Kungi. Maj:ts proposition nr 31 år 1965

1

Nr 31

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående godkännande
av ändringar i konventionen om upprättande av Mellanstatliga
rådgivande sjöfartsorganisationen (Bl CO);
given Stockholms slott den 11 februari 1965.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kominunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gösta Skoglund

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj :t att
för Sveriges del godkänna av Mellanstatliga rådgivande sjöfartsorganisationen
(IMCO) den 15 september 1964 antagna ändringar av artiklarna 17 och
18 i konventionen om upprättande av IMCO. Ändringarna innebär att
antalet medlemmar i IMCO:s råd ökas från sexton till aderton och att
principerna för utseende av dessa medlemmar erhåller annan utformning.
Enligt de nya principerna skall samtliga rådsmedlemmar väljas av IMCO:s
församling, därvid tolv medlemmar skall utses efter för dem nu gällande
grunder under det att övriga sex medlemmar skall utses så, att alla mera
betydande geografiska områden i världen blir företrädda i rådet. 1

1 — Rihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 31

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1965

l tdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott
den 11 februari 1965.

Närvarande:

.Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lindström,
Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Hermansson, Holmqvist,
Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Skoglund, anmäler
efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om
godkännande av ändringar i konventionen om upprättande av Mellanstatliga
rådgivande sjöfartsorganisationen (IMCO) och anför därvid följande.

Konventionen om IMCO (SO 1959: 15) trädde i kraft den 17 mars 1958.
Efter riksdagens bemyndigande meddelade Kungl. Maj:t den 17 april 1959
beslut om godkännande för Sveriges del av konventionen (prop. 1959:49,
UU 1, rskr. 147)». Anslutningsdokument deponerades den 27 sistnämnda
månad.

IMCO består av bl. a. en församling, ett råd och en sjöfartssäkerhetskommitté
(artikel 12).

Enligt konventionens artikel 17 skall IMCO:s råd bestå av sexton medlemmar
och ha följande sammansättning, nämligen a) sex medlemmar
skall vara regeringar i länder med det största intresset i tillhandahållande
av tonnage för den internationella handelssjöfarten, b) sex medlemmar
skall vara regeringar i andra länder med det största intresset i den internationella
sjöburna handeln, c) två medlemmar skall väljas av IMCO:s
församling bland regeringar i länder med ett avsevärt intresse i tillhandahållande
av tonnage för den internationella handelssjöfarten och d) två
medlemmar skall väljas av församlingen bland regeringar i länder med ett
avsevärt intresse i den internationella sjöburna handeln.

Rådet skall enligt artikel 18 fastställa vilka som i enlighet med artikel
17 a) skall vara medlemmar i egenskap av regeringar i länder med det
största intresset i tillhandahållande av tonnage för den internationella

. 1 ™:°t0mtaAttaI; (dec. 1964) följande 58 stater, nämligen Algeriet, Amerikas förenta stater,
Argentina, Australien, Belgien, Brasilien, Bulgarien, Burma, Cambodja, Camerun, Canada,
Danmark, Dominikanska Republiken, Ecuador, Elfenbenskusten, Filippinerna, Finland, Frankrike
Förbundsrepubliken Tyskland, Förenade Arabrepubliken, Ghana, Grekland, Haiti, HonduIn''''
let’’ I“doneslen, Iran, Irland, Island, Israel, Italien, Japan, Jugoslavien, Republiken Kina
(Formosa), Republiken Korea, Kuwait, Liberia, Madagaskar, Marocko, Mauretanien, Mexico,
Nederländerna, Nigeria, Norge, Nya Zeeland, Pakistan, Panama, Polen, Schweiz, Senegal, Sovjetunionen,
Spanien, Storbritannien, Sverige, Syrien, Tjeckoslovakien, Tunisien och Turkiet

Kungl. Maj.ts proposition nr 31 ur 1965 •>

handelssjöfarten och likaledes fastställa vilka som i enlighet med artikel
17 c) skall vara medlemmar hland regeringar i länder med ett avsevärt
intresse i sådant tillhandahållande. Dylika beslut skall fattas genom majoritetsröstning
i rådet, inbegripet instämmande röster från majoriteten av de
medlemmar som är representerade i rådet i enlighet med artikel 17 a) och
c). Rådet skall vidare fastställa vilka som i enlighet med artikel 17 b) skall
vara medlemmar i egenskap av regeringar i länder med det största intresset
i den internationella sjöburna handeln. — Medlemmarna i rådet skall
inneha sina poster till slutet av nästa ordinarie möte med församlingen.
Medlem skall kunna omväljas (artikel 19).

Sverige innehade en rådsplats enligt artikel 17 b) fr. o. in. sill inträde
i IMCO i april 1959 t. o. in. oktober 1963, då församlingen höll sitt tredje
ordinarie möte. Vid detta möte invaldes Sverige i rådet enligt artikel 17 c).
Den av Sverige tidigare innehavda platsen enligt artikel 17 b) besattes av
Sovjetunionen.

I rådet ingår sedan sistnämnda möte följande medlemmar, nämligen
enligt artikel 17 a) Amerikas förenta stater, Grekland, Italien, Japan, Norge
och Storbritannien, enligt artikel 17 b) Belgien, Canada, Frankrike, Förbundsrepubliken
Tyskland, Nederländerna och såsom förut angivits Sovjetunionen,
enligt artikel 17 c) — förutom Sverige — Indien samt enligt
artikel 17 d) Australien och Madagaskar. — Nästa val äger rum vid församlingens
fjärde ordinarie möte hösten 1965.

Vad angår sammansättningen av IMCO:s sjöfartssäkerhetskommitté finns
bestämmelser härom i artikel 28. Kommittén består av fjorton medlemmar,
valda av församlingen enligt vissa angivna principer för en tid av fyra år
med möjlighet till omval. Sverige har inte invalts i kommittén.

Beträffande ändringar i konventionen ges bestämmelser i artikel 52.
Enligt denna skall ändringar godtagas med två tredjedels majoi itet i församlingen,
inbegripet instämmande röster från majoriteten av de i rådet
representerade medlemmarna. Tolv månader efter godkännande med två
tredjedels majoritet av organisationens medlemmar, associerade medlemmar
undantagna, skall varje ändring träda i kraft för samtliga medlemmar
utom för dem som, innan den träder i kraft, avger en förklaring att
de inte godkänner ändringen. Församlingen må vid tidpunkten för godtagandet
med två tredjedels majoritet bestämma att eu ändiing är a\ sådan
art att medlem, som avgivit sådan förklaring och inte godkänner
ändringen inom en tidrymd av tolv månader från dess ikraftträdande, vid
utgången av denna tidrymd skall upphöra att vara ansluten till konventionen.
Enligt artiklarna 53 och 54 skall av församlingen godtaget ändringsförslag
deponeras hos Förenta Nationernas generalsekreterare och medlemsstats
godkännande ske genom överlämnande av ett instrument till
lMCO:s generalsekreterare för deposition hos FN:s generalsekreterare.

I anledning av dels förslag av Brasilien om ändring av konventionens

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 31 år 1965

artiklai 17 och 18 om rådets sammansättning — framfört ursprungligen
vid församlingens tredje ordinarie möte — samt förslag av Frankrike om
viss ändring i det brasilianska förslaget, dels förslag av Madagaskar om
ändring a\ nämnda artiklar samt av artikel 28 om sjöfartssäkerhetskommitténs
sammansättning sammankallades i juli 1964 på begäran av nitton
medlemsstater församlingen till extra möte. Detta, som var församlingens
andra extra möte, hölls i London den 10—15 september 1964. Sverige deltog
med en delegation, utsedd av Kungl. Maj :t den 9 samma månad. I övrigt
deltog 42 medlemsstater med delegationer varjämte FN och tre andra
internationella organisationer var företrädda vid mötet.

\ id mötets öppnande den 10 september 1964 förelåg — förutom tidigare
nämnda förslag om ändringar i artiklarna 17, 18 och 28 — förslag av
Jugoslavien om viss ändring i det madagaskiska förslaget.

Det förslag som kom att ligga i centrum för debatterna vid mötet blev
Brasiliens förslag om ändringar av artiklarna 17 och 18. Detta förslag
innebar i korthet att antalet medlemmar skulle utökas från sexton till
aderton, att samtliga radsmedlemmar skulle väljas av församlingen, att
sex medlemmar skulle utgöras av stater med det största tonnaget och sex
medlemmar av stater med den största sjöburna handeln samt att övriga
sex medlemmar skulle utses så, att rådets sammansättning innefattade en
så allsidig representation i geografiskt hänseende som möjligt. Det franska
ändringsförslaget anslöt sig till samma principer men innebar större frihet
för församlingen att inom ramen för dessa principer fritt utvälja rådets
medlemmar.

Under debatten vid mötet anslöt sig flertalet delegationer till de principer
varpå det brasilianska förslaget var uppbyggt. Olika möjligheter till
utformning av reglerna diskuterades likväl. Ändringsförslag framfördes
bl. a. av delegationerna från Förenade Arabrepubliken och Jugoslavien.
Förstnämnda lands förslag innebar att den del av rådet som skulle väljas
främst efter geografiska principer borde ökas till åtta och rådet sålunda
bestå av sammanlagt tjugo medlemmar. Detta förslag stöddes starkt av bl. a.
delegationen från Sovjetunionen. Även den jugoslaviska delegationen föreslog
ett antal av tjugo medlemmar och därjämte en regel som klart fastställde
den geografiska fördelningen. Den norska delegationen framförde
muntligen ett förslag av innebörd att gällande stadgande om rådets sammansättning
skulle lämnas oförändrat med allenast det tillägget att vtterligaie
två medlemmar av rådet skulle utses efter geografiska principer.
Detta förslag stöddes av den svenska delegationen.

De olika förslagen föranledde interna diskussioner mellan de traditionella
sjöfartsnationerna. Slutresultatet av dessa överläggningar blev att
man enades om att föreslå Brasilien att i vissa mindre väsentliga avseenden
modifiera sitt ursprungliga förslag. Den brasilianska delegationen accepterade
sjöfartsnationernas förslag och framlade skriftligt ändringsförslag

Kungl. Maj.ts proposition nr 31 år 1965 15

till sitt huvudförslag. Det brasilianska slutliga förslaget kom därigenom
att erhålla följande innehåll. Enligt artikel 17 skall rådet vara sammansatt
av aderton medlemmar valda av församlingen. Enligt artikel 18 skall församlingen
vid valet av rådsmedlemmarna iakttaga följande principer, a) sex
medlemmar skall vara regeringar i stater med det största intresset i tillhandahållande
av tonnage för den internationella handelssjöfarten, b) sex
medlemmar skall vara regeringar i andra stater med det största intresset
i den internationella sjöburna handeln, c) sex medlemmar skall vara regeringar
i stater som ej är valda enligt punkterna a) och b) och vilka har särskilda
intressen i sjöfart (maritime transport or navigation) samt vilkas
inval i rådet säkerställer representation från alla mera betydande geografiska
områden i världen. Punkterna a) och b) är — med viss formell ändring
— lika med motsvarande bestämmelser i artikel 17 i dess ursprungliga lydelse.

Vid den slutliga röstningen i församlingen förelåg utöver det brasilianska
reviderade förslaget sammanlagt ytterligare åtta formellt framförda förslag
till ändringar av reglerna om rådets sammansättning. Röstningen av de
skilda förslagen skedde i följande ordning.

Först röstades på Förenade Arabrepublikens förslag att utöka antalet
rådsmedlemmar till tjugo. Resultatet blev 20 röster för och 20 mot (bl. a.
Sverige) med 3 nedlagda röster. Förslaget hade därmed fallit. Nästa förslag
till röstning blev Jugoslaviens ändringsförslag om starkare precisering av
den geografiska fördelningen. Även detta förslag föll med 24 röster mot
(bl. a. Sverige), 18 röster för och 1 nedlagd. Härefter röstades på Brasiliens
förslag till ändring av dess eget huvudförslag, upptagande de ändringar
som förordats under hand av de traditionella sjöfartsnationerna. Detta förslag
fick i detta läge en mycket stark anslutning eller 41 röster för (bl. a.
Sverige), 1 mot och 1 nedlagd.

Vid en härefter av formella skäl företagen omröstning om det brasilianska
reviderade huvudförslaget blev detta enhälligt antaget.

Texten till den av församlingen antagna nya lydelsen av artiklarna 17 och
18 torde i engelsk originalversion och i svensk översättning få fogas vid
statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga.

Med förut angivna utveckling av röstningsförfarandet föll samtliga övriga
förslag till ändringar av artiklarna 17 och 18, varför de aldrig togs upp
till formell omröstning.

Förslaget av Madagaskar om ändring av artikel 28 om sjötartssäkerhetskommitténs
sammansättning och franskt ändringsförslag härav uppsköts
till nästa ordinarie möte med församlingen hösten 1965.

Vid mötets avslutande antogs ett förslag till resolution, ,4. <>9(ES.II), till
vilken såsom bilaga fogats de beslutade ändringarna av artiklarna 17 och
18. Såsom skäl för ändringarna har i resolutionen angivits behovet av att
utöka antalet medlemmar i rådet och att låta församlingen välja samtliga

*> Kungl. Maj.ts proposition nr 31 år 1965

medlemmar av rådet samt att ha eu rättvis fördelning i geografiskt hänseende
av medlemsstaterna. I resolutionen angives där jämte att ändringarna
i artiklarna 17 och 18 bestämts vara av den art varom stadgas i artikel 52
och att övervägandena om den föreslagna ändringen av artikel 28 skall framflyttas
till församlingens ordinarie möte år 1965. I fråga om ändringarna
av artikel 17 och 18 innebär antagandet av resolutionen att församlingen
beslutat att medlemsstat, som innan ändringarna träder i kraft avgivit en
förklaring att den inte godkänner desamma, och som inte godkänner
ändringarna inom en tidrymd av tolv månader från deras ikraftträdande,
vid utgången av denna tidrymd upphör att vara medlem av IMCO.

Med skrivelse den 14 oktober 1964 har FN:s generalsekreterare översänt
resolutionen jämte bilaga till medlemsstaterna.

Frågan om godkännande för Sveriges del av de beslutade ändringarna
har genom remiss underställts sjöfartsstyrelsen, Sveriges redareförening,
Rederiföreningen för mindre fartyg, Sveriges fartygsbefälsförening, Svenska
maskinbefälsförbundet, Svenska sjöfolksförbundet. Svenska stewardsföreningen
och Sjöassuradörernas förening. — Rederiföreningen för mindre
fartyg har inte inkommit med yttrande.

Remissinstanserna har tillstyrkt ett godkännande av ändringarna eller
har inte haft någon erinran mot ett sådant godkännande.

Departementschefen

Enligt de av IMCO.s församling vid dess andra extra möte i september
1964 beslutade ändringarna av artiklarna 17 och 18 i IMCO-konventionen,
vilken tillkom redan år 1948, ökas antalet medlemmar i IMCOrs råd från
sexton till aderton varjämte principerna för utseende av dessa medlemmar
erhåller annan utformning.

Nämnda artiklar jämte artikel 52 i IMCO-konventionen utgör de delar
av densamma vilka innehåller bestämmelser till förmån för de traditionella
sjöfartsländema. Ändringarna av artiklarna 17 och 18 tillgodoser önskemål
hos ett antal medlemsstater att till församlingen helt överflytta rätten att
välja medlemmarna i rådet och därmed koppla bort rådet från inflytandet
på dess egen sammansättning samt att i konventionen intaga en bestämmelse
som säkerställer en mera jämn fördelning i geografiskt avseende av
platserna i rådet. Ändringarna kan komma att inverka på de traditionella
sjöfartsländernas ställning i IMCO.

Jag vill här erinra om att Sverige, i enlighet med riksdagens år 1959
fattade beslut, i samband med godkännandet av IMCO-konventionen avgivit
förklaring att Sverige anser att IMCO:s uppgifter ligger på de nautiska
och tekniska områdena och att, om IMCO skulle komma att med stöd av
bestämmelser i konventionen utsträcka sin verksamhet till rent kommersiella
eller ekonomiska frågor, eu situation kan uppkomma då Sveriges

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1965

regering nödgas överväga att utträda ur IMCO. Ändringarna av artiklarna
17 och 18 strider inte i och för sig mot denna förklaring. Motsvarande förklaring
har avgivits av övriga nordiska länder.

Medlemsantalet i IMCO har sedan organisationen började sin verksamhet
år 1959 vuxit från trettio till femtioåtta och kommer med säkerhet att
stiga ytterligare. En konventionsändring som ökar antalet rådsmedlemmar
synes därför naturlig. Från svensk sida bör man inte motsätta sig en sådan
ändring. Beträffande de ändrade principerna för utseendet av rådsmedlemmarna
må erinras om att motsvarande principer finns inskrivna i ett stort
antal överenskommelser angående andra internationella organisationer
vari Sverige är medlem. Med hänsyn härtill bör ej heller resas invändning
mot en ändring härutinnan i IMCO-konventionen, även om balansen mellan
de olika kategorierna medlemsländer därigenom kan rubbas. I likhet med
remissinstanserna vill jag därför förorda att Sverige godkänner konventionsändringarna.
Frågan om godkännande torde böra underställas riksdagens
prövning.

Ändringarna har hittills ratificerats av Australien, Canada och Storbritannien.
Från svensk sida torde ratificering böra äga rum senast i samband
med ratificeringen av övriga nordiska stater. Tidpunkten härför kan f. n.
inte närmare anges. Det bör därför ankomma på Kungl. Maj :t att bestämma
när en svensk ratificering skall ske.

Artiklarna 17 och 18 i deras ändrade avfattning torde kunna tillämpas
tidigast vid det val av rådsmedlemmar som skall äga rum vid församlingens
femte ordinarie möte år 1967.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.
Maj :t måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj :t att för Sveriges del godkänna
de ändringar i konventionen om upprättande av
Mellanstatliga rådgivande sjöfartsorganisationen för vilka
jag redogjort.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Anders Ferm

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1965

Bilaga

Ändringar i konventionen om upprättande av Mellanstatliga rådgivande sjöfartsorganisationen,
godtagna av organisationens församling vid dess andra extra möte

ART1CLE 17.

The Gouncil shall be composed of
eighteen members elected by the
Assembly.

ART1CLE 18.

In electing the members of the
Council, the Assembly shall observe
the following principles:

(a) six shall be governments of
States with the largest interest in
provning international shipping
services;

(b) six shall be governments of
other States with the largest interest
in international seaborne trade

(c) six shall be governments of
States not elected under (a) or (b)
above, which have special interests
in maritime transport or navigation
and whose election to the Council
will ensure the representation of all
major geographic areas of the world.

ARTIKEL 17.

Rådet skall vara sammansatt av
aderton medlemmar, valda av församlingen.

ARTIKEL 18.

Vid val av rådets medlemmar skall
församlingen iakttaga följande principer
:

a) sex skola vara regeringar i stater
med det största intresset i tillhandahållande
av tonnage för den
i nternationella handelssj öfarten;

b) sex skola vara regeringar i
andra stater med det största intresset
i den internationella sjöburna
handeln;

c) sex skola vara regeringar i stater,
som icke äro valda enligt a) eller
b) ovan och vilka ha särskilda intressen
i sjöfart och vilkas inval i
rådet säkerställer representation från
alla mera betydande geografiska
områden i världen.

ESSELTE AB. STHLM 65
614572