Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1965

Nr 70

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående blind- och dövskolväsendets
organisation m. m., given Stockholms slott den
5 mars 1965.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ragnar Edenman

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framläggs förslag om successivt införande av en statlig obligatorisk
tioårig grundskola för barn, som är blinda, döva, hörsel- eller talskadade
med början läsåret 1965/66 i årskurserna 1—5. Vidare föreslås att ungdomar med
dylika handikapp skall ges möjligheter till frivillig utbildning på yrkesskol-,
fackskol- och gymnasienivå.

Den obligatoriska utbildningen för blinda elever avses liksom hittills vara
förlagd till blindinstitutet på Tomteboda. De nuvarande upptagningsskolorna
för döva i Stockholm (Manilla), Lund, Vänersborg och Härnösand föreslås ingå
i den nya skolorganisationen som låg- och mellanstadieskolor. Högstadiet för
döva föreslås förlagt till Örebro.

I samband med övergången till grundskola föreslås en omfattande upprustning
av hjälpmedelsbeståndet i blind- och dövskolorna samt av den hörseltekniska
utrustningen. Kostnaderna för denna upprustning, som avses bli genomförd
under en femårsperiod, beräknas till ca 2,8 milj. kr.

Slutligen framläggs förslag om medelsanvisningar till blind- och dövskolorna,
till förskolor och skolhem för döva barn samt till resor för blind- och dövskolelever
jämte ledsagare. För nästa budgetår kan den sammanlagda anslagssumman
för ifrågavarande ändamål beräknas till 16 772 000 kr., vilket innebär en
utgiftsökning i förhållande till innevarande budgetår med 2 621 000 kr.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 70

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1965

JJtdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
5 mars 1965.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,
Edenman, Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, SvenEric
Nilsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, vissa frågor angående blindoch
dövskolväsendets organisation m. m. samt anför.

I årets statsverksproposition (bil. 10 s. 236) anförde jag, att jag hade för
avsikt att föreslå Kungl. Maj:t att i särskild proposition framlägga förslag om
förstärkningar av utbildningsresurserna inom blind- och dövskoleområdet. På
min hemställan har Kungl. Maj:t under punkterna D 22 D 28 i nämnda bilaga
föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret
1965/66 beräkna

till Statens blindskolor m. m.: Avlöningar ett förslagsanslag av 4 200 000 kr.
till Statens blindskolor m. m.: Omkostnader ett förslagsanslag av 1 100 000 kr.
till Statens dövskolor m. m.: Avlöningar ett förslagsanslag av 7 200 000 kr.
till Statens dövskolor m. m.: Omkostnader ett förslagsanslag av 2 100 000 kr.
till Statens dövskolor m. m.: Engångsanskaffning av utrustning m. m. ett
reservationsanslag av 400 000 kr.

till Bidrag till förskolor och skolhem för döva barn ett förslagsanslag av
472 000 kr.

till Resor för blind- och dövskolelever jämte ledsagare ett förslagsanslag av
330 000 kr.

Sedan beredningen av frågorna rörande blind- och dövskolväsendets organisation
ävensom rörande medelsanvisningar för nyss angivna ändamål numera
avslutats, anhåller jag att ånyo få anmäla desamma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1965

I. Blind- och dövskolväsendets utbildningsmål
och organisation

A. Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade chefen för ecklesiastikdepartementet
den 5 december 1961 såsom sakkunniga för att verkställa utredning
rörande blind- och dövskolväsendets utbildningsmål och organisation undervisningsrådet
Karin Lundström, riksdagsledamoten, folkskolläraren Gunnel
Olsson och budgetsekreteraren i ecklesiastikdepartementet Göran Göransson.
Åt Lundström uppdrogs att sasom ordförande leda de sakkunnigas arbete.

De sakkunniga, som antagit benämningen blind- och dövskolutredningen, har
den 1 december 1964 avlämnat betänkandena Grundskola för blinda och döva
(SOU 1964: 61) samt Läroplan för grundskola för döva och hörselskadade (SOU
1964: 62).

Över nämnda betänkanden har yttranden avgivits av skolöverstyrelsen, som
hört länsskolnämnderna och styrelserna för berörda skolor, socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen,
medicinalstyrelsen, karolinska mediko-kirurgiska institutet,
centrala studiehjälpsnämnden, 1960 års blindvårdsutredning, utredningen
för översyn av 1954 års lag om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna,
Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet,
Norrbottens läns landsting, Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges
akademikers centralorganisation (SACO), Statstjänstemännens riksförbund
(SR), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), som bifogat yttranden från
Svenska facklärarförbundet, Sveriges lärarförbund, Sveriges skolledarförbund
och Sveriges småskollärarförbund (lärarförbunden) och Svensk sjuksköterskeförening,
Föreningen Sveriges blindlärare, Svenska synpedagogers förening,
Dövskolornas rektorsförening, Hörselpedagogernas förening, Svenska dövlärarsällskapet,
Svenska otolaryngologförbundet, Hörselfrämjandets riksförbund,
Svenska förbundet för specialundervisning, Föräldraföreningen vid blindinstitutet
pa Tomteboda, Döva barns malsmäns riksförbund, Föräldraföreningen vid
statens skolor för döva på Manilla, De blindas förening och Sveriges dövas riksförbund.

B. Nuvarande ordning för undervisning av blinda och döva

Jämlikt 2 § skollagen den 6 juni 1962 (nr 319) skall varje kommun sörja
för undervisningen av barn i grundskola och främja åtgärder i syfte att bereda
barn och ungdom undervisning i yrkesskola, fackskola och gymnasium. Beträffande
undervisningen av blinda, döva och vissa psykiskt efterblivna hänvisas
i 6 § skollagen till vad därom är särskilt stadgat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1965

I blindskolestadgan den 13 maj 1960 (nr 508) fastslås skyldigheten för staten
att sörja för undervisningen av blinda, blinda med även annat lyte samt
dem som på grund av nedsatt syn ej kan följa undervisningen vid det allmänna
skolväsendet. Stadgan upptar grundläggande bestämmelser rörande de statliga
blindskolornas målsättning, undervisning och organisation.

Målet för undervisningen av blinda barn och vuxna är enligt blindskolestadgans
nuvarande lydelse att främja de blindas anpassning i samhället och
göra det möjligt för dem att själva förtjäna sitt uppehälle. Blindskolan skall
ge skolpliktiga barn allmän skolbildning, som motsvarar folkskolans bildningsmål,
samt öva de blindas förmåga till självständig verksamhet och bereda dem
erforderlig yrkesutbildning.

Den obligatoriska undervisningen omfattar 11 årskurser. Årskurserna 1—8
avser huvudsakligen teoretisk utbildning och årskurserna 9—11 yrkesutbildning.
Lärotiden kan, om det erfordras, utsträckas med högst ett år.

Utöver den obligatoriska skolundervisningen samt vuxenutbildningen finns
inom den statliga skolorganisationen för undervisning av blinda vid blindinstitutet
på Tomteboda sedan år 1954 en förskolekonsulentavdelning, som lämnar
råd och anvisningar rörande vården och undervisningen av synskadade förskolebarn.
På avdelningen finns tre konsulenter, som betjänar vardera ett
distrikt. Förskolekonsulenterna erhåller anmälningar om blinda barn genom
medicinalstyrelsen, distriktssköterskorna, barnavårdscentralerna och lasarettens
ögonavdelningar. Konsulenterna besöker de synskadade barnen, söker lära
känna varje enskilt barn och dess hemförhållanden, gör fortlöpande anteckningar
om besöken samt ger föräldrarna hjälp och anvisningar beträffande barnens
fostran och vård.

För blinda förskolebarn, som inte kan erhålla erforderlig hjälp av föraldrarna,
finns ett begränsat antal barnhemsplatser. Barnhemmen för blinda barn har
upprättats och utrustats genom privata initiativ.

Den obligatoriska skolundervisningen för blinda barn och ungdomar meddelas
vid blindinstitutet på Tomteboda. Vid skolan undervisas årligen ca 160
elever i åldern 7—19 år.

De blinda barnen inhämtar under folkskoleåren i huvudsak ett kunskapsmått,
som motsvarar folkskolans. Många av blindinstitutets elever övergår till skolor
för seende: realskolor, grundskolans högstadium, folkhögskolor, husmoderskurser
och yrkesskolor eller till utbildning i näringslivet. Yrkesvägledning och
yrkespraktik meddelas under sista folkskoleåret och första yrkesåret, dels på
institutet och dels på valda arbetsplatser.

Genom institutets studiebibliotek betjänas blinda elever, som får sin undervisning
i skolor för seende. Eleverna erhåller en stor del av de läroböcker, som
används vid respektive skola för seende, utskrivna med punktskrift eller intalade
på band, samt lärarbesök från blindinstitutet. De blindas förenings bibliotek
tillhandagår dessa utplacerade elever med viss facklitteratur i punktskrift
och med talböcker, när det gäller skönlitteratur.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1965

Elevernas tre sista år vid institutet ägnas i huvudsak åt yrkesutbildningen.
Vanligast är hantverksyrken, t. ex. korgmakeri, vävning, pianostämning, stickning
och hushållsarbete, men institutet har också framgångsrikt prövat andra
utbildningsvägar, såsom utbildning i industri- och kontorsyrken.

Vid skolorna och kurserna för vuxna synskadade anordnas utbildning för synskadade
över 15 års ålder i form av anpassnings-, omskolnings- och yrkesundervisning.
Tiden för utbildningen varierar mellan tre månader och tre år. En
fullständig anpassningskurs omfattar i regel ett läsår.

Blinda med komplicerat lyte erhåller för närvarande undervisning vid vårdanstalten
för blinda med komplicerat lyte i Lund. Eleverna vid vårdanstaltens
skoldel kommer nästa budgetår att överföras till en ny blindskola i Örebro.

Undervisningen av elever med synsvårigheter, dvs. elever, som inte behöver
blindundervisning, framför allt inte blindskrifts- och orienteringsundervisning,
men väl speciell teknik och metodik samt speciella hjälpmedel för att kunna
tillägna sig undervisningen inom det allmänna skolväsendet, samt av elever,
som trots hörselsvårigheter eller talsvårigheter kan följa undervisningen inom
det allmänna skolväsendet med hjälp av specialundervisning, regleras av bestämmelserna
om specialundervisning i 5 kap. 42—46 §§ skolstadgan. Specialundervisning
sker antingen i specialklass eller som särskild specialundervisning
jämsides med vanlig undervisning.

De grundläggande bestämmelserna om undervisningen av döva, hörselskadade
och talskadade är intagna i dövskolestadgan den 13 maj 1960 (nr 509).
Enligt stadgan skall statens dövskolor meddela undervisning av döva i syfte
att främja deras anpassning i samhället och göra det möjligt för dem att själva
förtjäna sitt uppehälle. Dövskolan skall så långt det kan ske införa eleverna i
normalspråket, ge dem allmän skolbildning, som motsvarar folkskolans bildningsmål,
samt bereda dem erforderlig yrkesutbildning. Med döv jämställs i
stadgan den som på grund av nedsatt hörsel eller centrala språk- och talrubbningar
inte kan följa undervisningen vid det allmänna skolväsendet.

Stadgan upptar bestämmelser om undervisning i förskola för döva barn som
ej uppnått skolpliktig ålder, i allmänna dövskolor för skolpliktiga döva elever
samt i skolhem för skolpliktiga döva med även annat lyte.

Landet är indelat i fyra upptagningsområden för dövskolorna, det östra, södra,
västra och norra, med dövskolorna i Stockholm, Lund, Vänersborg och Härnösand
som upptagningsskolor inom respektive område. Skolchefen i varje kommun
insänder årligen före den 1 april till upptagningsskolan uppgifter rörande
skolpliktiga döva elever. Intagning av elever i dövskola sker vartannat år.

Barn med mera betydande hörselrester överförs efter någon tids prövning
i upptagningsskola till statens skola för hörselslcadade i Örebro. Skolan är avsedd
för elever med sådana hörsel- och språkrester och förutsättningar i övrigt,
att språkutvecklingen hos dem kan ske väsentligt snabbare än hos (ivriga elever
vid barndomsskolorna. Intagning i örebroskolan sker liksom i upptagningsskolorna
vartannat år.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1965

Döva barn, som på grund av psykisk efterblivenhet eller andra handikapp
ej kan följa undervisningen i upptagningsskola, har hittills erhållit sin undervisning
i skolhem för döva, där undervisningen är i hög grad individualiserad.
Undervisningen av dessa elever är fr. o. m. innevarande läsår förlagd till Gnesta.
Undervisningen av normalbegåvade barn med centrala språkrubbningar är tills
vidare förlagd till skolan för hörselskadade i Örebro och sammanförd till en
pedagogisk enhet under en studierektor.

Till Manillaskolan i Stockholm är knutna ett antal klasser vid Eugeniahemmet
för gravt rörelsehindrade döva eller hörselskadade barn. Undervisningen
i dessa klasser bedrivs i den utsträckning det är möjligt efter samma linjer
som i dövskolorna och i hörselklasserna men är med hänsyn till elevernas dubbla
handikapp utpräglat individuellt inriktad.

För de döva eller hörselskadade elevernas fördelning på upptagningsskola,
Örebroskolan och skolhemmet för döva å ena sidan samt på hörselklass, särskild
specialundervisning eller vanlig klass å andra sidan finns inga entydigt
bestämda regler. Gränserna för skolornas verksamhetsområden är av många
skäl flytande. Så är t. ex. frågan om placering av elev i Örebroskolan eller i
hörselklass bl. a. beroende av om hörselklass finns tillgänglig på elevens hemort.
Elever, som något eller några år erhållit undervisning i Örebroskolan, överförs
också i vissa fall till hörselklass eller till vanlig klass.

Under de två sista åren av den obligatoriska skolgången och, om så erfordras
för en fullständig yrkesutbildning, under ett eller två frivilliga påbyggnadsår
erhåller de döva ungdomarna sin undervisning i j ortsättnings skolorna i
Vänersborg och Växjö. Undervisningen vid fortsättningsskolan i Vänersborg
för pojkar har fått en delvis annan uppläggning än vid fortsättningsskolan i
Växjö för flickor. Medan den förra är klart yrkesinriktad och differentierad på
ett relativt stort antal yrkeslinjer, är den senare mera inriktad på fortsatt teoretisk
undervisning och är föga differentierad.

Med hänsyn till att det i regel är mycket svårt för döva ungdomar att följa
den teoretiska undervisningen i vanliga klasser, även när det är fråga om
uttalat begåvade döva, lade 1945 års dövstumsutredning fram förslag om att
en särskild teoretisk fortsättningsskoUinje skulle inrättas för studieintresserade
döva ungdomar. Försöksverksamhet med sådan undervisning startades vid
skolan på Blockhusudden på Djurgården i Stockholm på initiativ av Svenska
Scoutförbundets stiftelse för hörselskadad ungdom. De positiva erfarenheterna
av verksamheten ledde till att den teoretiska fortsättningsskolan övertogs av
staten från läsåret 1961/62. Realexamen har avlagts av sammanlagt ett 20-tal
elever vid denna skola.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1965

C. Utredningens synpunkter och förslag rörande
blindundervisningen

1. Grundskola för blinda och synskadade

a. Blindundervisningens mål och innehåll

Utredningen erinrar om att det i skollagen anges, att den genom samhällets
försorg bedrivna undervisningen har till syfte att meddela eleverna kunskaper
och öva deras färdigheter samt i samarbete med hemmen främja elevernas utveckling
till harmoniska människor och till dugliga och ansvarskännande samhällsmedlemmar.

Denna målsättning för verksamheten inom det allmänna skolväsendet bör
enligt utredningens mening generellt gälla även för specialskolorna Utredningen
förklarar, att nu gällande målsättning för blindundervisningen vid jämförelse
med grundskolan präglas av en viss ensidig inriktning mot nyttosynpunkterna.
Liksom inom det allmänna skolväsendet bör inom specialskolväsendet gälla, att
barnen med skolans hjälp skall få en så ljus och positiv barndomstid som möjligt
och ungdomarna en ungdomstid med meningsfullt studium och arbete, som
inriktar dem på en framtid som medlemmar i samhället. Generellt bör enligt
utredningen gälla även för eleverna inom specialskolväsendet, att deras verksamhet
efter den obligatoriska skolgångens slut bör kunna avse antingen fortsatt
yrkesförberedelse eller direkt yrkesverksamhet.

Med denna målsättning som utgångspunkt föreslår utredningen, att blindskolväsendet
skall omfatta en obligatorisk grundskola samt en frivillig påbyggnad
på denna, som ger möjlighet till studier och utbildning på yrkesskol-, fackskol-
och gymnasienivå. I nära samarbete med hemmen och i samverkan med
övriga skolor samt genom egen inre och yttre differentiering skall blindskolan
ytterst syfta till att hjälpa varje enskild elev att nå så långt, tränga så djupt
och famna så vitt, som hans förutsättningar medger.

b. Skolpliktsbestämmelser

Jämlikt blindskolestadgan gäller för blinda barn nu särskild skolplikt. Denna
inträder, när barnet uppnår för allmän skolplikt stadgad ålder eller när barnet
efter skolålderns inträde drabbas av blindhet. Om barnet lider av sjukdom,
när skolplikten inträder, skall barnets skolgång uppskjutas så länge hinder föreligger.
Till skillnad från skolpliktsbestämmelserna inom det allmänna skolväsendet
upptar ej blindskolestadgan bestämmelser om medgivande för elev
att börja skolgången vid sex års ålder eller att uppskjuta skolgången på grund
av bristande mognad. Utredningen föreslår att bestämmelserna i skollagen om
sådant medgivande skall äga motsvarande tillämpning beträffande blinda, döva
eller talskadade barn. Utredningen föreslår dessutom att dessa barn skall liksom

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1965

alla andra barn ha lagfäst rättighet till skolgång, varför 30 och 31 §§ skollagen
föreslås bli kompletterade med bestämmelser om skolplikt för sådana barn.
Skolplikten föreslås inträda, när barnet uppnår för allmän skolplikt stadgad
ålder eller när barnet efter skolålderns inträde drabbas av blindhet, dövhet
eller grav talskada.

Skolplikten för blinda men i övrigt normalutvecklade elever omfattar, som
tidigare framhållits, f. n. en lärotid vid blindskola av 11 år. Lärotiden kan, om
så erfordras, av skolans styrelse utsträckas med högst 1 år. Skolplikten skall
dock upphöra senast med utgången av den årskurs, som slutar det kalenderår,
då eleven fyller 19 år.

Inom den åttaåriga »folkskoledelen» av blindskolans obligatoriska skolgång
eftersträvas att uppnå det bildningsmål, som motsvarar folkskolans. Erfarenhetsmässigt
visar det sig emellertid enligt utredningen, att detta ej helt låter
sig göras trots ett relativt högt timantal per vecka.

Största betydelsen vid bestämmandet av den obligatoriska skolgångens
längd måste enligt utredningen tillmätas det förhållandet, att de sensoriska och
auditiva metoder, som renodlat måste tillämpas i undervisningen av blinda,
kräver längre tid och mer individuell instruktion än när de kan kombineras
med visuell undervisning. Utredningen förklarar, att ett med grundskolan likvärdigt
mål icke kan nås inom en nioårig lärogång utan att härför erfordras
minst en tioårig grundskola för blinda.

Som tidigare framhållits, inträder skolplikten för blinda, när eleven fyller
7 år, och upphör senast med utgången av den årskurs, då eleven fyller 19 år.
Övergången från en 8-årig folkskola till en 10-årig grundskola skulle med i
övrigt oförändrade bestämmelser innebära en utsträckning av den obligatoriska
skolgången till 21 år. Eleven skulle till men för sin utveckling och anpassning
i samhället alltför sent utträda ur skolpliktsåldern. Alternativet att låta skolplikten
inträda vid 5 eller 6 års ålder kan ej heller förordas av utredningen.
De blinda förskolebarnen är i många avseenden senare utvecklade än seende
barn och bör ej för tidigt skiljas från hemmet. Utredningen föreslår därför, att
skolplikten i blindskola inträder vid 7 års ålder enligt de bestämmelser, som
gäller för det allmänna skolväsendet. Vidare föreslås att den obligatoriska skolgången
skall omfatta endast grundskolan för blinda, dvs. 10 år. Därvid upphör
skolplikten senast med utgången av den årskurs, då eleven fyller 17 år. Fortsatt
utbildning efter genomgången obligatorisk skola bör enligt utredningen för
blinda liksom för seende vara frivillig och omfatta skolformerna yrkesskola,
fackskola och gymnasium. Risken för att de blinda vid bortfallet av en obligatorisk
yrkesutbildning efter barndomsskolans slut icke skulle få sitt behov av
utbildning tillgodosett i lika stor utsträckning som hittills bedöms av utredningen
som ringa. Garantier för en riktig utveckling är de blindas klart uttalade
och visade vilja att erhålla en gedigen utbildning samt grundskolans utformning
med studierådgivning, yrkesvägledning, praktisk yrkesorientering och förberedande
yrkesutbildning. För skolpliktiga blinda, som på grund av bristande

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 70 år 1965

förståndsutveckling eller annat lyte ej kan tillgodogöra sig undervisningen vid
blindinstitutet utan måste intas på skolhem, föreslår utredningen att som hittills
särskilda bestämmelser skall gälla och att dessa barn skall garanteras att få
stanna kvar lika länge som elever i särskola, dvs. till 21 år med rätt till förlängning
till 23 år.

c. Stadieindelning i grundskola för blinda

Med utgångspunkt från förslaget om en tioårig obligatorisk grundskola för
blinda har utredningen i samband med läroplansarbetet ingående prövat de
olika skolstadiernas lämpliga längd och innehåll. Utvecklingspsykologiska, praktiskt-pedagogiska
och organisatoriska skäl talar enligt utredningen för att stadieindelningen
i grundskolan för blinda bör ansluta sig till den allmänna grundskolans
men att särskilda hänsyn måste tagas till handikappet och blindundervisningens
speciella problematik vid bestämning av stadiernas längd inbördes.

Utredningen framhåller, att det erfarenhetsmässigt visar sig, att flertalet blinda
barn med hjälp av en adekvat förskoleträning och småskolemetodik lär sig läsa,
skriva och räkna utan nämnvärd försening. De blindas handikapp är med andra
ord i huvudsak av fysisk-teknisk natur. Först i andra hand och indirekt hindras
de intellektuella verksamheterna. Tillfredsställande praktiska färdigheter nås
däremot senare och först efter lång och mödosam träning. De skolämnen, som
övar dessa färdigheter, förekommer mest frekvent på mellanstadiet. Käpptekniken
kan ej påbörjas på allvar förrän på detta stadium, ej heller hemkunskapen.
Mycket tid kräver på mellanstadiet också maskinskrivningen, gymnastiken
och idrotten, sinnes- och motorikövningarna samt slöjden, vilka samtliga
måste uppta större del av timplanen än i den allmänna grundskolan. Eftersom
visuella metoder inte kan användas, krävs extra tid även för de teoretiska
ämnena främst orienteringsämnena. Utredningen föreslår därför, att det
extra skolåret i huvudsak tillförs mellanstadiet. Om detta stadium görs tillräckligt
rymligt, bör enligt utredningen tyngdpunkten av anpassningsundervisningen
kunna förläggas hit och grunden i övriga ämnen läggas så stadig
och bred, att i varje fall de två sista åren av högstadiet helt kan parallelläggas
med grundskolan för seende. Parallelläggningen av undervisningen på högstadiet
anses angelägen bl. a. med hänsyn till önskvärdheten att kunna slussa elever
till och från högstadiet för seende.

Enligt utredningens mening bör sålunda grundskolan för blinda organiseras
på tre stadier: ett treårigt lågstadium, ett fyraårigt mellanstadium och ett
treårigt högstadium. Utredningen förklarar sig väl medveten om att många
av de skäl, som anförts för utökningen av mellanstadiet, också kan åberopas
för en utökning av låg- respektive högstadiet och därmed också av den sammanlagda
skolgångens längd. Erfarenheterna bör enligt utredningen utvisa,
huruvida införandet av ett elfte frivilligt påbyggnadsår kan vara motiverat.
Den av utredningen föreslagna skolorganisationen, som på högstadiet och i

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1965

påbyggnaderna på detta är nära integrerad dels med det allmänna skolväsendet
och dels med skolorna för vuxna synskadade har en sådan flexibilitet, att
den kan ge utrymme även för ett elfte obligatoriskt skolar, om utvecklingen
inom skolvärlden i övrigt eller andra förhållanden gör detta påkallat.

Även beträffande de olika stadiernas inbördes längd anser utredningen att
det bör råda en viss grad av anpassningsbarhet till enskilda elevers eller elevgruppers
behov. Bl. a. anses att sent skolmogna elever genom placering i skolmognadsklass
bör kunna ges möjlighet till en mjukare inskolning och eventuellt
ett extra småskoleår. Vid behov bör vidare enligt utredningen vissa kursmoment
i t. ex. modersmål och matematik kunna överföras från lågstadiet till det rymligare
mellanstadiet. I fråga om högstadiet föreslås, att elev, som ej före skolpliktens
upphörande tillfredsställande genomgått den sista årskursen, skall medges
rätt att fullfölja skolgången, om han bedöms kunna tillgodogöra sig undervisningen.

d. Specialundervisning, särskild undervisning och stödundervisning

I blindundervisningen måste liksom i annan undervisning den gängse pedagogiken
avpassas för de vanliga eleverna, dvs. de från flertalet icke alltför
starkt avvikande. Blindskolans elevklientel är emellertid erfarenhetsmässigt
starkt heterogent, och utredningen anser det därför både med hänsyn till det
allmänna undervisningsresultatet och den enskilde eleven av vikt, att grundskolan
för blinda tillförs sådana speciella undervisningsanordningar, som gör
det möjligt att beakta särlingarnas problem i högre grad än vad nu är fallet.
Inom det allmänna skolväsendet kan elever i specialklass, som har andra svårigheter
än de, som föranlett hänvisningen till specialklass, enligt skolstadgans
nuvarande formulering jämväl erhålla annat slag av specialundervisning. I analogi
härmed bör enligt utredningens mening elever, som »specialskoleplacerats»
på grund av att de är blinda, ges extra stöd och hjälp, när de utöver blindheten
har andra svårigheter. Inrättandet av hjälpklasser skulle medföra, dels att intellektuellt
utvecklingshämmande blinda elever skulle få en för dem bättre
avpassad undervisning och därigenom nå längre i sin utveckling, dels att försöksplacering
av vissa elever kunde ske i sådana klasser före en eventuell överföring
till skolhemmet i Örebro. Under läsåret 1963/64 bedrevs vid blindinstitutet
försöksverksamhet med särskild specialundervisning, dvs. specialundervisning
jämsides med klassundervisning. Behov av sadan undervisning är konstaterat
för elever med anpassningssvårigheter, rörelsesvårigheter, hörselsvårigheter
samt tal-, läs- och skrivsvårigheter.

Blinda elever, som jämte blindheten har ett fysiskt eller psykiskt handikapp,
vilket omöjliggör för dem att följa undervisningen i vanlig blindklass,
bör däremot enligt utredningen i regel erhålla skolplacering i skolhemmet i Örebro.
Sådana dubbelhandikappade elever är exempelvis blinda med hörselskador,
inklusive de dövblinda, blinda med rörelsehämningar, inklusive nevrosedynbarn
och rullstolsfall.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1965

Utredningen föreslår, att liksom inom det allmänna skolväsendet särskild
undervisning skall kunna ordnas för elever, som på grund av sjukdom eller
liknande omständigheter ej kan delta i det vanliga skolarbetet, och att även
särskild stödundervisning skall få anordnas.

e. Blindskolans högstadium

Utredningen förklarar, att endast ett fåtal av blindinstitutets elever fullgör
hela sin obligatoriska skolgång vid institutet och att därför, trots en genomsnittlig
nyintagning av ca 20 elever per år, elevunderlaget för en tioårig grundskola
för blinda kan beräknas stanna vid ca 150 elever. Realistiskt torde man
enligt utredningen kunna räkna med att på högstadiet endast 50% av en
årskull fortfarande behöver undervisning i blindskolan.

För närvarande är undervisningen för blinda, i övrigt normalt utvecklade
elever centraliserad till en enda skola, dvs. blindinstitutet på Tomteboda. Med
hänsyn till det begränsade elevunderlaget och till att så många elever som
möjligt bör beredas tillfälle till skolgång tillsammans med seende kommer ett
särskilt högstadium inom blindundervisningsväsendet att omfatta ett mycket
begränsat antal elever. Denna föga omfattande högstadieenhet bör enligt utredningens
mening lämpligen förläggas till blindinstitutet, vilket innebär, att
blindinstitutet vid övergången till en ny skolorganisation successivt omorganiseras
till en fullständigt utbyggd grundskola för blinda med lågstadium, mellanstadium
och högstadium. Högstadiet bör enligt utredningen utformas så, att
det kan dels ge en adekvat undervisning och utbildning åt sådana skolpliktiga
blinda eller gravt synskadade elever, som ej kan följa undervisningen inom det
allmänna skolväsendet, dels utgöra en central för erforderlig hjälp åt skolpliktiga
elever, som kunnat överföras till det allmänna skolväsendet samt dels möjliggöra
åtgärder för att främja de blinda ungdomarnas fortsatta studier och
yrkesutbildning efter den obligatoriska skolans slut.

Beträffande önskvärdheten av överföring av elever till skolor för seende
uttalar utredningen bl. a. följande.

Skolan måste alltid för att kunna fungera tillfredsställande utgöra en del av
samhället. Detta innebär, att den inte får begränsa sig till att ge eleverna kunskap
om samhället utan eftersträva att stärka elevernas samhörighet med och föra
eleverna in i samhället, så att inte specialskolans elever vid skoltidens slut
upplever sig själva som främlingar i det omgivande samhället. Det måste därför
alltid vara av värde, att synskadade barn och ungdomar inte vistas i den
kollektiva internatmiljön längre än nödvändigt, och utredningen finner det
angeläget, att blindskolan tillförs ökade resurser för att kunna föra eleverna
tillbaka till hemmiljön, när de nått så långt i fråga om skolning och anpassning,
att de utan alltför mycket hjälp och utan alltför stora påfrestningar kan
fungera sida vid sida med seende.

Skolorganisatoriskt innebär möjligheten att överföra blinda elever till det
allmänna skolväsendet en acceptabel praktisk lösning av tillvalsproblemen.
Det allmänna skolväsendet kan med sitt större elevunderlag tillhandahålla

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1965

rikare tillvals- och differentieringsmöjlighcter än vad som är möjligt inom
blind skolan. Genom att blindskolan har samverkat med skolorna för seende
och vuxenutbildningen för synskadade har det redan i stor utsträckning blivit
möjligt att öppna andra vägar än de, som leder till de traditionella blindyrkena.
Enligt utredningens mening bör detta också vara en framkomlig väg att i
grundskolan för blinda ordna ett högstadium, vilket karakteriseras av ett fritt
successivt tillval. Utredningen föreslår alltså, att den utplacering av blinda
elever i skolor för seende, som sker redan med nuvarande skolsystem, skall fortgå
även i grundskolan för blinda och i möjligaste mån ökas till att omfatta än
fler elever. På nästa stadium, dvs. på yrkesskol-, fackskol- och gymnasienivån,
är problemet likartat. Ett tiotal elever per årskurs ger inte underlag för upprättandet
av fristående linjer och skolor, men genom samverkan med skolor
för seende och med vuxenutbildningen bör det vara möjligt att med hänsynstagande
till den enskilde elevens förutsättningar hålla lämpliga studievägar
öppna. Det kan antas, att sådana blinda elever som redan i grundskolan kan
placeras sida vid sida med seende och klara av sina studier, skall våga träffa
ett djärvare och mera nyanserat val av tillvalsgrupp, linje och yrkesutbildning
än om de går kvar i blindskola och inte känner sig säkra på att deras metoder,
kunskaper och arbetstakt skall hålla måttet i de seendes arbetsgemenskap.
Studiegången igenom måste den synskadade eleven i skola för seende
givetvis kunna räkna med experthjälp från blindskolan. Om svårigheterna blir
för stora för eleven, bör han beredas möjlighet att återgå till blindskolan.

Utredningen förklarar, att valet av studieväg måste väl förberedas i blindskolan
i samverkan mellan klassföreståndaren, läkaren, yrkesvalsläraren och psykologen
samt ske i nära samverkan med hemmen. Före överföringen till skolan
för seende bör den mottagande skolan väl informeras om hur eleven bäst bör
hjälpas. I vissa hänseenden är blinda elever, som undervisas i skolor för seende,
att betrakta som korrespondenselever. De är bl. a. beroende av böcker och
studieanvisningar från institutet. Den enskilde eleven och den berörda skolan
bör i detta avseende kunna påräkna erforderlig service från blindinstitutet.
För att detta skall bli möjligt, föreslår utredningen att Tomtebodas nuvarande
studiebibliotek utbyggs till pedagogisk hjälpmedelscentral med uppgift att i
samverkan med Bokförlaget för blindskrift främja produktion, distribution av
och information om punkt- och talböcker samt andra slag av hjälpmedel i blindskolans
undervisning. Hjälpmedelscentralen bör bl. a. föreslå former för redigering
och teknisk framställning av undervisningshjälpmedel och i begränsad
omfattning framställa sådan materiel. Utredningen förklarar, att i centralens
uppgifter givetvis bör ingå utexperimenterande av och försök med ny pedagogisk
och teknisk materiel.

I hjälpmedelscentralens uppgift bör enligt utredningen även kunna ingå att
organisera och leda viss kursverksamhet för elever avgångna från blindskolorna,
i syfte att ge dessa information om nyheter på de tekniska hjälpmedlens område
jämte tränings- och repetitionskurser i dessa medels användning.

Utredningen föreslår, att centralen förestås av en heltidsanställd jöreståndare
med blindlärarutbildning. Till centralen bör enligt utredningens mening knytas
— förutom teknikerna — också de reselärare, som skall vägleda och ge service

Kungl. Maj:ts -proposition nr 70 år 1965

åt varje enskild blind elev, sam får sin undervisning i skola för seende, samt
ge information till de mottagande lärarna samt till eleverna om vad det innebär
att ha en blind kamrat.

2. Läroplan för grundskola för blinda

Utredningen förklarar, att en väsentlig förutsättning för att en nära samverkan
mellan specialskolorna och det allmänna skolväsendet skall kunna åstadkommas
är att bestämmelserna om undervisningens målsättning och innehåll i
specialskolorna i huvudsak ansluter sig till motsvarande inom det allmänna
skolväsendet. Utredningen har utformat ett förslag till gemensam skolstadga
för specialskolorna för blinda, döva och talskadade barn från den utgångspunkten,
att innehållet i utfärdad skollag och skolstadga för skolor inom det allmänna
skolväsendet skall i tillämpliga delar vara gällande inom specialskolväsendet.
Detta gäller grundläggande bestämmelser om målsättningen, undervisningen,
skolplikten, skolhälsovården, läsårets längd, lektioner och raster,
specialundervisning, betyg, elevers skyldigheter och rättigheter, lärares skyldigheter
och rättigheter, kollegier och konferenser etc.

Enligt utredningens förslag till skolorganisation skall undervisningen på blindskolans
låg- och mellanstadium bl. a. syfta till att ge de blinda eleverna en
sådan grundläggande utbildning, som gör det möjligt för flertalet blinda elever
att på högstadiet och på det gymnasiala stadiet fortsätta sin utbildning i skolor
för seende eller i skolor för vuxna synskadade. Utredningen har med hänsyn
härtill ingående övervägt möjligheterna att tillämpa läroplanen för grundskolan
inom det allmänna skolväsendet också inom blindskolväsendet och funnit att
detta bör vara möjligt. Läroplanen för grundskolan har getts en sådan syftning
och ett sådant innehåll, att den väl lämpar sig för att vara normgivande också
för undervisningen i specialskolorna. Utredningen föreslår, att läroplanen för
grundskolan fastställs att gälla även för blindskolan med de modifieringar,
som framgår av utredningens läroplansanvisningar. På skolöverstyrelsen bör
enligt utredningen ankomma att utfärda de ytterligare anvisningar, som kan
visa sig vara erforderliga vid läroplanens tillämpning. Denna läroplan skall i
tillämpliga delar gälla för de elever i skolhemmet i Örebro, vilka kan tillgodogöra
sig grundskolans undervisning. För övriga elever i skolhemmet förordar
utredningen, att läroplanen för siirskolan, som är föremål för översyn för att
närmas till grundskolans läroplan, fastställs att gälla. Vid undervisningen av
blinda pa det gymnasiala stadiet föreslås att i tillämpliga delar skall följas
de läroplaner, som gäller för yrkesskolor, fackskolor och gymnasier inom
det allmänna skolväsendet.

Enligt utredningens förslag till läroplansanvisningar skall undervisningen i
blindskolorna jämlikt skollagens första paragraf ha till syfte att meddela eleverna
kunskaper och öva deras färdigheter samt i samarbete med hemmen främja

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1965

elevernas utveckling till harmoniska människor och till dugliga och ansvarskännande
samhällsmedlemmar. Den obligatoriska tioåriga blindskolan skall ge
de skolpliktiga blinda barnen allmän skolbildning, som motsvarar grundskolans
bildningsmål samt öva deras förmåga till självständig verksamhet för att underlätta
deras liv i de seendes värld. Sammanfattningen i läroplanen för grundskolan
av de mest väsentliga synpunkterna på skolans uppgift och de viktigaste
riktlinjerna för dess arbete äger i sin helhet giltighet för blindundervisningen.

I förslaget till läroplansanvisningar framhålls vidare bl. a., att det vid tilllämpningen
av avsnittet det fria tillvalet skall beaktas, att vad som i läroplanen
sägs om årskurserna 7, 8 och 9 i blindskolan avser årskurserna 8, 9 och 10.

Utredningen framlägger i anvisningarna förslag till timplaner, som ersätter
i Läroplan för grundskolan upptagna timplaner samt bygger på den förutsättningen,
att den obligatoriska lärogången för blinda men i övrigt normalt
utvecklade elever fastställs att omfatta 10 år samt att lärogången fördelas på
ett 3-årigt lågstadium, ett 4-årigt mellanstadium och ett 3-årigt högstadium.

Utredningen förklarar, att den vid utformningen av timplaneförslaget eftersträvat
att genomföra en sådan reducering av veckotimtalet, som skett inom
det allmänna skolväsendet. Arbetet i blindskolan kräver av eleverna en stark
koncentration och är därför mycket tröttande. Eleverna bör enligt utredningen
bli delaktiga av den allmänt genomförda arbetstidsförkortningen och vid en
eventuell övergång till femdagarsvecka får timtalet per dag inte bli för högt.
I följande sammanställning jämförs grundskolans veckotimtal med utredningsförslaget.

Antal veckotimmar i grundskolan för blinda och i den allmänna grundskolan

Timplan				Antal veckotimmar i	årskurs
i	2	3	4	5	6	7	8	9	10
Utredningens förslag	23	25	32	34	35	35	35	36	36	36
Grundskola ........	20	24	30	34	35	35	35	35	35	—
Differens	+3	+ 1	+ 2	±0	±0	±0	±0	+ 1	+ 1

Som framgår av sammanställningen har blindskolan enligt förslaget fortfarande
något högre schemabunden arbetstid än den allmänna grundskolan.
Anledningen härtill är, att timplanen måste ge utrymme för dels den allmänna
grundskolans ämnen och dels de för blindskolan specifika ämnena. Vidare
måste erfarenhetsmässigt de blinda eleverna beredas fler träningstillfällen under
kvalificerad lärarledning än seende barn. Utredningen framhåller, att hänsyn
till den något utökade schemabundna arbetstiden bör tas vid bestämmandet
av hemuppgifternas omfattning. Det anses även angeläget, att inte något av
de i den allmänna grundskolan förekommande ämnena utesluts eller redu -

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1965 15

ceras så kraftigt, att slutresultatet försämras. Bl. a. bör i blindskolan de estetiska
ämnena ges ett större utrymme än de har i nu gällande timplan.

Beträffande utredningens förslag till läroplansanvisningar torde i övrigt få
hänvisas till s. 53—75 i betänkandet Grundskola för blinda och döva.

3. Blinda ungdomars fortsatta utbildning efter den obligatoriska skolan

Utredningen finner det ytterst angeläget, att samtliga blinda elever ges tillfälle
och möjligheter till fortsatt utbildning efter den obligatoriska skolans slut.
Avgörande för huruvida blinda ungdomar skall kunna fortsätta sin utbildning
efter den obligatoriska skolan får ej vara deras förmåga att konkurrera med
seende ungdomar om tillgängliga utbildningsplatser, utan organisationen av
denna utbildning måste ges sådana resurser och sådan utformning, att den kan
tillgodose alla blinda ungdomars varierande utbildningsbehov. Endast ett fåtal
blinda elever kan efter genomgången grundskola väntas vara tillräckligt rustade
att direkt möta kraven i förvärvslivet. Generellt är de blinda eleverna
i högre grad än de seende beroende av tillgång till fortsatt teoretisk eller praktisk
utbildning för att uppnå optimal förmåga till självförsörjning.

Beträffande den under senare år i allt större utsträckning tillämpade överföringen
av blinda elever till skolgång utanför blindskolan gäller att överföringen
kunnat genomföras i ett större antal fall och från tidigare årskurser när
det varit fråga om elever, som valt en teoretiskt betonad studieväg, än när
det gällt elever med praktisk inriktning. Elever, som fullgjort hela den obligatoriska
skolgången inom blindskolans ram, ca 25 % av en årskull, har undantagslöst
varit sådana, som erhållit praktisk yrkesutbildning. Differenserna i
studiegång för teoretiskt respektive praktiskt inriktade blinda elever synes
enligt utredningen närmast ha sin orsak i att blindhetens hämmande inverkan
utfaller olika på teoretiska och praktiska utbildningslinjer och även på olika
skolstadier.

Utredningen beräknar behovet av antalet utbildningsplatser för blinda elever
på det gymnasiala stadiet, dvs. i gymnasium, fackskola eller yrkesskola, till ca
20 per årskull. Därtill kommer behov av utbildningsplatser för enstaka elever
som tidigare undervisats i synklasser inom grundskolan eller inom det allmänna
skolväsendet i övrigt. Dessa elever bör enligt utredningens mening också i mån
av behov ges likartad hjälp som de blinda eleverna under den fortsatta utbildningen.
Även med inräknande av dessa elever kommer dock det totala elevantalet
på det gymnasiala stadiet att vara för lågt för att medge upprättandet av
egna skolor eller permanenta utbildningslinjer för blinda. I stället anser utredningen,
att en flexibel och till det årliga utbildningsbehovet avpassad ungdomsskola
för blinda bör kunna organiseras genom en nära samverkan mellan å ena
sidan grundskolan för blinda och å andra sidan det allmänna skolväsendet
respektive undervisningsväsendet för vuxna synskadade.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1965

Blinda ungdomar, som väljer en teoretisk studieväg i gymnasium eller i
fackskola, föreslås erhålla sin utbildning inom det allmänna skolväsendet. Under
utbildningstiden bör eleverna enligt utredningen utöver en avgiftsfri utbildning
erhålla studie- eller utbildningsbidrag, som gör det möjligt för dem att
bedriva studier utan skuldsättning. Utredningen förutsätter att den av riksdagen
begärda skyndsamma utredningen angående de handikappades särskilda
studieekonomiska problem kommer att utarbeta ett förslag i denna riktning.
Intill dess föreslår utredningen ingen ändring i nuvarande förhållanden.

Utredningen föreslår, att det bör ankomma på blindskolan att vidta erforderliga
åtgärder för att främja en lämplig skolplacering av eleverna och sörja för
att lärare och medelever i den mottagande skolan erhåller erforderlig orientering
och information om hur den blinde eleven bäst bör hjälpas tillrätta. Vidare
anser utredningen att de blinda eleverna under sin studietid i skolor för seende
bör kunna påräkna en avgiftsfri hjälp och service från blindskolans reselärare
och från den pedagogiska hjälpmedelscentralen i blindskolan.

En väsentlig förutsättning för att ett ökat antal blinda elever efter genomgången
grundskola skall kunna fortsätta en teoretisk studiegång i skolor för
seende är, att eleverna även på det gymnasiala stadiet erhåller tillgång till
undervisningshjälpmedel, som i möjligaste mån är likvärdiga med dem, som
kommer till användning inom det allmänna skolväsendet. Erforderliga lärooch
läseböcker samt övrig studiemateriel måste överföras till punktskrift eller
talbok för att de blinda eleverna skall kunna tillgodogöra sig studieinnehållet
oberoende av andras hjälp. Vidare måste denna undervisningsmateriel ständigt
förnyas och hållas aktuell på samma sätt som inom det allmänna skolväsendet.
Genom att skolupplagorna för blinda är av begränsad storlek och därför relativt
dyra i framställning måste enligt utredningens mening genom ett statligt åtagande
garanteras, att de utplacerade blinda eleverna erhåller en jämn tillgång
till en standardmässigt godtagbar undervisningsmateriel. Den av utredningen
föreslagna hjälpmedelscentralen avses få till uppgift att handha ledningen av
produktionen av undervisningshjälpmedel inte endast för grundskolestadiet
utan även för det gymnasiala stadiet.

Elever, som undervisas inom det allmänna skolväsendet, bör enligt utredningen
kunna låna blindskriftmaskiner från blindskolan och som personlig gåva
erhålla bandspelare. Kostnaderna härför beräknas till ca 10 000 kr. per år.

Utredningen anser, att även de praktiskt inriktade eleverna för sin allmänna
utveckling och anpassning torde vara mest betjänta av att stanna högst tio
år på skolinternatet. Efter den tionde årskursen bör i regel den egentliga anpassningsundervisningen,
den praktiska yrkesorienteringen och anlagsprövningen
vara slutförd, så att eleven med stöd och hjälp från blindskolan kan genomgå
yrkesutbildning utan att vara internatplacerad.

Enligt utredningens frekvensberäkningar kan antalet elever, som väljer utbildning
i yrkesskola, väntas uppgå till ca 10 per årskurs. Inrättandet av en
speciell yrkesskola eller permanenta utbildningslinjer för denna elevkategori
skulle medföra en icke önskvärd begränsning av valmöjligheterna. I stället

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 70 år 1965

bör man enligt utredningens mening eftersträva att göra organisationen så
flexibel, att den kan anpassas till det arliga behovet av utbildningsplatser inom
skilda yrken eller yrkesområden.

Utredningen nämner, att blindvardsutredningen i samband med sin översyn
av anpassnings- och yrkesundervisningen för vuxna synskadade avser att även
framlägga förslag till organisation av yrkesutbildning för barndomsblinda. Blindoch
dövskolutredningen vill för sin del endast understryka vikten av att den
mera direkt på arbetsmarknaden inriktade omskolningen av nyblinda vuxna
inte får återverka på målsättningen för de blinda ungdomarnas yrkesutbildning,
vilken enligt utredningen måste syfta till att ge dem en yrkesutbildning,
som såväl teoretiskt som praktiskt är likvärdig med den, som kommer deras
seende kamrater i vanliga yrkesskolor till del, och som ger dem så stor framtida
valfrihet som möjligt inom det speciella yrkesområdet.

4. Personalbehov

Den statliga undervisningen av blinda elever kommer i den föreslagna skolorganisationen
att i huvudsak koncentreras till grundskolan för blinda på Tomteboda,
skolhemmet för blinda i Örebro samt till skolorna för vuxna synskadade
i Kristinehamn och Växjö.

Ändringarna i personalbehovet vid övergång till en organisation med grundskola
berör i första hand skolan på Tomteboda och skolhemmet i Örebro eftersom
de skall handha undervisningen av elever, som är i skolplikt^ ålder. Först

1 andra hand och indirekt påverkas personalbehovet i övriga skolor. Utredningen
framhåller, att dess beräkningar rörande personalbehovet i stora delar
måste bli preliminära, enär organisationen endast ofullständigt prövats i praktisk
försöksverksamhet.

Vid beräkningen av personalbehovet för den nya skolorganisationen utgår
utredningen från att undervisningen på samtliga stadier skall meddelas av
lärare med blindlärarutbildning. Lärarkategorierna bör enligt utredningen i
övrigt vara desamma som inom det allmänna skolväsendet, bl. a. för att vid
lärarrekry tering underlätta samverkan mellan respektive blindskola och det
lokala skolväsendet.

Utredningen föreslår därför, att blindskolväsendet vid övergången till grundskola
successivt tillförs nya lärarkategorier, småskollärare, folkskollärare, yrkesvalslärare
etc. Utredningen framhåller, att man genom anställning av småskollärare
vinner en önskvärd breddning av rekryteringsbasen samt förstärkning
av lågstadiets metodik.

För att stärka tillsynen och vården av speciellt de små barnen föreslår utredningen,
att tjänster som elevhems]öre ståndarinnor nyinrättas. För att ge
skolledaren ökade möjligheter att aktivt leda och handleda personalen föreslår
utredningen viss förstärkning av skolledningen samt ökad medverkan av
psykologisk, kurativ och psykiatrisk expertis. För att ytterligare effektivisera och
nyansera arbetet med uppspårande av blinda barn föreslår utredningen att

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt Nr 70

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1965

ytterligare en tjänst som förskolekonsulent, avsedd för person med förskolepedagogisk
grundutbildning inrättas.

I följande sammanställning redovisas det av utredningen framräknade totala
personalbehovet.

Totala personalbehovet vid blindskolorna

Befattningshavare		Sko	1 a
Tomteboda	Örebro	Kristinehamn	Växjö
Rektor ..........................	1	1	1	1
Studierektor ......................	1	3	—	—
Föreståndare .....................	1	—	—	—
Kontorsskrivare ..................	1	—	—	—
Kansliskrivare ....................	—	1	—	—
Kontorsbiträde ...................	2	2	2	2
Blindlärare i läroämnen............	9	—	1	—
Blindlärare- folkskollärare..........	8	—	—	—
Blindlärare- småskollärare..........	7	—	—	—
Blindlärare- särskollärare ..........	—	9	—	—
Förskollärare .....................	—	2	—	—
Yrkeslärare ......................	6	—	2	4
Yrkesvalslärare ...................	1	—	—	—
Övningslärare ....................	9>/2	3	—	—
Anpassningslärare .................	—	—	4	1
Anpassningslärare, bitr.............	—	—	2	1
Förskolekonsulent .................	4	—	—	—
Läkare ..........................	2	2	2	2
Översköterska ....................	1	V/t	—	—
Sköterska ........................	—	—	2	2
Psykolog .........................	2	2	2	2
Kurator .........................	1	1	—	—
Arbetsterapeut ...................	—	1	—	—
Sjukgymnast .....................	—	1	—	—
Biblioteksassistent ................	1	—	—	—
Tekniker .........................	3	—	—	—
Fritidsledare ......................	2	—	2	2
Husmor ..........................	1	1	—	—
Husmor, bitr......................	1	—	—	—
Kokerska ........................	2	2	—	—
Sömmerska ......................	3	1	—	—
Ekonomibiträde ..................	18	22	1	5
Elevhemsföreståndare .............	5	5	—	—
Skötare ..........................	—	30	—	—
Vårdare .........................	18	—	—	—
Vaktmästare .....................	1	2	1	1
Maskinist ........................	1	1	—	—
Värmeskötare ....................	1	1	—	—
Eldare ...........................	1	—	—	—

1 Arvode/nedsättning av undervisningsskyldigheten.

2 Arvode.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1965

5. Kostnader

Kostnaderna för avlöningar enligt den föreslagna personalorganisationen vid
fullt utbyggd grundskola för blinda beräknas av utredningen till ca 4 850 000
kr. enligt 1964 års löner.

Medelsbehovet till omkostnader beräknas till 1 023 000 kr. med den fördelning
på olika poster som framgår av följande sammanställning.

Omkostnader

Delpost	Tomte- boda	Örebro	Kristine- hamn	Växjö	Summa
1. Sjukvård åt personal ..............	4 000	2 500	600	200	7 300
2. Reseersättning ....................	52 000	1 700	5 300	4 200	63 200
3. Expenser:
a. Bränsle, lyse, vatten ............	100 000	50 000	12 000	15 000	177 000
b. Övrigt ........................	27 000	20 000	12 000	3 000	62 000
4. Övriga utgifter:
a. Undervisnings- och arb.mtrl.....	25 000	25 000	32 500	7 500	90 000
b. Inventarier och maskiner
(grundbelopp) ..................	20 000	10 000	15 000	5 000	50 000
c. Tvätt och renhållning...........	19 000	10 000	9 000	2 000	40 000
d. Kosthåll (inkl. personalkost) .....	115 000	125 000		55 000	295 000
e. Beklädnad för elever............	50 000	25 000			75 000
f. Skyddsbeklädnad ...............	1 000	500		100	1 600
g. Utrustn.bidrag åt avgående elever	8 000	4 000	40 000	33 000	85 000
h. Sjukvård åt elever .............	13 000	21 000	6 000	3 000	43 000
i. Tandvård åt elever .............	14 000	5 000	17 000	4 000	40 000
j. Utgifter för elever som undervisas
utanför skolan på Tomteboda ..	65 000				65 000
k. Fickpengar åt elever ............	20 000	6 000			26 000
5. Vissa kostnader för tillfälliga anpass-
ningskurser .......................					63 000

Bruttoomkostnader kr. 1 183 100

6. Särskilda uppbördsmedel 160 000

Nettoomkostnader kr. 1 023 000

Beräkningar rörande kostnader för engångsanskaffning av utrustning redovisas
i ett särskilt avsnitt rörande blind- och dövskolornas behov av hjälpmedelsupprustning.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 70 år 1965

D. Utredningens synpunkter och förslag rörande
dövundervisningen

1. Teknisk och medicinsk audiologi

Utredningen förklarar, att dess förslag om en omfattande upprustning av undervisningen
för döva och hörselskadade bl. a. maste ses mot bakgrunden av det
kontinuerliga arbete, som utförts inom den tekniska och medicinska audiologien.
Att successivt förnya den tekniska utrustningen i takt med forskningens framsteg
och att följa upp eleverna medicinskt-audiologiskt under hela deras skoltid
måste enligt utredningen ingå som naturliga åtgärder inom dövundervisningen.
Utredningen lämnar därför en sammanfattande redogörelse för aktuella förhållanden
inom teknisk och medicinsk audiologi.

Utredningen framhåller, att vi i vårt land har goda möjligheter för en uttömmande
otologisk och medicinsk-audiologisk utredning för hörselskadade barn.
En mera omfattande teknisk uppföljning av det enskilda fallet sker emellertid
ej. Vid institutet för teknisk audiologi i Stockholm undersöks i mån av tid förhållandena
för barn med svåra hörselskador. Kontrollerna visar förvånansvärt
ofta, att barnen har tilldelats hörapparater, som inte kan anses lämpliga. Vid
lättare hörselskador spelar apparatvalet mindre roll, beroende på dels att apparaterna
i allmänhet är relativt lika, dels den reserv barnets relativt goda hörselrester
innebär. Vid svårare hörselskador är förhållandena annorlunda. Här gäller
det att söka utnyttja det lilla område av resterande hörsel barnet har, att tillse
att hörapparatens frekvenskurva är lämplig, att apparaten ljudstyrkebegränsar
vid en nivå som är lämplig med hänsyn till barnets obehagsnivå, att eventuell
automatisk volymkontroll eller kompression utnyttjas etc. Ju mindre hörselrester
barnet har desto större omsorg måste ägnas val och inställning av förstärkarapparaturen.

Svårigheterna att på bästa sätt infoga de tekniska hjälpmedlen i undervisningen,
att hålla materielen i funktionsdugligt skick samt att sörja för underhåll,
avskrivning och nyanskaffning gör det enligt utredningen klart motiverat, att en
teknisk avdelning tillförs varje dövskola. Utredningen föreslår därför att till
varje dövskola knyts en kvalificerad ingenjör. Erfarenheterna från utlandet ger
vid handen, att en skola med ca 100 elever bildar lämpligt underlag för hel
tjänst. Med hänsyn till önskvärdheten av ett intensifierat samarbete mellan
hörcentralerna, förskolorna och hörselklasserna och dessas likartade behov av
teknikerhjälp bör enligt utredningen möjligheterna att genom samverkan bilda
underlag för sådana tjänster prövas.

Beträffande den medicinska audiologien nämner utredningen bl. a., att man
numera har möjlighet till diagnostisering av en hörselskada redan från första
levnadsdagarna och t. o. m. under fosterstadiet. Annu saknas emellertid en tillräckligt
omfattande organisation och personaltillgång för riksomfattande undersökningar.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 70 år 1965

De till länslasarettens öronavdelningar knutna hörcentralerna har i Sverige
blivit de naturliga centralerna för den hörselvårdande verksamheten. Utredningen
förklarar, att hörcentralernas personella och tekniska utrustning emellertid
för närvarande är mycket varierande, och att för många av dessa centraler
omhändertagandet av döva och svårt hörselskadade barn torde komma att delvis
ligga utanför verksamheten. Hörcentralernas uppgifter kommer här till en viss
grad att bli gallrande. De tar hand om sådana fall som kan få hjälp med tillgängliga
resurser. Övriga barn remitteras till närmaste universitetssjukhus eller
centrallasarett. De hörselskadade barnen är så fåtaliga, att varje hörcentral har
för litet underlag för att kunna skaffa sig tillräcklig erfarenhet eller för att kunna
anställa den personal som behövs för omhändertagandet av dessa barn.

Sedan 1951 har vid Karolinska sjukhusets öron-näs-halsklinik funnits en bamaudiologisk
institution med resurser för utredning, behandling och kortare tids
omhändertagande av barn med hörselproblem. Institutionen har till att börja
med inte haft något bestämt upptagningsområde, utan barn har tagits emot från
hela landet. Under senare år har barnaudiologisk verksamhet även tagits upp på
andra platser i Sverige, och institutionen har därför kommit att bli central för
barn inom mellersta delen av vårt land.

Utredningen anser, att efter hand liknande institutioner bör inrättas vid samtliga
regionsjukhus. De mest komplicerade fallen, som behöver en längre tids
undersökning, observation och behandling, avses bli omhändertagna i den planerade
riksanstalten i Sigtuna för döva barn med komplikationer till dövheten.

De flesta barnen kommer numera så tidigt till utredning, att det som regel ej
är tal om placering vid förskola. Men även om barnet har åldern inne för förskoleundervisning,
får föräldrarna under någon tid efter den första utredningen i
allmänhet göra ett försök i hemmet. I enstaka fall kan man på grund av speciella
hem- eller arbetsförhållanden måhända ej påräkna tillräckligt omfattande insatser,
om barnet vistas hemma; da brukar en omedelbar skolplacering rekommenderas.

Erfarenheten har enligt utredningen visat, att om man placerar ett barn direkt
vid förskola efter det att föräldrarna första gången fått ordentligt besked och
instruktioner, kommer dessa att i allt för hög grad förlita sig på att skolan tar
hand om barnets fostran och undervisning. Om föräldrarna i stället under ett
eller flera år själva arbetar med sitt barn, kommer de på ett helt annat sätt
att bli insatta i alla dess problem och aktivt delta även sedan barnet kommit
in vid eu skola.

2. Förskoletindervisningen

1951 års utredning rörande de nya vetenskapliga rönen på audiologiens och
audiometriens område i vården av döva barn föreslog i sitt betänkande (SOU
1955: 20) att landstingen och städerna utanför landsting borde vara huvudmän

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 70 år 1965

för förskoleundervisningen för döva och hörselskadade och att till verksamheten
borde utgå statsbidrag. En statlig förskola hade då redan inrättats i Boden.

Utbyggnaden av förskoleundervisningen har i stort sett följt det av 1951
års utredning skisserade förslaget. Visserligen har ej lagstadgats om åläggande
för landsting och städer utanför landsting att sörja för inrättandet av förskolor
för döva och ej heller om förskoleplikt för döva smabarn, men utbyggnaden av
förskoleundervisningen och hemundervisningen har efter frivilliglinjen kunnat
genomföras i en sådan omfattning, att samtliga förskolebarn, vars föräldrar
önskar få sina barn placerade vid förskolor för döva och hörselskadade, kan
erhålla sådan undervisning. För närvarande finns 13 förskolor upprättade, som
drivs i landstingens eller städernas regi. Vidare har ett antal landsting startat
förskoleundervisning i form av hemundervisning åt hörselskadade smabarn utan
att särskild förskola inrättats. Såväl till den förra som till den senare verksamhetsformen
utgår statsbidrag.

Enligt utredningens mening talar de positiva erfarenheterna av den skedda
utbyggnaden på området för ett bibehollcinde av friviUiglinjen. Den förskoleundervisning,
som för närvarande bedrivs i varierande former, alltid i nära
samarbete med barnens hem och föräldrar, tillfredsställer högt ställda anspråk
och synes åtnjuta föräldrarnas till hörselskadade barn fulla förtroende.
Utredningen är därför inte beredd att föreslå införandet av ett statligt huvudmannaskap
eller obligatorisk förskoleundervisning. Utredningen förordar en
fortsatt utbyggnad efter frivilliglinjen under landstingens huvudmannaskap. Utredningen
vill i sammanhanget understryka angelägenheten av att de landsting,
som av skilda anledningar ännu ej utbyggt den pedagogiska förskoleverksamheten,
kartlägger behovet av sådan verksamhet och vidtar åtgärder för att
sådan verksamhet kommer till stånd.

Beträffande den statliga förskolan i Boden konstaterar utredningen att den
under tioårsperioden väl fyllt sitt ändamål och utgjort ett stimulerande inslag i
dövundervisningsväsendet. Utredningen finner det emellertid icke motiverat att
bibehålla en enda statlig institution i en i övrigt regionalt bedriven förskoleverksamhet
och föreslår därför, att statens engagemang i förskolan i Boden avvecklas
och att skolan utan kostnad får övertas av landstinget i Norrbottens län
samt att statsbidrag till förskoleverksamheten i länet därefter utgår i enlighet
med de för landet i övrigt gällande bestämmelser. Förskolans styrelse, i vilken
ingår företrädare för den medicinska hörselvården i länet har vid överläggningar
med utredningen ställt sig positiv till förslaget, att skolan övertas av landstinget.
Utredningen har i frågan även haft överläggningar med företrädare för Norrbottens
läns landsting. Man är från landstingets sida ej benägen att överta verksamheten
dels av ekonomiska skäl, dels emedan den i sin nuvarande form är
välskött och omfattad med förtroende. De årliga driftkostnaderna för skolan
är relativt höga, läsåret 1963/64 ca 300 000 kr. för fjorton barn.

Utredningen förklarar sig hysa full förståelse för de från landstingets repre -

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1965

sentanter framförda synpunkterna men finner likväl så starka skäl tala för att
samtliga sektorer av den förebyggande medicinska, tekniska och pedagogiska
hörsel vården på förskolestadiet bör ha samma huvudman, att utredningen, trots
den tveksamhet, som uttalats av ett antal företrädare för landstinget i Norrbottens
län, framlägger förslag om landstingets övertagande av förskoleverksamheten
i länet. Inte minst bör enligt utredningen det kontinuerliga arbetet
med de hörselskadade barnens föräldrar i form av kurser, information och hemvägledning
kunna underlättas och intensifieras, om, som utredningen föreslår,
förskoleverksamheten och hörcentralen får samma huvudman. Även om ett gott
samarbete mellan institutionerna är etablerat, anser utredningen det inte helt
tillfredsställande ur barnens och föräldrarnas synpunkt, att två olika myndigheter
i samma stad och län skall ha hand om de åtgärder som behövs för att de
hörselskadade barnen skall få den rätta medicinska, tekniska och pedagogiska
behandlingen. Med hänsyn till att tillgången på utbildad och specialiserad arbetskraft
för den hörselvårdande verksamheten t. v. är och även inom en överskådlig
framtid torde komma att vara begränsad, är det angeläget att tillgängliga
personalresurser disponeras så att de på bästa sätt kommer verksamheten
till gagn. Att på bästa sätt nyttiggöra t. ex. de utbildade förskollärarna för såväl
förskolans som hörcentralens uppgifter skulle enligt utredningen rimligen underlättas,
om samma huvudman kunde disponera denna personal och organisera dess
tjänstgöring.

Utredningen föreslår därför, att skolöverstyrelsen och byggnadsstyrelsen får i
uppdrag att träffa erforderliga avtal med landstinget. Härvid bör även utredas
huruvida det med hänsyn till det väntade elevunderlaget för skolan och allmänna
uppläggningen av organisationen av hörselvården inom länet är mest
ändamålsenligt att behålla förskoleundervisningen i dess nuvarande form eller
om andra verksamhetsformer kan komma ifråga.

3. Grundskola för döva och hörselskadade

a. Centralisering eller decentralisering

Frågan om döva och hörselskadade barns placering i klasser för döva, i hörselklasser
eller i vanliga klasser med hjälp av särskild specialundervisning är nära
förbunden med frågan om skolornas och klassernas lokalisering. Uppfattningarna
om hur langt det är möjligt eller önskvärt att centralisera eller decentralisera
skolväsendet för döva och hörselskadade går emellertid starkt isär.

Utredningen är väl medveten om att man bland de döva och hörselskadade
eleverna liksom bland andra elevkategorier kan urskilja grupper, som kräver
olika pedagogiska åtgärder och behandling, vilket kan motivera en differentiering
av eleverna på olika skolformer och klasstyper. I det svåra arbetet att utveckla
språk och tal hos elever med hörselskador kan det även vara mera moti -

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1965

verat och många gånger nödvändigt att arbeta med relativt homogena undervisningsgrupper.
Ursprungligen sökte man lösa differentieringsproblemet genom
en tvådelning: skolor för hörande och skolor för döva. Utvecklingen inom pedagogiken,
medicinen och tekniken visade emellertid mycket snart, att »dövbarriären»
kunde både flyttas och genomträngas. Ett stort antal av de elever, som
tidigare betecknades som döva, befanns ha användbara hörselrester, till vilket
man tog hänsyn vid reformering av skolorganisationen. Skolan för hörselskadade
i Örebro upprättades med huvudsaklig uppgift att tillgodose gränsklientelets
behov. Inom det allmänna skolväsendet inleddes en utbyggnad av specialundervisningen.
Hörselskadade elever erbjöds specialundervisning vid sidan om
undervisningen i vanlig klass eller i hörselklass. För närvarande finns sålunda
följande skolplaceringsmöjligheter utmed den i princip kontinuerliga hörselvariabeln:
vanlig klass, särskild specialundervisning, hörselklass, örebroklass,
dövklass. I tätorter som Stockholm, Göteborg och Malmö utnyttjas i huvudsak
alternativen vanlig klass, hörselklass och dövskola, medan man i skolkommuner
utan tillgång till hörselklasser i huvudsak litar till alternativen vanlig klass,
örebroklass eller dövskola. Efterhand som hörselklassorganisationen byggs ut i
länen runt om i landet, kan man enligt utredningens mening där vänta sig
en liknande utveckling som i storstäderna. Allt fler hörselskadade elever kan
erhålla undervisning i hemorten eller så nära hemorten, att de kan bo hemma
över veckosluten, speciellt när övergången till femdagarsvecka blivit mera allmän.
Utbyggnaden av hörselklassorganisationen kan med andra ord väntas leda
till att elevunderlaget för Örebroskolan sjunker.

Utredningen nämner att eleverna i de olika länen har kunnat hänvisas till
undervisning i dövskolor i den utsträckning, som man kan förvänta med
ledning av frekvensberäkningarna. Däremot har man endast i ett fåtal län
kunnat erbjuda elever undervisning i hörselklass eller särskild specialundervisning
i erforderlig omfattning. Möjligheterna att erhålla undervisning i hörselklass
synes ännu så länge i huvudsak vara förbehållna eleverna i de större
tätorterna. Genom samverkan över kommungränserna och även över länsgränserna
har emellertid även ett mindre antal elever från övriga skolkommuner
kunnat erbjudas undervisning i hörselklass. Uttagningsprocenten till hörselklasser
är inom samtliga regioner avsevärt lägre än vad som svarar mot behovet.
Genomsnittligt har endast hälften av det antal elever, som är i behov av
undervisning i hörselklass, kunnat beredas sådan undervisning. I de nordligaste
länen är uttagningsprocenten lägre än i mellersta och södra Sverige. Inte endast
de långa skolvägarna utan även bristen på specialutbildade lärare synes enligt
utredningen ha utgjort hinder för en utbyggnad av hörselundervisningen, eftersom
särskild specialundervisning för hörselskadade endast i obetydlig omfattning
insatts som komplement eller alternativ till undervisningen i hörselklass. Enligt
utredningens mening är det synnerligen angeläget, att inte endast de gravt hörselskadades
utan även de lindrigt eller måttligt hörselskadades skolsituation

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1965

tillräckligt uppmärksammas, varför inte minst de möjligheter, som den särskilda
specialundervisningen erbjuder, i möjligaste mån bör utnyttjas.

Utredningen finner, att varierande möjligheter till undervisning och skolplacering
måste ställas till förfogande för de döva och hörselskadade barnen. Därvid
bör enligt utredningen i princip eftersträvas att eleverna undervisas så nära det
egna hemmet och så nära det allmänna skolväsendet som möjligt. Ökade möjligheter
härtill erbjuds bl. a. genom den fortskridande urbaniseringsprocessen och
de förbättrade kommunikationerna, vilka medverkar till att allt fler skolkommuner
kan få underlag för upprättandet av små »hörselskolor».

Utredningen understryker emellertid att önskemålet att decentralisera verksamheten
inte får tillgodoses på bekostnad av barnets rätt till en adekvat undervisning
i en god skolform, vilken har tillgång till den omfattande pedagogiska,
medicinska och tekniska expertis och den specialutrustning, som krävs för att på
bästa möjliga sätt hjälpa barnet att kompensera sitt handikapp.

b. Förslag till skolorganisation

Utredningen förklarar, att dess förslag till skolorganisation väsentligen baserar
sig på uppfattningen, att undervisningen av döva, hörsel- eller gravt talskadade
elever i möjligaste mån bör integreras med det övriga skolväsendet,
samt att man i den mån det är möjligt utan att eftersätta de pedagogiska
kraven mera målmedvetet bör satsa på en decentralisering av verksamheten,
så att fler elever, framför allt i den lägre skolåldern, kan bo hemma eller hålla
en nära kontakt med det egna hemmet.

Allt eftersom barnen blir äldre och deras fostran och undervisning får mera
skolmässiga former, kan man emellertid enligt utredningen förvänta, att såväl
målsmän som elever är mera beredda att acceptera och förstå nödvändigheten
av den centralisering av skolverksamheten, som behövs för att eleverna skall
få en med grundskolan likvärdig undervisning. Inte endast det låga elevunderlaget
utan även elevernas skiftande handikapp, som redan på låg- och mellanstadiet
kräver speciell pedagogisk behandling och differentiering av eleverna,
lägger hinder i vägen för en alltför långtgående decentralisering av skolorganisationen.
På grundskolans högstadium måste en ytterligare koncentration
av skolorganisationen ske för att ge tillräckligt underlag för ett fritt val av
tillvalsgrupper och linjer för eleverna.

Utredningen har vid bedömandet rörande utformningen av den framtida skolorganisationen
haft att ta hänsyn till två elevkategorier, vars handikapp är
likartade, men som i undervisningen kräver olika pedagogisk behandling och
metodik. Gruppen hörselskadade kan i regel erhålla tillfredsställande undervisning
inom det allmänna skolväsendet med dess möjligheter till specialundervisning.
Gruppen döva, som erbjuder betydligt större problem i undervisningen
och därför måste ha tillgång till eu speciell utrustning och expertis, måste

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 70 år 1965

i regel ha sin undervisning ordnad genom skolväsendet för döva. Härtill kommer
dock en tredje grupp, elever med centrala språk- och talrubbningar föranledda
av annan orsak än dövhet, vilka hittills undervisats inom dövskoleorganisationens
ram. Dessas undervisning beräknas bli förlagd till skola för talskadade
i Sigtuna i anslutning till skola för döva med vissa komplikationer.

Med ledning av gjorda undersökningar beräknar utredningen, att sammanlagda
antalet elever, som är i behov av undervisning i hörselklass eller i klasser
för döva och hörselskadade, icke överstiger 1,5 promille av det totala elevantalet.
Ca 1 promille beräknas vara i behov av undervisning i hörselklass och ca 0,5
promille i klasser för döva och hörselskadade. Övriga elever med hörselnedsättning
beräknas kunna undervisas i vanlig klass, eventuellt med insats av särskild
specialundervisning. Med utgångspunkt från att årskullarna skolbarn uppgår
till drygt 100 000 innebär detta, att hörselklasserna i riket årligen kan beräknas
erhålla ett nytillskott av ca 100 elever per år och skolorna för döva och
hörselskadade ca 50 elever per år.

Gruppen hörselskadade, dvs. elever, som är i behov av undervisning i hörselklass,
omfattar alltså enligt utredningens frekvensberäkningar ca 1 000 i den
obligatoriska skolan. Härtill kommer ett 1 000-tal elever, som under en del avskoltiden
på grund av hörselskada är i behov av särskild specialundervisning.
Enligt bestämmelserna i skolstadgan fordras minst 5 elever för inrättandet av
hörselklass, 8—14 elever för två hörselklasser och därutöver får en klass inrättas
för varje påbörjat 7-tal elever. För särskild specialundervisning får anslås 5
veckotimmar för en elev och därutöver 2 veckotimmar för varje ytterligare
elev. Av frekvensberäkningarna framgår emellertid, att endast mycket stora
skolkommuncr har underlag för inrättandet av hörselklasser, och utbyggnaden
av hörselklassorganisationen har därför inte kunnat ske i önskvärd omfattning.
Detta torde vara en av anledningarna till att den statliga skolan för
hörselskadade (Örebroskolan) behållit ett relativt konstant elevantal. Då utredningens
undersökningar visat, att sådana elever, som nu ingår i »Örebrogruppen»,
i stor utsträckning kan undervisas och utbildas inom det allmänna skolväsendet
under förutsättning att vissa relativt begränsade resurser tillskapas, har utredningen
ingående prövat möjligheterna att genom en indelning av riket i elevområden
upprätta ett ökat antal hörselklasser, givetvis förlagda till vanliga
skolor för hörande.

En i utredningens huvudbetänkande redovisad beräkning (s. 167—169) av elevunderlaget
för hörselklasser i elevområden av nuvarande gymnasieregioners storlek
visar att elevområden av sådan storlek i regel inte har tillräckligt elevunderlag
för inrättande av hörselklasser, trots att regionerna i vissa fall är till ytvidden
så stora, att upp till 50 % av eleverna inte dagligen kan åka till och från
skolkommunen utan måste inackorderas. Elevområden av läns storlek skulle
erfordras för att ge underlag för en hörselklassorganisation för grundskolans
åldersstadier och med klasser av A(a)-typ. Utredningen vill emellertid inte för -

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1965

orda en sådan lösning, eftersom den i flertalet landsändar skulle leda till att
mer än 50% av eleverna skulle behöva inackordering under skoltiden. Utredningen
föreslår i stället att länsskolnämnderna vid den planering länsvis, som
enligt utredningens mening är erforderlig och som lämpligen bör ske i samråd
med länets hörcentral, i den första utbyggnadsetappen utgår från elevområden
av i regel gymnasieregions storlek och genom en kombination av hörselklasser
och den särskilda specialundervisningen i görligaste mån sörjer för
elevernas behov av specialundervisning. Utredningens förslag innebär konkret,
att man i tätorter i de elevområden (gymnasieregioner), som har underlag för
lägst 2 å 3 hörselklasser/kliniker, inrättar sådana främst för att tillgodose lågoch
mellanstadiets behov. De hörselskadade elevernas åldersmässiga gruppering
skilda år bör enligt utredningen bli bestämmande för om respektive hörsellärare
i huvudsak skall tjänstgöra som klasslärare eller kliniklärare. Undervisningen bör
alltså anordnas som hörselklassundervisning för elevgrupp, som kan bilda undervisningsgrupp
av erforderlig homogenitet, och i övrigt som klinikundervisning.
Elever i kommuner eller elevområden, som inte har underlag för hörselklasser,
bör hänvisas till särskild specialundervisning. Om denna undervisningsform
visar sig ge otillräcklig hjälp, bör eleven hänvisas till skolgång i närmaste
tätort med hörselklass.

Utredningen framhåller, att det speciellt när behovet av lärartimmar inte
är tillräckligt stort för att medge inrättandet av en hel lärartjänst i regel är
svårt för en kommun att erhålla utbildad lärare för uppgiften. Problemet skulle
enligt utredningen i ett stort antal fall kunna lösas, om läraren kunde kombinera
sin tjänstgöring med annan form av specialundervisning. Utredningen
anser, att de lärare, som det här är fråga om, bör ges möjlighet att vid behov
komplettera sin utbildning.

Det ungefärliga antal hörselklasser/kliniker, som enligt utredningen bör kunna
upprättas centralt inom respektive län vid ett genomförande av den av
utredningen förordade decentraliserade uppbyggnaden, framgår av följande
tabell. Utredningen understryker, att fördelningen på enskilda skolkommuner
inte innebär någon lämplighetsgradering utan på grund av lokala förhållanden
eller andra skäl, t. ex. närheten till befintlig hörcentral eller förskola, kan bli
en annan än i den i sammanställningen angivna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1965
Beräknat antal centrala hörselklasser/kliniker inom respektive län

Län	Skolkommuner	Antal klasser kliniker
A	Stockholm ............................................	13— 14
B	Förortskommuner -)- Södertälje .........................	3— 4
C	Uppsala ..............................................	3— 4
D		2— 3
E	Linköping ............................................	3— 4
	Norrköping ...........................................	3— 4
F		3— 4
G		3— 4
H		2— 3
I		1— 2

K	Karlskrona ...........................................	2— 3
L	Kristianstad ..........................................	2— 3
M	Hälsingborg ...........................................	3— 4
		2— 3
		5— 6
N	Halmstad .............................................	2— 3
0	Göteborg .............................................	9— 10
		2— 3
P		3— 4
R	Lidköping ............................................	2— 3
		2— 3
S	Karlstad ..............................................	3— 4
T	Örebro ...............................................	3— 4
u	Västerås ..............................................	3— 4
W		3 4
x	Gävle ................................................	3— 4
Y	Sundsvall .............................................	3— 4
z		2 3
AC		3— 4
BD		3— 4
	Summa	96—126

En utbyggnad av en central hörselklass- eller klinikorganisation enligt detta
förslag bör enligt utredningens mening vara möjlig att genomföra under loppet
av 1960-talet inom respektive län. Kvantitativt innebär förslaget en fördubbling
av den nuvarande organisationen i riket. Utredningen vill emellertid
understryka vikten av att den centrala organisationen inom länet samtidigt
kompletteras med särskild specialundervisning för de elever, som av olika skäl
inte kan eller bör undervisas genom den centrala organisationens försorg.

Beträffande specialskolväsendet jör döva och hörselskadade gäller, att man
inom detta även i fortsättningen är hänvisad till att koncentrera skolorganisationen
i betydligt större utsträckning än inom t. ex. hörselklassorganisationen.
Orsakerna härtill är den mera komplicerade undervisningen och det betydligt

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 70 år 1965

lägre elevunderlaget. Undervisningen av elever med obetydliga eller obefintliga
hörselrester erbjuder på skolväsendets och teknikens nuvarande utvecklingsstadium
problem av sådan storleksordning, att man för överskådlig tid måste
ha dövskolor av internattyp vid sidan om de i kommunal regi, lokalt eller regionalt
anordnade »hörselskolorna». Endast härigenom kan f. n. garanteras, att
samtliga elever erhåller en adekvat vård och undervisning, tillgång till utbildade
lärare och övrig expertis samt fullgod och rätt använd teknisk utrustning.
Utredningen föreslår därför, att skolhemmet för döva med även annat lyte
samt upptagningsskolorna ingår även i den nya skolorganisationen, de sistnämnda
i första hand som låg- och mellanstadieskolor.

Med hänsyn till angelägenheten av att man prövar möjligheterna att decentralisera
även dövskolans verksamhet har utredningen under läsåret 1963/64
och 1964/65 i samarbete med skolöverstyrelsen låtit upprätta externa försöksklasser
för elever, som annars skulle hänvisats till skolgång i dövskola i Örebro,
Stockholm eller Lund. Erfarenheterna av anordningen är positiva. Utredningen
förordar därför, att anordningen med externa klasser för döva och hörselskadade
kommer till användning i den nya skolorganisationen, i första hand på
lågstadiet. Utredningen anser att det bör ankomma på dövskolornas ledning
att utnyttja möjligheterna att inrätta externa klasser, när de samlade omständigheterna
gör en sådan anordning möjlig. Enligt utredningens mening bör dessa
klasser t.v. organisatoriskt och pedagogiskt lyda under närmaste dövskola och
undervisas av lärare med dövlärarutbildning. Det lokala skolväsendet bör tillhandahålla
skollokaler, teknisk utrustning, undervisningsmateriel, förbrukningsmateriel
och skolmåltider, medan dövskolväsendet bör förutom lärare tillhandahålla
erforderlig specialistvård.

Utformningen av högstadiet inom, specialskolväsendet för döva och
hörselskadade bjuder liksom andra grenar inom handikappundervisningen på
speciella problem, enär elevunderlaget är relativt begränsat, maximalt 40—50
elever per årskurs. Då anordningen med fritt tillval endast i mycket begränsad
omfattning prövats i px-aktisk försöksverksamhet finns t. v. ej underlag för säkrare
bedömanden, men erfarenheterna från exempelvis hörselklassernas högstadium
tyder enligt utredningen på att tillvalsmöjligheterna skulle bli alltför
begränsade om högstadieundervisningen splittrades på samtliga upptagningsskolor.
För att tillförsäkra samtliga döva och hörselskadade elever en högstadieundervisning,
som reellt kan erbjuda ett fritt tillval, föreslår utredningen att
i första hand en fullständig högstadieskola utbyggs i en centralt belägen skolkommun.
Förläggningsorten för denna skola bör ha goda kommunikationer,
ett väl utbyggt skolväsen och ett differentierat näringsliv, så att elevenia kan
erhålla erforderligt antal praktikantplatser för den praktiska yrkesorienteringen.
Enligt utredningens mening lämpar sig Örebro väl för ändamålet. Utredningen
räknar vidare med att elevunderlaget för den nuvarande Örebroskolan kommer
att minska i takt med utbyggnaden av hörsclklasscrna och de externa klasser,
som avses kunna förläggas till det allmänna skolväsendet, varför behovet av

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1965

nybyggnad för högstadieskolan i Örebro anses kunna begränsas till ett 10-tal
klassrum och ett par specialsalar. Behovet av övriga undervisningslokaler bör
enligt utredningen kunna tillgodoses dels inom den nuvarande skolbyggnaden
och dels genom samverkan med den centrala yrkes- och fackskola för döva och
hörselskadade, som enligt utredningens mening bör ersätta de nuvarande fortsättningsskoloma
i Växjö och Vänersborg, samt vara förlagd till Örebro, så att
denna skola kan samordna sin verksamhet med högstadieskolans. Representanter
för Örebro stad har vid preliminära överläggningar med utredningen förklarat,
att lämplig tomtmark kan ställas till förfogande såväl för en högstadietillbyggnad
genom utvidgning av den nuvarande skoltomten som för en yrkes- och fackskola
på ett närliggande tomtområde.

Utredningen förklarar, att en relativt hård belastning på Örebroskolans lokalresurser
kan förväntas, innan utbyggnaden av hörselklass- och den externa klassorganisationen
genomförts. Utredningen räknar därför med att under en övergångsperiod
viss högstadieundervisning meddelas även vid upptagningsskolorna
enligt skolöverstyrelsens bestämmande.

Utredningen föreslår, att under övergångstiden innan utredningens förslag
till högstadium genomförts, i de fall, då elevunderlag finns för en anordning med
ett frivilligt nionde teoretiskt påbyggnadsår vid upptagningsskola, skolans styrelse
hos skolöverstyrelsen inger förslag om organisation och läroplan för ett
sådant år för de elever, vilka önskar detta. Tim- och kursplaner för detta frivilliga
påbyggnadsår i upptagningsskolan bör enligt utredningen i huvudsak
kunna motsvara dem, som tillämpas i den nuvarande försöksskolans åttonde
årskurs, och genomgången av detta år bör i förekommande fall kunna tillgodoräknas
som ett års fullgörande av den fortsättningsskolplikt, som för närvarande
finns för alla dövskolans elever.

Sammanfattningsvis innebär utredningens förslag för den framtida skolorganisationen,
att den obligatoriska skolan för undervisning av hörsel- eller talskadade
samt döva elever bör omfatta följande varianter: särskild specialundervisning
i anslutning till vanlig klass, undervisning i specialklass inom den allmänna
grundskolan, specialskola eller skolhem. Inom det allmänna skolväsendet
bör således finnas »hörselskolor» med hörselklasser och hörselkliniker i ett 30-tal skolkommuner samt därjämte en lokalt anordnad specialundervisning. Inom
det obligatoriska specialskolväsendet bör finnas fyra låg- och mellanstadieskolor
samt en högstadieskola för döva och hörselskadade, ett skolhem för döva med
även annat lyte samt en riksinstitution för diagnostisering, undervisning och
vård av gravt talskadade normalbegåvade barn och döva barn med vissa komplikationer.
Utredningen förutsätter, att den lilla grupp döva barn med grav
rörelsehämning, som behöver särskild medicinsk behandling och särskilda vårdresurser
med hänsyn till rörelsehindret, erhåller sin utbildning inom vård- och
skolorganisationen för rörelsehindrade.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1965

c. Skolpliktsbestämmelser

Enligt dövskolestadgan (SFS 1960:509) gäller särskild skolplikt för döva
barn. Skolplikten inträder, när barnet uppnår för allmän skolplikt stadgad ålder
eller när barnet efter skolålderns inträde drabbas av dövhet. Lider barnet av
sjukdom, när skolplikten inträder, skall barnets skolgång uppskjutas så länge
hinder föreligger. Skolplikten omfattar en lärotid vid dövskola av 10 år men
skall dock upphöra senast med utgången av den årskurs, som slutar det kalenderår
då eleven fyller 18 år.

Intagning i dövskola av skolpliktiga elever skall jämlikt 14 § dövskolestadgan
ske vid höstterminens början varje år med udda årtal. Styrelsen för skola kan
dock, om särskilda skäl föreligger, för visst fall medge intagning på annan tid.

Utredningen framhåller att det nu tillämpade systemet med vartannatårsintagning
och uppdelning av eleverna i relativt homogena parallellklasser organisatoriskt
och pedagogiskt medför vissa fördelar men samtidigt icke oväsentliga
nackdelar. Systemet har bl. a. till följd att hälften av dövskolornas elever börjar
sin egentliga skolgång först vid åtta års ålder och går ut i förvärvslivet med ett
års försening. De negativa verkningarna för den årskull elever, som genom intagningsbestämmelsernas
nuvarande utformning får en försenad skolstart, kan visserligen
motverkas i den mån dessa elever erhåller förskoleundervisning, men med
hänsyn dels till att de gravt hörselskadade eleverna bör beredas undervisning
så tidigt som möjligt för att utveckla språket och dels till att deras skolgång
på grund av handikappet måste göras längre än de fullsinnades, förordar utredningen
en sådan ändring av intagningsbestämmelsema, att samma bestämmelser
kommer att gälla för dövskolan som för den allmänna grundskolan. De
pedagogiska fördelar, som kan erhållas genom den nuvarande indelningen av
eleverna i tre parallella klasser, kan enligt utredningens mening uppnås genom
den i grundskolan tillämpade gruppundervisningen och övriga anordningar
för en individualiserad undervisning.

Den nuvarande tioåriga skolpliktstiden för döva elever är, förklarar utredningen,
närmast jämförbar med den obligatoriska skolgång, som var fullt genomförd
inom det allmänna skolväsendet år 1948. Grundskolans nioåriga lärogång borde
alltså motsvaras av elvaårig lärogång inom dövskoleväsendet, om jämförelsetalen
och dövskolans nuvarande målsättning och innehåll hålls oförändrade. Enligt 1 §
dövskolestadgan har den nu tioåriga lärogången inom dövskoleväsendet det
dubbla syftet att ge eleverna dels normalspråk och allmän skolbildning och
dels yrkesutbildning. Likvärdighet mellan dövskolans och den allmänna grundskolans
utbildningsmål synes enligt utredningen kunna nås på två vägar. Antingen
kan lärogången i dövskola med oförändrat utbildningsmål utsträckas
till att omfatta elva år eller också kan den tioåriga lärogången behållas men
den egentliga yrkesutbildningen ges efter den obligatoriska skolgångens slut.
Av samma skäl som anförts beträffande blindskoleväsendet förordar utredningen
det senare alternativet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1965

Utredningen föreslår, att det extra år inom den obligatoriska skolgången,
som utredningen bedömer vara nödvändigt för att de döva eller gravt hörselskadade
eleverna skall kunna uppnå det för grundskolan uppställda bildningsmålet,
i första hand tillförs lågstadiet, som sålunda blir 4-årigt. Utredningen
förklarar sig väl medveten om att ett extra år kunde behövas även på mellanstadiet
för att ge ökad tid för t. ex. orienteringsämnena eller på högstadiet, när
tillvalsämnen och linjeval tillkommer, men utredningen finner det mest angeläget
att på det grundläggande stadiet ge tillräcklig tid att bygga upp språk
och tal. En utökad tid på lågstadiet bör enligt utredningen komma undervisningen
på följande stadier till godo.

Med hänsyn till det erkänt svåra handikapp dövheten utgör i undervisningssammanhang,
bör enligt utredningens mening den valfrihet ifråga om ämnen,
som i grundskolan gäller för elever och malsmän, utsträckas att i dövskolan
även i viss utsträckning omfatta skolstadiernas längd. Om det för en enskild
elev eller grupp av elever bedöms vara lämpligt, anser utredningen att efter
skolöverstyrelsens prövning även mellanstadiet bör kunna tillföras ett frivilligt
påbyggnadsår.

4. Läroplan för grundskola för döva och hörselskadade

Utredningen har i sitt läroplansarbete utgått från att för dövskolan framgent
skall gälla den målsättning, som är angiven i skollagens första paragraf,
och att dövskolan alltså — med beaktande av sin specifika uppgift att ge eleverna
språk och tal — skall bedriva sin undervisning i syfte att meddela eleverna
kunskaper och öva deras färdigheter samt i samarbete med hemmen främja
elevernas utveckling till harmoniska människor och till dugliga och ansvarskännande
samhällsmedlemmar. Utredningen framlägger förslag till läroplan för
grundskolan för döva och hörselskadade i separat betänkande (SOU 1964:62).

Även om speciella pedagogiska arbetsprinciper och i vissa ämnen en särskilt
avpassad metodik måste tillämpas vid skolundervisning av handikappade, måste
enligt utredningens mening viktiga huvudprinciper vara gemensamma för all
fostran och undervisning, oavsett de enskilda elevernas skoltillhörighet. Utredningens
förslag till ny läroplan för skolorna för döva och hörselskadade sammanfaller
därför i stora delar med grundskolans läroplan. Det bör emellertid observeras,
att läroplansförslaget avser en 10-årig skola med ett lågstadium omfattande
1—4 årskursen, ett 3-årigt mellanstadium samt ett 3-årigt högstadium.
Vid tillämpningen av grundskolans läroplan på mellan- och högstadiet inom
grundskolan för döva och hörselskadade beräknas därför årskurs 5 i dövskolan
ungefär motsvara årskurs 4 i grundskolan, årskurs 6 motsvara årskurs 5 osv.
Vid avslutad tionde årskurs i dövskolan beräknas eleverna trots sitt handikapp
ha uppnått det mått av kunskaper och färdigheter som grundskolans elever
efter årskurs 9.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1965 33

I avdelning I .av Läroplan för grundskolan behandlas grundskolans syftemål
och anges allmänna riktlinjer för skolans inre arbete. Utredningen har funnit,
att kapitlet i sin helhet kan tillämpas inom grundskolan för döva och hörselskadade.
Avdelning 11, Allmänna anvisningar för skolans verksamhet, har på
några punkter närmare kommenterats i läroplansförslaget. Vissa avsnitt är
ej helt tillämpliga inom dövskoleorganisationen. De föreslås utgå vid avsnittets
tillämpning i dövskolorna. Andra avsnitt har något utvidgats av utredningens
läroplansgrupp.

Avdelning III behandlar timplanerna. Denna avdelning har helt omarbetats,
bl. a. pa grund av att en tioårig skolpliktstid och en särskild stadieindelning
föreslås för dövskolan.

Utredningen har vid uppgörandet av sitt förslag till timplaner för låg- och
mellanstadiet i stort sett bibehållit det veckotimtal, som föreskrivs i nu gällande
undervisningsplan för dövskolan. Det sammanlagda antalet undervisningstimmar
per vecka är liksom för närvarande genomsnittligt högre på dövskolans
lågstadium än motsvarande timtal i den allmänna grundskolan. På
mellanstadiet är veckotimtalen för jämförbara åldersgrupper inom de båda
skolformerna identiska. I följande sammanställning redovisas de olika årskursernas
veckotimtal.

Antal veckotimmar i grundskolan för döva och i den allmänna grundskolan

Skola				Antal veckotimmar i	årskurs
	1	2	3	4	5	6	7	8	9	10
Dövskolan .......	26	28	32	34	35	35	35	36	36	36
Grundskolan .....	20	24	30	34	35	35	35	35	35
Differens	+ 6	+ 4	+ 2	±0	±0	±0	±0	+ 1	+ 1	—

Avdelning IV i Läroplan för grundskolan, Kursplaner med anvisningar och
kommentarer, har en sådan utformning, att innehållet enligt utredningens mening
i stora delar bör kunna tjäna till ledning i grundskolan för döva och hörselskadade.
Vissa avvikelser har dock bedömts nödvändiga.

Särskilda tim- och kursplaner har ej uppgjorts för dövundervisningens speciella
skoltyper: skolhemmet i Gnesta och den planerade institutionen i Sigtuna
för gravt talskadade normalbegåvade barn och döva barn med vissa komplikationer.
Förutom de jämkningar i timplanen, som är möjliga enligt läroplansanvisningarna,
förutsätts att skolöverstyrelsen medger avvikelser från gällande normer
i den omfattning som bedöms nödvändig. Kursinnehållet i särskolans läroplan
beräknas i tillämpliga delar gälla för skolhem, där döva barn med psykisk
efterblivenhet erhåller undervisning. På likartat sätt anses kursinnehållet i Läroplan
för grundskolan böra tjäna till ledning vid undervisningen av normalbegåvade
barn med grava talskador.

3 — Bihang till riksdagens protokoll 19G5. 1 samt. Nr 70

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1965

Utredningen förklarar, att skolöverstyrelsen under en övergångsperiod med
särskild uppmärksamhet bör följa lärarnas och elevernas möjligheter att arbeta
enligt grundskolenormerna. De modifieringar av skolans inre arbete, som vunna
erfarenheter härvid kan ge anledning till, bör därefter kunna genomföras, exempelvis
genom att tilläggsanvisningar utfärdas av skolöverstyrelsen.

Huvudprincipen för det pedagogiska arbetet inom dövskolan bör enligt utredningen
vara att söka skapa bästa möjliga betingelser för en optimal språk- och
talutveckling hos eleverna. Då utredningen anser, att varje barn med alla medel
skall bringas till utveckling på möjligast allsidiga sätt, föreslås att eleverna skall
kunna få stödundervisning medelst åtbördsspråk.

Beträffande utredningens förslag till läroplan för grundskola för döva och
hörselskadade torde i övrigt få hänvisas till det särskilda betänkande (SOU
1964:62), i vilket utredningen framlagt ifrågavarande förslag, samt till s.
177—185 i huvudbetänkandet.

5. Döva och hörselskadade ungdomars fortsatta utbildning efter den

obligatoriska skolan

Enligt utredningens mening bör det genom den från åtta till tio år förlängda
grundutbildningen framgent bli möjligt att i den ungdomsskola för döva och
hörselskadade, vilken bör följa pa grundskolan, i större utsträckning göra de
hörselhandikappade rättvisa och tillgodose deras individuella utbildningsbehov.
Skillnaden i yrkesutbildningens målsättning, uppläggning och innehåll för pojkar
och flickor bör enligt utredningen givetvis försvinna och samtliga studievägar
och yrkeslinjer stå öppna för alla utan uppdelning efter kön.

För att de döva och hörselskadade ungdomarna framgent skall få tillgång
till största möjliga antal utbildningssektorer och samtidigt kunna garanteras
en fullgod undervisning, föreslår utredningen, att de efter genomgången grundskola
bereds möjlighet till fortsatt utbildning dels inom det allmänna skolväsendet
och dels inom specialskolväsendet.

Elever, som bedöms ha förutsättningar för att följa undervisningen i skola för
hörande, föreslås efter prövning i varje enskilt fall kunna fortsätta sin utbildning
efter grundskolan för döva och hörselskadade i yrkesskola, fackskola eller gymnasium
inom det allmänna skolväsendet. Ledningen för den avlämnande dövskolan,
i regel högstadieskolan i Örebro, bör enligt utredningen genom samverkan
med skolledningen i elevens hemkommun verka för att sådan undervisning kommer
till stånd samt att erforderliga hjälpmedel och stödåtgärder i övrigt ställs
till elevernas förfogande. I de fall da elevunderlaget pa en ort är tillräckligt stort
för att medge, att man låter de döva och hörselskadade bilda egen undervisningsgrupp
eller klass i högre skola för hörande, bör sadan klass om möjligt
anordnas på denna ort.

Utredningen anser, att undervisningen på detta skolstadium till stor del torde

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 70 år 1965 35

kunna ges av den högre skolans ordinära ämneslärare. En lärare med specialutbildning
— t. ex. någon vid hörselklass eller dövskola anställd lärare eller en
ämneslärare med hörselpedagogisk vidareutbildning — anses dock böra stå till
elevernas förfogande för sådan specialundervisning, som anordnas även för
elever vid högre skolor.

Utredningen föreslår, att de nuvarande fortsättningsskolorna avvecklas och
ersätts av skolor ovanför grundskolan för döva och hörselskadade, som erbjuder
hörselhandikappade ungdomar likartade utbildningsmöjligheter, som står till
buds inom det allmänna skolväsendet, dvs. gymnasie-, fackskol- och yrkesskolundervisning.

Antalet elever, som kan väntas välja en teoretisk, respektive praktisk studiegång
i de nya skolorna, kan enligt utredningen tills vidare ej med säkerhet beräknas.
Med ledning av elevernas nuvarande fördelning i fortsättningsskolorna
uppskattar utredningen den förra gruppen till 30 ä 40 och den senare till Ilo ä
120 vid en lärogång, som genomsnittligt omfattar 4 ä 6 terminer.

Beträffande skolornas lokalisering gäller att det låga elevunderlaget gör en
viss koncentration nödvändig, för att inte antalet valmöjligheter skall för starkt
begränsas. Även vid en koncentration av undervisningen till två skolenheter,
vilket föreslås av utredningen, anses det emellertid med hänsyn till den allmänna
inriktning och målsättning, som bör gälla för undervisningen, av väsentlig
vikt att denna nära anknyts till det allmänna skolväsendet och till de utbildningsmöjligheter,
som erbjuds inom näringslivet. Undervisningen bör därför
enligt utredningen vara förlagd till skolkommuner med ett rikt differentierat
skolväsen och näringsliv. Vidare anses det önskvärt, att dessa trots koncentrationen
relativt små skolenheter kan anslutas till annan dövundervisning, så att
specialutbildade lärare och övrig expertis, undervisningslokaler samt teknisk
utrustning kan utnyttjas så effektivt som möjligt.

Teoretiskt inriktade hörselhandikappade elever kan för närvarande inom dövskolväsendets
ram bedriva realskol-, försöksskol- och gymnasiestudier vid skolan
på Blockhusudden i Stockholm. Erfarenheterna av verksamheten är positiva.
Enligt utredningens mening bör denna verksamhet ingå även i den nya skolorganisationen
men ombildad till en ungdomsskola med gymnasie- och viss fackskolundervisning
(social och ekonomisk fackskola). Pedagogiskt och administrativt
föreslås skolan bli underställd ledningen för Manillaskolan. Undervisningen
bör enligt utredningen bedrivas som en kombination av direkt undervisning
och handledd korrespondensundervisning. Utredningen beräknar skolans
omfattning till omkring 30 elever, varav 20 tillhörande fackskolgruppen och 10
gym nasiegruppen.

Yrkesskolundervisningen och undervisningen på teknisk linje i fackskola bör
enligt utredningens mening på likartat sätt samordnas med dövskolans högstadium
och följaktligen förläggas till Örebro. Utredningen förslår att eu yrkesoch
fackskola för sammanlagt ca Ilo + 20 = 130 elever skall uppföras på tomt
skild från högstadieskolan men ställas under samma ledning som denna. Där -

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1965

igenom möjliggörs, att viss personal, lokaler och utrustning kan utnyttjas gemensamt.
Representanter för Örebro stad har vid överläggningar med utredningen
förklarat att staden är beredd att ställa lämplig tomtmark till förfogande för
skolan.

6. Personalbehov

Utredningen föreslår, att dövskolorna successivt tillförs i huvudsak samma
lärarkategorier — givetvis med erforderlig specialutbildning — som finns inom
det allmänna skolväsendet.

Genom att småskollärare tillförs undervisningen på lågstadiet bör det enligt
utredningens mening vara möjligt att avveckla det nuvarande systemet med
biträdande lärare. Utredningen anser att den individualisering av undervisningen,
som systemet med biträdande lärare avser att tillgodose, bör möjliggöras på likartat
sätt som inom det vanliga skolväsendet, nämligen genom gruppindelning,
specialundervisning och alternativa kurser.

För förstärkning av den yrkesvägledande verksamheten i dövskolorna föreslår
utredningen, att skolorna tillförs yrkesvalslärare. För att bistå främst de
äldre eleverna föreslås vidare, att kuratorstjänster inrättas vid skolorna i Stockholm
och Örebro.

För att personal med lämplig utbildning för ledning av vårdarbetet skall
finnas tillgänglig alla veckans dagar, föreslår utredningen, att varje skola, utöver
nuvarande elevhemsföreståndare, tilldelas ytterligare en sådan befattningshavare,
som har utbildning från socialt bamavårdsseminarium eller motsvarande.
Elevhemsföreståndare bör enligt utredningen leda och handleda vårdarna,
fördela arbetsuppgifterna och klargöra vilka uppgifter som bör ges prioritet samt
över huvud taget verka för att omvårdnaden blir så nyanserad, att varje enskild
elev känner trivsel och trygghet.

Dessutom föreslås en förstärkning i fråga om teknisk personal och psykologer.

Utredningen föreslår, att skolornas ledning förstärks med studierektorer samt
att i specialskolans styrelse ingår representant för den lokala skolstjrelsen. För
en rationell handläggning av administration och ekonomisk förvaltning föreslås
vidare en gemensam ledning för dövundervisningen i Stockholm, respektive
Örebro.

Personalbehovet i den av utredningen föreslagna skolorganisationen framgår
av följande sammanställning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1965
Personalbehovet vid dövskolorna

a. Ordinarie och extra ordinarie personal.

Befattningshavare	Härnösand	Lund	Mauilla	Gnesta	V änersborg ........	Örebro	Sigtuna	Summa
G	Gy +F	Sem	G	Y+F
a. Tjänster
Rektor ...............			1		i	1	1	4
Rektor (ABp 25) ......	1	1						2
Rektor (ABp 24) ......				1				1
Studierektor (21) ......	1	1	1	1	1	1	i	1	1	1	10
Psykolog .............						1		1
Dövlärare:
Lärare i läroämnen ..			4			17	8		29
Folkskollärare .......	6	6	7	1	6	9		2	37
Småskollärare .......	7	8	8	2	7	12		2	46
Talpedagog:
Folkskollärare .......							2	2
Småskollärare .......							1	1
Förstadielärare (15) ....			3					3	6
Lärare i yrkesämnen
(15/17)						13		13
Övningslärare:
Gymnastik (18) .....	1	1	1		1	2		6
Teckning (16) .......	V»	7»	1		V*	1		3''/»
Slöjd (15) ..........	2	2	2	1	2	2		11
Hemkunskap (15) ...						1		1
Ingenjör ..............	7*	Va	i		7»	1	1	47»
Sköterska (13) ........	1		i		1	1''/«	l*/«	6
Kurator ..............			i			1	1	3
Elevhemsföreståndare
(12/13) .............	2	2	2	1	2	3	1	13
Husmor (12/13) .......	1	1	1		1	1		1	6
Kontorsskrivare (13) ...			1			1		2
Kansliskrivare (11) ....	1	1	1		1	1	1	6
Vårdare (9) ..........	8	6	10	5	8	16	14	67
Maskinist (9) .........	1	1	1		1	1		5
Vaktmästare (9) .......	2	1	2	1	1	1	1	2	11
Värmeskötare (9) .....			1		1			2
Trädgårdsförman (9) ...	1	1						2
Kokerska (7) ..........	1	1	1		1	2	2	8
Sömmerska (6) ........	1	1	1		1	1		5
Kontorsbiträde (5) ....	1	1	1		1	1	i	6
Ekonomibiträde (5) ...	10	7	13		10	12	5	57

Anm.

G = Grundskola

Gy = Gymnasieundervisning

F = Fackskolundervisning (i Stockholm social och ekonomisk, i Örebro teknisk)

Sem = Dövlärarseminarium

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 70 år 1965

b. Arvodesanställd personal: Skolläkare, barnpsykiater, audiolog, otolog, foniater,
tandläkare, psykolog, kurator, yrkesvalslärare, timlärare, personal för fritidssysselsättning,
praktikanter.

c. Kollektivanställd personal: Städpersonal.

7. Kostnader

Kostnaderna för avlöningar enligt den av utredningen föreslagna personalorganisationen
beräknas till ca 8,5 milj. kr. enligt 1964 års löneläge.

Beträffande omkostnaderna förklarar utredningen, att behovet av medel
under de olika delposterna endast kan beräknas ungefärligt innan erfarenhet
vunnits av organisationen. Merkostnaderna för den föreslagna förlängningen
av grundutbildningen från åtta till tio år motverkas delvis av de besparingar
som vinns genom att dövskolklasser ansluts till det allmänna skolväsendet och
att yrkesutbildningen koncentreras till en skola. Utredningen gör därför vid
sin bedömning av medelsbehovet till omkostnader för dövskolorna en schablonmässig
uppräkning av innevarande års anslag med 15 %. Dessutom räknar utredningen
med ytterligare kostnader om 49 000 kr. för fritidsverksamhet, lägerskolor
m. m. samt 117 000 kr. för den planerade Sigtunainstitutionen. Härtill
kommer kostnader för av utredningen föreslagen upprustning ifråga om undervisningshjälpmedel
och teknisk utrustning (se s. 40).

E. Genomförandet av den föreslagna organisationen

1. Tidsplan för övergång till grundskola för blinda och döva

Utredningen föreslår att övergången till grundskola för döva och blinda skall
ske med början läsåret 1965/66 i årskurserna 1—5 och med en årlig utbyggnad
omfattande en årskurs. Då intagning av elever i dövskoloma hittills skett vartannat
år innebär förslaget att den successiva övergången till tillämpning av
grundskolans läroplan genomförs enligt följande tidsplan.

Tidsplan för övergång till grundskola inom blind- och dövskolväsendet

Läsår					Års	i u r s
1	2	3	4	5	6	7	8	9	10
B D	B D	B D	B D	B D	B D	B D	B D	B D	B D
1965/66 .........	G G	G —	G G	G —	G G	F —	F F	F —	F F	F —
1966/67 .........	G G	G G	G —	G G	G —	G G	F —	F F	F —	F F
1967/68 .........	G G	G G	G G	G —	G G	G —	G G	F —	F F	F —
1968/69 .........	G G	G G	G G	G G	G —	G G	G —	G G	F —	F F
1969/70 .........	G G	G G	G G	G G	G G	G —	G G	G —	G G	F —
1970/71 .........	G G	G G	G G	G G	G G	G G	G —	G G	G —	G G

Anm. B = blindskola, D = dövskola, G = grundskola och F = folkskola, respektive fortsättningsskola.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1965

Enligt utredningens tidsplan når den första årskursen av dövskolans och blindskolans
elever högstadiet läsåret 1968/69 och den första årskullen elever lämnar
grundskolan vid utgången av läsåret 1970/71. Avvecklingen av de nuvarande
fortsättningsskolorna inleds läsåret 1969/70, och den nya skolorganisationen för
elevernas undervisning i yrkesskola, fackskola och gymnasium bör stå färdig att
fungera fr. o. m. läsåret 1971/72. Utredningen föreslår att skolöverstyrelsen skall
erhålla i uppdrag att utföra den detaljplanering och framlägga de förslag till
åtgärder, som under övergångstiden är erforderliga med hänsyn till:

1. de nuvarande upptagningsskolornas omvandling till låg- och mellanstadieskolor,

2. Örebroskolans och Tomtebodaskolans omvandling till grundskola med låg-,
mellan- och högstadium,

3. avvecklingen av de nuvarande fortsättningsskolorna och utbyggnaden av
yrkesskol-, fackskol- och gymnasieundervisningen samt

4. behovet av lärare och övrig personal i den nya skolorganisationen.

Benämningen på skolorna inom specialskolväsendet är för närvarande: statens
skola för döva, statens skola för hörselskadade, blindinstitutet, statens
skolhem för döva etc. Enligt utredningens mening bör specialskolornas karaktär
av skolor för handikappade inte särskilt markeras i skolornas namn. Utredningen
föreslår, att skolorna i samband med övergången till en grundskoleorganisation
ges egennamn, som lämpligen kan ha lokal eller personell anknytning.

2. Behov av hjälpmedelsupprustning

Utredningen förklarar att specialskolorna i samband med skolreformen bör
ges samma standard beträffande pedagogiska hjälpmedel som den vanliga grundskolan.
Resultatet av en av utredningen i samverkan med skolöverstyrelsens
hjälpmedelsbyrå gjord inventering av specialskolornas bokbestånd och materielbestånd
i övrigt visar att hjälpmedelssituationen på vissa områden är närmast
prekär. Apparatbeståndet för audivisuell undervisning är helt otillräckligt och
laborationsutrustning för elevförsök i regel obefintlig på skolorna. Att med dagens
materielförråd ens tillnärmelsevis söka realisera grundskolans intentioner
i de naturorienterande ämnena är enligt utredningen inte möjligt.

Utredningen framhåller att problemet rörande användbarheten av olika hjälpmedel
i regel inte ligger på »föremålsplanet» utan på det »metodiska planet» och
att ett metodiskt rätt utnyttjat pedagogiskt hjälpmedel kan visa sig verkningsfullt
även vid undervisning av mycket gravt handikappade elever.

För blindskolorna anser utredningen att det genom den föreslagna pedagogiska
hjälpmedelscentralen (s. 12) skall bli möjligt att bättre tillgodose behovet av
läro- och läseböcker. Centralen skulle bl. a. ha till uppgift att kartlägga behovet
av nyproduktion av böcker, undersöka vilka böcker som lämpligen kan över -

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1965

föras till blindskrift, utarbeta manuskript, samarbeta med tryckerier för tryckning
av de nya böckerna samt göra långtidsplanering för bokproduktionen.

Beträffande dövskolorna föreslår utredningen att en kommitté för undervisningshjälpmedel
tillsätts, bestående av representanter för grundskolans låg-,
mellan- och högstadier, representanter för gymnasiala skolstadier samt en representant
för skolöverstyrelsen. Kommitténs främsta uppgift skulle vara att verka
för att de pedagogiska hjälpmedlen i dövskolorna håller en standard, som är jämförbar
med den inom skolväsendet i övrigt samt att den årliga nyproduktionen
sker tillfredsställande.

Utredningen framlägger en plan för hjälpmedelsupprustning vid blind- och
dövskolorna under perioden för övergång till grundskola. Kostnaderna för denna
upprustning beräknas för blindskolorna till 867 000 kr. och för dövskolorna till
889 000 kr. Kostnaderna föreslås fördelade på en femårsperiod med årliga kostnader
om 173 000 kr. för blindskolorna och 178 000 kr. för dövskolorna. För dövskolorna
tillkommer dessutom årliga kostnader för nyanskaffning av hörselteknisk
utrustning med 202 000 kr.

3. Blind- och dövskolornas lokalbehov

En förutsättning för att undervisningen av blinda och döva elever skall kunna
bedrivas i enlighet med de för grundskolan bärande tankarna och idéerna är
inte endast fullgoda pedagogiska och tekniska hjälpmedel utan även tillgång
till undervisningslokaler i tillräckligt antal, försedda med inredning och installationer,
som underlättar en riktig användning av moderna undervisningshjälpmedel.
Vidare krävs utrymmen för elevernas fritidssysselsättning och trivsamma
elevhem.

Utredningen har i samband med inventeringen av skolornas hjälpmedel även
gjort en inventering av lokalbeståndet och redovisar det beräknade behovet av
ny- och ombyggnad vid de skilda skolorna under perioden för övergång till grundskola.

En genomgripande om- och tillbyggnad för Manillaskolan anses nödvändig
och bör enligt utredningen ges högsta angelägenhetsgrad. Utredningen har därför
redan i ett tidigt skede av utredningsarbetet tillsammans med representanter
för byggnadsstyrelsen och skolöverstyrelsen inlett arbetet med utarbetandet av
lokalprogram för skolan.

Beträffande skolan för döva i Lund föreslås en ny- och ombyggnad som siktar
till att successivt omvandla den nuvarande internatskolan till dagskola. Elevförläggningarna
bör enligt utredningen snarast flyttas ut från huvudbyggnaden
och den nuvarande internatdelen ombyggas till lokaler för undervisnings- och
fritidsändamål: slöjdsal, grupprum, rytmikrum, teknikerrum, expeditionsutrymmen
och hobbylokaler. Vidare föreslås att skolan genom om- eller nybyggnad
ges en tidsenlig gymnastik- och badavdelning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1965

För elever, som inte genom upprättandet av externa klasser i Malmö och andra
orter samt genom vidgad användning av skolskjutsar kan bo i det egna hemmet
eller beredas plats i inackorderingshem, föreslår utredningen att inkvartering
ordnas i små elevinternat. Varje sådant elevhem skulle vara avsett för 8—10
elever.

Vidare föreslås nybyggnad i Örebro för grundskola samt yrkes- och fackskola
för döva och hörselskadade.

För skolorna i Vänersborg och Gnesta krävs enligt utredningen vid övergången
till grundskola endast smärre kompletteringar av lokalbeståndet. I fråga om
skolan i Härnösand föreslår utredningen bl. a. att möjligheten prövas att göra
elevhemmet mera tidsenligt.

Vid Tomtebodaskolan bör enligt utredningen två fristående små elevhem uppföras
och de internatutrymmen som härigenom kan friställas genom ombyggnad
göras disponibla för undervisningsändamål.

Utredningen föreslår, att byggnadsstyrelsen får i uppdrag att — på grundval
av utredningens principförslag till om- och tillbyggnad vid blind- och dövskoloma
under perioden för övergång till grundskola — i samverkan med skolöverstyrelsen
färdigställa byggnadsprogram för skolorna och fortsätta projekteringen
fram till och med färdigställande av bygghandlingar.

4. Lärarutbildningsfrågor och behov av pedagogiskt utvecklingsarbete

Förverkligandet av skolreformen i specialskolorna medför enligt utredningen
dels ändrade och skärpta krav på utbildning av lärare för undervisningen och
dels ett ökat behov av pedagogiskt utvecklingsarbete i dessa skolor.

Utredningen förklarar sig på grund av problemens storleksordning och med
hänsyn till den lämpliga tidsplanen för utredningens arbete inte ha funnit det
möjligt att ta upp lärarutbildningsfrågorna till ingående behandling. Med hänsyn
till dessa frågors betydelse för den föreslagna reformen av specialskolväsendet
föreslår utredningen att de blir föremål för särskild utredning.

Beträffande behovet av forskning och pedagogiskt utvecklingsarbete i specialskolorna
framhåller utredningen bl. a. att det i utredningsarbetet gång efter
annan har kunnat konstateras, att en rad av metodiska och pedagogiska åtgärder
i blind- och dövundervisningen i huvudsak vilar på empirisk grund och behöver
verifieras av forskning för att man i det pedagogiska utvecklingsarbetet skall få
en fastare grund att stå på. Enligt utredningens mening är det av betydelse att
man genom forskning får belyst den handikappade elevens situation i olika skoloch
hemmiljöer samt det ena eller andra handikappets inverkan på elevens
psykiska utveckling och emotionella och sociala anpassning.

Aktuella objekt för forskning och pedagogiskt utvecklingsarbete är även frågor
som rör inlärningen, individualiseringen av undervisningen och yrkesrådgivningen.
På blindsidan är det bl. a. av intresse att finna lämplig kombination av
böcker på punktskrift, talboken och språklaboratoriet i undervisningen, metoder

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1965

att öka de blindas förmåga till koncentration i inlärningssituationer, att undersöka
i hur stor omfattning blindheten har inverkan på barnets förmåga att inlära
och lagra minnesbilder etc. Eör de döva och hörselskadade är användningen av
film och bild i kombination med lämplig text av motsvarande intresse som talboken
för de blinda. Vidare bör åtbördsspråkets roll i undervisningen närmare
bli undersökt.

Utredningen föreslår, att anslaget till pedagogiskt utvecklingsarbete uppräknas
med 50 000 kr. att användas till stöd för forskning och pedagogiskt utvecklingsarbete
inom här berörd handikappundervisning.

5. Specialskolornas ledning och tillsyn

Vid sina överväganden rörande specialskolornas lokala ledning och administration
har utredningen ansett sig böra utgå från att de nuvarande särskilda styrelserna
för dessa skolor t. v. behålles. De pedagogiska och administrativa arbetsuppgifternas
mångfald och storlek talar emellertid enligt utredningen för att specialskolorna
framgent liksom skolorna inom det kommunala skolväsendet bör ha
tillgång till ett fullt utbyggt skolkansli. Detta skulle uppnås om även specialskolorna
blev underställda den lokala skolstyrelsen i kommunen. Erfarenheterna
av den organisation av skolväsendets centrala, regionala och lokala ledning som
tillämpas från den 1 oktober 1964 samt av försöksverksamheten med externa
klasser och grupper bör enligt utredningen utvisa när och i vilka former detta
bör ske.

Länsskolnämnderna, som regionalt har att svara för tillsynen av dövskolorna
samt för planläggningen av hörselklassorganisationen i det allmänna skolväsendet,
behöver enligt utredningen under det förestående utbyggnadsskedet ett
kraftfullt expertstöd.

Skolöverstyrelsens konsulentorganisation föreslås därför förstärkt till att förutom
dövkonsulenten omfatta en heltidsanställd hörselkonsulent. Dessutom föreslås
att en inspektörstjänst för blind- och dövundervisningsfrågor inrättas
fr. o. m. det år då grundskolan börjar inrättas i specialskolorna, att den placeras
vid en centralt belägen länsskolnämnd som inom sitt område har såväl blindskola
som dövskola och att innehavaren av denna tjänst skall fungera som
konsult för övriga länsskolnämnder vid handläggningen av blind- och dövundervisningsfrågor.
Vidare föreslår utredningen att 45 000 kr. tillförs anslaget till
pedagogiskt utvecklingsarbete för försöksverksamhet med regionala synkonsulenter.

Utredningen understryker även angelägenheten av att den sektion inom skolöverstyrelsen
som har att handlägga »kontakter med målsmän, med myndigheter
och med föreningar o. d. på handikappundervisningens och handikappvårdens
område» verkligen blir funktionsduglig samt förklarar sig förutsätta, att personalbehovet
inom denna enhet följs med uppmärksamhet och blir föremål för
förnyade överväganden när den en tid prövats i funktion.

Kiingl. Maj:ts ''proposition nr 70 år 1965

F. Yttranden

Utredningens förslag har i allmänhet mottagits mycket positivt av remissinstanserna,
som starkt understryker att det är samhällets skyldighet att tillhandahålla
en god undervisning åt de syn- och hörselhandikappade barnen. Flera remissinstanser,
däribland skolöverstyrelsen, förklarar sig i allt väsentligt kunna
biträda de förslag utredningen framlagt. Socialstyrelsen, Svenska arbetsgivareföreningen
och Svenska otolaryngologförbundet tillstyrker samtliga förslag. Avvikande
meningar har emellertid också anförts. Dessutom har önskemål framförts
om ytterligare utredning av vissa frågor. Svenska synpedagogers förening
finner sålunda betänkandet som helhet mycket väl genomtänkt och ambitiöst
utarbetat men anser att de gravt synskadades problem inte beaktats i relation
till deras betydelse och föreslår att en liknande grundlig utredning rörande de
synskadade i grundskolan kommer till stånd. Även De blindas förening anser att
de problem svnsvaga barn möter i skolor för seende bör bli föremål för utredning.
Några remissinstanser förordar ytterligare utredning angående de dövas yrkesutbildning.

I det följande kommer i första hand att redovisas de frågor, beträffande vilka
remissinstanserna framfört erinringar eller gjort särskilda uttalanden.

Utredningens förslag att samma målsättning bör gälla för undervisningen
i blind- och dövskolorna som för undervisningen i det allmänna skolväsendet
biträds i huvudsak av samtliga remissinstanser. Styrelserna för så gott
som samtliga dövskolor anser emellertid liksom Svenska dövlärarsällskapet att
utredningen överskattat utvecklingsmöjligheterna hos de döva barnen. Styrelsen
för dövskolan på Manilla är ense med utredningen i fråga om målsättningen för
specialskolornas undervisning men framhåller att den höga målsättningen givetvis
inte bör ses som ett självändamål eller få verka tyngande och försvårande
för en från strängt realistiska och erfarenhetsmässiga grunder utgående anpassning
av de handikappade till det allmänna skolväsendets normer. Även medicinalstyrelsen
understryker att den i betänkandet redovisade målsättningen för
undervisningen inte får bli ett självändamål samt framhåller att en harmonisk
anpassning av individen till tillvaron under alla förhållanden måste vara det
centrala.

Det med utgångspunkt från angivna målsättning för undervisningen i specialskolorna
framförda förslaget att blind- och dövskolväsendet skall omfatta eu
obligatorisk grundskola samt en frivillig påbyggnad på
denna, som ger möjligheter till utbildning på yrkesskol-, f a c k s k o 1- och
gymnasienivå tillstyrks också av så gott som samtliga remissinstanser.
Svenska dövlärarsällskapet förklarar emellertid att man om beteckningen grundskola
införs på dövskolan måste ansvara för att den ger samma kompetensvärde
som den allmänna grundskolan. Sällskapet föreslår därför att i skollagen skall
fastställas att undervisningen i princip skall motsvara undervisningen i grundskolan
och att ifrågavarande skolor skall benämnas specialskolor för döva.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1965

Även utredningens förslag i fråga om skolpliktsbestämmelser biträds
i stort sett av samtliga remissinstanser. Styrelsen för vårdanstalten i Lund
för blinda med komplicerat lyte föreslår dock att samma skolpliktsbestämmelser
skall gälla för blindskolan i Örebro som för blindinstitutet på Tomteboda.

Förslaget att grundskolan för blinda skall omfatta ett treårigt lågstadium,
ett fyraårigt mellanstadium och ett treårigt högstadium och att viss
grad av anpassningsbarhet till enskilda elevers eller elevgruppers behov bör råda
tillstyrks genomgående. Skolöverstyrelsen framhåller beträffande skolstadiernas
längd att stadiegränserna inte behöver hållas så strikt i skolformer där undervisningen
kan och bör individualiseras.

Utredningens uppfattning att högstadiet för blinda bör förläggas till blindinstitutet
och att detta successivt bör omorganiseras till en fullständigt utbyggd
grundskola för blinda delas av remissinstanserna. Då det gäller gränsdragningen
mellan blindinstitutet och skolhemmet i Örebro (Ekeskolan) är emellertid meningarna
något delade. Utredningens uttalande att blinda med komplicerat lyte
skall hänvisas till skolhemmet i Örebro får enligt skolöverstyrelsen inte tolkas så
att även elever, som begåvningsmässigt är väl utvecklade, skall hänvisas till
detta skolhem. Medicinalstyrelsen finner det också felaktigt att blinda barn, som
inte är utvecklingsstörda men med grava rörelsehämningar, hänförs till skolhemmet
i Örebro samt föreslår att de rörelsehämmade blinda och döva barnen
skall erhålla sin skolgång antingen på samma ställe som icke rörelsehämmade
blinda och döva eller vid regioninstitution för rörelsehämmade. Utredningen för
översyn av 1954 års lag om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna,
Statstjänstemännens riksförbund och Svensk sjuksköterskeförening anser inte
heller att normalbegåvade blinda bör placeras i Örebro. Styrelsen för blindinstitutet
förklarar däremot att blinda elever, som har ytterligare ett fysiskt eller
psykiskt handikapp, i Örebroskolan skulle få den bästa möjliga, individuellt tillrättalagda
undervisningen samt finner i likhet med Föreningen Sveriges blindlärare
den av utredningen gjorda gränsdragningen mellan blindinstitutet och
skolhemmet i Örebro tillfredsställade.

Det av utredningen gjorda uttalandet om att högstadiet vid blindinstitutet
bör utformas så att det bl. a. kan utgöra en central för erforderlig hjälp åt skolpliktiga
elever, som kunnat överföras till det allmänna skolväsendet, och att
blindinstitutets nuvarande studiebibliotek bör utbyggas till en pedagogisk
hjälpmedelscentral kommenteras av ett stort antal remissinstanser.
Angelägenheten av en skyndsam utbyggnad av den föreslagna hjälpmedelscentralen
understryks av bl. a. lärarförbunden, styrelsen för blindinstitutet, De
blindas förening och föräldraföreningen vid blindinstitutet. De blindas förening
anser att hjälpmedelscentralen även bör lämna service till studerande vid universitet
och högskolor. Styrelserna för skolorna för vuxna synskadade i Kristinehamn
och Växjö förklarar att centralen måste få sådan storlek och utformning

Kungl. Maj:ts -proposition nr 70 år 1965

att den kan betjäna även vuxenskolornas elever och länsskolnämnden i Norrbottens
län och Svenska synpedagogers förening att även behovet av hjälpmedel
för de synsvaga, som hela sin skoltid går i det reguljära skolväsendet, bör beaktas.
Arbetsmarknadsstyrelsen och 1960 års blindvårdsutredning föreslår att
skolöverstjTelsen och arbetsmarknadsstyrelsen skall få i uppdrag att antingen
utvidga den föreslagna hjälpmedelscentralen eller skapa en fristående institution
med sådana resurser att alla studerande utan avseende på skoltillhörighet får
studievägledning och undervisningshjälpmedel.

Beträffande frågan om överföring av blinda barn till skolor
för seende förklarar De blindas förening sig dela utredningens allmänna
uppfattning. Föreningen understryker emellertid att det enda acceptabla motivet
för en dylik åtgärd bör vara att åtgärden är klart motiverad med hänsyn till
barnets bästa. Enligt föreningens mening är det av allra största vikt att såväl
föräldrar som skolmyndigheter får sådana informationer att de blir i stånd att
objektivt pröva vad som verkligen är bäst för barnet. Föreningen anser det även
av betydelse att föräldrarnas intresse av att medverka till en överflyttning till
skolor för seende inte motverkas av att överflyttningen blir ekonomiskt ofördelaktig.
Lärarförbunden framhåller att resultatet av en överföring till det allmänna
skolväsendet i mycket hög grad blir beroende på den eller de mottagande lärarnas
möjligheter att hjälpa eleverna tillrätta. För att bästa möjliga förutsättningar
skall skapas i detta avseende föreslår förbunden att ett lägre elevantal än
vad som svarar mot normaltalet skall få tillämpas i de fall att svårt handikappad
elev tas emot i en undervisningsavdelning.

Centrala studiehjälp snämnden har inte något att erinra mot utredningens uttalande
om att blinda elever under sin utbildning efter den obligatoriska skolgången
utöver en avgiftsfri utbildning bör erhålla ett så utformat studiestöd
att samhället övertar de speciella studie- och levnadskostnaderna för denna kategori
studerande. En samordning i bestämmelserna mellan förmåner som utgår
enligt det studiesociala systemet och det särskilda stöd som i övrigt kan vara
motiverat för de handikappade ter sig enligt nämndens mening angelägen. För
att underlätta bedömningen av de åtgärder som kan behöva vidtas för att lämna
de handikappade avsett stöd under utbildningstiden och för att befrämja en
önskvärd samordning av bestämmelserna härför avser nämnden att genomföra
en kartläggning av nuvarande förhållanden och föreslagna åtgärder på detta
område.

Då det gäller personalbehovet för blindundervisningen
biträder samtliga de remissinstanser, som uttalat sig i denna fråga, i stort sett
utredningens förslag. Angelägenheten av att personella resurser ställs till förfogande
i tillräcklig utsträckning understryks i ett stort antal yttranden. Flera
remissinstanser, däribland länsskolnämnderna i Södermanlands, Kristianstads,

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1965

Hallands, Älvsborgs, Värmlands och Örebro län samt lärarförbunden och 8 venska
synpedagogers förening betonar särskilt behovet av en utbyggnad av konsulentorganisationen
för blinda förskolbarn. I andra yttranden framhålls behovet av
psykologisk och social expertis.

Utredningens förslag att förskolundervisningen för döva barn
skall vara frivillig och att huvudmannaskapet skall ligga hos landstingen tillstyrks
av bl. a. socialstyrelsen, länsskolnämnderna i Kronobergs och Västmanlands
län samt styrelsen för dövskolan på Manilla. Länsskolnämnden i Norrbottens
län framhåller att inga olägenheter av någon art förmärks av att förskolan
i Boden är statlig. Såväl landstinget som kommunen och centrallasarettet
är representerade i styrelsen för skolan och det regionala inflytandet är redan
nu tryggat. Nämnden finner inte anledning att inta en avgjord ståndpunkt i
fråga om skolans ställning. Norrbottens läns landsting, Sveriges dövas riksförbund
och styrelsen för förskolan i Boden vill däremot inte acceptera förslaget
att denna skola skall överlåtas på landstinget. Styrelsen för skolan nämner i sitt
yttrande att av de 15 elever, som f. n. undervisas vid förskolan, endast 6 kommer
från Norrbottens län och att såväl skolan som elevhemmet är för stort för
länets behov.

Remissinstanserna instämmer i allmänhet i utredningens principiella ställningstagande
att samtliga elever bör undervisas så nära det egna hemmet som
möjligt. En utbyggnad av hörselklassorganisationen anses av bl. a.
länsskolnämnderna i Södermanlands, Kronobergs, Kristianstads, Älvsborgs, Västmanlands,
Värmlands och Kopparbergs län samt Svenska otolaryng olo gförbundet
och Hörselfrämjandets riksförbund som i högsta grad angelägen. Hörselpedagogernas
förening hävdar att en del av de elever som nu undervisas i dövskola
skulle beredas bättre utvecklingsmöjligheter i hörselklass. Länsskolnämnden i
Älvsborgs län förklarar att en decentralisering måste ske med försiktighet och
med i första hand elevens bästa för ögonen i varje särskilt fall. Liknande synpunkter
framförs av styrelsen för dövskolan i Härnösand, som betonar att decentralisering
ej får ske på bekostnad av barnets rätt till en adekvat undervisning
i en god skolform. Svenska dövlärarsällskapet anser att de av utredningen
föreslagna anordningarna bör prövas ingående innan definitivt beslut fattas om
dövskolans framtida utformning i sin helhet.

Tanken på en avveckling av skolan för hörselskadade i Örebro kritiseras i
några remissyttranden. Dövskolornas rektor sförening förklarar t.ex. att en avveckling
av denna skolform skulle innebära en sådan försämring av differentieringsmöjligheterna
att de förbättringar i fråga om undervisningsmöjligheterna,
som utredningens förslag i övrigt förväntas medföra, i hög grad skulle motverkas
eller rent av omintetgöras. Även styrelserna för dövskolorna i Växjö, Lund,
Härnösand, Vänersborg och Gnesta samt Svenska dövlärarsällskapet uttalar sig

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1965

för ett bibehållande av klasser av Örebrotyp. Dylika klasser bör enligt dövlärarsällskapet
finnas i Stockholm, Göteborg och Malmö.

I fråga om do v skolornas lokalisering framförs olika förslag i remissyttrandena.
Döva barns målsmäns riksförbund förklarar, att det är av stor
vikt att skolorna placeras i orter med differentierat näringsliv och som kan
absorbera föräldrarna ur arbetsmarknadssynpunkt, samt föreslår att dövskolorna
i Härnösand och Vänersborg i stället skall förläggas till Sundsvall och Göteborg.
Även Hörselfrämjandets riksförbund anser Göteborg mera lämplig som förläggningsort
för en dövskola än Vänersborg.

Skolöverstyrelsen tillstyrker i likhet med styrelsen för dövskolan i Lund att
högstadiet förläggs till Örebro men framhåller att vissa skäl talar för en förläggning
till Stockholm. Styrelsen för dövskolan på Manilla framhåller att det skulle
innebära en svår förlust för dövlärarseminariet om Stockholm blir utan högstadium
samt föreslår med hänsyn härtill samt med hänsyn till eleverna vid de till
Manilla knutna skolorna att högstadium anordnas såväl på Manilla som i Örebro.
Sveriges dövas riksförbund understryker däremot betydelsen av att högstadieundervisningen
förläggs till en ort. Dövskolornas rektors förening anser att
Örebroskolan bör vara helt skild från skolor för helt döva samt avstyrker den
föreslagna förläggningen av högstadiet till Örebro såvida inte Örebroklientelet
överförs till nya skolor. Samma uppfattning har styrelsen för dövskolan i Vänersborg,
som föreslår att högstadiet skall förläggas till Vänersborg eller Trollhättan.

Så gott som samtliga remissinstanser biträder förslaget att grundskolan
för döva skall omfatta ett fyraårigt lågstadium, ett treårigt mellanstadium
och ett treårigt högstadium. Styrelsen för fortsättnings skolan i Vänersborg anser
dock att även mellanstadiet bör vara fyraårigt och att skolplikten bör omfatta
elva år. Dövskolornas rektor sförening och Svenska dövlärarsällskapet anser också
att det frivilliga påbyggnadsår utredningen föreslagit på mellanstadiet bör göras
obligatoriskt och att mellanstadiet i grundskolan för döva således bör vara fyraårigt.
Lärarförbunden framhåller att ansträngningar måste göras för att förmå
enskilda elever eller grupper av elever att om så erfordras utnyttja möjligheten
till ett frivilligt påbyggnadsår på mellanstadiet.

Styrelserna för dövskolorna i Härnösand, Örebro och Vänersborg samt Dövskolornas
rektorsförening och Svenska dövlärarsällskapet ställer sig tveksamma
eller avvisande till förslaget att intagning av nybörjare i dövskolorna skall ske
varje år och inte som nu endast vartannat. Rektorsföreningen framhåller att
möjligheterna till en gruppering efter begåvning och andra för skolframgången
viktiga faktorer skulle försämras vid en övergång till elevintagning varje år.
Styrelsen för fortsättningsskolan i Växjö tillstyrker däremot förslaget samt framhåller
att varjeårsintagning ger eleverna möjlighet att gå om en klass. Bland de
remissinstanser som tillstyrker varjeårsintagning av elever i dövskolorna märks
vidare skolöverstyrelsen, flera länsskolnämnder samt lärarförbunden, som därvid
förklarar sig förutsätta generösare bestämmelser om delning av'' klasser.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1965

Utredningen har vid utarbetandet av sitt förslag till läroplan för
grundskola för döva och hörselskadade så nära som möjligt
följt de mål och de riktlinjer, som den allmänna grundskolan anger i sin
läroplan. Skolöverstyrelsen förordar att läroplanen för grundskolan i stället
fastställs att gälla även för skolorna för döva och hörselskadade och att överstyrelsen
bemyndigas att utfärda de tillägg till och avvikelser från läroplanen
som av utredningen bedömts nödvändiga. Dövskolornas rektorsjörening varnar
för tillämpning av schablonartade analogilösningar och för ett raserande av viktiga
element i den organisation av undervisningen, som under generationer utvecklats
på erfarenheters grund.

Sveriges dövas riksförbund förklarar att allmänbildningen bör vara det primära
vid undervisningen för de döva och själva tal- och hörselträningen av
sekundär betydelse. Förbundet anser sig inte nog kunna understryka hur viktigt
kunskapsinhämtandet är för de döva. De värsta stötestenarna för de vuxna döva
är enligt förbundet inte svårigheten att få kontakt med hörande utan det största
hindret är den döves bristande kunskap om det samhälle han skall klara sig
själv i. Förbundet understryker också mycket starkt åtbördsspråkets betydelse.

Utredningen har beträffande de dövas fortsatta utbildning
efter grundskolan föreslagit att skolan på Blockhusudden i Stockholm
skall ombildas till en ungdomsskola med gymnasium samt social och ekonomisk
fackskola och att fortsättningsskolorna i Vänersborg och Växjö skall ersättas av
en central yrkes- och fackskola med teknisk linje i Örebro. Dessa förslag kritiseras
av bl. a. länsskolnämnderna i Älvsborgs, Örebro och Västmanlands län, styrelsen
för Örebroskolan, TCO, lärarförbunden, Döva barns målsmäns riksförbund
och Hörselfrämjandets riksförbund, som anser att den högre utbildningen
bör vara förlagd till en ort. Även skolöverstyrelsen finner starka skäl tala för att
utbildningen samlas till en ort samt förklarar att Örebro därvid bör komma i
fråga. Överstyrelsen anser det emellertid tänkbart att externa klasser och avdelningar
kan spridas även till gymnasiala skolor utanför Örebro samt framhåller
även angelägenheten av att man innan arbetet med byggnads- och lokalprogram
påbörjas noggrant överväger i vilken omfattning klasser med döva och hörselskadade
elever kan förläggas till lokaler inom den allmänna skolan. Överstyrelsen
föreslår att den får i uppgift att göra en sådan undersökning. Andra remissinstanser,
däribland flera länsskolnämnder samt styrelsen för dövskolan på
Manilla, förklarar sig biträda utredningens förslag. Styrelsen för dövskolan i
Härnösand ifrågasätter liksom styrelsen för fortsättnings skolan i Vänersborg
lämpligheten av att överge skolan i Vänersborg samt förordar även att frågan
i vad mån en yrkesskola i Örebro beräknas komma att utnyttjas av de döva
eleverna framför en yrkesutbildning på hemorten ytterligare utreds innan ett
nybygge för en sådan skola igångsätts. Dövskolornas rektorsjörening föreslår att
hela problemkomplexet om de döva och hörselskadade ungdomarnas fortsatta
utbildning blir föremål för ytterligare utredning. Arbetsmarknadsstyrelsen och

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 70 år 1965 49

Svenska dövlärarsällskapet förordar ytterligare utredning angående de dövas
yrkesutbildning.

Utredningens förslag beträffande personalbehovet för dövskolorna
tillstyrks i stort sett av samtliga de remissinstanser som uttalat sig i
denna fråga. Förslaget att dövskolorna successivt skall tillföras i huvudsak samma
lärarkategorier som finns i det allmänna skolväsendet, dvs. småskollärare,
folkskollärare och ämneslärare tillstyrks sålunda genomgående. Styrelsen för
dövskolan i Härnösand och Dövskolornas rektorsjörening anser emellertid att
det nuvarande systemet med biträdande lärare bör bibehållas så att individuell
undervisning kan bedrivas i minst samma omfattning som hittills. Enligt Sveriges
dövas riksförbund bör kuratorstjänster inrättas vid samtliga dövskolor och
inte bara vid skolorna i Stockholm och Örebro som utredningen föreslagit.

Skolöverstyrelsen förklarar sig dela utredningens uppfattning att skolorna om
de skall kunna tillgodogöra sig de många framsteg som gjorts och görs på det
medicinskt-tekniska området måste ha kvalificerad tillgång till rådgivande medicinsk
och psykologisk expertis samt aktivt medverkande teknisk personal. Behovet
av barnpsykiatrisk, barnpsykologisk och social expertis är enligt medicinalstyrelsen
och medicinska fakulteten vid Karolinska institutet av annan storleksordning
än som framkommer i betänkandet. Varje syn- eller hörselhandikappat
barn bör enligt medicinalstyrelsen ha rätt att få sin situation allsidigt utredd och
belyst regelbundet under sin utveckling. Regionsjukhusens audiologiska avdelningar
respektive ögonavdelningar anses vara de lämpligaste centra för en dylik
regelbunden utredningsverksamhet inte bara under förskole- och skolåldern utan
även fram till en slutlig anpassning i yrkeslivet.

Den föreslagna tidsplanen för övergång till grundskola
för blinda och döva tillstyrks i allmänhet av remissinstanserna. Länsskolnämnden
i Örebro län, föräldraföreningen vid blindinstitutet och De blindas
förening understryker vikten av att övergången till grundskola sker tidigast
möjligt. Ett uppskov med genomförandet av grundskolan för blinda skulle enligt
De blindas förening medföra allt mer ökade svårigheter vid överföring av elever
från blindinstitutet till skolor för seende. Några remissinstanser ifrågasätter
emellertid lämpligheten av att forcera övergången och föreslår start 1966/67.

Ett relativt stort antal av remissinstanserna har uttalat sig angående utredningens
förslag om hjälpmedelsupprustning för blind- och dövskolorna.
Angelägenheten av en skyndsam upprustning i detta avseende betonas
därvid genomgående. Svenska dövlärarsällskapet finner de av utredningen béräknade
beloppen otillräckliga och Svenska otolaryng olo g förbundet förklarar att
utredningens förslag i detta avseende torde vara ett minimum.

I fråga om byggnadsbehovet framhåller flera remissinstanser, däribland
medicinalstyrelsen, Statstfänstemännens riksförbund, Sveriges dövas riksförbund
och föräldraföreningen vid blindinstitutet behovet av nya elevhem.

4 — Bihang till riksdagens protokoll 19G5. 1 saml. Nr 70

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1965

Lärarjörbunden förklarar att det med hänsyn till att förslag om lärarutbildning
för den allmänna grundskolan inom kort kommer att föreligga syns
naturligt att resultatet av denna utredning beaktas innan en mera definitiv
ställning tas till vilken utbildning de vid specialskolorna verksamma lärarna skall
ha. Statstjänstemännens riksförbund finner det däremot otillfredsställande att
utredningen varken preciserat hur lärarna skall rekryteras (grundutbildning)
eller vilken specialutbildning, som normalt bör bli erforderlig. Flera remissinstanser,
bl. a. Dövskolornas rektor sförening och Döva barns målsmäns riksförbund
betonar att åtgärder måste vidtas för att säkra tillgången på personal.
Hörselpedagogernas förening understryker att en utbyggnad av hörselklassorganisationen
bl. a. kräver en omedelbar upprustning av hörsellärarutbildningen.
1960 års blindvårdsutredning föreslår att samtlig lärarpersonal som utbildas i
landet skall tillföras ökade kunskaper i metodiken för handikappundervisningen.

Utredningen har beträffande specialskolornas ledning och tillsyn
föreslagit att de nuvarande särskilda styrelserna för skolorna tills vidare
skall bibehållas. Detta förslag biträds av bl. a. skolöverstyrelsen, som emellertid
anser att mycket talar för att det skulle vara till gagn för verksamheten om skolorna
fick en bättre kommunal förankring. Samordningssträvandena mellan specialskolorna
och det kommunala skolväsendet skulle enligt överstyrelsen också
underlättas om hela verksamheten vore underställd den kommunala skolstyrelsen.
Överstyrelsen förordar att förutsättningarna härför ytterligare utreds. Några
remissinstanser, däribland länsskolnämnderna i Jönköpings, Kronobergs och
Jämtlands län, anser att specialskolorna bör inordnas i den kommunala skolorganisationen.
Enligt medicinalstyrelsen hade det varit önskvärt att i betänkandet
redovisats närmare utredning om eventuella möjligheter att förlägga även
specialskolorna under landstingens huvudmannaskap. Statstjänstemännens riksförbund
beklagar att utredningen inte funnit det möjligt att föreslå ett ändrat
huvudmannaskap för ifrågavarande skolor.

Förslaget om inrättande av en gemensam inspektörstjänst för blind- och dövundervisningsfrågor
med placering vid en centralt belägen länsskolnämnd kritiseras
av bl. a. länsskolnämnderna i Malmöhus och Gävleborgs län, styrelserna
för dövskolorna i Stockholm (Manilla), Härnösand, Vänersborg, Örebro och
Gnesta, 1960 års blindvårdsutredning, lärarförbunden, Dövskolornas rektorsförening,
Dövlär ar sällskap et och De blindas förening, vilka remissinstanser
framför förslag om skilda inspektörs tjänster för blindundervisningen och dövundervisningen
samt förslag om tjänstens eller tjänsternas placering till skolöverstyrelsen.
Skolöverstyrelsen samt några länsskolnämnd er tillstyrker däremot
utredningens förslag om en gemensam inspektörstjänst för blind- och dövundervisningsfrågor.
Som lämplig placering för denna tjänst nämns skolnämnden för
Stockholms stad och län samt länsskolnämnderna i Värmlands och Örebro län.

Flera remissinstanser instämmer i förslaget om anställande av en hörselkonsulent
i skolöverstyrelsen. Medicinska fakulteten vid Karolinska institutet föreslår

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1965

att varje länsskolnämnd skall kompletteras med en tjänsteman med audiologisk
sakkunskap, audiolog, hörselvårdskonsulent eller dylikt, som skall samråda med
intagningsinstitutionen vid placering av barn i dövskola, hörselklass etc. Regionala
hörselvårds- och synkonsulentcr förordas av bl. a. flera länsskolnämnder.
Svenska kommunförbundet och Svenska stadsförbundet finner det angeläget att
i varje län, där särskild konsulent inte blir knuten till länsskolnämnden, en lärare
för synsvaga och en lärare för hörselsvaga, båda med speciell utbildning, utses
att på deltid biträda med konsulentuppgifter ute i kommunerna.

G. Departementschefen

Vid avvägningen mellan de olika utgiftsändamål, för vilka samhället svarar,
måste, som jag tidigare i olika sammanhang framhållit, utbildningsinsatserna
för handikappade barn och ungdomar prioriteras mycket högt. Även de handikappade
maste nämligen nu fa del av reformarbetet på skolans område och genom
förbättrade utbildningsmöjligheter beredas tillfälle att på bästa sätt möta
de krav, som våra dagars samhälle ställer på den enskilde. Blind- och dövskolutredningens
huvuduppgift har varit att undersöka, hur en utbyggnad av den
obligatoriska undervisningen vid skolorna för blinda och döva bör ske för att
den i största möjliga mån skall kunna motsvara grundskolan inom det allmänna
skolväsendet. Utredningen har i enlighet med sina direktiv även framlagt förslag
om hur utbildningen efter den obligatoriska skolgångens slut lämpligen bör
ordnas för de syn- och hörselhandikappade. Förslag har också framlagts om åtgärder
för att öka möjligheterna till lämplig undervisning inom det allmänna
skolväsendet för elever med lindrigare syn- eller hörselskada.

Jag avser att nu i första hand behandla frågor rörande utbildning av blinda
och döva. Problemen för de syn- eller hörselskadade, som kan undervisas i det
allmänna skolväsendet, beaktas i annat sammanhang.

De förslag utredningen framlagt har av remissinstanserna i allmänhet mottagits
mycket positivt och jag har för min del funnit utredningens förslag väl ägnade
att läggas till grund för ett principbeslut rörande skolorganisationen för de
barn och ungdomar, som är i behov av utbildning inom specialskolväsendet för
blinda, döva och talskadade.

Utredningen anser, att den målsättning som gäller för undervisningen
i det allmänna skolväsendet även skall gälla för undervisningen i specialskolorna
och att undervisningen alltså i enlighet med vad som sägs i skollagens första
paragraf skall ha till syfte att meddela eleverna kunskaper och öva deras färdigheter
samt i samarbete med hemmen främja elevernas utveckling till harmoniska
människor och till dugliga och ansvarskännande samhällsmedlemmar.
Med utgångspunkt i denna målsättning föreslår utredningen, att blind- och

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1965

dövskolväsendet skall omfatta en obligatorisk grundskola samt en frivillig påbyggnad
på denna, som ger möjligheter till utbildning på yrkesskol-, fackskoloch
gymnasienivå. Dessa förslag av utredningen har vunnit i stort sett allmän
anslutning bland remissinstanserna, dock att några av dessa anser, att utredningen
varit alltför optimistisk beträffande de döva barnens utvecklingsmöjligheter.
Jag tror för min del, att en optimistisk målsättning, parad med ett realistiskt
handlande, är nödvändig i detta sammanhang och tillåter mig erinra om
att jag i prop. 1962: 54 angående reformering av den obligatoriska skolan m. m.
uttalade, att varje människas rätt till allsidig utveckling av sina anlag och intressen
är avgörande för skolans mål och undervisningens innehåll. Detta gäller
givetvis även beträffande specialskolorna, vilka därför, trots sina speciella
uppgifter på grund av elevernas handikapp, bör ha samma målsättning som det
allmänna skolväsendet med en undervisning, anpassad efter elevernas förutsättningar
och behov. Jag finner det också riktigt, att utbildningen för dessa
elever organiseras på liknande sätt som inom det allmänna skolväsendet samt
biträder utredningens förslag, att skolorganisationen för blinda och döva skall
omfatta en obligatorisk grundskola och att möjligheter skall ges till fortsatt frivillig
utbildning på yrkesskol-, fackskol- och gymnasienivå. Genom att utbildningen
efter grundskolan föreslås bli frivillig kommer införandet av grundskola
för blinda och döva i enlighet med utredningens förslag inte att innebära någon
förlängning av den obligatoriska skolgången, trots att saväl grundskolan för
blinda som grundskolan för döva föreslås bli tioårig.

Skollag och skolstadgabör enligt utredningens uppfattning i tilllämpliga
delar gälla även för specialskolväsendet. Läsåret föreslås sålunda skola
omfatta 39 veckor och vidare skall särskild specialundervisning, dvs. specialundervisning
jämsides med klassundervisning, kunna anordnas även inom blindoch
dövskolväsendet. Mot dessa förslag har jag inte något att erinra. Jag biträder
även utredningens förslag att det skall vara statens skyldighet att tillhandahålla
utbildning för de elever som behöver undervisning i specialskolor för
blinda, döva eller talskadade.

I stället för de bestämmelser om särskild skolplikt för blinda och döva
barn, som är upptagna i nu gällande stadgor för specialskolorna, föreslår utredningen,
att bestämmelser om skolplikt för dessa barn och om deras rätt till undervisning
intas i skollagen. Skolplikten skall enligt utredningens förslag inträda
när barnet uppnår för allmän skolplikt stadgad ålder och, om den ej fullgjorts
dessförinnan, upphöra med utgången av det kalenderår, då barnet fyller sjutton
år. I fråga om den som har att fullgöra sin skolplikt vid statligt skolhem för
blinda eller döva föreslås dock skola gälla samma skolpliktsbestämmelser som
för elever vid särskola. Jag tillstyrker att skolplikten för blinda, döva och talskadade
barn bestäms till tio år. För närvarande är jag inte beredd att föreslå
särskilda skolpliktsbestämmelser för blinda och döva barn med annat fysiskt
eller psykiskt handikapp. Elev i skolhem för blinda eller döva bör dock givetvis
äga rätt att erhålla utbildning under lika lång tid som elev i särskola. Det är

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1965

min avsikt att senare denna dag i förslag angående vissa ändringar i skollagen,
till vilket jag får hänvisa, närmare behandla frågor rörande skolplikten för ifrågavarande
elever och dess tillämpning.

Bestämmelser rörande fördelningen på klasser och grupper av
eleverna vid specialskolorna bör meddelas av skolöverstyrelsen.

Intagning av nybörjare inom blindskolväsendet äger, liksom inom
det allmänna skolväsendet, rum varje år, medan inom dövskolväsendet tillämpas
ett system med intagning vartannat år. Avsikten med vartannatårsintagningcn
har varit, att man önskat erhålla mera homogena undervisningsgrupper.
Med hänsyn till de negativa verkningarna för de årskullar döva elever, som genom
de nuvarande intagningsbestämmelsernas utformning får en försenad skolstart,
förordar utredningen övergång till årlig intagning av elever i dövskolorna.
Några remissinstanser har uttalat farhågor för att en övergång till varjeårsintagning
skulle medföra en försämring av möjligheterna att ge barnen en tillfredsställande
undervisning. De skäl, som anförts för att intagning av elever i
dövskolorna bör ske varje år, har jag emellertid funnit vara starka och jag biträder
därför i princip detta förslag. Innan övergång till årlig intagning vid dövskolorna
slutligt bestämts bör emellertid överstyrelsen, där så befinnes vara det
lämpligaste, äga medge intagning endast vartannat år. Höstterminen 1965 får
intagning av elever i dövskolorna äga rum enligt nu gällande intagningsbestämmelser.

Enligt utredningens förslag skall grundskolan för blinda omfatta
ett treårigt lågstadium, ett fyraårigt mellanstadium och ett treårigt högstadium.
Som motivering för sitt förslag beträffande skolstadiernas längd framhåller utredningen,
att det erfarenhetsmässigt visat sig, att flertalet blinda med hjälp av
en adekvat förskoleträning och småskolemetodik lär sig läsa, skriva och räkna
utan nämnvärd försening. På mellanstadiet kräver däremot ämnen som orientering
och käppteknik, maskinskrivning, gymnastik och slöjd mycken tid. Utredningen
anser, att erfarenheterna skall få utvisa, om införandet av ett elfte frivilligt
påbyggnadsår kan vara motiverat samt föreslår, att det även beträffande
de olika stadiernas längd skall råda en viss grad av anpassningsbarhet till enskilda
elevers eller elevgruppers behov. Utredningens förslag till stadieindelning
i grundskolan för blinda har vunnit allmän anslutning bland remissinstanserna.
Jag biträder såväl förslaget till stadiernas längd som förslaget att skolstadiernas
längd skall kunna anpassas efter elevernas behov.

Högstadiet för blinda bör i enlighet med utredningens förslag förläggas till
blindinstitutet på Tomteboda. Beträffande de blinda elever, som på grund av
fysiskt eller psykiskt handikapp inte kan följa undervisningen i vanlig blindklass,
har utredningen föreslagit, att de skall erhålla utbildning vid skolhemmet i
Örebro. Några remissinstanser har med anledning av sistnämnda förslag uttalat,
att normalbegåvade blinda barn inte bör hänvisas till detta skolhem. Enligt
min mening måste emellertid varje blind elevs skolplacering avgöras med hänsyn
till var han eller hon kan erhålla den bästa undervisningen och vården. Den

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 70 år 1965

elev som utan att det medför svårigheter för honom själv och för skolan bedömes
böra få sin undervisning vid blindinstitutet bör också placeras där, även
om han har ett dubbelt handikapp. Också normalbcgåvade dubbelhandikappade,
t. ex. dövblinda och blinda rullstolsfall, torde emellertid i allmänhet ha stora
svårigheter att tillgodogöra sig undervisningen vid blindinstitutet. Elever, som
är i behov av en mycket individualiserad undervisning och vård, bör därför placeras
vid skolhemmet i Örebro, som inte är avsett att vara enbart en särskola
för blinda utan också en dövskola och en skola för blinda med svåra rörelsehinder.

Utredningen anser, att högstadiet vid blindinstitutet bör utformas så, att det
kan utgöra en central för erforderlig hjälp åt skolpliktiga elever, vilka kunnat
överföras till det allmänna skolväsendet samt också ge hjälp åt blinda ungdomar
under deras fortsatta studier och yrkesutbildning efter den obligatoriska
skolans slut. Utredningen föreslår därför att blindinstitutets nuvarande studiebibliotek
byggs ut till en pedagogisk hjälpmedelscentral. Angelägenheten
av att den föreslagna hjälpmedelscentralen snarast kommer till stånd
understryks i flera remissyttranden. Önskemål framförs även om att samtliga
studerande utan avseende på skoltillhörighet bör få studievägledning och undervisningshjälpmedel.
Jag vill i detta sammanhang erinra om att jag i prop.
1965:1 (bil. 10, s. 248) föreslagit att medel anvisas till tekniska stödåtgärder (anskaffning
av material, skolskjutsanordningar, personell assistens m. m.) för undervisning
av handikappade elever. Jag förklarade där, att skolöverstyrelsen i
samband med sina anslagsäskanden för nästa budgetår borde ytterligare överväga
formerna för statens insatser på ifrågavarande område och därvid, såvitt
gäller främst erforderliga materiella resurser, pröva om och på vad sätt de pedagogiska
hjälpmedelscentralerna lämpligen kan medverka. Jag förutsatte vidare,
att överstyrelsen skulle överväga vilka anordningar som kan vidtas för att underlätta
undervisning i vanliga skolor av ifrågavarande barn och ungdomar. Definitiv
ställning till vilka uppgifter, som skall ankomma på den föreslagna hjälpmedelscentralen
vid blindinstitutet, bör enligt min mening inte tas förrän överstyrelsen
hunnit framlägga de förslag, som dessa överväganden kan leda till.
Detta bör emellertid inte hindra, att studiebiblioteket vid blindinstitutet byggs
ut till en pedagogisk hjälpmedelscentral fr. o. m. nästa budgetår. Bl. a. med
tanke på att antalet blinda elever är alltför lågt för att medge upprättandet av
egna skolor eller permanenta linjer på det gymnasiala stadiet, är det angeläget
att resurserna för att hjälpa de blinda elever, som undervisas i det allmänna
skolväsendet snarast förbättras. I samband med behandlingen av anslaget till
avlöningar vid blindskolorna kommer jag att föreslå inrättandet av vissa tjänster
för en hjälpmedelscentral vid blindinstitutet. Hjälpmedelscentralen bör kunna
underlätta blinda elevers övergång till skolor för seende inte endast genom
att tillhandahålla undervisningshjälpmedel utan även genom att till centralen
knyts reselärare.

Beträffande frågan om studiestöd åt ifrågavarande elever vill jag fram -

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1965

hålla, att jag finner det angeläget att en samordning kommer till stånd mellan
det studiesociala systemet och nuvarande särskilda stödformer. Resultatet av den
kartläggning av nuvarande förhållanden och föreslagna åtgärder på detta område,
som centrala studiehjälpsnämnden avser att genomföra, bör avvaktas innan
ställning tas till frågan om hur studiestödet åt olika grupper av handikappade
bör utformas.

Utredningen anser, att läroplanen för grundskolan bör fastställas
att gälla även för blindskolan med de modifikationer, som framgår av utredningens
läroplansanvisningar. Mot detta förslag, som allmänt accepterats av remissinstanserna,
har jag inte något att erinra. Jag tillstyrker alltså, att timplanen
för grundskolan för blinda skall uppta 23 veckotimmar i årskurs 1, 25
veckotimmar i årskurs 2, 32 veckotimmar i årskurs 3, 34 veckotimmar i årskurs
4, 35 veckotimmar i årskurserna 5, 6 och 1 samt 36 veckotimmar i årskurserna
8, 9 och 10. Jag vill i detta sammanhang framhålla, att de estetiska ämnena enligt
utredningens förslag får ett större utrymme än de har i nu gällande timplaner
för blindskolan. Skolöverstyrelsen bör få i uppdrag att utfärda de ytterligare
anvisningar till läroplanen för grundskolan som kan visa sig erforderliga.

Utredningen har beträffande personalbehovet för blindskolorn
a bl. a. föreslagit, att blindskolväsendet vid övergången till grundskola skall
tillföras nya lärarkategorier, småskollärare, folkskollärare, yrkesvalslärare etc.
Mot detta förslag har jag i princip inte något att erinra. Då emellertid lärarutbildningsfrågorna,
så som utredningen förordat, bör bli föremål för särskild utredning
är jag inte nu beredd att ta närmare ställning till vilka lärarkategorier
som bör finnas inom blind- och dövskolväsendet. Jag tillstyrker dock, att även
småskollärare skall kunna utbildas till blindlärare. Jag återkommer till vissa
personalfrågor i mina förslag till medelsanvisningar för blind- och dövskolväsendet
för nästa budgetår.

Förskolundervisningen för döva barn bör enligt utredningens
mening liksom hittills vara frivillig och ligga hos landstingen. I enlighet med
denna uppfattning anser utredningen, att statens engagemang i förskolan i
Boden skall avvecklas. Utredningens uppfattning att förskolundervisningen
skall vara frivillig och i princip ordnas genom landstingens försorg delar jag. Däremot
är jag inte beredd att i detta sammanhang föreslå någon ändring i fråga
om den statliga förskolan i Boden. Emellertid bör frågan om Norrbottens läns
landstings övertagande av skolan tagas upp av statens nämnd för förhandlingar
med kommunerna.

Utredningen föreslår, med utgångspunkt i sin principiella uppfattning att
samtliga elever skall undervisas så nära det allmänna skolväsendet som möjligt,
en avsevärd utbyggnad av hörselklassorganisationen. Flera remissinstanser
understryker, att en sådan utbyggnad är i högsta grad angelägen.
Jag delar denna uppfattning och framlägger i anslutning härtill i annat sammanhang
förslag om utbyggnad av utbildningen av bl. a. lärare för hörselskadade
barn.

Kungl. Maj:ts -proposition nr 70 år 1965

För de döva barnen är det emellertid även i fortsättningen nödvändigt med
skolor av internattyp. Utredningen föreslår därför att de nuvarande dövskolorna
i Stockholm, Lund, Vänersborg och Härnösand skall ingå i den nya skolorganisationen
som låg - och mellanstadieskolor för döva. För att
samtliga elever skall kunna tillförsäkras en högstadieundervisning, som kan erbjuda
olika tillvalsmöjligheter, föreslår utredningen vidare, att i första hand
en fullständig högstadieskola byggs ut i en centralt belägen skolkommun,
förslagsvis Örebro. Utredningen räknar med att elevunderlaget för den nuvarande
skolan för hörselskadade i Örebro kommer att minska i takt med utbyggnaden
av hörselklassorganisationen och att därför behovet av undervisningslokaler
för högstadieskolan delvis skall kunna tillgodoses inom den nuvarande skolbyggnaden
i Örebro. Flertalet remissinstanser biträder utredningens förslag beträffande
dövundervisningens lokalisering. Jag ansluter mig till förslaget att lågoch
mellanstadieundervisning för döva skall anordnas vid de nuvarande upptagningsskolorna
för döva och högstadieundervisningen förläggas till Örebro, där
undervisning alltså skall meddelas för hörselskadade på låg- och mellanstadiet
samt för döva och hörselskadade på högstadiet. Under en övergångstid bör, som
utredningen förordat, viss högstadieundervisning kunna meddelas även vid de
nuvarande upptagningsskolorna enligt skolöverstyrelsens bestämmande.

Undervisningen av normalbegåvade gravt talskadade barn, vilka erhåller
undervisning inom dövskolväsendet, samt av döva barn med vissa
komplikationer avses, som jag redovisat i prop. 1965:1 (bil. 10 s. 654»),
bli förlagd till Sigtuna. Särskolundervisning för döva barn meddelas vid skolhemmet
i Gnesta.

Möjligheten att förlägga externa dövskolklasser inom det allmänna
skolväsendet bör enligt utredningens mening regelmässigt utnyttjas, när tillräckligt
elevunderlag härför finns. Genom anordnandet av externa klasser erhåller
fler elever utbildning i närheten av sin hemort. Jag delar utredningens principiella
uppfattning att utbildningen bör decentraliseras i så stor utsträckning
som är möjligt utan att det sker på bekostnad av barnets rätt till en adekvat
undervisning i en god skolform och förordar därför, att överenskommelser träffas
med vederbörande kommuner om anordnandet av externa klasser i de fall
detta kan anses lämpligt.

Grundskolan för döva föreslås omfatta ett fyraårigt lågstadium, ett
treårigt mellanstadium och ett treårigt högstadium. Dessutom föreslås att skolöverstyrelsen
skall kunna medge, att även mellanstadiet i dövskolan tillförs ett
frivilligt extra år, om det för en enskild elev eller grupp av elever bedöms lämpligt
att så sker. I likhet med flertalet remissinstanser biträder jag utredningens
förslag beträffande skolstadiernas längd i grundskolan för döva.

Det av utredningen framlagda förslaget till läroplan för grundskola
för döva och hörselskadade följer så nära som möjligt de mål och de
riktlinjer som i läroplanen anges för den allmänna grundskolan. I förslaget hänvisas
också i stor utsträckning till läroplanen för grundskolan. Skolöverstyrelsen
föreslår, att läroplanen för grundskolan i stället skall fastställas att gälla även

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1965

för skolorna för döva och hörselskadade och att överstyrelsen skall bemyndigas
att utfärda de tillägg till och de avvikelser från läroplanen som av utredningen
bedömts nödvändiga. I likhet med skolöverstyrelsen finner jag det lämpligast att
grundskolans läroplan fastställs att gälla även för ifrågavarande skolor och att
erforderliga avvikelser från läroplanen anges i form av läroplansanvisningar på
samma sätt som förordats beträffande grundskolan för blinda. Mot innehållet i
utredningens förslag till läroplan har jag inte något att erinra. Jag tillstyrker
alltså, att grundskolan för döva skall omfatta 26 veckotimmar i årskurs 1, 28
veckotimmar i årskurs 2, 32 veckotimmar i årskurs 3, 34 veckotimmar i årskurs
4, 35 veckotimmar i årskurserna 5, 6 och 7 samt 36 veckotimmar i årskurserna
8, 9 och 10. Jag vill beträffande undervisningen i dövskolan understryka utredningens
uttalande, att grundprincipen måste vara att varje barn med alla
medel skall bringas till utveckling på så allsidigt sätt som möjligt med hänsyn
tagen till sina förutsättningar. Även åtbördsspråket bör därvid utnyttjas.

För undervisningen vid skolhemmet i Gnesta samt den planerade riksinstitutionen
i Sigtuna för gravt talskadade normalbegåvade barn och döva barn med
vissa komplikationer bör, som utredningen förutsatt, skolöverstyrelsen äga medge
avvikelser från gällande normer i den omfattning som bedöms nödvändig.
Vid undervisningen av de normalbegåvade gravt talskadade barnen bör därvid
kursinnehållet i grundskolans läroplan tjäna till ledning.

Beträffande de dövas fortsatta utbildning efter grundsko1
a n föreslår utredningen att de nuvarande fortsättningsskolorna i Växjö och
Vänersborg skall ersättas av en central yrkes- och fackskola för döva och hörselskadade
i Örebro samt att den teoretiska fortsättningsskolan på Blockhusudden
i Stockholm skall ombildas till en ungdomsskola med gymnasium samt
social och ekonomisk fackskola. Flera remissinstanser kritiserar detta förslag
och förklarar, att den högre utbildningen bör vara förlagd till en ort. I några
yttranden föreslås ytterligare utredning av frågan om de dövas fortsatta utbildning
efter grundskolan. För egen del finner jag det från pedagogiska synpunkter
fördelaktigt, att den fortsatta utbildningen förläggs till en ort, lämpligen Örebro.
Med hänsyn till att utredningen förordat en delning av den gymnasiala utbildningen
mellan Stockholm och Örebro samt till de förslag om ytterligare utredning,
som framkommit vid remissbehandlingen, anser jag emellertid att det bör
uppdras åt skolöverstyrelsen att överväga hur den fortsatta utbildningen för de
döva och hörselskadade lämpligen skall organiseras.

Utredningen föreslår liksom för blindskolan att grundskolan för döva successivt
skall tillföras i huvudsak samma lärarkategorier som finns inom
det allmänna skolväsendet. Som jag tidigare framhållit, är jag, även om jag i
princip inte har något att erinra mot detta förslag, med hänsyn till att lärarutbildningsfrågorna
skall bli föremål för särskild utredning inte beredd att nu ta
ställning till förslaget. Beträffande personalbehovet i övrigt vill jag understryka
angelägenheten av att skolorna får tillgång till kvalificerad medicinsk,

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1965

psykologisk och teknisk expertis. I fråga om den tekniska expertisen har utredningen
föreslagit att ingenjörstjänster inrättas vid dövskolorna. Utredningen
har samtidigt betonat önskvärdheten av ett intensifierat samarbete mellan hörcentralerna
och dövskolorna i fråga om teknikerhjälp. För egen del finner jag
det klart motiverat att skolorna får tillgång till teknisk expertis. Jag vill emellertid
framhålla, att de till länslasaretten och regionsjukhusen knutna hörcentralerna
har blivit de naturliga institutionerna för den hörselvårdande verksamheten.
Jag förordar därför att skolöverstyrelsen får i uppdrag att i samråd med
medicinalstyrelsen skyndsamt utreda förutsättningarna för och möjligheterna
till en samverkan på ifrågavarande område mellan hörcentralerna och dövskolorna
innan slutlig ställning tages till utredningens förslag. Utredningsarbetet bör
bedrivas så att konkreta åtgärder kan vidtagas redan fr. o. m. ingången av budgetåret
1965/66. Jag återkommer till personalfrågorna i mina förslag till medelsanvisningar
för nästa budgetår.

Övergången till grundskolans läroplan vid undervisningen
av blinda, döva och talskadade bör i enlighet med utredningens förslag ske successivt
med början i årskurserna 1—5 läsåret 1965/66. Skolöverstyrelsen bör erhålla
i uppdrag att utföra detaljplanering och att framlägga de förslag till åtgärder
som erfordras i samband med övergången till den nya skolorganisationen.

Utredningen, som anser att specialskolornas karaktär av skolor för handikappade
inte bör särskilt markeras, föreslår, att ifrågavarande skolor i samband
med övergången till grundskola ges egennamn. Mot detta förslag har jag inte
något att erinra. Det bör emellertid ankomma på skolöverstyrelsen att fatta beslut
i denna fråga.

En omfattande upprustning i fråga om undervisningshjälpmedel
och hörselteknisk utrustning bör, som utredningen föreslagit, komma
till stånd i samband med övergången till grundskola. Jag återkommer till
denna fråga i mina förslag till medelsanvisningar för nästa budgetår.

Under anslaget till pedagogiskt utvecklingsarbete har skolöverstyrelsen för
nästa budgetår äskat medel för forskning och utvecklingsarbete inom handikappundervisningen
(prop. 1965:1, bil. 10 s. 210). Det får ankomma på Kungl. Maj:t
att efter förslag av skolöverstyrelsen besluta om anvisande av medel ur nämnda
anslag till ifrågavarande ändamål liksom till försöksverksamhet med regionala
synkonsulenter. Därigenom torde vad utredningen härutinnan förordat kunna
tillgodoses.

De särskilda styrelserna för specialskolorna bör som utredningen förordat tills
vidare bibehållas. Jag har för avsikt att senare denna dag återkomma till denna
fråga i förslag angående vissa ändringar i skollagen.

De årliga driftkostnaderna för den föreslagna skolorganisationen beräknas av
utredningen enligt 1964 års kostnadsläge för blindskolorna till ca 6 milj. kr. och
för dövskolorna till närmare 11 milj. kr., varav närmare 1 milj. kr. avser den planerade
riksinstitutionen i Sigtuna för gravt talskadade normalbegåvade barn

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1965

och döva barn med vissa komplikationer. För innevarande budgetår har till
driftkostnader för blindskolorna anvisats något mer än 5 milj. kr. och till driftkostnader
för dövskolorna något mer än 8 milj. kr. Det bör emellertid observeras,
att de av utredningen beräknade kostnadsökningarna inte enbart hänför
sig till kostnaderna för införande av grundskola för blinda, döva och talskadade,
utan att en stor del av dessa ökade kostnader är motiverade av en under alla förhållanden
nödvändig upprustning i skilda hänseenden av specialskolorna.

H. Hemställan

Under åberopande av vad jag anfört i det föregående hemställer jag, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

1. godkänna av mig angivna grunder och riktlinjer för organisationen
av skolväsendet för blinda, döva, hörsel- och talskadade
barn (specialskolan), innebärande

a) att specialskolan skall omfatta tio årskurser fördelade på
låg-, mellan- och högstadium enligt de bestämmelser Kungl.
Maj:t meddelar,

b) att läroplanen för grundskolan skall tillämpas med de
jämkningar som kan finnas erforderliga,

c) att läsåret skall omfatta 39 veckor,

d) att specialskolan i övrigt får i sina huvuddrag den utformning
och det innehåll, som jag i skilda hänseenden förordat; 2.

godkänna av mig förordade riktlinjer för övergången till
specialskola;

3. besluta att för ungdomar, som är blinda, döva eller hörselskadade,
skall vidtas åtgärder för att bereda dem fortsatt utbildning
efter specialskolan enligt de riktlinjer jag förordat i det
föregående.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1965

II. Anslagsberäkningar för budgetåret 1965/66

A. Statens blindskolor m. in.: Avlöningar

1962/63

1963/64

1964/65

3 185 000
3 660 000

3 980 000

4 335 000

Anslag

Nettoutgift

3 522 505

4 012 663

1965/66 (förslag)

Skolöverstyrelsen föreslår, att anslaget uppräknas med 563 000 kr. Höjningen
betingas — förutom av beräknade utgiftsökningar på grund av lönehöjningar —
huvudsakligen av följande förslag.

1. Förändring av en extra ordinarie lärartjänst i läroämnen i Ae 19 till ordinarie
tjänst i Ao 21 (Tomteboda).

2. Återbesättande av en vakant ordinarie lärartjänst i läroämnen i Ao 21
(Tomteboda).

3. Sju nya icke-ordinarie lärartjänster i läroämnen.

4. En ny extra anpassningslärartjänst i Ag 19 (Växjö).

5. Två tjänster som barnhemsföreståndare i Ae 13 (Tomteboda).

6. En ny kanslibiträdestjänst (Växjö).

7. Ökade lönekostnader för skolan i Örebro.

8. Bortfall av kostnader för vårdanstalten i Lund.

9. En tjänst som föreståndare för hjälpmedelscentral i Ao 21 (Tomteboda).

10. Två nya tjänster som tekniker i Ae 13 (Tomteboda).

11. En halvtidstjänst som teckningslärare i Ae 18 (Tomteboda).

12. En ny tjänst som förskolkonsulent i Ae 21 (Tomteboda).

13. En kurator i Ao 15 (Tomteboda).

14. Utbyte av en tjänst som kansliskrivare i Ao 11 mot tjänst som kontorsskrivare
i Ao 13 (Tomteboda).

15. Uppräkning med 69 800 kr. av posten Arvoden och särskilda ersättningar
bestämda av Kungl. Maj:t.

Av överstyrelsens motiveringar för de framlagda förslagen framgår bl. a.

1—2. Föreningen Sveriges blindlärare har anhållit att två nya ordinarie lärartjänster
skall inrättas. Som skäl härför har föreningen anfört, att en förhållandevis
hög procent av lärarna är icke-ordinarie och att de dåliga utsikterna att
erhålla ordinarie tjänst i hög grad försvårar lärarrekryteringen. Styrelsen för
blindinstitutet har med anledning av denna framställning föreslagit, att en icke -

följande.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 70 år 1965

ordinarie tjänst som lärare i läroämnen skall förändras till ordinarie samt att
en vakant ordinarie tjänst skall få återbesättas. Överstyrelsen ansluter sig till
de av föreningen framförda synpunkterna samt tillstyrker förslaget från blindinstitutet
om ordinariesättning av en icke-ordinarie tjänst samt återbesättande
av den vakanta tjänsten.

3. Överstyrelsen räknar med att för grundskolans påbörjande budgetår 1965/66
erfordras sex nya lärare i läroämnen. Vidare tillstyrker överstyrelsen ett förslag
från styrelsen för skolan i Växjö om inrättande av en icke-ordinarie lärartjänst,
vilken skulle ersätta en nuvarande timlärartjänst.

4. Skolan i Växjö är i stort behov av välkvalificerade lärare för orienteringsundervisningen
och det är svårt att få lämpliga timlärare. Överstyrelsen tillstyrker
därför att en extra anpassningslärartjänst i Ag 19 inrättas. Vid tjänstens inrättande
kan antalet timlärartimmar minskas med 30 veckotimmar.

5. Sedan lärarnas tillsynsskyldighet avskaffades med utgången av vårterminen
1962, handhas omvårdnaden av elevernas vid Tomteboda under fritid av
elevhemsföreståndare och vårdare. Pojk- och flickhemmen för elever tillhörande
klass 4 och högre klasser övervakas av tre elevhemsföreståndare, medan tillsynen
över småbarnshemmen, med 45 elever, ombesörjes av vårdare. Blindinstitutets
styrelse anför, att tillsynen av småbarnen icke fungerar tillfredsställande, och
anhåller om två nya tjänster som barnhemsföreståndare i Ae 13. Vårdarnas praktiska
arbetsuppgifter gör det svårt för dem att hinna med elevvården. Vidare besitter
vårdarna icke tillräcklig kompetens att organisera vården, som blivit alltmer
komplicerad på grund av att flera barn med psykiska svårigheter nu mottas
på skolan. Detta har även påpekats av blindinstitutets barnpsykiatriska konsult.
De framförda synpunkterna synes överstyrelsen vara i hög grad beaktansvärda
och överstyrelsen tillstyrker förslaget om inrättande av två tjänster som barnhemsföreståndare.

6. Till skriv- och bokföringshjälp vid skolan i Växjö utgår nu ett arvode av
4 000 kr. Samtliga övriga blindskolor har heltidsanställda befattningshavare för
dessa göromål. Enligt överstyrelsen råder ingen tvekan om att det vid skolan
behövs en heltidsanställd befattningshavare med minst kvalifikationer för kanslibiträdestjänst.

7—8. Under avlöningsanslaget för innevarande budgetår har upptagits lönekostnader
för Örebroskolan endast för sista kvartalet. Kostnaden för helt år har
av överstyrelsen i föregående års petita upptagits till 1 329 408 kr. Vid beräkning
av avlöningskostnaderna för blindskoleorganisationen budgetåret 1965/66 bör
således tilläggas 3/4 av helårsbeloppet, eller 997 056 kr. Dessutom tillkommer
ökade lönekostnader för skolan på grund av höjt rörligt tillägg. Bortfallet av
vårdanstalten i Lund beräknas medföra en minskning av lönekostnaderna med
1 273 000 kr.

Förslagen under p. 9—15 förs fram under hänvisning till blind- och dövskolutredningens
bedömning av personalbehovet vid övergång till grundskola. Av
den föreslagna uppräkningen av arvodesposten (p. 15) avser 21 500 kr. arvoden
åt skolpsykologer, 3 ()()() kr. arvode åt kurator vid skolan i Växjö, 2 500 kr. arvode
åt studierektor vid blindinstitutet, 22 800 kr. frilids- och lägerskolledning,
16 000 kr. arvoden för den föreslagna hjälpmedelscentralen och 4 000 kr. kostnader
för skrivhjiilp.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1965
Departementschefen

Styrelsen för blindinstitutet på Tomteboda har i sitt yttrande över blind- och
dövskolutredningens betänkanden framhållit att redan lokalbristen lägger hinder
i vägen för en så snabb utbyggnad av antalet lärartjänster som den överstyrelsen
förordat i sina petita. För budgetåret 1965/66 erfordras enligt styrelsen
för blindinstitutet tre nya tjänster. Då en av de av överstyrelsen föreslagna ickeordinarie
lärartjänsterna avses ersätta en nuvarande timlärartjänst vid skolan i
Växjö föreslår jag att fyra nya icke-ordinarie lärartjänster inrättas (p. 3). Jag
föreslår att även småskollärare skall kunna utbildas till blindlärare och att de
nya lärartjänsterna skall kunna utnyttjas såväl för småskollärare med blindlärarutbildning
som för folkskollärare med blindlärarutbildning. Småskollärare
med blindlärarutbildning bör erhålla samma lönegradsplacering som smaskollärare
med dövlärarutbildning (biträdande lärare).

Som jag tidigare framhållit (s. 54) anser jag det angeläget att blindinstitutets
studiebibliotek byggs ut till en pedagogisk hjälpmedelscentral redan fr. o. m.
nästa budgetår. Jag tillstyrker därför att för en dylik hjälpmedelscentral inrättas
en ordinarie tjänst som föreståndare och beräknas medel för en tjänst i lönegrad
Ae 13 (p. 9 och 10). Den senare tjänsten bör benämnas assistent. Föreståndartjänstens
lönegrad torde få fastställas i annat sammanhang.

Vidare förordar jag, att medel beräknas för tva nya extra ordinarie tjänster
som elevhemsföreståndare vid blindinstitutet (p. 5). Elevhemsförestandare bör
placeras i lönegrad A 14 om vederbörande har genomgått av Sociala barna- och
ungdomsvårdsseminarict anordnad utbildningskurs för barnhemsföreståndare
eller annan utbildning, som skolöverstyrelsen finner svara häremot, samt eljest
i lönegrad A 13.

Vidare förordar jag att en tjänst som kurator i lönegrad Ao 17 inrättas (p. 13).

Tjänsten som kansliskrivare vid blindinstitutet bör utbytas mot en tjänst som
bokhållare i lönegrad Ao 15 (p. 14).

Beträffande överstyrelsens förslag i övrigt har jag inte något att erinra. Jag
beräknar dock något lägre kostnader för den nya skolan i Örebro än vad överstyrelsen
förutsatt (p. 7).

Blind- och dövskolutredningen har föreslagit, att vid skolan i Örebro skall finnas
anställda skötare i stället för vårdare. Jag tillstyrker även detta förslag. Den
som anställs som skötare bör under första anställningsåret efter vunnen behörighet
vara placerad i lönegrad A 10 och under andra och tredje anställningsåren
i lönegrad All, varefter befordran bör ske till lönegrad A 12. Det bör ankomma
på skolöverstyrelsen att fastställa behörighetskraven för ifrågavarande tjänster.

Vad jag här föreslagit beträffande lönegradsplaceringar m. m. har godtagits av
vederbörande personalorganisationer.

Anslaget bör, vid bifall till vad jag förordat, för nästa budgetår uppföras med
(3 980 000+355 000—) 4 335 000 kr. Jag hemställer att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen att

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1965

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i personalförteckningen
för statens blindskolor m. m., som föranleds
av vad jag föreslagit i det föregående;

b) godkänna följande avlöningsstat för statens blindskolor
m. m. att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1965/66:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 950 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t, förslagsvis .................... 114 000

3. Avlöningar till personal vid tillfälliga anpass ningskurser

för nyblinda, förslagsvis.......... 169 000

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis
.................................... 1 685 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis.................... 1417 000

Summa kr. 4 335 000

c) till Statens blindskolor m. in.''. Avlöningar för budgetåret
1965/66 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 4 335 000 kr.

B. Statens blindskolor m. m.: Omkostnader

1962/63 ...........

Anslag

Nettoutgift

1963/64 ..........

1964/65 ...........

t/TÖ JlJikJ

975 979

1965/66 (förslag) ..........

Följande sammanställning upptar för innevarande budgetår gällande omkostnadsstat
samt för nästa budgetår skolöverstyrelsens förslag till ändringar och
departementets anslagsberäkning.

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 70 år 1965

Anvisat

1964/65

Föreslagen ändring 1965/66
Mynd. Dep.chefen

Utgifter

1. Sjukvård åt personal, förslagsvis

2. Reseersättningar, förslagsvis ...

3. Expenser:

a) Bränsle, lyse och vatten, förslagsvis
..................

b) Övriga expenser ...........

4. Övriga utgifter:

a) Undervisnings- och arbets materiel,

förslagsvis........

b) Inventarier och maskiner, förslagsvis
..................

c) Tvätt och renhållning, förslagsvis
..................

d) Kosthåll, förslagsvis........

e) Beklädnad för elever, förslagsvis
.......................

f) Skyddsbeklädnad, förslagsvis

g) Utrustningsbidrag åt avgående
elever, förslagsvis.......

h) Sjukvård åt elever, förslagsvis

i) Tandvård åt elever, förslagsvis

j) Utgifter för dimitterade elever,
förslagsvis ............

k) Fickpengar, förslagsvis .....

l) Omkostnader vid fritidsverksamhet
...................

m) Lägerskolor, förslagsvis .....

5. Vissa kostnader för tillfälliga an passningskurser

..............

Summa kr.

Särskilda uppbördsmedel

1. Inackorderingsavgifter ........

2. Ersättning för värme, elektrici tet,

städning, tvätt, skyddsbeklädnad
m. m................

3. Försäljning av slöjdalster......

4. Kostersättning m. m..........

Nettoutgift kr.

8 000 + 1 500 + 1 000

30 000 +33 000 + 33 000

187 400		— 5 400	— 5 400
59 200	246 600	+10 800	+ 5 400 + 10 800	+ 5 400
92 500		of.	+173 000
100 000		+20 000	+ 20 000
63 000		of.	of.
340 500		—20 500	— 20 500
96 500		—10 500	— 10 500
1 300		of.	of.
84 700		of.	+ 300
64 400		of.	of.
41 000		of.	of.
25 000		+40 000	+ 40 000
25 700		— 5 700	— 5 700
1 000		+ 4 000	+ 4 000
6 000	941 600	of.	+27 300 of.	+200 600
	63 000		of.
	1 289 200		+67 200	+240 000
74 000		of.	of.
17 200		of.	of.
45 000		—20 000	— 20 000
63 000	199 200	—10 000	—30 000 — 10 000	— 30 000
	1 090 000		+97 200	+270 000

Av skolöverstyrelsens motiveringar för de framförda äskandena framgår bl. a.
följande.

Den 1 juli 1965 flyttas skolhemmet vid vårdanstalten i Lund^ till den nya
blindskolan i Örebro och återstående avdelningar, arbetshem och vårdhem, stalls

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 70 år 1965 65

under medicinalstyrelsens överinseende. Överstyrelsen äskar sålunda i år icke
medel till vårdanstalten. Den nya blindskolan i Örebro kommer att motta ett
stort antal elever, som ej tidigare kunnat beredas plats, och avdelningar för
såväl förskolebarn som yrkeselever kommer att upprätthållas. Skolan beräknas
motta omkring 120 elever. Vårdanstalten i Lund har konstant haft ca 180
skyddslingar.

På grund av minskat antal elever och skyddslingar i blindskolorna torde kostnaderna
under förevarande anslag kunna något nedbringas. Skolstyrelserna äskar
sammanlagt i runt tal 975 000 kr. eller 115 000 kr. mindre än nu utgående
belopp. Överstyrelsen har ansett sig böra iaktta försiktighet i fråga om nedskärning
av vissa delposter, då erfarenhet av medelsåtgången vid den nya mera
differentierade institutionen i Örebro ännu saknas. I vissa fall, då överstyrelsen
ansett i äskandena framförda skäl bärande, har överstyrelsen tillstyrkt höjningar
av nuvarande delposter.

4 b). Skolstyrelserna har begärt en höjning av delposten Inventarier och maskiner
med i runt tal 20 000 kr. Tomteboda behöver medel till fortsatt upprustning
av elevrummen samt viss inredning av f. d. gymnastikbyggnader till andra
ändamål i samband med att den nya simhallsbyggnaden tas i bruk. Skolan i
Kristinehamn har bl. a. begärt medel till skrivmaskiner, till upprustning av yrkesprövningsverkstaden,
skolköket och anpassningsavdelningen (bandspelare och
annan modern teknisk apparatur). Skolan i Växjö har äskat ett mindre engångsanslag
för rumsinredning. De framställda kraven bör enligt överstyrelsens mening
tillgodoses. Överstyrelsen vill särskilt framhålla att skolornas initiativ till
anskaffande av modern apparatur för undervisningens förbättrande bör uppmuntras.

Beträffande förslagen om höjningar av posterna 2. Reseersättningar och 4 j).
Utgifter för dimitterade elever har hänvisning skett till blind- och dövskolutredningens
beräkningar rörande medelsbehovet för ifrågavarande ändamål.

Depa rtementschejen

Som jag tidigare framhållit (s. 58) bör en omfattande upprustning i fråga om
undervisningshjälpmedel komma till stånd i samband med övergången till grundskola
för blinda. Jag beräknar för detta ändamål för nästa budgetår 173 000 kr.

Anslaget bör i enlighet med vad som angivits i departementsberäkningen uppräknas
med 270 000 kr. och således uppföras med (1 090 000+270 000=)
1 360 000 kr. Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Statens blindskolor m. m.: Omkostnader för budgetåret
1965/66 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 1 360 000 kr.

5 — Iiihamj till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 70

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1965

C. Statens dövskolor m. m.: Avlöningar

Anslag Nettoutgift

1962/63 ................................... 5 975 000 6 622 682

1963/64 ................................... 6 532 000 7 206 487

1964/65 ................................... 6 246 000

1965/66 (förslag) ........................... 7 570 000

Skolöverstyrelsen räknar i fråga om detta anslag med ett medelsbehov av
7 651 000 kr., vilket är 1 405 000 kr. mer än vad som anvisats för innevarande
budgetår. Den beräknade ökningen av medelsbehovet hänför sig — förutom till
automatiska kostnadsökningar — till följande förslag.

1. En lektorstjänst i Ae 27 vid dovlärarseminariet.

2. Sex tjänster som handledare i Ae 24 för dövlärarseminariet.

3. Åtta nya tjänster som lärare i läroämnen.

4. Tre nya tjänster som vårdare (två i Örebro och en i Gnesta).

5. Två nya ekonomibiträdestjänster (Örebro).

6. Ökat antal timlärartimmar.

7. Arvoden åt skolpsykologer.

8. Ökad medelsanvisning till arvoden åt audiologer.

9. Två heltids- och två halvtidstjänster som ingenjörer (Manilla, Örebro, Härnösand
och Lund).

10. Överföring av en ingenjörstjänst från anslaget till pedagogiskt utvecklingsarbete
(Vänersborg).

11. Utbyte av fem extra ordinarie tjänster som biträdande lärare mot fem ordinarie
småskollärartjänster.

12. Två kurator stjänster (Manilla och Örebro).

13. Fem nya tjänster som elevhemsföreståndare (Manilla, Lund, Vänersborg,
Härnösand och Örebro).

14. En tjänst som kontorsskrivare (Manilla).

15. Två nya kontorsbiträdestjänster (Härnösand och Lund).

16. Uppräkning av arvodesposten med anledning av blind- och dövskolutredningens
förslag.

Av överstyrelsens motiveringar för de framförda förslagen framgår bl. a.
följande.

1. Sedan en av överstyrelsen tillsatt expertutredning angående nya utbildningslinjer
vid speciallärarlinjerna vid lärarhögskolorna i sitt i februari 1964 avlämnade
förslag förordat inrättande av särskilda lektorstjänster för speciallärarutbildningen,
anser överstyrelsen, som tagit ställning till nämnda förslag, det
vara helt i linje härmed att knyta en lektorstjänst också till dövlärarseminariet.
Överstyrelsen understryker de av studierektor för seminariet framförda syn -

Kungl. Maj:ts -proposition nr 70 år 1965

punkterna, att dövlärarkandidaterna är i behov av teoretiskt välkvalificerade
läi arkrafter icke blott för föreläsningar inom några centrala ämnesområden utan
aven för handledning av examensarbete, seminarieövningar och diskussioner
samt icke minst för orientering om pågående forskning på specialområdet. Eu
lektorstjänst förenad med en undervisningsskyldighet av 380 timmar pr läsår,
skulle innebära en avsevärd förbättring i nuvarande system med ett stort antal
specialföreläsare. Lektorn bör äga högt kvalificerade insikter i två av de ämnen
som ingår i seminariets undervisningsområde (exempelvis fonetik, språkpsykologi,
statistik, logopedi, dövpedagogik, akustik, audiologi), om möjligt ha kännedom
om eller erfarenhet av dövundervisning och i övrigt äga meritering för
undervisning vid lärarutbildningsanstalt.

2 Bl. a. för att kunna stimulera lärare att genomgå utbildning vid Manilla
fordras tillgång till kvalificerade lärarkrafter, handledare och ledare av lärarkandidaternas
undersökningsarbeten. Överstyrelsen tillstyrker därför ett av studierektor
framfört förslag om inrättande av sex fasta liandledartjänster eller övnmgsskollärartjänster
i Ae 24.

3. Överstyrelsen räknar med hänsyn till blind- och dövskolutredningens förslag
med ett behov av 15 nya lärare redan läsåret 1965/66. Då en så betydande
nyrekrytering av lärare inte torde vara möjlig att få till stånd redan under nästkommande
budgetår upptar överstyrelsen endast åtta nya tjänster i reglerad
befordringsgång.

4. För vården av Charlottendalseleverna vid skolan i Örebro finns en elevhemsföreståndare
och två vårdare. Styrelsen för nämnda skola har påpekat,
att det icke är möjligt att upprätta ett arbetsschema med tjänstgörande personer
dygnet runt med endast tre befattningshavare, samt anhållit om ytterligare
tva vardartjänster. Då elevgruppens förläggning till skolan är provisorisk i avvaktan
pa att den i särskild utredning föreslagna undervisningsanstalten för
dessa elever skall komma till stånd och då överstyrelsen därjämte finner det
nödvändigt, att denna elevgrupp sysselsätts och hålls samman som en särskild
enhet, anser överstyrelsen, att styrelsens krav på ytterligare vårdarpersonal
skall tillgodoses.

Vid skolan i Gnesta är flick- och pojkavdelningarna belägna helt skilda från
varandra och de kan ej som på Mogård vissa tider övervakas av en och samma
vardare. Detta elevklientel kan aldrig lämnas utan tillsyn. Överstyrelsen som
linner det nödvändigt, att hänsyn tas till lokalförhållandena, tillstyrker en nv
vardartjänst vid Gnestaskolan.

5. Styrelsen för skolan i Örebro har anhållit om två nya ekonomibiträdestjänster,
en för köket och en för städarbetet. Skolan disponerar nu fyra biträden
(tre i köket och en i städning) ävensom ett belopp ur omkostnadsstaten till
avlönande av kollektivanställd städpersonal, ungefär motsvarande två heltidsanställda
befattningshavare. Jämfört med övriga dövskolor är arbetskraften för
köksgöromålen och städningen i Örebroskolan lågt beräknad. Överstyrelsen anser,
att styrelsens beräkningar av behovet av dylik personal är realistiska, samt
föreslår att två nya ekonomibiträdestjänster inrättas.

7. Genom vissa undersökningar vid skolan på Manilla har konstaterats att
noggranna utredningar av barnpsykiatrisk ocli barnpsykologisk expertis är nödvändiga
för att ge eleverna rätt placering inom dövskolan och vid skolbyte;
likasa har i eu del fall pavisats påfallande dålig överensstämmelse mellan elevers
begå vn in gsn i va och deras skolprestationcr. Det anses nödvändigt att dessa undersökningar
utsträckes till att omfatta samtliga elever. Det har även konstaterats,
alt eleverna i vissa fall lider av allvarliga beteendesvärigheter och andra
komplicerade störningar på känslo- och viljelivets område. De mera kompliee''-

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 70 år 1965

rade fallen har under senare år ökat och behovet av psykiatrisk-psykologisk expertis
har gjort sig allt starkare gällande även ur dessa synpunkter Enligt överstyrelsens
uppfattning är det synnerligen angeläget att medel stalls till förfogande
för anlitande av barnpsykiatrisk och barnpsykologisk expertis. Överstyi elsen
föreslår härför ett belopp av 23 000 kr. att fördelas av överstyrelsen.

Förslagen under p. 9—16 förs fram under hänvisning till blind- och dövskolutredningens
bedömning av personalbehovet vid dövskolorna. Beträffande ar\odesposten
(p. 16) föreslår överstyrelsen att utöver för innevarande budgetår beräknade
belopp 10 000 kr. skall anvisas för arvoden åt kuratorer i Harnösand
och Lund, 17 500 kr. för arvoden åt studierektorer, 38 000 kr. för timlärare vid
externa klasser och för stödundervisning m. m., 30 000 kr. för sekreterare och
skrivhjälp, 12 000 kr. för materielvård och 1000 kr. för fritids- och lägerskolledning.

Departementschefen

Frågan om utbildning av lärare för specialskolorna för blinda och döva bör
som jag tidigare framhållit (s. 55) bli föremål för särskild utredning. Då förslagen
om inrättande av en lektorstjänst och sex tjänster som handledare bor
bedömas i samband med den större frågan om organiserandet av lärarutbildningen
är jag inte nu beredd att tillstyrka dessa förslag (p. 1 och 2). Jag ar mte
heller beredd att nu tillstyrka förslaget om utbyte av fem extra ordinarie tjänster
som biträdande lärare mot ordinarie tjänster som småskollärare (p. 11).

Beträffande förslaget om inrättande av två heltidstjänster och två halvtidstjänster
som ingenjörer (p. 9) och den ingenjörstjänst som innevarande budgetår
avlönas ur anslaget till pedagogiskt utvecklingsarbete (p. 10) vill jag hanvisa till
vad jag i det föregående anfört angående samarbetet mellan dövskolorna och

hörcentralerna.

Innehavarna av de föreslagna fem nya tjänsterna som elevhemsforestandare
(p. 13) skulle enligt utredningen ha till uppgift att leda och handleda vårdarna,
fördela arbetsuppgifterna samt verka för att omvårdnaden blir så nyanserad, att
varje enskild elev känner trivsel och trygghet. Jag biträder förslaget och berakliar
medel för fem dylika tjänster. Innehavare av tjänst som elevhemsförestandare
bör placeras i lönegrad A 14 om vederbörande genomgått av Sociala barnaoch
ungdomsvårdsseminariet anordnad utbildningskurs for barnhemsforestandare
eller annan utbildning, som skolöverstyrelsen finner svara häremot, samt eljest

i lönegrad A13. . . .... „

Vidare förordar jag att två tjänster som kurator i lönegrad Ao 17 inrattas

(p. 12). . . „

Beträffande överstyrelsens förslag i övrigt har jag inte nagot att erinra.
Anslaget bör, vid bifall till vad jag förordat, uppräknas med 1 324 000 kr. och
således uppföras med (6 246 000+1 324 000=) 7 570 000 kr. Jag hemställer, att

Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i per -

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1965

sonalförteckningen för statens dövskolor m. m., som föranleds
av vad jag anfört i det föregående;

b) godkänna följande avlöningsstat för statens dövskolor
m.m. att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1965/66:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 1 990 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t, förslagsvis .................... 272 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis
.................................... 2 882 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ................... 2 426 000

Summa kr. 7 570 000

c) till Statens dövskolor m. m.: Avlöningar för budgetåret
1965/66 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 7 570 000 kr.

D. Statens dövskolor in. m.: Omkostnader

1962/63 .......

1963/64 .......

1964/65 .......

1965/66 (förslag)

Anslag

1 940 000

2 020 000

1 985 000

2 075 000

Nettoutgift
1 918 908
1 986 799

Följande sammanställning upptager den för innevarande budgetår gällande
omkostnadsstaten samt för nästa budgetår skolöverstyrelsens förslag till förändringar
och departementets anslagsberäkning.

Anvisat Föreslagen ändring 1965/66

Utgifter	1964/65	Mynd.	Dep.ehefen
1. Sjukvård åt personal, förslagsvis		15 800	of.	of.
2. Reseersättningar, förslagsvis ... 3. Expenser: a) Bränsle, lyse och vatten, för-		14 000	of.	of.
slagsvis ..................	360 000		of.	of.
b) Övriga expenser ........... 4. Övriga utgifter: a) Undervisnings- och arbets-	57 000	417 000	of. -	of. -
materiel, förslagsvis........ b) Inventarier och maskiner, för-	107 000		+ 9 000	-f 9 000
slagsvis ..................	59 700		of.	of.

i Kungl. Maj:ts proposition	nr 70 år 1965

slagsvis ..................	93 400	of.	of.
d) Sjukvård åt elever, förslagsvis	43 000	+ 6 800	+ 6 800
e) Tandvård åt elever,förslagsvis	51 000	+ 7 000	+ 7 000
f) Bad åt elever, förslagsvis . . .	18 900	+ 2100	+ 2100
g) Kosthåll, förslagsvis .......	620 500	of.	of.
h) Utackordering av elever, för-
slagsvis ..................	269 000	+31 000	+31 000
i) Beklädnad för elever, förslags-
vis .......................	276 300	of.	of.
j) Fickpengar åt elever, förslags-
vis ......................	95 000	of.	of.
k) Parkers underhåll, förslagsvis	8 500	+ 1500	+ 1 500
1) Bibliotek, förslagsvis .......	9 400	+ 5 600	+ 5 600
m) Underhåll av hörselapparatur,
förslagsvis ................	38 000	+ 6 000	+ 6 000
n) Stipendier åt vissa skolplik-
tiga döva m. fl., förslagsvis . .	1 000	of.	of.
o) Omkostnader vid fritidsverk-
samhet ...................	7 000	+ 7 000	+ 8 000
p) Lägerskolor ...............	7 500	+ 7 500	+ 8 000
q) Information åt lärare och för-
äldrar ....................	— 1 703 200	+ 5 000 +88 500	+ 5 000

Summa kr. 2 150 000 —|—88 500 +90 000

Särskilda uppbördsmedel

1. Ersättning för värme och lyse i

tjänstebostäder ..............	12 000	of.		of.
2. Ersättning för tvätt åt personal	3 000	of.		of.
3. Ersättning för kost åt personal..	75 000	of.		of.
4. Försålda arbeten och produkter	75 000 165 000	of.	—	of. —
Nettoutgift kr.	1 985 000		+88 500	+90 000

Av överstyrelsens motiveringar framgår bl. a. följande.

4 a). Delposten till undervisnings- och arbetsmateriel är hårt belastad. Skolorna
är i behov av en grundlig upprustning av undervisningsmaterielen och
överstyrelsen har för avsikt att framlägga förslag härom till ett kommande år.
För att avhjälpa de mest kännbara bristerna föreslår överstyrelsen emellertid
redan nu, att delposten budgetåret 1965/66 höjs till 116 000 kr., motsvarande
av skolorna begärt belopp.

4 h). Till utackordering av elever äskas för budgetåret 1965/66 från skolorna
sammanlagt 308 300 kr. på grund av väntad höjning av inackorderingsavgifterna.
Överstyrelsen anser sig böra tillstyrka höjning av delposten till 300 000
kr. Skolan i Lund har tillfälligt låg belastning beroende på att flera nyintagna
elever är bosatta i Lund eller dess närhet, ett förhållande som man icke kan
räkna med vid nyintagningen hösten 1965. Försöken med dövskolklasser anslutna
till lokalt skolväsen har likaså inneburit besparingar på detta anslag. Det
kan ej nu förutses, om liknande anknytningar kan ske budgetåret 1965/66.
Vidare har bostad tillfälligt beretts i internatet vid Manilla för vissa elever vid

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1965

fortsättningsskollinjen. Det är önskvärt, att dessa tämligen vuxna elever för
sin utveckling om möjligt bor bland hörande personer. Slutligen önskar överstyrelsen
ha möjlighet att genomföra ett förslag som väckts av ledningen för förskolverksamheten
i Danderyd och som innebär att ett litet antal döva barn från
Stockholms län, vilka under förskoleträningen vid hörcentralen på centrallasarettet
i Danderyd bott i särskilt väl lämpade fosterhem därstädes, skulle kunna
få bo kvar i dessa fosterhem även vid skolpliktstidens inträde och i vanlig ordning
få inackorderingsavgiften erlagd av Manillaskolan samt medfölja anordnad
skolskjuts till Manilla.

Beträffande delposterna 4 1). Bibliotek, 4 o). Omkostnader vid fritidsverksamhet,
4 p). Lägerskolor och 4 q). Information åt lärare och föräldrar har
hänvisning skett till blind- och dövskolutredningens beräkningar rörande medelsbehovet
för ifrågavarande ändamål.

Departementschefen

Anslaget bör i enlighet med vad som angivits i min beräkning uppräknas med
90 000 kr. och således uppföras med (1 985 000 -f- 90 000 =) 2 075 000 kr. Jag
hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Statens dövskolor m. m.: Omkostnader för budgetåret
1965/66 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
2 075 000 kr.

E. Statens dövskolor ni. m.: Engångsanskaffning av utrustning m. m.

1962/63 .......

1963/64 .......

1964/65 .......

1965/66 (förslag)

Anslag	Nettoutgift
285 000	278 615
160 000	129 117
100 000
460 000

För här ifrågavarande ändamål har ett reservationsanslag varit uppfört på
riksstaten sedan budgetåret 1949/50. Av de anvisade anslagen har Kungl. Maj:t
i vissa fall reserverat bestämda belopp för särskilda ändamål, medan under
anslaget tillgängliga medel i övrigt disponerats av skolöverstyrelsen på sätt
överstyrelsen prövat lämpligt. De huvudsakliga utgiftsändamålen under de olika
budgetåren har varit följande: inredningsarbeten, nyanskaffning av inventarier
av olika slag, apparatur för prövning och träning av hörselrester, hörapparater,
böcker, film och filmapparater samt lek- och idrottsmateriel.

På anslaget fanns den 30 juni 1964 en bunden reservation av 114 177 kr.

Skolöverstyrelsen, som i sina ursprungliga förslag till anslagsäskanden för nästa
budgetår räknat med ett inedelsbchov av 275 000 kr. för engångsanskaffning
av utrustning m. m. till dövskolorna, föreslår i sitt utlåtande över blind- och
dövskolutredningens betänkanden att förevarande anslag erhåller den ändrade

Kungl. May.ts proposition nr 70 år 1965

rubriken Engångsanskaffning av utrustning m. m. vid blind- och dövskolor
samt att anslaget för nästa budgetår uppförs med 553 000 kr. Enligt utredningens
beräkningar erfordras för upprustning i fråga om pedagogiska hjälpmedel
och teknisk utrustning m. m. under en femårsperiod årligen 173 000 kr.
för blindskolorna och 380 000 kr. för dövskolorna.

Beträffande motiveringen för utredningens och överstyrelsens förslag under
denna anslagspunkt torde få hänvisas till handlingarna i ärendet, i vilka behovet
av utrustning m. m. redovisas i detalj.

Departementschefen

Överstyrelsens förslag om att även bidrag till utrustning m. m. vid blindskolor
skall utgå ur förevarande anslag är jag inte beredd att tillstyrka och jag
har därför under anslaget till omkostnader vid blindskolorna beräknat ett belopp
av 173 000 kr. för upprustning i fråga om undervisningshjälpmedel vid
dessa skolor. Det belopp överstyrelsen föreslagit för nästa budgetår, 553 000 kr.,
bör därför minskas med 173 000 kr.

Av det i överstyrelsens ursprungliga förslag till anslagsäskanden för nästa
budgetår beräknade medelsbehovet under förevarande anslag avser ca 80 000
kr. ändamål, vilka inte ingår i de av utredningen angivna beloppen. Då jag
finner såväl dessa ändamål som den av utredningen föreslagna upprustningen
angelägna föreslår jag, att för nästa budgetår anvisas dels 380 000 kr. i enlighet
med utredningens förslag, dels 80 000 kr. för i överstyrelsens ursprungliga förslag
till anslagsäskanden angivna ändamål.

Anslaget bör, vid bifall till vad jag nu förordat, uppföras med (100 000 +
360 000 =) 460 000 kr. Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till Statens dövskolor m. m.: Engångsanskaffning av utrustning
m. m. för budgetåret 1965/66 under åttonde huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av 460 000 kr.

F. Bidrag till förskolor och skolhem för döva barn

	Anslag	Nettoutgift
1962/63 .......................	.............. 440 000	395 480
1963/64 .......................	.............. 405 000	468 860
1964/65 .......................	.............. 455 000
1965/66 (förslag)...............	.............. 472 000

Enligt kungörelsen 1956:252 (omtryckt med ändringar 1964: 458) utgår till
kommun eller landstingskommun ävensom till enskild, förening eller stiftelse
statsbidrag till förskolor, skolhem eller hemundervisning för döva och hörsel -

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1965

skadade barn i förskoleåldern, som godkänts av skolöverstyrelsen. Statsbidraget
utgar i efterskott med 2 000 kr. för varje barn, som erhållit undervisning vid
förskolan, samt därutöver med 1 000 kr. för varje barn, som tillika varit intaget
i skolhem eller eljest genom huvudmannens försorg och på dennes bekostnad åtnjutit
vård och underhåll. Vidare utgår statsbidrag med 1 000 kr. för varje barn,
som — utan att ha varit inskrivet vid förskola — under redovisningsåret erhållit
regelbunden hemundervisning av förskolans lärare eller annan av skolöverstyrelsen
godkänd lärare. Sasom statsbidragsvillkor gäller bl. a., att undervisningen
är avgiftsfri och att huvudmannen i den utsträckning så kan ske mottager barn
från annat område än det, för vilket förskolan eller skolhemmet i första hand
avsetts, samt att, där huvudmannen är enskild, förening eller stiftelse, skäligt
bidrag till verksamheten lämnas av landstingskommun eller stad, som ej tillhör
landstingskommun.

Skolöverstyrelsen föreslår, att anslaget för nästa budgetår höjs med 17 000
kr. med hänsyn till väntade automatiska kostnadsökningar på grund av ökat
antal elever.

Departementschefen

Mot överstyrelsens beräkning av de automatiska kostnadsökningarna har jag
inte något att erinra. Jag tillstyrker att anslaget i enlighet med överstyrelsens förslag
uppförs med (455 000 -f 17 000 =) 472 000 kr. samt hemställer, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Bidrag till förskolor och skolhem för döva barn för
budgetåret 1965/66 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 472 000 kr.

G. Resor för blind- och dövskolelever

jämte ledsagare

1962/63 .......

1963/64 .......

1964/65 .......

1965/66 (förslag)

Anslag Nettoutgift

213 000 216 032

280 000 270 999

280 000
500 000

Ur förevarande anslag bestrids dels för elev, som vistas i skolinternat eller är
inackorderad genom skolans försorg, ersättning för kostnader för resor till och
från skolorten vid läsårets början och slut samt vid jullov och påsklov ävensom
ett lov under hösten, alltså för varje sådan elev åtta enkla resor om året, dels
för elev, som under skoltiden är bosatt i sitt hem eller i inackorderingshem,
kostnaderna för dagliga resor mellan skolan och hemmet, dels ock resekostnader
för barn, som kallats till skola för undersökning, samt vid resa, som föranleds
av yrkespraktik.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1965
Skolöverstyrelsen föreslår, att anslaget höjs med 64 000 kr. Höjningen hänför

sig till följande förslag.

1. Resor för elever vid den nya blindskolan i Örebro.............. -)-41 000

2. Bortfall av kostnader för resor för elever vid vårdanstalten för

blinda i Lund.............................................. — 25 000

3. Skolskjutsar för vissa externatelever ......................... +30 000

4. Föräldraresor .............................................. +18 000

Summa kr. 64 000

Av överstyrelsens motiveringar för de framlagda förslagen inhämtas bl. a.
följande.

3. Skolelever, som har sina hem på skolorten eller i dess närhet, brukar
bo i hemmet och dagligen resa till och från skolan. Pa vissa hall, särskilt vid
Manillaskolan, är avstånden stora och kommunikationsmöjligheterna så komplicerade,
att särskilt nybörjarna icke ensamma kan resa mellan hemmet och
skolan. Hösten 1965 intas vid Manillaskolan fem barn boende i Danderyd, vilka
tidigare gått i förskola för döva. Ett par av dem är inackorderade i goda fosterhem,
där de funnit sig väl tillrätta. Då antalet är så stort, anser överstyrelsen
det befogat att särskild skolskjuts anordnas. Kostnaderna härför uppskattas till
ca 15 000 kr. Då liknande situationer kan uppstå även vid andra dövskolor
samt vid blindinstitutet på Tomteboda beräknar överstyrelsen för detta slag av
skolskjutsar ett belopp av 30 000 kr.

4. Överstyrelsen planerar att ge varje skola möjlighet att samla barnens målsmän
(en för varje barn) till gemensam sammankomst på skolan vid lämplig tid
under första skolåret och att därvid genom föredrag och demonstrationer ge
föräldrarna informationer om skolarbetet samt diskutera frågor, som speciellt
berör det egna barnet, något som kan bli av betydelse för behandlingen av barnet,
när det återvänder till hemmet under ferietid. Ett annat tillfälle under barnets
skoltid, då en liknande direkt kontakt hem—skola är önskvärd, är sista
skolåret i barndomsskolan, då eleven skall välja utbildningsgren. Vid ett par
dagars besök vid skolan av målsman med tillfälle till diskussioner med rektor,
lärare och beträffande dövskolorna med vederbörande dövkonsulent, bör betydligt
bättre samråd om den unges framtida möjligheter kunna åvägabringas än
som nu sker per korrespondens. Med nuvarande system vid dövskolorna med
vartannatårsintagning innebär överstyrelsens förslag ett möte om året för föräldrar
till en årskurs elever (vartannat år första årskursen och vartannat år
åttonde årskursen) eller ca 130 resor om året. För blindskolornas del skulle det
röra sig om ca 50 föräldraresor om året. Överstyrelsen beräknar biljettkostnaderna
till 18 000 kr.

Departementschefen

Ersättning för resekostnader för barn och ungdomar, som vistas på olika institutioner
för undervisning och vård, utgår för närvarande enligt varierande
grunder för olika grupper av handikappade. En översyn av gällande regler har
vidtagits i syfte att få till stånd enhetliga bestämmelser om dylik ersättning och
förslag i denna fråga har tidigare denna dag framlagts av chefen för socialdepartementet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1965

I jämförelse med nu gällande bestämmelser beträffande resor för blind- och
dövskolelever jämte ledsagare innebär nämnda förslag en utökning av antalet
fria resor till och från skolorten till en resa per månad.

Mot överstyrelsens förslag om anordnande av skolskjutsar för vissa externatelever
(p. 3) och om möjligheter att samla barnens målsmän (p. 4) har jag inte
något att erinra. De av överstyrelsen under p. 1 och 2 beräknade kostnadsförändringarna
är av automatisk natur.

Därest riksdagen bifaller förslaget om nya enhetliga bestämmelser beträffande
ersättning för resekostnader för handikappade blir medelsbehovet under förevarande
anslag avsevärt större än det av överstyrelsen beräknade. Jag föreslår,
att anslaget uppförs med ett avrundat belopp av (280 000 + 220 000 =) 500 000
kr. samt hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Resor för blind- och dövskolelever jämte ledsagare
för budgetåret 1965/66 under åttonde huvudtiteln anvisa ett
förslagsanslag av 500 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:
Sonja Ahrling

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1965

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

I. Blind- och dövskolväsendets utbildningsmål och organisation.......... 3

A. Inledning ........................................................ ®

B. Nuvarande ordning för undervisning av blinda och döva.............. 3

C. Utredningens synpunkter och förslag rörande blindundervisningen .... 7

1. Grundskola för blinda och synskadade .......................... 7

a. Blindundervisningens mål och innehåll........................ 7

b. Skolpliktsbestämmelser ..................................... 1

c. Stadieindelning i grundskola för blinda........................ 9

d. Specialundervisning, särskild undervisning och stödundervisning 10

e. Blindskolans högstadium .................................... 11

2. Läroplan för grundskola för blinda.............................. 13

3. Blinda ungdomars fortsatta utbildning efter den obligatoriska skolan 15

4. Personalbehov ................................................ 11

5. Kostnader .................................................. • • 19

D. Utredningens synpunkter och förslag rörande dövundervisningen...... 20

1. Teknisk och medicinsk audiologi ................................ 20

2. Förskoleundervisningen ........................................ 21

3. Grundskola för döva och hörselskadade.......................... 23

a. Centralisering eller decentralisering........................... 23

b. Förslag till skolorganisation ................................. 25

c. Skolpliktsbestämmelser ..................................... 31

4. Läroplan för grundskola för döva och hörselskadade.............. 32

5. Döva och hörselskadade ungdomars fortsatta utbildning efter den

obligatoriska skolan ........................................... 34

6. Personalbehov ................................................ 36

7. Kostnader .................................................... 38

E. Genomförandet av den föreslagna organisationen.................... 38

1. Tidsplan för övergång till grundskola för blinda och döva.......... 38

2. Behov av hjälpmedelsupprustning............................... 39

3. Blind- och dövskolornas lokalbehov ............................. 40

4. Lärarutbildningsfrågor och behov av pedagogiskt utvecklingsarbete 41

5. Specialskolornas ledning och tillsyn.............................. 42

F. Yttranden ....................................................... 43

G. Departementschefen .............................................. 51

H. Hemställan ...................................................... 59

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1965
II. Anslagsberäkningar för budgetåret 1965/66 ......................... 60

A. Statens blindskolor m. m.: Avlöningar .............................. 60

B. Statens blindskolor m. m.: Omkostnader............................ 63

C. Statens dövskolor m. m.: Avlöningar ............................... 65

D. Statens dövskolor m. m.: Omkostnader.............................. 68

E. Statens dövskolor m. m.: Engångsanskaffning av utrustning m. m..... 70

F. Bidrag till förskolor och skolhem för döva barn...................... 71

G. Resor för blind- och dövskolelever jämte ledsagare.................. 72