Kungl. Maj.ts proposition nr 44 är 1965

1

Nr 44

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående bidrag till handelshamnar
och farleder för budgetåret 1965/66, in. m.;
given Stockholms slott den 5 mars 1965.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om
vilkas avlämnande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gösta Skoglund

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås avlösning av det år 1948 mellan staten och Billeruds
aktiebolag ingångna avtalet rörande ombyggnad av Säffle kanal. Förslaget
innebär i huvudsak att staten lämnar bidrag med högst 1,7 milj. kr.
för utbyggnad av bolagets hamn i Gruvön vid Vänern. En mindre ombyggnad
av Säffle kanal förordas för att möjliggöra trafik med något större fartyg
än f. n. Ombyggnaden beräknas draga en kostnad av ca 1 milj. kr. Billeruds
aktiebolag har förbundit sig att lämna bidrag härtill med högst 350 000
kr. Vidare bör ett belopp om 300 000 kr. ställas till Arvika stads förfogande
att användas för gatu- eller vägprojekt i staden. Slutligen föreslås, att till
bidrag till handelshamnar och farleder för budgetåret 1965/66 skall anvisas
ett reservationsanslag av 4 milj. kr.

1—Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 44

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 44 år 19(i5

btdrag av protokollet över konununikationsårendcn, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms slott
den 5 mars 1965.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,
Edenman, Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme,
Sven-Eric Nilsson.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Skoglund, anmäler
efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga angående
bidrag till handelshamnar och farleder för budgetåret 1965/66, in. in. och
anför.

I statsverkspropositionen (bil. 8 s. 115) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen
att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till bidrag till handelshamnar
och farleder för budgetåret 1965/66 beräkna ett reservationsanslag
av 4 milj. kr. Beredningen av denna fråga är nu avslutad och jag anhåller
att få redogöra för den närmare.

Från reservationsanslaget Bidrag till handelshamnar och farleder utgår
bidrag till ekonomiskt icke självbärande hamn- och farledsföretag, som är
angelägna från lokaliserings-, beredskaps- eller sysselsättningssynpunkt eller
med hänsyn till hamnens upplandsfunktioner. Bidrag kan utgå till handelshamnar
med högst två tredjedelar och till farleder med högst 90 % av
den beräknade byggnadskostnaden. Riktlinjerna för bidragsgivningen återfinns
i prop. 1957: 1 (bil. 12 p. 77) och bestämmelserna härom har intagits
i kungörelsen den 10 augusti 1928 (nr 328) angående statsbidrag till byggande,
förbättring och underhåll av allmänna hamnar och farleder (ändrad
1935: 188, 1948: 442 och 525 samt 1963:156).

I. Säffle kanal

1. Inledning

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallade jag den 25 oktober
1962 direktören L. Lokrantz att i egenskap av sakkunnig inom kommunikationsdepartementet
uppta förhandlingar rörande frågan om ombyggnad av
Säffle kanal med berörda intressenter. Den sakkunnige, vilken arbetat under

3

Kungl. Maj.ts proposition nr H år 1965

benämningen Säffle kanalutredning, avlämnade den 26 maj 1964 betänkandet
Frågan om en ombyggnad av Säffle kanal (Stencil K 1964: 3). Till betänkandet
har fogats en preliminär överenskommelse med Billeruds aktiebolag
om avlösning av ett år 1948 mellan staten och bolaget ingånget avtal
rörande ombyggnad av Säffle kanal.

över betänkandet har yttranden avgivits av överbefälhavaren, järnvägsstyrelsen,
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, sjöfartsstyrelsen,
riksrevisionsverket, arbetsmarknadsstyrelsen, kommerskollegium
(som inhämtat yttranden från handelskamrarna i Göteborg och Karlstad),
länsstyrelsen i Värmlands län (efter hörande av vederbörande kommuner),
kanaltrafikutredningen, Billeruds aktiebolag, Näringslivets trafikdelegation,
Föreningen för inre vattenvägar och Svenska företagares riksförbund. Vidare
har Arvika och Säffle städer inkommit med skrivelser i ärendet.

2. Tidigare utredningar m. m.

Säffle kanal utgör en genomgående farled från Sulvik och Arvika vid
Glafsfjordens norra ände genom Byälvens sjö- och vattensystem till älvens
utlopp i Vänern vid Låka fyr. Farleden har en längd av ca 80 km, varav
74 km ovanför Säffle och 6 km nedanför. Vid Säffle finns en damm för att
reglera vattenståndet i älven ovanför staden. Gällande dämningstillstånd
innebär rätt att vissa tider höja vattenståndet ovanför Säffle till -f 44,79 m.
Vänerns vattenstånd är lägst + 43,16 m. Invid regleringsdammen finns kanalens
enda sluss och ovanför denna en ca 400 m lång sprängd kanal, den
s. k. slusskanalen. I kanalen kan framföras fartyg med en längd av 32 m,
en bredd av 7,12 m och ett djupgående av 3 m, motsvarande en största
lastförmåga av ca 300 ton.

Sedan Trollhätte kanal åren 1909—1916 byggts om för trafik med fartyg
med upp till drygt 2 000 tons lastförmåga, har frågan om en ombyggnad och
modernisering av Säffle kanal aktualiserats vid olika tillfällen. I prop.
1948: 210 behandlades ett betänkande, enligt vilket kanalen åren 1949—
1952 för en kostnad av ca 2,9 milj. kr. skulle byggas ut till ett minsta farledsdjup
av 3,6 in, vilket skulle medge trafik med 3,3 m djupgående fartyg
av upp till 700 tons lastförmåga. I anledning härav framlades i propositionen
följande förslag, vilka godkändes av riksdagen (SU 143, rskr 301).

Statsmakterna skulle på grund av då rådande penningpolitiska förhållanden
fatta endast ett principbeslut om att en kanalombyggnad skulle
komma till stånd. Ombyggnaden borde så snart förhållandena medgav utföras
enligt ett i jämförelse med betänkandet utvidgat program, vilket innebar
att farledsdjupet i varje fall på sträckan Vänern—Säffle skulle ökas till
3,9 m. Denna fördjupning beräknades medföra eu merkostnad av ca 0,5
milj. kr. Frågan om fördjupning av den återstående delen av kanalen skulle
utredas ytterligare. Vidare föreslogs riksdagen bemyndiga Kungl. Maj:t att
godkänna ett avtal med Billeruds aktiebolag, vilket innebar, att staten som
1 * - Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr it

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 4 i år 1905

bidrag till genomförandet av kanalombyggnaden skulle av bolaget erhålla
500 000 kr. jämte äganderätten till 23 aktier i Seffle kanalbolag. Dåvarande
Säffle köping skulle bidraga med 100 000 kr. till utbyggnaden av kanalen
medan Arvika stad överlät äganderätten till en aktie i kanalbolaget. Vidare
föreslogs att staten skulle förvärva aktiemajoriteten i kanalbolaget till ett
pris av inemot 300 000 kr. Kanalens förvaltning och drift skulle ombesörjas
av vattenfallsstyrelsen och sammanföras med Trollhätte kanal. Styrelsen
fick i uppdrag att utreda frågan om ytterligare fördjupning av kanalen.
Kungl. Maj:t godkände avtalet den 17 juni 1948.

I skrivelse den 24 november 1959 redovisade vattenfallsstyrelsen utredningsresultatet
och anförde i huvudsak följande. Seffle kanalbolag hade likviderats
år 1952, varvid dess anläggningar och rörelse övergått till styrelsen.
Även om någon avgörande ändring av kapitalförsörjningsläget icke inträtt,
var styrelsen beredd att utföra ombyggnadsarbetet under de närmaste åren,
om detta ansågs önskvärt. Vissa arbeten i fråga om regleringsdammen i kanalen
hade redan utförts för en kostnad av 1 150 000 kr. Arbetena erfordrades
även om kanalutbyggnaden ej kom till stånd.

I utredningarna om kanalens ombyggnad hade vattenfallsstyrelsen bl. a.
räknat med dels det alternativ som i första hand låg till grund för riksdagens
beslut, nämligen farledsdjupet 3,9 in från Vänern till Billeruds kaj vid
Säffle och 3,6 m i övrigt, dels alternativet med farledsdjupet 3,9 in i ledens
hela sträckning. En höjning av vattenståndet från +44,8 in till +45,1 in
gav billigaste utförandet i båda alternativen. Anläggningskostnaderna — inklusive
kostnader om 1 350 000 kr. för utförda och pågående arbeten — beräknades
till resp. 6 850 000 och 7 300 000 kr. Från dessa belopp borde emellertid
räknas bort 600 000 kr. i utlovade bidrag från Billeruds aktiebolag
och Säffle stad, varför kostnaden för statsverket skulle uppgå till resp.
6 250 000 och 6 700 000 kr. Styrelsen konstaterade, att starka motiv förelåg
för det större utbyggnadsalternativet. Det syntes dock ofrånkomligt, att ombyggnaden
icke skulle ge företagsekonomiskt tillfredsställande avkastning
utan att dess fullföljande måste delvis motiveras av de allmänna fördelar,
som åtgärden skulle medföra.

Vattenfallsstyrelsens utredning remissbehandlades. Allmänt kan sägas
att remissorgan med lokal anknytning till kanalen ställde sig positiva till
en kanalombyggnad. Kanalens betydelse från skilda synpunkter för bygden
och dess näringsliv underströks. Övriga yttranden avspeglade betänkligheten
inför ett fullföljande av kanalombyggnaden.

I skrivelse den 18 februari 1961 anmodades vattenfallsstyrelsen att i samråd
med sjöfartsstyrelsen ytterligare överväga farledens tekniska utformning
och redovisa resultatet av övervägandena ävensom, om anledning därtill
förefanns, inkomma med förnyad kostnadsberäkning.

Vattenfallsstyrelsen anförde i skrivelse den 12 oktober 1961 beträffande

Ktingl. Maj.ts proposition nr ii år 1965 •''

frågan om dimensionerande fartygsstorlek, att ökat djupgående gav snabbt
stigande kostnader, varför anledning ej bedömdes föreligga att frångå det
tidigare rekommenderade djupgåendet av 3,6 m i hela farleden. Då sjöfartsstyrelsen
ifrågasatt en sådan utformning av kanalen att den kunde
taga emot de största fartygen av s. k. paragrafbåtstyp med en längd av
70 m och en bredd av 11 in, uttalade vattenfallsstyrelsen att antalet passerande
fartyg skulle öka relativt obetydligt, medan kostnaderna för att
göra kanalen tillgänglig för dessa större fartyg skulle bli mycket betydande.
Anledning att förutsätta större fartyg än sådana med en bredd av 9,6 m och
en längd av 60 m ansågs därför icke föreligga. Utslagsgivande för hur stora
fartyg, som kunde tillåtas på kanalen, var passagen genom järnvägsbron
och slussen i Säffle. Sammanfattningsvis anförde styrelsen att, även om den
förutsatta tekniska standarden för farleden fick anses låg och en förbättring
i och för sig mycket önskvärd, det med hänsyn till de höga kostnaderna ansågs
nödvändigt att godta en mindre bekväm framkomlighet för de största
fartygen.

3. Säffle kanalutredning

Utredningen har sökt klarlägga om en ombyggnad av Säffle kanal kan anses
försvarlig trots de sedan år 1948 ändrade förutsättningarna beträffande
ombyggnadskostnader, trafikbehov och räntabilitet. I betänkandet lämnas
en redogörelse för aktuella kostnader för ombyggnaden. Därefter anges
de allmänna utgångspunkterna för en trafikvinstberäkning. Mot bakgrunden
av undersökningar angående de godsmängder som kan påräknas fölen
utbyggd kanal och de alternativa transportmedel som kan ifrågakomma
in. in. har utredningen gjort en trafikvinstkalkyl som ligger till grund för
utredningens ställningstaganden och förslag.

I fråga om kostnaderna för ombyggnad av kanalen erinrar utredningen
om att vattenfallsstyrelsen år 1959 övervägt dels ett farledsdjup av 3,9 in
från Vänern till Säffle och 3,6 in i övrigt, och dels ett farledsdjup av 3,9 in i
hela kanalen. Styrelsen som på utredningens begäran beräknat ombyggnadskostnaderna
i 1963 års prisläge, har funnit att kostnaderna enligt de båda
alternativen skulle uppgå till resp. 6,3 och 6,8 milj. kr. Enligt utredningen
är de åtgärder för förbättring av farledens standard, som ingår i de båda
alternativen, relativt begränsade. Utredningen anser emellertid att man vid
en ombyggnad icke bör gå utöver vattenfallsstyrelsens förslag i detta anseende.
då ytterligare åtgärder medför alltför omfattande kostnader.

Beträffande de för eu utbyggd kanal aktuella godskvantiteterna anför utredningen
i huvudsak följande.

Den helt dominerande trafikanten på Säffle kanal är Billeruds aktiebolag,
som utnyttjar kanalen för nedgående transporter av massa och trävaror

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 44 år 1965

samt för uppgående transporter av eldningsolja och svavel. Större delen av
torrlasttrafiken ombesörjes av pråmar med omlastning i Vänern. Vidare
bogseras virke till bolagets fabrik i Säffle. Av den totala godskvantiteten på
kanalen år 1961, ca 84 000 ton (exkl. flottat virke), svarar bolaget för 80 %.
Inräknas det bogserade virket, blir andelen högre.

Bolaget har icke kunnat redovisa specificerade prognoser rörande transportbehoven
för de driftställen, som direkt beröres av kanalen. Ett sannolikt
minimialternativ har dock framlagts, som vid tillgång till en utbyggd kanal
år 1968 skulle ge en skeppningskvantitet av 83 000 ton (exkl. bogserat virke),
vilket motsvarar en ökning med 24 % jämfört med år 1961. Av denna godsmängd
avser 51 000 ton nedgående transporter av massa, papper och trävaror
samt 32 000 ton uppgående trafik med eldningsolja och svavel, ökningen
ligger huvudsakligen på nedgående gods och avser i första hand
papper och i andra hand trävaror. För bogserat virke beräknas icke någon
ändring av kvantiteten. Under vissa speciella förutsättningar kan, enligt
bolaget, skeppningskvantiteterna öka betydligt över angivna 83 000 ton.

I fråga om övriga företags transporter konstaterar utredningen bl. a., att
av den år 1961 befordrade godsmängden avsåg nära 10 000 ton hamnen i
Arvika. Nedgående skeppades i utrikes fart 3 000 ton sågade trävaror samt i
inrikes fart 400 ton spannmål. I den uppgående trafiken dominerade inrikes
oljetransporter med en kvantitet av 4 600 ton. Införseln från utrikes ort bestod
av 400 ton salt och 1 000 ton fasta bränslen. Till en Värmlands lantmäns
centralförening tillhörig anläggning i Säffle hänförde sig utlastning
av totalt ca 6 000 ton spannmål in. m.

Utredningen har hos berörda trafikanter begärt uppgift om bl. a. de godskvantiteter,
som skulle kunna påräknas år 1968 för en utbyggd kanal. Det
ojämförligt viktigaste godsslaget skulle enligt dessa uppgifter bli sågade
trävaror. Det synes utredningen skäligt att räkna med att 23 000 ton trävaror
kommer i fråga för skeppning via kanalen. Utförsel av spannmål sker
främst över Säffle. Som en trolig genomsnittlig kvantitet år 1968 har nämnts
3 000 ton. Oljekvantiteten prognosåret torde ej komma att överstiga 15 000
ton. Beträffande fasta bränslen bedömes endast industrikoks komma i fråga
för transport på en utbyggd kanal. I prognosen räknas med en årskvantitet
av 5 000 ton. Övriga tyngre transporter för verkstadsindustriens del utgöres
av tackjärn, smidesjärn och plåt. Totalkvantiteten ligger f. n. kring 10 000
ton per år. Uppgift om storleken av en eventuell ökning har inte stått att få.

I fråga om gödningsämnen torde en större årskvantitet för kanalen än
1 500 ton inte kunna påräknas.

Såsom alternativ till eu utbyggd Säffle kanal finns enligt utredningen,
förutom nuvarande kanalled, olika lösningar, som innebär anslutning till
väner- eller västkusthamnar med järnväg eller landsväg. I vissa transportrelationer
finns också obrutna landtransporter som ytterligare alternativ.

7

Kungl. Maj.ts proposition nr U år 1965

Vissa järnvägslinjer berör direkt kanalens omland och erbjuder enligt utredningen
ett alternativ till direkta sjötransporter. Från statens järnvägar
har uttalats, att järnvägen inte har några svårigheter att redan nu omhänderta
de för en utbyggd kanal aktuella varukvantiteterna. Sträckan Kil—
Göteborg är därtill föremål för betydande investeringar, vilka ger ökad kapacitet.
En sådan följer också av övergången till godsvagnar med större lastförmåga.
Upprustningen av huvudlinjerna och förnyelsen av godsvagnsparken
gör det vidare möjligt att förkorta transporttiderna för den mera
långväga trafiken.

Beträffande landsvägskommunikationerna är för de vid kanalen förlagda
industrierna i första hand av intresse möjligheten att med lastbil transportera
gods till eller från hamn vid Vänern, dvs. i huvudsak hamnarna i
Karlstad och Åmål samt Billeruds aktiebolags hamn i Gruvön. Det aktuella
vägnätet är redan jämförelsevis väl utbyggt och ytterligare förbättringar
planeras. Såvitt utredningen kunnat finna, skulle en utbyggnad av Säffle kanal
inte medföra några besparingar i väginvesteringarna. Tvärtom får man
räkna med betydliga merkostnader som följd av ökade brodimensioner
in. m. för förbindelser över kanalen.

Utbyggnad av annan hamnkapacitet som alternativ till investeringar i kajer
in. m. vid kanalen är enligt utredningen i första hand aktuell för hamnen i
Gruvön. För hamnarna i Karlstad och Åmål kan man, om kanalen inte
byggs om, räkna med en relativt sett ringa merbelastning genom främst
ökade trävaruskeppningar. Från Karlstad har uppgivits, att en ökning av
hamnens kapacitet kan åstadkommas med föga kostnadskrävande åtgärder.

I Åmåls hamn torde f. n. föreligga viss outnyttjad kapacitet.

I anslutning till den utförda trafikvinstberäkningen anför utredningen
bl. a., att egentliga besparingar till följd av en ombyggnad av kanalen skulle
uppstå enbart i fråga om massgods, såsom sågade trävaror och mineraloljor.
Beträffande gods som fraktas med linjefartyg anser utredningen det orealistiskt
att räkna med transport via kanalen, varför några kostnadsbesparingar
för varor som massa och papper icke beräknats. För prognosåret 1968 har
trafikvinsten beräknats till 653 000 kr., varav 160 000 kr. hänför sig till mineraloljor
och återstående 493 000 kr. till torrlastgods. I en samhällsekonomisk
kalkyl skulle kostnadsbesparingen som följd av en kanalutbyggnad
enligt utredningen under prognosåret 1968 ligga lägre eller vid ca 510 000 kr.

Utredningen erinrar om att eu ombyggnad av Säffle kanal medför eu total
investering av 8 150 000 kr., varav 1 350 000 kr. redan tagits i anspråk
för främst en förbättrad vattenreglering i Byälven. Om utbyggnaden inte
kommer till stånd, måste ca 150 000 kr. läggas ned i underhåll för att nuvarande
led skall bibehållas. Det är i och för sig angeläget att hela det för
ombyggnaden erforderliga kapitalet göres räntabclt. Vid bedömning av fiagan
om ombyggnaden skall slutföras eller ej skall en lönsamhetskalkyl dock

8

Kungl. Maj. ts proposition nr it dr 1965

l>elastas med endast kostnaden för resterande nettoinvestering, dvs. 6 650 000
kr. För att kanalen skall kunna utnyttjas av större fartyg krävs även nettoinvesteringar
om minst 1,2 milj. kr. i hamnanläggningar. De nyinvesteringar
kanal utbyggnaden skulle föra med sig uppgår således till sammanlagt
ca 7,8 milj. kr.

\ id beräkning av de årliga kapitalkostnaderna bör avskrivningstiden ej
vara längre än ,10 år och räntan sättas till 6 %. Vid konstanta annuiteter
blir årskostnaden nära 570 000 kr., varav 480 000 kr. faller på kanalen och
»0 000 kr. på hamnanordningar. Väljs det mindre alternativet för utbyggnaden,
minskar nettoinvesteringen för denna från 6 650 000 till 5 900 000
kr. och annuiteten till 480 000 kr. Även för kajer o. d. bör man kunna räkna
med en något lägre kostnad. Kanalens driftkostnader påverkas inte i större
omfattning av utbyggnaden. En mindre uppräkning bör dock ske med uppskattningsvis
ca 20 000 kr. per år. Då samma belopp bör läggas på hamnrörelsen
i kanalen, blir totala årliga ökningen av driftkostnaderna 40 000 kr.

De årliga merkostnaderna för en utbyggd kanal skulle således vid det
större alternativet uppgå till ca (480 000 + 90 000 + 40 000) 610 000 kr. och
vid det mindre till ca (480 000 + 90 000 + 40 000) 560 000 kr. Vinstbeloppet
skulle därigenom bli lägre än tillkommande årskostnader. Det årliga underskottet
i utgångsläget vid det större utbyggnadsalternativet är i en samhällsekonomisk
kalkyl ca (610 000 — 510 000) 100 000 kr., vilket enligt utredningen
snarast kominer att öka. Också det mindre utbyggnadsalternativet
ger underskott. En förutsättning för att utbyggnaden skall bli till gagn
ar vidare att endast en del av trafikvinsten indras till staten i form av kanaluppbörd.

Utredningen anför, afl ombyggnaden av kanalen skulle ge dålig räntabilitet
for staten från företagsekonomisk synpunkt. I den män 1948 års bedömning
av kanalombyggnadens betydelse för kringliggande bygd fortfarande
skulle äga giltighet, bör detta emellertid tillmätas en avsevärd vikt vid bedömningen
av om utbyggnaden bör komma till stånd. Förhållandena har
emellertid bl. a. med hänsyn till industriprodukternas allt högre förädlingsgrad
inte oväsentligt ändrats. Ej heller från samhällsekonomisk synpunkt
är projektet därför attraktivt.

Utredningen erinrar om att det siffermässiga underlaget för statsmakternas
ställningstagande år 1948 till största delen var hämtat ur en åren
1945—1946 gjord utredning, baserad på trafiksiffror från år 1938. Ifråga\
aiande utredning beräknade för en ombyggd kanal en godskvantitet av nära
280 000 ton (exkl. flottningsgods), motsvarande en ökning jämfört med
1938 av 60 000 ton. I den av vattenfallsstyrelsen år 1959 redovisade undersökningen
hade kvantiteten räknats ned till drygt 190 000 ton. Den av utredningen
nu genomförda undersökningen visar en ytterligare sänkning av
transportkvantiteterna till drygt 100 000 ton. Minskningen får delvis ses mot
bakgrund av vissa från bygdens synpunkt i och för sig gynnsamma förskjut -

9

Kungl. Maj:ts proposition nr H år 1965

nhiRar i näringslivet, vilka samtidigt medfört ändrade krav på områdets
transportförsörjning. I den nya trafikbilden får direkta sjötransporter en
betydligt reducerad roll. Vinsterna av en koncentration av skeppmngarna
till hamnar utanför kanalområdet ökar. Härtill bidrar rationaliseringen inom
landtransportväsendet. Utredningen framhåller även det betänkliga i den
ytterligare splittring av hamnväsendet inom vänerområdet som eu kanalombyggnad
medför. Skall fartygens kostnadsfördelar komma till sin ratt, kravs
i "stället en ökad koncentration av skeppningarna. Ett sammanförande av
Billerudsföretagens skeppningar bör därför bidra till ett rationellt sjötransportsystem
för Vänern. Den ökning av transportuppgifterna, som vid
den förordade lösningen tillföres lastbilarna, ger väsentligt fler arbetstillfällen
för den lokala befolkningen än sjöfarten. Utredningen framhåller vidare
att värdet av en kanalombyggnad inte är av den storlek att det motiverar
ett avsteg från den av statsmakterna nyligen fastslagna principen att
varje trafikgren skall svara för sina kostnader. Skulle statsmakterna anse
sig böra frångå den angivna principen för att stimulera områdets näringsliv
bör enligt'' utredningens mening andra åtgärder än en kanalombyggnad
komma i fråga.

Mot bakgrund av det anförda har utredningen funnit sig böra uppta förhandlingar
med Billeruds aktiebolag om att få till stånd en avlösning av
1948 års avtal.

Den uppläggning av transporterna, som bolaget i första hand sett som
alternativ till en utbyggd kanal, är att föra över främst exportgodset till bolagets
industrihamn i Gruvön vid Vänern, där bolaget också har sm största
driftenhet med massa- och papper sfabrik jämte sågverk. Utbyggnaden av
hamnen beräknas kosta ca 3 200 000 kr. Mot denna kostnad har bolaget att
ställa, förutom sitt tidigare utlovade bidrag av 500 000 kr. till kanalutbyggnaden,
bortfall av de investeringar i industrikajer in. m. som en utbyggd
kanal skulle medföra för bolaget. Bolagets alternativa transportuppläggning
förutsätter landtransporter mellan de olika driftställena vid kanalen
och Gruvön, vilka medför merkostnader för bolaget jämfört med direkt sjötransport.

Vid förhandlingarna har enighet nåtts om att ett engångsbelopp om
1 700 000 kr. ger uttryck för den kapitaliserade nettomerkostnad en övergång
till transport via hamnen i Gruvön skulle medföra för bolaget i jämförelse
med tillgången till en utbyggd kanal. Vid beräkningen av beloppet bär
förutsatts hl. a. att vid eu ombyggd kanal skulle för bolagets transporter
lamna tillämpas eu med högst 50 % förhöjd taxa. Vidare har förutsatts att
nuvarande led skall finnas att tillgå också framdeles för i forsta hand oljetransporter.

Förhandlingarna med bolaget har resulterat i eu preliminär överenskommelse.
överenskommelsen, som för att bli gällande skall ha godkänts av

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 44 år 1965

Kungl. Maj :t fore den 1 juli 1965, innebär i huvudsak att 1948 års avtal inte
ullfoljs och att staten förbinder sig att bidra till utbyggnad av hamnen i
Gruvon med 55 % av utbyggnadskostnaderna, dock högst 1,7 milj. kr. Bolaget
ager rätt till bidrag endast för kostnader som nedlagts på hamnutbyggnaden
före 1 juli 1971.

I anslutning till det framlagda förslaget till överenskommelse föreslår utföljand?11
VlSm ljtterligare åt9ärder- 1 d^ta avseende anför utredningen

Arvika stad har engagerat sig i den tidigare beslutade kanalombyggnaden
genom att forbmda sig att färdigställa kajer in. m. Staden har delvis redan

ul gjort atagandet för en kostnad av sammanlagt ca 350 000 kr. Dessa arbeten
kan, om kanalen inte byggs ut, nyttiggöras endast i begränsad omfattning.
Utredningen anser det därför rimligt att staten lämnar bidrag till nåtr^lkändamål
av ''dkt för staden och föreslår att staten ställer

300 000 kr. tm Stadens deposition, att efter länsstyrelsens godkännande an vandas

for nagot av stadens gatu- eller vägprojekt.

I fråga om Säffle stad erinrar utredningen om att kommunalfullmäktige
i dåvarande Saffle köping utlovat 100 000 kr. som bidrag till den merkostnad,
som skulle föranledas av den föreslagna fördjupningen av kanalen till
3,9 m pa strackan Vänern-Säffle. Beslutet hade samband med planerna att
nedanför slussen i Saffle anlägga en hamn, vilken skulle dra nytta av en
fördjupning av den nedanför liggande delen av kanalen. Säffle stad har inte
övergivit tanken på en sådan hamn. En hamnutbyggnad torde få kombineras
med viss fördjupning av farleden från hamnläget ner till Vänern. Om
staden finner motiverat att bygga hamnen torde den komma att hemställa
om statsbidrag harfor. Utredningen föreslår att statsmakterna, i den mån
anläggningen befinnes lämplig från trafikekonomisk synpunkt, prövar eu
ansökan om bidrag med beaktande av vad som förevarit.

En utebliven ombyggnad av kanalen leder för industrierna inom kanaens
omland till ett ökat behov av vägtransporter. Utredningen föreslår, att
statsmakterna vid ställningstaganden till frågor angående omfattningen av
och tidpunkten for skilda vägförbättringsåtgärder inom kanalens omland
bhiddslr^1 *St SaU Uppmarksammar områdets behov av utbyggda vägför Saffle

kanal utnyttjas i icke ringa grad för icke kommersiell småbåtstrafik
Någon inskränkning i möjligheterna till sådan trafik är ej avsedd. Enigt
utredningens förslag bor den nuvarande kanalleden även fortsättningsvis
finnas att tillgå. K

4. Yttrandena

Utredningens förslag tillstyrkes helt eller med endast mindre erinringar
av ertalet remissinstanser. Riksrevisionsverket finner dock att avlösning

11

Kungl. Maj.ts proposition nr H är 1965

av avtalet med Billeruds aktiebolag icke bör genomföras f. n. Sjöfartsstyrelsen
och Föreningen för inre vattenvägar anser sig inte kunna tillstyrka utredningens
förslag.

Enligt kanaltrafikutredningen ligger ställningstagandena i betänkandet
beträffande Säffle kanals framtid väl i linje med utredningens allmänna
bild av vänertrafiken. En koncentration av det berörda områdets transporter
till hamnen i Gruvön bedömer utredningen som ett led i vänertrafikens
effektivisering. Vattenfallsstyrelsen anför, att även om i den företagsekonomiska
kalkylen från det räntepliktiga kapitalet frånräknas det belopp
om 2 milj. kr., som staten enligt förslaget skall betala till Billeruds
aktiebolag och Arvika stad, skulle för att täcka kapitalkostnaden för ombyggnaden
erfordras en så väsentlig taxehöjning, att trafiken med all
sannolikhet skulle minska. Därest beslut nu skulle fattas om genomförande
av den år 1948 beslutade ombyggnaden, kan det härför erforderliga
kapitalet ej tillfredsställande förräntas. Om kanalleden skall åtminstone tills
vidare bibehållas i stort sett oförändrad, bör vissa investeringar göras i
syfte att förbättra kanalens driftresultat. Därutöver torde en begränsad taxehöjning
behöva genomföras.

Enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har väg- och brofrågorna ej beaktats
i erforderlig omfattning vid den samhällsekonomiska bedömningen.
Kanalleden korsas av flera broförbindelser samt en färjeförbindelse som avses
att ersättas med fast förbindelse. Kanalens segelfria höjd utgör f. n.
26,5 in. De fasta förbindelserna måste därför utformas öppningsbara eller
som högbroar. Detta medför betydligt högre investerings- och underhållskostnader
än om broarna kunnat utföras som fasta broar med lägre segelfri
höjd. Sammanlagt är dessa kostnadsskillnader av sådan storlek att de
bör tagas med vid bedömningen av kanalledens framtida utformning och således
även beaktas vid den definitiva utformningen av ett avtal med bolaget.

Järnvägsstyrelsen anser, att det föreslagna bidraget till hamnen i Gruvön
icke bör bindas vid ett i förväg fastställt projekt. Billeruds aktiebolag föreslås
i stället få disponera aktuellt belopp för valfri investering, som leder
till eu effektivitetshöjning för bolagets terminaltransporter.

Enligt riksrevisionsverket är ytterligare utredning erforderlig angående
den framtida driften av kanalen och lönsamheten härav, om den skall bibehållas
även vid en utbyggnad av Gruvöhamnen. Avvägningen av ersättningen,
vilken i realiteten får anses utgöra ett skadestånd, bör omprövas med
hänsyn till resultatet av en sådan utredning. I varje fall bör frågan om den
fortsatta driften prövas, även om avtalet skulle godtagas. Ställning till avlösningsfrågan
bör inte tagas förrän i samband med prövningen av kanaltrafikutredningens
kommande betänkande.

Länsstyrelsen i Värmlands län framhåller sammanfattningsvis, alt eu upprustning
av kommunikationslederna i Västvärmland är angelägen för att

12

Kungl. Maj:ts proposition nr ii år 1965

skapa bättre förutsättningar för näringslivet inom området, som är i starkt
behov av lokaliseringspolitiska stödåtgärder. Enligt länsstyrelsens uppfattning
får de skäl, vilka anfördes som motiv för statsmakternas ställningstagande
till eu kanalombyggnad år 1948, alltjämt anses bärande. Om det
ändå beslutas att kanalen ej skall byggas om, anser länsstyrelsen att — om
segelfria höjden i farleden anses kunna begränsas till 8 in — beslut samtidigt
bör fattas därom samt medel ställas till förfogande för vissa vägbyggnadsföretag
under perioden 1965—1969.

/• öreningen för inre vattenvägar anför, att en justering av utredningens
kalkyler är berättigad. En sådan justering medför, att kanalombyggnaden
framstår såsom samhällsekonomiskt lönsam. Föreningen hemställer därför,
att utredningens förslag inte fullföljes och att beslut fattas att snarast bygga
om Säffle kanal i enlighet med det större alternativet. Sjöfartsstyrelsen,
som finner att vissa ytterligare frågor borde ha redovisats i utredningen,
framhåller helt allmänt att utredningen i sina överväganden synes vara
statisk. Utredningen synes inte räkna med någon fortsatt utveckling inom
det berörda området. Någon trafikökning tror man inte på bl. a. med hänsyn
till rationaliseringen inom transportväsendet i övrigt. Möjligheterna att
effektivisering och rationalisering kan ske även inom sjöfarten synes inte
ha beaktats. — Sammanfattningsvis anför styrelsen följande.

Avtalsförslaget synes icke vara tillfredsställande ur det allmännas synpunkt
och dess godtagande kan därför icke av styrelsen tillstyrkas. Det
material utredningen själv framlagt, talar för att en kanalförbättring även
samhällsekonomiskt skulle kunna vara en godtagbar investering, därest staten
i stället för att erlägga 1,7 milj. kr. till Billeruds AB gjorde motsvarande
avskrivning på kanalförbättringen. En dylik disposition av det statliga bidraget
finner uppenbart Billeruds AB självt vara att avgjort föredraga. Den
skulle också beakta även övriga berörda industriers intressen. Styrelsen vill
emellertid på nuvarande premisser icke heller förorda en sådan lösning.
Dels finnes icke sakliga skäl att prioritera förevarande kanalprojekt framför
andra aktuella kanalprojekt. Dels finner styrelsen, mot bakgrunden av vad
i det föregående sagts, angeläget att en översyn göres av förevarande utredning
och är beredd att själv medverka härvid. Vid denna översyn bör dels
möjligheterna att förbättra kanalen bli föremål för ytterligare prövning,
dels undersökas konsekvenserna av ett nedläggande av den kommersiella
trafiken å kanalen.

II. Sjöfartsstyrelsens anslagsframställning

Sjöf artss t yreisen (skr 21/8 1964) har föreslagit, att anslaget för budgetåret
1965/66 uppföres med 2 000 000 kr.

Styrelsen anför i huvudsak följande. Av de för budgetåret 1963/64 disponibla
medlen om 2,1 milj. kr. har enligt Kungl. Maj :ts beslut avsatts för
bidrag till farledsförbättring i Karlskrona 600 000 kr., för utbyggnad av
hamnen i Skärhamn 450 000 kr. samt för uppmuddring av infarten till

13

Kungl. Maj:ta proposition nr ii år 1965

Mörbylånga 291 000 kr., tillhopa 1 341 000 kr. För utbyggnad av hamnen i
Visby har statsbidrag beviljats med högst 3,7 milj. kr. varav styrelsen bemyndigats
taga i anspråk 3,15 milj. kr. Resterande 550 000 kr. torde erfordras
innevarande budgetår. För muddring i Brandalsund har styrelsen hemställt
att få taga i anspråk 96 200 kr. Vid bifall till dessa förslag skulle för
nya företag vid utgången av budgetåret 1963/64 finnas disponibelt
117 300 kr.

De för innevarande budgetår anvisade medlen om 2 milj. kr. jämte från
föregående budgetår kvarstående medel om ca 117 000 kr. förutsättes komma
att i sin helhet fördelas på de i prop. 1964: 1 (bil. 8 p. 45) nämnda
projekten.

Under budgetåret 1965/66 kvarstår medelsbehov för tidigare upptagna
projekt, vilka till följd av anslagsbegränsning inte kunnat tillgodoses. Dessutom
har tillkommit framställningar avseende hamnarna i Kalmar och Falkenberg.
Vidare utreds bl. a. färjtrafiken till Finland och samordningen av
land- och sjötransporter. Resultaten av utredningarna aktualiserar frågor
om bidrag till eventuella hamnutbyggnader och farledsarbeten.

III. Departementschefen

Genom Säffle kanal finns en sammanhängande sjöled mellan Arvika och
Vänern. Farleden är ca 80 km lång. Vid Säffle finns, förutom en damm för
reglering av vattenståndet i farleden ovanför staden, kanalens enda sluss.

I kanalen kan framföras fartyg med en längd av 32 in, en bredd av drygt
7 m och ett djupgående av 3 in, vilket motsvarar en lastförmåga av maximalt
ca 300 ton. Sedan Trollhätte kanal i början av detta århundrade byggts om
för trafik med fartyg med en lastförmåga av drygt 2 000 ton, har frågan om
en modernisering av Säffle kanal aktualiserats i olika sammanhang.

År 1948 fattade statsmakterna principbeslut om att en ombyggnad av
Säffle kanal skulle komma till stånd så snart de penningpolitiska förhållandena
medgav. Enligt planerna skulle farledsdjupet på sträckan Vänern—
Säffle ökas till 3,9 in, vilket skulle medge passage för fartyg med ett djupgående
av 3,6 in. Frågan om fördjupning av den återstående delen av kanalen
skulle utredas ytterligare. I sammanhanget godkändes ett avtal med
Billeruds aktiebolag, i vilket staten förband sig att bygga ut kanalen mot
att bolaget lämnade bidrag härtill med 500 000 kr. Vidare utlovade dåvarande
Säffle köping att bidra med 100 000 kr. till utbyggnaden. Staten förvärvade
också aktiemajoriteten i Seffle kanalbolag. Kanalens drift och förvaltning
överfördes till vattenfallsstyrelsen och sammanslogs sedermera med
förvaltningen av Trollhätte kanal.

Vattenfallsstyrelsen lick därefter i uppdrag att utreda omfattningen av
den utbyggnad av kanalen som slutligt borde ske. Styrelsen redovisade resultatet
av utredningsuppdraget år 1959. Kostnaderna för statsverket för en

14

Kungl. Maj.ts proposition nr it år 1965

utbyggnad beräknades till mellan 5 och 6 milj. kr. Enligt styrelsen syntes
det ofrånkomligt att ombyggnaden inte skulle ge företagsekonomiskt tillfredsställande
avkastning och att dess fullföljande måste delvis motiveras
av de allmänna fördelar som åtgärden medförde. År 1961 redovisade styrelsen
vissa ytterligare överväganden rörande främst farledens tekniska utformning.
Härvid anförde styrelsen bl. a., att ett ökat djupgående på kanalen
skulle medföra snabbt stigande kostnader, varför anledning ej bedömdes
föreligga att frångå det tidigare rekommenderade djupgåendet av 3 6 in i
hela farleden.

Frågan har nu ytterligare penetrerats av Säffle kanalutredning.

Utredningen, som i första hand prövat om förutsättningarna för den år
1948 beslutade kanalombyggnaden fortfarande kvarstår, erinrar om att det
siffermässiga underlaget för 1948 års beslut till största delen hämtats från
en tidigare utredning, enligt vilken godskvantiteten (exkl. flottningsgods)
på en ombyggd kanal kunde beräknas till nära 280 000 ton. Säffle kanalutredning
har kommit fram till en betydligt mindre trafikvolym eller drygt
100 000 ton. Minskningen beror delvis på de för bygden gynnsamma förskjutningar
i näringslivet, som ägt rum under senare år och som kan beräknas
fortgå. Utvecklingen innebär ändrade krav på områdets transportforsorjning
som minskar fördelarna av direkta sjötransporter med fartyg
av den storlek att de kan utnyttja en utbyggd kanal.

Utredningen har funnit att en kanalombyggnad, som beräknas kosta
mellan 6 och 7 milj. kr. i 1963 års priser, ger dålig räntabilitet för staten
från företagsekonomisk synpunkt. Härtill kommer att värdet av en kanalombyggnad
för den omliggande bygden inte är så stort att det motiverar ett
avsteg från den av statsmakterna nyligen fastslagna principen att varje
trafikgren skall svara för sina kostnader. Skulle statsmakterna anse sig
bora stimulera områdets näringsliv bör enligt utredningen andra åtgärder
an en kanalombyggnad komma i fråga.

Utredningen, som således funnit att trafikbehov, ombyggnadskostnader
och räntabilitet ändrats så att den tidigare förutsatta kanalombyggnaden
inte längre ter sig försvarlig, har eftersträvat eu avlösning av 1948*års avtal
mellan staten och Billeruds aktiebolag. Utredningen har med bolaget träffat
en preliminär överenskommelse som i huvudsak innebär, att 1948 års avtal
inte fullföljs och att staten förbinder sig att bidra med högst 1,7 milj. kr.
till utbyggnad av bolagets industrihamn vid Gruvön i Vänern. Detta innebär
enligt utredningen, att avlösningsbeloppet användes till ett trafikekonomiskl
mera ändamålsenligt objekt. Enligt utredningen bör den nuvarande kanaileden
även fortsättningsvis finnas att tillgå, överenskommelsen skall för
att bil bindande godkännas av Kungl. Maj :t före den 1 juli 1965.

I anledning av vissa åtaganden som Arvika stad gjort i anslutning till den
tidigare planerade kanalombyggnaden har utredningen vidare föreslagit
att staten ställer 300 000 kr. till förfogande för gatu- eller vägprojekt i sia -

15

Kungl. Maj. ts proposition nr ii år 1905

den. Vidare förordar utredningen, att statsmakterna vid en eventuell utbyggnad
av eu allmän hamn i Säffle beaktar vissa engagemang från denna
stads sida i samband med den ursprungligen planerade kanalombyggnaden.
Slutligen har utredningen föreslagit, att statsmakterna vid ställningstaganden
i frågor angående omfattningen av och tidpunkten för skilda vägförbättringsåtgärder
inom kanalens omland på ett välvilligt sätt uppmärksammar
områdets behov av vägförbindelser.

Riksrevisionsverket har funnit, att en avlösning av avtalet icke bör genomföras
f. n. Sjöfartsstyrelsen och Föreningen för inre vattenvägar har
ansett sig icke kunna tillstyrka utredningens förslag. Detta har däremot tillstyrkts
helt eller med endast mindre erinringar av flertalet övriga remissinstanser,
t. ex. järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen,
kommerskollegium och kanaltrafikutredningen.

Enligt min mening kan Säffle kanalutrednings överväganden och förslag
i princip godtas. De skäl som utredningen anfört visar, att det inte längre
är försvarligt att bygga ut kanalen i den omfattning som statsmakterna förutsatte
år 1948. En sådan utbyggnad skulle, som utredningen påpekat, strida
mot de nyligen fastslagna riktlinjerna för den statliga trafikpolitiken. Jag
delar således utredningens uppfattning, att den tidigare beslutade ombyggnaden
icke bör komma till stånd, varför en avlösning av avtalet med Billeruds
aktiebolag bör ske. Med hänsyn till att avlösningsbeloppets storlek utgör
ett förhandlingsresultat och att bolaget —- på sätt som jag återkommer
till i det följande — förklarat sig villigt att bidraga till täckande av vissa
andra kostnader har jag icke något att erinra mot utredningens förslag att
bolaget skall erhålla bidrag till Gruvöhamnen med högst 1,7 milj. kr. Jag
tillstyrker även förslaget att 300 000 kr. skall ställas till förfogande för vägcller
gatuprojekt i Arvika.

Under ärendets beredning inom kommunikationsdepartementet har vissa
ytterligare synpunkter framförts i fråga om kanalens betydelse för den
kringliggande bygden. Från berörda kommuners sida har anförts bl. a. att
även en mindre ombyggnad än den tidigare beslutade skulle vara av vikt
för möjligheten att behålla och i viss omfattning även öka nyttotrafiken på
kanalen. Detta skulle bidraga till en mera gynnsam utveckling av näringslivet
inom området, som är i behov av lokaliseringspolitiska stödåtgärder. I
anledning härav har jag låtit undersöka förutsättningarna för en sålunda
förordad mindre utbyggnad. Från vattenfallsstyrelsen har därvid redovisats
att det torde vara i och för sig rimligt att förlänga slussen i Säffle och att
vidtaga vissa andra mindre åtgärder, vilka möjliggör trafik med fartyg som
är ca 20 % längre än de största fartyg som nu kan passera kanalen. Bredden
på de fartyg som skulle kunna utnyttja kanalen skulle dessutom kunna
öka något. Djupgåendet i farleden förutsättes vara oförändrat. Genom eu
sådan mindre ombyggnad skulle bl. a. visst mindre nordsjötonnage och
större tankfartyg än f. n. kunna trafikera kanalen. Detta skulle möjliggöra

16

Kimgl. Maj.ts proposition nr it år 1965

större laster av lrämst sågade trävaror och petroleumprodukter. Kostnaderna
för ombyggnaden har beräknats till sammanlagt ca 1 milj. kr. I beloppet har
raknats in 150 000 kr. för vissa underhållsåtgärder, som måste vidtagas
aven om kanalen inte utbygges. Vid överläggning med företrädare för Billeruds
aktiebolag har dessa förklarat att en sådan mindre utbyggnad skulle
vara av trafikekonomiskt värde för bolaget. Företaget är därför villigt atl
bidra med ,15 % av den beräknade kostnaden, dock med högst 350 000 kr.

Efter avdrag för de nämnda underhållskostnaderna om ca 150 000 kr.
och bidraget från Billeruds aktiebolag skulle statens kostnader för den
mindre utbyggnaden kunna beräknas till ca 500 000 kr. En sådan mindre
omfattande investering torde kunna medföra en trafikökning, som gör den
lönsam. Ombyggnaden kan också antagas ha viss positiv lokaliserings- och
sysselsättningseffekt i kanalens omland. Jag är därför beredd att förorda
att en sådan ombyggnad kommer till stånd.

Sammanfattningsvis innebär mina ställningstaganden följande. I enlighet
med utredningens förslag bör staten lämna bidrag med 55 %, dock högst
1 700 000 kr., av kostnaderna för utbyggnad av Billeruds aktiebolags industrihamn
i Gruvön. Vidare bör ett belopp av 300 000 kr. ställas till Arvika stads
förfogande, att efter länsstyrelsens godkännande användas för gatu- eller
vägprojekt i staden. För dessa åtgärder torde beräknas ett belopp av 2 milj.
kr. under det under sjätte huvudtiteln uppförda reservationsanslaget till
bidrag till handelshamnar och farleder. Vidare bör en mindre ombyggnad
av Saffle kanal företagas i enlighet med de av vattenfallsstyrelsen angivna
riktlinjerna for en kostnad av ca 1 milj. kr. Härav lämnar Billeruds aktiebolag
bidrag med 35 % upp till 350 000 kr. Kostnaderna i övrigt för utbyggnaden
bör bestridas med drivmedel som vattenfallsverket disponerar, i första
hand inom kanalrörelsen.

Vid bifall till de nu förordade åtgärderna, vilka för statsverket beräknas
kosta sammanlagt ca 2,5 milj. kr., skulle staten befrias från skvldigheten
att bygga ut Säffle kanal för ett belopp av inemot 7 milj. kr.

Den av utredningen träffade preliminära överenskommelsen med Billeruds
aktiebolag har efter förhandlingar med bolaget kompletterats i enlighet med
vad jag nu anfört. Den nya överenskommelsen torde såsom bilaga fä fogas
till statsrådsprotokollet för denna dag.

Vid bifall till vad jag nu föreslagit torde Kungl. Maj :t böra inhämta riksdagens
bemyndigande att godkänna överenskommelsen med Billeruds aktiebolag.

att narmare utreda och projektera den förordade mindre ombyggnaden av
Säftle kanal.

Sjöfartsstyrelsen har för andra bidrag från förevarande anslag under
nasta budgetår beräknat medelsbehovet till 2 milj. kr. Jag har ingen erinran
häremot.

17

Kungl. Maj:is proposition nr H år 1965

Anslaget tonde sålunda uppföras med (2 000 000 + 2 000 000) 4 000 000

kr. Jag hemställer att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen afl . .

1) godkänna de riktlinjer för utbyggnad av Saffle kanal

som jag förordat i det föregående,

2) bemyndiga Kungl. Maj:t att godkänna den av mig i
det föregående redovisade överenskommelsen mellan staten

och Billeruds aktiebolag;

3) till Bidrag till handelshamnar och farleder för budgetåret
1965/66 på driftbudgeten under sjätte huvudtiteln anvisa
ett reservationsanslag av 4 000 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Bert Holmberg

18

Kungl. Maj.ts proposition nr H år 1965

Bilaga

Överenskommelse

mellan Svenska staten och Billeruds aktiebolag

Mellan Svenska staten och Billeruds aktiebolag föreligger ett den 23 mars
resp. den 7 april 1948 dagtecknat avtal enligt vilket staten förbundit sig att
aTra?frue anSivna villkor ombygga Säffle kanal och bolaget förbundit
sig dels att bidraga till kanalombyggnaden med 500 000 kronor, dels

Saf t ?aile(nftn!n§ tiH Staten överläinna 23 aktier i Seffle kanalbolag.
Avtalet har hittills icke uppfyllts i vidare mån än att bolaget till staten överlämnat
angivna aktier. °

skalTfnUf- r aten Bi,leJuds aktiebolag överenskomma nu att avtalet icke

medföra r" |afS1 V1.dare.1män an så redan sketk Avtalet upphör sålunda att
medföra rätt för någondera parten att kräva uppfyllelse av någon enligt av mélse.

k åCnde f°rpl,ktelse- Parterna träffa följande nya överenskom Staten

förbinder sig att utgiva bidrag till utbyggnad av bolagets hamnanordningar
i Gruvon. Bidraget skall utgå med 55 procent av utbyggnadskostnaden,
dock med högst 1 700 000 kronor ySS

Bolaget förbinder sig att till staten utgiva bidrag till kostnaderna för föriangnmg
av slussen i Säffle och de åtgärder i övrigt som erfordras för att
mojhggora trafik på Satfle kanal av fartyg med ca 20 procent större längd
an vad den nuvarande kanalen tillåter, med i stort samma djupgående samt
med nagot okad bredd. Bidraget skall utgå med 35 procent ai ifrågavarande

kostnader, dock med högst 350 000 kronor. laga^aranae

Bitlrag som avses i detta avtal utgår endast för sådana arbeten som ut ^rJS,

}lIJdefr tlde.n den 1 Juli 1965~den 1 juli 1971 och för vilka tillika bidra*
påkallats fore sistnämnda datum. niarag

Om någon av parterna påkallar det, skall den andra parten fullgöra sin
bidragsskyldighet successivt i mån av arbetenas utförande på följande sätt

nåkaM ^ efter b^nadsarbetenas igångsättande den part som

pakahat bidragets utbetalande, visat vilka kostnader, som under halvåre
nedlagts pa arbetena ifråga, skall den andra parten inom ramen för avta
, maximibelopp utbetala bidrag enligt avtalad procent av de visade kosterna.
Forsta utbetalning må dock ske tidigast den 1 juli 1966
Denna överenskommelse är gällande endast under förutsättning att den
samma godkannes av Kungl. Maj :t före den 1 juli 1965. UtSaUning att den‘

Stockholm den 19 februari 1965
För Svenska staten
Lars Peterson

Säffle den 22 februari 1965
För Billeruds aktiebolag
Åke Pihlgren

ESSELTE «B. STHLM 65
514611