Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1965

1

Nr 45

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om
allmän försäkring, m. m.; given Stockholms slott den
5 mars 1965.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj :t härmed

A. föreslå riksdagen att

dels, jämlikt 87 § regeringsformen, antaga härvid fogade förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän
försäkring,

2) lag om ändrad lydelse av 11 och 16 §§ lagen den 25 maj 1962 (nr
382) angående införande av lagen om allmän försäkring,

3) lag om fortsatt försäkring enligt lagen den 17 december 1954 (nr 774)
med särskilda bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän
sjukkassa,

dels antaga härvid fogade förslag till

1) lag angående ändrad lydelse av 5 § lagen den 25 maj 1962 (nr 392)
om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension,

2) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 398) om finansiering
av folkpensioneringen,

3) förordning om ändrad lydelse av 2 § 4 mom. uppbördsförordningen
den 5 juni 1953 (nr 273),

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen
föredragande departementschefen hemställt,

B. lämna riksdagen tillfälle att avge yttrande över de av föredragande
departementschefen angivna grunderna för avvecklingen av de s. k. socialförsäkringsbolagens
verksamhet.

GUSTAF ADOLF

Sven Aspling

1 — Bilaga till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 45

2

Knngl. Maj.ts proposition nr 45 år 1965

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag om den lagändring som erfordras för
genomförande av standardhöjningen av folkpensioner i enlighet med förslag
i statsverkspropositionen. Vid nuvarande antal indextillägg blir fr. o. in.
juli 1965 det årliga pensionsbeloppet — bortsett från kommunalt bostadstillägg
— för en ensam pensionär 4 000 kr. och för två pensionsberättigade
makar tillhopa 6 250 kr.

Indextillägg som utlöses efter juni månad 1965 föreslås höjda till 85 kr.
för ensam pensionär och 130 kr. för två pensionsberättigade makar.

Bestämmelserna om samordningen mellan pensioneringen och yrkesskadeförsäkringen
uppmjukas så att den föreslagna standardhöjningen
skall kunna utgå till ålders- och förtidspensionärer, vilkas pension bestäms
med tillämpning av övergångsbestämmelserna till lagen om allmän
försäkring. Indextillägg som utlöses efter juni månad 1965 skall också tillkomma
dessa pensionärer.

Reglerna om inkomstprövning av folkpensionsförmåner föreslås ändrade
så att de s. k. skärpningsfria beloppen fr. o. m. den 1 juli 1965 höjs från
20 000 kr. till 30 000 kr. för ensam pensionär och från 30 000 kr. till 45 000
kr. för makar.

I anslutning till förslag i särskild proposition föreslås nya regler rörande
kommunernas bidrag till folkpensioneringen. Enligt förslaget skall kommunerna
bestrida kostnaderna för kommunala bostadstillägg medan staten
skall svara för övriga folkpensionskostnader. Betalning av kommunernas
kostnader för bostadstilläggen skall ske i samband med utbetalningen av
förskott på kommunalskatten.

I propositionen föreslås, att riksdagen för budgetåret 1965/66 till folkpensioner
beviljar ett förslagsanslag av 4 480 milj. kr.

Ändrade grunder föreslås rörande skyldigheten att erlägga avgift avseende
allmän försäkringskassas utgifter för sjukvårdsförmåner. Sådan skyldighet
skall föreligga, om till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst
beräknats för den försäkrade själv eller för make med vilken den försäkrade
samtaxerats.

Vidare föreslås förlängning på fem år av den s. k. T-försäkringen.

Propositionen innehåller förslag rörande fonderingen i allmänna sjukförsäkringsfonden.

Förslag framläggs om att överskottsmedel i riksförsäkringsverkets fonder
skall få användas för förhöjning av livräntor på grund av frivillig
yrkesskadeförsäkring.

Slutligen föreslås att riksdagen, med ändring av tidigare ställningsta -

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1965

gande, fattar principiellt beslut om att de s. k. socialförsäkringsbolagen
inte skall få meddela yrkesskadeförsäkring efter utgången av år 1967. Riksdagen
bereds tillfälle att yttra sig rörande huvudgrunderna för avveckling
av bolagens verksamhet.

4

Kungl. Maj.ts proposition nr ''i5 år 1965

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring

Härigenom förordnas, att 2 kap. 7 §, 10 kap. 2 § samt 19 kap. 2 och 6 §§
lagen den 25 maj 1962 om allmän försäkring1 skola erhålla ändrad lydelse på
sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 kap.

7 §.

Har kommun genom att anställa
eller eljest träffa avtal med läkare
eller på annat sätt vidtagit åtgärder
för att bereda medellösa eller mindre
bemedlade personer läkarvård, må
Konungen på framställning av kommunen
förordna, att den efter grunder
som fastställas av Konungen
skall vara berättigad att av vederbörande
allmänna försäkringskassa erhålla
ersättning för kostnad för läkarvård,
som sålunda beretts försäkrad.
Sådan ersättning må i varje särskilt
fall utgivas allenast i den mån
ersättning i anledning av vården ej
tillkommit den försäkrade själv samt
må ej överstiga vad som skolat utgivas
till denne, därest han fått vidkännas
motsvarande kostnad.
Allmän försäkringskassa —- —
Allmän försäkringskassa — —

Överenskommelse som---

Om redare

Har kommun genom att anställa
eller eljest träffa avtal med läkare
eller på annat sätt vidtagit åtgärder
för att bereda medellösa eller
mindre bemedlade personer läkarvård,
må allmän försäkringskassa på
framställning av kommunen förordna,
att kommunen efter grunder som
fastställas av Konungen skall vara
berättigad att av kassan erhålla ersättning
för kostnad för läkarvård,
som sålunda beretts försäkrad. Sådan
ersättning må i varje särskilt
fall utgivas allenast i den mån ersättning
i anledning av vården ej tillkommit
den försäkrade själv samt
må ej överstiga vad som skolat utgivas
till denne, därest han fått vidkännas
motsvarande kostnad.

---ifrågavarande kostnader.

---utförda transporter.

— av riksförsäkringsverket.

---denna lag.

1 Senaste lydelse av 2 kap. 7 § och 10 kap. 2 § se 1964:156.

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1965

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

10 kap.

2 §.

Därest pensionsberättigad under
hel månad är intagen i fångvårdseller
tvångsarbetsanstait eller är häktad
eller eljest är på statens bekostnad
intagen i anstalt eller ock tillfälligt
vistas utom anstalten, må av
hans å månaden belöpande folkpension
ej utgå högre belopp än som för
år räknat motsvarar femton procent
av basbeloppet. Kan den pensionsberättigade
på grund av sitt tillstånd
uppenbarligen icke tillgodogöra sig
nämnda belopp till sin personliga
nytta, må riksförsäkringsverket besluta
om nedsättning av beloppet,
dock till lägst tvåhundra kronor för

Därest pensionsberättigad under
hel månad är intagen i fångvårdsanstalt
eller är häktad eller eljest är
på statens bekostnad intagen i anstalt
eller ock tillfälligt vistas utom
anstalten, må av hans å månaden
belöpande folkpension ej utgå högre
belopp än Konungen bestämmer.

Allmän försäkringskassa-----skall utgivas.

Åtnjuter barn —----— — vid nomadskola.

19 kap.

2 §.

Försäkrad, som--— ---nedan sägs.

Har den-------av tjänstgöringstiden.

Uppgår den försäkrades till statlig
inkomstskatt taxerade inkomst
vid taxering året näst efter det år
sjukförsäkringsavgiften avser till
minst tvåtusenf yralmndra kronor
och har han icke vid sistnämnda års
utgång upphört att vara inskriven hos
allmän försäkringskassa eller fyllt
sextiosju år eller för december månad
samma år åtnjutit ålderspension
eller förtidspension enligt denna lag,
skall sjukförsäkringsavgiften innefatta
avgift avseende den allmänna
försäkringskassans utgifter för sjukvårdsersättning.
Vad nu sagts om

Har vid taxering året näst efter
det år sjukförsäkringsavgiften avser
beräknats till statlig inkomstskatt
beskattningsbar inkomst för den försäkrade
eller, om han taxeras enligt
för gift skattskyldig gällande bestämmelser,
för någon av de samtaxerade,
skall sjukförsäkringsavgiften innefatta
avgift avseende den allmänna
försäkringskassans utgifter för sjukvårdsersättning.

Sjukförsäkringsavgiften skall icke
innefatta avgift avseende utgifter för
sjukvårdsersättning, om den försäkrade
vid utgången av det år avgiften

(i

Kungl. Maj.ts proposition nr 15 år 1965

(Nuvarande lydelse)
försäkrads taxerade inkomst skall i
fråga om försäkrad, som taxeras entigt
för gift skattskyldig gällande bestämmelser,
avse den sammanlagda
taxerade inkomsten.

Har avgiftspliktig vid taxering till
statlig inkomstskatt erhållit sådant

(Föreslagen lydelse)
avser upphört att vara inskriven hos
allmän försäkringskassa eller fyllt
sextiosju år eller för december månad
samma år åtnjutit ålderspension
eller förtidspension enligt denna lag.

särskilt avdrag för väsentligen nedsatt
skatteförmåga som avses i 9 §

2 mom. andra stycket förordningen
om statlig inkomstskatt, skall vid
tillämpning av tredje stycket med
taxerad inkomst avses vad som återstår,
sedan den taxerade inkomsten
minskats med nämnda avdrag.

Angående skyldighet-----i uppbördsförordningen.

Sjukförsäkringsavgift fastställes-------öretal bortfaller.

Avgifterna enligt-----för månad.

År försäkrad —-----inkomst åtnjutits.

Avgifterna enligt------ —---för år.

Avgift enligt 2 § tredje stycket må
ej överstiga ett belopp motsvarande
summan av tio kronor och en femtedel
av den försäkrades taxerade
inkomst, i vad denna överstiger tvåtusenfyrahundra
kronor. Taxeras
försäkrade enligt för gift skattskyldig
gällande bestämmelser, må avgiften
för vardera utgå högst med ett
belopp motsvarande summan av fem
kronor och en femtedel av den försäkrades
taxerade inkomst, i vad
denna överstiger ettusentvåhundra
kronor; och skall därvid hälften av
den sammanlagda taxerade inkomsten
anses belöpa på vardera.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1966. Äldre bestämmelser gälla dock
alltjämt i fråga om sjukförsäkringsavgift för tid dessförinnan.

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 dr 1965

7

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 11 oeh 16 §§ lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående
införande av lagen om allmän försäkring

Härigenom förordnas, att It och 16 §§ lagen den 25 maj 1962 angående
införande av lagen om allmän försäkring1 skola erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

11

För tiden intill utgången av juni
1968 skall, såframt ej Konungen med
riksdagen annorlunda förordnar, i
stället för bestämmelserna i 6 kap.

2 § första stycket, 7 kap. 4 § och 8
kap. 4 § första stycket lagen om allmän
försäkring gälla att folkpension
i form av ålderspension, hel förtidspension
eller änkepension skall för
år räknat utgöra tvåtusenniohundrafemtio
kronor eller, där den försäkrade
är gift och hans make åtnjuter
folkpension i form av ålderspension
eller förtidspension eller äger rätt
till pension enligt 6 kap. 1 § första
stycket nämnda lag samt fall som
nedan i tredje eller fjärde stycket
sägs ej är för handen, tvåtusentvåhnndranittio
kronor.

De i första stycket angivna pensionsbeloppen
skola för varje mångfald
av tre, varmed pensionspristalet
överstiger etthundra, förhöjas med
ett indextillägg. Varje sådant tillägg

(Föreslagen lydelse)

§.

För tiden intill utgången av juni
1968 skall, såframt ej Konungen med
riksdagen annorlunda förordnar, i
stället för bestämmelserna i 6 kap.

2 § första stycket, 7 kap. 4 § och 8
kap. 4 § första stycket lagen om allmän
försäkring gälla att folkpension
i form av ålderspension, hel förtidspension
eller änkepension skall för
år räknat utgöra tretusenetthundra
kronor eller, där den försäkrade är
gift och hans make åtnjuter folkpension
i form av ålderspension eller förtidspension
eller äger rätt till pension
enligt 6 kap. 1 § första stycket nämnda
lag samt fall som nedan i tredje
eller fjärde stycket sägs ej är för handen,
tvåtusenfyrahundrafem kronor.

De i första stycket angivna pensionsbeloppen
skola för varje mångfald
av tre, varmed pensionspristalet
överstiger etthundra, förhöjas med
ett indextillägg. Varje sådant tillägg
utgör för gift pensionsberättigad som

i Senaste lydelse av 11 § se 1964:157 och av 16 § se 1963:58.

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1965

(Nuvarande lydelse)
utgör för gift pensionsberättigad som
i första stycket sägs sextio kronor
och för annan pensionsberättigad
sjuttiofem kronor för år; dock skola
indextillägg, vilka motsvara så många
hela mångfalder av tre som pensionspristalet
för juni 1962 överstiger 100,
utgöra för gift pensionsberättigad
fyrtio kronor och för annan pensionsberättigad
femtio kronor för år.
Därest pensionspristalet, efter att hava
stigit med hel mångfald av tre,
åter nedgår, skola indextillägg utgå
efter oförändrade grunder, så länge
pensionspristalet överstiger närmast
lägre hela mångfald av tre.

Åtnjuter den —-----------------1

Åtnj uta makar--------------

16 §.

Bestämmelserna i tredje stycket
punkterna 1—4 övergångsbestämmelserna
till lagen den 5 maj 1960
(nr 99) angående ändring i lagen
den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering
skola alltjämt äga motsvarande
tillämpning. Dock skall beträffande
änkepension efter man,
som avlidit före den 1 juli 1960, i
stället för 8 § första stycket lagen om
folkpensionering i lagrummets lydelse
före nämnda tidpunkt gälla, att
sådan pension minskas med en
tredjedel av den pensionsberättigades
årsinkomst i vad den må överstiga
ettusensjuhundra kronor. Vid tilllämpning
i fall som nu sagts av 13 §

(Föreslagen lydelse)
i första stycket sägs sextiofem kronor
och för annan pensionsberättigad
åttiofem kronor för år; dock skola
indextillägg, vilka motsvara så många
mångfalder av tre som pensionspristalet
136 överstiger 100, utgöra för
gift pensionsberättigad fyrtio kronor
och för annan pensionsberättigad
femtio kronor för år samt indextillhigg,
vilka motsvara så många hela
mångfalder av tre som pensionspristalet
för juni månad 1965 överstiger
136, utgöra för gift pensionsberåttigad
sextio kronor och för annan pensionsberättigad
sjuttiofem kronor för
är. Därest pensionspristalet, efter att
hava stigit med hel mångfald av tre,
åter nedgår, skola indextillägg utgå
efter oförändrade grunder, så länge
pensionspristalet överstiger närmast
lägre hela mångfald av tre.

- nämnda lag.

— allmän försäkring.

Bestämmelserna i tredje stycket
punkterna 1—4 övergångsbestämmelserna
till lagen den 5 maj 1960
(nr 99) angående ändring i lagen den
29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering
skola alltjämt äga motsvarande
tillämpning. Dock skall beträffande
änkepension efter man,
som avlidit före den 1 juli 1960, i
stället för 8 § första stycket lagen
om folkpensionering i lagrummets
lydelse före nämnda tidpunkt gälla,
att sådan pension minskas med en
tredjedel av den pensionsberättigades
årsinkomst i vad den må överstiga
ettusensjuhundra kronor. Vid tilllämpning
i fall som nu sagts av 13 §

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1965

(Nuvarande lydelse)

2 mom. sistnämnda lag skall ock
procenttalet 20 utbytas mot 10.

(Föreslagen lydelse)

2 mom. sistnämnda lag skall ock
procenttalet 20 utbytas mot 10 samt
beloppet 20 000 kronor utbytas mot
30 000 kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1965.

För den, som åtnjuter folkpension i form av ålderspension eller förtidspension
och vars pension jämlikt 18 § andra stycket lagen angående införande
av lagen om allmän försäkring utgår med högre belopp än som skolat
utgivas med tillämpning av 17 kap. 2 § lagen om allmän försäkring, skall
pensionen höjas med belopp motsvarande dels den pensionsförhöjning som
föranledes av ändringen i 11 § första stycket, dels indextillägg som utlöses
efter den 30 juni 1965.

10

Kungl. Maj.is proposition nr 45 år 19&5

Förslag

till

Lag

om fortsatt försäkring enligt lagen den 17 december 1954 (nr 774) med särskilda
bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa

Härigenom förordnas som följer.

Försäkring enligt lagen den 17 december 1954 med särskilda bestämmelser
om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassai må meddelas även
för tid efter utgången av juni månad 1965, dock längst till utgången av
juni månad 1970.

Den som vid utgången av juni månad 1965 är försäkrad enligt nämnda lag
skall, om han ej begär annat, utan ny anmälan anses försäkrad även för
tiden därefter.

1 Senaste lydelse av 1 § se 1960:182 samt av 2, 3 och 5 §§ se 1955:398.

Kungl. Moj.ts proposition nr 45 år 1965

11

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 5 § lagen den 25 maj 1962 (nr 392) om hustrutilllägg
och kommunalt bostadstillägg till folkpension

Härigenom förordnas, att 5 § lagen den 25 maj 1962 om hustrutillägg och
kommunalt bostadstillägg till folkpension skall erhålla ändrad lydelse på
sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

5 §.

Med årsinkomst------att utgiva.

Vid uppskattning av förmögenhets
avkastning skall denna höjas med tio
procent av det belopp, varmed förmögenheten
må överstiga för den som är
gift femtontusen kronor och för annan
tjugutusen kronor.

Vid uppskattning av förmögenhets
avkastning skall denna höjas med tio
procent av det belopp, varmed förmögenheten
må överstiga för den
som är gift tjugotvåtusenfemhundra
kronor och för annan trettiotusen

kronor.

Värdet av---------- — av Konungen.

Ifråga om-----sammanlagda förmögenhet.

Årsinkomst avrundas-----tiotal kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1965.

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1965

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 398) om finansiering av

folkpensioneringen

Härigenom förordnas, att 1 och 6—8 §§ lagen den 25 maj 1962 om finansie
ring av folkpensioneringen skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan an -

gives.

(Nuvarande lydelse)

Till bestridande av kostnaderna
för folkpensioneringen skola utgå bidrag
i enlighet med vad nedan stadgas.
I övrigt skola kostnaderna bestridas
av statsmedel.

Kommun skall för varje år bidraga
till kostnaderna för folkpensioneringen
med

dels viss andel, motsvarande en
tiondels procent för varje fullt tiotal
skatteören per invånare i kommunen,
av kostnaderna för följande förmåner,
som under året utbetalats för
inom kommunen mantalsskrivna
pensionsberättigade, nämligen förtidspensioner
jämte barntillägg till
sådana pensioner, änkepensioner i
anledning av dödsfall, som inträffat
före den 1 juli 1960, samt hustrutilllägg,
dock att bidraget icke må överstiga
tre femtedelar av nämnda kostnader
och ej heller ett belopp mot -

(Föreslagen lydelse)

§.

Till bestridande av kostnaderna
för folkpensioneringen skola utgå
bidrag i enlighet med vad nedan stadgas.
I övrigt skola kostnaderna bestridas
av statsmedel, om annat ej
följer av 6 §.

§.

Kommun skall för varje år bestrida
kostnaden för kommunala bostadstillägg,
vilka under året utbetalats
för pensionsberättigade som
äro mantalsskrivna i kommunen.

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1965

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

svarande en krona för varje skattekrona
i kommunen,

dels ock viss andel, motsvarande
en femtedels procent för varje fullt
tiotal skatteören per invånare i kommunen,
av kostnaderna för kommunala
bostadstillägg, som under året
utbetalats för pensionsberättigade,
mantalsskrivna inom kommunen,
dock högst fyra femtedelar och lägst
en fjärdedel av sagda kostnader.

7 §.

Vid bestämmandet av antalet skatteören
per invånare i kommunen
skall hänsyn tagas till det antal skattekronor
och skatteören, som enligt
kommunalskattelagen påförts de till
kommunen skattskyldiga i taxeringslängden
för året med däri intill årets
utgång införda ändringar eller gjorda
tillägg, samt till antalet invånare vid
årets utgång.

Riksförsäkringsverket uträknar
varje kommuns kostnad för kommunala
bostadstillägg. Länsstyrelsen
ombesörjer uppbörd av belopp som
kommun skall erlägga.

8 §.

Varje kommuns bidrag uträknas Belopp som kommun skall erlägga
av riksförsäkringsverket. för visst år avräknas mot det för skott

på kommunalskatt, som kommunen
närmast följande år äger
uppbära enligt 72 § kommunallagen
den 18 december 1953 (nr 753) eller,
i fråga om Stockholms stad, enligt
76 § kommunallagen för Stockholm
den 1 mars 1957 (nr 50), med en
sjättedel vid varje utbetalningstillfälle.
Avräkning i januari och mars
månader må dock ske med belopp
som riksförsäkringsverket bestämmer
på grund av en preliminär beräkning.
Om belopp, som avräknats
i januari eller mars månad, icke
motsvarar en sjättedel av statsver -

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 45 år 1965
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

hets fordran hos kommunen, skall
härav betingad jämkning ske av det
belopp som avräknas i maj månad.

Riksförsäkringsverket lämnar riksrevisionsverket,
länsstyrelserna och
kommunerna uppgift om belopp som
skola avräknas.

Denna lag länder till efterrättelse från och med den 1 januari 1965. Äldre
bestämmelser gälla dock alltjämt i fråga om kommuns bidrag till kostnader
för folkpensionsförmåner, som utbetalats dessförinnan.

Kungi. Maj:Is proposition nr 45 år 1965

15

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 2 § 4 mom. uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272)

Härigenom förordnas, att 2 § 4 mom. uppbördsförordningen den 5 juni
19531 skan erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

2

4 mom. Den som är pliktig erlägga
i 1 § omförmäld sjukförsäkringsavgift
och som taxerats enligt lör gift
skattskyldig gällande bestämmelser
skall, om för den andra maken ej
beräknats någon till statlig inkomstskatt
taxerad inkomst och makarna
blivit för inkomståret mantalsskrivna
såsom tillhörande samma hushåll,
påföras jämväl den andra makens
sjukförsäkringsavgift för inkomståret
och skall den sistnämnda
maken vara fri från betalningsskyldighet
för avgiften.

(Föreslagen lydelse)

4 mom. Den som är pliktig erlägga
i 1 § omförmäld sjukförsäkringsavgift
och som taxerats enligt för
gift skattskyldig gällande bestämmelser
skall, om för den andra maken
ej beräknats någon till statlig inkomstskatt
beskattningsbar inkomst
och makarna blivit för inkomståret
mantalsskrivna såsom tillhörande
samma hushåll, påföras jämväl den
andra makens sjukförsäkringsavgift
för inkomståret och skall den sistnämnda
maken vara fri från betalningsskyldighet
för avgiften.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1966. Äldre bestämmelser
gälla dock alltjämt i fråga om sjukförsäkringsavgift för tid dessförinnan.

Senaste lydelse av 2 § 4 mom. se 1954:340.

16

Ktingl. Maj.ts proposition nr 45 år 1965

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 11 februari
1965.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lindström,

Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Hermansson, Holmqvist,

Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, fråga om ändring i lagstiftningen
om allmän försäkring m. m. samt anför.

I prop. 1965: 1 (bil. 7 s. 23) har föreslagits standardhöjning av folkpensionerna
fr. o. m. den 1 juli 1965. Den föreslagna höjningen föranleder ändring
i lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande av lagen om allmän
försäkring. Även vissa andra ändringar i lagstiftningen om allmän
försäkring bör vidtas.

Vidare påkallas ställningstagande till frågan om försäkring efter den
30 juni 1965 enligt lagen den 17 december 1954 (nr 774) med särskilda bestämmelser
om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa.

De s. k. socialförsäkringsbolagens rätt att efter utgången av år 1965 meddela
försäkring enligt lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring
bör även tas upp till ny prövning.

Socialförsäkringsbolagen

Frågans bakgrund m. m.

Försäkring enligt lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring
(omtryckt 1962:408) sker i riksförsäkringsverket och för ändamålet
bildade ömsesidiga försäkringsbolag, vanligen kallade socialförsäkringsbolag.

På förslag i prop. 1961: 45 tog riksdagen ställning till frågan om en enhetlig
administration av sjukförsäkringen och den allmänna pensioneringen.
I samma proposition föreslogs, att riksdagen skulle fatta principiellt beslut
om att socialförsäkringsbolagen inte efter utgången av år 1965 skulle få
meddela försäkring enligt yrkesskadeförsäkringslagen. Riksdagen biföll
förslaget och uttalade, att socialförsäkringsbolagen och dess personal genom

17

Kungl. Maj ds proposition nr 45 år 1965

beslutet i god tid erhöll varsel om de förestående förändringarna och hade
möjlighet att planlägga avvecklingen av rörelsen (L2U 1961: 45, rskr 294).

Sedermera tillkallades yrkesskadeutredningen för att göra en översyn av
lagstiftningen om yrkesskador. I direktiven för utredningen framhölls
bl. a. — i anslutning till en erinran om riksdagens nyss nämnda principbeslut
— att utredningen hade att granska de olika problem som avvecklingen
av socialförsäkringsbolagens verksamhet ger upphov till.

Yrkesskadeutredningen har avlämnat en promemoria angående avvecklingen
av socialförsäkringsbolagens verksamhet, över promemorian har, efter
remiss, yttranden avgivits av riksförsäkringsverket, försäkringsinspektionen
och Socialförsäkringsbolagens förening.

Yrkesskadeutredningen

I promemorian erinrar yrkesskadeutredningen om principbeslutet att socialförsäkringsbolagen
inte skall få meddela yrkesskadeförsäkring efter utgången
av år 1965 och upplyser, att utredningen inte ser sig i stånd att
framlägga förslag till ny yrkesskadelagstiflning i sådan tid att frågan kan
underställas 1965 års riksdag. Den nuvarande lagen om yrkesskadeförsäkring
måste alltså gälla även under år 1966. I denna situation har utredningen
ansett sig böra i särskild ordning redovisa resultatet av sina överväganden
beträffande bolagen.

Utredningen framhåller, att socialförsäkringsbolagens rätt att bedriva försäkringsrörelse
enligt 1 § lagen den 17 juni 1948 (nr 433) om försäkringsrörelse
är beroende av koncession. Koncession beviljas av Kungl. Maj :t tills
vidare eller för bestämd tid och förutsätter att bolagsordningen blivit stadfäst
av Kungl. Maj :t. De nuvarande socialförsäkringsbolagen som är nio till
antalet fick sina bolagsordningar stadfästa och erhöll koncession år 1950.
Koncessionerna är beviljade tills vidare. Bolagen står under tillsyn av försäkringsinspektionen
som är registreringsmyndighet.

Vidare anför utredningen, att bolagen har olika struktur och att deras
verksamhet är av skiftande beskaffenhet. Vissa av bolagen är inriktade på
särskilda verksamhetsområden, medan andra har en mera allmän inriktning.
Delägare i bolagen är försäkringstagarna, dvs. de arbetsgivare som
tecknat försäkring i bolagen. Antalet delägare utgjorde år 1962 sammanlagt
omkring 65 000. Största antalet delägare i ett bolag utgjorde omkring
35 000 och minsta antalet knappt 100. Bolagens tillgångar — sammanlagt
omkring 540 milj. kr. — varierade från omkring 225 milj. kr. till omkring
4,5 milj. kr. Antalet förvaltade livräntor utgjorde sammanlagt omkring
27 500, varav högsta antalet i ett bolag drygt 12 000 och lägsta antalet
knappt 200. Bolagen har sammanlagt omkring 160 anställda.

En jämförelse mellan yrkesskadeförsäkringen i riksförsäkringsverket
och i bolagen visar, att verket år 1960 hade omkring 290 000 försäkringstagarc,
under det att bolagen år 1962 hade omkring 65 000. Verkets årliga
2- Bilaga till riksdagens protokoll 1965. 1 sand. Nr 45

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1965

premieintäkter uppgick till omkring 37 milj. kr. medan motsvarande siffra
för bolagen var omkring 54 milj. kr. Det årliga antalet yrkesskadefall, som
inte reglerats eller inte slutreglerats av allmän försäkringskassa och som
alltså reglerades av yrkesskadeinrättningarna, utgjorde för verkets del
9 200 och för bolagen 7 500. Antalet av verket förvaltade livräntor var omkring
36 000, medan bolagens samlade livräntebestånd utgjorde omkring
27 500.

Eftersom den nuvarande yrkesskadeförsäkringslagen inte kan avlösas
av en ny lagstiftning vid utgången av år 1965 har enligt utredningens mening
grunden för 1961 års principbeslut undanröjts såvitt avser den tidpunkt
då bolagens verksamhet skall upphöra. Det synes inte lämpligt att i
slutskedet av den nuvarande yrkesskadeförsäkringslagens giltighetstid vidta
någon ändring i administrationen. Utredningen utgår därför från att
socialförsäkringsbolagen liksom hittills bedriver sin verksamhet under år
1966.

Avvecklingen av socialförsäkringsbolagens verksamhet medför vissa problem
av administrativ och försäkringsrättslig natur. Enligt vedertagna principer
torde en ny lagstiftning om yrkesskador bli tillämplig på skador, som
inträffat efter lagstiftningens ikraftträdande, medan de äldre bestämmelserna
får behålla sin giltighet för skador som inträffat dessförinnan. Härav
följer, att bolagen, som inte skall delta i administrationen av den nya
yrkesskadeförsäkringen, kommer att sakna försäkringstagare. Kvar står
problemet om förvaltningen av de yrkesskadefall, som hänför sig till tiden
före den nya lagstiftningens ikraftträdande. Enligt utredningens mening
är det föga rationellt att ett flertal bolag under en längre tid bibehåller förvaltningen
av ett krympande bestånd av ersättningsfall. Utredningen erinrar
vidare om att löpande skadeersättningar, som beräknats enligt äldre
ersättningsbestämmelser, under utvecklingens gång framstått såsom otillräckliga.
De har därför enligt statsmakternas beslut förbättrats. Kostnaderna
för förbättringen åvilar nu de arbetsgivare, som har att erlägga yrkesskadeförsäkringsavgifter
för det år de kompletterande ersättningarna
utgått. Socialförsäkringsbolagen redovisar härför uttagna medel till riksförsäkringsverkets
omregleringsfond. När bolagen förlorar sina försäkringstagare
och inte kan ta ut några försäkringsavgifter, måste de på bolagens
försäkringsbestånd belöpande omregleringsmedlen tas ut i annan ordning.
Utredningen finner det ur administrativ synpunkt angeläget att såväl beräkningen
och uppbörden av dessa medel som utbetalningen av ersättningarna
förenhetligas.

På anförda skäl har utredningen kommit till den uppfattningen att administrationen
av de yrkesskador, som inträffat före den nya lagstiftningens
ikraftträdande, bör samlas på en hand. Avvecklingen av bolagens verksamhet
bör enligt utredningens mening lösas så att bolagens försäkringsbestånd
överförs på riksförsäkringsverket, överförandet förutsätter, såsom framgår

19

Knngl. Maj.ts proposition nr 45 år 1965

av det följande, att en uppgörelse därom träffas mellan verket och vederbörande
bolag. En sådan uppgörelse kräver ingående beräkningar av olika
slag, avseende bl. a. uppskattningen av de förpliktelser som åläggs verket.
Därvid synes det angeläget att bolagen så långt möjligt får skadereserven
för icke slutreglerade skadefall avvecklad, innan försäkringsbeståndet överförs
till riksförsäkringsverket. Praktiska skäl talar för att överförandet inte
sker på en gång utan under en viss övergångstid. Utredningen har stannat
för en övergångstid av högst fem år och föreslår — under förutsättning att
ny yrkesskadelagstiftning träder i kraft den 1 januari 1967 — att bolagens
försäkringsbestånd före den 1 januari 1972 skall ha överförts på riksförsäkringsverket.
Utredningen tillägger att den därmed inte tagit ställning
till frågan hur administrationen av de äldre livräntorna på längre sikt bör
lösas. Detta spörsmål får prövas i ett senare sammanhang.

Beträffande ordningen för riksförsäkringsverkets övertagande av socialförsäkringsbolagens
försäkringsbestånd finns bestämmelser i 54 § yrkesskadeförsäkringslagen.
För övertagandet fordras Kungl. Maj.ts medgivande.

I fråga om sättet för transaktionens genomförande hänvisar paragiafen
till bl. a. 295 § lagen om försäkringsrörelse.

Enligt utredningens uppfattning bör socialförsäkringsbolagens försäkringsbestånd
kunna överföras på riksförsäkringsverket i samförståndets
tecken och i första hand grundas på överenskommelser mellan vederbörande
parter. Utredningen anser, att förutsättningarna härför är goda. Avvecklingsarbetet
bör påbörjas utan tidsutdräkt. För både bolagen och verket
torde det vara av intresse, att en plan för avvecklingsarbetet upprättas senast
vid avvecklingsperiodens början, överförandet bör i princip ske i den
ordning, varom stadgas i 295 § lagen om försäkringsrörelse.

Reglerna i nämnda paragraf förutsätter ett i viss ordning träffat avtal
mellan två försäkringsinrättningar om att den ena skall överta den andras
försäkringsbestånd. Förfarandet härefter är relativt omständligt. Avtalet
skall registreras och ansökan om tillstånd till verkställighet skall inges till
försäkringsinspektionen. Vidare skall ett kungörelseförfarande äga rum.
Först härefter kan inspektionen ge sitt tillstånd till avtalets verkställande.
Beslutet härom skall ofördröjligen registreras. När så skett är den överlåtande
inrättningen fritagen från sina förpliktelser på grund av det överlåtna
försäkringsbeståndet, vilka i stället åvilar den övertagande inrättningen.
En försäkringsinrättning som på detta sätt överlåtit hela sitt försäkringsbestånd
är helt avkopplad från tillämpningen av yrkesskadeförsäkringslagen
och skall träda i likvidation.

Utredningen framhåller att den nu återgivna ordningen för överförande
av en försäkringsinrättnings försäkringsbestånd på en annan bär komma
till användning också i förevarande fall. Med hänsyn till att överlåtelsen
framtvingas av statsmakternas beslut, är dock enligt utredningens mening
en viss särreglering lämplig och erforderlig.

20

Kungl. Maj.ts proposition nr i5 år 1965

Utredningen anser att, om riksförsäkringsverket och socialförsäkringsbolagen
enats om villkoren för överlåtelsen, avtalet därom bör äga giltighet
och kunna verkställas utan medgivande av Kungl. Maj:t eller försäkringsinspektionen.
Avtalet måste dock registreras och registreringen bör ha
samma verkan som en registrering enligt 295 § lagen om försäkringsrörelse
av försäkringsinspektionens beslut om tillstånd till avtalets verkställande.

När utredningen förordar att ett överlåtelseavtal bör kunna träda i tilllämpning
utan försäkringsinspektionens medgivande innebär detta inte att
utredningen anser att inspektionen bör fungera uteslutande såsom en registreringsmyndighet.
Inspektionen är allmän tillsynsmyndighet på detta
område och avvecklingen synes böra ske under inspektionens överinseende.
Vissa allmänna riktlinjer för övertagandena bör lämpligen dras upp av
riksförsäkringsverket och bolagen, exempelvis genom en nämnd med representanter
föi båda parter. Därvid bör utrymme finnas för medverkan från
försäkringsinspektionens sida, så att övertagandena kan gå smidigt.

Beträffande normerna för övertagandet vill utredningen helt allmänt uttala,
att det synes naturligt att basera beräkningen av livräntebeståndets
värde på de för bolagen vid tidpunkten för överlåtelsen gällande försäkringstekniska
grunderna. Värderingen av de för livräntereserven överlämnade
säkerhetshandlingarna bör ske med utgångspunkt från att dessa skall
ge en effektiv avkastning av samma storlek som förutsätts i ränteantagandet
i de tillämpade grunderna. Vidare bör beaktas att bolagens förpliktelser
på grund av försäkringsrörelsen inte är uppfyllda genom att betalningsskyldigheten
för dittills kända fall överförs på verket. Hänsyn måste också tas
till s. k. okända — ej anmälda — fall, som kan dyka upp långt fram i tiden.

Även om utredningen utgår från att överlåtelseavtal skall komma till
stånd mellan parterna måste en metod tillskapas för lösning av eventuellt
uppkommande meningsskiljaktigheter. Utredningen anser att dessa bör
lösas genom ett skiljemannaförfarande, enligt vilket verket och vederbörande
bolag utser två skiljemän var medan den femte skiljemannen utses
av forsäkringsinspektionen. Skiljemännens avgörande bör få samma verkan
som ett i frivillig ordning tillkommet överlåtelseavtal.

Utredningen erinrar vidare om att Kungl. Maj :t kan dra in koncessionen,
om något bolag i motsats till vad utredningen förutsätter — inte lojalt
skulle medverka till den förestående avvecklingen.

Slutligen framhåller utredningen, att det kan vara tveksamt vilka som
under övergångstiden skall betraktas såsom delägare i bolagen. Med hänsyn
till fördelningen av eventuellt förekommande överskott vid likvidationen,
bor därför fastslås att den, som är delägare i ett socialförsäkringsbolag
vid den tidpunkt då bolagen upphör att meddela yrkesskadeförsäkring,
skall anses som delägare i bolaget jämväl för tiden därefter så länge
bolaget består.

Kungl. Maj.ts proposition nr i5 år 1965

21

Remissyttranden

Remissorganen ansluter sig i allt väsentligt till vad utredningen för -ordat.

Med anledning av utredningens uttalande rörande de grunder, enligt vilka
livräntebeståndets värde skall beräknas, yttrar riksförsäkringsverket,
att det i och för sig synes naturligt att basera beräkningen på de för bolagen
vid tidpunkten för överlåtelsen gällande grunderna. För bolagen infördes
nya grunder fr. o. m. år 1960, vilka i fråga om beräkning av premiereserv
dock inte fick omedelbar giltighet i full utsträckning. Med hänsyn härtill
och till den risk som kan ligga i att gällande grunder beträffande t. ex.
ränte- och dödlighetsantaganden inte är väl anpassade till vad som är skäligt
vid den framtida tidpunkt, då överlåtelsen äger rum, bör enligt verkets
mening även i denna del normerna för överlåtelsen kunna bli föremål för
förhandlingar mellan parterna i den av utredningen föreslagna ordningen.
Försäkringsinspektionen är av samma mening, medan Socialförsäkringsbolagens
förening delar den uppfattning som utredningen gett uttryck åt.
Föreningen framför vidare önskemål om att samtliga bolag skall få möjlighet
att förvalta sina livräntebestånd under en avvecklingsperiod av minst
fyra år efter det att bolagen upphört att vara försäkringsgivare.

Departementschefen

Yrkesskadeförsäkringen handhas av riksförsäkringsverket och nio av
arbetsgivare för ändamålet bildade ömsesidiga s. k. socialförsäkringsbolag.

Vid 1961 års riksdag tog statsmakterna ställning till de organisatoriska
frågorna för sjukförsäkringen och den allmänna pensioneringen. I avvaktan
på en utredning om yrkesskadeförsäkringens närmare utformning begränsades
ställningstagandet i fråga om denna försäkringsgrens administration
till ett principbeslut, som innebar att socialförsäkringsbolagen efter utgången
av år 1965 inte skulle få meddela försäkring enligt yrkesskadeförsäkringslagen.

Översynen av yrkesskadeförsäkringen har anförtrotts yrkesskadeutredningen,
som också har att behandla problemen i samband med avvecklingen
av socialförsäkringsbolagens verksamhet. Utredningen har anmält
att den inte kan lägga fram förslag om en reviderad yrkesskadelagstiftning
i sådan tid att den nuvarande lagen kan avlösas av en ny vid utgången
av år 1965. Fn ny lag kan enligt vad utredningen uppger träda i kraft tidigast
den 1 januari 1967. På grund härav utgår utredningen från att tidpunkten
för bolagens avveckling skall framflyttas, så att bolagen får meddela
försäkring enligt den nuvarande yrkcsskadeförsäkringslagen under
dess giltighetstid.

I likhet med yrkesskadeutredningen och remissorganen anser jag det
inte lämpligt att vidta någon ändring i försäkringens administration innan

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1965

en ny yrkesskadelagstiftning kan träda i kraft. Tidpunkten för genomförandet
av 1961 års principbeslut bör därför framflyttas. Jag bedömer att
den nya lagstiftningen kan träda i kraft tidigast den 1 januari 1968. Med
hänsyn härtill förordar jag sådan ändring av nämnda principbeslut att
socialförsäkringsbolagen inte efter utgången av år 1967 skall äga meddela
försäkring enligt yrkesskadeförsäkringslagen.

Ln ny yrkesskadelagstiftning torde bli tillämplig endast på skador, som
inträffat efter lagstiftningens ikraftträdande, medan de äldre bestämmelserna
i princip får gälla för skador som inträffat dessförinnan. Jag är ense
med utredningen om att detta äldre försäkringsbestånd till den del det
förvaltas av socialförsäkringsbolagen successivt bör överföras på riksförsäkringsverket
under en övergångstid av högst fem år efter den nya lagstiftningens
ikraftträdande. I anslutning till vad Socialförsäkringsbolagens
förening anfört i sitt remissyttrande vill jag framhålla att, om bolagen på
sätt utredningen förutsatt medverkar till rörelsens avveckling, möjlighet
bör finnas att i väsentlig mån tillgodose föreningens önskemål om att avvecklingsperioden
för de olika bolagen inte blir alltför kort. Att fastslå en
generell minimitid på fyra år finner jag inte lämpligt.

Yrkesskadeförsäkringslagen och lagen om försäkringsrörelse innehåller
vissa bestämmelser om ordningen för överförande av socialförsäkringsbolagens
verksamhet på riksförsäkringsverket. I princip bör dessa bestämmelser
komma till användning, men med hänsyn till de särskilda förhållandena i
samband med socialförsäkringsbolagens avveckling torde som utredningen
föreslagit en viss särreglering vara lämplig och erforderlig. Utredningen
förordar i huvudsak följande principer för avvecklingen.

överförandet av bolagens försäkringsbestånd på riksförsäkringsverket
bör i första hand grundas på överenskommelser mellan parterna. En plan
för avvecklingsarbetet bör upprättas senast vid avvecklingsperiodens början.

Sedan i ett visst fall verket och bolaget träffat avtal om villkoren för
överlåtelsen, bör avtalet äga giltighet och kunna verkställas utan att Kungl.
Maj :ts eller försäkringsinspektionens medgivande inhämtas. Avtalet bör
registreras av försäkringsinspektionen och avvecklingen bör ske under inspektionens
överinseende. Med registreringen skall det överlåtande bolaget
vara fritaget från förpliktelser för det överlåtna försäkringsbeståndet. Vissa
allmänna normer för övertagandet bör utarbetas av en nämnd med representanter
för riksförsäkringsverket och bolagen och under medverkan från
inspektionens sida. Beräkningen av livräntebeståndets värde vid överlåtelse
bör baseras på de för bolagen vid tidpunkten för överlåtelsen gällande
grunderna.

Skulle överlåtelseavtal inte kunna komma till stånd, bör ineningsskiljaktigheterna
lösas genom ett skiljemannaförfarande, varvid riksförsäkringsverket
och vederbörande bolag utser två skiljemän var och en femte skilje -

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1965

man utses av försäkringsinspektionen. Skiljemännens avgörande bör få
samma verkan som ett i frivillig ordning tillkommet överlåtelseavtal.

Den som är delägare i ett socialförsäkringsbolag vid den tidpunkt da bolagen
upphört att vara försäkringsgivare bör anses som delägare aven för
tiden därefter så länge bolaget består.

De av utredningen förordade riktlinjerna för avveckling av socialforsakringsbolagens
verksamhet har praktiskt taget helt godtagits av remissorganen.
Riksförsäkringsverket och försäkringsinspektionen anför dock, att
även normerna för beräkningen av livräntebeståndets värde bör kunna bil
föremål för förhandlingar mellan parterna i den av utredningen föreslagna

ordningen. .

För att socialförsäkringsbolagen redan nu skall kunna förbereda sig pa
avvecklingen bör statsmakterna ta ställning till principerna för denna. Jag
anser, att yrkesskadeutredningens förslag är väl ägnat att läggas till grund
för avvecklingen av bolagens verksamhet. Rörande beräkningen av livräntebeståndets
värde ansluter jag mig dock till den av de båda ämbetsverken
hävdade uppfattningen. Med denna modifikation biträder jag utredningens
förslag. Jag föreslår, att riksdagen får tillfälle att yttra sig om de
av mig förordade huvudgrunderna för avveckling av bolagens verksamhet.
Förslag till erforderliga lagregler i ämnet ämnar jag lägga fram i samband
med förslag till ny lagstiftning om yrkesskador.

Folkpensioneringen

Standardhöjning av folkpensioner

Departementschefen

1 prop. 1965: 1 (bil. 7 s. 23) har föreslagits en standardhöjning av folkpensionerna
fr. o. m. den 1 juli 1965 med 150 kr. för en ensam pensionär
och 115 kr. för var och en av två pensionsberättigade makar. Med nuvarande
antal indextillägg skulle ålderspensionens årsbelopp därefter bli för
en ensam pensionär 4 000 kr. och för två pensionsberättigade makar tillsammans
6 250 kr. Motsvarande höjningar inträder beträffande förtidspension
och änkepension. De angivna höjningarna avser hel pension. Om
exempelvis en ensam förtidspensionär åtnjuter en tredjedel av hel förtidspension,
blir alltså standardhöjningen för hans del 50 kr. For den som tagit
ut ålderspension före 67 års ålder och med hänsyn härtill har reducerad
pension blir höjningen i motsvarande mån reducerad.

Den föreslagna standardhöjningen kräver ändring av de i 11 § forsta
stycket lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande av lagen om allmän
försäkring (ändrad 1963: 58 och 1964: 157) angivna pensionsbeloppen.

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1965

Kostnaderna för standardhöjningen kan beräknas till 158 mil i kr för
budgetåret 1965/66.

Indextilläggens storlek

Departementschefen

I lagen om allmän försäkring är folkpensionsbeloppen uttrvekta i procent
av basbeloppet, vilket på visst sätt förändras efter ändringar i det allmänna
prisläget. Av tekniska skäl har dock folkpensionernas anknytning
till basbeloppet hittills kunnat genomföras endast i fråga om barnpensioner,
barntillägg, invaliditetstillägg och invaliditetsersättning. Folkpensioneringens
huvudförmåner ålderspension, förtidspension och änkepension
indexregleras i stället på samma sätt som i den före 1963 gällande folkpensioneringslagen
genom anknytning till pensionspristalet.

Pensionspristalet anger förhållandet mellan prisläget varje månad och
prisläget i december 1951 och gäller för tredje månaden efter den som beräkningen
avser. Folkpensionens grundbelopp ökas med ett indextillägg för
varje mångfald av tre, varmed pensionspristalet överstiger 100. Det senast
fastställda pensionspristalet är 150 och antalet indextillägg 16. Storleken av
varje indextillägg som utlösts före den 1 juli 1962 är 50 kr. för ensam pensionar
och 40 kr. för vardera av två pensionsberättigade makar. De tillägg
som utlösts därefter utgör 75 kr. för en ensam pensionär och 60 kr. för vardera
av två makar. Av nu utgående 16 indextillägg har tolv utlösts före och
lyra efter den 1 juli 1962.

För att folkpensionärerna skall få full kompensation för kommande prishöjningar
— bl. a. de som föranleds av omsättningsskattens höjning — bör
indextilläggen höjas. Jag förordar, att indextillägg som utlöses efter juni
månad 1965 skall utgöra 85 kr. för ensam pensionär och 65 kr. för vardera
av två pensionsberättigade makar.

Den föreslagna förbättringen av indextilläggen kräver ändring i 11 §
andra stycket lagen angående införande av lagen om allmän försäkring.

Den merkostnad för varje efter juni månad 1965 tillkommande indextdlagg,
som förbättringen medför, kan uppskattas till 10 milj. kr. för år
räknat.

Samordningen mellan pensioneringen och yrkesskadeförsäkringe n

Gällande bestämmelser

Lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring (ändrad 1964: 146
och 156) innehåller i 17 kap. 2 § bestämmelser om samordning mellan pension
och yrkesskadeersättning. Folkpension och tilläggspension i form av
förtidspension eller ålderspension minskas med Vi av yrkesskadeersättning
1 form av sjukpenning jämte barntillägg eller livränta såsom skadad. Vidare

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1965

minskas folkpension i form av ålderspension, änkepension eller barnpension
ävensom tilläggspension i form av änkepension eller barnpension med SU
av efterlevandelivränta som tillkommer den pensionsberättigade från yrkesskadeförsäkringen.
Minskningen görs i första hand på tilläggspension,
om sådan finns. Folkpensionen får inte minskas mera än att den utgår, i
form av förtidspension eller barnpension med minst ‘A, i form av änkepension
med minst >/j samt i form av ålderspension med minst s/4 av belopp
som eljest skolat utgå.

Före ikraftträdandet av lagen om allmän försäkring fanns inga bestämmelser
om samordning mellan ålderspension och yrkesskadeersättning i den
formen att avdrag gjordes på pensionsbeloppen. Förtidspensionens föregångare
invalidpensionen var inkomstprövad och yrkesskadeersättning
kunde därför reducera pensionsbeloppen. På grund av att visst belopp enligt
inkomstprövningsreglerna var avdragsfritt kunde dock viss yrkesskadeersättning
utgå jämsides med pensionen utan att denna reducerades. Ett förhållandevis
stort antal pensionärer med yrkesskadelivränta hade vid ikraftträdandet
den 1 januari 1963 av lagen om allmän försäkring större folkpension
än vad som skulle utgå med tillämpning av samordningsreglerna i 17 kap.

2 §. Bl. a. med hänsyn härtill stadgas i 18 § andra stycket lagen angående
införande av lagen om allmän försäkring, att de nya bestämmelserna inte
får föranleda sänkning av folkpensionsbeloppet för den som vid utgången av
år 1962 åtnjöt folkpension, som ersatts av förmån enligt lagen om allmän
försäkring, ökningar av folkpensionen efter december 1962 — i form av
standardhöjningar och indextillägg — påverkas däremot av samordningsbestämmelserna
i lagen om allmän försäkring. Detta innebär att en livräntetagare,
som har kvar sitt folkpensionsbelopp från december 1962, i princip
inte får del av pensionshöjningar förrän den allmänna folkpensionsnivån
nått sådan höjd att det enligt samordningsreglerna reducerade pensionsbeloppet
motsvarar livräntetagarens pension vid utgången av år 1962. Riksdagen
beslöt emellertid år 1964 att standardhöjningen av folkpensionerna
fr. o. in. den 1 juli 1964 skulle — utan hinder av bestämmelserna i 17 kap.
2 § — tillkomma de pensionärer, vilkas pension utgår med tillämpning av
18 § andra stycket lagen angående införande av lagen om allmän försäkring.
En regel härom inflöt i övergångsbestämmelserna till lagen den 21 maj 1964
(nr 157) om ändrad lydelse av 11 och 12 §§ lagen den 25 maj 1962 (nr
382) angående införande av lagen om allmän försäkring.

Departementschef en

Den nuvarande samordningen mellan den allmänna pensioneringen och
yrkesskadeförsäkringen är avsedd som ett provisorium i avbidan på en
definitiv lösning av yrkesskadeförsäkringens ställning inom socialförsäkringen.
Denna fråga utreds av yrkesskadeutredningen. Dess förslag till ny
lagstiftning om yrkesskador kan beräknas bli framlagt i sådan tid att de nya

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1965

leglerna kan träda i kraft den 1 januari 1968. Även om det inför en förestående
ny lagstiftning om yrkesskador bör undvikas att ändra samordningsreglerna,
bör årets standardhöjning på samma sätt som fjolårets tillkomma
de ålders- och förtidspensionärer, vilkas pension bestäms med tilllämpning
av 18 § andra stycket lagen angående införande av lagen om allmän
försäkring. Enligt min mening talar skäl för att också de indextillägg,
som utlöses efter juni månad 1965, för de nämnda pensionstagarna undantas
från tillämpning av 17 kap. 2 § lagen om allmän försäkring. Jag förordar att
så sker genom en övergångsbestämmelse till den tidigare förordade ändringen
av lagen angående införande av lagen om allmän försäkring. Det innebär
alltså att de berörda pensionärerna får del av standardhöjningen och
de indextillägg som utlöses efter den 30 juni i år.

Kostnaderna för de föreslagna uppmjukningarna av samordningsbestämmclserna
vad avser standardhöjningen kan beräknas till 2,7 milj. kr. per år.
Årskostnaden för varje indextillägg som tillkommer efter den 30 juni 1965
kan på grund av förslaget beräknas öka med 1,7 milj. kr.

Inkomstprövning av vissa folkpensionsförmåner

Gällande bestämmelser m. m.

Enligt 4 § lagen den 25 maj 1962 (nr 392) om hustrutillägg och kommunalt
bostadstillägg till folkpension (ändrad 1963:57) minskas hustrutillägg och
kommunalt bostadstillägg med Vs av den pensionsberättigades årsinkomst i
vad den överstiger för gift 1 200 kr. och för annan 1 700 kr. samt med */s av
årsinkomsten i vad den överstiger för gift 1 700 kr. och för annan 2 400 kr.
Om någon har rätt till såväl hustrutillägg som kommunalt bostadstillägg,
minskas först bostadstillägget och därefter hustrutillägget.

Enligt 5 § samma lag avses med årsinkomst den inkomst, för år räknat,
som någon kan antas komma att åtnjuta under den närmaste framtiden.
Härvid skall värdet av naturaförmån uppskattas efter regler, som fastställs
av Kungl. Maj :t. ^ idare innehåller paragrafen bestämmelser om s. k. skärpning
av den eljest beräknade inkomsten vid förmögenhet av viss storlek.
Enligt skärpnings regeln skall vid uppskattning av förmögenhets avkastning
denna höjas med 10 % av det belopp, varmed förmögenheten överstiger för
gift 15 000 kr. och för annan 20 000 kr.

Årsinkomsten för envar av makar skall beräknas utgöra hälften av deras
sammanlagda årsinkomst och värdet av förmögenhet skall för var och en
beräknas utgöra hälften av makarnas sammanlagda förmögenhet.

Änkepension i anledning av dödsfall före den 1 juli 1960 minskas enligt
16 § lagen angående införande av lagen om allmän försäkring med Vs av den
pensionsberättigades årsinkomst i vad den överstiger 1 700 kr. För inkomstprövningen
gäller i övrigt samma regler som beträffande kommunalt bostads -

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1965

tillägg till ensam pensionär. Om änkan har rätt till såväl änkepension som
kommunalt bostadstillägg, minskas först bostadstillägget och därefter änkepensionen.

Kungl. Maj :t har i en kungörelse den 14 september 1962 t nr 519) angående
uppskattning av värdet av naturaförmåner vid tillämpning av lagen om
hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension, m. in. föreskrivit
att, om inte särskilda skäl föranleder till annat, värdet av bostadsförmån
eller annan naturaförmån skall uppskattas enligt de grunder som i sådant
hänseende tillämpas vid taxering till statlig inkomstskatt. Enligt beskattningsbestämmelserna
gäller som en huvudregel att värdet av bostadsförmån
beräknas med ledning av i orten gällande hyrespris eller — i saknad av tillfälle
till sådan jämförelse — efter annan grund som finnes lämplig. Inkomst
av en- eller tvåfamilj sfastighet skall emellertid värderas enligt en schablonmetod,
som innebär att inkomsten beräknas till 2,5 % av taxeringsvärdet
samt att avdrag från nämnda inkomst inte medges för andra utgifter än
ränta på lånat, i fastigheten nedlagt kapital och tomträttsavgäld. Härtill
kommer ett extra avdrag med 200 kr. för fysisk person som är mantalsskriven
på fastigheten.

Riksförsäkringsverket

På uppdrag av Kungl. Maj :t har riksförsäkringsverket undersökt om den
höjning av taxeringsvärdena på fastigheter, som blir en följd av den pågående
allmänna fastighetstaxeringen, motiverar jämkning i reglerna om
inkomstprövning av folkpensionsförmåner.

Riksförsäkringsverket erinrar om att den s. k. skärpningsregeln medför
att årsinkomsten för dem som innehar förmögenhet kan komma att beräknas
till avsevärt högre belopp än vad inkomstprövningsreglerna eljest ger anledning
till. Verket upplyser, att värdet av fastighet vid förmögenhetsuppskattningen
regelmässigt anses överensstämma med taxeringsvärdet. En
höjning av taxeringsvärdena skulle alltså komma att inte obetydligt påverka
fastighetsägares möjligheter att erhålla inkomstprövade pensionsförmåner,
om inte särskilda åtgärder vidtas.

Verket anser att någon ändring av reglerna om den avdragsfria inkomsten
eller avdragsfaktorn — Vs resp. Vs av inkomst över vissa belopp — mte
bör komma i fråga. I stället bör en uppmjukning av skärpningsregeln övervägas.
Verket erinrar om att skärpningsprocenten fr. o. m. den 1 januan
1963 sänkts från 20 till 10. Som motivering för sänkningen anfördes att
skärpningsprocenten 20 otvivelaktigt verkade hårt, något som särskilt framträdde
om taxeringsvärdena på egnahemsfastigheter skulle komma att hojas
mera avsevärt. En ytterligare sänkning av skärpningsprocenten är enligt
verkets mening en så genomgripande åtgärd att den inte bor övervägas i detta
sammanhang.

Riksförsäkringsverket diskuterar i fortsättningen möjligheten att elimi -

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1965

nera verkningarna av höjda taxeringsvärden genom en höjning av de gränsbelopp,
där verkningarna av skärpningsregeln inträder, f. n. 30 000 kr. för
makar och 20 000 kr. för ensam pensionär. Riksförsäkringsverket utgår
från de riktlinjer för fastighetstaxeringen, som dragits upp vid ett möte i maj
1964 med landskamrerarna och som rekommenderar en höjning av taxeringsvärdena
på jordbruksfastigheter och tvåfamiljsvillor med i genomsnitt
25 % för hela riket. För enfamiljsvillor rekommenderas en höjning av taxeringsvärdena
med i genomsnitt 40 %. Taxeringshöjningarna kommer dock
att variera betydligt såväl mellan olika län som inom länen.

Verkningarna av en 25-procentig höjning av taxeringsvärdena skulle
enligt riksförsäkringsverkets bedömning vid mindre förmögenheter elimineras
genom att de skärpningsfria beloppen höjs med omkring 50 %. Verket
erinrar vidare om att en ensam pensionär, vars enda inkomst utgörs av förmögenhetsavkastning
på 4 %, enligt nu gällande regler kan ha en förmögenhet
på ungefär 26 400 kr. utan att något avdrag sker på inkomstprövade
pensionsförmåner. Efter en 50-procentig höjning av de skärpningsfria beloppen
stiger det förmögenhetsbelopp som den pensionsberättigade kan ha utan
att avdrag sker till 33 500 kr. För makar stiger motsvarande förmögenhetsvärde
från 38 500 kr. till 49 200 kr.

Effekten av en 50-procentig höjning av de skärpningsfria beloppen kommer,
fortsätter verket, att variera med taxeringsvärdestegringarna i olika fall
och de olika regler för avkastningens beräkning som tillämpas. Riksförsäkringsverket
har undersökt de sammantagna verkningarna av en 25-procentig
höjning av taxeringsvärdena och en 50-procentig höjning av de skärpningsfria
beloppen i olika fall. Av undersökningen framgår bl. a. att en ensam
pensionär, som äger en till 35 000 kr. taxerad en- eller tvåfamilj sfastighet och
vars enda inkomst utgörs av den beräknade fastighetsavkastningen, enligt
gähande regler får sina inkomstprövade pensionsförmåner minskade med
157 kr. Efter angivna ändringar av taxeringsvärde och skärpningsfritt belopp
skulle minskningen av pensionsförmånerna bli 117 kr. Utgör fastighetens
nuvarande taxeringsvärde resp. 40 000, 45 000, 50 000 och 55 000 kr., uppgår
minskningen enligt gällande regler till resp. 500, 913, 1 333 och 1 747 kr.,
medan den efter nyss angivna ändringar skulle bli resp. 500, 1 000, 1 500 och
2 000 kr. kor makar, som båda har inkomstprövade förmåner, skulle en 25-procentig höjning av taxeringsvärdena och en 50-procentig höjning av de
skärpningsfria beloppen medföra, att avdraget på de inkomstprövade förmånerna
blir lägre eller lika stort som för närvarande upp till ett nuvarande
taxeringsvärde på fastigheten av 60 000 kr., medan avdraget vid högre taxeringsvärden
skulle stiga något jämfört med nu gällande regler. Vid beräkningarna
har förutsatts att pensionären inte har annan förmögenhet än
fastigheten samt att denna är skuldfri. Vidare har antagits att den nuvarande
2,5-procentregeln för inkomstberäkningen ändras så att procentsatsen sänks
till 2. Slutligen har beaktats det särskilda avdraget på 200 kr.

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1965

Riksförsäkringsverket framhåller, att undersökningarna ger vid handen
att effekten av en höjning av de skärpningsfria beloppen med 50 % skulle
bli störst vid lägre förmögenhetsvärden och relativt långsamt avta vid stigande
värden. Detta hör enligt verkets uppfattning godtas särskilt med hänsyn
till att folkpensionärer med större förmögenhet fick en kraftig reducering av
avdraget på inkomstprövade pensionsförmåner genom den fr. o. in. år 1963
företagna sänkningen av skärpningsprocenten från 20 till 10.

Riksförsäkringsverket föreslår alltså att de skärpningsfria beloppen höjs
från sammanlagt 30 000 kr. till 45 000 kr. för makar och från 20 000 kr. till
30 000 kr. för ensam pensionär. Åtgärden bör enligt verkets mening vara
generell och alltså gälla också för folkpensionärer med förmögenhetstillgångar
i form av exempelvis banktillgodohavanden och andra fordringai. I
den mån tillgångarna är av sådan storlek att de enligt gällande regler föranleder
avdrag på inkomstprövad pensionsförmån, kommer åtgärden för dessa
pensionärer att medföra en omedelbar rätt att efter ansökan erhålla förhöjning
av utgående förmån. Vissa pensionstagare som nu på grund av förmögenhetens
storlek är helt uteslutna från rätt till inkomstprövad förmån kommer
att efter ansökan kunna erhålla sådan.

Riksförsäkringsverket anför, att det inte varit möjligt att göra mera exakta
beräkningar av den föreslagna ändringens inverkan på kostnaderna för de
inkomstprövade pensionsförmånerna. För fastighetsägare torde den föreslagna
höjningen av de skärpningsfria beloppen i stort sett kompensera effekten
av de höjda taxeringsvärdena. Kostnaderna för de nya eller höjda
förmåner, som tillkommer innehavare av förmögenhet i form av exempelvis
banktillgodohavanden, uppskattar verket till omkring 10 milj. kr. per år.

Remissyttranden

Över riksförsäkringsverkets förslag har, efter remiss, yttranden avgivits av
riksskattenämnden, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Kristianstads,
Västmanlands och Västerbottens län, Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet
och Sveriges folkpensionärers riksorganisation.

Riksförsäkringsverkets förslag tillstyrks eller lämnas utan erinran av
remissorganen. Den föreslagna höjningen av de skärpningsfria förmögenhetsbeloppen
anses väl avvägd. Allmänt gillas att jämkningen av förmögenhetsgränserna
får slå igenom även för innehavare av andra förmögenhetstillgångar
än fastighet.

Att sträcka sig längre än vad verket föreslagit skulle enligt överståthåtlarämbetets
mening innebära en av förhållandena icke betingad favör för innehavare
av andra förmögenhetsobjekt än fastighet. Ämbetet tillägger, att man
i de fall höjningen av taxeringsvärdena blir särskilt kraftig inte kan bortse
från att de för fastighetsägaren motsvaras av en reell förmögenhetsökning.
Även Svenska stadsförbundet anser, alt en höjning av de skärpningsfria
beloppen utöver vad verket föreslagit inte bör komma i fråga i detta sam -

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1965

manhang. Enligt förbundets uppfattning måste man nämligen även beakta
de kommunalekonomiska konsekvenserna av ökade inkomstprövade förmåner
till följd av att uppflyttningen av skärpningsgränserna också avser förmögenheter
av annat slag än fastighet. Sveriges folkpensionärers riksorganisation
tillstyrker förslaget under förutsättning att procenttalet för beräkning
av intäkt av en- och tvåfamilj sfastigheter sänks från 2,5 till 2.

Departementschefen

Kommunala bostadstillägg, hustrutillägg och änkepensioner i anledning av
dödsfall före den 1 juli 1960 är underkastade inkomstprövning. Denna innebär,
att pensionsförmånen enligt vissa regler minskas med den pensionsberättigades
årsinkomst vid sidan av folkpensionen i den mån denna inkomst
överstiger visst belopp. Vidare gäller att förmögenhet överstigande för ensam
pensionär 20 000 kr. och för makar tillsammans 30 000 kr. medför höjning
av årsinkomsten med 10 % av det belopp varmed förmögenheten överstiger
nyss nämnda gränsbelopp. En gift pensionsberättigads inkomst och förmögenhet
anses utgöra hälften av makarnas sammanlagda inkomst och förmögenhet.

Vid beräkningen av årsinkomsten skall värdet av bostadsförmån eller annan
naturaförmån som regel uppskattas enligt de grunder som tillämpas vid
taxering till statlig inkomstskatt. Härav följer bl. a. att inkomst av en- och
tvåfamilj sfastigheter beräknas till 2,5 % av taxeringsvärdet samt att avdrag
från nämnda inkomst medges för ränta på lånat, i fastigheten nedlagt kapital
och dessutom med 200 kr. om innehavaren är mantalsskriven på fastigheten.

De nuvarande bestämmelserna om förmögenhetsskärpningen har gällt
sedan den 1 juli 1957, dock med den ändringen att skärpningsprocenten
sänktes från 20 till 10 fr. o. m. den 1 januari 1963. Som motivering härför
anfördes att den högre skärpningsprocenten verkade hårt, vilket skulle
framträda särskilt om taxeringsvärdena på egnahemsfastigheter höjdes mera
avsevärt.

bör att neutralisera verkningarna av de höjda fastighetstaxeringsvärdena
vid 1957 års allmänna fastighetstaxering beslöt statsmakterna, att de skärpningsfria
beloppen skulle höjas. Med anledning av den nu pågående fastighetstaxeringen
har riksförsäkringsverket haft uppdrag att utreda om en
ny jämkning i gällande bestämmelser rörande inkomstprövningen är motiverad.
Verket föreslår att de skärpningsfria beloppen höjs med 50 % från
20 000 kr. till 30 000 kr. för ensam pensionär och från 15 000 kr. till 22 500
kr. för gift pensionsberättigad, dvs. för makar sammanlagt från 30 000 kr
till 45 000 kr.

Jag anser det angeläget, att folkpensionärer som har egna hem eller därmed
jämförliga fastigheter inte på grund av en förmögenhetsökning som i
huvudsak är av nominell natur kommer i väsentligt sämre läge i fråga om
rätten till inkomstprövade pensionsförmåner. Sådana konsekvenser av den

31

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1965

pågående fastighetstaxeringen bör undvikas. Det av riksförsäkringsverket
framlagda förslaget, som gillats av remissorganen, anser jag väl avvägt. Jag
förordar att det genomförs. I detta sammanhang bör beaktas att inkomstprövningsreglerna
påverkas av att procentsatsen för beräkning av intäkt a\
en- och tvåfamilj »fastigheter sänks från 2,5 till 2. Kungl. Maj :t har den 5
februari 1965 beslutat föreslå riksdagen sådan ändring i skattereglerna. En
ändring i dessa slår automatiskt igenom i reglerna om inkomstprövningen
av folkpensionsförmåner.

Den föreslagna uppmjukningen av skärpningsreglerna är av generell natur
och således likformig för förmögenhetsinnehavare med fastighet och sådana,
vilkas förmögenhet består av exempelvis banktillgodohavanden. För
vissa pensionstagare kommer åtgärden att medföra rätt att efter ansökan
erhålla förhöjning av utgående inkomstprövade pensionsförmåner, varjämte
vissa pensionärer som nu på grund av förmögenhetens storlek är helt uteslutna
från rätt till sådan förmån kommer att efter ansökan bli berättigade
därtill.

Kostnadsökningen på grund av ändringen kan uppskattas till omkring 10
milj. kr. per år, varav huvuddelen faller på kommunerna.

Folkpension till anstaltsvårdade

Gällande bestämmelser

Enligt 10 kap. 2 § första stycket lagen om allmän försäkring får folkpension
till den som under hel månad åtnjuter anstaltsvård på statens bekostnad
inte utgå med mer än för år räknat 15 % av basbeloppet. \ id nuvarande basbelopp
5 000 kr. är alltså årsbeloppet för folkpension i dessa fall högst 750 kr.
Kan den pensionsberättigade på grund av sitt tillstånd uppenbarligen inte
tillgodogöra sig nämnda belopp till sin personliga nytta, kan riksförsäkringsverket
ytterligare sätta ned beloppet, dock till lägst 200 kr. per år. Enligt
andra stycket i samma paragraf kan allmän försäkringskassa medge nära
anhörig, vilken för sitt uppehälle är beroende av den pensionsberättigade,
rätt att helt eller delvis uppbära sådan del av folkpension, som på grund av
bestämmelserna i första stycket inte skall utges.

Är pensionstagare i annat fall än nu sagts under hel månad intagen i
annan anstalt än sjukhus eller åtnjuter han vård eller försörjning mot avgift,
som erläggs av kommun eller landstingskommun, har enligt bestämmelser
i 10 kap. 3 § första stycket lagen om allmän försäkring den som driver
anstalten respektive kommunen eller landstingskommunen rätt att, i den
män Kungl. Maj :t så förordnar, uppbära så stor del av folkpensionen, som
täcker vårdkostnaden. Även i dessa fall gäller, att den pensionsberättigade
själv har rätt att erhålla viss del av pensionen för silt personliga behov. Med
stöd av 10 kap. 3 § har Kungl. Maj :t utfärdat kungörelsen den 25 maj 1962
(nr 393) om rätt i vissa fall för kommun eller annan att uppbära folkpension

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1965

(ändrad 1963:37 och 1964:582). Det fickpenningbelopp, som enligt 4 §
kungörelsen i dess lydelse fr. o. in. den 1 november 1964 skall tillhandahållas
den pensionsberättigade, utgör 780 kr. om året.

Departementschefen

Av den lämnade redogörelsen framgår att bristande överensstämmelse f. n.
råder mellan de belopp som skall tillhandahållas den pensionsberättigade för
hans personliga behov i de fall då pensionen på grund av anstaltsvistelse
in. in. satts ned och då pensionen uppbärs av den som svarar för vårdkostnaden.
Vid vård på statens bekostnad utgör beloppet f. n. 750 kr., medan
det vid vård på kommunal eller landstingskommunal anstalt utgör 780 kr.
Det förra beloppet varierar automatiskt vid ändringar i basbeloppet, under
det att ändringar i det senare är beroende på Kungl. Maj :ts beslut. Då reglerna
rörande de belopp, som i de båda fallen bör tillkomma den pensionsberättigade
personligen, bör överensstämma, förordar jag att 10 kap. 2 §
första stycket lagen om allmän försäkring ändras så att Kungl. Maj :t får
fastställa det belopp med vilket pensionen högst får utgå.

Kostnadsfrågor m.m.

Departementschefen

I det föregående har angivits de kostnadsökningar, som blir en följd av de
föreslagna ändringarna i reglerna om folkpension. Till dessa frågor liksom
till anslagsbehovet för folkpensioneringen under nästa budgetår avser jag
att återkomma efter den lagrådsbehandling av vissa lagförslag som jag ämnar
hemställa om.

Enligt vad jag inhämtat avser chefen för finansdepartementet att inom
kort föreslå proposition till riksdagen om grunderna för kommunal skatteutjämning
m. m., innebärande bl. a. att kommunerna skall bestrida kostnaderna
för kommunala bostadstillägg, medan staten skall svara för övriga
folkpensionskostnader. De ändrade finansieringsreglerna är avsedda att
tillämpas på de pensionsförmåner som utbetalas fr. o. m. år 1965. Förslagets
genomförande förutsätter ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 398)
om finansiering av folkpensioneringen som jag nu vill anmäla. Den kostnadsökning
som de ändrade finansieringsreglerna medför ämnar jag redovisa
i samband med anmälan av anslagsbehovet för folkpensioneringen.

•I samband med ändringen av reglerna om kommunernas bidrag till folkpensionskostnaderna
bör en ändring ske i fråga om ordningen för inbetalning
av kommunernas kostnadsandelar. Nu gäller enligt kungörelsen den 25
maj 19o2 (nr 399) om inbetalning av kommunernas andelar i folkpensioner
att bidrag, som kommun har att utge för visst år, skall inbetalas före utgången
av mars månad följande år. Inbetalning behöver dock inte ske förrän
en månad efter det riksförsäkringsverket lämnat kommunen uppgift om det

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1965

belopp som skall erläggas. Underlåter kommunen att betala inom föreskriven
tid, skall kommunen erlägga dröj smålsränta efter 6 %. Från kommunalt
håll har framhållits som önskvärt att kommunerna får fullgöra sina inbetalningar
under flera terminer, lämpligen i samband med att staten utbetalar
kommunalskatt till kommunerna. Riksdagen har med likartad motivering
hemställt om utredning av frågan om inbetalning av kommunernas
andelar av folkpensionskostnaderna (rskr 1963:352). Ett förslag har utarbetats
av riksförsäkringsverket, innebärande att kommunernas inbetalningar
görs vid tre tillfällen i samband med utbetalning av förskott på kommunalskatten.
Förslaget har i huvudsak tillstyrkts i inhämtade remissyttranden,
dock med den erinran från vissa remissorgans sida att inbetalningen
bör fördelas på sex tillfällen.

Enligt min mening bör betalning av kommunernas kostnader för de kommunala
bostadstilläggen ske i anslutning till utbetalningen av förskott på
kommunalskatten. Uppbörden bör handhas av länsstyrelserna. Härigenom
tillgodoses de kommunala önskemålen samtidigt som administrationen förenklas
till ett avräkningsförfarande, så att en sjättedel av kostnaden för
kommunala bostadstillägg under ett år avräknas vid varje tillfälle då förskott
på kommunalskatt betalas under följande år. Vid utbetalningarna i
januari och mars månader torde avräkning få ske med belopp som riksförsäkringsverket
bestämmer på grund av en preliminär beräkning. Om det i
januari eller mars månad avräknade beloppet inte motsvarar en sjättedel av
statsverkets fordran hos kommunen, bör härav betingad jämkning ske av det
belopp som avräknas i maj månad. De nya reglerna bör införas i lagen om
finansieringen av folkpensioneringen.

Sjukförsäkringen

Sjukförsäkringsavgifterna m.m.

Gällande bestämmelser m. m.

Den som är inskriven hos allmän försäkringskassa skall enligt 19 kap.
2 § lagen om allmän försäkring erlägga sjukförsäkringsavgift. I denna avgift
ingår dels avgift avseende kassans utgifter för sjukpenning jämte barntillägg
samt moderskapspenning, dels avgift avseende kassans utgifter för
sjukvårdsersättning.

Avgift avseende utgifter för sjukvårdsersättning utgår, om den försäkrades
eller, då den försäkrade taxeras enligt för gift skattskyldig gällande bestämmelser,
de samtaxerade makarnas till statlig inkomstskatt taxerade
inkomst vid taxering året näst efter det år avgiften avser uppgår till minst
2 400 kr. Försäkrade, som vid avgiftsårets utgång fyllt 67 år eller för december
månad samma år åtnjutit ålderspension eller förtidspension, är befriade
från avgift. Om den avgiftspliktige vid taxeringen till .statlig inkomstskatt

.3 Bilaga till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 45

34

Kungl. Maj. ts proposition nr 45 år 1965

erhållit särskilt avdrag för väsentligen nedsatt skatteförmåga, avses enligt
fjärde stycket i nyssnämnda paragraf med taxerad inkomst vad som återstår
sedan den taxerade inkomsten minskats med nämnda avdrag. Vidare
tillämpas enligt 19 kap. 6 § femte stycket lagen om allmän försäkring en
avtrappningsregel, som innebär att avgiften är maximerad till ett belopp
motsvarande summan av 10 kr. och en femtedel av den taxerade inkomsten
över 2 400 kr.

Sjukförsäkringsavgifterna fastställs av riksförsäkringsverket efter kassornas
hörande. Avgifterna varierar kassorna emellan men inom eu och
samma kassa är avgiften för sjukvårdsersättning lika stor för alla avgiftspliktiga.
De avgifter för sjukvårdsersättning som skali inräknas i preliminär
skatt för år 1965 utgör 85 kr. i Stockholm och 73 kr. i landet i övrigt.

Departementschefen

Avgift avseende allmän försäkringskassas utgifter för sjukvårdsersättning
tas ut av försäkrade, vilkas till statlig inkomstskatt taxerade inkomst uppgår
till minst 2 400 kr. Samma taxerade belopp utgör gräns för skyldigheten att
betala folkpensionsavgift. I syfte att nå en bättre anpassning till skatteförmågan,
sådan den tar sig uttryck vid inkomsttaxeringen, har i prop. 1965:
14 föreslagits, att folkpensionsavgiften i stället skall beräknas på grundval
av den beskattningsbara inkomsten. De skäl som anförts för en omläggning
av skyldigheten att erlägga folkpensionsavgift kan också anföras för en motsvarande
omläggning av skyldigheten att erlägga avgift för sjukvårdsersättning.

En sadan åtgärd skulle undanröja vissa olägenheter, som är förknippade
med de nuvarande reglerna. På grund av att avgift för sjukvårdsersättning
påförs alla försäkrade, vilkas taxerade inkomst uppgår till minst 2 400 kr.,
blir förhållandevis många påförda sådan avgift även om de har låg inkomst
och nedsatt skatteförmåga. Samtaxerade makar eller en ogift person, änka,
änkling eller frånskild med hemmavarande barn under 18 år får betala avgift
om den taxerade inkomsten ligger mellan 2 400 kr. och 4 500 kr., trots att
statlig och kommunal inkomstskatt inte skall erläggas. Efter ortsavdraget
4 500 kr. blir nämligen den beskattningsbara inkomsten 0. De särskilda bestämmelserna
om extra avdrag för väsentligen nedsatt skatteförmåga är inte
tillämpliga, eftersom den beskattningsbara inkomsten redan är 0. Hade den
taxerade inkomsten i stället varit exempelvis 5 000 kr. eller 6 000 kr. skulle
extra avdrag ha kunnat medges med så stort belopp som erfordras för att
nedbringa den efter ortsavdraget återstående inkomsten till 0 eller alltså med
500 kr. resp. 1 500 kr. Skyldigheten att erlägga avgift för sjukvårdsersättning
skulle dock ha stått kvar. Nu nämnda olägenheter försvinner, om avgiftsskyldighet
inträder först när beskattningsbar inkomst beräknats.

Jag förordar sådan ändring i 19 kap. 2 § tredje stycket lagen om allmän
försäkring, att avgift avseende utgifter för sjukvårdsersättning skall erläggas

35

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1965

av eu försäkrad, om till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst beräknats
antingen för honom själv eller för make med vilken han samtaxeias.
Om mannen har beskattningsbar inkomst, utgår alltså avgift for hustrun
även om hon inte har någon inkomst. Reglerna i 19 kap. 2 § fjärde stycket
och 6 § femte stycket lagen om allmän försäkring kan slopas. Samtidigt
bör viss ändring göras i 2 § 4 mom. uppbördsförordningen den 5 juni 1953
(nr 272, ändrad 1954: 340). Det kan framhållas, att ändringen av reglerna
om avgiftsplikten inte berör rätten till sjukvårdsförmåner.

Genom den förordade omläggningen uppkommer ett avgiftsbortfall för de
allmänna försäkringskassorna, som kan uppskattas till omkring 20 milj. ki.
per år För att kompensera kassorna för detta avgiftsbortfall torde avgiften
behöva höjas med i genomsnitt 5 kr. för varje avgiftspliktig eller 10 kr. för

två makar.

I anslutning till de behandlade reglerna om sjukförsäkringen vill jag föreslå
en lagändring av administrativ innebörd.

Vissa kommuner bereder medellösa eller mindre bemedlade personer läkarvård
utan kostnad eller mot låg avgift. I sådana fall kan kommunerna enligt
bestämmelser i 2 kap. 7 § första stycket lagen om allmän försäkring efter
medgivande av Kungl. Maj :t erhålla ersättning från försäkringskassan för
läkarvårdskostnaden. En stadgad praxis på området har numera utbildats.
Som ett led i strävandena att decentralisera förvaltningen bör befogenheten
att medge kommunerna rätt till ersättning flyttas från Kungl. Maj .t
till de allmänna försäkringskassorna. Jag föreslår att lagrummet andras
i enlighet härmed. Fastställandet av de grunder efter vilka ersättning skall
utgå bör liksom f. n. ankomma på Kungl. Maj :t.

Förlängning av den s.k. T-försäkringen

Gällande bestämmelser in. in.

Enligt lagen den 17 december 1954 (nr 774) med särskilda bestämmelsei
om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa (ändrad 1955: 398 och
1960: 182) äger den, som vid utgången av år 1954 var medlem av erkänd
sjukkassa för erhållande av sjukpenning men som inte är sjukpenningförsäkrad
enligt 1947 års lag om allmän sjukförsäkring, rätt att för tiden intill
utgången av juni 1965 genom frivilliga avgifter försäkra sig för sjukpenning
i allmän sjukkassa (1 §). Försäkring enligt 1954 års lag kallas vanligen »Tförsäkring».
Anmälan för erhållande av försäkring skall ha gjorts före den
31 juli 1955 eller, såvitt angår den som blivit sjukpenningförsäkrad enligt
sjukförsäkringslagen men vars försäkring sedermera upphört, inom två
veckor från det beslutet därom delgavs honom. T-försäkringen gäller från det
alt den tidigare sjukpenningförsäkringen i erkänd eller allmän sjukkassa

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1965

upphört att gälla men endast om den försäkrade fullgjort sin skyldighet att
erlägga avgift också för försäkringen i den erkända sjukkassan. I fråga om
rätten till försäkringsförmån anses den nya försäkringen utgöra fortsättning
av den tidigare (2 §). T-försäkringen skall avse sjukpenning om 1, 2 eller
3 kr., dock högst det av nämnda belopp som med 50 öre överstiger den sjukpenning,
för vilken medlemmen vid utgången av år 1954 var försäkrad i erkänd
sjukkassa under de första 90 sjukhjälpsdagarna. Till sjukpenningen
utges barntillägg. Sjukpenning utges endast vid total förlust av arbetsförmågan.
För dag då den försäkrade åtnjuter sjukhusvård skall sjukpenning
som överstiger 1 kr. 50 öre nedsättas till detta belopp. Vid varje sjukdom
utges sjukpenning för högst 90 dagar (3 §).

Den årliga avgiften för T-försäkring utgör tolv gånger sjukpenningens
belopp (4 §). Statsbidrag för försäkringen utgår med 20 % av vad som utgivits
i sjukpenning och med 75 % av utgifterna för barntillägg. Kostnaderna
för försäkringen skall, i den mån de inte täcks av avgifter, statsbidrag och
andra tillgängliga medel, belasta försäkringen för grundsjukpenning i vederbörande
kassa (5 §).

I övrigt skall vad som är stadgat rörande frivillig sjukpenningförsäkring i
allmän sjukkassa lända till efterrättelse i tillämpliga delar, dock att karenstiden
alltid skall vara tre dagar (6 §).

Fr. o. m. den 1 januari 1963 har sjukförsäkringslagen ersatts av lagen om
allmän försäkring och de allmänna sjukkassorna ombildats till allmänna
försäkringskassor.

Enligt uppgifter, som erhållits från riksförsäkringsverket, var 98 081 personer
T-försäkrade vid utgången av år 1955, medan motsvarande antal vid
utgången av år 1963 var 87 599. Totalt har antalet försäkrade således under
tiden 1955—1963 minskat med 10 482 personer. Nedgången var särskilt
kraftig från år 1955 till år 1956. Därefter var beståndet relativt konstant
under en följd av år. Fr. o. m. år 1963 har åter konstaterats en mera betydande
nedgång. En uppdelning efter de försäkrades ålder vid utgången av
åren 1955 och 1963 visar, att en minskning skett inom åldersgrupper under
75 år medan de äldres antal ökat. Vid utgången av år 1963 var 61 % av de
försäkrade 70 år eller mer. Nära 94 % var 60 år eller mer. Männens medelålder
uppgick till 74,2 år och kvinnornas till 70,4 år. Statsbidraget för försäkringen
uppgick för år 1963 till ungefär 537 000 kr.

Departementschefen

Lagen den 17 december 1954 med särskilda bestämmelser om frivillig
sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa — den s. k. T-försäkringen —
tillkom för att övergångsvis bereda dem, som vid utgången av år 1954 var
sjukpenningförsäkrade i erkänd sjukkassa men som inte är sjukpenningförsäkradc
enligt den obligatoriska sjukförsäkringen, tillfälle att genom frivilliga
avgifter försäkra sig för sjukpenning. Denna möjlighet står öppen inte

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1965

endast för den, som inte blivit obligatoriskt sjukpenningförsäkrad, utan även
för den vars obligatoriska försäkring upphört. Försäkringen skall avse en
sjukpenning av 1, 2 eller 3 kr. per dag, dock högst det av nämnda belopp,
som med 50 öre överstiger den sjukpenning, för vilken den försäkrade vid
utgången av år 1954 var försäkrad i erkänd sjukkassa under de första 90
sjukhjälpsdagarna. Sjukhjälpstiden vid varje sjukdom är högst 90 dagar.

Möjligheten att teckna försäkring enligt 1954 års lag liksom redan tecknade
försäkringar upphör enligt gällande bestämmelser vid utgången av
juni månad 1965. Jag förordar, att möjlighet till T-försäkring skall bestå till
utgången av juni månad 1970. Fn försäkring, som gäller vid utgången av
juni månad 1965, bör, om inte den försäkrade begär annat, utan särskild
anmälan fortsätta att gälla även därefter dock längst till utgången av juni
månad 1970.

Departementschefens hemställan

I enlighet med det anförda har inom socialdepartementet upprättats förslag
till lag angående ändring i lagen om allmän försäkring, lag om ändrad
lydelse av 11 och 16 §§ lagen angående införande av lagen om allmän försäkring,
lag om fortsatt försäkring enligt lagen med särskilda bestämmelser
om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa, lag angående ändrad
lydelse av 5 § lagen om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension,
lag angående ändring i lagen om finansiering av folkpensioneringen
samt förordning om ändrad lydelse av 2 § 4 mom. uppbördsförordningen.

Av förslagen, vilka torde få fogas såsom bilaga‘ till detta protokoll, är de
tre förstnämnda av den natur att lagrådets yttrande bör inhämtas över dem.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer föredragande departementschefen,
att lagrådets yttrande över upprättade förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring,

2) lag om ändrad lydelse av 11 och 16 §§ lagen den 25 maj 1962 (nr 382)
angående införande av lagen om allmän försäkring, och

3) lag om fortsatt försäkring enligt lagen den 17 december 195U (nr 77i)
med särskilda bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän
sjukkassa

måtte för det i 87 § regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas
genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets
övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj :t Ko -

nungen.

Ur protokollet:
Anders Leion

1 Bilagan som, bortsett från en redaktionell jämkning, är likalydande med de vid propositionen
fogade författningsförslagen har uteslutits här.

38

Kungl. Maj:Is proposition nr 45 år 1965

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den t mars
1965.

När va lande:
justitierådet Hagbergh,
regeringsrådet Wilkens,
justitieråden Riben,

Bergsten.

Enligt lagrådet den 25 februari 1965 tillhandakommet utdrag av protokoll
över socialärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 11
februari 1965, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
för det i 87 § regeringsformen omfönnälda ändamålet inhämtas över upprättade
förslag till 1) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381)
om allmän försäkring, 2) lag om ändrad lydelse av 11 och 16 §§ lagen den
25 maj 1962 (nr 382) angående införande av lagen om allmän försäkring,
och 3) lag om fortsatt försäkring enligt lagen den 17 december 1951 (nr 774)
med särskilda bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän
sjukkassa.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet av
rättsavdelningschefen B. O. Hamdahl.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

Stig Granqvist

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1965

39

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 5 mars
1965.

N ärva rande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,
Edenman, Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, SvenEric
Nilsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, lagrådets den 1 mars
1965 avgivna utlåtande över de till lagrådet den 11 februari 1965 remitterade
förslagen till 1) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr
381) om allmän försäkring, 2) lag om ändrad lydelse av 11 och 16 §§ lagen
den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande av lagen om allmän försäkring
och 3) lag om fortsatt försäkring enligt lagen den 17 december 195i
(nr 774) med särskilda bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring
i allmän sjukkassa.

Föredraganden upplyser, att lagrådet lämnat förslagen utan erinran, samt
hänvisar i övrigt till statsrådsprotokollet den 11 februari 1965 och anför.

Folk pensionskostnaderna

Då hänsyn tas till de av mig förordade lagändringarna kan statens kostnader
för folkpensioner för budgetåret 1965/66 beräknas enligt följande
uppställning vari beloppen anges i milj. kr.

T

Förändring från 1964/65

Förmånsslag

Statens

kostnader

1965/66

Totalt

Höjda för-månsbelopp,
flera pensio-närer m. m.

Ändrad

finansiering

Ålderspension....................

3 317

+ 371

+ 371

—

Förtidspension...................

660

+ 388

+ 67

+ 321

Hustrutillägg.................•

101

+ 59

+ 10

+ 49

Änkepension

huvudfall......................

197

+ 41

+ 41

—

övergångsfall...................

120

+ 63

+ 4

+ 59

Barnpension.....................

43

+ 2

■+• 2
+. i

Barntillägg......................

16

+ 9

+ o

Invaliditetsersättning m. m........

27

+ 2

4- 2

Kommunalt bostadstillägg.........

—

— 79

—

— 79

Summa

4 481

+ 856

+ 498

+ 358

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1965

Beräkningarna i uppställningen bygger på antagandet att 16 indextillägg
utgår vid budgetårets ingång. Vidare har antagits att ytterligare två indextillägg
kommer att utlösas till följd av föreslagen höjning av omsättningsskatten.
Varje efter den 30 juni 1965 utfallande indextillägg med de förordade
nya beloppen, 85 kr. för ensam pensionär och 130 kr. för två pensionsberättigade
makar, beräknas kosta omkring 90 milj. kr. för helt år.

Statens folkpensionskostnader under nästa budgetår kan således beräknas
till avrundat 4 480 milj. kr. Utöver de av staten finansierade folkpensionsförmånerna
utgår kommunala bostadstillägg, som enligt de föreslagna
tinansieringsreglerna skall helt bekostas av kommunerna. Kostnaderna
för bostadstilläggen beräknas under budgetåret uppgå till omkring
420 milj. kr. De totala folkpensionskostnaderna under budgetåret 1965/66
blir därmed i det närmaste 5 miljarder kr. Av kostnadsökningen för staten,
856 milj. kr., hänför sig 358 milj. kr. till den föreslagna ändringen av
finansieringsbestämmelserna. De ändrade finansieringsreglerna föreslås
gälla för de pensionsförmåner som utbetalas fr. o. m. år 1965. Detta medför
att det redan under budgetåret 1964/65 uppkommer en ökad belastning
på folkpensionsanslaget med drygt 150 milj. kr.

Beräkningen av anslagsbehovet bygger i huvudsak på riksförsäkringsverkets
uppskattning av totalantalet pensionstagare i januari 1966, vilken
månad ansetts representativ för hela budgetåret 1965/66. Jag utgår från
följande beräkning av antalet pensionstagare med olika slag av pensionsförmåner.

Pensionsförmån

Beräknat antal personer

Jan. 1965
1964/65

Jan. 1966
1965/66

Förändring

Ålderspension..........

851 000

873 000

+ 22 000

Förtidspension.............

170 000

170 000

Hustrutillägg..............

Änkepension

44 000

46 000

+ 2 000

huvudfall...........

42 000

50 000

+ 8 000

övergångsfall.............

41 000

36 000

— 5 000

Barnpension...........

36 000

35 000

1 000

Barntillägg.............

15 000

15 000

Invaliditetsersättning.......

6 000

6 000

.—

Summa

1 205 000

1 231 000

+ 26 000

Anslaget Bidrag till folkpensioner in. in. har i prop. 1965: 1 (bil. 7 s. 23)
lör budgetåret 1965/66 preliminärt beräknats till 4 475 milj. kr. Jag föreslår
att anslaget definitivt uppförs med 4 480 milj. kr. Anslaget bör fr. o. in.
nästa budgetår benänmas Folkpensioner.

Uppräkning av livräntor på grund av frivillig yrkesskadeförsäkring
En genomgående princip inom yrkesskadeförsäkringen är att de vid varje
tidpunkt gällande bestämmelserna är tillämpliga på de då inträffade ska -

41

Kungl. Maj.is proposition nr 45 år 1965

dorna. Ersättningarna har på grund härav i allmänhet varit lägre ju längre
tillbaka i tiden skadan legat. Ersättningarna från den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen
har dock genom statsmakternas beslut vid flera tillfällen
förhöjts bl. a. med hänsyn till förändringarna i penningvärdet och
till reallöneutvecklingen. Härigenom har ersättningsnivån mellan äldre och
nyare skadefall i viss mån utjämnats. Till en början skedde detta genom
särskilda tillägg av statsmedel men år 1955 beslöts att förbättringarna
skulle ske genom en omreglering på så sätt att den arbetsförtjänst som låg
till grund för beräkningen av ersättningarna räknades upp. Samtidigt
beslöts att uppräkningen skulle bekostas genom tillägg till arbetsgivarnas
årliga yrkesskadeförsäkringsavgifter. En motsvarande omreglering skedde
år 1956 av
olycksfallsförsäkringen för fiskare i vad ersättningarna avsåg skador på
grund av olycksfall i arbete. I detta fall bekostas uppräkningen med statsmedel.
Fr. o. in. den 1 januari 1963 vidtogs en ytterligare förhöjning av
vissa äldre livräntor från såväl den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen
som fiskarförsäkringen, finansierad på samma sätt som 1955 och 1956
års omregleringar.

Någon uppräkning har däremot inte skett av ersättningar på giund ao
frivilliga försäkringar enligt lagstiftningen om yrkesskadeförsäkring. Riksförsäkringsverket
har aktualiserat frågan om uppräkning av dessa ersättningar.
Verket framhåller att det för de frivilliga försäkringarnas del
inte är möjligt att bekosta förbättringen av de äldre livräntorna genom
avgiftstillägg från arbetsgivarna. Det är också uteslutet att ta statsmedel
i anspråk för ändamålet. En uppräkning av de ifrågavarande livräntorna
torde vara möjlig endast i den mån överskott på den frivilliga försäkringen
kan disponeras.

Riksförsäkringsverket anser att en uppräkning av livräntorna från den
frivilliga försäkringen f. n. bör begränsas på motsvarande sätt som skedde
vid omregleringen av livräntor från fiskarförsäkringen. Detta innebär att
förbättring inte kommer att utgå för tid efter 67 års ålder. För uppräkning
av invalidlivränta före 67 års ålder bör krävas, att invaliditetsgraden äi
minst 30 %. Under förutsättning att uppräkningarna begränsas på nyss
angivet sätt men i övrigt sker med tillämpning av gällande grunder för omreglering
och förhöjning av livräntor från den obligatoriska försäkringen,
kan för riksförsäkringsverkets del antalet berörda livräntor beräknas till
sammanlagt 167. Det årliga förhöjningsbeloppet uppskattas till 257 000 kr.,
varemot svarar ett kapitalvärde av 2 280 000 kr.

Riksförsäkringsverket uppger vidare att verkets yrkesskadeförsäkringsfond
vid 1963 års utgång uppgick till i runt tal 594 milj. kr. Samtidigt beräknades
livränte- och ersättningsrcserverna till sammanlagt 517 milj. kr.
Behållningen utöver dessa försäkringstekniska fonder var alltså omkring
77 milj. kr. I sistnämnda belopp ingår eu premieutjämnings- och säker -

4- Kungl. Muj:ts proposition nr 45 år 1!)65

hetsfond på 73 milj. kr. och ett kursregleringskonto på 4 milj. kr. Av
premieutjämnings- och säkerhetsfonden beräknades 3,4 milj. kr. ha uppkommit
genom frivilliga försäkringar enligt 1954 års yrkesskadeförsäkringslag.
För frivilliga försäkringar enligt 1916 års olycksfallsförsäkringslag
töreligger inte någon separat bokföring, men det anses sannolikt att inte
obetydliga överskottsmedel från dessa försäkringar ingår i yrkesskadeförsäkringsfonden.

Riksförsäkringsverket anför, att uppkomna överskott på de frivilliga
försäkringarna gör det möjligt att räkna upp de ifrågavarande livräntorna
på angivet sätt. För att överskottet skall få disponeras för ändamålet fordras
medgivande av Kungl. Maj :t och riksdagen.

För den särskilda olycksfallsförsäkringen för fiskare finns en speciell
fond, i vilken försäkringsformerna för olycksfall under yrkesutövning och
olycksfall utom arbetet redovisas var för sig. För utomarbetsförsäkringen
fanns vid 1963 års utgång en livräntereserv på 0,16 milj. kr. och en säkerhetsfond
på 0,2 milj. kr. Den senare gör det möjligt att räkna upp livräntor
från utomarbetsförsäkringen på motsvarande sätt som livräntorna från
inomarbetsförs äk ringen.

Riksförsäkringsverket hemställer, att verket måtte bemyndigas att disponera
till frivilliga försäkringar hänförliga överskottsmedel i yrkesskadeoch
fiskarförsäkringsfondema för ersättningsförhöjningar enligt i det föregående
angivna grunder fr. o. in. den 1 juli 1965.

I likhet med riksförsäkringsverket anser jag det riktigt att från verket
utgående ersättningar på grund av frivilliga försäkringar enligt yrkesskadeförsäkringslagstiftningen
liksom ersättningar för skador utom arbetet på
grund av den särskilda olycksfallsförsäkringen för fiskare förhöjs med anlitande
av tillgängliga överskottsmedel på sätt verket föreslagit. Jag har
ei farit, att socialförsäkringsbolagen f. n. utreder förutsättningarna för motsvarande
höjningar av livräntor på grund av frivillig yrkesskadeförsäkring
i bolagen.

A llmänna sjukförsäkringsfonden

Enligt 19 kap. 1 § lagen om allmän försäkring skall arbetsgivarna erlägga
avgift till bl. a. sjukförsäkringen. Arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen
utgör enligt 19 kap. 4 § per år 1,5 % av löner upp till 22 000 kr. för år
räknat. Av avgiften skall u/15 användas till bestridande av utgifterna för
tillaggssjukpenning i vad den svarar mot inkomst av anställning. Beloppet
fördelas mellan försäkringskassorna i förhållande till deras utgifter för
sådan sjukpenning. Kungl. Maj :t äger dock med riksdagen bestämma, att
viss del av beloppet i stället skall ingå till en fond, allmänna sjukförsäkringsfonden,
vilken förvaltas enligt grunder som fastställs i enahanda ordning.
Fore den 1 januari 1963 gällde i princip likartade bestämmelser beträffande
arbetsgivarnas bidrag till utgifterna för tilläggssjukpenning enligt lagen

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 7,96a 4a

om allmän sjukförsäkring och för tilläggspenning enligt lagen om moderskapshjälp.

När arbetsgivarnas bidrag till kostnaderna för tilläggssjukpenning och
tilläggspenning ursprungligen fastställdes beräknades det, att dessa bidrag
skulle komma att svara för ungefär 60 % av kostnaderna för nämnda ändamål.
Detta antagande ligger också till grund för nu gällande finansieringsregler.
Under åren 1955--1958 översteg arbetsgivarbidragen nämnda procenttal.
Det överskjutande beloppet har i enlighet med statsmakternas för
varje särskilt år fattade beslut fonderats i allmänna sjukförsäkringsfonden.
För åren 1959 och 1960 har den för tilläggssj ukpenning och tilläggspenning
avsedda delen däremot inte uppgått till beräknade 60 % av utgifterna. För
år 1959 ansågs detta inte erfordra någon åtgärd. För år 1960 återfördes från
fonden det belopp varmed arbetsgivarbidragen för ifrågavarande ilndamal
understeg 60 % av utgifterna. Motsvarande återföring gjordes också för ar

1961 (prop. 1962: 153, L2U 28, rskr 302).

Riksförsäkringsverket har tagit upp frågan om ytterligare återföring av
medel från allmänna sjukförsäkringsfonden och överföring av medel till
fonden. Verket upplyser, att arbetsgivarbidragen till tilläggssj ukpenning
och tilläggspenning för år 1962 understiger 60 % av de under nämnda år i
de allmänna sjukkassorna bokförda utgifterna för ifrågavarande ändamål
med 3 067 678 kr. För år 1963 överstiger arbetsgivaravgifterna till tillaggssjukpenning,
i vad den svarar mot inkomst av anställning, 60 % av de allmänna
försäkringskassornas utgifter för ifrågavarande ändamål med
18 093 359 kr. Arbetsgivaravgifterna till sådan tilläggssj ukpenning för år
1964 har ännu inte kunnat exakt fastställas men preliminärt beräknas de
överstiga nyss nämnda procenttal av utgifterna med omkring 21 milj. kr.

Verket upplyser vidare att allmänna sjukförsäkringsfonden den 30 juni
1964 uppgick till i runt tal 245 milj. kr.

Riksförsäkringsverket framhåller att man nu synes ha vunnit sådan
erfarenhet, att den nämnda 60-procentsregeln kan fastställas att galla tills
vidare. En generell sådan regel skulle underlätta hl. a. beräkningen av de
egenavgifter som erfordras för tilläggssjukpenningförsäkringen för anställda.
Riksförsäkringsverket föreslår att generella föreskrifter utfärdas om
att till allmänna sjukförsäkringsfonden skall överföras belopp varmed
arbetsgivaravgifterna för visst år till försäkringen för de anställdas tilläggssj
ukpenning överstiger 60 % av de under året i de allmänna försäkringskassorna
bokförda utgifterna för sådan sjukpenning samt att från nämnda fond
skall återföras belopp varmed ifrågavarande avgifter för visst år understiger
60 % av angivna utgifter för året. Verket anser att regeln bör ges
tillämpning fr. o, in. 1962.

Allmänna sjukförsäkringsfonden har till syfte att utgöra eu reserv vid
tillfälliga påfrestningar på försäkringens finanser. Underskott resp. överskott
av den art som riksförsäkringsverket redogjort för kan regleras genom

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1965

att medel överförs till fonden eller återförs från fonden, överväganden pågar
f. n. om de framtida reglerna för socialförsäkringens finansiering. Med
hansyn härtill bör frågan om överföring av medel till fonden eller återformg
av medel dit behandlas på samma sätt som tidigare. Jag förordar
att från allmänna sjukförsäkringsfonden återförs det belopp varmed arbetsgivarnas
bidrag till utgifterna för tilläggssjukpenning och tilläggspenning
tor ar 1962 underskrider 60 % av kassornas utgifter för dessa ändamål
under samma år, varvid medlen bör användas som bidrag till ifrågavarande
utgifter. Till samma fond bör överföras de belopp varmed arbetsgivarnas
avgifter för tilläggssjukpenning för anställda för ettvart av åren 1963 och

1964 överstiger 60 % av kassornas utgifter för sådan försäkring under respektive
år.

Departementschefens hemställan

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kund.
Maj :t måtte genom proposition

A. föreslå riksdagen att

dels, jämlikt 87 § regeringsformen, antaga de i det föregående nämnda
t or slagen till

1) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän
försäkring,

2) ^ lag om ändrad lydelse av 11 och 16 §§ lagen den 25 maj 1962 (nr 382)
angående införande av lagen om allmän försäkring,

3) lag om fortsatt försäkring enligt lagen den 17 december 1954 (nr 774)
med särskilda bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän
s jukkassa,

dels antaga inom socialdepartementet upprättade förslag till

1) lag angående ändrad lydelse av 5 § lagen den 25 maj 1962 (nr 392) om
hnstrutillågg och kommunalt bostadstillägg till folkpension,

2) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 398) om finansiering
av folkpensioneringen,

3) förordning om ändrad lydelse av 2 § 4 mom. uppbördsförordningen
den 5 juni 1953 (nr 273),

dels, med ändring av tidigare beslut, fatta principiellt beslut om att
bolag, som avses i 1 § lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring,
icke efter utgången av år 1967 skall äga meddela försäkring enligt
nämnda lag,

dels medgiva riksförsäkringsverket att disponera till frivilliga försäkringar
hänförliga överskottsmedel i yrkesskadeförsäkringsfonden och överskottsmedel
i fiskarförsäkringsfonden för förhöjning fr. o. m. den 1 juli
1965 av livräntor som på grund av frivillig försäkring utges av verket,

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1965

dels besluta att från allmänna sjukförsäkringsfonden skall återföras det
belopp, varmed arbetsgivarbidragen för år 1962 till tilläggssjukpenning
enligt lagen om allmän sjukförsäkring och till tilläggspenning enligt lagen
om moderskapshjälp underskrider 60 % av de under nämnda år i de allmänna
sjukkassorna bokförda utgifterna för ifrågavarande ändamål,

dels ock besluta att till allmänna sjukförsäkringsfonden skall överföras
det belopp, varmed arbetsgivarnas avgifter för ettvart av åren 1963 och
1964 till tilläggssjukpenning, i vad den svarar mot inkomst av anställning,
överstiger 60 % av de under respektive år i de allmänna försäkringskassorna
bokförda utgifterna för ifrågavarande ändamål,

B. lämna riksdagen tillfälle att avge yttrande över de i statsrådsprotokollet
den 11 februari 1965 angivna huvudgrunderna för avvecklingen av
de s. k. socialförsäkringsbolagens verksamhet,

C. föreslå riksdagen att för budgetåret 1965/66 under femte huvudtiteln
anvisa till Folkpensioner ett förslagsanslag av 4 480 000 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Håkan Rahm