Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965

Nr 51

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med anhållan om riksdagens
yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens
allmänna konferens år 1964 vid
dess fyrtioåttonde sammanträde fattade beslut; given
Stockholms slott den 11 februari 1965.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden
för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed anhålla om riksdagens yttrande
angående vissa i nämnda protokoll omförmälda, av Internationella
arbetsorganisationens allmänna konferens år 1964 vid dess fyrtioåttonde
sammanträde fattade beslut.

GUSTAF ADOLF

Sven Aspling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen hemställs om riksdagens yttrande angående följande av
Internationella arbetsorganisationens (ILO) allmänna konferens ar 1964
antagna instrument, nämligen konvention (nr 120) angående hygien inom
handels- och kontorsverksamhet, rekommendation (nr 120) i samma ämne,
konvention (nr 121) angående förmåner vid yrkesskada, rekommendation
(nr 121) i samma ämne, konvention (nr 122) angående sysselsättningspolitik
och rekommendation (nr 122) i samma ämne samt tre ändringar i
ILO:s stadga avseende dels upphävande av artikel 35 i stadgan (Akt nr 1),
dels avstängning från deltagande i Internationella arbetskonferensen av
stat, som av FN befunnits föra en rasdiskriminerande politik men som inte
uteslutits från FN (Akt nr 2), dels uteslutning från medlemskap i ILO av
stat, som uteslutits från medlemskap i FN (Akt nr 3).

Svensk ratificering av konventionerna nr 120 och nr 122 samt av Akterna
nr 1 och nr 3 förordas, medan däremot ratificering av Akt nr 2 avstyrks.

Konvention nr 121 anses inte för närvarande böra ratificeras. Den bör tilllika
med den därtill anslutna rekommendationen nr 121 överlämnas till
yrkesskadeutrcdningen.

Av de båda återstående rekommendationerna anses nr 120 ej påkalla
någon åtgärd, under det att nr 122 bör beaktas vid behandlingen av de förslag
som avgivits av 1960 års arbetsmarknadsutredning.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 51

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 11
februari 1965.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lindström, Lange,

Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Hermansson, Holmqvist, Aspling,

Palme, Sven-Eric Nilsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, vissa av Internationella
arbetsorganisationens allmänna konferens år 1964 vid dess fyrtioåttonde
sammanträde fattade beslut samt anför.

Genom sin anslutning till Nationernas förbund den 9 mars 1920 inträdde
Sverige såsom medlem av Internationella arbetsorganisationen (ILO) i Geneve.

Organisationens beslutande församling — Internationella arbetskonferensen
— som sammanträder minst en gång varje år, har enligt artikel 19 i
organisationens stadga att beträffande förslag, som uppförts på dess dagordning,
välja mellan två former för godtagande. Antingen skall ett sådant beslut
resultera i ett förslag till internationell konvention, avsedd att ratificeras
av organisationens medlemmar, eller också skall det utmynna i en
rekommendation, avsedd att övervägas vid lagstiftning eller annorledes
men utan den bindande karaktär, som tillkommer en ratificerad konvention.
Därest beslutet är av mindre räckvidd eller av väsentligen formell innebörd,
t. ex. då det gäller en begäran om utredning, brukar det ges formen
av en resolution.

Varje medlem av organisationen skall inom ett år från avslutandet av ett
konferenssammanträde underställa därå antagna konventioner och rekommendationer
vederbörlig myndighet (i vårt land riksdagen) för vidtagande
av lagstiftnings- eller andra åtgärder. Varje medlem har vidare skyldighet
att underrätta Internationella arbetsbyråns generaldirektör om de åtgärder,
som vidtagits för att underställa konventioner vederbörlig myndighet, samt
om eljest vidtagna åtgärder. Medlem, som icke ratificerat viss konvention,
skall tid efter annan till Internationella arbetsbyråns generaldirektör avge
redogörelse för såväl lagstiftning och praxis med avseende på de i konventionen
behandlade frågorna som den omfattning, vari konventionens bestämmelser
genomförts eller avses att genomföras genom lagstiftning, ad -

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1965

ministrativa åtgärder, kollektivavtal eller annorledes, samt ange de omständigheter,
som förhindrar eller fördröjer ratificeringen av konventionen.
Motsvarande gäller i fråga om rekommandationer med tillägg, att redovisning
skall lämnas även för sådana jämkningar i rekommendationer, som
befunnits eller må befinnas erforderliga vid antagande eller tillämpning av
bestämmelserna i desamma.

Generalsekreterarens i Nationernas förbund befattning med de konventioner
och rekommendationer, som beslutas av Internationella arbetsorganisationen,
har övertagits av generaldirektören för Internationella arbetsbyrån
(artiklarna 20 och 21), varvid emellertid föreskrivits, att ett av de två
officiella exemplaren av varje av Internationella arbetskonferensen antagen
konvention eller rekommendation skall deponeras hos Förenta Nationernas
generalsekreterare samt att varje ratifikation av en sådan konvention skall
delges Förenta Nationernas generalsekreterare för registrering i enlighet
med bestämmelsen i artikel 102 av Förenta Nationernas stadga.

Internationella arbetskonferensens fyrtioåttonde sammanträde hölls i
Geneve under tiden den 17 juni—den 9 juli 1964. I sammanträdet deltog
delegationer från 102 av ILO:s 110 medlemsstater jämte observatörer från
fyra områden utanför moderlandet, tillsammans över 1 150 personer. Social-
eller arbetsministrar från 63 länder bevistade konferensen, bland dem
jag själv. Det stora flertalet medlemsstater hade sänt fullständiga delegationer,
dvs. två regerings-, ett arbetsgivar- och ett arbetstagarombud. Sverige
deltog i sammanträdet med en fullständig delegation.1

Dagordningen för detta konferenssammanträde omfattade följande över -

läggningsämnen.

i Genom Kungl. Maj :ts beslut den 21 maj och den 4 juni 1964 hade att deltaga i konferensen
utsetts , , . . T ,,

för regeringen: såsom ombud statssekreteraren i socialdepartementet Lars-Åke Astrom
och ledamoten av riksdagens andra kammare Ingemund Bengtsson samt såsom experter
generaldirektören och chefen för arbetsmarknadsstyrelsen Bertil Olsson, tillika ersättare
för regeringsombuden, kanslirådet Sten-Eric Heinrici, budgetsekreteraren lan Lagergren,
t.f. byråchefen för lagärenden Carl Lidbom och hovrättsassessorn Axel Wallén samtliga
i socialdepartementet, ordföranden och chefen för försakringsrådet, generaldirektören
Yngve Samuelsson, t.f. byråchefen för lagärenden Rune Berggren och kanslirådet Olof
Petersson, båda i inrikesdepartementet, samt förste byråinspektören hos arbetsmark nadsstvrelsen

Ingeborg Jönsson; . ... _ __

för arbetsgivarna: såsom ombud direktören i Svenska arbetsgivareföreningen Gul m.
Bergenström samt såsom experter professorn Sven Forssman, docenten Karl-Olof Faxen
och direktören Erik Forstadius, samtliga i nämnda förening, direktoren i försäkringsbolaget
Pcnsionsgaranti, ömsesidigt, Sven Hydén, direktörerna i Svenska arbetsgivareföreningen
Bengt Odcen och Lars Strängh, direktören i Handelns arbetsgivareorganisation
Per Cedergren samt sekreteraren i Svenska arbetsgivareföreningen Ake Carlhammar,
för arbetstagarna: såsom ombud internationelle ombudsmannen i Landsorganisationen
Bertil Bolin samt såsom experter ombudsmannen i Svenska metallindustriarbetareforbundet
Ivar Norén, tillika ersättare för arbetstagarombudet, filosofie doktorn Rudolf
Meidner, Landsorganisationen, ordföranden i Handelsanställdas förbund Erik Magnusson,
ombudsmannen i Svenska gruvindustriarbetareförbundet Gunnar Andersson, juris kandidaten
Bert Ahlgren och ombudsmannen Sigrid Ekendahl, båda i Landsorganisationen,
samt förste sekreteraren Arne Nilstcin och sekreteraren Britt-Mane Bystcdt, bada i Ijanstemännens
centralorganisation.

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1965

I. Generaldirektörens för Internationella arbetsbyrån årsredogörelse.

II. Finansiella och budgetära frågor.

III. Upplysningar och årsrapporter rörande medlemsstaternas tillämpning
av internationella arbetskonventioner och rekommendationer.

IV. Hygien inom handels- och kontorsverksamhet (andra behandling).

V. Förmåner vid yrkesskada (andra behandling).

VI. Sysselsättning av kvinnor med familjeansvar (första behandling).

VII. Minderårigas användande i arbete under jord i gruvor av alla slag
(första behandling).

VIII. Sysselsättningspolitik med särskilt beaktande av utvecklingsländernas
sysselsättningsproblem.

IX. Upphävande av art. 35 i ILO:s stadga avseende tillämpning av konventioner
på icke självstyrande områden.

X. Deklaration om Sydafrikas apartheidpolitik.

XI. Ändring i ILO:s stadga i syfte att möjliggöra uteslutning av eller
suspension från medlemskap av varje medlem i ILO, som uteslutits
eller suspenderats från medlemskap i FN.

XII. Ändring i ILO:s stadga i syfte att möjliggöra för Internationella arbetskonferensen
att från deltagande i konferensen suspendera medlem,
som av FN befunnits framhärda i att föra en uppenbart rasdiskriminerande
politik, t. ex. apartheid.

Under punkt II på dagordningen antog konferensen budget för Internationella
arbetsorganisationen avseende utgifter för år 1965; budgeten fastställdes
till 18 648 347 U. S. dollar.

Följande av konferensen fattade beslut, vilka hänför sig till punkterna IV
och V samt VIII, IX, XI och XII på dagordningen, är av beskaffenhet att i
enlighet med artikel 19 av Internationella arbetsorganisationens stadga skola
underställas riksdagen, nämligen

1) konvention (nr 120) angående hygien inom handels- och kontorsverksamhet,

2) rekommendation (nr 120) i samma ämne,

3) konvention (nr 121) angående förmåner vid yrkesskada,

4) rekommendation (nr 121) i samma ämne,

5) konvention (nr 122) angående sysselsättningspolitik,

6) rekommendation (nr 122) i samma ämne,

7) upphävande av art. 35 i ILO:s stadga avseende tillämpning av konventioner
på icke självstyrande områden (Akt nr 1),

8) ändring i ILO.s stadga i syfte att möjliggöra för Internationella arbetskonferensen
att från deltagande i konferensen suspendera medlem, som
av FN befunnits framhärda i att föra en uppenbart rasdiskriminerande politik,
t. ex. apartheid (Akt nr 2),

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1965 J

9) ändring i ILO.s stadga i syfte att möjliggöra uteslutning av eller
suspension från medlemskap av varje medlem i ILO, som uteslutits e er

suspenderats från medlemskap i FN (Akt nr 3).

Texterna på engelska och svenska till dessa internationella instrument
torde få såsom bilagor (bilagorna 1-9) fogas till statsrådsprotokollet i det ta

ärende.

En särskild bilaga (bilaga 10) med förteckning över samtliga resolutioner
som antagits vid konferensen torde även få fogas till protokollet.

1—2. Konvention och rekommendation angående hygien inom
handels- och kontorsverksamhet

Frågan om hygien inom handels- och kontorsverksamhet har varit föremål
för behandling vid två på varandra följande internationella arbetskonferenser.
En första diskussion ägde sålunda rum vid 1963 års konferens
och ledde efter ytterligare överväganden vid konferensen påföljande ar till
antagande av en konvention och en rekommendation i ämnet.

Konventionen antogs av konferensen med 311 röster mot 0 och 5 nedlagda,
rekommendationen med 312 röster mot 0 och 3 nedlagda.

Samtliga svenska ombud röstade för båda instrumenten.

Innehållet i konventionen och rekommendationen

Konventionen innehåller vissa regler rörande underhåll av och renlighet
i arbetslokalerna, luftväxling och ventilation, belysning, temperatur,
planering av arbetsplatserna, dricksvatten, tvätt- och toalettanordningar,
sittplatser, omklädningsrum, underjordiska eller fönsterlösa lokaler besvärande,
osunda eller giftiga ämnen eller arbetsprocesser, buller och skakningar
samt första hjälp vid olycksfall. Konventionen är tillämplig pa handelsföretag,
institutioner och förvaltningar, i vilka arbetstagarna huvudsakligen
sysselsätts med kontorsarbete, samt avdelningar, tillhörande andra
företag, institutioner eller förvaltningar än de nyss nämnda, dar arbetstagarna
huvudsakligen sysselsätts med kommersiellt arbete eller kontorsarbete,
i den mån de icke är underkastade bestämmelser rörande hygien i industri,
gruvor, transportverksamhet eller jordbruk.

Konventionen lämnar utrymme för ett genomförande av dess bestämmelser
i etapper. Ratificerande land kan från tillämpning av samtliga eller vissa
av bestämmelserna utesluta kategorier av företag eller avdelningar, dar
omständigheterna eller arbetsförhållandena är sådana att en tillämpning av

konventionen framstår såsom olämplig.

Ratificerande stat skall antaga och vidmakthålla en lagstiftning, som skapar
garantier för tillämpning av konventionens allmänna principer, samt
tillse att anvisningarna i rekommendationen eller därmed likvärdiga anvis -

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965

ningar iakttas i den utsträckning detta är möjligt och önskvärt med hänsyn
till de nationella förhållandena. Den lagstiftning som erfordras för att
detta syfte skall uppnås bör utformas efter samråd med vederbörande arbetsgivar-
och arbetstagarorganisationer.

Rekommendationen omfattar samma företag som konventionen
men innehåller dessutom en hänvisning till företag, institutioner och förvaltningar
som tillhandahåller personliga tjänster, postverk och företag för
teleförbindelser, tidnings- och förlagsverksamhet, hotell och pensionat, restauranger,
klubbar, kaféer och andra serveringsföretag, teatrar och andra
nöjesföretag samt anläggningar för rekreation. I rekommendationen regleras
mera i detalj de allmänna principer som kommit till uttryck i konventionen.
Dessutom innehåller rekommendationen anvisningar om den
standard som bor eftersträvas vid planering av byggnader avsedda att utnyttjas
för handels- eller kontorsverksamhet. Rekommendationen kan
bringas i tillämpning genom lagstiftning, kollektivavtal, skiljedom eller på
annat av vederbörande myndighet efter samråd med de representativa organisationerna
för berörda arbetsgivare och arbetstagare godkänt sätt.

Svenska bestämmelser

De svenska bestämmelserna i det av konventionen och rekommendationen
behandlade ämnet återfinns i huvudsak i följande författningar med däri
sedermera gjorda ändringar, nämligen arbetarskyddslagen den 3 januari
1949 (nr 1), arbetarskyddskungörelsen den 6 maj 1949 (nr 208), livsmedelsstadgan
den 21 december 1951 (nr 824), hälsovårdsstadgan den 19 december
19o8 (nr 662) samt byggnadsstadgan den 30 december 1959 (nr 612) ävensom
i anvisningar utfärdade av arbetarskyddsstyrelsen eller byggnadsstyrel -

Yttranden

I ärendet har yttranden inhämtats från arbetarskyddsstyrelsen, Svenska
arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen, Tjänstemännens centralorganisation
(TCO) och ILO-kommittén. °

Samtliga remissorgan tillstyrker ratificering av konventionen och har
ingen erinran mot rekommendationen. TCO tillägger att organisationen tolcar
konventionen så, att den också är tillämplig på offentlig verksamhet

Aroetarskyddsstyrelsen har gjort en jämförelse mellan de båda internationella
instrumenten å ena sidan och svensk lagstiftning å den andra.

I fråga om konventionen anför styrelsen följande.

Artiklarna 1—3 (Tillämpningsområdet)

Arbetarskyddslagens tillämpningsområde, såsom det utvidgats från den 1
januari 1964, täcker konventionens. De undantag, som görs i 3 § nämnda
lag beträffande arbete i arbetstagarens hem, av medlem av arbetsgivarens fa -

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965
min och i arbetsgivarens hushåll torde omfattas av bestämmelserna i arti.
kel 2.

Artiklarna 4—6 (övervakning och ansvarsbestämmelser)

Enligt 47 § arbetarskyddslagen skall tillsyn över efterlevnaden av arbetarskydd
slagen och med stöd av densamma meddelade föreskrifter utövas av
arbetarskyddsstyrelsen samt, under dess överinseende och ledning. yrkesinspektionens
befattningshavare och kommunala tillsynsma .

Genomförandet av den nationella lagstiftningen tryggas genom att enligt
arbetarskyddslagen (speciellt 53 §) föreläggande eUer forbnd fcan till^ipaa
och att vid underlåtenhet att ställa sig sådant till efterrättelse straff kan
utdömas enligt samma lag (63 §).

Artikel 7 (Renlighet etc.)

Enligt arbetarskyddslagens 10 § skall på arbetsställe ordning och renlighe
iakttas8 I 28 § arbetarskyddskungörelsen föreskrivs, att ordning och re
ngherskall iakttas i fråga om arbetslokal och dess inredning, maskiner,

^Beträffande livsmedelsbutik föreskrivs i 11 § livsmedelsstadg*lokalen
och sådana redskap, förvaringskärl osv. som dar anvands skall
rena och i gott skick, samt i stadgans 10 § att golv, vaggar och tak aven
som bord, hyllor osv. skall vara så beskaffade, att de med lätthet kan re -

göras.

Artikel 8 (Luftväxling) _ .

Enhet 10 § arbetarskyddslagen skall tillfredsställande luftväxling vara anordnad”
i sluten arbetslokal. I 20 § arbetarskyddskungörelsen föreskrivs, a
arbetslokal skall tillföras erforderlig luftmängd på satt, som med hansyn t
behovet av luftväxling i varje särskilt fall befinns lämpligast, och så att drag

såvitt möjligt undviks.

Artikel 9 (Belysning)

I 10 § arbetarskyddslagen föreskrivs, att arbete skall aga rum vid i -räcklig och tjänlig belysning. Stadgandet kompletteras genom 21 § arbetarskyddskungörelsen
om att belysningen på arbetsställe skall vara lämpligt
anordnad i förhållande till varje arbetsplats. Dar dagsbelysmng icke ar til
räcklig eller där sådan belysning på grund av arbetets natur eller annat särskilt
förhållande icke kan ifrågakomma, skall allt efter arbetets art an
belysning finnas. Förutom allmänbelysning skall, dar så erfordras, finnas

platsbelysning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965
Artikel 10 (Temperatur)

Enligt 10 § arbetarskyddslagen skall arbete äga rum vid så lämplig värmegrad
som med hänsyn till arbetets beskaffenhet och platsen för detsamma
skaligen kan påfordras. I 22 § arbetarskyddskungörelsen föreskrivs, att
tjanliga anordningar skall, där så erfordras, finnas för att arbetet må kunna
aga rum vid lämplig värmegrad. Härvid skall ägnas särskild uppmärksam ir•

t6t äF Iätt eller tun^ eIler om detsamma är rörligt eller

utförs stillasittande eller stillastående.

Artikel 11 (Förebyggande av ohälsa)

De aHmänna föreskrifter om åtgärder till förebyggande av ohälsa, som

?a t '' SPe™V § °Ch 11 § StyCket ai*etarskyddslagen samt i
30 §§ arbetarskyddskungörelsen, torde tillgodose vad som åsyftas i

artikel 11.

Artikel 12 (Dricksvatten)

Enligt 9 § arbetarskyddslagen skall arbetstagarna i erforderlig utsträckning
på satt som kan anses tillfredsställande med hänsyn till deras antal,
på eller invid arbetsplatsen äga tillgång till dricksvatten. Stadgandet kom M^raV\I^Karbe,

arSkyddSkU”S6rc,S“- “««* driLva«e„ Tv

lämplig beskaffenhet skall vara lättillgängligt och tillhandahållas på hygieniskt
tillfredsställande sätt. 1 y

Artikel 13 (Tvätt- och toalettanordningar)

tillfred ssril a?etarSkyddSlagCn Ska11 arbetstagama, på sätt som kan anses
tillfredsställande med hansyn till deras antal och fördelning på kön samt

arbetets natur och varaktighet, på eller invid arbetsstället äga tillgång till
tvat vatten och avträden. I 12 och 15 §§ arbetarskyddskungörelsen sägs att
enlbft8 tvattvatten skall tillhandahållas vid tillräckligt antal ändamåls“I
tT : tvattplatser och att avträden skall vara lämpligt förlagda
och und y^1Skt *lllfredsstaIlande sätt anordnade. Beträffande rengöring
betarskyddskungöreisen^311''1101 °Ch t0alettCr föreskrifter 1 28 § «-

Artikel U (Sittplatser)

WJ arbetaf1kyddslagen skall arbete anordnas så, att det kan utföras
på satt som icke ar onödigt tröttande. I 27 § arbetarskyddskungörelsen
utsågs att dar arbetet regelmässigt kan utföras i sittande Itällning utan
förh M1S IT Iamphgt anordnade sittplatser skall finnas. Om arbets nin*

sk^T elj^t|medger att arbetstaga™a tillfälligt intar sittande ställg,
skall de i skälig utsträckning ha tillgång till sittplatser.

Kungl. Maj. ts proposition nr 51 år 1965

Artikel 15 (Klädrum och torkrum)

Enligt 9 § arbetarskyddslagen skall arbetstagarna i erforderlig utsträckning
på sätt som kan anses tillfredsställande med hänsyn till deras antal
och fördelning på kön samt arbetets natur och varaktighet, på eller invid
arbetsplatsen, äga tillgång till lämplig plats för ombyte, förvaring och i förekommande
fall torkning av kläder. Stadgandet kompletteras av 13 § arbetarskyddskungörelsen,
i vilken föreskrivs att lokal för ombyte och förvaring
av kläder (klädrum) skall vara lämpligt förlagd och försedd med for andamålet
erforderliga och tillfredsställande anordningar. Utrymme för torkning
av kläder (torkrum) skall vara lämpligt förlagt inom eller i anslutning till
klädrum.

Beträffande rengöring och underhåll av bl. a. kläd- och torkrum finns föreskrifter
i 28 § arbetarskyddskungörelsen.

Artikel 16 (Underjordiska eller fönsterlösa lokaler)

I 8 § arbetarskyddskungörelsen föreskrivs, att bergverkstad eller därmed
jämförlig helt under jord förlagd arbetslokal inte får inrättas med mindre
arbetarskyddsstyrelsen lämnat medgivande därtill. Som villkor for dylikt
medgivande skall gälla de föreskrifter styrelsen meddelar för lokalens inrättande.
Dessa föreskrifter kan avse bl. a. golvyta, takhöjd, isolering mot fukt
och kyla, belysning, luftväxling och uppvärmning. Medgivande fordras dock
icke för från försvarssynpunkt betydelsefull statlig anläggning, beträffande
vilken Kungl. Maj :t förordnat att den skall vara förlagd i berg eller under
jord.

Beträffande underjordisk eller fönsterlös lokal i byggnad, för vars uppförande
krävs byggnadslov, förutsätts att, innan byggnadslovet meddelats, dylik
lokal liksom arbetslokaler i övrigt underkastas den särskilda granskning
som erfordras från arbetarskyddssynpunkt.

Artikel 17 (Skydd mot skadliga ämnen m. m.)

Enligt 10 § tredje stycket arbetarskyddslagen skall lämpliga anordningar
såvitt möjligt vidtas för att hindra att damm, rök, gas eller ånga sprids
i en för arbetstagarna skadlig eller besvärande mängd. För att förebygga att
arbetstagare skadas genom eldfarliga, explosiva, frätande, giftiga eller eljest
hälsofarliga ämnen skall, enligt 11 § andra stycket samma lag, sådana åtgärder
vidtas, att fara härför såvitt möjligt undgås.

I 12 § arbetarskyddslagen föreskrivs att, där till vinnande av nödigt skydd
mot ohälsa eller olycksfall annan åtgärd icke kan vidtas eller skäligen påfordras,
personlig skyddsutrustning av lämplig beskaffenhet skall tillhandahållas
arbetstagaren.

Lagens nu angivna stadganden kompletteras genom bestämmelser i 24 §
resp. 29 och 45 §§ arbetarskyddskungörelsen.

I 25 § arbetarskyddskungörelsen föreskrivs, att vid arbete, där giftigt el lf

Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 51

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965

ler annat hälsofarligt ämne kommer till användning eller där arbetsförhållandena
eljest kan medföra förgiftnings- eller smittofara, betryggande
skyddsåtgärder skall vara vidtagna. I 42 § samma kungörelse sägs, att vid
arbete, där fara för olycksfall genom gasförgiftning föreligger, skall tillses
att arbetstagare, som är sysselsatt med sådant arbete, vid förgiftningsfall
snarast möjligt kan erhålla erforderlig hjälp.

Artikel 18 (Buller och skakningar)

Enligt 10 § arbetarskyddslagen skall lämpliga anordningar såvitt möjligt
vidtas för att hindra att arbetstagarna skadas genom att utsättas för buller,
skakningar eller annan liknande olägenhet.

I 26 § arbetarskyddskungörelsen föreskrivs, att vid arbete, där arbetstagare
under längre tid är utsatt för ihållande eller med kortare tidsmellanrum
regelbundet återkommande buller eller skakningar, lämpliga skyddsåtgärder
såvitt möjligt skall vara vidtagna.

Artikel 19 (Första hjälp vid olycksfall)

Enligt 13 § arbetarskyddslagen skall för lämnande av första hjälpen vid
olycks- eller sjukdomsfall sådana anordningar finnas, som kan anses erforderliga
med hänsyn till arbetsställets storlek och belägenhet samt arbetets beskaffenhet
och de förhållanden, under vilka det bedrivs.

I 47 § arbetarskyddskungörelsen stadgas, att vid större arbetsställe skall,
om förhållandena föranleda därtill, finnas förbands- eller sjukrum, där den
första hjälpen vid olycks- eller sjukdomsfall kan lämnas.

Vad härefter angår rekommendationen hänvisar styrelsen till en
yttrandet bilagd promemoria, varav framgår att svensk lagstiftning på praktiskt
taget var och en av de 84 punkter rekommendationen omfattar står i
överensstämmelse med rekommendationen.

ILO-kommittén tillstyrker under hänvisning till den utredning, som förebragts
i ärendet, samt till de yttranden som avgetts av arbetsmarknadsparternas
organisationer, att konventionen (nr 120) angående hygien inom
handels- och kontorsverksamhet ratificeras av Sverige. Rekommendationen
(nr 120) i samma ämne synes ej påkalla några åtgärder från svensk sida.

3—i. Konvention och rekommendation angående förmåner
vid yrkesskada

Sedan frågan om översyn av bestämmelserna i vissa tidigare av Internationella
arbetskonferensen antagna konventioner angående förmåner vid
olycksfall i arbete och vid yrkessjukdomar (nr 17 och 18 år 1925 och nr 42
år 1934) preliminärt diskuterats vid 1963 års konferens, tog man vid 1964
års konferens upp detta problem till slutlig behandling. Härvid antogs en

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965

konvention och en rekommendation angående förmåner vid yrkesskada. Det
må framhållas, att Sverige ratificerat konventionerna nr 17 och nr 42, vilken
sistnämnda utgör en revision av konventionen nr 18. Anledningen till omprövningen
var att man kommit till den uppfattningen, att utvecklingen på
området efter det andra världskriget blivit sådan, att de tidigare konventionerna
ej kunde anses motsvara nutida krav i fråga om skyddets omfattning.
Vidare ville man ha en gemensam reglering av förmånerna vid olycksfall i
arbete och vid yrkessjukdom.

De förslag till konvention som utarbetats av ett av konferensen tillsatt utskott
antogs med viss ändring — avseende livräntenivåns höjd — av konferensen
med 239 röster mot 6 och 65 nedlagda. Av de svenska ombuden röstade
regerings- och arbetstagarombuden för konventionens antagande, medan
arbetsgivarombudet nedlade sin röst.

Det förslag till rekommendation angående förmåner vid yrkesskada, som
konferensutskottet utarbetade, innefattar kompletterande bestämmelser till
konventionen och syftar till att vidga försäkringsskyddets omfattning utöver
konventionens reglering. Rekommendationen antogs av konferensen med 231
röster mot 8 och 55 nedlagda. Av de svenska ombuden röstade arbetstagarombudet
för rekommendationens antagande, medan regerings- och arbetsgivarombuden
nedlade sina röster. I samband med frågans behandling i konferensen
gjordes från svensk sida ett uttalande av innebörd att det syntes
tveksamt om det vore lämpligt att internationellt söka låsa utvecklingen
för yrkesskadeförsäkringens del på så hög nivå som skett i rekommendationen.

Under den allmänna diskussionen i konferensutskottet framhöll vissa regeringsdelegater
att man i deras länder redan övergått eller stod i begrepp
att övergå från det traditionella systemet med en särskild, fristående yrkesskadeförsäkring
till ett allmänt försäkringssystem med täckning — vid
sjukdom eller invaliditet — av varje fall, oavsett skadans ursprung, alltså
utan hänsyn tagen till huruvida skadan har samband med arbetet eller ej.
Dessa delegater ansåg sig böra fästa uppmärksamheten på att denna övergång
— även om den generellt sett innebar betydande fördelar för de försäkrade
— kunde i vissa mindre betydelsefulla hänseenden innebära avsteg
från vad tidigare ansetts böra gälla i förmånsliänseende. Enligt dessa delegaters
mening borde man bemöda sig om att inte för ifrågavarande medlemsstater
äventyra möjligheten att ratificera en ny konvention genom att
göra denna alltför detaljerad.

I anslutning härtill framhöll konferensutskottet som sin uppfattning att
ratifikationsinstrumentet borde erhålla sådan omfattning att varje medlemsstat
ägde fritt välja det system som staten fann mest lämpligt, under
förutsättning dock att tillförsäkrade förmåner nådde den nivå och hade den
omfattning som föreskrevs i instrumentet.

Med hänsyn till att i Sverige f. n. pågår eu utredning angående eu revision

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965

av yrkesskadeförsäkringen och till att denna utredning — enligt vad som
framhålls i utredningsdirektiven — syftar till att infoga yrkesskadeförsäkringen
i ett enhetligt socialförsäkringssystem ansåg sig den svenska regeringsrepresentanten
i utskottet böra biträda den mening som framfördes av
de nyss refererade regeringsdelegaterna. Från svensk sida framställdes också,
till fullföljande av denna tankegång, vissa ändringsförslag.

Innehållet i konventionen och rekommendationen

De synpunkter som refererats i det föregående återspeglar sig i vissa av
bestämmelserna i konventionen, enligt vilka en medlemsstat, som har
ett allmänt socialförsäkringssystem innefattande ersättning såväl vid yrkesskada
som eljest, har större möjligheter att lösa uppkommande ratifikationsproblem
än en stat med fristående yrkesskadeförsäkring efter historisk
modell.

Helt allmänt må vidare framhållas, att många av konventionens artiklar
— framför allt sådana som är av mera teknisk karaktär — helt eller delvis
överensstämmer med motsvarande artiklar i 1952 års konvention (nr 102)
angående minimistandard för social trygghet. I förmånshänseende förlänar
dock 1964 års konvention de försäkrade ett vidsträcktare skydd än konventionen
nr 102.

Beträffande innehållet i de olika konventionsartiklarna må nämnas följande.

Efter den sedvanliga inledningen upptas under artikel 1 vissa definitioner,
av vilka en här kan vara av intresse till belysning av det förut anförda,
nämligen termen »dependent child», dvs. barn som skall anses berättigat
till livränta. Såsom sådant barn anses

1) barn under 15 år eller i skolpliktig ålder, därest denna ålder är högre,
och

2) sådant barn i föreskriven högre ålder, vilket undergår utbildning eller
till följd av sjukdom eller annan dylik orsak är ur stånd att försörja sig.

Konventionens villkor under 2) är emellertid uppfyllt därest medlemsstatens
lagstiftning innehåller regler om allmänna barnlivräntor till barn i högre
ålder än som avses under 1); i sådant fall behövs alltså inget särstadgande
avseende 2).

Artikel 2 berättigar medlemsstat med bristande ekonomiska och medicinska
resurser — de s. k. utvecklingsländerna — att vid konventionens ratificering
temporärt göra undantag för vissa artiklar.

Artiklarna 3—5 avser konventionens personella tillämpningsområde. Konventionen
har vidsträckt omfattning, och framställda yrkanden att vissa
arbetstagare, såsom jordbruksarbetare, skulle undantas avvisades bl. a.
från svensk sida. Medlemsstat äger emellertid från tillämpningen undanta
arbetskraft av tillfällig natur, hemarbetare, medlemmar av arbetsgiva -

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965

rens familj ävensom högst 10 % av samtliga arbetstagare i övrigt. Motsvarande
procenttal är i konventionen nr 102 satt till 50.

Artikel 6 utsäger helt allmänt att ersättning skall utgå vid yrkesskada som
föranleder sjukdom, total eller partiell invaliditet eller familjeförsörjarens

frånfälle.

Konventionen överlämnar i artikel 7 åt vederbörande medlemsstat att avgöra
vad som skall förstås med yrkesskada, dock skall definitionen göras^ så
vid att s. k. färdolycksfall inbegrips därunder. Om emellertid fardolycksiallen
ersätts enligt ett allmänt socialförsäkringssystem, vars förmåner totalt
sett kan anses likvärdiga med konventionens, äger medlemsstat undanta
färdolycksfallen från konventionen.

Beträffande yrkessjukdomarna anvisar konventionen i artikel 8 olika möjligheter.
Medlemsstaten kan — såsom tidigare var fallet i Sverige ha
en särskild förteckning över de fall som skall ersättas och denna forteckning
måste då vara av samma omfattning som en vid konventionen fogad
förteckning. Medlemsstaten kan också — såsom nu är fallet i Sverige
förse sin lagstiftning med en allmän definition av begreppet yrkessjukdom
och denna måste då vara sådan att den omfattar konventionsförteckningens
sjukdomar. Slutligen kan medlemsstaten kombinera de båda metoderna.

Artikel 9 fastslår att förmånerna enligt konventionen skall omtatta dels
vård vid sjukdom (»medical care and allied benefits in respect of a morbid
condition») och dels kontantförmåner (»cash benefits»). Sjukpenning skall
— vilket är en nyhet i förhållande till tidigare konventioner — utgå för
hela sjukdomstiden, dvs. utan iakttagande av någon karenstid. Medlemsstat
som vid tidpunkten för konventionens ikraftträdande tillämpar en karenstid
av tre dagar (såsom förhållandet är i Sverige) må dock fortsätta
därmed men har skyldighet att i den årliga rapporten till ILO redogöra för
motivet härtill. Rekommendationen har i detta hänseende en ovillkorlig regel
om att ersättning skall utgå redan från första dagen.

Artikel 10 innehåller en mycket utförlig beskrivning över de olika former
av hälso- och sjukvård som skall tillhandahållas. Av reglerna följer att en
yrkesskadad skall ha rätt till bl. a. fri läkar- och tandläkarvård, fri sjukhusvård,
fria läkemedel jämte övriga medicinska eller kirurgiska hjälpmedel.
I artikel 11 föreskrivs emellertid att medlemsstat, som tillhandahåller
hälso- och sjukvård enligt ett allmänt system äger låta detta bli på
lika villkor tillämpligt även på de yrkesskadade, förutsatt att systemet bär
sådant innehåll att vederbörande ej blir utsatt för svårigheter. Enligt artikel
11 utgör vidare artikel 10 ej något hinder för att medlemsstat, som tillhandahåller
hälso- och sjukvård enligt ett återbetalningssystem, äger uppställa
särskilda regler, enligt vilka de försäkrade själva får svara for viss
del av kostnaden (jfr läkarvårdsersättningen i Sverige). Reglerna måste

Kiingl. Maj. ts proposition nr 51 år 1965

dock vara sådana att de ej medför ekonomiska svårigheter för den skadade.

Artiklarna 13—22 innehåller regler om kontantförmåner (periodiska utbetalningar).
Konventionen fastställer ingen lägsta invaliditetsgrad för rätt
tdl livränta. Däremot innefattade förslaget till konventionen en bestämmelse
av innehåll att dylik rätt skulle inträda vid en invaliditetsgrad av 5 procent.
Bestämmelsen härom kom emellertid ej in i konventionen, varför den
frågan således är lämnad öppen.

Konventionen skiljer mellan

1) sannolikt bestående fullständig förlust av arbetsförmågan eller däremot
svarande fysisk invaliditet;

2) mera avsevärd sådan förlust eller invaliditet och

3) partiell sådan förlust eller invaliditet.

I de bada forsta fallen — som enligt rekommendationen avser invaliditet
av 25 procent eller mer — skall ersättningen ha form av livränta. I fallet 3)
far ersättningen utgå såsom ett kapitalbelopp för en gång, och detta belopp
skall enligt rekommendationen motsvara livräntans kapitaliserade värde.
h™nt* må under vissa förutsättningar utbytas mot engångsbelopp.

Rätt till livränta tillkommer förutom den skadade själv (the breadwinner),
ds hans anka under de villkor den nationella lagstiftningen närmare föreskriver,
dels efterlevande make, som är ur stånd att försörja sig, dels sådana
den avlidnes barn som anses såsom »dependents», och dels andra efterlevande
som må omfattas av den nationella lagstiftningen. Under vissa närmare
förutsättningar kan efterlevande make få undantas från ersättnings -

I fråga om ersättningens beräkning innehåller konventionen regler som
har samma tekniska utformning som motsvarande bestämmelser i minimistandardkonventionen
(nr 102), dvs. beloppet ställs i viss relation till -skall utgöra vissa procent av _ en standardförmånstagares på visst sätt
framraknade lön jämte familjebidrag. Den fastställda procenten är dock
högre an i minimistandardkonventionen och utgör 60 för man med hustru
och två barn och 50 för änka med två barn.

Om väsentliga förändringar inträffar i inkomstnivån på grund av förändringar
i levnadskostnaderna skall beloppen av löpande ersättningar göras
till föremål för översyn.

Vid dödsfall skall utgå kontant begravningshjälp motsvarande normalkostnaderna
för en begravning; om emellertid livräntorna till de efterlevande
ar betydligt storre än vad som angives i konventionen, har vederbörande
medlemsstat frihet i fråga om begravningshjälpen.

Slutligen föreskrivs att varje land har skyldighet att inom sitt territorium

behandla dem som ej ar medborgare i landet lika med landets egna medborgare.

I)en av konferensen antagna rekommendationen angående förmaner
vid yrkesskada innehåller en högre standard beträffande såväl för -

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965

måner som den skyddade personkretsen. Rekommendationen utsträcker lagstiftningen
om förmåner vid yrkesskada till att omfatta vissa kategorier av
fria företagare och självständiga yrkesutövare ävensom till andra slag av
oavlönade personer såsom studerande och personer som utan betalning fullgör
uppgifter, vilka utsätter dem för risker liknande dem som ar förena e
med anställning. Rekommendationen innehåller vidare detaljerade bestämmelser
om begreppet yrkesskada samt förutsätter periodiska justeringar av
löpande kontantförmåner efter förändringar i den allmänna inkomst- el er
levnadskostnadsnivån.

Svenska bestämmelser

De svenska bestämmelserna rörande det i konventionen och rekommendationen
behandlade ämnet återfinns i lagen om yrkesskadeförsäkring den
14 maj 1954 (nr 243) samt i lagen om allmän försäkring den 2o maj 19b2
(nr 381) med i dessa författningar sedermera gjorda ändringar.

Yttranden

Yttranden har inhämtats från socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, försäkringsrådet,
riksförsäkringsverket, yrkesskadeutredningen, Svenska arbetsgivareföreningen,
Landsorganisationen, Tjänstemännens centralorganisation
(TCO) och ILO-kommittén.

Konventionen

Svensk ratifikation av konventionen förordas av Landsorganisationen och
TCO, medan varken socialstyrelsen eller medicinalstyrelsen tagit ställning
till denna fråga, och övriga remissorgan anser, att ratifikation i vart fall
inte för närvarande bör ske. Flertalet av de senare hävdar, att resultatet av
pågående utredningsarbete på detta område bör avvaktas innan man tar
definitiv ställning till frågan om svensk ratifikation.

Socialstyrelsen framhåller, att de egentliga socialförsäkringarna inte längre
faller under styrelsens administration, varför styrelsen inte gått in på någon
detaljgranskning av förslagen. Ur allmänt sociala synpunkter föranleder
förslagen ingen erinran. Medicinalstyrelsen har intet att erinra mot konventionen
(och ej heller mot rekommendationen).

Försäkringsrådets majoritet anser, att konventionen inte bör ratificeras,
förrän statsmakterna har fattat beslut med anledning av yrkesskadeutredningens
betänkande. Rådet har emellertid granskat konventionen mot bakgrund
av de gällande bestämmelser rådet har att tillämpa och den praxis som
utbildats. Rådet har därvid påpekat bl. a. följande.

I artikel 13 föreskrivs — med hänvisning till hl. a. artikel 19 vissa förmåner
vid tillfällig arbetsoförmåga eller vid arbetsoförmåga som befinner sig
i ett inledande skede. I de fall då i Sverige en skadad under samordningstiden
inte är berättigad till sjukpenning från allmän försäkringskassa, utgörs

Kungl. Maj. ts proposition nr 51 år 1965

sjukpenningen i regel endast av grundsjukpenning. Detta torde inte uppfylla
kon\entionens krav. Artikel 19 i konventionen är enligt rådets mening otydligt
avfattad. Rådet saknar material för att bedöma, om de villkor som föreskrivits
i artikeln i övrigt kan anses vara uppfyllda.

Beträffande artikel 22 mom. 1 b) anmärker rådet, att livränta enligt yrkesskadeförsäkringslagen
upphör, om änka avsevärd tid sammanlever med annan
under äktenskapsliknande förhållanden. Även om sammanlevnaden därefter
skulle upphöra, utgår således ej livränta.

I fråga om kravet i artikel 27 på likabehandling av utländska medborgare
kommenterar rådet bestämmelserna i artiklarna 15 och 18. Då den skadade
icke ar svensk medborgare och ej bosatt i riket kan utbyte av livränta mot
engångsbelopp ske jämlikt bestämmelserna i 30 § 1 stycket yrkesskadeförsäkringslagen,
vari stadgas, att med den skadades samtycke utbyte av livränta
kan ske mot ett engångsbelopp, motsvarande högst 50 och minst 20
procent av livräntans kapitalvärde. Enligt 2 punkten samma stycke kan utbyte
även ske utan den skadades samtycke mot ett engångsbelopp motsvarande
50 procent av kapitalvärdet. Utländska medborgare i ett flertal länder
har dock i sistnämnda avseende genom konventioner jämställts med svenska
medborgare. Vidare är enligt 30 § 2 stycket yrkesskadeförsäkringslagen beträffande
utländsk medborgare rätten till begravningshjälp underkastad vissa
begränsningar. Genom särskilda överenskommelser har emellertid vissa
utländska medborgare även i detta hänseende likställts med svenska medborgare.

En minoritet inom för säkring srådet (herrar Ahlgren och Svedberg) anser,
att konventionen bör ratificeras, oaktat statsmakterna ännu inte fattat beslut
i anledning av yrkesskadeutredningens betänkande, enär rådets anmärkningar
är av formell art och något förhållande ej synes föreligga, som i och
för sig utgör hinder för ratificering. Med beaktande av konventionens minimistandard
måste det enligt reservanterna anses helt uteslutet, att i framtiden
svensk lag skall komma att innehålla bestämmelser av lägre standard.

Riksförsäkringsverket anser, att frågan om ratifikation bör anstå till dess
yrkesskadeutredningen avgivit sitt förslag och ny lagstiftning beslutats.

Vid en granskning av konventionen i förhållande till gällande svenska bestämmelser
lämnar verket frågan öppen, om kraven i artikel 19 uppfylls av
den svenska lagstiftningen om yrkesskada. Bestämmelserna i artikel 10 om
tandvård och om sjuksköterskevård i hemmet tillgodoses ej i lagen om allmän
försäkring. Vidare finner verket det tveksamt, om föreskrifterna i fråga
om kontantförmån till efterlevande barn tillgodoses i den svenska yrkesskadeförsäkringen,
enligt vilken livränta till barn över 16 år kan utgå endast om
barnet till foljd av sjukdom eller annan dylik orsak är ur stånd att försörja
sig. Det kan också enligt verkets mening möjligen vara tveksamt, om invaliditetsgränsen
enligt lagen om allmän försäkring, vilken gräns satts till
50 procent, uppfyller kraven i artikel 14 mom. 5. Slutligen anser verket,

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965

att bestämmelserna i artikel 27, där likabehandling av utländska medborgare
föreskrivs, inte tillgodoses i lagen om allmän försäkring.

Yrkesskadeutredningen finner att det kan föreligga tvekan, huruvida yrkesskadeförsäkringslagen
motsvarar konventionens krav. Förslag till reviderad
lagstiftning kan emellertid väntas under loppet av år 1965. Härtill
kommer att även lagen om allmän försäkring är under omarbetning. I detta
läge synes det utredningen tillrådligt att icke redan vid 1965 års riksdag ta
ståndpunkt till Sveriges ratifikation av konventionen. Lämpligare synes vara
att frågan härom prövas i samband med att statsmakterna tar ställning till
en reviderad yrkesskadelagstiftning.

I fråga om förhållandet mellan gällande svensk lagstiftning och konventionen
anför utredningen bl. a. följande.

Konventionen upptar i artikel 18 mom. 1 bland ersättningsberättigade efterlevande
även den avlidnes »beroende barn». Enligt artikel 1 e)i) skall uttrycket
»beroende barn» omfatta barn under den ålder då skolplikten upphör
eller barn under 15 år, varvid den högre av dessa åldersgränser skall
gälla. Ytterligare skall emellertid enligt artikel 1 e)ii) bland »beroende barn»
inkluderas barn under en föreskriven ålder högre än den i artikel 1 e)i) angivna,
och som är lärling eller studerande eller lider av kronisk sjukdom
eller invaliditet, som gör vederbörande oförmögen till förvärvsarbete, allt
under villkor, som den nationella lagstiftningen föreskriver. Dock skall detta
krav anses uppfyllt, om den nationella lagstiftningen definierar uttrycket
såsom innefattande varje barn under en ålder, som är avsevärt högre än den
i artikel 1 e)i) angivna. I viss mån uppfylls dessa krav genom yrkesskadeförsäkringslagens
regler om efterlevandelivränta till barn samt reglerna om
barnpension i lagen om allmän försäkring. I den mån den bortgångne försörjaren
inte kvalificerat sig för förtidspension enligt tilläggspensioneringen,
utgår emellertid ingen barnpension utöver den i folkpensioneringen beträffande
barnpension stipulerade 16-årsåldern. Utredningen är med hänsyn
härtill synnerligen tveksam huruvida med nuvarande lagstiftningsinnehåll
full täckning föreligger för konventionens krav i varje uppkommande situation.

Som en ytterligare ersättning i anledning av yrkesskadads frånfälle skall
enligt artikel 18 mom. 2 utges begravningshjälp med belopp, som inte skall
understiga de normala kostnaderna för en begravning. Förutsatt att kontantförmånerna
till efterlevande avsevärt överstiger dem som krävs i konventionen,
må rätten till begravningshjälp dock göras beroende av vissa (i den nationella
lagstiftningen) föreskrivna villkor. Enligt 19 § yrkesskadeförsäkringslagen
utgår begravningshjälp med 600 kr. Lagen om allmän försäkring
innehåller däremot inga bestämmelser om begravningshjälp. Utredningen är
därför tveksam om de svenska bestämmelserna om begravningshjälp kan anses
stå i överensstämmelse med konventionen. Den dispensmöjlighet som artikel
18 mom. 2 erbjuder förutsätter att kontantförmånerna till efterlevande

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965

avsevärt överstiger de i konventionen angivna. Fall torde dock förekomma
då den avlidne inte efterlämnar några förmånstagare. Har den avlidnes årliga
arbetsförtjänst fastställts till ett lågt belopp framstår också efterlevandeförmånerna
som otillräckliga i jämförelse med konventionen. Utredningen
ställer sig med hänsyn härtill tveksam, huruvida de nuvarande bestämmelserna
i yrkesskadeförsäkringslagen om begravningshjälp kan anses stå i
överensstämmelse med konventionen. Också beträffande lagen om allmän
försäkring inställer sig spörsmål. Har den avlidne exempelvis inte tillgodoräknats
pensionspoäng eller inte tillräckligt för tillgodoräknande av antagandepoäng,
synes konventionens bestämmelser inte bli uppfyllda.

Även yrkesskadeutredningen lämnar det öppet om den svenska lagstiftningen
uppfyller de standardkrav som uppställts i artikel 19. I fråga om artikel
27, där likabehandling av utländska medborgare föreskrivs, anser kommittén
inte att något ratifikationshinder föreligger såvitt avser yrkesskadeförsäkringslagen.
Ser man däremot på den allmänna försäkringen blir bilden
en annan. Redan de allmänna föreskrifterna om tillhörigheten till försäkringens
personkrets uppställer beträffande dem som inte är svenska medborgare,
att de skall vara mantalsskrivna i riket. I fråga om folkpensioneringen
är utlänningar uteslutna, såvida de inte konventionsvägen fått möjlighet
att kvalificera sig. När det gäller den allmänna försäkringens tilläggspension
är villkoren på flera punkter skärpta för utlänningar i jämförelse
med landets egna medborgare. Så gäller för ålderspension till utlänning, att
pensionspoäng skall ha tillgodoräknats honom minst 10 år i stället för 3 år
för svensk medborgare (12 kap. 1 §). Den förmånliga beräkningen för dem
som är födda något av åren 1896—1914 är förbehållen svenska medborgare
(15 kap. 1 §). Utredningen påpekar att i fråga om tilläggspensioneringen utlänningarnas
ställning är föremål för utredning genom pensionsförsäkringskommittén.

Svenska arbetsgivareföreningen anser, att det inte kan anses ligga inom
ramen för ILO:s uppgifter att i ett internationellt instrument fastslå hur ledningen
av de företag som meddelar yrkesskadeförsäkring skall vara sammansatt.
I artikel 24 stadgas emellertid, att representanter för de försäkrade
personerna skall medverka vid administrationen eller knytas till densamma
i egenskap av rådgivare. Föreningen finner denna regel på nyss anförda skäl
principiellt oriktig. Den torde enligt föreningen vara sakligt obefogad, då
envar, som gör anspråk på ersättning, enligt artikel 23 skall tillförsäkras rätt
att anföra besvär över skaderegleringen, och då i flertalet stater försäkringsinrättningarna
är underkastade statlig inspektion. Regeln i artikel 24 synes
föreningen omöjliggöra en svensk ratificering av konventionen, i varje fall
så länge socialförsäkringsbolagens verksamhet pågår. Frånsett vad ovan
sagts finner föreningen hinder inte möta mot ratificering.

Enligt Landsorganisationens uppfattning föreligger inga hinder för ratifikation
med hänsyn till svensk lagstiftning. Med utgångspunkt från kon -

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965

ventionens minimistandard synes det ävenledes uteslutet, att i framtiden
svensk lag skulle komma att innehålla bestämmelser beträffande förmåner
av lägre standard. Landsorganisationen anser sålunda att ratifikation bör
ske.

Även TCO anser, att konventionen bör ratificeras oaktat den pågående
översynen av yrkesskadeförsäkringen.

Rekommendationen

Socialstyrelsen har ingen erinran mot rekommendationen. Styrelsen nämner
i detta sammanhang, att ett lagförslag —- innebärande bl. a. att ansvar
för skada som arbetskamrat vållat arbetstagare skall bäras av arbetsgivaren
— framlagts av skadeståndskommittén (SOU 1964: 31). Styrelsen har i utlåtande
över förslaget tillstyrkt att detta snarast genomförs. I sitt utlåtande
har styrelsen också berört ett i Nordiska rådet väckt medlemsförslag om
bl. a. obligatorisk ansvarighetsförsäkring. Om förslag sådana som de nu
berörda skulle genomföras skulle därigenom arbetstagares skydd mot skador
i arbetet i viss utsträckning förstärkas.

Försäkringsrådet konstaterar, att vissa av de personkategorier, som omfattas
av rekommendationen, inte tillhör den obligatoriska svenska yrkesskadeförsäkringen.
I den mån de inte är skyddade genom andra författningar
kan emellertid i regel frivillig försäkring jämlikt 45 § yrkesskadeförsäkringslagen
meddelas. Rådet påpekar vissa andra skiljaktigheter mellan rekommendationen
och den svenska lagstiftningen, såsom att man i den obligatoriska
yrkesskadeförsäkringen inte anser olycksfall oavsett deras orsak
vara olycksfall i arbete, att tre dagars karenstid är föreskriven, att vissa i
punkt 13 upptagna anhöriga inte kan erhålla efterlevandelivränta och att
översyn av behovet av höjning av livräntornas belopp inte sker med bestämda
tidsintervaller.

Även riksförsäkringsverket framhåller, att enligt svensk lagstiftning sjukpenning
inte utgår fr. o. m. första dagen för inkomstbortfallet utan först efter
en karenstid om tre dagar. Vidare anser verket, att de speciella önskemål,
som framförs i punkterna 5 och 12—15 inte kan anses vara fullt tillgodosedda
i den svenska lagstiftningen.

Yrkesskadeutredningen påpekar, att medlemsstat enligt ordalagen i punkt
5 rekommenderas att såsom olycksfall i arbete behandla olycksfall vilka,
oavsett orsak, inträffat på eller i närheten av arbetsplatsen etc.

Ett visst legitimt och organiskt samband med arbetet synes emellertid böra
krävas för att ett olycksfall skall anses ha inträffat »i arbetet» — även om
man vid denna gränsdragning bör vara liberal. Skador härrörande ur t. ex.
rent privata orsaker eller ur brottslig handling bör inte kunna rubriceras
som yrkesskador.

Av förarbetena till rekommendationen att döma synes en sådan tillämpning
förenlig med rekommendationens innehåll i detta hänseende.

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965

I fråga om punkt 5 c)iii) förefaller det utredningen vara svårt att acceptera
ett generellt godtagande av olycksfall, inträffade under direkt färd mellan
arbetsplatsen och den plats där arbetstagaren vanligen uppbär sin avlöning.
Framför allt den omfattning som lönechecksystemet tagit, synes
kunna medföra inte önskvärda situationer. Men även om lönen utbetalas genom
postverket eller bank torde mången gång frågan om det gäller direkt
färd kunna ställas. Som regel torde dock i nuvarande svensk praxis en arbetstagare
vara skyddad, om avlöningshämtningen sker i anslutning till arbetet
och inom arbetsområdet, vilket i allmänhet torde vara fallet.

Svenska arbetsgivareföreningen anser, att fria företagare och självständiga
företagare inte bort medtagas i punkten 3. I övrigt har föreningen ingen erinran
mot att rekommendationen beaktas i tillämpliga delar.

Landsorganisationen anser, att föreskriften i punkt 8, att »kontantförmåner
vid arbetsoförmåga böra utgå från och med första dagen för inkomstbortfallet»,
kräver ändring av svensk lag. LO påpekar, att man vid ett flertal
tillfällen starkt framhållit önskvärdheten av att inkomstbortfallet under
de tre första sjukdomsdagarna kompenseras. Detta är fortfarande organisationens
ståndpunkt.

Landsorganisationen föreslår, att rekommendationen i sin helhet bör överlämnas
till yrkesskadeutredningen för prövning av frågan i vad mån rekommendationens
principer bör komma till uttryck i utredningens förslag till
lag. Vad organisationen anfört innebär inte något ställningstagande till kommitténs
slutgiltiga förslag.

TCO delar uppfattningen att rekommendationen bör överlämnas till yrkesskadeutredningen
för beaktande.

ILO-kommittén erinrar om att de nu gällande ILO-konventionerna på yrkesskadeförsäkringens
område härrör från 1920- och 1930-talen. De framstår
som föråldrade bl. a. på grund av den utveckling, som i flera industriländer
ägt rum i riktning mot ett allmänt socialförsäkringssystem, som ger
effektivt skydd mot inkomstbortfall vid olycksfall och sjukdom oberoende
av orsakerna till olycksfallet eller sjukdomen. I sådana länder begränsas
den moderna yrkesskadeförsäkringens uppgifter till att i vissa hänseenden
komplettera det allmänna försäkringssystemet.

Det är glädjande, säger kommittén, att man i den nu antagna konventionen,
som skall avlösa mellankrigstidens yrkesskadekonventioner, på åtskilliga
punkter kunnat ta hänsyn till denna utveckling. Visserligen skulle det
ha varit önskvärt, att konventionen gjorts smidigare och belastats med
mindre detaljer än som skett, men på det hela taget är de målsättningar, som
kommit till uttryck i konventionens olika normer, godtagbara. Sveriges regeringsrepresentanter
har också i den slutliga omröstningen ansett sig kunna
rösta för konventionen.

De skillnader som vissa remissorgan funnit föreligga mellan konventionens
krav och nuvarande svensk lagstiftning i ämnet förefaller obetydliga.
Xågot avgörande hinder för svensk ratifikation synes inte föreligga enligt

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965

den nu gällande lagstiftningen. Denna frågeställning är dock enligt kommitténs
mening inte aktuell. Vid bedömandet av ratifikationsfrågan måste man
nämligen, såsom framhållits i flera remissyttranden, ta hänsyn till att den
svenska yrkesskadeförsäkringen befinner sig under omprövning av yrkesskadeutredningen.
Vidare övervägs inom pensionsförsäkringskommittén
vissa ändringar i lagen om allmän försäkring, som kan få betydelse i detta
sammanhang. Det förefaller sannolikt, att även en reviderad svensk lagstiftning
i ämnet, grundad på förslag från dessa utredningar, i allt väsentligt
kommer att uppfylla konventionens krav. Enligt vad ILO-kommittén inhämtat
väntas utredningarnas förslag föreligga redan under innevarande
år. I den situationen måste det mest ändamålsenliga vara att tills vidare
uppskjuta ratifikationsfrågan, så att statsmakterna kan bedöma förutsättningarna
för ett svenskt tillträde till ILO:s nya yrkesskadekonvention på
grundval av den svenska lagstiftningen i reviderat skick.

Kommittén förordar, att konventionen och de yttranden som avgivits över
denna överlämnas till yrkesskadeutredningen för beaktande, varvid utredningen
bör samråda med pensionsförsäkringskommittén. Detsamma bor
ske med rekommendationen och de yttranden som avgivits över den.

5_g. Konvention och rekommendation angående sysselsättningspolitik

Det på konferensens dagordning uppförda ämnet sysselsättningspolitik
hade behandlats vid en förberedande teknisk'' konferens, som hållits i Geneve
i september—oktober 1963 med deltagande från bl. a. svensk sida. I enlighet
med vissa bestämmelser i ILO:s stadga hade denna förberedande konferens
preliminärt diskuterat form och innehåll beträffande de internationella instrument
som det kunde finnas skäl att anta på sysselsättningspolitikens
område. ILO:s generalkonferens var därför i stånd att fatta slutlig ståndpunkt
i denna fråga.

Med 206 röster mot 54 och 37 nedlagda antog konferensen en konvention
om sysselsättningspolitik. Därjämte antogs en rekommendation i samma
ämne med röstetalen 275 mot 0 och 10 nedlagda. Samtliga svenska ombud
röstade för båda instrumenten.

över de förslag som utarbetats av den förberedande tekniska konferensen
erhöll svenska regeringen tillfälle att yttra sig. Förslagen tillstyrktes med
vissa modifikationer. Det beklagades sålunda, att befolkningsfrågan inte berördes
i de föreslagna texterna. Vidare framhölls att arbetsmarknadspolitiken
skulle vara ett medel att bekämpa såväl hög- som lågkonjunktur. De
rörlighetsfrämjande åtgärderna borde enligt svensk uppfattning få en mera
framskjuten ställning. Vad gäller behandlingen av sysselsättningssvårigheter
för särskilt utsatta grupper framhölls att det inte fanns anledning att särskilt
utpeka kvinnorna. Slutligen vände sig Sverige med skarpa mot att använda
arbetstidsförkortning som ett medel i kampen mot arbetslöshet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965
Innehållet i konventionen och rekommendationen

Konventionen innehåller endast tre sakartiklar. Enligt konventionen
skall ratificerande medlem utfästa sig att såsom ett av sina viktigaste
mål utforma och fullfölja en aktiv politik ägnad att främja full, produktiv
och fritt vald sysselsättning. Medlemmen skall vidare fatta beslut om och
fortlöpande folja åtgärder för att uppnå nyssnämnda mål samt vidtaga erforderliga
mått och steg för genomförande av dessa åtgärder, däri inbegripet
i förekommande fall utarbetandet av program.
Rekommendationen har i huvudsak följande innehåll.

Allmänna principer anges för sysselsättningspolitiken. Bl. a. sägs att
kvantitativ målsättning för ekonomisk tillväxt och utveckling skall uppställas.
Det bor goras analytiska studier av arbetsmarknaden. Arbetsmarknadspolitiken
och den ekonomiska politiken bör vara integrerade. Sysselsättningspolitiken
bör bedrivas i samarbete med arbetsmarknadens parter. Arbetsmarknadspolitiken
bör såsom framhölls i det svenska yttrandet främja
balans i såväl hög- som lågkonjunktur.

Förslag beträffande olika allmänna och selektiva åtgärder i sysselsättningspolitiken
framläggs. Sålunda förordas att anpassning till strukturella
förändringar bör ske utan ekonomisk belastning för den enskilde. Effektiv
arbetsförmedling, intensiv utbildning och omskolning samt samordning
mellan bostads- och sysselsättningspolitik rekommenderas. Därmed tillgodoses
det svenska önskemålet om att de rörlighetsfrämjande åtgärdernas betydelse
skall få vederbörlig uppmärksamhet. Ett allmänt uttalande om lokaliseringspolitikens
betydelse förekommer också. I överensstämmelse med
svensk uppfattning sarbehandlas inte kvinnorna. Det svenska önskemålet
om att arbetstidsförkortning inte skall användas för att bekämpa arbetslöshet
tillgodoses likaså.

Sysselsättningspolitiken i u-länderna behandlas i ett särskilt avsnitt. Det
svenska önskemålet om befolkningsfrågan uppfylldes därvid i viss mån genom
att en paragraf, vari frågan åtminstone omnämns, blev fogad till det
av arbetsbyrån utarbetade förslaget.

Arbetsmarknadens parter rekommenderas att vidtaga olika åtgärder. Efter
en livlig diskussion beslöts att i enlighet med arbetsbvråns förslag ett uttalande
skulle ingå, vari sägs att parterna skall medverka till att balans i
samhällsekonomin upprätthålls.

Slutligen rekommenderas åtgärder av internationella organ och samarbete
mellan olika medlemsstater.

Yttranden

Over konventionen och rekommendationen angående sysselsättningspoli\''
har yttranden mhamtats från arbetsmarknadsstyrelsen, Svenska arbetsgivareföreningen,
Landsorganisationen, Tjänstemännens centralorganisation
(TCO) och ILO-kommittén.

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965

Vad först beträffar konventionen tillstyrker samtliga remissorgan
att Sverige ratificerar densamma. Svenska arbetsgivareföreningen tillfogar
emellertid den kommentaren, att ett övervakande av konventionens efterlevande
kommer att ställa sig svårt och att det i konventionen behandlade ämnet
därför bäst behandlas enbart i rekommendationens form.

I fråga om rekommendationen finner arbetsmarknadsstyrelsen,
att de avsnitt som i första hand berör styrelsen, är de som behandlar sysselsättningspolitikens
mål (I), allmänna principer för sysselsättningspolitiken
(II), allmänna och selektiva åtgärder (III) samt internationella åtgärder
(VI). Styrelsen anser, att den i Sverige förda arbetsmarknadspolitiken liksom
övrig ekonomisk och social politik är väl i linje med de i dessa avsnitt
uttalade principerna, och de konkreta åtgärder på sysselsättningspolitikens
område som anvisas eller antydes i rekommendationstexten har sin motsvarighet
i detta land. Styrelsen vill härmed inte göra gällande, att de arbetsmarknadspolitiska
insatserna till alla delar är tillräckliga med hänsyn till
föreliggande behov. En fortsatt effektivisering av de arbetsmarknadspolitiska
medlen, väsentligen i överensstämmelse med de i rekommendationen
anvisade riktlinjerna, är nödvändig för att komma tillrätta med de aktuella
problemen. I detta sammanhang hänvisar styrelsen till vad styrelsen anfört i
flera olika skrivelser till Kungl. Maj :t i maj och juni 1964. Häri upptas
frågan om åtgärder för att underlätta arbetskraftens yrkesmässiga och geografiska
anpassning och för att effektivisera tillförseln av arbetskraft från
andra länder. Därjämte behandlas frågan om en bättre styrning av sysselsättningen
i offentliga arbeten i anslutning till utvecklingen på arbetsmarknaden.
Förslag rörande olika delfrågor har vidare framförts angående en
överföring av utländsk arbetskraft, angående vidgade möjligheter att anordna
yrkesutbildning samt angående åtgärder syftande till ökat byggande av
bostäder för byggnadsarbetskraft.

Med hänvisning till det anförda uttalar styrelsen, att den föreliggande rekommendationen
är ett betydelsefullt dokument, som är värt allt beaktande
i den svenska sysselsättningspolitiken.

Svenska arbetsgivareföreningen uttalar, att rekommendationen i sina huvuddrag
torde överensstämma med den politik som under anslutning från
alla berörda grupper och åsiktsriktningar tillämpas i Sverige. Eftersom arbetstidsfrågan
i Sverige icke betraktas som en del av sysselsättningspolitiken,
torde dock punkt 20 för vårt lands del få anses falla utanför rekommendationens
ämnesområde.

Landsorganisationen har endast funnit punkten 29 f) ge anledning till
kommentarer. Däri uppmanas arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer att
»främja en löne-, förmåns- och prispolitik, som står i samklang med full
sysselsättning, ekonomisk tillväxt, höjd levnadsstandard och ett stabilt penningvärde
utan att äventyra arbetsgivarnas, arbetstagarnas och deras organisationers
legitima mål . . .». LO anmärker härtill att även om prispoliti -

Kungl. Maj. ts proposition nr 51 år 1965

ken är den avgörande faktorn bakom de kortsiktiga stabiliseringsproblem
som åsyftas i punkten, har arbetsmarknadsorganisationerna tämligen begränsade
möjligheter att påverka densamma. De har i Sverige fört en löneoch
förmånspolitik, som stått helt i samklang med full sysselsättning, ekonomisk
tillväxt, höjd levnadsstandard och stabilt penningvärde, men med
de marknadskrafter som gör sig gällande i en full sysselsättningsekonomi
har detta, vid rådande institutionella förhållanden, inte varit tillräckligt för
att undvika inflation även i lägen då balans totalt sett varit rådande på såväl
varu- och tjänste- som arbetsmarknaderna.

TCO finner rekommendationen väl ägnad att utgöra underlag för konkreta
åtgärder på sysselsättningspolitikens område.

ILO-kommittén anser att den i Sverige förda politiken till såväl syfte som
utformning väl synes svara mot de i konventionen (nr 122) angående sysselsättningspolitik
uppställda kraven. Något hinder mot svensk anslutning till
konventionen torde inte föreligga. Samtliga i ärendet hörda organ har också
tillstyrkt ratificering. Kommittén förordar, att Sverige ratificerar konventionen.

Beträffande rekommendationen (nr 122) i samma ämne vill ILO-kommittén
först framhålla, att rekommendationen synes stämma väl överens med
den av OECD:s råd den 21 maj 1964 antagna rekommendationen om sysselsättningspolitiken
såsom ett medel att främja ekonomisk tillväxt som den
svenska delegationen vid OECD biträtt. Vidare anser kommittén i likhet
med arbetsmarknadsstyrelsen, att instrumentet innehåller åtskilliga synpunkter,
som är värda att beakta även i vårt land. Kommittén föreslår därför,
att rekommendationen överlämnas till arbetsmarknadsstyrelsen för att, i den
mån så är möjligt och lämpligt, tas i beaktande vid den svenska sysselsättningspolitikens
framtida utformning.

7. Upphävande av artikel 35 i ILO:s stadga avseende tillämpning av
konventioner på icke självstyrande områden (Akt nr 1)

Enligt artikel 35 i ILO:s stadga förbinder sig medlem att tillämpa av medlemmen
ratificerade konventioner på de utanför medlemsstatens moderland
belägna områden, för vilkas internationella förbindelser medlemmen är ansvarig,
däri inbegripet förvaltarskapsområden, förutsatt att det i vederbörande
konvention behandlade ämnet inte ligger inom områdets självbestäinningsrätt,
att konventionens bestämmelser med hänsyn till lokala förhållanden
inte är omöjliga att tillämpa och att de ändringar som måste vidtas
för konventionens anpassning till de lokala förhållandena låter sig införas i
densamma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965

Instrumentets innehåll

Vid 1962 års arbetskonferens antogs en resolution, vari arbetsbyråns styrelse
anmodades undersöka möjligheterna för att snarast på konferensens
dagordning uppta frågan om en revision av artikel 35. Med anledning härav
tillsatte styrelsen ett utskott, som skulle ha till uppgift att undersöka förutsättningarna
för att uppnå enighet om en ändring av artikeln, och på
grundval av kommitténs utlåtande beslöt styrelsen vid sitt sammanträde i
november 1963 att inför 1964 års konferens framlägga vissa förslag i ämnet.

Dessa förslag gick ut på att artikel 35 skulle upphävas och att samtidigt
ett nytt moment 9 skulle fogas till artikel 19, som reglerar medlemsstaternas
skyldigheter med avseende på konventioner och rekommendationer, som antagits
av ILO. I moment 9 stadgas att medlemsstater, som ratificerar konventioner
skall i syfte att främja en allmän tillämpning av konventionerna
beträffande alla befolkningsgrupper, däri inbegripna sådana som ännu ej
uppnått full självstyrelse, godta konventionernas bestämmelser i största
möjliga utsträckning med avseende på alla områden, för vilkas internationella
förbindelser medlemmarna är ansvariga. Det nya momentet innehåller
dessutom en bestämmelse, som reglerar konventionsförfarandet, då det ämne
som behandlas i konventionen, faller inom kompetensen för ett områdes
egna myndigheter.

Av diskussionen inom det utskott, som av konferensen tillsattes för ärendets
förberedande behandling, framgick att två skilda uppfattningar var företrädda.
Enligt den ena borde man från ILO:s stadga avlägsna varje bestämmelse
som vare sig direkt eller indirekt skulle kunna bidra till att bevara
någon form av kolonialism eller ge anledning till ett underförstått erkännande
av en sådan regerings laglighet. De som hävdade denna uppfattning
ansåg, att begreppet kolonialism konserverades i det inför utskottet
framlagda textförslaget och att enligt förslaget en stat som hade ratificerat
en konvention skulle vara i stånd att vägra tillämpa den på arbetare i områden,
för vilkas internationella förbindelser staten i fråga var ansvarig. Företrädare
för denna mening föreslog en formulering, som gick ut på att en ratificerande
stat skulle vara tvungen att tillämpa konventionen på alla områden,
för vilka staten var ansvarig.

Andra ledamöter av utskottet framhöll, att det i praktiken alltjämt existerade
regeringar, som ännu ej uppnått självständighet och att ILO måste ta
hänsyn till detta förhållande. Om man införde ett åläggande för medlemsstaterna
alt till samtliga territorier utsträcka tillämpningen av alla konventioner
som de hade för avsikt att ratificera, skulle dessa stater mången gång
komma att finna det omöjligt att ratificera. Därigenom skulle ett stort antal
av moderlandets arbetstagare komma att bli berövade konventionens förmåner
till ingen som helst nytta för arbetare i utanför moderlandet belägna
områden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965

Utskottet godkände slutligen den framlagda texten under den förutsättningen,
att den föreliggande ordningen skulle omprövas inom fem år. Det
instrument rörande ändring i stadgan som innehöll ifrågavarande förslag
antogs av konferensen med 300 röster mot 0 och 31 nedlagda. Samtliga svenska
ombud röstade för instrumentet.

För att instrumentet skall träda i kraft fordras att det ratificerats eller
godkänts av två tredjedelar av Internationella arbetsorganisationens medlemsstater,
däribland fem av de tio i industriellt hänseende mest betydande
stater som är permanenta medlemmar i ILO:s styrelse.

Yttranden

Över ifrågavarande stadgeändring har yttranden inhämtats från Svenska
arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen, Tjänstemännens centralorganisation
(TCO) och ILO-kommittén av vilka de tre förstnämnda tillstyrker
svensk ratificering, medan TCO ej givit sin mening tillkänna.

ILO-kommittén erinrar om att syftet med denna stadgeändring är att ur
ILO:s stadga få bort nu förekommande hänvisningar till icke självstyrande
områden och samtidigt nå en praktisk lösning på spörsmålet om konventionernas
tillämpning i fråga om sådana faktiskt existerande områden som ännu
ej erhållit självständighet. Ehuru stadgeändringen saknar direkt intresse
för Sveriges vidkommande, synes den likväl förtjäna stöd från svensk sida.
Kommittén förordar därför, att stadgeändringen i Akt nr 1 ratificeras.

8—9. Stadgeändringar i syfte att utesluta eller suspendera
medlemsstat (Akterna nr 2 och nr 3)

Arbetsbyråns styrelse hade till konferensens prövning hänskjutit två förslag
till ändringar i Internationella arbetsorganisationens stadga, föranledda
av vissa spörsmål i samband med Sydafrikanska Republikens apartheidpolitik.

Stadgeändringarna

I det ena förslaget till stadgeändring (Akt nr 2) föreslås möjlighet
för Internationella arbetskonferensen att med två tredjedelars majoritet besluta,
att från deltagande i konferensen skall avstängas medlem, som av FN
befunnits öppet framhärda i att i sin lagstiftning föra en uppenbart rasdiskriminerande
politik, sådan som apartheid. Avstängningen skall dock ej
påverka giltigheten av medlemmens förpliktelser enligt ILO:s stadga eller
enligt av medlemmen antagna konventioner. Den skall bestå till dess konferensen
med två tredjedelars majoritet på förslag av styrelsen finner, att
medlemmen ändrat sin politik.

Detta förslag gav anledning till olika meningsyttringar såväl i vederböran -

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1965

de konferensutskott som i konferensens plenum. Flera av utskottets ledamöter
ansåg, att konferensen borde kunna handla oberoende av FN och följaktligen
suspendera medlemsstat från deltagande, även om FN inte uteslutit
eller suspenderat staten i fråga. Andra utskottsledamöter hävdade, att den
föreslagna ändringen var ägnad att på ILO lägga ansvaret för ett beslut
av politisk natur, ett ansvar som med hänsyn till önskvärdheten av en samordnad
aktion inom FN och dess olika fackorgan borde läggas på FN.

Ändringsförslaget antogs av konferensen med 179 röster mot 27 och 41
nedlagda. De svenska regeringsrepresentanterna lade instruktionsenligt ned
sina röster tillsammans med regeringsdelegaterna från Belgien, Danmark,
Finland, Grekland, Japan, Luxemburg, Mexico, Spanien, Turkiet och Österrike.
De fyra nordiska arbetsgivardelegaterna avhöll sig likaledes från att
rösta, och detsamma gjorde 13 av deras kolleger, de flesta från Västeuropa,
samt de finska och italienska arbetstagarombuden. Mot förslaget röstade
regeringsdelegaterna från Australien, Canada, Frankrike, Förbundsrepubliken
Tyskland, Irland, Italien, Nederländerna, Norge, Njm Zeeland, Portugal,
Schweiz, Storbritannien och USA ävensom den nederländske arbetsgivardelegaten.
Hela arbetstagargruppen i övrigt och de regeringsdelegater som inte
nämnts samt resten av arbetsgivargruppen röstade för förslaget.

Såsom tidigare anmärkts erfordras för att en stadgeändring skall träda
i kraft bl. a., att fem av de tio permanenta medlemsstaterna i ILO:s styrelse
skall ha ratificerat ändringen. Vid omröstningen i konferensen röstade
sex av dessa stater emot ändringen (Canada, Frankrike, Italien, Storbritannien,
Västtyskland och USA), tre röstade för ändringen (Indien, Kina och
Sovjetunionen), medan en lade ned sin röst (Japan). Då sålunda sex av de
»fasta» medlemsstaterna röstade emot och en lade ned sin röst, är det inte
sannolikt, att denna stadgeändring kommer att träda i kraft.

Det andra förslaget till stadgeändring (A k t nr 3) gick ut på att ändra
stadgans artikel 1 på sådant sätt att konferensen tilläggs rätt att med två
tredjedelars majoritet besluta att från medlemskap i ILO utesluta medlem
som uteslutits ur FN, eller att från utövande av de rättigheter och privilegier,
som är förknippade med medlemskapet i ILO, avstänga varje medlem,
som av FN avstängts från utövande av de till medlemskapet i FN hörande
rättigheterna och privilegierna. Avstängning skall dock inte påverka den
fortsatta giltigheten av medlemmens förpliktelser enligt stadgan eller enligt
de konventioner, till vilka medlemmen anslutit sig.

Detta förslag vann allmän anslutning inom vederbörande konferensutskott.
Det ansågs nämligen att eu ändring av den föreslagna innebörden skulle
fylla en lucka i ILO:s stadga, vilken hittills ej innehållit någon bestämmelse
som medgav en samordning från ILO:s sida med en av FN vidtagen aktion
för uteslutning eller avstängning.

Ifrågavarande stadgeändring antogs av konferensen med 238 röster mot 0
och två nedlagda (Schweiz).

Kungl. Maj. ts proposition nr 51 år 1965

Yttranden

över dessa stadgeändringar har yttranden inhämtats från Svenska arbetsgivareföreningen,
Landsorganisationen, Tjänstemännens centralorganisation
(TCO) och ILO-kommittén.

Vad beträffar Akt nr 2 tillstyrker Landsorganisationen och TCO att
akten ratificeras av Sverige, medan Svenska arbetsgivareföreningen avstyrker
ratifikation.

Landsorganisationen motiverar sitt ställningstagande på följande sätt.

En avstängning från deltagande i arbetskonferensen är ju i och för sig
lika genomgripande som en uteslutning. Det skulle därför kunna argumenteras
att även en sådan avstängning borde kunna ske först efter det alt FN
själv fattat ett liknande beslut, eftersom rätt forum för politiska åtgöranden
bör vara FN och icke fackorganen. Stadgeändringen skulle även kunna
tänkas innebära risker för ett genomdrivande av avstängningsbeslut under
tryck av tillfälliga opinioner, om rätten till sådana beslut inskrevs enbart i
ett fackorgans stadga.

Å andra sidan är avstängningssituationen i den antagna stadgebestämmelsen
klart begränsad till fall av »officiell rasåtskillnadspolitik» av typen
»apartheid». Vidare förutsätter regeln att FN skall ha fastslagit förekomsten
av en sådan politik. Detta synes närmast innebära att det endast kan bli
fråga om sådana fall, då det gäller ett brott mot FN:s stadga och mot Deklarationen
om de mänskliga rättigheterna. Ytterligare bör framhållas
att ILO, mer än något annat tekniskt fackorgan, sysslar med tillämpningen
av frågor som gäller de mänskliga fri- och rättigheterna.

Vid brott mot de mänskliga rättigheterna finns ingen sanktion förutsedd
i FN-stadgan, väl närmast med hänsyn till organisationens universella karaktär.
Universalitetsprincipen är visserligen av största betydelse även för
ILO. Men den synes inte böra tillmätas samma avgörande vikt för det fall
som stadgeändringen syftar på, nämligen apartheidpolitiken i Sydafrika,
speciellt med hänsyn till den ovan påpekade karaktären av ILO:s arbete.
Det är utan tvekan djupt stötande att inte kunna avstänga en medlemsstat,
vilken såsom Sydafrika sedan årtionden bedrivit sin apartheidpolitik, från
deltagande i en arbetskonferens utan att behöva avvakta FN :s åtgärder,
som måste baseras på andra överväganden av mer politisk karaktär.

TCO finner att ett intagande av båda ändringarna (Akt nr 2 och nr 3)
i ILO:s stadga skulle kunna bidra till att skapa en nödvändig arbetsro och
minska riskerna för en onödig politisering av organisationens arbete.

Svenska arbetsgivareföreningen anser, att skäl kan anföras såväl för som
mot antagande av den i akten intagna stadgeändringen. Till förmån för ett
förslag att godkänna ändringen talar främst, att man genom en sådan åtgärd
uttrycker sin solidaritet med de färgade folken i deras kamp mot alla
former av rasdiskriminering och särskilt den i Sydafrika förda apartheidpolitiken.

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1965

Mot stadgeändringen talar framför allt följande skäl. Genom att införa
en möjlighet att från ILO-konferensen avstänga även sådan medlem, som
icke avstängs från FN, skulle man öka utrymmet för politiskt färgade strider
inom ILO och det i frågor, som helt eller delvis ligger utom organisationens
behörighet. En förnuftig internationell arbetsfördelning synes böra
leda till att inom den så kallade FN-familjen uppkommande större politiska
frågor, inbegripet spörsmål om avstängande av medlemsstater, i första
hand prövas av FN, medan de till världsorganisationen anslutna fackorganen
främst bör ägna sig åt frågor inom sina respektive behörighetsområden.

Om man emellertid anser, att ILO bör äga rätt att i vissa fall självständigt
besluta om avstängning av medlemsstat, uppkommer frågan, varför
sådan sanktion skall kunna tillgripas blott mot stat, som för rasdiskriminerande
politik. Frihet från rasdiskriminering är blott en av de principer,
som ligger till grund för ILO. Vissa andra grundsatser såsom föreningsrätt,
frihet från tvångsarbete, etc. tillmäts lika stor betydelse inom organisationen
och skulle med samma rätt kunna ges sanktionsskydd. Att vid införande
av sanktionsregler begränsa det »straffbara» området till rasdiskriminering
synes inkonsekvent.

Den omedelbara anledningen till stadgeändringens behandling vid arbetskonferensen
var, att man ville möjliggöra en snabb lösning av de med Sydafrikas
medlemskap i ILO förknippade frågorna. Dessa spörsmål har emellertid
förlorat all aktualitet, i det att Sydafrika under våren 1964 frivilligt
utträtt ur ILO; man torde ej behöva räkna med att staten söker återinträde
i organisationen, så länge apartheidpolitiken fullföljs.

I fråga om Akt nr 3 tillstyrker samtliga tre organisationer svensk
ratificering.

Svenska arbetsgivareföreningen erinrar om att ILO:s stadga tidigare inte
innehållit några regler rörande uteslutning eller avstängning av medlem.
Däremot infördes efter andra världskriget en regel av innebörd, att stat,
som upptagits till medlem av FN, skulle äga inträda jämväl i ILO under
förutsättning blott av ett meddelande till Internationella arbetsbyråns generaldirektör,
att staten godtoge de i stadgarna fastställda förpliktelserna.
Härigenom förelåg en lucka i så måtto, att stat, som pa grund av medlemskap
i FN upptagits i ILO men sedermera uteslutits eller avstängts från FN,
kunde kvarstanna i ILO utan att behöva underkastas den prövning, som
äger rum, när stater utom FN ansöker om medlemskap i ILO. Genom stadgeändringen
utfylls denna lucka.

ILO-kommittén tillstyrker, att Sverige ratificerar stadgeändringen i Akt
nr 3, som enhälligt antagits av arbetskonferensen.

Beträffande Akt nr 2 har kommitténs majoritet (herrar Åström, Bexelius,
Bertil Olsson och Albåge) enat sig om följande yttrande.

Den svenska regeringsdelegationen vid konferensen bar i sitt ställningstagande
vid omröstningen beträffande Akt nr 2 utgått från den princip som

Kungl. Maj. ts proposition nr 51 år 1965

alltid varit vägledande för Sverige såväl i FN som i dess fackorgan, nämligen
att en stat skall åtnjuta alla av medlemskapet härflytande rättigheter
så länge staten är laglig medlem av en internationell organisation. En sak
för sig är att man enligt såväl FN-stadgan som t. ex. enligt ILO:s stadga
kan från utövandet av rösträtt avstänga medlem, som ej i vederbörlig ordning
erlagt bidrag till respektive organisationers verksamhet. I enlighet
med angivna princip lär det inte kunna försvaras, att man stöder ett förslag,
som går ut på att beröva en stat som är medlem av ILO dess rättigheter
i ett speciellt hänseende, nämligen såvitt avser dess deltagande i arbetskonferensens
sammanträden. Härtill kommer att en avstängning måste anses
vara en handling av politisk karaktär som det ankommer på FN att fatta beslut
om och som således ej faller inom ILO:s kompetensområde. Så som artikel
1 av Akt nr 2 är formulerad förutsätts för ILO:s avstängningsbeslut
endast att FN fastslagit, att vederbörande stat framhärdar i att öppet föra
en rasdiskriminerande politik. Däremot förutsätts inte att FN tagit steget
att avstänga staten från deltagande i FN:s sammanträden. Det politiska ansvaret
för ett avstängningsbeslut är sålunda helt lagt på ILO. Av dessa skäl
fann sig den svenska regeringsdelegationen ej kunna rösta för Akt nr 2.

Det förda resonemanget leder till att den svenska regeringsdelegationen
borde ha röstat mot instrumentet. Ett sådant ställningstagande ansågs emellertid
kunna misstolkas som en gest till förmån för rasåtskillnadspolitiken
sådan som denna kommer till uttryck i apartheid. Då de svenska regeringsombuden
ej önskade bidra till att skapa ett sådant intryck, återstod endast
möjligheten att nedlägga rösterna.

Nedläggningsalternativet visade sig också vara det enda som så långt
detta var möjligt kunde samla Norden till en enhetlig ståndpunkt, något
som av hävd eftersträvats av de nordiska regeringarna i ILO-sammanhang.
Den danska och den finska regeringsdelegationen nedlade sina röster, medan
Norge av särskilda skäl ej kunde följa det övriga Norden utan röstade
emot.

Ingen nordisk regeringsdelegation har således röstat för instrumentet.

Den svenska regeringen har nu att ta ställning till den föreslagna stadgeändringen
— för eller emot. ILO-kommittén anser sig mot den här tecknade
bakgrunden böra avstyrka svensk ratificering av Akt nr 2. Självfallet
innebär det ett ståndpunktstagande till förmån för de angivna principerna,
inle för Sydafrika. Med kraft måste framhållas, att den svenska opinionen
fördömer både apartheidpolitiken och rasdiskrimination i andra former.

Efter detta ställningstagande vill ILO-kommittén erinra om två omständigheter.
För det första har Sydafrika i mars 1964 anmält sitt utträde ur
ILO. Visserligen träder uppsägningen ej i kraft förrän i mars 1966, men
möjligheten att Sydafrika dessförinnan skulle inställa sig vid arbetskonferensen
kan bedömas som nära nog utesluten. Därigenom har, såsom även
Svenska arbetsgivareföreningen framhållit, hela avstängningsfrågan prak -

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1965

tiskt taget mist sin aktualitet. För det andra finns knappast grund för antagandet
att den i Akt nr 2 angivna stadgeändringen kommer att vinna
laga kraft, emedan den inte kan förväntas samla den härför erforderliga
majoriteten innefattande minst fem av de tio permanenta medlemmarna
i ILO:s styrelse.

Mot detta yttrande reserverade sig herrar Ewald Jansson och Bolin, som
under hänvisning till Landsorganisationens yttrande ansåg, att ILO-kommittén
bort tillstyrka ratifikation av Akt nr 2.

Departementschefen

Vid Internationella arbetskonferensens 48:e sammanträde (år 1964) antogs
dels tre konventioner med därtill anslutna tre rekommendationer i skilda
ämnen inom Internationella arbetsorganisationens (ILO) verksamhetsområde,
dels ock tre s. k. akter rörande ändringar i ILO:s stadga.

Vad först beträffar de internationella instrument som behandlar de olika
fackämnena får jag anföra följande.

Konventionen (nr 120) angående hygien inom handels- och kontorsverksamhet
synes vara helt i överensstämmelse med gällande svensk lagstiftning
på området. Jag ansluter mig därför till ILO-kommitténs förslag att konventionen
ratificeras av Sverige.

Även rekommendationen (nr 120) i samma ämne synes på praktiskt taget
alla punkter ansluta sig till svensk lagstiftning. Rekommendationen påkallar
därför ej någon åtgärd från svensk sida.

Konventionen (nr 121) angående förmåner vid yrkesskada och rekommendationen
(nr 121) i samma ämne avser att ersätta vissa ILO-konventioner
på yrkesskadeförsäkringens område, vilka härstammar från mellankrigstiden
och som framstår som föråldrade med hänsyn till den utveckling
som ägt rum i flera industriländer i riktning mot ett allmänt socialförsäkringssystem.

Såsom ILO-kommittén framhåller måste man vid en bedömning av ratifikationsfrågan
ta hänsyn till att yrkesskadeförsäkringen f. n. är föremål
för omprövning i yrkesskadeutredningen. Även det utredningsarbete som
bedrivs inom pensionsförsäkringskommittén kan få betydelse i detta sammanhang.
I detta läge finner jag i likhet med ILO-kommittén, att det är tillrådligt
att uppskjuta frågan om ratifikation av konventionen (nr 121) om
förmåner vid yrkesskada, till dess statsmakterna haft möjlighet att bedöma
förutsättningarna för Sveriges anslutning till konventionen pa grundval a\
den reviderade svenska lagstiftningen. I konsekvens därmed bör även ett
ställningstagande till rekommendationen anstå.

Jag föreslår därför i likhet med ILO-kommittén att ifrågavarande båda

Kungl. Maj. ts proposition nr 51 år 1965

instrument ej för närvarande bör föranleda någon åtgärd av riksdagen. De
bör tillsammans med i ärendet avgivna yttranden överlämnas till yrkesskadeutredningen.

I fråga om konventionen (nr 122) angående sysselsättningspolitik har
ILO-kommittén uttalat att den i Sverige förda politiken till såväl syfte som
utformning synes väl svara mot de i konventionen uppställda kraven, varför
kommittén förordat svensk ratificering. Jag biträder detta förslag och
föreslår alltså att Sverige ratificerar konventionen.

Den till sistnämnda konvention anslutna rekommendationen (nr 122) i
samma ämne innehåller enligt arbetsmarknadsstyrelsens mening anvisningar,
som är av värde för en fortsatt effektivisering av de arbetsmarknadspolitiska
medlen i vårt land. Rekommendationen synes stämma väl överens
med den rekommendation om sysselsättningspolitiken som OECD:s råd antog
år 1964. Sedan yttrandena över rekommendationen nr 122 avgavs, har
1960 års arbetsmarknadsutredning avgett betänkande om utformningen av
den svenska arbetsmarknadspolitiken (SOU 1965:9). Rekommendationen
nr 122 bör enligt min mening beaktas då ställning tas till arbetsmarknadsutredningens
förslag.

Jag övergår härefter till att behandla de tre akterna rörande ändringar i
Internationella arbetsorganisationens stadga.

Stadgeändringen i Akt nr 1 har till syfte att från ILO:s stadga avlägsna
däri nu förekommande hänvisningar till icke självstyrande områden och
samtidigt nå en praktisk lösning på problemet om konventionernas tillämpning
i fråga om sådana områden som ännu ej erhållit självständighet. Jag
ansluter mig till ILO-kommitténs uppfattning att denna stadgeändring —
ehuru ej av direkt intresse för Sveriges vidkommande — likväl förtjänar
vårt lands stöd och förordar därför att akten ratificeras.

Stadgeändringarna i Akterna nr 2 och 3 gäller uteslutning av medlem ur
ILO och avstängning av medlem från deltagande i ILO:s arbete. Innan jag
går in på dem, vill jag erinra om den på konferensens dagordning upptagna
punkten X. Deklaration om Sydafrikas apartheidpolitik. Denna deklaration
påkallar visserligen ej något yttrande från riksdagens sida, men jag anser
ändå att den bör bringas till riksdagens kännedom.

Ett utkast till deklarationen hade tillsammans med ett »ILO-program för
avskaffande av apartheid i arbetsfrågor i Sydafrikanska Republiken» utarbetats
inom Internationella arbetsbyråns styrelse. Deklarationen antogs efter
sedvanlig utskottsbehandling enhälligt och med acklamation av konferensen.
Även de praktiska rekommendationerna i nyssnämnda ILO-program
antogs enhälligt.

I inledningen till deklarationen understryks bl. a. att Sydafrika, trots
sina förpliktelser enligt ILO:s stadga, genom lagstiftning, administrativa
åtgärder och annorledes framhärdat i att öppet bryta mot principen om lika

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965 33

möjligheter för alla oberoende av ras samt mot principen om föreningsfrihet
och frihet vid val av anställning och sysselsättning samt om frihet från
tvångsarbete. Det betonas vidare att ett genomförande av grundsatserna i
den s k Philadelphiadeklarationen av år 1944 om ILO:s syften ar en angelägenhet
för hela den civiliserade världen och att tillämpningen av principen
om lika möjligheter för alla, oberoende av ras, upphört att vara endast en
Sydafrikas inre angelägenhet. Eu hänvisning görs också till de resultat, vartill
FN:s och ILO:s gemensamma ad hoc-utskott för föreningsfnhe sam
ILO:s expertkommitté för konventioners och rekommendationers tillämpning
kommit beträffande följderna av apartheid i arbetsfrågor Slutligen
erinras om att Sydafrika hade avböjt att avsäga sig sitt medlemskap i ILO
och icke förrän i mars 1964 hörsammat den uppmaning härtill som redan

vid 1961 års arbetskonferens riktats till landet.

I deklarationen bekräftas principen om lika möjligheter för alla, fordoms
den sydafrikanska regeringens raspolitik och uppmanas denna regering att
erkänna och uppfylla sitt åtagande att respektera alla människors frihet
och värdighet genom att avskaffa apartheidpolitiken och upphäva alla i enlighet
med denna politik vidtagna åtgärder, genom att fora en politik som
skapar lika möjligheter för alla samt genom att framfor allt upphava alla
bestämmelser, som innebär diskriminering i fråga om mojligheter till utbildning
och anställning, direkt eller indirekt tvångsarbete, diskriminering
i fråga om resor och bostadsort samt rasdiskriminering beträffande förenings-
och förhandlingsrätt. o

Deklarationen föreskriver eu årlig granskning av arbetsfrågornas lage i
Sydafrika genom styrelsens stadgeenliga rätt att begära rapporter och p
annat sätt. Den innehåller en enträgen vädjan till regeringarna, arbetsgivarna
och arbetstagarna i ILO:s alla medlemsstater att gemensamt vidta
lämpliga åtgärder för att förmå Sydafrika att avstå från apartheid. Slutligen
bekräftar konferensen sitt beslut att samarbeta med FN for att soka och

garantera frihet för alla människor i Sydafrika.

ILO-programmet för avskaffande av apartheid i arbetsfrågor innehåller
detaljer rörande de åtgärder Sydafrikas regering har att vidta for att avskaffa
apartheid i arbetslivet, dvs. att bereda lika möjligheter till anställning
och utbildning, organisations- och föreningsfrihet samt frihet från tvångsarbete.
Programmet anger vilka åtgärder, som anses vara nodvandiga och
bygger därvid på en analys av sydafrikansk lagstiftning och praxis, som ai

infogad i programmets text. .

Akt nr 3 skapar möjlighet för Internationella arbetskonferensen att fr å
medlemskap i ILO utesluta medicin, som uteslutits ur FN, e 1-ler att från utövande av de rättigheter och privilegier,
som är förknippade med medlemskapet i ILO, a v s t a n g a varje
medlem, som av FN avstängts från utövande av de till medlemskapet i
hörande rättigheterna och privilegierna. Syftet med stadgeändringen ar att

2 Bihang till riksdagens protokoll I samt. Nr 61

hungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965

fylla en lucka i ILO:s stadga, vilken hittills ej innehållit någon bestämmelse,
som medger en samordning från ILO:s sida med en av FN vidtagen aktion
för uteslutning eller avstängning.

Lnligt artikel 5 i FN-stadgan kan en medlem avstängas från utövande av
medlemskapet åtföljande rättigheter och privilegier genom beslut av generalforsamhngen,
under förutsättning att säkerhetsrådet dessförinnan vidagi
oi ebyggande åtgärder eller tvångsåtgärder mot medlemmen. Framhardar
en medlem i att kränka FN-stadgan, kan medlemmen enligt artikel
6 uteslutas från organisationen. Varken avstängning eller uteslutning får
dock foietas utan att säkerhetsrådet tillstyrkt åtgärden.

Dessa bestämmelser innebär noggrant angivna avsteg från den av FN omfattade
universahtetsprincipen, vilken även vårt land energiskt hävdar Ge •n°n!

n. fingen 1 1L0:S Slad§a beredS ILO “Seghet att ta samma ställ,
, ’H rag°r 0111 avstängning eller uteslutning som det förutsätts att FN

skall ha tagit . den nyss angivna ordningen. Det är alltså fråga om eu konsekvensandring.

, S‘ff änd™B enhälligt antagits av Internationella arbeiskon jZ

kZ/" f,™,”"/1”®''" har ,>CkSä u"s,>’rk,s av “-"liea remissorgan.
Jag foroidai, att stadgeändringen i akt nr 3 ratificeras av Sverige

Nar det gäller stadgeändringen i AM nr 2 är läget ett annat. Här stadgas
att Internationella arbetskonferensen kan från deltagande i koner
e n s en avs tång a medlem, som av FN befunnits Öppet framhärda
att i sin lagstiftning fora en uppenbart rasdiskriminerande politik av typen
apartheid. For ett beslut att avstänga en medlem från deltagande i konferensen
fordi-as alltså, att FN gjort ett sådant konstaterande men inte att
FN självt tagit konsekvenserna därav och fattat ett avstängningsbeslut.

O-kommittens majoritet har avstyrkt svensk ratificering av akt nr 9
medan kommitténs arbetstagarrepresentanter under hänvisning till Lands Ufkerim16115

yth’ande 1 ärendet uttalat’ att kommittén bort tillstyrka ra I

Landsorganisationens yttrande framhålls hl. a., att avstängningssituationen
, akt nr 2 ar klart begränsad till fall av »officiell rasåtskillnadspo slatif

r rn rPartheid>- Vid3re förutsätte1'' regeln, att FN skall ha fastsvne!
,°n !Ven Sådan P°IiHk- Enligt Landsorganisationens mening

^ mnebära> 3tt det endast kan bli fråga om sådana fall
a det galler ett brott mot FN.s stadga och mot Deklarationen om de mänskga
nittigheterna. Ytterligare borde framhållas att ILO, mer än något anat
tekniskt fackorgan, sysslar med tillämpningen av frågor som gäller de
mänskliga fri- och rättigheterna. Det är utan tvekan, säger Landsorganisationen
slutligen, djupt stötande att inte kunna avstänga en medlemsstat
vi en sasom Sydafrika sedan årtionden bedrivit sin apartheidpolitik, från
deltagande i en arbetskonferens, utan att behöva avvakta FN:s åtgärder som
maste baseras på andra överväganden av mer politisk karaktär ^

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965

Jag vill understryka, att det inte kan råda någon tvekan om Sveriges
inställning till alla former av rasåtskillnadspolitik och i all synnerhet till
den av Sydafrika bedrivna apartheidpolitiken. Vid upprepade tillfällen och
i skilda sammanhang såväl inom landet som i de olika internationella organisationer,
i vilka Sverige är företrätt, har svenska regeringens representanter
fördömt apartheidpolitiken med dess rättsotrygghet, godtycke och
bristande respekt för elementära mänskliga rättigheter.

I samråd med chefen för utrikesdepartementet har jag kommit fram till
att frågan om utestängning från internationellt samarbete av en stat som bedriver
en rasdiskriminerande politik måste anses vara av sådan vikt, att den
bör anförtros åt de högsta politiska instanserna i FN. Den i akt nr 2 angivna
åtgärden — avstängning av medlem från deltagande i konferensen -innefattas redan i den i akt nr 3 upptagna möjligheten att avstänga medlem
från utövande av de rättigheter och privilegier, som är förknippade med
medlemskapet i ILO. Skillnaden mellan de två akterna är, som nämnts,
att den sistnämnda möjligheten får begagnas endast under förutsättning att
FN fattat ett motsvarande beslut. Då avstängning inte bör ske utan att
denna förutsättning föreligger, anser jag, att man bör stanna vid att ratificera
stadgeändringen i akt nr 3.

Denna ståndpunkt överensstämmer med den uppfattning som FN:s generalsekreterare
gav uttryck för i juli 1963, då han med en delegation från Internationella
arbetsbyrån dryftade frågan om beslut i FN:s fackorgan om
uteslutande eller avstängning av Sydafrika. Generalsekreteraren underströk
därvid, att olika FN-organ borde undvika att handla på olika satt i frågor
av sådan betydelse och förklarade sig vara övertygad om att fackorganen
till fullo skulle beakta de ståndpunkter som intas av FN:s viktigaste politiska
organ. .

Avstängning av eu stat från det internationella samarbete som bedrivs

inom FN :s ram är ett allvarligt utrikespolitiskt ställningstagande for vilket
regeringarna bör bära ansvaret. Det förtjänar påpekas, att ILO:s sammansättning
är sådan, att regeringsombuden — som f. ö. utses mera från socia -politiska än utrikespolitiska synpunkter - inte har majoritet i den beslutande
församlingen. .. , .

Av det sagda följer, all jag anser mig böra avstyrka, att stadgeändringen

i akt nr 2 ratificeras av Sverige.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa,
att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen att med an e -ning av de vid Internationella arbetskonferensens fyrtioåttonde sammantra de

antagna internationella instrumenten

1) godkänna att Sverige ansluter sig till konventionerna
(nr 120) angående hygien inom handels- och kontorsverksamhet
och (nr 122) angående sysselsättningspolitik samt

Kungl. Maj.ts proposition nr Öl år 1965

till akterna (nr 1) och (nr 3) angående ändringar i Internationella
arbetsorganisationens stadga,

2) besluta att

a) konventionen (nr 121) angående förmåner vid yrkesskada
ej skall för närvarande föranleda någon åtgärd,

b) akt (nr 2) angående ändring i Internationella arbetsorganisationens
stadga ej skall ratificeras av Sverige.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Anders Leion

Kungl. Maj:ts proposition nr Öl år 196;>

Bilaga 1

(Översättning)

Convention (No. 120) concerning Hygiene
in Commerce and Offices

Having decided upon the adoption
of certain proposals with regard to
hygiene in commerce and offices,
which is the fourtli Hem on the agenda
of the session, and

Having determined that certain ot
these proposals shall take the form
of an international Convention,

adopts tliis eighth day of July of
tli6 year one thousand nine hundred
and sixty-four the following Convention,
which may be cited as the
Hygiene (Commerce and Offices)
Convention, 1964:

Part I. Obligations of Parties
Article 1

This Convention applies to—

(a) trading establishments;

(b) establishments, institutions
and administrative services in which
the workers are mainly engaged in
office work;

(c) in so far as they are not subject
to national laws or regulations
or other arrangements concerning
hygiene in industry, mines, ti ansport
or agriculturc, any dcpartments
of other establishments, institutions
or administrative services in which
dcpartments the workers are mainly
engaged in commerce or office work.

Konvention (nr 120) angående hygien inom
handels- och kontorsverksamliet

Internationella arbetsorganisationens
allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella
arbetsbyrån sammankallats till
Geneve och där samlats den 17 juni
1964 till sitt fyrtioåttonde sammanträde,
.

och beslutat antaga vissa förslag
angående hygien inom handels- och
kontorsverksamliet, vilken fråga utgör
den fjärde punkten på sammanträdets
dagordning,

samt beslutat, att dessa förslag
skola taga form av en internationell
konvention,

antager denna den åttonde dagen i
juli månad år nittonhundrasextiofyra
följande konvention,^ som må
benämnas konvention angående hygien
(handels- och kontorsverksamhet),
1964.

Del I. Parternas skyldigheter
Artikel 1

Denna konvention äger tillämpning
på

a) handelsföretag;

b) företag, institutioner och förvaltningar,
i vilka arbetstagarna huvudsakligen
sysselsättas med kontorsarbete) c)

avdelningar, tillhörande andra
företag, institutioner eller förvaltningar
än de under a) och b) angivna,
inom vilka avdelningar arbetstagarna
huvudsakligen sysselsättas
med kommersiellt arbete eller kontorsarbete,
i den man de icke äio
underkastade den nationella lagstiftningen
eller andra föreskrifter av -

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965

Article 2

The competent authority may,
after consultation with the organisations
of employers and workers directly
concerned, where such exist,
exclude from the application of all
or any of the provisions of this Convention
specified classes of the establishments,
institutions or administrative
services, or departments
thereof, referred to in Article 1,
where the circumstances and conditions
of employment are such that
the application to them of all or any
of the said provisions would be inappropriate.

Article 3

In any case in which it is doubtful
whether an establishment, institution
or administrative service is one to
which this Convention applies, the
question shall be settled either by the
competent authority after consultation
with the representative organisations
of employers and workers
concerned, where such exist, or in
any other manner which is consistent
with national law and practice.

Article 4

Each Member which ratifies this
Convention undertakes that it will_

(o) maintain in force laws or
regulations which ensure the application
of the General Principles set
forth in Part II; and

(b) ensure that such effect as
inay be possible and desirable under
national conditions is given to the
provisions of the Hygiene (Commerce
and Offices) Recommendation,
1964, or to equivalent provisions.

seende hygien i industri, gruvor,
transportverksamhet eller jordbruk.

Artikel 2

Vederbörande myndighet må, efter
hörande av berörda arbetsgivaroch
arbetstagarorganisationer, där
sådana finnas, från tillämpning av
alla eller vissa av bestämmelserna i
denna konvention, utesluta särskilt
angivna kategorier av sådana företag,
institutioner, förvaltningar eller
avdelningar, till vilka hänvisas i artikel
1, där omständigheterna och
arbetsförhållandena äro sådana, att
eu tillämpning av sagda bestämmelser
icke skulle vara lämplig.

Artikel 3

I sådana fall då det är tveksamt
huruvida ett företag, en institution
eller en förvaltning omfattas av denna
konvention, skall frågan avgöras
antingen av vederbörande myndighet
efter hörande av de representativa
arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna,
där sådana finnas, eller
på annat med nationell lagstiftning
och praxis förenligt sätt.

Artikel 4

Varje medlem, som ratificerar
denna konvention, förbinder si*
att °

a) tillse att en lagstiftning är i
kraft, som skapar garantier för tilllampningen
av de allmänna principerna
i del II;

b) garantera att anvisningarna i
rekommendationen angående hygien
!nc^e S'' 0C^ kontorsverksamhet),
1964 eller likvärdiga anvisningar
iakttagas i den utsträckning detta
ar mojhgt och önskvärt med hänsvn
till de nationella förhållandena *

Kungl. Maj:Is proposition nr 51 år 1965

Article 5

The laws or regulations giving effect
to the provisions of this Convention
and any laws or regulations
giving such effect as may be possible
and desirable under national conditions
to the provisions of the Hygiene
(Cominerce and Offices) Recommendation,
1964, or to equivalent
provisions, shall be framed after consultation
with the representative organisations
of employers and workers
concerned, where such exist.

Article 6

1. Appropriate measures shall be
taken, by adequate inspection or
other means, to ensure the proper
application of the laws or regulations
referred to in Article 5.

2. Where it is appropriate to the
manner in which effect is given to
this Convention, the necessary measures
in the form of penalties shall be
taken to ensure the enforcement of
such laws or regulations.

Part II. General Principles

Article 7

All premises used by workers, and
the equipment of such premises,
shall be properly maintained and
kept clean.

Article 8

All premises used by workers shall
have sufficient and suitable ventilation,
natural or artifical or both,
supplying fresh or purified air.

Article 9
All premises used by workers shall
have sufficient and suitable lighting;
workplaces shall, as far as possible.
have natural lighting.

Artikel 5

Den lagstiftning som är avsedd att
bringa bestämmelserna i denna konvention
i tillämpning skall utformas
efter hörande av de representativa
arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna,
där sådana finnas. Vad
nu sagts skall ock gälla lagstiftning,
som garanterar att anvisningarna i
rekommendationen angående hygien
(handels- och kontorsverksamhet),
1964, eller likvärdiga anvisningar
iakttagas i den utsträckning detta är
möjligt och önskvärt med hänsyn till
de nationella förhållandena.

Artikel 6

1. Lämpliga åtgärder skola vidtagas
för att genom tillfredsställande
övervakning eller annorledes skapa
garantier för att i artikel 5 angiven
lagstiftning vederbörligen iakttages.

2. Där så är förenligt med sättet
för genomförandet av bestämmelserna
i denna konvention, skall en effektiv
tillämpning av nämnda lagstiftning
garanteras genom lämpliga
ansvarsbestämmelser.

Del II. Allmänna principer

Artikel 7

Lokal som användes av arbetstagare
(arbetslokal) liksom även inredning
i lokalen skall hållas ren
och i gott skick.

Artikel 8

Arbetslokal skall ha tillräcklig
och lämplig luftväxling, bestående av
ventilation med självdrag eller mekanisk
ventilation eller bådadera,
varigenom frisk eller renad luft tillföres.

Artikel 9

Arbetslokal skall ha tillräcklig och
tjänlig belysning; arbetsplats skall,
så vitt möjligt, ha dagsbelysning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965

Article 10

As comfortable and steady a temperature
as circumstances permit
shall be maintained in all premises
used by workers.

Artide 11

All workplaces shall be so laid out
and work-stations so arranged that
there is no harmful effect on the
health of the worker.

Artikel 10

Arbetslokal skall ha så behaglig
och jämn temperatur som omständigheterna
medgiva.

Artikel 11

Arbetslokal och arbetsplats skola
vara så anordnade, att arbetstagarna
icke utsättas för skada till sin hälsa.

Artide 12

A sufficient supply of wholesome
dnnking water or of some other
wholesome drink shall be madeavailable
to workers.

Artide 13

Sufficient and suitable washing
facilities and sanitary conveniences
shall be provided and properly maintained.

Artide 14

Sufficient and suitable seats shall
be supplied for workers and workers
shall be given reasonable opportunities
of using them.

Artide 15

Suitable lacilities for changing,
leasing and drying clothing which is
not worn åt work shall be provided
and properly maintained.

Artide 16

Underground or windowless prennses
in which work is normally
performed shall comply with appropriate
standards of hygiene.

Artide 17

Workers shall be protected bv
appropriate and practicable measures
against substances, processes
and techniques which are obnoxious,
unhealthy or toxic or for any reason
harmful. Where the nature of the

Artikel 12

Dricksvatten av lämplig beskaffenhet
eller annan lämplig dryck skall
i tillräcklig mängd finnas att tillgå
för arbetstagarna.

Artikel 13

Tjänliga tvätt- och toalettanordningar
skola finnas i tillräckligt antal
och hållas i gott skick.

Artikel 14

Lämpliga sittplatser skola i tilli
äckligt antal ställas till arbetstagarnas
förfogande; arbetstagarna skola
beredas tillfälle att i skälig utsträckning
använda desamma.

Artikel 15

Lämpliga anordningar för ombyte,
förvaring och torkning av kläder som
icke användas i arbetet skola finnas
och hållas i gott skick.

Artikel 16

Underjordiska eller fönsterlösa
lokaler, i vilka arbete stadigvarande
bednves, skola uppfylla skäliga krav
pa hygien.

Artikel 17

Arbetstagare skola genom ändamålsenliga
och tjänliga anordningar
skyddas mot ämnen, processer och
metoder, som äro besvärande, osunda,
giftiga eller på annat sätt skadliga.
Dar arbetets natur så kräver,

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965

work so requires, the competent authority
shall prescribe personal protective
equipment.

Articlc 18

Xoise and vibrations likely to have
harmful effeets on workers sliall be
reduced as far as possible by appropriate
and practicable ineasures.

Article 19

Every establishment, institution or
administrative service, or department
thereof, to which this Convention
applies shall, having regard to its
size and the possible risk—-

(a) maintain its own dispensary
or first-aid post; or

(b) maintain a dispensary or
first-aid post jointly with other establishments,
institutions or administrative
services, or departments thereof;
or

Part III. Final Provisions

Artide 20

The formal ratifications of this
Convention shall be communicated
to the Director-General of the International
Labour Office for registration.

Artide 21

1. This Convention shall be binding
only upon those Members of the
International Labour Organisation
whose ratifications have been registered
with the Director-General.

2. It shall come into force twelvc
months after the date on which the
ratifications of two Members have
been registered with the Director-General.

3. Thereafter, this Convention
shall come into force for any Member
twelve months after the date on
which its ratification has been registered.

skall vederbörande myndighet föreskriva
personlig skyddsutrustning.

Artikel 18

Buller och skakningar som kunna
inverka skadligt på arbetstagarna
skola minskas så långt möjligt genom
ändamålsenliga och tjänliga åtgärder.

Artikel 19

Varje företag, institution eller förvaltning
eller avdelning därav, som
omfattas av denna konvention skall,
med beaktande av dess storlek och
eventuellt föreliggande risker

a) inrätta ett eget behandlingseller
förbandsrum för första hjälp
vid olycksfall;

b) inrätta ett behandlings- eller
förbandsrum för första hjälp vid
olycksfall gemensamt med andra företag,
institutioner eller förvaltningar
eller avdelningar därav;

c) inrätta ett eller flera förbandsskåp,
-lådor eller -utrustningar.

Del III. Slutbestämmelser

Artikel 20

De officiella ratifikationerna av
denna konvention skola delgivas Internationella
arbetsbyråns generaldirektör
och registreras av honom.

Artikel 21

1. Denna konvention är bindande
allenast för de medlemmar av Internationella
arbetsorganisationen,
vilkas ratifikationer registrerats av
generaldirektören.

2. Den träder i kraft tolv månader
efter det två medlemmars ratifikationer
registrerats av generaldirektören.

3. Därefter träder denna konvention
i kraft för varje medlem tolv
månader efter den dag, då dess ratifikation
registrerats.

2f llihang till riksdagens protokoll 1905. 1 samt. Nr SI

Kungl. Maj ds proposition nr 51 år 1965

Article 22

1. A Member which has ratified
this Convention inay denounce it
after the expiration of ten years
from the date on which the Convenlion
first comes into force, by an act
coinmunicated to the Director-General
of the International Labour Office
for registration. Such denunciation
shall not take effect until one
year after the date on which it is
registered.

2. Each Member which has ratified
this Convention and which does
not, within the year following the
expiration of the period of ten years
mentioned in the preceding paragraph,
exercise the right of denunciatiom
provided for in this Article,
will be bound for another period of
ten years and, thereafter, may denounce
this Convention åt the expiration
of each period of ten years under
the terms provided for in this
Article.

Artide 23

1. The Director-General of the International
Labour Office shall notify
all Members of the International
Labour Organisation of the registration
of all ratifications and denunciations
communicated to him by the
Members of the Organisation.

2. When notifying the Members
of the Organisation of the registration
of the second ratification communicated
to him, the Director-General
shall draw the attention of the
Members of the Organisation to the
date upon which the Convention will
come into force.

A rtide 24

The Director-General of the International
Labour Office shall communicate
to the Secretary-General of
the United Nations for registration
in accordance with article 102 of the
Charter of the United Nations full
particulars of all ratifications and

Artikel 22

1. Varje medlem, som ratificerar
denna konvention, kan, sedan tio år
förflutit från den tidpunkt då konventionen
först trädde i kraft, uppsäga
densamma genom skrivelse som
delgives Internationella arbetsbyråns
generaldirektör för registrering.
Uppsägningen träder icke i kraft
förrän ett år efter det den registrerats.

2. Varje medlem, som ratificerar
denna konvention och icke inom ett
år efter utgången av den i föregående
moment nämnda tioårsperioden
gör bruk av den i denna artikel stadgade
uppsägningsrätten, skall vara
bunden för en ny period av tio år
och kan därefter, med iakttagande
av de i denna artikel föreskrivna
villkoren, upjxsäga konventionen vid
utgången av varje följande tioårsperiod.

Artikel 23

1. Internationella arbetsbyråns
generaldirektör skall underrätta
samtliga medlemmar av Internationella
arbetsorganisationen om registreringen
av alla ratifikationer och
uppsägningar, som delgivits honom
av organisationens medlemmar.

2. Då generaldirektören underrättar
organisationens medlemmar
om registreringen av den andra ratifikationen
i ordningen, som delgivits
honom, har han att fästa medlemmarnas
uppmärksamhet på den
dag, då konventionen kommer att
träda i kraft.

Artikel 24

Internationella arbetsbyråns generaldirektör
skall, för registrering
jämlikt artikel 102 av Förenta Nationernas
stadga, lämna Förenta Nationernas
generalsekreterare fullständiga
upplysningar om varje ratifikation
och uppsägning, som av ho -

Kungl. Maj:ts proposition nr Öl år 1965

acts of denunciation registered by
him in accordance with the provisions
of the preceding Articles.

Article 25

Åt such times as it may consider
necessary the Governing Body of the
International Labour Office shall
present to the General Conference a
report on the working of this Convention
and shall examine the desirability
of placing on the agenda
of the Conference the question of its
revision in whole or in part.

Artide 26

1. Should the Conference adopt a
new Convention revising this Convention
in whole or in part, then, unless
the new Convention otherwise
provides—

(a) the ratification by a Member
of the new revising Convention shall
ipso jure involve the immediate denunciation
of this Convention, notwithstanding
the provisions of Article
22 above, if and when the new
revising Convention shall have come
into force;

(b) as from the date when the
new revising Convention comes into
force this Convention sliall cease to
be open to ratification by the Members.

2. This Convention shall in any
case remain in force in its actual
form and content for those Members
which have ratified it hut have not
ratified the revising Convention.

Artide 27

The English and French versions
of the text of this Convention are
equally authoritative.

nom registrerats i enlighet med bestämmelserna
i föregående artiklar.

Artikel 25

Närhelst Internationella arbetsbyråns
styrelse finner det erforderligt
skall styrelsen förelägga Internationella
arbetsorganisationens allmänna
konferens en redogörelse för
konventionens tillämpning och taga
under övervägande, huruvida anledning
föreligger att på konferensens
dagordning uppföra frågan om dess
revision, helt eller delvis.

Artikel 26

1. Därest konferensen skulle antaga
en ny konvention, innebärande
revision, helt eller delvis, av denna
konvention, och den nya konventionen
icke föreskriver annat,

a) skall en medlems ratifikation
av den nya, reviderade konventionen,
försåvitt denna irätt i kraft,
ipso jure medföra omedelbar uppsägning
av förevarande konvention,
utan hinder av vad i artikel 22 ovan
stadgas;

b) skall från den dag, då den nya
reviderade konventionen träder i
kraft, förevarande konvention icke
längre kunna ratificeras av medlemmarna.

2. Förevarande konvention skall
likväl förbli gällande till form och
innehåll för de medlemmar, som ratificerat
densamma men icke ratificerat
den nya, reviderade konventionen.

Artikel 27

De engelska och franska texterna
till denna konvention skola äga lika
vitsord.

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965

Recommendation (No. 120) concerning

Hygiene in Commerce and Offices

The General Conference of the International
Labour Organisation,

Having been convened åt Geneva
by the Governing Body of the International
Labour Office, and having
met in its Forty-eighth Session on 17
June 1964, and

Having decided upon the adoption
of certain proposals with regard to
hygiene in commerce and offices,
which is the fourth item on the
agenda of the session, and

Having determined that tliese proposals
shall take the form of a Recommendation,

adopts this eighth day of July of
the year one thousand nine hundred
and sixty-four the following Recommendation,
which may be cited as
the Hygiene (Commerce and Offices)
Recommendation, 1964:

I. Scope

1. This Recommendation applies
to all the following establishments,
institutions and administrative services,
whcther public or private:

(a) trading establishments;

(b) establishments, institutions
and administrative services in which
the workers are mainly engaged in
office work, including offices of persons
engaged in the liberal professions; (c)

in so far as they are not included
in establishments referred to
in Paragraph 2 and are not subject
to national laws or regulations or

Bilaga 2

(Översättning)

Rekommendation (nr 120) angående
hygien inom handels- och
kontorsverksamhet

Internationella arbetsorganisationens
allmänna konferens,
vilken av styrelsen för Internationella
arbetsbyrån sammankallats till
Geneve och där samlats den 17 juni
1964 till sitt fyrtioåttonde sammanträde,

och beslutat antaga vissa förslag
angående hygien inom handels- och
kontorsverksamhet, vilken fråga utgör
den fjärde punkten på sammanträdets
dagordning,
samt beslutat, att dessa förslag
skola taga form av en rekommendation,

antager denna den åttonde dagen i
juli månad år nittonhundrasextiofyra
följande rekommendation, som
må benämnas rekommendation angående
hygien (handels- och kontorsverksamhet)
1964.

I. Tillämpningsområde

1. Denna rekommendation äger
tillämpning på alla nedan angivna
företag, institutioner och förvaltningar,
såväl allmänna som enskilda,
nämligen:

a) handelsföretag;

b) företag, institutioner och förvaltningar,
inom vilka arbetstagarna
huvudsakligen sysselsättas med kontorsarbete,
däri inbegripna kontor
för personer verksamma inom de
fria yrkena;

c) avdelningar tillhörande andra
företag, institutioner eller förvaltningar,
inom vilka avdelningar arbetstagarna
huvudsakligen sysselsät -

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1965

othcr arrangements concerning liygiene
in industry, inines, transport
or agriculture, any departments of
other establishments, institutions or
administrative services in which departments
the workers are mainly
engaged in commerce or office work.

2. This Recommendation also applies
to the following establishments,
institutions and administrative services: (a)

establishments, institutions
and administrative services provning
personal services;

(b) postal and telecommunications
services;

(d) hotels and boarding houses;

(e) restaurants, clubs, cafés. and
other catering establishments;

(f) theatres and places of public
entertainment and other recreational
services.

3. (1) Where necessary, appropriate
arrangements should be made
to define, after consultation with the
representative organisations of employers
and workers concerned, the
line which separates establishments,
institutions or administrative services
to which this Recommendation
applies from other establishments.

(2) In any case in which it is
doubtful whether an establishment,
institution or administrative service
is one to which this Recommendation
applies, the question should be
seltled either by the competent authority
after consultation with the representative
organisations of eraployers
and workers concerned, or
in any other inanner which is consistent
with national law and practicc.

<•

II. Methods of Application

4. Having regard to the diversity
of national circumstances and prac -

tas med kommersiellt arbete eller
kontorsarbete, i den mån de icke äro
inbegripna bland de i mom. 2 nämnda
företagen, eller äro underkastade
den nationella lagstiftningen eller
andra föreskrifter avseende hygien
i industri, gruvor, transportverksamhet
eller jordbruk.

2. Denna rekommendation äger
tillämpning jämväl på följande företag,
institutioner och förvaltningar: a)

företag, institutioner och förvaltningar
som tillhandahålla personliga
tjänster;

b) postverket och företag för teleförbindelser; c)

tidnings- och förlagsverksamhet; d)

hotell och pensionat;

e) restauranger, klubbar, kaféer
och andra serveringsföretag;

f) teatrar och andra nöjesföretag
samt anläggningar för rekreation.

3. 1) Där så är erforderligt, böra
lämpliga åtgärder vidtagas för att
efter hörande av de representativa
organisationerna för berörda arbetsgivare
och arbetstagare, angiva
gränslinjen mellan de företag, institutioner
och förvaltningar, som omfattas
av denna rekommendation,
och andra företag.

2) I fall, då tvekan kan råda
huruvida denna rekommendation
äger tillämpning på visst företag, viss
institution eller förvaltning, bör frågan
avgöras antingen av vederbörande
myndighet efter hörande av de representativa
organisationerna för berörda
arbetsgivare och arbetstagare
eller på annat med nationell lagstiftning
och praxis förenligt sätt.

II. Tillämpningsmetoder

4. Med beaktande av olikheter i
nationella förhållanden och praxis,

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965

tices, effect may be given to the provisions
of this Recommendation—

(a) by national laws or regulations; (b)

by collective agreeinent or as
otherwise agreed by the enrplovers
and workers concerned;

(d) in any other mauner approved
by the competent authority after
consultation with the representative
organisations of employers and
workers concerned.

III. Maintenance and Cleanliness

5. All places in which work is
carried on, or through which workers
may have to pass, or which contain
sanitary or other facilities provided
for the connnon use of workers, and
the equipment of such places, should
be properly maintained.

6. (1) All such places and equipment
should be kept clean.

(2) In particular the following
should be regularly cleaned:

(a) floors, stairs and passages;

(b) Windows used for lighting,
and sources of artificial lighting;

7. Cleaning should be carried
out—

(a) by means raising the minimum
amount of dust;

(b) outside working hours, except
in particular circumstances or
where cleaning during working hours
can be effected without disadvantage
for the workers.

8. Cloakrooms, lavatories, washstands
and, if necessary, other facilities
for the connnon use of workers
should he regularly cleaned and periodically
disinfected.

9. All refuse and waste likely to
give off obnoxious, toxic or harmful
substances, or be a source of infec -

må anvisningarna i denna rekommendation
genomföras

a) genom nationell lagstiftning;

b) genom kollektivavtal eller
andra mellan berörda arbetsgivare
och arbetstagare träffade avtal;

c) genom skiljedom; eller

d) på annat av vederbörande
myndighet efter samråd med de representativa
organisationerna för berörda
arbetsgivare och arbetstagare
godkänt sätt.

III. Underhåll och renlighet

f>. Utrymme, där arbete utföres
eller som arbetstagare ha att passera,
eller till vilket sanitära eller andra
för arbetstagarnas gemensamma
bruk avsedda anordningar äro förlagda,
ävensom inredningen i sådant
utrymme, böra vederbörligen underhållas.

6. 1) Utrymme och inredning
som ovan sagts böra hållas rena.

2) Regelbunden rengöring bör
utföras särskilt i fråga om

a) golv, trappor och korridorer;

b) fönster, avsedda att förse lokalen
med ljus, och anordningar för
artificiell belysning;

c) väggar, tak och inredning.

7. Rengöring bör utföras

a) på sätt som frigör minsta möjliga
mängd damm;

b) utanför arbetstid, utom i undantagsfall
eller i fall där rengöring
kan ske under arbetstid utan olägenhet
för arbetstagarna.

8. Klädrum, toaletter, tvättställ
och, om så är nödvändigt, andra anordningar
för de anställdas gemensamma
.bruk böra rengöras regelbundet
och desinficeras med vissa mellanrum.

9. Sopor och avfall, som kunna
avgiva besvärande, giftiga eller skadliga
ämnen eller utgöra en infek -

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1965

tion, sliould bc made harmless, removed
or isolated åt the earliest possible
moment; disposal should be in
accordance with standards approved
by the competent authority.

‘ 10. Removal and disposal arrangements
for other refuse and waste
should be made and sufficient receptacles
for such refuse and waste
should be provided in suitableplaces.

tionskälla, böra snarast möjligt oskadliggöras,
bortföras eller förvaras
isolerade på sätt, som står i överensstämmelse
med normer godkända av
vederbörande myndighet.

10. Åtgärder böra vidtagas för
bortförande och förintande av andra
sopor och avfall. Kärl för uppsamling
av sopor och avfall böra i tillräckligt
antal placeras ut på lämpliga
platser.

IV. Ventilation

11. In all places in which work is
carried on, or which contain sanitary
or other facilities för the common
use of workers, therc should be
sufficient and suitable ventilation,
natural or artificial or both. supplying
fresh or purified air.

12. In particular—

(a) apparatus ensuring natural
or artificial ventilation should bo so
designed as to introduce a sufficient
quantity of fresh or purified air per
person and per hour into an area,
taking into account the nature and
conditions of the work;

(b) arrangements should be
made to remove or make harmless,
as far as possible, fumes, dust and
any other obnoxious or harmful impurilies
which may be generated in
the course of work;

(c) the normal speed of movement
of air åt fixed work stations
should not be harmful to the health
or comfort of the persons working
there;

(d) as far as possible and in so
far as conditions require, appropriate
measures should be taken to ensure
that in enclosed premises a suitable
hygrometric level in the air is
maintained.

13. Wbere a workplace is wliolly
or suhstantially air conditioned, suit -

IV. Ventilation

11. I lokal, där arbete utföres eller
till vilken sanitära eller andra anordningar
för arbetstagarnas gemensamma
bruk äro förlagda, bör finnas
tillräcklig och tjänlig luftväxling
bestående av ventilation med självdrag
eller mekanisk ventilation eller
bådadera, varigenom frisk eller renad
luft tillföres.

12. Härvid bör särskilt beaktas

att

a) anordningarna för naturlig eller
mekanisk ventilation böra vara
så utförda att en med hänsyn till arbetets
art och de förhållanden, under
vilka det utföres, tillräcklig
mängd frisk eller renad luft — beräknad
per person och per timme —•
tillföres lokalen;

b) åtgärder böra vidtagas för att
så långt möjligt avlägsna eller oskadliggöra
ångor, damm och andra besvärande
eller skadliga föroreningar,
vilka kunna alstras under arbetet;

c) den normala lufthastigheten
(vid luftväxling) vid fasta arbetsplatser
icke bör inverka skadligt på
vare sig hälsa eller trivsel hos de
personer, som arbeta där;

d) i den mån så är möjligt och
omständigheterna så påfordra ändamålsenliga
åtgärder böra vidtagas
för att garantera att lämplig fuktighetsgrad
upprätthålles i slutna lokaler.

13. Där en arbetsplats är helt eller
till största delen luftkonditione -

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965

ame means ot emergency ventilation,
natural or artificial, should be provided.

V. Lighting

14. In all places in which work is
carried on, or through which workers
may have to pass or which contain
sanitary or other facilities provided
for the cominon use of workers,
there should he, as long as the
places are likely to be used, sufficient
and suitable lighting, natural or
artificial, or both.

15. In particular, all practicable
measures should be taken—

(a) to en sure visual comfort;

(i) by openings for natural
lighting which are appropriately distributed
and of sufficient size;

(ii) by a careful choice and
appropriate distribution of artificial
lighting;

(iii) by a careful choice of
colours for the premises and their
equipment;

(b) to prevent discomfort or disorders
caused by glare, excessive
contrasts betw^een liglit and shade,
reflection of light and over-strong
direct lighting;

16. Wherever sufficient natural
lighting is reasonably practicable it
should be adopted in preference to
any other.

17. Suitable standards of natural
or artificial lighting för different
types of work and premises and various
occupations should be fixed by
the competent authority.

18. In premises where there are
large numbers of workers or visitors,
emergency lighting should be provided.

rad, böra lämpliga anordningar för
naturlig eller mekanisk reservventilation
finnas.

V. Belysning

14. I utrymme, där arbete utföres
eller som arbetstagare ha att passera
eller till vilket sanitära eller
andra anordningar, avsedda för arbetstagarnas
gemensamma bruk äro
förlagda, bör, under den tid lokalen
kan antagas komma till användning,
finnas tillräcklig och lämpligt anordnad
belysning, bestående av dagsbelysning,
artificiell belysning eller
bådadera.

15. Särskilt böra alla genomförbara
åtgärder vidtagas för att

a) garantera behagliga belysningsförhållanden; (i)

genom öppningar för
dagsljus, lämpligt fördelade och av
tillräcklig storlek;

(ii) genom omsorgsfullt vald
och lämpligt fördelad artificiell belysning; (iii)

genom omsorgsfullt val
av färger för lokaler och inredning;

b) förebygga obehag eller besvär
förorsakade av bländning, alltför
stark kontrastverkan mellan ljus
och skugga, ljusreflexer och alltför
intensiv direkt belysning;

c) eliminera skadligt flimmer
vid artificiell belysning.

16. Där dagbelysning av tillräcklig
styrka kan erhållas utan alltför
stora svårigheter bör sådan ha företräde
framför annan belysning.

17. Vederbörande myndighet bör
fastställa lämpliga normer för dagbelysning
och artificiell belysning
med avseende på olika typer av arbete
och lokaler och olika yrken.

18. I lokaler där ett stort antal
arbetstagare eller besökare uppehåller
sig bör finnas nödbelysning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1965

YL Teraperature

19. In all places in which work is
carried on, or through which workers
may have to pass, or which contain
sanitary or other facilities provided
for the common nse of workers,
the best possible conditions of
temperature, humidity and movement
of air should be maintained,
having regard to the nature of work
and the climate.

20. No worker should be required
to work regularlv in an extreme
temperature. Accordingly, the competent
authority should determine
either maximum or minimum standards
of temperature, or both, having
regard to the climate and to the
nature of the establishment, institution
or administrative service and of
the work.

21. No worker should be required
to work regularly in conditions
involving sudden variations in
temperature which are considered
by the competent authority to be
harmful to health.

22. (1) No worker should be required
to work regularly in the immediate
neighbourhood of equipment
radiating a large amount of
heat or causing an intense cooling'' of
the surrounding air, considered by
Ihe competent authority to be harmful
to health, unless suitable control
measures are taken, the time of the
worker’s exposure is reduced, or he
is provided with suitable protective
equipment or clothing.

(2) Fixed or movable sereens,
deflectors or other suitable devices
should be provided and used to protect
workers against any large-scale
intake of cold or heat. ineluding the
heat of the sun.

23. (1) No worker should be required
to work åt an ouldoor sales
counter in low temperatures likely

VI. Temperatur

19. 1 utrymme, där arbete utföres
eller som arbetstagare ha att passera
eller till vilket sanitära eller
andra anordningar för arbetstagarnas
gemensamma bruk äro förlagda,
böra de med hänsyn till arbetets art
och klimatet bästa möjliga förhållanden
ifråga om temperatur, luftfuktighet
och luftväxling råda.

20. Arbetstagare bör icke åläggas
att utföra stadigvarande arbete vid
extrema temperaturer. Vederbörande
myndighet bör följaktligen fastställa
normer för antingen maximi- eller
minimitemperaturer, eller för bådadera,
med beaktande av klimatet och
företagets, institutionens eller förvaltningens
art och arbetets natur.

21. Arbetstagare bör icke åläggas
att utföra stadigvarande arbete under
förhållanden, som innebära snabba
temperaturväxlingar, vilka av vederbörande
myndighet bedömas som
skadliga för hälsan.

22. 1) Arbetstagare bör icke åläggas
att utföra stadigvarande arbete
i omedelbar närhet av apparat,
som avgiver stark värme eller som
förorsakar stark avkylning av omgivande
luft i sådan grad, att vederbörande
myndighet bedömer fara för
ohälsa föreligga, såvida icke lämpliga
kontrollåtgärder vidtagas eller
(ten tid under vilken arbetstagaren
utsättes för värmen resp. avkylningen
begränsas eller han förses med
lämplig skyddsutrustning eller klädsel.

2) Fasta eller flyttbara skärmar,
deflektorer eller andra lämpliga
anordningar böra anskaffas och
användas för att skydda arbetstagare
mot intensiv påverkan av värme
eller köld, däri inbegripet solstrål
ning.

23. 1) Arbetstagare bör icke åläggas
att arbeta vid disk för utomhusförsäljning
vid så låg tempera -

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965

to be liarmful unless suitable means
of warming liimself are available.

(2) No worker should be required
to work åt an outdoor sales
counter in high temperatures likely
to be harmful unless suitable means
of protection against such high temperatures
are available.

24. The use of methods of heating
or cooling likely to cause harmful
or obnoxious fumes in the atmosphere
of premises should be forbidden.

25. When work is carried out in
a very low or a very high temperature,
workers should be given a
shortened working day or breaks included
in the working hours, or other
relevant measures taken.

VII. Working Space

26. (1) All workplaces should be
so laid out and work-stations so
arranged that there is no harmful
effect on the health of the worker.

(2) Each worker should have
sufficient unobstructed working
space to perform his work without
risk to his health.

27. The competent authority
should specify—

(a) the floor area to be provided
in enclosed premises for each worker
regularly working there;

(b) the minimum unobstructed
volume of space to be provided in
enclosed premises for each worker
regularly working there;

VIII. Drinking Water

28. A sufficient supply of wholesome
drinking water or of some
other wholesome drink should be
made available to workers. Whereever
the distribution of running

tur, att den kan utgöra fara för ohälsa,
försåvitt han icke har tillgång till
tj änliga uppvärmningsanordningar.

2) Arbetstagare bör icke åläggas
att arbeta vid disk för utomhusförsäljning
vid så hög temperatur,
att den kan utgöra fara för ohälsa,
försåvitt han icke har tillgång
till tjänliga anordningar för att
skydda sig mot hög temperatur.

24. Uppvärmnings- eller avkylningsanordningar,
som kunna avgiva
skadliga eller besvärande ångor i
rumsluften, böra förbjudas.

25. Där arbete utföres vid mycket
låg eller mycket hög temperatur,
böra avkortad arbetsdag eller pauser
som inräknas i arbetstiden medgivas
eller andra lämpliga åtgärder
vidtagas till förmån för arbetstagarna.

VII. Arbetsutrymme

26. 1) Arbetslokal bör vara så
planlagd och arbetsplats så anordnad,
att arbetstagaren icke ådrager
sig ohälsa.

2) Varje arbetstagare hör ha
tillräckligt, fritt arbetsutrymme som
tillåter honom att utföra sitt arbete
utan risk för ohälsa.

27. Vederbörande myndighet bör
fastställa

a) den golvyta som i slutna lokaler
bör tilldelas varje regelbundet
arbetande arbetstagare;

b) den minimivolym av fritt utrymme,
som i slutna lokaler bör tilldelas
varje regelbundet arbetande
arbetstagare;

c) minimihöjden för nya slutna
lokaler, i vilka arbete kommer att utföras
regelbundet.

VIII. Dricksvatten

28. Dricksvatten av lämplig beskaffenhet
eller annan tjänlig dryck
bör tillhandahållas arbetstagarna i
tillräcklig mängd. Där distribution
av rinnande dricksvatten är möjlig,

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965

drinking water is practicable, preference
should be given to this system.

29. (1) Any containers used to
distribute drinking water or any
other authorised drink should —

(a) be tightly closed and where
appropriate fitted with a tap;

(b) be clearly marked as to the
nature of their contents;

(c) not be buckets, tubs or other
receptacles with a wide open top
(with or without a lid) in which it
is possible to dip an instrument to
draw off liquid;

(d) be kept clean åt all times.

(2) A sufficient number of drinking
vessels should be provided and
there should be facilities for washing
them with clean water.

(3) Cups the use of which is
sliared by a number of workers
should be forbidden.

30. (1) Water which does not
come from an officially approved
source for the distribution of drinking
water should not be distributed
as drinking water unless the competent
heallh authority expressly
authorises such distribution and
holds periodical inspections.

(2) Any method of distribution
other than that practised by the
officially approved local supply service
should be notified to the competent
health authority for its approval.

31. (1) Any distribution of water
not fit for drinking should be so labelled
åt the points where it can be
drawn off.

(2) There should be no interconnection,
open or potential, between
drinking water systems and
systems of water not fit for drinking. IX.

IX. Washstands and Showers

32. Sufficient and suitable washing
facilities should be provided for
the use of workers in suitable places

bör företräde givas åt ett sådant system.

29. 1) Behållare, avsedda för distribution
av dricksvatten eller annan
tillåten dryck, böra

a) vara tättslutande och i förekommande
fall försedda med tappanordning; b)

tydligt angiva innehållet;

c) icke utgöras av hinkar, kar eller
andra behållare (med eller utan
lock), i vilka det är möjligt att sänka
ned ett kärl för upphämtning av
vatten;

d) ständigt hållas rena.

2) Drickskärl böra tillhandahållas
i tillräckligt antal liksom även
anordningar för att diska dessa i rent
vatten.

3) Användandet av gemensamma
muggar bör förbjudas.

30. 1) Vatten som icke härrör
från en officiellt godkänd källa för
distribution av dricksvatten bör icke
tillhandahållas som dricksvatten, såvida
icke vederbörande hälsovårdsmyndighet
uttryckligen medgiver sådan
distribution och utför periodiska
undersökningar av vattnet.

2) Varje annat distributionssätt
än det som användes av det auktoriserade
lokala vattenverket bör anmälas
för och godkännas av vederbörande
hälsovårdsmyndighet.

31. 1) Där vatten som icke är
drickbart tillhandahålles bör vid varje
tappställe tydligt angivas, att vattnet
ej är avsett att användas som
dricksvatten.

2) Mellan dricksvattensystem
och system för icke drickbart
vatten bör ej finnas någon förbindelse,
varken direkt eller indirekt.

IX. Tvättställ och duschar

32. Ändamålsenliga och lämpligt
förlagda tvättanordningar i tillräckligt
antal böra stå till arbetstagar -

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965

and should be properly maintained.

33. (1) These facilities should, to
llie greatest possible extent, include
washstands, with hot water if necessary,
and, where the nature of the
work so requires, showers with hot
water.

(2) Soap should be made
available to workers.

(3) Appropriate products
(such as detergents, special cleansing
creams or powders) should be
made available to workers wherever
the nature of the woi-k so requires;
the use for personal cleanliness
of products harmful to health
should be forbidden.

(4) Towels, preferably individual,
or other suitable means of
drying themselves should be made
available to workers. Towels for
common use which do not provide
a fresh clean portion for each use
should be forbidden.

34. (1) Water provided for washstands
and showers should not present
any health risks.

(2) Where water used in
washstands and showers is not fit
för drinking, this should be clearly
indicated.

35. Separate washing facilities
should be provided for men and
women, except in very small establishments
where common facilities
may be provided with the approval
of the competent authority.

36. The number of washstands
and showers should be fixed by the
competent authority having regard
to the number of workers and the
nature of their work.

X. Sanitarv Conveniences

37. Sufficient and suitable sanitary
conveniences should be provided
for the use of workers in suitable
places and should be properly maintained.

nas förfogande och hållas i gott skick
skick.

33. 1) I dessa anordningar böra
i största möjliga utsträckning ingå
tvättställ, om så erfordras med varmvatten,
och där arbetets natur så kräver,
duschar med varmvatten.

2) Tvål bör tillhandahållas
arbetstagarna.

3) Lämpliga medel (såsom
rengöringsmedel, speciella krämer
eller puder för kroppsvård) böra tillhandahållas
arbetstagarna, där arbetets
natur så kräver; användning
av medel för personlig kroppsvård
vilka äro skadliga för hälsan bör förbjudas.

4) Handdukar, företrädesvis
personliga, eller andra lämpliga
hjälpmedel för torkning, böra tillhandahållas
arbetstagarna. Handdukar
för gemensamt bruk, vilka icke
göra det möjligt för varje arbetstagare
att använda ett rent och obegagnat
stycke böra förbjudas.

34. 1) Vatten i tvättställ och
duschar bör icke medföra risk för
ohälsa.

2) Där vatten i tvättställ och
duschar icke är drickbart bör detta
tydligt angivas.

35. Separata tvättanordningar för
män och för kvinnor böra finnas
utom i mycket små företag, där efter
tillstånd av vederbörande myndighet
gemensamma anordningar må
godtagas.

36. Antalet tvättställ och duschar
bör fastställas av vederbörande myndighet
med beaktande av antalet arbetstagare
och arten av deras arbete.

X. Toaletter

37. Ändamålsenliga och lämpligt
förlagda toaletter i tillräckligt antal
böra stå till arbetstagarnas förfogande
och hållas i gott skick.

Kungl. Maj:ts proposition nr oi år 1965

38. (, 1J Sanitary conveniences
should be so partitioned as to ensure
sufficient privacy.

(2) As far as possible sanitary
conveniences should be supplied
with flushing systems and traps
and with toilet paper or some other
hygienic means of cleaning.

(3) Appropriately designed
receptacles with lids or other suitable
disposal units such as incinerators
should be provided in sanitary
conveniences for women.

(4) As far as possible, conveniently
accessible washstands in
sufficient number should be provided
near conveniences.

39. Separate sanitary conveniences
should be provided for men and
women, except, with the approval of
the competent authority, in establishinents
where not more than five
persons or only members of the
employer’s family are employed.

40. The number of W.C.’s and
urinals för men, and of W.C.’s for
women, should be fixed by the competent
authority having regard to
the number of worlcers.

41. Sanitary conveniences should
be adequately ventilated and so located
as to prevent nuisances. They
should not communicate directly
with workplaces, rest rooms or canteens,
but should be separated therefrom
by an antechamber or by an
open space. Approaches to outdoor
conveniences should be roofed.

XI. Seats

42. Sufficient and suitable seals
should be supplied for workcrs and
workers should be given reasonable
opportunities of using them.

43. To the greatest possible extent,
vvork-stations should be so arranged
that workers whowork standingmay
discharge their duties sitting whenever
this is compatible with the nature
of the work.

38. 1) Toaletterna böra vara så
avdelade, att tillfredsställande krav
på avskildhet uppfyllas.

2) Toaletterna böra, så långt
möjligt, vara försedda med spolsystem,
vattenlås samt toalettpapper eller
annan motsvarande hygienisk
anordning.

3) Lämpligt utformade, med
lock försedda uppsamlingskärl eller
andra lämpliga anordningar, exempelvis
förbränningsapparater, böra
finnas i toalettrum avsedda för kvinnor.

4) Såvitt möjligt böra lätt
tillgängliga tvättställ i tillräckligt
antal anordnas i närheten av toaletterna.

39. Separata toaletter böra anordnas
för män och för kvinnor,
utom — efter medgivande av vederbörande
myndighet — i företag där
högst fem personer eller endast medlemmar
av arbetsgivarens familj äro
anställda.

40. Antalet kiosetter och urinoarer
för män ävensom antalet kiosetter
för kvinnor bör fastställas av vederbörande
myndighet med beaktande
av antalet arbetstagare.

41. Toalett bör vara tillfredsställande
ventilerad och så förlagd, att
obehag undvikes. Den bör icke stå i
direkt förbindelse med arbetsplats,
vilrum eller marketenteri utan bör
vara skild från dessa genom ett förrum
eller ett fritt utrymme. Väg till
avträde utomhus bör vara försedd
med tak.

XI. Sittplatser

42. Lämpligt anordnade sittplatser
i tillräckligt antal böra stå till arbetstagarnas
förfogande för att av
dem användas i rimlig omfattning.

43. I största möjliga utsträckning
böra arbetsplatserna vara så anordnade,
att arbetstagare som arbeta i
stående ställning må kunna utföra
sina uppgifter sittande, när detta är
förenligt med arbetets art.

Iiungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965

44. Seats suppiied for workers
should be of comfortable design and
dimensions, be suited to the work
performed, and facilitate good
working posture in the interest of
the worker’s health; if necessary,
foot-rests should be suppiied for the
same purpose.

XII. Clothing Accommodation
and Changing Rooms

45. Suitable facilities, such as
hangers and cupboards, för changing,
leaving and drying clothing
which is not worn åt work should
be provided and properly maintained.

46. Where the number of workers
and the nature of their work so require,
changing rooms should be provided.

47. (1) Changing rooms should
contain—

(a) properly ventilated personal
cupboards or other suitable receptacles
of sufficient dimensions,
which can be locked;

(b) a sufficient number of seats.

(2) Separate compartments

for street clothes and working attire
should be provided whenever workers
are engaged in operations necessitating
the wearing of working attire
which may be contaminated, heavily
soiled, stained or impregnated.

48. There should be separate
changing rooms for men and women.

XIII. Underground and Similar
Premises

49. Underground or windowless
premises in which work is normally
performed should comply with appropriate
standards of hygiene laid
down by the competent authority.

50. As far as circumstances allow,
workers should not be recjuired to
work continuously in underground
or windowless premises, but should
work there in rotation.

44. Sittplatser som ställas till arbetstagarnas
förfogande böra vara
bekväma till utförande och dimensioner,
anpassade till det arbete som
skall utföras samt underlätta med
hänsyn till arbetstagarens hälsa god
arbetsställning; fotstöd böra, om så
är erforderligt, tillhandahållas för
samma ändamål.

XII. Klädutrymmen och omklädningsrum 45.

Lämpliga anordningar, t. ex.
klädhängare och klädskåp för ombyte,
förvaring och torkning av kläder,
som icke bäras i arbetet, böra
tillhandahållas och hållas i gott
skick.

46. Där antalet arbetstagare och
arbetets art så kräver, böra omklädningsrum
anordnas.

47. 1) Omklädningsrum böra innehålla a)

låsbara, tillfredsställande ventilerade
personliga skåp eller andra
lämpliga förvaringsutrymmen av tillräcklig
storlek;

b) tillräckligt antal sittplatser.

2) Skilda fack för gångkläder
och för arbetskläder böra anordnas
där arbetstagarna äro sysselsatta
med uppgifter, som nödvändiggöra
bärandet av arbetskläder, som
kunna bli infekterade, starkt smutsade,
fläckade eller våta.

48. Skilda omklädningsrum böra
anordnas för män och kvinnor.

XIII. Under jordslokaler och därmed
jämförliga lokaler

49. Under jordslokaler eller fönsterlösa
lokaler, i vilka arbete regelbundet
utföres, böra uppfylla lämpliga
krav på hygien, fastställda av vedex-börande
myndighet.

50. Så långt omständigheterna
det medgiva, böra arbetstagare som
ha att arbeta i underjordslokaler eller
fönstexdösa lokaler icke åläggas
att stadigvarande arbeta där, utan de
böra avlösas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 ar 19bo o''o

XIV. Obnoxious, Unhealthy or Toxic
Substances, Processes and
Techniques

51. Workers should be protected
by appropriate and practicable measures
against substances, processes
and techniques which are obnoxious,
unhealthy, or toxic or for any reason
harmful.

52. In particular—

(a) all apporiate and praticable
measures should be taken to replace
such substances, processes and
techniques by substances, processes
and techniques which are not obnoxious,
unhealthy or toxic or for
any reason harmful, or which are
not to the same extent;

(b) the competent authority
should encourage and advise on the
measures of substitution referred to
in clause (a) and, with regard to
retail sales, the use of processes and
techniques and containers excluding
any harmful effects;

(c) where the measures of substitution
referred to in clause (a)
are not possible, engineering control
methods such as enclosure, isolation
and ventilation should be used;

(d) equipment to control or
eliminate obnoxious, unhealthy or
toxic or for any reason harmful substances
should be kept in good repair
åt all times;

(e) all appropriate and practicable
measures should be taken to
protect workers against risks such
as those resulting from knocking
over, spilling, emanation or splashing
of substances which are obnoxious,
unhealthy or toxic or for any
reason harmful;

(f) it should be forbidden to
smoke, eat, drink or put on makeup
wlien toxic or for any reason
harmful substances are handled;
food, drink, tobacco or make-up

XIV. Besvärande, hälsofarliga eller

giftiga ämnen, processer och
metoder

51. Genom lämpliga och praktiskt
användbara åtgärder böra arbetstagare
skyddas mot sådana ämnen, processer
och metoder, som äro besvärande,
hälsofarliga eller giftiga eller
på annat sätt skadliga.

52. Därvid bör särskilt iakttagas a)

att alla lämpliga och praktiskt
användbara åtgärder vidtagas för att
ersätta sådana ämnen, processer och
metoder med andra ämnen, processer
och metoder som icke äro besvärande,
hälsofarliga eller giftiga eller på
annat sätt skadliga, eller vilka äro det
i mindre grad;

b) att vederbörande myndighet
bör uppmuntra till och lämna anvisningar
rörande sådana åtgärder för
utbyte som avses i punkten a) och,
såvitt avser detaljhandeln, rörande
användning av processer, metoder
och behållare som utesluta varje
skadlig påverkan;

c) att där sådana åtgärder för utbyte
som angivas i punkten a) icke
äro möjliga att använda, andra
skyddsåtgärder böra tillgripas, t. ex.
utnyttjande av slutna apparater,
(isolering) och ventilation;

d) att utrustning för kontroll eller
eliminering av besvärande, hälsofarliga
eller giftiga eller av annan orsak
skadliga ämnen ständigt bör hållas
i gott skick;

e) att alla lämpliga och praktiskt
genomförbara åtgärder böra vidtagas
för att skydda arbetstagare mot
sådana risker som uppstå genom utstjälpning,
spill, utströmning eller
stänk av ämnen, vilka äro besvärande,
hälsofarliga eller giftiga eller på
annat sätt skadliga;

f) att det bör vara förbjudet för
arbetstagarna att röka, äta, dricka
eller anlägga make-up då de ha att ta
befattning med giftiga eller på annat
sätt skadliga ämnen; födoämnen,

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 dr 1965

used by workers should not be exposed
to contamination from such
substances.

53. Receptacles eontaining dangerous
substances should bear—

(a) a danger symbol which is in
accordance with recognised international
standards, and, where necessary,
defines the nature of the
risk;

(b) the name of the substance
or an indication to identify it; and

(c) as far as possible the essential
instructions giving details of the
first aid that should be administered
if the substance should injure health
or cause bodily injury.

54. (1) When, despite the measures
taken in pursuance of Paragraphs
51 and 52, operations being
performed are exceptionallv dirty,
or involve processes or teclmiques
or the use or handling of substances
that are unhealthy, toxic or for any
reason harmful, then, depending on
the extent and nature of the risks,
workers should be adequately protected
by protective clothing or such
other personal protective equipment
or devices as may be necessary.

(2) Such clothing, equipment
and devices should include, for example,
one or more of the following,
depending on the nature of the operation:
coats, overalls, aprons, goggles,
gloves, hats, helmets, masks, footwear,
barrier creams and special
powders.

(3) If necessary the coinpetent
authority should fix minimum
standards of efficiency for personal
protective equipment and devices.

(4) Wherever special public
health measures or the protection of
workers’ health necessitate the w*earing
of protective clothing and other
personal protective equipment or devices
åt work, this clothing and

drycker, tobak eller make-up-utensilier
som användas av arbetstagarna
böra icke utsättas för infektion av
sådana ämnen.

53. Behållare i vilka farliga ämnen
förvaras böra förses med

a) ett varningstecken som är utformat
i överensstämmelse med erkänd
internationell standard och
som, där så erfordras, angiver farans
art;

b) benämningen på ämnet eller
en anvisning för dess identifiering;
samt

c) så vitt möjligt de viktigaste
instruktionerna för den första hjälp
som bör lämnas, om ämnet skulle
förorsaka skada till hälsan eller
kroppsskada.

54. 1) Om de uppgifter som skola
utföras äro särskilt smutsande eller
omfatta processer eller metoder
eller användning eller handhavande
av ämnen, vilka äro hälsofarliga, giftiga
eller på annat sätt skadliga, böra
arbetstagarna — trots att åtgärder
vidtagits i enlighet med mom. 51
och 52 — skyddas på ett betryggande
sätt genom skyddskläder eller annan
personlig skyddsutrustning eller
anordning, som kan vara nödvändig
med hänsyn till omfattningen och arten
av riskerna.

2) Kläder, utrustning och anordning
som nyss nämnts böra omfatta
exempelvis en eller flera av följande
artiklar, allt efter arbetsuppgifternas
art: rockar, overaller, förkläden,
glasögon, handskar, hattar,
hjälmar, masker, fotbeklädnad,
skyddskrämer och speciella puder.

3) Där så är erforderligt bör
vederbörande myndighet fastställa
vissa minimikrav på den personliga
skyddsutrustningens och andra personliga
anordningars effektivitet.

4) Där speciella hänsyn till
hälsovård eller arbetarskydd gör det
nödvändigt att skyddskläder och annan
personlig skyddsutrustning eller
personliga anordningar användas
i arbetet, böra kläder och utrustning

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965

equipment should be supplied, cleaned
and maintained åt the employer’s
expense.

55. Where the use of personal
protective equipment or devices does
not entirely eliminate the effect of
substances, processes or techniques
which are unhealthy or toxic or for
any reason harmful, the competent
authority should recommend, if necessary,
that additional preventive
measures be taken.

56. (1) Where necessary a minimum
age for employment in work
involving such substances, processes
and techniques should be laid down
by the competent authority.

(2) The competent authority
should prescribe medical examinations
(initial and periodical) for
workers exposed to the effects of
substances which are unhealthy or
toxic or for any reason harmful.

XV. Noise and Vibration

57.(1) Noise (including sound
emissions) and vibrations likely to
have harmful effects on wyorkers
should be reduced as far as possible
by appropriate and practicable measures.

(2) Particular attention

should be paid—

(a) to the substantial reduction
of noise and vibrations caused by
machinery and sound-producing
equipment and dcvices;

(b) to the enclosure or isolation
of sources of noise or vibrations
which cannot be reduced;

(it) to the provision of soundinsulaling
equipment, where appropriate,
to keej) the noise of work -

som nyss nämnts tillhandahållas,
tvättas och hållas i skick på arbetsgivarens
bekostnad.

55. Där användandet av personlig
skyddsutrustning eller andra personliga
anordningar icke helt eliminerar
påverkan av ämnen, processer
eller metoder, vilka äro hälsofarliga
eller giftiga eller på annat sätt skadliga,
bör, där så erfordras, vederbörande
myndighet rekommendera, att
ytterligare förebyggande åtgärder
vidtagas.

56. 1) Där så är erforderligt bör
vederbörande myndighet fastställa
viss minimiålder för anställning i arbete,
där den anställde har att ta befattning
med ovan avsedda ämnen,
processer och metoder.

2) Vederbörande myndighet
bör föreskriva läkarundersökningar
(vid tillträde till anställning och därefter
periodiska besiktningar) för arbetstagare,
som utsättas för påverkan
av ämnen, som äro hälsofarliga
eller giftiga eller på annat sätt skadliga.

XV. Buller och skakningar

57. 1) Buller (inklusive utsändning
av ljud) och skakningar som
kunna utöva skadlig inverkan på arbetstagare
böra minskas så långt
möjligt genom ändamålsenliga och
praktiskt genomförbara åtgärder.

2) Därvid bör särskilt uppmärksammas a)

att buller och skakningar,
förorsakade av maskiner, bullrande
utrustning och apparater böra avsevärt
minskas;

b) att källor till buller eller
skakningar, som ej kunna minskas,
böra byggas in eller isoleras;

c) alt intensiteten och varaktigheten
av ljudutsändningar, däri inberäknat
musiksändningar, böra
minskas;

d) att, där så är lämpligt, ljudisolerande
utrustning bör anskaffas
för att avskärma kontor från buller

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965

shops, lifts, conveyors or the street
away from offices.

58. If the measures referred to in
subparagraph (2) of Paragraph 57
prove to be insufficient to eliminate
harmful effects adequately—

(a) workers should be supplied
with suitable ear protectors when
tbey are exposed to sound emissions
likely to produce harmful effects;

(b) workers exposed to sound
emissions and vibrations likely to
produce harmful effects should be
granted regular breaks included in
the working hours in premises free
of such sound emissions and vibrations; (c)

systems of work distribution
or rotation of jobs should be applied
where necessary.

XVI. Methods and Pace of Work

59. Work methods should as far
as possible be adapted to the requirements
of hygiene and to the physical
and mental health and comfort
of workers.

60. Appropriate measures should
be taken, among others, to ensure
that the mechanisation of operations
or methods of accelerating them do
not impose a work rate likely, because
of the concentrated attention
or rapid movements required, to produce
harmful effects on workers, in
particular, physical fatigue or nervous
fatigue which causes medically
recognisable disorders.

61. Where the conditions of work
make it necessary, the competent
authority should fix a minimum age
for employment in the operations referred
to in Paragraph 60.

62. In order to prevent harmful
effects or to limit them to the greatest
possible extent, there should be
breaks included in the working

från verkstäder, hissar, transportanordningar
eller gatubuller.

58. Om de i mom. 57 punkt 2)
angivna åtgärderna visa sig otillräckliga
för att i tillfredsställande
grad minska skadliga påverkningar a)

höra arbetstagarna förses med
lämpliga hörselskydd, då de utsättas
för ljud som kunna framkalla
skada;

b) böra arbetstagare som utsättas
för ljud och skakningar som
kunna framkalla skada tillåtas att
under regelbundna pauser, vilka skola
inräknas i arbetstiden, vistas i
lokaler utan störande ljud och skakningar; c)

böra system med arbetsväxling
eller avlösning tillämpas, där så
är nödvändigt.

XVI. Arbetsmetoder och arbetsrytm

59. Arbetsmetoder böra i möjlig
mån anpassas till arbetshygienens
krav och till arbetstagarnas fysiska
och psykiska hälsa och trivsel.

60. Lämpliga åtgärder böra vidtagas
bl. a. för att förhindra att mekanisering
av eller metoder för att
öka takten i arbetsutförandet medföra
en arbetsrytm, som på grund av
koncentrerad uppmärksamhet eller
krav på snabbhet i rörelserna kan
komma att framkalla skadliga verkningar
på arbetstagarna, särskilt sådan
fysisk eller nervös trötthet som
ger upphov till medicinskt märkbara
rubbningar.

61. Där arbetsförhållandena så
kräva bör vederbörande myndighet
fastställa viss minimiålder för anställning
i arbete, som avses i mom.

60.

62. För att förebygga eller i
största möjliga utsträckning begränsa
uppkomsten av skadliga verkningar
böra pauser inkluderas i arbetsti -

Kungl. Maj. ts proposition nr 51 år 1965

hours or, where possible, systems of
worlc distribution or rotation of jobs.

XVII. First Aid

(53. Every establishment, institution
or administrative service, or department
thereof, to which this Reconnnendation
applies should,
having regard to its size and the
possible risk—

(a) maintain its own dispensary
or first-aid post; or

(b) maintain a dispensary or
first-aid post jointly with other
establishments, institutions or administrative
services, or departments
thereof; or

(54. (1) The equipment of the dispensaries,
and first-aid posts, cupboards,
boxes or kits referred to in
Paragraph 63 should be determined
by the competent authority having
regard to the number of workers and
the nature of the risks.

(2) The contents of first-aid
cupboards, boxes or kits should be
kept in an aseptic condition and properly
maintained, and should be
checked åt least once every month.
These cupboards, boxes or kits
should be restocked åt such times or,
where necessary, immediately af ter
use.

(3) Each first-aid cupboard,
box or kit should contain simple and
clear instructions regarding the first
aid to he given in emergency cases
and indicating clearly the name of
the person designated in conformity
with Paragraph 65; all its contents
should be carefully labelled.

65. Dispensaries and first-aid
posts, cupboards, boxes or kits
should åt all times he readily accessible
and easy to find and should he

den eller, där så är möjligt, system
med arbetsväxling eller avlösning
tillämpas.

XVII. Första hjälpen vid olycksfall

63. Varje företag, institution eller
förvaltning eller avdelning därav,
som omfattas av denna rekommendation
bör, med beaktande av dess
storlek och eventuellt föreliggande
risker

a) inrätta ett eget behandlingseller
förbandsrum för första hjälp
vid olycksfall; eller

b) inrätta ett behandlings- eller
förbandsrum för första hjälp vid
olycksfall gemensamt med andra företag,
institutioner eller förvaltningar
eller avdelningar därav; eller

c) inrätta ett eller flera förbandsskåp,
-lådor eller -utrustningar.

64. 1) Normer för utrustning av
behandlings- och förbandsrum samt
för innehållet i förbandsskåp, -lådor
och -utrustningar som avses i mom.
63 böra fastställas av vederbörande
myndighet med beaktande av antalet
arbetstagare och arten av riskerna
i arbetet.

2) Innehållet i föi''bandsskåp,
-lådor och -utrustningar bör förvaras
under sterila förhållanden och hållas
i gott skick samt kontrolleras minst
en gång i månaden. Dessa skåp, lådor
och utrustningar böra påfyllas
vid kontrolltillfällena eller om så är
erforderligt omedelbart efter användning.

3) Varje förbandsskåp, -låda
eller -utrustning bör innehålla enkla
och klara instruktioner beträffande
första hjälpen vid olycksfall och
tydligt ange namnet på den person,
som utsetts i enlighet med mom. 65;
deras innehåll bör vara omsorgsfullt
eliketlerat.

65. Behandlings- och förbandsrum,
förbandsskåp, -lådor eller -utrustningar
böra städse vara lättillgängliga
och lätta att finna samt stå

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965

under the charge of a designated
person able, as prescribed by the
coinpetent authority, to give first
aid.

XVIII. Mess Rooms

66. In cases to be determined by
the competent authority, mess rooms
sliould be provided for workers.

67. (1) Mess rooms should be provided
with sufficient seatsandtables.

(2) Within or in the immediate
vicinity of mess rooms arrangements
for heating meals, cool drinking
water and hot water should be
available.

(3) Covered waste bins should
be provided.

68. (1) Mess rooms should be
separate from any place in which
there is exposure to toxic substances.

(2) The wearing of contaminated
work clotliing in mess rooms
should be forbidden.

XIX. Rest Rooms

69. (1) Where alternative facilities
are not available for workers to
take temporary rest during working
hours, a rest room should be provided,
where this is desirable, having
regard to the nature of the work and
any other relevant conditions and
circumstances. In particular, rest
rooms should be provided to meet
the needs of women workers; of
workers engaged on particularly
arduous or special work requiring
temporary rest during working
hours; or of workers employed on
broken shifts.

(2) National laws or regulations
should, where appropriate,
empower the competent authority
to require the provision of rest
rooms in cases in which this is considered
desirable by the competent

under uppsikt av en för uppgiften
särskilt utsedd person, som är skickad
att lämna första hjälp enligt av
vederbörande myndighet givna föreskrifter.

XVIII. Matrum

66. Matrum bör anordnas för arbetstagarna,
då vederbörande myndighet
så bestämmer.

67. 1) Matrum bör vara försett
med tillräckligt antal sittplatser och
bord.

2) Anordningar för uppvärmning
av föda samt för tillhandahållande
av kallt dricksvatten och
varmvatten böra vara tillgängliga i
eller i omedelbar närhet till matrum.

3) Täckta sopkärl böra finnas
tillgängliga.

68. 1) Matrum bör vara avskilt
från varje utrymme, där risk föreligger
för påverkan av giftiga ämnen.

2) Det bör vara förbjudet att
i matrum använda infekterade arbetskläder.

XIX. Vilrum

69. 1) Om andra möjligheter till
tillfällig vila under arbetstiden ej
stå arbetstagarna till buds, bör vilrum
anordnas där så är önskvärt
med hänsyn till arbetets art och andra
omständigheter. Vilrum bör i synnerhet
anordnas för kvinnliga arbetstagare,
för arbetstagare sysselsatta
i särskilt tungt arbete eller i
speciella arbeten, som kräva tillfällig
vila under arbetstiden eller för arbetstagare
sysselsatta i skift som äro
avbrutna av pauser.

2) Där så är lämpligt bör i
nationell lagstiftning uppdragas åt
vederbörande myndighet att påfordra
inrättandet av vilrum i fall, där
det av myndigheten bedömes som
nödvändigt med hänsyn till omstän -

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965

aulhority owing to the conditions
and circumstances of employment.

70. The facilities so provided
should include åt least—

(a) a room in which provision
suited to the climate is made for
relieving discomfort from cold or
heat;

(b) adequate ventilation and
lighting;

XX. Planning and Construction

71. The plans of new buildings
designed for use as establishments,
institutions and administrative services,
or departments thereof, to
which this Recommendation applies,
and of new installations designed for
such use in existing buildings where
substantial aiterations are to be
made, should conform to the greatest
possible extent to the provisions of
this Recommendation and should, in
cases prescribed by national laws or
regulations, be submitted for prior
approval to the competent anthority.

72. The plans should contain sufficient
information concerning in
particular—

(a) the location of workplaces,
movement areas, ordinary and emergency
exits and sanitary facilities;

(b) the dimensions of workplaces
and of emergency exits, doors
and Windows, with details of the
height of window sills;

(d) machinery and installations
which may emit heat, vapour, gases,
dust, odours, light, noise or vibrations
in quantities likcly to affect adversely
the health, safety or coinfort
of workers, togethcr with the measures
proposed to combat such agents; -

digheterna och sysselsättningens art.

70. I sålunda inrättade vilrum
böra åtminstone ingå

a) ett rum, i vilket till klimatet
anpassade anordningar vidtagits för
att motverka av köld eller hetta förorsakade
obehag;

b) tjänlig luftväxling och belysning; c)

lämpliga sittplatser i tillräckligt
antal.

XX. Planering och anläggning

71. Ritningar till nya byggnader,
avsedda att användas för företag, institutioner
och förvaltningar eller avdelningar
därav, som omfattas av
denna rekommendation, böra i största
möjliga utsträckning motsvara
anvisningarna i denna rekommendation
och böra, i de fall som den nationella
lagstiftningen bestämmer,
underställas vederbörande myndighet
för förhandsgodkännande. Vad
nu sagts bör även gälla vid inrättandet
av företag, institutioner och förvaltningar
eller avdelningar därav i
befintliga byggnader, där väsentliga
ändringar skola företagas.

72. Ritningarna böra innehålla
tillräckliga uppgifter angående i synnerhet a)

förläggningen av arbetsplatser,
passager, ordinarie utgångar och
reservutgångar samt sanitära anordningar; b)

dimensioner på arbetsplatser
och reservutgångar samt dörrar och
fönster, med angivande av fönsterkarmens
höjd;

c) utförandet av golv, väggar och
tak;

d) maskiner och installationer
som kunna avgiva värme, ånga, gaser,
damm, lukt, ljus, buller eller
skakningar i sådan utsträckning att
skadlig inverkan på arbetstagarnas
hälsa, säkerhet eller trivsel kan befaras,
liksom även åtgärder som föreslås
för att bekämpa sådana olägenheter; -

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965

fe) the type of heating and lighting
iised;

(f) any mechanical ventilation
equipment;

(g) any sound-proofing, dampproofing
and temperature control
measures.

73. The competent authority
should grant reasonable time limits
for any changes that it might require
in order to make establishments, institutions
and administrative services,
or departments thereof, to which
this Recommendation applies conform
to the provisions of this Recommendation.

74. As far as possible, floors
should be so constructed and covered,
and walls, ceilings and equipment
should be so constructed as not to
present any health risks.

75. Adequate means of escape
should be provided and properly
maintained.

XXI. Measures against the Spread
of Diseases

76. (1) Measures should be taken
to prevent the spread of transmissible
diseases among persons
working within any establishment,
institution or administrative service,
or department thereof, to which this
Recommendation applies, and between
workers and the public.

(2) Such measures should include,
in particular—

(a) collective or individual technical
and medical preventive measures,
including the prevention of infectious
diseases and action against
insects, rodents and other noxious
animals;

(b) medical supervisory measures.

XXII. Instruction in Hygiene
Measures

77. Measures should be taken to
give workers and employers the ne -

e) den typ av uppvärmning och
belysning som kommer till användning; f)

eventuell mekanisk ventilation; g)

alla åtgärder för att dämpa
ljud, skydda mot fukt och reglera
temperaturen.

73. Vederbörande myndighet bör
medgiva skälig övergångstid för förändringar,
som myndigheten kan
komma att kräva för att företag, institutioner
och förvaltningar eller
avdelningar därav, som omfattas av
denna rekommendation, skola komma
att motsvara rekommendationens
anvisningar.

74. Såvitt möjligt böra golv ha
sådan beläggning samt golv, väggar,
tak och inredning vara så utförda att
de icke utgöra någon risk för hälsan.

75. Reservutgångar böra finnas i
tillräckligt antal och hållas i gott
skick.

XXI. Åtgärder mot spridning
av sjukdomar

76. 1) Åtgärder böra vidtagas för
att hindra spridning av smittsamma
sjukdomar bland personer som arbeta
inom företag, institution eller
förvaltning eller avdelning därav,
som omfattas av denna rekommendation
samt mellan de anställda och
allmänheten.

2) Sådana åtgärder böra i
synnerhet omfatta

a) kollektiva eller individuella
tekniska och medicinska förebyggande
åtgärder, däri inbegripet förebyggande
av infektionssjukdomar
samt åtgärder mot insekter, gnagare
och andra skadedjur;

b) medicinska kontrollåtgärder.

XXII. Instruktion i fråga om
hygieniska åtgärder

77. Åtgärder böra vidtagas för
att bibringa arbetstagare och arbets -

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965

cessary elementary understanding of
the hygiene measures which the
workers may be required to take
during working hours.

78. (1) Workers should be informed
in particular of—

(a) the health risks inherent in
any harmful substances which they
may be required to handle or employ,
even if these products are little
used in the establishinent concerned;

(b) the need to make good use of
equipment and devices provided for
hygiene and protection.

(2) If full information on hygiene
cannot be given in a language
understood by the workers, they
should åt least be informed in such
a language of the meaning of important
terms, expressions and symbols.

XXIII. Co-operation in the Field
of Hygiene

79. (1) The competent authority,
employers and workers should establish
mutual contacts, in order to
ensure the hygiene of workers in
connection with their work.

(2) The competent authority,
in giving effect to the provisions of
this Recommendation, should consult
with the representative organisations
of employers and workers
concerned, or, where sucli do not
exist, the representatives of employers
and workers concerned.

80. (1) The competent authority
should encourage and, if necessary,
itself undertake the study of any
measures designed to ensure the hygiene
of workers in connection with
their work.

(2) The competent authority
should give wide circulation to
any documentation on ineans of ensuring
the hygiene of workers in connection
with their work.

(31 Full information and

givare nödvändig elementär förståelse
för sådana hygieniska åtgärder
som arbetstagarna kunna behöva
iakttaga under arbetstiden.

78. 1) Arbetstagarna böra särskilt
informeras om

a) de hälsorisker, som äro förbundna
med skadliga ämnen, vilka
arbetstagarna kunna åläggas att hantera
eller använda, även om det rör
sig om ämnen, som sällan användas
inom företaget;

b) nödvändigheten av att väl använda
utrustning och apparater, anskaffade
för att befrämja hygienen
och arbetarskyddet.

2) Därest fullständig information
om hygien icke kan lämnas
på ett språk, som förstås av arbetstagarna,
böra dessa åtminstone på
ett sådant språk upplysas om betydelsen
av viktiga termer, uttryck och
symboler.

XXIII. Samarbete på hygienens
område

79. 1) Vederbörande myndighet,
arbetsgivare och arbetstagare böra
upprätta inbördes kontakt i avsikt
att garantera arbetstagarnas hygien
under arbetet.

2) Vederbörande myndighet
bör i och för tillämpningen av anvisningarna
i denna rekommendation
samråda med de representativa arbetsgivar-
och arbetstagarorganisationerna
eller, där sådana icke finnas,
med representanter för berörda
arbetsgivare och arbetstagare.

80. 1) Vederbörande myndighet
bör uppmuntra och om så är erforderligt
själv undersöka åtgärder avsedda
att garantera hygienen för arbetstagarna
under arbetet.

2) Vederbörande myndighet
bör i vida kretsar sprida tillgänglig
dokumentation beträffande åtgärder
för att garantera hygienen för arbetstagare
i samband med arbetet.

3) Vederbörande myndighet

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965

advice on all subjects dealt with in
this Recommendation should be
available from the competent authority.

81. (1) In establishments, instilutions
or administrative services,
or departments thereof, in respect of
which the competent authority deems
it desirable having regard to the possible
degree of risk, åt least one delegate
or official for matters of hvgiene
should be designated.

(2) Hygiene delegates or officials
should co-operate closely with
employers and workers in eliminating
risks to workers’ health and to
this end should, in particular, keep
in touch with employers’ and workers’
representatives.

(3) In establishments, institutions
or administrative services in
respect of which the competent authority
deems it desirable having regard
to the possible degree of risk, a
hygiene committee should he set up.

(4) Hygiene committees
should endeavour, in particular, to
eliminate risks to the health of
workers.

82. The competent authority, in
collaboration with employers and
workers concerned or their representative
organisations, should carry out
investigations with a view to assembling
information regarding diseases
likely to arise from work and
lo perfecting measures to eliminate
the causes and conditions which give
rise to these diseases.

XXIV. Enforcement

83. Appropriate measures should
be taken, by adequate inspection or
other means, to ensure the proper
application of laws, regulations or
other provisions concerning hygiene.

84. Where it is appropriate to the
manner in which effect is given to
this Recommendation, the necessary

bör stå till tjänst med upplysningar
och råd angående samtliga frågor
som behandlas i denna rekommendation.

81. 1) I företag, institutioner eller
förvaltningar eller avdelningar
därav bör, där vederbörande myndighet
så finner erforderligt med
hänsyn till föreliggande risker, åtminstone
ett ombud eller en tjänsteman
utses för hygienfrågor.

2) Ombud eller tjänstemän
som nyss nämnts böra intimt samverka
med arbetsgivare och arbetstagare
i syfte att eliminera risker för
de anställdas hälsa och böra för detta
ändamål upprätthålla kontakt i
synnerhet med representanter för
arbetsgivare och arbetstagare.

3) I företag, institutioner eller
förvaltningar, där det av vederbörande
myndighet bedömes önskvärt
med hänsyn till föreliggande risker,
bör en hygienkommitté inrättas.

4) Hygienkommittéer böra särskilt
sträva efter att avlägsna risker
för arbetstagarnas hälsa.

82. Vederbörande myndighet bör
i samverkan med berörda arbetsgivare
och arbetstagare eller deras representativa
organisationer utföra
undersökningar i avsikt att insamla
uppgifter angående sjukdomar, som
kunna uppkomma genom arbetet och
förbättra åtgärder för att avlägsna
orsaker och förhållanden som framkalla
dessa sjukdomar.

XXIV. Tillämpning

83. Lämpliga åtgärder böra vidtagas
för att genom tillfredsställande
övervakning eller annorledes garantera
att lagar, förordningar eller
andra föreskrifter rörande hygien vederbörligen
iakttagas.

84. Där så är förenligt med sättet
för genomförandet av anvisningarna
i denna rekommendation böra

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965

nieasures in the form of penalties erforderliga garantier i form av ett
should be taken to ensure the en- lämpligt sanktionssysteni skapas för
forcement of its provisions. anvisningarnas effektiva tillämp ning.

3 Bihang till riksdagens protokoll 19G5. 1 samt. Nr 61

Kangl. Maj:ts proposition nr 51 ur 1965

Convention (No. 121) concerning Benefits
in the Case of Employmcnt Injury

The General Conference of the International
Labour Organisation,

Having been convened åt Geneva
by the Governing Body of the International
Labour Office, and having
met in its Forty-eighth Session on 17
June 1964, and

Having decided upon the adoption
of certain proposals with regard to
benefits in the case of industrial accidents
and occupational diseases,
which is the fifth item on the agenda
of the session, and

Having determined that these proposals
shall take the form of an inlernational
Convention

adopts this eighth day of July of the
year one thousand nine hundred and
sixty-four the following Convention,
which may be cited as the Employment
Injury Benefits Convention,
1964:

Article 1

In this Convention—

(a) the term “legislation” includes
anv social security rules as
well as laws and regulations;

(b) the term “prescribed” means
determined by or in virtue of national
legislation;

includes all undertakings in
the following branches of economic
activity: mining and quarrying;

manufacturing; construction; electricity,
gas, water and sanitary services;
and transport, storage and
communication;

Bilaga 3

(Översättning)

Konvention (nr 121) angående förmåner
vid yrkesskada

Internationella arbetsorganisationens
allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella
arbetsbyrån sammankallats
till Geneve och där samlats den 17
juni 1964 till sitt fyrtioåttonde sammanträde,

och beslutat antaga vissa förslag
angående förmåner vid yrkesskada,
vilken fråga utgör den femte punkten
på sammanträdets dagordning,

samt beslutat, att dessa förslag
skola taga form av en internationell
konvention,

antager denna den åttonde dagen i
juli månad år nittonhundrasextiofyra
följande konvention, som må
benämnas konvention angående förmåner
vid yrkesskada, 1964.

Artikel 1

I denna konvention skall

a) med uttrycket ”lagstiftning”
förstås såväl lagar och författningar
som administrativa föreskrifter
om social trygghet;

b) med uttrycket ”föreskrivet”
förstås fastställt i eller med stöd av
den nationella lagstiftningen;

c) uttrycket ”industriellt företag”
omfatta alla företag inom följande
grenar av näringslivet: gruvor
och stenbrott, tillverkningsindustrier,
byggnads- och anläggningsverksamhet,
elektricitets-, gas- och
vattenverk samt anordningar för sanitära
ändamål ävensom transport -

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965

(d) the term “dependent” ref ers
to a state of dependency which is
presumed to exist in prescribed cases; (e)

the term “dependent child”
covers—

(i) a child under schoolleaving
age or under 15 years of age,
whichever is the higher, and

(ii) a child under a prescribed
age higher than that specified
in subclause (i) and who is an
apprentice or student or has a
chronic illness or infirmity disabling
him for any gainful activity, on conditions
laid down by national legislation:
Provided that this requirement
shall be deemed to be met where national
legislation defines the term so
as to cover any child under an age
appreciably higher than that specified
in subclause (i).

Article 2

1. A Member whose economic and
medical facilities are insufficiently
developed may avail itself by a declaration
accompanying its ratification
of the temporary exceptions provided
for in the foilowing Artides:
Article 5, Article 9, paragraph 3,
clause (b), Article 12, Article 15,
paragraph 2, and Article 18, paragraph
3. Any such declaration shall
state the reason for such exceptions.

2. Each Member which has made
a declaration under paragraph 1 of
this Article shall include in its report
upon the application of this Convention
submitted under article 22 of
the Constitution of the International
Labour Organisation a statement in
respect of each exception of which it
avails itself—

(a) that its reason for doing so
subsists; or

(b) that it renounces its right to

verksamhet, lagring och kommunikationer; d)

med uttrycket ”beroende” avses
ett tillstånd av beroende som
förutsattes föreligga i vissa föreskrivna
fall;

e) uttrycket ”beroende barn”
omfatta

i) barn under den ålder då
skolplikten upphör eller barn under
15 år, varvid den högre av dessa åldersgränser
skall gälla;

ii) barn som ej uppnått viss
föreskriven högre ålder än den i föregående
stycke angivna, och som är
lärling eller studerande eller lider
av kronisk sjukdom eller invaliditet,
som gör vederbörande oförmögen till
förvärvsarbete, allt under de villkor
som den nationella lagstiftningen föreskriver,
såframt icke nämnda lagstiftning
definierar uttrycket såsom
innefattande varje barn under en ålder,
som är avsevärt högre än den i
föregående stycke angivna.

Artikel 2

1. Medlem, vars ekonomiska resurser
samt hälso- och sjukvårdsanordningar
äro otillräckligt utvecklade,
må genom en vid sin ratifikationshandling
fogad förklaring begagna
sig av de temporära undantag,
som finnas angivna i följande
artiklar, nämligen 5, 9:3 b), 12,
15:2) och 18: 3). I varje förklaring
skola skälen till sådana undantag
angivas.

2. Medlem som avgivit förklaring
enligt mom. 1 av denna artikel skall
i den årliga redogörelsen rörande
tillämpningen av denna konvention
enligt artikel 22 av Internationella
arbetsorganisationens stadga beträffande
varje undantag, varav medlemmen
begagnar sig, giva tillkänna

a) att skälen härför alltjämt föreligga;
eller

b) att medlemmen avstår från

Kungl. Maj.ts proposition nr Öl år 1965

avail itself of the exception in question
as from a stated date.

Article 3

1. Any Member which ratifies
this Convention may, by a declaration
accompanying its ratification,
exclude from the application of the
Convention—

(a) seafarers, including seafishermen,

(b) public servants,

where these categories are protected
by special schemes which provide in
the aggregate benefits åt least equivalent
to those required by this Convention.

2. Where a declaration under paragraph
1 of this Article is in force,
the Member may exclude the persons
belonging to the category or categories
excluded from the application of
the Convention from the number of
employees when calculating the percentage
of employees in compliance
with paragraph 2, clause (d), of Article
4, and with Article 5.

3. Any Member which has made
a declaration under paragraph 1 of
this Article may subsequently notify
the Director-General of the International
Labour Office that it accepts
the obligations of this Convention in
respect of a category or categories
excluded åt the time of its ratification.

Article 4

1. National legislation concerning
employment injury benefits shall
protect all employees, including apprentices,
in the public and private
sectors, including co-operatives, and,
in respect of the death of the breadwinner,
prescribed categories of beneficiaries.

2. Any Member may make such
exceptions as it deems necessary in
respect of—

rätten att begagna sig av ifrågavarande
undantag från och med viss
dag.

Artikel 3

1. Varje medlem som ratificerar
denna konvention kan genom en vid
ratifikationshandlingen fogad förklaring
från tillämpningen av konventionen
undantaga

a) sjöfolk, däri inbegripna fiskare
sysselsatta med saltsjöfiske,

b) offentliga tjänstemän,

om dessa kategorier äro skyddade
genom speciella system, som tillsammantagna
tillhandahålla förmåner,
som äro minst likvärdiga med de i
denna konvention stadgade.

2. Om en i enlighet med föregående
mom. avgiven förklaring är i
kraft, må medlemmen från det antal
arbetstagare, till vilka hänsyn
skall tagas vid beräkningen av det
procentuella antalet arbetstagare enligt
artikel 4: 2 d) och artikel 5, utesluta
de med nämnda förklaring avsedda
personerna.

3. Varje medlem som avgivit
förklaring enligt mom. 1 av denna
artikel äger sedermera underrätta
Internationella arbetsbyråns generaldirektör
om att medlemmen godtager
de ur denna konvention härrörande
förpliktelserna med avseende
å den eller de kategorier, vilka uteslutits
vid tidpunkten för ratificeringen.

Artikel t

1. Den nationella lagstiftningen
angående förmåner vid yrkesskada
skall skydda alla arbetstagare och
lärlingar inom den offentliga och
den privata sektorn, däri inbegripet
kooperativa företag, samt i händelse
av familjeförsörjarens frånfälle,
föreskrivna kategorier av förmånstagare.

2. Varje medlemsstat må stadga
sådana undantag som kunna finnas
påkallade beträffande

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965

(a) persons whose employment
is of a casual nature and who are
employed otherwise than for the puipose
of the employer’s trade or business; (b)

out-workers;

(d) other categories of eraployees,
which shall not exceed in
number 10 per cent of all eniployees
other than those excluded under
clauses (a) to (c).

Article 5

Where a declaration provided for
in Article 2 is in force, the application
of national legislation concerning
employment injury benefits may
be limited to prescribed categories of
employees, which shall total in number
not less than 75 per cent. of all
employees in industrial undertakings,
and, in respect of the death of
the breadwinner, prescribed categories
of beneficiaries.

a) personer, som sysselsättas
med tillfälligt arbete, vilket icke står
i samband med arbetsgivarens rörelse; b)

hemarbetande;

c) medlemmar av arbetsgivarens
familj, vilka bo under hans tak, i
den mån de arbeta för hans räkning; d)

andra arbetstagarkategoner
vilkas antal ej må överstiga tio procent
av alla andra arbetstagare än
de som uteslutits enligt styckena a)
— c) ovan.

Artikel 5

Är en i artikel 2 avsedd förklaring
i kraft må tillämpningen av
den nationella lagstiftningen angående
förmåner vid yrkesskada begränsas
till föreskrivna kategorier
av arbetstagare, vilkas sammanlagda
antal skall uppgå till minst 75
procent av alla arbetstagare i industriella
företag, samt, i händelse
av familjeförsörjarens död, till föreskrivna
kategorier av förmånstagare.

Article 6

The contingencies covered shall include
the following where due to an
employment injury;

(a) a morbid condition;

(b) incapacity for work resulting
from such a condition and involving
suspension of earnings, as defined
by national legislation;

(c) total loss of earning capacity
or partial loss thereof in excess of a
prescribed degree, likely to be permanent,
or corresponding loss of faculty;
and

(d) the loss of support suffered
as the result of the death of the
breadwinner by prescribed categories
of beneficiaries.

Artikel 6

Här avsedda riskfall skola omfatta
följande fall, för såvitt de härröra
från yrkesskada

a) sjukdomstillstånd;

b) av sådant sjukdomstillstånd
orsakad arbetsoförmåga, medförande
inkomstbortfall av den innebörd
den nationella lagstiftningen angiver; c)

sannolikt bestående fullständig
förlust av förvärvsförmågan eller
mera avsevärd partiell förlust
därav eller annan motsvarande fysisk
invaliditet; samt

d) föreskrivna förmånstagarkategoriers
förlust av försörjningen
till följd av familjeförsörjarens frånfällc.

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1965

Article 7

1. Eaeh Member shall prescribe a
definition of “industrial accident”,
including the conditions under
which a commuting accident is considered
to be an industrial accident,
and shall specify the terms of such
definition in its reports upon the application
of this Convention submitted
under article 22 of the Constitution
of the International Labour Organisation.

2. Where commuting accidents
are covered by social security schemes
other than employment injury
schemes, and these schemes provide
in respect of commuting accidents
benefits which, when taken together,
are åt least equivalent to those required
under this Convention, it shall
not be necessary to make provision
for commuting accidents in the definition
of “industrial accident”.

Artide 8

Each Member shall—

(a) prescribe a list of diseases,
comprising åt least the diseases enumerated
in Schedule I to this Convention,
which shall be regarded as
occupational diseases under prescribed
conditions; or

(b) include in its legislation a
general definition of occupational diseases
broad enough to cover åt least
the diseases enumerated in Schedule
I to this Convention; or

(c) prescribe a list of diseases in
conformity with clause (a), complemented
by a general definition of occupational
diseases or by other provisions
for establishing the occupational
origin of diseases not so listed
or manifesting themselves under
conditions different from those prescribed.

Artikel 7

1. Varje medlem skall definiera
begreppet ”olycksfall i arbete”, varvid
tillika skola angivas de omständigheter,
under vilka olycksfall, som
inträffar under färd till arbetet,
skall anses såsom olycksfall i arbete;
medlemmen skall vidare i de rapporter
rörande tillämpningen av denna
konvention, som medlemmen har
att avgiva enligt artikel 22 av Internationella
arbetsorganisationens
stadga, angiva ordalagen i en dylik
definition.

2. Därest färdolycksfall omfattas
av andra system för social trygghet
än de som gälla med avseende på vrkesskada,
och dessa system i vad avser
sådana olycksfall" tillhandahålla
förmåner, vilka tillsammantagna äro
minst likvärdiga med de i denna
konvention stadgade, behöva färdolycksfallen
icke inbegripas under
definitionen av begreppet ”olycksfall
i arbete”.

Artikel 8

Varje medlem skall

a) antingen upprätta en sjukdomsförteckning,
som omfattar
minst de sjukdomar som uppräknas
i den vid denna konvention fogade
tabell I och som skola anses såsom
yrkessjukdomar under föreskrivna
förhållanden;

b) eller i sin lagstiftning inlaga
en allmän definition av begreppet
yrkessjukdomar, vilken skall vara
tillräckligt vid för att omfatta minsl
de sjukdomar som uppräknas i nyssnämnda
tabell I;

c) eller upprätta eu förteckning
över yrkessjukdomar enligt a),
kompletterad med en allmän definition
av begreppet yrkessjukdom eller
med bestämmelser, som göra del
möjligt att fastställa sambandet mellan
yrket och andra sjukdomar än
sådana som förekomma i förteckningen
eller som yppats under förhållanden
som avvika från de föreskrivna.

Kungl. Mnj.ts proposition nr Öl år 1965

Article 9

1. Each Member shall secure to
the persons protected, subject to prescribed
conditions, the provision of
the following benefits:

(a) medical care and allied benefits
in respect of a morbid condition,

(b) eash benefits in respect of
the contingencies specified in Article
6, clauses (b), (c) and (d).

2. Eligibility for benefits may not
be made subject to the length of
employment, to the duration of insurance
or to the payment of contributions:
Provided that a period of
exposure may be prescribed for oecupational
diseases.

3. The benefits shall be granted
throughout the contingency: Provided
that in respect of incapacity för
work the cash benefit need not be
paid för the first three days -

(a) where the legislation of a
Member provides för a waiting period
åt the date on which tliis Convention
comes into force, on condition
that the Member includes in its
reports upon the application of this
Convention submitted under article
22 of the Constitution of the International
Labour Organisation a stateinent
that its reason for availing itself
of this provision subsists; or

(b) where a declaration provided
for in Article 2 is in force.

Article 10

1. Medical care and allied benefits
in respect of a morbid condition
shall comprise—

(n) general practitioner and specialist
in-patient and out-patient
care, including domiciliary visiting,

(b) dental care;

Artikel 9

1. Varje medlem skall under töreskrivna
förhållanden tillförsäkra
av lagstiftningen skyddade personer
följande förmåner

a) hälso- och sjukvård och darmed
sammanhängande förmåner vid
sjukdomstillstånd;

b) kontantförmåner vid riskfall
som avses i artikel 6 b), c) och d).

2. Rätt till förmåner må ej göras
beroende av viss tids anställning,
viss tids försäkring eller erläggande
av avgifter, dock att då det gäller
yrkessjukdom viss tid må fastställas,
under vilken vederbörande skall
ha varit utsatt för sjukdomsrisken.

3. Förmånerna skola utgå så
länge följderna av det inträffade
riskfallet bestå, dock att i avseende
å arbetsoförmåga förmånerna icke
behöva utgivas för de tre första dagarna a)

om en medlems lagstiftning
vid tidpunkten för denna konventions
ikraftträdande innehåller föreskrifter
om karenstid samt undei
förutsättning att medlemmen i de
rapporter rörande tillämpningen a\
denna konvention, som medlemmen
har att avgiva enligt artikel 22 av
Internationella arbetsorganisationens
stadga, intygar att de skäl som medlemmen
haft för att begagna sig a\
detta undantag alltjämt bestå; eller

b) om förklaring som avses i artikel
2 är i kraft.

Artikel 10

1. Hälso- och sjukvård och därmed
sammanhängande förmåner
skola vid sjukdomstillstånd omfatta

a) såväl sluten som öppen vård
av allmänpraktiserande läkare och
av specialist, innefattande jämväl
hembesök;

b) tandvård;

c) sjuksköterskevård i hemmet
eller å sjukhus eller annan sjukvårdsinrättning; -

Kungl. Maj. ts proposition nr 51 år 1965

(d) maintenance in hospitals,
convalescent homes, sanatoria or
olher niedical institutions;

(e) dental, pharmaceutical and
other medical or surgical supplies,
including prosthetic appliances kept
in repair and renewed as necessary,
and eyeglasses;

(f) the care furnished by members
of such other professions as may
åt any time be legally recognised as
allied to the medical profession, under
the supervision of a medical or
dental practitioner; and

(g) the following treatment åt
the place of work, wherever possible:

(i) emergency treatment of
persons sustaining a serious accident; (ii)

follow-up treatment of
those whose injury is slight and
does not entail discontinuance of
work.

2. The benefits provided in accordance
with paragraph 1 of this
Article shall be afforded, using all
suitable means, with a view to maintaining,
restoring or, where this is
not possible, improving the health of
the injured person and his ability to
work and to attend to his personal
needs.

Article 11

1. Any Member which provides
medical care and allied benefits by
means of a general health scheme or
a medical care scheme for emploved
persons may specify in its legislation
that such care shall be made available
to persons who have sustained
employment injuries on the same
terms as to other persons entitled
thereto, on condition that the rules
on the subjeet are so designed as to
avoid hardship.

2. Any Member which provides

d) vård å sjukhus, konvalescenthem,
sanatorium eller annan sjukvårdsinrättning; e)

tandproteser o. d., läkemedel
jämte övriga medicinska eller kirurgiska
hjälpmedel, däri inbegripna
proteser samt eventuellt underhåll
och förnyande av sådana, ävensom
glasögon;

f) vård, som under kontroll av
läkare eller tandläkare lämnas av
andra legitimerade utövare av sjukvård
;

g) behandling på arbetsplatsen
av följande art i den mån så är möjJigt: i)

brådskande behandling
av personer, som drabbats av allvarligt
olycksfall;

ii) förnyad behandling av
personer med lättare skador, vilka
ej medföra avbrott i arbetet.

2. I enlighet med mom. 1 av denna
artikel tillhandahållen hälso- och
sjukvård skall syfta till att med alla
lämpliga medel vidmakthålla, återställa
eller, om annat ej är möjligt,
förbättra den skyddades hälsa samt
förmåga att arbeta och tillgodose sina
personliga behov.

Artikel 11

1. Varje medlem som tillhandahåller
hälso- och sjukvård och därmed
sammanhängande förmåner genom
ett system med fri sjukvård för
alla eller genom ett sjukförsäkringssystem,
som omfattar alla arbetstagare,
må i sin lagstiftning stadga att
sådan vård skall meddelas personer
som drabbats av yrkesskada på samma
villkor som gälla för andra därtill
berättigade personer, under förutsättning
att reglerna i ämnet äro
utformade på sådant sätt att vederbörande
icke försättes i en ekonomisk
nödsituation.

2. Varje medlem, som tillhanda -

Knngl. Maj.ts proposition nr 51 år 1965

inedical care and allied benefits by
reimbursing expenses may in its legislation
make special rules in respect
of cases in which the extent, duration
or cost of such care exceed
reasonable limits, on condition that
the rules on the subject are not inconsistent
with the purpose stated in
paragraph 2 of Artide 10 and are so
designed as to avoid hardship.

håller hälso- och sjukvård och därmed
sammanhängande förmåner genom
att ersätta de utgifter som vederbörande
ådragit sig, må i sin lagstiftning
införa särskilda bestämmelser
för sådana fall, då omfattningen
eller varaktigheten av eller
kostnaderna för sådan vård överstiga
rimliga gränser, under förutsättning
att reglerna i ämnet ej äro oförenliga
med det i artikel 10:2 angivna
målet samt vidare äro utformade på
sådant sätt att vederbörande icke
försättes i en ekonomisk nödsituation.

Article 12

Where a declaration provided för
in Article 2 is in force, medical care
and allied benefits shall inelude åt
least—

(a) general praetitioner care, including
domiciliary visiting;

(b) specialist care åt hospitals
for in-patients and out-patients, and
such specialist care as may be available
outside hospitals;

. (d) liospitalisation, where necessary;
and

(e) wlierever possible, emergency
treatment åt the place of work of
persons sustaining an industrial accident.

Artikel 12

När en jämlikt artikel 2 avgiven
förklaring är i kraft, skola hälsooch
sjukvården och därmed sammanhängande
förmåner omfatta åtminstone a)

vård av allmänpraktiserande
läkare, innefattande jämväl hembesök
;

b) specialistvård å sjukhus för
där intagna och för patienter i öppen
vård samt sådan specialistvård
som må finnas tillgänglig utanför
sjukhus;

c) väsentliga läkemedel, som ordineras
av läkare eller annan legitimerad
utövare av sjukvård;

d) vård å sjukhus om så erfordras;
samt

e) i den mån så är möjligt brådskande
behandling på arbetsplatsen
till den som drabbats av olycksfall
i arbete.

Article 13

The cash benefit in respect of temporary
or initial incapacity for work
shall be a periodical payment calculated
in such a manner as to comply
either with the requirements of
Article It) or with the requirements
of Article 20.

Artikel 13

Kontantförmåner vid tillfällig arbetsoförmåga
eller vid arbetsoförmåga
som befinner sig i ett inledande
skede skola bestå av en periodisk
utbetalning beräknad på sådant sätt
att den uppfyller kraven i antingen
artikel 19 eller artikel 20.

3j Bihang till riksdagens protokoll 1905. 1 samt. Nr 51

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 dr W65

Article 14

1. Cash benefits in respect of loss
of earning capacity likely to be permanent
or corresponding loss of faculty
shall be payable in all cases in
which such loss, in excess of a prescribed
degree, reinains åt the expiration
of the period during which
benefits are payable in accordance
with Article 13.

2. In case of total loss of earning
capacity likely to be permanent or
corresponding loss of faculty, the benefit
shall be a periodical payment
calculated in such a manner as to
comply either with the requirements
of Article 19 or with the requirements
of Article 20.

3. In case of substantial partial
loss of earning capacity likely to be
permanent which is in excess of a
prescribed degree, or corresponding
loss of faculty, the benefit shall be a
periodical payment representing a
suitable proportion of that provided
för in paragraph 2 of this Article.

4. In case of partial loss of earning
capacity likely to be permanent
which is not substantial but which
is in excess of the prescribed degree
referred to in paragraph 1 of this
Article, or corresponding loss of faculty,
the cash benefit may take the
form of a lump sum payment.

5. The degrees of loss of earning
capacity or corresponding loss of
faculty referred to in paragraphs 1
and 3 of this Article shall be prescribed
in such manner as to avoid
hardship.

Artide 15

1. In exceptional circumstances,
and with the agreement of the injured
person, all or part of the periodi -

Artikel 14

1. Vid förlust av arbetsförmågan,
som sannolikt kommer att bli bestående
eller vid motsvarande nedsättning
i den fysiska förmågan, skola
kontantförmåner utgivas i alla
sådana fall då förlusten eller nedsättningen
överstiger en viss föreskriven
grad samt består vid utgången
av den period under vilken förmånerna
skola utgivas i enlighet med
artikel 13.

2. Vid fullständig förlust av arbetsförmågan,
som sannolikt kommer
att bli bestående eller vid motsvarande
nedsättning i den fysiska
förmågan, skall förmånen utgöras av
periodiska utbetalningar beräknade
i enlighet med bestämmelserna i artikel
19 eller artikel 20.

3. Vid avsevärd partiell förlust
av arbetsförmågan, som sannolikt
kominer att bli bestående och som
överstiger viss föreskriven grad eller
vid motsvarande nedsättning i den
fysiska förmågan, skall förmånen utgöras
av periodiska utbetalningar,
vilka motsvara en skälig andel av
den i mom. 2 ovan angivna förmånen.

4. Vid partiell förlust av arbetsförmågan,
som sannolikt kommer
att bli bestående och som, ehuru
icke avsevärd, likväl överstiger den
i inom. 1 ovan angivna graden, eller
vid motsvarande nedsättning i den
fysiska förmågan, må kontantförmånen
utgå i form av ett engångsbelopp.

5. Den grad av förlust av arbetsförmågan
eller av motsvarande nedsättning
i den fysiska förmågan, till
vilken hänvisas i mom. 1 och 3 av
denna artikel, skall fastställas på
sådant sätt att vederbörande icke
försättes i en ekonomisk nödsituation.

Artikel 15

1. I undantagsfall må med den
skadades samtycke de i artikel 14
mom. 2 och 3" avsedda periodiska

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965

cal payment provided för in paragraphs
2 and 3 of Article 14 may be
converted into a lump suin corresponding
to the actuarial equivalent
thereof when the competent authority
has reason to believe that such
lump suin will be utilised in a manner
which is particularly advantageous
för the injured person.

2. Where a declaration provided
for in Article 2 is in force and the
Member concerned considers that it
lacks the necessary administrative
facilities for periodical payments, the
periodical payment provided for in
paragraphs 2 and 3 of Article 14
may be converted into a lump sum
corresponding to the actuarial equivalent
thereof, as computed on the
basis of available data.

Article 16

Increments in periodical payments
or other supplementary or special
benefits, as prescribed, shall be provided
for disabled persons requiring
the constant help or attendance of
another person.

Article 17

The conditions in which periodical
payments due in respect of loss of
earning capacity or corresponding
loss of faculty shall be reassessed,
suspended or cancelled by reference
to a change in the degree of loss shall
be prescribed.

Article 18

1. The cash benefit in respect of
death of the breadwinncr shall be a
periodical payment to a widow as
prescribed, a disabled and dependent
widower, dependent children of the
deceased and other persons as may
be prescribed; this payment shall be

utbetalningarna utbytas mot ett engångsbelopp
som motsvarar det försäkringsmatematiska
värdet av
nämnda utbetalningar, när vederbörande
myndighet har anledning antaga,
att ett sådant belopp kommer
att användas på ett för den skadade
särskilt fördelaktigt sätt.

2. Om förklaring som avses i artikel
2 är i kraft och vederbörande
medlemsstat anser sig sakna erforderliga
administrativa resurser för
att garantera regelbundna periodiska
utbetalningar, må de periodiska
utbetalningar som avses i artikel 14
mom. 2 och 3 utbytas mot ett engångsbelopp,
som motsvarar det försäkringsinatematiska
värdet av
nämnda utbetalningar, beräknat på
grundval av tillgängliga uppgifter.

Artikel 16

Höjningar i de periodiska utbetalningarna
eller andra kompletterande
eller speciella förmåner, varom föreskrifter
må finnas, skola utgå till
yrkesskadade, som äro i behov av
stadigvarande hjälp eller tillsyn av
annan person.

Artikel 17

Den nationella lagstiftningen skall
bestämma under vilka omständigheter
de periodiska utbetalningarna
med avseende på förlust av förvärvsförmågan
eller motsvarande nedsättning
i den fysiska förmågan må kunna
revideras, innehållas eller upphävas
under hänvisning till eventuella
förändringar i graden av sådan
förlust eller nedsättning.

Artikel 18

1. Vid familjeförsörjarens död
skall kontantförmånen utgöras av
periodiska utbetalningar till änka i
enlighet med vad som föreskrives i
den nationella lagstiftningen, till
yrkesskadad änkling, som varit beroende
av den avlidna för sin för -

Kiingl. Maj ds proposition nr 51 år 1965

calculated in such a manner as to
comply either with the requirements
of Artide 19 or with the requirements
of Artide 20: Provided that
it shall not hc necessarv to make
provision for a benefit to a disabled
and dependent widower where the
cash benefits to other survivors are
appreciably in excess of those required
by this Convention and where social
security schemes other than employment
injury schemes provide to
such widower benefits which are appreciably
in excess of those in respect
of invalidity required under the Social
Security (Minimum Standards)
Convention, 1952.

2. In addition, a funeral benefit
shall be provided åt a prescribed rate
which shall not be less than the normal
cost of a funeral: Provided that
where cash benefits to survivors are
appreciably in excess of those required
by this Convention the right to
funeral benefit may be made subjcct
to prescribed conditions.

3. Where a declaration provided
for in artiele 2 is in force and the
Member concerned considers that it
lacks the necessarv administrative
facilities for periodical payments, the
periodical payment provided for in
paragraph 1 of this Artiele may be
converted into a lump sum corresponding
to the aetuarial equivalent
thereof, as computed on the hasis of
available data.

Artide 19

1. In the case of a periodical payment
to which this Artiele applies,
the rate of the benefit, inereased by
the amount of anv familj’ allowances
pajrable during the conlingeney,
shall be such as to attain, in respect
of the contingency in question, for
the standard beneficiary indicated in
Schedule II to this Convention, åt

sörj ning, till den avlidnes beroende
barn samt till andra personer som
må finnas angivna i nämnda nationella
lagstiftning; dessa utbetalningar
skola beräknas i enlighet med bestämmelserna
i artikel 19 eller artikel
20. Förmån till yrkesskadad och
beroende änkling behöver dock icke
utgivas, om kontantförmånerna till
andra efterlevande äro avsevärt högre
än de som krävas enligt denna
konvention och om enligt andra system
för social trygghet än yrkesskadesystem
till sådan änkling utgå förmåner,
vilka äro avsevärt högre än
de som krävas i fråga om förmåner
vid invaliditet enligt konventionen
angående social trygghet (minimistandard),
1952.

2. Dessutom skall begravningshjälp
utgivas med belopp som icke
skall understiga de normala kostnaderna
för en begravning; rätten till
denna förmån kan emellertid göras
beroende av vissa föreskrivna villkor,
då kontantförmånerna till efterlevande
avsevärt överstiga dem
som angivas i denna konvention.

3. Om förklaring som avses i artikel
2 är i kraft och vederbörande
medlemsstat anser sig sakna erforderliga
administrativa resurser ‘för
att garantera regelbundna periodiska
utbetalningar, må de periodiska
utbetalningar som avses i mom. 1 av
denna artikel utbytas mot ett engångsbelopp,
som motsvarar det försäkringsmatematiska
värdet av
nämnda utbetalningar, beräknat på
grundval av tillgängliga uppgifter.

Artikel 19

1. Vid periodisk utbetalning,
varå denna artikel äger tillämpning,
skall förmånens belopp, ökat med
beloppet av familjebidrag, som må
utgå under den tid riskfallet omfattar
vara sådant, att det för i bifogade
tabell II angiven standardförmånstagare
vid riskfallet ifråga utgör
minst i tabellen angiven procent av

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1905

least the percentage indicated therein
of the total of the previous earnings
of the beneficiary or his breadwinner
and of the amount of any family
allowances payable to a person
protected with the same fainily responsibilities
as the standard beneficiary.

2. The previous earnings of the
beneficiary or his breadwinner shall
be calculated according to prescribed
rules, and, where the persons protected
or their breadwinners are arranged
in classes according to their
earnings, their previous earnings
may be calculated from the basic
earnings of the classes to which they
belonged.

3. A maximum limit may be prescribed
for the rate of the benefit or
for the earnings taken into account
för the calculation of the benefit,
provided that the maximum limit is
fixed in such a way that the provisions
of paragraph 1 of this Article
are complied with where the previous
earnings of the beneficiary or
his breadwinner are ecjual to or lower
than the wage of a skilled manual
male employee.

4. The previous earnings of the
beneficiary or his breadwinner, the
wage of the skilled manual male employee,
the benefit and any family
allowances shall be calculated on the
same lime basis.

5. For the other beneficiaries the
benefit shall bear a reasonable relation
to the benefit for the standard
beneficiary.

6. För "the purpose of this Article,
a skilled manual male employee shall
he—

(a) a fitter or turner in the manufacture
of machinery other than
electrical machinery; or

(b) a person deemed typical of
skilled lahour selected in accordance
with the provisions of the following
paragraph; or

summan av förmånstagarens eller
hans familjeförsörjares tidigare inkomster
och beloppet av familjebidrag
som må utgå till en skyddad
person med samma försörjningsplikt
som standardförmånstagaren.

2. Förmånstagarens eller hans
törsörjares tidigare inkomster skola
beräknas enligt föreskrivna regler;
när de skyddade personerna eller deras
försörj are äro uppdelade i inkomstklasser,
må deras tidigare inkomster
beräknas efter grundlönerna
inom de inkomstklasser, vilka de
tillhörde.

3. För förmånsbeloppet liksom
för de inkomster vilka ligga till
grund för beräkningen av förmånen
må fastställas ett högsta belopp, under
förutsättning att detta bestämmes
på sådant sätt, att föreskrifterna
i mom. 1 av denna artikel uppfyllas,
när förmånstagarens eller
hans försörj ares tidigare inkomster
icke överstiga en yrkesutbildad manlig
kroppsarbetares lön.

4. Förmånstagarens eller hans
törsörjares tidigare inkomster, en
yrkesutbildad manlig kroppsarbetares
lön, förmånen och familjebidragen
skola samtliga beräknas i förhållande
till samma tidsenhet.

5. Vad beträffar övriga förmånstagare
skall förmånen stå i skäligt
förhållande till standardförmånstagarens
förmån.

6. I denna artikel avses med yrkesutbildad
manlig kroppsarbetare

a) hopsättare eller svarvare inom
industri för tillverkning av andra
maskiner än elektriska sadana; ellei

b) person, som kan anses typisk
för yrkesutbildad arbetskraft, utvald
i enlighet med föreskrifterna i mom.
7; eller

c) person, vilkens inkomst är li -

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965

such as to be equal to or greater
than the earnings of 75 per cent of
all the persons protected, such earnings
to be determined on the basis of
annual or shorter periods as may be
prescribed; or

(d) a person whose earnings are
equal to 125 per cent of the average
earnings of ali the persons protected.

7. The person deemed typical of
skilled labour for the purpose of
clause (b) of the preceding paragraph
shall be a person employed in
the major group of economic activities
with the largest number of economically
active male persons protected
in the contingency in question,
or of the breadwinners of the
persons protected, as the case may
he, in the division comprising the
largest number of such persons or
breadwinners; for this purpose, the
international standard industrial
classification of all economic activities,
adopted by the Economic and
Social Council of the United Nations
åt its Seventh Session on 27 August
1948, as amended and reproduced in
the Annex to this Convention, or
such classification as åt any time
further amended, shall be used.

8. Where the rate of benefit varies
by region, the skilled manual
male employee may be determined
for each region in accordance with
paragraphs 6 and 7 of this Artide.

9. The wage of the skilled manual
male employee shall be determined
on the basis of the rates of wages for
normal hours of work fixed by collective
agreeinents, by or in pursuance
of national laws or regulations,
where applicable, or by custom, including
cost-of-living allowances, if
any; where such rates differ by region
but paragraph 8 of this Article
is not applied, the median rate shall
be taken.

10. No periodical payment shall

ka med eller överstiger den inkomst
som uppnås av 75 procent av alla
skyddade personer, skolande inkomsterna
beräknas för ett år eller
kortare tid, i enlighet med vad därom
må föreskrivas; eller ock

d) person, vilkens inkomster äro
lika med 125 procent av genomsnittsinkomsterna
för samtliga skyddade.

7. Såsom typisk för yrkesutbildad
arbetskraft enligt mom. 6 b)
skall anses person, som tillhör den
undergrupp, vilken med hänsyn till
antalet av ifrågavarande riskskydd
omfattade manliga förvärvsarbetande
eller med hänsyn till antalet försörj
are för skyddade personer, utgör
den största gruppen inom den huvudgrupp,
som i sig innesluter det
största antalet dylika förvärvsarbetande
eller försörj are; vid bedömandet
härav skall begagnas den av Förenta
Nationernas ekonomiska och sociala
råd vid dess sjunde sammanträde
den 27 augusti 1948 antagna, i
reviderat skick såsom bilaga till denna
konvention fogade internationella
standardindelningen av all ekonomisk
verksamhet efter verksamhetens
art med de ändringar, som senare
må komma att vidtagas i nämnda
indelning.

8. Om förmånens storlek växlar
inom olika områden, må den yrkesutbildade
manlige kroppsarbetaren
för varje område utväljas i enlighet
med mom. 6 och 7 av denna artikel.

9. Yrkesutbildad manlig kroppsarbetares
lön skall bestämmas på
grundval av den för normal arbetstid
gällande lönen — såsom denna
fastställts genom kollektivavtal, eller,
i förekommande fall, genom eller
i kraft av nationell lagstiftning
eller genom sedvana — inklusive
dvrtidstillägg, om sådana utgå; i de
fall då den sålunda bestämda lönen
varierar mellan olika områden, men
mom. 8 av denna artikel icke tillläinpas,
skall medianlönen användas.

10. Periodisk utbetalning må ic -

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965

be less than a prescribed minimum
amount.

Article 20

1. In the case of a periodical payment
to which this Article applies,
the rate of the bcnefit, increased bj
the amount of any family allowances
payable during the contingency, shall
be such as to attain, in respect of the
contingency in question, tor the
standard beneficiary indicated in
Schedule II to this Convention, åt least
the percentage indicated therein of
the total of the wage of an ordinary
adult male labourer and of the amount
of any family allowances payable
to a person protected with the
same family responsibilities as the
standard beneficiary.

2. The wage of the ordinary adult
male labourer, the benefit and any
family allowances shall be calculated
on the same time basis.

3. For the other beneficiaries, the
benefit shall bear a reasonable relation
to the benefit for the standard
beneficiary.

4. For the purpose of this Article,
the ordinary adult male labourer
shall be—

(a) a person deemed typical of
unskilled labour in the manufacture
of machinery other than electrical
maehinery; or

(b) a person deemed typical of
unskilled labour selected in accordance
with the provisions of the following
paragraph.

5. The person deemed typical of
unskilled labour for the purpose of
clause (b) of the preceding paragraph
shall be a person employed in
the major group of economic activities
with tiie largest number of economically
active male persons protected
in the contingency in question,
or of the breadwinners of the
persons protected, as the case may
be, in the division comprising the

ke utgå med lägre belopp än det föreskrivna
minimibeloppet.

Artikel 20

1. Vid periodisk utbetalning varå
denna artikel äger tillämpning, skall
förmånens belopp, ökat med beloppet
av familjebidrag, som må utgå under
den tid riskfallet omfattar vara sådant,
att det för i bifogade tabell II
angiven standardförmånstagare vid
riskfallet i fråga utgör minst i tabellen
angiven procent av summan av
en vanlig vuxen manlig arbetares
lön och "beloppet av familjebidrag
som må utgå till en skyddad person
med samma försörjningsplikt som

standardförmånstagaren.

2. Fn vanlig vuxen manlig arbetares
lön, förmånen och familjebidragen
skola samtliga beräknas i
förhållande till samma tidsenhet.

3. Vad beträffar övriga förmånstagare
skall förmånen stå i skäligt
förhållande till standardförmånstagarens
förmån.

4. I denna artikel avses med vanlig
vuxen manlig arbetare

a) person, som kan anses typisk
för icke yrkesutbildad arbetskraft
inom industri för tillverkning av
andra maskiner än elektriska sådana;
eller

b) person, som kan anses typisk
för icke yrkesutbildad arbetskraft utvald
i enlighet med föreskrifterna i
mom. 5.

5. Såsom typisk för icke yrkesutbildad
arbetskraft enligt inom. 4 b)
skall anses person, som tillhör den
undergrupp, vilken med hänsyn till
antalet av ifrågavarande riskskydd
omfattade manliga förvärvsarbetande
eller med hänsyn till antalet försörj
are för skyddade personer, utgör
den största gruppen inom den
huvudgrupp, som i sig innesluter det
största antalet dylika förvärvsarbc -

Kungl. Maj. ts proposition nr 51 år 1965

largest number of such persons or
breadwinners; for this purpose the
international standard industrial
classification of all economic activities,
adopted by the Economic and
Social Council of the United Nations
åt its Seventh Session on 27 August
1948, as amended and reproduced in
the Annex to this Convention, or
such classification as åt any tiine
further amended, shall be used.

6. Where the rate of benefit varies
by region, the ordinary adult
male labourer may be determined for
each region in accordance with paragraphs
4 and 5 of this Artide.

7. The wage of the ordinary
adult male labourer shall be determined
on the basis of the rates of
wages for normal hours of work
fixed by collective agreements, by or
in pursuance of national laws or regulations,
where applicable, or by
custom, including cost-of-living allowances
if any; where such rates differ
by region but paragraph 6 of this
Article is not applied, the median
rate shall be taken.

8. No periodical payment shall be
less than a prescribed minimum
amount.

Article 21

1. The rates of cash benefits currently
payable pursuant to paragraphs
2 and 3 of Article 14 and paragraph
1 of Article 18 shall be reyiewed
following substantial changes
in the general level of earnings where
these result from substantial changes
in the cost of living.

2. Each Member shall include the
findings of such reviews in ils reports
upon the application of this
Convention submitted under article
22 of the Constitution of the International
Labour Organisation, and
shall specify any action taken.

lande eller försörjare; vid bedömandet
härav skall begagnas den av Förenta
Nationernas ekonomiska och sociala
råd vid dess sjunde sammanträde
den 27 augusti 1948 antagna i
reviderat skick såsom bilaga till denna
konvention fogade internationella
standardindelningen av all ekonomisk
verksamhet efter verksamhetens
art med de ändringar, som
senare må komma att vidtagas i
nämnda indelning.

6. Om förmånens storlek växlar
inom olika områden, må den vanliga
vuxna manliga arbetaren för varje
område utväljas i enlighet med
inom. 4 och 5 av denna artikel.

7. Den vanliga vuxna manliga arbetarens
lön skall bestämmas på
grundval av den för normal arbetstid
gällande lönen — såsom denna
fastställts genom kollektivavtal eller,
i förekommande fall, genom eller
i kraft av nationell lagstiftning
eller genom sedvana — inklusive
dyrtidstillägg, om sådana utgå; i de
fall då den sålunda bestämda lönen
varierar mellan olika områden, men
mom. 6 av denna artikel icke tillämpas,
skall medianlönen användas.

8. Periodisk utbetalning må icke
utgå med lägre belopp än'' det föreskrivna
minimibeloppet.

Artikel 21

1. De belopp av löpande kontantförmåner,
som utbetalas enligt artikel
14 mom. 2 och 3 samt artikel
18 mom. 1, skola göras till föremål
för översyn i anslutning till väsentliga
ändringar i den allmänna inkomstnivån,
då sådana föranledas
av väsentliga ändringar i levnadskostnaderna.

2. Varje medlem skall i sina rapporter
angående tillämpningen av
denna konvention, vilka medlemmen
har att avgiva enligt artikel 22 av
Internationella arbetsorganisationens
stadga, lämna upplysning om resultatet
av en sådan översyn samt till -

Kungl. Maj. ts proposition nr 51 år 1965

lika angiva de åtgärder denna föranlett.

Article 22

1. A benefit to which a person
protected would otherwise be entitled
in compliance with this Convention
may be suspended to such
extent as may bo prescribed—

(a) as long as the person coneerned
is absent from the territory
of the Member;

(b) as long as the person concerned
is maintained åt public expense
or åt the expense of a social
security institution or service;

(d) where the employment injury
has been caused by a criminal
offence committed by the person
concerned;

(e) where the employment injury
has been caused by voluntary
intoxication or by the serious and
wilful misconduct of the person concerned; (f)

where the person concerned,
without good cause, neglects to make
use of the medical care and allied
benefits or the rehabilitation services
placed åt his disposal, or fails to
comply with rules prescribed for
verifying the occurence or continuance
of the contingency or for the
conduct of beneficiaries; and

(g) as long as the surviving spouse
is living with another person as
spouse.

2. In the cases and within the
limits prescribed, part of the cash
benefit otherwise due shall be paid
to the dependants of the person concerned.

Artide 23

1. Every claimant shall have a
right of appeal in the case of refusal

Artikel 22

1. Förmån, vartill skyddad person
eljest vore berättigad i enlighet
med denna konvention, må upphöra
i den utsträckning som må vara
föreskriven,

a) så länge vederbörande icke
befinner sig inom medlemsstatens
territorium;

b) så länge vederbörande försörjes
av allmänna medel eller på social
trygghetsinstitutions bekostnad;

c) då vederbörande sökt utfå förmån
under falska förutsättningar;

d) då yrkesskadan framkallats
av ett av vederbörande begånget
brott;

e) då yrkesskadan förorsakats av
frivilligt intagande av förgiftningsämnen
eller framkallats av en av vederbörande
avsiktligen begången allvarlig
förseelse;

f) då vederbörande utan giltigt
skäl underlåter att utnyttja till håns
förfogande stående hälso- och sjukvårds-
och därmed sammanhängande
anordningar eller arbetsvårdsanordningar
eller icke iakttager för
styrkande av riskfallets inträffande
eller fortvaro eller för förmånstagarnas
uppförande föreskrivna regler;

g) så länge efterlevande make
sammanlever med annan person under
äktenskapsliknande förhållanden.

2. I föreskrivna fall och under
föreskrivna villkor skall en del av
kontantförmånerna, som normalt
skulle ha avlagts annorledes, utbetalas
till dem som för sin försörjning
äro beroende av vederbörande.

Artikel 23

1. Envar som gör anspråk på social
trygghetsförmån skall äga an -

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1965

of the benefit or complaint as to its
quality or quantity.

2. Where in the application of
this Convention a government department
responsible to a legislature
is entrusted with the administration
of medical care, the right of appeal
provided for in paragraph 1 of this
Article may be replaced by a right
to have a complaint concerning the
refusal of medical care or the quality
of the care received investigated
by the appropriate authority.

3. Where a claim is settled by a
special tribunal established to deal
with employment injury benefit
questions or with social security
questions in general and on which
the persons protected are represented,
no right of appeal shall be required.

Article 24

1. Where the administration is
not entrusted to an institution regulated
by the public authorities or to
a government department responsible
to a legislature, representatives
of the persons protected shall
participate in the management, or be
associated therewith in a consultative
capacity, under prescribed conditioms;
national Iegislation may
likewise decide as to the participation
of representatives of employers
and of the public authorities.

2. The Member shall accept general
responsibility for the proper administration
of the institutions of
services concerned in the application
of this Convention.

Article 25

Each Member shall accept general
responsibility for the due provision
of the benefits provided in compliance
with this Convention and shall
take all measures required for this
purpose.

föra besvär över avslag å framställning
därom samt klagan rörande
dess beskaffenhet eller storlek.

2. När vid tillämpningen av förevarande
konvention ett inför den
lagstiftande församlingen ansvarigt
regeringsdepartement handhaver administrationen
av hälso- och sjukvård
må i mom. 1 avsedd besvärsrätt
ersättas med en rätt att få klagan
rörande vägrad hälso- och sjukvård
eller beskaffenheten av meddelad
vård prövad av vederbörande
myndighet.

3. Då ansökan om förmån avgöres
av en för behandling av frågor
rörande förmåner vid yrkesskada eller
av socialförsäkringsfrågor i allmänhet
särskilt inrättad domstol, i
vilken de skyddade personerna äro
representerade, är besvärsrätt icke
erforderlig.

Artikel 24

1. Då administrationen icke
handhaves av institution under
kontroll av offentlig myndighet eller
av ett inför den lagstiftande församlingen
ansvarigt regeringsdepartement,
skola representanter för de
skyddade personerna medverka vid
administrationen eller knytas till
densamma i egenskap av rådgivare
under föreskrivna villkor; den nationella
lagstiftningen må även innehålla
bestämmelser om representation
för arbetsgivare och för offentliga
myndigheter.

2. Medlemmen skall ikläda sig
det allmänna ansvaret för behörig
administration av de institutioner
och inrättningar, som handhava tilllämpningen
av denna konvention.

Artikel 25

Varje medlem skall ikläda sig det
allmänna ansvaret för vederbörligt
tillhandahållande av de förmåner
som skola utgå enligt denna konvention
och vidtaga alla nödiga åtgärder
i sådant syfte.

Kungl. Maj:ts proposition nr Öl år 1965

Article 26

1. Each Member shall, under prescribed
conditions—

(a) take measures to prevent industrial
accidents and occupational
diseases;

(b) provide rehabilitation services
which are designed to prepare a
disabled person wherever possible
for the resumption of his previous
activity, or, if this is not possible,
the most suitable alternative gainful
activity, having regard to his aptitudes
and capacity; and

2. Each Member shall as far as
possible furnish in its reports upon
the application of this Convention
submitted under article 22 of the
Constitution of the International Labour
Organisation information concerning
the frequency and severity
of industrial accidents.

Artide 27

Each Member shall witliin its territory
assure to non-nationals equality
of treatinent with its own nationals
as regards employment injury
benefits.

Artide 28

1. This Convention revises the
Workmen’s Compensation (Agriculture)
Convention, 1921, the Workmen’s
Compensation (Accidents)
Convention, 1925, the Workmen’s
Compensation (Occupational Diseases)
Convention, 1925, and the Workmen’s
Compensation (Occupational
Diseases) Convention (Revised),
1934.

2. Ratification of this Convention
hy a Member which is a party to the
\Vorkmen’s Compensation (Occupa -

Artikel 26

1. Varje medlem skall under föreskrivna
villkor

a) vidtaga åtgärder för att förebygga
olycksfall i arbete och yrkessjukdomar; b)

tillhandahålla arbetsvårdsanordningar,
vilka äro ägnade att i all
den utsträckning detta är möjligt
förbereda en yrkesskadad person för
ett återupptagande av hans tidigare
verksamhet eller, om detta ej låter
sig göra, av annat förvärvsarbete,
som passar honom bäst med hänsyn
till hans läggning och färdigheter;

c) vidtaga åtgärder för att främja
placering av yrkesskadade i
lämpligt arbete.

2. Varje medlem skall så långt
möjligt i sina rapporter angående
tillämpning av denna konvention,
vilka medlemmen har att avgiva enligt
artikel 22 av Internationella arbetsorganisationens
stadga, lämna
upplysningar rörande frekvensen och
svårighetsgraden av olycksfall i arbete.

Artikel 27

Varje medlemsstat skall inom sitt
område tillförsäkra utlänningar likställighet
med landets egna medborgare
i fråga om förmåner vid yrkesskada.

Artikel 28

1. Genom denna konvention revideras
konventionen angående ersättning
för olycksfall i arbete inom
jordbruket, 1921, konventionen om
ersättning för olycksfall i arbete,
1925, konventionen angående ersättning
för yrkessjukdomar, 1925, samt
den reviderade konventionen angående
ersättning för yrkessjukdomar,
1934.

2. Om medlem, som anslutit sig
till den reviderade konventionen angående
yrkessjukdomar (1934), ra -

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965

tional Diseases) Convention (Revised),
1934, shall, in accordance
with Artide 8 thereof, ipso jure involve
the immediate denunciation of
that Convention, it'' and when this
Convention shall have come into
force, but the coming into force of
this Convention shall not close that
Convention to further ratification.

Article 29

In conformity with Article 75 of
the Social Security (Minimum Standards)
Convention, 1952, Part VI of
that Convention and the relevant provisions
of other Parts thereof shall
cease to apply to any Member having
ratified this Convention as from the
date åt which this Convention comes
into force för that Member, but acceptance
of the obligations of this
Convention shall be deemed to constitute
acceptance of the obligations
öf Part VI of the Social Security (Minimum
Standards) Convention, 1952,
and the relevant provisions of other
Parts thereof, for the purpose of
Article 2 of the said Convention.

Article 50

It'' any Convention which may be
adopted subsequently by the Conference
concerning any subject or subjects
dealt with in this Convention
so provides, such provisions of this
Convention as may be specified in
the said Convention shall cease to
apply to any Member having ratified
the said Convention as from the
date åt which the said Convention
comes into force for that Member.

Article 31

1. The International Labour Conference
may, åt any session åt which
the matter is included in its agenda,
adopt by a two-thirds majority
amendments to Schedule I to this
Convention.

tificerar förevarande konvention,
skall detta i enlighet med artikel 8
av förstnämnda konvention ipso jure
medföra omedelbar uppsägning därav,
om och när förevarande konvention
träder i kraft, men sådant
ikraftträdande skall icke utgöra hinder
för ytterligare ratifikationer av
förstnämnda konvention.

Artikel 29

I enlighet med artikel 75 av konventionen
angående minimistandard
för social trygghet, 1952, skola del
VI och motsvarande bestämmelser i
andra delar därav upphöra att gälla
för medlem, som ratificerat förevä"-rande konvention, från och med den
dag, då den träder i kraft för medlemmen,
men ett godtagande av förpliktelserna
i förevarande konvention
skall anses innebära ett godtagande
av förpliktelserna i del VI av
konventionen angående minimistandard
för social trygghet, 1952, och
motsvarande bestämmelser i andra
delar därav i och för uppfyllande av
artikel 2 av sistnämnda konvention.

Artikel 30

Därest konvention, som senare må
komma att antagas av konferensen
rörande något eller några av de i förevarande
konvention behandlade
ämnen, så stadgar, skola sådana bestämmelser
i förevarande konvention,
vilka i den nya konventionen
särskilt angivas, upphöra att gälla
för medlem, som ratificerat den nya
konventionen, från och med den dag,
då sistnämnda konvention träder i
kraft för medlemmen.

Artikel 31

1. Internationella arbetskonferensen
må vid varje sammanträde,
på vars dagordning ämnet finnes
uppfört, med två tredjedelars majoritet
antaga ändringar i den vid
denna konvention fogade tabell I.

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965

2. Such amendments shall take
effect in respect of any Member already
a party to the Convention when
such Member notifies the DirectorGeneral
of the International Labour
Office of its acceptance thereof.

3. Unless the Conference otherwise
decides when adopting an
amendment, an amendament shall
be effective, by reason of its adoption
by the Conference, in respect of any
Member subsequently ratifying the
Convention.

2. Ändringar som nu sagts skola
för varje medlem, som redan anslutit
sig till konventionen, träda i kraft
när sådan medlem underrättar Internationella
arbetsbyråns generaldirektör
om dess godtagande av ändringarna.

3. Såvida konferensen ej annorledes
beslutar vid antagandet av
ändringen, skall ändringen i och med
att den antagits av konferensen bli
gällande för varje medlem, som därefter
ratificerar konventionen.

Artiklarna 32—39

Dessa artiklar åro likalydande med artiklarna 20—27 av konventionen
(nr 120) angående hygien inom handels- och kontorsverksamhet, dock
att då i artikel 26 av sistnämnda konvention hänvisas till artikel 22, detta
i förevarande konvention motsvaras av en i artikel 38 upptagen hänvisning
till artikel 34.

Kungl. Maj. ts proposition nr 51 år 1965

Schedule I. List of occupational diseases

Occupational diseases

Work involving exposure to risk

1. Pneumoconioses caused by sclerogenetic
mineral dust (silicosis, anthracosilicosis,
asbestosis) and silico-tuberculosis
provided that silicosis is an
essential factor in causing the resultat
incapacity or death.

2. Diseases caused by beryllium or its
toxic compounds.

3. Diseases caused by phosphorus or its
toxic compounds.

4. Diseases caused by chrome or its toxic
compounds.

5. Diseases caused by manganese or its
toxic compounds.

6. Diseases caused by arsenic or its toxic
compounds.

7. Diseases caused by mercury or its toxic
compounds.

8. Diseases caused by lead or its toxic
compounds.

9. Diseases caused by carbon bisulphide.

10. Diseases caused by the toxic halogen
derivatives of hydrocarbons of the
aliphatic series.

11. Diseases caused by benzene or its toxic
homologues.

12. Diseases caused by nitro- and amidotoxic
derivatives of benzene or its homologues.

13. Diseases caused by ionising radiations.

14. Primary epitheliomatous cancer of the
skin caused by tar, pitch, bitumen,
mineral oil, anthracene, or the compounds,
products or residues of these
substances.

15. Anthrax infection.

All work involving exposure to the risk
concerned.

All work involving exposure to the action
of ionising radiations.

All work involving exposure to the risks
concerned.

Work in connection with animals infected
with anthrax. Handling of animal carcasses
or parts of such carcasses including
hides, hoofs and horns. Loading and unloading
or transport of merchandise which
may have been contaminated by animals
or animal carcasses infected with anthrax.

Schedule II. Perodical payments to standard beneficiaries

Contingency	Standard beneficiary	Percentage
1. Temporary or initial incapacity för	Man with wife and two	60
work	children
2. Total loss of earning capacity or corre-	Man with wife and two	60
sponding loss of faculty	children
3. Death of breadwinner	Widow with two children	50

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965

Tabell I. Förteckning över yrkessjukdomar

Yrkessjukdomar

1. Pneumokonioser orsakade av sklerogenetiskt
mineralstoft (silikos, antrakosilikos,
asbestos) och silikotuberkulos,
förutsatt att silikos i väsentlig grad
orsakat arbetsförmågan eller döden

2. Sjukdomar orsakade av beryllium eller
giftig förening därav

3. Sjukdomar orsakade av fosfor eller giftig
förening därav

4. Sjukdomar orsakade av krom eller giftig
förening därav

5. Sjukdomar orsakade av mangan eller
giftig förening därav

6. Sjukdomar orsakade av arsenik eller
giftig förening därav

7. Sjukdomar orsakade av kvicksilver eller
giftig förening därav

8. Sjukdomar orsakade av bly eller giftig
förening därav

9. Sjukdomar orsakade av kolsvavla

10. Sjukdomar orsakade av giftiga halogenderivat
av kolväten av den alifatiska
serien

11. Sjukdomar orsakade av bensol eller
dess giftiga homologer

12. Sjukdomar orsakade av nitro- och amidotoxiska
derivat av bensol eller dess
homologer

13. Sjukdomar orsakade av joniserande
strålning

14. Primär hudkräfta, orsakad av tjära,
beck, asfalt, mineralolja och antracin
eller föreningar, produkter eller rester
av dessa ämnen

15. Mjältbrand

Farligt arbete

Allt arbete, där arbetstagaren är utsatt för
ifrågavarande risk

Allt arbete, där arbetstagaren varit utsatt
för joniserande strålning
Allt arbete, där arbetstagaren är utsatt för
ifrågavarande risk

Arbete i kontakt med djur, infekterade av
mjältbrand. Behandling av djurkroppar eller
delar av djurkroppar, inkluderande hudar,
hovar och horn. Lastning och lossning
eller transport av varor, som blivit förorenade
av djur eller djurkroppar, infekterade
av mjältbrand

Tabell II. Periodiska utbetalningar till standard förmånstagare

Riskfall	Standardförmånstagare	Procentsats
1. Tillfällig arbetsoförmåga eller arbets-	Man med hustru och två	60
oförmåga som befinner sig i ett inle-	barn
dande skede
2. Fullständig förlust av arbetsförmågan	Man med hustru och två	60
eller motsvarande nedsättning i den	barn
fysiska förmågan
3. Familjeförsörjarens död	Änka med två barn	50

Kiingl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965

Annex

International Standard Industrial Classification of All
Economic Activities

(Revised 1958)

List of Divisions and Major Croups

Division

Major

group

Division 0. Agriculture, Forestry, Hunting and Fishing

Öl. Agriculture.

02. Forestry and logging.

03. Hunting, trapping and garne propagation.

04. Fishing.

Division 1. Mining and Quarrying

11. Coal mining.

12. Metal mining.

13. Crude petroleum and natural gas.

14. Stone quarrying, clay and sand pits.

19. Other non-metallic mining and quarrying.

Divisions 2—3. Manufacturing

20. Food manufacturing industries, except beverage industries.

21. Beverage industries.

22. Tobacco manufacturers.

23. Manufacture of textiles.

24. Manufacture of footwear, other wearing apparel and made-up textile
goods.

25. Manufacture of wood and cork, except manufacture of furniture.

26. Manufacture of furniture and fixtures.

27. Manufacture of paper and paper products.

28. Printing, publishing and allied industries.

29. Manufacture of leather, and leather and fur products, except footwear
and other -wearing apparel.

30. Manufacture of rubber products.

31. Manufacture of Chemicals and Chemical products.

32. Manufacture of products of petroleum and coal.

33. Manufacture of non-metallic mineral products, except products of petroleum
and coal.

34. Basic metal industries.

35. Manufacture of metal products, except machinery and transport equipment.

36. Manufacture of machinery, except electrical machinery.

37. Manufacture of electrical machinery, apparatus, appliances and supplies.

38. Manufacture of transport equipment.

39. Miscellaneous manufacturing industries.

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1965

Bilaga

Internationell standardindelning av all ekonomisk verksamhet
efter näringsgren

(Reviderad 1958)

Förteckning över huvudgrupper och undergrupper

Huvudgrupp

Under grupp Huvudgrupp

0. Jordbruk, skogsbruk, jakt och fiske
Öl. Jordbruk

02. Skogsbruk och skogsavverkning

03. Jakt och jaktvård

04. Fiske

Huvudgrupp 1. Gruvdrift och mineralbrytning

11. Kolgruvor

12. Malmgruvor

13. Råpetroleum- och naturgasverk

14. Stenbrott, sand- och lertag

19. Annat icke metallförande mineral

Huvudgrupper 2—3. Tillverkningsindustri

20. Livsmedelsindustri utom dryckesvaruindustri

21. Dryckesvaruindustri

22. Tobaksindustri

23. Textilindustri

24. Sko- och beklädnadsindustri samt konfektionsindustri

25. Trä- och korkindustri utom möbelindustri

26. Möbel- och inredningsindustri

27. Pappers- och pappersvaruindustri

28. Grafisk industri, förlagsverksamhet in. m.

29. Läderindustri, läderberedning och pälstillverkning med undantag av
skodon och andra beklädnadsartiklar

30. Gummiindustri

31. Kemisk industri

32. Kol- och mineraloljeindustri

33. Framställning av icke metallförande mineralprodukter utom kol- och
mineral olj epr odu k ter

34. Metallindustri

35. Metallmanufaktur utom maskiner och transportmateriel

36. Tillverkning av maskiner utom elektriska maskiner

37. Elektroindustri

38. Tillverkning av transportmateriel

39. övrig industri

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1965
Division 4. Construction

40.

51.

52.

61.

62.

63.

64.

71.

72.

73.

81.

82.

83.

84.

85.

90.

Construction.

Division 5. Electricity, Gas, Water and Sanitary Services
Electricity, gas and steam.

Water and sanitary services.

Division 6. Commerce

Wholesale and retail trade.

Banks and other financial institutions.
Insurance.

Real estate.

Division 7. Transport, Storage and Communication
Transport.

Storage and warehousing.

Communication.

Division 8. Services

Government services.

Community services.

Business services.

Recreation services.

Personal services.

Division 9. Activities Not Adequately Described
Activities not adequately described.

nyv.Å-AA
irr/HiT
ii sir/Ö

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1965

Huvudgrupp 4. Byggnads- och anläggningsverksamhet

40. Byggnads- och anläggningsverksamhet

Huvudgrupp 5. El-, gas- och vattenverk m. m.

51. El-, gas- och värmeverk

52. Vatten- och renhållningsverk

!1-1 in > SDitehotaowM sBmi wi;*''- (tZ f .?'') ma-Åshcsna

Huvudgrupp 6. Handel

61. Parti- och detaljhandel

62. Banker och andra finansföretag

63. Försäkring

64. Fastighetsförvaltning

Huvudgrupp 7. Transport, lagerrörelse och kommunikationer

71. Transport

72. Lager- och magasinsrörelse

73. Kommunikationer

Huvudgrupp 8. Tjänster

81. Statlig förvaltning

82. Andra samhälleliga tjänster

83. Kommersiell uppdragsverksamhet

84. Rekreationsverksamhet

85. Personliga tjänster

Huvudgrupp 9. Ej specificerbar verksamhet
90. Ej specificerbar verksamhet

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965

Recommendation (No. 121) concerning
Benefits in the Case of Employment Injury

The General Conference of the International
Labour Organisation,

Having been convened åt Geneva
by the Governing Body of the International
Labour Office, and having
met in its Forty-eighth Session on
17 June 1964, and

Having decided upon the adoption
of certain proposals with regard to
benefits in the case of industrial accidents
and occupational diseases,
which is the fifth item on the agenda
of the session, and

Having determined that these proposals
shall take the form of a Recommendation
supplementing the
Employment Injury Benefits Convention,
1964,

adopts this eighth day of July of the
year one thousand nine hundred and
sixty-four the following Recommendation,
which may be cited as the
Employment Injury Benefits Recommendation,
1964:

1. In this Recommendation—

(a) the term “legislation” includes
any social security rules as well
as laws and regulations;

(b) the term “prescribed” means
determined by or in virtue of national
legislation;

2. Each Member should extend
the application of its legislation provning
for employment injury benefits,
if necessary by stages, to any
categories of emplovees which may

Bilaga 4
(Översättning)

Rekommendation (nr 121) angående
förmåner vid yrkesskada

Internationella arbetsorganisationens
allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella
arbetsbyrån sammankallats till
Geneve och där samlats den 17 juni
1964 till sitt fyrtioåttonde sammanträde,

och beslutat antaga vissa förslag
angående förmåner vid yrkesskada,
vilken fråga utgör den femte punkten
på sammanträdets dagordning,

samt beslutat, att dessa förslag
skola taga form av en rekommendation,
avsedd att komplettera konventionen
angående förmåner vid yrkesskada,
1964,

antager denna den åttonde dagen i
juli månad år nittonhundrasextiofyra
följande rekommendation, som
må benämnas rekommendation angående
förmåner vid yrkesskada,
1964.

1. I denna rekommendation
skall —-

a) med uttrycket ”lagstiftning”
förstås såväl lagar och författningar
som administrativa föreskrifter om
social trygghet;

b) med uttrycket ”föreskrivet”
förstås fastställt i eller med stöd av
den nationella lagstiftningen;

c) med uttrycket ”beroende” avses
ett tillstånd av beroende som förutsättes
föreligga i vissa föreskrivna
fall.

2. Varje medlem bör, om så är
erforderligt i etapper, utsträcka tilllämpningen
av sin lagstiftning avseende
förmåner vid yrkesskada till
varje arbetstagarkategori, vilken i

Kungl. Maj. ts proposition nr 51 år 1955

have been excepted in virtue of Artide
4, paragraph 2, of the Employment
Injury Benefits Convention,
1964, from ‘the protection provided
for in that Convention.

3. (1) Each Member should, subject
to prescribed conditions, secure
the provision of employment injury
or analogous benefits, it’ necessary
by stages and/or through voluntary
insurance, to—

(a) member s of co-operativeswho
are engaged in the production of
goods or the provision of services;

(b) prescribed categories of selfemployed
persons, in particular persons
owning and actively engaged in
the operation of small-scale businesses
or farms;

(i) persons in training, undergoing
an occupational or trade
test or otherwise preparing for their
future employment, including pupils
and students;

(ii) members of volunteer
bodies charged with combating natural
disasters, with saving lives and
property or with maintaining law
and order;

(iii) other categories of
persons not otherwise covered who
are active in the public interest or
engaged in civic or benevolent pursuits,
such as persons volunteering
their services for public office, social
service or hospitals;

(iv) prisoners and other detained
persons doing work which has
been required or approved by the
competent authorities.

(2) The financial resources of
voluntary insurance for the categories
referred to in subparagraph
(1) 0f this Paragraph should not be
provided from contributions intended
to finance the compulsory schemes
for employees.

enlighet med artikel 4 mom. 2 av
konventionen angående förmåner
vid yrkesskada, 1964, må ha uteslutits
från skydd enligt nämnda konvention.

3. 1) Varje medlem bör i enlighet
med föreskrivna villkor garantera
att förmåner vid yrkesskada eller
liknande förmåner skola, om så är
erforderligt i etapper eller genom
frivillig försäkring, utgå till

a) medlemmar i kooperativa företag,
vilka framställa varor eller
tillhandahålla tjänster;

b) föreskrivna kategorier av fria
företagare och självständiga yrkesutövare,
särskilt personer som äro
ägare till eller aktivt deltaga i driften
av mindre affärsföretag eller
jordbruk;

c) vissa kategorier av oavlönade
personer, däribland

i) personer som undergå utbildning
eller annan yrkesförberedelse
eller som annorledes förbereda
sig för framtida anställning, däri inbegripet
elever och studenter;

ii) medlemmar av frivilliga
sammanslutningar, vilka ha till uppgift
att bekämpa naturkatastrofer,
rädda liv och egendom samt upprätthålla
lag och ordning;

iii) andra kategorier av personer
som icke äro annorledes tillgodosedda
och som utöva verksamhet
i det allmännas intresse eller som
fullgöra medborgerliga plikter eller
utöva välgörenhet, exempelvis personer
som frivilligt ägna sig åt allmän
tjänst, social- eller sjukvård;

iv) fångar och andra i anstalt
intagna personer som utföra av
vederbörande myndighet ålagt eller
godkänt arbete.

2) För finansiering av frivillig
försäkring för de kategorier som
omnämnas i stycket 1) av detta
mom. böra icke tagas i anspråk avgifter
avsedda att finansiera obligatoriska
system för avlönade arbetstagare.

Kungl. Maj. ts proposition nr 51 år 1965

4. Special schemes applicable to
seafarers, including seafishermen,
and to public servants should provide
benefits in case of an employment
injury which are not less favourable
Ihan those provided för in the Employment
Injury Benefits Convention,
1964.

5. Eacli Meinber should, under
prescribed conditions, treat the following
as industrial accidents:

(a) accidents, regardless of their
cause, sustained during working
hours åt or near the place of work
or åt anv place where the worker
would not have been exeept for his
employment;

(b) accidents sustained within
reasonable periods before and after
working hours in connection with
transporting, cleaning, preparing,
securing, conserving, storing and
packing work tools or clothes;

(i) the employee’s principal
or secondary residence; or

(ii) the place where the ernplovee
usually takes his meals; or

(iii) the place where he
usually receives his remuneration.

6. (1) Each Memher should, under
prescribed conditions, regard
diseases known to arise out of the
exposure to substances or dangerous
conditions in processes, trades or occupations
as occupational diseases.

(2) Unless proof to the contrary
is brought, there should be a
presumption of the occupational
origin of such diseases where the
employee—

(a) was exposed for åt least a
specified period; and

(b) has developed symptoms of
the disease within a specified period
following termination of the last employment
involving exposure.

4. Speciella system tillämpliga på
sjöfolk, däri inbegripna fiskare sysselsatta
med saltsjöfiske, samt på
tjänstemän i offentlig tjänst böra
tillhandahålla förmåner vid yrkesskada,
vilka äro lika gynnsamma
som de vilka utgå enligt konventionen
angående förmåner vid yrkesskada,
1964.

5. Varje medlem bör under föreskrivna
villkor behandla följande
olycksfall såsom olycksfall i arbete:

a) otycksfall vilka, oavsett deras
orsak, inträffat under arbetstid på
eller i närheten av arbetsplatsen eller
på varje annan plats där arbetaren
uppehåller sig uteslutande på
grund av arbetet;

b) olycksfall som inträffat inom
rimlig tid före eller efter arbetstid
i samband med transport, rengöring,
iordningställande, underhåll, lagring
eller inpackning av verktyg eller kläder; c)

olycksfall som inträffat under
direkt tärd mellan arbetsplatsen
och

i) arbetstagarens regelmässiga
eller sekundära bostad; eller

ii) den plats där arbetstagaren
vanligen intar sina måltider; eller iii)

den plats där han vanligen
uppbär sin avlöning.

6. 1) Varje medlem bör under
föreskrivna villkor såsom yrkessjukdom
anse sjukdomar vilka erfarenhetsmässigt
uppkomma genom att
vederbörande utsättes för inverkan
av ämnen eller farliga situationer i
arbetsprocesser, verksamhet eller
sysselsättning.

2) Såvida icke motsatsen bevisas
bör det föreligga presumlion
för att arbetstagaren ådragit sig sådan
sjukdom under arbetet, om han

a) varit utsatt för risken under
eu viss föreskriven minimiperiod;
och

b) visat symptom på sjukdomen
inom viss föreskriven tid efter det
han lämnat den sista anställning,
där han kunde ha utsatts för risken.

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år W(i5

(3) When prescribing and
bringing up to date national lists of
occupational diseases, Members
should give special consideration to
any list of occupational diseases
-which may from time to time be
approved by the Governing Body of
the International Labour Office.

7. Where national legislation
contains a list establishing a presumption
of occupational origin in
respect of certain diseases, proof
should be permitted of the occupational
origin of diseases not so listed
and of diseases listed when tliev
manifest themselves under conditions
different from those establishing a
presumption of their occupational
origin.

8. Cash benefits in respect of incapacity
for work should be paid
from the first day in each case of
suspension of earnings.

9. The rates of cash benefits in
respect of temporarv or initial incapacity
for work, or in respect of
total loss of earning capacity likely
to be permanent, or corresponding
loss of faculty, should be—

(a) not less than two-thirds of
the injured persons earnings: Provided
that a maximum limit may be
prescribed for the rate of benefit or
for the earnings taken into account
for the calculation of the benefit; or

ib) where such benefits are provided
åt flat rates, not less than twothirds
of the average earnings of
persons employed in t lie major
group of economic activities with
the largest nuniber of economicallv
active male persons.

10. (1) The cash benefit payable
by reason of loss of earning capacity
likely to be permanent, or corresponding
loss of faculty, should take

3) Vid upprättande eller revidering
av nationella förteckningar
över yrkessjukdomar böra medlemmarna
taga särskild hänsyn till varje
förteckning över yrkessjukdomar
som från tid till annan må ha godkänts
av Internationella arbetsbyråns
styrelse.

7. Om den nationella lagstiftningen
innehåller en förteckning som
fastställer att presumtion skall föreligga
för att vissa sjukdomar ådragits
i arbetet, bör det vara tillåtet
att föra bevisning om att sjukdomar,
som ej finnas i förteckningen,
ådragits i arbetet. Vad nu sagts bör
även gälla beträffande sjukdomar
som finnas upptagna i förteckningen,
när de yppas under andra omständigheter
än de som skapa presumtion
för att sjukdomarna ådragits
i arbetet.

8. Kontantförmåner vid arbetsoförmåga
böra utgå från och med
första (lagen för inkomstbortfallet.

9. Beloppet av kontantförmåner
vid tillfällig arbetsoförmåga eller vid
arbetsoförmåga, som befinner sig i
ett inledande skede, eller vid fullständig
förlust av förvärvsförmågan,
som sannolikt kommer att bli bestående
eller vid motsvarande nedsättning
i den fysiska förmågan, bör

a) uppgå till minst två tredjedelar
av den skadades inkomster,
dock att en maximigräns må bestämmas
för förmånsbeloppet eller
för de inkomster till vilka hänsyn
skall tagas vid beräkningen av förmånen;
eller

b) om sådana förmåner utgå med
enhetligt belopp, uppgå till minst två
tredjedelar av genomsnittsinkomsten
för arbetstagaren inom den grupp av
ekonomisk verksamhet som sysselsätter
det största antalet förvärvsarbetande
manliga personer.

It). 1) Vid förlust av förvärvsförmågan
som sannolikt kommer att
hl i bestående eller vid motsvarande
nedsättning i den fysiska förmågan

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965

the form of a periodical payment for
the duration of such loss in all cases
in which the degree of loss equals åt
least 25 per cent.

(2) In cases in which the
degree of loss of earning capacity
likelv to be permanent, or corresponding
loss of faculty, is less than
25 per cent a lump sum may be paid
in lieu of a periodical payment. Such
lump sum should bear an equitable
relationship to periodical payments
and should not be less than the periodical
payments which would be
due in respect of a period of three
vears.

11. Provision should be made to
defray the reasonable cost of the
constant help or attendance of another
person in cases in which the
injured person requires such services;
alternatively, the periodical
payment should ''be increased by
either a prescribed percentage or a
prescribed amount.

12. Where an employment injury
entails unemployabilitv or disfigurement
and this is nöt taken
fully into account in the evaluation
of the loss sustained by the injured
person, supplementary or special benefits
should be provided.

13. Where the periodical payments
made to the surviving spouse
and children are less than the maximum
amounts prescribed, a periodical
payment should be made to the
following categories of persons if
they were dependent on the deceased
for support:

(a) parents;

(b) brothers and sisters;

14. Where a maximum limit
upon the total benefits payable to all
the survivors is prescribed, such
maximum should be not less than
the rate of benefits payable in re -

bör kontantförmånen utgå i form av
periodiska utbetalningar under den
tid sådan förlust eller nedsättning
består i sådana fall då förlusten eller
nedsättningen uppgår till minst
25 procent.

2) I sådana fall då förlust av
förvärvsförmågan som sannolikt
kommer att bli bestående eller motsvarande
nedsättning i den fysiska
förmågan understiger 25 procent, må
ett engångsbelopp utgivas i stället
för periodiska utbetalningar. Sådant
engångsbelopp bör stå i rimlig relation
till de periodiska utbetalningarna
och bör ej understiga det sammanlagda
beloppet av de periodiska
utbetalningar som skulle ha förfallit
under en treårsperiod.

11. Åtgärder böra vidtagas för att
inom rimliga gränser ersätta kostnaderna
för stadigvarande hjälp eller
tillsyn från annan persons sida som
må befinnas påkallad av den skadades
tillstånd; alternativt böra de periodiska
utbetalningarna ökas med
viss procent eller med visst belopp.

12. Om yrkesskada medfört oförmåga
att utföra något som helst arbete
eller vanställdhet och hänsyn
härtill icke tagits i full utsträckning
vid fastställandet av den skadades
förlust, böra tilläggsförmåner eller
speciella förmåner utgå.

13. Om beloppen av periodiska
utbetalningar till efterlevande make
eller barn äro lägre än de föreskrivna
maximibeloppen, böra periodiska
utbetalningar göras till följande kategorier
av personer, om de för sin
försörjning varit beroende av den
avlidne:

a) föräldrar;

b) syskon;

c) barnbarn.

14. Om en översta gräns är föreskriven
för det sammanlagda belopp
som skall utgå till samtliga
efterlevande, bör denna gräns icke
var lägre än beloppen av de för -

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965

spect of total loss of earning capacity
likely to be permanent, or corresponding
loss of faculty.

15. The rates of cash benefits
currently payable pursuant to paragraphs
2 and 3 of Article 14 and to
paragraph 1 of Article 18 of the Employment
Injury Benefits Convention,
1964, should be periodically adjusted,
taking account of changes in
the general level of earnings or the
cost of living.

måner som skola utgivas med avseende
på fullständig förlust av förvärvsförmågan,
som sannolikt kommer
att bli bestående, eller motsvarande
nedsättning i den fysiska förmågan.

15. De belopp av löpande kontantförmåner,
som utbetalas enligt
artikel 14 mom. 2 och 3 samt artikel
18 mom. 1 av konventionen angående
förmåner vid yrkesskada, 1964,
böra periodiskt anpassas till förändringar
i den allmänna inkomst- eller
levnadskostnadsnivån.

4 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 61

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965

Convention (No. 122) concerning
Employment Policy

The General Conference of the International
Labour Organisation,

Having been convened åt Geneva
by the Governing Body of the International
Labour Office, and having
met in its Forty-eighth Session on 17
June 1964, and

Considering that the Declaration
of Philadelphia recognises the solemn
obligation of the International Labour
Organisation to further among
the nations of the world programmes
which will achieve full employment
and the raising of standards of
living, and that the Preamble to the
Constitution of the International
Labour Organisation provides for the
prevention of unemployment and the
provision of an adequate living wage,
and

Considering further that under the
terms of the Declaration of Philadelphia
it is the responsibility of the International
Labour Organisation to
examine and consider the hearing of
economic and financial policies upon
employment policy in the light of the
fundamental objective that “all human
beings, irrespective of race,
creed or sex, have the right to pursue
both their material well-being
and their spiritual development in
conditions of freedom and dignity,
of economic securitv and equal opportunity”,
and

Considering that the Universal Declaration
of Human Rights provides
that “everyone has the right to work,
to free choice of employment, to just
and favourable conditions of work
and to protection against unemployment”,
and

Bilaga 5
(Översättning)

Konvention (nr 122) angående
sysselsättningspolitik

Internationella arbetsorganisationens
allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella
arbetsbyrån sammankallats till
Geneve och där samlats den 17 juni
1964 till sitt fyrtioåttonde sammanträde,

som finner att Philadelphiadeklarationen
erkänner Internationella arbetsorganisationens
högtidliga förpliktelse
att bland världens alla länder
främja sådana aktionsprogram,
vilka äro ägnade att förverkliga full
sysselsättning och höjd levnadsstandard,
samt att inledningen till Internationella
arbetsorganisationens
stadga innehåller bestämmelser om
arbetslöshetens bekämpande och garanterandet
av en för livsuppehället
tillräcklig lön,

som vidare finner att det enligt
ordalagen i Philadelphiadeklarationen
är Internationella arbetsorganisationens
skyldighet att pröva" och
överväga den ekonomiska och finansiella
politikens inverkan på sysselsättningspolitiken
mot bakgrunden
av huvudmålet att ”alla människor,
oavsett ras, religion eller kön, äga
rätt att i frihet, ekonomisk trygghet
och under lika förutsättningar
arbeta i det materiella välståndets
och den kulturella utvecklingens
tjänst”,

som finner att den allmänna deklarationen
om de mänskliga rättigheterna
uttalar att ”envar har
rätt till arbete, till fritt val av sysselsättning,
till rättvisa och tillfredsställande
arbetsförhållanden och till
skydd mot arbetslöshet”,

Kungl. Maj.ts proposition nr Öl år l!)6ö

Noting the terms of existing International
labour Conventions and Recommendations
of direct relevance
to employment policy, and in particular
of the Employment Service
Convention and Recommendation,
1948, the Vocalional Guidance Recommendation,
1949, the Vocational
Training Recommendation, 1962, and
the Discrimination (Employment
and Occupation) Convention and
Recommendation, 1958, and

Considering that these instruments
should be placed in the wider framework
of an international programme
for economic expansion on the basis
of full, productive and freelv chosen
employment, and

Having decided upon the adoption
of certain pröposals with regard to
employment policy, which are included
in the eighth item on the
agenda of the session, and

Having determined that these proposals
shall take the form of an
international Convention,

adopts this ninth dav of July of the
year one thousand nine hundred and
sixty-four the following Convention,
which may be cited as the Employment
Policy Convention, 1964:

Article 1

1. With a view to stimulating
economic growth and development,
raising levels of living, meeting manpower
requirements and overcoming
unemployment and underemployment,
each Member shall declare and
pursue, as a major goal, an active
policy designed to promote full, productive
and freely chosen employment.

2. The said policy shall aim åt
ensuring that—

(a) there is work for all who are
available for and seeking work;

som beaktar ordalagen i gällande
internationella arbetskonventioner
och rekommendationer, vilka äro av
omedelbar betydelse för sysselsättningspolitiken,
särskilt konventionen
och rekommendationen angående
den offentliga arbetsförmedlingens
organisation, 1948, rekommendationen
angående yrkesvägledning,
1949, rekommendationen angående
yrkesutbildning, 1962, samt konventionen
och rekommendationen angående
diskriminering (anställning och
yrkesutövning), 1958,

som anser att dessa instrument
böra insättas i ett vidare sammanhang
inom ramen för ett internationellt
program för ekonomisk tillväxt
grundat på full, produktiv och fritt
vald sysselsättning,

som beslutat antaga vissa förslag
angående sysselsättningspolitiken,
vilka förslag innefattas i den åttonde
punkten på sammanträdets dagordning,

samt beslutat att dessa förslag
skola taga form av en internationell
konvention,

antager denna den nionde dagen i
juli månad år nittonhundrasextiofyra
följande konvention, som må
benämnas sysselsättningskonventionen,
1964.

Artikel 1

1. I syfte att stimulera ekonomisk
tillväxt och utveckling, höja
levnadsstandarden, tillgodose behovet
av arbetskraft samt bekämpa arbetslöshet
och undersysselsättning
skall varje medlem såsom ett av sina
viktigaste mål utforma och fullfölja
en aktiv politik, ägnad att främja
full, produktiv och fritt vald sysselsättning.

2. Nämnda politik skall syfta till
att garantera

a) alt arbete finnes för alla som
stå till förfogande för och som söka
arbete;

4f llilwng till riksdagens protokoll I96.r>. I samt. .Yr Öl

100

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1965

(b) such work is as productive
as possible;

(c) there is a freedom of ehoice
of employment and the fullest possible
opportunity for each worker to
qnalify for, and to use his skills and
endowments in, a job for which he
is well suited, irrespective of race,
colour, sex, religion, political opinion,
national extraction or social
origin.

3. The said policy shall take due
account of the stage and level of economic
development and the mutual
relationships between employment
objectives and other economic and
social objectives, and shall be pursued
by methods that are appropriate
to national conditions and practices.

A.rticle 2

Each Member shall, hy such methods
and to such extent as may be
appropriate under national conditions— (a)

decide on and keep under
review, within the framework of a
coordinated economic and social policy,
the measures to be adopted for
attaining the objectives specified in
Article 1;

(b) take such steps as may be
needed, including when appropriate
the establishment of programmes,
for the application of these measures.

Article 3

In the application of this Convention,
representatives of the persons
affected by the measures to be taken,
and in particular representatives
of employers and workers, shall
be consulted eoncerning employment
policies, with a view to taking fully
into account their experience and
views and securing their full co-operation
in formulating and enlisting
support for such j)olicies.

b) att detta arbete är så produktivt
som möjligt;

c) att sysselsättning skall kunna
fritt väljas och att varje arbetstagare
så långt möjligt skall beredas tillfälle
att kvalificera sig för och utnyttja
sina kunskaper och färdigheter
i ett arbete som passar honom,
oavsett ras, hudfärg, kön, religion,
politisk uppfattning, nationell härstamning
eller socialt ursprung.

3. Vid utformningen av nämnda
politik skall vederbörlig hänsyn tagas
till den ekonomiska utvecklingens
stadium och nivå, ävensom till
det ömsesidiga sambandet mellan
målet för sysselsättningspolitiken
samt andra ekonomiska och sociala
mål; vid politikens genomförande
skola metoder anpassade efter varje
enskilt lands förhållanden och sedvänjor
tillämpas.

Artikel 2

Varje medlem skall på det sätt
och i den omfattning som må befinnas
lämpligt med hänsyn till förhållandena
i landet

a) fatta beslut om och inom ramen
för en samordnad ekonomisk
och social politik fortlöpande följa
de åtgärder, som skola vidtagas för
att de i artikel 1 angivna målen skola
uppnås;

b) vidtaga sådana åtgärder som
må finnas erforderliga, däri inbegripet
i förekommande fall utarbetandet
av program, för genomförandet
av dessa åtgärder.

Artikel 3

Vid tillämpningen av denna konvention
skola företrädare för de av
åtgärderna berörda personerna och
särskilt representanter för arbetsgivare
och arbetstagare erhålla tillfälle
att yltra sig angående sysselsättningspolitiken,
så att deras erfarenheter
och åsikter till fullo kunna beaktas
och samverkan garanteras vid
politikens utformning och då det
gäller att vinna stöd för densamma.

101

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1965
Artiklarna i—11

Dessa artiklar äro likalydande med artiklarna 20—27 av konventionen
(nr 120) angående hygien inom handels- och kontorsverksamhet, dock
att då i artikel 26 av sistnämnda konvention hänvisas till artikel 22, detta
i förevarande konvention motsvaras av en i artikel 10 upptagen hänvisning
till artikel 6.

102

Kungl. Maj. ts proposition nr 51 år 1965

Recommemlation (No. 122) concerning
Emplovment Policy

The General Conference of the International
Labour Organisation,
Having been convened åt Geneva
by the Governing Body of the International
Labour Office, and having
met in its Forty-eighth Session on
17 June 1964, and
Considering that the Declaration
of Philadelphia recognises the solemn
obligation of the International
Labour Organisation to further
among the nations of the World programmes
which will achieve full emplovment
and the raising of standards
of living, and that the Preamble
to the Constitution of the International
Labour Organisation provides
for the prevention of unemployment
and the provision of an
adequate living wage, and

Bilaga 6
(Översättning)

Rekommendation (nr 122) angående
sysselsättningspolitik

Internationella arbetsorganisationens
allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella
arbctsbyrån sammankallats till
Geneve och där samlats den 17 juni
1964 till sitt fyrtioåttonde sammanträde,

som vidare finner att det enligt
ordalagen i Philadelphiadeklarationen
är Internationella arbetsorganisationens
skyldighet att pröva och
överväga den ekonomiska och finansiella
politikens inverkan på sysselsättningspolitiken
mot bakgrunden
av huvudmålet att ”alla människor,
oavsett ras, religion eller kön, äga
rätt att i frihet, ekonomisk trygghet
och under lika förutsättningar arbeta
i det materiella välståndets och
den kulturella utvecklingens tjänst”,

som finner att den allmänna deklarationen
om de mänskliga rättigheterna
uttalar att ”envar har rätt
till arbete, till fritt val av sysselsättning,
till rättvisa och tillfredsställande
arbetsförhållanden och till
skydd mot arbetslöshet”,

103

Kungl. Maj. ts proposition nr 51 år 1965

Noting the terms of existing International
labour Conventions and Recommendations
of direct relevance
to eniployment policy, and in particular
of the Eniployment Service
Convention and Recommendation,
1948, the Vocational Guidance Recommendation,
1949, the Vocational
Training Recommendation, 1962, and
the Discrimination (Eniployment and
Occupation) Convention and Recommendation,
1958, and

Considering that these instruments
should be placed in the wider frainework
of an international programme
for economic expansion on the basis
of full, productive and freely chosen
eniployment, and

Having decided upon the adoption
of certain proposals with regard to
eniployment policy, which are included
in the eighth item on the
agenda of the session, and

Having determined that these proposals
shall take the form of a Recommendation,

adopts this ninth day of July of the
year one thousand nine hundred and
sixty-four the following Recommendation,
which may be cited as the
Eniployment Policy Recommendation,
1964: I.

I. Objectives of Employment Policy

1. (1) With a view to stimulating
economic growth and development,
raising levels of living, meeting
manpower requirements and
overcoming unemployment and underemployment,
each Member should
declare and pursue, as a major goal,
an active policy designed to promote
full, productive and freely chosen
employment.

(2) The said policy should
aim åt ensuring that—

som anser att dessa instrument
böra insättas i ett vidare sammanhang
inom ramen för ett internationellt
program för ekonomisk expansion
grundat på full, produktiv och
fritt våld sysselsättning,

som beslutat antaga vissa förslag
angående sysselsättningspolitiken,
vilka förslag innefattas i den åttonde
punkten på sammanträdets dagordning,

samt beslutat att dessa förslag
skola taga form av en internationell
rekommendation,

antager denna den nionde dagen i
juli månad år nittonhundrasextiofyra
följande rekommendation, som
må benämnas sysselsättningsrekommendationen,
1964.

I. Sysselsättningspolitikens mål

1. 1) I syfte att stimulera ekonomisk
tillväxt och utveckling, höja
levnadsstandarden, tillgodose behoven
av arbetskraft samt bekämpa arbetslöshet
och undersysselsättning
bör varje medlem såsom ett av sina
viktigaste mål utforma och fullfölja
eu aktiv politik, ägnad att främja
full, produktiv och fritt vald sysselsättning.

2) Nämnda politik bör syfta
till att garantera

104

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1965

(a) there is work for all who are
available för and seeking work;

(b) such work is as productive
as possible;

(c) there is freedom of choice of
employment and the fullest possible
opportunitv for each worker to qualify
för, and to use his skills and endowments
in, a job for which he is
well suited, irrespective of race, colour,
sex, religion, political opinion,
national extraction or social origin.

(3) The said policy should take
due account of the stage and level of
econoinic development and the rautual
relationships between einployment
objectives and other econoinic
and social objectives, and should be
pursued by methods that are appropriate
to national conditions and
practice.

II. General Principles of Employment
Policy

2. The aims of employment policy
should be clearly and publiclv
defined, wherever possible in the
form of quantitative targets for economic
growth and employment.

3. Representatives of employers
and workers and their organisations
should be consulted in formulating
policies for the development and use
of human capacities, and their cooperation
should bo sought in the
implementation of such policies, in
the spirit of the Consultation (Industrial
and National Levels) Recommendation,
1960.

4. (1) Employment policy should

be based on analytical studies of
the present and future size and
distribution of the labour force, em -

a) att arbete finnes för alla som
stå till förfogande för och som söka
arbete;

b) att detta arbete är så produktivt
som möjligt;

c) att sysselsättning skall kunna
fritt väljas och att varje arbetstagare
så långt möjligt skall beredas
tillfälle att kvalificera sig för och
utnyttja sina kunskaper och färdigheter
i ett arbete som passar honom,
oavsett ras, hudfärg, kön, religion,
politisk uppfattning, nationell härstamning
eller socialt ursprung.

3) Vid utformningen av
nämnda politik skall vederbörlig
hänsyn tagas till den ekonomiska utvecklingens
stadium och nivå, ävensom
till relationerna mellan målet
för sysselsättningen samt andra ekonomiska
och sociala mål; vid politikens
genomförande skola metoder,
anpassade efter varje särskilt lands
förhållanden och sedvänjor, tillämpas.

II. Allmänna principer för sysselsättningspolitiken 2.

Sysselsättningspolitikens mål
böra klart och offentligt tillkännagivas,
överallt där det är möjligt i
form av eu kvantitativ målsättning
för ekonomisk tillväxt och svsselsättning.

3. Representanter för arbetsgivare
och arbetstagare samt deras organisationer
böra erhålla tillfälle att
yttra sig vid utformningen av riktlinjer
för utvecklingen och utnyttjandet
av de mänskliga resurserna,
och deras medverkan bör sökas vid
genomförandet av sådana riktlinjer
enligt andemeningen i rekommendationen
angående samverkan
(branschplanet och det nationella
planet), 1960.

4. 1) Sysselsättningspolitik bör
baseias på analytiska undersökningar
av den nuvarande och framtida
fördelningen av arbetskraft, syssel -

105

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 196o

ployment, unemployment and underemployment.

(2) Adequate resources should
be devoted to the collection of statistical
data, to the preparation of analytical
studies and to the distribution
of the results.

5. (1) Each Member should recognise
the iniportance of building
up the means of produktion and developing
human capacities fully, för
example through education, vocational
guidance and training, health
services and housing, and should
seek and maintain an appropriate
halance in expenditure for these dif ferent

purposes.

(2) Each Member should take
the necessary measures to assist
workers, including voung people and
other new entrants to the labour foree,
in finding suitable and productive
emplovment and in adapting
themselves ''to the changing needs of
the economy.

(3) In the application of this
Paragraph particular account should
be laken of the Vocational Guidance
Recommendation, 1949, the Vocational
Training Recommendation,
1962, and the Employment Service
Convention and Recommendation,

1948. u , ,

6. (1) Employment policy should

be co-ordinated with, and carried
out within the framework of,
ovcr-all economic and social policy,
including economic planning or programming
in countries where these
are used as instruments of policy.

(2) Each Member should, in
consultation with an liaving regard
lo the autonomy and responsibilitv
in certain of the areas concerned of
employers and workers and their
organisations, examine the relationship
between measures of employment
policy and other major decisions
in the sphere of economic and

sättning, arbetslöshet och undersysselsättning.
.

2) Tillräckliga resurser bora

ställas till förfogande för insamling
av statistiska uppgifter, utarbetandet
av analytiska undersökningar samt
distribution av deras resultat.

5. 1) Varje medlem bör erkänna
vikten av att bygga upp produktionsmedlen
och till fullo utveckla de
mänskliga resurserna, till exempel
genom undervisning, yrkesvägledning
och yrkesutbildning, anordningar
för hälsovård och bostäder; en
lämplig balans i utgifterna för dessa
olika ändamål bör eftersträvas och
vidmakthållas.

2) Varje medlem bör vidtaga
erforderliga åtgärder för att hjälpa
arbetstagare, däri inbegripet minderåriga
och andra som göra sitt intrade
på arbetsmarknaden att finna
lämpligt och produktivt arbete samt
att anpassa sig till näringslhets

skiftande behov.

3) Vid tillämpningen av detta
moment böra särskilt rekommendationen
angående yrkesvägledning,
1949, rekommendationen angående
yrkesutbildning, 1962, samt konventionen
och rekommendationen angående
den offentliga arbetsförmedlingens
organisation, 1948, beaktas.

6. 1) Sysselsättningspolitiken
bör samordnas med och förverkligas
inom ramen för den allmänna ekonomiska
och sociala politiken, innefattande
ekonomisk planering eller
programmering i länder, där sadan
verksamhet användes såsom politiska
instrument.

2) Varje medlem bör i samrad
med arbetsgivare, arbetstagare och
deras organisationer och med vederbörligt
beaktande av deras självbestämmanderätt
och ansvar inom vissa
av ifrågakommande områden, utreda
förhållandet mellan åtgärder av
sysselsättningspolitisk natur och

andra viktiga beslut rörande den

106

Kangl. Maj.ts proposition nr 51 år 1965

social policy, with a view to making
them mutually reinforcing.

7. (1) Where there are persons
available for and seeking work for
whom work is not expected to be
available in a reasonably shor t time,
the government should examine and
explain in a public statement how
their needs will be met.

(2) Each Member should, to
the fullest extent permitted by its
available resources and level of economic
developnient, adopt measures
taking account of international
standards in the field of social security
and of Paragraph 5 of this
Recommendation to help unemployed
and underemployed persons during
all periods of unemployment to
meet their basic needs and those
of their dependants and to adapt
themselves to opportunities for
further useful employment. III.

III. General and Selective Measures
of Employment Policy

General Considerations

8. Employment problems attributable
to fluctuations in economic
activity, to structural changes and
especially to an inadequate level of
activity should be dealt with bv
means of—

(a) general measures of economic
policy; and

(b) selective measures directly
connected with the employment of
individual workers or categories of
workers.

9. The choice of appropriate
measures and their tiining should
be based on careful studv of the
causes of unemployment with a view
to distinguishing the different types.

ekonomiska och sociala politiken i
syfte att uppnå att dessa åtgärder
och beslut påverka varandra i förstärkande
riktning.

7. 1) När det finns personer,
som stå till förfogande för och som
söka arbete och vilka icke kunna
förväntas erhålla arbete inom rimlig
tid, bör regeringen undersöka och "i
en otticiell deklaration klargöra hur
deras behov skola tillgodoses.

2) Varje medlem bör i hela
den utsträckning som dess aktuella
resurser och dess ekonomiska utveckling
medgiva och med beaktande
av dels gällande internationella
normer på den sociala trygghetens
område, dels ock moment 5 av ifrågavarande
rekommendation vidtaga
åtgärder för att under perioder av
arbetslöshet hjälpa arbetslösa och
undersysselsatta personer att få sina
egna och sina familjers mest väsentliga
behov tillgodosedda samt
att anpassa sig till arbetstillfällen,
som kunna ge ny produktiv sysselsättning.

III. Allmänna och selektiva åtgärder
inom sysselsättningspolitiken

Allmänna synpunkter

8. Sysselsättningsproblem som
kunna hänföras till fluktuationer i
den ekonomiska verksamheten, till
strukturella förändringar och särskilt
till bristande ekonomisk aktivitet,
böra angripas medelst

a) allmänna åtgärder av ekonomisk-politisk
natur;

b) selektiva åtgärder, som direkt
hänföra sig till sysselsättning av individuella
arbetstagare eller kategorier
av arbetstagare.

9. Valet av lämpliga åtgärder och
tidpunkten för deras tillgripande böra
grundas på noggranna studier av
arbetslöshetens orsaker, så att de olika
typerna av arbetslöshet särskiljas.

107

Kungl. Maj.ts proposition nr Öl år Utdö

General Mensures: Long Term

10. General economic measures
should be designed to promote a
eontinuously expanding economy
possessing a reasonable degree of
stability, which provides the best environment
for the success of seleclive
measures of employment policy.

General Measures: Short Term

11. (1) Measures of a short-lerm
character should be planned and
taken to prevent the emergence of
general unemployment or underemployment
associated with an inadequate
level of economic activity, as
well as to counterbalance inflationary
pressure associated with a lack
of balance in the employment märket.
Åt times when these conditions
are present or threaten to appear,
action should be taken to increase
or, where appropriate, to reduce
private consumption, private investment
and/or government current or
investinent expenditure.

(2) In view of the importance
of the timing of counter-measures,
whether against recession, inflation
or other imbalances, government s
should, in accordance with national
constitutional law, be vested with
powers permitting such measures to
be introduced or varied åt short
notice.

Selective Measures

12. Measures should be planned
and taken to even out seasonal fluctuations
in employment. In particular,
appropriate action should be
taken to spread the demand for the
products and services of workers in
seasonal occupations more evenly
throughout the year or to create
complementary jobs for such workers.

13. (1) Measures should be
planned and taken to prevent the

Allmänna åtgärder på lång sikt

10. Den allmänna ekonomiska
politiken bör syfta till att främja en
fortlöpande ekonomisk expansion inom
ramen för eu rimlig grad av stabilitet,
varigenom den gynnsammaste
miljön skapas för en framgångsrik
sysselsättningspolitik av selektiv
natur.

Allmänna åtgärder på kort sikt

11. 1) Åtgärder på kort sikt böra
planeras och vidtagas för att förhindra
uppkomsten av allmän arbetslöshet
eller undersysselsättning beroende
på bristfällig ekonomisk aktivitet
ävensom för att motverka inflationstryck
beroende på bristande balans
på arbetsmarknaden. Då dessa företeelser
äro för handen eller hota att
uppträda, böra åtgärder vidtagas för
att öka eller i förekommande fall
nedbringa den enskilda konsumtionen,
enskilda investeringar och/eller
drift- eller investeringsutgifter inom
den offentliga sektorn.

2) Med hänsyn till vikten av
att motåtgärder vid lämplig tidpunkt
tillgripas mot recession, inflation eller
annan bristande ekonomisk balans,
bör varje regering inom ramen
för sin nationella konstitution utrustas
med befogenheter att vidtaga eller
modifiera sådana åtgärder med
kort varsel.

Selektiva åtgärder

12. Åtgärder böra planeras och
vidtagas för att utjämna säsongbetonade
växlingar i sysselsättningen.
Särskilt böra lämpliga åtgärder vidtagas
för att åstadkomma en jämnare,
över hela året spridd efterfrågan
på produkter och tjänster för att
därmed skapa kompletterande arbetstillfällen
för arbetstagare i säsongbetonade
yrken.

13. 1) Åtgärder böra planeras
och vidtagas för att förebygga upp -

108

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1965

emergence and growth of unemployment
or underemployment resulting
from structural changes, and
to promote and facilitate the adaptation
of production and employment
to such changes.

(2) For the purpose of this
Recoinmendation the term “structural
change” means long-term and
substantial change taking the form
of shifts in demand, of the emergence
of new sources of supply, national
or foreign (including supplies
of goods from countries with lower
costs of production) or of new techniques
of production, or of changes
in the size of the labour force.

(3) The dual objective of
measures of adaptation to structural
changes should be—

(a) to obtain the greatest benefit
from economic and technical progress; (b

to protect from financial or
other hardship groups and individuals
whose employment is affected by
structural changes.

14. (1) To this end, and to avoid
the loss of production entailed by
delavs in filling vacancies, Members
should establish and adequately
finance programmes to help workers
to find and fit themselves for new
jobs.

(2) Such programmes should
include—

(a) the operation of an effective
employment service, taking account
of the provisions of the Employment
Service Convention and Recommendation,
1948;

(b) the provision or encouragement
of training and retraining facilities
designed to enable workers
to acquire the qualifications needed
for lasting employment in expanding
occupations, taking account of
the provisions of the Vocational
Training Recoinmendation, 1962;

komst av och ökning i arbetslöshet
och undersysselsättning till följd av
strukturella förändringar samt i syfte
att främja och underlätta anpassningen
av produktion och sysselsättning
till sådana förändringar.

2) I denna rekommendation
förstås med uttrycket ”strukturell
förändring” långsiktiga och avsevärda
förändringar, vilka taga sig uttryck
i skiftningar i efterfrågan, i
uppkomsten av nya inhemska eller
utländska leveranskällor (däri inbegripet
tillförsel av varor från länder,
där produktionskostnaderna äro
lägre) eller i ny produktionsteknik
eller i förändringar i arbetskraftsvolymen.

3) Det dubbla målet för åtgärder
avseende anpassning till
strukturella förändringar bör vara

a) att utvinna största möjliga
nytta ur ekonomiska och tekniska
framsteg;

b) att från ekonomiska eller andra
svårigheter skydda grupper och
individer, vilkas sysselsättning påverkas
av strukturella förändringar.

14. 1) I detta syfte och för att
undvika den produktionsförlust som
är förenad med dröjsmål när det
gäller att fylla uppkomna vakanser,
böra medlemmarna uppgöra och finansiera
program för att hjälpa arbetstagarna
att finna och anpassa
sig till nytt arbete.

2) Sådana program höra innefatta a)

upprättande av en effektiv arbetsförmedling
med beaktande av
konventionen och rekommendationen
angående den offentliga arbetsförmedlingens
organisation, 1948;

b) tillhandahållande eller understödjande
av utbildnings- och omskolningsmöjligheter,
avsedda att
sätta arbetstagarna i stånd att förvärva
erforderliga kvalifikationer för
att få ett varaktigt arbete i ett expanderande
yrke, med beaktande av
rekommendationen angående yrkesutbildning,
1962;

Kungl. Maj. ts proposition nr 51 år 1965

109

(c) The co-ordination of housing
policy with employment policy,
by the provision of adequate housing
and community facilities in
places where there are job vacancies,
and the provision of removal grants
for workers and their dependants
by the employer or out of public
f unds.

15. Special priority should be
given to measures designed to remedy
the serious, and in some countries
growing, problem of unemployment
among young people. In
the arrangements for young persons
envisaged in the Employment Service
Convention and Recommendation,
1948, the Vocational Guidance
Recommendation, 1949, and the
Vocational Training Recommendation,
1962, full account should be
taken of the trends of structural
change, so as to ensure the development
and the use of the capacities
of young persons in relation to the
changing needs of the economy.

16. Ef forts should be made to
meet the particular needs of categories
of persons who encounter
special difficulties as a result of
structural change or for other reasons,
such as older workers, disabled
persons and other workers who may
find it particularly difficult to
change their places of residence or
their occupations.

17. Special attention should be
given to the employment and income
needs of lagging regions and
of areas where structural changes
affect large numbers of workers, in
order to bring about a better balance
of economic activity throughout the
country and tlius to ensure a productive
utilisation of all resources.

18. (1) When structural changes
of exceptional magnitude occur,
measures of the kinds provided for
in Paragraphs 13 to 17 of this Re -

c) samordning av bostads- och
sysselsättningspolitik genom tillhandahållandet
av lämpliga bostäder och
kollektiva anordningar på orter, där
det finns lediga platser, samt beviljande
åt arbetstagare och deras familjer
av flyttningsbidrag, finansierade
av arbetsgivaren eller av allmänna
medel.

15. Åtgärder avsedda att råda bot
på det allvarliga och i vissa länder
växande problem som arbetslösheten
bland ungdom utgör bör givas
särskild prioritet. Vid genomförandet
av de speciella åtgärder till förmån
för ungdom, som avses i konventionen
och rekommendationen
angående den offentliga arbetsförmedlingens
organisation, 1948, i rekommendationen
angående yrkesvägledning,
1949, samt i rekommendationen
angående yrkesutbildning,
1962, böra tendenserna till strukturella
förändringar till fullo beaktas,
i syfte att trygga att de ungas färdigheter
utvecklas och anpassas till
näringslivets skiftande behov.

16. Man bör eftersträva att tillgodose
de speciella behoven hos sådana
personkategorier som till följd
av strukturella förändringar eller av
andra skäl drabbas av särskilda svårigheter,
exempelvis äldre arbetstagare,
partiellt arbetsföra samt andra
arbetstagare, för vilka det kan vara
särskilt besvärligt att byta bostadsort
eller yrke.

17. Särskild uppmärksamhet bör
ägnas åt sysselsättnings- och inkomstbehov
inom efterblivna regioner
samt inom områden, där strukturella
förändringar påverka ett avsevärt
antal arbetstagare, i syfte att
åstadkomma eu bättre balans i den
ekonomiska aktiviteten i landet i
dess helhet och därigenom trygga
produktivt utnyttjande av alla resurser.

18. 1) När strukturella förändringar
av utomordentlig omfattning
uppstå, kan det bli nödvändigt att
låta sådana åtgärder som de i nio -

Knngl. Maj. ts proposition nr Öl år 1965

commendation may need to be accoinpanied
by nieasures to avoid
large-scale, sudden dislocation and
to spread the iinpact of the change
or changes over a reasonable period
of tiine.

(2) In such cases governments,
in consultation with all concerned,
sliould give early consideration
to the determination of the best
nieans, of a temporary and exceptional
nature, to facilitate the adaptation
to the structural changes of the
industries affected, and should take
action accordingly.

19. Appropriate machinery to
promote and facilitate the adaptation
of production and employment
to structural changes, with clearly
defined responsibilities in regard to
the matters dealt with in Paragraphs
13 to 18 of this Recommendation,
should be established.

20. (1) Employment policy
should take account of the common
experience that, as a consequence of
technological progress and improved
productivity, possibilities arise
för more leisure and intensified educational
activities.

(2) Efforts should be made to
take advantage of these possibilities
by methods appropriate to national
conditions and practice and to conditions
in each industri7; these methods
may include—

(a) reduction of liours of work
without a decrease in wages, within
the framework of the Reduction of
Hours of Work Recommendation,
1962;

(b) longer paid holidays;

I\. Employment Problems Associated
with Economic UnderDevelopment Investment

and Income Policy

21. In developing countries employment
policy should be an es -

menten 13—17 i denna rekommendation
angivna åtföljas av åtgärder,
som syfta till att förebygga en omfattande,
plötslig omflyttning och
sprida verkningarna av förändringarna
över en rimlig tidsperiod.

2) I sådana fall böra regeringarna
i samråd med alla berörda parter
utan dröjsmål överväga vilka
metoder av temporär och exceptionell
natur som äro bäst lämpade för
att underlätta en anpassning till de
strukturella förändringarna inom
berörda industrier samt vidtaga
härav betingade åtgärder.

19. Lämpliga organ böra upprättas
för att främja och underlätta anpassningen
av produktion och sysselsättning
till strukturella förändringar;
dessa organs ansvar med avseende
på de i momenten 13—18 i
denna rekommendation angivna frågorna
bör klart definieras.

20. 1) Sysselsättningspolitiken
bör taga hänsyn till det förhållandet
att tekniska framsteg och förbättrad
produktivitet medföra möjligheter
till ökad fritid och intensifierad utbildningsverksamhet.

2) Dessa möjligheter böra tillvaratagas
genom metoder anpassade
efter förhållanden och sedvänjor i
varje enskilt land och inom varje
industri; dessa metoder må bland
annat innefatta

a) förkorning av arbetstiden
utan minskning i lönen inom ramen
för rekommendationen angående
förkortning av arbetstiden, 1962;

b) längre semester;

c) höjning av åldern för inträde
i arbetslivet i förening med ökad undervisning
och utbildning.

IV. Sysselsättningsproblem förenade

med ekonomisk underutveckling

Investeringar och inkomstpolitik

21. I utvecklingsländer bör sysselsättningspolitiken
utgöra ett vä -

Kungl. Maj:Is proposition nr 51 år 1905

sential element of a policy för promoting
growth and fair sharing of
national incomes.

22. With a view to achieving a
rapid expansion of production, investinent
and employment, Members
should seek the views and active
j)articipation of employers and
workers, and their organisations, in
the elaboration and application of
national economic development policy,
and of the various aspects of
social policy, in accordance with the
Consultation (Industrial and National
Levels) Recommendation, 1960.

23. (1) In countries where a
lack of employment opportunities
is associated with a shortage of Capital,
all appropriate measures
should be taken to expand domestic
savings and to encourage the inflow
of financial resources from other
countries and from international
agencies, with a view to increasing
productive investment without prejudicing
the national sovereignty or
the economic independence of the
recipient countries.

(2) In order to utilise the resources
available to these countries
rationally and lo increase employment
therein as far as possible, it
would be desirable for them to coordinate
their investments and other
development efforts with those of
other countries, especially in the
same region.

Promotion of Industrial Employment 24.

(1) Members should have
regard to the paramount necd for
the establishment of industries, public
or private, whieh are based on
available raw materials and power,
which correspond to the changing
pattern of demand in domestic and
foreign markets and which use modtechniques
and appropriate

sentligt inslag i eu politik för främjande
av nationalinkomstens ökning
och rättvisa fördelning.

22. I syfte att uppnå en snabb
expansion av produktion, investeringar
och sysselsättning böra medlemmarna
inhämta arbetsgivarnas
och arbetstagarnas samt deras organisationers
synpunkter på samt söka
deras aktiva medverkan vid utformningen
och tillämpningen av en nationell
politik för den ekonomiska
utvecklingen samt i fråga om olika
aspekter på socialpolitiken i enlighet
med rekommendationen angående
samverkan (branschplanet och
det nationella planet), 1960.

23. 1) I länder där det råder
brist på sysselsättningstillfällen i
förening med kapitalbrist böra alla
lämpliga åtgärder vidtagas för att
utveckla det nationella sparandet och
uppmuntra tillflöde av finansiella
resurser från andra länder och från
internationella organ för att öka de
produktiva investeringarna, dock
utan att detta inskränker mottagarländernas
nationella suveränitet eller
ekonomiska oberoende.

2) I syfte att rationellt utnyttja
för dessa länder tillgängliga resurser
samt så långt möjligt öka sysselsättningen
därstädes skulle det
vara önskvärt att de samordnade
sina investeringar och andra utvecklingsåtgärder
med åtgärder i
andra länder, särskilt inom samma
region.

Främjande av industriell sysselsättning 24.

1) Medlemmarna böra beakla
den synnerliga vikten av all del
skapas industrier — offentliga eller
privata - - vilka utnyttja inom landet
tillgängliga råmateriel och energikällor
samt anlita moderna tekniska
metoder och forskning, och vilkas
produktion anpassas efter skiftningar
i efterfrågan på såväl den inhems -

orn

112

Kungl. Maj. ts proposition nr 51 år 1965

research, in order to create additional
employment opportunities on a
long-term basis.

(2) Members should make
every effort to reach a stage of industrial
development which ensures,
within the framework of a balanced
economy, the maximum economic
produetion of finished products,
utilising local manpower.

(3) Particular attention should
be given to measures promoting
efficient and low-cost produetion,
diversification of the economy and
balanced regional economic development.

25. Besides promoting modern
industrial development, Members
should, subject to technical requirements,
explore the possibility of expanding
employment by—

(a) producing, or promoting the
produetion of, more goods and services
requiring much labour;

< b) promoting more labour-intensive
techniques, in circumstances
where these will make for more efficient
utilisation of available resources.

26. Measures should be taken—
(a) to promote fuller utilisation
of existing industrial capacity to the
extent compatible with the requirements
of domestic and export markets,
for instance by more extensive
introduetion of multiple shifts, with
due regard to the provision of
amenities for workers on night shift
and to the need for training a sufficient
number of kev personnel to
permit efficient operation of multiple
shifts;

(b) to create handicrafts and
small-scale industries and to assist

ka som den utländska marknaden i
sytte att på lång sikt skapa nya sysselsättningstillfällen.

2) Medlemmarna böra eftersträva
att nå ett sådant stadium av
industriell utveckling som inom ramen
för en balanserad ekonomi
tryggar en maximal ekonomisk
framställning av färdigfabrikat med
anlitande av lokal arbetskraft.

3) Särskild uppmärksamhet
bör ägnas åtgärder som äro avsedda
alt främja en effektiv produktion till
låga kostnader, ett differentierat näringsliv
och en balanserad, regional
ekonomi.

25. Utöver åtgärder som medlemmarna
må kunna vidtaga för afl
främja modern industriell utveckling
böra de, med beaktande av teknikens
krav, undersöka möjligheterna
av att vidga sysselsättningstillfällena a)

genom att producera eller
främja produktionen av flera varor
och tjänster, vilka ställa stora krav
på arbetskraftens numerär;

b) genom att främja arbetsintensiva
metoder i sådana fall då sysselsättningen
av mera arbetskraft
skulle leda till ett effektivare utnyttjande
av tillgängliga resurser.

26. Åtgärder böra vidtagas för att

a) främja ett bättre utnyttjande
av förefintlig industriell kapacitet,
i den utsträckning detta är förenligt
med efterfrågan på hemma- och exportmarknadernas
krav, exempelvis
genom att i ökad utsträckning införa
systematiskt organiserat skiftarbete,
varvid bör beaktas nödvändigheten
av att serviceanordningar ställas
till skiftarbetarnas förfogande
samt att arbetstagare i tillräckligt
antal utbildas, vilka kunna påtaga
sig vissa ansvarskrävande uppgifter,
som utgöra en förutsättning för ett
effektivt fungerande skiftarbetssystem
;

b) åstadkomma hantverk och
småindustri och hjälpa dem att an -

113

Kungl. Maj.ts proposition nr Öl år 1965

them to adapt themselves to technological
advances and changes in
märket conditions so that they will
be able to provide increasing employment
without becoming dependent
on such protective measures or
special privileges as would impede
economic growth; to this end the
developinent of co-operatives should
be encouraged and efforts should be
made to establish a complementary
relationship between small-scale and
large-scale industry and to develop
new outlets for the products of industry.

Promotion of Rural Employment

27. (1) Within the framework
of an integrated national policy,
countries in which there is much
rural underemployment should
place special emphasis on a broadly
based programme to promote productive
employment in the rural
sector by a combination of measures,
institutional and technical, relying
as fullv as possible on the efforts of
the persons concerned. Such a programme
should be founded on ade(juate
study of the nature, prevalence
and regional distribution of
rural underemployment.

(2) Major objectives should
be to create incentives and social
conditions favourable to fuller utilisation
of local manpower in rural
developinent, and to improve productivity
and quality of output.
Means appropriate to local conditions
should be determined, where
possible, by adequate research and
the instigation of multi-purpose pilot
projects.

(3) Special attention should
be devoled to the need for promoting
opportunities for productive employment
in agriculture and aniinal husband
rv.

passa sig till tekniska framsteg och
till förändringar i marknadsförhållandena,
så att de skola bli i stånd
att öka sysselsättningen utan att bli
beroende av sådana skyddsåtgärder
eller speciella privilegier som skulle
hämma den ekonomiska expansionen;
i detta syfte böra kooperativa
driftsformer uppmuntras, varjämte
bör eftersträvas att sådana förbindelser
skapas mellan små och stora
industrier att dessa komplettera varandra;
därjämte bör man söka nya
avsättningsmöjligheter för industriella
produkter.

Främjande av sysselsättning på
landsbygden

27. 1) Inom ramen för en integrerad
nationell politik böra länder,
i vilka undersysselsättningen på
landsbygden är stor, lägga särskild
vikt vid ett omfattande program för
att främja produktiv sysselsättning
på landsbygden genom institutionella
och tekniska åtgärder i förening,
varvid man i största möjliga utsträckning
bör bygga på de närmast
berörda människornas medverkan.
Till grund för ett sådant program
böra läggas ingående undersökningar
rörande undersysselsättningens
natur, volym och regionala spridning.

2) Detta program bör särskilt
syfta till att stimulera och skapa
gynnsamma sociala förutsättningar
för att bättre utnyttja den lokala arbetskraften
för bygdens utveckling
samt för att höja produktiviteten
och produktionens kvalitet. Åtgärder
anpassade till de lokala förhållandena
böra om möjligt utformas
genom lämplig forskning och eu
mångfaldig, integrerad försöksverksamhet.

3) Särskild uppmärksamhet
bör ägnas behovet av att skapa möjligheter
till produktiv sysselsättning
i jordbruk och husdjursskötsel.

114

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 är 1965

(4) Institutional measures for
the promotion of productive employment
in the rural section should inelude
agrarian reforms, adapted to
the needs of the country, including
land reform and improvement of
land tenure; reform in methods of
land taxation; extension of credit
facilities; development of improved
marketing facilities; and promotion
of co-operative organisation in
production and marketing.

Population Growth

28. Countries in which the population
is increasing rapidly, and
especially those in which it already
presses heavily on the economy,
should study the economic, social
and demographic factors affecting
population growth with a view to
adopting economic and social policies
that make for a better balance between
the growth of employment
opportunities and the growth of the
labour force.

V. Action by Employers and
Workers and Their Organisations

29. (1) Employers and workers
in the public and private sectors,
and their organisations, should take
all practicable measures to promote
the achievement and maintenance of
full, productive and freely chosen
employment.

(2) In particular, thev should

(a) consult one another, and as
appropriate the competent public
authorities, employment services or
similar institutions, as far in advance
as possible, with a view to
working out inutually satisfactory
adjustments to changes in the employment
situation;

(b) study trends in the economic
and employment situation, and in
technical progress, and propose as

4) Institutionella åtgärder för
alt främja produktiv sysselsättning
på landsbygden böra omfatta jordreformer
anpassade efter landets behov,
däri inbegripet ägoreformer och
förbättringar av arrendeförhållandena,
reformer på fastighetsbeskattningens
område, vidgade kreditmöjligheter,
åtgärder för förbättrad
marknadsföring samt främjande av
kooperativ organisation av produktion
och marknadsföring.

Befolkningsökning

28. I länder där befolkningen
hastigt ökar och särskilt i länder
där den redan utövar en stark press
på samhällsekonomien böra de ekonomiska,
sociala och demografiska
faktorer, som påverka befolkningsökningen
undersökas, i syfte att genomföra
ekonomiska och sociala åtgärder,
som äro ägnade att leda till
en bättre balans mellan ökningen av
sysselsättningsmöjligheterna och arbetskraftens
tillväxt.

V. Åtgärder av arbetsgivare och

arbetstagare samt deras organisationer 29.

1) Arbetsgivare och arbetstagare
inom såväl den offentliga som
den privata sektorn ävensom deras
organisationer böra vidtaga alla genomförbara
åtgärder för att söka
åvägabringa och upprätthålla full,
produktiv och fritt vald sysselsättning.

2 ) Särskilt böra de

a) så tidigt som möjligt samråda
med varandra och i förekommande
fall med vederbörande myndigheter,
arbetsförmedlingen och liknande organ
i syfte att utarbeta mot förändringar
i sysselsättningssituationen
svarande åtgärder, vilka äro ägnade
att tillfredsställa alla berörda parter; b)

undersöka tendenserna i den
ekonomiska och tekniska utvecklingen
och i sysselsättningsläget och

115

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 är 1005

appropriate, and in good time, such
action by governments and by public
and private undertakings as may
safeguard within the framework of
the general interest the employment
security and opportunities of the
workers;

(c) promote wider understanding
of the economic background, of
the reasons for changes in employment
opportunities in specific occupations,
industries or regions, and
of the necessity of occupational and
geographical mobility of nranpower;

(d) strive to create a climate
which, without prejudicing national
sovereignty, economic independence
or freedom of association, will encourage
increased investment from
both domestic and foreign sources,
with positive effects on the economic
growth of the country;

(e) provide or seek the provision
of facilities such as training and retraining
facilities, and related financial
benefits;

(f) promote wage, benefit and
price policies that are in harmony
with the objectives of full employment,
economic growth, improved
standards of living and monetary
stability, without endangering the
legitimate objectives pursued by einployers
and workers and their organisations;
and

(g) respect the principle of
equality of opportunity and treatment
in employment and occupation,
taking account of the provisions
of Ihe Discrimination (Employment
and Occupation) Convention
and Recominendation, 1958.

(3) In consultation and cooperation
as appropriate with workers’
organisations and/or representatives
of workers åt the level of Ihe
undertaking, and having regard to
national economic and social conditions,
measures should bo taken by
undertakings to counleract unem -

att, där så finnes påkallat, i god tid
föreslå vilka åtgärder som böra vidtagas
från regeringarnas samt offentliga
och privata företags sida för
att inom ramen för det allmännas
intresse bevara anställningstrygghet
och trygga sysselsättningstillfällen;

c) bidraga till en ökad förståelse
för den ekonomiska bakgrunden
samt orsakerna till förändringar i
sysselsättningsmöjligheterna inom
speciella yrken, industrier eller regioner
samt till nödvändigheten av
arbetskraftens yrkesmässiga och
geografiska rörlighet;

d) eftersträva att skapa ett klimat
som, utan att äventyra den nationella
suveräniteten, ekonomiskt
oberoende eller föreningsfrihet,
främjar ökade investeringar från
både inhemska och utländska källor
med gynnsam effekt på landets ekonomiska
utveckling;

e) tillhandahålla eller söka understödja
möjligheter till utbildning
och omskolning samt därmed sammanhängande
finansiella förmåner;

f) främja en löne-, förmåns- och
prispolitik, som står i samklang med
full sysselsättning, ekonomisk tillväxt,
höjd levnadsstandard och stabilt
penningvärde utan att äventyra
arbetsgivarnas, arbetstagarnas och
deras organisationers legitima mål,
samt

g) respektera principen om lika
möjligheter och behandling i fråga
om anställning och yrkesutövning
med beaktande av konventionen och
rekommendationen angående diskriminering
(anställning och yrkesutövning),
1958.

3) Företagen böra i samråd
och samverkan med arbetstagarnas
organisationer och/eller i förekommande
fall med arbetstagarnas representanter
på företagsnivå samt
under beaktande av landets ekonomiska
och sociala förhållanden vidtaga
åtgärder för att motverka ar -

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965

ployinent, to help workers find new
jobs, to increase the number of jobs
available and to minimise the consequences
of unemployment; such
measures may include—

(a) retraining for other jobs
within the undertaking;

(b) transfers within the undertaking; (c)

careful examination of, and
action to overcome, obstacles to increasing
shift work;

(d) the earliest possible notice
to workers whose employment is to
be terminated, appropriate notification
to public authorities, and sorae
form of income protection for workers
whose employment has been
terminated, taking account of the
provisions of the Termination of
Employment Recommendation, 1963.

VI. International Action to Promote
Employment Objectives

30. Members, with the assistance
as appropriate of intergovernmental
and other international organisations,
should co-operate in international
action to promote employment
objectives, and should, in their internal
economic policy, seek to avoid
measures which have a detrimental
effect on the employment situation
and the general economic stability
in other countries, including the developing
countries.

31. Members should contribute
to all efforts to expand international
trade as a means of promoting economic
growth and expansion of employment
opportunities. In particular,
they should take all possible
measures to diminish unfavourable
repercussions on the level of employment
of fluctuations in the international
terms of trade and of
balance-of-payments and liquidity
problems.

betslöshet, hjälpa arbetstagare att
finna nya arbeten, öka antalet arbetstillfällen
samt så mycket som
möjligt hindra följderna av arbetslöshet;
sådana åtgärder må omfatta

a) omskolning för andra arbeten
inom berörda företag;

b) omflyttningar inom företagen; c)

noggranna undersökningar rörande
eventuella hinder för ökat
skiftarbete och åtgärder för att undanröja
dessa hinder;

d) underrättelse så långt i förväg
som möjligt till arbetstagare,
vars anställningsavtal skall uppsägas,
meddelande — på sätt som befinnes
lämpligt — till de offentliga
myndigheterna samt någon form av
inkomstskydd för arbetstagare, vars
anställningsavtal uppsagts, med beaktande
av bestämmelserna i rekommendationen
angående uppsägning
av anställningsavtal, 1963.

VI. Internationella åtgärder för att
främja sysselsättningspolitikens mål

30. Medlemmarna böra, när så är
lämpligt med bistånd av mellanstatliga
och andra internationella organisationer,
samverka internationellt
för att förverkliga sysselsättningspolitikens
mål samt söka att i sin interna
ekonomiska politik undvika
åtgärder, som ha en ogynnsam effekt
på sysselsättningssituationen
och den allmänna ekonomiska stabiliteten
i andra länder, utvecklingsländerna
däri inbegripna.

31. Medlemmarna böra bidra till
alla ansträngningar att utveckla den
internationella handeln såsom ett
medel alt stimulera ekonomisk tillväxt
och utveckling av sysselsättningsmöjligheterna.
Särskilt böra de
vidtaga alla tänkbara åtgärder för
att nedbringa ogynnsamma återverkningar
på sysselsättningsnivån av
svängningar i de internationella bytesrelationerna
samt av betalningsbalans-
och likviditetsproblem.

117

Kungl. Maj. ts proposition nr 51 ar 1965

32. (1) Industrialised countries
should, in their economic policies,
including policies för economic cooperation
and for expanding demand,
take into account the need
for increased einployment in other
countries, in particular in the developing
countries.

(2) They should, as rapidly
as their circumstances permit, take
measures to accommodate increased
imports of products, manufactured,
processed and semi-processed as
well as primary, that can be economically
produced in developing
countries, thus promoting mutual
trade and increased employment in
the production of exports.

33. International migration of
workers for employment which is
consistent with the economic needs
of the countries of emigration and
immigration, including migration
from developing countries to industrialised
countries, should be facilitated,
taking account of the provisions
of the Migration for Employment
Convention and Recommendation
(Revised), 1949, and the Equalitv
of Treatment (Social Security)
Convention, 1962.

34. (1) In international technical
co-operation through multilateral
and bilateral channels special attenlion
should be paid to the need to
develop active employment policies.

(2) To this end, such co-operation
should include—

(a) advice in regard to employment
policy and employment märket
organisation as essential elements in
the field of general development
planning and programming; and

(b) co-operation in the training
of qualified local personnel, including
technical personnel and
management staff.

(3) Technical co-operation
programmes relating to training
should aim åt providing the developing
countries with suitablc facilities

5 Ilihaiuj till riksdagens protokoll

32 1) Industrialiserade länder
böra i sin ekonomiska politik, däri
inbegripet politik för ekonomisk
samverkan och för vidgad efterfrågan,
taga hänsyn till behovet av ökad
sysselsättning i andra länder, särskilt
i utvecklingsländerna.

2) De böra så snabbt som deras
förhållanden medge vidtaga åtgärder
för att möjliggöra ökad import
av sådana varor, såväl färdigfabrikat
som halvfabrikat och råvaror,
som kunna ekonomiskt produceras
i utvecklingsländerna, och på
detta sätt främja handelsutbytet och
ökad sysselsättning i exportnäringarna.

33. Internationell migration i sysselsättningssyfte
som motsvarar emigrations-
och immigrationsländernas
behov, däri inbegripet emigration
från underutvecklade länder till industriländer,
bör underlättas med
beaktande av bestämmelserna i konventionen
och rekommendationen
angående migrerande arbetare (reviderad
1949) och konventionen angående
likställighet (social trygghet),
1962.

34. 1) I internationell teknisk
samverkan, såväl multilateral som
bilateral, bör behovet av att föra en
aktiv sysselsättningspolitik speciellt
uppmärksammas.

2) I detta syfte bör sådan
samverkan innefatta

a) rådgivning med avseende på
sysselsättningspolitik och arbetsmarknadens
organisation såsom väsentliga
element i en allmän utvecklingsplanering
och programmering;

b) samverkan vid utbildning av
kvalificerad lokal personal, däri inbegripet
tekniker och företagsledare.

3) Tekniska samarbcl sprogram
på utbildningens område böra
syfta till att förse utvecklingsländerna
med tjänliga hjälpmedel för ut saml.

Nr 51

118

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1965

for training within the country or
region. They should also include
adequate provision for the supply of
equipment. As a complementary
measure, facilities should also be
provided for the training of nationals
of developing countries in industrialised
countries.

(4) Members should make all
efforts to facilitate the release for
suitable periods, both from governmental
and non-governmental employment,
of highly qualified experts
in the various fields of employment
policy for work in developing countries.
Such efforts should include
arrangements to make such release
attractive to the experts concerned.

(5) In the preparation and
implementation of technical co-operation
programmes, the active participation
of employers’ and workers’
organisations in the countries
concerned should be sought.

35. Members should encourage
the international exchange of technological
processes with a view to increasing
productivity and employment,
by means such as licensing
and other forms of industrial cooperation.

36. Foreign-owned undertakings
should meet their staffing needs by
employing and training local staff,
including management and supervisory
personnel.

37. Arrangements should be
made, where appropriate on a regional
basis, för periodical discussion
and exchange of experience of employment
policies, particularly employment
policies in developing
countries, with the assistance as
appropriate of the International
Labour Office.

bildning inom landet eller området.
De böra även innefatta åtgärder för
tillhandahållandet av utrustning.
Möjligheter böra också såsom en
kompletterande åtgärd beredas utvecklingsländernas
medborgare att
erhålla utbildning i industriländer.

4) Medlemmarna böra vidtaga
alla ansträngningar för att underlätta
frigörandet av såväl i som utom
statens tjänst anställda högt kvalificerade
experter på sysselsättningspolitikens
olika områden för tjänstgöring
under lämpliga perioder i utvecklingsländerna.
Särskilt böra åtgärder
vidtagas för att göra sådan
tjänstgöring lockande för vederbörande
experter.

5) Vid utarbetandet och genomförandet
av tekniska program
för samverkan bör aktivt deltagande
av arbetsgivarnas och arbetstagarnas
organisationer i vederbörande länder
eftersträvas.

35. Medlemmarna böra genom alt
främja licensavtal eller andra former
av industriell samverkan uppmuntra
internationellt utbyte av tekniskt
kunnande för att öka produktivitet
och sysselsättning.

36. I utländsk ägo befintliga företag
böra fylla sitt personalbehov
genom att anställa och utbilda inhemsk
arbetskraft, däri inbegripet
företags- och arbetsledande personal.

37. Diskussioner och utbyte av
erfarenheter böra från tid till annan
anordnas rörande sysselsättningspolitiken,
särskilt i utvecklingsländerna,
i förekommande fall på regional
nivå och under medverkan av Internationella
arbetsbyrån.

119

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965

VII. Suggestions concerning
Methods of Application

38. In applying the provisions of
this Recommendation, each Member
of the International Labour Organisation
and the employers’ and workers’
organisations concerned should
be guided, to the extent possible and
desirable, by the suggestions concerning
methods of application set
forth in the Annex.

VII. Förslag rörande tillämpningsmetoder 38.

Vid tillämpningen av denna
rekommendation bör varje medlem
av Internationella arbetsorganisationen
ävensom berörda arbetsgivaroch
arbetstagarorganisationer, i den
utsträckning det befinnes möjligt
och önskvärt, följa de förslag rörande
tillämpningsmetoder som angivas
i en till rekommendationen fogad bilaga.
1

1 Här cj bifogad.

120

Kungl. Maj. ts proposition nr 51 år 1965

Bilaga 7
(Översättning)

Instrument (No. 1) for the Amendment of
the Constitution of the International
Labour Organisation

Having decided upon the substitution
for artide 35 of the Constitution
of the International Labour Organisation
of the proposals referred
to the Conference by the Governing
Body åt its One hundred and fiftyseventh
Session, a question which
is the ninth item on the agenda of
the session,

adopts this sixth day of July of the
year one thousand nine hundred and
sixtv-four the following instrument
for the amendment of tlie Constitution
of the International Labour Organisation,
which may be cited as
the Constitution of the International
Labour Organisation Instrument of
Amendment (No. 1), 1964.

Article 1

As from the date of the coming
into force of this Instrument of
Amendment, article 19 of the Constitution
of the International Labour
Organisation shall be amended by
the addition of the following paragraph: “9.

With a view to promoting
the universal application of Conventions
to all peoples, including those
who have not yet attained a full
measure of self-government, and

Akt (nr 1) av 1964 angående ändring i
Internationella arbetsorganisationens
stadga

Internationella arbetsorganisationens
allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella
arbetsbyrån sammankallats till
Geneve och där samlats den 17 juni
1964 till sitt fyrtioåttonde sammanträde,

samt beslutat utbyta artikel 35 i
Internationella arbetsorganisationens
stadga mot de förslag, som av
styrelsen vid dess etthundrafemtiosjunde
sammanträde hänskjutits till
konferensen, vilken fråga utgör den
nionde punkten på sammanträdets
dagordning,

antager denna den sjätte dagen i juli
månad år nittonhundrasextiofyra
följande akt angående ändring i Internationella
arbetsorganisationens
stadga, vilken må benämnas Akt (nr
1) av år 1964 angående ändring i
Internationella arbetsorganisationens
stadga.

Artikel 1

Från och med den dag då denna
akt träder i kraft skall artikel 19
i Internationella arbetsorganisationens
stadga erhålla ändrad lydelse
genom att följande mom. fogas till
artikeln.

”9. I syfte att främja en allmän
tillämpning av konventioner beträffande
alla befolkningsgrupper, däri
inbegripna sådana som ännu ej uppnått
full självstyrelse och med beak -

121

Kungl. Mcij.ts proposition nr Öl år li)65

without prejudice to the self-governing
powers of any territory, Members
ratifying Conventions shall accept
their provisions so far as practicable
in respcct of all territories for whose
international relations they are responsible.

(a) Where the subject-matter of
t lie Convention is within the selfgoverning
powers of any territory,
the obligation of the Member responsible
for the international relations
of that territory shall be to
bring tlie Convention to the notice of
the government of the territory as
soon as possible with a view to the
enactment of legislation or otlier action
by such government; if the
government of the territory so
agrees, the Member shall communicale
to the Director-General of the
International Labour Office a declaration
accepting the obligations of
the Convention on behalf of such
territory.

(b) A declaration accepting the
obligations of any Convention may
be communicated to the DirectorGeneral
of the International Labour
Office—

(i) by two or more Members
of the Organisation in respect of
any territory which is under their
joint authority; or

(ii) by any international authority
responsible for the administration
of any territory, in virtue of
the Charter of the United Nations
or otherwise, in respect of any such
territory.

(c) Acceptance of the obligations
of a Convention in virtue of
subparagraph (a) or subparagraph
(b) of this paragraph shall involve
Ihe acceptance on behalf of the territory
concerned of the obligations
stipulated by the terms of the Convention
and the obligations under
the Constitution of the Organisation
which apply to ratified Conventions.

tande av det mått av självstyrelse,
som varje område må besitta, skola
medlemmar som ratificera konventioner
godtaga dessas bestämmelser
i största möjliga utsträckning med
avseende på alla områden för vilkas
internationella förbindelser medlemmarna
äro ansvariga.

a) Då det ämne, som behandlas
i konventionen, faller inom kompetensen
för ett områdes egna myndigheter,
skall det åligga den medlem
som är ansvarig för ifrågavarande
områdes internationella förbindelser,
att snarast möjligt bringa konventionen
till regeringens i vederbörande
område kännedom, i syfte att
denna må kunna vidtaga lagstiftnings-
eller andra åtgärder; därest
områdets regering därtill lämnar sitt
medgivande, skall medlemmen till
Internationella arbetsbyråns generaldirektör
insända en förklaring, i vilken
de i konventionen intagna förpliktelserna
godtagas på ifrågavarande
områdes vägnar.

b) Förklaring, innebärande att
de i en konvention intagna förpliktelserna
godtagas, må tillställas Internationella
arbetsbyråns generaldirektör i)

av två eller flera medlemmar
av organisationen med avseende
på ett område, som står under deras
gemensamma överhöghet; eller

ii) av envar internationell
myndighet med avseende på varje
sådant område, för vars förvaltning
den jämlikt Förenta Nationernas
stadga eller annorledes är ansvarig.

c) Godtagandet av förpliktelserna
i en konvention i enlighet med
punkterna a) eller b) av delta mom.
skall innebära godtagandet på vederbörande
områdes vägnar av de
förpliktelser, som härröra ur konventionens
bestämmelser, ävensom
av de förpliktelser som enligt organisationens
stadga gälla beträffande
ratificerade konventioner.

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965

(d) Each Member or international
authority which has communicated
a declaration in virtue of
tnis paragraph may, in accordance
with the provisions of the Convention
relating to the denunciation
thereof, conununicate a further declaration
terminating the acceptance
of the obligations of the Convention
on behalf of any territory specified
in the declaration.

(e) With a view to encouraging
the universality of application envisaged
above, the Member or Members
or international authority concerned
shall, as requested by the Governing
Body, report to the DirectorGeneral
of the International Labour
Office the position of the law and
practice of territories for which the
Convention is not in force in regard
to the matters dealt with in the Convention
and the extent to which
etfect has been given, or is proposed
to be given, to any of the provisions
of the Convention by legislation, administrative
action, collective agreement
or otherwise and stating the
difficulties which prevent or delay
the acceptance of the Convention.

(f) This transitory paragraph
shall cease to be appficable to the
peoples of dependent territories as
they become independent.”

Article 2

As from the coming into force of
the amendment to article 19 provided
for in the preceding article, article
35 of the Constitution of the International
Labour Organisation shall
cease to have effect.

Artide 3

On the coming into force of this
Instrument of Amendment, the
Dii ector-General of the International
Labour Office shall cause an official
text of the Constitution of the Inter -

d) Medlem eller internationell
myndighet, som insänt förklaring i
enlighet med detta moment kan i
överensstämmelse med konventionens
föreskrifter om uppsägning insända
en ny förklaring, som upphäver
godtagandet av de i konventionen
angivna förpliktelserna på vederbörande
områdes vägnar.

e) I syfte att främja en sådan
allmän tillämpning som ovan avses
skola vederbörande medlem, medlemmar
eller internationella myndighet
i enlighet med vad styrelsen därom
må komma att bestämma, till
Internationella arbetsbyråns generaldirektör
avgiva redogörelse för lagstiftning
och praxis i områden, beträffande
vilka konventionen icke är
i kraft, i fråga om det i konventionen
behandlade ämnet samt angående
den omfattning, i vilken konventionens
bestämmelser genomförts
eller avses att genomföras genom
lagstiftning, administrativa åtgärder,
kollektivavtal eller annorledes, med
angivande tillika av de omständigheter
som förhindra eller fördröja
godtagande av konventionen i fråga.

f) Övergångsbestämmelserna ° i
detta mom. skola upphöra att gälla
allt efter som befolkningen i vederbörande
områden vinner självständighet.
”

Artikel 2

Då den i föregående artikel angivna
ändringen av artikel 19 trätt
i kraft, skall artikel 35 i Internationella
arbetsorganisationens stadga
upphöra att gälla.

Artikel 3

Då denna akt trätt i kraft, skall
Internationella arbetsbyråns generaldirektör
upprätta en officiell text
till Internationella arbetsorganisationens
stadga med däri genom bestäm -

123

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965

national Labour Organisation as
modified by the provisions of this
Instrument to be prepared in two
original copies, duly authenticated
by his signature. One of these copies
shall be deposited in the archives of
the International Labour Office and
the other shall be communicated to
the Secretarv-General of the United
Nations för registration in accordance
with article 102 of the Charter
of the United Nations. The DirectorGeneral
shall communicate a certified
copy of the text to each of the
Members of the International Labour
Organisation.

Article 4

Two copies of this Instrument of
Amendment shall be authenticated
by the signalures of the President
of the Conference and of the Director-General
of the International Labour
Office. One of these copies shall
be deposited in the archives of the
International Labour Office and the
other shall be communicated to the
Secretarv-General of the United Nations
for registration in accordance
with article 102 of the Charter of
the United Nations. The DirectorGeneral
shall communicate a certified
copv of the Instrument to each
of the Members of the International
Labour Organisation.

Article 5

1. The formal ratifications or
acceptances of this Instrument of
Amendment shall be communicated
to the Director-General of the International
Labour Office, who shall
notify the Members of the Organisation
of the receipt thereof.

2. This Instrument of Amendment
will come into force in accordance
with the provisions of article
3G of the Constitution of the Organisation.

3. On the coming into force of

melserna i denna akt vidtagna ändringar
i två med hans underskrift
vederbörligen bestyrkta originalexemplar.
Av dessa exemplar skall
ett deponeras i Internationella arbetsbyråns
arkiv och det andra översändas
till Förenta Nationernas generalsekreterare
för registrering
jämlikt artikel 102 av Förenta Nationernas
stadga. Generaldirektören
har att tillställa envar av Internationella
arbetsorganisationens medlemmar
bestyrkt avskrift av texten.

Artikel 4

Två exemplar av denna akt skola
undertecknas av konferensens ordförande
och av Internationella arbetsbyråns
generaldirektör och skola
därmed vara autentiska. Av dessa
exemplar skall det ena deponeras i
Internationella arbetsbyråns arkiv
och det andra översändas till Förenta
Nationernas generalsekreterare
för registrering jämlikt artikel 102
av Förenta Nationernas stadga. Generaldirektören
har att tillställa envar
av Internationella arbetsorganisationens
medlemmar bestyrkt avskrift
av akten.

Artikel 5

1. De formella ratifikationerna
eller godkännandena av denna akt
skola översändas till Internationella
arbetsbyråns generaldirektör, som
har att därom lämna meddelande till
organisationens medlemmar.

2. Denna akt skall träda i kraft
jämlikt bestämmelserna i artikel 36
av Internationella arbetsorganisationens
stadga.

3. Då denna akt trätt i kraft, har

124

Kurtgl. Maj. ts proposition nr 51 år 1965

this Instrument, the Director-General
of the International Labour
Office shall so notify all the Members
of the International Labour
Organisation and the SecretaryGeneral
of the United Nations.

The English and French versions
of the text of this Instrument of
Amendment are equally authoritative.

Internationella arbetsbyråns generaldirektör
att därom underrätta envar
av Internationella arbetsorganisationens
medlemsstater och Förenta Nationernas
generalsekreterare.

De engelska och franska texterna
till denna akt skola äga lika vitsord.

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965

125

Instrument (No. 2) for the Amendment of
the Constitution of the International
Labour Organisation

Having decided upon the inclusion
in the Constitution of the International
Labour Organisation of a
provision empowering the Conference
to suspend from participation
in the International Labour Conference
any Member which has been
found by the United Nations to be
flagrantly and persistently pursuing
by its legislation a declared policy
of racial discrimination such as
apartheid, a question which is the
twelfth item on the agenda of the
session,

adopts this ninth day of July of the
year one thousand nine hundred and
sixty-four the following instrument
for the amendment of the Constitution
of the International Labour Organisation,
which may be cited as
the Constitution of the International
Labour Organisation Instrument of
Amendment (No 2), 1964:

Article 1

As from the date of the coming
inlo force of this Instrument of
Amendment, the Constitution of the
International Labour Organisation
shall be amended by the insertion
åt the end of the Constitution of a
new article in the following terms:

Bilaga 8

(Översättning)

Akt (nr 2) av år 1964 angående ändring
i Internationella arbetsorganisationens
stadga

Internationella arbetsorganisationens
allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella
arbetsbyrån sammankallats till
Genéve och där samlats den 17 Juni
1964 till sitt fyrtioåttonde sammanträde,

samt beslutat att i Internationella
arbetsorganisationens stadga skall
införas en bestämmelse, som ger
konferensen rätt att från deltagande
i Internationella arbetskonferensen
avstänga varje medlem, som av Förenta
Nationerna befunnits öppet
framhärda i att i sin lagstiftning
föra en officiell rasåtskillnadspolitik
sådan som apartheid, vilken fråga
utgör den tolfte punkten på sammanträdets
dagordning,

antager denna den nionde dagen i
juli månad år nittonhundrasextiöfyra
följande akt rörande ändring i
Internationella arbetsorganisationens
stadga, vilken må benämnas Akt (nr
2) av år 1964 angående ändring
i Internationella arbetsorganisationens
stadga.

Artikel 1

Från och med den dag då denna
akt träder i kraft skall Internationella
arbetsorganisationens stadga
erhålla ändrad lydelse genom att i
slutet av stadgan tillfogas en ny artikel
av följande lydelse.

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965

“The General Conference of the
International Labour Organisation
may, åt any session in the agenda
of which the subject has been included
and by a vote concurred in
by two-thirds of the delegates attending
the session, including two-thirds
of the Government delegates present
and voting, suspend from participation
in the International Labour
Conference any Member of the International
Labour Organisation
which has been found by the United
Nations to be flagrantly and persistently
pursuing by its legislation a
declared policy of racial discrimination
such as apartheid; such suspension
shall not affect the obligations
of the Member under the Constitution
and Conventions to which it is
a party; it shall continue until the
Conference, on the proposal of the
Governing Body, finds by a vote concurred
in by two-thirds of the delegates
attending the session, including
two-thirds of the Government
delegates present and voting, that
the Member has changed its policy.”

”Internationella arbetsorganisationens
allmänna konferens må vid
varje sammanträde, å vars dagordning
frågan uppförts, och efter omröstning
med bifall av två tredjedelar
av de vid sammanträdet närvarande
ombuden, däribland två
tredjedelar av de närvarande och i
omröstningen deltagande regeringsombuden,
från deltagande i Internationella
arbetskonferensen avstänga
varje medlem av Internationella arbetsorganisationen,
som av Förenta
Nationerna befunnits öppet framhärda
i att i sin lagstiftning föra en
officiell rasåtskillnadspolitik sådan
som apartheid; sådan avstängning
skall icke påverka den fortsatta giltigheten
av medlemmens förpliktelser
enligt stadgan eller enligt de konventioner,
till vilka medlemmen anslutit
sig; avstängningen skall bestå
till dess konferensen på förslag av
styrelsen efter omröstning med bifall
av två tredjedelar av de vid sammanträdet
närvarande ombuden,
däribland två tredjedelar av de närvarande
och i omröstningen deltagande
regeringsombuden, finner att
medlemmen har ändrat sin politik.”

Artiklarna 2—4

Dessa artiklar äro likalydande med artiklarna 3—5 av akt nr 1 av år
1964 angående ändring i Internationella arbetsorganisationens stadga.

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1965

127

Instrument (No. 3) for the Amendment
of the Constitution of the International
Labour Organisation

Having decided upon the inclusion
in the Constitution of the International
Labour Organisation of a
provision empowering the Conference
to expel or suspend from membership
any Member which has been
expelled or suspended from membership
of the United Nations, a question
which is the eleventh item on
the agenda of the session,

adopts this ninth dav of July of the
year one thousand nine hundred and
sixty-four the following instrument
for the amendment of the Constitution
of the International Labour Organisation,
which may be cited as
the Constitution of the International
Labour Organisation Instrument of
Amendment (No. 3), 1964.

Article 1

As from the date of the coming
into force of this Instrument of
Amendment, article 1 of the Constitution
of the International Labour
Organisation shall be amended by
the insertion after paragraph 5 of
the following new paragraph, the
present paragraph 6 becoming paragraph
7:

Bilaga 9

(Översättning)

Akt (nr 3) av år 1964 angående ändring
i Internationella arbetsorganisationens
stadga

Internationella arbetsorganisationens
allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella
arbetsbyrån sammankallats till
Geneve och där samlats den 17 juni
1964 till sitt fyrtioåttonde sammanträde,

samt beslutat att i Internationella
arbetsorganisationens stadga skall
intagas en bestämmelse, som ger
konferensen rätt att från medlemskap
utesluta eller avstänga varje
medlem, som blivit utesluten eller
avstängd från medlemskap i Förenta
Nationerna, vilken fråga utgör
den elfte punkten på sammanträdets
dagordning,

antager denna den nionde dagen i
juli månad år nittonhundrasextiofyra
följande akt rörande ändring i
Internationella arbetsorganisationens
stadga, vilken må benämnas Akt (nr
3) av år 1964 angående ändring i
Internationella arbetsorganisationens
stadga.

Artikel 1

Från och med den dag då denna
akt träder i kraft skall artikel 1 i
Internationella arbetsorganisationens
stadga erhålla ändrad lydelse genom
att efter nuvarande mom. 5 införes
ett nytt mom. av följande lydelse,
varvid nuvarande mom. 6 skall erhålla
numret 7.

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965

“6. The General Conference of the
International Labour Organisation
may, åt any session in the agenda
of which the subject has been included
and by a vote concurred in
by two-thirds of the delegates attending
the session, including twothirds
of the Government delegates
present and voting, expel from
membership of the International Labour
Organisation any Member
which the United Nations has expelled
therefrom or suspend from the
exercise of the rights and privileges
of membership of the International
Labour Organisation any Member
which the United Nations has suspended
from the exercise of the
rights and privileges of membership;
suspension shall not affect the continued
validity of the obligations of
the Member under the Constitution
and Conventions to which it is a
party.”

”6. Internationella arbetsorganisationens
allmänna konferens må
vid varje sammanträde, å vars dagordning
frågan uppförts, och efter
omröstning med bifall av två tredjedelar
av de vid sammanträdet närvarande
ombuden, däribland två
tredjedelar av de närvarande och i
omröstningen deltagande regeringsombuden,
från medlemskap i Internationella
arbetsorganisationen utesluta
varje medlem, som uteslutits
från Förenta Nationerna, eller från
utövande av medlemskap i Internationella
arbetsorganisationen åtföljande
rättigheter och privilegier avstänga
varje medlem, som av Förenta
Nationerna avstängts från utövande
av medlemskapet i Förenta
Nationerna åtföljande rättigheter
och privilegier; avstängning skall
icke påverka den fortsatta giltigheten
av medlemmens förpliktelser enligt
stadgan och enligt de konventioner,
till vilka medlemmen anslutit
sig.”

Artiklarna 2—4

Dessa artiklar äro likalydande med artiklarna 3—5 av akt nr 1 av år
1964- angående ändring i Internationella arbetsorganisationens stadga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965

129

Bilaga 10

Resolutioner

I. Resolution angående minimilevnadsstandard och dess anpassning till
ekonomisk tillväxt.

II. Resolution angående det internationella institutet för sociala och
arbetsmarknadspolitiska studier.

III. Resolution angående begreppet demokratiskt beslutsfattande vid
programbestämning och planläggning beträffande ekonomisk och
social utveckling.

IV. Resolution angående föreningsfrihet.

V. Resolution angående program för tekniskt bistånd och annan verksamhet
från ILO:s sida i Afrika.

VI. Resolution angående Internationella arbetsorganisationens program
och struktur.

VII. Resolution angående det internationella samarbetsåret och FN:s
20-årsjubileum.

VIII. Resolution angående sammankallande av en expertkommitté för revision
av förteckningen över yrkessjukdomar.

IX. Resolution angående uppförande på dagordningen för nästa allmänna
konferenssammanträde av frågan om minderårigas användande
i arbete under jord i gruvor av alla slag.

X. Resolution angående Internationella arbetsbyråns verksamhet på
sysselsättningspolitikens område.

XI. Resolution angående internationella åtgärder för att främja sysselsättningspolitiska
mål.

XII. Resolution angående kvinnliga arbetstagare i en värld i förändring.

XIII. Resolution angående ekonomiska och sociala framsteg för kvinnorna
i utvecklingsländerna.

XIV. Resolution angående deltidsarbete.

XV. Resolution angående moderskapsskydd.

XVI. Resolution angående uppförande på dagordningen för nästa allmänna
konferenssammanträde av frågan om sysselsättning av kvinnor
med familjeansvar.

XVII. Resolution angående antagande av budget för 47 :e budgetåret (1965)
samt fördelning av utgifterna för samma budgetår på medlemsstaterna.

XVIII. Resolution angående Internationella arbetsorganisationens bidrag till
Internationella arbetsbyråns tjänstepensionsfond avseende år 1965.

XIX. Resolution angående förordnande av ledamöter i Internationella arbetsorganisationens
administrativa domstol.

MARCUS BOKTR. STHLM 1965 640959