Kungl. Maj.ts proposition nr 48 ur 1965
1
Nr 48
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändring i lagen den 9 juni 1950 (nr 272) om
rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse
här i riket, m. m.; given Stockholms slott
den 26 februari 1965.
Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till
1) lag angående ändring i lagen den 9 juni 1950 (nr 272) om rätt för utländsk
försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket;
2) lag angående ändrad lydelse av 2 och 17 §§ lagen den 10 april 1959
(nr 74) med vissa bestämmelser om utländsk försäkringsrörelse här i riket
vid krig m. in.
GUSTAF ADOLF
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
1 propositionen föreslås ändringar i den lagstiftning som reglerar utländska
försäkringsanstalters verksamhet i Sverige. Vissa av ändringarna
åsyftar en anpassning till vad som gäller för svenska försäkringsbolags
verksamhet efter lagändring år 1961.
Propositionen innehåller emellertid även förslag om tilläggsdeposition vid
annan försäkringsverksamhet än sådan som bedrivs med tillämpning av
reglerna för livförsäkringsrörelse. Förslaget innebär att tilläggsdeposition
skall ske med belopp varmed en tredjedel av premieintäkten för räkenskapsåret
från dylik verksamhet överstiger tidigare deponerat belopp. Ytterligare
depositionsskyldighet föreslås kunna krävas vid krigstillstånd.
Dcposilionsskyldighet föreslås samtidigt skola tå fullgöras i värdehandlingar,
godkända av försäkringsinspektionen, i stället för i statsobligationer.
Vidare föreslås en del ändringar i ansvarsbestämmelserna.
De föreslagna ändringarna avses skola träda i kraft den 1 juli 1965.
1 Hihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. AV IS
2
Kungl. Maj.ts proposition nr i 8 dr 1965
Förslag
till
Lag
angående ändring i lagen den 9 juni 1950 (nr 272) om rätt för
utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse
här i riket
Härigenom förordnas, dels att 1, 2, 5—7, 9, It, 16, 24, 25, 27, 30 och 34—
38 §§ samt rubriken närmast före 6 § lagen den 9 juni 1950 om rätt för utländsk
försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket skola erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels att i lagen skola införas tre
nya paragrafer, betecknade 9 a, 15 a och 24 a §■§, av nedan angiven lydelse.
(Nuvarande lydelse)
1
Utländsk försäkringsanstalt må,
under förutsättning att Konungen
meddelat anstalten tillåtelse (koncession)
därtill, här i riket driva
försäkringsrörelse genom generalagent
såsom syssloman och i övrigt
under villkor, som stadgas i denna
lag.
(Föreslagen lydelse)
§•
Utländsk försäkringsanstalt må,
under förutsättning att anstalten erhållit
tillstånd (koncession) därtill
enligt 7 §, här i riket driva försäkringsrörelse
genom generalagent såsom
syssloman och i övrigt under
villkor, som stadgas i denna lag.
Om särskilda skäl föreligga och
hinder ej möter enligt anstaltens
reglemente, må utländsk försäkringsanstalt
som erhållit koncession
medgivas att genom generalagenten
driva annan rörelse här i riket än
försäkringsrörelse. Medgivande lämnas
av Konungen eller, efter Konungens
bemyndigande, försäkringsinspektionen.
Om skäl föreligga, må medgivande
enligt andra stycket återkallas av
den som äger lämna sådant medgivande.
§•
Utländsk försäkringsanstalt må
här i riket driva livförsäkringsrörelse,
allenast om anstalten i sitt hem
-
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 18 ar Who
(Nuvarande lydelse)
Ej må utländsk försäkringsanstalt
här i riket med livförsäkringsrörelse
förena försäkringsrörelse av annat
slag, med mindre särskilda skäl äro
därtill.
Utländsk försäkringsanstalt må
här i riket driva livförsäkringsrörelse,
allenast om anstalten i sitt hemland
med laga rätt driver sådan rörelse,
samt annan försäkringsrörelse,
allenast om anstalten i hemlandet
med laga rätt driver rörelse avseende
något slag av försäkring, annan
än livförsäkring.
De nedan i denna lag meddelade
särskilda bestämmelserna angående
livförsäkring skola, utom beträffande
storleken av det belopp som enligt
6 § första stycket 5 skall nedsättas,
äga motsvarande tillämpning i
fråga om annan personförsäkring,
som meddelas för livstid eller för
längre tid än tio år.
Utländsk försäkringsanstalt, som
här i riket driver försäkringsrörelse,
skall i alla därav härflytande rättsförhållanden
lyda under svensk lag
samt vara pliktig att svara inför
svensk domstol och underkasta sig
svensk myndighets avgörande.
Anstaltens verksamhet------av
(Föreslagen lydelse)
land med laga rätt driver sådan rörelse,
samt annan försäkringsrörelse,
allenast om anstalten i hemlandet
med laga rätt driver rörelse avseende
något slag av försäkring, annan
än livförsäkring.
Ej må utländsk försäkringsanstalt
här i riket med livförsäkringsrörelse
förena försäkringsrörelse
som avser annat än personförsäkring,
med mindre särskilda skäl äro
därtill.
De nedan i denna lag meddelade
särskilda bestämmelserna angående
livförsäkring äga motsvarande tilllämpning
i fråga om personförsäkring
av annat slag. 1 fråga om sådan
försäkring, meddelad för en tid
av längst fem år eller mot premie
som är beräknad och bestämd för
längst fem år i sänder, må rörelsen
dock drivas utan tillämpning av de
särskilda bestämmelserna angående
livförsäkring.
§•
Utländsk försäkringsanstalt, som
här i riket driver försäkringsrörelse,
skall i alla av anstaltens verksamhet
här i riket härflytande rättsförhållanden
lyda under svensk lag samt
vara pliktig att svara inför svensk
domstol och underkasta sig svensk
myndighets avgörande,
försäkringsinspektionen.
Om koncession Om koncession m. in.
t> §•
/ ansökan om koncession enligt Ansökan om koncession göres hos
denna lag skall angivas den försök- Konungen. I ansökningen skall anringsgren,
som rörelsen skall avse. givas den försäkringsgren, som ro
-
4
Kung t. Maj.ts proposition nr 48 är 1965
(Nuvarande lydelse)
skall, ställd till Konungen,
inlämnas till försäkringsinspektionen
och vara åtföljd av:
Ansökningen
1. handlingar som
(Föreslagen lydelse)
relsen skall avse. Ansökningen skall
inlämnas till försäkringsinspektionen
och vara åtföljd av:
3. bevis att anstalten i sitt hemland
driver försäkringsrörelse efter
vad i 2 § andra stycket sägs jämte
behörigen styrkt uppgift om den lid
detta ägt rum samt om anmärkningar,
som av myndigheterna i anstaltens
hemland under de sista tre
åren må hava framställts mot anstaltens
verksamhet, ävensom anstaltens
förvaltnings- och revisionsberättelser
för den tid anstalten varit
i verksamhet, dock längst för de
tio sista åren;
4. behörig fullmakt---------
5. bevis att anstalten för ändamål
som i 16 § sägs samt på sätt och under
villkor, som av försäkringsinspektionen
godkännas, i riksbanken
nedsatt i obligationer, utfärdade av
svenska staten, ett belopp av etthundratusen
kronor för livförsäkring,
samma belopp för brandförsäkring
eller sjöförsäkring, ett belopp
av tvåhundratusen kronor för trafikförsäkring
och ett belopp av femtiotusen
kronor för varje annat slag
av försäkring.
gällande reglementet;
Därest rörelsen
3. bevis att anstalten i sitt hemland
driver försäkringsrörelse efter
vad i 2 § första stycket sägs jämte
behörigen styrkt uppgift om den tid
detta ägt rum samt om anmärkningar,
som av myndigheterna i anstaltens
hemland under de sista tre
åren må hava framställts mot anstaltens
verksamhet, ävensom anstaltens
förvaltnings- och revisionsberättelser
för den tid anstalten varit
i verksamhet, dock längst för de
tio sista åren;
— och svara;
5. bevis att anstalten för ändamål
som i 16 § sägs samt på sätt och under
villkor, som försäkringsinspektionen
godkänner, i riksbanken nedsatt
i värdehandlingar, som inspektionen
godtagit, ett belopp av etthundratusen
kronor för livförsäkring
och ett belopp av tvåhundratusen
kronor för annan försäkring
eller, om rörelsen skall avse endast
försäkring för resor i utlandet, det
lägre belopp som inspektionen bestämmer
-
- Konungens stadfästelse.
Beslut enligt första stycket 5 om
nedsättning av lägre belopp för försäkring
för resor i utlandet må återkallas
av försäkringsinspektioncn,
om skäl föreligga.
7
Finnes den-----Konungen generalagenten.
Innan koncession------för verksamheten.
Avser ansökan endast utvidgning
av beviljad koncession till ny försäkringsgren
eller utbyte av koncession
för viss försäkringsgren mot koncession
för annan gren, äger försäkringsinspektionen
besluta i ärendet i
Konungens ställe, om ärendet icke är
av principiell betydelse eller eljest av
synnerlig vikt.
5
Kungl. Maj.ts proposition nr i8 år W65
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
9 §•
Å ändring av stadfästa grunder
skall ock sökas stadfästelsc.
Ansökan om förlängning av koncession,
som beviljas för bestämd
tid, skall göras sist sexton månader
före utgången av den löpande koncessionen.
Ansökan, som ovan i denna paragraf
avses, skall ställas till Konungen
och inlämnas till försäkringsinspektionen.
Konungen må uppdraga
åt inspektionen att i Konungens ställe
meddela stadfästelsc å ändring av
grunder, såvida ändringen icke avser
väsentlig omläggning av anstaltens
rörelse inom riket.
Utses ny---------av generalagenten.
Har ändring---------allmänna tidningarna.
9 a §.
Ansökan om medgivande för utländsk
försäkringsanstalt att driva
annan rörelse här i riket än försäkringsrörelse
skall inlämnas till försäkringsinspektionen
och vara åtföljd
av fullmakt, som angives i C> §
första stycket i, gällande den med
ansökningen avsedda rörelsen.
11 §•
För livförsäkring skola grunder För livförsäkring skola, om icke
upprättas beträffande '' med hänsyn till försäkringens sär
skilda
natur anledning till undantag
föreligger, grunder upprättas beträffande
1.
beräkning av---underlåten premiebetalning;
5. försäkringstagares rätt----- 5. försäkringstagares rätt ------
för försäkringsfall. för försäkringsfall;
6. förräntning av försäkringsbelopp
som förfallit till betalning.
Å ändring av stadfästa grunder
skall ock sökas Konungens stadfästelse.
I Konungens ställe äger försäkringsinspektionen
besluta i sådant
ärende, om det icke är av
principiell betydelse eller eljest av
synnerlig vikt. Ansökningen skall
inlämnas till försäkringsinspektionen.
Ansökan om förlängning av koncession,
som beviljats för bestämd
tid, skall prövas av den myndighet
som beviljat koncessionen. Ansökningen
skall inlämnas till försäkringsinspektionen
sist sexton månader
före utgången av den löpande
koncessionen.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1965
(A uvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
15 a §.
För försäkring av annat slag än
sådan personförsäkring, beträffande
vilken rörelsen drives med tillämpning
av de särskilda bestämmelserna
om livförsäkring, skall anstalten
inom åtta månader efter utgången av
varje räkenskapsår göra tillägg till
den nedsättning som angives i 6 §
16
Vad på sätt i 6 § sägs blivit av utländsk
försäkringsanstalt i riksbanken
nedsatt må användas endast till
gäldande dels av fordringar på
grund av försäkringsavtal, som tillhöra
anstaltens rörelse här i riket,
dels av böter, viten, avgifter och ersättningar
som i anledning av denna
rörelse må åläggas anstalten, generalagenten
eller av anstalten utsett
ombud som avses i 27 §, dels
ock, i händelse av särskild administration
av anstalts livförsäkringsrörelse
här i riket, av administrationsboets
fordran hos anstalten.
första stycket 5. Tilläggsnedsättning
skall omfatta det belopp varmed en
tredjedel av anstaltens premieintäkt
inom riket under räkenskapsåret för
nu avsedd försäkring må överstiga
vad förut, ursprungligen och såsom
tillägg, nedsatts för sådan försäkring.
Överstiger det sammanlagda beloppet
av vad försäkringsanstalten
nedsatt väsentligt en tredjedel av den
premieintäkt som angives i första
stycket, må för säkring sinspektionen
medgiva anstalten att utfå det överskjutande
beloppet i den mån detta
hänför sig till nedsättning enligt
första stycket.
§•
Vad på sätt i 6 och 15 a §§ sägs
blivit av utländsk försäkringsanstalt
i riksbanken nedsatt må användas
endast till gäldande dels av fordringar
på grund av försäkringsavtal, som
tillhöra anstaltens rörelse här i riket,
dels av böter, viten, avgifter och
ersättningar som i anledning av denna
rörelse må åläggas anstalten, generalagenten
eller av anstalten utsett
ombud som avses i 27 §, dels
ock, i händelse av särskild administration
av anstalts livförsäkringsrörelse
här i riket, av administrationsboets
fordran hos anstalten.
24 §.
Generalagenten vare —-----revisionen avsett;
att även i andra fall än ovan sagts att även i andra fall än ovan sagts
lämna försäkringsinspektionen de lämna försäkringsinspektionen de
upplysningar, som av inspektionen upplysningar, som av inspektionen
begäras i fråga om anstalten och begäras i fråga om anstalten och
7
Kungl. Mcij:ts proposition nr 48 år 1965
(Nuvarande lydelse)
dess verksamhet inom riket, samt
att när som helst för befattningshavare
hos försäkringsinspektionen,
som enligt av Konungen meddelade
bestämmelser har att i sådant avseende
företräda inspektionen, hålla
kassa och övriga tillgångar samt
böcker, räkenskaper och andra
handlingar tillgängliga för granskning.
Vad försäkringsinspektionens företrädare
vid granskning av böcker,
räkenskaper och andra handlingar
må hava erfarit angående enskildas
personliga eller ekonomiska förhållanden
må e j yppas för allmänheten.
(Föreslagen lydelse)
dess verksamhet inom riket, samt
att när som helst för befattningshavare
hos försäkringsinspektionen,
som är behörig att företräda inspektionen,
eller annan, som av inspektionen
förordnats att företräda denna,
hålla kassa och övriga tillgångar
samt böcker, räkenskaper och andra
handlingar tillgängliga för granskning.
Innefattar ändring i reglementet
ändring av anstaltens firma, skall
försäkringsinspektionen låta införa
kungörelse om firmaändringen i allmänna
tidningarna.
Vad försäkringsinspektionens företrädare
eller någon som biträder
honom erfarit vid granskning av
böcker, räkenskaper och andra
handlingar må ej obehörigen yppas.
24 a §.
Skyldighet enligt 24 § första stycket
att lämna upplysningar och hålla
tillgångar och handlingar tillgängliga
för granskning åligger även styrelsen
och verkställande direktören
i aktiebolag som driver verksamhet
här i riket med föremål uteslutande
att biträda utländsk försäkringsanstalt
som driver rörelse här i riket,
så ock ordförande och verkställande
direktör eller motsvarande befattningshavare
i tarifförening, skaderegleringsnämnd,
villkorsnämnd eller
annat liknande organ, som här i
riket biträder sådan anstalt vid rörelsens
bedrivande.
25 §.
Försäkringsinspektionen äge---förelägga vite.
Finner försäkringsinspektionen, -—- —— —- och beskaffenhet,
att det jämlikt 6 § i riksbanken att i riksbanken enligt 6 eller
nedsatta beloppet minskats genom 15 a § nedsatt belopp minskats geall
obligationerna avsevärt nedgått nom att värdehandlingarna avsevärt
i värde eller av annan anledning, nedgått i värde eller av annan an
ledning,
att de_____ — — — ------påkallade härav.
Har föreläggande----------koncessionen förverkad.
Beslut, varigenom ------------- allmänna tidningarna.
8
Kungl. Mnj. ts proposition nr 18 år 1965
(Nuvarande lydelse)
27
Upphör utländsk försäkringsanstalt
att driva rörelsen här i riket,
åligge det anstalten att med bifogande
av behörig fullmakt hos försäkringsinspektionen
uppgiva ombud,
som av inspektionen godkännes,
att å anstaltens vägnar mottaga
stämning och i övrigt företräda
anstalten med avseende på redan
meddelade försäkringar; för tiden
intill dess sådan anmälan skett äge
försäkringsinspektionen förordna
ett ombud med nämnda befogenhet.
Om godkännandet eller förordnandet
skall inspektionen ofördröj ligen
låta införa kungörelse i allmänna
tidningarna. Intill dess sådant kungörande
skett, äge försäkringstagare
hos försäkringsinspektionen insätta
förfallen försäkringspremie
med samma verkan som om den blivit
inbetald till anstalten.
Har utländsk försäkringsanstalt
upphört att driva rörelsen bär i riket,
må det belopp som enligt vad i
6 § sägs blivit i riksbanken nedsatt
kunna, efter anmälan hos försäkringsinspektionen,
av anstalten utbekommas,
därest det visas att anstaltens
samtliga förbindelser, som i
16 § avses, blivit fullgjorda eller att
anstalten för deras fullgörande ställt
annan säkerhet, som av inspektionen
godkännes.
(Föreslagen lydelse)
§•
Upphör utländsk försäkringsanstalt
att driva försäkringsrörelsen
här i riket, åligge det anstalten att
med bifogande av behörig fullmakt
hos försäkringsinspektionen uppgiva
ombud, som av inspektionen godkännes,
att å anstaltens vägnar mottaga
stämning och i övrigt företräda
anstalten med avseende på redan
meddelade försäkringar; för tiden
intill dess sådan anmälan skett äge
försäkringsinspektionen förordna
ett ombud med nämnda befogenhet.
Om godkännandet eller förordnandet
skall inspektionen ofördröjligen
låta införa kungörelse i allmänna
tidningarna. Intill dess sådant kungörande
skett, äge försäkringstagare
hos försäkringsinspektionen insätta
förfallen försäkringspremie
med samma verkan som om den blivit
inbetald till anstalten.
Har utländsk försäkringsanstalt
upphört att driva försäkringsrörelsen
här i riket, må det belopp som
enligt vad i 6 § sägs blivit i riksbanken
nedsatt kunna, efter anmälan
hos försäkringsinspektionen, av anstalten
utbekommas, därest det visas
att anstaltens samtliga förbindelser,
som i 16 § avses, blivit fullgjorda eller
att anstalten för deras fullgörande
ställt annan säkerhet, som av
inspektionen godkännes. Om ut fående
av belopp, som nedsatts enligt
15 a § första stycket, gälla bestämmelserna
i andra stycket av samma
paragraf.
30 §.
Det som------------ägt vetskap därom.
Kungörande, som nu sagts, skall
bekostas av den anstalt, som tillkännagivandet
rörer.
34 §.
Driver någon bär i riket 1''örsäk- Driver någon bär i riket försäkringsrörelse
för utländsk försök- ringsrörelse för utländsk försäkringsanstalts
räkning utan att an- ringsgivares räkning utan att denne
0
Kungl. Maj.ts proposition nr i8 år 1965
(Nuvarande lydelse) (Föresingen lydelse)
stalten erhållit koncession för rörelsen,
straffes med dagsböter eller
fängelse.
erhållit koncession för rörelsen, dömes
till dagsböter eller fängelse i
högst ett år.
35 §.
Till dagsböter eller fängelse i högst
ett år dömes
den som i ansökan, som i 6, 9 eller
9 a § omförmäles, eller i handling,
som fogats vid sådan ansökan,
uppsåtligen eller av grov vårdslöshet
meddelar oriktig eller vilseledande
uppgift;
samma paragraf;
den som jämlikt 24 a § lämnar
upplysning enligt 24 § första stycket
och som därvid uppsåtligen eller av
vårdslöshet meddelar oriktig eller
vilseledande uppgift;
aktuarie, där----vilseledande uppgift.
Med dagsböter eller fängelse straffes
den
som i ansökan, som i 6 eller
9 § omförmäles, eller i handling,
som fogats vid sådan ansökan, uppsåtligen
eller av grov vårdslöshet
meddelar oriktig eller vilseledande
uppgift;
generalagent eller---
36 §.
Med dagsböter straffes i denna lag
avsedd anstalts generalagent, ombud
eller personal som bryter mot föreskrift
i 19 eller 21 § eller i annat fall
än i sistnämnda lagrum åsyftas i
meddelanden, som äro avsedda för
allmänheten, lämnar oriktiga eller
vilseledande uppgifter angående anstalt,
varom i denna lag är fråga.
Till dagsböter dömes i denna lag
avsedd anstalts generalagent, ombud
eller personal som bryter mot föreskrift
i 19 eller 21 § eller i annat fall
än i sistnämnda lagrum åsyftas i
meddelanden, som äro avsedda för
allmänheten, lämnar oriktiga eller
vilseledande uppgifter angående anstalt,
varom i denna lag är fråga.
37 §.
Böter och viten, som ådömas enligt
denna lag, tillfalla kronan.
Den som bryter mot 24 £ tredje
stycket dömes till dagsböter eller
fängelse i högst ett år, om ej för gärningen
är stadgat straff i brottsbalken.
38 §.
Denna lag — — — om äterförsäkringsröi else.
Angående trafikförsäkringsrörelse---å motorfordon.
I fråga om livförsäkring endast
för dödsfall, vilken meddelas för en
tid av längst fem år eller mot premie
som är beräknad och bestämd
för längst fem år i sänder, må Konungen
eller, efter Konungens bemyndigande,
försäkringsinspektionen
medgiva undantag från de sär
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1965
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
skilda bestämmelserna angående livförsäkring
samt, i män av behov, föreskriva
att bestämmelser, som särskilt
gälla annan försäkring än livförsäkring,
skola tillämpas i stället.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1965.
så(*an sjuk- och olycksfallsförsäkring som meddelas för
i 1 ° å? ska11 efter la§ens ikraftträdande avse sådan sjuk- och olycksfallsförsäkring
som meddelas för längst fem år. Anstalten må dock förvalta
sjuk- och olycksfallsförsäkringar som före lagens ikraftträdande meddelats
tor längst tio ar. Denna förvaltning må ske utan iakttagande av de särskilda
bestämmelserna angaende livförsäkring.
Nedsattningsskyldighet enligt nya lydelsen av 6 § första stycket 5 åligger
aven anstalt som fi.re ikraftträdandet erhållit koncession eller tillstånd8 att
driva försäkringsrörelse här i riket.
Beslut som föranledes av denna lag må av Konungen eller försäkringsinspektionen
meddelas före den 1 juli 1965.
Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1965
11
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 2 och 17 §§ lagen den 10 april 1959
(nr|74) med vissa bestämmelser om utländsk försäkringsrörelse
här i riket vid krig m. in.
Härigenom förordnas, att 2 och 17 §§ lagen den 10 april 1959 medjissa
bestämmelser om utländsk försäkringsrörelse har i riket vid krig in. m.
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
‘2
Finnes anledning —
17
Vad i 3—5 §§ och 16 § stadgas angående
livförsäkring skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om annan
personförsäkring, som meddelas
för livstid eller längre tid än tio
år.
(Föreslagen lydelse)
Konungen äger förordna att under
tid, då bestämmelserna i denna paragraf
äga tillämpning, nedsättning
enligt 15 a § lagen om rätt för utländsk
försäkringsanstalt att driva
försäkringsrörelse bär i riket skall
ske med högre belopp än som föreskrives
där.
---i riket.
§•
Vad i 3—5 §§ och 16 § stadgas angående
livförsäkring skall äga tilllämpning
i fråga om sadan personförsäkring,
beträffande vilken rörelsen
enligt lagen om rätt för utländsk
försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse
bär i riket drives med
tillämpning av de särskilda bestämmelserna
angående livförsäkring.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1065.
12
Kiingl. Maj. ts proposition nr 48 år 1!)65
Utdrag no protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj. t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
22 januari 196ö.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lindström,
Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Hermansson, Holmqvist.
Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson.
Efter gemensam beredning med statsrådets Övriga ledamöter anmäler
chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om vissa ändringar
1 Ia9en om ratt f°r utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse
när i riket, m. in., och anför följande.
Inledning
Rätten att driva försäkringsrörelse i Sverige regleras för svenska försäkringsbolags
vidkommande av lagen den 17 juni 1948 (nr 433) om försäkringsrörelse
(FL) och när det gäller utländska försäkringsanstalter av
lagen den 9 juni 1950 (nr 272) om rätt för utländsk försäkringsanstalt att
driva försäkringsrörelse här i riket (UFL). UFL är i väsentliga hänseenden
uPPbyggd med FL som förebild.
Åi 1961 genomfördes ändringar på ett stort antal punkter i FL (se SFS
1961: 610). Ändringarna betingades av utvecklingen på försäkringsområdet.
Genom ändringarna avsågs också att ge ökat utrymme för ett rationellt
utnyttjande av försäkringsbolagens kapacitet och att åstadkomma förenklingar
av tidigare gällande ordning i flera hänseenden.
Ändringarna har i materiellt avseende bl. a. medfört en uppmjukning av
det tidigare villkorslösa förbudet för försäkringsbolag att driva annan rörelse
an försäkringsrörelse. På livförsäkringsområdet har möjligheterna till
förening av livförsäkring och annan personförsäkring i samma bolag underlättats.
I fråga om gränsdragningen mellan s. k. kort och lång sjuk- och
oJycksfaUsförsäkring har reglerna anpassats till praxis. Vidare har öppnats
möjlighet för försäkringsbolag att efter dispens driva s. k. kort livförsäkring
av riskkaraktar — bl. a. grupplivförsäkring — enligt enklare former.
På det administrativa området har ändringarna lett till förenklingar
bl. a. i fråga om behandling av koncessionsärenden och registreringsärenden.
Sålunda har avgörandet av åtskilliga ärenden av mera rutinbetonad
karaktär överflyttats från Kungl. Maj:t till försäkringsinspektionen.
13
Kungl. Maj:ts proposition nr i-8 ur 1965
Beträffande tillsynsverksamheten har försäkringsinspektionens befogenhet
att infordra uppgifter för denna verksamhet och att företa inspektioner
vidgats till att omfatta även fackföreningar och liknande organ som biträder
försäkringsbolagen vid rörelsens bedrivande.
I UFL har några ändringar motsvarande 1961 års ändringar i FL inte
vidtagits. I den proposition vari ändringsförslagen i FL framlades anfördes
emellertid bl. a., att, om det framlagda förslaget genomfördes, vissa konsekvensändringar
i UFL torde bli erforderliga samt alt avsikten var att, sedan
erforderlig kompletterande utredning verkställts, snarast möjligt upptaga
denna fråga. (Se prop. 1961:171 s. 60.)
Försäkringsinspektionen har i skrivelse den 18 oktober 1963 hemställt
om ändring av UFL i överensstämmelse med 1961 års ändringar i motsvarande
delar av FL. I skrivelsen framför inspektionen emellertid dessutom
vissa andra förslag rörande utländska försäkringsföretags verksamhet liäi
i landet. De viktigaste förslagen gäller ändring av depositionsbestämmelserna
för utländska försäkringsanstalter och införande av en dispensregel
i UFL som lagtekniskt skulle öppna möjlighet för Lloyd’s i London eller
syndikat hos Lloyd’s att få koncession i Sverige.
Försäkringsinspektionen har vid skrivelsen fogat förslag till författningstext.
Förslagen torde få bifogas detta protokoll som bilaga 2.
över försäkringsinspektionens skrivelse har efter remiss yttranden avgivits
av bankinspektionen, statens krigsskadenämnd, statens krigsförsäkringsnänmd,
fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret,
kommerskollegium, näringsfrihetsrådet, ombudsmannaämbete! för näringsfrihetsfrågor,
Svenska försäkringsbolags riksförbund och Svenska livförsäkringsbolags
förening gemensamt, Folksam, Föreningen av utländska
försäkringsbolags generalagenter, Landsbygdens försäkringsbolags förening,
Försäkringstjänstemannaförbundet, För säkrings funktionärer nas förbund,
Sveriges allmänna exportförening, Svensk industriförening, Sveriges fastighetsägareförbund,
Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges
hantverks- och industriorganisation, Sveriges lantbruksförbund, Sveriges
redareförening, Motororganisationernas samarbetsdelegation (gemensamt
organ för Kungl. automobil klubben, Motormännens riksförbund och
Motorförarnas helnykterhetsförbund), Svenska bankföreningen samt Sjöassuradörernas
förening.
Kommerskollegium har överlämnat yttranden från handelskamrarna i
Stockholm, Norrköping, Visby, Malmö, Göteborg, Örebro, Gävle, Sundsvall
och Luleå.
Frågan om dispensmöjlighet för Lloyd’s har mött avsevärd kritik undei
remissbehandlingen. Jag är med hänsyn till vad som därvid framkommit
för närvarande inte beredd afl ta upp denna fråga. Förslaget i övrigt toxde
14 Kungl. Maj. ts proposition nr ''iH år 1965
eller omarbetning i vissa delar kunna läggas till grund för ändrad lagstiftning.
Brottsbalkens ikraftträdande den 1 januari 1965 bör föranleda teknisk
översyn av UFL:s straffbestämmelser. Även utformningen av straffregeln
i 34 § UFL bör i sammanhanget ändras.
•lag anhåller nu att få ta upp förevarande frågor till behandling.
Konsekvensändringarna i UFL
a) Drivande av annan rörelse än försäkringsrörelse
Gällande bestämmelser
Svenskt försäkringsbolag kan efter 1961 års ändring enligt 2 § 1 inom. FL
erhålla rätt att driva annan rörelse än försäkringsrörelse om särskilda skäl
föreligger därtill. För detta förutsättes att föremålet för bolagets verksamhet
äi sa beskrivet, att täckning finns för den nya verksamheten (jfr 6 och
170 §§). Bolagsordningens innehåll skall stadfästas av Kungl. Maj:t eller
försäkringsinspektionen (4 och 166 §§).
Beträffande utländska försäkringsanstalter saknas regler rörande rätten
att driva annan rörelse här i riket än försäkringsrörelse.
F örsäkringsinspektionen
Inspektionen framhåller att UFL synes böra ändras för att skapa lika
\ illkor för konkui rensen mellan utländska och svenska försäkringsföretag.
Utländska försäkringsanstalter, som med vederbörligt tillstånd bedriver
försäkringsrörelse i Sverige, bör sålunda ha möjlighet att här i riket driva
även annan rörelse än försäkringsrörelse under förutsättning dels att särskilda
skäl föreligger för en dylik utvidgning av verksamheten dels ock att
drivandet av ifrågavarande rörelse befinnes förenligt med anstaltens reglemente,
fortsätter inspektionen. Lämpligt synes vara att prövningen av
hithörande ärenden anförtros åt inspektionen. Det kan, säger inspektionen,
förutsättas att inspektionen vid sin handläggning av dessa ärenden kommer
att ta hänsyn till den praxis, som utvecklats för de svenska försäkringsbolagens
del.
Bestämmelserna angående utländsk försäkringsanstalts bedrivande av
annan rörelse än försäkringsrörelse föreslås av inspektionen skola upptas
i ett nyinfört 1 mom. i 2 § UFL. Lagrummets nuvarande föreskrifter har,
delvis i omarbetat skick, givits formen av ett 2 mom.
15
Kungl. Maj. ts proposition nr ''iS år W65
t>) Xågra personförsäkrings frågor
Gällande bestämmelser
Såväl UFL som FL innehåller åtskilliga regler som särskilt gäller livförsäkringsverksamhet.
De viktigaste av dessa är skyldigheten att upprätta
försäkringstekniska grunder (4 § 1 mom. första stycket och 166 § 1 mom.
första stycket FL, 6 § andra stycket UFL), samt skyldigheten att redovisa
och pantsätta livförsäkringsfonden (274 § och 276 § 1 mom. FL, 13 och
15 §§ UFL). Även andra bestämmelser finns, exempelvis skyldigheten att
låta försäkringstekniska utredningar och beräkningar utföras under överinseende
av aktuarie (279 § 1 mom. FL, 17 § UFL).
Enligt 2 § första stycket UFL får utländsk försäkringsanstalt inte här
i riket med livförsäkringsrörelse förena försäkringsrörelse av annat slag
om inte särskilda skäl föreligger till detta. För svenska försäkringsbolag
gällde tidigare en regel av samma innehåll, men den ändrades år 1961 och
har för dessas vidkommande nu det innehållet att med livförsäkring inte
får förenas försäkringsrörelse som avser annat än personförsäkring med
mindre särskilda skäl är därtill (2 § 2 mom. första stycket FL).
Före 1961 års ändringar i FL gällde eu bestämmelse att vad i denna lag
stadgades angående livförsäkring skulle äga motsvarande tillämpning i
fråga om annan personförsäkring, som meddelades för livstid eller för
längre tid än tio år.
En bestämmelse med motsvarande innehåll tinns fortfarande i 2 § tredje
stycket UFL.
Efter 1961 års ändring gäller numera för svenska försäkringsbolag enligt
2 § 2 inom. andra stycket FL att vad i lagen stadgas angående livförsäkring
skall äga motsvarande tillämpning i fråga om personförsäkring av annat
slag. I fråga om sådan försäkring, meddelad för en tid av längst fem ar eller
mot premie, som är beräknad och bestämd för längst fem år i sänder, får
enligt nämnda stadgande rörelsen dock drivas utan tillämpning av de särskilda
bestämmelserna om livförsäkring.
Försäkringsinspektionen
Inspektionen anser att även utländska törsäkringsanstaltei skall tå med
livförsäkringsrörelse förena annan personförsäkring utan krav på särskilda
skäl. Den av inspektionen föreslagna lydelsen av 2 § 2 mom. törsta stycket
UFL är avfattad i överensstämmelse härmed.
Vidare synes inspektionen övervägande skäl tala lör att reglerna om i vilken
utsträckning annan personförsäkring skall vara underkastad de särskilda
bestämmelserna rörande livförsäkring innefattande hl. a. krav på
försäkringstekniska grunder samt specialredovisning och pantsättning av
'' *’ Kungl. Maj. ts proposition nr i 8 ur 1065
tillgångar motsvarande vissa tekniska reserver — bör vara desamma i UFL
soin i bL. Inspektionen förordar därför, att bestämmelserna i UFL (2 §
tredje stycket), som överensstämmer med de nu upphävda bestämmelserna
i FL, ändras så att de kommer att motsvara de nya bestämmelserna i FL.
Stadgandet i ämnet återfinns i inspektionens lagförslag i 2 § 2 mom. tredje
stycket.
Med anknytning till detta stadgande upptas i övergångsbestämmelserna
tdl inspektionens förslag till ändring av UFL eu bestämmelse av innehåll
att koncession avseende sjuk- och olycksfallsförsäkring, som meddelas
tor längst tio år, skall från och med den nya lagens ikraftträdande avse
sådan försäkring, som meddelas för längst fem år. Fn motsvarande regel
upptogs, påpekar inspektionen, i övergångsbestämmelserna till 19(51 års lag
angående ändring i FL.
Såvitt gäller de utländska försäkringsanstalterna möter ett speciellt övergängsproblem,
heter det vidare i inspektionens framställning. Utländska
anstalter, som äger rätt att utan tillämpning av livförsäkringsregler här i
riket meddela sjuk- och olycksfallsförsäkring för längst tio år, bär även i
praktiken slutit tioåriga avtal, medan de svenska försäkringsbolagen redan
innan de nuvarande lagreglerna infördes inte tillämpade längre avtalstider
an fem år för nämnda försäkringsformer. Den frågan uppkommer nu, framhåller
inspektionen, hur man skall behandla sådana sjuk- och olycksfallsförsäkringar,
som tecknats i utländska anstalter före den av inspektionen
toreslagna lagens ikraftträdande och därvid inte var underkastade de särskilda
bestämmelserna om livförsäkring men som enligt den nya lagen
skulle bli underkastade ifrågavarande bestämmelser. De försäkringar varom
bär blir fråga är försäkringar som meddelats för längre tid än fem år
och längst tor tio år. Enligt inspektionens mening bör de utländska försäkringsanstalterna
utan hinder av de föreslagna lagbestämmelserna få förvalta
dessa övergångsbestånd utan iakttagande av de särskilda bestämmelserna
i UFL angående livförsäkring. Ett stadgande härom har intagits
i övergångsbestämmelserna till det av inspektionen framlagda lagförslaget.
c) Undantag från reglerna om livförsäkring för rena riskförsäkringar
Gällande bestämmelser
Såsom i det toregående under b) nämnts innehåller såväl UFL som FL
åtskilliga regler som särskilt gäller livförsäkringsverksamhet, t. ex. skyldigheten
att upprätta försäkringstekniska grunder, in. m.
Genom 1961 års ändringar i FL har öppnats möjlighet att undanta vissa
typer av rena risktörsäkringar från de särskilda bestämmelserna i FL angående
livförsäkring. Numera stadgas sålunda i 345 § första stycket FL att
1 fråga om livförsäkring endast för dödsfall, vilken meddelas för eu tid av
längst tem år eller mot premie, som är beräknad och bestämd för längst
17
Kungl. Maj.ts proposition nr 48 år 1965
fem år i sänder, Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande,
försäkringsinspektionen kan medge undantag från nämnda bestämmelser.
Försäkringsinspektionen
Inspektionen framhåller att samma dispensmöjlighet som för närvarande
föreligger för svenska försäkringsföretag när det gäller rena riskförsäkringar
bör införas även för den direktförsäkringsverksamhet som utländska
försäkringsanstalter bedriver här i riket. Därför föreslås att i 38 § UFL införes
ett nytt tredje stycke som direkt motsvarar 345 § första stycket FL.
d) Undantag från kravet på fullständiga grunder i fråga om vissa former
av livförsäkring
Gällande bestämmelser
FL upptar regler om de försäkringstekniska grundernas innehåll i 9
och 173 §§. Genom lagändringen 1961 ändrades dessa bestämmelser bl. a.
så att därav uttryckligen framgår, att undantag från kravet på fullständiga
grunder kan göras när på grund av försäkringens särskilda natur anledning
därtill föreligger.
UFL, som upptar motsvarande stadgande i 11 §, lämnar för närvarande
inte samma undantagsmöjlighet.
Försäkringsinspektionen
Vissa former av livförsäkring eller därmed likställd annan personförsäkring
är av så speciell karaktär, att anledning saknas att upprätta fullständiga
grunder beträffande desamma heter det i inspektionens framställning. 1
främsta rummet gäller detta beträffande s. k. skadelivräntor. Detta föranledde
ändring år 1961 av 9 och 173 §§ FL. Motsvarande ändring föreslås
nu i 11 § UFL.
c) Bestämmelser om grunder vid förvaltning och förräntning av förfallna
livförsäkringsbelopp
Gällande bestämmelser
1 samband med tillkomsten av 1961 års ändringar i FL behandlades bl. a.
frågan om svenska försäkringsbolags rätt att förvalta och förränta förfallna
livförsäkringsbelopp. Härvid fastslogs att livförsäkringsrörelsebegreppet
borde fattas så vidsträckt att därunder inbegripes även förvaltning och förräntning
av förfallna livförsäkringsbelopp. Innestående, förfallna belopp,
liksom upplupen ränta ingår i försäkringsfonder. I linje med gällande sy
-
2 Bihang till riksdagens protokoll 1065. 1 samt. Nr IS
18
Kungl. Maj. ts proposition nr ''18 år 1965
stem för tillvaratagande av livförsäkringstagarnas intressen (soliditetskravet)
kompletterades 9 och 173 §§ FL med regeln att grunder skall upprättas
även beträffande förräntning av försäkringsbelopp som förfallit till betalning.
Motsvarande regel återfinns inte i UFL.
Försäkringsinspektionen
Inspektionen anser, att en utländsk försäkringsanstalt, som äger rätt att
meddela livförsäkring i Sverige, bör ha samma möjligheter som svenska försäkringsbolag
att förvalta och förränta förfallna livförsäkringsbelopp. Då
för svenska bolags del grunder skall finnas beträffande förräntning av förfallna
livförsäkringsbelopp, torde det vara lämpligt att samma krav uppställes
för utländska försäkringsanstalters del. Ett införande av dylika förräntningsgrunder
ger enligt inspektionens mening inte upphov till några speciella
problem av det slag som föranlett att återbäringsgrunder inte införts för
utländska livförsäkringsanstalter. Inspektionen har därför föreslagit ett tilllägg,
punkt 6, i 11 § UFL av innehåll att grunder skall finnas jämväl beträffande
förräntning av försäkringsbelopp som förfallit till betalning.
f) Överflyttning av koncessionsgivning m. in.
Gällande bestämmelser
Genom 1961 års ändringar av FL har stadfästandet av bolagsordningar
och grunder för svenska försäkringsbolag i ökad utsträckning överflyttats
från Kungl. Maj :t till försäkringsinspektionen. Ingen rubbning har gjorts i
grundsatsen att det vid nybildning av försäkringsbolag skall ankomma på
Kungl. Maj :t att efter utlåtande av inspektionen fatta beslut rörande stadfästelse
av bolagsordning och grunder samt koncession (4 § 1 mom., 166 § 1
mom. FL). Då det däremot gäller ändring av försäkringsbolags bolagsordning
eller grunder, har den nya regeln införts att inspektionen i Kungl.
Maj:ts ställe äger fatta beslut i stadfästelse- och koncessionsfrågorna, såvida
ärendet inte är av principiell betydelse eller eljest av synnerlig vikt (4 §
2 mom., 166 § 2 inom.). Härigenom har ändringsärenden avseende utvidgning
av bolags rörelse till ny försäkringsgren eller nytt verksamhetsområde
eller avseende omläggning av rörelsen inte längre förbehållits Kungl. Maj:t.
Alla mera rutinbetonade stadfästelse- och koncessionsärenden, som sammanhänger
med ändringar i bolagsordningar och grunder, har delegerats
till inspektionen.
I UFL star kvar bestämmelserna att Kungl. Maj :t meddelar koncession,
godkänner generalagent samt stadfäster grunder och ändring av stadfästa
grunder (7 § UFL). År fråga om ändring av stadfästa grunder kan Kungl.
19
Kungl. Maj.ts proposition nr 48 år 1965
Maj:t dock uppdraga åt försäkringsinspektionen att i Kungl. Maj:ts ställe
meddela stadfästelse på ändringen, såvida denna inte avser väsentlig omläggning
av försäkringsanstaltens rörelse inom riket (9 §).
Försäkringsinspektionen
Göres ansökan om koncession av en utländsk anstalt, som inte redan i laga
ordning driver direkt försäkringsrörelse här i riket, synes frågan om beviljande
av koncession, godkännande av generalagent och stadfastande av
grunder alltid böra prövas av Kungl. Maj :t, anför inspektionen. Detta fall
synes inspektionen nämligen jämförligt med ärende rörande koncession för
nybildat svenskt försäkringsbolag. Avser däremot en koncessionsansokan av
utländsk försäkringsanstalt ändring av en tidigare beviljad koncession, vare
sig fråga är om utvidgning av koncessionen eller utbyte av koncession för
en försäkringsgren mot koncession för en annan gren, anser inspektionen
s}g — j överensstämmelse med reglerna för svenska försäkringsbolag böra
få rätt att besluta i koncessionsfrågan, där ärendet inte är av principiell
betydelse eller eljest av synnerlig vikt. Den myndighet som beslutar i koncessionsfrågan
bör, hävdar inspektionen, givetvis också besluta i därmed
eventuellt sammanhängande frågor om godkännande av generalagent och
stadfästande av grunder. De nya bestämmelserna rörande ändring av koncession
föreslås införda i 7 § UFL.
I överensstämmelse med de regler som gäller rörande inspektionens rätt
att stadfästa ändringar i grunder för svenskt försäkringsbolag bör enligt
inspektionen i 9 § UFL föreskrivas, att i ärende rörande stadfästelse på
ändring av utländsk försäkringsanstalts grunder inspektionen äger besluta i
Kungl. Maj :ts ställe, därest ärendet icke är av principiell betydelse eller
eljest av synnerlig vikt.
g) Vissa speciella frågor avseende tillsynen
Gällande bestämmelser
I 24 § första stycket sista att-satsen UFL föreskrives en generell skyldighet
för generalagent för utländsk försäkringsanstalt att lämna försäkringsinspeklionen
de upplysningar, som inspektionen begär i fråga om anstalten
och dess verksamhet i Sverige. Parallellt härmed stadgas i samma lagrum,
att generalagenten är pliktig att när som helst för befattningsharaie
bos inspektionen, som enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser hai
att i sådant avseende företräda inspektionen, hålla kassa och övriga tillgångar
samt böcker, räkenskaper och andra handlingar tillgängliga för
granskning. Bestämmelser om motsvarande skyldighet för svenskt försäkringsbolags
styrelse och verkställande direktör finns i 284 § och 287 5j 1
mom. FL.
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 48 år 1965
År 1961 utsträcktes skyldigheten enligt 283 § och 287 § 1 inom. FL att
lämna upplysningar och att hålla tillgångar och handlingar tillgängliga för
granskning till att omfatta även bl. a. styrelsen och verkställande direktören
i aktiebolag vars verksamhet uteslutande har till föremål att biträda försäkringsbolag
samt ordförande och verkställande direktör eller motsvarande
befattningshavare i tarifförening, skaderegleringsnämnd, villkorsnämnd
eller annat liknande organ, som biträder försäkringsbolag vid rörelsens bedrivande.
Föreskrifterna i detta ämne upptogs i en nyinförd paragraf i FL,
betecknad 287 a §.
Samtidigt med att 287 a § infördes i FL kompletterades 327 § samma lag
med en bestämmelse om straff (dagsböter eller fängelse) för den som jämlikt
287 a § lämnar upplysning enligt 283 § och därvid uppsåtligen eller avvårdslöshet
meddelar oriktig eller vilseledande uppgift.
År 1961 ändrades också bestämmelserna i 287 § 1 mom. FL angående
vem som på försäkringsinspektionens vägnar äger granska försäkringsbolags
tillgångar och handlingar. Mot bakgrunden av att Kungl. Maj :ts instruktioner
för de statliga ämbetsverken numera görs mera kortfattade än
förut ansågs lagtexten inte längre böra angiva, att behörigheten att företräda
inspektionen skulle framgå av- bestämmelser, som meddelats av
Kungl. Maj :t. Vidare öppnades möjlighet för inspektionen att vid sin
granskning anlita även person, som ej är befattningshavare hos inspektionen.
På förslag av lagrådet utvidgades år 1961 den i 287 § 3 mom. FL föreskrivna
tystnadsplikten. Lagrummet fick härvid bl. a. det innehållet att vad
försäkringsinspektionens företrädare eller någon som biträder honom erfarit
vid granskning av- böcker, räkenskaper och andra handlingar ej må
obehörigen yppas. I anslutning härtill infördes ett nytt stadgande i FL,
329 a §, varigenom tystnadsplikten blev omgärdad med straffskydd inte
bara i fall som omfattas av 25 kap. strafflagen (fr. o. in. den 1 januari 1965
20 kap. brottsbalken) utan även i andra fall.
UFL:s bestämmelser om tystnadsplikt, vilka återfinns i 24 § andra
stycket, innehåller att vad försäkringsinspektionens företrädare vid granskning
av- böcker, räkenskaper och andra handlingar må ha erfarit angående
enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden inte får yppas för allmänheten.
F örsäkringsinspektionen
Såvitt avser skyldigheten att lämna inspektionen upplysningar påpekar
inspektionen i skrivelsen att, eftersom FL äger tillämpning endast på inhemska
försäkringsbolag, bestämmelserna i 287 a § FL inte torde vara tilllampliga
på aktiebolag, vars verksamhet uteslutande har till föremål att biträda
en eller flera utländska försäkringsanstalter vid rörelsen här i riket
21
Kungl. Maj. ts proposition nr 48 år 1965
och inte heller på tarifförening, som uteslutande består av utländska försäkringsanstalter
som driver försäkringsrörelse här. Dessa bestämmelser
torde vidare enligt inspektionen inte heller vara tillämpliga på skaderegleringsnämnd,
villkorsnämnd eller annat liknande organ, som uteslutande
biträder en eller flera utländska försäkringsanstalter vid rörelsens bedrivande
i Sverige. Inspektionen framhåller att för tillsynen över den enskilda
försäkringsverksamheten i Sverige föreligger behov av att kunna infoidra
upplysningar från och kunna inspektera inte bara aktiebolag, tarifföreningar,
skadereglerings- och villkorsnämnder m. m. som biträder svenska försäkringsbolag
utan även sådana som biträder utländska försäkringsanstalter
som driver försäkringsrörelse här i riket. Inspektionen föreslår därför,
att till UFL fogas en ny paragraf, benämnd 24 a §, av innehåll att skyldighet
enligt 24 § första stycket sista ledet att lämna upplysningar och hålla
tillgångar och handlingar tillgängliga för granskning åligger även styrelsen
och verkställande direktören i aktiebolag vars verksamhet uteslutande har
till föremål att biträda utländsk försäkringsanstalt, som här i riket driver
försäkringsrörelse, så ock ordförande och verkställande direktör eller motsvarande
befattningshavare i tarifförening, skaderegleringsnämnd, villkorsnämnd
eller annat liknande organ, som biträder anstalt som nyss sagts vid
rörelsens bedrivande.
Inspektionen framhåller vidare att på samma sätt som skedde vid införandet
av 287 a § FL införandet av den förordade 24 a § UFL synes böra
föranleda ett utbyggande av 35 § UFL med en bestämmelse om straff
(dagsböter eller fängelse) för den som jämlikt 24 a § lämnar upplysning
enligt 24 § första stycket sista ledet och därvid uppsåtligen eller av vårdslöshet
meddelar oriktig eller vilseledande uppgift.
Även den nu i 24 § första stycket sista ledet UFL intagna bestämmelsen
om vem som på inspektionens vugnar äger granska försäkringsbolags tillgångar
och handlingar liksom reglerna i 24 § andra stycket om tystnadsplikt
anser inspektionen böra ändras i överensstämmelse med vad som nu
gäller enligt FL.
Remissyttrandena
Vid remissbehandlingen har inte framkommit några erinringar mot försäkringsinspektionens
förslag beträffande konsekvensändringarna. På ett
flertal håll har man tvärtom betonat angelägenheten av att denna anpassning
kommer till stånd.
Departementschefen
Försäkringsföretags verksamhet här i riket regleras av FL såvitt avser
svenska bolag och av UFL när det gäller utländska försäkringsanstalter.
22 Kungl. Maj.ts proposition nr 18 år 1965
De båda lagarna har gemensamma huvudprinciper men också betydelsefulla
olikheter.
År 1961 vidtogs ändringar i FL varigenom olikheterna kom att ytterligare
markeras.
Försäkringsinspektionen har hemställt att 1961 års ändringar i FL, såvitt
de rör förhållanden som har bet3Tdelse även för utländska försäkringsanstalters
verksamhet här i riket, nu måtte följas av motsvarande ändringar
i UFL.
Jag delar i princip försäkringsinspektionens uppfattning, vilken inte
mött invändningar under remissbehandlingen, att 1961 års ändringa*- i FL
bör genomföras även i UFL. De skäl, som föranledde dessa ändringar i FL,
linns närmare redovisade i prop. 1961: 171 (L^ 51; rskr 388).
bortsett från smärre redaktionella jämkningar, som jag kommer att närmare
behandla i specialmotivering i ett töljande avsnitt, förordar jag sålunda
att de av försäkringsinspektionen föreslagna lagändringarna i denna
del genomföres. Jag vill emellertid göra undantag på en punkt, nämligen
i fråga om behörigheten att medge utländsk försäkringsans fält rätt att
driva annan rörelse än försäkringsrörelse. Att lämna sådant medgivande
bör med hänsyn till de särskilda förhållanden som föreligger beträffande
utländska rättssubjekt vara förbehållet Kungl. Maj:t, som emellertid bör
kunna delegera uppgiften till försäkringsinspektionen när det gäller mer
rutinbetonade ärenden.
Depositionsbestämmelserna
Allmänt
De flesta länder i vilka enskild försäkringsverksamhet förekommer ser
som en av de angelägnaste uppgifterna för försäkringslagstiftningen att i
möjligaste mån skydda det försäkrade intresset mot bristande förmåga hos
försäkringsgivaren att fullgöra ingångna förpliktelser. Trots denna enhetlighet
i målsättningen föreligger dock mycket stora olikheter mellan olika
länder vad beträffar synen på det lämpligaste sättet att lösa denna uppgift.
I sammanhanget bör nämligen ihågkommas, att de regler som förestavats
av syftet att skydda försäkringstagarinlresset ofta innebär mer eller
mindre långtgående inskränkningar i försäkringsföretagens ekonomiska rörelsefrihet.
Inte minst av detta skäl har frågans internationella aspekter
uppmärksammats inom OECD, vars liberaliseringsprogram på kapitalmarknadsomradet
föranlett särskilt intresse för ett studium av medlemsstaternas
interna försäkringslagsliftning.
Ln undersökning som år 1963 verkställts inom OECD:s försäkringskommitte
(Supervision of private insurance in Europé) erbjuder en provkarta
på olika regler med syfte att skydda försäkringstagarintresset. Undersökningen
omfattar alla för enskild försäkringsverksamhet gällande regler, vil
-
23
Kungl. Maj:Is proposition nr 48 år 1965
ka uppdelats i kategorier allteftersom de berör legala, finansiella, bokforingsmässiga,
tekniska eller ekonomiska förhållanden. I detta sammanhang
ämnar jag endast uppehålla mig vid de regler som rör finansiella förhållanden.
Vanligt i skyddssystemet är att de s. k. tekniska reserverna, d. v. s. ett
försäkringsföretags på försäkringstekniska grunder beräknade avsattnmg
för att kunna möta utfallet av utbetalningar, omgärdats med bestämmelser.
Sålunda kan exempelvis anges hur dessa reserver skall beräknas eller
föreskrivas åtgärder i syfte att säkerställa dem. För vårt lands vidkommande
finns bestämmelserna på detta område i vad avser svenska företag
bl. a. i 262 § 1 mom. samt 274 och 276 §§ FL. Den förstnämnda paragraten
omtalar hur försäkringsfond skall beräknas och de båda senare innehåller
placeringsbestämmelser såvitt avser försäkringsfonden för livförsäkring. En
till sin natur likartad men till sin utformning något annorlunda placeringsregel
gäller även för utländska företags livförsäkringsverksamhet här i riket,
se 13 och 15 §§ jämfört med 10 § andra stycket UFL.
En annan i skyddssystemet ingående form är initialgarantier, d. v. s. deposition
av tillgångar innan verksamheten igångsättes. Olika typer av sådana
depositioner förekommer. Man brukar göra en uppdelning mellan
fasta och rörliga depositioner. Med fasta förstås sådana som kvarstår
oförändrade oberoende av rörelsens omfattning. De rörliga depositionerna
kan stå i relation till de tekniska reserverna eller till premieinkomsten.
Ibland praktiseras en kombination av fasta initialdepositioner och, när
rörelsen nått en viss omfattning, utfyllnad med nyssnämnda slag av rörliga
depositioner. I ett sådant fall kan den rörliga depositionen lämpligen
benämnas tilläggsdeposition. Belgien, Irland, Italien, Luxemburg,
Portugal, Spanien, Schweiz och Turkiet har samma depositionsregler för
inhemska och utländska försäkringsföretag. Danmark, Frankrike, Island,
Nederländerna, Norge och Tyskland kräver emellertid, liksom Sverige, depositioner
av det slag varom här är fråga endast av utländska företag.
Det inom ramen för OECD :s liberaliseringsstadga upprättade försäkringsannexet
innehåller bl. a. en allmän målsättning, som Sverige bundit sig vid.*
Innebörden härav är bl. a. att depositioner skall hållas så låga som möjligt
och vara avsedda endast för försäkringstagarnas säkerhet.
Gällande bestämmelser i Sverige
Såsom nyss i korthet antytts gäller för utländska försäkringsföretag dels
i likhet med stadgandena för svenska företag placeringsbestämmelser såvitt 1
1 Texten lyder: Present and fulurc statutory and administrative Controls of Insurance in
each Member State shall Ueep to as low a figure as possible the amounts required from msurers
from other Member States as guarantees in order to prevent the dispersal of the nsurers’
assets, insofar as this is compatible with the protection of policy holders and other
claimants. Guarantee deposits shall havo no other aim than such protection.
24
Kungl. Maj. ts proposition nr 48 år 1965
avser försäkringsfonden för livförsäkring dels till skillnad mot reglerna för
svenska företag föreskrifter om initialdeposition.
Betrattande mitialdeposition gäller enligt 6 § första stycket 5 UFL att
koncessionsansokan skall vara åtföljd av bevis att försäkringsanstalten på
sätt och under villkor, som av försäkringsinspektionen godkännes, i riksbanken
har nedsatt i obligationer, utfärdade av svenska staten, ett belopp
av 100 000 kr. för livförsäkring, samma belopp för brandförsäkring eller
sjöförsäkring, ett belopp av 200 000 kr. för trafikförsäkring och ett belopp
av 50 000 kr. för varje annat slag av försäkring. Vad sålunda blivit nedsatt
får enligt 16 § UFL användas endast till gäldande dels av fordringar på
grund av försäkringsavtal, som tillhör anstaltens rörelse här i riket, dels av
böter, viten, avgifter och ersättningar som i anledning av denna rörelse må
åläggas anstalten, generalagenten eller av anstalten utsett ombud som avses
i 27 § UFL, dels ock, i händelse av särskild administration av anstalts livförsäkringsrörelse
här i riket, av administrationsboets fordran hos anstalten.
Det sammanlagda belopp som de utländska försäkringsanstalterna i
Sverige för närvarande jämlikt 6 § UFL är skyldiga att ha nedsatt i riksbanken
uppgår enligt uppgift till i runt tal 9 milj. kr.
Placeringsbestammelserna rörande de tekniska reserverna återfinns som
jag tidigare nämnt i 13 och 15 §§ UFL. Bestämmelserna gäller endast livförsäkringsverksamhet
(jfr 10 § andra stycket). Enligt 13 § skall försäkringsfonden
med tillägg av det belopp, varmed en tjugondei av fonden
ma överstiga vad försäkringsanstalten enligt 6 § nedsatt i riksbanken för
livförsäkring, på närmare angivet sätt redovisas i värdehandlingar in. in.
Jämlikt 15 § skall värdehandlingarna förvaras här i riket avskilda från
anstaltens Övriga tillgångar och under minst två lås med olika nvcklar,
av vilka en innehas av ett av försäkringsinspektionen förordnat ombud.
Inspektionen kan dock på framställning av anstalten medge att värdehandmgarna
i stallet, på sätt och under villkor som av inspektionen bestämmes,
sattes i särskilt förvar i riksbanken eller annan bank. I de sålunda
forvarade handlingarna åtnjuter försäkringstagarna panträtt såsom i
handfangen pant till säkerhet för fullgörandet av anstaltens på försäkringsavtalen
grundade förbindelser.
För de utländska försäkringsanstalter, som erhållit koncession att här i
riket meddela trafikförsäkring, har i koncessionsvillkoren av Kun«l. Mai:t
föreskrivits, att det åligger anstalten att redovisa regleringsfonden i trafikförsäkring
i av försäkringsinspektionen godkända värdehandlingar, vilka
skall deponeras här i riket på sådana villkor, att anstalten inte kan förfoga
over dem utan inspektionens medgivande.
Enligt 1 § första stycket lagen den 10 april 1959 (nr 74) med vissa bestämmelser
om utländsk försäkringsrörelse här i riket vid kri« m in skall
vid krig vissa särskilda, i lagen upptagna bestämmelser rörande utländska
25
Kungl. Maj. ts proposition nr 48 år 1965
försäkringsanstalter gälla. Dessa bestämmelser kan också sättas i tillämpning
vid krigsfara, vari riket befinner sig, eller om eljest utomordentliga
av krig föranledda förhållanden föreligger (1 § andra och tredje styckena).
En sådan bestämmelse finns i 2 §, som stadgar att om anledning finns att antaga,
att utländsk försäkringsanstalt, som driver försäkringsrörelse här i
riket enligt UFL, på grund av krigsförhållanden inle kommer att infria här
ingångna förbindelser till försäkringstagare, Kungl. Maj :t äger förbjuda
anstalten att under den tid då bestämmelserna i paragrafen äger tillämpning
bedriva verksamheten här i riket.
Försäkringsinspektionen
Efter att ha redogjort för UFL:s regler påpekar inspektionen att initialdepositionernas
belopp, utom för trafikförsäkringens del,
varit oförändrade sedan år 190 4. Beloppet för trafikförsäkringen
höjdes den 1 juli 1929. Den minskning av penningvärdet, som skett
under åren, har medfört att de garantier som depositionsbeloppen skänker
är avsevärt mindre i dag än vad som var fallet vid UFL:s tillkomst år 1950.
Om man utgår från levnadskostnadsindex exklusive skatter och sociala förmåner,
finner man nämligen, framhåller inspektionen, att 100 000 kr. i
december 1950 motsvarar 167 000 kr. i januari 1963. Ännu mycket större
är försämringen av säkerheten om man gör en jämförelse med förhållandena
åren 1929 och 1904. Till belysning härav nämnes att, mätt på motsvarande
sätt, 100 000 kr. i juni 1929 motsvarade 264 000 kr. i januari 1963
och 100 000 kr. den 1 januari 1904 515 000 kr. i januari 1963.
Inspektionen anför vidare i skrivelsen att den nu har övervägt bestämmelserna
i UFL angående depositionsskyldighet för utländska försäkringsanstalter
och framlägger följande synpunkter.
För de utländska försäkringsanstalter, som driver försäkringsrörelse i
Sverige, är regelmässigt den svenska rörelsen endast en ringa del av den
totala försäkringsrörelse som vederbörande anstalt bedriver. Huvudparten
av ifrågavarande anstalters tillgångar och skulder hänför sig således till
en verksamhet, som icke äger anknytning till Sverige och som icke är underkastad
svensk lagstiftning eller svensk kontroll. Detta förhållande medför
att den reglering i lag och den tillsyn, som vårt land genomfört beträffande
utländska försäkringsanstalters direktförsäkringsverksamhet i Sverige,
icke kan ge anstalternas svenska försäkringstagare samma rättsliga
garantier som den svenska försäkringsbolagslagstiftningen och försäkringsbolagstillsynen
ger försäkringstagarna i svenska försäkringsbolag. Visserligen
gör koncessionssystemet det möjligt att tillse att endast välkända
och till synes välkonsoliderade utländska försäkringsanstalter erhåller tillstånd
att driva försäkringsrörelse här i riket. De uppgifter, som i koncessionssammanhanget
och senare erhålles om de utländska anstalternas ekonomiska
ställning, är emellertid icke tillräckliga för att ge den svenska försäkringsinspektionen
en fullständig bild av varje anstalts ekonomi. Det är
26
Kungl. Maj. ts proposition nr ''t8 år 1965
icke uteslutet alt eu utländsk försäkringsanstalts ekonomi så småningom
undermineras utan att detta kommer till den svenska försäkringsinspektionens
kännedom. Försäkringsrörelselagstiftningen och försäkringsbolagstillsynen
i varje anstalts hemland är av mycket stor betydelse för de svenska
försäkringstagarna i utländska anstalter. Då försäkringsrörelselagstiftningen
och tillsynen över försäkringsanstalterna är olika utvecklad och utformad
i skilda länder, blir därigenom det skydd, som de svenska försäkringstagarna
i utländska anstalter åtnjuter, ganska varierande.
Vad nu sagts innebär icke att det normalt är förenat med särskild risk
att teckna försäkring i utländsk försäkringsanstalt som är koncessionerad
bär i riket. Understrykas bör att de utländska anstalterna i Sverige under
de senaste trettio åren samtliga fullgjort sina förpliktelser mot de svenska
försäkringstagarna. Icke ens förhållandena på kontinenten under och närmast
efter det andra världskriget medförde att de svenska försäkringstagarna
i de utländska anstalter, som med vederbörligt tillstånd drev försäkringsrörelse
här, ej erhöll full betalning. Detta berodde dock på alldeles särskilda
förhållanden. Efter det första världskriget synes vissa svenska försäkringstagare
ha lidit förluster. Det ligger i sakens natur, att om en utländsk
försäkringsanstalts hemland råkar i krig eller i en annan speciell
krissituation, detta medför särskilda risker för anstaltens svenska försäkringstagare.
Då i det föregående framhållits att svenska försäkringstagare i utländska
försäkringsanstalter icke genom svensk lagstiftning kan få samma rättsliga
garantier som den svenska försäkringsbolagslagstiftningen ger försäkringstagarna
i svenska försäkringsbolag, innebär detta icke att svensk lag helt
saknar möjlighet att skapa garantier. Tvärtom ger UFL på flera olika sätt
de svenska försäkringstagarna ett speciellt skydd, även om skyddet av förut
anförda skäl icke kan bli lika fullständigt som för svenska försäkringsbolags
del. En viktig del av det skydd som anordnas från svensk sida är
de bestämmelser som UFL innehåller beträffande skyldighet för utländska
försäkringsanstalter att deponera vissa tillgångar i Sverige.
Depositionsbestämmelserna ger uttryck åt tanken att de svenska försäkringstagarnas
och det allmännas intresse kräver att de utländska försäkringsanstalterna,
som har sin huvudsakliga förmögenhet på annat håll, har
vissa tillgångar bundna i vårt land till säkerhet för olika förpliktelser som
anstalterna har gentemot den svenska staten och försäkringstagarna här.
Depositionskravet torde framför allt ha betydelse vid en solvens- eller likviditetskris
för utländsk försäkringsanstalt och vid transfereringssvårigheter
under orostider.
På grund av penningvärdetörsämringen har det reella värdet av de utländska
försäkringsanstalternas depositioner undan för undan sjunkit,
framhåller inspektionen sammanfattningsvis. Depositionernas betydelse såsom
säkerhet för anstalternas svenska försäkringstagare har därigenom
väsentligt minskat. Då UFL bör anses ha till huvuduppgift att ge de svenska
försäkringstagarna i utländska försäkringsanstalter, som bedriver rörelse
här i riket, vissa garantier för anstalternas fullgörande av ingångna försäkringsavtal,
synes starka skäl tala för en omedelbar höjning av de sammanlagda
belopp som de utländska försäkringsanstalterna har att deponera
här i riket.
27
Kungl. Maj. ts proposition nr 48 år 1005
I fortsättningen kommer inspektionen in på depositionsf rågan
i förhållande till OECD:s liberaliseringsstadga och
hävdar att denna samt försäkringsannexet inte torde lägga något formellt
hinder i vägen för en skärpning av depositionskravet. Inspektionen påpekar
att de svenska depositionskraven, såvitt avser skadeförsäkring, är väsentligt
mindre långtgående än motsvarande krav i en del andra länder, som utöver
de fasta initialdepositionerna inte sällan fordrar rörliga depositioner
beräknade i relation till rörelsens omslutning (premieinkomsten) eller till de
tekniska reserverna.
Inspektionen anför vidare.
För de svenska försäkringsbolagens del finnes i FL inga andra depositionslcrav
än bestämmelserna rörande specialredovisning och pantsättning
av försäkringsfonden i livförsäkring och annan personförsäkring, som folier
de särskilda bestämmelserna angående livförsäkring, och i vissa fall
även av säkerhetsfonden i dylik försäkring. Bland OECD-länderna finns
flera, som genomgående ställer samma depositionskrav på inhemska och
utländska försäkringsbolag. Från dessa länders sida har man vid förhandlingarna
inom OECD understundom försökt göra gällande att det skulle
innebära en diskrimination att i detta hänseende behandla inhemska och
utländska bolag olika. En sådan argumentering har alltid bestämt avvisats
från svensk sida liksom också från de övriga länders sida som följer samma
linje som Sverige. Inspektionen har inte heller nu någon anledning att
föreslå en utvidgad depositionsslcyldighet för svenska försäkringsgivare. De
svenska försäkringsbolagen har i stort sett alla sina tillgångar placerade i
Sverige, och försäkringsinspektionen skulle omedelbart ingripa, därest ett
svenskt försäkringsbolag i en utsträckning, som ej är förenlig med försäkringstagarnas
intresse, skulle placera sina medel utanför Sverige.
Inspektionen övergår härefter till att behandla frågan om införande
av tilläggsde positioner och anför att de nuvarande fasta depositionerna
enligt G § UFL inte står i någon relation till rörelsens omfattning
här i riket. Inspektionen erinrar därvid om att för sådan personförsäkring
som är underkastad de särskilda bestämmelserna i UFL rörande livförsäkring
den fasta initialdepositionen kompletteras med särskild pantsättning
av värdehandlingar (se 13 och 15 §§) så att det sammanlagt för sådan försäkring
finns värdehandlingar deponerade i Sverige till ett värde som minst
motsvarar försäkringsfonden för sådana försäkringar (ersättningsreserv,
premiereserv och tilldelad återbäring) förstärkt med ett tillägg om fem procent.
Starka skäl talar enligt inspektionens uppfattning för att utländska
försäkringsanstalters skyldighet att ställa säkerhet i Sverige i form av värdehandlingar
bör — på samma sätt som i flera andra europeiska länder
även i fråga om andra försäkringsgrenar än sådana som omfattas av bestämmelserna
i 13 och 15 §§ UFL i viss utsträckning ställas i relation till
omfattningen av den här i riket bedrivna direktförsäkringsverksamheten.
Under diskussionen av frågan om införande av tilläggsdepositioner framhåller
inspektionen vidare.
28
Kungl. Maj:ts proposition nr ''18 år 1965
Vid utformningen av depositionsbestämmelserna bör också beaktas den
utveckling som ägt rum beträffande försäkringsformerna i Sverige. Försäkringsbolagen
tillhandahåller numera allmänt ett flertal olika försäkriimsformer
(brand-, ansvarighets-, inbrotts-, stöld- och rån-, vattenledningsförsäk"n8
1 ett och samma försäkringsbrev. Standardiserade kombinations
torsakringar
av denna typ finnes numera bl. a. för hem, villor, sportstugor,
fastigheter, lantbruk, butiker och småföretag. Utvecklingen på området är
annu icke avslutad. För att de utländska försäkringsanstalterna här i riket
skulle kunna konkurrera på lika villkor med de svenska försäkringsbolagen
bär anstalterna i fråga i stor utsträckning efter därom gjorda ansökningar
beviljats koncession för ett flertal försäkringsgrenar, som de tidigare icke
hade nagot intresse av men som de nu behöver därför att moment från
dessa torsakringsgrenar ingår i de nya kombinationsförsäkringarna Här(v.
ld ,h,ar anstalterna haft att deponera i 6 § UFL angivna belopp för varje
1 orsakrmgsgren, varmed koncessionen utvidgats. Härigenom har depositionerna
för vissa forsäkringstyper, som innefattar moment från etl stort
antal försäkringsgrenar, blivit omotiverat höga om man jämför dem med
depositionerna for andra forsäkringstyper som hlott innesluter eu eller
annan torsakringsgren.
Beaktas bör vidare att den framtida utvecklingen av det ekonomiska samai
betet med andra länder kan — även om vi, såsom försäkringsinspektionen
,.!nne.r angeläget, i stort sett lyckas bevara behovsprövningsprincipen inom
lorsakringsrorelselagstiftningen — komma att leda till eu friare konces■S.
10nsT^Tni"8 a''1 hittrUs. Vid en mindre restriktiv behovsprövning kommer
de i UFL föreskrivna depositionerna att få större reell betydelse än hittills.
Uet är väl bekant att inom OECD diskuterats möjligheten att utarbeta
vissa s. k. solvenstester, och de undersökningar som företagits i denna fråga
yan tankas syfta till en rekommendation eller överenskommelse om att försäkringsbolag,
som uppfyller solvenstestkraven, skall kunna påräkna i allt
all en välvillig behandling, därest de ansöker om koncession i annat medlemsland.
Av naturliga skäl måste samma problemställning framträda också
inom EEC, fastan narmare kunskap härom saknas. Även om det möter stora
svårigheter att utarbeta solvenstester som är objektivt grundade och tar
hansyn till samtliga relevanta faktorer, torde man böra räkna med möjligheten
att en rekommendation eller överenskommelse om solvenstest så småningom
kommer till stånd. Förekomsten av en internationellt mer eller
mindre accepterad solvenstest kan då komma att åberopas till stöd för krav
pa avskaffande av depositioner för utländska försäkringsanstalter. I ett såant
lage kan det vara lättare att försvara sådana depositioner, som i en eller
annan form står i relation till de tekniska reserverna för rörelsen i vederbörande
land. Det kan sålunda framdeles komma att framstå såsom en
svaghet, att bestämmelserna i UFL om skyldighet för utländska försäkringsanstalter
att stalla säkerhet i Sverige i form av värdehandlingar endast avser
lasta mitialdepositioner när fråga är om andra försäkringsgrenar än sådana
som beröres av 13 och 15 §§ UFL.
Erinras må också därom att trots att de nuvarande depositionsbestämmelserna
i 6 § UFL i verkligheten är föga betungande för sådana utländska försakringsanstalter,
som här i landet lyckats utveckla en rörelse av betvdelse
erfarenheten bär visat, att det ofta är svårt att utåt vinna förståelse för detta
taktum och att det är vida lättare att vinna förståelse för behovet av depositioner,
som står i relation till de tekniska reserverna för rörelsen i lan
-
29
Kungl. Maj. ts proposition nr 48 år 1965
Inspektionen lämnar i fortsättningen förslag till principiell lösning av
depositionsfrågan i enlighet med inspektionens i det föregående redovisade
uppfattning. Förslaget innebär att 6 § UFL även framdeles skall innehålla
bestämmelser om initialdeposition och om storleken härav. Denna bestämmelse
avses emellertid skola kompletteras med ett nytt stadgande som skall
medföra skyldighet att för annan försäkringsverksamhet än sådan som omfattas
av 13 och 15 §§ UFL göra tilläggsdeposition när rörelsen nått viss
omfattning. Föreskrifterna bör enligt inspektionen utformas så att tilläggsdepositionen
i princip kommer att stå i relation till de tekniska reserverna
för ifrågavarande rörelse här i riket.
Om bestämmelserna utformas på lämpligt sätt, kan genom en sådan konstruktion
vinnas på en gång att försäkringstagarnas säkerhet förbättras, att
en skälig avvägning åstadkommes mellan depositionskraven gentemot utländska
försäkringsanstalter med betydande rörelse i Sverige och depositionskraven
gentemot anstalter med mycket liten verksamhet här samt att
depositionernas storlek i avsevärt mindre utsträckning än nu blir beroende
av antalet försäkringsgrenar, som ingår i de av anstalterna meddelade försäkringarna,
framhåller inspektionen och anför.
Införes generellt eu tilläggsdeposition som i princip kommer att stå i relation
till de tekniska reserverna för rörelsen här i riket, synes kravet på
initialdeposition enligt 6 § UFL i stor utsträckning kunna uppmjukas. Initialdepositionen
får då i huvudsak blott karaktären av en minimideposition
som utländsk försäkringsanstalt, vilken vill driva verksamhet här i riket,
måste ställa dels för att visa att koncessionsansökningen är allvarligt menad
dels ock för att det redan från början och oberoende av den framtida utvecklingen
av rörelsen skall här i landet finnas viss säkerhet för försäkringstagarnas
in. fl. fordringar. Växer utländsk försäkringsanstalts rörelse
här till en mera betydande omfattning, griper reglerna om tilläggsdeposition
in, och fortsätter rörelsens tillväxt, kommer depositionen enligt 6 § UFL att
undan för undan bli en allt mindre del av den sammanlagda säkerhet som
jämlikt UFL skall finnas här i riket för att trygga försäkringstagarnas
m. fl. fordringar. Anledning synes icke heller finnas att i den utsträckning
som nu är fallet göra storleken av depositionen enligt 6 § UFL beroende av
antalet försäkringsgrenar som beröres av den tilltänkta rörelsen. Såsom förut
nämnts är det önskvärt att en rörelse innefattande kombinationsförsäkringar
med moment från ett flertal försäkringsgrenar inte skall kräva en
deposition som är omotiverat hög i jämförelse med depositionen för en rörelse
omfattande försäkringstyper som blott innesluter en eller annan försäkringsgren.
Beträffande initialdepositionens storlek föreslår inspektionen
för livförsäkring ett belopp på 100 000 kr. och för annan försäkring ett
belopp på 200 000 kr. Med livförsäkring anser inspektionen lämpligen böra
likställas sådan personförsäkring av annat slag, som drives med iakttagande
av de särskilda bestämmelserna angående livförsäkring. I inspektionens
framställning heter det vidare.
30
Kungl. Maj. ts proposition nr 48 år 1965
En utländsk försäkringsanstalt som här i riket meddelar livförsäkring eller
annan sådan personförsäkring som nyss nämnts eller både livförsäkrin»
och dylik personförsäkring skall således enligt inspektionens förslag ha
gjort en initialdeposition av 100 000 kronor. Utländsk försäkringsanstalt
som driver annan försäkring än nu nämnts skall ha gjort en initialdeposition
av 200 000 kronor. Huruvida ifrågavarande försäkringsrörelse omfattar
en eller flera försäkringsgrenar har ingen betydelse för depositionens storlek.
På grund av den utländska försäkringsrörelsens sammansättning i Sverige
kommer enligt försäkringsinspektionens förslag initialdepositionen vanligen
atf uppgå till 200 000 kronor. I de sällsynta fall där en utländsk försäkringsanstalt
meddelar både livförsäkring i ovan angivna vidsträckta bemärkelse
och annan försäkring kommer initialdepositionen att uppgå till 300 000 kronor.
Ingen ändring avses i nu gällande praxis att meddelandet av s. k. skadelivräntor
icke förutsätter deposition för livförsäkring enligt 6 § UFL men
väl specialredovisning och pantsättning enligt 13 och 15 §§ UFL.
För de nuvarande utländska försäkringsanstalterna i Sverige kommer vid
ett genomförande av inspektionens förslag depositionen enligt 6 § UFL att
sjunka från cirka 9 milj. kronor till i runt tal 6 milj. kronor.
De av inspektionen förordade bestämmelserna om initialdepositioner har
föranlett inspektionen att föreslå ändring i UFL dels av den nuvarande 2 §
tredje stycket, motsvarande inspektionens förslag till 2 § 2 mom. tredje
stycket, dels av 6 § första stycket 5.
Inspektionen behandlar i framställningen vissa frågor om undantag
vid tillämpningen av initialdepositionsreglerna.
Först nämner inspektionen det fall då ett utländskt företag här i riket endast
bedriver rörelse avseende försäkring för resor i utlandet. I sådana fält
kan den föreslagna initialdepositionen förefalla olämpligt hög, anser inspektionen
och tillägger.
Svenskarna företager numera i mycket stor utsträckning turist- och affärsresor
till utlandet. Härvid har resenärerna i allmänhet behov av reseförsakrmgar.
Reseförsäkringarna har ofta formen av kombinationsförsäkringar,
innefattande moment från ett flertal olika försäkringsgrenar. En reseförsäkring
kan exempelvis innehålla sjuk- och olycksfallsförsäkrings-, resgodslorsakrings-
och ansvarighetsförsäkringsmoment. I den mån resenären färdas
i bil har han också ofta behov av särskild försäkring för automobilen.
Utvecklingen synes gå i riktning mot allt mera omfattande reseförsäkringar''
Det ligger i sakens natur att när det gäller försäkringar för resor i annat
land en försäkringsanstalt från det landet kan ha särskilt goda förutsättningar
att lämna försäkringstagarna en god service och snabb skadereglering
på platsen. Det kan därför i viss utsträckning vara ett svenskt intresse
att här i landet finnes företrädare för utländska försäkringsanstalter, som
meddelar försäkringar för resor i annat land än i Sverige. En etablering i
Sverige av utländska försäkringsanstalter, vilkas verksamhet här i riket°är
begransad till meddelande av försäkringar för resor i utlandet, försvåras
däiav att depositionskravet i 6 § UFL även efter den reform som inspektionen
ovan föreslagit kan framstå såsom alltför strängt för en mindre rörelse;
av nu ifrågavarande begränsade typ.
31
Kungl. Maj As proposition nr 48 år 1965
Inspektionen föreslår sålunda, att om en utländsk försäkringsanstalts rörelse
i Sverige omfattar endast försäkringar för resor i utlandet, möjlighet
skall finnas för inspektionen att låta anstalten deponera ett lägre belopp enligt
6 § UFL än vad som följer av inspektionens förslag i det föregående. En
bestämmelse av detta innehåll har i inspektionens författningsförslag införts
i 6 § första stycket 5.
Inspektionen anser, alt beslut om sådant godtagande av lägre belopp bor
kunna återkallas, om rörelsen får större omfattning än som förutsatts eller
om andra skäl därtill finnes. Bestämmelse härom har intagits i ett nytt tredje
stycke i 6 § UFL.
Vidare upptager inspektionen de i föregående avsnitt under c) omnämnda
typerna av rena riskförsäkringar, beträffande vilka föreslagits möjlighet
till undantag från livförsäkringsbestämmelserna. Inspektionen anser att
spörsmålet huruvida undantag bör beviljas från initialdepositionskravet bor
bedömas med hänsyn till föreliggande förhållanden och anför vidare.
Bedriver en utländsk försäkringsanstalt endast sådan försäkring, för vilken
enligt inspektionens förslag initialdepositionen utgör 100 000 kr., och
vill anstalten bedriva en del av rörelsen utan tillämpning av de särskilda
bestämmelserna angående livförsäkring, torde ingen imtialdeposition av
200 000 kr. för »annan försäkring» kunna krävas. Av 15 a §, som innehåller
inspektionens förslag i fråga om tilläggsdepositioner, torde i detta
fall följa att för den rörelse som bedrives utan tillämpning av de särskilda
bestämmelserna angående livförsäkring tilläggsdeposition skall ske utan
något avdrag för initialdeposition, önskar däremot en utländsk forsakringsanstalt,
som icke hittills bedrivit livförsäkring och som gjort en mitialdeposition
av 200 000 kr. för annan försäkring än livförsäkring, bedriva
någon speciell form av livförsäkring, exempelvis livförsäkringsmomentet i
avbetalningsförsäkring, utan tillämpning av de särskilda bestämmelserna
i UFL om livförsäkring, torde dispensen lämpligen böra givas det innehållet
att även i fråga om initialdepositionen ifrågavarande livförsakringsform
räknas såsom annan försäkring än livförsäkring.
Den av inspektionen föreslagna tilläggsde positionen för annan
försäkring än sådan som omfattas av 13 och 15 §§ UFL synes inspektionen
inte lämpligen böra vara så hög att vid en mera betydande rörelse
det sammanlagda depositionskravet motsvarar fulla premie- och ersättningsreserverna
för ifrågavarande slag av försäkringar. Inspektionen framhåller
vidare att, även om det i andra länder förekommer exempel på att man
ställer så långtgående depositionskrav, det i en tid, då de internationella
strävandena inriktas på liberaliseringar, bjuder emot att genomföra en
ordning som skulle medföra en så kraftig ökning av depositionerna för utländska
försäkringsanstalter. Enligt inspektionens uppfattning bör man vid
försäkring av nu ifrågavarande slag sålunda inte gå längre än att kräva att
vid eu mera betydande rörelse depositioner finnes bär i riket motsvarande
eu del av premie- och ersättningsreserverna.
32
Kungl. Maj.ts proposition nr ''i,S år 196,j
Inspektionen anför härom vidare.
Det teoretiskt riktiga skulle vara att tilläggsdepositionen vid envar tid
punkt motsvarade eu bestämd andel av suLI av premie ocS ersätt
ningsreserverna. Eu sadan ordning skulle emellertid vara opraktisk, däroi
att reserverna ofta starkt varierar under löpande år och tet dessutom
möter stora svårigheter att avgöra och att kontrollera vad som är den riktiga
reserven vid varje tidpunkt.
Det synes icke heller vara praktiskt att sätta tilläggsdepositionen i rela
rf.tlU T6111!16" °,Ch ^såttmngsreservernas storlek vid utgången av näst«i-„nann(!e
rakenskaPsår- Aven om vissa beräkningsföreskrifter utfärdades
skulle det vara svart att komma fram till en verkligt enhetlig reservberäk
2^''?
* amnet ,inhämtaS inte heller för närvarande från de utandska
forsakringsanstaiterna. Härtill kommer det slumpmässiga förliål
inc
kan ®v de„ tek™ska reserverna just vid räkenskapsårets ut
gang
kan - beroende pa skilda faktorer — vara extremt hög eller lå- i
jämförelse med genomsnittsläget under året. ö °
En mera praktisk lösning synes vara att ställa tilläggsdepositionen i re,
;Jn,.t,1!..''ederborande utländska forsäkringsanstalts premieintäkt för di
En
l£frSt a\rU lffraSavarande sla§ under föregående räkenskapsår.
En sadan konstrulctum förekommer också i flera andra länder. Emot en
dylik lösning kan visserligen invändas, att relationen mellan premieintäk
?nir\SUITan
SV premie'' och ersättningsreserverna varierar både mellan
skilda forsakringsgrenar och mellan olika försäkringsbolag inom en och
STJmai 1rSfakrin,gSgren- Nämnas må att för de svenska riksbolagens direlvta
skadeförsäkring i Sverige år 1961 den branschvis framräknade premieintäkten
utgjorde lägst 46 % (trafikförsäkring) och högst 135 % (s k
annan skadeförsäkring och husdjursförsäkring) av summan av premie- och
ersättningsreserverna (exki. allframtidsfond i brandförsäkring och livränte°n77
PCn sammanlagda ifrågavarande premieintäkten uppgick nämnda år
till 77 % av premie- och ersättningsreserverna. Nu ifrågavarande variationer
beior pa många faktorer, bl. a. premienivåns höjd och den snabbhet med
vilken inträffade forsakringsfall blir slutreglerade. Variationerna ifråga
synes emellertid icke bora få hindra att tilläggsdepositionen för alla sådana
försäkringsbranscher, som icke omfattas av 13 och 15 §§ UFL, och för alla
berörda bolag mom dessa branscher sättes i samma relation till premieintäkten
för direkt dylik försäkring under föregående räkenskapsår. Denna
lösning ar nämligen utan tvekan den enklaste och mest praktiska och leder
inte till några orimliga konsekvenser, om procentsatsen avväges på lämpligt
satt. Konstruktioner av denna typ förekommer också i utlandet.
Inspektionen finner övervägande skäl tala för att tilläggsdepositionen
bör uppgå till minst en tredjedel av premieintäkten inom riket under föregående
räkenskapsår för direkt försäkring av nu ifrågavarande slag minskad
med beloppet av den initialdeposition, som anstalten nedsatt för sådan
försäkring.
Bestämmelser i ämnet har av inspektionen föreslagits skola intagas i en
ny paragraf i UFL, betecknad 15 a §.
Inspektionen lämnar härjämte följande upplysningar.
Räknat på 1961 års premieintäkt kommer en tilläggsdepositionsregel av
angivet innehåll att medföra skyldighet för de utländska försäkringsan
-
33
Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år ti)tfa
staiterna i Sverige att deponera cirka 12,5 milj. kronor utöver den ovan
förordade initialdepositionen av i runt tal 6 milj. kronor. Härigenom skulle
anstalternas sammanlagda depositioner komma att stiga med (12,5 -f- 6-—
9 =) 9,5 milj. kronor. Av de utländska försäkringsanstalterna kommer 11
att behöva deponera lägre belopp än tidigare och 17 högre belopp, allt räknat
efter 1961 års premieintäkt.
Försäkringsinspektionens förevarande förslag innefattar en betydande
höjning av den nuvarande depositionen jämlikt 6 § UFL (9 milj. kronor).
Hänsyn bör emellertid tagas till den penningvärdeförsämring som ägt rum
efter det att de nuvarande depositionsbeloppen fixerades. Den av försäkringsinspektionen
föreslagna höjningen framstår då icke såsom alltför stor
och betungande för de berörda utländska försäkringsanstalterna.
Normalt stiger en försäkringsanstalts premieintäkt år från år. Detta gör
att en tilläggsdeposition, som står i relation till premieintäkten, undan för
undan måste höjas. Med hänsyn till de utländska försäkringsanstalternas
ringa antal medför en sådan successiv höjning av depositionen ingen större
administrativ omgång.
I fortsättningen berör inspektionen vissa problem som kan uppkomma
vid fall av sjunkande premieintäkt eller, vid upphörande av
rörelsen, helt bortfall av sådan intäkt. Härom anför inspektionen.
Vid en långsam nedgång av premieintäkten synes det vara möjligt att
utan åsidosättande av försäkringstagarnas intressen årligen låta vederbörande
utländska anstalt utbekomma den del av tilläggsdepositionen, som
på grund av premieintäktens nedgång föregående år går utöver det krav på
tilläggsdeposition som angivits i det föregående. Vid en brant nedgång av
premieintäkten och ännu mera i det extrema fallet, att premier icke längre
inflyter därför att rörelsen i Sverige nedlagts, synes det icke lämpligt att
på en gång frigiva en mycket stor del av eller hela tilläggsdepositionen
jämlikt 15 a § UFL. Då depositionen enligt 6 § UFL i många fall blivit
mindre än förut, skulle nämligen ett omedelbart frigivande av en stor del av
eller hela tilläggsdepositionen kunna leda till att säkerheten för försäkringstagarna
bleve sämre än hittills, vilket självklart icke är avsikten. Det
synes böra överlämnas till försäkringsinspektionen att avgöra i vilken takt
tilläggsdepositionen skall utlämnas. Inspektionen bör vid avgörandet i denna
fråga taga hänsyn till den nedgång av premie- och ersättningsreserven
för försäkringar i Sverige, som anstalten kan redovisa. Hänsyn synes också
böra tagas därtill, huruvida anstalten är beredd att ställa annan säkerhet
som av inspektionen kan godtagas.
Inspektionen föreslår under åberopande av vad som sålunda anförts att
i andra stycket av 15 a § skall föreskrivas att, därest under räkenskapsåret
premieintäkten varom här är fråga nedgått, inspektionen skall kunna lämna
anstalten tillstånd att utbekomma överskjutande nedsatt belopp.
Vid krig eller krigsfar a eller u t o in ordentlig a av krig
f ö ranled d a f ö r h å I 1 a n d e n kan, hävdar inspektionen i framställningen,
anledning föreligga alt kräva en högre tilläggsdeposition än som
förordats i det föregående. Inspektionen föreslår därför, att i 2 § lagen den
10 april 1959 med vissa bestämmelser om utländsk försäkringsrörelse bär i
Hlhfiwj till riksdagens protokoll lllllö. I so in I. Xr IS
34
Kungl. Maj. ts proposition nr 48 år 1965
riket vid krig in. m. införes ett nytt stycke av innehåll att Kungl. Maj :t äger
förordna att under tid, då bestämmelserna i denna paragraf äger tillämpning,
tilläggsnedsättning som avses i 15 a § lagen om rätt för utländsk försäkringsanstalt
att driva försäkringsrörelse här i riket skall ske med högre belopp
än där föreskrives.
Inspektionens avsikt är, att de förordade nya bestämmelserna om initialdeposition
och tilläggsdeposition skall vara tillämpliga även på de utländska
försäkringsanstalter, som redan med vederbörligt tillstånd driver rörelse här
i riket. Någon särskild bestämmelse härom synes enligt inspektionens uppfattning
inte erforderlig såvitt angår tilläggsdepositionen. Beträffande initialdepositionen
torde, heter det i inspektionens framställning, på grund av
det sammanhang, i vilket föreskrifterna om initialdeposition förekommer
i 1950 års lag, i övergångsbestämmelserna till den av försäkringsinspektionen
föreslagna ändringslagen böra införas ett stadgande av
innehåll att vad i 6 § första stycket 5 sägs om belopp som utländsk försäkringsanstalt
skall ha nedsatt i riksbanken skall äga tillämpning jämväl på
anstalt som före denna lags ikraftträdande erhållit koncession eller tillstånd
att driva försäkringsrörelse här i riket.
Inspektionen berör i det följande sättet för depositionens
fullgörande och erinrar till en början om att enligt 6 § UFL i dess nuvarande
lydelse krävs att depositionen skall göras i svenska statsobligationer.
Detta krav rimmar mindre väl med bestämmelserna i OECD:s försäkringsannex,
framhåller inspektionen, och påpekar att Sverige i detta avseende
tills vidare garderat sig genom en reservation till den bestämmelse i
annexet som säger att inhemska och utländska försäkringsgivare skall behandlas
lika såvitt avser val och värdering av investeringar. Det finns, hävdar
inspektionen vidare, inte heller från säkerhetssynpunkt någon anledning
att ha en regel som säger att endast svenska statsobligationer är depositionsgilla.
Även andra värdehandlingar, som vid behov lätt kan förvandlas i penningar,
synas böra godtagas. Det torde enligt inspektionen sålunda vara tillfyllest,
att i lagrummet angives att depositionen skall ske i värdehandlingar
som godkänts av inspektionen. En bestämmelse av detta innehåll har
upptagits i inspektionens förslag till ändrad lydelse av 6 § första stycket 5
UFL. Samma regel anser inspektionen böra gälla beträffande den nya tillläggsdepositionen
enligt 15 a §. Detta lagrum har av inspektionen utformats
i enlighet härmed. Det torde kunna förutsättas, säger inspektionen vidare,
att inspektionen i allmänhet kommer att godtaga värdehandlingar av samma
typ som svenska försäkringsbolag utan erinringar från inspektionens sida
brukar använda såsom placeringsobjekt.
Inspektionen anför härjämte.
Någon anledning alt beträffande livförsäkring och därmed likställd annan
personförsäkring ändra bestämmelserna i 13 och 15 §§ UFL synes icke för
närvarande föreligga. Icke heller torde det för den obligatoriska trafikför
-
35
Kungl. Maj:ts proposition nr AS ar 1965
säkringens vidkommande finnas skäl att borttaga det i koncessionsvillkoren
för utländska försäkringsanstalter upptagna kravet på deposition av värdehandlingar
motsvarande den särskilda regleringsfonden i trafikförsäkring.
Sistnämnda depositionskrav sammanhänger med den speciella ställning, som
regleringsfonden i trafikförsäkring intager både för svenska och utländska
försäkringsanstalters del.
I detta sammanhang torde få beröras jämväl frågan om den s. k. s k älighetsprincipens
utsträckande till att gälla även beträffande försäkringar
som meddelas av utländska försäkringsföretag.
Skälighetsprincipen, som kommit till uttryck i FL såvitt avser livförsäkring
i 263 § första stycket och i fråga om annan försäkring i 282 § 2 inom.,
innebär i korthet att kostnaden för försäkringen skall vara skälig med hänsyn
till försäkringens art. Motsvarande bestämmelser saknas i UFL.
Inspektionen erinrar om att svårigheter av teknisk natur anförts mot införande
av skälighetsprincipen för utländska försäkringsföretag. Med hänsyn
bl. a. till den ringa omfattningen av de utländska försäkringsanstalternas
verksamhet i Sverige har det enligt inspektionen inte heller förelegat
något akut behov av principens inskrivande i UFL. Det kan emellertid, framhåller
inspektionen, på sikt bli otillfredsställande att försäkringsrörelselagstiftningen
ger uttryck för en skälighetsgrundsats med avseende på svenska
försäkringsbolag men saknar motsvarande krav gentemot utländska försäkringsanstalter
som driver försäkringsrörelse i Sverige. Enligt inspektionens
mening bör därför frågan om skälighetsprincipens införande i någon form i
UFL närmare övervägas. Då den internationella utvecklingen på försäkringsrörelselagstiftningens
område kan komma att bli av betydelse i sammanhanget,
synes dock ytterligare någon tid böra förflyta innan ställning tas.
Inspektionen säger sig sålunda inte vara beredd att nu framlägga förslag i
detta ämne.
Remissyttrandena
För säkringsinspek tionens förslag till nya depositionsbestämmelser i
UFL har under remissbehandlingen varit föremål för delade meningar.
Vissa remissinstanser har lämnat försäkringsinspektionens framställning
utan erinran. Till denna kategori hör liksgäldsf ullmäktige, handelskammaren
i Visby, Sveriges industriförbund, Sveriges lantbruksförbund och Motororganisationernas
samarbctsdclegation.
Statens krigsförsäkringsnämnd, riksbanksfullmäktige, näringsfrihctsrådet,
handelskammaren i Gävle, Folksam, Försäkrings funktionärernas förbund,
Sveriges allmänna exportförening och Sveriges grossistförbund har
intagit en positiv inställning till förslagets huvudgrunder.
Riksbanksfullmäktige anför bl. a. att depositionsbeloppen varit oförändrade
såvitt avser trafikförsäkring sedan år 162!) och i övrigt sedan år 1904. In
-
36
Kungl. Majrts proposition nr ''iS är li)Gö
träffad penningvärdeförsämring har alltså på ett väsentligt sätt ändrat den
reella innebörden av föreskriven depositionsskyldighet, konstaterar fullmäktige.
Genom att depositionsbeloppen föreslås skola stå i förhållande till
omfattningen av rörelsen i Sverige kan det framlagda förslaget i och för
sig sägas innebära en tekniskt rimligare lösning än nuvarande bestämmelser,
heter det i fullmäktiges remissyttrande.
Sveriges allmänna exportförening hävdar att vid lagstiftning på näringsrättsliga
områden hänsjm måste tas till internationella aspekter. Särskilt
viktigt, framhåller exportföreningen, är detta i fråga om sådan lagstiftning,
som direkt berör utländska rättssubjekt. Det sagda hindrar naturligtvis
inte, fortsätter exportföreningen, att för utländska rättssubjekt som är verksamma
i Sverige särbestämmelser kan vara påkallade av interna svenska
säkerhets- eller ordningsskäl. Krav på att i vårt land verksamma utländska
försäkringsföretag även i fortsättningen skall ställa vissa depositioner till
säkerhet för sina förpliktelser synes sålunda i dagens läge väl kunna motiveras
på sätt försäkringsinspektionen gjort. I remissyttrandet erinrar exportföreningen
vidare om att sådan depositionsskyldighet för utländska
försäkringsföretag också föreligger i det stora flertalet främmande länder.
Exportföreningen vill emellertid framhålla att utvecklingen efter hand kan
föranleda en omprövning av depositionsfrågan.
Sveriges grossistförbund anför.
Försäkringsinspektionen har vidare föreslagit, att depositionsbestämmelserna
rörande utländska försäkringsanstalter ändras i vissa avseenden.
Vad beträffar detta förslag bör först framhållas, att ett bibehållande i princip
av ifrågavarande bestämmelser synes påkallat ur säkerhetssynpunkt
och även är motiverat på den grund att liknande depositionsskyldighet för
utländska företag i regel även föreligger utomlands. Vi har ej anledning
antaga annat än att försäkringsinspektionens förslag till ändringar grundats
på en lämplig avvägning av de olika faktorer, som bör beaktas när
det gäller att riktigt utforma depositionsbestämmelserna. Vi utgår även
ifrån att deras slutgiltiga utformning sker med vederbörligt hänsynstagande
till de överväganden i fråga om internationella problemställningar på
försäkringsrättens område, som kan komma att äga rum inom OECD.
Statens brigsförsäkringsnämnd framhåller att höjningen av depositionsbeloppen
synes utgöra en värdefull förstärkning av det försäkringsskydd
som i övrigt förberetts eller är under utredning inom ramen för den beredskapslagstiftning
som det åligger nämnden att verkställa enligt lagen
om statlig krigsförsäkring med därtill hörande tillämpningsföreskrifter.
Åtskilliga remissinstanser är emellertid negativt inställda. Till denna kategori
hör kommerskollegium samt handelskamrarna i Stockholm, Malmö,
Göteborg och Luleå. Svenska försäkringsbolags riksförbund och Svenska
livförsäkringsbolags förening, vilka båda sammanslutningars yttrande biträtts
även av handelskammaren i Norrköping, Landsbggdens försäkringsbolags
förening, Sveriges fastighetsägareförbund och, i denna del, Sjöassura
-
Kanyl. Maj. ts proposition nr hH är WC5 37
dörernas förening. Till samma kategori hör vidare Föreningen av utländska
försäkringsbolags generalagenter, Svensk industriförening och Sveriges
hantverks- och industriorganisation.
Kommerskollegium anför.
Sedan gammalt upptager UFL den regeln att koncessionen ej får beviljas,
med mindre vederbörande utländska företag i närmare angiven ordning
deponerat visst belopp. Motsvarande regel saknas såvitt gäller de svenska
företagen. Enligt kollegii mening äro de skäl som föranlett dessa särbestämmelser
för de utländska företagen bärande med hänsyn till försäkringstagarnas
intressen. Likaså delar kollegium inspektionens åsikt, att
bestämmelserna framförallt med hänsyn till penningvärdets fall numera
icke lämna de svenska försäkringstagarna något särskilt starkt skydd och
att dessa därför kunna kräva att berörda bestämmelser i UFL ändras så att
deras ursprungliga syfte bättre tillgodoses. Från denna synpunkt saknas
anledning att resa invändningar mot de förslag till ändringar av bestämmelserna
som inspektionen framlagt. I sin helhet innebär emellertid ändringsförslagen
att nuvarande depositioner skulle behöva mer än fördubblas
och att sålunda kraven på de utländska företagen skulle komma att avsevärt
skärpas. Kollegium anser att det med hänsyn till nuvarande internationella
läge vore klokare att icke nu genomföra en sådan skärpning. På
grund härav och då det ej framkommit att de svenska försäkringstagarna i
praktiken lidit förluster genom de utländska försäkringsanstalternas verksamhet
här i riket synes också i detta hänseende utvecklingen böra avvaktas,
innan det slutliga ställningstagandet sker; förhållandena äro för ovissa
för att man skall kunna bedöma i vilken riktning utvecklingen går. Kollegium
biträder därför handelskamrarnas uppfattning, att gällande depositionsregler
icke nu böra ändras.
1 del gemensamma yttrandet från Svenska / örsäkringsbolags riksförbund
och Svenska livförsäkringsbolags förening (i fortsättningen citerat som yttrande
av riksförbundet) framhålles att i ett skede där branschens internationella
förhållanden är stadda under stark omdaning och ovisshet råder
om resultaten av pågående liberaliserings- och harmoniseringssträvanden
inom skilda internationella organisationer ändringar endast i tvingande
tall bör vidtas i reglerna för de utländska bolagens verksamhet. Med hänsyn
härtill finner riksförbundet att tidpunkten inte nu är lämplig att vidta
ändringar av gällande depositionsbestämmelser.
Riksförbundet anför vidare.
De avväganden som kan komma alt göras i anslutning till skilda marknadsplaner
och harmoniseringsönskemål bör grundas på strävan alt uppnå
full reciprocitet i behandlingen av utländska försäkringsgivare i Sverige
och svenska försäkringsgivare i utlandet. Det synes med hänsyn härtill
finnas starka skäl att avbida resultatet på skilda förhandlingsfronter innan
annan ändring i UFL än konsekvensändringar i förhållande till FL
vidtages.
Riksförbundet erinrar härefter om de försök alt utarbeta s. k. solvenstester,
som pågår inom OECD. Sedan bolag genomgått sådan lesl skulle
38
Kungl. Maj. ts proposition nr 48 år 1905
det i princip kunna driva försäkringsrörelse i vilket som helst av de länder
som godtagit systemet med en dylik test, framhåller riksförbundet. Försäkringsinspektionen
anför även att man torde böra räkna med att eu
rekommendation eller överenskommelse om solvenstest så småningom kommer
till stånd. Den omständigheten att detta inte torde ligga i en alltför
avlägsen framtid stärker enligt riksförbundets mening skälen mot att nu
vidta någon ändring i depositionsreglerna. Försäkringsinspektionen synes
visserligen, heter det i riksförbundets yttrande, vilja förutsätta att depositioner
skall kunna krävas även sedan systemet med solvenstest införts.
Riksförbundet finner det emellertid knappast sannolikt att så skulle kunna
ske.
I och för sig finns mycket som talar för depositioner som på visst sätt
står i relation till rörelsens omfång, fortsätter riksförbundet, som vidare
anför.
Exempel på dylika depositioner återfinnes i flera europeiska länder. Det
bör emellertid framhållas att det av försäkringsinspektionen framlagda
förslaget med lägre initialdepositioner än för närvarande icke enbart innebär
en förbättring ur försäkringstagarnas synpunkt. De nu i landet koncessionerade
utländska försäkringsgivarna skulle visserligen få fullgöra
större depositioner än hittills, men det måste även uppmärksammas att
nytillkommande utländska försäkringsgivare skulle få en icke oväsentlig
lättnad på initialstadiet. Detta skulle kunna medföra att nytillkommande
utländsk försäkringsgivare funne lämpligt att låta sin rörelse på den svenska
marknaden få en begränsad omfattning och inriktning. Det må vidare
understrykas att depositioner — oavsett utformningen — endast i begränsad
utsträckning ger försäkringstagarna den säkerhet som är avsedd därmed.
En väsentligare åtgärd vore att få till stånd överenskommelser med
berörda länder om rätt att i dessa länder verkställa svensk domstols dom.
En sådan möjlighet finnes i dag endast i ett mindre antal europeiska länder.
Först då möjlighet finnes att låta verkställa svensk domstols dom i utlandet
kommer försäkringstagare och skadelidande att ha tillfredsställande
säkerhet för försäkringsförpliktelsernas rätta fullgörande. Detta kan komma
att med än större skärpa få aktualitet om — såsom försäkringsinspektionen
synes förmoda — den framtida utvecklingen kan komma att leda
till en friare koncessionsgivning än hittills.
De remissinstanser i övrigt, som uttryckt en negativ inställning till grunddragen
i försäkringsinspektionens förslag om nya depositionsbestämmelser,
har anfört argument av i huvudsak samma innehåll som de som riksförbundet
utvecklat. Sålunda anför exempelvis Föreningen av utländska försäkringsbolags
generalagenter.
Beträffande depositionsbestämmelserna innebär emellertid det nu föreliggande
lagförslaget rätt väsentliga förändringar för många av de utländska
bolagen i jämförelse med nu gällande ordning, i det man förutom vissa
angivna initialdepositioner kräver ytterligare s. k. tilläggsdepositioner, vilka
till sin storlek skulle komma att stå i direkt proportion till den samlade
premieintäkten i direkt affär.
39
Kungl. Maj. ts proposition nr ''iH är 1965
Föreningen anser, att tidpunkten för framläggandet av ett sadant förslag
om skärpning av depositionskraven icke är lämpligt vald, bl. a. mot
bakgrunden av de liberaliseringssträvanden för friare handelsutbyte som
för närvarande kännetecknar europamarknaden. I OECD:s liberaliseringsstadga
och dess försäkringsannex krävs att ev. depositioner skall vara så
små som möjligt. Det synes därför Föreningen klokare att avvakta utvecklingen
inom de närmaste åren för att sedan på basis härav kunna få en
mera tidsenlig struktur på lagbestämmelserna.
Föreningen av utländska försäkringsbolags generalagenter anför dessutom
vidare, att några bärande skäl för att man redan nu skall besluta om
lagändringar på detta område inle torde kunna anföras, sa mycket mindre
som den gällande ordningen enligt föreningens uppfattning aldrig givit anledning
till bekymmer vare sig hos tillsynsmyndigheterna eller hos försäkringstagarna
i de utländska försäkringsbolag, som driver direkt verksamhet
i Sverige. Dessutom torde det väl, fortsätter föreningen, förhålla sig så, att
försäkringsinspektionen inom ramen för det samarbete, som föreligger
mellan tillsynsmyndigheterna i de olika länderna, kan hålla sig väl underrättad
om den ekonomiska ställningen hos de utländska bolag, vilka driver
affär här i landet.
Bland de detalj spörsmål som diskuterats under remissbehandlingen
märks först det av försäkringsinspektionen föreslagna undantaget
för reseförsäkringsverksamhe t. Även bland de remissinstanser
som varit gynnsamt inställda till att depositionsbestämmelserna nu ses
över har höjts kritiska röster. Folksam anför.
Utan någon reservation mot alt man därmed på förhand tagit ställning
till en ev. koncessionsansökan, har inspektionen uttalat att det i viss utsträckning
kunde vara ett svenskt intresse, att i landet funnes utländska
försäkringsanstalter, vars verksamhet vore begränsad till att i mindre omfattning
meddela försäkring för resor i utlandet. För att medverka till eu
sådan utveckling vill man att inspektionen skall få rätt att fordra ett lägre
deposition sbelopp av anstalter med enbart sådan rörelse.
Motiveringen för det särskilda tillmötesgåendet i detta fall skulle vara
att det enligt inspektionens uppfattning låge i sakens natur att försäkring
hos eu anstalt i det land, där skada inträffar, skulle betyda en god service
och snabb skadereglering. Därmed måste inspektionen avse all det utländska
företaget skulle kunna bereda försäkringstagarna bättre tjänster än det
svenska. Vid sin bedömning bortser inspektionen tydligen ifrån att en stor
del av resenärerna vid sina resor färdas genom flera länder, att vid många
skador den större delen av skaderegleringen lämpligast sker i hemlandet
(sjuk- och olycksfallsskador) och att de svenska bolagen i stor utsträckning
bär kontakter i utlandet för skadereglering på platsen.
Liknande synpunkter uttalas av Sveriges allmänna exportförening.
Svenska försäkringsbolags riksförbund och de remissinstanser som instämt
i riksförbundets yttrande och sålunda motsatt sig ändring av nuvarande
dcpositionsbestämmelser har kritiserat detta undantagsförslag sär
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 18 är 1965
skilt och förmodat att det grundar sig på otillräcklig kännedom om förhållandena
i dessa delar. Svenska försäkringsbolag kan lämna sina försäkringstagare
all den service i olika hänseenden som de behöver, heter det i
i ikstörbundets yttrande. Detta sker direkt eller genoin försäkringsbolagens
förbindelser i utlandet. Någon anledning att här särskilt underlätta för utländska
bolag att etablera sig på den svenska marknaden finns enligt riksförbundets
mening inte. Även riksförbundet påpekar att försäkringsinspektionens
resonemang endast gäller det fall att en svensk gör en resa till ett
enda utländskt land.
Av övriga remissinstanser, som motsatt sig ändring i depositionsbestämmelserna,
har frågan om undantagsbestämmelse för reseförsäkringsverksamhet
berörts även av handelskammaren i Stockholm, som anfört att
eftersom svenska försäkringsbolag genom goda förbindelser i utlandet har
möjlighet att lämna fullgod service på detta område anledning saknas till
den föreslagna särbehandlingen.
Frågan om deposition sgilla värdehandlingar har berörts
av riksbanksfullmäktige och Föreningen av utländska försäkringsbolags
generalagenter, som båda instämt i försäkringsinspektionens uppfattning.
Den av försäkringsinspektionen föreslagna möjligheten till ökat krav
på depositioner under krigsförhållanden har lämnats
utan invändningar. Handelskammaren i Stockholm påpekar att vid krigsförhållanden
ett särskilt skydd är erforderligt för de svenska försäkringstagarna.
Svenska försäkringsbolags riksförbund, som hyser samma uppfattning,
framhåller att även om depositionsreglerna framdeles skulle bortfalla
för normala förhallanden det kan vara befogat att kräva depositionsskvldighet
för utländska försäkringsgivare under krigsförhållanden. I
I fråga om skälighets prin cipens tillämpning på försäkringar
som meddelas av utländska försäkringsföretag har flertalet remissinstanser
uttalat sig för att denna princip inte nu införes i UFL. I denna riktning
uttalar sig sålunda kommerskollegium, några handelskamrar samt Svenska
försäkringsbolags riksförbund och Svenska livförsäkringsbolags förening
med anslutning från bl. a. Landsbygdens försäkringsbolags förening, Sveriges
fastighetsägareförbund och Sjöassuradörernas förening.
Några remissorgan vill emellertid att skälighetsprincipen omedelbart
skall lagfästas i UFL. Detta är fallet med handelskammaren i Gävle och
Försäkringsfunktionärernas förbund.
Departementschefen
Ett väsentligt inslag i det säkerhetssystem som byggts upp för att skydda
försäkringstagarnas intressen utgör de försäkringstekniska fonderna.
När det gäller livförsäkring finns för både svenska och utländska företag
41
Kungl. Maj: is proposition nr ''iH år 1!)65
regler, som stadgar alt försäkringsfonden skall redovisas i värdehandlingar
samt att dessa värdehandlingar på närmare angivet sätt skall hållas deponerade
och utgöra försäkringstagarnas pant. Utländska försakringsanstalter
skall dessutom på samma sätt redovisa och deponera ytterligare det
belopp varmed en tjugondei av livförsäkringsfonden kan överstiga vad anstalten
nedsatt som s. k. initialdeposition för livförsäkring.
Säkerhetssystemets effektivitet vilar ytterst på försäkringsinspektionens
tillsyn. Enligt sakens natur är tillsynsmöjligheterna mer begränsade i fråga
om de utländska företagen än i fråga om de svenska. De utländska försäkringsföretagens
försäkringstagare har därför givits eu ytterligare garanti
•''enom den särskilda deposition som sådana företag måste gora innan de
kan beviljas koncession (initialdeposition). Initialdepositionen, som maste
ske genom nedsättning i riksbanken av statsobligationer, uppgår för narvarande
till 100 000 kr. för livförsäkring, brandförsäkring eller sjoforsa -ring, 200 000 kr. för trafikförsäkring och 50 000 kr. for varje annat slag av
försäkring. Beloppen har med undantag för trafikförsakringsdepositionen
stått oförändrade sedan år 1904. Den sistnämnda depositionen bestämdes till
sitt nuvarande belopp år 1929.
Med framhållande av att penningvärdet sedan åren 1904 och 1929 förändrats
i sådan grad att depositionsbeloppen inte längre motsvarar sitt ursprungliga
syfte har försäkringsinspektionen hemställt att depositions estämmelserna
för utländska försäkringsanstalter nu ses över. Inspektionen
har framlagt förslag till nya depositionsregler.
Förslaget innebär såvitt avser annan försäkring än livförsäkring utbyggnad
av det nuvarande systemet med fasta initialdepositioner genom införande
av tilläggsdepositioner, beräknade på premieinkomsten. Den
nuvarande initialdepositionen föreslås med visst undantag höjd till 200 000
kr. men skall i gengäld omfatta i ett för allt samtliga grenar av icke-livforsäkringsverksamhet.
Initialdepositionen får karaktär av mininudeposition.
Tilläggsdeposition skall ske av det belopp varmed en tredjedel av premieinkomsten
från närmast föregående räkenskapsår överstiger initialdepositionen.
Nyssnämnda u n d antag i fråga om initialdepositionens belopp avser
rörelse omfattande endast försäkring för resor i utlan d e t. Inspektionen
föreslår för sådant fall att inspektionen skall kunna bestamma
ett lägre belopp och kunna återkalla ett beslut härom när skal finns därtill.
Livförsäkrings verksamhet c n berörs inte omedelbart av de föreslagna andrin‘farna.
Det gamla systemet med initialdeposition av 100 000 kr. och deposition
av försäkringsfonden jämte visst tillägg kvarstår alltså oforandrat.
Emellertid kan vissa former påverkas till följd av det i det föregående avhandlade
förslaget till konsekvensändringar i UFL. Viss livförsäkringsverksamhet
kommer sålunda att kunna ske utan tillämpning av de särskilda
regler som gäller livförsäkring, exempelvis i fråga om upprättande av grun
-
42
Kungl. Maj:Is proposition nr iS år 1965
der etc. Bedriver utländsk försäkringsaustalt sådan typ av livförsäkringsrörelse
vid sidan av vanlig livförsäkringsrörelse bör enligt inspektionen inte
någon initialdeposition av 200 000 kr. för »annan försäkring» kunna krävas.
For ifrågavarande livförsäkringsform anser inspektionen emellertid att
bestämmelserna om tilläggsdeposition skall tillämpas. Något avdrag för initialdeposition
skall dock inte äga rum. — I det fall åter där utländsk försäkringsanstalt,
som inte tidigare bedrivit livförsäkring och som gjort initialdeposition
av 200 000 kr. för annan försäkring än livförsäkring, önskar bedriva
någon speciell form av livförsäkring utan tillämpning av de särskilda bestämmelserna
i UFL om livförsäkring utgår inspektionen i förslaget från att
det i den dispens som fordras för denna form av livförsäkringsverksamhet
bor kunna anges att försäkringsformen även i fråga om initialdeposition
skall räknas som annan försäkring än livförsäkring.
Forsakringsinspektionens förslag innebär vidare, att Kungl. Maj.''t under
krigsförhållanden, d. v. s. i fall när lagen den 10 april 1959 (nr
74) med vissa bestämmelser om utländsk försäkringsrörelse bär i riket vid
krig m. in. satts i tillämpning, skall kunna förordna om högre tilläggsdepositioner
än vad annars föreskrivits.
Forsaknngsinspektionen föreslår ändring även av det hittillsvarande
sattet for fullgörande av i n i t i a 1 d e p o s i t i o n s skyldigheten,
nedsättning i riksbanken av statsobligationer. Sådan deposition
ior enligt inspektionen ske i värdehandlingar som godkänts av inspektionen.
Samma regel föreslås beträffande tilläggsdeposition.
Vid remissbehandlingen har åtskilliga instanser godtagit försäkringsinspektionens
förslag. Andra instanser åter — bl. a. företrädare för försäkringsgivarintressen—-
har ansett att de nuvarande depositionsbestämmelserna
i UFL inte bör andras. Skälen för denna inställning har främst varit
att överväganden på internationellt plan, huvudsakligen inom OECD, av en
mängd komplicerade försäkringsfrågor kan leda till ett helt nytt synsätt i
fråga om betingelserna för bedrivande av försäkringsrörelse. Därmed åsyftas
inom OECD pågående försök med utarbetande av s. k. solvenstest, varigenom
soliditetsbedömningen skulle underlättas och göras mer enhetlig.
Depositionsfrågan kan härmed naturligtvis komma i ett annat läge. Emellertid
är detta inte nog. Såsom försäkringsinspektionen påpekat i sin framställning
kan därvid också våra nuvarande bestämmelser om kvalitativ
och kvantitativ prövning av koncessionsansökningar få tagas under omprövning.
Arbetet pa en okad harinonisering av tillsyns- och skyddsbestämmelserna
inom försäkringsrörelseverksamheten internationellt sett är emellertid
komplicerat och kommer enligt min uppfattning att ta åtskillig tid. Ytterligare
tid kommer att förflyta innan praktiska erfarenheter vunnits. Våra nuvarande
deposition sbestämmelser är otvivelaktigt otidsenliga i många hän
-
43
Kunyl. Maj.ts proposition nr US år 1065
seenden. Normal försiktighet bjuder att de regler som innefattar grundskydd
för försäkringstagarna ses över med vissa inte alltför långa mellanrum.
Detta krav accentueras av den snabba utveckling som sker pa försäkringsområdet.
Man bör i delta sammanhang vidare hålla i minnet att den
depositionsskyldighet som föreslagits av försäkringsinspektionen ingalunda
går utöver vad som gäller i åtskilliga andra OECD-länder. Förslaget innebar
snarare anpassning till ett system som, efter vad det vill synas, kan leda till
större allmän förståelse i utlandet. Av vad jag nu anfört framgår sålunda
att jag inte anser mig kunna dela inställningen hos de remissinstanser som
velat uppskjuta en ändring av depositionsbestämmelserna i avvaktan pa det
internationella harmoniseringsarbetet.
Försäkringsinspektionens förslag har eljest mött remisskritik bara pa en
punkt, nämligen i fråga om rörelse avseende endast försäkring for resor i
utlandet. Inspektionen har ansett att initialdepositionen här borde kunna
ske med lägre belopp än eljest. Kritiken har grundats på den uppfattningen
att behov av uppmuntran eller särskilda konkurrenslättnader för utländska
försäkringsföretag i denna bransch inte föreligger. Frågan torde
sakna större praktisk betydelse. Enligt min mening förefaller det lämpligt
att möjlighet finns att gå ned under minimibeloppet för deposition nar rörelsen
är av så begränsad omfattning att depositionen inte kommer att sta
i rimlig proportion till omsättningen. Detta förhållande synes kunna uppstå
i fråga om rörelser som skall avse endast reseförsäkring i utlandet. Jag
finner därför inspektionens lösning välmotiverad.
På grund av det anförda vill jag sålunda föreslå, att depositionsbestammelserna
ändras i enlighet med försäkringsinspektionens förslag. Såsom jag
ämnar utveckla i specialmotiveringen i samband med behandlingen av
den föreslagna 15 a § bör dock lagtexten få viss annan utformning än vad
inspektionen föreslagit. Genomföres förslaget till nya depositionsregler skulle
summan av det nuvarande totala depositionsbeloppet, cirka 9 milj. kr., stiga
till omkring 18,5 milj. kr.
Med några korta ord vill jag i detta sammanhang beröra frågan om s k älighetsprincipens
införande i UFL, vilken fråga berörts av försäkringsinspektionen
och tagits upp även av några remissinstanser, bragan har
onekligen visst samband med Övriga konkurrensbetingelser. Som laget för
närvarande är på den svenska marknaden torde de praktiska konsekvenserna
av att uttryckliga lagregler saknas härom i UFL emellertid vara små.
Frågan är dessutom inte lättlöst. Vad inspektionen med instämmande av
bl. a. Svenska försäkringsbolags riksförbund och Folksam anfört harom har
övertygat mig om att den rätta tidpunkten för prövning av denna fråga än
-
nu inte är inne.
44
Knngl. Maj. ts proposition nr iX år 1!H>5
Övriga frågor
Försäkringsinspektionen behandlar i skrivelsen några detaljfrågor. Den
iörsta rör kungörelse om firmaändrin g. Inspektionen anför
följande.
Jämlikt 24 § UFL är generalagent för utländsk försäkringsanstalt pliktig
bl. a. att, där ändring vidtages i det för anstalten gällande reglementet, inom
tre månader därefter till försäkringsinspektionen insända beslutet därom.
Enligt 6 § i den tidigare gällande lagen den 24 juli 1903 om utländsk försäkringsanstalts
ratt att driva försäkringsrörelse här i riket skulle inspektionen,
nar uppgitt om ändring i anstalts reglemente inkommit till densamma,
ofördröjligen låta införa tillkännagivande om ändringen i allmänna tidningarna.
Vid tillkomsten av UFL ansågs bestämmelsen om kungörande av
ändring i anstalts reglemente kunna utelämnas (se prop. 1950:94 s. 40).
varför stadgandet i 6 § 1903 års lag inte fick någon motsvarighet i UFL. Inspektionen
säger sig inte finna anledning att föreslå något generellt återupplivande
av stadgandet om kungörande i Post- och inrikes tidningar av
ändring i utländsk försäkringsanstalts reglemente. Mot bakgrunden av de
kungörelsebestämmelser, som finns i 8, 9, 22, 25, 27, 28, 29 och 30 §§ UFL.
finner inspektionen dock övervägande skäl tala för att kungörelse införs i
allmänna tidningarna om reglementsändring som innefattar ändring av anstaltens
firma. Inspektionen föreslår därför, att i 24 § UFL in sk jutes ett stycke
av innehåll att, om reglementsändring innefattar ändring av anstaltens
firma, inspektionen skall låta införa kungörelse om firmaändringen i allmänna
tidningarna.
Nasta detaljfråga som försäkringsinspektionen upptar till behandling rör
ku ngörelsekostnaderna. Om denna fråga heter det i skrivelsen
följ ande.
Genom ändring år 1961 av 303 och 315 §§ FL avskaffades de särskilda
registreringsavgifterna för de svenska försäkringsbolagens del. Skälet för
avgifternas avskaffande var alt avgifterna medförde extraarbete för försäkringsinspektionen
och försäkringsbolagen. De saknade dessutom nämnvärd
betydelse för finansieringen av inspektionens verksamhet. Förenklingen
medförde inte någon kostnad för statsverket, därför att inspektionens tillsynsverksamhet
även i fortsättningen kom att helt bestridas av försäkringsbolagen
genom de bidrag som bolagen skall erlägga jämlikt 292 § FL. Inspektionen
framhåller vidare att inspektionen inte för något officiellt försakrmgsregister
för de utländska försäkringsanstalternas del. 1 UFL finns
emellertid — såsom nyss nämnts — ett stort antal bestämmelser angående
kungörande i Post- och inrikes tidningar. Jämlikt 30 g andra stycket UFL
skall, påpekar inspektionen, dessa kungöranden bekostas av de anstalter
som tillkännagivandena rörer. Inkasseringen av kungörelsekostnaderna
45
Kungl. Maj:tv proposition nr 48 år 1965
samt översändandet och bokföringen av beloppen sägs innefatta ett onodigt
extraarbete för inspektionen och de utländska anstalterna. Inspektionen föreslår
därför att andra stycket i 30 § UFL upphävs. Inte heller denna förenkling
medför enligt inspektionens uppfattning någon utgift för statsverket.
Enligt 26 § UFL är nämligen, heter det vidare, de utländska försäkring
sanstalterna, precis som de svenska försäkringsbolagen, skyldiga att erlägga
bidrag till bestridande av kostnaden för inspektionens organisation
och verksamhet.
Under remissbehandlingen har inte framkommit några erinringar
mot försäkringsinspektionens i detta avsnitt upptagna förslag.
Departementschefen
De under detta avsnitt behandlade detaljfrågorna bör lösas i enlighet
med försäkringsinspektionens förslag.
Med anledning av brottsbalkens ikraftträdande den 1 januari 1965 bör
straffbestämmelser i andra författningar i den mån så ej redan skett i terminologiskt
avseende bringas i överensstämmelse med nämnda balk. Jag vill
därför föreslå en sådan teknisk ändring av straffbestämmelserna i
34__36 §§ UFL. Motsvarande jämkning bör ske även i försäkringsinspektio
nens
tidigare omnämnda förslag till nya straffreglei.
Vidare kan efter brottsbalkens ikraftträdande bestämmelsen i 37 § UFL,
att böter och viten som ådöms enligt UFL tillfaller kronan, utgå såsom
onödig.
I detta sammanhang bör nämnas att jag även i ell annat hänseende oyeivä<h
straffbestämmelsen i 3 4 § UFL. Däri stadgas dagsböter
eller fängelse för den som här i riket driver försäkringsrörelse för utländsk
försök ringsanstalts räkning utan att anstalten erhållit koncession for rörelsen
Lagrummet synes mindre tillfredsställande utformat i två hanseenden.
För det första beskrivs den straffbara handlingen som drivande av
försäkringsrörelse utan närmare angivande av vad som åsyftas darmed. För
det andra talas om drivande av försäkringsrörelse för utländsk försaknngsanstalts
räkning, varvid mindre god överensstämmelse föreligger mellan
begreppet »anstalt» och de former varunder vissa utländska försäkringsgivare
driver försäkringsrörelse.
Vad beträffar den första frågan, avsaknaden av definition av begreppet
drivande av försäkringsrörelse, må anmärkas att den synes ha åstadkommit
viss oklarhet i praxis (se NJA 1940 s. 62). Samma problem möter emellertid
vid tillämpningen av motsvarande straffbestämmelse i FL (325 §).
I prop. 1961: 171, vari framlades förslaget till 1961 års ändringar i FL,
redovisas bl. a. att 1958 års försäkringssakkunniga, vilkas betänkande
SOU 1960- 11 (»Översyn av lagen om försäkringsrörelse») låg till grund för
propositionen, inte lämnade någon definition av begreppet driva försäk
-
46
Kungl. Maj.ts proposition nr 18 år 1965
ringsrörelse. De sakkunniga hade ansett det fortfarande böra överlämnas åt
rättstillämpningen att under beaktande av de tankegångar, som ligger bakom
forsäkringsrörelselagstiftningen, och av gängse språkbruk och allmän
uppfattning avgöra, huruvida en viss verksamhet skall anses innefatta ett
drivande av försäkringsrörelse eller ej (prop. s. 48). Jag ser inte anledning
att i detta sammanhang föreslå ändring för UFL:s vidkommande. I den
man utvecklingen skulle ge anledning härtill får detta spörsmål emellertid
las upp till förnyat övervägande. Det bör då lösas gemensamt i ett sammanhang
för FL och UFL.
Uttrycket »försäkringsanstalt» i 34 § UFL måste ha samma betydelse som
pa andra stallen där det förekommer i UFL. Emellertid förekommer i utlandet
att krav inte upprätthålles på att försäkringsrörelse skall bedrivas av
»anstalt» i den mening som svensk lagstiftning lägger däri. Självfallet bör
bestämmelsen i 34 § UFL även omfatta sådan försäkringsrörelse. Jag föreslår
darfor att ordet försäkringsanstalt utbyts mot ordet försäkringsgivare
och att paragrafens lydelse i övrigt jämkas med hänsyn härtill. Med försäkringsgivare
forstås enligt 2 § första stycket lagen den 8 april 1927 (nr 77)
om försäkringsavtal i nämnda lag den, som enligt försäkringsavtal åtagit si"
att vid inträffande försäkringsfall utbetala ersättning för uppkommen skada
eller, om avtalet gäller livförsäkring eller annan personförsäkring, det
överenskomna försäkringsbeloppet. Ordet försäkringsgivare torde ha vunnit
sadan burskap i språket att särskild definition av detsamma inte synes
erforderlig i UFL.
Specialmotivering
inom finansdepartementet har efter omarbetning av försäkringsinspektionens
forfattningsförslag och översynen av straffbestämmelserna utarbetats
förslag till lag angående ändring i UFL samt förslag till lag angående
andrad lydelse av 2 och 17 §§ lagen den 10 april 1959 (nr 74) med vissa bestämmelser
om utländsk försäkringsrörelse här i riket vid krig m. in De
nya bestämmelserna är avsedda att träda i kraft den 1 juli 1965. Departe™
enl sförslagen torde få hiläggas detta protokoll som bilaga 1. De föranleder
följande anmärkningar.
Förslaget till lag angående ändring i UFL
1 §•
För närvarande stadgas alt utländsk försäkringsanstalt må, under förutsättning
att Kungl. Maj :t meddelat anstalten tillåtelse (koncession; därtill
har ! nket driva försäkringsrörelse genom generalagent såsom syssloman
och i övrigt under villkor, som stadgas i UFL.
Såsom jag framhållit i avsnittet »Konsekvensändringarna i UFL» föror -
47
Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1965
dar jag en viss uppmjukning i fråga om behörigheten att bevilja koncession.
Det förefaller lämpligt att, såsom inspektionen föreslagit, låta de närmare
reglerna om behörigheten att meddela koncession upptas i 7 §. En
hänvisning härtill har gjorts i departementsförslaget.
I övrigt har beträffande 1 § första stycket departementsförslaget gjorts en
redaktionell jämkning i förhållande till försäkringsinspektionens förslag i
syfte att nå bättre överensstämmelse med terminologin i 1 § första stycket
FL.
Såsom andra stycke i 1 § av departementsförslaget har upptagits regeln
om medgivande för utländsk försäkringsanstalt att här i riket driva annan
rörelse än försäkringsrörelse. Detta stycke motsvaras av 2 § 1 mom. i försäkringsinspektionens
förslag. Det synes i klarhetens intresse lämpligt att direkt
i lagtexten utsäga att även sådan rörelse skall drivas genom generalagenten.
Enligt vad jag anfört i avsnittet »Konsekvensändringarna i UFL» bör Kungl.
Maj:t ha behörighet att avgöra alla sådana ärenden men ha möjlighet att
delegera behörigheten till inspektionen.
Vidare bör möjlighet föreligga att återkalla ett medgivande att driva annan
rörelse, om skäl föreligger till detta. Departementsförslaget upptar föreskrift
härom i ett tredje stycke. .... ....
I övrigt innebär departementsförslaget vissa redaktionella ändringar i oi
hållande
till försäkringsinspektionens förslag.
2 §•
UFL upptar som första stycke en bestämmelse av innehåll att utländsk
försäkringsanstalt här i riket inte får med livförsäkringsrörelse förena försäkringsrörelse
av annat slag om inte särskilda skäl är därtdl. I andra stycket
stadgas härefter, att utländsk försäkringsanstalt här i riket får driva livförsäkringsrörelse
bara om anstalten i sitt hemland med laga rätt driver sådan
rörelse och annan försäkringsrörelse bara om anstalten i hemlandet
med laga rätt driver rörelse avseende något slag av försäkring, annan an
livförsäkring. Det kan i detta sammanhang påpekas, att begreppet livförsäkring
i dessa båda stycken bör fattas snävare än på andra ställen i UFL,
vilket kommit till uttryck i tredje stycket. Där sägs nämligen, att de nedan
i UFL meddelade särskilda bestämmelserna angående livförsäkring skall,
utom beträffande storleken av initialdepositionen, äga motsvarande tillämpning
i fråga om annan personförsäkring, som meddelas för livstid eller för
längre tid än tio år.
Enligt försäkringsinspektionens förslag, som jag i princip godtar, boi utländsk
försäkringsanstalt i fortsättningen, i likhet med svenska försäkringsbolag,
med livförsäkringsrörelse få förena annan personförsäkring utan att
särskilda skäl skall föreligga. För alt så skall få ske synes emellertid böra
förutsättas, att anstalten i sitt hemland med laga rätt driver rörelse avseende
48
Kungl. Maj.ts proposition nr ''18 år 1965
något slag av försäkring, annat än livförsäkring i den inskränkta betydelse
som begreppet livförsäkring har i 2 § andra stycket i UFL. Det nuvarande
andra stycket i 2 § UFL, vars karaktär av huvudregel efter genomförande
av departementsförslaget skulle bli ytterligare markerad, bör enligt min
mening inleda paragrafen.
I övrigt omfattar departementsförslaget bara redaktionella ändringar i förhållande
till försäkringsinspektionens förslag. Eu sådan ändring är föranledd
av att det i inspektionens förslag upptagna 1 mom. flyttats till 1 § som
ett andra stycke.
5 §.
Även när utländska försäkringsanstalter driver annan verksamhet här i
riket än försäkringsrörelse synes de böra vara underkastade svensk jurisdiktion
och svenska rättsförhållanden i övrigt. Därmed nås också överensstämmelse
med reglerna för andra bolags och föreningars näringsverksamhet här
i riket enligt 4 § lagen den 3 juni 1955 (nr 383) om rätt för utländska bolag
och föreningar att idka näring här i riket. Det nu anförda har kommit till uttryck
i departementsförslaget, som i förhållande till försäkringsinspektionens
förslag endast innehåller en redaktionell jämkning.
6 §•
Med hansyn till innehållet i den nya paragraf 9 a §, som föreslås införd,
synes rubriken närmast före 6 § böra få ändrad avfattning. I
I 6 § finns tor narvarande bl. a. reglerna om förfarandet vid ansökan om
koncession, däribland initialdepositionsbestämmelserna. Försäkringsinspektionens
förslag innehåller förutom en ändrad hänvisning de nya reglerna för
initialdeposition.
Enligt departementsförslaget skall koncessionsfrågor hädanefter kunna
avgöras inte bara av Kungl. Maj :t utan även av försäkringsinspektionen
Det bör emellertid komma till klart uttryck att ansökningen skall göras hos
Ivungl. Maj :t. Med hänsyn härtill har en bestämmelse härom upptagits som
forsta punkt av 6 § i departementsförslaget. Härjämte har texten jämkats
i anslutning härtill.
I övrigt innehåller departementsförslaget endast redaktionella ändringar
i förhållande till försäkringsinspektionens förslag.
7 §•
Departementsförslaget innehåller endast smärre redaktionella jämkningar
i förhållande till försäkringsinspektionens förslag.
8 §•
På grund av de nya behörighetsreglerna i 7 § synes eu följdändring i tydlighetens
intresse böra vidtagas i 8 §. Departementsförslaget saknar motsvarighet
i försäkringsinspektionens förslag.
Kungl. Maj:ts proposition nr ''iH år 7.965
49
9 §•
I departement sförslaget, som med undantag för redaktionella jämkningar
i första stycket överensstämmer med försäkringsinspektionens förslag, upptas,
förutom den tidigare behandlade frågan om delegation av behörigheten
att besluta om ändring av stadfästa grunder, även bestämmelser om förlangning
av koncession, som beviljats utländsk anstalt för bestämd tid. I det fall
koncession beviljats av Kungl. Maj :t men ändring beslutats av försäkringsinspektionen
bör det ankomma på Kungl. Maj :t att pröva frågan om förlängning
av koncessionen i hela dess vidd. Med hänsyn till den föreslagna möjligheten
att utvidga behörigheten att meddela koncession synes — i huvudsak
efter mönster av vad som föreskrivits för svenska försäkringsbolag i
133 och 231 §§ FL — i förevarande lagrum böra stadgas att ansökan om
förlängning av koncession skall prövas av den myndighet som beviljat koncessionen.
Den föreslagna ändringen synes böra leda till att de nuvarande tre första
styckena omarbetas till två stycken.
9 a §.
Förevarande paragraf innehåller i departementsförslaget liksom i försäkringsinspektionens
förslag bestämmelser om förfarandet vid ansökan
om medgivande för utländsk försäkringsanstalt att här i riket driva annan
rörelse än försäkringsrörelse. Att sådan rörelse endast får drivas genom
generalagenten har framhållits under 1 §.
I jämförelse med försäkringsinspektionens förslag innehåller departementsförslaget
en uttrycklig anvisning att ansökan skall inlämnas till inspektionen,
vilket sammanhänger med den under 1 § behandlade frågan
om behörigheten att lämna medgivande.
11 §•
Departementsförslaget innehåller i förhållande till försäkringsinspektionens
förslag endast en redaktionell jämkning.
15 a §.
I avsnittet »Depositionsbestämmelserna» har jag framhållit, att jag godtar
försäkringsinspektionens förslag i depositionsfrågan. I fråga om inspektionens
författningsförslag vill jag framhålla följande. Inspektionens förslag
upptar som försäkringsform vilken grundar depositionsskyldighet enligt förevarande
paragraf »annan försäkring än livförsäkring». Departementsförslaget
begagnar i stället uttrycket »försäkring av annat slag än sådan personförsäkring,
beträffande vilken rörelsen drives med tillämpning av de särskilda
bestämmelserna om livförsäkring». I lagtexten bör nämligen klart
komma till uttryck dels att tilläggsdepositionsskyldigheten inte är avsedd att
tillämpas beträffande de personförsäkringar som utan att vara livförsäkringar
dock är underkastade de särskilda reglerna om livförsäkring, dels att
4 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 48
50
Kungl. Maj. ts proposition nr $8 år 1965
vissa typer av livförsäkring, t. ex. riskförsäkringar som drives på dispens enligt
det föreslagna tredje stycket i 38 §, skall föranleda tilläggsdeposition. Vidare
har i redaktionellt hänseende gjorts vissa jämkningar i departementsförslaget
i förhallande till inspektionens förslag.
I anslutning till det föreslagna andra stycket av 15 a § bör påpekas att
regeln om uttående av tilläggsdeposition är avsedd att gälla vid nedgång av
premieintäkten såväl till följd av minskad omsättning i rörelsen som till
följd av försäkringsverksamhetens upphörande. Alt särskilda regler dessutom
gäller för utfående av initialdeposition när rörelsen upphört, se 27 §
andra stycket UFL.
16 §.
Departementsförslaget motsvarar helt försäkringsinspektionens förslag.
24 §.
Departementsförslaget innebär eu smärre redaktionell jämkning av försäkringsinspektionens
förslag.
24 a §.
Departementsförslaget innefattar endast den ändringen i förhållande till
försäkringsinspektionens förslag att av lagtexten tydligt framgår, att den
upplysningsskyldighet varom här är fråga endast åvilar aktiebolag m. fl
som här i riket bedriver den biträdande verksamheten.
Den skyldighet att lämna upplysningar och att underkasta sig inspektioner,
som i 287 a § FL och den föreslagna 24 a § UFL föreskrives beträffande
aktiebolag vars verksamhet uteslutande har till föremål att biträda försäkringsbolag
respektive utländsk försäkringsanstalt som här i riket driver
försäkringsrörelse, är avsedd att gälla inte bara aktiebolag, vars verksamhet
uteslutande har till föremål att biträda inhemskt försäkringsbolag eller utländsk
försäkringsanstalt, utan även aktiebolag, vars verksamhet uteslutande
har till föremål att biträda inhemskt försäkringsbolag och utländsk försäkringsanstalt.
Det torde dock inte vara nödvändigt att tynga lagtexten
med en uttrycklig bestämmelse härom.
25 §.
Departementsförslaget, som saknar motsvarighet i försäkringsinspektionens
förslag, innefattar ändring till följd av dels förslaget om utvidgning av
depositionsskyldigheten, dels den samtidigt föreslagna lättnaden att nedsättningen
skall kunna fullgöras i även andra värdehandlingar än obligationer.
27 §.
Departementsförslaget saknar motsvarighet i försäkringsinspektionens
förslag. Paragrafen innehåller vissa bestämmelser som gäller när utländsk
försäkringsanstalt upphör att driva försäkringsrörelse. Eftersom UFL inte
51
Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1905
tillåter utländsk försäkringsanstalt att driva annan rörelse än försäkringsrörelse
har i paragrafens båda stycken använts ordet »rörelsen» som synonym
för ordet »försäkringsrörelsen». Genomförs departementsförslaget bör
för tydlighetens skull i båda styckena ordet »rörelsen» utbytas mot ordet
»försäkringsrörelsen».
Andra stycket i förevarande paragraf innehåller som tidigare nämnts
regler om utfående av initialdeposition när utländsk försäkringsanstalt upphör
att driva rörelsen. Om villkoren för utfående av tilläggsdeposition stadgas
i förslagets 15 a §. En hänvisning till denna bestämmelse synes lämplig
och har därför lagts till som en sista punkt i andra stycket.
30 §.
Departementsförslaget motsvarar helt försäkringsinspektionens förslag.
34 §.
Departementsförslaget, som saknar motsvarighet i försäkringsinspektionens
förslag, har behandlats i avsnittet »Övriga frågor».
35 §.
Förutom anpassningen till brottsbalkens terminologi föreligger i departementsförslaget
den skillnaden mot försäkringsinspektionens förslag att det
i brottsbeskrivningen upptagna rekvisitet meddelande av oriktiga eller vilseledande
uppgifter angivits omfatta även ansökan som avses i 9 a §.
36 §.
Departementsförslaget saknar motsvarighet i försäkringsinspektionens
förslag och är föranlett av brottsbalkens ikraftträdande.
37 §.
Departementsförslaget upptar som ny lydelse av 37 § försäkringsinspektionens
förslag till 36 a §, varvid anpassning skett till brottsbalkens terminologi.
Den gamla lydelsen av 37 § UFL kan, som jag tidigare nämnt, utgå såsom
onödig.
38 §.
Försäkringsinspektionen har utgått ifrån att i dispensbeslutet skall kunna
föreskrivas villkor rörande bl. a. deposition. Eftersom ett sådant villkor
inte enbart har karaktär av undantag från de särskilda bestämmelserna om
livförsäkring, bör möjligheten att föreskriva sådana villkoi ha uttryckligt
stöd i lagtexten. Genom departementsförslaget öppnas en sådan möjlighet. I
övrigt innehåller departementsförslaget smärre redaktionella jämkningar i
förhållande till inspektionens förslag.
52 Kungl. Maj.ts proposition nr 48 ur 1965
Övergångsbestämmelserna
I departementsförslaget har föreslagits redaktionella ändringar i förhållande
till försäkringsinspektionens förslag. Härjämte har den av inspektionen
föreslagna tidpunkten för ikraftträdandet ändrats.
Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 2 och 17 §§ lagen den 10 april
19o9 (nr 74) med vissa bestämmelser om utländsk försäkringsrörelse bär i
riket vid krig in. m.
2 §•
Departementsförslaget upptar försäkringsinspektionens förslag med smärre
redaktionella jämkningar.
17 §.
Departementsförslaget saknar motsvarighet i försäkringsinspektionens
förslag.
För närvarande stadgas i paragrafen att vad i 3—5 §§ och 16 § stadgas
angående livförsäkring skall äga motsvarande tillämpning i fråga om annan
personförsäkring, som meddelas för livstid eller längre tid än tio år.
För att nå erforderlig överensstämmelse med UFL:s regler föreslås en ändring
i sak motsvarande den som föreslagits i 2 § tredje stycket UFL.
Departementschefens hemställan
Under åberopande av det anförda hemställer föredragande departementschefen,
att lagrådets utlåtande över lagförslagen måtte för det i § 87 regeringsformen
angivna ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.
\ ad föredraganden sålunda med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans
Maj:t Konungen.
Ur protokollet:
Sven-Olof Norberg
Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år li)(>5
53
Bilaga 1
Iso) Förslag
till
Lag
angående ändring i lagen den 9 juni 1950 (nr 272) om rätt för
utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse
här i riket
Härigenom förordnas, dels att rubriken närmast före 6 § samt 1, 2, 5—9,
It, 16, 24, 25, 27, 30 och 34—38 §§ lagen den 9 juni 1950 om rätt för utländsk
försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket skola erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels att i lagen skola införas
tre nya paragrafer, betecknade 9 a, 15 a och 24 a §§, av nedan angiven
lydelse.
(Nuvarande lydelse)
1
Utländsk försäkringsanstalt må,
under förutsättning att Konungen
meddelat anstalten tillåtelse (koncession)
därtill, här i riket driva
försäkringsrörelse genom generalagent
såsom syssloman och i övrigt
under villkor, som stadgas i denna
lag.
(Föreslagen lydelse)
§•
Utländsk försäkringsanstalt må,
under förutsättning att anstalten erhållit
tillstånd (koncession) därtill
enligt 7 §, här i riket driva försäkringsrörelse
genom generalagent såsom
syssloman och i övrigt under
villkor, som stadgas i denna lag.
Om särskilda skäl föreligga och
hinder ej möter enligt anstaltens
reglemente, må utländsk försäkl-ingsanstalt
som erhållit koncession
medgivas att genom generalagenten
driva annan rörelse här i riket än
försäkringsrörelse. Medgivande lämnas
av Konungen eller, efter Konungens
bemyndigande, försäkringsinspektionen.
Om skäl föreligga, må medgivande
enligt andra stycket återkallas av
den som äger lämna sådant medgivande.
§•
Utländsk försäkringsanstalt må
här i riket driva livförsäkringsrörelse,
allenast om anstalten i sitt hem
-
54
Kungl. Maj. ts proposition nr 48 år 1965
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
Ej må utländsk försäkringsanstalt
här i riket med livförsäkringsrörelse
förena försäkringsrörelse av annat
slag, med mindre särskilda skäl äro
därtill.
Utländsk försäkringsanstalt må
här i riket driva livförsäkringsrörelse,
allenast om anstalten i sitt hemland
med laga rätt driver sådan rörelse,
samt annan försäkringsrörelse,
allenast om anstalten i hemlandet
med laga rätt driver rörelse avseende
något slag av försäkring, annan
än livförsäkring.
De nedan i denna lag meddelade
särskilda bestämmelserna angående
livförsäkring skola, utom beträffande
storleken av det belopp som enligt
6 § första stycket 5 skall nedsättas,
äga motsvarande tillämpning i
fråga om annan personförsäkring,
som meddelas för livstid eller för
längre tid än tio år.
5
Utländsk försäkringsanstalt, som
här i riket driver försäkringsrörelse,
skall i alla därav härflytande rättsförhållanden
lyda under svensk lag
samt vara pliktig att svara inför
svensk domstol och underkasta sig
svensk myndighets avgörande.
Anstaltens verksamhet----av
land med laga rätt driver sådan rörelse,
samt annan försäkringsrörelse,
allenast om anstalten i hemlandet
med laga rätt driver rörelse avseende
något slag av försäkring, annan
än livförsäkring.
Ej må utländsk försäkringsanstalt
här i riket med livförsäkringsrörelse
förena försäkringsrörelse
som avser annat än personförsäkring,
med mindre särskilda skäl äro
därtill.
De nedan i denna lag meddelade
särskilda bestämmelserna angående
livförsäkring äga motsvarande tilllämpning
i fråga om personförsäkring
av annat slag. 1 fråga om sådan
försäkring, meddelad för en tid
av längst fem år eller mot premie
som är beräknad och bestämd för
längst fem år i sänder, må rörelsen
dock drivas utan tillämpning av de
särskilda bestämmelserna angående
livförsäkring.
§•
Utländsk försäkringsanstalt, som
här i riket driver rörelse, skall i alla
av anstaltens verksamhet här i riket
härflytande rättsförhållanden
lyda under svensk lag samt vara
pliktig att svara inför svensk domstol
och underkasta sig svensk myndighets
avgörande,
försäkringsinspektionen.
Om koncession
Om koncession m. m.
1 ansökan om koncession enligt
denna lag skall angivas den försälcringsgren,
som rörelsen skall avse.
Ansökan om koncession göres hos
Konungen. I ansökningen skall angivas
den försäkringsgren, som ro
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 48 år 1965
55
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
Ansökningen skall, ställd till Ko- relsen skall avse. Ansökningen skall
nungen, inlämnas till försäkringsin- inlämnas till försäkringsinspektiospektionen
och vara åtföljd av: nen och vara åtföljd av:
1. handlingar som---gällande reglementet;
3. bevis att anstalten i sitt hem- 3. bevis att anstalten i sitt hemland
driver försäkringsrörelse efter land driver försäkringsrörelse efter
vad i 2 § andra stycket sägs jämte
behörigen styrkt uppgift om den tid
detta ägt rum samt om anmärkningar,
som av myndigheterna i anstaltens
hemland under de sista tre
åren må hava framställts mot anstaltens
verksamhet, ävensom anstaltens
förvaltnings- och revisionsberättelser
för den tid anstalten varit
i verksamhet, dock längst för de
tio sista åren;
4. behörig fullmakt---- och svara;
5. bevis att anstalten för ändamål
som i 16 § sägs samt på sätt och under
villkor, som av försäkringsinspektionen
godkännas, i riksbanken
nedsatt i obligationer, utfärdade av
svenska staten, ett belopp av etthundratusen
kronor för livförsäkring,
samma belopp för brandförsäkring
eller sjöförsäkring, ett belopp
av tvåhundratusen kronor för trafikförsäkring
och ett belopp av femtiotusen
kronor för varje annat slag
av försäkring.
vad i 2 § första stycket sägs jämte
behörigen styrkt uppgift om den tid
detta ägt rum samt om anmärkningar,
som av myndigheterna i anstaltens
hemland under de sista tre
åren må hava framställts mot anstaltens
verksamhet, ävensom anstaltens
förvaltnings- och revisionsberättelser
för den tid anstalten varit
i verksamhet, dock längst för de
tio sista åren;
5. bevis att anstalten för ändamål
som i 16 § sägs samt på sätt och under
villkor, som försäkringsinspektionen
godkänner, i riksbanken nedsatt
i värdehandlingar, som inspektionen
godtagit, ett belopp av etthundratusen
kronor för livförsäkring
och ett belopp av tvåhundratusen
kronor för annan försäkring
eller, om rörelsen skall avse endast
försäkring för resor i utlandet, det
lägre belopp som inspektionen bestämmer.
Därest rörelsen---Konungens stadfästelse.
Beslut enligt första stycket 5 om
nedsättning av lägre belopp för försäkring
för resor i utlandet må återkallas
av för säkring sinspektionen,
om skäl föreligga.
7 §•
Finnes den---1 Konungen generalagenten.
Innan koncession-----för verksamheten.
Avser ansökan ändring av koncession,
äger försäkringsinspektionen
besluta i ärendet i Konungens ställe,
om ärendet icke är av principiell
betydelse eller eljest av synnerlig
vikt.
8 §.
Sedan koncession beviljats, skola
de i 6 § omnämnda, vid ansökningen
Sedan koncession eller ändring av
koncession beviljats, skola de i 6 §
56
Kungl. Maj.ts proposition nr 48 år 1065
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
fogade handlingarna förvaras hos
försäkringsinspektionen. Om beviljande
av koncession och godkännande
av generalagent skall försäkringsinspektionen
låta införa kungörelse
i allmänna tidningarna.
omnämnda, vid ansökningen fogade
handlingarna förvaras hos försäkringsinspektionen.
Om beviljande
eller ändring av koncession och godkännande
av generalagent skall försäkringsinspektionen
låta införa
kungörelse i allmänna tidningarna.
9 §•
Å ändring av stadfästa grunder
skall ock sökas stadfästelse.
Ansökan om förlängning av koncession,
som beviljas för bestämd
tid, skall göras sist sexton månader
före utgången av den löpande koncessionen.
Å ändring av stadfästa grunder
skall ock sökas Konungens stadfästelse.
/ Konungens ställe äger försäkringsinspektionen
besluta i sådant
ärende, om det icke är av
principiell betydelse eller eljest av
synnerlig vikt. Ansökningen skatt
inlämnas till försäkringsinspektionen.
Ansökan om förlängning av koncession,
som beviljats för bestämd
tid, skall prövas av den myndighet
som beviljat koncessionen. Ansökningen
skall inlämnas till försäkringsinspektionen
sist sexton månader
före utgången av den löpande
koncessionen.
Ansökan, som ovan i denna paragraf
avses, skall ställas till Konungen
och inlämnas till försäkringsinspektionen.
Konungen må uppdraga
åt inspektionen att i Konungens ställe
meddela stadfästelse å ändring av
grunder, såvida ändringen icke avser
väsentlig omläggning av anstaltens
rörelse inom riket.
Utses ny------av generalagenten.
Har ändring--— •— allmänna tidningarna.
0 a §.
Ansökan om medgivande för utländsk
försäkringsanstalt att driva
annan rörelse här i riket än försäkringsrörelse
skall inlämnas till försäkringsinspektionen
och vara åtföljd
av behörig fullmakt för generalagenten
att å anstaltens vägnar
här i riket driva rörelsen och att i
alla därav härflytande rättsförhållanden
för anstalten mottaga stämning
samt själv eller genom annan
tala och svara.
57
Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1965
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
11 §•
För livförsäkring skola grunder För livförsäkring skola, om icke
upprättas beträffande med hänsyn till försäkringens sär
skilda
natur anledning till undantag
föreligger, grunder upprättas beträffande
1.
beräkning av----underlåten premiebetalning;
5. försäkringstagares rätt---
för försäkringsfall.
16
Vad på sätt i 6 § sägs blivit av utländsk
försäkringsanstalt i riksbanken
nedsatt må användas endast till
gäldande dels av fordringar på
grund av försäkringsavtal, som tillhöra
anstaltens rörelse här i riket,
dels av böter, viten, avgifter och ersättningar
som i anledning av den5
nihang till riksdagens protokoll 1965.
5. försäkringstagares rätt---
för försäkringsfall;
6. förräntning av försäkringsbelopp
som förfallit till betalning.
15 a §.
För ändamål som angives i 16 §
skall utländsk försäkringsanstalt inom
åtta månader efter utgången av
varje räkenskapsår i värdehandlingar,
som försäkringsinspektionen godtagit,
i riksbanken nedsätta det belopp
varmed en tredjedel av anstaltens
premieintäkt inom riket under
räkenskapsåret för försäkring av
annat slag ån sådan personförsäkring,
beträffande vilken rörelsen
drives med tillämpning av de särskilda
bestämmelserna om livförsäkring,
må överstiga sammanlagda beloppet
av vad anstalten tidigare, enligt
6 § eller denna paragraf, nedsatt
för försäkring av förstnämnda
slag.
överstiger det sammanlagda beloppet
av vad försäkringsanstalten
nedsatt väsentligt en tredjedel av den
premieintäkt som angives i första
stycket, må försäkringsinspektionen
medgiva anstalten att utfå det överskjutande
beloppet i den mån detta
hänför sig till nedsättning enligt
första stycket.
§•
Vad på sätt i 6 och 15 a §§ sägs
blivit av utländsk försäkringsanstalt
i riksbanken nedsatt må användas
endast till gäldande dels av fordringar
på grund av försäkringsavtal, som
tillhöra anstaltens rörelse här i riket,
dels av böter, viten, avgifter och
ersättningar som i anledning av den
saml.
Nr 48
58
Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1965
(Nuvarande lydelse)
na rörelse må åläggas anstalten, generalagenten
eller av anstalten utsett
ombud som avses i 27 §, dels
oek, i händelse av särskild administration
av anstalts livförsäkringsrörelse
här i riket, av administrationsboets
fordran hos anstalten.
(Föreslagen lydelse)
na rörelse må åläggas anstalten, generalagenten
eller av anstalten utsett
ombud som avses i 27 §, dels
ock, i händelse av särskild administration
av anstalts livförsäkringsrörelse
här i riket, av administrationsboets
fordran hos anstalten.
24 §.
Generalagenten vare — — — revisionen avsett:
att även i andra fall än ovan sagts
lämna försäkringsinspektionen de
upplysningar, som av inspektionen
begäras i fråga om anstalten och
dess verksamhet inom riket, samt
att när som helst för befattningshavare
hos försäkringsinspektionen,
som enligt av Konungen meddelade
bestämmelser har att i sådant avseende
företräda inspektionen, hålla
kassa och övriga tillgångar samt böcker,
räkenskaper och andra handlingar
tillgängliga för granskning.
Vad försäkringsinspektionens företrädare
vid granskning av böcker,
räkenskaper och andra handlingar
må hava erfarit angående enskildas
personliga eller ekonomiska förhållanden
må ej yppas för allmänheten.
att även i andra fall än ovan sagts
lämna försäkringsinspektionen de
upplysningar, som av inspektionen
begäras i fråga om anstalten och
dess verksamhet inom riket, samt
att när som helst för befattningshavare
hos försäkringsinspektionen,
som är behörig att företräda inspektionen,
eller annan, som av inspektionen
förordnats att företräda denna,
hålla kassa och övriga tillgångar
samt böcker, räkenskaper och andra
handlingar tillgängliga för granskning.
Innefattar ändring i reglementet
ändring av anstaltens firma, skall
försäkringsinspektionen låta införa
kungörelse om firmaändringen i allmänna
tidningarna.
Vad försäkringsinspektionens företrädare
eller någon som biträder
honom erfarit vid granskning av
böcker, räkenskaper och andra
handlingar må ej obehörigen yppas.
24 a §.
Skyldighet enligt 24 § första stycket
att lämna upplysningar och hålla
tillgångar och handlingar tillgängliga
för granskning åligger även styrelsen
och verkställande direktören
i aktiebolag som driver verksamhet
här i riket med föremål uteslutande
att biträda utländsk försäkringsanstalt
som driver rörelse hår i riket,
så ock ordförande och verkställande
direktör eller motsvarande befattningshavare
i tarifförening, skadereglering
snämnd, villkorsnämnd el
-
59
Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1965
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
ler annat liknande organ, som här i
liket biträder sådan anstalt vid rörelsens
bedrivande.
25 §.
Försäkringsinspektionen äge —--förelägga vite.
Finner försäkringsinspektionen,----och beskaffenhet,
att det jämlikt 6 § i riksbanken att i riksbanken enligt 6 eller
nedsatta beloppet minskats genom 15 a § nedsatt belopp minskats geatt
obligationerna avsevärt nedgått nom att värdehandlingarna avsevärt
i värde eller av annan anledning, nedgått i värde eller av annan anledning,
att de-------påkallade härav.
Har föreläggande------koncessionen förverkad.
Beslut, varigenom------allmänna tidningarna.
27
Upphör utländsk försäkringsanstalt
att driva rörelsen här i riket,
åligge det anstalten att med bifogande
av behörig fullmakt hos försäkringsinspektionen
uppgiva ombud,
som av inspektionen godkännes,
att å anstaltens vägnar mottaga
stämning och i övrigt företräda
anstalten med avseende på redan
meddelade försäkringar; för tiden
intill dess sådan anmälan skett äge
försäkringsinspektionen förordna
ett ombud med nämnda befogenhet.
Om godkännandet eller förordnandet
skall inspektionen ofördröjligen
låta införa kungörelse i allmänna
tidningarna. Intill dess sådant kungörande
skett, äge försäkringstagare
hos försäkringsinspektionen insätta
förfallen försäkringspremie
med samma verkan som om den blivit
inbetald till anstalten.
Har utländsk försäkringsanstalt
upphört att driva rörelsen här i riket,
må det belopp som enligt vad i
6 § sägs blivit i riksbanken nedsatt
kunna, efter anmälan hos försäkringsinspektionen,
av anstalten utbekommas,
därest det visas att anstaltens
samtliga förbindelser, som i
16 § avses, blivit fullgjorda eller att
§•
Upphör utländsk försäkringsanstalt
att driva försäkringsrörelsen
här i riket, åligge det anstalten att
med bifogande av behörig fullmakt
hos försäkringsinspektionen uppgiva
ombud, som av inspektionen godkännes,
att å anstaltens vägnar mottaga
stämning och i övrigt företräda
anstalten med avseende på redan
meddelade försäkringar; för tiden
intill dess sådan anmälan skett äge
försäkringsinspektionen förordna
ett ombud med nämnda befogenhet.
Om godkännandet eller förordnandet
skall inspektionen ofördröjligen
låta införa kungörelse i allmänna
tidningarna. Intill dess sådant kungörande
skett, äge försäkringstagare
hos försäkringsinspektionen insätta
förfallen försäkringspremie
med samma verkan som om den blivit
inbetald till anstalten.
Har utländsk försäkringsanstalt
upphört att driva försäkringsrörelsen
här i riket, må det belopp som
enligt vad i 6 § sägs blivit i riksbanken
nedsatt kunna, efter anmälan
hos försäkringsinspektionen, av anstalten
utbekommas, därest det visas
att anstaltens samtliga förbindelser,
som i 16 § avses, blivit fullgjorda el
-
60
Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1965
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
anstalten för deras fullgörande ställt ler att anstalten för deras fullgöannan
säkerhet, som av inspektio- rande ställt annan säkerhet, som av
nen godkännes. inspektionen godkännes. Om utfå
ende
av belopp, som nedsatts enligt
15 a § första stycket, gälla bestämmelserna
i andra stycket av samma
paragraf.
30 §.
Det som-------- ägt vetskap därom.
Kungörande, som nu sagts, skall
bekostas av den anstalt, som tillkännagivandet
rörer.
34
Driver någon här i riket försäkringsrörelse
för utländsk försäkringsanstalts
räkning utan att anstalten
erhållit koncession för rörelsen,
straffes med dagsböter eller
fängelse.
35
Med dagsböter eller fängelse straffes
den
som i ansökan, som i 6 eller
9 § omförmäles, eller i handling,
som fogats vid sådan ansökan, uppsåtligen
eller av grov vårdslöshet
meddelar oriktig eller vilseledande
uppgift;
generalagent eller---samma
aktuarie, där--— vilseledande
36
Med dagsböter straffes i denna lag
avsedd anstalts generalagent, ombud
eller personal som bryter mot föreskrift
i 19 eller 21 § eller i annat fall
än i sistnämnda lagrum åsyftas i
meddelanden, som äro avsedda för
allmänheten, lämnar oriktiga eller
vilseledande uppgifter angående anstalt,
varom i denna lag är fråga.
§•
Driver någon här i riket försäkringsrörelse
för utländsk försäkringsgivares
räkning utan att denne
erhållit koncession för rörelsen, dömes
till dagsböter eller fängelse i
högst ett år.
§•
Till dagsböter eller fängelse i högst
ett år dömes
den som i ansökan, som i 6, 9 eller
9 a % omförmäles, eller i handling,
som fogats vid sådan ansökan,
uppsåtligen eller av grov vårdslöshet
meddelar oriktig eller vilseledande
uppgift;
paragraf;
den som jämlikt 24 a § lämnar
upplysning enligt 24 § första stycket
och som därvid uppsåtligen eller av
vårdslöshet meddelar oriktig eller
vilseledande uppgift;
uppgift.
§•
Till dagsböter dömes i denna lag
avsedd anstalts generalagent, ombud
eller personal som bryter mot föreskrift
i 19 eller 21 § eller i annat fall
än i sistnämnda lagrum åsyftas i
meddelanden, som äro avsedda för
allmänheten, lämnar oriktiga eller
vilseledande uppgifter angående anstalt,
varom i denna lag är fråga.
61
Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1965
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
37 §.
Böter och viten, som ådömas en- Den som bryter mot 24 § tredje
ligt denna lag, tillfalla kronan. stycket dömes till dagsböter eller
fängelse i högst ett år, om ej för gärningen
är stadgat straff i brottsbalken.
38 §.
Denna lag----om återförsäkringsrörelse.
Angående trafikförsäkringsrörelse---å motorfordon.
I fråga om livförsäkring endast
för dödsfall, vilken meddelas för en
tid av längst fem år eller mot premie
som är beräknad och bestämd
för längst fem år i sänder, må Konungen
eller, efter Konungens bemyndigande,
försäkringsinspektionen
medgiva undantag från de särskilda
bestämmelserna angående livförsäkring
samt, i mån av behov, föreskriva
att bestämmelser, som särskilt
gälla annan försäkring än livförsäkring,
skola tillämpas i stället.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1965.
Koncession för sådan sjuk- och olycksfallsförsäkring som meddelas för
längst tio år skall efter lagens ikraftträdande avse sådan sjuk- och olycksfallsförsäkring
som meddelas för längst fem år. Utan hinder härav och av
de nya bestämmelserna i 2 § tredje stycket må dock utländsk försäkringsanstalt
utan att iakttaga de särskilda bestämmelserna angående livförsäkring
förvalta sjuk- och olycksfallsförsäkringar som före lagens ikraftträdande
meddelats för längst tio år.
Bestämmelserna i 6 § första stycket 5 om belopp som utländsk försäkringsanstalt
skall ha nedsatt i riksbanken äga tillämpning även i fråga om
anstalt som före lagens ikraftträdande erhållit koncession eller tillstånd att
driva försäkringsrörelse här i riket.
Beslut som föranledes av denna lag må av Konungen eller försäkringsinspektionen
meddelas före den 1 juli 1965.
62
Kungl. Maj.ts proposition nr 48 år 1965
2:o) Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 2 och 17 §§ lagen den 10 april 1959
(nr 74) med vissa bestämmelser om utländsk försäkringsrörelse
här i riket vid krig m. m.
Härigenom förordnas, att 2 och 17 §§ lagen den 10 april 1959 med vissa
bestämmelser om utländsk försäkringsrörelse här i riket vid krig m. m.
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
Finnes anledning
17 §.
Vad i 3—5 §§ och 16 § stadgas angående
livförsäkring skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om annan
personförsäkring, som meddelas
för livstid eller längre tid än tio
år.
Konungen äger förordna att under
tid, då bestämmelserna i denna paragraf
äga tillämpning, nedsättning
enligt 15 a § lagen om rätt för utländsk
försäkringsanstalt att driva
försäkringsrörelse här i riket skall
ske med högre belopp ån som föreskrives
där.
i riket.
Vad i 3—5 §§ och 16 § stadgas angående
livförsäkring skall äga tilllåmpning
i fråga om sådan personförsäkring,
som enligt lagen om rätt
för utländsk försäkringsanstalt att
driva försäkringsrörelse hår i riket
drives med tillämpning av de särskilda
bestämmelserna angående livförsäkring.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1965.
Kungl. Maj.ts proposition nr 48 år 1965
63
Bilaga 2
l:o) Försäkrmgsinspektionens förslag
till
lag angående ändring i lagen den 9 juni 1950 (nr 272) om rätt för
utländsk försäkringsanstalt att driva''försäkringsrörelse här i riket
Härigenom förordnas, dels att 1, 2 och 5 §§, 6 § jämte föregående rubrik
samt 7, 9, 11, 16, 24, 30, 35 och 38 §§ lagen den 9 juni 1950 om rätt för
utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket skola
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att i lagen skola införas
fyra nya paragrafer, betecknade 9 a, 15 a, 24 a och 36 a §§, av den
lydelse nedan angives.
1 §•
Utländsk försäkringsanstalt må, under förutsättning att tillstånd (koncession)
därtill meddelats anstalten, här i riket driva försäkringsrörelse
genom generalagent såsom syssloman och i övrigt under villkor, som stadgas
i denna lag.
2 §.
1 mom. Utländsk försäkringsanstalt, som erhållit koncession enligt denna
lag, må efter medgivande av myndighet som i 5 § andra stycket sägs
här i riket driva annan rörelse än försäkringsrörelse. Medgivande må icke
lämnas, med mindre särskilda skäl äro därtill samt rörelsen befinnes förenlig
med anstaltens reglemente.
2 mom. Ej må utländsk försäkringsanstalt här i riket med livförsäkringsrörelse
förena försäkringsrörelse som avser annat än personförsäkring, med
mindre särskilda skäl äro därtill.
Utländsk försäkringsanstalt---än livförsäkring.
Vad nedan i denna lag särskilt stadgas angående livförsäkring skall äga
motsvarande tillämpning i fråga om personförsäkring av annat slag. I fråga
om sådan försäkring, meddelad för en tid av längst fem år eller mot premie,
som är beräknad och bestämd för längst fem år i sänder, må rörelsen
dock drivas utan tillämpning av de särskilda bestämmelserna angående livförsäkring.
5
5 §•
Utländsk försäkringsanstalt, som här i riket driver försäkringsrörelse,
skall i alla därav och av annan här i riket driven rörelse härflytande rättsförhållanden
lyda under svensk lag samt vara pliktig att svara inför svensk
domstol och underkasta sig svensk myndighets avgörande.
Anstaltens verksamhet--— av försäkringsinspektionen.
64
Kungl. Maj.ts proposition nr 48 år 1965
Om koncession m. m.
6 §.
I ansökan -—--gällande reglementet;
• o b boGViS att a"stalten 1 sit* hemland driver försäkringsrörelse efter vad
h tt • ™0m- andra stycket sägs jämte behörigen styrkt uppgift om den tid
ru“ Samt om anmarkningar, som av myndigheterna i anstaltens
S ? •Under de sista,tre aran må ha''a framställts mot anstaltens verksamhet,
ävensom anstaltens förvaltnings- och revisionsberättelser för den
nd anstalten vant i verksamhet, dock längst för de tio sista åren4.
behörig fullmakt---och svara;
bevis a« aMtaiten för ändamål som i’16 § sägs samt på sätt och under
llkor, som försäkringsinspektionen bestämmer, i riksbanken nedsatt i värdehandlmgar,
godkanda av försäkringsinspektionen, ett belopp av etthundra
förTn
kr0If0r ff hV T,Sakring 0011 ett bel°PP av tvåhundratusen kronor
tor annan försäkring eller, dar rörelsen skall avse endast försäkring för res°r
i utJandet det lagre belopp som godtagits av försäkringsinspektionen.
Därest rörelsen Konungens stadfästelse.
msatl °iT sådant godtagande av lägre belopp som i första stycket 5 sägs
ma återkallas, om skal därtill äro. ö
Finnes den —.--Konungen generalagenten.
Innan koncession —--för verksamheten.
Avser ansökningen ändring av beviljad koncession, äger försäkringsinpektionen
besluta i ärendet i Konungens ställe, därest ärendet icke är av
principiell betydelse eller eljest av synnerlig vikt.
9 §.
Å ändring av stadfästa grunder skall ock sökas Konungens stadfästelse
dä^T!tn?n! aIle ager försäkringsinspektionen besluta i sådant ärende,
därest det icke ar av principiell betydelse eller eljest av synnerlig vikt Ansökan
om stadfästelse skall inlämnas till försäkringsinspektionen.
skaHS°stänHTnfHrlanSninf-auV koncession> som beviljats för bestämd tid,
skall stalld till den myndighet som beviljat koncessionen, inlämnas till
konä?sioSn.SP nCn S1St SCXt0n månader före utSången av den löpande
Utses ny ----av generalagenten.
Har ändring--— allmänna tidningarna.
9 n §.
Ansökan av utländsk försäkringsanstalt om medgivande att här i riket
driva annan rörelse än försäkringsrörelse skall vara åtföljd av behörig full
och
l/t i Sr;;lageir a anstaItens vä8nar bär i riket driva rörelsen
och att i alla darav harflytande rattsförhållanden för anstalten mottaga
stamning samt sjalv eller genom annan tala och svara. 8
........ 11 §•
För livförsäkring skola, där icke med hänsyn till försäkringens särskilda
natur anlednmg till undantag föreligger, grunder upprättas beträffande
1. beräkning av —-----för försäkringsfall; samt
b. torrantning av försäkringsbelopp som förfallit till betalning.
65
Kungl. Maj. ts proposition nr 48 år 1965
15 a §.
Inom åtta månader efter räkenskapsårets utgång skall utländsk försäkringsanstalt
i riksbanken nedsätta i värdehandlingar, godkända av försäkringsinspektionen,
det belopp, varmed en tredjedel av premieintäkten inom
riket under räkenskapsåret för annan försäkring än livförsäkring må överstiga
det belopp som anstalten jämlikt 6 § nedsatt för sådan försäkring, i
den mån tilläggsnedsättning av nämnda belopp icke tidigare skett.
Har under räkenskapsåret premieintäkten som i första stycket sägs nedgått,
må försäkringsinspektionen lämna anstalten tillstånd att utbekomma
överskjutande nedsatt belopp.
16 §.
Vad på sätt i 6 och 15 a §§ sägs blivit av utländsk försäkringsanstalt i
riksbanken nedsatt må användas endast till gäldande dels av fordringar på
grund av försäkringsavtal, som tillhöra anstaltens rörelse här i riket, dels
av böter, viten, avgifter och ersättningar som i anledning av denna rörelse
må åläggas anstalten, generalagenten eller av anstalten utsett ombud som
avses i 27 §, dels ock, i händelse av särskild administration av anstalts
livförsäkringsrörelse här i riket, av administrationsboets fordran hos anstalten.
24 §.
Generalagenten vare---revisionen avsett;
att även i andra fall än ovan sagts lämna försäkringsinspektionen de upplysningar,
som av inspektionen begäras i fråga om anstalten och dess verksamhet
inom riket, samt att när som helst för befattningshavare hos försäkringsinspektionen,
som är behörig att företräda inspektionen eller annan,
sonx av inspektionen förordnats att företräda denna, hålla kassa och övriga
tillgångar samt böcker, räkenskaper och andra handlingar tillgängliga för
granskning.
Innefattar reglementsändring ändring av anstaltens firma, skall försäkringsinspektionen
låta införa kungörelse om firmaändringen i allmänna
tidningarna.
Vad försäkringsinspektionens företrädare eller någon som biträder honom
erfarit vid granskning av böcker, räkenskaper och andra handlingar må ej
obehörigen yppas.
24 a §.
Skyldighet enligt 24 § första stycket sista ledet att lämna upplysningar
och hålla tillgångar och handlingar tillgängliga för granskning åligger även
styrelsen och verkställande direktören i aktiebolag vars verksamhet uteslutande
har till föremål att biträda utländsk försäkringsanstalt, som här i
riket driver försäkringsrörelse, så ock ordförande och verkställande direktör
eller motsvarande befattningshavare i tarifförening, skaderegleringsnämnd,
villkorsnämnd eller annat liknande organ, som biträder anstalt som
nyss sagts vid rörelsens bedrivande.
30 §.
Det som----vetskap därom.
35 §.
Med dagsböter ----samma paragraf;
den som jämlikt 24 a § lämnar upplysning enligt 24 § första stycket sista
66
Kungl. Maj. ts proposition nr 48 år 1965
ledet och som därvid uppsåtligen eller av vårdslöshet meddelar oriktig eller
vilseledande uppgift;
aktuarie, där---vilseledande uppgift.
36 a §.
Den som bryter mot vad i 24 § tredje stycket är stadgat straffes med
dagsböter eller fängelse, där ej gärningen är belagd med straff i strafflagen.
38 §.
Denna lag---om återförsäkringsrörelse.
Angående trafikförsäkringsrörelse---å motorfordon.
I fråga om livförsäkring endast för dödsfall, vilken meddelas för en tid
av längst fem år eller mot premie, som är beräknad och bestämd för längst
fem år i sänder, må Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, försäkringsinspektionen
medgiva undantag från de särskilda bestämmelserna
i denna lag angående livförsäkring.
Nödvändiggör utländsk försäkringsanstalts organisation avvikelse från
denna lag, äger Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, försäkringsinspektionen
medgiva sådan avvikelse och må därjämte utfärda de bestämmelser
angående anstaltens rörelse här i riket som finnas påkallade.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1964 där ej annat följer av vad nedan
sägs.
Koncession avseende sjuk- och olycksfallsförsäkring, som meddelas för
längst tio ar, skall från och med den 1 juli 1964 avse sådan försäkring,
som meddelas för längst fem år. Utan hinder härav och av vad i 2 § 2 mom.
tredje stycket stadgas må dock utländsk försäkringsanstalt utan iakttagande
av de särskilda bestämmelserna angående livförsäkring förvalta bestånd
av sjuk- och olycksfallsförsäkringar, som före den 1 juli 1964 meddelats
för längst tio år.
Vad i 6 § första stycket 5 sägs om belopp, som utländsk försäkringsanstalt
skall hava nedsatt i riksbanken, skall äga tillämpning jämväl å anstalt
som före denna lags ikraftträdande erhållit koncession eller tillstånd att
driva försäkringsrörelse här i riket.
Beslut som föranledes av denna lag må av Konungen eller försäkringsinspektionen
meddelas före den 1 juli 1964.
2:o) Försäkringsinspektionens förslag
till
lag angående ändring av 2 § lagen den 10 april 1959 (nr 74) med
vissa bestämmelser om utländsk försäkringsrörelse här i riket
vid krig m. m.
Härigenom förordnas, att 2 § lagen den 10 april 1959 med vissa bestämmelser
om utländsk försäkringsrörelse här i riket vid krig m. m. skall erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives.
67
Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1965
2 §•
Konungen äger förordna att under tid, då bestämmelserna i denna paragraf
äga tillämpning, tilläggsnedsättning som avses i 15 a § lagen om rätt
för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket skall
ske med högre belopp än där föreskrives.
Finnes anledning —---i riket.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1964.
68
Kungl. Maj.ts proposition nr 48 år 1965
L t drag av protokoll, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 19 februari
1965.
Närvarande:
justitierådet Hagbergh,
regeringsrådet Wilkens,
justitieråden Riben,
Bergsten.
Enligt lagrådet den 28 januari 1965 tillhandakommet utdrag av protokoll
över finansärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 22
januari 1965, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
för det i § 87 regeringsformen angivna ändamålet inhämtas över upprättade
förslag till lag angående ändring i lagen den 9 juni 1950 (nr 272) om
rått för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket
samt till lag angående ändrad lydelse av 2 och 17 §§ lagen den 10 april 1959
(nr 74) med vissa bestämmelser om utländsk försäkringsrörelse här i riket
vid krig m. m.
Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av hovrättsassessorn Göran Wahlgren.
Lagrådet, som lämnade sistnämnda förslag utan erinran, yttrade beträffande
det förstnämnda förslaget.
5 §.
Det torde ej vara avsett, att stadgandet skall vara tillämpligt å annan utländsk
försäkringsanstalt än sådan som här i riket bedriver försäkringsrörelse.
Till undvikande av oklarhet i detta hänseende bör uttrycket »rörelse»
i det remitterade förslaget ersättas med det i paragrafens gällande lydelse
använda »försäkringsrörelse».
7 och 8 §§.
I 7 § bär föreslagits en ny bestämmelse angående beslutanderätten för
det fall att ansökan avser ändring av koncession. Som en följd härav har
i 8 §, vilken innehåller vissa regler om vad som skall iakttagas sedan koncession
beviljats, även ändring av koncession ansetts böra i tydlighetens intresse
särskilt omnämnas. Med ändring av koncession åsyftas, enligt vad
försäkringsinspektionens framställning ger vid handen, utvidgning av beviljad
koncession till ny försäkringsgren eller utbyte av koncession för viss
69
Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1965
försäkringsgren mot koncession för annan gren. För det i lagen eljest icke
behandlade fallet, att den utländska försäkringsanstalten till äventyrs skulle
önska allenast att få en för flera försäkringsgrenar beviljad koncession
partiellt återkallad, kan någon reglering av beslutanderätten icke anses erforderlig.
Det synes vara att föredraga att ge den föreslagna kompetensregeln
i 7 § en avfattning som direkt tager sikte på ärenden av åsyftad beskaffenhet.
Då såväl ansökan om utvidgning av koncession som ansökan om utbyte
av koncessionerad försäkringsgren innebär ansökan om koncession å
försäkringsrörelse av visst slag, blir därmed ändringen i 8 § obehövlig.
9 a §.
Stadgandet torde kunna erhålla den förenklade lydelsen, att ansökan om
medgivande för utländsk försäkringsanstalt, som erhållit koncession, att
driva annan rörelse här i riket än försäkringsrörelse skall inlämnas till försäkringsinspektionen
och vara åtföljd av fullmakt, som i 6 § första stycket
4 sägs, gällande den med ansökningen avsedda rörelsen.
15 a §.
Innebörden av paragrafens första stycke synes kunna göras mera lättillgänglig.
Lagrådet förordar att stadgandet får innehålla, i en första punkt
att för försäkring av annat slag än sådan personförsäkring, beträffande vilken
rörelsen drives med tillämpning av de särskilda bestämmelserna om
livförsäkring, anstalten skall inom åtta månader efter utgången av varje
räkenskapsår göra tillägg till den nedsättning som angives i 6 § första stycket
5, samt i en andra punkt att tilläggsnedsättning skall omfatta det belopp
varmed en tredjedel av anstaltens premieintäkt inom riket under räkenskapsåret
för nu avsedd försäkring må överstiga vad förut, ursprungligen
och såsom tillägg, nedsatts för sådan försäkring.
Ur protokollet:
Stig Granqvist
70
Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1965
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj. t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
26 februari 1965.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,
Edenman, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för finansdepartementet, statsrådet Sträng, lagrådets den 19 februari
196a avgivna utlåtande över de till lagrådet den 22 januari 1965 remitterade
forslagen till lag angående ändring i lagen den 9 juni 1950 (nr 272) om rätt
för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket samt
lag angående ändrad lydelse av 2 och 17 §§ lagen den 10 april 1959 (nr 74)
med vissa bestämmelser om utländsk försäkringsrörelse bär i riket vid krig
in. m. a
Föredragande departementschefen redogör för innehållet i lagrådets utlåtande
och anför. De av lagrådet föreslagna ändringarna är av formell art och
torde böra godtas med vissa jämkningar. Utöver de ändringar som följer
av lagrådets utlåtande torde vissa redaktionella jämkningar i lagförslagen
böra vidtas.
Föredraganden hemställer, att lagförslagen måtte, efter ändring i enlighet
med vad sålunda anförts, jämlikt 87 § regeringsformen genom proposition
föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Lars Wettergren
MARCUS BOKTR. STHLM 1965 640731