Kungl. Maj.ts proposition nr 27 år 1965

1

Nr 27

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
lagrådet m. m.; given Stockholms slott den 11 februari
1965.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen

dels att — under förutsättning av slutligt godkännande av det av 1964 års
riksdag såsom vilande antagna förslaget till ändrad lydelse av § 21 regeringsformen
— antaga härvid fogade förslag till

1) lag om lagrådet;

2) lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 20 december 1946 (nr
879) om högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring; samt

3) lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3)
om Kungl. Maj :ts regeringsrätt;

dels att — under förutsättning av slutligt godkännande av det av 1964
års riksdag såsom vilande antagna förslaget till ändrad lydelse av §§ 24
och 26 regeringsformen — antaga härvid fogat förslag till

4) lag angående ändrad lydelse av 8 § lagen den 20 december 1946 (nr
879) om högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring.

GUSTAF ADOLF

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att lagrådet skall bestå av två avdelningar, en
ordinarie och en extra, av vilka den senare dock endast skall tjänstgöra under
tid Kungl. Maj :t bestämmer.

Om mer än fyra justitieråd beräknas komma att tjänstgöra i lagrådet,
skall Kungl. Maj:t enligt förslaget äga besluta, att justitierådens antal skall
ökas från nuvarande 24 till 25 eller 26. Regeringsrådens antal föreslås ökat
från 16 till 17. Därjämte föreslås, att gällande lag om tillfällig ökning av regeringsrådens
antal upphäves och att bestämmelserna däri med vissa kompletteringar
och jämkningar överföres till regeringsrättslagen.

I propositionen föreslås vidare en följdändring av redaktionell art till det
av 1964 års riksdag såsom vilande antagna grundlagsförslaget rörande nådeärendenas
handläggning.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 27

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1965

1) Förslag
till
Lag

om lagrådet

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Lagrådet utgöres av en ordinarie och en extra avdelning. Den senare träder
i tjänst endast när Konungen förordnat därom. Sådant förordnande må
meddelas, när arbetsbördan i lagrådet kan antagas bli särskilt betungande.
Konungen bestämmer, när den extra avdelningens tjänstgöring skall upphöra.

När den extra avdelningen tjänstgör, fördelas ärendena mellan avdelningarna
på sätt dessa samfällt bestämma.

2 §•

Högsta domstolen utser de justitieråd och regeringsrätten de regeringsråd
som skola vara ledamöter av lagrådet och bestämmer härvid vilken avdelning
de skola tillhöra. De utses för en period om två år räknat från början
av högsta domstolens höstsession (lagrådsperiod).

3 §.

Har Konungen förordnat någon att i justitieråds ställe tjänstgöra såsom
ledamot av lagrådet, bestämmer högsta domstolen vilket justitieråd denne
skall ersätta.

4 §•

Har vid lagrådsperiods utgång behandlingen av ärende påbörjats men
icke hunnit avslutas, skola justitieråd och regeringsråd, som deltagit däri,
till dess ärendet blivit slutligt handlagt tjänstgöra på avdelningen i stället
för dem som utsetts för den nya perioden.

5 §.

Avgår ledamot, som utsetts av högsta domstolen eller regeringsrätten,
från sitt justitieråds- eller regeringsrådsämbete eller får han förfall, utser
den domstol, som förordnat honom, vid behov annat justitieråd eller regeringsråd
att tjänstgöra i hans ställe. Lagrådsavdelning äger bestämma att
den som tjänstgjort på avdelningen under förfall för annan skall efter förfallets
upphörande fortsätta att tjänstgöra i dennes ställe, till dess ärende i
vars handläggning han förut deltagit blivit slutligt handlagt.

6 §.

Justitieråd eller regeringsråd, som under en lagrådsperiod tjänstgjort i
lagrådet minst ett år, må efter periodens slut icke utan särskilda skäl utses
att ånyo tjänstgöra där förrän nästa lagrådsperiod utgått.

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 27 år 1965

Justitieråd eller regeringsråd, som uppnått sextio års ålder eller minst
femton år innehaft justitieråds- eller regeringsrådsämbete, må icke utan
eget samtycke utses att tjänstgöra i lagrådet.

7 §•

Om laga hinder icke möter, böra alla justitieråd eller regeringsråd, som ej
äro befriade från tjänstgöringsskyldighet, deltaga i ärende som enligt denna
lag ankommer på högsta domstolen eller regeringsrätten.

B §■

Justitieråd eller regeringsråd som tjänstgör i lagrådet skall deltaga i behandlingen
i högsta domstolen eller regeringsrätten av mål eller ärende,
varmed han förut där tagit befattning vid handläggning för slutligt avgörande,
samt i behandlingen av mål eller ärende, som skall avgöras av högsta
domstolen eller regeringsrätten i dess helhet.

9 §.

Ledamot som tillhör lagrådets ordinarie avdelning är berättigad till tre
månaders ledighet varje år på tid som avdelningen eller, om båda avdelningarna
äro i tjänst, dessa samfällt bestämma.

Om ledighet för ledamot som tjänstgör på lagrådets extra avdelning besluta
avdelningarna samfällt. Ledigheten må icke överstiga tre månader om
året.

10 §.

När förordnande icke gäller att lagrådets extra avdelning skall vara i
tjänst, skola justitieråd och regeringsråd som höra till denna avdelning i
stället tjänstgöra i den domstol de tillhöra.

Har Konungen meddelat lagrådet att under viss tid ärende ej är att förvänta
till behandling, skola justitieråd och regeringsråd, som höra till lagrådets
ordinarie avdelning, under denna tid likaledes tjänstgöra i den domstol
de tillhöra, såframt de ej enligt 9 § åtnjuta ledighet. De skola dock deltaga
i handläggningen av brådskande ärende som ankommer på avdelningen.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1965. Genom lagen upphäves lagen
den 26 maj 1909 (nr 38 s. 7) om tjänstgöringen i Kungl. Maj :ts lagråd.

Den tjänstgöringsperiod i lagrådet som tagit sin början den 21 september
1964 skall utgå den 30 september 1965. Ha lagrådets ledamöter då påbörjat
men icke hunnit avsluta behandlingen av visst ärende, skola de till dess
ärendet blivit slutligt handlagt tjänstgöra på lagrådets ordinarie avdelning
i stället för dem som utsetts för den nya perioden.

Före den nya lagens ikraftträdande skola högsta domstolen och regeringsrätten
med tillämpning av denna lags bestämmelser utse de justitieråd och
regeringsråd, vilka skola vara ledamöter av lagrådet för den lagrådsperiod
som börjar den 1 oktober 1965.

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 27 år 1965

2) Förslag
till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 20 december 1946 (nr 879)
om högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 20 december 1946 om högsta
domstolens sammansättning och tjänstgöring skall erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1

Högsta domstolen skall utgöras
av tjugufyra justitieråd, av vilka tre,
enligt vad därom är särskilt stadgat,
tjänstgöra i lagrådet.

Högsta domstolen

§•

Högsta domstolen utgöres av tjugofyra
justitieråd. Beräknas mer än
fyra justitieråd komma att tjänstgöra
i lagrådet, må Konungen bestämma
att antalet justitieråd skall
ökas till tjugofem eller tjugosex. När
skäl för ökning icke längre föreligger,
skall antalet justitieråd åter nedbringas,
så snart det kan ske till
följd av justitieråds avgång.

---tre avdelningar.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1965.

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1965

5

3) Förslag
till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3)
om Kungl. Maj:ts regeringsrätt

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 26 maj 1909 om Kungl. Maj .ts
regeringsrätt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Kungl. Maj:ts regeringsrätt skall
utgöras av sju regeringsråd, av vilka
en, enligt vad därom är särskilt stadgat,
tjänstgör i lagrådet.

Med iakttagande att regeringsrättens
arbete skall fortgå minst fyrtio
veckor om året äga de i regeringsrätten
tjänstgörande ledamöterna sig
emellan fördela tjänstgöringsskyldigheten.

Kungl. Maj :ts regeringsrätt utgöres
av sjutton regeringsråd. Enligt
vad därom är särskilt stadgat skall
ett eller, när lagrådets extra avdelning
är i tjänst, två av regeringsråden
tjänstgöra i lagrådet.

Regeringsrätten skall vara delad
i tre avdelningar. Dessa äro lika behöriga
att upptaga till regeringsrättens
handläggning hörande mål och
ärenden. På varje avdelning skall arbetet
fortgå minst fyrtio veckor om
året.

Den närmare fördelningen av
tjänstgöringsskyldigheten bestämmes
av de i regeringsrätten tjänstgörande
regeringsråden.

Bestämmelserna om måls handläggning
i vissa fall av högsta domstolen
i dess helhet gälla i tillämpliga
delar i fråga om regeringsrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1965. Genom lagen upphäves lagen
den 23 mars 1956 (nr 73) om tillfällig ökning av regeringsrådens antal.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1965

4) Förslag
till
Lag

angående ändrad lydelse av 8 § lagen den 20 december 1946 (nr 879)
om högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring

Härigenom förordnas, att 8 § lagen den 20 december 1946 om högsta
domstolens sammansättning och tjänstgöringi skall erhålla ändrad lydelse
pa sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

8

Förekommer vid prövning och avgörande
av mål i högsta domstolen
tillika fråga om yttrande i ärende,
som avses i § 26 regeringsformen,
böra de domare, som deltagit i målets
avgörande, besluta i frågan.
Skall yttrande i sådant ärende eljest
avgivas, må beslut fattas av tre justitieråd.

(Föreslagen lydelse)

§•

Skall högsta domstolen avgiva yttrande
i ärende, som avses i § 26 regeringsformen,
må beslut i frågan
fattas av tre justitieråd.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1965.

1 Senaste lydelse av 8 § se 1949:116.

Kungl. Maj.ts proposition nr 27 år 1965

7

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsårenden, hållet
inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms
slott den 30 december 1964.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,
Edenman, Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme,
Sven-Eric Nilsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets Övriga ledamöter anmäler
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, fråga om ändrad lagstiftning
rörande lagrådet m. m.

Föredraganden anför följande.

I prop. 1964: 140 har riksdagen förelagts förslag till ändrad lydelse av
§ 21 regeringsformen, som innehåller bestämmelser om lagrådet. Syftet med
förslaget är att bereda lagrådet möjlighet att vid behov arbeta på avdelningar.
Enligt förslaget skall i grundlagsparagrafen stadgas, att såsom ledamöter
av lagrådet skall tjänstgöra tre justitieråd och en av regeringsrättens
lagfarna ledamöter med möjlighet för Kungl. Maj :t att förordna
annan lagfaren, skicklig och oväldig person att tjänstgöra såsom ledamot
av lagrådet i stället för ett av justitieråden. En regel om att dessa fyra ledamöter
skall deltaga i behandlingen av alla på lagrådet ankommande ärenden
föreslås vidare införd i grundlagsparagrafen. Den nuvarande grundlagsbestämmelsen,
som ger Kungl. Maj :t möjlighet att för visst ärende utse
en extra ledamot av lagrådet, har i förslaget bibehållits i sak oforandrad.
Grundlagsparagrafen föreslås därjämte kompletterad med en bestämmelse
av innebörd att om lagrådet skall vara delat i avdelningar vad i nu återgivna
regler sagts om lagrådet skall gälla varje avdelning. Paragrafen föreslås
slutligen liksom hittills upptaga ett stadgande om att närmare bestämmelser
om lagrådet skall meddelas i särskild, av Kungl. Maj :t och riksdagen
jämlikt § 87 mom. 1 regeringsformen gemensamt beslutad lag. Propositionens
nu angivna förslag till ändrad lydelse av § 21 regeringsformen har av
1964 års riksdag antagits såsom vilande för vidare grundlagsenlig behandling
(KU 19).

Såsom förutskickats i propositionen kräver grundlagsändringen vissa
följdändringar, som rör de i allmän lag upptagna bestämmelserna om lagrådet
samt högsta domstolens och regeringsrättens sammansättning och

8 Kungl. Maj. ts proposition nr 27 dr 1965

tjänstgöring. I den promemoria (stencil Ju 1963: B 4), som ligger till grund
för det i propositionen upptagna förslaget till ändrad lydelse av § 2 ^regeringsformen,
har förslag till följdändringar framlagts, nämligen dels förslag
till ny lagstiftning rörande lagrådet och dels förslag till ändringar i
de lagar, som reglerar högsta domstolens och regeringsrättens sammansättning
och tjänstgöring.

Över promemorians förslag har yttranden inhämtats av högsta domstolens
och regeringsrättens ledamöter, justitiekansler sämbetet, riksåklagarämbetet,
förvaltningsdomstolskommittén samt Sveriges advokatsamfund.

De i promemorian framlagda förslagen till följ dlagstiftning har utarbetats
med utgångspunkt från en annan lösning av spörsmålet om lagrådets
organisation och sammansättning än den som valts i prop. 1964: 140. Promemorians
förslag utgick visserligen liksom propositionen från tanken, att
lagrådet skulle beredas möjlighet att arbeta på två avdelningar, en ordinarie
och en extra avdelning, men förutsatte, att det obligatoriska antalet ledamöter
per lagrådsavdelning skulle reduceras till tre, av vilka två skulle vara
justitieråd och en regeringsråd. Ändringen av § 21 regeringsformen föreslogs
i promemorian ske bl. a. på så sätt, att grundlagsparagrafen i fråga
om lagrådets sammansättning skulle föreskriva endast att justitieråd och
regeringsråd, som fullgjort vad författningarna föreskriver dem som uti domarämbeten
må nyttjas, skulle tjänstgöra som ledamöter av lagrådet, medan
antalet justitieråd och regeringsråd, som skulle deltaga i ärendes behandling
i lagrådet, avsågs bli bestämt i den särskilda lagrådslagen

Med utgångspunkt från det i prop. 1964: 140 framlagda och av riksdagen
sasom vilande antagna grundlagsförslaget rörande lagrådet och med ledning
av de i saken avgivna remissvaren har promemorians förslag till följdlagstiftning
överarbetats inom justitiedepartementet. Överarbetningen har
resulterat i dels förslag till ny lagrådslag, dels förslag till lag angående ändrad
lydelse av 1 § lagen den 20 december 1946 (nr 879) om högsta domstolens
sammansättning och tjänstgöring och dels förslag till lag angående
andrad lydelse av 1 § lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Mai-ts
regeringsrätt. J

I prop. 1964: 140 har förutsatts att, därest det däri framlagda förslaget
till andrad lydelse av § 21 regeringsformen antogs av riksdagen såsom
vilande, förslag till följdändringar skulle föreläggas den riksdag, som hade
att taga slutlig ställning till grundlagsändringen. Jag anhåller därför att nu
fa upptaga till behandling de inom justitiedepartementet utarbetade förslagen
till andrad lagstiftning rörande lagrådet och till ändringar av de lagar,

som reglerar högsta domstolens och regeringsrättens sammansättning och
tjänstgöring.

_ I anslutning härtill ber jag att få till behandling upptaga fråga om följdändring
till det i nyssnämnda proposition framlagda förslaget till ändrad
lydelse av §§ 24 och 26 regeringsformen rörande nådeärendenas handlägg -

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 27 år 1965

ning, vilket förslag 1964 års riksdag antagit såsom vilande för vidare grundlagsenlig
behandling. Följdändringen rör 8 § lagen om högsta domstolens
sammansättning och tjänstgöring.

Följdändringar till grundlagsförslaget rörande lagrådet
Förslag till ny lagrådslag

De i allmän lag meddelade bestämmelserna om lagrådet är upptagna i
lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 7) om tjänstgöringen i Kungl. Maj:ts lagråd.

Promemorian. I promemorian förordas, att de bestämmelser, som erfordras
till komplettering av § 21 regeringsformen i dess föreslagna nya
lydelse, upptages i en ny lag, avsedd att ersätta 1909 års lag i ämnet. Den
nya lagen föreslås i promemorian få rubriken »Lag om lagrådets sammansättning
och tjänstgöring».

Remissyttrandena. Med hänsyn till omorganisationen av lagrådet finner
regeringsrättens ledamöter det lämpligt, att 1909 års lag om tjänstgöringen
i lagrådet ersättes med en ny lag. Vad angår den nya lagens rubrik anmärker
ledamöterna, att det i promemorian redovisade förslaget till sådan
lag huvudsakligen innehåller regler om »tjänstgöringen i lagrådet» och att

det därför synes mindre adekvat att begagna uttrycket »lagrådets----

tjänstgöring». En annan rubrik skulle därför vara att föredraga, exempelvis
»Lag om lagrådets sammansättning och ledamöternas tjänstgöring»;
den äldre rubriceringen synes dock utan olägenhet kunna bibehållas.

Departementschefen. I enlighet med promemorians förslag, som härutinnan
godtagits eller lämnats utan erinran under remissbehandlingen, bör
1909 års lag om tjänstgöringen i lagrådet ersättas av en ny lag, upptagande
de bestämmelser som skall komplettera reglerna i § 21 regeringsformen i
dess föreslagna nya lydelse. Den nya lagen synes mig lämpligen kunna erhålla
rubriken »Lag om lagrådet».

1 §•

Promemorian. I promemorian föreslås att lagrådet skall utgöras av en
ordinarie avdelning och, under tid Kungl. Maj :t så förordnar, en extra avdelning.
Denna bestämmelse har kompletterats med ett stadgande om att
varje avdelning är behörig att handlägga på lagrådet ankommande ärenden.
I promemorian föreslås vidare alt, då lagrådet arbetar på två avdelningar,

1-f Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 27

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 27 år 1965

de i lagrådet förekommande ärendena skall fördelas mellan avdelningarna
efter grunder, som beslutas av lagrådet samfällt.

Vad särskilt angår den extra lagrådsavdelningens tjänstgöring anses i
promemorian flera skäl tala för att Kungl. Maj :t genom en särskild föreskrift
i lagrådslagen erhåller befogenhet att bestämma tiden för denna avdelnings
verksamhet. Enligt promemorian vinnes härigenom garantier för
att förstärkningen av lagrådet sättes in under sådana perioder, då omfattningen
av de lagförslag, som skall granskas av lagrådet, kan antagas bi i
särskilt stor, något som Kungl. Maj :t genom sin överblick över lagstiftningsarbetet
har de bästa möjligheterna att bedöma. I promemorian förutsättes,
att erforderliga upplysningar inhämtas från den ordinarie lagrådsavdelningens
ledamöter, innan förordnande meddelas om att den extra lagrådsavdelningen
skall träda i tjänst. Med hänsyn till att det endast i undantagsfall
torde vara möjligt att vid förordnandets meddelande bestämma
tiden för dess varaktighet utgår promemorian från att förordnande om
tjänstgöring på extra avdelning som regel får karaktären av tillsvidareförordnande,
varav följer att särskilt beslut får meddelas om indragning av
den extra lagrådsavdelningen, när arbetsbördan i lagrådet minskar och kan
bemästras av den ordinarie avdelningen ensam. Innan beslut härom fattas,
förutsättes nödiga upplysningar bli inhämtade från lagrådets ledamöter.

Remissyttrandena. Enligt högsta domstolens ledamöter bör riktmärket
för en reform vara, att dubblering av lagrådet blir en undantagsföreteelse,
avsedd endast för perioder av hittills knappast känd lagstiftningsaktivitet.
Denna avsikt med reformen bör enligt ledamöternas uppfattning komma
till uttryck i lagtexten. Vad angår den föreslagna bestämmelsen om att en
extra avdelning skall finnas »under tid Kungl. Maj :t så förordnar», finner
ledamöterna tidsangivelsen i bestämmelsen mindre väl överensstämma med
tanken i promemorian att förordnande regelmässigt skall gälla tills vidare
(intill den två-åriga tjänstgöringsperiodens utgång) och att särskilt indragningsbeslut
skall meddelas, när arbetet på avdelningar skall upphöra.
Ledamöterna framhåller såsom angeläget, att förordnande om tjänstgöring
på extra avdelning meddelas i god tid innan den extra avdelningen skall
börja sin verksamhet, så att tjänstgöringsindelningen i högsta domstolen
och arbetet där kan ordnas med hänsyn till lagrådets dubblering. Dylikt
förordnande bör icke meddelas utan att samråd skett med högsta domstolen.
Regeringsrättens ledamöter betonar likaledes vikten av att förestående förändringar
beträffande lagrådets uppdelning på avdelningar i god tid kommer
till regeringsrättens kännedom, eftersom regeringsrättens arbetsschema
är utarbetat med hänsyn till antalet där tjänstgörande ledamöter.

Departementschefen. Såsom jag inledningsvis berört, är syftet med det
förslag till ändrad lydelse av § 21 regeringsformen, som förelagts 1964 års

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1965

riksdag och av denna antagits såsom vilande för vidare grundlagsenlig behandling,
att bereda lagrådet möjlighet att vid behov arbeta på avdelningar.
Till fullföljande av detta syfte bör i lagrådslagen föreskrivas, att lagrådet
skall utgöras av en ordinarie och en extra avdelning. Såsom förordats i
promemorian, bör det ankomma på Kungl. Maj :t att i det särskilda fallet
bestämma under vilken tid lagrådets extra avdelning skall vara i verksamhet.
I anledning av den anmärkning, som högsta domstolens ledamöter på
denna punkt framställt mot tidsangivelsen i promemorians lagförslag, vill
jag föreslå, att regeln i ämnet konstrueras så, att Kungl. Maj :t förordnar,
när den extra avdelningen skall träda i tjänst och när dess verksamhet skall
upphöra. Regeln bör kompletteras med en föreskrift om att förordnande
att extra avdelningen skall träda i tjänst må meddelas, när lagrådets arbetsbörda
kan antagas bli särskilt betungande. Därmed torde det under remissbehandlingen
framförda önskemålet att i lagtexten ange, i vilken situation
den extra avdelningen är avsedd att träda i funktion, bli tillgodosett. Den
angivna situationen torde i huvudsak komma att inträda, då särskilt omfattande
lagförslag förekommer till granskning i lagrådet utan att lagstiitningsaktiviteten
i övrigt samtidigt minskar. Till undvikande av missförstånd
bör måhända nämnas, att den extra avdelningens tjänstgöringstid
icke med nödvändighet behöver falla inom ramen för sådan tvåårsperiod, vid
vars utgång personuppsättningen i lagrådet normalt växlar. Såsom antytts
i promemorian, är det lämpligt att Kungl. Maj :ts beslut rörande den extra
avdelningens tjänstgöring föregås av samråd med företrädare för därav berörda
organ, d. v. s. lagrådet, högsta domstolen och regeringsrätten. Dylikt
beslut bör självfallet meddelas i så god tid före dess genomförande, att
tjänstgöringsförhållandena i högsta domstolen och regeringsrätten hinner
anpassas därefter.

Någon föreskrift, att varje tjänstgörande lagrådsavdelning är behörig att
handlägga på lagrådet ankommande ärenden, torde icke erfordras i lagrådslagen.

Då den extra avdelningen är i tjänst, bör i enlighet med promemorians
förslag ärendena fördelas mellan avdelningarna på sätt dessa samfällt bestämmer.

2 §•

Gällande bestämmelser. Enligt 1909 års lagrådslag skall de tre justitieråd
och det regeringsråd, vilka tillsammans utgör lagrådet, utses, justitieråden
av högsta domstolen och regeringsrådet av regeringsrätten (1 § första punkten).
Tjänstgöringsperiod i lagrådet är enligt samma lag två år, räknade från
början av högsta domstolens höstsession (2 § första punkten).

Promemorian. I promemorian föreslås bl. a., att högsta domstolen skall
utse de justitieråd och regeringsrätten det eller de regeringsråd, som skall
tjänstgöra i lagrådet, med angivande tillika huruvida tjänstgöringen skall

12

Kungl. Mcij:ts proposition nr 27 år 1065

avse den ordinarie eller den extra avdelningen. Enligt promemorian skall
med utseende av ledamöter på extra avdelning kunna anstå, till dess förordnande
meddelats om att denna avdelning skall träda i tjänst. Tjänstgöringsperiod
i lagrådet skall enligt promemorian alltjämt vara två år, räknat
från början av högsta domstolens höstsession. Då ledamöter på extra
avdelning utses under sådan tjänstgöringsperiod, skall deras förordnande
enligt promemorian avse återstoden av perioden.

I anslutning till den sålunda föreslagna ordningen framhålles i promemorian
bl. a. att de regler, som 1909 års lag upptager i fråga om behörighet
och skyldighet för justitieråd och regeringsråd att tjänstgöra i lagrådet och
om tiden för sådan tjänstgöring, är så utformade att de garanterar en viss
kontinuerlig ändring av lagrådets personaluppsättning, detta för att undvika
att lagrådet blir en av samma medlemmar ständigt bestående institution
och för att få till stånd en växelverkan mellan lagstiftning och lagskipning
till gagn för båda verksamhetsgrenarna. Dessa regler har enligt promemorian
erfarenhetsmässigt visat sig väl avvägda. Högsta domstolens ledamöter
har i sina yttranden över ett år 1926 utarbetat utkast till reformförslag
även givit uttryck åt den uppfattningen, att dessa regler icke lämpligen
bör borttagas. Det synes därför angeläget att vid en omorganisation
av lagrådet i möjligaste mån bibehålla gällande bestämmelser om tjänstgöringen
i lagrådet. Några olägenheter torde icke uppkomma om ifrågavarande
bestämmelser i 1909 års lag i huvudsak oförändrade göres tilllämpliga
å de ordinarie lagrådsledamöternas tjänstgöring. Då avgörande
hinder häremot icke synes föreligga, förefaller det enligt promemorian mest
ändamålsenligt att låta dessa bestämmelser i allt väsentligt gälla jämväl
tjänstgöringen på den extra lagrådsavdelningen. Härigenom skulle med avseende
på behörighet och skyldighet för justitieråd och regeringsråd att
tjänstgöra i lagrådet samma regler i huvudsak bli tillämpliga vare sig fråga
är om tjänstgöring på den ordinarie eller den extra lagrådsavdelningen. För
bada avdelningarnas ledamöter skulle i princip gälla en tjänstgöringsperiod
om tva år. Med den angivna ordningen möj liggöres att i förväg utsedda
ledamöter kan stå till förfogande för tjänstgöring på den extra avdelningen,
om denna behöver träda i verksamhet under sådan tjänstgöringsperiod eller
del därav. Hinder synes enligt promemorian dock icke behöva föreligga
att låta valet av ledamöter på den extra avdelningen anstå till dess Kungl.
Maj :t meddelar förordnande om att denna avdelning skall träda i tjänst.
Utses ledamöter på den extra avdelningen under en tjänstgöringsperiod,
bör deras tjänstgöringsförordnande avse endast återstoden av denna period.

Remissyttrandena. Högsta domstolens ledamöter anser att valet av de
ledamöter, som skall ingå i den extra avdelningen, i regel bör ske samtidigt
med valet av ledamöter på den ordinarie avdelningen. Det synes mindre

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1965

lämpligt, att valet sker först sedan det blivit bestämt eller bekant vilket lagförslag
som föranlett dubbleringsförfarandet.

Departementschefen. Såsom föreslagits i promemorian bör det tillkomma
högsta domstolen och regeringsrätten att liksom hittills utse de domstolsledamöter,
som skall ingå i lagrådet, samt att därvid bestämma vilken lagrådsavdelning
de utsedda skall tillhöra. För närvarande gäller att de domstolsledamöter,
som skall vara ledamöter av lagrådet, utses för en period om
två år, räknat från början av högsta domstolens höstsession. Denna regel
bör alltjämt bibehållas och gälla jämväl ledamöterna på lagrådets extra avdelning.
Med hänsyn till vad högsta domstolens ledamöter anfört i sitt remissvar,
anser jag mig icke böra föreslå sådan möjlighet till undantag härifrån,
som i promemorian förordats beträffande den extra avdelningens ledamöter.

Den tvåårsperiod, för vilken justitieråd och regeringsråd på såväl den
ordinarie som den extra avdelningen sålunda skall utses, synes lämpligen
kunna benämnas »lagrådsperiod».

3 §•

Departementschefen. Såsom närmare framgår av förslaget till andrad
lydelse av § 21 regeringsformen avses Kungl. Maj :t få befogenhet att förordna
person utanför de aktiva justitierådens och regeringsrådens krets att
tjänstgöra såsom ledamot av lagrådet i justitieråds ställe. I enlighet med
den tanke, som konstitutionsutskottet i sitt av riksdagen godkända utlåtande
(KU 1064: 19) framfört, bör samråd äga rum med högsta domstolen,
innan ersättare för justitieråd förordnas. Någon uttrycklig bestämmelse
härom synes icke behövlig. Däremot erfordras en reglering av frågan på vem
det skall ankomma att avgöra, vilket justitieråd som skall ersättas av en
av Kungl. Maj :t förordnad lagrådsledamot. I överensstämmelse med vad jag
uttalat i prop. 1964: 140 bör det tillkomma högsta domstolen att besluta i
denna fråga. Skulle tjänstgöringstiden för den av Kungl. Maj:t utsedde
ledamoten komma att omfatta delar av olika lagrådsperioder, kan högsta
domstolen behöva på nytt besluta i frågan, då ny uppsättning justitieråd
utses för lagrådsavdelningen. När det av Kungl. Maj :t meddelade tjänstgöringsförordnandet
för ledamoten upphör, återtager det justitieråd, som han
ersatt, automatiskt sitt ledamotskap i lagrådet.

4 §•

Gällande bestämmelser. I 1909 års lagrådslag är tjänstgöringen för de av
högsta domstolen och regeringsrätten utsedda lagrådsledamöterna ej ovillkorligen
fixerad till en tvåårstid. Har vid tjänstgöringsperiods utgång behandlingen
av något ärende påbörjats men ej hunnit avslutas, skall nämligen
enligt 2 § andra punkten i lagen de avgående ledamöterna bestrida
tjänstgöringen i lagrådet, till dess ärendet blivit slutligen handlagt.

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1965

Promemorian. Nu gällande bestämmelse om viss förlängning av tjänstgöringstiden
för sådana lagrådsledamöter, som vid tjänstgöringsperiods
utgång påbörjat men icke hunnit slutföra behandlingen av något ärende,
t öreslås i promemorian bli tillämplig på såväl ledamöter på den ordinarie
avddningen som ledamöter på den extra avdelningen. Vad särskilt angår
tjänstgöringen på den extra avdelningen ligger det i sakens natur att, om
denna avdelning skall indragas, Kungl. Maj :t meddelar förordnande härom
pa sådant sätt att tjänstgörande ledamöter på denna avdelning hinner slutbehandla
redan påbörjade ärenden. Någon särskild föreskrift om fortsatt
behandling av påbörjat ärende erfordras enligt promemorian därför icke
för denna situation.

Departementschefen. I nära anslutning till gällande rätt och i huvudsaklig
överensstämmelse med vad i promemorian förordats föreslår jag, att om
vid lagrådsperiods utgång behandlingen av ärende påbörjats men icke hunnit
avslutas, de justitieråd och regeringsråd, som deltagit däri, skall till dess
ärendet blivit slutligt handlagt tjänstgöra på avdelningen i stället för dem
som utsetts för den nya perioden. För ledamot, som förordnats att i justitieråds
ställe tjänstgöra såsom ledamot av lagrådet, torde Kungl. Maj :t komma
att bestämma tjänstgöringstiden så, att denne icke skall behöva avbryta
pågående handläggning av ett ärende.

5 §•

Gällande bestämmelser. I 1909 års lagrådslag har i 3 § vissa bestämmelser
meddelats om ersättare för lagrådsledamot. Om ledamot, som utsetts av
högsta domstolen eller regeringsrätten, avgår från sitt justitieråds- eller
regeringsrådsambete eller får förfall, tjänstgör enligt dessa bestämmelser
i hans ställe såsom ledamot den som utses därtill. Den som tjänstgjort under
förfall för annan må, om lagrådet finner det lämpligt, efter förfallets
upphörande fortfara med tjänstgöringen, till dess slutbehandling skett av
ärende, i vars handläggning han förut deltagit.

Promemorian. I promemorian föreslås, att förevarande bestämmelser oförändrade
skall överföras till den nya lagrådslagen.

Departementschefen. Om lagrådsledamot, som utsetts av högsta domstolen
eller regeringsrätten, avgår från sitt domarämbete eller får förfall, bör
det liksom hittills ankomma på högsta domstolen eller regeringsrätten att
vid behov utse annat justitieråd eller regeringsråd att tjänstgöra i hans
ställe. Likaså bör i överensstämmelse med gällande rätt den som tjänstgjort
under förfall för annan, om så finnes lämpligt, kunna efter förfallets
upphörande fortsätta att tjänstgöra i dennes ställe, till dess ärende i vars

Knngl. Maj:ts proposition nr 27 år 1965 la

handläggning han förut deltagit blivit slutligt handlagt. Befogenhet att besluta
härom bör tillkomma vederbörande lagrådsavdelning.

6 §•

Gällande bestämmelser. I gällande lagrådslag har vissa begränsningar
stadgats i fråga om behörigheten och skyldigheten for justitieråd och regeringsråd
att tjänstgöra i lagrådet. Justitieråd får sålunda icke tjanstgora
i lagrådet förrän han minst två år beklätt justitierådsämbete (4 § forsta
stycket). Vidare är föreskrivet att justitieråd eller regeringsråd, som under
en tjänstgöringsperiod tjänstgjort minst ett år i lagrådet, icke efter periodens
slut får utan särskilda skäl ånyo tjänstgöra dar forran efter viss tids
förlopp, justitieråd först efter två tjänstgöringsperioder och regeringsråd
först efter en tjänstgöringsperiod (4 § andra stycket). Justitieråd, som
uppnått sextio års ålder eller minst femton år innehaft justitieråds- eller
regeringsrådsämbete, får inte utan eget samtycke utses att tjanstgora i lagrådet
(5 §).

Promemorian. Promemorians förslag till ny lagrådslag upptager i denna
del samma regler som gällande lagrådslag.

Remissyttrandena. Högsta domstolens ledamöter (majoriteten) finner det
av praktiska skäl vara påkallat med en sådan jämkning av promemorians
förslag, att justitieråd liksom regeringsråd skall redan efter en tjänstgöringsperiod
äga ånyo tjänstgöra i lagrådet. Åtta justitieråd ifragasatter
för sin del om den nya lagrådslagen över huvud behöver innehalla någon
regel motsvarande den som är upptagen i 4 § andra stycket av 1909 års lag.
Förbudet för justitieråd att tjänstgöra i lagrådet förrän han minst tva år
beklätt justitierådsämbete bör enligt dessa domstolsledamoters mening utgå,
därest till ordinarie lagrådsledamot skall kunna utses person utanför
högsta domstolen och regeringsrätten. Justitiekanslersambetet finner det
otvivelaktigt vara ett intresse att justitieråds tjänstgöringsperioder i lagrådet
icke kommer alltför tätt. Om gällande regler rörande justitieråds behörighet
och skyldighet att tjänstgöra i lagrådet bibehålies oförändrade och
om den extra lagrådsavdelningen kommer att vara i verksamhet under en
längre tidsperiod, måste man enligt ämbetet räkna med att längre intervaller
mellan tjänstgöringsperioderna än stadgad minimitid knappast kan
väntas förekomma vid en ordinär åldersfördelning bland justitieråden. Detta
förhållande torde emellertid ej i nämnvärd grad påverkas av om ledamotsantalet
i högsta domstolen ökas från 24 till 25. Om genomsnittsåldern
för utnämning till justitieråd skulle komma att ligga vid 50 år eller darover,
synes den situationen kunna inträffa, att tillräckligt antal justitieråd med
rätt och skyldighet att tjänstgöra i lagrådet ej står till förfogande. Ej heller

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 27 år 1965

denna situation torde dock med någon säkerhet bemästras genom utnämning
av ytterligare ett justitieråd. Vad sålunda anförts bör enligt ämbetet
föranleda att den närmare utformningen av bestämmelserna om justitierådens
tjänstgöring i lagrådet överväges ytterligare. Härvid kan närmast ifrågakomma
antingen att minska den stadgade intervallen på fyra år mellan
tjänstgoringar i lagrådet eller att höja den ålder, efter vilken skyldighet att
tjänstgöra i lagrådet ej skall föreligga.

Regeringsrättens ledamöter erinrar om att stadgandet i 4 § första stycket
gallande lagrådslag grundats därpå att justitieråd ansetts böra före sin lagrådst
janstgoring ha inom högsta domstolen förvärvat erforderlig erfarenhet
i lagskipnmgen. Motsvarande bestämmelse för regeringsråd kunde uppenbarligen
icke upptagas i 1909 års lag. Bestämmelserna i andra stycket
av samma lagrum har å sin sida motiverats med att tjänstgöringen i lagrådet
icke genom upprepade förordnanden för en och samma ledamot bör
få karaktären av en fast befattning, skild från vederbörandes egentliga ämbete.
Att i sistnämnda bestämmelser skillnad gjorts mellan justitieråd och
regeringsråd, har sm grund i att antalet regeringsråd ursprungligen var så
ringa och att därjämte enligt § 18 regeringsformen endast två tredjedelar
av hela antalet regeringsråd ovillkorligen skall vara lagfarna. Med hänsyn
till numera rådande förhållanden torde emellertid anledning icke längre
föreligga att i något av berörda hänseenden bibehålla en skillnad mellan
justitieråd och regeringsråd. Vad som därutinnan gäller för justitieråd och
i promemorian förutsatts alltjämt skola gälla för dem torde enligt regeringsrattsledamoternas
mening därför i den nya lagrådslagen böra stadgas
jamval for regeringsråd. Även stadgandet i 5 § gällande lagrådslag bör göras
tillämpligt jämväl på regeringsråd. Liksom för justitieråd bör således också
or regenngsrad galla att han, sedan han uppnått 60 års ålder eller minst
15 år innehaft justitieråds- eller regeringsrådsämbete, ej må utan sitt medgivande
utses att tjänstgöra i lagrådet. Med avseende på både justitieråd
och regeringsråd kan dock behöva göras reservation för det fall att annan
behörig ledamot av vederbörande domstol ej kan utses.

Departementschefen. Såsom påpekats under remissbehandlingen, torde
nu gaUande forbud för justitieråd att tjänstgöra i lagrådet, förrän han minst
tya ar beklätt justitierådsämbete, böra utgå, om i enlighet med grundlagsförslaget
rörande lagrådet möjlighet införes att förordna person utanför
justitierådens och regeringsrådens krets att tjänstgöra såsom ledamot av
lagrådet i justitieråds ställe. Härigenom tillgodoses i viss mån även intresset
att tillräckligt antal justitieråd med rätt och skyldighet att tjänstgöra i
lagrådet finnes att tillgå.

Däremot bor alltjämt en sådan ordning bibehållas, att justitieråd eller
regeringsråd, som under en lagrådsperiod tjänstgjort minst ett år i lagrådet,
i princip icke skall äga att ånyo tjänstgöra där förrän efter viss lids

17

Kangl. Maj.ts proposition nr 27 år 1965

förlopp. Om möjlighet införes att dubblera lagrådet och alltså taga flera
justitieråd än för närvarande i anspråk för lagrådstjänstgöring, bör emellertid,
såsom högsta domstolens flesta ledamöter funnit, denna tid för justierådens
vidkommande förkortas. I annat fall kan man riskera, att tillräckligt
antal justitieråd med behörighet och skyldighet att tjänstgöra i lagrådet
icke finnes. I likhet med vad nu gäller för regeringsråd torde därför justitieråd
böra vara behörig att på nytt tjänstgöra i lagrådet efter en mellanliggande
lagrådsperiod. Liksom för närvarande bör undantag härifrån kunna
ske, när särskilda skäl påkallar det. Den nuvarande regeln, att justitieråd,
som uppnått sextio års ålder eller minst femton år innehaft justitierådseller
regeringsrådsämbete, icke utan eget samtycke får utses att tjänstgöra
i lagrådet, bör bibehållas men i enlighet med vad regeringsrättens ledamöter
förordat utsträckas att gälla jämväl regeringsråd. Något undantag från denna
regel synes lika litet som för närvarande erforderligt, om justitieråd, såsom
jag här förordat, redan efter en lagrådsperiod blir behörig att på nytt
tjänstgöra i lagrådet och förbudet att utse justitieråd med kort ämbetstid
till ledamot av lagrådet tillika borttages.

7 §•

Gällande bestämmelser. När högsta domstolen utser de justitieråd och
regeringsrätten det regeringsråd, som skall ingå i lagrådet, skall enligt 1 §
andra punkten 1909 års lagrådslag, om laga hinder icke möter, alla justitieråden
eller regeringsråden deltaga i ärendet. Justitieråd är dock ej pliktig
att deltaga, när han är befriad från tjänstgöringsskyldighet.

Promemorian. Promemorians lagförslag upptager motsvarande föreskrifter.

Departementschefen. Bestämmelsen i 1 § andra punkten gällande lagrådslag
bör med vissa jämkningar överföras till den nya lagrådslagen. Bestämmelsen
bör utsträckas att gälla samtliga de ärenden, som enligt den
nya lagrådslagen ankommer på högsta domstolen eller regeringsrätten. Vidare
bör den jämkningen ske, att regeringsråd i likhet med justitieråd icke
skall vara skyldig att deltaga i sådant ärende, när han är befriad från
tjänstgöringsskyldighet.

8 §•

Gällande bestämmelser. I 6 § första stycket gällande lagrådslag stadgas,
att ledamot, som utsetts av högsta domstolen eller regeringsrätten, skall deltaga
i handläggningen av alla i lagrådet förekommande ärenden. Enligt paragrafens
andra stycke skall justitieråd, som börjat tjänstgöra i lagrådet,
utan hinder därav deltaga i behandling av mål eller ärende, varmed han
förut i högsta domstolen tagit befattning vid huvudförhandling eller annan

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1965

handläggning för slutligt avgörande, liksom också i handläggning av mål,
som enligt förordnande av någon högsta domstolens avdelning skall avgöras
av högsta domstolen i dess helhet. Likaså skall regeringsråd, som börjat
tjänstgöra i lagrådet, utan hinder därav deltaga i slutlig behandling av mål
eller ärende, varmed han förut i regeringsrätten tagit befattning.

Promemorian. I promemorian föreslås att de justitieråd och det regeringsråd,
som tjänstgör på lagrådsavdelning, skall deltaga i alla på avdelningen
förekommande ärenden samt att bestämmelsen härom skall upptagas
i lagrådslagen. Vidare föreslås en enhetlig bestämmelse i lagrådslagen
om skyldighet för justitieråd och regeringsråd, som tjänstgör i lagrådet,
att likväl deltaga i behandling av mål eller ärende, varmed han förut
i högsta domstolen eller regeringsrätten tagit befattning vid handläggning
för slutligt avgörande, liksom också i behandling av mål, som skall avgöras
av högsta domstolen eller regeringsrätten i dess helhet.

Departementschefen. Enligt det i prop. 1964: 140 framlagda och av riksdagen
såsom vilande antagna förslaget om ändrad lydelse av § 21 regeringsformen
skall grundlagsparagrafen jämväl innehålla bestämmelse om vilka
ledamöter av lagrådet som skall deltaga i ärendes behandling. Om detta
förslag slutligt antages, erfordras därför i den nya lagrådslagen icke någon
motsvarighet till regeln i 6 § första stycket nuvarande lagrådslag.

Den i promemorian föreslagna bestämmelsen om skyldighet för justitieråd
och regeringsråd, som tjänstgör i lagrådet, att likväl deltaga i behandlingen
av visst mål eller ärende i högsta domstolen eller regeringsrätten,
kan jag i huvudsak godtaga och jag föreslår, att den med vissa jämkningar
upptages i förevarande paragraf.

9 §•

Gällande bestämmelser. I 6 § tredje stycket gällande lagrådslag föreskrives
att ledamot av lagrådet är berättigad att årligen åtnjuta tre månaders ledighet
under tid, som lagrådet bestämmer.

Promemorian. Nyssnämnda bestämmelse har i promemorians lagförslag
ansetts böra gälla ledamot pa ordinarie lagrådsavdelning. I promemorian
föreslås, att samma bestämmelse skall gälla jämväl för ledamot på extra
lagrådsavdelning, så länge förordnande om denna avdelnings tjänstgöring
äger giltighet.

Remissyttrandena. Högsta domstolens ledamöter finner innebörden av
förslaget i vad gäller ledamöterna på extra avdelningen vara oklar.

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1965

Departementschefen. Den nuvarande regeln, enligt vilken lagrådsledamot
är berättigad att årligen åtnjuta tre månaders ledighet, torde i sak böra bibehållas
för ledamot på ordinarie avdelning. Det bör ankomma på avdelningen
eller, om båda avdelningarna är i tjänst, på dessa samfällt att bestämma,
hur ledigheten skall förläggas. Vad angår ledamot på extra avdelning
är denna avdelning avsedd att tjänstgöra endast tidvis. Längden av
dess tjänstgöringstid kan komma att variera från fall till fall. Det är därför
svårt att generellt bestämma hur lång ledighet där tjänstgörande ledamöter
bör åtnjuta. Med hänsyn härtill vill jag föreslå, att det skall tillkomma
avdelningarna samfällt att i varje särskilt fall besluta härom och om ledighetens
förläggning. Ledigheten för lagrådsledamot, som tjänstgöi pa
extra avdelning, bör naturligen icke få överstiga tre månader om året.

19 §.

Gällande bestämmelser. Har Kungl. Maj :t givit lagrådet tillkänna att under
viss tid ärende ej är att förvänta till behandling, skall enligt 6 § sista
stycket gällande lagrådslag ledamöterna, där de åtnjuter ledighet, tjänstgöra,
justitieråden i högsta domstolen och regeringsrådet i regeringsrätten;
dock skall lagrådet utan hinder därav handlägga brådskande ärende, som
föreligger eller överlämnas till dess behandling.

Promemorian. I promemorian föreslås en bestämmelse av innebörd att
under tid avdelning av lagrådet ej är i verksamhet avdelningens ledamöter
skall, i den mån de ej åtnjuter ledighet, tjänstgöra, justitieråd i högsta domstolen
och regeringsråd i regeringsrätten. Enligt vad i promemorian framhålles
är bestämmelsen avsedd att vara tillämplig på såväl den ordinarie
som den extra avdelningen. Meddelas icke förordnande om att den exti a
avdelningen skall vara i tjänst, skall sålunda avdelningens ledamöter tjänstgöra
i sina respektive domstolar. Om giltighetstiden för sådant förordnande
utgår, skall den extra avdelningens ledamöter enligt den föreslagna bestämmelsen
återgå till sina domstolar och tjänstgöra där till dess nytt
tjänstgöringsförordnande rörande den extra avdelningen meddelas. Förekommer
under giltighetstiden för samma förordnande icke ärenden i sådan
omfattning i lagrådet, att arbete kan bedrivas i full utsträckning på såväl
den ordinarie som den extra avdelningen, synes enligt promemorian hinder
icke möta mot att lagrådsärendena så fördelas, att tjänstgöringen i lagrådet
upprätthålles av allenast den ena avdelningen. Enligt promemorian
skall bestämmelsen i dylikt fall föranleda, att ledamöterna på den andra
avdelningen, i den mån de ej åtnjuter ledighet, återgår till tjänstgöring i
högsta domstolen eller regeringsrätten. Bestämmelsen är enligt promemorian
också avsedd att ersätta de i fi § sista stycket av 1909 års lagrådslag
meddelade föreskrifterna och vara tillämplig på de mera sällsynta fall, då
något ärende över huvud icke föreligger för lagrådets behandling. I dylika

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 27 år 1965

fall avses sålunda samtliga i lagrådet tjänstgörande ledamöter skola, i den
mån de ej åtnjuter ledighet, återgå till sina respektive domstolar.

Det förutsättes i promemorian att lagrådsledamöter, som återbördas till
högsta domstolen och regeringsrätten, skall tjänstgöra på redan bestående
avdelningar inom sina respektive domstolar, oaktat dessa avdelningars ledamotsantal
därigenom tillfälligt ökas, och att redan uppgjord tjänstgöringsindelning
inom högsta domstolen och regeringsrätten sålunda icke
skall behöva väsentligen rubbas genom den föreslagna ordningen. I promemorian
påpekas, att ledamotstillskottet från lagrådet medför den fördelen,
att det blir möjligt att i viss utsträckning fylla genom inträffade
sjukdomsfall eller andra förfall uppkomna vakanser på dessa domstolars
avdelningar.

Remissyttrandena. Enligt vad högsta domstolens ledamöter framhåller
innebär den i promemorian föreslagna bestämmelsen beträffande såväl ordinarie
som extra avdelningen att ledamöterna skall återgå till domstolar -bete när avdelningen »ej är i verksamhet». Innebörden av uttrycket är enligt
ledamöternas mening ej helt tydlig. Att föredraga torde vara att beträffande
den ordinarie avdelningen behålla nuvarande regel, enligt vilken
återgång sker först när Kungl. Maj :t meddelat att ärende ej är att förvänta,
samt att det beträffande extra avdelningen föreskrives, att ledamöterna
skall återgå så snart till behandling icke förefinnes något avdelningen tilldelat
ärende. Det synes böra iakttagas, att ordinarie avdelningen handlägger
så många ärenden som möjligt och att extra avdelningen tilldelas
ärenden blott då det är påkallat för arbetets nödvändiga bedrivande.

Departementschefen. Vad först angår lagrådets extra avdelning bör givetvis
justitieråd och regeringsråd, som hör till denna avdelning, tjänstgöra i
högsta domstolen respektive regeringsrätten under tid då förordnande icke
gäller att extra avdelningen skall vara i tjänst. Att stadga undantag från
denna regel för det tall, att avdelningens ledamöter åtnjuter ledighet, synes
icke behövligt. Tidpunkten för hävande av dylikt förordnande kan nämligen
lörutsättas bli så bestämd, att den ledighet, vartill avdelningens ledamöter
är berättigade, kommer att falla inom ramen för förordnandets giltighet.

För justitieråd och regeringsråd på lagrådets ordinarie avdelning torde,
såsom högsta domstolens ledamöter funnit, nuvarande ordning kunna bibehållas,
enligt vilken återgång till respektive domstolar sker när Kungl.
Maj :t meddelat lagrådet att något ärende ej är att förvänta till behandling.
Av regeln torde böra framgå att återgång sker för den tid som angivits i
Kungl. Maj :ts meddelande. Liksom hittills bör undantag göras för det fall
att ledamöterna åtnjuter ledighet, som i 9 § sägs. Har justitieråd och regeringsråd
på lagrådets ordinarie avdelning återgått till domstolsarbete, bör de
i överensstämmelse med vad nu gäller vara skyldiga att utan hinder härav

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1965

deltaga i handläggningen av brådskande ärende, som ankommer på avdelningen.

Ikraftträdande m. m.

Promemorian. Med hänsyn till att tjänstgöringsperiod i lagrådet enligt
de nya bestämmelserna alltjämt skall räknas från början av högsta domstolens
höstsession, anses i promemorian lämpligt att avpassa tidpunkten
för den nya lagrådslagens ikraftträdande så, att den i stort sett sammanfaller
med den tidpunkt, då höstsessionen börjar i nämnda domstol. I promemorian
föreslås, att den nya lagen skall träda i kraft den 15 september
1965. Uppdrag såsom ledamot av lagrådet, vilket meddelats med stöd av
bestämmelserna i nu gällande lag om tjänstgöringen i lagrådet, föreslås
skola upphöra vid den nya lagrådslagens ikraftträdande. Promemorians förslag
innebär således, att den tjänstgöringsperiod i lagrådet, som tagit sin
början i september 1964, avkortas med ungefär ett år och att ny tjänstgöringsperiod
börjar i samband med nya lagens ikraftträdande den 15 september
1965.

Remissyttrandena. Högsta domstolens ledamöter erinrar om att de föreslagna
övergångsbestämmelserna ej innehåller någon motsvarighet till den
i lagförslaget intagna föreskriften angående slutförandet av påbörjat ärende.
Regeringsrättens ledamöter gör samma påpekande och tillägger att lagrådsledamot,
som avgår på grund av övergångsbestämmelserna, ej torde
med hänsyn till föreskrifterna i den nya lagen bli valbar för nästfoljande
tjänstgöringsperiod. Enligt regeringsrättsledamöternas uppfattning måste
det därför förutsättas, att det under den avkortade perioden tjänstgörande
lagrådet icke belastas med andra arbetsuppgifter än som kan medhinnas
före tvångsupplösningen, varvid ledamöternas behov av sommarledighet
icke får förbises. Anses lagstiftningsarbetet ej kunna planeras på angivet
sätt, bör övergångsbestämmelserna kompletteras med ett stadgande, som
möjliggör slutbehandling av påbörjat ärende.

Departementschefen. Såsom i promemorian framhållits torde det ''ara
lämpligt att ändringen av lagrådets organisation genomföres vid en tidpunkt,
som så nära som möjligt ansluter sig till början av högsta domstolens
höstsession. Under förutsättning att det av riksdagen såsom vilande
antagna förslaget om ändring av § 21 regeringsformen blir slutligt godkänt
av 1965 års vårriksdag föreslår jag, att den nya lagrådslagen får träda
i kraft den 1 oktober 1965.

Den tjänstgöringsperiod i lagrådet, som tagit sin början den 21 september
1964, bör i enlighet med vad i promemorian förutsatts utgå vid den nya
lagens ikraftträdande. Det övergångsstadgande, som erfordras i detta hänseende,
synes mig emellertid böra kompletteras med en föreskrift, som

22 Kungl. Maj.ts proposition nr 27 år 1965

möjliggör för de avgående lagrådsledamöterna att slutföra behandlingen
av ärende, påbörjat före den nya lagens ikraftträdande. Föreskriften torde
lämpligen kunna innehålla, att om lagrådets ledamöter vid nya lagens
ikraftträdande påbörjat men icke hunnit slutföra behandlingen av något
ärende, de skall till dess ärendet blivit slutligt handlagt tjänstgöra på lagrådets
ordinarie avdelning i stället för dem som utses för den nya perioden.
Före den nya lagens ikraftträdande bör högsta domstolen och regeringsrätten
med tillämpning av nya lagens bestämmelser utse de justitieråd och regeringsråd,
vilka skall vara ledamöter av lagrådet för den lagrådsperiod
som börjar den 1 oktober 1965.

Förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen om högsta domstolens
sammansättning och tjänstgöring

Gällande bestämmelser. I 1 § första stycket lagen om högsta domstolens
sammansättning och tjänstgöring föreskrives att högsta domstolen skall
utgöras av tjugofyra justitieråd, av vilka tre tjänstgör i lagrådet.

Promemorian. Enligt promemorian bör antalet justitieråd och antalet
regeringsråd höjas i samma mån som ytterligare personal från högsta domstolen
och regeringsrätten tages i anspråk för laggranskningsuppgifter.
Härigenom förhindras, att den dömande personalen i dessa domstolar blir
mindre än den som nu står till förfogande för detta ändamål. Med utgångspunkt
från det reformförslag rörande lagrådet, som i promemorian redovisats,
förordas för högsta domstolens vidkommande att ytterligare ett justitierådsämbete
inrättas. I promemorian föreslås i enlighet härmed, att i
torevarande paragraf i vad den angår antalet justitieråd skall stadgas, alt
högsta domstolen skall utgöras av tjugofem justitieråd.

Remissyttrandena. I fråga om remissorganens ställningstagande till spörsmålet
om en ökning av justitierådens antal torde få hänvisas till den remissammanställning,
som gjorts i prop. 1964: 140 s. 68 ff.

Departementschefen. I nyssnämnda proposition har jag i anslutning till
förslaget om ändrade grundlagsbestämmelser rörande lagrådet även berört
frågan om en ökning av antalet justitieråd. I denna fråga uttalade jag, att
någon sådan ökning icke torde vara behövlig så länge icke flera än fyra
justitieråd togs i anspråk för laggranskande uppgifter, med hänsyn bl. a.
till att en omläggning av nådeärendenas behandling kunde förväntas medföra
en viss lättnad i högsta domstolens arbetsbörda. Jag framhöll vidare,
att om flera än fyra justitieråd — på grund av till äventyrs uppkommande
svårigheter att till lagrådet knyta någon utomstående för uppgiften lämpad

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1!)65

jurist eller eljest — skulle engageras i lagrådets verksamhet, det fick bero
på en prövning in concreto av arbetsläget i högsta domstolen, huruvida antalet
justitieråd skulle ökas till tjugofem eller tjugosex. Om sådan ökning
skett, borde enligt min mening antalet justitieråd, i den mån så kunde ske
till följd av inträffade ledigheter, åter nedbringas, så snart förutsättningar
för ökning icke längre förelåg, vare sig detta berodde på att lagrådets tjänstgöring
på två avdelningar upphört eller att utomstående jurist sedermera
förordnats att ersätta justitieråd såsom ledamot av lagrådet eller på att arbetsläget
i högsta domstolen förbättrats. Jag föreslår att bestämmelserna
om justitierådens antal utformas i enlighet med dessa synpunkter. De härför
erforderliga ändringarna av 1 § första stycket lagen om högsta domstolens
sammansättning och tjänstgöring synes mig kunna ske på så sätt
att nu gällande bestämmelse, enligt vilken högsta domstolen utgöres av
tjugofyra justitieråd, bibehålies såsom huvudregel men kompletteras med
ett stadgande av innebörd att, när mer än fyra justitieråd beräknas komma
att tjänstgöra i lagrådet, Kungl. Maj :t äger bestämma att antalet justitieråd
skall ökas till tjugofem eller tjugosex. I paragrafen bör även föreskrivas,
att när skäl för ökning icke längre föreligger, antalet justitieråd åter skall
nedbringas, så snart det kan ske till följd av justitieråds avgång. De sålunda
föreslagna ändringarna av 1 § torde böra träda i kraft den 1 oktober
1965.

Förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen om Kungl. Maj.ts

regeringsrätt

Gällande bestämmelser. I 1 § lagen om Kungl. Maj :ts regeringsrätt stadgas,
att regeringsrätten skall utgöras av sju regeringsråd, av vilka en tjänstgör
i lagrådet. Med iakttagande av att regeringsrättens arbete skall fortgå
minst fyrtio veckor om året äger enligt föreskrift i paragrafen de i regeringsrätten
tjänstgörande ledamöterna sig emellan fördela tjänstgöiingsskyldigheten.

Vad i nyssnämnda lagrum stadgats har tillfälligtvis satts ur kraft och
ersatts av vissa bestämmelser meddelade i särskild lag, senast i lagen den
23 mars 1956 (nr 73) om tillfällig ökning av regeringsrådens antal. Enligt
denna lag skall — med den lydelse lagens bestämmelse har efter senast år
1962 vidtagna ändringar — regeringsrätten t. o. in. den 30 september 1965
utgöras av sexton regeringsråd, varefter antalet regeringsråd skall, i den
mån så kan ske till följd av inträffade ledigheter, nedbringas till sju. En av
regeringsrättens lagfarna ledamöter skall tjänstgöra i lagrådet. Regeringsrättens
arbete skall fortgå minst fyrtio veckor om året. 1956 års lag stadgar
också att, i den mån så med hänsyn till regeringsrådens antal lämpligen
kan ske, regeringsrätten skall arbeta på avdelningar. För närvarande arbe -

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 27 år 1965

tar regeringsrätten liksom högsta domstolen på tre avdelningar. Regeringsrättens
avdelningar skall enligt lagen vara lika behöriga att upptaga till regeringsrättens
handläggning hörande mål och ärenden. De i regeringsrätten
tjänstgörande regeringsråden äger sig emellan fördela tjänstgöringsskyldigheten.
Vad om måls handläggning i vissa fall av högsta domstolen i dess
helhet finnes föreskrivet skall, enligt vad 1956 års lag slutligen stadgar, i
tillämpliga delar gälla i fråga om regeringsrätten.

Promemorian. Enligt promemorian bör en dubblering av lagrådet föranleda
en ökning av regeringsrådens antal. I promemorian föreslås att ytterligare
ett regeringsrådsämbete inrättas. I anslutning till förslaget härom
ifrågasattes, om icke tiden är kommen att i regeringsrättslagen inarbeta de
i 1956 års lag upptagna bestämmelserna om regeringsrådens antal, varigenom
en önskvärd förenkling av regleringen på förevarande område skulle
vinnas. Särskilda bestämmelser om tillfällig förstärkning av regeringsrätten,
vilka betingats av ökad tillströmning av mål till denna domstol och därav
föranledd arbetsbalans, har oavbrutet varit i kraft ända sedan 1946. Allt
fortfarande är arbetsläget i regeringsrätten sådant, att det icke medger någon
minskning av antalet regeringsråd. Skulle som resultat av det pågående
arbetet på en omorganisation av förvaltningsrättskipningen eller eljest sådan
förbättring inträda i regeringsrättens arbetssituation, att antalet regeringsråd
kan nedbringas, kan möjlighet härtill lika väl öppnas genom ändring
av regeringsrättslagen som genom ändring av lagen om tillfällig ökning
av regeringsrådens antal. Med hänsyn härtill förordas i promemorian,
att 19o6 ars lag om tillfällig ökning av regeringsrådens antal upphäves
och att bestämmelserna i denna lag inarbetas i regeringsrättslagen. I promemorian
har förslag till ändrad lydelse av 1 § regeringsrättslagen utarbetats
i enlighet med vad sålunda förordats. Enligt detta förslag skall paragrafen
till en början upptaga stadgande om att regeringsrätten utgöres av
sjutton regeringsråd. I paragrafen utmärkes att i lagrådet skall tjänstgöra
ett eller, om lagrådet arbetar på två avdelningar, två av regeringsråden. Vidare
stadgas att regeringsrätten skall — såsom nu är fallet — arbeta på
tre avdelningar. Enligt förslaget skall paragrafen i övrigt upptaga samma
föreskrifter rörande regeringsrättens avdelningar och arbetet i regeringsrätten,
som 1956 års lag om tillfällig ökning av regeringsrådens antal innehåller.

Remissyttrandena. Remissorganen har tillstyrkt eller lämnat utan erinran
promemorians förslag om att i samband med genomförandet av den ändrade
lagrådsorganisationen ytterligare ett regeringsrådsämbete inrättas, varigenom
regeringsrådens antal skulle komma att ökas från sexton till
sjutton.

Det i promemorian framförda förslaget att gällande lag om tillfällig ökning
av regeringsrådens antal upphäves och bestämmelserna däri inarbetas

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1965

i 1 § regeringsrättslagen, har likaledes godtagits av remissorganen. Regeringsrättens
ledamöter finner förslaget härom välbetänkt och tillstyrker därför
detsamma. Förvaltningsdomstolskommittén framhåller att det möjligen
kan anses mindre lämpligt att i samband med en ökning av antalet regeringsråd,
som icke tager sikte på själva domstolsarbetet, göra den nuvarande
provisoriska ordningen permanent. Även om kommittén skulle finna
exempelvis en ordning med två avdelningar i regeringsrätten på längre sikt
mest önskvärd, finner kommittén för sin del det emellertid föga sannolikt,
att en dylik organisationsbegränsning skulle kunna genomföras utan åtskillig
väntetid; i betraktande kommer ju här den avsevärda målbalans,
som nu finnes hos domstolen. Med hänsyn härtill vill kommittén icke motsätta
sig de föreslagna ändringarna i de legislativa reglerna rörande regeringsrättens
sammansättning m. m.

Departementschefen. Jag kan med vissa redaktionella jämkningar godtaga
promemorians förslag, som tillstyrkts eller lämnats utan erinran vid remissbehandlingen.
Ändringarna i 1 § regeringsrättslagen torde böra träda i kraft
den 1 oktober 1965, då samtidigt lagen om tillfällig ökning av regeringsrådens
antal bör upphöra att gälla.

Följdändring till grundlagsförslaget rörande nådeärendenas handläggning

Förslag till lag angående ändrad lydelse av 8 § lagen om högsta domstolens
sammansättning och tjänstgöring

Gällande ordning. I 8 § förevarande lag meddelas vissa bestämmelser om
högsta domstolens sammansättning vid avgivande av yttrande i ärende,
som avses i § 26 regeringsformen, dvs. nådeärenden. Enligt paragrafens
andra punkt gäller att högsta domstolen då är beslutför med tre justitieråd.
1 första punkten upptages en särskild regel, som dock ej är ovillkorlig, för
den situationen att vid prövning och avgörande av mål i högsta domstolen
tillika förekommer fråga om yttrande över nådeansökan i målet. För sådant
fall stadgas att de ledamöter, som deltagit i avgörande av själva målet, också
bör besluta i nådefrågan.

Departementschefen. Såsom jag inledningsvis angivit har 1964 års riksdag
för vidare grundlagsenlig behandling såsom vilande antagit ett i proposition
1964: 140 framlagt förslag till ändrad lydelse av bl. a. § 26 regeringsformen.
Förslaget innebär i huvudsak att inhämtande av högsta domstolens

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1965

yttrande i nådeärende ej, såsom för närvarande är fallet, skall vara obligatoriskt
i alla nådeärenden, som i och för sig faller inom högsta domstolens
kompetensområde; om skäl att bifalla nådeansökan uppenbarligen saknas,
skall inhämtande av yttrande icke vara erforderligt. I propositionen framhöll
jag, att ett genomförande av detta förslag förutsätter, att nådeärendenas beredning,
vilken nu är uppdelad på nedre justitierevisionen och justitiedepartementet,
helt koncentreras till detta departement, där ställning får tagas till
frågan om remiss till högsta domstolen i det föreliggande fallet skall ske
eller icke.

Den situation, som stadgandet i 8 § första punkten lagen om högsta
domstolens sammansättning och tjänstgöring tar sikte på, nämligen att
nådeansökan föreligger i mål, som samtidigt är föremål för högsta domstolens
prövning och avgörande i sak, är mycket sällsynt. En koncentration
till justitiedepartementet av beredningsförfarandet i de nådeärenden,
som faller inom högsta domstolens kompetensområde, kommer -— såsom
jag antytt i grundlagspropositionen — att medföra, att frågan om högsta
domstolens hörande blir aktuell först sedan det mål nådeansökan avser slutgiltigt
avgjorts. Med en sådan ordning torde den särskilda regeln i första
punkten av förevarande paragraf komma att sakna praktisk betydelse. Jag
förordar därför, att regeln får utgå. I samband därmed bör paragrafens
andra punkt underkastas en redaktionell jämkning.

I grundlagsförslaget har intagits övergångsstadgande av innehåll att § 26
regeringsformen i dess äldre lydelse alltjämt skall äga tillämpning intill
utgången av juni månad närmast efter det att den nya lydelsen slutligt antagits.
Under förutsättning att det såsom vilande antagna förslaget till ändrad
lydelse av nämnda grundlagsparagraf antages definitivt av 1965 års
vårriksdag, bör därför den ändrade lydelsen av 8 § lagen om högsta domstolens
sammansättning och tjänstgöring träda i kraft den 1 juli 1965.

Departementschefens hemställan

I enlighet med vad som anförts i det föregående föreligger inom justitiedepartementet
upprättade förslag1 till

1) lag om lagrådet;

2) lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 20 december 1946 (nr
879) om högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring;

3) lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3)
om Kungl. Maj.ts regeringsrätt; samt

4) lag angående ändrad lydelse av 8 § lagen den 20 december 1946 (nr
879) om högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring.

1 Förslagen, som — bortsett från vissa redaktionella jämkningar — är likalydande med de vid
propositionen fogade lagförslagen, har utelämnats här.

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 27 år 1965

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över dessa förslag
måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom
utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans
Maj :t Konungen.

Ur protokollet:
Birgitta Liljefors

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1965

btdrag av protokoll, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 9 februari
1965.

Närvarande:

justitierådet Hagbf.rgh,
regeringsrådet Wilkens,
justitieråden Riben,

Bergsten.

Enligt lagrådet den 25 januari 1965 tillhandakomnret utdrag av protokoll
över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrädet
den 30 december 1964, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas
över upprättade förslag till 1) lag om lagrådet, 2) lag angående ändrad
lydelse av 1 § lagen den 20 december 1946 (nr 879) om högsta domstolens
sammansättning och tjänstgöring, 3) lag angående ändrad lydelse av
1 § lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt samt
4) lag angående ändrad lydelse av 8 § lagen den 20 december 1946 (nr 879)
om högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av hovrättsassessorn Gösta Sandell.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:
Stig Granqvist

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1965

29

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms
slott den 11 februari 1965.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lindström,

Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Hermansson, Holmqvist,

Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, lagrådets den 9 februari
1965 avgivna utlåtande över de till lagrådet den 30 december 1964 remitterade
förslagen till

1) lag om lagrådet;

2) lag angående ändrad Igdelse av 1 § lagen den 20 december 19*6 (nr
879) om högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring;

3) lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 26 maj 1909 (nr 38
s. 3) om Kungl. Maj.ts regeringsrätt; samt

4) lag angående ändrad lydelse av 8 § lagen den 20 december 19*6 (nr
879) om högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring.

Föredraganden hemställer att lagförslagen, som av lagrådet lämnats utan
erinran, med vissa redaktionella jämkningar måtte enligt § 87 regeringsformen
genom proposition föreläggas riksdagen till antagande, de under 1)
—3) angivna lagförslagen under förutsättning av slutligt godkännande av
det av 1964 års riksdag såsom vilande antagna förslaget till ändrad lydelse
av § 21 regeringsformen samt det under 4) angivna lagförslaget under förutsättning
av slutligt godkännande av det av 1964 års riksdag såsom vilande
antagna förslaget till ändrad lydelse av §§ 24 och 26 regeringsformen.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas pro
position av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Mats Larsson

rlAKCUS BOKTR. STHLM 1965 650042