Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1965
1
Nr 77
Kungl. Maj. ts proposition till riksdagen angående organisationen
av ett statligt förhandlingsorgan m. m.; given Stockholms
slott den 12 mars 1965.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över civilärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Sigurd Lindholm
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås, i anslutning till den reform av de offentliga
tjänstemännens förhandlingsrätt som avses skola genomföras den 1 januari
1966, att ett centralt ämbetsverk — statens avtalsverk — inrättas den 1 juli
1965 för den statliga förhandlingsverksamheten i löne- och anställningsfrågor.
De centrala arbetsuppgifterna för avtalsverket blir förhandlingsverksamhet
och därav betingat arbete med utredning och lönestatistik samt
information och utbildning rörande kollektivavtal in. m. Avtalsverket indelas
i fem arbetsenheter, varav tre för förhandlingsverksamheten, en för utredning
och statistik och en för administrativa frågor m. in. Det nya verket
skall övertaga den förhandlingsverksamhet som f. n. förekommer bl. a. i
civildepartementet och statens avtalsnämnd. I propositionen föreslås därför
att civildepartementet skall omorganiseras och statens avtalsnämnd
upphöra samtidigt som det nya verket inrättas. Statens lönenämnd föreslås
upphöra som självständigt ämbetsverk vid utgången av 1965. I propositionen
föreslås dock att lönenämnden under en övergångstid får fungera som
rådgivande nämnd vid handläggningen av sådana s. k. skälighetsfrågor som
sammanhänger med nuvarande statliga avlöningsreglementen.
I propositionen begärs vidare anslag till civildepartementet för nästa budgetår.
1 Uihang till riksdagens protokoll 1!)65. I samt. Nr 77
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1965
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 12
mars 1965.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lindström, Lange,
Lindholm, Skoglund, EdeNman, Johansson, Hermansson, Aspling. Palme,
Sven-Eric Nilsson.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för civildepartementet, statsrådet Lindholm, fråga om organisationen
av ett statligt förhandlingsorgan m. m. samt anför.
I statsverkspropositionen (bil. 14) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen
att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1965/66 beräkna
till
Civildepartementet: Avlöningar ett förslagsanslag av 2 352 000 kr.,
till Civildepartementet: Omkostnader ett förslagsanslag av 86 000 kr.,
till Kommittéer in. in. ett reservationsanslag av 500 000 kr.,
till Extra utgifter ett reservationsanslag av 30 000 kr.,
till Statens lönenämnd: Avlöningar ett förslagsanslag av 370 000 kr.,
till Statens lönenämnd: Omkostnader ett förslagsanslag av 8 000 kr.,
till Statens avtalsnämnd: Avlöningar ett förslagsanslag av 643 000 kr.,
till Statens avtalsnämnd: Omkostnader ett förslagsanslag av 74 000 kr.,
till Viss utbildningsverksamhet ett reservationsanslag av 1 000 000 kr.
I prop. 1965: 65 har statsrådet Hermansson anmält fråga om statsdepartementens
organisation och arbetsformer. Vidare har beredningen av frågan
om ett statligt förhandlingsorgan in. in. nu slutförts.
1. Inledning
Civildepartementets organisationsberedning, i det följande kallad beredningen,
som tillsattes år 1963 (ledamöter statssekreteraren Bertil Löfberg,
ordf., byråchefen Arne Aldestam, avdelningscheferna Claes H. Edgardh
och Ingmar Lidbeck, generaldirektören Karl G. Samuelson, expeditionschefen
Gustaf Söderberg, avdelningschefen Ingmar Wetterblad och statssekreteraren
Krister Wickman) för att inom civildepartementet biträda med
övervägande av ett statligt förhandlingsorgan m. m. har den 15 december
1964 avlämnat en promemoria med förslag till organisation av ett statligt
förhandlingsorgan m. m. (Stencil C 1964: 1).
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1965
Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av justitiekanslern,
försvarets civilförvaltning, riksförsäkringsverket, poststyrelsen, telestyrelsen,
järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, statskontoret, kammarrätten,
statistiska centralbyrån, riksrevisionsverket, skolöverstyrelsen, domänstyrelsen,
länstyrelserna i Malmöhus, Hallands, Gävleborgs och Västernorrlands
län, statens lönenämnd, statens avtalsnämnd, statens personalpensionsverk,
Statstj änarkartellen (SK), Statstjänstemännens riksförbund
(SR), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Tjänstemännens
centralorganisations statstjänsteinannasektion (TCO-S), Svenska kommunförbundet,
Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet, Stockholms
stads lönenämnd samt delegerade för riksdagens verk.
II. Nuvarande ordning m. m.
I förhandlingar med personalens huvudorganisationer i frågor om löner
och övriga anställningsvillkor för tjänstemän företräds staten f. n. av chefen
för civildepartementet eller i vissa fall av särskilt utsedd förhandlingsdelegation.
Statens avtalsnämnd sköter förhandlingarna rörande arbetare
rid verk och myndigheter samt — i den utsträckning framställning därom
görs — i fråga om arbetare och tjänstemän inom den statliga verksamhet
som drivs i bolagsform. Härutöver förekommer förhandlingsverksamhet i
vissa verks och myndigheters regi.
För arbetstagare i allmänhet regleras förhandlingsrätten genom lagen den
11 september 1936 (nr 506) om förenings- och förhandlingsrätt (ändrad
1940: 332, 1945: 155). Denna lag gäller ej för sådana arbetstagare i statens
eller kommunernas tjänst som är underkastade ämbetsansvar. För dessa
gäller i stället kungörelsen den 4 juni 1937 (nr 292) angående förhandlingsrätt
för statens tjänstemän (ändrad 1954: 120) resp. lagen den 17 maj
1940 (nr 331) om förhandlingsrätt för kommunala tjänstemän (ändrad
1954: 131). För militär personal och folkskollärare in. fl. gäller särskilda
inskränkningar.
Under de senaste decennierna har de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt
i praxis utvecklats långt utöver den principiella grundval på vilken
dessa författningar vilar. Förändringen kännetecknas främst av, att
det på den privata arbetsmarknaden praktiserade förhandlings- och avtalsväsendet
alltmera vunnit insteg på den offentliga arbetsmarknadssektorn.
De offentliga tjänstemännens löneförmåner och andra anställningsvillkor
avgörs i stor utsträckning genom förhandlingsöverenskommelser mellan
offentliga arbetsgivare och tjänstemännens organisationer, överenskommelserna
är i många hänseenden att jämställa med kollektivavtal men är
rättsligt ej sådana avtal. De medför därför ej de rättsverkningar som följer
av kollektivavtal. Den nuvarande ordningen karakteriseras av att det ej
finns någon klar gräns mellan offentligrättsliga och privaträttsliga moment.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1965
I prop. 1965:60 har Kungl. Maj:t lagt fram förslag till reform av de
offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt m. m. Reformen syftar till att
fr. o. m. den 1 januari 1966 genomföra ett kollektivavtalssystem beträffande
huvudsakligen de ekonomiska anställningsförhållandena för statstjänstemän
m. fl.
Förslag till vissa grundlagsändringar som sammanhänger med reformen
hai såsom vilande antagits av 1964 års riksdag. Ändringarna innebär bl. a.
att det skall tillkomma ett särskilt organ — riksdagens lönedelegation —
»att därest icke riksdagen för visst fall annorlunda beslutar, i förhandlingsfrågor
rörande anställningsvillkor, som skall gälla för statens arbetstagare
eller eljest tillhöra riksdagens prövning, rådpläga med statsrådsledamot,
som Konungen därtill förordnat, samt att å riksdagens vägnar godkänna
överenskommelse, som träffats i sådan fråga.»
III. Organisationen av den statliga förhandlingsverksamheten
Beredningen
Eftei att ha erinrat om att såväl 1948 års förhandlingsrättskommitté som
1956 års förhandlingsrättsutredning diskuterat frågan om att inrätta ett
särskilt förhandlingsorgan anför beredningen i huvudsak följande.
Vissa skäl talar mot att inrätta ett särskilt organ för förhandlingsverksamheten.
Personalbehovet torde t. ex. därvid bli större än om förhandlingarna
förläggs till civildepartementet, övervägande skäl talar dock för ett
särskilt ämbetsverk. Det är sålunda en fördel, om de högsta politiska instanserna
står åtminstone i princip fria i förhållande till de förhandlande
och avtalsslutande parterna, önskvärdheten härav framträder särskilt, om
fackliga stridsmedel blir tillåtna på det statliga tjänstemannaområdet. Man
bör om möjligt undvika att som part på arbetsgivarsidan uppträder någon
som har det politiska ansvaret för att samhällets medlings- och förlikningsresurser
ställs till parternas förfogande eller för att andra åtgärder vidtas
till skydd för arbetsfreden. Uppkommer tvist om tolkning eller tillämpning
av träffade avtal, bör dessa tvister i första hand lösas genom förhandlingar.
Statens centrala förhandlingsorgan kan ej ställas utanför sådana förhandlingar.
Det synes mindre lämpligt att företrädare för Kungl. Maj :t deltar i
förhandlingar om tvistefrågor, som kan bli föremål för domstols prövning.
De med förhandlingsverksamheten sammanhängande förvaltningsuppgifterna
torde slutligen bli av en sådan omfattning att Kungl. Maj:t ej bör belastas
därmed. Beredningen föreslår därför att ett särskilt ämbetsverk inrättas
med uppgift att centralt handlägga frågor om tjänstemännens anställningsvillkor.
Vissa skäl kan anföras för att statens avtalsnämnd åtminstone tills vidare
behålls som självständigt organ. Arbets- och anställningsvillkor för statens
arbetare samt för tjänstemän och arbetare vid de statliga bolagen skil
-
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1965
jer sig f. n. i flera avseenden från motsvarande villkor för tjänstemän inom
den statliga förvaltningen. Det nya verkets arbetsuppgifter kommer darfor
delvis att bli andra än dem avtalsnämnden nu har. Det nya avtalsverket
måste i förhållande till såväl Kungl. Maj :t som verksmyndigheter få andra
funktioner och andra befogenheter än dem avtalsnämnden hittills haft. Det
finns ej anledning att såvitt gäller förhandlingar rörande statens arbetare
samt tjänstemän och arbetare hos de statliga bolagen ge förhandlingsorganet
en annan ställning i dessa hänseenden än den nämnden nu har. De
sålunda berörda skillnaderna kan väntas medföra att arbetsformer och arbetsrutiner
blir olika.
Från andra synpunkter är det lämpligt att samtliga avtalstrågor handläggs
inom ett verk. Även om förhållandena inom olika arbetsområden växlar,
finns det otvivelaktigt behov av ett centralt förvaltningsorgan med möjligheter
att leda och samordna lönepolitiken över hela det fält där staten
eller statliga bolag uppträder som arbetsgivare. Hitintills har anställningsvillkoren
för tjänstemän inom förvaltningen och kollektivavtalsanställda på
väsentliga punkter utjämnats. Om denna utveckling kommer att fortgå, gör
sig behovet av ett gemensamt förhandlingsorgan än starkare gallande. Vidare
har ur organisatorisk synpunkt det här diskuterade alternativet bestämda
fördelar i det att man lättare undviker dubbelarbete med exempelvis
utredningar, lönestatistik, kostnadsberäkningar och andra prognoser. Det
är vidare angeläget, att det nya avtalsverket tillförs de erfarenheter av koliektivavtalsfrågor,
som finns inom avtalsnämnden.
Efter att ha övervägt de olika synpunkter som sålunda har anförts har
beredningen kommit till den uppfattningen, att den statliga förhandlingsverksamheten
i löne- och anställningsfrågor hör koncentreras till ett centralt
ämbetsverk underställt Kungl. Maj :t. Beredningen föreslår att ett sådant
ämbetsverk inrättas fr. o. in. den 1 juli 1965 och får benämningen statens
avtalsverk. Som en följd härav bör statens avtalsnämnd upphora med
utgången av juni 1965 och civildepartementet få ny organisation fr. o. in.
den 1 juli 1965.
Remissyttrandena
Samtliga remissorgan har tillstyrkt eller lämnat utan erinran beredningens
förslag alt inrätta ett särskilt ämbetsverk för förhandlingsfrågor.
Vattenfallsstyrelsen anser dock att beredningen borde ha uppehållit sig
mera vid huvudfrågan om förhandlingsorganet skall ingå som en avdelning
i civildepartementet eller vara ett särskilt ämbetsverk.
Justitiekanslern framhåller att ett sådant verk som beredningen föreslagit
inte kan få den självständiga ställning i förhållande till departementschef
och regering som principiellt utmärker de centrala ämbetsverken. Det
följer av sakens natur, att verket då det gäller viktigare villkor i ett tilltänkt
avtal eller mer omfattande stridsåtgärder, särskilt vad rör tjänste
-
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 77 år 1965
männen, måste ha nära kontakt med vederbörande departementschef och regeringen
och därvid även ta direktiv för sitt handlande från sådant håll
Från principiella synpunkter kan det göras gällande att den föreslagna
ordnmgen med ett ordinarie ämbetsverk, som intar en så osjälvständig
ställning i forhållande till regeringen som avtalsverket, innebär en avvikelse
från vad som annars är utmärkande för svensk förvaltning. Ä andra sidan
förekommer det redan nu att myndigheter, som skall föra viktiga förhandlingar,
maste hålla nära kontakt med vederbörande departement. Några
principiella hinder mot att inrätta det föreslagna avtalsverket föreligger enligt
justitiekansler^ mening ej.
SK framhåller alt en förutsättning för att statens avtalsnämnd skall inordnas
i det föreslagna avtalsverket fr. o. m. den 1 juli 1965 är att verket
helt kan övertaga avtalsnämndens funktioner från nämnda tidpunkt så
att avbrott mte behöver uppstå i eventuellt pågående förhandlingsverksLm
-
IV. Avtalsverkets arbetsuppgifter m. m.
Beredningen
De centrala arbetsuppgifterna för avtalsverket blir förhandlingsverksamhet
och darav betingat arbete med utredning och lönestatistik samt information
och utbildning rörande kollektivavtal in. in.
Statens avtalsverk skall sålunda övertaga den förhandlingsverksamhet
som f. n. bedrivs i civildepartementet, statens avtalsnämnd och andra statliga
myndigheter. Avtalsverket skall fungera som centralt verk i sådana
frågor om anställningsvillkor, beträffande vilka avtal må ingås. Verket skall
salunda handlägga kollektivavtalsfrågor som rör statens tjänstemän - utom
tjänstemän vid riksdagen och dess verk — sådana icke-statliga tjänsteman
vilkas förmåner regleras genom statliga bestämmelser, arbetare vid
statliga verk och myndigheter samt tjänstemän och arbetare vid de helstatliga
bolagen. Verket bör ges rätt att till andra myndigheter i viss utsträckning
överlåta ratten att förhandla i kollektivavtalsfrågor beträffande tjänsteman
hos resp. myndighet. Denna gränsdragning mellan central och lokal
förhandling bor ankomma på avtalsverket. En sådan överlåtelse kan dock
ifråga komma endast såvitt gäller förhandlingsfrågor, beträffande vilka avtal
kan slutas utan förbehåll för Kungl. Maj:ts eller Kungl. Maj:ts och riksdagens
godkännande. För att avtalsverket skall kunna få erforderlig insyn i
förhandling som fors av annan myndighet måste tjänstemän från verket
ha rätt att narvara vid förhandlingen och protokoll över förhandlingen tillI
den mån riksdagen så beslutar bör avtalsverket kunna medverka i förhandlingar
beträffande tjänstemännen vid riksdagen och dess verk, inklusive
riksdagens tillfälligt anställda tjänstemän.
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1965
Kungl. Maj :t får antagas komma att förbehålla sig rätten att beträffande
vissa tjänstemän själv handlägga frågor om löneförmåner m. m. eller att delegera
handläggningen i sådana frågor till annat organ an avtalsverket. I
ärenden som sålunda ankommer på Kungl. Maj :t eller Kungl. Maj :t underställd
myndighet kan avtalsverket komma att fungera som beredande instans
med uppgift att verkställa utredningar och avge utlåtanden samt att
delta i förhandlingar i den utsträckning som påkallas för samordning av
och enhetlighet i de anställdas avlönings- och pensionsförhållanden.
I fråga om förhandlingar rörande arbetare vid statliga verk samt arbetare
och tjänstemän vid helstatliga bolag fungerar den nuvarande avtalsnämnden
som ett organ för samordning och ledning av förhandlingarna,
medan vederbörande verk eller bolag självt är avtalsslutande part på arbetsgivarsidan.
Inom försvarets avtalsområde är dock försvarets avtalsdelegation
avtalsslutande part och delegationens avgöranden har bindande
verkan för vederbörande verksmyndigheter. Avtalsnämndens uppgående i
avtalsverket bör i huvudsak ej medföra någon ändring i denna ordning.
I den förhandlingsverksamhet, som avtalsverket skall bedriva inom det
statliga och statsunderstödda tjänstemannaområdet, skall verket vara avtalsslutande
part. Det förutsätts att avtalen skall vara bindande för de statliga
och kommunala myndigheter och övriga huvudman som har att till
lämpa
avtalen.
Det bör åligga avtalsverket att med aktgivande på den allmänna löneutvecklingen
verka för en ändamålsenlig lönepolitik inom sitt verksamhetsområde''.
Avtalsverket bör för att nå detta syfte i lämpliga former även
samarbeta med motsvarande organ inom kommunala och enskilda avtalsområden.
Med hänsyn till den centrala ställning på området som avtalsverket bor
intaga bör verkets ämbetsbefattning även omfatta rätten att besluta i fråga
om vidtagande av stridsåtgärder vid konflikt.
Inom såväl civildepartementet som statens avtalsnämnd utförs i betydande
omfattning utredningar av sådant slag som regelmässigt erfordras före
och under avtalsförhandlingar. Även i statens avtalsverk kommer sådant
utredningsarbete att utgöra en väsentlig arbetsuppgift. Detsamma kan sagas
om arbetet med den lönestatistik som erfordras som underlag för för -handlingarna. 1 detta arbete bör även ingå att belysa de statliga lönesystemens
anpassning till lönemarknaden i stort och effekten i skilda avseenden
av olika typer av löneåtgärder.
Även vissa andra uppgifter bör åläggas verket. I mål hos arbetsdomstolen
angående tvist om avtalsfrågor bör det sålunda åligga avtalsverket att fora
eller låta föra arbetsgivarens talan inför domstolen. Mål om anstalldas ratt
till förmåner på grund av anställningen kommer även i fortsättningen att
i viss utsträckning — i huvudsak beträffande oorganiserade tjänstemän
eller tjänstemän för vilka avtal ej gäller - - kunna anhängiggöras hos kam
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1965
marrätten resp. regeringsrätten enligt vanliga regler för administrativa besvär.
Det bör ankomma på avtalsverket att på därom gjord hemställan avge
yttranden till kammarrätten i sådana besvärsmål.
Om enligt kommande centrala kollektivavtal möjlighet kommer att finnas
att efter skälighetsbedömning i enskilda fall göra undantag från huvudbestämmelser
i avtal, bör handläggningen av sådana frågor ankomma
på avtalsverket. Det är nämligen genom ett kollektivavtal som slutits av
UAtaIs\erket som möjligheten till prövningen öppnats.
Rätt att meddela bindande anvisningar rörande tillämpningen av kollektivavtal,
som ingåtts av avtalsverket, bör tillkomma detta verk. I den mån
revisionsmyndighet under revisionsarbetet finner behov av ytterligare sådana
anvisningar föreligga, bör myndigheten anmäla detta till avtalsverket.
Nuvarande skyldighet för riksrevisionsverket att besvara tolkningsfrågor
t rån statliga myndigheter i hithörande frågor bör överflyttas till avtalsverket.
Det bor härutöver åligga avtalsverket alt i anledning av förfrågningar
förande tolkningen av kollektivavtal lämna upplysningar därom även till
icke-statlig arbetsgivare, för vilken avtalet gäller.
Verket bor agna betydande uppmärksamhet åt informationsfrågor och
irån början kartlägga förekommande behov av åtgärder. I nödvändig omfattning
bör avtalsverket administrera informationskonferenser och kurser
på områden som har direkt samband med förhandlingsverksamheten. Verket
skall vidare svara för att såväl egna som andra verks tjänstemän i erforderlig
utsträckning får utbildning rörande kollektivavtal och därmed
sammanhängande ämnen.
I anslutning till beredningens förslag har ledamoten Wickman i särskilt
yttrande fört fram vissa synpunkter som, utan att direkt röra den föreslagna
organisationen, ändå har nära anknytning till avtalsverkets arbete och
dess påverkan på den statliga förvaltningens funktioner.
Wickman erinrar om att enligt förarbetena till en blivande statstjänstemannalag
förbud avses skola gälla mot avtal i vissa frågor och understryker
att det är angeläget, att en klar gräns kan dras mellan organisatoriska
frågor och förhandlingsfrågor. En mera bestämd gränsdragning måste göras,
när avtalsarbetet sker inom ett särskilt verk än när frågorna som nu
handlägges inom civildepartementet. Motsvarande gäller beträffande de frågor
som av Kungl. Maj :t skall underställas riksdagens lönedelegation. Det
ar viktigt att förhandlingsprocessen inte utvecklas så att en inte avsedd sammankoppling
av löne- och organisationsfrågor de facto sker.
I sitt yttrande har Wickman även påpekat att det är angeläget att__i
vart fall nar det gäller tjänster i lägre lönegrader — avtalsförhandlingarna
inte leder till sådana resultat att tjänsterna binds till vissa enheter inom
förvaltningsorganisationen.
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1965
Remissyttrandena
Vad beredningen förordat angående arbetsuppgifterna för avtalsverket hai
i huvudsak godtagits av remissorganen. På vissa punkter har dock avvikande
meningar framförts.
Beträffande området för avtalsverkets befogenhet att förhandla framhåller
vattenfallsstyrelsen som ett starkt önskemål att styrelsen får befogenhet
att träffa kollektiva överenskommelser med personalen. Frågor som är aktuella
för hela statsförvaltningen, t. ex. om lönesystemets uppbyggnad, lönen
i viss löneklass och generella tillägg och förmåner utöver lön, bör förläggas
till centrala förhandlingar och regleras genom huvudavtal angående allmänna
bestämmelser. Frågor som enbart gäller ett enskilt verk eller en grupp av
verk bör helt ligga inom förhandlingsområdet för ifrågavarande verk eller
grupp av verk. Avtalsslutande på arbetsgivarsidan bör vara enbart resp.
verk. Beredningens förslag lämnar knappast någon möjlighet öppen i denna
riktning.
Styrelsen kan inte godtaga beredningens förslag att nuvarande ordning
skall bestå med olika principer för förhandlingar och slutande av avtal för å
ena sidan tjänstemän och å andra sidan arbetare. Samma regler bör gälla
för de olika personalkategorierna. I vart fall bör detta gälla de affärsdrivande
verken och deras helstatliga dotterbolag.
SK önskar att det snarast skall bli möjligt att sammanföra överenskommelser
om sociala förmåner och anställningsvillkor för alla statsanställda
till ett enda avtal. SK är medveten om att detta måste medföra ändring beträffande
reglerna i fråga om rätten att träffa avtal inom de områden där
sådana frågor nu handläggs av statens avtalsnämnd. Formellt ligger rätten
att teckna avtal hos resp. statliga myndigheter eller verk och vederbörande
fackförbund, både beträffande huvudavtalet angående allmänna bestämmelser
och specialavtalen för kollektivavtalsanställda arbetare hos staten, men
reellt är det statens avtalsnämnd och SK som avgör innehållet i huvudavtalet
och övriga ramavtal. Avtalsnämndens chef är utrustad med vetorätt som
gör det omöjligt för de lokala parterna att träffa andra överenskommelser.
Det är sålunda konsekvent att i vart fall överflytta rätten i fråga om dessa
avtal från myndigheterna och verken samt förbunden till avtalsverket och
huvudorganisationerna. En sådan ordning sammanfaller med vad som kommer
att gälla för tjänstemannapersonalen samt innebär önskvärd enhetlighet.
Beredningens förslag att gränsdragningen mellan central och lokal förhandling
skall ankomma på avtalsverket har föranlett uttalanden från vissa
remissorgan.
Försvarets civilförvaltning, riksförsäkringsverket, poststyrelsen och skolöverstyrelsen
bar sålunda redovisat de problem som denna fråga kan medföra
inom resp. myndighets ämbetsområde. Civilförvaltningen har härvid
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 77 år 1965
framhållit att någon mera långt driven delegering ej bör ske på försvarets
område. Civilförvaltningen, liksom även vissa andra remissorgan, har därjämte
understrukit betydelsen av att ett klarläggande snarast möjligt sker
om olika myndigheters rätt att förhandla i kollektivavtalsfrågor.
Poststyrelsen, SK och SACO framhåller att frågan om gränsdragningen
beträffande befogenhetsfördelning mellan olika myndigheter bör ske efter
överläggningar med personalorganisationerna.
Telestyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, domänstyrelsen och
SR understryker betydelsen av att affärsverken efter kollektivavtalssystemets
genomförande får behålla sina nuvarande befogenheter att förhandla
eller får större befogenheter än de f. n. har. SR anser det angeläget att befogenheten
att lönegradsplacera tjänster ökas även för andra myndigheter
än affärsverken.
Delegerade för riksdagens verk framhåller att skäl talar för att avtalsverket
inte endast, såsom beredningen föreslagit, medverkar i förhandlingar beträffande
tjänstemän vid riksdagen och dess verk utan att avtalsverkets befogenhet
utsträcks till att avse bemyndigande att träffa kollektivavtal även
i fråga om dessa tjänstemän. Delegerade förutsätter emellertid att, om ett
dylikt bemyndigande lämnas, avtalsverket kommer att ta särskild hänsyn
till de önskemål som framförs av representanter för dessa verk. Ur delegerades
synpunkt synes det också vara godtagbart att avtalsverket i sådant
fall bemyndigas att besluta om vidtagande av stridsåtgärder vid konflikt beträffande
tjänstemän tillhörande riksdagen och dess verk, självfallet med
vederbörligt iakttagande av verkens eller verkets egna synpunkter och intressen.
Statens lönenämnd förutsätter att de uttalanden som beredningen gjort
rörande förbehåll från Kungl. x\Iaj:ts sida att beträffande vissa tjänstemän
själv handlägga frågor om löneförmåner m. m. avser sådana tjänstemän,
som enligt uttrycklig överenskommelse mellan parterna skall undantagas
från eljest gällande kollektivavtal och vilkas löneförmåner på grund härav
skall fixeras i särskild ordning. I huvudsak samma uppfattning redovisas av
SR och SACO.
TCO-S anför härom i huvudsak följande. TCO-S har förståelse för att det
beträffande en viss begränsad krets — i första hand de tjänstemän i avtalsverket,
som direkt har att fungera som arbetsgivarpartens förhandlare gentemot
personalorganisationerna — kan vara motiverat att undandraga personalorganisationerna
medinflytande. Skrivningen i beredningens PM är
dock så föga distinkt, att TCO-S kraftigt måste framhålla att den ej får utgöra
motiv för en »utvidgad frikrets». Det är angeläget att utanför normal
kollektivavtalsbehandling ej ställs flera av statens tjänstemän än som oundgängligen
är nödvändigt.
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1965
Beredningens förslag att avtalsverkets ämbetsbefattning skall omfatta
även rätten att besluta i fråga om vidtagande av stridsåtgärder vid konflikt
har lämnats utan erinran av remissinstanserna. Endast vattenfallsstyrelsen
har särskilt berört denna fråga. Styrelsen förutsätter sålunda för sin
del att denna befogenhet ej blir generell utan har avsetts att vara begränsad
till vissa angivna situationer.
I anslutning till beredningens uttalande om uppläggningen av arbetet
med utredningar och lönestatistik i avtalsverket har synpunkter framförts
av vissa verk. Sålunda framhåller telestyrelsen vikten av att den blivande
lönestatistiken läggs upp på ett sådant sätt, att meningsfulla jämförelser
kan göras med löneläget på den enskilda arbetsmarknaden. I detta syfte
föreslår styrelsen, att man för den statliga tjänstemannalönestatistiken skall
använda samma yrkesnomenklatur som vid lönestatistiska bearbetningar
inom Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska industri^ änstemannaförbundet
och Sveriges arbetsledareförbund. Denna yrkesnomenklatur bör
därvid byggas ut för arbetsområden, som är specifika för den statliga sektorn.
Med en för det statliga och enskilda tjänstemannaområdet gemensam
nomenklatur vinner man även, att ett för båda parter värdefullt utbyte av
lönestatistik kan ske.
Vidare bör man i möjligaste mån och efter erforderliga kompletteringar
för det statliga området utnyttja de arbetsvärderingsmetoder, som inom
det enskilda näringslivet tillämpas eller kommer att tillämpas som hjälpmedel
vid användandet av yrkesnomenklaturen.
Statistiska centralbyrån, som är helt införstådd med avtalsverkets behov
av en arbetsenhet för utredning och statistik, anför bl. a. att det framstår
som en naturlig och rationell lösning att avtalsverkets behov av statistik
rörande de statsanställda tjänstemännen i första hand tillgodoses genom
centralbyråns statistikproduktion, vari redan årsstatistiken ingår.
Detta hindrar inte att det i vissa fall, då det gäller tillfälliga specialundersökningar,
av olika skäl kan vara lämpligare att de utförs i avtalsverkets
regi än att låta centralbyrån lägga in dem i sina rutiner. Verket vill dock
understryka vikten av att, med hänsyn till materialets användbarhet, sadana
undersökningar samordnas med centralbyråns verksamhet och planeras
i samråd med centralbyrån, som givetvis i övrigt är beredd att inom
ramen för sina resurser ge det nya avtalsverket statistisk service. Delta är i
linje med de planer på en samordning mellan olika statistikproducenter på
arbetsmarknadens område för vilken vissa riktlinjer uppdragits genom delegationen
för statistikfrågor.
I anslutning till beredningens förslag att avtalsverket skall äga rätt att
föra arbetsgivarens talan i mål hos arbetsdomstolen framhåller justitiekanslern
att beredningen inte behandlar frågan om mål hos allmän dom
-
12 Kiingl. Maj:ts proposition nr 77 år 1965
stol rörande anställds rätt till förmån på grund av anställning in. in. I mål
av detta slag kommer staten att företrädas på samma sätt som nu är fallet,
dvs. antingen av befattningshavare vid den berörda myndigheten, i den mån
denna enligt sin instruktion äger företräda staten i mål inför allmän domstol,
eller genom ett av vederbörande länsstyrelse förordnat ombud. I det
senare fallet gäller den för ombudet utfärdade fullmakten blott rättegången
i underrätt, varefter det ankommer på justitiekanslern att pröva frågan om
fullföljd till överrätt och föra rättegången i dessa instanser själv eller genom
ombud. Tillkomsten av avtalsverket torde inte behöva föranleda någon
ändring i denna ordning, såvitt gäller mål vid allmän domstol. I vart fall
synes erfarenheterna av det nya kollektivavtalssystemet för statstjänstemän
böra avvaktas innan eventuell ändring övervägs. Det kan däremot enligt
justitiekanslerns mening i vissa fall vara lämpligt att myndighet som har
att föia statens talan i sådana fall före rättegångens början, liksom länsstyrelse
innan ombud förordnas, samråder med avtalsverket.
Vad angår beredningens förslag om handläggningen av skälighetsfrågor
efter kollektivavtalssystemets genomförande framhåller telestyrelsen att
den anser det självklart att Kungl. Maj:t ej skall ta befattning med avtalssanktionerade
skälighetsbedömningar. Sådana bedömningar bör enligt styrelsens
uppfattning naturligen ankomma på de verk smyndigheter, som i
övrigt hai att tillämpa och tolka kollektivavtalen inom tjänstemannaområdet.
Styrelsen hänvisar till den ordning som f. n. i motsvarande fall gäller
inom andra avtalsområden. Under alla förhållanden är det nödvändigt, att
åtminstone de affärsdrivande verken får beslutanderätt i skälighetsfrågor.
Statens lönenämnd och SACO påpekar att det inte bara ankommer på
parterna att överenskomma i vilken utsträckning skälighetsfrågor skall finnas
utan även hur sådana frågor framdeles skall handläggas.
Beredningens förslag att avtalsverket skall få rätt att meddela anvisningar
om tillämpningen av kollektivavtal som ingåtts av verket samt att besvara
tolkningsfrågor har tillstyrkts av de remissinstanser som uttalat sig
i frågan, bland dem riksrevisionsverket.
Riksförsäkringsverket framhåller att garantier måste skapas för att riksrevisionsverket
vid revisionsgranskningen blir bundet av de förhandsmeddelanden
som avtalsverket lämnar i anledning av förfrågningar om tillämpningen
av kollektivavtal.
Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller den stora betydelse som kontakten
med revisionsmyndigheten har och även i fortsättningen torde komma
att få för att begränsa tvister och anmärkningar i lönefrågor. Länsstyrelsen
finner det därför önskvärt om riksrevisionsverkets nuvarande skyldighet
till service mot berörda myndigheter i någon form kunde bibehållas
och förordar att frågan övervägs ytterligare.
13
Kungl. Maj.ta proposition nr 77 år 1965
Beträffande förslaget om avtalsverkets informations- och utbildningsverksamhet
poängterar statistiska centralbyrån betydelsen av utbildningen
av kontaktmän och andra tjänstemän i kännedom om kollektivavtal, forhandlingsteknik
etc., särskilt som endast ett fåtal myndigheter och verk
haft praktisk erfarenhet av förhandlingar på basis av kollektivavtal eller
lokala förhandlingar över huvud taget.
Riksrevisionsverket ifrågasätter om inte den kursverksamhet som kommer
att ske för att sprida ingående kännedom om avtalsbestämmelsernas
innehåll och tillämpning i olika fall bör handhas av personalutbildningsnämnden,
som nu svarar för förekommande undervisning om de statliga
avlöningsbestämmelserna, bl. a. för blivande kanslister m. fl. personalkategorier.
I vart fall synes en sådan kursverksamhet få bedrivas i nara samarbete
med nämnden.
Med hänsyn till den utbildningsverksamhet som bedrivs av civildepartementet
genom personalutbildningsnämnden understryker SK vikten av att
avtalsverkets utbildningsverksamhet begränsas till meddelande av kunskaper
rörande kollektivavtal och därmed sammanhängande frågor.
Skolöverstyrelsen anför att det föreligger ett mycket omfattande behov
såväl av information riktad till den stora mängden av anställda som av utbildning
för sådana befattningshavare inom myndigheterna, som kommer
att delta i handläggningen av avtalsfrågor eller över huvud taget i handläggningen
av frågor rörande avlönings- och anställningsvillkor, överstyrelsen
understryker vikten av att en informations- och utbildningsverksamhet
i vid omfattning snarast kommer till stånd i samarbete med bl. a. personalorganisationerna.
Statens personalpensionsverk finner angeläget att tillräckligt utrymme
bereds pensionsfrågorna vid den centrala information som avses skola lam
nas.
Flera remissinstanser bl. a. statskontoret, skolöverstyrelsen och länsstyrelserna
i Hallands och Gävleborgs län har anslutit sig till de synpunkter
som framförts av ledamoten Wickman i särskilt yttrande.
Vad Wickman anfört angående tjänsters bindning till vissa enheter har
föranlett TCO-S att framhålla att detta är en ren förhandlingsfråga som
parterna givetvis får göra sin bedömning av från fall till fall och från ett
förhandlingstillfälle till nästa.
V. Statens avtalsverks behov av kontakter med andra organ
Beredningen
Avtalsverkct kommer i sin verksamhet att behöva samarbeta med andra
organ huvudsakligen i samband med den egentliga förhandlingsverksamheten.
I viss utsträckning kommer detta kontaktbehov att kunna tillgodo
-
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 77 år 1965
föreslår*11 8en°m ^ Sammansattning av verkets styrelse som beredningen
Avtalsverket skall självständigt föra förhandlingar. Behov av kontakter
med foretradare för regeringen kan dock föreligga. Enligt prop. 1964: 140
skaU sålunda Kungl. Maj :t för riksdagens lönedelegation framlägga förslag
till kollektivävtal. Det måste därför åligga verket att hos Kungl. Maj: t hemställa
om erforderligt godkännande av avtalet. Kungl. Maj :t skall för egen
del ta ställning till sådana preliminära avtal som skall underställas riksdagens
lonedelegation. Före ett sådant ställningstagande kan Kungl Maj -t behova
närmare informationer från avtalsverket rörande avtalsinnehållet.
EU sådant informationsbehov följer också av att lönedelegationen skall rådp
aga med viss statsrådsledamot i förhandlingsfrågor. Enligt uttalande i
nyssnämnda proposition förutsätts att kontakt mellan Kungl. Mai U och
lönedelegationen skall kunna etableras, innan förhandlingsöverenskommelse
föreligger, främst rörande de statsfinansiella och lönepolitiska huvudlinjerna
i en pågående eller förestående avtalsrörelse. Som ett underlag för
sådan rådplägning torde vederbörande statsråd behöva erforderliga informationer
från avtalsverket före rådplägningen. Någon direkt kontakt melJan
avtalsverket och lönedelegationen förutsätts ej skola förekomma. Det
f8]*''°r ankomma På chefen för avtalsverket att till vederbörande statsradsledamot
lamna sådana rapporter att denne kan inhämta lönedelegationens
synpunkter.
Kontakter kommer vidare att erfordras mellan avtalsverket och de särskilda
statsdepartementen. Ett sådant kontaktbehov kommer att föreligga
ej endast ! samband med genomförandet av de reguljära förhandlingarna.
Forhandhngsmassiga frågor uppkommer även i samband med genomförandet
av reformer inom det här aktuella förvaltningsområdet. Även mindre genomgripande
organisationsändringar kan medföra att underlaget för en avtalsreglering
av förmåner ändras. Före och under förhandlingarna kan avtalsverket
därför ha behov av att diskutera viss fråga med företrädare för
ackdepartement. Samarbete mellan verket och departementen kan bli aktuellt
aven efter det kollektivavtal ingåtts.
Avtal sverkets behov av kontakter med de enskilda verken under förberedelserna
för och genomförandet av centrala avtalsförhandlingar när det gäller
tjanstemannaområdet kommer att vara beroende av avtalsfrågornas innehall.
I fråga om löneplaner och den allmänna lönenivån liksom frågor om
utformning av eller ändringar i klausuler med generell räckvidd blir behovet
av kontakter sannolikt ganska begränsat. De inom dessa avsnitt gjorda
yrkandena får väsentligen bearbetas mot bakgrund av lönestatistik och utredningar
beträffande innehållet i motsvarande hänseenden inom andra arbetsområden
samt kostnadsberäkningar beträffande ifrågasatta ändringar.
Beträffande lonegradsfrågor torde behovet av kontakt mellan avtalsverket
och myndigheterna vara större. Det bör ligga i både avtalsverkets och berörd
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1965
verksmyndighets intresse att sistnämnda myndighet får tillfälle att föra
fram synpunkter och avge förslag direkt till avtalsverket såväl före som under
förhandlingarna.
Varje myndighet — vederbörande centrala myndighet, om sådan finns -bör åläggas att utse en eller flera tjänstemän att kontinuerligt svara för
myndighetens samråd med statens avtalsverk. Dessa tjänstemän måste kunna
ge auktoritativa besked till avtalsverket och bör, om avtalsverket anser
det erforderligt, följa förhandlingarna genom att »sitta med vid bordet».
Självfallet kan under förhandlingarna förekomma frågor av sådan art, att
förhandlingsledningen anser sig behöva samråda med vederbörande verkschef
eller annan chefstjänsteman hos den berörda myndigheten.
Avtalsverkets behov av kontakter med andra organ före och under förhandlingar
berör även tjänstemannagrupper hos andra huvudmän än staten.
Det kan sålunda vara fråga om personal i kommunal eller annan verksamhet,
vars organisatoriska förutsättningar är reglerade genom statliga
författningar. I allmänhet finns en central statlig myndighet som utövar tillsyn
över den statsunderstödda verksamheten — t. ex. skolöverstyrelsen inom
skolväsendet — och kontakterna på verksnivån torde komma att huvudsakligen
få tas med denna myndighet. Det tidigare beskrivna systemet med
kontaktmän bör här kunna fungera tillfredsställande. Härtill kommer att
det redan nu finns ett forum för kontakter mellan stat och kommun i förhandlingsfrågor,
nämligen statens och kommunernas samarbetsnämnd i lönefrågor.
Denna nämnd förutsätts skola bestå även efter kollektivavtalsreformens
genomförande och utgöra ett naturligt forum för kontakter mellan
det statliga förhandlingsorganet och de kommunala huvudmännen.
Den förhandlingsverksainhet som f. n. bedrivs av statens avtalsnämnd föreslås
i huvudsak ej ändras genom avtalsverkets tillkomst. Alltjämt skall
alltså vederbörande bolag eller verk — utom såvitt gäller försvaret vara
avtalsslutande part på arbetsgivarsidan. Kollektivavtalen skall alltså ej ingås
under förbehåll för vare sig Kungl. Maj :ts eller riksdagens godkännande,
och ej heller skall Kungl. Maj :t genom regleringsbrev eller på annat sätt befatta
sig med avtalens expediering.
Inom detta område kommer givetvis att behövas kontakter med de verk
och bolag, för vilkas räkning avtalsverket skall förhandla. Avtalsverket bör
tillse att erforderligt samråd äger rum med berörda verk och att tillfälle bereds
verksmyndigheterna alt framföra sina synpunkter på förberedelsestadiet
samt att förhandlingarna äger rum i samarbete mellan avtalsverket och
den avtalsslutande myndigheten.
Remissyttrandena
Beredningens förslag att vid varje myndighet skall finnas en eller flera
kontaktmän med uppgift att svara för myndighetens samråd med avtalsvcrket
har i allmänhet hälsats med tillfredsställelse av remissorganen.
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 77 år 1965
Telestyrelsen och riksrevisionsverket föreslår att föreskrifter om avtalsverkets
samråd med andra myndigheter skall meddelas i verkets instruktion.
Vattenfallsstyrelsen framhåller som sin åsikt att vattenfallsverket bör ha
rätt att vara representerat vid sådana förhandlingar som trots verkets önskemål
om självständighet bedöms vara av sådan natur att de bör äga rum centralt.
Domänstyrelsen framhåller att ansvaret för att verkens synpunkter och
önskemål inhämtas och att kontaktmännen kallas till förhandlingar helt bör
åvila avtalsverket.
VI. Organisationen av statens avtalsverk m. m.
Beredningen
Avtalsverkets ledning bör utövas av en styrelse och under denna av en generaldirektör
och chef, tillika ledamot av styrelsen.
I övrigt bör avtalsverket delas upp på sex arbetsenheter, nämligen tre för
förhandlingar, en för utredning och statistik, en för juridiska frågor och en
för administrativa frågor m. m. Härutöver bör direkt under generaldirektören
ställas en arbetsgrupp för informationsfrågor. Självfallet bör ett nära
samarbete ske mellan de olika arbetsenheterna.
Styrelsen bär förutom generaldirektören bestå av sju av Kungl.
Maj:t förordnade ledamöter. För att styrelsen skall tillförsäkras speciell
ekonomisk och personalpolitisk sakkunskap bör finans- och civildepartementen
vara företrädda däri genom sina statssekreterare eller andra tjänstemän
i ledande ställning. En av avtalsverkets chefstjänstemän bör tillika vara
generaldirektörens ställföreträdare och suppleant för denne i styrelsen.
I styrelsen bör behandlas ärenden av större vikt eller av principiell betydelse.
Hit bör hänföras t. ex. sådana frågor om vidtagande av stridsåtgärder
som ankommer på verket, kollektivavtalsfrågor av principiell betydelse eller
av mera betydande ekonomisk räckvidd, viktigare frågor om verkets organisation,
arbetsordning och övriga tjänsteföreskrifter, anslagsframställningar
och tillsättning av högre tjänster ävensom frågor om åtal och disciplinär
bestraffning. Övriga ärenden bör kunna avgöras av generaldirektören
eller den tjänsteman som generaldirektören förordnar därtill. Styrelsen
bör kunna överlämna åt generaldirektören att själv eller genom den han i
sitt ställe förordnar avgöra ärende eller viss grupp av ärenden som eljest
skulle ankomma på styrelsen.
Fö rhandlingsarbetet. När det gäller frågor om storleken av totallönerna
och eventuell förändring av pensionerna, bör förhandlingarna i
avtalsverket ledas direkt av generaldirektören. Så bör ske även beträffande
andra viktigare frågor av principiell natur. I här avsedda förhandlingar bör
generaldirektören biträdas av de chefer för arbetsenheter och andra tjänstemän
inom verket som han bestämmer. Arbetsenheten för utredning och sta
-
17
Kungl. Maj.ts proposition nr 77 år 1965
tistik bör fungera som förhandlingskansli i frågor om storleken av totallönerna
och pensionerna.
Förhandlingsarbetet i övrigt bör bedrivas på tre arbetsenheter, nämligen
en främst för lönegradsfrågor, en för förmånsfrågor av generell räckvidd
och en för sådana frågor som nu handläggs i statens avtalsnämnd. Varje sådan
arbetsenhet bör ha personella resurser för medverkan såväl i förhandlingsarbetet
som vid utformandet av kollektivavtal.
På första arbetsenheten för förhandlingar bör handläggas
alla frågor om lönegradsplacering. Därutöver bör hit hänföras arvodesfrågor
och sådana förmånsfrågor som ej är av generell räckvidd. Arbetsenheten
bör indelas i fem arbetsgrupper med uppgift att handlägga frågor
om resp. försvaret, vårdområdet, undervisningsväsendet, affärsverken och
civila statsförvaltningen i övrigt.
Andra arbetsenheten för förhandlingar bör vara forum
för sådana förmånsfrågor som har generell räckvidd över hela tjänstemannaområdet.
Hit bör hänföras frågor om pensionsförmåner, andra sociala
förmåner, arbetstid, semester, traktamenten, resekostnadsersättningar, övertidsersättningar
samt obekvämhetstillägg in. fl. tillägg. Denna arbetsenhet
bör indelas i två arbetsgrupper, en för pensionsfrågor och en för övriga till
enheten hänförliga frågor.
Till tredje arbetsenheten för förhandlingar bör hänföras
de arbetsuppgifter som nu åvilar statens avtalsnämnd. Nämndens administrativa
och statistiska arbetsuppgifter bör dock föras samman med
Övriga sådana arbetsuppgifter hos avtalsverket. Anledning torde saknas att
indela denna arbetsenhet i arbetsgrupper.
Utredning och statistik. Såsom tidigare har anförts bör arbetsenheten
för utredning och statistik fungera såsom förhandlingskansli
beträffande frågor om storleken av totallönerna och pensionerna. Arbetsenheten
bör närmast ha servicekaraktär i förhållande till övriga arbetsenheter.
På enheten bör handläggas frågor om sådan lönestatistik som erfordras
som underlag för förhandlingarna. Vidare bör här fullgöras utredningar
av större räckvidd och sådana utredningar som ej naturligen är att
hänföra till någon av de övriga arbetsenheterna. På enheten bör även handläggas
frågor om arbetsstudier. Arbetsenheten bör indelas i två arbetsgrupper,
en för utredningsfrågor och en för lönestatistik.
Juridiska f r å g o r. Även om i övriga arbetsenheter ingår personal
med juridisk utbildning, torde det behövas en särskild arbetsenhet för juridiska
frågor. Denna enhet bör liksom arbetsenheten för utredning och statistik
ha servicekaraktär och ha konsultativa uppgifter i förhållande till avtalsverkets
övriga arbetsenheter. Kollektivavtalen skall i piincip utformas
på arbetsenheterna för förhandlingar samt för utredning och statistik, men
det torde vara av betydelse från tillämpnings- och enhetlighetssynpunkt att
de granskas ur juridisk synvinkel av tjänstemän med arbetsrättslig erfaren
2
Bihatuj till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 77
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 77 år 1905
het. Det torde vara nödvändigt med ett nära samarbete mellan här nämnda
arbetsenheter jämväl i andra frågor än sådana, där chefen för arbetsenheten
for juridiska frågor deltar i förhandlingsarbetet. Det kan även vara
lämpligt att andra tjänstemän från denna enhet än chefen i vissa frågor biträder
vid förhandlingarna. Slutligen bör tjänstemännen på denna arbetsenhet
i förekommande fall företräda avtalsverket vid tvister i arbetsdomstolen.
Anledning torde saknas att indela denna arbetsenhet i arbetsgrupper.
Administrativa frågor m. in. I avtalsverket kommer enligt
beredningens förslag att avgöras s. k. skälighetsfrågor. Vid behandlingen av
sådana frågor bör tillfälle lämnas personalorganisationerna att framföra
små synpunkter. Handläggningen bör ej belasta arbetsenhet som deltar i
förhandlingsarbetet. I avtalsverket kommer att finnas åtskilliga arbetsuppgifter
av rent administrativ karaktär. Dessa arbetsuppgifter kommer främst
att bestå av pelita och anslagsfrågor, kamerala ärenden, rationaliseringsfrågor
och andra frågor rörande verkets interna organisation, personal m. m.
Till de administrativa arbetsuppgifterna hör vidare att samordna remisser
som rör tlera arbetsenheters områden. Remisser i ärenden som är att hänföra
exklusivt till viss annan enhet bör givetvis handläggas av denna.
Här redovisade arbetsuppgifter ger tillsammans en sådan arbetsvolym, att
en särskild arbetsenhet, den administrativa arbetsenheten, bör inrättas härfor.
Denna enhet bör vidare ombesörja de tidigare nämnda utbildningsfrågorna.
Till arbetsenheten bör även hänföras kassakontor, registratorsexpedition,
materialförvaltning och vakttjänst, bibliotek och arkiv, telecentral samt ekonomigöromål.
Denna arbetsenhet bör indelas i två arbetsgrupper, nämligen eu för skälighetsfrågor
och en för övriga frågor. Då skälighetsfrågorna avses skola överföras
till avtalsverket först vid kollektivavtalssystemets införande, behöver
arbetsgruppen för skälighetsfrågor ej vara i sin helhet utbyggd förrän vid
tidpunkten för överföringen eller den 1 januari 1966.
Presstjänst och information. I avtalsverket bör en särskild
arbetsgrupp för informationsfrågor inrättas. Denna bör ställas direkt under
generaldirektören. Arbetsgruppens främsta uppgifter skall vara att meddela
information till såväl press och allmänhet som statliga och icke-statliga
arbetsgivare, för vilka kollektivavtalen gäller. Gruppen bör bl. a. vid behov
anordna konferenser angående innehållet i visst avtal.
En förutsättning för att avtalsverket skall kunna lösa sina uppgifter är
att organisationen är flexibel. Verksledningen bör därför ha befogenhet att
göra ändring i arbetsenheternas indelning i arbetsgrupper.
Personalbehov m. m. Innan kollektivavtalssystemet börjat tilllampas,
kan någon säker bedömning av personalbehovet för avtalsverket
inte göras. En viss uppskattning kan ske med utgångspunkt i den personal
19
Kungl. Maj.ts proposition nr 77 år 1965
som f. n. erfordras för motsvarande uppgifter, främst inom civildepartementet,
statens avtalsnämnd och statens lönenämnd. Genom den vidgade
förhandlingsrätten kommer uppgifterna dock att ändra karaktär, exempelvis
genom tillkomsten av centrala förhandlingar i tillämpnings- och tolkningsfrågor.
Då således utgångspunkt för en mera tillförlitlig bedömning av personalbehovet
saknas, bör personalorganisationen för det nya verket tills vidare
vara provisorisk. Beredningen begränsar sig till att föreslå, att varje arbetsenhet
skall förestås av en chef, som i första hand bör ägna sig åt att sammanhålla
verksamheten inom hela området för sin enhet. Personalbehovet
inom de olika arbetsenheterna torde i övrigt främst få tillgodoses genom
överförande av de tjänster som nu finns för närmast motsvarande uppgifter
inom civildepartementet, statens avtalsnämnd och statens lönenämnd. Härvid
får givetvis ske en anpassning till den nya organisationen och de ökade
arbetsuppgifter denna kommer att ställas inför.
Tjänsterna inom det nya verket bör, bortsett från tjänsterna såsom chef
för arbetsenhet, inte bindas till någon bestämd arbetsenhet, utan verksledningen
bör ha möjlighet att göra de omdisponeringar som erfordras för
att verket effektivt skall kunna fullgöra sina uppgifter. Sedan arbetet i verket
kommit i gång bör — i första hand under en tvåårsperiod — organisationen
fortlöpande överses i samråd med statskontoret. Först därefter kan
en mera definitiv ställning tas till verkets organisation på något längre sikt.
Kollektivavtalsreformens genomförande kan på längre sikt komma att påverka
personalorganisationen hos vissa andra myndigheter. Sålunda torde
personalbehovet i kammarrätten böra minska genom att tvister om anställningsförmåner
i fortsättningen i huvudsak kommer att handläggas avarbetsdomstolen.
Vidare kan den omständigheten att avtalsverket skall
meddela erforderliga anvisningar rörande tillämpningen av kollektivavtal
och besvara frågor om tolkning av sådana avtal komma att inverka på personalorganisationen
hos försvarets civilförvaltning och riksrevisionsverket.
Remissyttrandena
Beredningens förslag angående avtalsverkets styrelse har lämnats utan
erinran av remissmyndigheterna. Poststyrelsen och vattenfallsstyrelsen
framhåller dock som sin åsikt att starka skäl talar för att affärsverken blir
representerade i avtalsverkets styrelse.
Vad angår avtalsverkets organisation och uppbyggande i övrigt har i vissa
yttranden föreslagits ändringar i förhållande till beredningens förslag.
Försvarets civilförvaltning framhåller att organisationsförslaget förefaller
i stort sett lämpligt avvägt. Med hänsyn till den i förhandlingsarbetet
nödvändiga avvägningen av aktualiserade lönespörsmål anser dock civilförvaltningen
att arbetet inom de föreslagna första och andra arbetsenheterna
för förhandlingar kräver en sådan samordning att det kan ifrågasättas,
2+ Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. .Vr 77
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 77 år 1965
om inte i realiteten dessa båda enheter måste verka såsom en arbetsenhet.
Samma torde förhållandet bli i fråga om de tänkta fem arbetsgrupperna
inom första arbetsenheten. Sett ur civilförvaltningens synpunkt är det vidare
väsentligt att en samordning kommer till stånd, då det gäller frågor som
är av ensartad natur för såväl tjänstemanna- som arbetarpersonal inom försvaret.
Detta spörsmål aktualiserar frågan om samverkan mellan den föreslagna
tredje arbetsenheten och de båda andra enheterna.
Riksförsäkringsverket finner det vara av största vikt att avtalsverket fålen
sådan personaluppsättning att det blir i stånd att redan från början på
tillfyllestgörande sätt bemästra de arbetsuppgifter, som kommer att åvila
verket.
Enligt poststyrelsens mening bör förhandlingsfrågor berörande affärsverk
med likartade personal- och löneproblem lämpligen inom avtalsverket sammanföras
i en särskild arbetsenhet till vilken bör koncentreras inte bara lönegradsfrågor
utan också förmånsfrågor med undantag för pensionsfrågor.
Bedömningen av lönegradsfrågorna och dessa förmånsfrågor bör för affärsverkens
del ofta ske i ett sammanhang. Vad beträffar pensionsfrågorna synes
dessa utan nackdel kunna behandlas gemensamt för hela statsförvaltningen.
Poststyrelsen ifrågasätter vidare om inte skäl kan föreligga för en närmare
anknytning av lönegradsfrågor och förmånsfrågor även beträffande de
övriga delarna av statsförvaltningen, enär förmånsfrågorna till övervägande
del får anses vara av ekonomisk innebörd. I fråga om avtalsverkets organisation
skulle detta innebära, att de frågor som återstår inom den andra förhandlingsenheten
i stället skulle handläggas inom den första förhandlingsenheten
och där bilda två arbetsgrupper: en för förmånsfrågor i allmänhet
och en för sådana pensionsfrågor som inte är av den vikt att förhandlingarna
bör ledas av verkschefen med biträde av utrednings- och statistikenheten.
t attenfallsstyrelsen framhåller i huvudsak följande. Den organisatoriska
uppbyggnaden av avtalsverket synes ha skett helt enligt en sakfördelningsprincip.
Med hänsyn till de speciella förhållanden som gäller för de affärsdrivande
verken borde sådana ärenden som berör dessa verk och skall behandlas
centralt kunna hänföras till en och samma organisationsenhet inom
avtalsverket.
Statskontoret inskränker sig till att uttala att statskontoret inte har någon
erinran mot att de föreslagna organisatoriska riktlinjerna läggs till grund
för avtalsverkets uppbyggnad.
Skolöverstyrelsen framhåller att i vart fall för undervisningsväsendets del
gränsdragningen mellan arbetsområdena för den första och andra arbetsenheten
för förhandlingsfrågor torde böra vara en annan än den som beredningen
föreslagit. Till den andra arbetsenheten, som är avsedd att vara forum
för sådana förmånsfrågor som har generell räckvidd över hela tjänstemannaområdet,
har nämligen bl. a. förts arbetstidsfrågor. Det är emellertid
knappast möjligt att behandla frågor om undervisningsskyldighet för lärare
21
Kungl. Maj.ts proposition nr 77 år 1965
och skolledare — vilka frågor här förutsätts vara att hänföra till arbetstidsfrågor
— skilda från sådana lönefrågor som skall handläggas på den forsta
arbetsenheten.
Statens avtalsnämnd anför i organisationsfrågan följande.
Enligt avtalsnämndens förmenande bör första och andra förhandlingsenheten
sammanföras i en högre enhet under ledning av en gemensam chef.
Därmed skulle, sett i stort, vad som f. n. motsvarar civildepartementets förhandlingssektor,
fördelad på två förhandlingsenheter, sammanföras i en
högre enhet. Den förhandlingsenhet som motsvarar avtalsnämnden bör jämväl
ställas under ledning av en chef med ställning mellan generaldirektören
och övriga arbetsenhetschefer. Den först nämnde av dessa två chefer bör vara
generaldirektörens ställföreträdare, vilket på ett eller annat sätt bör komma
till uttryck i en högre löneställning. Cheferna för de fyra övriga enheterna
föreslås i princip jämställda.
Till stöd för sitt förslag anför avtalsnämnden i huvudsak följande. Erfarenheterna
från avtalsnämndens verksamhet talar mycket starkt för nödvändigheten
av en sådan organisation, att verkschefen icke i alltför stor omfattning
behöver belastas med den direkta ledningen av pågående förhandlingar.
Enligt avtalsnämndens mening måste verket därför organiseras med ett pal
kvalificerade befattningshavare i ledande ställning, vilka i förhandlingssammanhang
kan avlasta verkschefen och gentemot organisationerna företräda
verket med den auktoritet, som lagen om förenings- och förhandlingsrätt
förutsätter.
Även om verkschefen både i samband med förhandlingar och eljest kommer
att ägna tillbörlig uppmärksamhet åt de principiellt och ekonomiskt betydelsefullaste
avgörandena inom tredje förhandlingsenheten, så är det bl. a.
med hänsyn till det stora antalet högst olikartade avtal avseende såväl arbetare
som tjänstemän nödvändigt, att enhetens chef i stort sett måste ha ansvaret
både för den direkta förhandlingsverksamheten och för den alldeles
övervägande delen av tolknings- och tillämpningsfrågorna m. m. Han kommer
sålunda att i mycket hög grad få övertaga de arbetsuppgifter som t. n.
åvilar chefen för avtalsnämnden.
Slutligen anför avtalsnämnden att de individuella hänsyn, som bör tas vid
lönesättningen av tjänster av förevarande natur, och bristen på för förhandlingsarbete
utbildade och lämpade personer leder till slutsatsen att kontraktsanställningsformen
synes vara den naturliga och med all sannolikhet
även den nödvändiga anställningsformen.
SK framhåller att alla förmånsfrågor av social- och anställningskaraktar
hör koncentreras till en arbetsenhet oavsett anställningsform. Härom anfor
SK följande.
Anordningen borde underlätta verkets arbete inte minst därför att en betydande
utjämning redan har skett i detta hänseende grupperna emellan.
Man kan utgå ifrån att de s. k. allmänna bestämmelserna får karaktären av
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 77 ur 1965
huvudavtal i båda fallen med i regel längre löptid än löneavtalen. Samma
arbetsenhet finge därigenom handlägga likartade frågor med den bättre möjlighet
till samordning både beträffande avtalsperioder och förmåner som
en sådan anordning skulle innebära.
VII. Kontraktsdelegationen
Beredningen
Beiedningen utgår från att nuvarande möjlighet för arbetsgivaren att tilllämpa
kontraktsanställning skall finnas kvar efter kollektivavtalssystemets
inlöiande. bör en enhetlig tillämpning i sådana ärenden är det nödvändigt
att prövningen av kontraktsfrågorna sker i ett organ. Dessa frågor bör även
i tortsättningen handläggas i kontraktsdelegationen. Denna bör dock förstärkas
med företrädare för avtalsverket.
Remissyttrandena
h örsvarets civilförvaltning instämmer med beredningen i att kontraktsdelegationen
alltjämt bör bestå. De frågor denna har att handlägga är av
den art att de ligger helt utanför kollektivavtalsområdet, varför det vore
ologiskt att förlägga dem till avtalsverket.
1 elestyrelsen anlör bl. a. töljande. För att kontraktsanställningsformen
skall kunna bil ett effektivt medel för televerket att i konkurrens med annan
loretagsverksamhet tillgodose verkets behov av dugliga och välutbildade befattningshavare,
fordras att anställningsformens hittillsvarande användningsområde
väsentligt utvidgas. Enär det är av vikt att omgående och
definitivt besked rörande lönevillkoren etc. kan lämnas vid överläggningar
med anställningssökande eller med tjänsteman som är på väg att lämna verket,
är det behövligt att den nuvarande administrativa ordningen i fråga om
beslut om anställning medelst kontrakt förenklas genom delegering av beslutanderätten
till telestyrelsen.
SR, SACO och TCO-S anser att kontraktsdelegationen bör överföras till avtalsverket.
SACO understryker vikten av att personalorganisationerna tillförsäkras
intlytande på de individuella kontraktens utformning genom att
de kan töreträda eller biträda enskild medlem vid hans diskussioner med
resp. avtalsslutande ämbetsverk. TCO-S hävdar att frågor rörande tillämpning
av kontrakt och utformningen i vad avser löne- och anställningsvillkor
i övrigt är avtalstrågor, som inte får undandragas personalorganisationernas
insyn.
VIII. Departementschefen
Som framgår av prop. 1965: 60 är det avsett att fr. o. m. den 1 januari
1966 ge statens och kommunernas tjänstemän förhandlingsrätt enligt i
princip samma regler som gäller för andra arbetstagare. Lön och andra ekonomiska
villkor skall därvid kunna regleras i kollektivavtal.
23
Kungl. Maj.ts proposition nr 77 år 1965
Beredningen redovisar skäl såväl för som mot att inrätta ett fristående
verk för den statliga förhandlingsverksamheten i löne- och anställningsfrågor
och föreslår att den statliga förhandlingsverksamheten koncentreras till
ett centralt ämbetsverk.
Mot beredningens förslag i denna del har ingen remissinstans framfört
någon erinran. Även jag anser att övervägande skäl talar tor att förhandlingsverksamheten
koncentreras på sätt beredningen föreslagit. Jag föreslår
därför att den statliga förhandlingsverksamheten i löne- och anstallmngsfrågor
fr. o. in. den 1 juli 1965 koncentreras till ett centralt ämbetsverk, benämnt
statens avtalsverk. Som en följd härav bör statens avtalsnämnd
upphöra med utgången av juni 1965.
Vad beredningen föreslår angående de centrala arbetsuppgifterna för avtalsverket
har i huvudsak godtagits av samtliga remissinstanser. Även jag
ansluter mig till beredningens förslag och förordar att avtalsverkets centrala
arbetsuppgifter blir förhandlingsverksamhet och därav betingat arbete med
utredning och lönestatistik samt information och utbildning rörande kollektivavtal
m. in.
Vad angår förhandlingsverksamheten föreslår beredningen att avtalsverket
skall övertaga den förhandlingsverksamhet som f. n. förekommer i civildepartementet,
statens avtalsnämnd och andra statliga myndigheter och
fungera som centralt verk i sådana frågor. Gränsdragningen mellan central
och lokal förhandling i vad avser frågor, där avtal kan träffas utan förbehåll
för Kungl. Maj :ts eller Kungl. Maj :ts och riksdagens godkännande, skall
härvid ankomma på avtalsverket.
Förslaget i denna del har mött viss kritik vid remissbehandlingen. Några
remissorgan, främst affärsverken, understryker betydelsen för verken av
ökad befogenhet att förhandla. De synpunkter som sålunda har kommit till
uttryck under remissbehandlingen torde bottna i osäkerhet om hur föihandlingsfrågorna
skall behandlas i framtiden. För att den statliga förhandlingsverksamheten
skall kunna bedrivas efter enhetliga linjer måste det enligt0
min mening vara avtalsverket som tar ställning till vilka frågor som
skall överlåtas till andra verk. Visserligen är avsikten att avtalsverket skall
ha rätt att vara representerat vid förhandlingar som förs i annan myndighets
regi och att få del av protokoll över sådana förhandlingar. Detta är
dock ej tillräckligt för att avtalsverket skall få den centrala ställning som
erfordras. Verket måste enligt min mening ha rätt att såval överlåta ratten
att förhandla till annan myndighet som att — om verket anser det erfoiderligt
— återkalla sådant medgivande. Med hänsyn till vad som kommit
till uttryck under remissbehandlingen är det angeläget att avtalsverket så
snart förutsättningar härför föreligger drar upp allmänna riktlinjer i gransdragningsfrågan.
Delegerade för riksdagens verk framhåller i sitt yttrande att skal talar
för att avtalsverket inte bara som beredningen föreslår medverkar i förhandlingar
beträffande riksdagens tjänstemän utan också får bemyndigande
24
Kungl. Maj.ts proposition nr 77 år 1965
att träffa kollektivavtal för dessa tjänstemän. Jag har ingen erinran mot
att verket iår ett sådant bemyndigande om riksdagen skulle anse del
lämpligt.
Beredningens uttalande att Kungl. Maj :t får antagas komma att förbehålla
sig ratten att sjalv handlägga eller till annat organ än avtalsverket delegera
handläggningen av frågor om löneförmåner in. in. beträffande vissa tjänsteman
har föranlett yttranden från några remissorgan. Sålunda förutsätter
bl. a. statens lonenämnd att beredningens uttalande avser sådana tjänsteman
som enligt uttrycklig överenskommelse mellan parterna skall undantagas
från eljest gällande kollektivavtal. Av den föreslagna förhandlingsrätten
följer att Kungl. Maj :t ej ensidigt kan undantaga avtalsbara frågor
från forhandlingsområdet. Däremot kan Kungl. Maj:t själv handlägga frågor
som av parterna undantagits från forhandlingsområdet och även ensidigt
delegera handläggningen av vissa frågor till annat organ än avtalsverket.
Jag erinrar har om att f. n. förhandlingarna rörande sjukhusläkare
m. fl. har anförtrotts åt en särskild delegation, läkarförhandlingsdelegationen,
som inrattats för ändamålet efter överläggningar mellan staten och berörda
kommunala sjukhushuvudmän. Det ankommer på Kungl. Maj:t att
avgöra om denna delegation skall finnas kvar efter avlalsverkets inrättande
och om eventuellt andra liknande organ erfordras.
Vatten tallsstyrelsen och SK vänder sig mot beredningens förslag att olika
principer skall gälla för förhandlingsverksamheten för det nuvarande avtalsnamndsområdet
och statstjänstemannaområdet. Enligt min mening är det
dock ofrånkomligt att denna distinktion upprätthålls åtminstone tills vidare.
Jag tillstyrker beredningens förslag att avlalsverkets ämbetsbefattnin»
skall omfatta även rätten att besluta i fråga om vidtagande av stridsåtgärder
vid konflikt. Detta bör gälla vid såväl centrala som lokala förhandlingar.
Någon begränsning till vissa angivna situationer i enlighet med vad vattentallsstyrelsen
förutsätter anser jag ej böra göras.
Statistiska centralbyrån framhåller att det är en naturlig och rationell
lösning att avlalsverkets behov av statistik rörande de statsanställda tjänstemannen
i forsta hand tillgodoses genom centralbyråns statistikproduktion.
Jag anser det naturligt att avtalsverket i möjligaste mån skall kunna rephera
på centralbyråns statistik. Jag vill i detta sammanhang erinra om
att Kungl. Maj :t i prop. 1965:82 angående anslag för budgetåret 1965/66
till statistiska centralbyrån m. m. föreslagit att centralbyrån skall få vissa
samordnande uppgifter på statistikens område. Självfallet måste ett nära
samarbete ske mellan centralbyrån och avtalsverket när det gäller lönestatistiken
för den statliga sektorn. Jag avser att i annat sammanhang föreslå
Kungl. Maj :t en utredning av frågan om uppläggningen på längre sikt av det
utrednings- och statistikarbete som behövs som underlag för löneförhand
-
25
Kungl. Maj.ts proposition nr 77 år 1965
lingarna. Vad centralbyrån och övriga remissinstanser framhållit i denna
fråga torde böra beaktas vid denna utredning.
Jag biträder beredningens förslag att det skall åligga avtalsverket att
föra eller låta föra arbetsgivarens talan inför arbetsdomstolen. Såsom justitiekanslern
framhåller bör detta ej hindra att staten företräds på samma
sätt som nu är fallet när det gäller mål hos allmän domstol rörande anställds
rätt till förmån på grund av anställning m. m. Jag ansluter mig till
justitiekanslerns uppfattning att myndighet som för statens talan i sådana
mål skall samråda med avtalsverket före rättegångens början. Som regel
torde det dock få anses lämpligt att avtalsverket för arbetsgivarens talan
även i mål vid allmän domstol om en oorganiserad tjänstemans tjänsteavtal,
som hämtar sitt innehåll från kollektivavtal slutet av avtalsverket.
Beredningen föreslår att prövningen av s. k. skälighetsfrågor i den
mån sådana kommer att medges enligt kommande centrala kollektivavtal -skall ske i avtalsverket. I motsats härtill föreslår telestyrelsen att prövningen
av sådana frågor skall ankomma på de verksmyndigheter som i övrigt
har att tillämpa och tolka kollektivavtalen inom tjänstemannaområdet. Enligt
min mening är det för en enhetlig tillämpning i skälighetsfrågorna önskvärt
att dessa i allmänhet prövas av det organ som är ansvarigt för den
centrala förhandlingsverksamheten. Avtalsverket bör dock ha rätt att ö\ erlåta
handläggningen av sådana frågor till annan myndighet där så prövas
lämpligt.
Mot förslaget att avtalsverket skall meddela bindande anvisningar om
tillämpningen av kollektivavtal som ingåtts av avtalsverket och besvara
tolkningsfrågor har ingen erinran framförts. Även jag tillstyrker detta förslag
som är en förutsättning för att avtalssystemet skall kunna fungera på
ett smidigt sätt.
Av stor vikt är också att den informations- och utbildningsverksamhet som
beredningen föreslår blir effektiv. Vissa remissorgan ifrågasätter om inte
dessa frågor bör handläggas i personalutbildningsnämnden i stället för i
avtalsverket. Det ankommer på Kungl. Maj:t att avgöra kompetensfördelningen
i delta hänseende mellan avtalsverket och andra organ.
Även om avtalsverket liar att föra förhandlingarna självständigt kommer
verket självfallet att behöva ta kontakter med företrädare för regeringen.
En förutsättning för att riksdagens lönedelegation skall kunna rådpläga
i förhandlingsfrågorna med statsrådsledamot som förordnats därtill är sålunda
att denne informeras före rådplägningen. Vidare åligger det
att hos Kungl. Maj:t hemställa om erforderligt godkännande av avtal som
träffas under förbehåll för Kungl. Maj :ts eller Kungl. Maj:ts och riksdagens
godkännande.
Som beredningen förutsatt torde det även vara nödvändigt med kontakt
mellan avtalsverket och de särskilda statsdepartementen. Enligt min mening
bör dessa kontakter i allmänhet tas via civildepartementet.
26
Kungl. Maj:Is proposition nr 77 år 1965
I fråga om kontakterna mellan avtalsverket och myndigheterna i vad
avser tjänstemannaområdet föreslår beredningen att varje myndighet _
vederbörande centrala myndighet om sådan finns — åläggs att utse en eller
flera tjänstemän att kontinuerligt svara för myndighetens samråd med
avtalsverket samt att efter avtalsverkets bedömande medverka vid centrala
förhandlingar. Detta förslag tillstyrks i huvudsak av samtliga remissorgan.
I ch ildepartementets förhandlingar i tjänsteförteckningsfrågor berörande
vissa affärsverk tillämpas f. n. en sådan ordning. Denna har visat sig vara
ändamålsenlig. Vattenfallsstyrelsen anser att vattenfallsverket bör ha rätt
att vara representerat vid förhandlingar som bedöms vara av sådan natur
att de bör äga rum centralt. Det är givetvis av värde att varje myndighet får
tillfälle att såval före som under förhandlingarna föra fram sina synpunkter
på sådana förhandlingsfrågor som direkt berör myndigheten. Med hänsyn
till det stora antal myndigheter, som avtalsverket skall förhandla för,
är det dock enligt min mening nödvändigt att avtalsverket får avgöra vilka
myndigheters kontaktmän som skall kallas till olika förhandlingar.
Som jag tidigare nämnt innebär förslaget, att avtalsverket skall övertaga
den förhandlingsverksamhet som f. n. förekommer i civildepartementet.
Denna verksamhet omfattar vissa grupper av icke-statsanställda tjänstemän,
såsom präster, lärare in. fl. Det är avsett att avtalsverkets förhandlingar
för dessa grupper av tjänstemän skall kunna utmynna i kollektivavtal.
Uppenbarligen bör dessa avtal vara bindande för vederbörande arbetsgivare.
Avtalsverkets behörighet att företräda även andra arbetsgivare än
staten synes böra anges i lag. Förslag till sådan lag torde få framläggas senare
under 1965.
Jag övergår härefter till frågan om avtalsverkets organisation.
Beredningen föreslår att avtalsverkets ledning skall utövas av en styrelse
och under denna av en generaldirektör och chef, tillika ledamot av styielsen.
Styrelsen skall bestå av förutom generaldirektören sju av Kungl.
Maj:t förordnade ledamöter. För att styrelsen skall tillförsäkras speciell
ekonomisk och personalpolitisk sakkunskap skall statssekreterarna i finansoch
civildepartementen eller andra tjänstemän i ledande ställning i dessa
departement ingå i styrelsen. Vad beredningen här föreslår har lämnats
utan erinran av remissinstanserna. Även jag finner beredningens förslag väl
avvägt. Jag föreslår därför att avtalsverkets ledning utövas av en styrelse
i enlighet med beredningens förslag och under denna av en generaldirektör.
För styrelsens ledamöter bör finnas det antal suppleanter som
Kungl. Maj :t bestämmer.
Poststyrelsen och vattenfallsstyrelsen föreslår att affärsverken skall bli
representerade i styrelsen. I och för sig finns skäl för att såväl affärsverken
och de centrala ämbetsverken som de statliga bolagen blir företrädda
i styrelsen. Enligt min mening är det dock att föredraga att leda
-
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1965
inöterna utses ej som företrädare för vissa verksintressen utan efter personliga
kvalifikationer såsom förhandlingserfarenhet, omfattande kännedom
om statsförvaltningen eller andra särskilda förutsättningar för uppgiften.
Beredningens förslag i fråga om styrelsens arbetsuppgifter föranleder
ingen erinran från min sida. Det ankommer på Kungl. Maj:t att närmare
reglera denna fråga.
Vad beträffar förhandlingsarbetet föreslår beredningen följande. Generaldirektören
skall leda förhandlingarna om storleken av totallönerna och
pensionerna samt andra viktigare frågor av principiell natur. Förhandlingsarbetet
i övrigt skall uppdelas på tre arbetsenheter. Av dessa skall den
första vara avsedd för alla frågor om lönegradsplacering samt arvodesfrågor
och sådana förmånsfrågor som ej är av generell räckvidd. Enheten
skall indelas i fem arbetsgrupper för frågor beträffande resp. försvaret,
vårdområdet, undervisningsväsendet, affärsverken och civila statsföiritningen
i övrigt. Den andra arbetsenheten skall handlägga sådana förmånsfrågor
som har generell räckvidd över hela tjänstemannaområdet. Arbetsenheten
skall indelas i två arbetsgrupper, en för pensionsfrågor och en för
övriga till enheten hänförliga frågor. Den tredje enheten skall övertaga de
förhandlingsuppgifter som nu ankommer på statens a\ talsnämnd.
Mot beredningens förslag i denna del har erinringar gjorts av vissa remissinstanser.
Sålunda föreslår bl. a. vattenfallsstyrelsen att samtliga frågor
som rör affärsverken skall hänföras till en och samma organisationsenhet.
Poststyrelsen framför likartat förslag beträffande lönegradsfrågor
och förmånsfrågor med undantag av pensionsfrågor och ifrågasätter \idare
om inte skäl föreligger för en närmare anknytning av lönegradsfrågor
och förmånsfrågor även beträffande övriga delar av statsförvaltningen.
SK föreslår att alla förmånsfrågor av social- och anställningskaraktär skall
koncentreras till en arbetsenhet. Enligt försvarets civilförvaltnings mening
kan det ifrågasättas om inte första och andra förhandlingsenheterna i realiteten
måste fungera som eu arbetsenhet. Samma betraktelsesätt anlägger
civilförvaltningen på de föreslagna fem arbetsgrupperna inom första arbetsenheten.
Härjämte berör civilförvaltningen frågan om samverkan mellan
den föreslagna tredje förhandlingsenheten och de båda andra. Statens a\-talsnämnd föreslår att första och andra förhandlingsenheterna skall sammanföras
till en högre enhet under ledning av eu gemensam chef.
Det förslag som beredningen lagt fram synes mig ändamålsenligt. En
förutsättning för att organisationen skall kunna fungera smidigt är dock,
såsom beredningen också förutsatt, ett nära samarbete mellan de olika arbetsenheterna.
Att sammanföra två eller tre av de föreslagna förhandlingsenheterna
till en enda förefaller mig vara en mindre lyckad lösning. En
sådan arbetsenhet skulle bli för stor. Förslagen från vissa attärsverks sida,
att de förmånsfrågor som rör affärsverken skall sammanföras med Övriga
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1965
affärsverksfrågor, synes mig riktiga i den mån man avsett endast sådana
förmånsfrågor på tjänstemannasidan som uteslutande hänför sig till affärsverksområdet.
I så måtto överensstämmer även förslagen med beredningens.
Däremot vore det ej rationellt om generella förmånsfrågor som rör
såväl affärsverken som andra myndigheter skulle handläggas på olika enheter.
Starka skäl talar också för att alla arbetstidsfrågor hålls samman i
en enhet. Med hänsyn till de särskilda förhållandena inom undervisningsväsendet
förefaller dock skolöverstyrelsens förslag att arbetstidsfrågor för
lärarpersonal skall handläggas på samma enhet som bl. a. lönegradsfrågor
för sådan personal lämpligt. Detta synes också vara helt i linje med beredningens
förslag. Jag kan däremot inte ansluta mig till statens avtalsnämnds
föl slag att första och andra arbetsenheterna sammanförs till en
högre enhet under ledning av en gemensam chef som tillika skulle vara
generaldirektörens ställföreträdare. Ställning som generaldirektörens ställföreträdare
bör emellertid tillkomma chefen för första arbetsenheten.
Enligt beredningens förslag skall utöver arbetsenheterna för förhandlingar
finnas tre arbetsenheter, nämligen en för utredning och statistik,
en för juridiska frågor och en för administrativa frågor in. in. Till den
sistnämnda föreslås skälighetsfrågorna skola hänföras. Vad beredningen
sålunda förordat har ej mött någon erinran under remissbehandlingen.
Enligt min mening blir dock antalet arbetsenheter för stort med beredningens
förslag. Man bör söka undvika att generaldirektören får för många
arbetsenheter som är direkt underställda honom. Arbetsenheterna för juridiska
och administrativa frågor bör därför sammanföras till eu enhet,
benämnd arbetsenheten för administrativa frågor in. in. De juridiska frågorna
bör där hållas samman i en särskild arbetsgrupp. I övrigt tillstyrker
jag beredningens förslag i fråga om antalet arbetsenheter och dessas indelning
i arbetsgrupper. Jag'' anser det även riktigt att en särskild arbetsgrupp
för informationsfrågor ställs till generaldirektörens förfogande. Självklart
måste dock den här föreslagna organisationen vara flexibel och verksledningen
ha befogenhet att av arbetstekniska skäl göra ändring i arbetsenheternas
indelning i arbetsgrupper och omfördela arbetsuppgifter mellan
arbetsenheter och arbetsgrupper.
Såsom beredningen föreslår bör organisationen sedan arbetet i verket
kommit i gång överses i samråd med statskontoret.
Vad slutligen angår personalbehovet för avtalsverket framhåller beredningen
att någon säker bedömning av detta ej kan göras innan kollektivavtalssystemet
börjat tillämpas. Beredningen anser därför att personalorganisationen
för verket tills vidare, i avvaktan på översynen, bör vara provisorisk.
Beredningen begränsar sig till att föreslå att varje arbetsenhet skall förestås
av en chef, som i första hand bör ägna sig åt att sammanhålla verksamheten
inom hela området för sin enhet. Personalbehovet torde i övrigt få tillgodoses
genom att man till verket överför de tjänster som nu finns för närmast
29
Kungl. Maj.ts proposition nr 77 år 1965
motsvarande uppgifter inom civildepartementet, statens avtalsnämnd och
statens lönenämnd. Beredningen föreslår vidare att tjänsterna inom avtalsverket
— bortsett från tjänsterna som chef för arbetsenhet — inte skall
bindas till någon bestämd arbetsenhet. Verksledningen bör ha befogenhet
att göra de omdispositioner som erfordras för att verket effektivt skall kunna
fullgöra sina arbetsuppgifter. Jag delar i allt väsentligt beredningens
uppfattning i dessa hänseenden. Enligt min mening bör organisationen nu
bestämmas endast såvitt gäller den personal som kan bedömas bli erforderlig
i första hand för ledningsfunktionerna i verket. Behovet av arbetskraft
i övrigt bör tills vidare, där ej annat följer av de övergångsanordningar som
jag senare återkommer till, täckas med anlitande av extra tjänstemän och
experter. Enligt mina beräkningar kommer personalbehovet, exklusive tillfälliga
experter, att uppgå till drygt 90 personer.
Mot bakgrunden av det anförda föreslår jag alt på avtalsverkets personalförteckning
uppförs en tjänst som generaldirektör, som bör placeras i
Bp 7 samt följande tjänster avsedda för chefer för arbetsenheter, nämligen
en tjänst som förhandlingsdirektör i Bp 5 (första förhandlingsenheten),
två tjänster som förhandlingsdirektör i Br 4 (andra och tredje förhandlingsenheterna),
en tjänst som utredningsdirektör i Br 4 (arbetsenheten
för utredning och statistik) samt en tjänst som administrativ direktör i
Br 4 (arbetsenheten för administrativa frågor m. in.). Vid avvägningen
av lönegradsplaceringen av dessa tjänster har jag utgått från att tjänsterna
för chefer för arbetsenheter skall jämställas med statsdepartemcntens
chefstjänster i motsvarande löneställning. I övrigt bör på personalförteckningen
för avtalsverket uppföras följande tjänster, nämligen fem som lönedirektör
i Br 4, sju som lönedirektör i Br 3, en som avtalsjurist i Br 3, eu
som avtalsjurist i Be 1, elva som direktörsassistent i Be 1 och en som informationschef
i Ae 27. Till innehavare av tjänster i B 5, B 4 och B 3 bör
kunna utgå särskilt lönetillägg som Kungl. Maj:l bör äga fastställa.
Liksom vid tidigare genomförda organisationsändringar kan särskilda
övergångsanordningar behöva vidtagas för att genomföra förslagen. Bl. a.
kan det bli fråga om att på övergångsstat uppföra tjänster för ordinarie
tjänstemän i nuvarande organisation som ej får ordinarie tjänst vid
omorganisationen. Vidare bör extra ordinarie tjänst få inrättas för sådan
innehavare av extra ordinarie tjänst i civildepartementet, statens lönenämnd
eller statens avtalsnämnd som i samband med omorganisationen
övergår till avtalsverket utan att bli innehavare av någon av de nyss föreslagna
tjänsterna. För den handläggande personalen bör därvid inrättas tjänster
som lönesekreterare i högst Ae 27. Kungl. Maj:t bör äga uppföra sådana
tjänster på avtalsverkets personalförteckning. Jag föreslår vidare att Kungl.
Maj :t inhämtar riksdagens bemyndigande att vidtaga andra erforderliga
övergångsanordningar.
3 Ilihanq till riksdagens protokoll 1!)65. I samt. Sr 77
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1965
Jag avser att i det följande begära de anslag för nästa budgetår som erfordras
vid bifall till vad jag här förordat.
Jag tillstyrker vad beredningen föreslagit angående handläggningen av
kontraktsanställningsfrågorna.
Slutligen vill jag framhålla att de förslag som jag lagt fram i det föregående
ej avses medföra att utrikesförvaltningens lönenämnd och NIB:s lönedelegation
upphör.
IX. Hemställan
Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.
Maj :t måtte föreslå riksdagen att
a) godkänna av mig i det föregående förordade riktlinjer
för den statliga förhandlingsverksamheten;
b) besluta att statens avtalsnämnd skall upphöra vid utgången
av juni 1965;
c) besluta att fr. o. m. den 1 juli 1965 inrätta ett centralt
ämbetsverk för förhandlingsfrågor, benämnt statens avtalsverk;
d)
bemyndiga Kungl. Maj :t att upprätta personalförteckning
för statens avtalsverk i enlighet med vad jag förordat
i det föregående;
e) bemyndiga Kungl. Maj:t att fastställa storleken av
särskilt lönetillägg till vissa tjänstemän i avtalsverket;
f) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de övergångsanordningar
som fordras för förslagens genomförande.
X. Anslagsberäkningar för budgetåret 1965/66
A. Civildepartementet m. m.
A 1. Civildepartementet: Avlöningar
Beredningen
Beredningen har sökt kartlägga vilka huvudsakliga arbetsuppgifter som
kommer att handläggas inom civildepartementet sedan förhandlingsfunktionerna
överförts till avtalsverket.
På departementets statssekreteraravdelning handläggs f. n.
främst departementets propositionsarbete och expedieringen av riksdagsskrivelser,
ärenden angående medelsanvisningar avseende tolfte huvudtitelns
verksamhetsområde, ärenden rörande departementets kommittéer,
nämnder o. d. samt vissa pensionsärenden, t. ex. ärenden angående s. k.
riksdagspensioner och engångsavgifter. Härutöver hör till avdelningens om
-
31
Kungl. Maj:ts proposition nr 77 dr 1965
råde vissa utbildningsfrågor, inklusive frågor angående företagsnämndskurser
och arbetarskydd, samt personalvårdsfrågor. Här angivna frågor berörs
ej av tillkomsten av statens avtalsverk. Det på utredningsbyrån inom avdelningen
ankommande arbetet är främst inriktat på att utgöra grundval för
förhandlingsarbetet och bör därför överföras till avtalsverket. Inom civildepartementet
torde dock jämväl i fortsättningen komma att behövas någon
tjänsteman med statistisk utbildning.
De flesta frågor som handläggs på tjänsteförteckningsavdelningen
är av förhandlingskaraktär och bör därför överföras till avtalsverket.
På avdelningen handläggs dock även vissa ersättningsfrågor, som ej
är att hänföra till förhandlingsfrågor. Dessa bör även i fortsättningen handläggas
i civildepartementet. Härutöver åligger det i stor utsträckning avdelningen
att handlägga lönegradsfrågor i gemensam beredning med andra departement,
t. ex. granskning av propositioner och regleringsbrev i vad avser
sådana frågor. Avdelningen fullgör i likhet med departementets övriga avdelningar
även serviceverksamhet i lönefrågor åt övriga departement. Sådana
frågor måste även i framtiden handläggas av kontaktmän inom civildepartementet
även om erforderliga förhandlingar skall ske inom avtalsverket.
I viss utsträckning måste innehållet i kollektivavtal expedieras genom beslut
av Kungl. Maj :t. Ansvaret härför kan självklart ej läggas på avtalsverket.
Kontakter med avtalsverket bör i princip gå genom civildepartementet.
Av denna orsak bör sådana ärenden tillhörande fackdepartement som innehåller
frågor av lönenatur beredas gemensamt med civildepartementet. I övrigt
kommer från tjänsteförteckningsavdelningen endast att bli kvar ärenden
angående dispositionen av anslagen till täckning av merkostnader för
löner och pensioner.
Av förfat t ningsavdelningens arbetsuppgifter måste i nya civildepartementet
behållas arbetet med lagstiftning, inbegripet propositionsarbete,
i de frågor inom civildepartementets nuvarande verksamhetsområde
som alltjämt skall vara offentligrättsligt reglerade. Härtill kommer tjänstemannalagstiftning
i anslutning till pågående förarbeten, till den del den
skall handläggas i civildepartementet. Slutligen torde i civildepartementet
även i framtiden böra granskas instruktioner och stadgor in. m. samt ändringar
däri i de delar de har anknytning till departementets arbetsområde.
Härjämte bör vissa ärenden från övriga departement beredas gemensamt
med civildepartementet.
Huvudparten av de ärenden som f. n. behandlas på expeditionschefens
avdelning kommer efter kollektivavtalsreformens genomförande
att bli avtalsfrågor och bör därför överföras till avtalsverket. Av lönebyråernas
arbetsuppgifter torde följande böra behållas i civildepartementet,
nämligen ärenden angående tjänsteförening, förening av tjänst med
tjänstebefattning eller uppdrag, dispens från ledigförklaring, ersättning för
särskilda uppdrag, vissa andra arvodesfrågor, befrielse från återbetalnings
-
32
Kungl. Maj-.ts proposition nr 77 år 1965
skyldighet, ränta på för sent utbetalade förmåner, ersättning för särskilda
uppdrag, flyttningskostnadsersättning i vissa fall, bostadsanskaffningsJån,
avlöning till vissa partiellt arbetsföra samt personalärenden angående civildepartementet
och underställda myndigheter. För pensionsbyråns del utgöis
de kvarblivande frågorna främst av vissa ärenden angående bemyndigandepensioner
och gratifikationer, sjukpensioner, pensioner enligt riksdagens
beslut, förordnandepensioner, eventuell pension till kontraktsanställda,
förtidspensioner, årlig ersättning och avskedsersättning, understöd och
donationsfonder, avgångsskyldighet på grund av sjukdom m. m. samt omreglering
av äldre pensioner. Härtill kommer beträffande såväl lönebyråerna
som pensionsbyrån ett stort antal gemensamma beredningar med övriga
departement.
Även efter den utvidgade förhandlingsrättens genomförande torde därjämte
inom civildepartementet få handläggas vissa frågor om skälighetsprövning
för tjänstemän som kommer att stå utanför kollektivavtalsregler
ingen.
Beredningen framhåller betydelsen av en enhetlig och samordnad handLäggning
av de regeringsärenden som avser löne- och pensionsfrågor. Med
utgångspunkt i nuvarande departementsindelning innebär detta att de arbetsuppgifter
som ej överförs till avtalsverket liksom hittills bör hållas samman
i civildepartementet.
Remissyttrandena
TCO-S anför i huvudsak följande.
För personalorganisationerna måste det vara av väsentlig vikt inte bara
att få avtalsfrågorna koncentrerade i en instans utan också att få möjlighet
till en central behandling av alla övriga frågor, som rör förhållandet mellan
arbetsgivar- och arbetstagarparterna och som i fortsättningen ej kommer att
tillhöra själva avtalskomplexet. Detta gäller inte bara regeringsärenden av
löne- och pensionskaraktär utan också i lika hög grad sådana frågor som
företagsnämnds- och utbildningsfrågor in. fl., där civildepartementet nu —
vid sidan av sin förhandlingsverksamhet — fungerar som centralorgan för
statsförvaltningen.
Visserligen skulle 1CO-S i princip föredraga en ordning som möjliggjorde,
att alla frågor som bär avseende på anställningsförhållandet kunde hanteras
i en instans och då i det föreslagna avtalsverket. Om det bedöms omöjligt
eller olämpligt att i avtalsverkets verksamhet inrymma andra frågor än
sådana som är öppna för kollektivavtal, är det emellertid för TCO-S så mycket
väsentligare, att övriga ärenden hålls samman i ett centralt organ och
inte sprids ut över olika departement och myndigheter utan möjlighet för
personalorganisationerna att komma till tals med en instans som — på samma
sätt som civildepartementet i dag — kan överblicka hela området och
som känner ansvar för frågorna i hela dess vidd.
33
Kungl. Maj.ts proposition nr 77 år 1965
Behovet av att civildepartementet står kvar som centralorgan för de ärenden
som ej överförs till avtalsverket framstår som än nödvändigare som nu
liggande förslag till ny förhandlingsordning förutsätter en markerad avgränsning
mellan vad som i fortsättningen skall vara avtalsfrågor och de
frågor, för vilka endast en överläggningsrätt skall stå öppen.
Klart har deklarerats att — trots att överläggningsrätten i de liggande förslagen
inte konkret och uttryckligen har skrivits in — det inte är avsikten
att i något avseende inskränka den överläggningsrätt, som i praxis utbildats
mellan parterna på den statliga arbetsmarknaden. Lika klart måste då vara,
att personalorganisationerna har ett krav på att ha tillgång till en instans,
där denna överläggningsrätt kan samordnas och centralt utövas. Detta
liksom vad i övrigt anförts ovan — ger belägg för det stora intresse, som
TCO-S har av att — om eu fullständig samordning i avtalsverket ej kan ske
_ med staten som arbetsgivare centralt kunna diskutera alla personalfrågor,
som ej är avtalsfrågor, i en och samma instans och då i civildepartementet.
TCO-S, som är fullt införstådd med att organisatoriska frågor inte skall
tillhöra avtalsområdet utan endast överläggningsområdet, understryker
starkt att personalorganisationerna inte bör få ett mindre inflytande på de
organisatoriska frågorna än vad som är fallet f. n. Också här ges belägg för
att civildepartementet måste få en central funktion i andra frågor än avtalsfrågor
för att därigenom undvika, att de möjligheter till samlade överläggningar,
som nu gällande förhandlingsordning och utvecklad praxis innebär,
förbyts i en återgång till en petitionsrätt hos olika departement och myndigheter
enligt en för länge sedan överspelad modell.
Vattenfallsstyrelsen och SACO ifrågasätter om inte vissa av de ärenden
t. ex. förtidspension, avskedsersättning och dispens från ledigforklarande
— som beredningen ansett bör vara kvar i civildepartementet har förhandlingskaraktär
och av denna anledning bör överföras till avtalsverket
eller annan förhandlingsberättigad myndighet.
Departementschefen
1 likhet med beredningen anser jag att det är betydelsetull t med eu enhetlig
och samordnad handläggning av de regeringsärenden som avser
löne- och pensionsfrågor. Vad beredningen sålunda framhållit har ej töranlett
erinran från någon remissinstans. Jag föreslår sålunda att de av civildepartementets
nuvarande arbetsuppgifter som ej skall överföras till avtalsverket
skall behållas i departementet. Den organisation som jag i det följande
förordar får dock ej ses som någon slutgiltig lösning. 1 samband med
en översyn av departementsindelningen eller i annat sammanhang kan eu
ändrad förläggning av vissa ärendegrupper bli aktuell.
I anslutning till de huvudgrunder till departementens interna organisa -
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1965
tion som förordats i prop. 1965:65 föreslår jag efter samråd med statsrådet
Hermansson följande organisation för civildepartementet.
Såsom chefstjänstemän i departementet bör finnas en statssekreterare i
Br 5 och en expeditionschef/rättschef i Br 4.
Antalet erforderliga arbetsenheter sedan förhandlingsuppgifterna överförts
till avlalsverket har beräknats till tre. För ledningen av dessa arbetsenheter
bör finnas ett departementsråd i Br 4 och två kansliråd i Br 3.
Vidare räknar jag med ett planeringssekretariat.
hör handläggande personal i övrigt inom de nu nämnda arbetsenheterna
samt inom planeringssekretariatet beräknar jag sammanlagt fyra tjänster som
departementssekreterare i Br 1 och sju tjänster som departementssekreterare
eller kanslisekreterare i högst Ae 27. Dessutom bör tre tjänster som
kansliråd i Bo 1 samt tre tjänster som byrådirektör i Ao 27 och tre sådana
tjänster i Ao 25 stå kvar på personalförteckningen men inte få återbesattas.
I den mån sådan tjänst uppehålls bör motsvarande tjänst som departementssekreterare
hållas vakant.
Vidare beräknar jag medel för två tjänster som kanslist i reglerad betordringsgång
samtidigt som en tjänst som kanslist i Ao 15 bör utgå ur organisationen.
1 fråga om biträdes- och expeditionsvaktspersonalen har departeinentsutredningen
ännu inte framlagt förslag. Med anledning av alt förhandlingstrågorna
skall överföras till avtalsverket bör ur civildepartementets organisation
utgå en tjänst som föreståndare i Ae 9, en som expeditionsvalct i
Ae 7, fyra som kanslibiträde i Ae 7 och två som kontorsbiträde i reglerad
befordringsgång. Av de tjänster som blir kvar i civildepartementet bör en
tjänst som förste expeditionsvakt i Ao 9 ändras till tjänst som materialförvaltare
i Ao It.
Anslaget torde böra uppföras med (2 172 000 — 862 000) 1 310 000 kr.
Jag hemställer, att Kungl. Maj.-t måtte föreslå riksdagen att
a) bemyndiga Kungl. Maj :t att fastställa personalförteckning
för civildepartementet i enlighet med vad jag
föreslagit i det föregående;
b) godkänna följande avlöningsstat för civildepartementet,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1965/66:
Avlöningsstat
1. Avlöning till departementschefen, förslagsvis
2. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
.....................
3. Ersättningar till expertis och tillfällig arbetskraft,
förslagsvis ...................
54 000
406 000
150 000
35
Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1965
4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,
förslagsvis ...............................
5. Rörligt tillägg, förslagsvis..................
279 090
421 000
Summa kr. 1 310 000
c) till Civildepartementet: Avlöningar för budgetåret
1965/66 under tolfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 1 310 000 kr.
A 2. Civildepartementet: Omkostnader
Med hänvisning till beräkningen i den följande sammanställningen upptar
lag anslaget till (86 000 + 60 000) 146 000 kr. Jag har härvid under anslagsposten
till reseersättningar beräknat högst 6 000 kr. till kostnader för utländska
tjänsteresor.
1. Sjukvård m. in. .
2. Reseersättningar .
3. Expenser .......
4. Publikationstryck
Anvisat
1964/65
3 500
15 000
60 000
7 500
Föreslagen
ändring 1965/66
f 60 000
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen
att till Civildepartementet: Omkostnader för budgetåret
1965/66 under tolfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 146 000 kr.
A 3. Kommittéer m. m.
Under anslaget Kommittéer och utredningar genom sakkunniga har tor
innevarande budgetår anvisats 500 000 kr. Reservationen den 30 juni 1964
utgjorde 97 234 kr. Sammanlagt disponeras alltså för innevarande budgetär
597 234 kr. . .
För budgetåret 1965/66 beräknas kommittéverksamheten minska i omfattning
i förhållande till innevarande budgetår. Från anslaget torde dock
böra bestridas kostnader för viss försöksverksamhet med hälsoundersökningar
För detta ändamål beräknar jag ett anslagsbehov av ca 400 000 kr.
Med hänsyn härtill beräknar jag anslaget till 800 000 kr. Anslagsbeteck
ningen
torde böra ändras till Kommittéer in. m.
Jag hemställer således, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen
att till Kommittéer m. in. för budgetåret 1965/66 under
tolfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 800 000
kr.
30 Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1965
A 4. Extra utgifter
b or budgetåret 1964/65 har under anslaget anvisats 30 000 kr Reserva
T*1964
Utgj°rde ca 44000 kr- Sammanlagt disponeras
alltså för detta budgetär ca 74 000 kr. Anslaget bör för nästa budgetår
uppforas med 30 000 kr. g
•lag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen
att till Extra utgifter för budgetåret 1965/66 under tolfte
huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 30 000 kr.
B. Vissa myndigheter
H 1. Statens lönenämnd: Avlöningar
Anslag Nettoutgift
1903/64 ........................ 345 000 321 859
1964/63 ........................ 345 000
1960/66 (förslag) ............... 186 000
10™“"'''' "irc,lär *" ansl,,gel mcd 27 600 krÖ''
Beredningen
1
S'' k'' *käli«h''lsIlä8<» av lönenatur fatlas f. av Kungl. Mai t
mer , S“"e,1S länenärand'' «" enligt kollektivavtal kom
mer
att finnas mojl.ghet till skälighetsbedömning bör sådana frågor bandaggas
i av talsverket. Jämväl Övriga ärenden som f. n. ankommer på lönenämnden
bor överföras till avtalsverket.
Om lönenämndens arbetsuppgifter överförs till avtalsverket bör »ämnen
upphora samtidigt med denna överföring. Då kollektivavtalssystemet
avses att genomioras fr. o. in. den 1 januari 1966 bör lönenämnden sålunda
upphora med utgången av 1965.
Rem issyttrandena
Statens lönenämnd anför följande.
Vid en ändring av reglerna för handläggningen av skälighetsfrågor upp
IT
TLi„''tla“ °rdnin8 de skkd8betsprövtiing„ skall verkställas.
-om angår förhållanden som hänför sig till tid före kollektivavtalssyste
Mämmelser1106
^ ^ SkuUe ha behandlats enligt nuvarande be
kra«
De» Pf°Vmngen skett inna” den nya organisationen trädde i
kraft. Detta overgangsproblem har inte behandlats av beredningen. Nämn
faTäven
d -l aUernativa Iösningar> den ena att avtalsverket besluaven
, dessa ärenden pa samma sätt som kan komma att fastställas för
37
Kungl. Maj.ts proposition nr 77 år 1965
frågor berörande förhållandena efter kollektivavtalssystemets inför ande,
Jen andra att Kungl. Maj :t beslutar i dessa övergångsfall efter avtalsverkets
hörande och den tredje att lönenämnden behålls i en eller annan form för
ifrågavarande ärenden med Kungl. Maj :t som beslutande instans. Nämnden
förordar det sistnämnda alternativet, som innebär att nuvarande ordning
i sak behålls för övergångsfallen. Härigenom undviker man en kollision
med den rätt som den enskilde tjänstemannen kan ha att få en skälighetsfräga
prövad enligt den ordning som gällde vid den tidpunkt som äiendet
avser. Lönenämnden behöver givetvis inte fungera som ett självständigt ämbetsverk
under denna övergångstid. Kansligöromålen för lönenämnden torde
nämligen med en sådan konstruktion kunna fullgöras av personal inom
avtalsverket, till vilket enligt beredningens förslag nämndens tjänster skall
överföras. Denna personal skall biträda vid handläggningen av skälighetsfrågor
som uppkommer vid avtalstillämpningen, och en smidig samordning
synes därigenom kunna komma till stånd vid handläggningen av skälighetsfrågorna
enligt de båda systemen. Medan skälighetsfrågor, som hänför
sig till avtalstiden, kan väntas komma att successivt öka efter det nya
systemets införande, kommer de med avlöningsreglementena sammanhängande
frågorna att minska och följaktligen lönenämndens arbetsuppgiftei
att successivt reduceras för att så småningom helt tona boit.
Försvarets civilförvaltning, SK, SR och TCO-S framtör i huvudsak s.unma
synpunkter som lönenämnden.
Departementschefen
I likhet med beredningen anser jag att frågor om skälighetsbedömning
som grundar sig på kollektivavtal träffat av avtalsverket bör handläggas i
detta verk. Jag finner det också riktigt att övriga ärenden som nu ankommer
på statens lönenämnd överförs till avtalsverket. Då jag i annat sammanhang
förordat att kollektivavtalssystemet skall genomföras fr. o. m.
den 1 januari 1966, bör lönenämnden upphöra som självständigt verk med
utgången av år 1965.
De synpunkter som statens lönenämnd in. fl. fört fram vid remissbehandlingen
av beredningens promemoria har dock övertygat mig om behovet
av att lönenämnden under en övergångstid får fungera såsom rådgivande
nämnd för skälighetsfrågor som sammanhänger med nuvarande
avlöningsreglementen. De tjänster som f. n. finns inrättade i lönenämnden
bör emellertid utgå ur organisationen och kansligöromålen för nämnden
fullgöras av tjänstemän inom avtalsverkets arbetsgrupp för skälighetsfrågor.
Då lönenämndens generaldirektör och chef tillika är ordförande i nämnden
och generaldirektörstjänsten i enlighet med vad jag nyss föreslagit skall
utgå ur organisationen fr. o. in. den 1 januari 1966, bör en av nämndens ledamöter
förordnas till ordförande från samma tidpunkt. 1 övrigt bör nämn
-
38
Kungl. Maj.ts proposition nr 77 år 1965
den under övergångstiden vara uppbyggd på i huvudsak samma sätt som nu.
Kungl. Maj :t bör äga fastställa arvoden till nämndens ordförande och ledamöter.
Därest riksdagen inte har någon erinran däremot, torde kostnaderna
för dessa arvoden fr. o. m. den 1 januari 1966 få bestridas från förslagsanslaget
Kostnader för vissa nämnder m. m.
Anslaget torde för tiden den 1 juli—den 31 december 1965 böra uppföras
med (343 000 — 157 000) 186 000 kr.
Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
a) godkänna vad jag i det föregående föreslagit i fråga
om statens lönenämnd;
b) godkänna följande avlöningsstat för statens lönenämnd,
att tillämpas för tiden den 1 juli—den 31 december
1965:
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 46 000
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj :t, förslagsvis ................ 22 000
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal .. 60 000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis .................. 58 000
Summa kr. 186 000
c) till Statens lönenämnd: Avlöningar för budgetåret
1965/66 under tolfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 186 000 kr.
B 2. Statens lönenämnd: Omkostnader
Anslag Nettoutgift
1963/64 ............................ 6 000 8 332
1964/65 ............................ g 000
1965/66 (förslag) .................. 4 000
Statens lönenämnd föreslår att anslaget uppförs med oförändrat belopp.
Departementschefen
Mot lönenämndens anslagsberäkning för helt budgetår har jag ingen
erinran. Med hänsyn till att lönenämnden förutsatts skola upphöra som
självständigt ämbetsverk med utgången av 1965 upptar jag anslaget till
4 000 kr.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen
att till Statens lönenämnd: Omkostnader för budgetåret
1965/66 under tolfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 4 000 kr.
Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år t96ö
39
B 3. Statens avtalsverk: Avlöningar
Såsom jag inledningsvis anfört har Kungl. Maj :t i statsverkspropositionen
(bil. 14) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition
i ämnet, för budgetåret 1965/66 beräkna bl. a. anslag till Statens avtalsnämnd:
Avlöningar och Statens avtalsnämnd: Omkostnader.
Jag har i det föregående föreslagit att den statliga förhandlingsverksambeten
i löne- och anställningsfrågor skall fr. o. m. den 1 juli 1965 koncentreras
till ett nytt centralt ämbetsverk — statens avtalsverk. De arbetsuppgifter
som nu ankommer på statens avtalsnämnd skall därvid överföras
till avtalsverket och avtalsnämnden upphöra vid utgången av juni 1965.
I fråga om anslag till statens avtalsverk för nästa budgetår får jag anföra
följande.
Styrelsen för avtalsverket bör, som jag tidigare nämnt, bestå av — törutom
verkets generaldirektör — sju av Kungl. Maj :t förordnade ledamöter.
Arvoden till dessa ledamöter och deras suppleanter, utom generaldirektören
och dennes ställföreträdare, bör fastställas av Kungl. Maj :t. För detta ändamål
samt för arvoden och i förekommande fall ersättning för mistade avlöningsförmåner
till ledamöter och suppleanter i försvarets avtalsdelegation,
arbetsstudierådet och yrkesrådet ävensom för ersättning i samband med
förhandlingar till vissa tjänstemän beräknar jag 100 000 kr.
Under avtalsverkets anslagsposter till ordinarie och icke-ordinarie personal
inräknar jag endast lönekostnaden för de ordinarie och extra ordinarie
tjänster som jag förut nämnt. Lönekostnaderna för verkets övriga
personal och erforderlig tillfällig expertis beräknar jag under en särskild
anslagspost Ersättningar till expertis och tillfällig arbetskraft. Denna tar
jag upp till 1 800 000 kr.
Under åberopande av vad jag sålunda förordat hemställer jag, att Kungl.
Maj :t måtte föreslå riksdagen att
a) godkänna följande avlöningsstat för statens avtalsverk,
att tillämpas tills vidare fr. o. in. budgetåret 1965/66:
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
......................................
2. Arvoden och särskilda ersättningar bestämda
av Kungl. Maj:t, förslagsvis................
3. Ersättningar till expertis och tillfällig arbetskraft,
förslagsvis ........................
4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,
förslagsvis ..............................
5. Rörligt tillägg, förslagsvis..................
826 000
100 000
1 800 000
470 000
711 000
Summa kr. 3 907 000
40
Kungl. Maj.ts proposition nr 77 år 1965
b) till Statens avtalsverk: Avlöningar för budgetåret
1965/6(5 under tolfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 3 907 000 kr.
H 4. Statens avtalsverk: Omkostnader
„ Beraknmgen av omkostnadsanslaget som gjorts inom civildepartementet
ar baserad på nu utgående omkostnadsanslag för civildepartementet, statens
lonenämnd och statens avtalsnämnd. Vid beräkningen av posten Övriga
expenser har hänsyn därvid tagits till att inrättandet av statens avtalsverk
kraver vissa engångskostnader för att anskaffa inventarier och kontorsmaskiner.
De inventarier och maskiner som avtalsverket får övertaga
från statens avtalsnämnd och efter den 31 december 1965 från statens
lonenämnd kommer nämligen ej att täcka avtalsverkets behov. För erforderlig
komplettering av inventarier och för övriga engångsutgifter har
beraknats 400 000 kr. Sammanlagda medelsbehovet under anslaget beräknar
jag till 820 000 kr. enligt följande.
1. Sjukvård m. in.......
2. Reseersättningar.....
3. Expenser:
a) Bränsle, lyse, vatten
b) övriga expenser . .
4. Publikationstryck
15 000
30 000
75 000
550 000
150 000
Summa kr. 820 000
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen
att till Statens avtalsverk: Omkostnader för budgetåret
1965/66 under tolfte huvudtiteln anvisa ett förslagsansla"
av 820 000 kr. h
D. Diverse
D 5. Viss utbildningsverksamhet
Under anslaget Viss utbildningsverksamhet har för innevarande budgetar
anvisats 1 000 000 kr. Reservationen den 30 juni 1964 utgjorde 340 319
kr. Sammanlagt disponeras alltså för detta budgetår ca 1 340 000 kr.
Från ifrågavarande anslag bestrids efter Kungl. Maj:ts närmare bestämmande
kostnader för kursledare och lärare, läroböcker, utbildningsmateriel,
lokalhyror och andra sådana kostnader för den under tolfte huvudtiteln
bedrivna kursverksamheten men däremot ej löner och reseersättningar
för kursdeltagarna. Härutöver bestrids från anslaget kostnaderna
for ledamöter, experter och sekreterare i personalutbildningsnämnden.
I 1964 års statsverksproposition (bil. 14 s. 19) anmälde jag att utbild -
41
Kungl. Maj.ts proposition nr 77 år 1965
ningskurserna för kanslister hade vunnit en mera fast utformning och
horde fortsättas i dåvarande former. Förutom denna utbildning har försöksverksamhet
under innevarande budgetår fortsatts med utbildning för
andra personalgrupper. Sålunda har liksom tidigare år anordnats introduktionskurser
för relativt nyanställd biträdespersonal och för amanuensei,
kurser i administration och personalledning för högre statstjänstemän,
kurser för arbetsledande personal på mellangradsnivå, utbildning av lokala
kursadministratörer. Härutöver har utbildning anordnats för viss maskinpersonal
vid statens fasta maskinanläggningar samt för ingenjörspersonal
med administrativa arbetsuppgifter. Vidare har anordnats internatkurser
i förhandlingsfrågor i anledning av förslaget om genomförande av kollektivavta
Issystem för statstjänstemän. Härjämte har civildepartementets kursverksamhet
för företagsnämndsledamöter fortgått i oförändrad omfattning.
Behovet av personalutbildning är klart dokumenterat. Försöksverksamheten
med olika kurstyper bör enligt min mening fortgå tills vidare under
nästa budgetår i hittillsvarande former och vidgas till omfattningen i den
mån det är möjligt inom ramen för tillgängliga resurser.
Frågan om personalutbildningens organisation under departementsnivå
är f. n. föremål för utredning genom personalutbildningsberedningens försorg.
I avvaktan på beredningens förslag bör utbildningen administreras
på samma sätt som f. n.
I syfte att möjliggöra en vidgning av kursverksamheten bör en viss uppräkning
göras av anslaget. Därvid bör hl. a. beaktas de kostnadsstegringai
som skett särskilt beträffande kursernas internatkostnader.
Frågan om statsförvaltningens kursgård prövas f. n. av Kungl. Maj :t. I avvaktan
på Kungl. Maj :ts ställningstagande måste vissa lokalfrågor för utbildningsverksamheten
lösas provisoriskt. De ökade kostnader som kan föranledas
härav bör bestridas från detta anslag.
På grundval av beräkningar som gjorts inom civildepartementet uppskattar
jag för nästa budgetår medelsbehovet under anslaget till 1 300 000
kr.
Jag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen
att till Viss utbildningsverksamhet för budgetåret 1965/
66 under tolfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av
1 300 000 kr.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Nils Berg
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1965
Innehållsförteckning
I. Inledning....................
II. Nuvarande ordning m. m.................
III. Organisationen av den statliga förhandlingsverksamheten
IV. Avtalsverkets arbetsuppgifter m. m............
V. Statens avtalsverks behov av kontakter med andra organ
VI. Organisationen av statens avtalsverk in. m..........
VII. Kontraktsdelegationen ..................
VIII. Departementschefen ......................
IX. Hemställan ....................
X. Anslagsberäkningar för budgetåret 1965/66
Civildepartementet:
Avlöningar..................
Omkostnader.................
Kommittéer m. m. ...................
Extra utgifter...........................’ ’ ]
Statens lönenämnd:
Avlöningar......................
Omkostnader.....................
Statens avtalsverk:
Avlöningar..................
Omkostnader........................
Viss utbildningsverksamhet................
2
3
4
6
13
16
22
22
30
30
35
35
36
36
38
39
40
40
MARCUS BOKTR. STHLM 1965 650233