Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1965

1

Nr 58

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående inköp av vissa kulturföremål,
given Stockholms slott den 5 mars 1965.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ragnar Ed enman

Propositionens huvudsakliga innehåll

I statsverkspropositionen anmäldes att ett betänkande Förbud mot utförsel
av kulturföremål (SOU 1964: 22) bereddes inom ecklesiastikdepartementet och
att beredningen väntades bli slutförd inom sådan tid att en proposition skulle
kunna föreläggas vårriksdagen. Då förutsättningar för närvarande ej föreligger
för ett slutligt ställningstagande till de i betänkandet framlagda förslagen förordas
i nuvarande läge, att medel anvisas för nästa budgetår för inköp av kulturföremål,
som det är av stor vikt att behålla inom landet och som löper risk
att bli exporterade.

1 — Rihang till riksdagens protokoll 1965,

1 sa ml. N r 58

2

Kungl. Maj:ts -proposition nr 58 år 1965

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
5 mars 1965.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,
Edenman, Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, SvenEric
Nilsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, frågan angående inköp av
vissa kulturföremål och anför.

I statsverkspropositionen (bil. 10 s. 140) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen
att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1965/66 till Inlösen
av vissa kulturföremål beräkna ett förslagsanslag av 100 000 kr.

Sedan denna fråga beretts ytterligare, anhåller jag att nu få anmäla den.

Inledning

Med stöd av Kungl. Maj.ts bemyndigande den 15 februari 1963 tillkallade jag
regeringsrådet Enar Eckerberg såsom särskild utredningsman med uppdrag att
undersöka vilka åtgärder som kan och bör vidtagas för att förhindra en omfattande
utförsel ur riket av värdefulla konst- och kulturföremål (direktiv se 1964
års riksdagsberättelse s. 293). Utredningsmannen har den 25 maj 1964 avlämnat
ett betänkande med förslag till förordning om förbud i vissa fall mot utförsel
från riket av kulturföremål samt förslag i vissa andra frågor (Förbud mot
utförsel av kulturföremål, SOU 1964:22).

Efter remiss har följande myndigheter och organisationer avgett yttranden
över betänkandet, nämligen statskontoret, generaltullstyrelsen — som hört tulldirektionerna
i Stockholm, Göteborg och Malmö — riksrevisionsverket, kommerskollegium
— som hört handelskamrarna i Stockholm, Göteborg och Skåne
riksarkivet, kungl. biblioteket, riksantikvarieämbetet, nationalmuseet, föreståndaren
för livrustkammaren, skolöverstyrelsen, universitetskanslersämbetet
— som hört överbibliotekarierna vid universiteten i Uppsala, Lund och Göteborg
samt vid karolinska mediko-kirurgiska institutet och tekniska högskolan
i Stockholm — Nordiska museets nämnd, Vetenskapsakademien, Vitterhets-,
historie-och antikvitetsakademien, Akademien för de fria konsterna, hovrätten
over Skåne och Blekinge, fideikommissnämnden, Svenska institutet för kulturellt
utbyte med utlandet, museichefskollegiet i Stockholm, Sveriges Konstoch
Antikhandlareförening och Svenska Antikvariatföreningen.

3

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 58 år 1965

Gällande bestämmelser

I kungörelsen den 6 maj 1927 (nr 129) angående förbud mot utförsel från
riket av vissa äldre kulturföremål (ändrad 1948: 25, 1949: 366, 1960: 442) stadgas
förbud mot utförsel av vissa sådana föremål tillverkade före år 1860, nämligen
möbler, husgeråd av trä, byggnader och byggnadsdelar samt till byggnader
hörande fasta inredningsföremål.

Betänkandet

Frågan om skydd mot utförsel av vissa kulturföremål aktualiserades i samband
med att Kungl. Maj:t år 1963 för riksdagen framlade prop. 1963:5 med
förslag till lag om avveckling av fideikommissen. Propositionen, som godkändes
av riksdagen (BevLJU 2, rskr 364), innebar att fideikommissen i princip skulle
avvecklas vid den nuvarande innehavarens död. En konsekvens härav blir att
fideikommissegendomen i framtiden fritt kan försäljas även utomlands. I denna
egendom ingår kulturföremål av stort värde.

Utredningsmannen föreslår i betänkandet en förordning om förbud i vissa fall
mot utförsel från riket av värdefulla kulturföremål. Förordningen, som föreslås
skola ersätta 1927 års kungörelse, avser alster av bildkonst, konsthantverk och
konstindustri, vissa skrifter och andra föremål av allmänt person- eller kulturhistoriskt
intresse. Syftet med det föreslagna exportförbudet är att förhindra
utförsel endast av sådana kulturföremål som är av stort nationellt intresse ur
konstnärlig, historisk eller vetenskaplig synpunkt. Tekniskt sett har utredningsmannen
utformat sitt förslag på sådant sätt, att alla kulturföremål, som nått en
viss ålder, i regel 100 år, beläggs med exportförbud. Detta skulle även gälla sådana
kulturföremål, som inte anses behöva behallas inom landet. Från detta
exportförbud görs vissa generella undantag. Ägare till kulturföremål som ej får
utföras föreslås erhålla rätt att få föremålet inlöst.

Utredningsmannen understryker, att det är av vital betydelse för exportförbudets
effektivitet att tillräckliga ekonomiska resurser ställs till förfogande
för att möjliggöra inlösen av kulturföremål som enligt förslaget ej får utföras.
I betänkandet föreslås därför att en fond tillskapas för ändamålet. Den bör disponeras
av Kungl. Maj:t.

Remissyttranden

I yttrandena över betänkandet godtages genomgående utgångspunkten att
ett ökat skydd påkallas från samhällets sida för att minska risken för att vissa
kulturföremål av stort värde för det svenska samhället utföres ur landet. Beträffande
utformningen av skyddet föreligger dock olika meningar, rån genera
tullstyrelsens sida har starka betänkligheter anförts rörande de praktiska möjligheterna
att kontrollera förbudet. Tullmyndigheterna skulle som regel vid
tullbehandlingen behöva kräva bevis eller intyg rörande en mycket vid krets
av konst- och kulturföremål. Avsevärda hinder och besvär skulle härigenom
drabba varuutförseln och allmänheten.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1965

Departementschefen

Den hittillsvarande beredningen av utredningsmannens förslag och vissa remissyttranden
däröver har givit vid handen, att ett generellt förbud mot utförsel
av vissa kulturföremål i den föreslagna utformningen inte utgör en tillfredsställande
lösning. Särskilt finner jag de från tullmyndigheternas sida framförda synpunkterna
rörande svårigheterna att upprätthålla ett förbud av avsett slag vara
väsentliga. Med hänsyn härtill är jag för närvarande inte beredd att lägga det
framlagda förslaget till grund för nya bestämmelser i ämnet.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att jag efter bemyndigande av Kungl.
Maj:t den 22 januari 1965 tillkallade sakkunniga för att undersöka om staten
bör medverka till att de kulturvärden som ingår i Skoklosters fideikommiss bevaras
för framtiden och i så fall på vilket sätt detta bör ske och samlingarnas
vård tryggas.

I avvaktan på ett slutligt ställningstagande i frågan om skydd mot utförsel
ur landet av vissa kulturföremål bör emellertid åtgärder vidtagas redan under
nästa budgetår för att underlätta bevarandet av särskilt värdefulla föremål.
Detta kan ske genom att medel ställs till förfogande för att användas till inköp
av sådana kulturföremål beträffande vilka risk föreligger att de kommer att
utföras. Inköp bör kunna beslutas endast i den mån fråga är om kulturföremål
som har sådant konstnärligt, historiskt eller vetenskapligt värde att deras behållande
inom landet är av synnerlig vikt.

För nästa budgetår bör därför i riksstaten uppföras ett nytt förslagsanslag
rubricerat Inköp av vissa kulturföremål. Hållbart underlag saknas för att beräkna
medelsbehovet för budgetåret. Anslaget bör uppföras med ett belopp av
100 000 kr. Om behov av större inköpsverksamhet skulle uppkomma, får anslaget
merbelastas. Kungl. Maj:t bör i efterhand för riksdagen anmäla den medelsförbrukning
som erfordrats.

Under åberopande av vad jag sålunda förordat hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Inköp av vissa kulturföremål för budgetåret 1965/66
under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
100 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Sonja Ahrling

Ivar Hteggströms Tryckeri AB • Stockholm 1965

650380