Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1965
1
Nr 69
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av 3 § barnavårdslagen den 29 april 1960
(nr 97); given Stockholms slott den 26 februari 1965.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av 3 § barnavårdslagen
den 29 april 1960 (nr 97).
GUSTAF ADOLF
Ulla Lindström
Propositionens innehåll
I propositionen föreslås sådan ändring i barnavårdslagen att barnavårdsnämnd
uttryckligen blir ålagd att stödja ungdomens föreningsliv. Av lagändringen
följer att kommunalt stöd i fortsättningen kan lämnas också till de
politiska ungdomsorganisationerna.
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 saml. Nr 69
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1965
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 3 § barnavårdslagen den 29 april 1960 (nr 97)
Härigenom föl-ordnas, att 3 § barnavårdslagen den 29 april 1960 skall er -
hålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
3 §•
Barnavårdsnämnden har
att göra sig väl förtrogen med
barns och ungdoms levnadsförhållanden
inom kommunen samt därvid
särskilt uppmärksamma sådana underåriga
som med hänsyn till kroppslig
eller själslig hälsa och utrustning,
hem- och familjeförhållanden samt
omständigheterna i övrigt kunna anses
vara särskilt utsatta för risk att
utvecklas ogynnsamt,
att verka för önskvärda förbättringar
i fråga om kommunens barnavård
samt därvid i mån av behov och
möjligheter främja anordningar för
bättre fritidsförhållanden för barn
och ungdom,
att lämna allmänheten råd och
upplysningar i frågor som äga samband
med nämndens verksamhet,
att förvalta egendom som hör till
kommunens barnavård, i den mån
(Föreslagen lydelse)
Barnavårdsnämnden har
att göra sig väl förtrogen med
barns och ungdoms levnadsförhållanden
inom kommunen samt därvid
särskilt uppmärksamma sådana underåriga
som med hänsyn till kroppslig
eller själslig hälsa och utrustning,
hem- och familjeförhållanden samt
omständigheterna i övrigt kunna anses
vara särskilt utsatta för risk att
utvecklas ogynnsamt,
att verka för önskvärda förbättringar
i fråga om kommunens barnavård
samt därvid i mån av behov och
möjligheter främja anordningar för
bättre fritidsförhållanden för barn
och ungdom,
att stödja den personlighetsutvecklande
och samhållsfostrande verksamhet
som utövas genom ungdomens
egna sammanslutningar,
att lämna allmänheten råd och
upplysningar i frågor som äga samband
med nämndens verksamhet,
att förvalta egendom som hör till
kommunens barnavård, i den mån
3
Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1965
(Nuvarande lydelse)
ej förvaltningen uppdragits åt annan
nämnd eller åt särskild styrelse,
att själv eller genom ombud föra
kommunens talan i alla mål och
ärenden som angå nämndens verksamhet
samt
att även i övrigt ombesörja sådana
angelägenheter som avse kommunens
barnavård och äro att hänföra
till förvaltning och verkställighet.
(Föreslagen lydelse)
ej förvaltningen uppdragits åt annan
nämnd eller åt särskild styrelse,
att själv eller genom ombud föra
kommunens talan i alla mål och
ärenden som angå nämndens verksamhet
samt
att även i övrigt ombesörja sådana
angelägenheter som avse kommunens
barnavård och äro att hänföra
till förvaltning och verkställighet.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uPP&ift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
1* — Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 sand. Nr 69
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1965
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 26 februari
1965.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,
Edenman, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
statsrådet Lindström fråga om ändring i barnavårdslagen samt anför.
Vid tillkomsten av barnavårdslagen den 29 april 1960 (nr 97) underströks
starkt den allmänt stimulerande och förebyggande verksamhetens
stora betydelse för samhället. För att möjliggöra önskvärd frihet i tillämpningen
reglerades verksamheten inte i detalj. Det förutsattes bl. a. att
barnavårdsorganen skulle samarbeta med lokala ungdomsorganisationer
och ge organisationslivet ett praktiskt stöd. Sådant stöd har också lämnats,
bl. a. i form av kommunala bidrag. Det har i stor utsträckning samordnats
med statsbidragen till ungdomens föreningsliv. Statsbidrag utgår numera
också till de politiska ungdomsorganisationernas verksamhet. I rättspraxis
har emellertid den ståndpunkten intagits att kommunala bidrag inte får
utgå till politisk verksamhet. Till följd härav kan det statliga och det kommunala
stödet av ungdomsorganisationerna inte samordnas helt och därför
inte heller nå full effekt. Jag har därför låtit utarbeta förslag till ändring i
barnavårdslagen i syfte att klarlägga att kommunalt stöd skall kunna lämnas
till all ungdomsverksamhet som kan anses lämplig med hänsyn till den
allmänna ungdomsvården.
Under ärendets beredning har överläggningar ägt rum med Svenska stadsförbundet
och Svenska kommunförbundet.
I skrivelse den 28 januari 1965 har 1962 års ungdomsutredning understrukit
vikten av en skyndsam behandling av ärendet.
Gällande bestämmelser m.m.
Bestämmelserna om barnavårdsorganens allmänt förebyggande verksamhet
upptas i 1 kap. barnavårdslagen. I 1 § anges samhällets vård av barn
och ungdom (barnavård) ha till syfte att främja en gynnsam utveckling av
de unga och goda uppväxtförhållanden i övrigt för dem. Enligt 2 § ankom
-
5
Knngl. Maj:ts proposition nr 69 år 1965
mer det på varje kommun att sörja för sin barnavård enligt vad som stadgas
i barnavårdslagen och att även i övrigt genom lämpliga anordningar och
åtgärder verka för det i 1 § angivna syftet. I paragrafen fastslås vidare att
det skall finnas en barnavårdsnämnd i varje kommun. Vid befattning med
ärenden rörande ungdom över 15 år äger nämnden kalla sig ungdomsnämnd.
Nämndens uppgifter på den allmänt förebyggande verksamhetens
område anges i 3 §. Dessa uppgifter består i att utöva en allmän tillsyn över
barns och ungdoms levnadsförhållanden inom kommunen, varvid nämnden
särskilt skall uppmärksamma sådana underårig^ som kan anses speciellt utsatta
för risk att utvecklas ogynnsamt, att verka för önskvärda förbättringar
i fråga om kommunens barnavård samt därvid i mån av behov och möjligheter
främja anordningar för bättre fritidsförhållanden för barn och ungdom
samt att lämna allmänheten råd och upplysningar i frågor som äger
samband med nämndens verksamhet. Ehuru kommunens ansvar för den
allmänna ungdomsvården sålunda ligger på barnavårdsnämnden, föreligger
inte något hinder mot att kommunen för denna verksamhet anlitar annat
organ. I åtskilliga kommuner har också befattningen med den allmänna
ungdomsvården uppdragits åt skolstyrelsen eller åt ett för uppgiften särskilt
tillsatt organ, såsom ungdomsstyrelse. Begreppet allmänt förebyggande
verksamhet bör ges en vidsträckt tolkning. Därunder kan sålunda
rymmas främjande av goda fritidsförhållanden för ungdom, såsom inrättande
av idrottsanläggningar och klubblokaler m. m., bevakande av särskilda
barn- och ungdomsintressen vid stadsplanering, upplysningsverksamhet
av skilda slag inom barnavårdens område m. m. Kommunen kan
också exempelvis, med eller utan statligt stöd, ge studiecirklar, fritidsgrupper
av skilda slag m. m. ett ekonomiskt eller annat praktiskt stöd.
I tre utslag den 20 februari 1964 har regeringsrätten (Regeringsrättens
årsbok 1964 not. S 60 samt I 42 och 43) förklarat, att kommun inte lagligen
kan lämna bidrag till politisk ungdomsorganisation, om inte genom särskilda
föreskrifter eller eljest säkerhet skapas för att medlen inte kommer att
främja organisationens politiska verksamhet. Det kan nämligen enligt regeringsrätten
inte anses ligga inom den kommunala kompetensen att understödja
politisk verksamhet.
Frågan om statligt stöd till ungdomens föreningsliv och fritidsverksamhet
aktualiserades år 1953 i samband med omläggningen av samhällets nykterhetspolitik.
Anslag anvisades för ändamålet första gången för budgetåret
1954/55. Bestämmelser om villkor för erhållande av bidrag har utfärdats i
kungörelsen den 30 juni 1954 (nr 575) angående statsbidrag till ungdomens
förenings- och fritidsverksamhet (ändrad 1957:307 och 1964:511) samt
kungörelsen den 4 juni 1964 (nr 510) om statsbidrag till vissa ungdomsorganisationers
centrala verksamhet.
Enligt förstnämnda kungörelse utgår statsbidrag för anordnande av ungdomsledarkurser
och för främjande av fritidsverksamhet bland ungdom
6
Kungl. Maj.is proposition nr 69 år 1965
genom anordnande av fritidsgrupper. Bidrag för anordnande av ungdomsledarkurser
utgår till riksorganisation, vars verksamhet är särskilt inriktad
på ungdom i åldern 12—25 år, samt till samarbetande sådana organisationer
under förutsättning, att vederbörande organisation bereder medlemmarna
möjlighet att ägna sig åt fritidsverksamhet av den art, som anges i
särskilda av skolöverstyrelsen meddelade föreskrifter, och att organisationen
bland medlemmarna bedriver eu till kamratskap fostrande verksamhet.
Bidrag utgår inte till politisk organisation i annan mån än att bidrag kan
utgå för ungdomsledarkurs, som av skolöverstyrelsen godkänt riksförbund
för studiecirkelverksamhet anordnar i samverkan med politisk ungdomsorganisation.
I årets statsverksproposition (bil. 10 s. 150) föreslås, att dessa
särbestämmelser för politiska organisationer slopas. Bidrag för anordnande
av ungdomsledarkurser utgår inte till organisation, som har till huvudsaklig
uppgift att tillvarata medlemmarnas enskilda eller yrkesmässiga ekonomiska
intressen. Inte heller utgår bidrag till organisation med mindre än
3 000 medlemmar eller till samarbetande organisationer, vilkas sammanlagda
medlemsantal inte uppgår till 3 000. Bidrag för främjande av fritidsverksamhet
bland ungdom genom anordnande av fritidsgrupper utgår till
studieförbund eller kommun, som har åtagit sig att vara huvudman för fritidsverksamheten.
Bidrag utgår inte till fritidsverksamhet, som i annan ordning
understödjes med statsmedel eller som anordnas av organisation, vilken
har till huvudsaklig uppgift att tillvarata medlemmarnas enskilda eller yrkesmässiga
ekonomiska intressen. Före 1957 års ändring i kungörelsen utgick
bidrag inte heller till fritidsverksamhet som anordnades av politisk organisation.
Numera kan bidrag utgå också till sådan organisation. Som villkor
för bidrag gäller dock bl. a. att politisk eller religiös propaganda inte förekommer
vid gruppens sammankomster.
Enligt 1964 års kungörelse kan ungdomsorganisation erhålla statsbidrag
till kostnaderna för sin centrala verksamhet. Sådant s. k. organisationsbidrag
har ersatt tidigare utgående bidrag till instruktörsverksamhet
och är uppdelat på tre bidragsposter, nämligen grundbidrag, instruktörsbidrag
och rörligt bidrag. Instruktörsbidragen reglerades tidigare i 1954 års
kungörelse. Ursprungligen kunde sådant bidrag inte utgå till politisk organisation.
År 1957 vidtogs den ändringen att bidrag i fortsättningen kunde
utgå för en av godkänt studieförbund anställd instruktör även om denne
var verksam inom politisk ungdomsorganisation. Numera erhåller de politiska
ungdomsorganisationerna organisationsbidrag till hela sin verksamhet
och har i bidragshänseende samma ställning som övriga ungdomsorganisationer.
För statsbidrag enligt 1964 års kungörelse gäller följande villkor:
Organisationen skall vara uppbyggd och fungera enligt vedertagna demokratiska
principer samt öppet ta ställning för demokratin. Den skall bedriva
en till kamratskap fostrande verksamhet. Antalet medlemmar i åldern
12—25 år skall uppgå till minst 3 000.
Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1965
7
Föredraganden
Med de snabba ocli genomgripande förändringar, som har karakteriserat
vårt samhällsliv under senare år, ställs ständigt ökade krav på den stimulerande
och förebyggande verksamhet som brukar benämnas allmän ungdomsvård.
Denna utgör en central uppgift för de barnavårdande organen. Liksom
barna- och ungdomsvården i övrigt är denna gren av verksamheten i främsta
i uminet en kommunal angelägenhet, som det ankommer på barnavårdsnämnderna
att handha. Det står dock fritt för kommunerna att anlita andra
organ än barnavårdsnämnderna för den allmänna ungdomsvården. I ett
stort antal kommuner har uppgiften lagts på skolstyrelsen eller särskilt tillsatt
organ, t. ex. ungdomsstyrelse. Detta innebär inte att barnavårdsnämnden
är befriad från allt ansvar för den allmänna ungdomsvården inom kommunen.
Barnavårdsnämnden har i sin egenskap av centralorgan för kommunens
barna- och ungdomsvård alltid ytterst ansvaret för att erforderliga
åtgärder och anordningar vidtas till främjande av en gynnsam utveckling
av de unga och goda uppväxtförhållanden i övrigt för dem.
Ungdomen bedriver genom sina egna organisationer ett personlighetsfostrande
och samhällsfostrande arbete, som är av den största betydelse. Det
finns all anledning för samhället att stödja denna verksamhet. I det föregående
har jag redogjort för det statliga stödet av ungdomens föreningsliv.
Också kommunerna lämnar som ett led i den allmänna ungdomsvården
betydande bidrag till ungdomsorganisationernas verksamhet. Denna bidragsgivning
följer i stor utsträckning normerna för statens stöd till ungdomsorganisationerna.
Medel anvisas sålunda till fr i tidsgrupp verksamhet,
instruktörsbidrag och ledarutbildning. Utöver dessa bidrag förekommer en
rad andra stödformer, såsom hyresbidrag, stipendiebidrag, lägerbidrag, bidrag
till nystartade föreningar och administrationsbidrag. Vissa kommuner
har anställt eu eller flera ungdomskonsulenter med uppgift att stödja ungdomens
föreningsliv, ge råd och tips i fråga om exempelvis mötesprogram
och reklam, organisera kommunal ungdomsverksamhet och ungdomsledarutbildning
samt svara för planering, arrangemang och kampanjer m. m. på
ungdomsverksamhetens område. I städer och större tätorter kan finnas
heltidsanställda ungdomsledare.
Någon uttrycklig lagbestämmelse om kommunalt stöd åt ungdomens föreningsliv
finns för närvarande inte. Vid tillkomsten av den nya barnavårdslagen
underströks emellertid vikten av att barnavårdsorganen i sin allmänt
förebyggande verksamhet samarbetar med bl. a. lokala ungdomsorganisationer
samt tar väl vara på de erfarenheter och frivilligkrafter som dessa
forfogar över och ger organisationslivet ett praktiskt stöd. Vad som nu har
aktualiserat frågan om en författningsmässig reglering av det kommunala
stödet åt ungdomsorganisationerna är de avgöranden av regeringsrätten
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1965
som jag har berört tidigare. Enligt dessa anses det falla utanför den kommunala
kompetensen att stödja de politiska ungdomsorganisationerna.
I vårt samhälle, som är byggt på folkstyre, fyller de politiska ungdomsorganisationerna
en mycket betydelsefull ungdoms- och samhällsfostrande
funktion. I fråga om statliga organisationsbidrag är de helt likställda med
övriga ungdomssammanslutningar. Om kommunerna är förhindrade att
stödja de politiska ungdomsorganisationerna, innebär detta att statens och
kommunernas stöd åt ungdomsorganisationernas verksamhet delvis kommer
att grunda sig på skilda målsättningar. Denna brist på överensstämmelse
finner jag otillfredsställande och olycklig. De samhälleliga insatserna
från statens och kommunernas sida måste enligt min åsikt kännetecknas
av en helhetssyn, så att olika stöd- och stimulansåtgärder syftar till att
komplettera varandra. Bristande samstämmighet i det grundläggande betraktelsesättet
kan leda till att verkan förfelas eller uteblir. De politiska
ungdomsorganisationerna bör därför också såvitt angår kommunalt stöd
behandlas på samma sätt som andra ungdomsorganisationer. Vid överläggningar
som ägt rum med stadsförbundet och kommunförbundet har dessa
biträtt min ståndpunkt i denna fråga.
Det kommunala stödet åt ungdomsorganisationernas verksamhet ingåi
som ett betydelsefullt led i barnavårdsorganens allmänna ungdomsvård.
Det bör därför regleras inom barnavårdslagens ram. Detta kan lämpligen
ske genom att infoga ett stadgande i ämnet bland de bestämmelser i lagens
3 § som anger barnavårdsnämndens allmänt förebyggande uppgifter. Med
hänsyn till vad som har uttalats under förarbetena till dessa bestämmelser
får det redan nu anses åligga barnavårdsorganen att stödja ungdomens
föreningsliv. Att det stadgande som jag föreslår riktas till barnavårdsnämnden
hindrar inte att kommunen stödjer föreningslivet på annat sätt än genom
barnavårdsnämnden, t. ex. genom skolstyrelsen eller särskild ungdomsstyrelse.
Detta framgår av vad jag nyss har sagt om den kommunala organisationen
för allmän ungdomsvård.
Jag har redan nämnt att kommunernas stöd åt ungdomsverksamheten kan
lämnas på en råd olika sätt. Det är inte min avsikt att kommunerna skall
bli bundna att ge sitt stöd i en viss form, t. ex. genom ekonomiska bidrag,
utan kommunerna skall också i fortsättningen själva få avgöra både omfattningen
och formen för detta stöd. Det är givet att stödet måste anpassas
efter föreliggande behov och resurser.
Ehuru det närmaste syftet med lagregleringen är att undanröja det hinder
som har ansetts föreligga mot kommunalt stöd åt de politiska ungdomsorganisationernas
verksamhet, bör stadgandet utformas så att det kommer
att avse all ungdomsverksamhet. Som villkor för statsbidrag till ungdomsorganisation
gäller att organisationen är uppbyggd och fungerar enligt vedertagna
demokratiska principer och öppet tar ställning för demokratin samt
att den bedriver en till kamratskap fostrande verksamhet. I sak bör samma
9
Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1965
förutsättningar gälla för kommunalt stöd. Frågan synes dock böra regleras
på ett annat sätt i barnavårdslagen. Jag föreslår därför att de nämnda
förutsättningarna får komma till uttryck i beskrivningen av den ungdomsverksamhet
som åsyftas. Detta torde kunna ske genom ett stadgande av
innebörd, att barnavårdsnämnden skall stödja den personlighetsutvecklande
och samhällsfostrande verksamhet som utövas genom ungdomens egna sammanslutningar.
Givet är att det kommunala stödet måste lämnas enligt objektiva
grunder. Det får t. ex. inte förekomma att en viss politisk eller religiös
riktning ensidigt gynnas. Någon uttrycklig bestämmelse härom kan emellertid
inte anses behövlig.
I enlighet med vad jag nu anfört har inom socialdepartementet upprättats
förslag till lag om ändrad lydelse av 3 § barnavårdslagen den 29 april 1960
(nr 97).
Vid bamavårdslagens tillkomst inhämtades yttrande från lagrådet över
lagen i dess helhet. Den nu föreslagna lagändringen synes dock vara av
sådan beskaffenhet att lagrådet inte behöver höras över den. Jag hemställer,
att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga
nämnda lagförslag.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Inga Lestner