål. Även Svenska journalistförbundet betonar vikten av att sekretessen
begränsas till handlingar som har ett direkt samhand med löne- och avtalsförhandlingar.
Arbetsdomstolens ordförande anför att hos myndighet,
som har att företräda staten vid förhandlingar med arbetstagarnas organisationer,
måhända kan uppkomma intresse av att hemlighålla andra handlingar
än sådana, som äger ett direkt samband med avtalsföi handlingar eller
rättstvister. Härvid åsyftas närmast informationsmaterial, som kan tillställas
myndigheten från exempelvis arbetsgivarorganisation med förbehåll

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1965

att det skall betraktas som konfidentiellt. Åtminstone till dess närmare erfarenheter
vunnits torde sekretesskyddet icke böra utsträckas till dylika
handlingar.

I några remissvar förordas dock en utsträckning av sekretesskyddet till
handlingar som icke har samband vare sig med förhandling om slutande av
avtal eller med uppkommen rättstvist. Statens avtalsnämnd, som utgår ifrån
att rättstvist i sekretesslagens mening icke föreligger förrän talan anhängiggjorts
inför domstol eller det åtminstone för parterna framstår såsom en
realitet att saken kommer att dragas inför domstol, menar, att sekretessskyddet
också bör omfatta andra handlingar rörande tolkning eller tillämpning
av kollektivavtal än sådana som har samband med uppkommen rättstvist.
Nämnden fortsätter:

För närvarande förekommer inom nämnden endast undantagsvis sådana
utredningar eller sådana uttalanden och rekommendationer till olika statliga
arbetsgivare att de skriftliga handlingar i vilka de sammanfattas kan anses
ha tillkommit i anslutning till en förestående rättstvist eller ens inför en
påkallad förhandling angående en viss bestämd tvist om rätta tolkningen
eller tillämpningen av en avtalsbestämmelse. Tvärtom tillkommer dessa utredningar
och rekommendationer ofta efter hänvändelse från en statlig arbetsgivare
för att denne icke skall invecklas i en onödig förhandling eller
rättstvist och avlåtna skrivelser innehålla måhända alternativa förslag till
lösningar. Skulle sådana uttalanden vara tillgängliga för allmänheten, skulle
arbetstagarsidan i förekommande fall kunna åberopa dem mot arbetsgivaren,
något som i sin tur skulle kunna allvarligt försvåra möjligheterna att
nå en ur arbetsgivarens synpunkt gynnsam lösning av ett spörsmål.

För att det blivande avtalsverket och övriga berörda myndigheter på ett
tillfredsställande sätt skall kunna tillvarataga det statliga arbetsgivarintresset
bör enligt avtalsnämndens mening arbetet få bedrivas under former och
på villkor, som så nära som möjligt ansluter till vad som gäller för motsvarande
organ på den allmänna arbetsmarknaden. Någon rätt till insyn utan
dessa organs medgivande från motpartens eller allmänhetens sida i arbetet
med tolknings- och tillämpningsfrågor och därmed sammanhängande rådgivning
till egna medlemmar eller utomstående föreligger ej. Avtalsnämnden
anser det av största betydelse också för den verksamhet, som skall bedrivas
av det blivande avtalsverket, att sekretesskyddet även för handlingar
av nu förevarande slag gives en sådan utformning och omfattning, att jämväl
innehållet i de myndighetens handlingar, som innehåller råd och anvisningar
i olika tolknings- och tillämpningsspörsmål icke kan begagnas till
arbetsgivarpartens nackdel vid avgörandet av de ofta känsliga och svårbedömda
spörsmål, som de hänföra sig till.

De olika statliga arbetsgivarna och i synnerhet de statsägda aktiebolagen
torde vara mindre benägna att utlämna material och uppgifter till ledning
för tolkningen och tillämpningen av en viss avtalsbestämmelse eller ett
spörsmål av här angivet slag, om icke garantier kan ställas för att de meddelade
uppgifterna eller synpunkterna icke kan komma till motpartens kännedom
då så bedömes icke böra ske.

Mellan avtalsnämnden och olika på den allmänna arbetsmarknaden verk -

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1965

samma arbetsgivareorganisationer har hittills förekommit ett utbyte av
skriftligt material av olika slag, såsom meddelanden om att en viss tillämpning
eller tolkning av en bestämmelse rekommenderas, eller kommentarer
till ingångna överenskommelser. Det torde utan tvekan vara av största betydelse
för det blivande avtal sverket att få del av dessa meddelanden och
kommentarer. Med hänsyn till att dessa handlingar inom allmänna arbetsmarknaden
anses vara av förtrolig beskaffenhet, måste man utgå ifrån, att
ett sådant utbyte icke kommer att erhålla önskvärd omfattning, om icke garantier
skapas för att utlämnade handlingar icke kommer till obehörigas
kännedom via statliga myndigheter och organ, som fått del av dessa.

I sitt yttrande till offentlighetskommittén med anledning av dess tryckta
diskussionspromemoria, upprättad i januari 1964, har avtalsnämnden framhållit,
att nu berörda utredningar och handlingar bör tillerkännas samma
sekretesskydd, som i promemorian föreslagits för de myndigheter, som bedriver
affärsverksamhet i fråga om hos dessa förvarade allmänna handlingar,
innehållande utredningar eller affärshändelser, vilka tillhöra verksamheten.
För den händelse detta avtalsnämndens förslag icke anses böra
genomföras, bör handlingar, som innehåller utredningar eller rekommendationer
i anslutning till uppkommande tolknings- och tillämpningsspörsmål
i fråga om ett bestående kollektivavtal eller överenskommelse undantagas
från offentlig insyn enligt samma regler, som föreslagits för handlingar,
som anskaffats av någon myndighet inför dess förhandlingar med en arbetstagarorganisation
för slutande av avtal.

Telestyrelsen menar, att förhandling kan avse — förutom slutande av
avtal — tvister i intressefrågor, d. v. s. anställningsfrågor som ej är avtalsreglerade.
Vid förhandling kan fråga också vara om ett kodifierande eller
i annan ordning fastställande av ett förhållande, varom tvist ej råder
men som kräver närmare precisering eller förtydligande. Även i dessa fall
är sekretesskydd nödvändigt. Orden »eller annan handling» bör därför inskjutas
efter ordet »förslag» i lagtexten.

Svenska arbetsgivareföreningen anser det icke rimligt att begränsa sekretesskyddet
till utredningar och förslag, som har ett direkt samband med pågående
eller kommande förhandling. Föreningens erfarenheter ger vid handen
att det inom varje fackligt organ i stor utsträckning upprättas handlingar
som, även om de icke har något direkt samband med en viss pågående
eller kommande förhandling, likväl är av den arten att förhandlingsarbetet
avsevärt kan försvåras om handlingens innehåll kommer till motpartens
kännedom. Som exempel på sådana handlingar kan nämnas protokoll
förda vid interna konferenser och överläggningar. Andra exempel utgör cirkulär
eller liknande skrivelser med anvisningar rörande tolkning eller tilllämpning
av ingångna avtal. Om handlingar av sistnämnda art upprättas i
anledning av någon aktuell rättstvist, föreligger visserligen ett fullt tillfredsställande
sekretesskydd enligt 6 § sekretesslagen. Även om anvisningar av
ifrågavarande art utfärdas utan samband med någon vid utfärdandet aktuell
rättstvist kan emellertid — med hänsyn till att den behandlade frågan

Kungl. Maj. ts proposition nr 88 år 1965

i ett senare skede kan bli föremål för tvist mellan parterna — ofta föreligga
ett starkt, av taktiska skäl betingat intresse att handlingens innehåll icke
kommer till motpartens kännedom. — Föreningen tager också upp frågan
om sekretesskydd för informationsmaterial, som inkommer till myndighet
från arbetsgivarorganisation, och framhåller att det i icke ringa utsträckning
förekommer utbyte av uppgifter mellan företrädare för det statliga arbetsgivarintresset
och arbetsgivarorganisationer på den allmänna marknaden.
Sådana uppgifter, som exempelvis kan avse lönestatistik, cirkulär och
promemorior samt även mera allmänna erfarenheter och synpunkter, kan
av de statliga arbetsgivarorganen ha begärts i anledning av en viss förhandling
men kan också lämnas utan något sådant samband. Det är givet att intresset
för ett sådant utbyte för de privata arbetsgivarorganisationernas del
avsevärt kommer att minska i styrka, om garantier icke kan lämnas för att
de uppgifter och övriga informationer som tillhandahålles företrädarna för
det statliga arbetsgivarintresset icke kommer till utomståendes kännedom.
Då sekretesskyddet enligt den av kommittén föreslagna 34 a § över huvud
endast synes avse handlingar upprättade hos myndighet och icke av myndigheten
utifrån införskaffade handlingar synes de föreslagna bestämmelserna
omöjliggöra att sådana garantier lämnas.

Vad kommittén anfört rörande k lagorätt mot lönedelegationens
beslut att vägra utlämna handling har icke föranlett erinran
från annat remissorgan än Svenska journalistförbundet. Förbundet förklarar
sig visserligen dela kommitténs uppfattning att en klagorätt mot beslut,
varigenom »myndighet» avslår framställning att utfå hithörande handling,
kan komma att få ringa betydelse i praktiken. Det förefaller dock förbundet
riktigt med hänsyn till sakens principiella betydelse att klagorätt skall
finnas även när det gäller handlingar i samband med löne- och avtalsförhandlingar
för offentliga arbetstagare, även om denna rätt skulle komma
till användning endast i enstaka fall. Förbundet föreslår därför, att klagorätt
medtages i lagen.

I formellt hänseende ifrågasätter justitiekansler sämbetet, huruvida
icke bestämmelserna, som i den föreslagna nya paragrafen upptagits i skilda
stycken, lämpligen kan upptagas i ett stycke med därav föranledd redaktionell
jämkning.

Departementschefen

För närvarande saknas i huvudsak sekretesskydd för allmänna handlingar,
som angar stats- och kommunalmyndigheternas förhandlingsverksamhet
för att avägabringa kollektivavtal eller annan reglering av arbetstagares
anställningsvillkor. Såsom offentlighetskommittén funnit och tämligen

Kungl. Maj. ts proposition nr 88 år 1965

allmänt vitsordats under remissbehandlingen, föreligger emellertid behov
av sekretesskydd för vissa allmänna handlingar av detta slag. Med vidsträckt
insyn i det allmännas förhandlingsmaterial kan nämligen den olfentlige
arbetsgivaren löpa risk att råka i förhandlingsmässigt underläge.
Även för arbetstagarpart, som förhandlar med det allmänna, kan det vara
ett intresse att förhandlingsmaterial, som parten överbringar till motsidan,
åtminstone för en tid kan hållas hemligt. Sekretesskydd kan också
vara önskvärt för att främja samarbetet mellan arbetsgivarorgan på den
enskilda arbetsmarknadssektorn och motsvarande organ på den offentliga
sektorn. Ehuru behovet av sekretess på förhandlingsväsendets omiåde i
viss mån existerar redan nu, kan det antagas inom kort öka i styrka, om
man, såsom för närvarande planeras, övergår till kollektivavtalssystem även
på den offentliga tjänstemannasektorn. Jag anser därför att sekretesslagen
nu bör kompletteras med en bestämmelse i syfte att tillgodose sekretessbehovet
på förevarande område. Bestämmelsen får betraktas såsom i någon
mån provisorisk, så länge erfarenheter icke vunnits av de nu aktuella reformerna
rörande de offentliga arbetstagarnas förhandlingsrätt.

Enligt den av kommittén föreslagna bestämmelsen skall sekretesskyddet
avse utredning eller förslag rörande anställningsvillkor som upprättats för
förhandling, vari myndighet har att deltaga. Den sålunda föreslagna avgränsningen
av sekretessområdet har godtagits eller lämnats utan erinran
av åtskilliga remissorgan men remisskritik har också i olika avseenden riktats
däremot. I likhet med kommittén anser jag, att sekretessbestämmelsen
bör begränsas till att avse handlingar innefattande utredning eller förslag.
Slutna kollektivavtal eller andra ingångna överenskommelser rörande anställningsvillkor
bör sålunda falla utanför bestämmelsens tillämplighetsområde.
När det gäller att i övrigt avgränsa sekretessområdet, synes övervägande
skäl tala för att, såsom kommittén också föreslagit, åtminstone i
första hand taga fasta på syftet med handlingens upprättande. Är detta
syfte att handlingen skall begagnas vid förhandling av visst närmare angivet
slag eller vid förberedelse till sådan förhandling, bör den omfattas av
sekretessbestämmelsen. Huruvida handlingen upprättats av forhandlande
myndighet, annan myndighet eller enskild, bör däremot vara utan betydelse
för sekretessbestämmelsens tillämplighet, om blott syftet med handlingens
upprättande är det nu angivna. Har handlingen upprättats av annan
än myndighet, måste den självfallet ha inkommit till myndighet för
att sekretesslagen överhuvud skall vara tillämplig på densamma. Vid beskrivningen
av det slag av förhandling, som bestämmelsen skall taga sikte
på, torde böra beaktas, att sekretessen kring förhandling i rättstvist redan
är reglerad i 6 § sekretesslagen, liksom också att på den här ifrågavarande
arbetsmarknadssektorn förhandling kan på arbetsgivarsidan föras i somliga
fall av myndighet eller under medverkan av myndighet och i andra fall
utan deltagande från någon myndighets sida. Det sistnämnda inträffar när

Kungl. Maj. ts proposition nr 88 år 1965

kommunsammanslutning eller statligt eller kommunalt företag förhandlar
utan biträde av myndighet. Vad bestämmelsen i förevarande hänseende bör
taga sikte på, synes med hänsyn härtill böra vara sådan förhandling för
slutande av kollektivavtal eller för annan reglering av anställningsvillkor,
vari myndighet, kommunsammanslutning eller statligt eller kommunalt
företag har att deltaga. Med statligt eller kommunalt företag torde här böra
förstås aktiebolag, vari staten eller kommun äger åtminstone hälften avaktierna,
och annan privaträttslig juridisk person, vari staten eller kommun
är huvudintressent.

På grund av vad nu anförts vill jag föreslå, att sekretessområdet i första
hand skall omfatta allmänna handlingar, som innefattar utredning eller
förslag och som tillika tillkommit för att begagnas vid förhandling av nyss
angivet slag eller vid förberedelse till sådan förhandling.

Vid remissbehandlingen har ifrågasatts att under sekretessbestämmelsen
även inbegripa utredning eller förslag, som väl icke upprättats för att begagnas
vid dylik forhandling eller förberedelse därtill men som inkommit till
myndighet för sådant ändamål. Frågan synes böra bedömas olika allteftersom
handlingen inkommit från myndighet eller från annan. I det förra fallet
är handlingen vanligtvis förut offentlig och den torde icke böra förlora
denna sin egenskap på den grund att den införskaffas av förhandlande myndighet
för att användas i dess arbete. I det senare fallet däremot synes sekretesskydd
böra föreligga. Som exempel på sådant fall kan nämnas, att en
handling, som en arbetsgivarorganisation upprättat till utredning vid dess
förhandling med arbetstagarorganisation, översändes till myndighet för att
tjäna till utredning jämväl i myndighetens förhandlingsverksamhet.

I enlighet härmed föreslår jag, att bestämmelsen om förhandlingssekretess
skall gälla även utredning och förslag, som inkommit från annan än myndighet
för att begagnas vid sådan förhandling för slutande av kollektivavtal
eller for annan reglering av anställningsvillkor, vari myndighet, kommunsammanslutning
eller statligt eller kommunalt företag har att deltaga, eller
Aid förberedelse till dylik förhandling, oaktat handlingen upprättats i annat
syfte.

Lönestatistisk utredning utgör ofta ett viktigt utredningsmaterial i förhandlingssammanhang.
Under remissbehandlingen har också uppmärksamhet
ägnats frågan om sekretess kring lönestatistisk utredning, som myndighet
verkställer. Om dylik utredning icke verkställts i det speciella syftet att
tjäna till utredning vid sådan förhandling, varom här är fråga, eller vid förberedelse
därtill utan exempelvis för att ingå i underlaget för en bedömning
av samhällsekonomien överhuvud, lärer utredningen falla utanför tillämpningsområdet
för den här föreslagna bestämmelsen om förhandlingssekretess.
Den kan däremot vara hemlig enligt 16 § sekretesslagen. Förutsättning
härför är att den avser namngivna eller eljest identifierbara personer eller
företag. Har utredningen åter tillkommit just för att användas vid sådan för

Kungl. Maj. ts proposition nr 88 år 1965

handling, som i det föregående angivits, eller vid förberedelse därtill, blir
den föreslagna bestämmelsen om förhandlingssekretess tillämplig på utredningen.
I sådant fall kan jämsides med denna bestämmelse även 16 § sekretesslagen
vara att tillämpa. Enligt andra stycket i 16 § kan lönestatistisk
bearbetning, hänförlig under paragrafen, i de fall och i den ordning Kungl.
Maj :t bestämmer, utlämnas till förening av arbetsgivare eller arbetstagare
för att begagnas vid förhandlingar om löneuppgörelser eller förberedelser
därtill. Där så finnes böra ske med dylik lönestatistisk bearbetning, som blivit
av statsmyndighet upprättad just för förhandlingsändamål, lägger bestämmelsen
om förhandlingssekretess icke hinder i vägen härför, eftersom
Kungl. Maj :t, såsom jag senare skall beröra, enligt 37 § sekretesslagen äger
befogenhet att medge utlämnande av sådan handling.

I anledning av vad Svea hovrätt anfört i sitt remissvar vill jag nämna, att
sådana fall som att kommerskollegium eller statistiska centralbyråns utredningsinstitut
verkställt utredning för exempelvis arbetstagarorganisations
räkning för att av denna begagnas vid löneförhandling med myndighet, går
in under specialregleringen i 27 § sekretesslagen och med stöd därav utfärdade
bestämmelser. Så länge icke organisationen för förhandlingsändamål
överlämnat utredningen till myndighet, torde bestämmelsen om förhandlingssekretess
icke bli tillämplig därpå.

Vad sedan angår sekretesstidens längd har kommittén föreslagit, att
handling som omfattas av bestämmelsen om förhandlingssekretess icke
utan tillstånd av därtill behörig myndighet skall få utlämnas förrän 5 år förflutit
från handlingens datum eller, om handlingen upprättats hos eller inkommit
till riksdagens lönedelegation, förrän överenskommelse träffats eller
förhandlingen eljest slutförts. Förslaget har härutinnan tillstyrkts eller
lämnats utan erinran av flertalet remissorgan. Även jag kan ansluta mig
till förslaget i denna del.

Såsom kommittén funnit, bör möjlighet finnas att med tillstånd av därtill
behörig myndighet utlämna eljest sekretessbelagd handling redan före
skyddstidens utgång. Spörsmålet, vilken myndighet som bör vara behörig
att besluta om tillstånd att utlämna eljest sekretessbelagd handling av här
ifrågavarande slag, är icke alldeles lättlöst. Enligt kommitténs förslag skall
sådan behörighet tillkomma myndighet som har att deltaga i den förhandling
för vars skull handlingen tillkommit. Förslaget bygger på den helt
visst riktiga grundtanken att tillståndsprövningen i allmänhet bör åvila
den myndighet som förhandlar. Det förefaller emellertid som om regleringen
av förevarande spörsmål skulle behöva göras något mera differentieiad
än i kommitténs förslag. Såsom reglerna om den statliga förhandlingsorganisationen
nu är och framdeles kan antagas bli utformade och såsom
förhandlingsväsendet på den kommunala sektorn gestaltar sig, kan det på
förberedelsestadiet, innan det ännu blivit bestämt hur eu förhandling skall
föras på arbetsgivarsidan, stundom vara ovisst vilken eller vilka myndighe -

Kungl. Maj. ts proposition nr 88 år 1965

ter som kan ha att deltaga i den kommande förhandlingen. Även då en förhandling
pågår eller efter det den avslutats kan den föreslagna regeln tänkas
medföra vissa svårigheter. Det kan sålunda inträffa, att förhandlingsärende
handlägges av särskilt bildade organ bestående av representanter för ett
flertal myndigheter. Detta förekommer särskilt när företrädare för statens
avtalsnämnd eller det därtill anslutna organet försvarets avtalsdelegation
medverkar i förhandlingen, och någon ändring härutinnan torde icke komma
att inträda genom avtalsverkets tillkomst. Om förslaget innebär att tillståndsprövningen
i dylikt fall skall åvila organet såsom sådant, kan den
invändningen göras att dylika organ icke alltid består eller bör bestå längre
än till dess förhandlingen slutförts. Skulle åter förslagets innebörd vara
den, att tillståndsprövningen i den nu diskuterade situationen skall tillkomma
vilken som helst av de myndigheter som är representerade i organet
eller alla dessa myndigheter i förening, kan däremot anmärkas, i det
förra fallet att tillståndsprövningen kan komma att falla på myndighet,
som icke är särskilt skickad för en sådan uppgift, och i det senare fallet
alt tillståndsproceduren kan bli alltför omständlig. Vidare synes riksdagens
lönedelegation, som ju icke har att deltaga i själva förhandlingen, ej
med det föreliggande förslaget få behörighet att besluta om tillstånd till utlämnande
av handling, som finnes hos delegationen. Liksom förhandling
kan föras av organ, som representerar många myndigheter, kan det på den
kommunala sektorn omvänt inträffa, att förhandling föres av sammanslutning
utan att någon myndighet alls deltager i förhandlingen. Vad den föreslagna
regeln innebär för sådant fall är icke helt klart.

Jag har på grund av vad nu anförts kommit till den uppfattningen att
man med bibehållande av grundtanken i kommitténs förslag bör söka i något
större utsträckning anpassa regleringen av frågan, vilken myndighet
som skall omhänderha tillståndsprövningen, efter de skiftande förhållanden
som råder på området. Med de differentierade former, i vilka förhandling
kan äga rum, förefaller det dock knappast möjligt att åstadkomma en i alla
tänkbara situationer fullgod ordning. Man nödgas inrikta sig på en lösning
som främst lämpar sig för den stora massan av tänkbara fall.

Vad först angår tillstånd för statlig myndighet alt utlämna hithörande
handling synes det som huvudregel böra tillkomma det i prop. 1965:77
föreslagna statens avtalsverk att besluta härom. En sådan huvudregel ter
sig naturlig med hänsyn bl. a. till att avtalsverket får antagas komma att
medverka vid handläggningen av det stora flertalet förhandlingsärenden på
den statliga sektorn och att verket, där så sker, också torde komma alt intaga
en ledande ställning vid ärendets handläggning. Från huvudregeln bör
emellertid vissa undantag göras. Även efter avtalsverkets inrättande kan
en del lokala förhandlingsärenden på den statliga sektorn komma att handläggas
utan medverkan från avtalsverkets sida. I sådana fall bör tillstånds -

Kungl. Maj. ts proposition nr 88 år 1965

prövningen i stället åvila den myndighet som handlägger förhandlingsäiendet.
Begär någon att hos riksdagens lönedelegation utfå handling av här
ifrågavarande slag, torde tillståndsprövningen böra tillkomma lönedelegationen
eller den myndighet delegationen bestämmer. Tilläggas kan, att då
handling inte får utlämnas utan tillstånd av annan statsmyndighet än sådan
som hör till eller lyder under riksdagen, Kungl. Maj :t enligt 37 § sekretesslagen
äger förordna om handlingens utlämnande.

Vad sedan angår tillstånd för kommunal myndighet att utlämna hithörande
handling torde det, i viss analogi med vad som förordats på den statliga
sidan, som huvudregel få ankomma på den förvaltande myndighet i
kommunen som handlägger löneärenden, t. ex. lönenämnd eller däremot
svarande organ, att besluta härom. Denna regel bör gälla i de båda vanligaste
fallen, nämligen att förhandlingsärendet handlägges under medverkan
av lönemyndigheten eller omhänderhas av kommunsammanslutning
utan medverkan från någon myndighet i kommunen. När förhandlingsärende
utan deltagande från lönemyndighetens sida handlägges av annan myndighet
i kommunen, bör det i stället ankomma på denna myndighet att besluta
om tillstånd att utlämna till ärendet hörande handling.

Huruvida tillstånd till utlämnande av eljest sekretessbelagd handling bör
meddelas eller vägras får avgöras med hänsyn till vad sekretessbestämmelsen
avser att skydda. Hänsyn kan alltså vara att taga icke blott till den offentliga
arbetsgivarens behov av sekretess kring pågående eller kommande
förhandling utan även till det sekretessintresse som ur förhandlingssynpunkt
kan föreligga för andra av saken berörda subjekt. Särskilt då fråga
är om handling som härrör från annan än myndighet, t. ex. förhandlingsbud
eller annat material, som arbetstagarorganisation överlämnat till förhandlande
myndighet, eller material, som en arbetsgivarorganisation tillställt
myndighet till utredning i dess förhandlingsarbete, kan sålunda de
önskemål, som den från vilken handlingen härrör må ha i fråga om handlingens
offentliggörande eller hemlighållande, bli av betydelse för tillståndsprövningen.
Å andra sidan följer av grunderna för vår lagstiftning om allmänna
handlingar, att tillstånd till offentliggörande av här ifrågavarande
handlingar skall lämnas, så snart icke något ur förhandlingssynpunkt motiverat
intresse påkallar annat. I allmänhet lärer tillstånd till handlings offentliggörande
kunna meddelas i större utsträckning sedan förhandling slutförts
än dessförinnan.

Bestämmelsen om förhandlingssekretess torde lämpligen böra upptagas
i cn ny paragraf, betecknad 35 §. Stadgandet förutsätter att riksdagen bifaller
förslaget om inrättande av statens avtalsverk.

Enligt 2 kap. 9 § tryckfrihetsförordningen göres framställning om att
utfå allmän handling hos den myndighet där handlingen finnes. Denna
myndighet prövar framställningen och meddelar beslut däröver. Om förva -

Kungl. Maj. ts proposition nr 88 år 1965

ringsmyndigheten finner handlingen vara offentlig, har den att bifalla framställningen.
Finner förvaringsmyndigheten handlingen hänförlig under 35 §,
blir frågan om handlingens utlämnande beroende av om tillstånd därtill
meddelas av behörig myndighet. Avslås framställningen, kan klagan över
beslutet föras i den utsträckning och på det sätt 2 kap. 10—12 §§ tryckfrihetsförordningen
stadgar. Såvitt angår klagan mot beslut av myndighet,
som tillhör eller lyder under riksdagen, gäller enligt tryckfrihetsförordningen
vad riksdagen bestämmer härom. Vad angår möjligheterna att få till
stånd ändring av beslut, varigenom tillståndsprövande myndighet vägrar tilllåta
utlämnande, står — förutom den möjlighet att hänvända sig till överordnad
myndighet som kan följa av allmänna förvaltningsrättsliga principer -_

beträffande statsmyndighet, som ej tillhör eller lyder under riksdagen, också
den förut nämnda utvägen till buds att med åberopande av 37 § sekretesslagen
begära Kungl. Maj:ts förordnande att handlingen skall utlämnas.

I det föregående har jag uppehållit mig vid frågan om sekretess kring
sådan förhandling som syftar till slutande av kollektivavtal eller reglering
på annat sätt av anställningsvillkor. Vad sedan angår spörsmålet om sekretess
kring förhandling i rättstvist rörande tolkning eller tillämpning av slutet
kollektivavtal eller annan bestående överenskommelse angående anställningsvillkor
synes sekretessbehovet på detta område, såsom kommittén funnit,
i stort sett bli tillgodosett genom bestämmelsen i 6 § sekretesslagen,
enligt vilken handling som upprättats eller anskaffats för myndighets räkning
i någon dess rättstvist icke utan myndighetens tillstånd får utlämnas
förrän saken blivit slutligen avgjord eller 20 år förflutit från handlingens
datum. Rättstvist i sekretesslagens mening torde föreligga, när parter hävdar
olika meningar i en sak, som kan bli föremål för prövning av domstol
eller annan behörig myndighet, även om saken ännu icke är anhängig där
(jfr prop. 1937: 107 s. 17, 25 och 44). Såsom under remissbehandlingen påpekats
av bl. a. arbetsdomstolens ordförande, torde ett tillägg till 6 § böra
göras, så att stadgandet även kommer att avse rättsvist, som rör statligt
eller kommunalt företag.

Under remissbehandlingen har framförts olika önskemål om ett mera
vittgående sekretesskydd på förhandlings- och avtalsväsendets område än
jag i det föregående förordat. Jag är i vart fall icke i nuvarande läge beredd
att tillmötesgå dessa önskemål.

De av mig förordade lagändringarna torde böra träda i kraft den 1 iuli
1965.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom justitiedepartementet
upprättats förslag till lag angående ändring i lagen den 28 maj 1937 (nr
24-9) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.

Föredraganden hemställer, att förslaget måtte genom proposition föreläggas
riksdagen till antagande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1965

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Birgitta Liljefors

MARCUS BOKTR. STHIM 1565 6 501*2