Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

1

Nr 75

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa frågor
rörande vård och undervisning av rörelsehindrade barn
m. m.; given Stockholms slott den 5 mars 1965.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

.. r : i , « ... f . v. . . ♦ V’ •''-‘I-vi 1 rfu; ••• • • •

GUSTAF ADOLF Sven

Aspling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen behandlas frågan om vård och undervisning av rörelsehindrade
barn i förskoleåldern och grundskolan. Till fullföljande av ett beslut
vid 1961 års riksdag föreslås att verksamheten utbyggs till att avse
även grundskolans högstadium. Antalet rörelsehindrade barn i grundskolan
för vilka särskilda anordningar behöver vidtas beräknas till ca 600 i hela
landet. Skyldigheten för sjukvårdshuvudmännen att anordna elevhem tor
de barn som behöver inackordering föreslås nu bli lagfäst. En särskild proposition
därom framläggs. „

Till fortsatt försöksverksamhet med påbyggnadsundervisning or rore sehindrade
föreslås en medelsanvisning av ca 5,7 milj. kr. for uppforande av
elevpaviljonger m. m. vid Norrbackainstitutet i Stockholm, Folke Bernadottehemmet
i Uppsala och Bräcke östergård i Göteborg. Medelsanvisning föreslås
även för vissa ombyggnadsarbeten inom ortopediska kliniken vid Norrbackainstitutet.
...

Vidare framläggs förslag i syfte alt öka möjligheterna till fria resor foi

handikappade barn som vårdas på vissa institutioner.

I propositionen förutskickas en särskild utredning av olika frågor rörande
omvårdnaden av handikappade. Förutsättningarna för att anordna en allmän
hälsokontroll av barn kommer också att undersökas. EU kontakt- och
samarbetsorgan för handikapporganisationerna, statens handikappråd, skall
inrättas.

1_Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 sand. Nr 75

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 5 mars
1965.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Strang, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,
Edenman, Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven -

Efter gemensam beredning med statsrådets Övriga ledamöter anmäler chefen
för socialdepartementet, statsrådet Aspling, vissa frågor rörande vård
och undervisning av rörelsehindrade barn m. m. och anför.

I. Inledning

En särskild utredning, 1962 års utredning angående högstadieundervisnmgen
for rörelsehindrade m. m. (överdirektören E. G. Anneli och byrålrektoren
B Sundmark), har haft i uppdrag att utreda frågan om huvudmannaskap
för en blivande riksanstalt för cp-barn, organisationen av
hogstadieundervisningen för i första hand svårt rörelsehindrade elever samt
de spörsmål beträffande skolverksamheten vid vanföreanstalterna och
Eugeniahemmet, som i övrigt kunde föranledas av grundskolans genomforande
Utredningsmännen har därjämte såsom experter biträtt centrala
rehabihteringsberedningen vid prövningen av frågor rörande vanföreanstalternas
verksamhet. Den 30 april 1964 har utredningen avgivit ett betänkande
med förslag till riktlinjer för högstadieundervisning för rörelsehindrade
samt för vanforeanstalternas och Eugeniahemmets framtida ställning
(Socialdepartementet, stencil 1964:2). Vidare har utredningen - med an avS

Ta 1964 lämnat tilläggsuPPdrag - den 9 september 1964

g vit ett betänkande angående försöksverksamhet med påbyggnadsunder visning

or rörelsehindrade (Socialdepartementet, stencil 1964:5). Betän kandena

har vant föremål för remissbehandling. I anslutning till undervis Tand

7 m°m S0CiaIdePartementet verkställts en översyn av gäl lande

bestämmelser rörande ersättning för handikappades och deras an håndhngreS°r''

S anhåHer nU aU få ta UPP SamtHga dessa fråg°r be 1

årets statsverksproposition (bil. 7 s. 415) har Kungl. Maj:t föreslaait
riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965
1965/66 till Län till vissa byggnadsarbete»

ett investeringsanslag av 300 000 kr. Jag anhaller all fa ta upp
fråga till behandling i detta sammanhang.

II. Vård och undervisning av rörelsehindrade barn
Nuvarande organisation

Riktlinjer för vården och undervisningen av rörelsehindrade barn i för
skoleåldern och klasserna 1-6 antogs av riksdagen år 1961 i enlighet med
det förslag sou, pä grundval av 1958 ärs C^ednrngs betänkande (SOU

1960-14) framlades i prop. 1961: 170 (SU 161, rskr 367).

Enligt de i propositionen angivna riktlinjerna avsågs den föreslagna organisatnen
Skifta öppen för ep-barn och vissa andra svär
barn ecb ungdomar. Värden föreslogs i första hand fn,lagd b ^
centraler i anslutning till centrallasaretten. För barn, “ältade

handikapp ej kunde gå i vanliga skolor, föreslogs spec,alskolor,

länsvis eller i samarbete mellan flera huvudmän.

Platsbehovet för barn i förskolan samt låg- och mellanstadiet uppskattades
till i runt tal 600 för hela landet. Med hänsyn till osäkerheten i bedoim
ningen ansågs emellertid ytterligare undersökningar bora goras dai tv -samhet fanns om storleken av utbyggnadsbehovet. Svart skadade bär
komplicerande handikapp borde omhändertas på eu ny nksanstalt avse
att ersätta det nuvarande Eugeniahemmet. Riksanstaltens förläggning oc
närmare utformning borde utredas. Även för högstadieundervismngen fo
ordades i princip en decentralisering. Frågan härom ansågs emellertid bora
ytterligareP utredas. I avvaktan härpå skulle försöksverksamhet med og
stadieundervisning påbörjas vid Norrbackainstitutet i Stockholm

Huvudmannaskapet för cp-vården på det lokala planet -utsattes a -komma på de kommunala sjukvårdshuvudmannen medan frtg« om hu
vudmannaskapet för riksanstalten ansags bora upptas till nannare p

"St ökat allmänt intresse för de rörelsehindrade barnens vård- och nmlervisningsproblem
kan konstateras efter riksdagens beslut 1961. Antale in
stitutioner har i stort sett fördubblats och uppgick läsåret 1963/64 till 36.
övervägande antalet nytillkomna enheter utgörs av ^olor ^

erhåller sjukgymnastisk behandling och i lekens form får tillfälle
•> 11 män anpassning och kontakt med andra barn.

‘ Den medicinska behandlingen pågår som regel jämsides med ^skolans

,ek och sysselsättningsövningar. I allmänhet är förskoleverksamheten sålunda
integrerad med den sjukvårdande verksamheten under ledning av
överläkaren vid centrallasarettets barnklinik. Samarbete har aven, dar detta
visat sig praktiskt möjligt, etablerats med andra medicinska experter som

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

ortoped, barnpsykiater, neurolog, ögon- och öronläkare. Till verksamheten
har pa vissa hall även knutits talpedagoger.

Utredmngar och behandlingar av mera komplicerade fall är i regel förfgda
h 1 barnklmiker eller regionala institutioner. För denna diagnostise rmf

verksamhet svarar Eugeniahemmet, Folke Bernadottehemmet, Bräcke

s ergar och Olaihemmet, där en samlad expertis finns att tillgå,
nom forskolan synes ej tillämpas den differentiering av elevmaterialet
med hansyn till bl. a. elevernas allmänna mognad och intellektuella förutsättningar
som blir nödvändig när eleverna börjar sin obligatoriska skolgång.
Da overgar de psykiskt efterblivna, de gravt hörsel- och synskadade m. fl.

Dett b m °Ct 11Td°rganiSati0n’ S°m SärSkHt inrättats för dessa barn.
för åll !t . J ’ aU barnantalet På grundskolans lågstadium blir

förhållandevis lagre an motsvarande antal åldersgrupper inom förskolan.

Specialskolor

Under läsåret 1963/64 uppgick antalet befintliga specialskolor för normalår"16
rörelsehindrade barn i skolplikt^ ålder till 11. Härtill kommer
ian oreanstalterna i Stockholm (Norrbackainstitutet), Hälsingborg (Sköl denborgsmstHutet)

och Härnösand samt Eugeniahemmet. Elevfördelningen
var följande. °

Vanföreanstalterna.............

Eugeniahemmet................

Skolorna för rörelsehindrade.....

_ Summa

Antal elever

In-

ternat

Ex-

ternat

Sum-

ma

därav på

Låg-

stadi-

um

Mel-

lansta-

dium

Låg- o.

mel-

lansta-

dium

Hög-

stadi-

um

Real-

skola

150

26

176

19

20

39

122

15

75

10

85

44

41

85

68

132

200

105

71

176

24

_

293

168

461

168 |

132

300

146 |

15

Fördelningen av specialskolornas barn på förskola, låg- och mellanstadium
samt högstadium framgår av efterföljande tabell.
Sjukvårdshuvudmännen planerar en utbyggnad av specialskolorna för

—-T"'' 1 S“°lmS Stad Pågår UtredninS 0111 ^ organisation
för Stockho ms-omradet. De aktuella planerna innebär två nya skolenheter,
knutna till medicinska behandlingscentraler.

fö^TT^ ''fnS laildstin§ har upprättat förslag om en länsinstitution
orlagd till Eskilstuna. Platsantalet beräknas till omkring 30, varav 12
mternatplatser. I Östergötlands läns landsting pågår planering angående
en legioninstitution med omkring 45 platser. För ca hälften beräknas internatplatser.
Norrköpings stad har samarbete med Östergötlands läns lands -

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

5

Stockholm

Uppsala

Eskilstuna

Linköping
Norrköping
Jönköping
Mönsterås
Karlskrona
Asarum
Malmö
Hälsingborg
Landskrona
Halmstad
Göteborg

Broströmska
sjukhemmet
Bräcke Östergård

Borås

Trollhättan

Uddevalla

Lidköping

Falköping

Karlstad

Kristinehamn

Arvika

Säffle

Örebro

Västerås

Gävle

Skönsberg, Sundsvall Lugnvik,

Östersund

Umeå
Skellefteå
Karlsvik, Luleå

Huvudman

Barnavårdsnämnden
och skoldirektionen.
Landstinget och skolstyrelsen
..........

Socialnämnden och
skolstyrelsen.......

Fröbelnämnden.

Skolstyrelsen..........

Röda Korset..,.----

Röda Korset..........

Skolstyrelsen..........

Barnavårdsnämnden. . .

Föräldraföreningen

Föräldraföreningen

Skolstyrelsen och sjuk

vårdsstyrelsen.......

Göteborgs Diakoniss sällskap.

...........

Landstinget...........

Socialnämnden.

Röda Korset.......

Röda Korset.......

Röda Korset.......

Föräldraföreningen.
Landstinget........

styrelsen......

Landstinget och skol
styrelsen......

stvrelsen.

Föräldraföreningen. .

Röda Korset.........

Röda Korset........

Landstinget
styrelsen.

och

Summa

Antal elever

Exter-

nat

Inter-

nat

Sum-

ma

därav på

För-

skola

Låg- och
mellan-stadium

Hög-

stadium

47

_

47

26

21

—

21

20

41

20

21

—

24

_

24

17

7

—

15

—

15

15

—

—

8

'' -

8

8

—

, -

12

—

12

12

—

—

7

—

7

7

—

—

10

—

10

10

—

—

10

—

10

10

—

—

38

--

38

18

16

4

8

—

8

8

—

--

10

—

10

10

—

—

6

—

6

6

45

—

45

20

16

9

8

52

60

10

39

11

10

—

10

10

—

—

6

—

6

6

—

—

15

—

15

15

—

—

6

—

6

6

—

—

) 6

—

6

6

—

—

12

—

12

12

—

—

7

—

7

7

—

12

—

12

12

—

—

8

—

8

8

—

—

16

15

31

13

18

j-

17

—

17

6

11

—

17

—

17

10

7

—

18

—

18

12

6

—

10

_

10

10

—

—

10

—

10

10

—

—

26

—

26

26

—

—

15

7

22

8

14

—

480

94

574

| 374

176

i 24

ting för en vidgad och förbättrad organisation av såväl vård- som undervisningssidan.

Kronobergs läns landsting bar preliminära planer på inrättande av en
förskola i Växjö. Kalmar läns södra och norra landsting samplanerar med
Östergötlands läns landsting, medan Malmö stad förutsätter samverkan med
länet.

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

Hallands läns landsting samråder med Malmöhus läns landsting för
regionplanering av vård och undervisning för rörelsehindrade. I Västernorrlands
läns landsting har förslag avgivits om inrättande av en behandlingscentrai
vid länslasarettet i Sundsvall samt uppförande av en specialskola
av externattyp inom Sunds vallsområdet. Samarbete diskuteras med
Jämtlands läns landsting.

Västerbottens läns landsting har inlett diskussioner med landstingen inom
Umeå-regionen angående regionalt samarbete. Norrbottens läns landsting
planerar skola i Boden med 20 platser samt har i fråga om behandlingen
överläggningar med Västerbottens läns landsting.

Vånföreanstalterna och Eugeniahemmet

1955 års riksdag (prop. 1955: 135, SU 139, rskr 311) fattade på grundval
av 1951 års vanförevårdsutrednings betänkande (SOU 1954:28) principbeslut
om vanföreanstalternas framtida verksamhet. Beslutet innebar i huvudsak
att anstalternas ortopediska kliniker skulle överföras till de lokala
sjukvårdshuvudmännen och anstalterna oinbildas till kvalificerade arbetsvårdsinstitut.

Vanföreanstalterna i Stockholm, Hälsingborg och Härnösand inrymmer
ortopediska kliniker, ortopediska verkstäder, yrkesskolor med elevinternat,
skolhem (skolavdelningar med elevinternat), hemarbetscentraler samt administrations-
och ekonomiavdelningar. Till vanföreanstalterna i Stockholm
och Hälsingborg hör dessutom särskilda arbetshem för höggradigt invalidiserade.
Vanföreanstalten i Göteborg (Änggårdens yrkesskolor) omfattar
numera förutom administrations- och ekonomiavdelningar endast yrkesskolor
med därtill hörande elevinternat. Eugeniahemmets verksamhet omfattar
sjukvård, förskole- och skolhemsverksamhet samt vårdhem. Dess
upptagningsområde omfattar hela landet. Även vanföreanstalterna fungerar
som riksanstalter och har sålunda formellt inga begränsade upptagningsområden.
Sedan länge har funnits en av praktiska skäl genomförd uppdelning
av landet i fyra distrikt, som numera inte har samma aktualitet som
tidigare. Huvudmän för anstalterna är enskilda föreningar (för Eugeniahemmet
sällskap). Varje förening har särskilda stadgar, fastställda av
Kungl. Maj :t.

Den centrala ledningen och tillsynen över såväl vanföreanstalterna som
Eugeniahemmet ankommer på medicinalstyrelsen. Skolhemmen vid anstalterna
är underkastade tillsyn och inspektion av skolöverstyrelsen. Beträffande
vanföreanstalternas yrkesskolor tillkommer det skolöverstyrelsen att
utöva inspektion och att godkänna undervisningsplaner, lärares och rektorers
behörighet samt lokaler och undervisningsmateriel.

För yrkesutbildningen vid vanföreanstalterna ombesörjer den inom arbetsmarknadsverket
uppbyggda arbetsvårdsorganisationen och dess lokala
organ rekryteringen av elever till anstalternas yrkesskolor m. m.

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

Statsmakternas principbeslut om överförande av vanföreanstalternas
ortopediska kliniker till lokala sjukvårdshuvudmän har förverkligats i Göteborg
och Hälsingborg. Vanförevårdsföreningen i Hälsingborg är visserligen
av praktiska skäl fortfarande formellt huvudman för kliniken, men det reella
ansvaret för denna åvilar numera Malmöhus läns landsting.

De ortopediska verkstäderna vid anstalten i Göteborg har överförts till
Göteborgs stad i samband med stadens övertagande av den ortopediska kliniken.
Eugeniahemmets tidigare verksamhet på detta område har avvecklats
och hemmets bandagebehov tillgodoses numera genom Norrbackainstitutets
verkstäder.

Platsantalet vid vanföreanstalterna och Eugeniahemmet var hosten 9 <
följande.

Antal platser

Vanföreanstalten i

Samtliga

Stock-

holm

Göte-

borg

Hälsing-

borg

Härnö-

sand

hemmet

160

65

108

39

372

140

—

40

35

80

295

467

122

137

126

82

—

21

—

34

—

11

66

Summa

443

137

265

225

130

1 200

Elevinternat

118

40

35

65

258

178

» yrkesskola................

41

—

89

48

Staten utövar betydande inflytande och kontroll över anstalternas verksamhet,
som till stor del finansieras av statsmedel. Landstingen och de
landstingsfria städerna svarar visserligen för avsevärda belopp när det
gäller driften av anstalternas ortopediska kliniker, men det ekonomiska
huvudansvaret för verksamheten i stort har staten påtagit sig. Vid sidan av
inflytande avgifter av olika slag erhåller anstalterna statliga driftbidrag
till lärarlöner m. m. Staten svarar dessutom för uppkommande underskott
i driften.

För budgetåret 1963/64 uppgick den sammanlagda bruttoutgiften tor
driften av anstalterna till ca 27 milj. kr., varav drygt 24 milj. kr. hänförde
sig till den statsunderstödda verksamheten och 2,9 milj. kr. till övrig verksamhet.
Ca 9,7 milj. kr. utgjorde underskottstäckning av staten for den
förstnämnda verksamheten medan för den Övriga verksamheten överskott
redovisades med sammanlagt nära 34 000 kr. Sistnämnda helopp hänförde

sig uteslutande till vanföreanstalterna.

Fördelningen av vissa investeringskostnader i fastigheter framgår av följande
tabell.

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

Bidrag från
staten

Lån ur folk-pensione-ringsfonden

Bidrag från
huvud-mannen

Summa

Vanföreanstalten i Stockholm.

3 547 000

3 075 000
625 165

1 275 000
891 178

1 000 000

1 406 376
621 000
628 294

5 953 376

* » Göteborg.....

9 • Hälsingborg.....

9 » Härnösand......

516 000

3 696 000

1 769 459

Eugeniahemmet......

2 965 800

1 275 000

3 856 978

Summa

9 413 343

1 516 000

5 621 470

16 550 813

Vanförevårdsföreningamas och sällskapet Eugeniahemmets egna tillgångar
har huvudsakligen bildats genom donationer från enskilda personer.
De donationsmedel, som under årens lopp tillfallit de olika föreningarna
uppgår till sammanlagt drygt 10 milj. kr., varav ca 2,6 milj. kr. för föreningen
i Stockholm, ca 1,3 milj. kr. för föreningen i Göteborg, ca 2,5 milj.
kr. for föreningen i Hälsingborg, ca 0,35 milj. kr. för föreningen i Härnösand
och ca 3,3 milj. kr. för Eugeniahemmet.

Utöver namnda donationsmedel förfogar föreningarna över vissa andra
fondmedel, som uppkommit genom egna avsättningar eller på annat sätt,
främst dispositions- och pensionsfonder, byggnadsfonder samt stipendieoch
hjälpfonder av olika slag.

Föreningarnas medel har till en del gjorts räntebärande genom placering
på bankräkningar, i värdepapper m. m. men är i övrigt placerade i anstaltsfastigheterna
och verksamheten.

Utredningens förslag

Utredningen som enligt direktiven i första hand avsett frågan om organisationen
av högstadieundervisningen och försöksverksamhet med påbygnadsundervisnmg
för rörelsehindrade barn och ungdomar, förläggning och
huvudmannaskap för en riksanstalt för de svårast handikappade barnen
samt vanforeanstalternas och Eugeniahemmets framtida ställning, har jämväl
upptagit vissa allmänna frågor som berör hela organisationen av vården
och undervisningen av dessa barn och ungdomar.

Allmänna synpunkter

I överensstämmelse med internationell terminologi använder utredningen
rehabilitering som det överordnade begreppet, vilket kan uppdelas i fyra
lika viktiga huvudgrenar, nämligen medicinsk rehabilitering, utbildningsrehabihtenng,
arbetsvärd och social rehabilitering. Som en underavdelning
av den medicinska rehabiliteringen, organisatoriskt skild från denna, anges
barn- och ungdomsrehabiliteringen.

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

Åldersgränsen har av utredningen satts till 21 år, men torde i många fall
inte komma att sammanfalla med gränsen för patientens överforande från
barn- och ungdomsrehabiliteringen till den medicinska rehabiliteringen,
vilka båda i stor utsträckning har långsiktiga behandlingsprogram. I vissa
fall kan det därvid vara riktigast att en underårig omhändertas av den medicinska
rehabiliteringen. I andra fall kan det vara lämpligt att eu inom
barn- och ungdomsrehabiliteringen påbörjad behandling fortsätter upp i
patientens 25-årsålder, oavsett att behandlingen normalt skulle falla inom
den medicinska rehabiliteringen.

Utredningen har inte funnit anledning att föreslå ändring i 1961 års riksdagsbeslut
att vård- och undervisningsorganisationen för normalbegavade
rörelsehindrade skall innefatta samtliga grupper fysiskt handikappade barn,
för vilka undervisning i specialskola är nödvändig. Hit raknas först och
främst barn med cerebral pares (cp-barn). Gruppen omfattar även fall med
defekter eller deformiteter, medfödda eller förvärvade samt sjukdomar i ben
och ledgångar, ryggskador m. m. Som exempel på arter av handikapp, som
antalsmässigt befinner sig i tillbakagång, nämner utredningen sviter av
polio och kirurgisk tuberkulos. Mera aktuella är hjärtfelen, ryggmargsbracken,
muskeldystrofierna, svår reumatism och sockersjuka, astma, missbildningar
av skilda slag samt dvärgväxt.

1958 års cp-utredning beräknade, att frekvensen i vårt land av barn med
cerebral pares var 1,6 fall per 1 000 levande födda. Detta betyder med nuvarande
födelsetal att för varje år tillkommer 175 nya cp-fall. På en befolkning
av 100 000 personer skulle således komma 2,3 fall per år.

Totalsiffran cp-fall för landet i dess helhet skulle enligt cp-utredningens
utgångspunkter för åldrarna 0—18 år utgöra omkring 3 150. På åldersgruppen
0—7 år beräknades komma ungefär 1 225 fall, under det att aldrarna
8—18 år skulle omfatta ca 1 925 fall.

Senare gjorda undersökningar synes inte jäva riktigheten av cp-utredningens
uppskattning av totalantalet cp-barn. Även den av cp-utredmngen
gjorda bedömningen att närmare hälften av totalantalet cp-barn bor omhändertas
inom vårdorganisationen för de utvecklingsstörda synes stå sig.

Nu föreliggande utredning har med ledning av undersökningarna funnit,
att antalet barn med andra rörelsehinder än ep uppgår till 20 % av antalet
cp-barn i behov av institutionell vård, vilket innebär en relation av 1 till 5.

Totalantalet handikappade barn i Sverige under 21 år uppskattas av utredningen
till mellan 26 000—37 000, av vilka 35—40 % är enbart mentalt
handikappade och ungefär lika många enbart somatiskt handikappade,
medan återstående ca 25 % är både mentalt och somatiskt handikappade.

Enligt utredningen bör från de normalbegåvade rörelsehindrade undantas
barn, för vilka särskilda vårdorganisationer redan byggts upp. Detta
gäller främst vården av utvecklingsstörda, blinda, döva och epilcptiker.

Beträffande gränsdragningen mot nämnda vårdorganisationer räknar ut -

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

redningen med att utbildningsorganisationen för de rörelsehindrade på de
agre stad,erna bor ha observationsavdelningar, dit intellektuellt relativt
högtstående särskolebarn med ep bör kunna hänvisas.

Blindskoleorganisationen beräknas få ett väsentligt resurstillskott genom
den nya skolan i Örebro för blinda barn med komplicerande lyte, vilken normalt
bor kunna ta hand om även blinda barn med ej alltför avancerade
symptom på rörelsehinder. I de svåraste fallen av rörelsehinder har hittills
varken blmdorganisationens eller de nuvarande specialanstalternas för
cp-barn resurser räckt till. Sådana dubbelhandikapp är sällsynta. Behovet
\ rdplatser for åldern 0—20 år uppskattas till 5 å 10 för hela riket
Prmciplosmngen av såväl de gravt talskadade barnens som de hjärn entl

6 Vård'' °Ch undervisningsproblem förutsätts innebära

t I u”S * U K,m’ ld denna bor barn med rörelsehinder och dövhet eller
talskada som komplikation omhändertas. Endast i undantagsfall torde
denna kombination förekomma i sin svåraste form; platsbehovet för hela
riket uppskattas till sammanlagt ett tjugutal.

Rörelsehindrade med lindriga former av epilepsi bör utan svårighet kunna
omhändertas vid anstalterna för rörelsehindrade. Barn, vilka trots adekvat
medicinermg har så många eller svåra anfall att de kan skada sig själva
eller andra eller i övrigt är så starkt präglade av sin sjukdom att de inverkar
menligt pa gruppsamhörigheten på anstalten, bör dock tas om hand
inom epileptikervården.

Enligt utredningen är vården av svårt rörelsehindrade barn en medicinsk
angelagenhet, vari undervisningen bör integreras. Vid rehabiliteringen och
omhändertagandet av normalbegåvade handikappade barn och ungdomar
bor den edande principen vara att de pediatriska klinikerna vid regionsjukhusen
skall fungera som centraler i vårdorganisationen. Uppgifterna för
regionrehabd,teringen, med specialklinikerna som självständiga utredningsoch
behandlmgsinstitutioner, skulle enligt denna princip vara att inom regionen
sorj a for en riktig samordning av rehabiliteringsåtgärderna för barn och
ungdom, att därvid särskilt beakta den öppna och halvöppna vårdens möjigheter
och soka utveckla dessa vårdformer, att ägna övergången till arbets^rd
och medicinsk rehabilitering — normalt i 21-årsåldern — fortlöpande
uppmärksamhet och att genom konsultverksamhet stödja och stimulera
verksamheten vid de olika barnrehabiliteringsanordningarna inom regionens
skilda sjukvårdsområden.

Utredningen föreslår att registre rings plikt skall införas för de rörelselndrade,
men anser i enlighet med av socialstyrelsen, medicinalstyrelsen
och skolöverstyrelsen framförda synpunkter att en närmare utredning skall
orega dess realiserande. En sådan utredning bör omfatta den legala och
praktiska utformningen av registreringen, hur organisationen och utformningen
av registreringen skall ordnas enklast och effektivast samt hur
samordningen med och gränsdragningen mot det register som förs av varje
centralstyrelse för de psykiskt efterblivna bäst skall utformas. Vidare

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965 11

bör ävea undersök»*, om inte registren från varje sjukvårdsområde skulle
kunna sammanföras hos cheferna för de pediatriska klinikerna pa .eg.
sjukhusen.

Skolverksamheten

F Förskoleorganisationen är enligt utredningen inte tillräckligt utbyggd.
Medan några län kan uppvisa 3-4 skolenheter, saknas inom andra landsdelar
helt motsvarande verksamhet. Man samarbetar dar med forskolemstitutioner
utanför det egna landstingsområdet. Med hansyn till elevunderlag,
barnens ålder samt nödvändigheten av kontinuerlig foraldrainformahon
är det dock önskvärt, att varje landstingsområde disponerar over minst e
egen förskola. Ansvaret för den medicinska vården vad torsk*) om
åvila chefen för den pediatriska kliniken inom sjukvårdsområdet. Det bor
vidare ankomma på chefen för den pediatriska kliniken vid regionsjukhuset
att fungera som konsult för förskolorna inom regionen.

Grundskolan in. in.

Allmänna skolfrågor

Utredningen anser, att elever med lindrigare motoriska handikapp i forsta
hand bör erhålla sin undervisning vid hemortens grundskola, dar tillämpliga
stödåtgärder bl. a. i form av särskild specialundervisning, ^avvisning
och i vissa fall placering i specialklass bör möjliggöra för denna
elevgrupp att nå likvärdiga undervisningsresultat som små fullt fris
kamrater. Den utbyggnad av den allmänna skolan med specialklasser som
ägt rum på senare tid, gör att möjligheterna att undervisa rörelsehindrade
i den allmänna skolan åtminstone på storre orter far anses goda. g

utbildningsmöjligheterna vid specialskola för rörelsehindrade ar så begränsade
som f. n. är risken snarast att barn, som är i behov av institutionell
vård inte kan erhålla sådan. Gränsdragningen skall alltid utgå från han
kappet, men det slutliga valet av vårdform måste aUt^ traffas med borseende
från formella skäl och med reellt beaktande av alla inverkande faktorer,
medicinska, pedagogiska, sociala och rent praktiska.

De barn som hänvisas till en skola för rörelsehindrade måste bedömas
tillhöra gruppen svårt handikappade barn. Ur skolsynpunkt star nam igen
för''de^indrigare fallen I princip flera v»e»r öppnn En de, Iran » an .förre
olägenhet få undervisning i hemortens skola, medan andra måste erhålla
en kontinuerlig stödundervisning, i huvudsak då i form av särskild spec
undervisning med hänsyn till bl. a. tal-, skriv- eller lässvårigheter. Inon
vissa större kommuner kan det vara lämpligt att inratta specialklasser
för lindrigt motoriskt rörelsehindrade elever, motsvarande nuvarande
cp-klasser. Gällande bestämmelser rörande klasstorlek för cp-klass bor
även i fortsättningen kunna tillämpas. Särskild undervisning bor ifråga -

12

Knngl. Maj. ts proposition nr 75 år 1965

komma såsom permanent lösning för enskilda elever endast i sådana fall
da placering vid skola för rörelsehindrade eller i specialklass på grund av
handikappets eller sjukdomens art är utesluten

sk^an ”sTär I10rmer :Cu beStämmelSer’ S°m 8*Uer för den obligatoriska
i '' , f aV6n aga tlllamPninS vid undervisning av de gravt rörelse cinska

vård ^Vh1 n SärS,dlda skoIenheter’ knutna till medi cinska

vård- och behandhngsinstitutioner. Då vården och undervisningen

aia™ mafe Sam°rdnas 0ch hänsyn tas till medicinska och pedagogska
krav maste organisationen enligt utredningens mening ges den principiella
uppläggning, som förordas i prop. 1961: 170

Sk0|°r„as pedagogiska ledning kommer i princip att förläggas till den
loka a skolstyrelsen, varvid skoldistriktets rektor eller i förekommande fall
specialklassrektor blir den person, som närmas, blir ansvarig “d“e U„
demsningen vtd specialskolorna förutsätts av redningen i prirZskoL
Em,du “vid f°m,ell''.beh“riga op-lärare, vilka bör få annan t änstc taTda

„g^ önsk™?-"8"“ b” minSt “ ''ärare ha som

a Pedagog önskvärt ar aven att man vid de större regionskolorna har tillgång
till lärare utbildade för grundskolans hörselklasser. Då bestämmel rS;11''?

fgmV S“dlmde™Snin8 >"»■" grundskolan förutsätts
ö a for sam hga skolor for skolplikt^ rörelsehindrade elever, kan vtter■gare
speciallärare komnrn a,t behövas. Denna undervisning ,ord" ^ek
kunna meddelas av timanställda lärare.

ni^2fdrt<le 1StatSb;dragen tiH kostnaderna för ifrågavarande undervisning
ar det enligt utredningen mest praktiskt om samtliga lärargrupper
som har sin motsvarighet inom grundskolan, ur anställningssynpunkt hänfors
till den skolkommun, där skolan för de rörelsehindrad! är belägen
Sta bulragen för lärarlönerna skulle därvid utgå till skolkommunen och
ej till sj ukvardsinstitutionens huvudman. Den önskvärda pedagogiska samr
ningen med kommunens Övriga skolväsende skulle härigenom väsent
igt underlättas och problemen beträffande bl. a. växlingarna i lärarbehovet
pataghgt forenklas. Samordningen mellan sjukvård och pedagogik skulle
i princip ordmas efter mall från Folke Bernadottehemmet i Uppsala Då
detta system redan nu tillämpas på flera håll och erfarenheterna
positiva bor lärartjänsterna i den kommande organisationen generellt inordnas
, den kommunala skolverksamheten. Fn viss besparing^ fråga om
antalet lärare skulle härigenom troligen kunna göras genom att regionsko läraTgrTpp

mmUnenS “""S™»"* intee™*‘ och bildar en enda

Platsbehov

eIe!,er Våg* 0Ch meIlanstadiet vid specialskolorna uppgår till ca
300 och ar sålunda lägre än det i prop. 1961: 170 beräknade, ^65 Eu
rklanngarna till den föreliggande diskrepansen torde vara, att man

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1!)65

på grund av brister i organisationen ännu ej lyckats bereda plats för alla
de skolpliktiga barn, som är i behov av undervisning vid skola för rörelsehindrade.
Med hänvisning till de frekvensundersökningar som gjorts samt
med utgångspunkt från dagens faktiska siffror bedömer utredningen elevunderlaget
per årsklass för låg- och mellanstadiet till 60 70 elever och för

högstadiet till 70—80 elever.

Orsaken till det högre antalet elever på högstadiet är att ett mindre antal
elever, som på låg- och mellanstadiet placerats i hemortens grundskola,
först vid övergången till högstadiet vänder sig till skolorna för rörelsehindrade,
då svårigheterna på detta stadium tycks bli mera påtagliga. Härtill
kommer ett tillskott av elever, som på grund av sjukdom eller olycksfall
under den tidigare tonårsåldern måste erhålla vård och behandling
och sålunda utökar elevgruppen. Förekomsten av cerebral pares varierar
vidare starkt från det ena året till det andra. Dessa erfarenheter, liksom
behovet av observationsplatser för gränsskiktet mot de utvecklingsstörda
har tagits med vid uppskattningen av platsbehovet. Vid bedömningen av
skolorganisationen har de lägre talen på varje stadium tillämpats, då en för
låg dimensionering synes mindre riskfylld än en överdimensionering. Vid
planläggningen av specialskolorna bör ett framtida utbyggnadsbehov beaktas.

Låg- och mellanstadiet

Utredningen anser det angeläget att så långt som möjligt söka förverkliga
decentraliseringsprincipen i fråga om undervisningen på låg- och mellanstadiet.
Skolorganisationen måste dock härvid bli beroende av elevunderlaget.
Ur pedagogisk synpunkt bör sålunda skolenheten helst omfatta lägst
två klassavdelningar. Behovet av möjligheter till differentiering av elevmaterialet
med hänsyn till elevens mognad och allmänna inlärningsförmåga
talar för att särskilda klasser upprättas i synnerhet på mellanstadiet för
de elever som behöver en långsammare undervisningstakt, i första hand
vid regioninstitutionerna, som kan förväntas fa ett stöire elevantal än länsinstitutionerna.

Antalet låg- och mellanstadieskolor på läns- och regionplanet bör begränsas
till högst 18, vilket innebär att utöver de 7 regionskolorna skulle finnas
11 läns- eller länssamarbetsskolor. Detta program stämmer väl med sjukvårdshuvudmännens
planer, och skulle göra det möjligt att som regel skapa
skolenheter med minst två klasser, även i de fall, där elever på grund av
sen mognad avskilts till annan skolenhet. Omkring 30 % av eleverna är
i behov av en i förhållande till övriga elever betydligt långsammare arbetstakt
samt eu längre driven individualiserad undervisning, och bör därför
ur pedagogisk synpunkt undervisas i särskilda klasser. Med ett elevundcilag
på 60 elever per årskurs skulle sålunda i genomsnitt 18 elever behöva avskiljas
för undervisning i särskilda klasser. En uppdelning av de åter -

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

stående 42 eleverna på 18 skolenheter innebär, att varje skolenhet inom

sitt låg- och mellanstadium i genomsnitt skulle erhålla omkring 12_14

elever.

En minskning av elevantalet per klass till de tal, som gäller för grundskolans
hörselklasser, bör vidare med hänsyn till elevernas komplicerade
inlärningssvårigheter komma till stånd. Sålunda föreslår utredningen, att
en klass får inrättas då antalet elever är 5—8 och två klasser då antalet är
9—14. Vid högre elevantal skulle ytterligare en klass få inrättas för varje
påbörjat sjutal elever. Härigenom skapas en skolorganisation vilken tar
hänsyn till behovet av differentiering av eleverna samt gör det möjligt att
i regel vid varje skolenhet inrätta minst två klasser.

Ett förverkligande av grundskolans målsättning — att skapa betingelser
för en studiegång, som är anpassad efter den enskilde elevens förutsättningar
och behov innebär bl. a., att en viss gruppering av eleverna
måste genomföras.

Högstadiet

På högstadiet måste en sådan elevgruppering bli betydligt mera omfattande
än på låg- och mellanstadiet. Systemet med tillvalsgrupper förutsätter
att högstadiet har ett förhållandevis stort elevunderlag, om det fria
ämnesvalet praktiskt skall kunna realiseras i önskvärd omfattning. Ett
långt drivet decentraliserat skolsystem på högstadiet kan med hänsyn till
tillgängligt elevunderlag därför inte genomföras. De elever, som redan under
mellanstadiet avskilts till särskilda klasser med hänsyn till behovet
av en långsammare inlärningsgång, torde dock i praktiken inte ha behov
eller intresse av alla de valmöjligheter, som högstadiet erbjuder. Med hänsyn
härtill synes det även realistiskt att i huvudsak räkna med att dessa
elever kan bli kvar på hemortens regionskola.

Erfarenheterna av undervisning av rörelsehindrade barn på högstadiet
ger vid handen, att en relativt stor procent elever — sannolikt genomsnittligt
ca 35 per årskurs — behöver ytterligare ett tionde och elfte skolår för
att nå fram till den utvecklings- och kunskapsnivå, som grundskolan syftar
till. Dessa elever utgörs av sådana, som på grund av sitt fysiska allmäntillstånd
ej är i stånd till normal arbetstakt under skoltiden och sålunda
inte orkar eller hinner med att inhämta grundskolans kurser i den takt
läroplanen föreskriver. Hit hör också elever, vilkas intellektuella resurser är
otillräckliga och därför måste ges tillfälle till ett långsammare arbetstempo,
samt elever, som på grund av osäkerhet beträffande bl. a. yrkesval och
yrkesinriktning väljer vidgade teoretiska studier men som ej är omedelbart
kvalificerade för fackskolestudier. Under de första åren torde härtill komma
ett antal barn, vilka lämnat grundskolan innan påbyggnadsundervisningen
varit aktuell.

Huvudparten elever torde komma att utgöras av dem som redan under
mellanstadiet bildat särskilda klassenheter på regionplanet. Det svnes där -

15

Kungl. Mcij.ts proposition nr 75 år 1965

för principiellt riktigt att regionskolorna rustas för att kunna omhänderta
även dessa elevers undervisning. En samordning torde kunna genomföras
med skolans ordinarie högstadium. Härvid erhålls bl. a. ett stabilare elevunderlag
vid samtliga regionskolor, vilket gör skolorganisationen mindre
känslig för tillfälliga svängningar beträffande elevunderlaget. Genom en
dylik organisation tillförsäkras berörda elever även förhållandevis goda
möjligheter till kontakter med hemmet.

Enligt utredningen bör sålunda undervisningen på högstadiet jämte tionde
och elfte skolåret förläggas till samtliga sju regioninstitutioner.

För huvudparten elever på högstadiet, som kan bedömas ha förutsättningar
att utnyttja de valmöjligheter högstadiets kurs- och timplaner anvisar,
måste undervisningen ytterligare koncentreras. Med utgångspunkt
från ett genomsnittligt elevtillskott på ett 50-tal ungdomar per årskurs
skulle det sammanlagda antalet platser som erfordras för denna grupp
uppgå till i runt tal 150. Detta torde utgöra ett maximital för ifrågavarande
grupp då en viss procent elever — omöjlig att närmare precisera - kan
antas vara gränsfall till den tidigare behandlade elevgruppen, vilken sålunda
utökas i motsvarande grad.

En årskurs på omkring 50 elever kan med de föreslagna nya delningsbestämmelserna
uppdelas på sju klassenheter. Elevernas formella möjligheter
att vid en enda skolenhet utnyttja de varierande alternativen beträffande
tillvalsgrupper skulle bli påfallande goda. Med ett bibehållande av
rimliga krav på variationer i fråga om tillvalsämnen har utredningen funnit
det mest förenligt med såväl föräldra- och elevintressena som pedagogiska
och medicinska krav att fördela eleverna på två högstadieskolor.
Medan en enda skola skulle bereda olägenheter med hänsyn till bl. a. skolans
storlek och elevernas resor, blir en uppdelning av eleverna på mer
än två skolenheter otillfredsställande med hänsyn till skolorganisatoriska
och pedagogiska krav. I det senare fallet finns uppenbara risker för att
kraven på likvärdiga utbildningsmöjligheter för friska och handikappade
barn inte kan upprätthållas. Med två skolor hör däremot en tredelning av
årskursen kunna säkerställas.

De två högstadierna föreslås bli förlagda till Stockholm och Göteborg som
med hänsyn till läge, befolkningsunderlag och befintliga resurser är överlägsna
övriga regionstäder. Upptagningsområdet för Stockholm skulle omfatta
Stockholms, Uppsala, Linköpings och Umeå sjukvårdsregioner medan
övriga sjukvårdsregioner skulle hänföras till Göteborg. Landets folkmängd
skulle därmed delas i praktiskt taget två lika delar och man kan räkna med
numerärt likvärdiga elevgrupper på resp. skolorter. Då fastare grunder saknas
för en bedömning av elevunderlagets fördelning på sjukvårdsområdena,
förordas denna indelning som en preliminär mall vid tillämpningen av den
föreslagna skolorganisationen.

Högstadierna i Stockholm och Göteborg kan sålunda vardera påräkna -de tidigare behandlade särskilda klasserna, omfattande årskurserna 7—11

16

Kiingl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

ej inraknade — högst 25 elever per årskurs, vilket för varje högstadium
approximativt skulle ge maximalt 75 elever. Av hela antalet högstadieelever
på samtliga regionskolor samt de elever, som beräknas fortsätta ett
frivilligt tionde och elfte skolår, torde omkring två tredjedelar komma på
Stockholm och Göteborg, medan övriga regionskolor erhåller den återstående
tredjedelen. Fördelningen av de särskilda klasserna och det tionde
och elfte skolåret får i första hand bedömas som en principiell organisationsplan
med hänsyn till osäkerheten beträffande elevunderlaget, som
uträknats på basis av befolkningsunderlaget enligt beräkningarna i prop.
1960: 159 angående sjukvårdens regionindelning.

Det bor ankomma på skolöverstyrelsen och länsskolnämnderna att på
nära håll söka följa utvecklingen och beträffande varje enskild region avgöra
om eller när föreslagen decentralisering av högstadieundervisningen
och det frivilliga tionde och elfte skolåret bör realiseras. Utredningen anser
det inte uteslutet att i en framtid ytterligare något fullständigt högstadium
kan blir erforderligt.

F a c I; s k o I a och gymnasium

Osäkerheten beträffande antalet gravt rörelsehindrade barn accentueras
ytterligare vid bedömandet av platsbehovet på det gymnasiala stadiet. Det
finns dock en grupp elever, som både önskar och har förutsättningar att
fortsatta på en högre teoretisk utbildningslinje. De hittills blygsamma resurserna
för dessa elever med avseende på särskilt tillrättalagda undervisningsformer,
lokaler och undervisningsmateriel har likväl inte hindrat
flera svårt handikappade ungdomar att övervinna de praktiska svårigheterna
och nå ett eftertraktat utbildningsmål. Flera ungdomar har dock
stoppats i små försök till fortsatta studier på grund av bristen på adekvata
undervisningsresurser.

Enligt utredningen synes en viss passivitet råda, när det gäller hänsyn till
behovet av mer eller mindre omfattande åtgärder utanför den ordinarie
ramen. En ny högstadieskola, en fackskola eller ett gymnasium planeras
sålunda i regel inte för undervisning av handikappade barn. Påtagligt små
avvikelser från den normala planeringen skulle dock kunna göra det möjligt
för elever med i vissa fall relativt besvärande handikapp att med fördel
inlemmas i den allmänna skolorganisationen. Frånvaron av en hiss vid
en tilltänkt undervisningsanstalt kan t. ex. utgöra ett definitivt hinder för
studieplanernas förverkligande. Krav ställs alltså på ökat lokalt och centralt
samarbete mellan de handikappade elevernas företrädare och vederbörande
myndigheter som ansvarar för skolplaneringen i stort.

En vidgad förståelse för behovet av åtgärder, som kan befrämja studiemöjligheterna
for de rörelsehindrade vid de allmänna högre skolorna, utgör
dock endast hjälp för en utvald grupp elever. För många studiebegåvade
ungdomar med svåra handikapp torde en allmän skolmiljö bli alltför pressande,
da bl. a. kraven på speciella åtgärder vid dessa skolor måste bli be -

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

gränsade. För dessa elever måste därför inrättas särskilda skolor, där såväl
fokal- som personalresurser är utformade och dimensionerade med hansyn
till elevernas behov av vård och behandling samt undervisning Da det
främst gäller elever med sådana fysiska handikapp som fordrar en omsorgsfuh
och kontinuerlig medicinsk behandling, synes det nödvändigt att
undervisningen på lämpligt sätt anknyts till en institution med resurser
barn- och ungdomsrehabilitering.

Av tillgängligt utredningsmaterial framgår bl. a. att mei an %
det totala antalet rörelsehindrade ungdomar inom en årskull har
ningar och behov av att fortsätta sina studier inom en gymnasial skolform
eller därmed parallell anordning. Med utgångspunkt från 70 elever per arskurs
skulle platsbehovet efter reducering av de elever, som deltar i ett
villigt tionde och elfte skolår, uppgå till omkring 20 elever per

Vid Norrbackainstitutet uppges att f. n. 25—30 elever s u e aga o
sättningar att fortsätta sina studier på gymnasie- eller fackskolenn a^ D
är dock här fråga om ett delvis ackumulerat behov och dessutom torde e
obestämt antal elever antas kunna studera vid de allmänna ^™eraa''
Utredningen beräknar därför ett genomsnittligt platsbehov av 20 30 e -

ver per årskurs. Hur många av dessa som i en framtida organisation skulle

välja fackskola eller gymnasium kan ej anges.

Osäkerheten i bedömningarna understryker behovet av en forsoksve -samhet. Endast praktiska erfarenheter torde närmare kunna klarlagga de
reella förutsättningar, som en kommande gymnasial skolorganisation för e
rörelsehindrade kräver. Det är heller f. n. inte möjligt att narmare ange, hur
den kommande omorganisationen av yrkesutbildningen kan paverka ele„,
s val mellan e„ praktisk och teoretisk »tbildmngsv.g. Beträffande
fackskolan torde en försöksverksamhet i tillämpliga

enligt de allmänna bestämmelserna om försöksverksamhet med^fackskda
och böra omfatta social fackskola och ekonomisk fackskola. Något behov
av teknisk fackskola torde f. n. inte föreligga. Elever med lämplighet for

manuella yrken går ofta direkt till yrkesutbildning.

En försöksvis bedriven gymnasieundervisning bor samordnas d

föreslagna fackskoleverksamheten samt — bl. a. for att pa e
sätt utnyttja befintliga undervisningslokaler och tillgänglig larm persona
förläggas till Stockholm, som med hänsyn till sitt centrala lage och resurser

svnes vara överlägset andra regionstäder.

Utredningens förslag till särskilda åtgärder för en fortsatt försöksverksamhet
med påbyggnadsundervisning redovisas under ett senare avsm .

Yrkesutbildning
Specialyrkesskola in. m.

Vid specialskolorna för rörelsehindrade kommer att finnas ett antal elever,
2_Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 sand. Nr 75

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

vilkas handikapp är så svårt att de saknar förutsättningar att tillgodogöra
sig en kvalificerad yrkesutbildning. Det är elever, vilkas handikapp tillåter
dem att utföra en starkt begränsad arbetsuppgift, samt ungdomar, vilka enast
kan utbildas for det dagliga livets aktiviteter (ADL-träning). Då resurser
for ADL-traning bör finnas vid varje regionanstalt föreslås att varje såan
anstalt också skall ha en avdelning för arbetsträning och viss enklare
utbildning, inriktad på speciella arbetsuppgifter.

En mindre del av grundskoleeleverna kan förväntas böra fortsätta i gymnasium.
De som inte fortsätter vid den till Norrbackainstitutet förlagda
gymnasieavdelningen torde få vistas i sina hem eller stanna kvar vid den

°Ch ** ‘ "5rbe,äeet -

De berörda yrkesutbildningseleverna och de jämnåriga gymnasieeleverna
kan lämpligen sammanföras i eu gemensam internatavdelning. Att ange

avdelnin§ är vanskligt’ men risk för överdimensioneg
de inte föreligga om man som riktpunkt anger 10 platser

Om man från det uppskattade totala platsantalet, 150, drar (7 X 10) 70
piatser a e^tår 80 platser, som kan antas motsvara behovet för kvalificerad

°enna b°r SamlaS tU1 en regionsamarbetsavdelning, förlagd
till Stockholm. Av behandlingsskäl och även av ekonomiska skäl bör
den samordnas med regionanstalten i Stockholm.

.f1,irfÖr sPeciaIavdelningen bör vara att ge varje handikappad elev en
sa kvalificerad och fullständig yrkesutbildning som omständigheterna i det

''"Sk"da f“"f:.tiUS‘er “h därm<!d honom Ms.a möjliga ffrn,sättninga,
för en produktiv arbetsinsats och ett aktivt liv.

P"in,fpie11^ °ch Praktiska skäl bör yrkesutbildningsavdelningen, som
alltså skulle omfatta 90 platser, ha samma huvudman och samma tillsynsmyndighet
som regionanstalten i övrigt. Detsamma gäller naturligtvis yrkesutbildmngsavdehnngar11"
vid Övriga regionanstalter. Medicinalstyrelsen
ar emellertid inte speciell sakkunskap på detta område. Därför bör enligt
utrednmgen i skolöverstyrelsen inrättas en tjänst som inspektör för yrkesutbildningen
av handikappade.

v.H1''^^11!161611/''18^ aU maXimal Cffekt aV “»dervisningen utvinns, om
je avdelning begransas till högst 6-8 elever. Yrkesutbildningsavdelningen

i«t säD f H 311 „ jUda 10 å 12 utbiIdningsgrenar. Dessa bör på lämp igt

satt fordelas mellan permanenta och rörliga yrkesavdelningar, de senare

amphgen anordnade som ett- å tvååriga utbildningskurser av den typ som
tillhandahållits av överstyrelsen för yrkesutbildning. Vidare bör finnas en
observations- och prövningsavdelning för de elever, beträffande vilka tveksamhet
rader om lämplig utbildningsgren.

Itrcdmngen föreslår att både de regionala yrkest,tbildningsavdelning•tn
a och den spec.alntrnstade avdelningen i Stockhohn i första hand bör
ta band om de svårast handikappade.

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

19

Vanföreanstalternas yrkesskolor

Eleverna vid vanföreanstalternas yrkesskolor kan hänföras till fyra huvudgrupper,
1) svårt handikappade yngre, 2) lindrigt handikappade yngre,

3) äldre elever och 4) friska elever. ..

Den allmänna samhällsutvecklingen främst inom utbildningsväsendet,
arbetsvärden samt hälso- och sjukvården har inneburit att svagheter uppkommit
i det nuvarande systemet, vilka av utredningen sammanfattas på
följande sätt. Nyssnämnda blandning av elever innebär i skilda hanseenden
problem, och en systematisk uppdelning av dem bör därför eftersträvas.
Den otillräckliga läkarmedverkan är en annan olägenhet. Lakarvarden ombesörjs
numera — bortsett från den rent ortopediska vården — som en deltidsuppgift.
Kontinuiteten i och ett samlat medicinskt ansvar for vården av
eleverna saknas. Att anstalterna står under tillsyn av flera myndigheter kan
medföra, att handläggningen av olika ärenden fördröjs och försvåras, och
risken för att inspektionsförrättarna ger anvisningar som är oforenhga kan
inte heller uteslutas. Att åstadkomma en förenklad och därigenom effektiverad
tillsyn är därför en angelägen uppgift. Ett särskiljande av de funktioner
som hör hemma inom den medicinska vården och inom utbildningsväsendet
synes nödvändig.

Det enskilda huvudmannaskapets frihet och smidighet i fråga om verksamhetens
utformning och förvaltning har enligt utredningen numera gatt
nästan helt förlorad. På grund härav föreslås att anstalterna överförs till
det allmänna och att vanförevårdsföreningarna i fortsättningen skall verka
för att ge den komplettering av de samhälleliga åtgärderna som alltid kommer
att behövas på detta område. Vidare föreslås att de medicinska vårduppgifterna,
i vilka skolutbildning och yrkesutbildning för de svårast rörelsehindrade
skall integreras, överförs till medicinalväsendet, yrkesutbildningen
för lindrigare handikappade övertas av skolöverstyrelsen och omhändertagandet
av de ungdomar, vilka erhållit all den utbildning som ges
åt deras friska jämnåriga, anförtros de organ som svarar for värden av
vuxna, nämligen arbetsvärden, rehabiliteringen och den allmänna socialvården.

Trots den snabba utvecklingen av yrkesskolväsendet ar kapaciteten alltjämt
otillräcklig. Vid Göteborgsanstalten företagna undersökningar visar att
ett betydande underskott på utbildningsplatser för de yngre handikappade
föreligger inom upptagningsområdet. Då marginalen mellan utbildningsbehov
och utbildningskapacitet inom yrkesskolväsendet torde komma att
bestå under lång tid och det för övrigt torde finnas anledning räkna med
alt speciella yrkesutbildningsanstalter för handikappade blir nödvändiga
även på längre sikt, föreslås att vanföreanstalterna i Hälsingborg, Göteborg
och Härnösand ombildas till regionyrkesskolor för yngre lindrigt handikappade
elever. Den föreslagna yrkesutbildningsavdelningen i Stockholm

20

Kung!. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

som skall ersätta Norrbackainstitutet — förutsätts inordnad i den nya
anstaltsorganisationen för de svårt rörelsehindrade

Regionyrk^skol0^ bör ställas under skolöverstyrelsens överinseende
edning samt liksom skol- och yrkeshemmen på Salbohed och i Vänersborg
fa en egen styrelse. Staten bör inlösa nuvarande byggnader och, i den

an sa erfordras, ombesorja deras upprustning. Likaså bör staten svara för
driftkostnaderna. Forhandlingar bör inledas med de olika föreningarna och
vse villkoren for överlåtelse av anstalterna, erforderliga permutationer etc.

Regionsamarbetsplatser

I utredningens uppdrag har ingått frågan om huvudmannaskapet för
” anstalten för cp-barn, som enligt 1961 års riksdagsbeslut är avsedd för
barn med svara komplicerande handikapp. De skäl som i prop. 1961- 170
anförts for att landstingen skall överta huvudmannaansvaret för psykiskt
e terblivna med komplikationer synes direkt tillämpliga på de rörelsehindrade
barnen med komplicerande handikapp. På grund härav föreslås att
landstingen skall bil huvudmän även för vården av dessa barn.

Termen .regionplatser» innehåller en symbol för samarbetet mellan ett
begransat antal sjukvårdshuvudmän. Genom att utbygga termen till »regionsamarbetsplatser»
markeras att samarbetet skall ske även mellan regionerna.
Riksanstalten ersätts därför med regionsamarbetsplatser.

De handikappade barn som skall vårdas på regionsamarbetsplatserna har
alla svara rörelsehinder. Till dessa kommer därjämte avancerad synsvaget,
horselnedsattningar, stora talsvårigheter, psykiska egenheter, företrädesvis
av aggressiv art, och andra svåra lidanden såsom hjärtfel, astma,
missbildningar etc. ’

i DC i1''1!03 1frnen med röreIsehinder skall omhändertas vid den nya skolan
, örebro för hlinda. Vidare förutsätter utredningen att de gravt ta,skadade
barnen och de hjärnskadade döva barnen med svårt rörelsehinder skall
tä sin vård vid en planerad ny anstalt, sannolikt förlagd till Sigtuna
Dessa bedömningar talar för en reduktion av platsantalet. Ä andra sidan
ns ytterligare ett antal fall, som utan tvivel är i behov av den mest kvalificerade
vård som kan erbjudas. Vidare är barnen i gränsskiktet mellan
normalbegavade och utvecklingsstörda i särskilt behov av den omsorgsfullast
tankbara utredning. Fn ej obetydlig del av platserna bör därför avses för
observation av sådana barn och för forskning rörande deras problem.

,ä sjukvårdsberedning har motsatt sig att platserna för läggs

till Stockholmsområdet. De av sjukvårdsberedningen anförda skälen
ar enligt utredningen inte obefogade. Med godtagande härav föreslås därför

ITT fatSCrna fÖrläg§S tm FoIke Bernadottehemmet i Uppsala
Utbildningen bor såvitt möjligt samordnas med utbildningen för bär b^—''

'' aVSeVärd U,S‘räCtninS ‘°rde d“k

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

21

Vanföreanstalternas övriga verksamhet

Den skyddade verksamhet som bedrivs vid särskilda vård- och arbetshem
vid några vanföreanstalter och Eugeniahemmet anses preliminärt böra successivt
inordnas i den allmänna verksamheten på detta område. Någon
form av övergångshem med sysselsättningsmöjligheter för sådana fall, som
inte kan beredas arbetsanställning eller annat omhändertagande i direkt
anslutning till genomgången utbildning, torde dock komma att behövas som
komplement till specialyrkesskolornas utbildningsverksamhet.

Utredningen understryker vikten av att övergångsanordningarna från anstalterna
för rörelsehindrade till den skyddade verksamheten inom vuxenvården
ägnas särskild uppmärksamhet.

Beträffande de ortopediska klinikerna bör verksamheten vid kliniken i
Härnösand flyttas, så snart kliniken i Sundsvall är färdig att tas i bruk. Mer
komplicerade är de förhållanden som berör klinikerna vid Norrbackainstitutet
och Eugeniahemmet, vilka är oupplösligt förbundna med karolinska
sjukhusets framtid. För att lösa dessa problemkomplex föreslås att vid Norrbackainstitutet
anställs en planeringschef i B 1. Denne bör i första hand
handlägga frågor rörande ersättningsanstalt för Norrbackainstitutet och
Eugeniahemmet och i andra hand bereda ärenden som avser de bägge anstalternas
uppgående i karolinska sjukhuset.

I fråga om de ortopediska verkstäderna föreslår utredningen att de erhåller
benämningen medicinskt-teknisk verkstad. Verkstäderna bör nämligen
tillhandahålla medicinskt-tekniska produkter inte blott åt ortopedklinikerna
utan även åt ett antal andra kliniker, t. ex. rehabiliteringsklinikerna, de
neurologiska klinikerna samt de pediatriska klinikerna och de till dem anslutna
anstalterna för rörelsehindrade. Det synes också naturligt att den
verksamhet som föreslagits av den av statens medicinska forskningsråd och
statens tekniska forskningsråd år 1958 gemensamt tillsatta kommittén för
medicinsk teknik får arbetslokaler vid dessa verkstäder. Verkstäderna bör
betraktas som delar av sjukhusen på motsvarande sätt som t. ex. centrallaboratorierna.
Sjukhushuvudmannen bör därför vara huvudman även för
verkstaden.

Tidigare förslag att arbetscentralerna (hemarbetsförmedlingsverksamheten)
borde samordnas med övrig sådan verksamhet i en mera fast organisationsform
har numera under mer än ett års tid prövats vid vanföreanstalten
i Göteborg. Verksamheten där överfördes den 1 januari 1963 till arbetscentralerna
under länsarbetsnämnderna i vederbörandcs hemortslän. Erfarenheterna
har varit övervägande goda. Kvarvarande arbetscentraler bör
därför överföras till den allmänna arbetsvärden.

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

Huvudmannaskap och finansiering

På det regionala planet bör huvudmannaskapet ankomma på sjukvårdshuvudmännen.
Samarbetet vid de anstalter som enligt förslagen skall innehålla
regionsamarbetsplatser bör regleras genom särskilda avtal mellan
sjukvårdshuvudmännen.

Även verksamheten på länsplanet bör läggas på sjukvårdshuvudmännen.
En hög och jämn medicinsk och pedagogisk standard är så angelägen vid
dessa ofta små anstalter att ansvaret för dem bör bäras av sjukvårdshuvudmännen.
Självfallet utesluter förslaget inte att landstingen i många fall kan
finna lämpligt att anförtro den direkta driften av anstalterna åt föräldraföreningar,
ideella sammanslutningar och andra.

Staten skall enligt förslaget stå för verksamheten vid tre av vanföreanstalterna,
medan verksamheten vid vanföreanstalten i Stockholm och Eugeniahemmet
skall överföras till en ny region- och regionsamarbetsanstalt samt
ky§§naderna vid de äldre anstalterna tillföras karolinska sjukhuset.

Förhandlingar bör upptas med vanförevårdsföreningarna och avse statens
övertagande av byggnader och annan föreningarna tillhörig egendom.
Sedan överenskommelser träffats och staten tillträtt anstalterna bör driftkostnaderna
helt utgå av statsmedel.

Sammanlagda årliga driftkostnaden för huvudmännen beräknas till ca
20 milj. kr. Detta belopp överstiger ej den årliga driftkostnaden för ett ej
alltför stort lasarett. Under sådana förhållanden finns inte tillräcklig grund
för statsbidrag till de allmänna driftkostnaderna. Däremot förutsätts att
statsbidrag till skolverksamheten skall utgå enligt nuvarande regler samt
att kroppssjukvårdens statsbidragsutredning beaktar den utvidgning av
vårdansvaret, som förslaget innebär.

Utredningen föreslår att staten helt star för kostnaderna för uppförande
och förstagångsutrustning av regionsamarbetsavdelningarna men att huvudmännen
svarar för fortsatta kapitalkostnader.

Beträffande läns-, länssamarbets- och regionplatser synes huvudmännen
i princip böra svara för investeringskostnaderna, frånsett vad som ersätts
genom bidrag från de allmänna anslagen inom undervisningsväsendet. Ett
undantag bör dock göras för en planerad utbyggnad för påbyggnadsundervisning
vid Bräcke Östergård med hänsyn till angelägenheten av att sådan
undervisning skyndsamt kommer till stånd.

Tillsyn

Utredningen föreslår att medicinalstyrelsen skall ha överinseendet över
den del av verksamheten, vars främsta kännetecken är läkarvård. Styrelsen
skall i motsats till vad som nu gäller också ha tillsynen över hela denna
verksamhet, vilken föreslås förlagd till institutionerna för rörelsehindrade.
Då verksamheten där emellertid innefattar element av både skolutbildning
och yrkesutbildning, områden där medicinalstyrelsen inte har särskild kom -

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 7965

petens, föreslår utredningen att i skolöverstyrelsen inrättas två inspektörstjänster,
den ena för skolutbildning av rörelsehindrade och den andra för
yrkesutbildning av dem. Bägge inspektörerna skall som en av sina huvuduppgifter
ha att biträda medicinalstyrelsen.

Skolöverstyrelsen bör enligt utredningen överta överinseendet och tillsynen
av verksamheten vid de tre vanföreanstalterna i Hälsingborg, Göteborg
och Härnösand, där yrkesutbildning skall meddelas åt lindrigare
handikappade ungdomar. Till sitt förfogande skall styrelsen få de bägge
nyss nämnda inspektörerna.

övergångsanordningar

Som allmän övergångsanordning föreslås att vanföreanstalterna och
Eugeniahemmet fortsätter sin verksamhet som hittills till dess att ersättningsanstalter
står färdiga eller verksamheten eljest kan överföras i ny regi.
När så kan ske beror på förhållandena vid varje särskild anstalt.

Sålunda anses Änggårdens yrkesskolor, som endast driver yrkesutbildningsverksamhet,
kunna omändras till regionyrkesskola så snart förhandlingarna
kunnat slutföras.

Beträffande Sköldenborgsinstitutet har Malmöhus läns landsting redan
beslutat uppföra en ny ortopedisk klinik vid Hälsingborgs lasarett. Vidare
har arbetsmarknadsstyrelsen framlagt förslag till yrkesskolavdelningens ersättande
med ett nyuppfört arbetsvårdsinstitut. Skolhemmet torde inte
kunna nedläggas förrän den anstalt som planeras av regionsjukvårdsnämnden
i Lund kommit till stånd. Nyintagningar till arbetshemmen torde såvitt
möjligt böra undvikas och energiska åtgärder vidtas för att de nuvarande
skyddslingarna skall omhändertas i sina hemorter.

Verksamheten vid Härnösandsanstaltens skolhem torde, till den del den
motsvarar grundskolans låg- och mellanstadium, böra flyttas till en av
landstinget planerad länssamarbetsanstalt för rörelsehindrade i trakten av
Sundsvall. Yrkesskolan bör förvandlas till regionyrkesskola ungefär vid den
tidpunkt då kliniken kan nedläggas.

Ett överförande av Norrbackainstitutet och Eugeniahemmet till karolinska
sjukhuset förutsätter att den nya region- och regionsamarbetsanstalten
i Stockholm kan börja sin verksamhet, vilket måste ta lång tid.

Vid förhandlingarna förutsätts att personalen vid vanföreanstalterna och
Eugeniahemmet får sina intressen beaktade.

Försöksverksamhet med påbyggnadsundervisning

Genom beslut den 29 april 1964 har Kungl. Maj:t medgivit, att påbyggnadsundervisning
må under provisoriska former påbörjas vid Bräcke östergård
och Norrbackainstitutet fr. o. m. höstterminen 1964. Påbyggnadsundervisningen
skall under läsåret 1964/65 ha formen av eu tionde årskurs
för komplettering och fördjupning av det kunskapsstoff som ingår i grund -

24

Kungl. Maj ds proposition nr 75 år 1965

skolans kursplaner samt, där så befinns lämpligt, med möjlighet till tillval
av specialämnen motsvarande ämnen som ingår i fackskola. Planläggningen
av påbyggnadsundervisningen skall ske i samråd med medicinalstyrelsen,
skolöverstyrelsen och vederbörande lokala skolmyndigheter.

Vidare har skolöverstyrelsen beslutat att vid det statliga allmänna gymnasiet
i Solna läsåret 1964/65 skall inrättas tre nybörj arklasser för rörelsehindrade,
en på treårig allmän linje, en på treårig reallinje och en på treårig
latinlinje. Klasserna, beträffande vilka samläsning skall ske i största möjliga
utsträckning, förläggs till Norrbackainstitutet.

Antalet elever på högstadiet och i påbyggnadsutbildningen utgjorde vid
början av höstterminen 1964 följande.

Antal elever

Årskurs

Årskurs

Fack-

Gym-

8

9

Summa

10

skolan

nasiet

7—9

Norrbackainstitutet.....

33

28

43

104

7

20

26

Malmö................

2

2

_

4

Sköldenborgsinstitutet..

—

1

_

1

_

Broströmska sjukhem-

met, Göteborg.......

2

5

1

8

_

Bräcke Östergård, Göte-

borg................

7

2

3

12

21

Västerås..............

1

—

_

1

Vanföreanstalten, Här-

nösand..............

4

_

2

6

Karlsvik, Luleå........

2

—

—

2

—

—

—

Summa

51

38

49

138

28

20

26

Antalet elever på låg- och mellanstadiet vid specialskolorna uppgick höstterminen
1964 till 275, fördelade på klasserna 1—6 med resp. 47, 55, 44, 54,
29 och 46 elever. Härtill kommer 15 elever i de till Eugeniahemmet förlagda
hörselklasserna.

På grundval av uppgifter från skolledningarna kan beräknas följande
antal elever i skilda årskurser av gymnasiet, fackskolan och det förlängda
högstadiet under läsåren 1965/66—1966/67.

Antal elever

Läsåret 1965/66

Läsåret 1966/67

Gymna-

siet

Fack-

skolan

Årskurs

10—11

Gymna-

siet

Fack-

skolan

Årskurs

10—11

Norrbackainstitutet..........

29

28

25

k

20

27

Malmö.............

1

Sköldenborgsinstitutet........

1

Bräcke östergård.......

1

2

Broströmska sjukhemmet......

1

2

1

2

3

6

Vanföreanstalten, Härnösand ...

2

—

2

—

Summa

34

30

34

42

23

36

25

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1965

Av totalantalet elever beräknas för läsåret 1965/66 sammanlagt 9 12 och
,9 elever samt för läsäret W66/67 sammanlagt 8, It och 1 elever komma
att tillhöra första årskursen av resp. gymnasiet, fackskolan och 10

^Högsladieundervisningen för de gravt rörelsehindrade är f. n. praktiskt
taget helt koncentrerad till Stockholm och Göteborg. Norrbackamstituta
intar härvid en särställning med i runt tal 100 elever mot Bracke östergards

0nFrånvaron av möjligheter till vidare utbildning för de elever, som inhämtat
grundskolans lärokurser eller erhållit motsvarande kunskaper inom
folkskoL har tidigare starkt hämmat deras fortsatta teoretiska studie.
Följden härav återspeglas i de höga intagningssiffrorna till gymnasiet och
fackskolan för läsåret 1964/65. En normalisering kan troligen paraknas redan
fr. o. m. läsåret 1965/66. .

Då elevantalet läsåret 1964/65 avser ett uppdämt behov kan man ej utga
från detta vid en bedömning av det framtida platsbehovet för en allmän
påbyggnadsundervisning efter grundskolan. Observeras bär dock att elevantalet
under detta läsår ger utslag vid beräkningen av platsbehovet

två—tre kommande läsåren. . .

Behovet av elevplatser för den planerade påbyggnadsundervisningen synes
bli störst under läsåret 1966/67. Gymnasiet och fackskolan tillsammans
skulle då behöva 65 platser vartill kommer 36 platser for elever inom e
förlängda högstadiet. Ett fullt utbyggt treårigt gymnasium kombinerat me
en tvåårig fackskola synes alltså enligt utredningen på längre sikt behota
disponera 50-60 elevplatser. Utredningen framhåller svårigheterna att
prestera ett säkert sifferunderlag för bedömningarna av platsbehovet. De tal
som framkommit vid förfrågningar hos skolledningarna får med all sannolikhet
anses för låga. Förklaringen härtill är i forsta hand att påbyggna sundervisning
är en nyhet. Det finns skäl anta att deltagandet i denna undervisning
kommer att bli procentuellt högt bland de barn, som redan undervisas
vid specialskolorna för rörelsehindrade.

Lika viktigt som att ge dessa barn påbyggnadsutbildning ar emellertid
att sörja för ett adekvat omhändertagande av de barn, som borde ga i specialskola
men av olika anledningar inte gör det, samt de barn, som på senare
tid lämnat specialskolorna utan att därefter bli föremål for samhallehg

omvårdnad. ™

Om man, med accent på osäkerheten i beräkningarna, till de elever, som

under läsåret 1964/65 redan börjat påbyggnadsundervisning, lägger de elever
som enligt bearbetning av lämnade uppgifter kan förväntas borja påbyggnadsundervisning
de närmast efterföljande läsåren erhålls följande

resultat.

10—It skolär

Fackskolan

Gymnasiet

Summa

28

20

26

74

47

32

34

113

36

...__—.—

21

42

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

För att tillgodose behovet av lokalutrymmen för den försöksverksamhet
med påbyggnads- och gymnasieundervisning, som startat vid Norrbackalnstitutet
hostterminen 1964, byggs institutets skolhem på Lidingö ut med
brlaggnmgspaviljonger för 40 elever i en första etapp. På dessa platser har
man for läsåret 1964/65 förlagt 40 högstadieelever i sjunde årskursen. De
därigenom lediga platserna på huvudinstitutionen har belagts med gymnasieelever,
fackskolelever och elever i tionde årskursen.

Vid Bracke östergård disponerar förskoleavdelningen 30 platser fördelade
pa tre avdelningar och skolavdelningen 30 internatplatser fördelade på två
avdelningar. Terapiavdelningen täcker behovet för 60 barn och ungdomar
samt 10 externatelever. F. n. är bristen på utrymmen för mat och vila för
externatbarnen kännbar.

I en provisorisk tillbyggnad finns 10 internatplatser och tre ordinära
skolsalar. Inga extrautrymmen finns för externatelever, vilka därför provisoriskt
får utnyttja lektionssalarna för måltider m. m. Till byggnadsarbetena
har bidrag med 250 000 kr. beviljats ur allmänna arvsfonden
För läsåret 1965/66 har Norrbackainstitutet föreslagit en utbyggnad med
0 internatplatser till 60 och Bräcke östergård en utbyggnad med 52 internatplatser
tdl 62. Sammanlagt skulle alltså för påbyggnadsundervisningen
tinnas 122 internatplatser.

U,tre,<?nm!en föres|år> att den nyssnämnda planerade andra etappen av
en orlaggningspaviljong på Lidingöhemmet utförs samt beräknar kostnaden
för uppförandet av byggnaden till 450 000 kr. och anskaffning av utrustning
till 130 000 kr., sammanlagt 580 000 kr.

För Bracke östergard föreslår utredningen, att en nybyggnad med 52

7 J^nnnn t ^m‘ UppfÖres med statsmedel för en beräknad kostnad av
535 000 kr. Kostnaden för utrustning uppskattas till 389 000 kr. BVggnadsforetaget
kan inte slutföras under budgetåret 1965/66 men 20 internatplatser
bor kunna åstadkommas till början av läsåret 1965/66. Kostnaderna
for byggnadsarbetena fram till den 30 juni 1966 beräknas till 4 milj. kr.

Det for påbyggnadsundervisning tillkomna antalet internatplatser beräknas
till följande.

Norrbackainstitutet

Bräcke östergård

Summa

1964/65......

10

1965/66.....

50

1966/67......

60

30

62

90

122

Utgar man från att proportionen av externatelever blir densamma under
vart och ett av läsåren 1964/65, 1965/66 och 1966/67 skulle platstillgången

r °e t ?oc^°rande av forsla§et vara knapp, men likväl tillräcklig under
lasaret 1965/66 och tillräcklig under läsåret 1966/67. Utredningen förutsätter
att fackskolor och gymnasium under de tre försöksåren skall före -

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965
komma vid Norrbackainstitutet samt det tionde och elfte skolåret vid båda
skol oros

Med hänsyn till det med all sannolikhet stigande intresset för påbyggnadsutbildning
samt till de barn som kan befinnas vara i bchovuvvidare
omhändertagande, bör man enligt utredningen inte arbeta praktiskt ta§
utan marginal för läsåret 1965/66. Utredningen — som tidigare tillstyrkt åt
eu paviljong uppförs vid Sköldenborgsinstitutet for att forbattra forlaggningsförhållandena
för eleverna - anser nu att denna förbättring bor fa
stå tillbaka för det än mer trängande behovet att ordna mojligheter till pabyggnadsundervisning,
samt föreslår att medel anvisas för uppforande av en
30-platsers paviljong vid Sköldenborgsinstitutets skolhem for en kostna

^Utredningen föreslår därjämte att en arbetsgrupp - bestående av eu
planeringschef i B 1, en biträdande överläkare och en konsulent — tillsatts
för kartläggning och uppspårande av handikappade barn som ar i e ov
av undervisning i specialskola.

Ökningen av de årliga driftkostnaderna för Norrbackainstitutet med a -ledning av den föreslagna utbyggnaden beräknas till 337 125 kr. för av onincrar
åt vårdpersonal och lärare, pensionsavgifter och omkostnader.

Följande personalbehov för Norrbackainstitutet har redovisats.

Vård- och ekonomipersonal

4 250

Lärarpersonal

. 129 648

2 lärarassistenter å 250 kr. per månad.............

8 682

............................................ 235 125

Sammanfattningsvis föreslår utredningen i fråga om forsoksverksam e
med påbyggnadsundervisning att till bidrag till uppförande av lokaler för
fortsatt skolundervisning för rörelsehindrade för budgetåret 1965/66 anvisas
ett reservationsanslag av 4 milj. kr., att uppdrag meddelas åt medicinalstyrelsen
att med biträde av den föreslagna arbetsgruppen skyndsamt
verkställa utredning rörande behovet av ytterligare utbildning vid specialanstalt
för barn och ungdom under 21 år, att styrelsen for föreningen for
bistånd åt lytta och vanföra i Stockholm bemyndigas att anstalla en planeringschef
vid Norrbackainstitutet och en biträdande overlakare för sko -hemmet på Lidingö, den senare såvitt angår den medicinska vården underställd
chefen för den medicinska kliniken vid Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus,
att under förslagsanslaget Bidrag till vanforeanstalter in. m. foi

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

budgetåret 1965/66 anvisas 580 000 kr. till uppförande och 432 789 kr till
dnlt av ytterligare eu paviljong vid Norrbackainstitutets skolhem på Lidingö,
samt att under samma anslag för budgetåret 1965/66 anvisas 866 100
r. till uppforande vid Skoldenborgsinstitutet av en förläggningspaviljong.

Yttranden

Över betänkandet Högstadieundervisning för rörelsehindrade m. in har
centrala rehabihteringsberedningen (CRB) avgivit utlåtande, vilket överamnats
till Övriga remissinstanser. Yttranden över betänkandet och CRBut
atandet har därefter avgivits av socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, diektionen
för karolinska sjukhuset, direktionen för akademiska sjukhuset
niversitetskanslersambetet, som bifogat yttranden av de medicinska fakul utetnas,

V1t UmVer!itete" 1 °PPSala och Göteborg samt vid karolinska institet,
statens medicinska forskningsråd, statens tekniska forskningsråd,
yggna sstyrelsen, statskontoret, riksrevisionsverket, skolöverstyrelsen gemensamt
med överstyrelsen för yrkesutbildning, arbetsmarknadsstyrelsen,
195/ ars epileptikerutredning, barnanstaltsutredningen, utredningen för

ZTZjr S ''jS- T UnderViS"i"® ”™sa psykiskt efter blivna,

1960 års blmdvardsutredning, utredningen rörande blind- och döv skolevasende

s utbildningsmål och organisation, yrkesutbildningsberedde?
och T"SVCnSka landstingsförbundet, Svenska stadsförbun stad

k I, r r TmUnfÖrbUndet’ Stor-Stockholms sjukvårdsberedning,
och H 8 1 Goteborg, som överlämnat yttranden av sjukvårdsstyrelsen

och allmänna skolstyrelsen i staden, sjukvårdsstyrelsen i Norrköping, förtnmgsutskotten
i Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings
landTr tnh n°rra °Ch SÖdra landstinS’ Malmöhus läns landsting, hL

Västmanlands"8^ T"’ Värmlands, Örebro,

Vastmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västerbottens och Norrbottens

and Un? S8’ e™Sningsnämnde™ 1 Kronobergs och Kristianstads läns
Sf ? areSaI1Ska.Pet’. Svenska vanförevårdens centralkom .

.. andikapporganisationernas centralkommitté (HCIv) De

vandas riksförbund (DVR), Riksförbundet Sveriges föra,dra,Ören,ngår
för CP-barn Föreningen för bistånd åt lytta och vanföra i Stockholm, Föreningen
för bistånd åt vanföra i Göteborg, Föreningen för bistånd åt vanfora
, sodra Sverige och Föreningen för bistånd åt vanföra i Norrland, stysähskap0"
^‘lskaPet Eugeniahemmet och styrelsen för Göteborgs Diakoniss •

harftranden ^kommit från föräldraföreningarna för CP-barn

Stockholm med omnejd och i Malmö, Norrbackainstitutets och Eugenia “o,

,rdraKren,"8ar Sam* -O Bräcke Sster Remissinstanserna

har i allmänhet anslutit sig till huvudlinjerna i utred -

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

ningens förslag. Från ett par håll anläggs dock en i viss mån annan syn
på några av principspörsmålen liksom divergerande meningar också kommer
till uttryck i detaljfrågor.

Allmänna synpunkter

Bland allmänna uttalanden av de remissinstanser som i huvudsak ställt
sig positiva till principförslagen redovisas här först vad CRB anfört.

Vid sidan av en allmän basorganisation för rehabiliteringsverksamheten
är det också nödvändigt med särskilda kompletterande anordningar för
rehabilitering av vissa patientkategorier såväl inom den institutionella vården
som utanför denna. Behov härav föreligger uppenbart för vissa grupper
av sjuka och handikappade barn och ungdomar. Enligt den allmänt godtagna
normaliseringsprincipen bör man i största möjliga utsträckning inom
de vanliga vård-, undervisnings- och utbildningsinstitutionerna skapa erforderliga
resurser för omhändertagande även av dessa barn och ungdomar.
En anpassning av den allmänna samhällsplaneringen på dessa områden
med hänsyn härtill måste ske. För svårare eller mera komplicerade fall kan
dock behov föreligga av speciellt för dem tillrättalagda vård- och undervisningsformer.
Med denna principiella inställning överensstämmer väl att för
grupperna psykiskt utvecklingsstörda, blinda, döva och epileptiker sådana
särskilda vårdorganisationer är under utbyggnad. Detsamma gäller de genom
1961 års riksdagsbeslut fastställda riktlinjerna för omhändertagande
av svårt rörelsehindrade barn och ungdomar.

CRB framhåller vidare, att förslagen i betänkandet huvudsakligen avser
en organisation av specialskolor och yrkesutbildningsanstalter för handikappade
barn och ungdomar, vilken beräknas kunna bli fullt genomförd
först under 1970-talet. Det är angeläget att sådana interimistiska lösningar,
som i viss utsträckning måste komma till stånd i avvaktan på utbyggnaden,
anpassas till det mera långsiktiga programmet. Inte minst angeläget anser
beredningen det vara att man tillvaratar möjligheterna till försöksverksamhet
så att erfarenheterna kan utnyttjas under den fortsatta detaljplaneringen.

Blind- och dövskolutredningen understryker att det intensifierade samarbete
som inletts av medicinare, tekniker och pedagoger har öppnat nya
och förbättrade möjligheter även för de gravt handikappade, och att med
hänsyn härtill de samlade åtgärder som syftar till att ge de rörelsehindrade
ökade möjligheter att utveckla sina anlag efter måttet av sin förmåga och
leva ett mera meningsfyllt liv bör grundas på eu planering, vilken tar hänsyn
till de handikappades behov av dels undervisning och utbildning samt
dels en kontinuerlig medicinsk behandling. Utredningsmännens principförslag
till skolformer för rörelsehindrade bör i huvudsak kunna läggas till
grund för eu detaljplanering.

Medicinalstyrelsen konstaterar med tillfredsställelse att det nu framlagda
förslaget om högstadieundervisning samt det av centrala rehabiliteringsberedningen
avgivna yttrandet ansluter sig till den bärande ide som framfördes
av 1958 års cp-utredning, nämligen alt man skall skapa regionala
centra för att tillgodose de speciella och mera krävande medicinska och

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

pedagogiska problem, som vården av cp-skadade och andra motoriskt svårt
handikappade kräver. Regionsjukhusen har en viktig ställning inom handikappvården
i vid mening på grund av de omfattande, högspecialiserade medicinska
resurser, som successivt växer fram därstädes, resurser som bör
komma inte endast akutsjukvården utan även handikappvården tillgodo.
Den medicinska och pedagogiska verksamheten bland rörelsehindrade barn
och ungdomar måste enligt styrelsen intimt samordnas och bilda en organisk
enhet.

Skolöverstyrelsen understryker betydelsen av att insatserna för utbildning
och vård av på olika sätt handikappade barn och ungdomar intensifieras och
rationaliseras och att vid avvägningen mellan olika utgiftsändamål dessa
insatser prioriteras synnerligen högt. Med hänsyn till det genomgripande
och förhållandevis snabba reformarbetet på utbildningsområdet i övrigt
kommer eljest i vart samhälle, trots dess ökande resurser och stigande levnadsstandard,
klyftan mellan de handikappade och övriga grupper att ökas
i stället för att krympas. Det sistnämnda måste redan på utbildningsstadiet
vara den givna målsättningen från både etiska och sociala synpunkter. Härtill
kommer den från samhällsekonomisk synpunkt högst påtagliga angelägenheten
av att genom en intensiv habilitering och rehabilitering sätta också
de handikappade i stånd till en produktiv insats i arbetslivet. De åtgärder,
som under senare år vidtagits för att genom arbetsvärd och på andra sätt
inpassa dessa grupper i arbetslivet, måste för att bli verkligt meningsfulla
också stödjas av åtgärder på utbildningssidan.

Styrelsen för Svenska landstingsförbundet ansluter sig i stort till förslaget
som en allmän principskiss och med tyngdpunkten lagd på en mera definitiv
lösning av de nuvarande vanföreanstalternas arbetsuppgifter i en allmän
rehabiliteringsorganisation, och anser det angeläget att de erfarenheter
som kan vinnas under utbyggnadsskedet snabbt kan tillgodogöras planeringen
utan att tidigare uppdragna riktlinjer lägger hinder i vägen. Styrelsen
ansluter sig — utan att gå in på detaljer — i övrigt till de av CRB framförda
synpunkterna.

Styrelserna för Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet
anser den piincipskiss för värden och utbildningen av rörelsehindrade ungdomar
som framläggs i betänkandet värdefull och betonar vikten av att
skolundervisning och yrkesutbildning för de rörelsehandikappade eleverna
snarast förverkligas efter i stort sett de linjer som dragits upp av utredningsmännen.
Liknande synpunkter framförs av Stor-Stockholms sjukvårdsberedning
och Göteborgs stadskollegium.

Styrelserna för vanförevårdsföreningarna har endast funnit anledning till
detalj erinringar mot förslaget och betygar sin uppskattning av det värdefulla
och snabbt utförda utredningsarbetet. Uttalanden i denna riktning görs
också av bl. a. Norrbackainstitutets och Eugeniahemmets föräldraföreningar.

SVCK understryker vikten av att man beaktar alla de möjligheter till för -

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 7965

bättringar för de handikappade barnen och ungdomarna, som en medicinsk
behandling, träning i dagliga livets aktiviteter, nyttjande av tekniska hjälpmedel
etc. innebär. Vidare bör enligt SVCK:s mening uppmärksammas behovet
av den grundliga och oundgängligt nödvändiga koordinationen av alla
dessa åtgärder till förmån för en helhetssyn på barnens behov.

DVR understryker vikten av att förslagen leder till ett snabbt utbyggande
av vanförevårdens skolinstitutioner för teoretisk och yrkesmässig utbildning.

Invändningar av mera allmän principiell natur framförs av bl. a. Skaraborgs
läns landstings förvaltningsutskott, Kristianstads läns landstings undervisningsnämnd
samt några handikapporganisationer och föräldraföreningar.

Sålunda uttalar Skaraborgs läns landstings förvaltningsutskott att hela
problemkomplexet beträffande de handikappades omhändertagande och
andra åtgärder för deras habilitering och rehabilitering bör bedömas i ett
sammanhang. Vad utredningen och CRB föreslagit bör bli föremål för en
omsorgsfull och realistisk bedömning i anslutning till eu gränsdragning
mellan stat, landsting och primärkommuner så att en så ändamålsenlig organisation
som möjligt kan vinnas såväl vård- och undervisningsmässigt
som ekonomiskt.

Enligt HCK.s uppfattning har man i det föreliggande betänkandet i allt för
hög grad accepterat den gamla vanförevårdstanken på specialinstitutioner
för rörelsehandikappade. HCK uttalar bl. a.

Genom olika praktiska åtgärder bör det i stor utsträckning vara möjligt
att tillgodose de handikappade barnens och ungdomarnas såväl vård som utbildning
inom hemorten. Den behandling i form av sjukgymnastik, tal- och
hörselvård som barnen kan vara i behov av bör kunna lämnas vid sjukvårdsinstitution
på orten eller genom att en mindre särskild behandlingsavdelning
inrättas vid berörda skolor där behandling lämnas organisatoriskt
i samråd mellan skol- och sjukvårdsmyndigheterna. De handikappade kan
efter arten av sitt handikapp hänvisas antingen till de vanliga skolklasserna
eller där så är nödvändigt till speciella klasser för rörelsehandikappade med
skriv-, tal-, hörselsvårigheter etc. Så långt det är praktiskt och möjligt bör
eleverna få bo kvar i föräldrahemmet. Skolskjutsar måste därför ordnas i
största möjliga utsträckning. För de barn och ungdomar som inte dagligen
kan färdas mellan hemmet och skolan behövs små inackorderingshem. De
bör ligga avskilda från skolområdet så att eleverna slipper känslan av alt
hela tiden vistas inom en vårdinstitution. Skolan och inackorderingshemmet
får inte ligga mer avlägset från föräldrahemmet än att eleverna kan komma
hem över veckoslut och lovdagar. För sådana veckoslutsresor bör skolskjutsar
anordnas utan kostnader för föräldrarna. Föräldrarna bör inte heller
bindas vid uppgiften att följa barnen till skolan och hämta dem där. Förutsättningen
för att man skall kunna realisera denna normaliseringstanke är
självfallet att skolorna planeras handikappvänligt. Därvid är det inte tillräckligt
med att man fortsättningsvis bevakar utformningen av skolbyggnaderna.
Ett särskilt statsbidrag föreslås till merkostnader vid installation
av lyftplattor, hissar, ramper samt andra anordningar som är nödvändiga

32

Kungl. Maj:ts proposition, nr 75 år 1965

för att göra även de nuvarande skolbyggnaderna tillgängliga för såväl
handikappade elever som lärare.

Härigenom minskar enligt HCK behovet av specialskolor för handikappade
elever på såväl lokal- som riksplanet. De skolor för handikappade elever
som emellertid av bl. a. medicinska skäl kan vara nödvändiga bör inrättas
med nära anknytning till vanliga skolor. Man bör undvika att isolera
handikappade från andra medborgare. De får själva och i andras ögon annars
lätt ett drag av särlingar, vilket i dag inte skall behöva vara nödvändigt.

DVR framför liknande synpunkter och understryker särskilt det värde
som ett deltagande i undervisningen i hemorten har för de handikappade
barnen och ungdomarna. Kontakten mellan barn och föräldrar är av stor
vikt under hela skoltiden. En rubbning i känslan av familjegemenskapen
kan psykiskt starkt påverka den unga individen i negativ riktning. En normalisering
av de handikappades situation förutsätter också att man redan
under skolåren inlemmar de handikappade i samhällsgemenskapen.

Riksförbundet Sveriges föräldraföreningar för CP-barn förordar att decentraliseringsprincipen
till länsplanet för vård och undervisning av svårt
rörelsehindrade bibehålls och att man vid den praktiska tillämpningen
strävar efter att normalisera verksamheten till motsvarande institutioner
för friska. Den nya vård- och undervisningsorganisationen för rörelsehindrade
barn får inte byggas upp efter anstaltsmönster. Förbundet betraktar
medicinsk behandling och utbildning som två likvärdiga delar i habiliteringen.
Medan den medicinska delen dominerar förskoleåldern kommer
utbildningsfrågorna under senare år alltmer i förgrunden, givetvis med den
medicinska behandlingen som en viktig komponent.

Föräldraföreningarna för CP-barn i Stockholm med omnejd och i Malmö
framför i stort samma uppfattning som riksförbundet och får på väsentliga
punkter instämmande av Kristianstads läns landstings undervisningsnämnd.

Utredningens begreppsbestämningar och gränsdragningar
avseende rehabiliteringsområdet lämnas utan erinran av det
övervägande antalet remissinstanser.

CRB framhåller dock bl. a. att som grund för praktiskt hållbara lösningar
hithörande frågor fordrar väsentligt mera ingående överväganden.

Uttrycket rehabilitering borde enligt medicinalstyrelsen, medicinska fakulteten
i Göteborg, förvaltningsutskotten i Göteborgs och Bohus, Älvsborgs
och Värmlands läns landsting samt styrelsen för Göteborgs Diakonisssällskap
utbytas mot habilitering. Medicinalstyrelsen har vidare ingen erinran
mot den angivna åldersgränsen, 21 år, för övergång från barn- och
ungdomsrehabilitering till övrig medicinsk rehabilitering, ehuru den ej överensstämmer
med den gränsdragning vid 15 års ålder som begränsar de
pediatriska klinikernas arbetsområde. Åldersgränsen bör dock inte fixeras
alltför hårt.

Socialstyrelsen understryker nödvändigheten av att rehabiliteringen läggs

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

upp så att individen verkligen har möjlighet att uppfatta den som en enhetlig
och allsidig process, vilken syftar till normalisering av individens livsföring.
Ansvaret för att inga åtgärder försummas eller fördröjs bör läggas
på ett enda samhällsorgan.

Direktionen för karolinska sjukhuset understryker att en avsevärd del a\
de handikappade ungdomarna kräver kontinuerlig medicinsk övervakning
men anser samtidigt att en av svagheterna i den nuvarande organisationen
för rörelsehindrade barns och ungdomars rehabilitering består i bristande
kontinuitet mellan den pediatriska, ortopediska och vuxenneurologiska tillsynen.
Denna avsaknad av kontinuitet framträder särskilt i de åldrar, da
patienternas friska jämnåriga börjar yrkesarbeta eller bedriva högre studier.
Vid regionsjukhusen måste därför finnas en samarbetsorganisation i
vilken erforderliga specialister ingår för att skapa de bästa förutsättningar
för att ungdomarna från ungefär 18 års ålder skall bli omhändertagna på
ett tillfredsställande sätt. Ett sådant samarbetslag måste etableras redan
innan den planerade nya organisationen för vården av detta patientklientel
blir utbyggd.

Norrbackainstitutets och Eugeniahemmets föräldraföreningar anser att
den för de rörelsehindrade utomordentligt betydelsefulla habiliteringen, som
hittills bedrivits i alltför ringa omfattning, bör väsentligt utbyggas inom
ramen för det nya vård- och utbildningssystemet och inrymma en omfattande
fysisk utbildning och träning, främst genom sjukgymnastik. Största
uppmärksamhet bör ägnas åt möjligheterna att lindra och kompensera fysiska
handikapp genom användning av tekniska hjälpmedel, och anstalterna
bör genom bioteknologer kontinuerligt följa utvecklingen på detta område
i Sverige och utlandet, tillse att tekniska hjälpmedel anskaffas och utprovas
samt träna eleverna i deras användning. Elevernas fysiska och psykiska
hälsotillstånd bör kontrolleras genom kontinuerliga läkarundersökningar,
och varje elevs individuella utveckling bör följas noga genom kontinuerliga
testningar av den fysiska och psykiska prestationsförmågan. Anstalterna
bör systematiskt bevaka och tillvarata alla möjligheter att planera
för elevernas inträde i arbetslivet efter avslutad skolgång.

Avgränsningen mot andra handikappgrupper föranleder inte heller
någon egentlig erinran i remissyttrandena.

Enligt medicinalstyrelsen bör det överordnade begreppet vara handikappade
barn och ungdomar samt kategorierna betecknas som dels normalbegåvade
rörelsehindrade, dels psykiskt efterblivna rörelsehindrade, dels
handikappade av annan arl. Beträffande gränsdragningen mot utvecklingsstörda,
blinda, döva och epileptiska barn anser styrelsen att ett visst antal
svårt handikappade utvecklingsstörda barn tidigt måste omhändertas på
vårdhem för psykiskt efterblivna, medan de övriga bör utredas och observeras
på samma institutioner som de icke utvecklingsstörda, även om de slulligen
omhändertas inom sin särskilda specialorganisation.

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 sand. Nr 75

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

Medicinska fakulteten i Stockholm betonar att en gränsdragning mellan
s. k. normalbegåvade och mentalt retarderade ofta är flytande.

Liknande synpunkter framförs av bl. a. utredningen för översyn av 195k
års lag om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna och medicinska
fakulteten i Göteborg.

Föräldraföreningen för CP-barn i Stockholm med omnejd anser att de
bildbara särskolebarnen av cp-klientelet bör få fullgöra sin skolgång vid
någon särskola i nära anknytning till en förskolas behandlingscentrai eller
eventuellt vid särskoleklass som inrättats med anslutning till sådan central.

Utredningens redovisning och slutsatser beträffande frekvensen av
rörelsehindrade barn och ungdomar av olika kategorier samt bedömningen
av elevunderlaget för den föreslagna specialskoleorganisationen
lämnas i allmänhet utan erinran.

CRB understryker i likhet med medicinalstyrelsen och andra remissinstanser
vad som i betänkandet framhålls om bristen på tillfredsställande beräkningar
av antalet handikappade av skilda slag. Beredningen framhåller
också behovet av undersökningar om hur handikappade barn ur pedagogisk
och socialpsykologisk synpunkt förmår anpassa sig till olika miljöförhållanden
i samband med skolgång och utbildning.

Medicinalstyrelsen påpekar att de inventeringar som gjorts inom begränsade
områden endast givit en aktuell bild av de handikappade barnens antal
och fördelning och inte varit ägnade att läggas till grund för en allmän organisationsplan.

Stor-Stockholms sjukvårdsberedning meddelar att ett försök att beräkna
det för stockholmsregionen erforderliga antalet elevplatser vid specialskolor
för rörelsehindrade givit ett resultat, som överensstämmer väl med utredningens
beräkningar.

Utredningens bedömning av platsbehovet för den nya skolorganisationen
kritiseras av Norrbackainstitutets och Eugeniahemmets föräldraföreningar,
som menar att man inte kan lägga det nuvarande elevantalet till grund för
beräkning av det kommande platsbehovet på det sätt som utredningen gjort,
då detta ger för låga prognosvärden. Föreningarna anser i motsats till utredningen
— med all respekt för ekonomiska synpunkter — att underdimensionering
innebär större risker än överdimensionering och att det vore ytterst
olyckligt om antalet elevplatser skulle bli för litet, så att inte alla gravt
rörelsehindrade kunde beredas vård och utbildning inom den nya organisationen.
Man bör därför enligt föräldraföreningarna planera för en något
större organisation än som föreslagits i betänkandet.

Förslaget om registrering av handikappade barn och ungdomar
föranleder i princip positiva uttalanden från remissinstanserna.

CRB föreslår därvid en försöksverksamhet och en utredning av hela frågan
hur en intensifierad uppspårande verksamhet bland barn och ungdomar

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

bör utformas för att på enklaste och effektivaste sätt nå de sjuka och
handikappade och föra in dem under lämplig vård och behandling.

Medicinalstyrelsen har vid förnyad prövning funnit övervägande skäl tala
för att en registrering kommer till stånd och föreslår därför att styrelsen
får i uppdrag att utarbeta direktiv hur en sådan registrering skall organiseras
samt vilka handikapp och grader av handikapp som bör integreras. Även
skolöverstyrelsen tillstyrker förslaget om utredning rörande utformningen
av en registrering, som snabbt bör leda till att en effektiv sådan kommer
till stånd. Enligt socialstyrelsen och statskontoret föreligger bärande skäl för
att utreda frågan om registrering. 1957 års epileptikerutredning tillstyrker
i likhet med barnanstaltsutredningen — som anser att utredningen bör omfatta
även psykiskt handikappade — samt blind- och döv skolutredning en,
Stor-Stockholms sjukvårdsberedning, Örebro och Norrbottens läns landstings
förvaltningsutskott att den av CRB föreslagna försöksverksamheten
och utredningen kommer till stånd.

Göteborgs stadskollegium anser att registrering bör ske på regionplanet
och tillstyrker CRB:s förslag i likhet med Älvsborgs läns landstings förvaltningsutskott,
SVCK, styrelserna för vanförevårdsföreningarna och sällskapet
Eugeniahemmet.

Riksförbundet Sveriges föräldraföreningar för CP-barn samt Norrbackainstitutets
och Eugeniahemmets föräldraföreningar understryker vikten av
att snabba åtgärder vidtas för lösande av registreringsfrågan.

Utredningens förslag om registreringsplikt tillstyrks av Norrköpings
stads sjukvårdsstyrelse, Södermanlands läns landstings förvaltningsutskott
— som dock anser att registreringsplikten bör begränsas till av fysiska defekter
mera gravt rörelsehindrade barn upp till 18 år —- av Jönköpings
och Kalmar läns södra landstings förvaltningsutskott, Kristianstads läns
landstings undervisningsnämnd — som anser att förslag om hälsoundersökning
av barn i 2—3-årsåldrarna bör beaktas — samt av Malmöhus och
Västmanlands läns landstings förvaltningsutskott.

Kopparbergs läns landstings förvaltningsutskott tillstyrker utredning av
frågan om formen för en registrering och ifrågasätter en obligatorisk kontroll
av barn i 2—3-årsåldern. Liknande synpunkter framförs av HCK och
DVR.

Skolverksamheten

Utredningens förslag om minst en förskola i varje län tillstyrks i
allmänhet av de remissorgan, som yttrat sig i frågan, däribland skolöverstyrelsen,
medicinalstyrelsen, Stor-Stockholms sjukvårdsberedning, Göteborgs
stadskollegium och Kristianstads läns landstings undervisningsnämnd.
Skolöverstyrelsen påpekar vidare att ingen differentiering bör ske på delta
stadium samt att internalen inte alltid behöver förläggas i anslutning till
skolan, om transporter kan ordnas.

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

CRB finner länsinstitutionen vara av största värde, men framhåller att
institutionerna på grund av det ringa barnantalet på många håll torde
bli av enbart externatkaraktär. CRB understryker vidare behovet av länssjukgymnaster
och länsförskollärare bl. a. för hemvård av vissa handikappade
forskole- och skolbarn. De barn som inte kan nå tätorternas externat
måste nämligen få hjälp i hemmen. Det kan enligt CRB inte vara realistiskt
att mera varaktigt omhänderta barn i dessa åldrar i internat på regionanstalt.
De svårast handikappade barnen kan emellertid behöva periodvis
återkommande internatvistelser på regionanstalten. Till dessa synpunkter
ansluter sig Örebro och Kopparbergs läns landstings förvaltningsutskott
samt socialstyrelsen, som är övertygad om att medicinska och sociala skäl
talar för att många av barnen får komma till förskolorna i mycket tidig ålder
och finner lämpligt, att förskolorna delas upp på lekskolor för de yngsta
och egentliga förskolor.

Till de av CRB anförda synpunkterna ansluter sig vidare barnanstallsutredningen,
som anser att möjligheter till korttidsbehandling bör skapas
och att det bör finnas minst en förskola för handikappade barn inom varje
landstingsområde, blind- och dövskolutredningen samt Södermanlands läns
landstings förvaltningsutskott, som framhåller att differentieringen gentemot
de psykiskt efterblivna barnen av hänsyn till föräldrarna i uppenbara
fall måste upprätthållas.

DVR hävdar att de handikappade barnen bör beredas plats vid vanliga
förskolor. Liksom andra barn behöver de handikappade barnen genom förskolorna
pröva sig på skolarbetet. Eftersom man strävar efter att de rörelsehandikappade
barnen i största möjliga utsträckning skall gå i vanliga skolor,
bör de redan under förskoleåldern få kontakt med icke handikappade
barn, liksom de icke handikappade barnen på ett mycket tidigt stadium bör
lära sig förståelse för de barn som är något annorlunda. Den vårdpersonal
som kan behövas för att hjälpa barnen med praktiska problem bör ställas
till förfogande liksom man bör ordna skolskjutsar även för denna åldersgrupp
av barn.

Riksförbundet Sveriges föräldraföreningar för CP-barn menar att förskolorna
för de handikappade barnen om möjligt bör anknytas till motsvarande
institutioner för friska barn.

Utredningens förslag till organisation av grundskolan för rörelsehindrade
har i stort sett accepterats av remissinstanserna. Framför allt
handikapporganisationerna har härvid ytterligare starkt understrukit önskan
om en decentralisering och normalisering av skolgången.

Barnanstaltsut redningen framhåller, i likhet med utredningsmännen och
CRB, att handikappade barn i största möjliga utsträckning bör beredas undervisning
inom det reguljära skolväsendet, vilket kan innebära att specialklasser
måste inrättas. För de gravt handikappade är internatvistelse nödvändig.
Internaten bör då anordnas så, att de inte alltför mycket avviker

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

från hemmiljön. Samma synpunkter framförs av Södermanlands, Jönköpings,
Malmöhus och Örebro läns landstings förvaltningsutskott samt av
Kronobergs läns landstings undervisningsnämnd.

Utredningen för översyn av 195* års lag om undervisning och vård av
vissa psykiskt efterblivna anser, att de rörelsehindrade i största möjliga utsträckning
bör hänföras till skolformer för icke rörelsehindrade samt att
detta i hög grad är beroende av vilka anordningar man vidtar för transport
av eleverna.

Barnanstaltsutredningen framhåller vidare, att man inte bör överföra mer
än nödvändigt till regionplanet samt tillstyrker att skolundervisningen vid
specialskolorna inordnas i den lokala skolorganisationen.

Enligt Riksförbundet Sveriges föräldraföreningar för CP-barn bör barnen
redan under skoltiden ingå i de friska barnens gemenskap genom att
undervisningen sker i vanliga skolor, där elevernas handikapp så fordrar i
specialklasser. En sådan normalisering ger effektiv undervisning, god behandling
och underlättar barnens sociala anpassning. Riksförbundet rekommenderar

ma uppfattning framförs av föräldraföreningen för CP-barn i Stockholm
med omnejd samt DVR, som tillägger att man i avvaktan på genomförandet
av förslaget redan nu bör tillgodose gruppens utbildningsbehov och anser
att man gör detta bäst genom att bereda handikappade barn och ungdomar
plats inom det reguljära skolväsendet. Behovet av medicinsk behandling
tillgodoses bäst om vården lämnas inom ramen för hemortens sjukvårdsorganisation.
Utbildning vid skolinternat i anslutning till sjukvårdsinstitutioner
har inte garanterat dem bättre behandlingsmöjligheter än som stått
till buds på hemorten. Eleverna bör sålunda kunna beredas sjukgymnastik,
talbehandling, hörselvård m. in. i anslutning till sin skolgång av specialist
som regelbundet besöker skolan eller på annat sätt. DVR kräver en väsentlig
liberalisering av reglerna för vårdbidrag åt handikappade barn samt
tidsbegränsad förtidspension med invaliditetstillägg i syfte att främja barns
vistelse i hemmen under skol- och utbildningstiden. Även med fri inackordering
och fria resor under utbildningstiden har nämligen handikappade barn
och deras föräldrar väsentliga merkostnader som starkt försämrar fannljeekonomin.
— Liknande förslag framförs av Morrbackainstitutets och Eugeniahemmets
föräldraföreningar.

Medicinalstyrelsen finner det angeläget att så långt möjligt soka decentralisera
undervisningen. Frågan hur många barn, som skulle kunna gå i
vanlig skola om där skapas tekniska förutsättningar, är dock inte penetrerad.
Liksom man numera inte bygger någon skola för efterblivna utan att
räkna med rörelsehindrade bör detta beaktas även då man bygger vanliga
skolor. Fördelarna måste anses mer än väl uppväga de ringa kostnaderna.
Givetvis återstår ändock en grupp med svårt handikapp, som måste samlas
på länsnivå. I del fortsatta utredningsarbetet måste man försöka nå fram

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

till mera konkreta beskrivningar på samarbetet och integreringen med skolväsendet
i övrigt. Man bör vidare räkna med att behovet av särskild undervisning
för de barn, som behöver en långsammare takt än flertalet rörelsehindrade,
måste tillfredsställas.

I fråga om låg- och mellanstadiet tillstyrks den föreslagna dimensioneringen
av CRB, 1957 års epileptikerutredning, Stor-Stockholms sjukvårdsberedning,
Goteborgs stadskollegium och SVCK samt av blind- och dövskolutredningen,
som finner förslaget väl avvägt men förordar att även elever
med långsammare undervisningsgång i regel bereds undervisning vid
lansskolorna, där givetvis stödundervisning i tillräcklig omfattning bör
insättas.

Socialstyrelsen uttalar, att externat är att föredra för alla barn som kan
re a sig i ett privat hem. Att det inte är omöjligt att anskaffa lämpliga fosterhem
synes framgå av uppläggningen av verksamheten i Västmanlands

CRB anser det mycket tveksamt om man på länsplanet i större utsträckning
kan tå underlag för internatskolor och, om så inte sker, måste regionanstalterna
dimensioneras för ett större låg- och mellanstadium. Till denna
uppfattning ansluter sig Hallands och Kopparbergs läns landstings förvalt -

Skolöverstyrelsen fmner förslaget om högst 18 låg- och mellanstadieskolor
val awagt med hansyn till pedagogiska och behandlingsmässiga frågor
samt till foraldrarnas önskemål att få ha barnen så nära som möjligt. Beträffande
de elever som skulle få en långsammare undervisningsgång anser
överstyrelsen det lika angeläget att dessa får vara relativt nära hemorten
som de andra. Det synes därför vara naturligt att behålla även dessa elever
vid de 18 lans- och regionskolorna, som bör ha möjligheter att hjälpa även
dem till ratta, överstyrelsen tillstyrker i likhet med medicinalstyrelsen att
samma elevantal tillämpas för ifrågavarande klasser som gäller hörselklass.

Med hänsyn till den långsamma utvecklingstakt och det komplicerade
handikapp som vidlåder flertalet av de rörelsehindrade barnen, ifrågasätter
styrelsen för sällskapet Eugeniahemmet om det ej ur pedagogisk synpunkt
vore befogat att forlänga skoltiden med något skolår på låg- och mellanstadiet
genom att kursplanen får omfatta ett extra år. Man eliminerar härigenom
de psykologiska och pedagogiska nackdelarna med kvarsittning.
Detta utgor ej hinder för enstaka mindre skadade elever att med individuell
handledning tillgodogöra sig kurserna inom ordinär tid.

Riksförbundet Sveriges föräldraföreningar för CP-barn noterar med tillfredsställelse
föreslagen decentralisering av låg- och mellanstadiet till länsplanet
och har den uppfattningen att även de normalsnabba eleverna behover
en något längre skoltid med tanke på den medicinska behandlingen i
samband med undervisningen. Mindre klasser och längre studietid ger ännu
attre mojligheter att ge alla rörelsehindrade elever, även de långsammare,

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196o

en ood undervisning och medicinsk behandling på länsplanet special undervisning

som trots allt är nödvändig för mänga svårt rörelsehindrade
elever bör organiseras som specialklasser för rörelsehindrade vid skolor för
friska. I anslutning till specialklassen skall självfallet finnas medicinsk behandling
med sjukgymnastik och terapi. Det finns ingen anledning anta att
en på så sätt organiserad medicinsk behandling skulle vara samre a
som kan ges vid regionskolor. För de elever som kan bo kvar i små forald -hem torde den medicinska behandlingen bli bättre an vid skolanstalter genom
att hemmet kan medverka i barnets träning.

Södermanlands och Örebro läns landstings förvaltningsutskott anser^lansskolor
vara att föredra framför regionskolor och ifrågasätter därjämte om
särskilda klasser för elever med långsammare undervisnmgsgang skall behöva
inrättas vid regionskolorna, om föreslagen minskning av elevantalet

kommer till stånd. . ,

Utformningen av högstadiet har i regel tillstyrkts men . v,esa avseenden

också föranlett kritik från flera remissinstanser. ,ft

CRB anser att underlag finns för 7 likvärdiga högstadier om vardera 40
platser för såväl normalbegåvade som hjälpklasselever. Fn viss invändning
synes kunna göras mot tanken att samla hela det egentliga högstadiet till
två skolor, eftersom antalet skulle bli så stort att det knappast längre vore
möjligt att behålla något av hematmosfär inom skolorna. CRB anser vidare
att en decentralisering till flera skolor främjar den viktiga kontinuiteten i
den medicinska, psykologiska och pedagogiska omvårdnaden. Medi hänsyn
till möjligheterna att välja tillvalsämnen fordras emellertid ett betydligt
större elevantal än på låg- och mellanstadiet. Det måste da bil en awagmng
mellan strävandena att ge bästa undervisning och skapa en god medicins
kontinuitet i eu miljö som eleverna kan känna sig

om hur många och vilka regionskolor, som bor anordna fullt utbyggt h g

stadium, synes därför böra hållas öppen.

Samma eller liknande synpunkter företräds av statskontoret samt av
Östergötlands, Malmöhus, Hallands, Örebro och Norrbottens lans landsting

^ZldMnZTyrehen anser stora fördelar vara förenade med en konceutrering
av högstadieundervisning till de sju regionanstalterna då den handikappade
härigenom får anknytning till ett och samma regionsjukhus under
hela uppväxttiden. Styrelsen tillstyrker även två särskilda avddmnga
differentierad högstadieundervisning, Norrbackainstitutct och Bracke Ost.
gård. Fn utformning av institutionerna så att själva skoldelen bry s nt i den
man det gäller välbegåvade ungdomar och förläggs som en särskild enhe
inom en skolbyggnad för friska barn skulle ge större resurser och samtidigt
främja kontakt och förståelse mellan friska och handikappade Beträffande
det tionde och elfte skolåret bör man enligt styrelsen unga följa den försöksverksamhet
som pågår. Det kan tänkas att barnen under dessa skolår

40

Kiingl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

behover en mera arbets- och yrkesträningsbetonad undervisning än som f. n.
avses och det kan också finnas skäl att undersöka om ej dessa extra skolår
behover forläggas till mellanstadiet eller lågstadiet.

Skolöverstyrelsen finner det väl motiverat att de svårt handikappade elever
som behover längre tid för inlärning får en förlängd utbildning samt
anser, att denna i vissa fall kan behöva läggas på låg- eller mellanstadiet.
Principen bor vara att en elev får gå kvar, tills han är mogen för undervisning
pa nasta stadium, överstyrelsen anser vidare att alla elever, som
med hansyn till små handikapp kan klara undervisningen vid hemortens
skolväsende, bor ges möjligheter härtill. Med en vidgad förståelse bland
lokala skolplanerare för denna grundsyn torde ett successivt ökat antal
rörelsehindrade barn komma att undervisas i hemortens skola, vilket i
och för sig torde komma att medföra en minskning av det totala antalet
hogstadieplatser vid internatskolor, överstyrelsen föreslår därför att i första
and och tills vidare högstadierna i Stockholm och Göteborg byggs ut så att
man dar kan ge alla elever som så önskar en fullgod högstadieundervisning
Också elever med långsam inlärningstakt bör hänvisas till denna undervisning
som alltså kan omfatta 3-5 år. Någon tionde och elfte årskurs i skolstadgans
mening bör alltså inte förekomma. Ytterligare något högstadium

härtiH r VV0" ^ ^ ^ då k°mma m Stånd’ så snart anledning

har dl forehggci-. Såsom CRB anfört bör man alltså inte låsa sig vid ett de

mitivt beslut om antalet högstadier utan utrymme bör ges för önskvärda
forandnngar och lokala initiativ. För anordnande av undervisning i tillvalsamne
m. m. bor generösare bestämmelser gälla än i vanlig klass
Liknande synpunkter i fråga om den förlängda undervisningen framförs
. a av Storstockholms sjukvårdsberedning samt av blind- och dövskolutredningen.
Aven 1957 års epileptikerutredning framhåller att organisationen
inte bor låsas för hårt från början.

Barnanstaltsutredningen anser att alla barn - även gravt rörelsehinder
r- °r„ ! m°jh§het tlU fu»värdig utbildning. Försöksverksamhet bör
forlaggas tdl de platser utredningen föreslagit och bör, när så anses önskvart
utvidgas till andra regioner. Förslaget om utbyggnad av högstadier i
orsta hand i Stockholm och Göteborg biträds av utredningen. Högstadieundervisnmg
bor emellertid komma i gång även i andra skolkommuner där
resurser och omständigheter så medger. Enligt utredningen bör grundsko!ans
upjdaggnmg och utbyggnad göra det möjligt för ett ökat antal elever
att fa undervisning i eller nära hemorten. Ett definitivt beslut om antalet
skolor bor därför inte fattas nu. Elever med långsammare inlärningsgång
or skolplaceras efter samma principer som övriga

J:C;tfr^iframhålIer’ att tillvalsmöjligheterna utgör förutsättning
or ett bredare yrkesval längre fram och att förekomsten eller frånvaron av
vissa ämnen torde kunna bli avgörande för individens yrkesinriktning. Socialstyrelsen
anser att tillvalsmöjligheterna bör bestämmas med hänsyn till

41

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

vilka yrkesområden som de svårt rörelsehindrade normalbegåvade främst
kan inriktas på. Frågan behöver sannolikt närmare studeras.

Riksförbundet Sveriges föräldraföreningar för CP-barn anser det felaktigt
att uppdela eleverna efter principen elever med normal och något långsammare
arbetstakt. Alla elever bör ha samma valmöjligheter på högstadiet.
Möjligheten att genom förläggning av högstadieundervisningen till moderna
högstadieskolor, i vissa fall i form av specialklasser, lösa problemet borde ha
övervägts. Härigenom kunde man utnyttja högstadieskolans ämneslärare
och specialsalar och vissa elever kunde delta i undervisning i specialämnen
bland friska kamrater. En på detta sätt normaliserad undervisning skulle
enligt förbundets uppfattning ge tillfredsställande valmöjligheter i specialämnen
och samtidigt ge barnen möjlighet att även på högstadiet bo kvar i
föräldrahemmet eller i närheten av detta.

Föräldraföreningen för CP-barn i Stockholm med omnejd framför liknande
synpunkter och menar att förslaget strider mot grundläggande principer
för grundskolans utformning. En dylik uppdelning i elitklasser och
långsamma klasser kan troligen inte heller motiveras av skolsociala skäl.

Styrelserna för Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet
anser att utredningens förslag om ett egentligt högstadium i Stockholm och
Göteborg leder till ett urvalsförfarande, som kan innebära komplikationer
vid den praktiska tillämpningen. Liknande invändning görs av styrelserna
för vanförevårdsföreningarna.

Enligt Stor-Stockholms sjukvårdsberedning torde det för långtgående decentralisering
ofta åberopade motivet att byte av skola bör undvikas i och
för sig inte böra tillmätas allt för stor betydelse. En decentralisering av högstadiet
till länsskolorna är av praktiska skäl inte genomförbar och sålunda
måste länsskolornas elever byta skola även om högstadium förläggs till alla
regionskolor. Det flertal elever som skall fortsätta efter högstadiet i gymnasium,
fackskola eller yrkesskola måste ändå nästan samtliga vid något
tillfälle byta skola och många skäl synes tala för övergången till högstadiet
som den lämpligaste tidpunkten för skolbyte, särskilt om bytet är förenat
med övergång till internat. För största möjliga decentralisering talar däremot
nackdelarna hos allt för stora internatskolor. Enligt sjukvårdsberedningens
uppfattning får stockholmsregionen ensam tillräckligt underlag lör
en differentierad undervisning, omkring 15 elever per årsklass. Utredningen
har föreslagit endast två differentierade högstadieskolor i hela landet, i
Stockholm resp. Göteborg. Högstadium vid cp-skolor diskuteras emellertid
redan inom flera regioner i landet och förutsättningar torde finnas alt inrätta
minst en högstadieskola inom landet utöver Stockholm och Göteboig.
Platsantalet vid en högstadieskola i stockholmsområdet bör med hänsyn
härtill begränsas till alt avse enbart stockholmsregionens behov.

Göteborgs stadskollcgium avstyrker föreslagen differentiering av eleverna
och förordar mindre skolenheter med fullständig grundskola integrerad så

42 Kiingl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

långt möjligt med den vanliga skolan. Utbyggnaden bör prövas från fall
till fall.

Kristianstads läns landstings undervisningsnämnd anser att de rörelsehindrade
bör få möjlighet att bevista hemortens högstadieutbildning. De
gravt handikappade bör vara i specialavdelningar vid regionskolorna.

Uppsala läns landstings förvaltningsutskott anser att centralisering bör
tillgripas endast i alldeles speciella fall.

Kalmar läns södra landstings förvaltningsutskott förordar sju likvärdiga
högstadier.

Södermanlands läns landstings förvaltningsutskott har ingen erinran mot
att två skolor för mycket gravt rörelsehindrade inrättas i Stockholm och
Göteborg men kan inte biträda att sjukvårdens regionindelning skall tilllämpas
även på det aktuella skolområdet, vilket skulle innebära att länet
hänvisades till Göteborg och inte till Stockholm, vilket vore det naturliga.

Hallands läns landstings förvaltningsutskott anser att de fyra södra universitetsstäderna
bör ges egna fullständiga högstadier och finner det önskvärt
om även Umeå kunde få sådana resurser.

Svenska läkaresällskapet förordar med hänsyn till lärarbristen att till en
början inrättas två enheter för högstadieundervisningen.

Utredningens förslag tillstyrks i stort av Kopparbergs läns landstings förvaltningsutskott
— som dock anser att en viss försiktighet vid planläggningen
är befogad — samt av SVCK.

Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller vikten av praktisk yrkesorientering
efter individuell prövning för högstadiets elever.

CRB anser att det tionde och elfte skolåret rätteligen bör betecknas
som kompletteringsundervisning och inte som påbyggnadsundervisning.
CRB framhåller vidare de svårt handikappades större behov av kunskap
om samhällets vårdsida och av personlig undervisning i fråga om hygien,
sjukdomsförebyggande åtgärder, samlevnadsproblem in. m. CRB finner
det vidare riktigt att lärarkrafterna vid specialskolorna förstärks och
anser även deras anknytning till skolstyrelsen i princip riktig.

Barnanstaltsutredningen tillstyrker ett tionde och elfte skolår för vissa
elever.

Fortsatt försöksverksamhet med högre undervisning — fackskola
och gymnasium — tillstyrks av samtliga remissorgan, som yttrat sig
i denna fråga.

Allt talar enligt CRB för att en ytterligare skolmöjlighet för handikappade
måste tillskapas efter högstadiet. En sådan skolform måste göras frivillig,
vilket medför att en del elever går till gymnasium, en del till fackskola
och en del till annan verksamhet. Det är därför inte möjligt att säga
hur stort platsbehovet för fackskola skulle kunna bli. CRB finner önskvärt
att på regionorten gymnasieundervisning i samband med internat ordnas vid
sidan om gymnasieutbildning. Därvid borde också undersökas om man

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

inte till någon av regionskolorna borde centralisera den mera kvalificerade
kontors- och handelsutbildning som kan komma i fråga.

Medicinalstyrelsen framhåller vikten av att man vidtar anordningar vid
de vanliga fackskolorna och gymnasierna för att underlätta för rörelsehindrade
att delta i undervisningen för friska ungdomar.

Skolöverstyrelsen framhåller att överstyrelsen beslutat att tre nybörjarklasser
för rörelsehindrade inrättas vid det statliga gymnasiet i Solna läsåret
1964/65 och förläggs till Norrbackainstitutet. överstyrelsen erinrar
vidare om de möjligheter till vidgad utbildning som finns för handikappade
vid folkhögskola och som redan prövats med goda resultat.

Barnanstaltsutredningen framhåller angelägenheten av att de handikappade
ungdomarna bereds samma möjligheter till fortbildning som andra
ungdomar. Utredningen tillstyrker vidare den av CRB föreslagna koncentreringen
av handelsutbildning till någon av regionskolorna.

Arbetsmarknadsstyrelsen kan inte finna skäl att, såsom föreslagits, utesluta
den tekniska fackskolan, som synes väl så nödvändig som den ekonomiska.
En sammanblandning synes ha gjorts mellan lämplighet för manuella
yrken och teknisk utbildning.

DVR anför att man i allt för hög grad möter den uppfattningen att rörelsehandikappade
inte är lämpade för utbildning inom tekniska områden.
Med en kvalificerad teknisk utbildning kan de erhålla arbetsmöjligheter
inom industrin. En fackskola inom vanförevården bör därför ge möjlighet
till ett självständigt linjeval såväl på allmän som teknisk linje.

Stor-Stockholms sjukvårdsberedning finner det angeläget att rörelsehindrade
ungdomar bereds tillfälle till undervisning i fackskola och gymnasium
i hela den utsträckning deras förutsättningar gör detta möjligt och i största
möjliga omfattning i vanliga skolor. Med hänsyn till lokalernas utformning
är dock många skolor inte lämpliga härför. En koncentration av rörelsehindrade
till vissa skolor synes därför ofrånkomlig, och eleverna får förläggas
till internat, som ev. kan anknytas till regionskolornas internat. För
de mest handikappade eleverna måste sannolikt ändå tillgripas en särskild
skola, ordnad som filial till ett vanligt gymnasium/fackskola.

Enligt sjukvårdsberedningens mening bör en sådan institution, avsedd för
hela eller en stor del av landet, förläggas till annan ort än Stor-Stockholm.
Anhopningen av vårdinstitutioner till huvudstadsregionen med dess brist på
vårdpersonal och mark för institutionsbyggnader bör ur allmänna synpunkter
undvikas. Trafiksvårigheterna och de stora avstånden i denna region
torde också medverka till att eleverna här blir mer isolerade än i eu mindre
stad. Institutionen bör i stället förläggas till förslagsvis Uppsala, Örebro eller
Linköping.

Förslaget tillstyrks eller lämnas i stort sett utan erinran av blind- och
dövskolutredningen, Göteborgs stadskollegium, Kronobergs läns landstings
under vis ning snämnd —- som föreslår att Växjö får en regionskola Hal -

^ Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

lands läns landstings förvaltningsutskott — som principiellt förordar normaliseringsprincipen
— Älvsborgs, Kopparbergs och Norrbottens läns landstings
förvaltningsutskott, Riksförbundet Sveriges föräldraföreningar för
CP-barn samt Norrbackainstitutets och Eugeniahemmets föräldraföreninaar
vilka anför: y ’

Gravt rörelsehindrade barn och ungdomar måste få vård och utbildning
vid särskilda anstalter, och när de nått ett högre stadium i sina studier
måste tyvärr foräldrakontakten till stor del offras för utbildningens skull
Dessa ungdomar ar mer än andra beroende av skolutbildning som en grund
att bygga vidare på for att skapa sig uthärdliga levnadsförhållanden. De
har rätt att krava minst samma möjligheter till högre skolutbildning med
nhet att valja mellan olika studielinjer som står deras normalt utrustade
jamnanga till buds. Sådana studiemöjligheter bjuds endast vid ett mycket
begransat antal anstalter. J

Södermanlands läns landstings förvaltningsutskott anser att de för planering
av fackskole- och gymnasieutbildning ansvariga myndigheterna borde
åläggas att beakta de särskilda krav som måste ställas för att elever med
handikapp skall bil inlemmade i den allmänna skolorganisationen. Utskottet
tillstyrker den föreslagna försöksverksamheten.

Enligt Kalmar läns södra landstings förvaltningsutskott är det önskvärt
att gymnasieutbildning i internat skapas vid hemortens regionort.

Normaliseringsprincipen understrykes vidare av Kristianstads läns landstings
undervisningsnämnd.

Yrkesutbildningen

Förslaget till organisation av yrkesutbildningen har inte föranlett erinran
annat än på vissa punkter.

Salunda tillstyrker CRB principförslaget om resurser vid de föreslagna
sju regionskolorna för träning och anpassning av svårt handikappade
elever till såväl det dagliga livets krav som till vissa uppgifter på

en oppna arbetsmarknaden eller i skyddad verksamhet. Till CRB:s uppfattning
ansluter sig även medicinalstyrelsen och barnanstaltsutredningen, som
dock framhåller, att ADL-träning bör finnas vid alla institutioner.

Skolöverstyrelsen anser det lämpligast att förutsättningar skapas även
for viss enklare utbildning och arbetsträning i första hand vid regionsamarbetsavdelmngarna
i Stockholm och Göteborg samt vid annan högstadieskola
som kan inrättas. ADL-träning bör vidare ingå i undervisningen på
samtliga stadier vid alla skolorna.

Enligt 1957 ars epileptikerutredning bör specialskolor för yrkesutbildningbegränsas
till svårt handikappade samt organiseras enligt förslaget. De bör
dock ta emot även personer med andra defekter och sjukdomar, som omöjliggor
anpassning vid vanliga yrkesskolor.

Stor-Stockholms sjukvårdsberedning anser utredningens förslag väl motiverade.
Beräkningen av gruppens storlek förefaller emellertid med nuva -

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

rande bristfälliga kunskaper om klientelet mycket vansklig, vilket maste
påverka bedömningen av den lämpligaste organisationen.

Utredningen för översyn av 1954- års lag om undervisning och vård av
vissa psykiskt efterblivna anser det viktigt att äldre psykiskt utvecklingsstörda
rörelsehindrade elever som inte kan tillgodogöia sig yrkesundervis
ning inom cp-vården, hänvisas till yrkesundervisning som meddelas för psykiskt
utvecklingsstörda.

I fråga om förslaget om en särskild yrkes utbildningsans
t a 11 för svårt handikappade elever konstaterar CRB att erfarenheterna av
kvalificerad utbildning för vissa härtill hänförliga grupper är mycket begränsade,
vilket också gäller antalet elever samt vilka yrken som kan komma
i fråga. Det är därför inte möjligt att i dagens läge mera bestämt uttala sig
om den föreslagna regionsamarbetsavdelningen för yrkesutbildning, n
gränsdragning mellan svårt och lindrigare handikappade måste dock alltid
bli flytande och det föreslagna platsantalet torde vara befogat bl. a. för att
möjliggöra erforderlig yrkesdifferentiering. Givetvis bör de svårt handikappade
ges förtursrätt. CRB anser det vidare önskvärt att vid Norrbackainstitutet
och Bräcke östergård skapas ökade möjligheter att som försöksverksamhet
i samarbete med medicinsk och social rehabiliteringsexpertis i anslutning
till regionsjukhus bygga upp en fullständig arbetsprövningsverksamhet
inriktad på allsidig fysisk, psykisk, social och arbetsmassig bedömning
av svårt handikappade ungdomar med uppföljning av fallen. CRB,
som i denna fråga understöds av socialstyrelsen och Östergötlands lans
landstings förvaltningsutskott, betonar vidare nödvändigheten av att dessa
problem blir realistiskt beaktade på ett tidigt stadium.

Medicinalstyrelsen har ingen erinran mot förslaget om en kvalificerad
specialyrkesskola för svårt rörelsehindrade i Stockholm.

Stor-Stockholms sjukvårdsberedning — som för bedömningen av behovet
av elevplatser för kvalificerad yrkesutbildning finner det angelaget att
den av CRB föreslagna försöksverksamheten snarast igångsattes anser
däremot att en ev. anstalt för kvalificerad yrkesutbildning av samma
skäl som i fråga om fackskola och gymnasium bör förläggas till annan ort
än Stor-Stockholm, exempelvis Uppsala, Örebro eller Linköping.

Frågan om särskilda yrkesutbildningsanordningar för svårt rörelsehindrade
kräver enligt Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott ytterligare
överväganden och erfarenheter, innan man kan ta ställning. Utskottet
är tveksamt till förslaget att på försök bygga upp en särskild fullständig arbetsprövningsverksamhet
vid Norrbackainstitutet och Bracke östergård
och finner det riktigare att satsa på de allmänna arbetsinstituten, som ar
under uppbyggnad och som bör vara kapabla att klara aven detta klientel.

Även Hallands läns landstings förvaltningsutskott erinrar om svårighe -

terna att göra en gränsdragning.

Beträffande förslaget om anknytning

av yrkesutbildning

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

för lindrigare handikappade till vanföreanstalternas yrkesskoor
anser CRB att den allmänna principen bör vara att de lindrigare handiappade
i största möjliga utsträckning får yrkesutbildning vid vanliga yrkesskolor
och utbildningsinstitutioner. Samma synpunkter framförs av
medicinalstyrelsen, skolöverstyrelsen, 1957 års epileptikerutredning, blindoch
dovskolutredningen och Malmöhus läns landstings förvaltningsutskott.

Enligt CRB är emellertid behovet av särskilda yrkesutbildningsresurser
beroende av i vilken takt det ordinarie yrkesskolväsendet byggs ut. Avvägningen
av antalet speciella yrkesskolor och utbyggnaden av allmänna yrkess
olor, som kan ta emot aven de handikappade, är en fråga för i första hand
s olmyndigheterna. CRB är dock övertygad om att behov av de föreslagna
tre yrkesskolorna for handikappade ungdomar kommer att finnas under
lang hd eftersom dessa ungdomar lätt blir utkonkurrerade av Övriga sökande.
Fors aget tillstyrks därför av CRB, som dock ifrågasätter benämningen
regionyrkesskolor. 8

Socialstyrelsen hav i likhet med Malmöhus läns landstings förvaltningsutskott
i princip mgen erinran mot de tre regionyrkesskolorna.

Skolöverstyrelsen har den uppfattningen att så länge den nuvarande hårda
belastningen på de vanliga yrkesskolorna består vanföreanstalterna i
o eb°r,g’ Halsmgb°rg och Härnösand bör bedriva fullständig yrkesutbildning
^ ^ yrk®Ssk°Iorna §ällande läroplaner. Möjligheterna att placera
handikappade ungdomar i inbyggda skolor och företagsskolor bör tillvara Liknande

synpunkter framhålls bl. a. av barnanstaltsutredningen.
Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott finner förslaget kunna
godtas som en overgångsanordning, förutsatt att det kan ske utan några
egenthga investeringskostnader. Eljest torde förslaget strida både mot normaliserings-
och spridningsprinciperna.

Arbetsmarknadsstyrelsen stöder tanken att vanföreanstalternas klientel
i princip bor utgöras av ungdomar. Åldersgränsen 21 år bör därvid inte gö grLefa0

” '' ^ vidare att en bindning av elever med olika

Sb T v Stlmulerar tU1 aktivitet som gör dem mera oberoende

ch bättre skickade for ett normalt liv och förordar därför att samtliga vanoreanstalter
far samma elevsammansättning i fråga om handikappens svårighetsgrad.
Beträffande en blandning med psykiska handikapp måste noggranna
överväganden göras för att undvika komplikationer. Den otillräckiga
a^ai medverkan bor redan i nuvarande organisationsformer kunna lösas
genom att i storre utsträckning knyta läkare till verksamheten
Normahseringsprincipdi framhålls även av Göteborgs stadskollegium som
ler sig tveksamt till utredningens förslag och framhåller att undervisningen
av de lindrigt rörelsehindrade så långt möjligt bör förläggas till vanhöa
yrkesskolor. Samma synpunkter framförs av Norrköpings stads sjuk -

47

Kungl. Maj ds proposition nr 75 år 1965

vårdsstyrelse, Kristianstads läns landstings undervisningsnämnd och Värmlands
läns landstings förvaltningsutskott.

Medicinalstyrelsen anser att tillräckliga skäl inte förebragts for att reservera
vanföreanstalternas yrkesskolor för lindrigt handikappade och styre -sen ifrågasätter om man över huvud taget bör tänka sig en dylik speciell
organisation. Dessa spörsmål bör ytterligare penetreras.

Enligt 1957 års epileptikerutredning bör inordningen i det reguljara yrkesskolväsendet
ha till följd att lokalerna vid Hälsingborgs- och Harnosandsanstalternas
yrkesskolor blir friställda. Dessa bör då övertas av de kommunala
yrkesskolorna, som där kan bedriva yrkesutbildning for såval friska
som lindrigt handikappade.

DVR ifrågasätter lämpligheten av att ombilda bl. a. Hälsingborgs-ans a en
till regionyrkesskola, då vanföreanstalterna enligt förbundets mening i mycket
liten grad är handikappvänligt byggda och placerade pa markområden,
som är svårtillgängliga för svårt handikappade.

Riksförbundet Sveriges föräldraföreningar för CP-barn förordar att vanföreanstalternas
yrkesskolor omdanas till yrkesskolor för svårt rörelsehindrade,
medan styrelsen för Göteborgs Diakoniss-sällskap menar, att eftersom
det bör eftersträvas att handikappade som kan gå i vanliga yrkesskolor far
möilighet därtill, ett medelsvårt klientel bör ha förtursrätt vid intagningen
till vanföreanstalternas yrkesskolor. Begreppet »yngre» handikappade bor
inte heller fixeras så hårt att de äldre utestängs även i sådana fall, da mga
olägenheter kan befaras av klientelblandningen.

Förslaget avstyrks av Föräldraföreningen för CP-barn i Stockholm med
omnejd, som menar att ungdomar, som inte kan få sin yrkesutbildning vi
de vanliga yrkesskolorna bör utbildas vid yrkesskolavdelning i samma stad
som närmaste cp-internat.

Regionsamarbets platser

I denna fråga har olika uppfattningar framkommit. CRB tillstyrker den
föreslagna förläggningen av en institution med 40 platser för svårt inva i iserade
barn med komplicerade skador till Uppsala, dar det vid Folke Bernadottehemmet
finns tillräckligt med tomtmark, om behovet skulle visa
sig överstiga detta antal. Vidare tillstyrker CRB förslaget att blinda barn
skulle tas emot vid en särskild institution i Örebro, som har regionsjukhus.

CRB har inte tagit del av de överväganden, som föranlett beslut om projektering
av en institution för bl. a. döva och hjärnskadade barn med rörelsehinder
till Sigtuna och inte i närmare anslutning till karolinska sjukhuset

eller akademiska sjukhuset i Uppsala.

Medicinalstyrelsen har inte något att erinra mot de föreslagna regionsamarbctsplatserna
vid Folke Bernadottehcmmet. Normalbegåvade blmda
cp-barn bör inte inordnas i undervisningen vid den planerade institutionen

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

i Örebro, då det komplicerande lyte, som undervisningen där avser, hänför
sig till psykisk utvecklingsstörning. I första hand bör blinda cp-barn hänvisas
till Tomteboda, såvida cp-skadan inte är alltför starkt uttalad. Skulle
sa vara fallet, bör de hänvisas till nya Eugeniahemmet. Döva cp-skadade
barn bor i forsta hand hänvisas till Manilla och endast om cp-skadan är så
ominerande att den avgör vårdbehovet hänvisas till det nya Eugeniahemmet.
Att hanvisa dem till den nya anstalt, som planeras för gravt talskadade
oc vissa framfor allt neurotiska, döva barn, är inte lämpligt. Samma ståndpunkt
intas av utredningen för översyn av 1954 års lag om undervisning
och vård av vissa psykiskt efterblivna.

Skolöverstyrelsen anser att rörelsehindrade döva barn med komplicerande
handikapp bor foras till Folke Bernadottehemmet och inte till den planerade
anstalten i Sigtuna. I varje särskilt fall bör prövas om undervisningsvasen
e or blinda resp. dova kan ge eleven undervisning och denne bör då
inte hanvisas till institutionen för svårt rörelsehinrade.

Liknande uppfattning har blind- och dövskolutredningen, som framhåller
att vid planeringen av anstalten i Sigtuna förutsatts att döva rörelsehindrade
som hittills skall omhändertas vid skolor för rörelsehindrade. Utredningen
tillstyrker förslaget om regionsamarbetsplatser vid Folke Bernadottehemmet
och förutsätter att döva och talskadade barn, för vilka rore
se in ret utgör det väsentliga förs till dessa samarbetsplatser Utredningen
tillstyrker vidare att blinda barn med svårt rörelsehinder placeras
vid den nyinrättade skolan i Örebro, där man vid byggnadernas utformning
tagit hansyn till behovet av platser för rörelsehindrade.

Socialstyrelsen har intet att anföra mot förslagen att blinda barn med
rörelsehinder tas emot vid en särskild skola i Örebro och att för Övriga rörelsehindrade
barn med komplicerande skador - gravt talskadade och
hjarnskadade dova — platser ordnas vid Folke Bernadottehemmet.

Barnanstaltsutredningen anser förslaget ligga helt i linje med statsmakernas
beslut beträffande överförandet av all sjukvårdande verksamhet till
landstingen. Allt talar for att samarbete om en riksanstalt kan lösas genom
ayta Utredningen framhåller vidare behovet av särskilda ungdomshem
sa att eleverna efter slutad skolgång inte hamnar på vårdhem.

Forslaget tillstyrks av 1957 års epileptikerutredning i likhet med Krismnstads
lans landstings undervisningsnåmnd samt Hallands och Kopparbergs
lans landstings förvaltningsutskott.

Stor-Stockholms sjukvårdsberedning uttrycker sin tillfredsställelse med
forslaget att forlagga vårdplatserna för rörelsehindrade med komplicerande
andikapp från hela landet till andra orter än Stockholm, vilka har eller
kommer att få i stort sett lika goda medicinska utrednings- och behandlingsresurser.
Med hansyn härtill synes institutionen för bl. a. döva barn
med rörelsehinder lämpligen böra förläggas närmare Uppsala än i Sigtuna.
Uppräkningen av vårdplatsbehovet vid Folke Bernadottehemmet synes med

49

Kungl. Maj ds proposition nr 75 år 1965

den av utredningen angivna motiveringen riktig. Erfarenhetsmässigt är den
av utredningen berörda gruppen av gränsfall mycket svårbedömd.

Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott ställer sig frågande till
valet av förläggningsorter för de s. k. regionsamarbetsplatserna för vård av
invalidiserade barn med komplicerade skador.

Älvsborgs läns landstings förvaltningsutskott ■— som har den uppfattningen
att regionsamarbetsplatser inte bör fixeras till vissa institutioner utan
göras flexibla — tillstyrker 40 platser vid Folke Bernadottehemmet men är
tveksamt till förslaget om förläggning av synskadade rörelsehindrade barn
till Örebro, där utvecklingsstörda mottas, och av hörselskadade barn till
Sigtuna.

Direktionen för akademiska sjukhuset i Uppsala ifrågasätter beräkningen
av platsbehovet och finner det vanskligt att ta ställning innan denna och
andra centrala frågor blivit ytterligare belysta.

Uppsala läns landstings förvaltningsutskott instämmer i de betänkligheter
som direktionen anfört i fråga om förläggning till Folke Bernadottehemmet
av föreslagen anstalt samt anser att en sådan institution bör drivas
helt i statlig regi.

SVCK ifrågasätter om inte de gravt handikappade kan få sin vård och
undervisning vid regioninstitutionerna.

I anslutning till utredningens uttalande om att ett överförande av Norrbackainstitutet
och Eugeniahemmet till karolinska sjukhuset förutsätter
att den nya region- och samarbetsanstalten börjar sin verksamhet, vilket
förutsätts ta lång tid, framhåller DX R samt Norrbackainstitutets och Eugeniahemmets
föräldraföreningar att beslut snarast bör fattas om uppförande
av nya skolbyggnader.

Vanföreanstalternas övriga verksamhet

Beträffande hemarbetscentralerna uttalar CRB att de bör överflyttas
till det samhällsorgan, som i övrigt på ifrågavarande orter ombesörjer
sådan verksamhet.

Arbetsmarknadsstyrelsen tillstyrker att hemarbetscentralerna överförs
till de skyddade verkstäderna. 1957 års epileptikerutredning anser att arbetscentralerna
bör överföras till arbetsvärden.

DVR påpekar i fråga om a r b e t s h e m m e n att de som nästan hela
sitt liv levt inom arbetsliemmet i Hälsingborg och Nya hemmet på Eugeniahemmet
anser sig ha moralisk hemortsrätt där även om de juridiskt fortfarande
har hemortsrätten i den kommun varifrån de for som mycket små
barn. Hemkommunen har i regel inte någon annan lösning av bostadsfrågan
att bjuda än ålderdomshem eller långtidssjukhus. Det är utan tvivel så att
ett flertal av hemmens hyresgäster skulle kunna med hjälp av vård i hemmet
klara sig själva i en invalidlägenhet och även vara yrkesverksamma.
Frågan bör lösas i god tid innan hemmen ev. avvecklas.

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 sand. Nr 75

50

Kungi. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

Styrelsen för vanförevårdsföreningen i Hälsingborg påpekar att det till
Hälsingborgs-anstalten knutna arbetshemmet till följd av donationsbestämmelser
endast kan användas för vanföra personer. Styrelsen är beredd att
även i framtiden driva hemmet i föreningens regi. Därest hemlandsting inte
skulle bidra till patients vistelse på hemmet, bör ersättning av statsmedel
utgå.

Medicinalstyrelsen finner det angeläget att överförandet av de o r t o p ediska
klinikerna från vanföreanstalterna till den allmänna sjukvården
fullföljs. De nya ortopediska kliniker som skall ersätta vanföreanstalten
i Härnösand och Norrbackainstitutet torde inte bli färdiga förrän 1970.
Fortsatt utredning härom bör handhas av särskilda utredningsmän.

Förslaget har tillstyrkts eller lämnats utan erinran även av övriga remissinstanser
som yttrat sig i frågan.

Beträffande föreslagna medicinsk-tekniska (ortopediska)
verkstäder anser CRB att målsättningen för de verkstäder, som skall
stå till förfogande för rehabiliteringen av de rörelsehindrade, måste vara
en organisation och teknisk kapacitet som garanterar att de handikappades
behov tillfredsställande tillgodoses. En sammanslagning med andra stora
sjukvårdstekniska uppgifter kan befaras begränsa möjligheterna till en
effektiv service för de rörelsehindrade.

Medicinalstyrelsen och Stor-Stockholms sjukvårdsberedning anser fortsatt
utredning erforderlig. Enligt medicinalstyrelsen är de ortopediska verkstäderna
knappast tillräckliga ens för de hjälpmedel som nu ordineras.

Statskontoret framhåller i anslutning till CRB:s yttrande angelägenheten
av att möjligheterna att utnyttja utländska erfarenheter tillvaratas och att
tillgång till personal finns som är tillräckligt kvalificerad för ett utbyte av
erfarenheter på jämbördig nivå. Det är vidare av vikt att vid utformningen
av verkstadsorganisationen möjligheterna till en koncentration tillvaratas.

1957 års epileptikerutrcdning delar uppfattningen att de större centralverkstäderna
bör koncentreras till ett fåtal orter, högst en för varje region.

Svenska läkarsällskapet anser att det nuvarande systemet bör bibehållas.

DVR, som tillstyrker utredningsmännens förslag om en utbyggd forskningsverksamhet
vid de medicinsk-tekniska verkstäder som ortopedverkstäderna
föreslås utvecklade till, delar inte CRBrs farhågor att en sammanslagning
med andra stora sjukvårdstekniska uppgifter kan begränsa möjligheterna
till en effektiv service för de rörelsehindrade. Snarare är en samordnad
forskning bedriven i nära samarbete med medicinska och tekniska
experter vid ortopedklinikerna en förutsättning för forskningen.

Uppsala läns landstings förvaltningsutskott anser att forskningsverksamheten
är en statlig uppgift.

Matmohus läns landstings förvaltningsutskott menar att inga åtgärder
bör vidtas förrän ärendet grundligt utretts och enighet nåtts med vederbörande
huvudmän.

51

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

Förslaget tillstyrks av Älvsborgs läns landstings förvaltningsutskott,
SVCK, HCK, Riksförbundet Sveriges föräldraföreningar för CP-barn samt
styrelserna för vanförevårdsföreningarna och sällskapet Eugeniahemmet,
som dock understryker vad CRB anfört.

Vad beträffar de nuvarande vanförevårdsföreningarna och
sällskapet Eugeniahemmet är CRB övertygad om att de föreslagna
stiftelserna, även om de inte handhar driften av anstalterna, kommer
att på ett värdefullt sätt medverka i arbetet för de handikappade.

Arbetsmarknadsstyrelsen tillstyrker i likhet med Kristianstads läns landstings
undervisningsnämnd förslaget att ombilda vanförevårdsföreningarna
till stiftelser.

Enligt styrelserna för vanförevårdsföreningarna bör, därest trygghetskravet
kan tillgodoses beträffande den framtida fondförvaltningen, den på tradition
grundade föreningsformen bibehållas. Föreningarnas styrelser liksom
styrelsen för Eugeniahemmet — noterar med tillfredsställelse, att utredningsmännen
inte tagit definitiv ståndpunkt i frågan.

SVCK biträder förslaget att det enskilda huvudmannaskapet för vanföreanstalterna
avvecklas samt delar också uppfattningen att anstalternas och
Eugeniahemmets donationsmedel kan komma till god användning inom
rehabiliteringsområdet.

HCK anser att vanförevårdsföreningarna bör sammanslås under en huvudman
och samhället helt överta ansvaret för vanföreanstalterna.

Huvudmannaskapet

Vad utredningen anfört rörande huvudmannaskapet för organisationen
på läns- och regionplanet har i allmänhet lämnats utan erinran av remissinstanserna.
Några landsting har dock ifrågasatt statsbidrag till verksamheten.

Utredningens förslag tillstyrks av 1957 års epilcptikerutredning och av
Göteborgs stadskollegium — som anser att förhandlingar om överförande av
Bräcke Östergård till samhället bör upptas när så bedöms lämpligt — samt
av Hallands och Jönköpings läns landstings förvaltningsutskott — som förutsätter
att landstingen ges full kompensation för undervisningskostnaderna.

CRB finner det från alla synpunkter lämpligt att även vården och skolundervisningen
på högre nivåer samt yrkesanpassningen på regioninstitutionerna
handhas av samma huvudmän. I fråga om de s. k. regionsamarbetsplatserna
finner CRB det föreslagna huvudmannaskapet något diskutabelt
i de fall då en enda institution skall tillgodose behovet av vård och undervisning
för en viss grupp för hela riket. Tillräckliga skäl har knappast anförts
för att den föreslagna yrkesskolavdelningen för svårt handikappade
med förläggning invid den blivande regionanstalten i stockholmsområdet
skulle betraktas som eu uppgift för de kommunala huvudmännen, medan
samtidigt regionyrkesskolorna för lindrigare handikappade tills vidare skulle
drivas av staten.

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 dr 1965

CRB menar att en jämförelse mellan dessa förslag skulle beträffande yrkesskolavdelningen
motivera en riksinstitution som tills vidare skulle drivas
av staten genom en av medicinalstyrelsen tillsatt styrelse. Även beträffande
regionsamarbetsplatserna vid Folke Bernadottehemmet kan betänkligheter
hysas mot det föreslagna huvudmannaskapet.

Medicinalstyrelsen däremot anser det vara en riktig linje att landstingen
blir huvudmän för vårdorganisationen, vilket innebär att alla rörelsehindrade
integreras i vården av de motoriskt utvecklingsstörda. Styrelsen föreslår
därför i likhet med barnanstaltsutredningen att verksamheten vid vanföreanstalterna
införlivas med övrig landstingsverksamhet. Frågan om statens
övertagande av fastigheter in. m. bör därför tills vidare anstå.

Socialstyrelsen —- som delar uppfattningen att medicinalväsendet bör
vara i princip ansvarigt för vård och undervisning av rörelsehindrade barn
och ungdomar, vilka inte kan gå i allmänna skolor och utbildningsanstalter

räknar med att sjukvårdshuvudmännen skall på olika nivå ordna eller
låta ordna de nödvändiga institutionerna. Förslaget om statligt huvudmannaskap
för de tre yrkesskolorna för lindrigare handikappade rörelsehindrade
föranleder ingen invändning från socialstyrelsens sida.

Även skolöverstyrelsen och statskontoret finner det lämpligt att institutioner,
som handhar skolundervisning, yrkesutbildning och medicinsk vård
åt elever på högre stadier, handhas av sjukvårdshuvudmännen. Beträffande
lärare och materiel bör avtal träffas med skolstyrelserna på samma sätt
som nu skett vid Folke Bernadottehemmet och Bräcke östergård. Liknande
synpunkter framförs av blind- och dövskoleutredningen. Statskontoret anser
därför att vanföreanstalterna i Göteborg, Hälsingborg och Härnösand inte
bör övertas av staten.

Riksrevisionsverket godtar förslaget att staten skall svara för verksamheten
vid vanföreanstalterna i Hälsingborg, Göteborg och Härnösand, medan
vanföreanstalten i Stockholm och Eugeniahemmet överförs till en ny
region- och regionsamarbetsanstalt. Det är därvid lämpligt att statens nämnd
för förhandlingar med kommuner företräder staten vid förhandlingar om
övertagande av byggnader och annan egendom. Av praktiska och administrativa
skäl biträds utredningens uppfattning att den blivande yrkesskolavdelningen
för svårt handikappade bör ingå i regionanstalten.

Styrelserna för Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet
anser det fullt konsekvent att även förskole-, högstadie-, fackskole-, gymnasie-
och yrkesskolundervisningen läggs under sjukvårdskommunalt huvudmannaskap.
Primärkommunens styrelse bör åta sig att svara för undervisningen.
Ersättningen över hemkommunerna bör därvid slopas. Starka
skäl talar för att de s. k. regionsamarbetsplatserna i Stockholm och Uppsala
får statligt huvudmannaskap, då bägge institutionerna får karaktär av
riksanstalter med hela landet som upptagningsområde. Frågan kompliceras
emellertid av att de samtidigt skulle bli regionanstalter.

Styrelsen för Svenska landstingsförbundet — till vars yttrande Gävleborgs

53

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

läns landstings förvaltningsutskott ansluter sig — kan inte finna det vare
sig konsekvent eller ur praktiskt administrativa synpunkter tillrådligt att
den till stockholmsområdet förlagda institutionen för yrkesutbildning åt
svårt handikappade ungdomar organiseras som en riksanstalt med Stockholms
stad och Stockholms läns landsting som huvudman för en pa regionsamarbete
med samtliga sjukvårdshuvudmän i landet utformad specialanstalt.
Styrelsen anser det klart indicerat med ett statligt huvudmannaskap.
Av samma skäl anser sig styrelsen ej heller kunna tillstyrka ett kommunalt
huvudmannaskap för Folke Bernadottehemmet, avsett för ett klientel
med komplicerat handikapp med hela landet som upptagningsområde.

Kristianstads läns landstings undervisning snämnd vill ha enhetligt huvudmannaskap
på samtliga plan.

Till CRB:s synpunkter beträffande riksyrkesskolan i Stockholm ansluter
sig SVCK, som dock ifrågasätter om en sådan är nödvändig.

Åtskilliga sjukvårdshuvudmän hävdar att staten bör vara huvudman för
regionsamarbetsplatserna. Denna uppfattning framförs sålunda av Södermanlands,
Östergötlands och Kalmar läns södra landstings förvaltningsutskott
samt — beträffande yrkesskolavdelningen i Stockholm av Kronobergs
läns landstings undervisningsnämnd ävensom av Malmöhus och Hallands
läns landstings förvaltningsutskott, som dock tillstyrker huvudmannaskap
för landstingen på förskole- och grundskolenivå.

Att huvudmannaskapet läggs på landsting och storstäder aven beträffande
den för högstadieåldrarna utbyggda vård- och undervisningsorganisationen
inom resp. område är enligt Stor-Stockholms sjukvårdsberedning
en logisk uppföljning av 1961 års riksdagsbeslut och föranleder ingen
erinran. I de fall då en enda eller ett fåtal institutioner i landet skall tillgodose
behovet av vård och undervisning för en mindre grupp anser dock
sjukvårdsberedningen, att det i princip bör ankomma på staten att vara
huvudman.

Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott inser visserligen det konsekventa
i förslaget till utvidgning av huvudmannaskapet men befarar att
landstingets ekonomi kommer att hindra en önskvärd utveckling av berörda
resurser för eu lång tid framåt, därest inte staten kan ge väsentliga
bidrag för ändamålet. Utskottet delar helt CRB:s betänkligheter mot utredningsförslaget
om ett landstingskommunalt huvudmannaskap för regionsamarbetsplatserna
samt vill även av organisatoriska skal fororda ett statligt
ansvar härför.

Västmanlands läns landstings förvaltningsutskott förordar fortsatta överväganden
innan ställning tas till om landstingen eller primärkommunema
skall vara huvudmän för grundskolans låg- och mellanstadium, men framhåller
dock atl landstingen hör svara för den medicinska insatsen.

Kopparbergs läns landstings förvaltningsutskott framhåller, att huvudmannaskapet
för den medicinska sidan bör åvila landstingen men staller sig
tveksamt till strävan alt till dem överföra delar av skolväsendet. Förvalt -

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 är 1965

ningsutskottet anser beträffande regionsainarbetsplatserna att staten bör
svara för en del av driftkostnaderna med hänsyn till den forskning som skall
bedrivas där. Uppsala läns landstings förvaltningsutskott hävdar att finansieringsfrågorna
borde bättre utredas, innan ställning tas till frågan om
sj ukvårdshuvudmännens huvudmannaskap.

Yrkesutbildning sberedning en vill inte motsätta sig att vanföreanstalternas
yrkesskolor tills vidare drivs av staten men anser att möjligheterna alt
överfora dem till vederbörande landsting bör ytterligare undersökas.

DVR ~ som tillstyrker att huvudmannaskapet för vanföreanstalterna
helt överförs på samhället — förordar att vanförevårdsföreningarna sammanslås
under en huvudman.

Finansiering

I fråga om principerna för finansieringen har CRB ingen invändning men
förutsätter att kroppssjukvårdens statsbidragsutredning beaktar den utvidgning
av vårdansvaret som kan uppslå för sjukvårdshuvudmännen. Till
denna uppfattning ansluter sig vidare Kristianstads läns landstings undervisningsnämnd
och Hallands läns landstings förvaltningsutskott. CRB har
ingen invändning mot att yrkesskolorna för lindrigare handikappade tills
vidare finansieras av staten.

Skaraborgs lans landstings förvaltningsutskott kan inte godta motiveringen
för alt nya kostnader läggs på landstingskommunerna.

Skolöverstyrelsen tillstyrker förslaget att staten skall bekosta uppförande
och forstagångsutrustning av regionsamarbetsplatserna medan övriga investeringskostnader
och samtliga driftkostnader — frånsett utgående statsbidrag
— skulle åvila sjukvårdshuvudmännen. Vidare tillstyrker överstyrelsen
att staten svarar för den planerade utbyggnaden för påbyggnadsundervisningen
vid Bräcke östergård.

Utvidgningen av vårdansvaret bör beaktas av kroppssjukvårdens statsbidragsutredning
och statsbidrag bör utgå även till driftkostnaderna för
förskoleundervisningen enligt Östergötlands läns landstings förvaltningsutskott.

Medicinalstyrelsen kan inte tillstyrka att staten skulle stå för kostnaderna
vid tre av vanföreanstalternas yrkesskolor. Styrelsen kan inte heller
finna att tillräcklig utredning förebragts för att staten skulle stå för kostnaderna
för uppförande och forstagångsutrustning av regionsamarbetsplatserna,
medan huvudmännen skulle svara för fortsatta kapitalkostnader.

Arbetsmarknadsstyrelsen tillstyrker förslaget till finansiering av vanföreanstalterna
men erinrar om sitt ställningstagande beträffande den nya anstalten
i Stockholm, som bör jämställas med övriga i statsbidragshänseende.

Stor-Stockholms sjukvårdsberedning anser att staten helt bör svara för
kapitalkostnaderna för de anläggningar som sjukvårdsberedningen hävdat
vara en statlig angelägenhet. Vidare bör samtliga internatplatser vid av
landsting och storstäder inrättade och drivna institutioner för rörelsehind -

55

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

rade betraktas som elevhem och huvudmannen erhålla statsbidrag till saval
anordnande som drift enligt gällande regler för elevhem inom det obligatoriska
skolväsendet.

Tillsyn

I fråga om tillsynen utgår CRB liksom utredningen från att samordningen
av skol- och yrkesutbildningen med den medicinska verksamheten kan ordnas
genom avtal mellan sjukvårdshuvudmännen och de lokala skolstyrelserna
och ansluter sig därför till förslaget att skolverksamheten skall handhas
av det lokala skolväsendet. Med hänsyn till att sjukvårdshuvudmannen
förutsätts ha ansvaret för verksamheten finner CRB det följdriktigt att medicinalstyrelsen
blir tillsynsmyndighet. CRB har ingen invändning mot att
yrkesskolorna för landstingens handikappade tills vidare stalls under skolöverstyrelsens
ledning.

Medicinalstyrelsen tillstyrker förslaget att styrelsen skall ha tillsyn over
den del av verksamheten som utgör läkarvård. Medicinalstyrelsen uppfattar
detta så att styrelsen skall vara huvudtillsynsmyndighet med skolöverstyrelsen
som tillsynsmyndighet över skolverksamheten. Beträffande vanföreanstalternas
yrkesskolor skulle förhållandet bli det motsatta. Medicinalstyrelsen
tillägger att beträffande elever i gymnasium och fackskola framsta

skälet till omhändertagande inte är sjukvård.

Liknande synpunkter anförs av socialstyrelsen, som därjämte framhåller,
att det behövs en särskild inspektör för de många förskolorna, externat såväl
som internat.

Förslagen om tillsyn tillstyrks av 1957 års epileptikerutredmng och Hallands
låns landstings förvaltningsutskott.

Skolöverstyrelsen anser att det bör vara två tillsynsmyndigheter i likhet
med vad som gäller inom särskoleorganisationen men ingen huvudtillsynsmyndighet.
_

DVR tillstyrker i princip att utbildningen av lindrigt handikappade överförs
till skolöverstyrelsen men vill starkt framhålla vikten av att verksamheten
bedrivs i nära samråd med arbetsmarknadsstyrelsen.

Statskontoret anser att någon ändring av tillsynsverksamheten inte nu
bör övervägas då detta kan föranleda en försämring av den nuvarande effektiviteten.
.

Södermanlands läns landstings förvaltningsutskott anser att ledningen och

tillsynen över den föreslagna utbildningen bör anförtros skolöverstyrelsen,
som bör tillföras erforderliga tjänster eftersom de organisatoriska problemen
främst är av pedagogisk art.

Liknande synpunkter framhålls av Jönköpings läns landstings förvaltningsutskott,
SVCK och HCK.

Kristianstads läns landstings undervisningsnämnd vill ha enhetlig ledning
på samtliga plan.

56

Kungi. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

Arbetsmarknadsstyrelsen anser att den huvudsakliga verksamheten bör
vara avgörande för systemtillhörigheten.

Enligt utredningen för översyn av 1954 års lag om undervisning och vård
av vissa psykiskt efterblivna bör beträffande rörelsehindrat barn som går i
van hg klass i grundskola, specialklass för rörelsehindrade barn i grundskola
och specialskola för rörelsehindrade barn, fristående från annan instiuhon,
skdoverstyreJsen vara huvudtillsynsmyndighet och medicinalstyre
sen tillsynsmyndighet i fråga om den medicinska vården, medan för rörelsehindrat
barn som går i specialskola, inrymd i behandlingsinstitution
för rörelsehindrade, medicinalstyrelsen bör vara huvudtillsynsmyndighet och
skolöverstyrelsen tillsynsmyndighet beträffande den pedagogiska verksame
en. Det synes angelaget att klart ange vilken myndighet som är huvud råden1SmyndlShet

0011 myndighet som har tillsyn På speciella om Övergångsanordningar Beträffande

de föreslagna övergångsanordningarna finner CRB att Götergsanstalten
synes vara den av vanföreanstalterna som snabbast skulle
kunna övergå till att fylla sin funktion som yrkesskola för lätt handikappade
under förutsättning att förhandlingar mellan staten och vanförevårdsorenmgen
slutfors. I fråga om Hälsingborgs-anstalten förutsätts att skolverksamheten
fortsätter till dess specialskolorganisation hunnit uppbyggas
inom Lund-Malmöområdet. Bostadsförhållandena för eleverna bör dock

7 gTm aU 6n SärSldld »rliggningspavajong uppförs.

Beträffande Harnosands-anstalten har beredningen ingen invändning mot
den skisserade overgangsanordningen. Väntetiden bör utnyttjas för en upprustning
av anstalten för dess nya ändamål. Även Norrbackainstitutet och
Eugemahemmet far antas fortsätta sin verksamhet tills ortopedsjukvården
införlivats med karolinska sjukhuset och tills den föreslagna specialorganisationen
för rörelsehindrade, i första hand regionanstalten för stockho
msomradet, utbyggts och de s. k. rikssamarbetsplatserna i anslutning
till bolke Bernadottehemmet kommit till stånd.

.. Arb^smarknadsstyrelsen vill liksom CRB framhålla det angelägna i att
övergångsperioden används för en fortsatt försöksverksamhet.

Medicinalstyrelsen och statskontoret kan inte tillstyrka att en tjänat som
p anermgschef i Bl mrattas vid Norrbackainstitutet. Planeringsarbetet bör
enhgt statskontoret samordnas med arbetet på generalplanens förverkligande
for karolinska sjukhuset.

Försöksverksamhet med påbyggnadsundervisning

Oyer betänkandet Försöksverksamhet med påbyggnadsundervisning för
rörelsehindrade har yttranden avgivits av medicinalstyrelsen, byggnadsstyrelsen,
statskontoret, skolöverstyrelsen, styrelserna för Svenska landstings -

57

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

förbundet och Svenska stadsförbundet, Göteborgs stadskollegium — som
överlämnat yttranden från sjukvårdsstyrelsen och allmänna skolstyrelsen
i staden — förvaltningsutskotten i Hallands, Älvsborgs, Göteborgs och Bohus
samt Värmlands läns landsting, styrelsen för Föreningen för bistånd
åt lytta och vanföra i Stockholm, styrelsen för Föreningen för bistånd åt
vanföra i södra Sverige och styrelsen för Göteborgs Diakoniss-sällskap.

Styrelsen för Svenska landstingsförbundet tillstyrker, utan att ingå på
en bedömning av de konkreta detalj förslag som utredningen framlagt, den
fortsatta försöksverksamheten och hänvisar i övrigt till tidigare avgivet
yttrande i frågan om högstadieundervisningens utformning.

Utredningens förslag såvitt avser Bräcke östergård har vidare tillstyrkts
av Göteborgs stadskollegium.

Utredningens uppskattning av platsbehovet för en fortsatt försöksverksamhet
med olika former av påbyggnadsundervisning ävensom den föreslagna
utformningen av denna undervisning vid Norrbackainstitutet och Bräcke
östergård har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna.

Vad gäller de föreslagna byggnadsföretagen har andra etappen av utbyggnaden
vid Norrbackainstitutets skolhem, innefattande uppförandet av ytterligare
en förläggningspaviljong, tillstyrkts av bl. a. medicinalstyrelsen och
skolöverstyrelsen. Skolöverstyrelsen uttalar beträffande den fortsatta planeringen
vid Norrbacka att utbyggnaden av Lidingöhemmet inte bör bli
för omfattande, utan att i stället planering bör påbörjas för den nya anstalt
som f. n. är avsedd att förläggas i Danderyd, där en utbyggnad lämpligen
kan ske etappvis.

Övriga remissinstanser som uttalat sig i detta byggnadsärende, bland dem
byggnadsstyrelsen, har inte haft något att erinra.

Beträffande den planerade utbyggnaden vid Bräcke Östergård tillstyrker
medicinalstyrelsen att denna kommer till utförande men anser att förslaget
med hänsyn bl. a. till de stora kostnaderna, bör underkastas ytterligare
granskning av centrala sjukvårdsberedningen.

Även skolöverstyrelsen, som med hänsyn till att snabba åtgärder är angelägna
tillstyrker en utbyggnad vid Bräcke östergård i enlighet med upprättade
ritningar, förutsätter en översyn av de föreslagna anordningarna
i samråd med överstyrelsen.

Byggnadsstyrelsen hemställer att det framlagda utbyggnadsförslaget blir
föremål för omarbetning.

Statskontoret finner den föreslagna utbyggnaden av Bräcke östergård vara
mera vittsyftande än som direkt åsyftats med utredningen men anser
dock inte att utbyggnaden föregriper den organisation av högstadieundervisningen
för de rörelsehindrade barnen, som statskontoret tidigare förutsatt
böra komma till stånd på grundval av utredningens betänkande rörande
denna senare undervisning.

I övrigt har inga erinringar framförts mot förslaget. Av dem som tillstyrkt

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

detsamma understryker Älvsburgs läns landstings förvaltningsutskott vikten
av att den planerade utbyggnaden kommer till stånd snarast möjligt
och anser att detta torde få betraktas som ett riksintresse.

Förslaget om utbyggnad av Sköldenborgsinstitutets skolhem med en förläggningspaviljong
för att säkerställa tillgången på internatplatser för påbyggnadsundervisningen
har fått ett blandat mottagande av de remissinstanser
som särskilt uttalat sig i frågan. Enligt byggnadsstyrelsen bör frågan
om uppförandet av förläggningspaviljongen vid Sköldenborgsinstitutet
prövas i annat sammanhang. I avvaktan på ställningstagandet till den framtida
organisationen av vård- och utbildningsresurserna för de normalbegåvade
rörelsehindrade barnen bör man enligt statskontoret i första hand tillgodose
behovet av platsreserver under försöksverksamheten vid de med utredningen
avsedda anstalterna i Stockholm och Göteborg. Statskontoret anser
sig således inte kunna biträda förslaget om anordnandet av en särskild
paviljong för ändamålet i Hälsingborg.

Nagra remissinstanser, bland dem medicinalstyrelsen och styrelsen för
Göteborgs Diakoniss-sällskap, anser det mindre välbetänkt att — även om
det endast är frågan om ett provisorium — frångå den uppgjorda planen
för vård- och undervisningsorganisationen på regionnivå. Närmast borde
dessa platser för påbyggnadsundervisning förläggas till Lund men då regioninstitutionen
där endast befinner sig på planeringsstadiet, anses provisoriska
förläggningslokaler i stället böra anknytas till regionvårdsinstitutionen
i Uppsala. Medicinalstyrelsen förordar att en närmare utredning
härom snarast kommer till stånd men betonar samtidigt att oberoende
härav åtgärder snarast bör vidtas för att förbättra förläggningsmöjligheterna
för skolelever vid Sköldenborgsinstitutet.

Skolöverstyrelsen kan inte ansluta sig till de skäl som utredningen anför
för uppförande av en paviljong vid Sköldenborgsinstitutets skolhem, men
finner denna nödvändig för att under nuvarande förhållanden åstadkomma
bättre förläggningsmöjligheter för eleverna.

Styrelsen för föreningen för bistånd åt vanföra i södra Sverige ställer sig
positiv till förslaget att den planerade förläggningspavil jongen med hänsyn
till lokalbristen för påbyggnadsundervisningen temporärt tas i anspråk för
detta ändamål. Styrelsen anser emellertid att detta nödvändiggör ytterligare
undervisningslokaler och framlägger vissa förslag härutinnan.

I fråga om finansieringen tillstyrker bl. a. medicinalstyrelsen och skolöverstyrelsen
att statsbidrag anvisas för uppförande, utrustning och drift
av den föreslagna ytterligare paviljongen vid Norrbackainstitutets skolhem.

De remissinstanser som uttalat sig i finansieringsfrågan synes allmänt
vara eniga om att statsbidrag även bör utgå för utbyggnaden vid Bräcke
Östergård.

Styrelsen för Svenska stadsförbundet framhåller den prekära ekonomiska
situation, vari Bräcke östergård tycks befinna sig och med vilken stadsför -

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

bundet kommit i kontakt i samband med frågan om skolkostnadernas fördelning
vid anstalten. Med hänsyn härtill tillstyrker styrelsen varmt det föreslagna
statsbidraget till uppförande av nya undervisningslokaler.

Även skolöverstyrelsen, statskontoret och medicinalstyrelsen tillstyrker
statlig medverkan vid finansieringen. De sistnämnda två instanserna anser
att finansieringen bör ske lånevägen. Medicinalstyrelsen anför bl. a. följande.

Såsom villkor för statsbidrag till utbyggnaden vid Bräcke östergård har
utredningsmännen uppställt, att sjukvårdshuvudmännen inom Vastra
sjukvårdsregionen förklarar sig beredda att stå för huvudmannaskapet.
Som styrelsen redan uttalat i utlåtande över betänkandet om hogstadieundervisningen
är det eu riktig linje att landstingen blir huvudmän för ifrågavarande
vårdorganisation. Även om denna linje i princip bor följas, kan det
befaras, att en överenskommelse om dylik ändring av huvudmannaskape
för Bräcke östergård inte kan genomföras utan avsevärd tidsutdrakt och
att genomförandet av förevarande projekt härigenom skulle kunna komma
att försenas. Styrelsen får för sin del föreslå, att man for att undvika dy11*''
försening i stället finansierar byggnadsföretaget på samma sätt som skett
beträffande skolhemmet därstädes under åren 1960—1962, nämligen i form
av räntebärande lån av statsmedel.

Av Övriga remissinstanser, som särskilt uttalat sig beträffande det av utredningen
föreslagna villkoret för statsbidraget till Bräcke Östergård, erinrar
Göteborgs stadskollegium om att stadskollegiet i yttrande över betänkandet
angående högstadieundervisning för rörelsehindrade uttalat, att
samhällets huvudansvar för vård och undervisning och därmed förenade
kostnader liksom den föreslagna organisatoriska uppbyggnaden av detta
vårdsområde motiverade att huvudmannaskapet för Bräcke östergård överfördes
till samhället. Förhandlingar härom borde upptas när så bedömdes

lämpligt. .

Förvaltningsutskottet i Älvsborgs läns landsting uppfattar utredningens
förslag så, att verksamheten inte nödvändigtvis skall bedrivas i sjukvårdshuvudmännens
direkta regi och anser inte att det finns anledning att i radande
läge göra någon ändring i nuvarande huvudmannaskap och samarbetsformer
för Bräcke Östergård. Landstinget är berett att även efter den
planerade utbyggnaden fortsätta att svara för vårdkostnaderna för de handikappade
barn som vistas vid Bräcke Östergård.

Liknande synpunkter anläggs av styrelsen för Göteborgs Diakoniss-sallskap
som framhåller, att om utredningens förslag skall tolkas i den riktningen
att verksamheten måste bedrivas i sjukvårdshuvudmännens egen
regi, måste styrelsen bestämt avstyrka förslaget.

Då ett landstingsövertagande av huvudmannaskapet just nu inte skulle
medge den snabba utbyggnad som i betänkandet visats vara nödvändig, avstyrker
Hallands läns landstings förvaltningsutskott att ifrågavarande villkor
uppställs som förutsättning för statsbidrag till Bräcke östergård.

Den av utredningen föreslagna tremannagruppen för undersökning av
behovet av ytterligare utbildning vid specialanstalt för barn och ungdom

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

med rörelsehinder har i allmänhet rönt kritik från de remissinstanser som
gjort uttalande i frågan.

Medicinalstyrelsen kan inte finna den föreslagna anordningen rationell
utan anser att problemet bör angripas genom inventering i första hand på
lokal- och länsplanet, koordinerad och ledd av resp. regioninstitution.
Det initiativ och den ledning, som dessutom erfordras från centralt håll,
finner styrelsen ingå som ett naturligt led i medicinalstyrelsens och det nya
skolverkets funktioner. Den hos medicinalstyrelsen för rehabiliteringsfrågor
anstallda personalen bör lämpligen kunna medverka vid lösandet av
dessa centrala arbetsuppgifter. Förstärkning av administrativ och annan
personal kan dock visa sig erforderlig.

Liknande synpunkter framförs även från annat håll.

Statskontoret anser att det inte finns anledning till erinran mot förslaget
om en särskild undersökning men utgår från att, på motsvarande sätt som
tillampas vid pågående inventering och kartläggning av handikappade inom
Malmöhus lans landstingsområde, viss medverkan bör kunna påräknas från
exempelvis tjänsteläkarnas sida. I övrigt torde undersökningen enligt statskontoret
få ledas av ett tillfälligt organ, sammansatt av för uppgiften lämpliga
personer.

Även skolöverstyrelsen delar utredningens uppfattning att det är nödvändigt
med bättre kännedom om antalet barn och ungdomar, som behöver specialatgarder.
Då det här gäller barn och ungdomar med skolplikt eller med
behov av undervisning och utbildning efter skolpliktstidens slut, anser överstyrelsen
att ledningen av en sådan verksamhet är en uppgift för den skolkonsulent
som överstyrelsen föreslagit skola bli tillsatt. Närmare utredning
av de individuella fallen bör ske på regionsjukhus och placeringsfrågan bör
diskuteras med läkaren på Norrbackainstitutet. Psykologisk expertis bör utnyttjas
vid undersökning av de individuella fallen.

Styrelsen för föreningen för bistånd åt hytta och vanföra i Stockholm anser
att det kommer att dröja avsevärd tid innan den föreslagna registreringen
av handikappade erhåller sådan omfattning att den bildar en tillförlitlig
grund för en kartläggning av det vårdbehövande klientelet. Mot denna
bakgrund är utredningens förslag att redan nu genom en arbetsgrupp kartagga
det aktuella behovet värt att i princip tillstyrkas. Styrelsen anser
emellertid att denna uppgift hellre bör åvila ett centralt ämbetsverk, förslagsvis
skolöverstyrelsen, som bör tillföras erforderlig personal härför.

III- Vissa resor för handikappade
Gällande bestämmelser m. m.

De nuvarande bestämmelserna angående resor för handikappade, som är
intagna på vissa vårdinstitutioner, är meddelade i olika sammanhang

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

och företer sinsemellan betydande skiljaktigheter. Kostnaderna för ifrågavarande
resor framgår av följande sammanställning.

Huvudtitel

Anslagsrubrik

1963/64

Netto-

utgift

1964/65

Beräknad

utgift

1965/66

Beräknad

utgift

V

V

V

V

VIII

XI

Statens mentalsjukhus: Omkostna-

10 000

12 000

8 000

5 000

271 000
103 000

30 000

9 000

11 000

7 000

280 000
100 000

52 000

13 000

11 000

7 000

330 000

120 000

Vilhelmsro sjukhus: Omkostnader. . .
Statens skol- och yrkeshem på Salbo-

Statens skol- och yrkeshem i Väners-borg och Laxå: Omkostnader....
Resor för blind- och dövskolelever

Bidrag till vanföreanstalter m. m. . •

409 000

437 000

533 000

Från anslaget Statens mentalsjukhus: Omkostnader, som utbetalas och
disponeras av medicinalstyrelsen, bestrids kostnader för feneresor in. m.
vid Kronprinsessan Viktorias kustsanatorium i enlighet med av Kungl.
Maj :t den 30 december 1959 meddelade föreskrifter. Fr. o. m. den 1 juli
1964 bekostas från ifrågavarande anslag även resor för personer som omhändertagits
på arbetshemmet för döva på Mogård. Tidigare utgick ersättning
för kostnaderna för dessa resor från anslaget till blind- och dövskolelevers
resor. Enligt Kungl. Maj :ts beslut den 18 december 1964 gäller
samma resebestämmelser som för blind- och dövskolelevers resor. Arbetshenimet
för utvecklingsstörda blinda i Lund, som f. n. lyder under skolöverstyrelsen,
är avsett att den 1 juli 1965 överföras till medicinalstyrelsens
överinseende. Resekostnaderna även för dessa beräknas belasta har lfraga varande

anslag under budgetåret 1965/66.

Anslaget Vilhelmsro sjukhus: Omkostnader, som utbetalas och disponeras
av medicinalstyrelsen, belastas med kostnader för ferieresor för elever m. m.
enligt av Kungl. Maj :t den 18 maj 1945 meddelade bestämmelser.

Från anslaget Statens skol- och yrkeshem på Salbohed: Omkostnader,
som utbetalas av länsstyrelsen i Västmanlands län och disponeras av styrelsen
för skol- och yrkeshemmet, bekostas ferieresor för elever m. m.
Närmare bestämmelser har inte fastställts. I stort sett tillämpas samma
regler som gäller för blind- och dövskoleleter.

Motsvarande gäller anslaget Statens skol- och yrkeshem i Vänersborg
och Laxå: Omkostnader, som utbetalas av länsstyrelsen i Älvsborgs lan
och disponeras av styrelsen för skol- och yrkeshemmet. Under forsta halvåret
1965 beräknas institutionen överflyttas från Vänersborg till en nybyggd
anläggning i Laxå.

Anslaget Resor för blind- och dövskolelever jämte ledsagare utbetalas
och disponeras av blindinstitutet å Tomteboda, skolöverstyrelsen samt läns -

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

styrelserna i Södermanlands, Kronobergs, Malmöhus, Älvsborgs, Värmands,
Örebro, Vasternorrlands och Norrbottens län. Genom Kungl. Mai:ts
beslut den 4 juni 1964 har meddelats bestämmelser angående dessa resor.

Från anslaget Bidrag till vanföreanstalter m. m., som utbetalas och disponeras
av medicinalstyrelsen, bekostas under vissa förutsättningar bidrag
till vanföras resor enligt kungörelsen den 26 maj 1954 (nr 516) angående

*U1 reS°r fÖr vanföra m- m- (ändrad 1956:313, 1960:29,
904:418). Anslaget redovisas under innevarande budgetår under elfte
huvudtiteln men är avsett att fr. o. m. den 1 juli 1965 överföras till femte

Bestämmelsernas innehåll

De namnda resebestämmelserna omfattar följande kategorier 1)

Elever och skyddslingar vid skolorna för blinda och elever vid sko -

2) Höggradigt vanföra psykiskt utvecklingsstörda, som enligt ett av
...ung1’ MaJ;t den 5 juni 1959 godkänt avtal mellan medicinalstyrelsen och
oreningen Kronprinsessan Viktorias kustsanatorium intagits för vård på

kustsanatoriet - patienterna är f. n. i åldern 3-30 år _ samt döva utveckmgsstorda
på arbetshemmet Mogård, f. n. i åldern 18_60 år.

3) Barn med epilepsi, intagna på Vilhelmsro sjukhus.

4) Utvecklingsstörda pojkar, f. n. i åldern 10-20 år, med sociala anpassningssvårigheter,
som vistas på statens skol- och yrkeshem på Salbohed

5) Utvecklingsstörda flickor, f. n. i åldern 1^-20 år, med sociala anpassningssvårigheter,
som är intagna på statens skol- och yrkeshem i Vänersborg.

6) Medellösa och mindre bemedlade vanföra barn och vuxna i samband
med besok vid någon av de statsunderstödda vanföreanstalterna och vid

ugemahemmet för undersökning, behandling eller yrkesutbildning i den
män reseersättning inte utgår från allmän försäkringskassa ävensom elever
vid något i samband med vanföreanstalterna anordnat skolhem eller vid
Eugeniahemmet.

För samtliga nämnda elevgrupper, för patienterna vid Kronprinsessan
lktonas kustsanatorium samt för personer omhändertagna på Mogård
galler att ersättning utgår för resor i samband med sommar- och jullov.

Ersättning för resor även i samband med påsklov utgår till blind- och
dovskolelever, patienterna vid Kronprinsessan Viktorias kustsanatorium
personer omhändertagna på Mogård, eleverna vid statens skol- och yrkeshem
pa Salbohed och i Vänerborg samt för eleverna vid vanföreanstalternas
och Eugemahemmets skolhem men inte för barn som vårdas på Vilhelmsro.

63

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

För blind- och dövskolelever, för personer omhändertagna pa Mogard
samt för eleverna vid vanföreanstalternas och Eugeniahemmets skolhem
utgår resebidrag dels för resor vid ett lov under hösten till hemmet eller
annan lämplig ferieort och dels — om svårigheter skulle visa sig att under
höstlovet sända eleverna till deras hem — ersättning till målsman eller
nära anhörig för kostnaderna för resor i samband med ett besok vid skolan
under läsåret. Motsvarande bestämmelser saknas för patienterna vid Kronprinsessan
Viktorias kustsanatorium och för barnen på Vilhelmsro. Eleverna
vid statens skol- och yrkeshem på Salbohed och i Vänersborg erhå er
fria resor i samband med höstlovet men ersättning till föräldrar i samband
med besök vid skolorna utgår inte, även om elev inte företar någon resa

under höstlovet.

Bestämmelser angående kostnader för resor i samband med en vårdtagares
överflyttning från en institution till en annan finns beträffande
eleverna vid skolorna för blinda och skolorna för döva samt vid vanfore anstalternas

och Eugeniahemmets skolhem.

Som huvudregel gäller, att resorna skall göras mellan institutionen resp.
inackorderingsorten och hemorten. Beträffande blind- och dövskoleleverna,
barnen på Vilhelmsro sjukhus, de på Mogård omhändertagna samt eleverna
vid vanföreanstalternas och Eugeniahemmets skolhem har dock föreskrivits
att, om särskilda skäl föreligger, resa kan ske till annan lämplig ort for
ferievistelsen och åter.

Elever vid skolorna för blinda och skolorna för döva som under skoltiden
är bosatta i sitt hem eller i inackorderingshem erhåller ersättning för dagliga
resor mellan skolan och hemmet. Motsvarande bestämmelse saknas i Övriga
fall. Bestämmelserna angående blind- och dovskolelevers resor avser aven
ersättning till barn, som kallats till skolan för undersökning, vid resa til
och från skolan samt vid resa som föranletts av yrkespraktik.

Beträffande vanföra stadgas, att medellös eller mindre bemedlad, som
beretts tillfälle till undersökning, behandling eller yrkesutbildning på n
gon av de statsunderstödda vanföreanstalterna eller Eugeniahemmet, kan
erhålla resebidrag genom medicinalstyrelsen om reseersättning till och
från anstalten eller hemmet inte skall utgivas av allmän försäkringskassa.
Prövning av bidragsbehovet samt utbetalning av bidrag ankommer på
anstaltens överläkare. Enligt medicinalstyrelsens anvisningar avses med
mindre bemedlad att den vanföre eller den för honom försörjnmgspliktige
har en till statlig inkomstskatt taxerad inkomst, som inte överstiger 5 400 kr.
eller efter prövning i varje särskilt fall 7 000 kr. för ensamstående vårdsökande
och 8 000 kr. för gift. Har förmögenhetsskatt påförts vederbörande
utgår inte bidrag. Dessa resebidrag, som inte avser resor till ortopediska
kliniker vid lasarett, utgår med samma belopp som skulle ha utgivits, om
resekostnaderna ersatts av allmän försäkringskassa — det innebär att från
resekostnaderna avdras ett karensbelopp på i regel fyra kronor — medan

04 Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

de Övriga här behandlade ersättningarna utgår med belopp motsvarande
hela resekostnaden.

.Som a,lmän reSel gäller att, om den handikappades ålder eller tillstånd
sa påkallar, anhörig eller annan vårdare må medfölja honom på resa samt

att ledsagaren erhåller ersättning efter samma reseklass som den handikappade.

Enligt bestämmelserna för blind- och dövskolelevers resor ut«år resekostnadsersättning
och traktamente till ledsagaren enligt rese- och traktamentsklass
C i allmänna resereglementet eller, när det gäller befattningshavare
vid skolan, den högre klass, som ledsagaren tillhör med hänsyn till
sin tjänsteställning, i sistnämnda fall dock med den begränsningen av resekostnadsersättningen
att vårdaren har att använda samma reseklass som
e even. Samma bestämmelser gäller för vårdare, som är anställd på Vilhelmsro
sjukhus. För detta sjukhus gäller vidare att till vårdare, som inte
ar anstalld på sjukhuset, utgår ersättning enligt samma grunder som för
elever, dvs. ersättning utgår endast till resekostnaden.

Enligt bestämmelserna för resorna rid Kronprinsessan Viktorias kustsanatorium
utgår reseersättning och traktamente till vårdare enligt reseklass
C i allmänna resereglementet.

När det gäller vanföras resor stadgas att reseersättning skall utgå till
vårdare efter samma bestämmelser som gäller för resor vartill bidrag utgår
från allmän försäkringskassa. Förutom reseersättning utgår i förekommande
fall ersättning till kostnader för erforderlig vårdare under resan.

IV. Ortopediska kliniken vid Norrbackainstitutet

För innevarande budgetår har för vissa ombyggnadsarbeten rid ortopediska
kliniken vid Norrbackainstitutet på kapitalbudgeten under fonden för
rt0d’ mrikesdePartementet, anvisats ett investeringsanslag av
600 000 kr. (prop. 1964:63, SU 67, rskr 179). I propositionen beräknades
kostnaderna for ombyggnadsarbetena uppgå till 875 000 kr. enligt prisläget
den 1 jul, 1963. Medelsanvisningen skulle uppdelas på två år. Genom beslut
den 21 maj 1964 har Kungl. Majrt beviljat föreningen för bistånd åt lytta
oc van ora i Stockholm ett ränte- och amorteringsfritt lån av 600 000 kr
tor ombyggnad av institutets röntgenavdelning och poliklinik.

Byggnadsstyrelsen hemställer nu, att ett investeringsanslag av 300 000
kr. anvisas för budgetåret 1965/66.

Bygghandlingar för projektet har numera färdigställts. Den beräknade
byggnadstiden uppgår till 12 månader. För budgetåret 1965/66 erfordras att
skillnaden mellan kostnadsramen, uppräknad till preliminärt uppskattat

armnno6, ^ 1 ^ 1964’ 900000 kr- och anvisade medel 600 000 kr. eller
.100 000 kr. anvisas för arbetenas färdigställande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

65

V. Departementschefen

De handikappades speciella problem och levnadsförhållanden ägnas allt
större uppmärksamhet från samhällets och enskilda organisationers sida
samt i den offentliga debatten. En snabb förändring har präglat håde tänkesätt
och praktiska åtgärder när det gäller handikappade. Numera framstår
det som både möjligt och nödvändigt att samhället i högre grad tillgodoser
de handikappades särskilda behov.

Samhället strävar efter att göra det möjligt för alla att utbilda sig efter
sina förutsättningar och att få det arbete, som för den enskilde äi mest
lämpligt. Detta mål gäller även de handikappade. Hänsyn till de handikappade
måste tas överallt i samhällslivet, i samhällsplaneringen och bostadsbyggandet,
i utbildningsväsendet och på arbetsmarknaden, i socialförsäkringen
och i kulturlivet.

De handikappade barnen bör få samma start i livet som andra barn. Det
är angeläget, att de handikappade barnen på ett tidigt stadium kommer under
den vård och behandling som kan vara erforderlig. Framstegen på
medicinens och teknikens område måste komma barnen till godo. Undervisning
i grundskolan skall vara en rätt även för handikappade. För elever
som inte kan följa den normala skolgången får vidtas särskilda anordningar.
Även yrkesutbildning efter grundskolan liksom fackskole- och gymnasieutbildning
bör stå till buds för den som har förutsättningar att genomgå utbildningen.
För de handikappades yrkesval och yrkesutbildning är en effektiv
yrkesvägledning särskilt betydelsefull. Den handikappade bör liksom
varje annan medborgare ha möjlighet att få ett yrke som passar honom med
hänsyn till anlag och förutsättningar i övrigt.

Samhället lämnar i olika former stöd till de handikappade. Genom socialförsäkringen
tryggas en viss ekonomisk standard. Under senare år har socialförsäkringen
förbättrats i flera avseenden av särskild betydelse för de
handikappade. Den nya förtidspensioneringen möjliggör partiell pension
vid lägre invaliditetsgrad. Pensionsbeloppen har förbättrats genom standardhöjningarna.
Systemet med tillägg och särskilda ersättningar för svårt
handikappade har byggts ut. Här kan särskilt nämnas det vårdbidrag som
i form av invaliditetsersättning numera utgår till svårt handikappade barn,
som vårdas i sina hem. På skolans område har specialanordningar vidtagits
för handikappade. För grundskolan finns bestämmelser om specialundervisning.
Specialanordningar föreslås i prop. 1965: 1 (bil. 10 s. 249) även för
skolorna på gymnasienivå. Rehabilitering och arbetsvärd ges ökade resurser
och anordningar för yrkesvägledning, omskolning in. in. förstärks. Allt flera
handikappade bereds skyddad sysselsättning i olika former.

1 fråga om ortopediska och tekniska hjälpmedel har Ir.o. in. den 1 juli
1964 genomförts eu reform, som innebär att inte barn ortopediska hj<ilp5____Bihang
till riksdagens protokoll 1965. I snml. AV 75

66

Kungl. Maj:Is proposition nr 7,7 år 1965

medel utan aven hjälpmedel för den dagliga livsföringen helt bekostas av
statsmedel. Även hörapparater bekostas i princip av staten som också stöder
anskaffning av bandspelare för synskadade. Inom medicin och teknik
gors betydelsefulla framsteg. Samhället stöder forskning på området. Särskilt
stod lamnas till forskning för utveckling av ortopediska och andra
hjälpmedel för barn.

Socialpolitiska kommittén har i en sammanställning kallad Social omvårdnad
av handikappade (SOU 1964:43) redovisat undersökningar om
kommunernas och landstingens åtgärder för handikappade och kompletterat
dessa med olika uppgifter om den verksamhet som staten och de handikappades
organisationer bedriver. Tyngdpunkten har lagts på den sociala omvårdnaden
i vidsträckt mening - bostäder, tekniska hjälpmedel, öppen
våld, fritidsverksamhet, resor m. in. — medan institutionsvård av olika sialamnats
asido. Kommittén har framhållit behovet av eu bättre samordning
av samhällets insatser. Det är enligt kommittén viktigt, att eu enhetligrundsyn
pa handikappfrågorna får göra sig gällande i planeringen av sam”
lallsatgarder på ohka områden. Jag delar denna uppfattning och avser att
foresla Kungl. Maj:t att olika frågor rörande omvårdnaden av handikappade
blir föremål för en särskild utredning.

De handikappades egna organisationer har i många fall visat, att de
genom sin intima kontakt med problemen kan ge värdefulla erfarenheter
och synpunkter som stimulerar utvecklingen. Det har synts mig angeläget
a t so ca skapa ett organ, som kan både främja samarbetet mellan organisationerna
inbördes och företräda dem i samhällsarbetet på detta viktiga område.
Jag har darfor vidtagit åtgärder för inrättandet av ett statens handikapprad
bestående av representanter för dessa organisationer.

l ragan om vård och undervisning av rörelsehindrade och vissa långvarigt
sjuka barn behandlades vid 1961 års riksdag (prop. 1961:170, SU 161,
rskr 367). Därvid fastslogs afl huvudmannaskapet skall åligga landstingen
dels nar det galler vård och behandling i förskoleåldern och dels för de
särskilda anordningar som erfordras för att möjliggöra undervisning i
grundskolans lag- och mellanstadium. Till fullföljande av 1961 års riksdagsbeslut
föreslås i det följande att verksamheten utbvgges att avse även
grundskolans högstadium. Skyldigheten att anordna elevhem för de barn
som är i behov av inackordering i sådant hem föreslås nu lagfäst. Vidare
föreslår jag medelsanvisning för vissa åtgärder i syfte att möjliggöra en
fortsatt försöksverksamhet med påbyggnadsundervisning för rörelsehindrade.
Jag kommer därjämte att föreslå ökade möjligheter till ersättninför
resor for handikappade barn, som vistas på vårdinstitutioner. Slutligen
föreslår jag fortsatt medelsanvisning till vissa ombyggnadsarbeten vid ortopediska
kliniken vid Norrbackainstilutet.

Jag vill i detta sammanhang nämna, att chefen för ecklesiastikdepartementet
senare denna dag kommer att föreslå Kungl. Maj :t att lägga fram
Proposition angående blind- och dövskolväsendets organisation in'' m

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

t>7

Vård och undervisning av rörelsehindrade barn

Särskild vård och utbildning för handikappade barn har i vårt land
byggts upp för fysiskt och psykiskt utvecklingsstörda, syn- och hörselskadade
samt epileptiker. Bland de institutioner som mottagit främst motoriskt
rörelsehindrade med cerebral pares och andra fysiska handikapp för
vård och utbildning har sedan länge funnits de fyra vanföreanstalterna i
Stockholm (Norrbackainstitutet), Göteborg (Änggårdens yrkesskolor), Hälsingborg
(Sköldenborgsinstitutet) och Härnösand samt det vid Stockholm
belägna Eugeniahemmet.

Under de senaste åren har för samma ändamål tillkommit bl. a. Bräckc
Östergård i Göteborg, Folke Bernadottehemmet i Uppsala och Olaihemmet
i Örebro. Inom landstingen har i övrigt inrättats framför allt ett stort antal
behandlingsinstitutioner med förskolor för externatbarn.

Som jag tidigare nämnt antog 1961 års riksdag riktlinjer för eu vårdoch
skolorganisation för normalbegåvade cp-barn och barn med andra
fysiska handikapp i förskoleåldern och årskurserna 1—6. Enligt beslutet
skall landstingen och de landstingsfria städerna vara huvudman tor verksamheten.
Det synes mig angeläget att klargöra vad detta huvudmannaskap
innebär. Ansvaret för den medicinska vården och behandlingen åvilar sjukvårdshuvudmännen
redan enligt sjukvårdslagen. Skolundervisningen åligger
enligt skollagen i princip primärkommunerna. Vid samordningen av
vård och undervisning måste emellertid behovet av elevhem tillgodoses tör
de barn som av geografiska eller andra skäl inte kan bo i sina hem. Huvudmannaskapet
för dessa elevhem får enligt 1961 års riksdagsbeslut anses
åvila landstingen och de landstingsfria städerna.

Den med 1961 års beslut avsedda verksamheten skall i princip vara förlagd
till länsplanet. Något hinder skall dock inte föreligga för samverkan
mellan två eller flera landsting eller på regionplanet. För de allra svårast
skadade barnen — de med komplicerande handikapp — forcslogs i propositionen
att en riksanstalt skulle ersätta det nuvarande Eugeniahemmet. Förläggning
och huvudmannaskap skulle närmare utredas. Elevunderlaget föi
den föreslagna organisationen för berörda grupper uppskattades till i runt
tal 600 för hela landet, men eu inventering av behovet rekommenderades
innan närmare planer utarbetades.

Även utbildningen i högre åldrar berördes i den proposition som låg till
grund för 1961 års riksdagsbeslut. 1 fråga om högstadieundervisningen underströks
angelägenheten av alt handikappade barn och ungdomar får
samma möjligheter som andra barn till en nioårig skolutbildning.

Eu utredning av frågorna om högstadieundervisningen och anordnande
av en riksanstalt har nu verkställts av 1962 års utredning angående högstadieundervisningen
för rörelsehindrade in. m. Utredningen har även tamt
upp spörsmålen om elevunderlag och förutsättningar . övrigt for hela

(38

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 ur 1965

vård- och skolorganisationen för rörelsehindrade och långvarigt sjuka barn
oc i ungdomar. Vidare har utredningsmännen i egenskap av experter åt
centrala rehabihteringsberedningen behandlat frågan om hur yrkesutbildningen
for dessa handikappade bör organiseras samt hur vanföreanstalternas
yrkesskolor skall kunna infogas i systemet. Slutligen har utredningen
enligt särskilt uppdrag framlagt förslag om eu fortsatt försöksverksamhet
med påbyggnads undervisning för rörelsehindrade.

Till de barn som avsågs i 1961 års riksdagsbeslut räknas cp-barn samt
arn med andra medfödda eller förvärvade defekter, såsom sjukdomar i
en och ledgangar, ryggskador, ryggmärgsbråck, muskelförlamningar, svår
reumatism, hjärtfel, sockersjuka, astma in. in. I fråga om gränsdragningen
i föihållande till andra vård- och skolorganisationer har utred 1

S!0rit SCtt föIjt de Principer som var vägledande för riksdagsbeslutet.
Sålunda bor blinda, döva, epileptiska och psykiskt efterblivna barn även

n rSatIr,ngen f°raS tiU de särskilda vårdorganisationerna för dessa barn.
etta galler aven i fråga om blinda barn med rörelsehinder. Dessa barn kom °''

m‘ lasaret 1965/66 att kunna mottas vid en ny skola i Örebro,
i fragan om vård och undervisning av svårt rörelsehindrade barn med
hörselskador eller andra komplicerande handikapp återkommer jag i det
följande Rörelsehindrade med lindriga former av epilepsi bör enligt utredningen
kunna omhändertas vid anstalterna för rörelsehindrade, men barn
med mycket svara epileptiska symtom bör omhändertas inom epileptiker''arf
n- . 1,khet med utredningen vill jag betona svårigheterna att göra eu
d fferentienng framför allt när det gäller psykiskt utvecklingsstörda cpbarn
och da särskilt i förskoleåldern. Eu skarp gränsdragning kan inte
öoras i dessa fall. Organisationen för de rörelsehindrade bör såsom utred undLTob

T ha ‘T0 01U äVen dC Psyldskt utvecklingsstörda cp-barnen
nder observations- och utredningstiden till dess att eu säkrare diagnos kan

stallas. Jag har inte heller i övrigt funnit anledning att frångå de allmänna
pruiciper som utredningen uppställt och tillstyrker därför°de uppdragna
granserna for vårdområdet. *1 ö

Beträffande a n t alet handikappade barn uppskattades i prop.

1958''å t n 8 3V dC frekvensundersökningar, som redovisats av

nte ful tCSr mg: anta!ft fÖdda CI>-bain per å1’ till i genomsnitt 175.
e fullt hälften av dessa barn angavs höra till den grupp som även är

psykiskt utvecklingsstörd. En fjärdedel av samtliga är så lindrigt skadade

att de kan ga i vanliga skolor. För återstoden eller ungefär en fjärdedel av

skild vålPlPenn V''!kel inneMr Ca 45 bani 1 Varje årsku11 ~ ansågs en särskild
vård- och skolorganisation nödvändig.

Den nu verkställda utredningen har i stort sett bekräftat de antaganden

om cp-barnens antal som sålunda gjorts. Utredningen har vidare funnit att

antalet andra handikappade barn motsvarar 20 % av cp-barnen i den grupp

for vilka specialorganisation behövs. Antalet barn i varje årskull, vilka är i

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965 69

behov av särskilda anordningar, beräknas av utredningen i låg- och mellanstadiets
åldrar inkl. vissa observationsfall till 60—70 och i högstadieåldrarna
till 70—80. Sammanlagt uppskattas antalet barn till ca 600. Någon invändning
mot dessa beräkningar har inte framförts. Utredningens uppskattning
av barnantalet bör kunna ligga till grund för planeringen. Jag förutsätter
dock att varje huvudman i samarbete med länsskolnämnd, skolstyrelser,
barnavårdsnämnder och andra myndigheter gör en inventering av platsbehovet
inom landstingskommunen. Genom en sådan inventering bör man
kunna uppnå ett säkrare underlag för utbyggande av organisationen och
även åstadkomma snabba lijälpåtgärder i fall där sådana behövs.

Mot utredningens förslag om regist reringsplikt för de rörelsehindrade
barnen har någon principiell invändning inte framförts av remissinstanserna.
Från ett par håll har dock förslag väckts om införande av hälsokontroll
av barn i förskoleåldern. Att införa en särskild registreringsplikt
för handikappade barn finner jag vara mindre tilltalande. Effektiviteten
därav kan också starkt ifrågasättas. Enligt min mening bör man pröva möjligheterna
att införa en allmän hälsokontroll av småbarn för att på den vägen
spåra upp eventuella handikapp. Jag har uppdragit åt en särskild sakkunnig
att göra en förberedande undersökning av hl. a. förutsättningarna
att organisera en sådan hälsokontroll.

När det gäller diagnostisering och behandling av de rörelsehindrade
och långvarigt sjuka barnen skall enligt 1961 års riktlinjer
behandlingscentraler för vården anordnas i anslutning till barnklinikerna
vid centrallasaretten i länen och samverkan ske med expertis vid lasaretten.
Ledningen av vården bör utövas av överläkaren vid barnkliniken som skall
svara för ett första omhändertagande med fullständig klinisk somatiskpsykiatrisk
och social utredning. I det grupparbete som är nödvändigt förutsätts
ingå hl. a. ortoped, barnpsykiater och neurolog samt specialutbildade
sjukgymnaster, arbetsterapeuter och logopeder. Eu intim samverkan bör
äga rum mellan barnavårdsorganen och behandlingscentralerna. I den mån
resurserna vid dessa behandlingscentraler är otillräckliga för erforderlig utredning
och behandling bör behandlingscentraler vid regionsjukhusen med
större tillgång till expertis av olika slag — neurologi, psykiatri, neurofysiologi
in. in. — svara för den kvalificerade diagnostiken och behandlingen av
de svårare fallen och i denna egenskap utgöra remissinstans för landstingen
inom regionen. Någon ändring av denna organisation har inte itrågasatts.
Utredningen har betonat, att verksamheten främst är en medicinsk
angelägenhet. Den fortsatta utbyggnaden av de medicinska resurserna för
vården av de barn varom här är fråga bör enligt min mening ske i enlighet
med 1961 års riktlinjer. Jag vill i detta sammanhang understryka betydelsen
av all s. k. ADL-träning — träning i det dagliga livets aktiviteter — kontinuerligt
ingår i behandlingen.

De handikappade barnen i torsk oleåld e r n behöver jämsides med

70

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

den medicinska behandlingen i hög grad särskild övning och träning i lekens
form. Av den tidigare lämnade redogörelsen framgår, att antalet förskoleinstitutioner
har ökat betydligt under senare år. En del drivs av landstingen,
men någia har enskilda sammanslutningar eller primärkommuner som huvudmän.
Dessa förskoleinstitutioner har karaktär av observations- och utredningsorgan
och mottar ett ganska stort antal barn, som senare förs till
andra vårdorganisationer, bl. a. till vården av psykiskt utvecklingsstörda.
\ id förskoleinstitutionerna tår barnen behandling och träning i regel i
externatets form, men några av institutionerna är anordnade som internal.

Som utredningen framhållit saknas förskoleinstitutioner i flera landsting.
Liksom utredningen anser jag att riktpunkten bör vara, att det skall finnas
minst en förskoleinstitution i varje landsting. Hinder bör naturligtvis inte
föreligga för samverkan med närliggande landsting. Vid institutionerna bör
i mån av behov finnas elevhem för de barn som inte kan bo i sina hem. Det
är sannolikt att platsbehovet vid dessa institutioner kommer alt öka om en
utsträckt hälsokontroll av barn organiseras.

De handikappade barnen behöver efter inträdet i skolpliktig ålder i många
fall fortsatt vård och behandling kombinerad med undervisning i
grundskola. Ett betydelsetullt led i den allmänna grundskolans strävanden
att avpassa skolarbetet för elever med vissa handikapp utgör specialundervisningen.
Denna kan anordnas jämsides med vanlig undervisning
i form av särskild specialundervisning för bl. a. elever med hörsel-, syneller
talsvårigheter, men den kan också anordnas i specialklasser. Till specialklasser
räknas (förutom hjälpklasser) bl. a. hörsel-, syn-, ep- och observationsklasser.

Försök till en normalisering av de rörelsehindrade barnens undervisning
med utnyttjande av de nämnda möjligheterna till specialundervisning har
redan gjorts på en del håll i landet i fråga om de barn som undervisas i
externat. Så har t. ex. skett vid Stockholms stads externatskola för handikappade
barn, där även andra barn får undervisning. Vidare kommer en
planerad nybyggnad i Malmö för undervisning av rörelsehindrade barn alt
uppföras som ett annex till en vanlig skola.

Utredningen har haft som utgångspunkt att så många rörelsehindrade
barn som möjligt bör gå i vanliga skolor. För de barn, för vilka särskilda
anordningar anses nödvändiga, föreslår utredningen i enlighet med 1961
års riksdagsbeslut en speciell organisation. Vid remissbehandlingen av förslaget
har starka önskemål uttalats, framförallt från flera av de handikappades
egna organisationer, om en så långt gående integrering i den vanliga
skolan som möjligt även av de mera svårt handikappade barnen. Man har
därvid föreslagit, att en sådan integrering skulle få den formen att undervisningen
ordnas i specialklasser i enlighet med de formella möjligheter
som redan finns i skollagen och skolstadgan samt att den förläggs i eu vanlig
skola. För de elever som inte bor på skolorten föreslås i dessa remissyttranden
att små internal anordnas.

71

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

Jag vill kraftigt understryka, att handikappade barn bör få sin undervisning
bland icke handikappade barn i så stor utsträckning som möjligt.
Integreringen av de inte alltför svårt rörelsehindrade barnen i den allmänna
skolorganisationen bör kunna ske genom att barnen går i hemortens skola
och får sin undervisning i vanlig klass. Vissa av dessa elever kan behöva
stödundervisning antingen i form av särskild specialundervisning med hänsyn
till bl. a. tal-, skriv- eller lässvårigheter eller i form av undervisning i
specialklass. Vissa förutsättningar måste emellertid vara uppfyllda om en
integrering skall kunna genomföras i praktiken. Ifl. a. toide sasom utredningen
framhållit skolbyggnaderna böra utföras så att de bättre än f. n.
svarar mot de handikappades behov. Dessa synpunkter bör framför allt
beaktas vid uppförandet av de nya skolor som nu planeras. Även de äldre
skolorna torde i många fall genom förhållandevis enkla åtgärder kunna ändras
så att de i större utsträckning än f. n. kan ta emot handikappade barn. En
annan förutsättning är att tekniska hjälpmedel och andra anordningar —
l. ex. skrivmaskiner — anskaftas för dem som har svårigheter att följa den
vanliga undervisningen. Vidare måste de dagliga transporterna av handikappade
elever organiseras. Även frågor rörande vård och behandling måste
uppmärksammas. Det är angeläget att skolmyndigheterna i större utsträckning
än som nu är fallet tar hänsyn till dessa krav för att öka möjligheterna
för de handikappade barnen att inordnas i det vanliga skolväsendet.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att chefen för ecklesiastikdepartementet
i prop. 1965: 1 (bil. It) s. 249) föreslagit, att medel anvisas till vissa
tekniska stödåtgärder för handikappade gymnasieelever, samt förklarat, att
skolöverstyrelsen borde ytterligare överväga formerna för statens insatser
på området och därvid pröva om och på vad sätt de pedagogiska hjälpmedelscentralerna
kan medverka. Dessa överväganden hör avse även formerna
för anskaffning av tekniska hjälpmedel för undervisningen av rörelsehindrade
barn inom grundskolan.

För barn med svårare rörelsehinder och långvarigt sjuka barn krävs särskilda
anordningar i fråga om skolornas utformning samt personella och
materiella resurser. Undervisningen för dessa barn bör anordnas i specialklasser
i för ändamålet särskilt utrustade vanliga skolor. De barn som bör
gå i sådana skolor och som inte har sitt hem på ort där skolan är belägen
hör beredas plats på elevhem. Vissa svårt rörelsehindrade barn måste få
undervisningen ordnad i direkt anslutning till elevhemmet. Jag återkommer
senare till frågan om dimensioneringen av specialklass- och elevhemsorganisationen
för de svårt rörelsehindrade barnen, hör dessa svait handikappade
barn är det dessutom nödvändigt all vidta särskilda åtgärder som gör
det möjligt för dem att få adekvat medicinsk vård och behandling jämsides
med undervisningen.

Samordningen mellan den medicinska och sociala omvårdnaden samt undervisningen
skapar emellertid organisatoriska problem. Önskemålet all
barnen skall få vistas så nära sina föräldrar som möjligt, helst så nära

72

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

att de kan bo i hemmet och gå i skola på orten, kan för de barn som på
grund av sitt handikapp behöver specialundervisning inte tillgodoses på
orter där elevunderlaget är otillräckligt för att ordna specialklasser. På
mindre orter är därjämte möjligheterna till en kvalificerad medicinsk behandling
vanligen små.

Det ar främst för svårt handikappade barn från sådana orter som de särskilda
elevhemmen är avsedda. Dessa bör förläggas till orter där barnklinik
hnns. De kan lämpligen anordnas i anslutning till behandlingscentralen.

et bör enligt min mening i princip inte möta något hinder att även för dessa
internatbarn ordna skolundervisningen i form av specialklasser som inrättas
i eu vanlig skola medan elevhemmet förläggs på annat håll på orten. För
den medicinska vården och behandlingen av barnen bör behandlingscentralen
svara. De barn som går i externat i specialklasser förutsätts givetvis
också fa behandling vid centralen, som bör vara utrustad med alla de terapeutiska
resurser som krävs. Sjukgymnastik, fysikalisk terapi och övrig
erforderlig behandling bör eleverna i regel få vid behandlingscentralen

Eu väsentlig förutsättning för att barn med svårare handikapp skall
kunna orka med de ytterligare påfrestningar, som förflyttningen från den
skyddade miljön i elevhemmet till skolan utgör, är att transporterna kan
ordnas smidigt utan vantetider för barnen. Skolbyggnaden måste vara så
utformad att aven barn med svåra rörelsehinder kan förflytta sig inom
lokalerna samt att möjligheter till vila ges. Många av barnen behöver dessutom
hjalp med bl. a. på- och avklädning samt matning. För dessa uppgifter
bor elevhemmet i princip ställa personal till förfogande. För själva skolundervisningen
är det vidare nödvändigt att sådana tekniska hjälpmedel och
anordningar anskaffas som kan underlätta för eleverna att trots t. ex. taloch
lässvårigheter tillgodogöra sig undervisningen. Det är vidare uppenbart
att en del barn härjämte måste ha särskild specialundervisning och annan
individuell hjälp.

Aven om undervisningen i specialklasser organiseras så att också svårt
handikappade barn kan mottas, finns det som jag förut nämnt barn som av
o.*k3 anledningar inte kan tänkas bli undervisade i specialklass i vanlig
skola utan maste fa undervisning i direkt anslutning till elevhem. Av prakiska
skal synes det bli nödvändigt att sådan undervisning anordnas företrädesvis
pa regionplan^. Vid bedömningen av varje handikappad elevs föru
sättningar att ga i specialklass som förläggs i en vanlig skola måste hänsyn
as till alla omständigheter som rör eleven. Handikappets svårighetsgrad
har givetvis stor betydelse men är inte alltid helt avgörande.

Beträffande detaljplaneringen av skolorna för låg- och mellanstadiet
har utredningen med utgångspunkt i ett elevantal av 60—70 i varje årskurs
föreslagit en till lansplanet decentraliserad organisation. Enligt min mening
bor i princip ett elevhem inrättas i varje landstingsområde. I överensstämmelse
med 1961 års riktlinjer utgår jag därvid från att en samverkan mellan

73

Kangl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

två eller flera landsting skall vara möjlig. Jag har därför ingen erinran mot
att det av utredningen beräknade antalet elevhem — 18 varav 7 förlagda till
de orter som har regionsjukhus — får bli en riktpunkt vid planeringen. Varje
elevhem bör motta även elever med långsammare inlärningsgång. Dessa
elever skall inte behöva flytta till regioninstitutionen om skolmöjligheter
finns inom länet. På övriga punkter anser jag mig i huvudsak kunna tillstyrka
vad utredningen föreslagit. Kungl. Maj :t bör äga att fatta beslut i
fråga om lägsta antalet barn i varje klass.

För organisationen av undervisning på högstadiet spelar elevunderlaget
en större roll än för låg- och mellanstadiet. Varje elev på högstadiet skall
i princip ha full frihet att välja vissa ämnen och ämneskombinationer.
Det fria tillvalet syftar till att främja en individualisering av skolarbetet.
Timplanen upptar således en kärna av gemensamma obligatoriska ämnen
samt vissa tillvalsämnen. Inga spärrar finns i princip för tillträde till de
olika tillvalsgrupperna eller linjerna. Det fria tillvalet får upprepas årligen
och kan då ändras. I högstadiets årskurs 7 är antalet tillvalsvarianter 17.
Årskurs 8 har samma antal men andra ämneskombinationer. I årskurs 9
skall eleven göra ett linjeval och har då att välja mellan 9 linjer. Inom
linjerna förekommer olika ämneskombinationer. Erfarenheterna av det fria
tillvalet inom den allmänna skolan är ännu begränsade, men de visar att de
flesta eleverna hittills gjort sitt val inom ett fåtal ämnesgrupper och utbildningslinjer.

Såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen bedrivs f. n. hogstadieundervisning
eller motsvarande utbildning för rörelsehindrade elever
främst vid Norrbackainstitutet, som för innevarande läsår har sammanlagt
104 elever, vid Broströmska sjukhemmet i Göteborg som har 8 elever
samt vid Bräcke östergård som har 12 elever. Dessutom erhåller ytterligare
14 elever högstadieundervisning på annat håll.

Utredningen har föreslagit, att högstadiet i princip decentraliseras till
sju regionskolor. Som tidigare nämnts uppskattas antalet nytillkommande
elever till 70—80 för varje årskurs. För elever med förutsättningar att utnyttja
flertalet av de ämnesvalsmöjligheter som högstadiet erbjuder föreslår
utredningen kvalificerade högstadieavdelningar i Stockholm och Göteborg
med fullständiga möjligheter till ämnes- och linjeval. Övriga högstadieavdelningar
bör enligt utredningen vara avsedda endast för elever med
långsammare inlärningsgång eller för elever som inte har behov eller intresse
av alla valmöjligheter som högstadiet erbjuder.

Mot utredningens förslag till differentiering av högstadieeleverna har
starka invändningar framförts av bl. a. CBB samt vissa handikapporganisationer.
Dessa invändningar måste tillmätas betydelse. Även om det medför
svårigheter att både tillgodose önskemål om decentralisering och bereda
eleverna fri tillvalsrätt, vill jag förorda att eleverna får i princip samma
möjligheter till ämnes- och linjeval på samtliga orter dar högstadieunder C,

_Bihnng till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 75

74

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

visning anordnas. Enligt min uppfattning bör möjligheter finnas att åstadkomma
en fullvärdig undervisning även om man decentraliserar i något
storre utsträckning än vad utredningen föreslagit. Det ligger nära till hands
att inrikta planeringen på att anordna högstadium i första hand på de orter
som har regionsjukhus. Jag vill förorda att så sker. En samundervisning i
vissa ämnen med elever i vanliga klasser bör kunna öka möjligheterna att
ytterligare decentralisera undervisningen. Det kan nämnas att försök skall
goras vid Folke Bernadottehemmet att för högstadieelever vid hemmet ordna
samundervisning i vissa ämnen med undervisning vid närbelägen skola för
andra barn. På de orter där högstadieundervisningen förläggs bör självfallet
finnas elevhemsplatser i erforderlig omfattning även för eleverna på
högstadiet. 1

Utredningen har vidare föreslagit, att ett tionde och elfte skolår anordnas
som en komplettering av högstadiet. Det är uppenbart att de rörelsehindrade
eleverna - som ofta har en begränsad fysisk prestationsförmåga
och samtidigt med undervisningen skall ha tid för behandling och träning
av olika slag — har en så stor arbetsbörda att de inte kan hinna med kurserna
som Övriga elever. De behöver därför ha möjlighet till en förlängning
av tiden för genomgången av grundskolan. Såsom bl. a. skolöverstyrelsen
framhållit bor denna förlängning av skoltiden vid behov kunna sättas in
under hela grundskolan, alltså även på låg- och mellanstadiet. Nuvarande
bestämmelser ger möjlighet till en sådan förlängning i enstaka fall. Bestämmelserna
bor få vidgad tillämpning i den mån så erfordras för de
elever varom här är fråga.

Utredningen har föreslagit att s. k. regionsamarbetsplatser
or de allra svårast handikappade — främst de med komplicerande skador —
anordnas vid Folke Bernadottehemmet. Platsantalet beräknas till 40. Härjämte
föreslår utredningen att svårt synskadade rörelsehindrade barn skall
mottas vid det nya skolhem i Örebro för blinda med även annat lyte, som
beraknas vara färdigställt sommaren 1965, samt att gravt talskadade och
hjarnskadade döva barn med svårt rörelsehinder skall mottas vid en planerad
riksinstitution i Sigtuna.

Jag vill i princip ansluta mig till utredningens förslag om att platser
av rikskaraktär bör finnas för vissa svårt rörelsehindrade barn med
komplicerande handikapp. I fråga om förläggningen av de hörsel- eller talskadade
svårt rörelsehindrade barnen har olika meningar framförts av
flera remissinstanser. I prop. 1965: 1 (bil. 10 s. 654) har chefen för ecklesiastikdepartementet
anmält att förslag avses skola framläggas till nästa
års riksdag angående nybyggnad för en planerad riksinstitution i Sigtuna
för undervisning och behandling av gravt talskadade normalbegåvade barn
och dova barn med vissa komplikationer. Med hänsyn till nämnda omstänlg
eter anser jag mig nu inte böra ta slutlig ställning till utredningens förslag.
Tills vidare torde svårt rörelsehindrade barn med komplicerande handi -

75

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

kapp liksom hittills få tas om hand vid Eugeniahemmet i den mån de inte
kan tas emot vid andra institutioner.

Yrkesutbildningen för svårt handikappade yngre elever bor
enligt utredningen anordnas inom den särskilda anstaltsorgamsationen för
rörelsehindrade. Sålunda föreslås att den kvalificerade yrkesutbildningen,
som beräknas kräva 80 platser, samlas till en regionsamarbetsavdelning,
förlagd till Stockholm och samordnad med regionanstalten där. For de
elever, vilkas handikapp är så svårt att de saknar förutsättningar att tillgodogöra
sig en kvalificerad yrkesutbildning, bör samtliga regionanstalter
ges möjligheter att meddela arbetsträning och viss enklare utbildning,
inriktad på speciella arbetsuppgifter. Dessa avdelningar beraknas omfatta
ett 10-tal platser vid varje regioninstitution. _

Yrkesskolorna vid vanföreanstalterna i Hälsingborg, Göteborg och Härnösand
föreslås ombildade till regionyrkesskolor för yngre lindrigt handikappade
elever.

Remissinstanserna har i stort sett godtagit utredningens förslag. Nagra
remissinstanser har dock anfört tveksamhet eller avvikande mening på ett
par punkter.

För egen del vill jag till en början framhålla, att även i fråga om yrkesutbildningen
den allmänna principen bör vara att de handikappade så långt
det är möjligt skall få utbildning inom det reguljära skolväsendet. Liksom
på andra områden bör man vid planeringen av nya yrkesskolor eller vid
större ombyggnadsarbeten inom befintliga sådana se till att de uppförs och
utrustas så att de bättre än f. n. svarar mot de handikappades behov. Det är
också viktigt att elevhem, som inrättas i anslutning till en yrkesskola, ges
en sådan utformning och inredning att även handikappade elever kan tas
emot. Även behovet av medicinsk vård och behandling måste beaktas. Sjukvårdshuvudmännen
och skolmyndigheterna bör följa utvecklingen på detta
område och i samråd vidta de åtgärder som kan visa sig nödvändiga.

Även med den här förordade utvecklingen synes det knappast vara realistiskt
att räkna med att alla handikappade skall kunna tas emot inom
den ordinarie yrkesutbildningen. För de svårare handikappade torde särskilda
utbildningsresurser alltjämt vara nödvändiga. Erfarenheterna av
yrkesutbildning för de svårast handikappade är mycket begränsade. De har
sålunda endast i ringa omfattning kunnat mottas vid vanforeanstalternas
yrkesskolor. De snabba medicinska och tekniska framstegen under senare år
bär också påtagligt bidragit till att aktualisera frågan om undervisning och
utbildning för delvis nya grupper med svårare handikapp, vilka tidigare
knappast kunnat komma i fråga härtill. För yrkesutbildningen för dessa
kategorier, till vilka jag hänför bl. a. de svårt cp-skadade, torde bcliovas speciella
resurser och en mera individuell inriktning än som hittills i allmänhet
varit möjligt. Det synes nödvändigt att närmare klarlägga vad som krävs
härutinnan. Detta gäller vidare enligt min uppfattning hela 1 rågekomplexet

76

Kiingl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

om hur många svårt handikappade ungdomar som bör erhålla praktisk
yrkesutbildning och vilka yrken som kan ifrågakomma för dem.

Jag vill i detta sammanhang också erinra om den utredning rörande yrkesutbildningens
uppgifter, innehåll och organisation som f. n. pågår genom
den år 1963 tillkallade yrkesutbildningsberedningen. Utformningen av de
handikappades yrkesutbildning blir givetvis beroende av den allmänna yrkesutbildningens
organisation.

Det ar mm avsikt alt låta frågan om organisationen av yrkesutbildningen
for normalbegåvade rörelsehindrade ingå i den av mig inledningsvis berörda
utredningen om handikappfrågor. Vid utredningsarbetet bör samråd äga
rum med yrkesutbildningsberedningen.

I avvaktan på resultatet av denna utredning är jag inte beredd att föreslå
mera genomgripande ändringar i den nuvarande yrkesutbildningsverksamheten
vid vantöreanstalterna. I några avseenden synes dock åtgärder
vara påkallade.

Som utredningen framhållit har särskilt sammanförandet av äldre och
vngre skapat problem i olika avseenden. Jag delar i princip utredningens
upptattnmg att en uppdelning av eleverna bör eftersträvas och förordar
därför, att vanföreanstalternas yrkesskolor successivt inriktar verksamheten
på yngre elever med företrädesrätt för de svårare handikappade. De
äldre synes närmast höra hemma inom arbetsvärden och bör därför i fortsättningen
i första hand omhändertas där.

Genom en på föreslaget sätt ändrad inriktning av vanföreanstalternas
yrkesutbildningsverksamhet bör de svårt handikappade kunna ges bättre
utbildningsmöjligheter redan under en övergångstid till dess frågan om den
framtida utformningen av verksamheten på området blivit löst. Huruvida
de allra svårast skadade skall spridas på samtliga vanföreanstalter eller om
en viss koncentration är mera ändamålsenlig, torde erfarenheterna få visa.
Behov av en ökad läkarmedverkan och förstärkta resurser på olika områden,
bl. a. i fråga om anordningar för praktisk anlags- och arbetsprövning
samt ADL-träning, kan förutses.

I fråga om vanföreanstalternas övriga verksamhet
innebär utredningens förslag att 1955 års principbeslut om ett överförande
av ortopedvården under sjukvårdshuvudmännens ansvar så snabbt som
möjligt bör realiseras. Detta beslut har redan förverkligats i Göteborg
och Hälsingborg. Vanförevårdsföreningen i Hälsingborg är visserligen av
praktiska skäl fortfarande formellt huvudman för kliniken, men det reella
ansvaret för denna åvilar numera Malmöhus läns landsting.

Vasternorrlands läns landsting har i princip beslutat att den ortopediska
kliniken för sjukvårdsområdet skall förläggas till ett nytt lasarett i Sundsvall.
Kliniken vid vanföreanstalten i Stockholm skall enligt fattat principbeslut
upphöra i samband med tillkomsten av en ortopedisk klinik vid karo -

77

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

linska sjukhuset. Såsom framgår av prop. 1965: 59 avses denna nya klinik
enligt förslaget till generalplan för karolinska sjukhusets utbyggande skola
färdigställas på 1970-talet.

I likhet med utredningen anser jag, att skäl talar för att de ortopediska
verkstäder som f. n. ingår i verksamheten vid vanföreanstalterna i Stockholm,
Hälsingborg och Härnösand överförs till sjukvårdshuvudmännen såsom
redan skett i Göteborg. Jag har för avsikt att låta undersöka denna fråga
i särskild ordning.

Beträffande den hemarbetsförmedlingsverksamhet för svårt handikappade
som tre av vanförevårdsföreningarna i egen regi bedriver vid sina arbetscentraler
nämner utredningen, att motsvarande verksamhet i Göteborg redan
den 1 januari 1963 överförts till arbetscentralerna under länsarbetsnämnderna.
Erfarenheterna härav synes ha varit goda. Jag delar därför utredningens
uppfattning att även kvarvarande arbetscentraler, så snart omständigheterna
det tillåter, hör överföras till den allmänna arbetsvärden. Jag
förutsätter att denna möjlighet beaktas av vederbörande föreningar.

Huvudmannaskapet för den verksamhet som omfattas av 1961
års riksdagsbeslut åvilar landstingen och de landstingsfria städerna i vad
avser barn i förskoleåldern och låg- och mellanstadiets åldrar. Utredningen
har föreslagit att huvudmannaskapet skall avse även eleverna i högstadiet.
Remissinstanserna har i allmänhet inte haft nagon erinran häremot. Då jag
finner det konsekvent att ansvaret för de rörelsehindrade barnen åvilar
samma huvudman under hela den tid de gar i grundskolan, ansluter jag
mig till utredningens förslag.

Som jag inledningsvis framhållit avser jag att senare denna dag föreslå
att landstingens och de landstingsfria städernas huvudmannaskap för elevhemsorganisationen
lagfästes. I en för hela riket gällande plan bör bestämmas
vilka elevhem som skall finnas och var de skall vara förlagda. Landstingen
och de landstingsfria städerna bör göra en inventering av behovet av
elevhem och inkomma med förslag till Kungl. Maj :t, som skall fastställa
planen.

Kostnaderna för uppförandet och driften av elevhemmen bör åvila sjukvårdshuvudmännen.
Liksom utredningen förutsätter jag att samarbetet
mellan sjukvårdshuvudmännen regleras genom särskilda avtal. Jag räknar
också med att samordningen av undervisningen och den medicinska verksamheten
kan vinnas genom överenskommelser mellan sjukvårdshuvudmännen
och den lokala skolstyrelsen av det slag som redan förekommer vid
Bräcke östergård och Folke Bernadottehemmet. 1 vården av barnen på
elevhemmen bör även ingå skyldighet att svara för erforderliga transporter
till och från den skola där undervisningen bedrivs.

Beträffande skolfrågan för de barn som är inackorderade på elevhemmen
bör som nämnts i första hand eftersträvas alt de får undervisning i specialklass
i en vanlig skola. Det torde dock i vissa fall vara behövligt med under -

78

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

visning i specialklasser förlagda till elevhemmen eller eljest i nära anslutning
till dem. Sådana specialklasser blir att anse som delar av grundskolan
i den kommun där skolhemmet är beläget. Innan jag går vidare, vill jag redogöra
något för de regler som gäller om kommunernas skyldighet att anordna
skolundervisning.

Enligt skollagen skall det finnas ett elevområde för varje skola. Elevområde
kan också fastställas för del av en skola. Ingenting hindrar att särskilt
elevområde fastställs för den del av grundskolan i en kommun, som utgörs
av de specialklasser i vilka barnen i elevhemmen får undervisning. Detta
gäller vare sig specialklasserna är anordnade vid en vanlig skola eller i anslutning
till elevhemmet. Till elevområde hör barn som är kyrkobokförda i
kommun som ingår i elevområdet. Barn som vistas i kommun tillhörande
elevområdet utan att vara kyrkobokförda där kan också tillhöra elevområdet
för grundskolan, exempelvis om de är intagna i barnhem eller liknande
anstalt i kommun inom elevområdet.

Enligt skollagen skall barn tas emot i den grundskola, till vars elevområde
barnet bör. Kommun är skyldig att anordna grundskola av den omfattning
som erfordras för att ta emot barn enligt vad nu sagts samt att bestrida
de kostnader härför, som inte täcks av andra medel.

Inom grundskolan skall enligt skollagen bl. a. anordnas specialundervisning
för sådana barn som har svårt att följa den vanliga undervisningen eller
anpassa sig till verksamheten i skolan.

Skollagens bestämmelser torde leda till att den kommun, där ett elevhem
för rörelsehindrade och sjuka barn är beläget, blir skyldig att anordna
grundskoleundervisning i specialklasser för dessa barn. En kommun som
förvaltar en skola har inte rätt till ersättning av annan kommun för kostnader
för undervisning i grundskola av barn som är kyrkobokförda i annan
kommun men vistas i skolkommunen på grund av att de är intagna i
barnhem eller liknande anstalt där. Med hänsyn till denna konsekvens av
reglerna om vistelsens betydelse för elevområdestillhörigheten uttalades i
förarbetena till skollagen (prop. 1962: 136 s. 85), att bestämmelserna inte
fick förstås så att man skulle kunna, utan att i reguljär ordning åvägabringa
interkommunal samverkan, placera barn på anstalt i annan kommun
i direkt syfte att skaffa dem skolundervisning. Den princip som kommit
till uttryck i detta uttalande bör beträffande de nu föreslagna elevhemmen
leda till följande. För specialundervisningen i grundskolan i den skolkommun,
där elevhemmet placeras, bestäms ett elevområde. Detta bör, förutom
skolkommunen, omfatta övriga kommuner inom elevhemmets upptagningsområde,
såvitt angår de barn som intas i elevhemmet. Härav följer
att skolkommunen blir berättigad till ersättning för undervisningen av de
övriga kommunerna enligt de allmänna grunderna för sådana ersättningar.

I statsbidragshänseende gäller givetvis vanliga regler för ifrågavarande
skolor. Primärkommunerna erhåller således statsbidrag till lärarlöner m. in.
enligt gängse regler. Starka skäl talar för att i bidragsunderlaget därvid även

79

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

inräknas löner för personal som erfordras för assistans åt lärare vid undervisningen
av de svårt handikappade barnen. Statsbidraget till skolbyggnader
förutsätts utgå i vanlig ordning.

I avvaktan bl. a. på resultatet av den förut nämnda utredningen förutsätts
vanföreanstalterna och Eugeniahemmet komma att i stort sett fortsätta
verksamheten som hittills. Med anledning härav torde staten tills vidare få
bibehålla det ekonomiska huvudansvaret för verksamheten vid dessa institutioner,
arbetscentralerna dock alltjämt undantagna.

Beträffande utbildningen efter grundskolan för rörelsehindrade har
försöksverksamhet med påbyggnads undervisning i
form av ett tionde och elfte skolår samt fackskola och gymnasium fr. o. in.
innevarande läsår påbörjats vid Norrbackainstitutet samt i viss mindre utsträckning
också vid Bräcke östergård.

Utredningen anser, att resultatet av försöksverksamheten bör avvaktas
innan slutlig ställning tas till frågan om en definitiv organisation av fackskola
och gymnasium. Även enligt min mening är det nödvändigt att ytterligare
erfarenheter vinns av detta slags utbildning innan man kan besluta
under vilka former den bör bedrivas i framtiden. Den igångsatta påbyggnadsundervisningen
bör fortsätta. Såsom framgår av den redogörelse jag
lämnar i det följande är emellertid det antal internatplatser som finns f. n.
otillräckligt för att täcka behovet av platser för högstadieundervisningen
och påbyggnadsundervisningen under de närmaste åren.

För att påbyggnadsundervisningen skulle kunna börja innevarande läsår
har särskilda provisoriska dispositioner vidtagits. Norrbackainstitutet har i
en nyuppförd elevpaviljong på Lidingöhemmet förlagt 40 högstadieelever.
Vidare har den befintliga byggnaden på Lidingöhemmet rustats upp så att
undervisning kan bedrivas där. De därigenom lediga internatplatserna vid
huvudinstitutionen används för påbyggnadsundervisningen. Kostnaderna
för utförda byggnadsarbeten jämte utrustning uppgår till sammanlagt
1 515 000 kr.

Vid Bräcke östergård har en tillbyggnad uppförts med 10 externatplatser
och 10 internatplatser. Till byggnadsarbetena har bidrag utgått ur allmänna
arvsfonden med 250 000 kr.

Antalet elever i påbyggnadsundervisningen utgjorde vid början av innevarande
läsår 74, varav i tionde skolåret 28, i fackskola 20 och i gymnasium
26. Av gymnasieeleverna, som alla bor på Norrbackainstitutet under terminerna,
får 10 undervisning vid Solna läroverk och 16 undervisning i särskilda
klasser, som är organisatoriskt anknutna till läroverket men lokalt
förlagda till Norrbackainstitutet.

Utredningen har uppgivit att omfattningen av tionde och elfte skolåret
samt påbyggnadsundervisningen för läsåret 1965/66 kan beräknas till 98
elever, varav 84 i tionde och elfte skolåret, 80 i fackskola och 84 i gymnasium.
Utredningen har framhållit att dessa tal sannolikt är för låga.

Med utgångspunkt från i första hand det antal elever som f. n. går i

80

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

grundskolan eller får påbyggnadsundervisning beräknar jag att det sammanlagda
platsbehovet för högstadiet och påbyggnadsundervisningen under läsåret
1965/66 kommer att uppgå till ca 220 för att åren därefter sjunka
något. Antalet internatplatser som f. n. står till förfogande för ändamålet
uppgår till sammanlagt ca 160. Ett tillskott av ca 60 platser erfordras
alltsa for att täcka behovet för de närmaste åren. Jag förordar, att dessa
platser uppförs med statligt stöd.

Av ifrågavarande 60 platser bör 20 anordnas vid Norrbackainstitutet
(Lidingöhemmet), 20 vid Folke Bernadottehemmet och 20 vid Bräcke östergård.

Kostnaderna för uppförande av en elevpaviljong med 20 platser på Lidingöhemmet
har av Norrbackainstitutets ledning beräknats till 655 000 kr.
och kostnaderna för inventarier till 80 000 kr. eller sammanlagt 735 000 kr.
Mot kostnadsberäkningen har jag ingen erinran. Jag tillstyrker att Norrbackainstitutets
huvudman för täckande av kostnaderna för redan utförda
arbeten, 1 515 000 kr., och för utförande av nu föreslagen elevpaviljong med
20 platser jämte inventarier beviljas ett tills vidare ränte- och amorteringsfritt
lån med sammanlagt 2 250 000 kr.

För den utvidgade verksamheten vid Norrbackainstitutet krävs en ökning
av vårdpersonalen. Följande extra tjänster bör inrättas, nämligen % sjukgymnasttjänst
i Ag 15, 2 vårdartjänster i Ag 10, IV* underskötersketjänst i
Ag9, 2 sjukvårdsbiträdestjänster i högst Ag 5 och 3 ekonomibiträdestjänster
i högst Ag 5. Frågan om ökningen av driftkostnaderna i övrigt — omkostnader
och vissa hjälpmedel vid undervisningen m. m. — torde få prövas
i samband med fastställandet av stat för Norrbackainstitutet för budgetåret
1965/66. 5

Vid Folke Bernadottehemmet torde enligt eu på mitt uppdrag verkställd
utredning kunna uppföras en elevpaviljong med 20 internatplatser jämte
vissa lokaler for undervisning och behandling m. m. för en kostnad av ca
1,3 milj. kr. Kostnaden för inventarier beräknas till 200 000 kr. En del av
undervisningen förutsätts kunna ske vid allmän skola i närheten. Jag föreslår
att ett belopp av 1,3 milj. kr. anvisas för byggnadsföretaget. Byggnaden
kommer att förvaltas i samma form som gäller för akademiska sjukhuset i
Uppsala. Med hänsyn härtill och då byggnaden framdeles kan komma att anvandas
for platser av rikskaraktär för svårt rörelsehindrade barn med komplicerande
handikapp föreslår jag, att beloppet uppförs som investeringsanslag
under statens allmänna fastighetsfond. Kostnaderna för inventarier
bor bestridas från förslagsanslaget till driftkostnader vid akademiska sjukhuset
i Uppsala.

Beträffande fördelningen av driftkostnaderna för den ökade verksamheten
vid Folke Bernadottehemmet bör det ankomma på Kungl. Maj :t att träffa
avtal med Övriga berörda huvudmän. Om principerna i redan gällande avtal
tillämpas kan statens andel i driftkostnaderna beräknas till ca 60 000 kr.

81

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

Vid Bräcke östergård erfordras 20 internatplatser. Härutöver behövs vissa
andra lokaler för undervisning och behandling. Jag föreslår att medel ställs
till förfogande för anordnande av lokaler för ifrågavarande ändamål samt
för anskaffning av inventarier till dessa lokaler. Ifrågavarande medel bör
kunna utgå i form av ett lån till Göteborgs Diakoniss-sällskap, vilket lån
tills vidare bör vara ränte- och amorteringsfritt. Lånet bör uppgå till högst
2,1 milj. kr.

Den närmare utformningen av de i det föregående angivna nybyggnaderna
bör ske i samråd med medicinalstyrelsen, skolöverstyrelsen och byggnadsstyrelsen.

I fråga om statsbidragen till försöksverksamheten med påbyggnadsundervisning
har Kungl. Maj :t genom beslut den 29 april 1964 medgivit att statsbidrag
till lärarlöner m. m. får bestridas från åttonde huvudtitelns förslagsanslag
till grundskolor. Statsbidrag bör även i fortsättningen utgå från
motsvarande anslag.

Efter samråd med chefen för ecklesiastikdepartementet vill jag i detta
sammanhang anmäla, att hans avsikt är att föreslå Kungl. Maj :t att ställa
medel till förfogande för en arvodesbefattning som konsulent i skolöverstyrelsen
med uppgift att samordna åtgärder som syftar till att underlätta skolgången
för de rörelsehindrade.

Vissa resor för handikappade

Det är angeläget att de handikappade barn och ungdomar, som vistas på
institutioner för vård, behandling och utbildning, behåller kontakten med
hemmet och sina anhöriga. Liksom för andra barn måste en god sådan
kontakt vara av stor vikt för de handikappade barnens och ungdomarnas
utveckling. Det är också betydelsefullt att föräldrarna och andra vårdnadshavare
har god kontakt med vårdinstitutionen och kan följa arbetet dar,
speciellt med hänsyn till det egna barnets förhållanden och utveckling. Ett
gott samarbete mellan föräldrar och andra vårdnadshavare å ena sidan samt
vårdare och lärare vid institutionen å andra sidan kan bidra till en gynnsam
utveckling för barnet. Föräldrarna kan få hjälp, råd och upplysning i frågoi
som rör barnet, och personalen kan genom den direkta personliga kontakten
få ökad förståelse för barnets situation. Man strävar inom det allmänna
skolväsendet efter ett gott samarbete mellan hem och skola. Detta samarbete
ingår som ett led i skolarbetet. På samma sätt bör man enligt min mening
söka främja kontakten mellan hem och vårdinstitution, nar det gäller handikappade
barn och ungdomar. Denna kontakt tår ses som ett naturligt led i
det gemensamma arbetet för att nå ett gott resultat. För att kunna upprätthålla
en normal föräldrakontakt med barnet åsamkas många föräldrar dock
dryga kostnader bl. a. för resor.

Ersättning för handikappades och deras anhörigas resor utgår enligt varie -

82

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

rande grunder för olika grupper handikappade. Som jag tidigare nämnt har
jag latit gora en översyn av gällande regler i syfte att få enhetliga bestämmelser
beträffande ersättningar för resor. .lag föreslår beträffande vissa
statliga och darmed jämställda institutioner dels införandet av enhetli«a
bestämmelser angående ersättning för kostnader för resor av ifrågavarande
slag, dels en väsentlig utökning av möjligheterna till fria resor för handikappade
och deras anhöriga enligt i huvudsak följande riktlinjer.

Handikappade som för vård eller utbildning stadigvarande vistas på
skolorna for blinda och skolorna för döva, de statsunderstödda vanföreanstalterna
och Eugeniahemmet, Kronprinsessan Viktorias kustsanatorium,
vårdanstalterna för döva och blinda med komplicerat lyte på Mogård resp.
1 Lund, Vilhelmsro sjukhus samt statens skol- och yrkeshem på Salbohed
och i Laxå, bör erhålla fri resa från hemorten till institutionen vid intagningen
och åter till hemorten vid utskrivningen samt vid överflyttning till
annan institution.

Under institutionsvistelsen föreligger f. n. möjlighet till fri resa till hemorten
och åter i samband med ferier. Jag föreslår att den handikappade
tår möjlighet till en fri resa per månad för besök i hemorten. Sådan resa

bor kunna ställas även till annan ort än hemorten om särskilda skäl härtill
föreligger.

I den mån handikappade som inte fyllt 21 år ej utnyttjar möjligheten till
n resa till hemorten, bör i stället föräldrarna eller annan vårdnadshavare
eller närstående efter ansökan därom kunna beredas möjlighet till fri resa
i samband med besök vid institutionen.

Handikappad, som utan att vara bosatt på institutionen är inskriven där
bor utöver vad som nu sagts ha rätt till fria dagliga resor mellan denna och
bostaden. Även den som beretts tillfälle till undersökning eller behandling
vid någon av de här ifrågavarande institutionerna bör erhålla ersättning för
kostnaderna för erforderliga resor mellan hemorten och institutionen. I detta
sammanhang vill jag nämna, att frågan om ersättning för resor i samband
med provning eller utbyte av ortopediska hjälpmedel är hänskjuten till
1961 års sjukförsäkringsutredning.

Reseersättning bör utgå till följeslagare, anhörig eller annan, vars närvaro
under resan erfordras på grund av den handikappades ålder eller tillstånd.
Om den handikappade behöver vård under resan bör ersättning utgå även
för skälig kostnad för den medföljande vårdaren.

Enligt min mening bör ersättning i anledning av sådana resor som jag nu
behandlat bestridas av statsmedel när det gäller de förut angivna institutionerna.
Ersättning bör utgå för hela kostnaden och vid beräkning av ersättningen
bor i tillämpliga delar gälla samma grunder som för resor bekostade
av allmän försäkringskassa.

Resekostnaderna bör liksom nu bestridas från vederbörande omkostnadsanslag
resp. bidragsanslag, som alltså i motsvarande mån kan komma

83

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

att belastas med högre belopp än som tidigare beräknats. F. n. uppgår de
beräknade anslagsmedlen för ifrågavarande ändamål till ca 500 000 kr.
Statsverkets merkostnad vid genomförande av förslaget kan beräknas till
ca 1 milj. kr.

Det bör ankomma på Kungl. Maj :t att meddela de föreskrifter som erfordras
beträffande nu berörda reseersättningar för handikappade barn
m. fl. Givetvis är det önskvärt, att landstingen lämnar reseersättning enligt
motsvarande regler för handikappade barn på de vårdinstitutioner som
landstingen svarar för.

Ortopediska kliniken vid Norrbackainstitutet

1964 års riksdag (prop. 1964: 63, SU 67, rskr 179) har medgivit, att Föreningen
för bistånd åt lytta och vanföra i Stockholm erhåller ränte- och
amorteringsfria lån för de till 875 000 kr. beräknade kostnaderna för ombyggnad
av Norrbackainstitutets röntgenavdelning och poliklinik. Medelsanvisningen
har ansetts böra fördelas på två år. För budgetåret 1964/65 har
anvisats 600 000 kr.

Kostnadsberäkningen för ombyggnadsarbetena grundade sig på prisläget
den 1 juli 1963. Då kostnadsstegringar inträtt bör beloppet nu höjas till
900 000 kr. Jag föreslår alltså att för nästa budgetår under fonden för låneunderstöd
anvisas 300 000 kr. Medlen bör upptas under ett särskilt investeringsanslag
med benämningen Lån för ombyggnad av ortopediska kliniken
vid Norrbackainstitutet.

VI. Hemställan

Med hänvisning till vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att

Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

I. godkänna de av mig föreslagna riktlinjerna för vård
och undervisning av rörelsehindrade barn m. m.;

II. bemyndiga Kungl. Maj :t att meddela föreskrifter beträffande
ersättning för resor för vissa handikappade barn
m. fl.;

III. a) på kapitalbudgeten under fonden för låneunderstöd,
socialdepartementet, till Lån till vissa byggnadsarbeten
m. m. vid Norrbackainstitutet för budgetåret 1965/66 anvisa
ett investeringsanslag av 2 250 000 kr.;

b) på kapitalbudgeten under fonden för låneunderstöd,
socialdepartementet, till Lån för ombyggnad av ortopediska

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

kliniken vid Norrbackainstitutet för budgetåret 1965/66 anvisa
ett investeringsanslag av 300 000 kr.;

c) på kapitalbudgeten under fonden för låneunderstöd
socialdepartementet, till Lån till vissa byggnadsarbeten vid
Bräcke östergård i Göteborg m. m. för budgetåret 1965/66
anvisa ett investeringsanslag av 2 100 000 kr.;

d) på kapitalbudgeten under statens allmänna fastighetsfond,
socialdepartementet, till Vissa byggnadsarbeten vid
Folke Bernadottehemmet i Uppsala för budgetåret 1965/66
anvisa ett investeringsanslag av 1 300 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter
hemställt förordnar Hans Maj :t Konungen att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Håkan Rahm

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

85

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

I. Inledning...................

II. Vård och undervisning av rörelsehindrade barn . .

Nuvarande organisation............

Utredningens förslag.............

Yttranden..................

III. Vissa resor för handikappade..........

Gällande bestämmelser m. ...........

Bestämmelsernas innehåll ..........

IV. Ortopediska kliniken vid Norrbackainstitutet . ..

V. Departementschefen..............

Vård och undervisning av rörelsehindrade barn .

Vissa resor för handikappade.........

Ortopediska kliniken vid Norrbackainstitutet . .

VI. Hemställan..................

Sid.

2

3

3

8

28

60

60

62

64

65
67
81
83

83