Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1965
1
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående inrättande av
ett korrosionsinstitut; given Stockholms slott den 5
mars 1965.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda statsrådsprotokoll
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen bifalla de förslag,
om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Gunnar Lange
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås bemyndigande för Kungl. Maj :t att sluta avtal
med Stiftelsen för korrosionsteknisk forskning om inrättande och drift av
ett korrosionsinstitut. Avtalet syftar till en utbyggnad av informationsverksamheten
rörande korrosion och korrosionsskydd samt en samordning av
forsknings- och utvecklingsarbetet på korrosionsområdet m. m.
Det förutsätts att staten och stiftelsen under avtalsperioden, tre år fr o. m.
den 1 juli 1965, bidrar med hälften vardera till kostnaderna för institutets
drift om sammanlagt minst 400 000 kr. för budgetår. Skulle ytterligare medel
erfordras, föreslås staten åta sig att bidra härtill med lika stor andel
som stiftelsen. Statens totala bidrag till institutets driftkostnader skall dock
inte överstiga 500 000 kr. för budgetår. Vidare föreslås att staten under avtalstiden
hyresfritt ställer kontorslokaler till förfogande för institutets administration
och att stiftelsen bekostar erforderlig utrustning av lokalerna. 1
1 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 61
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 57 år 1965
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
5 mars 1965.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Strang, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,
Edenman, Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme,
Sven-Eric Nilsson.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för handelsdepartementet, statsrådet Lange, ‘fråga om inrättande av ett
korrosionsinstitut och anför.
Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallade jag den 11 november
1960 tre sakkunniga1 med uppdrag att verkställa utredning rörande den
fortsatta verksamheten vid Metallografiska institutet och vissa därmed sammanhängande
frågor, avseende bl. a. verkstadsindustrins behov av centralt
bedriven forskning. Utredningsuppdraget utvidgades genom direktiv den
16 februari 1962 till att också avse frågan om samordning och effektivisering
av forskning, undervisning och information på korrosionsområdet.
De sakkunniga, vilka antagit benämningen metallforskningskommittén,
avgav hösten 1961 ett första delbetänkande angående verksamheten vid Metallografiska
institutet efter den 1 juli 1962. Förslaget låg till grund för
statsmakternas beslut om den fortsatta driften vid institutet, vilket numera
benämns Institutet för metallforskning (prop. 1962:73, SU 50, rskr 149).
I ett andra delbetänkande lade kommittén i början av år 1964 fram förslag
angående central verkstadsteknisk forskning. Förslaget låg till grund
för statsmakternas beslut att inrätta ett institut för verkstadsteknisk forskning
(prop. 1964: 57, SU 49, rskr 150).
1 ett tredje delbetänkande den 12 januari 1965 (Stencil H 1965: 1) har
kommittén lagt fram förslag angående centralorgan för korrosionsfrågor.
Med skrivelse den 26 februari 1965 har kommittén vidare överlämnat förslag
till avtal angående inrättande och drift av ett korrosionsinstitut samt
förslag till stadgar för institutet. Avtalsförslaget torde såsom bilaga få fogas
till statsrådsprotokollet i detta ärende.
över sistnämnda betänkande har statskontoret, statens tekniska forskningsråd,
statens råd för byggnadsforskning, universitetskanslersämbetet —
1 Generaldirektören I. Löfqvist (ordförande), avdelningschefen S. Lundberg och generaldirektören
L. Simonsson.
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1965
som hört rektorsämbetena vid tekniska högskolan i Stockholm och Chalmers
tekniska högskola — försvarets forskningsanstalt, statens provningsanstalt,
statens institut för hantverk och industri, järnvägsstyrelsen, telestyrelsen,
vattenfallsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, Ingeniörsvetenskapsakademien
(IVA), Jernkontoret, Sveriges industriförbund, Sveriges
mekanförbund, Institutet för metallforskning, Institutet för verkstadsteknisk
forskning och Stiftelsen för skeppsbyggnadsteknisk forskning yttrat
sig.
Metallforskningskommitténs betänkande
Korrosion och korrosionsskydd
Den korrosion, som ur teknisk och ekonomisk synpunkt har de mest vidsträckta
konsekvenserna, är röstning hos järn och stål. I vårt land har kostnaderna
på grund av korrosion och för korrosionsskydd år 1964 uppskattats
till minst en miljard kr. om året eller mer än 130 kr. per invånare och år.
Utöver de direkta kostnaderna kommer indirekta kostnader exempelvis på
grund av överdimensionering av konstruktioner (»rostmån»), förluster av
olja, gas och vatten samt oljeskador i grundvattentäkter genom läckage i
korroderade rörsystem in. m.
Korrosionsproblemens betydelse växlar för olika länder med hänsyn till
levnadsstandard, produktion, klimat in. in. Likartade problem förekommer
dock i stor omfattning på olika ställen. Utbyte av forskningsresultat och
erfarenheter och annat samarbete på korrosionsområdet mellan olika länder
tillmäts därför allt större vikt. I Sverige är främst IVA:s korrosionsnämnd
verksam härför och deltar hl. a. i det arbete som bedrivs av European
Federation of Corrosion. Sverige deltar också i OECD:s arbete på korrosionsområdet.
Mellan de skandinaviska länderna finns sedan mitten pa
1950-talet en samverkan genom de nordiska korrosionsmöten, som hålls vart
tredje år. I september 1964 hölls sålunda på initiativ av Nordiska samarbetsorganisationen
för teknisk-naturvetenskaplig forskning (Nordforsk) en
konferens med representanter för de nordiska länderna om förutsättningarna
för ett närmare nordiskt samarbete i korrosionsfrågor. Därvid beslöts
alt en nordisk arbetsgrupp för utformningen av sådant samarbete skulle
bildas inom Nordforsk.
Nu bedriven forskning
Metallforskningskoimmittén har under år 1963 i en enkät begärt uppgifter
från forskningsråd, institutioner för forskning och provning, statliga och
kommunala verk, industriföretag in. fl. om deras aktivitet pa korrosionsområdet.
Av 245 tillfrågade har ca 200 svarat på kommitténs skrivelse. Eu
4
Kungl. Maj. ts proposition nr 57 år 1965
sammanställning av de lämnade uppgifterna, vilka avser förhållandena under
år 1962, ger vid handen att ungefär 300 personer då var engagerade i
forsknings- och utvecklingsarbete som berör korrosionsoimrådet. Av dessa
var ca 40 % högskoleutbildade, ca 40 % läroverks- och institutingenjörer
och ca 20 % hjälpkrafter med lägre utbildning. Kostnaderna för forsknings-
och utvecklingsarbete beräknades till ca 13 milj. kr., varav ca 17 %
avsåg grundläggande forskning och ca 83 % tillämpad forskning och utvecklingsarbete.
Av de lämnade uppgifterna framgår vidare att industriföretagen svarat
för betydligt mer än hälften av de redovisade kostnaderna för tillämpad
forskning och utvecklingsarbete. Enligt enkätsvaren föreligger på flera håll
planer på att utvidga verksamheten på korrosionsamrådet i en eller annan
form. Sålunda har ca 25 % av de företag etc. som besvarat enkäten anmält
avsikt att öka sina insatser.
Ingeniörsvetenskapsakademiens korrosionsnåmnd utför tillämpad forskning
och bedriver informationsverksamhet rörande korrosion och korrosionsskydd.
Nämndens ca 160 ledamöter representerar statliga och kommunala
verk, vetenskapliga institutioner, industriföretag in. fl. Verksamheten
inom nämnden är f. n. fördelad på tio utskott.
Den undersöknings- och provningsverksamhet, som korrosionsnämnden
bedriver, sker främst genom exponering under fältförhållanden av obehandlat
eller på olika sätt ytbehandlat material på provstationer i olika delar
av landet. Korrosionsnämnden har, sedan den började sin verksamhet i
början av 1930-talet, utarbetat ett fyrtiotal rapporter, handböcker och
broschyrer. Nämnden anordnar egna konferenser samt utger referattidskriften
»Corrosion Abstracts».
Korrosionsnämnden har en heltidsanställd teknisk sekreterare, som medverkar
i utskottens arbete och svarar för en del av informationsarbetet och
den löpande administrationen.
Utgifterna för korrosionsnämndens verksamhet uppgick för kalenderåret
1963 till ca 200 000 kr. De har täckts med bidrag från statens tekniska forskningsråd
och statens råd för byggnadsforskning samt armétygförvaltningen,
marinförvaltningen, flygförvaltningen, försvarets fabriksstyrelse, fortifikationsförvaltningen,
generalpoststyrelsen, järnvägsstyrelsen, telestyrelsen,
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, civilförsvarsstyrelsen
samt Sveriges färgfabrikanters förening. Kostnaderna för det frivilliga
och oavlönade arbetet i utskotten har av korrosionsnämnden beräknats till
360 000 kr. under år 1963.
Kostnaderna lör publikationsverksamheten har inte räknats in i del
nämnda beloppet på utgifterna för verksamheten. Under budgetåret 1963/
64 uppgick kostnaderna för publikationer till 33 000 kr. medan försäljningsinkoinsterna
var 70 800 kr.
En utredning rörande viss omorganisation av korrosionsnämnden i syfte
Kungl. Maj.ts proposition nr 57 år 1965 5
att åstadkomma mera rationella former för kommittéverksamheten har nyligen
utförts inom nämnden.
Institutet för metallforskning bär till syfte att i nära samarbete med Jernkontoret,
Sveriges mekanförbund, högskolor, universitet in. fl. bedriva teknisk-vetenskaplig
forskning rörande järn och andra metaller samt att i detta
samband medverka till vidareutbildning av tekniker och forskare inom området.
Verksamheten vid institutet omfattar också viss korrosionsforskning.
Statens provningsanstalt har särskilda laboratorier för metallografi och
korrosion samt för ytskydd.
Fr. o. in. den 1 juli 1961 finns vid tekniska högskolan i Stockholm en
professur i teknisk elektrokemi och korrosionslära med institution..
Forskning och utvecklingsarbete rörande korrosion bedrivs också vid bl. a.
försvarets forskningsanstalt, flygvapnets materiallaboratorium och Stiftelsen
för ångpannekemisk forskning.
Nu bedriven undervisning och information
Den tekniska undervisningen i vårt land på korrosionsområdet befinner
sig i ett utbyggnads- och omläggningsskede. Förutsättningar synes komma
att skapas för en utökad utbildning rörande korrosion och korrosionsskydd.
Undervisning på korrosionsområdet bedrivs idag vid bl. a. de tekniska högskolorna.
Vid tekniska högskolan i Stockholm finns sålunda en professur i
teknisk elektrokemi och korrosionslära och en docentur i korrosionslära
och vid Chalmers tekniska högskola i Göteborg finns en speciallärarbefattning
i elektrokemi. Vid tekniska högskolan i Lund avser man att inrätta en
biträdande lärarbefattning i material- och korrosionslära inom en planerad
professur i kemisk apparatteknik.
Av svaren på den tidigare omnämnda enkäten till forskningsorgan, industriföretag
in. fl. framgår att ca Öl) av dessa har offentliggjort resultaten
av grundläggande och tillämpad forskning samt utredningar rörande korrosion
och korrosionsskydd. Ifråga om industriföretagen sker offentliggörandet
ofta endast i avsikt att ge kundinformation.
Enklare trycksaker med bl. a. information i korrosionsfrågor utges av ca
70 av de organ som besvarat enkäten. Av utgivarna är större delen industriföretag,
främst färgfabriker, mekaniska verkstäder och kemiska industrier.
1 många fall är det även här fråga om kundinformation med anvisningar
rörande användningen av särskilda produkter. Ca 130 forskningsorgan, industriföretag
in. fl. bevakar eller sammanställer litteratur i korrosionsfrågor.
Kursverksamhet avseende korrosion och korrosionsskydd bedrivs av ca
40 industriföretag, främst färgfabriker, och vissa statliga verk. En del av
dessa kurser står också öppna för utomstående. Offentliga kurser anordnas
av hl. a. Svenska teknologföreningen och statens institut för hantverk och
industri.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1965
Behovet av samordning och effektivisering av forskning, undervisning och
information
Kommittén har genom enkätmaterialet och vad som framkommit vid de
direkta överläggningarna med representanter för forskningsinstitutioner
och industrier blivit övertygad om att insatserna på korrosionsområdet f. n.
är otillräckliga. Även i direktiven förutsätts att ökade resurser bör tillföras
verksamheten.
Korrosionsområdet är mycket omfattande och frågor om korrosion och
korrosionsskydd berör mer eller mindre alla producenter och konsumenter
av produkter innehållande metall. De olika delområdena har ofta endast i
begränsad omfattning några beröringspunkter och angår i mycket varierande
grad skilda branscher och intressenter. Ett systematiskt samarbete
på korrosionsområdet mellan olika företag, branscher, forskningsinstitutioner
in. fl. förekommer inte. På grund härav är det f. n. svårt att få överblick
över eller kunskap om framkomna forsknings- och undersökningsresultat,
praktiska erfarenheter samt uppgifter om pågående eller planerad
iorsknings-, undersöknings- och provningsverksamhet. Konsumenterna är
i praktiken till stor del hänvisade till leverantörerna för förfrågningar och
information. Den information, som kan lämnas av korrosionsnämnden,
branschorgan in. fl., är klart otillräcklig. Ett starkt behov föreligger därför
att få till stånd eu fortlöpande systematisk insamling av informationsmaterial
och effektiv spridning av detta till såväl konsumenter som producenter.
Informationen måste enligt kommittén för att få erforderlig effekt vara
differentierad med hänsyn till mottagarnas olika intressen och kvalifikationer.
Upplysningsmaterialet måste spridas på olika vägar och i många
olika iormer. Stor uppmärksamhet måste fästas vid upplysningsmetodiken
och dess successiva förnyelse.
Metallforskningskommiltén har i sina överväganden funnit afl forsknings-
och undersökningsverksamheten på korrosionsområdet t. v. bör bedrivas
i stort sett i nuvarande former. Givetvis är det angeläget att resurserna
kan utökas med hänsyn till de föreliggande behoven, men detta bör
i törsta hand ske vid befintliga forskningsinstitutioner och andra på området
verksamma laboratorier. Kommittén har sålunda inte funnit det motiverat
att nu töreslå att det inrättas ett särskilt forskningsorgan med egna
laboratorier. Frågan härom torde lämpligen prövas i ett senare skede. För
att eticktivt kunna bedriva forsknings- och undersökningsarbetet i nuvarande
former krävs det emellertid ökade insatser för initiering och samordning.
Det är därvid angeläget att söka få till stånd en samordning mellan
den mera grundläggande forskningen och den tillämpade forskning och
undersökningsverksamhet som förekommer vid industrins laboratorier.
Ett ökat internationellt samarbete är betydelsefullt. En viss fördelning
av forskningsuppgifter mellan de nordiska länderna skulle exempelvis kun
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1965 7
na vara rationell och likaså samverkan i fråga om information och undervisning.
Vid de kontakter kommittén haft med industrirepresentanter har dessa
framhållit följande. Grundforskningen på korrosionsområdel bör lämpligen
utökas i samband med de tekniska högskolornas utbyggnad. Tillämpad
forskning och undersökningsverksamhet rörande korrosion och korrosionsskydd
bör ökas och även i fortsättningen fördelas på laboratorier och institutioner
som är lämpliga för skilda specialområden. Det bör finnas en
central instans, som kan göra opartiska utredningar och bedömningar rörande
produkters egenskaper i korrosionshänseende. Slutligen tinns del behov
av ett effektivt arbetande organ för information och sammanställning
av erfarenheter på korrosionsområdel.
Kommitténs förslag
Metallforskningskommittén föreslår att ett centralt organ för verksamheten
på korrosionsområdet inrättas i form av ett korrosionsinstitut. Institutet
bör enligt kommittén få följande arbetsuppgifter.
Information. Fortlöpande insamla, sammanställa och bearbeta tillgängligt
material såsom forskningsresultat, praktiska erfarenheter, uppgifter
om pågående eller planerad forsknings- och undersökningsverksamhet,
litteraturuppgifter m. m.
Sprida framkommet material till såväl konsumenter som producenter
exempelvis genom upplysnings- och informationsskrifter, utarbeta underlag
för egenskapsredovisning, besvara förfrågningar och förmedla uppdrag
till experter och forsknings-, service- och provningslaboratorier.
Undervisning. Anordna fortbildningskurser, föredrag o. dyl. Medverka
vid att utarbeta kursprogram och tillhandahålla kursmaterial för utbildningsanstalter.
Forsknin g. Initiera forsknings- och utvecklingsarbete vid olika forskningsinstitutioner
och industrilaboratorier. Medverka vid anskaffning av
medel för sådan verksamhet hos forskningsråd, fonder in. m. och därvid
också uppmärksamma att rådens forskartjänster och forskningsstipendier
utnyttjas. Medverka till att i landet befintliga resurser för forsknings- och
utvecklingsarbete på korrosionsområdet samordnas på lämpligt sätt. Genomföra
långtidsprovningar, utarbeta korrosionsskyddsmetoder och provningsmetoder
etc. Upprätta och driva stationer för långtidsprovning i naturlig, väl
definierad miljö.
Standardisering. Verka för att provningsmetoder och bedömningsnormer
inom området för korrosion och korrosionsskydd i största möjliga
mån blir föremål för standardisering.
Internationellt samarbete. Verka för samarbete bl. a. genom
deltagande i Nordforsks arbetsgrupp för nordiskt samarbete i korrosionsfrågor
samt i det arbete som bedrivs av European Federation of Corrosion och
av andra internationella samarbetsorgan.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1965
För närvarande tillgodoser Ingeniörsvetenskapsakademiens korrosionsnämnd
en del av behovet av bearbetning av angivna arbetsuppgifter. Verksamheten
hos det föreslagna centralorganet medför emellertid sådana krav
på centralorganets ledning i fråga om ekonomiskt och administrativt ansvar,
planläggning och annan aktivitet att ett från akademien fristående
organ bör bildas. Från akademiens sida har man även anslutit sig till denna
uppfattning. Metallforskningskommittén erinrar om att det finns flera
fall i vilka akademien tagit initiativet till forskningsverksamhet på vissa
områden, och att sådan verksamhet inom akademien sedermera, när verksamheten
bedömts bli permanent och fått viss omfattning, överförts till fristående
organ. Kommittén framhåller angelägenheten av att de erfarenheter
som finns inom nämnden, t. ex. genom dess kommittéarbete, inte går förlorade
utan kan vidareutvecklas.
Kommittén har inte funnit det lämpligt att den mångskiftande forskningsverksamheten
på korrosionsområdet koncentreras till ett centralt
forskningsinstitut. Forskningen bör som hittills bedrivas vid befintliga
forskningsinstitutioner och industrilaboratorier. Korrosionsinstitutet bör sålunda,
i varje fall under ett första skede, inte ha egna laboratorieresurser.
Inte minst för att kunna rekrytera och behålla kvalificerad personal och för
att komplettera vissa erhållna forsknings- och undersökningsresultat bör
institutet kunna utföra forskning med utnyttjande av resurserna vid befintliga
tekniskt-vetenskapliga institutioner och industrilaboratorier. Sådana
resurser bör också kunna utnyttjas för att genomföra forskningsuppdrag,
som industriföretag in. fl. önskar få utförda. För undersökningar och
provningar av produkter och konstruktioner med hänsyn till deras korrosionsegenskaper
och beständighet synes särskilda förutsättningar föreligga
för ett samarbete med statens provningsanstalt och Institutet för metallforskning.
Provningsanstaltens laboratorier på området är under utbyggnad.
Vid Institutet för metallforskning torde man också kunna räkna med
en successiv ökning av resurserna för korrosionsundersökningar. Som underlag
för verksamhet av detta slag måste en ständig utveckling ske av
provnings- och undersökningsmetoderna. Skulle här nämnda resurser visa
sig vara otillräckliga bör institutet överväga lämpligheten av att inrätta
eget laboratorium.
Projekt som avser långtidsprovning och utarbetande av nya eller förbättrade
metoder för korrosionsskydd etc. torde, liksom nu är fallet hos korrosionsnämnden,
kunna behandlas i kommittéer eller arbetsgrupper knutna
till institutet. I kommittéarbetets form kan också andra problem tas upp,
som lämpar sig för gemensam bearbetning av flera intressenter.
Organisation. Kommittén föreslår att korrosionsinstitutet får en
styrelse, i vilken ingår representanter för staten och näringslivet. Institutets
chef bör vara en kvalificerad vetenskapsman, inriktad på problem rörande
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1965
korrosion och korrosionsskydd. I övrigt synes institutets personal böra omfatta
fyra högskoleutbildade tjänstemän såsom tekniska sekreterare. En av
sekreterarna bör alltid under ca ett år vara placerad på något laboratorium
för att utföra forskningsarbete. Denna placering bör cirkulera bland de fyia.
De övriga tre bör arbeta på institutet främst med kvalificerat informationsarbete
och förekommande forskningsuppgifter. Vidare bör institutet ha en
dokumentationsingenjör, två läroverksingenjörer för assistentuppgifter och
för att driva exponeringsstationer för långtidsprovning, en biblioteksassistent
samt fyra tjänstemän för kansli- och skrivgöromål.
Metallforskningskommittén förutsätter, att den kommittéverksamhet som
nu bedrivs av korrosionsnämnden fortsätts vid institutet, och att institutet
därvid lämnar aktivt stöd i betydande utsträckning.
Ett till institutet knutet råd med representanter för bl. a. industrier och
konsumenter bör inrättas. Rådet skall i första hand yttra sig i frågoi rörande
korrosionsforskningen och informationen samt dess inriktning.
En arbetande kommitté i undervisningsfrågor synes lämplig att knyta till
institutet. I denna kommitté, som bör ledas av institutets chef, bör ingå representanter
för undervisningsväsendet och industrin samt experter på korrosionsområdet.
Lönekostnaderna för nu angiven personal hos institutet samt kostnader
för tillfällig personal, experter m. fl. kan beräknas till ca 500 000 kr. om
året, pensionskostnaderna till 70 000 kr. samt kostnaderna för hyror och
omkostnader, inklusive inredningskostnader till ca 120 000 kr., allt för år
räknat. Ett bidragsbelopp på drygt 100 000 kr. om året bör vidare stå till
förfogande för institutets forskningsverksamhet. Kommittén förutsätter att
institutets publikationer in. m., såsom nu är fallet hos korrosionsnämnden,
skall bära minst sina egna trycknings- och bildkostnader m. in. Årskostnaderna
för institutets drift vid angiven organisation beräknas till ca 800 000
kr.
Organisationen bör lämpligen byggas upp successivt under ett inledningsskede
av minst tre år. Frågan om institutets ställning för tiden därefter torde
komma att behandlas av den nyligen tillsatta utredningen angående organisation
av och statligt stöd åt industriell teknisk forskning.
Det bör övervägas att förlägga institutets ekonomiska förvaltning till
lämpligt organ med kamerala resurser. Härigenom skulle en förenkling av
institutets administration kunna uppnås.
Med den föreslagna organisationen behöver institutet åtminstone under
inledningsskedet endast disponera kontorslokaler. Storleken av dessa synes
kunna begränsas till ca 800 m2, vilket uppskattningsvis medför en årlig
hyreskostnad av lägst 80 000 kr. Del bör ankomma på byggnadsstyrelsen att
lösa lokalfrågan. Institutet bör vara beläget i eller nära Stockholm med hänsyn
till där befintliga resurser på området.
11)
Kungl. Maj. ts proposition nr 57 år 1965
Yttranden
Samtliga remissinstanser understryker behovet av ökade statliga insatser
och effektivare samordning inom korrosionsområdet. Så gott som alla uttrycker
också i huvudsak sin tillfredsställelse med kommitténs förslag.
Statskontoret antör sålunda, att förslaget skapar förutsättningar för dels
ökade insatser i fråga om intensifiering och samordning av forsknings- och
utvecklingsarbetet på ifrågavarande verksamhetsområde, dels förbättrade
möjligheter för såväl producenter som konsumenter att erhålla information
om forskningsresultat och praktiska erfarenheter på området.
Statens tekniska forskningsråd uttalar, att det framlagda förslaget främst
gei en ^lbehövlig förstärkning i fråga om information och undervisning
samt vidax e en fast föi*ankx*ing av det kommittéai’bete vilket för närvarande
bedrivs inom IVA:s korrosionsnämnd. Förslaget tillgodoser emellertid endast
i ringa mån de betydande forskningsbehov som föreligger. Rådet understryker
att en verksamhet av den art som angivits i betänkandet i hög
grad måste bli beroende av en aktiv forskningsverksamhet. Institutet måste
få erforderliga ekonomiska resurser för forskning som läggs ut genom
uppdrag.
En intensifierad forskningsverksamhet bör utan dröjsmål inledas, utan
att därför de av utredningen föreslagna åtgärderna, vilka måste betraktas
som provisoriska, skjnts på framtiden. Rådet vill därför förorda att den nyligen
tillsatta utredningen angående industriell teknisk forskning får i uppdrag
att, med beaktande av rådets synpunkter, lägga fram förslag om den
framtida korrosionsforskningen.
Beträffande utredningens förslag att till institutet knyta ett särskilt råd
finner tekniska forskningsrådet liksom Sveriges mekan förbund, att för
nämnda råd angivna uppgifter bör tillgodoses genom institutets styrelse, på
samma sätt som vid Institutet för verkstadsteknisk forskning.
Institutet för metallforskning anser, att något nytt centralorgan för korrosionsfrågor
ej bör inrättas. I stället bör korrosionsnämnden bestå, eventuellt
i IVA:s regi, och få ökade resurser för sin verksamhet. Ett årligt anslag
på 500 000 kr., avsett enbart för korrosionsforskning, bör skapas. För
anslagets fördelning bör tillsättas ett råd på hög teknisk-vetenskaplig nivå,
fristående från korrosionsnämnden.
Universitetskanslersämbetet, försvarets forskningsanstalt och statens råd
för byggnadsforskning ifrågasätter om inte syftet med korrosionsinstitutet
även kan tillgodoses genom att Ingeniörsvetenskapsakademien får resurser
för att bygga ut sin verksamhet.
Ingeniörsvetenskapsakademien anför att det bidragsbelopp på drygt
100 000 kr. per år som kommittén föreslår skall stå till förfogande för institutets
forskningsverksamhet med endast ca 50 000 kr. överstiger den summa
som för närvarande förbrukas för utskottens forskning inom TVA:s
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 7065
korrosionsnämnd. Mot bakgrunden av att kostnaderna för korrosionsforskning
i landet för närvarande uppgår till mer än 13 milj. kr. per år, synes
den föreslagna ökningen obetydlig och otillräcklig.
Akademien liksom rektorsämbetet vid Chalmers tekniska högskola anser
det fördelaktigt ur många synpunkter, om ett visst mått av laboratoneforskning
kunde bedrivas inom institutet. Akademien konstaterar med tillfredsställelse
att den kommittéverksamhet som nu bedrivs av dess korrosionsnämnd
enligt förslaget fortsätts vid institutet.
Rektorsämbetet vid tekniska högskolan i Stockholm understryker, att det
är nödvändigt att inom befintliga organisationer resurserna för den grundläggande
forskningen väsentligt ökas. Inom högskolans ram synes detta
framför allt böra ske genom att institutionen för teknisk elektrokemi och
korrosionslära ges en väsentlig upprustning. Rektorsämbetet anser att bland
det föreslagna organets arbetsuppgifter bör forskning ges hog prioritet.
Utan intensifierad forskning blir möjligheterna att ge värdefull information
och undervisning alltför små.
Även Jernkontoret understryker kraftigt att förbättrade resurser töi
forskning bör skapas vid universitets- och högskoleinstitutioner.
Jernkontoret framhåller också att det tilltänkta institutet inte har karaktären
av ett branschforskningsinstitut och invänder kraftigt mot att driftskostnaderna,
som fallet är vid vissa branschforskningsinstitut, delas lika
mellan stat och näringsliv. Det synes Jernkontoret riktigare att staten svarar
för en betydligt större del av institutets kostnader än näringslivet.
Även Sveriges industriförbund anser att staten bör svara för merparten
av kostnaderna för institutets verksamhet.
Försvarets forskningsanstalt ser det som eu central fråga för institutet
att i samråd med berörda parter söka upprätta en plan för forskningen i
stort för den närmaste femårsperioden och sedan samordna verkställandet
av denna plan.
Statens institut för hantverk och industri framhåller att dess rika eifarenhet
av kursverksamhet inom korrosionsområdet bör tillvaratas.
Statens pr övning sanstalt, järnvägsstyrelsen, telestyrelsen, vattenfallsstyrelsen,
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, Institutet för verkstadsteknisk
forskning och Stiftelsen för skeppsbyggnadsteknisk forskning ansluter sig
helt till kommitténs förslag.
Metallforskningskommitténs förslag till avtal och stadgar
1 tilläggsdirektiven den It» februari 1962 lämnade Kungl. Maj :t befogenheter
åt metalItorskningskommittén att ta upp förhandlingar med vederbörande
enskilda intressenter om finansiering av den utökade verksamheten
på korrosionsområdet.
Med skrivelse den 26 februari 1965 har kommittén redovisat, att ett pre -
12 Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1965
liminärt avtal har trätlats med Stiftelsen för korrosionsteknisk forskning
angående inrättande och drift av ett institut, benämnt Korrosionsinstitutet.
Avtalet förutsätts skola träda i kraft den 1 juli 1965 och gälla för eu tid
av tre ar, under förutsättning att det dessförinnan godkänts såväl av'' Kungl.
Maj :t som av de organisationer, som bildar stiftelsen.
De arliga diiftkostnaderna för institutet — utgifter för avlöningar, pensioner,
omkostnader och forskningsverksamhet — har av kommittén i betänkandet
beräknats till ca 800 000 kr., varav drygt 100 000 kr. ansetts böra
stå till förfogande för forskningsverksamheten. Såsom anges i betänkandet
anser kommittén, att organisationen lämpligen bör byggas upp successivt
under ett inledningsskede på tre år. Vid de överläggningar som kommittén
haft med stiftelsen efter det att betänkandet avgavs har det framkommit, att
förutsättningar i och för sig föreligger för att under detta inledningsskede
bedriva institutets forskningsverksamhet i större omfattning än som möjliggörs
inom en årlig kostnadsram av 800 000 kr. Med hänsyn till behovet av
denna forskningsverksamhet bör en sådan utveckling stödjas. I avtalsförslaget
har stadgats, att staten och stiftelsen skall bidra med hälften var
till att bestrida institutets driftkostnader. Detta årliga bidrag har för staten
och stiftelsen angivits till minst 200 000 kr. var. Skulle ytterligare medel erfordras
åtar sig staten att bidra härtill med lika stor andel som stiftelsen.
Statens totala bidrag till institutets driftkostnader skall dock inte överstiga
500 000 kr. för budgetår.
Staten skall under den tid avtalet gäller hyresfritt ställa erforderliga
kontorslokaler till förfogande för institutets administration, och stiftelsen
skall bekosta erforderlig utrustning av lokalerna.
I fråga om stiftelsen föreskrivs i avtalet att den skall vara så uppbyggd,
att varje företag och organisation med verksamhet som berör korrosionsområdet
har möjlighet att genom bidrag till stiftelsen efter samma grunder
som gäller för Övriga stödjande företag och organisationer bli delaktiga i
institutets verksamhet.
Avtalet föreslås gälla under tiden den 1 juli 1965—den 30 juni 1968.
Sägs avtalet inte upp senast ett år före avtalstidens utgång skall det anses
förlängt för ett år.
Departementschefen
Metallers förstöring genom korrosion, i första hand röstning av järn och
stål, beräknas förorsaka ekonomiska förluster för vårt land av minst en
miljard kr. om året. Frågor om korrosion och korrosionsskydd berör mer
eller mindre alla producenter och konsumenter av produkter innehållande
metall. Såväl staten som det enskilda näringslivet har intresse av att stimulera
till effektivare insatser på korrosionsområdet.
13
Kungl. Maj.ts proposition nr 57 år 1965
Resurserna för forskning, undervisning och information på korrosionsområdet
bedöms vara små i förhållande till korrosionens ekonomiska betydelse
för samhället. En brist är samtidigt att det i dag inte sker någon
systematisk samordning av insatserna på området mellan olika branschei,
företag, forskningsinstitutioner etc. Särskilt stora behov synes föreligga i
fråga om förbättrad information om korrosion och korrosionsskydd, bland
konsumenter såväl som producenter.
Metallforskningskommittén har nu lagt tram förslag om att inrätta ett
korrosionsinstitut med uppgift att i samarbete med forsknings- och mdustrilaboratorier
dels insamla och sprida information rörande korrosion och
korrosionsskydd, dels medverka vid undervisning och vidareutbildning på
korrosionsområdet, dels ock initiera och samordna forsknings- och utvecklingsarbete
rörande korrosion och korrosionsskydd ävensom självt bedriva
sådant arbete. Förslaget har i huvudsak bedömts positivt av de remissinstanser
som hörts.
Kommitténs förslag innebär inte att korrosionsforskningen koncentreras
till det föreslagna institutet. Forskningen avses bedrivas som hittills vid
befintliga forskningsinstitutioner och industrilaboratorier. Institutet bör
sålunda” i varje fall under ett första skede, inte ha egna laboratorieresurser.
Institutet bör kunna utföra forskning genom att utnyttja resurserna vid
befintliga laboratorier. Sådana resurser bör också kunna utnyttjas för uppdragsforskning.
Korrosionsprovningar bör ske i samarbete med statens provningsanstalt
och Institutet för metallforskning. Skulle nämnda resurser
visa sig otillräckliga bör institutet överväga att inrätta ett nytt laboratorium.
Den kommittéverksamhet, som nu bedrivs av IVA:s korrosionsnämnd, a\-
ses fortsätta vid institutet.
Kommittén föreslår i betänkandet att de årliga driftkostnaderna töi institutet
_utgifter för avlöningar, pensioner, omkostnader och forsknings
verksamhet
— beräknas till ca 800 000 kr., varav drygt 100 000 kr. anses
böra stå till förfogande för forskningsverksamheten. Organisationen avses
uppbyggas successivt under ett inledningsskede av minst tre år.
Institutets ekonomiska förvaltning iöreslås bli törlagd till lämpligt oigan
med kamerala resurser. Åtminstone under inledningsskedet behöver
institutet disponera endast kontorslokaler med en yta av ca 300 in-’. Institutet
bör placeras i eller nära Stockholm med hänsyn till där befintliga resurser
på området.
Sedan metallforskningskominitténs betänkande remissbehandlats har
kommittén i särskild skrivelse redovisat, att ett preliminärt avtal har trätlats
med Stiftelsen för korrosionsteknisk forskning angående inrättande
och drift av ett institut benämnt Korrosionsinstitutet. Avtalet förutsätts
skola träda i kraft den 1 juli 1965 och gälla för en tid av tre år, under förutsättning
att det dessförinnan godkänts såväl av Kungl. Maj:l som av de
organisationer som bildar slittelsen. I avtalstörslaget har stadgats, att val
-
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 57 år 1965
deia av staten och stiftelsen skall lämna ett årligt bidrag till institutets
driftkostnader med minst 200 000 kr. Skulle ytterligare medel erfordras
ätar sig staten att bidra härtill med lika stor andel som stiftelsen. Statens
totala bidrag till institutets driftkostnader skall dock inte överstiga 500 000
kr. för budgetår.
Enligt förslaget förbinder sig staten att under den tid avtalet gäller hyresrätt
ställa erforderliga kontorslokaler till förfogande för institutets administration
och stiftelsen att bekosta erforderlig utrustning av lokalerna.
Vad gäller organisationen och den närmare omfattningen av verksamheten
vid det föreslagna institutet kan jag i huvudsak ansluta mig till kommitténs
förslag, vilket även tillstyrkts av så gott som samtliga remissinstanser.
.lag anser således inte, som Institutet för metallforskning föreslår,
alt l\A:s korrosionsnämnd bör byggas ut och ges de uppgifter som enligt
lörslaget skall ankomma på det nya institutet. Beträffande fördelningen av
kostnaderna för driften mellan staten och Stiftelsen för korrosionsteknisk
toiskning anser jag att avtalstörslaget innefattar eu rimlig avvägning. Jag
kan även godta vad som föreslagits i fråga om institutets lokaler.
Med hänsyn till vad sålunda anförts och då betänkandet och avtalsförslaget
inte heller i övriga delar föranleder någon erinran från min sida, förordar
jag att Kungl. Maj :t inhämtar riksdagens bemyndigande att på statens
vägnar sluta avtal med stiftelsen i huvudsaklig överensstämmelse med
avtalsförslaget. Därest under avtalstiden behov av smärre jämkningar i avtalet
skulle uppkomma, torde det få ankomma på Kungl. Maj :t att för statens
del träffa överenskommelse om erforderliga ändringar.
Kommittén har även lagt fram förslag till stadgar för institutet. Det torde
ankomma på Kungl. Maj :t att besluta om fastställande av dessa.
Bidraget till driften av institutet bör anvisas som ett förslagsanslag.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att
a) bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse
med anförda riktlinjer på statens vägnar sluta
avtal med Stiftelsen för korrosionsteknisk forskning
b)
till Korrosionsinstitutet: Driftbidrag för budgetåret
1965/66 anvisa ett förslagsanslag av 500 000 kr.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Fredrik Denecke
Kungl. Maj. ts proposition nr 57 år 1965
15
Bilaga
V.M >y : r. ''* >rii
. ni M-)
'' i *}kl
Förslag
till : ‘
Avtal mellan Svenska staten och Stiftelsen för korrosionsteknisk forskning
angående inrättande och drift av Korrosionamstitutet
§ 1-
Svenska staten och Stiftelsen för korrosionsteknisk forskning åtaga sig
att i enlighet med detta avtal inrätta och driva ett institut, benämnt Korrosionsinstitutet.
Institutets syfte är att i samarbete med forsknings- och industrilabora
torier
. .
insamla och sprida information rörande korrosion och korrosionsskydd
medverka vid undervisning och vidareutbildning på korrosionsområdet
genom utarbetandet av studiehandledningar, m. m.
initiera och samordna forsknings- och utvecklingsarbete rörande korrosion
och korrosionsskydd ävensom bedriva sådant arbete.
§ 2.
Institutets verksamhet regleras av detta avtal samt genom stadgar, vilka
för att vara gällande skola fastställas av Kungl. Maj :t, ävensom genom arbetsordning
och kompletterande föreskrifter i övrigt, vilka utfärdas av institutets
styrelse.
§ 3.
Vid institutet skall finnas anställd en föreståndare samt den personal
i övrigt, som institutets styrelse med hänsyn till behovet och tillgången på
medel bestämmer.
§ 4.
Staten och stiftelsen bidraga med hälften vardera till bestridandet av institutets
driftkostnader å sammanlagt 400 000 kronor för budgetår. Skulle
ytterligare medel erfordras för angivna ändamål, åtager sig staten att bidraga
härtill med lika stor andel som stiftelsen, dock skall statens totala bidrag
till institutets driftkostnader icke överstiga 500 000 kronor för budgetår.
§ 5.
Utöver vad i § 4 angivits förbinder sig staten att under den tid avtalet
gäller hyresfritt till institutets förfogande ställa erforderliga kontorslokaler
för institutets administration och stiftelsen att bekosta erforderlig utrustning
av lokalerna.
§ 6.
Stiftelsen skall vara så uppbyggd, att varje företag och organisation med
verksamhet som berör korrosionsområdet har möjlighet att genom bidrag
till stiftelsen efter samma grunder som gälla för övriga stödjande företag
och organisationer bliva delaktiga i institutets verksamhet.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1965
§ 7.
Detta avtal skall gälla till utgången av juni månad 1968. Uppsäges avtalet
icke senast ett år före avtalstidens utgång, skall det anses förlängt för
ett år.
§8-
Detta avtal träder i kraft den 1 juli 1965.
Stockholm den
^ -i ... „.r tjcju ''Öl J, Ji'' fria • I*
För 1 '',! ^ ** För Stiftelsen för
Svenska staten korrosionsteknisk forskning
h*M/t
MARCUS BOKTR. STHLM 1965 650201