Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1965
1
Nr 131
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändring i taxeringsförordningen den 23 november
1956 (nr 623); given Stockholms slott den 26
mars 1965.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till förordning om ändring i taxeringsförordningen
den 23 november 1956 (nr 623).
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
BERTIL
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen framläggs förslag till bestämmelser som förenklar förfarandet
vid rättelse av felaktigheter i taxering för inkomst eller förmögenhet
som beslutats av taxeringsnämnd. Förslaget innebär att lokal skattemyndighet
och i visst fall även annan myndighet som handhar längdföring får möjlighet
att rätta i förslaget närmare angivna uppenbara felaktigheter i sådan
taxering.
De nya bestämmelserna är avsedda att kunna tillämpas redan innevarande
år. 1
1 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 131
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1965
Förslag
till
Förordning
om ändring i tax »ringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623)
Härigenom förordnas, dels att rubriken närmast före 59 § taxeringsförordningen
den 23 november 19561 skall lyda »VIII. Om taxeringsnämndernas
verksamhet m. m.» dels att i nämnda förordning skall införas en ny
paragraf, 72 a §, av nedan angiven lydelse.
72 a §.
Har taxering för inkomst eller förmögenhet som beslutats av taxeringsnämnd
icke införts i taxeringslängd inom föreskriven tid eller har sådan
taxering införts för annan än den taxeringen avsett eller eljest uppenbarligen
införts felaktigt i taxeringslängd, må den myndighet som ombesörjt
längdföringen besluta om rättelse av taxeringslängden i denna del.^
Har taxering av fysisk person eller dödsbo för inkomst eller förmögenhet
som beslutats av taxeringsnämnd blivit oriktig till följd av
1) uppenbar felräkning eller uppenbart felaktig överföring av belopp i
deklaration,
2) uppenbar felaktighet i fråga om belopp som angiver fastighets taxeringsvärde
eller avdrag som medgives skattskyddig utan särskild utredning,
3) uppenbar felaktighet i fråga om allmänt avdrag, vars rätta belopp
framgår av debitering, eller avdrag för premier och andra avgifter, som
avses i 46 § 2 mom. första stycket 3) kommunalskattelagen eller motsvarande
avdrag enligt 4 § 1 mom. andra stycket förordningen om statlig inkomstskatt
eller avdrag enligt 46 § 3 mom. nämnda lag eller 4 § 2 mom.
nämnda förordning eller i fråga om ortsavdrag,
må den myndighet som har att ombesörja längdföring av taxeringen, om
ej särskilda skäl föranleda att prövningsnämnden bör avgöra frågan, besluta
om rättelse i denna del därest rättelse ej medför höjning av den beskattningsbara
inkomsten.
Efter utgången av mars månad året efter taxeringsåret må rättelse enligt
denna paragraf beslutas endast om anmärkning i fråga om felaktighet av
den art som denna paragraf avser dessförinnan gjorts hos den som har att
besluta om rättelsen.
Innan rättelse beslutas skall, om detta ej är överflödigt, yttrande inhämtas
från taxeringsnämndens ordförande.
Beslutas rättelse eller vägras rättelse som den skattskyldige yrkat, skall,
om detta ej är uppenbart överflödigt, beslutet inom två veckor tillställas den
skattskyldige i den ordning som i 69 § 4 mom. andra stycket föreskrives
i fråga om underrättelse beträffande taxeringsnämnds beslut.
Talan mot beslut i fråga om rättelse enligt denna paragraf må ej föras
särskilt. Talan mot taxeringen må även i den del beslutet avser föras hos
prövningsnämnden i den ordning som föreskrives i 74, 76, 100 och 101 §§.
Närmare föreskrifter om förfarandet vid rättelse enligt denna paragraf
meddelas av Kungl. Maj :t.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
1 Rubrikens nuvarande lydelse: VIII. Om taxeringsnämndernas verksamhet.
Kungl. Maj. ts proposition nr 131 år 1965
3
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
26 mars 1965.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Hermansson,
Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om förenkling av
förfarandet vid rättelse av vissa felaktigheter i taxering samt anför.
Inledning
I en inom finansdepartementet i augusti 1964 upprättad promemoria med
förslag till bestämmelser i syfte att förenkla förfarandet vid rättelse av vissa
felaktigheter i taxering (Stencil Fi 1964: 5) föreslås att lokal skattemyndighet
skall tillaggas behörighet att rätta taxering som fastställts av taxeringsnämnd
om taxeringen blivit för hög på grund av vissa i promemorian närmare
angivna felaktigheter. Bestämmelser härom föreslås skola införas i
126 § taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623) och 45 § taxeringskungörelsen
den 27 juni 1957 (nr 513).
Författningsförslagen i promemorian torde få fogas vid statsrådsprotokollet
för denna dag som bilaga.
över promemorian har, efter remiss, yttranden avgivits av kammarrätten,
riksrevisionsverket, riksskattenämnden, centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden,
överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala,
Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kalmar, Malmöhus, Hallands,
Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands, Gävleborgs, Västernorrlands,
Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, landskontorsutredningen,
Föreningen Sveriges kronokamrerare, Sveriges häradsskrivarförening,
Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation
(TCO), Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO), Sveriges
Industriförbund, Sveriges Lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbvadens
Folk (RLF).
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1965
Några länsstyrelser har bifogat yttranden från häradsskrivare och uppbördsverk.
Sålunda har överståthållarämbetet bifogat yttrande från Stockholms
stads uppbördsverk.
I remissyttrandena har allmänt understrukits behovet av nya bestämmelser
på ifrågavarande område. Det remitterade förslaget tillstyrks i befintligt
skick av ett antal remissinstanser. Flera remissinstanser har emellertid
framfört mer eller mindre vittgående förslag till komplettering eller ändring
av promemorieförslaget.
Gällande bestämmelser
Felaktigheter i taxeringar som fastställts av taxeringsnämnd eller fastighetstaxeringsnämnd
kan i princip rättas endast genom besvär till prövningsnämnden
i länet eller mellankommunala prövningsnämnden, resp. fastighelsprövningsnämnden
i länet. En viss, ehuru begränsad möjlighet att
rätta felaktigheter i taxeringar är antydd i 45 § 3 inom. taxeringskungörelsen.
I stadgandet uttalas att av den lokala skattemyndigheten uppmärksammade
felaktigheter i de åsatta taxeringarna, som inte omedelbart kan
rättas i vederbörlig ordning, utan dröjsmål skall anmälas till taxeringsintendenten
i länet. Med rättelse »i vederbörlig ordning» avses att felaktighet
i taxeringsnämnds taxeringar som lokal skattemyndighet iakttar skall kunna
rättas av nämnden. Förutsättningen härför är givetvis att nämnden inte
avslutat sitt arbete för året. Enligt 71 § taxeringsförordningen skall taxeringsnämnds
arbete beträffande visst års taxering vara avslutat före utgången
av juni månad under taxeringsåret. Sådana felaktigheter i de av
taxeringsnämnd åsatta taxeringarna som upptäcks efter juni månads utgång
kan alltså rättas endast genom besvär. Beträffande allmän fastighetstaxering
finns i 76 § 3 mom. taxeringskungörelsen ett stadgande som motsvarar
45 § 3 mom. i fråga om inkomst- och förmögenhetstaxering. Enligt
152 § taxeringsförordningen skall fastighetstaxeringsnämndens arbete vara
avslutat i länen senast den 25 mars och i Stockholm senast den 15 juni under
taxeringsåret.
Vad angår taxeringsnämnds taxering för inkomst eller förmögenhet skall
skattskyldig anföra besvär senast den 15 augusti under taxeringsåret, medan
taxeringsintendent äger anföra besvär intill utgången av april månad
året efter taxeringsåret. Kommun — som kan anföra besvär i fråga om
taxering till kommunal inkomstskatt — skall föra talan före utgången av
augusti månad under taxeringsåret (76 § taxeringsförordningen). Enligt 74 §
tredje stycket taxeringsförordningen må taxeringsintendent yrka ändring i
taxeringsnämnds beslut även till den skattskyldiges förmån.
Angivna besvärsregler kompletteras i taxeringsförordningen med bestämmelser
om »besvär i särskild ordning». Har den skattskyldige inte erhållit
5
Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1965
föreskriven underrättelse om avvikelse från självdeklaration senast den 15
juli under taxeringsåret äger han anföra besvär hos prövningsnämnden intill
utgången av året efter taxeringsåret. Har han inte heller under taxeringsåret
erhållit debetsedel på slutlig skatt i anledning av den taxering, varom
är fråga, utsträcks besvärstiden till ett år efter det han erhållit sådan debetsedel
(99 §). Ytterligare rätt att anföra besvär i särskild ordning finns stadgad
i 100 §, som medger besvärsrätt för den skattskyldige inom fem år efter
taxeringsåret. Sådan besvärsrätt föreligger bl. a. om den skattskyldige taxerats
för inkomst eller förmögenhet som inte är av skattepliktig natur, om
han taxerats för inkomst eller förmögenhet för vilken han inte är skattskyldig,
om han taxerats till kommunal inkomstskatt för garantibelopp för fastighet
vilket inte bort upptas som skattepliktig inkomst för honom, om han
taxerats för samma inkomst eller förmögenhet på mer än en ort eller eljest
taxerats på orätt ort, eller om hans taxering blivit oriktig på grund av felräkning,
misskrivning eller annat uppenbart förbiseende. De nu anförda besvärsgrunderna
i 100 § har det gemensamt, att de ifrågavarande felen i taxeringarna
antingen gjorts av taxeringsnämnden eller bort rättas av denna.
Annorlunda förhåller det sig med de ytterligare grunderna för besvär enligt
100 §. De avser dels det fallet, att skattskyldig till följd av underlåtenhet
att avge deklaration eller annan uppgift eller på grund av felaktighet i bl. a.
deklaration eller kontrolluppgift taxerats till väsentligt högre belopp än som
svarar mot hans inkomst eller förmögenhet, och dels det fallet, att skattskyldig
i övrigt kan åberopa omständighet eller bevis som bort föranleda
väsentligt lägre taxering. I de båda sist angivna fallen må besvärstalan
dock inte upptas till prövning om den inte kan grundas på omständighet eller
bevis, varom kännedom saknats vid fastställandet av den taxering i vilken
rättelse sökes, och det framstår som ursäktligt att den skattskyldige inte
i annan ordning åberopat omständigheten eller beviset för att vinna riktig
taxering.
Enligt 101 § 1 mom. må taxeringsintendent inom tid som anges i 100 §
— dvs. inom fem år efter taxeringsåret — i fall som avses i sistnämnda paragraf
anföra besvär till den skattskyldiges förmån samt, om taxering blivit
oriktig på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende,
även anföra besvär med yrkande om ändring till den skattskvldiges
nackdel.
Om genom beslut av sjömansskattenämnden eller genom utslag av kammarrätten
eller Kungl. Maj:t bestämts att sjömansskatt inte skall erläggas
för viss inkomst, för vilken sådan skatt tidigare erlagts, får taxeringsintendent
enligt 101 § 2 mom. inom tid som anges i 100 § anföra besvär med yrkande
om sådan ändring i den skattskyldiges taxering som kap. föranledas
av beslutet eller utslaget.
En bestämmelse om besvär i särskild ordning har föranletts av atl fas -
6
Kungl. Maj. ts proposition nr 131 år 1965
tighets taxeringsvärde, som legat till grund för inkomsttaxering eller förmögenhetstaxering,
sedermera kan ändras genom särskilt beslut eller utslag.
Om inkomsttaxering eller förmögenhetstaxering till följd av sådan
ändring bör bestämmas till annat belopp än som skett, får besvär med yrkande
om härav föranledd ändring i taxeringen för inkomst eller förmögenhet
anföras av den skattskyldige, taxeringsintendent och, såvitt angår
taxering till kommunal inkomstskatt, vederbörande kommun. Besvären
skall anföras av skattskyldig eller kommun inom sex månader och av taxeringsintendent
inom åtta månader från den dag då beslutet rörande fastighetstaxeringen
meddelades (102 §).
Besvär över beslut av fastighetstaxeringsnämnd beträffande viss fastighet
kan anföras hos fastighetsprövningsnämnden i länet av ägare eller därmed
likställd innehavare av fastigheten och av vederbörande kommun. Besvären
skall vara inkomna i länen senast den 15 maj och i Stockholm senast den
10 augusti under taxeringsåret. Taxeringsintendent äger yrka ändring i fastighetstaxeringsnämnds
beslut (163 §). Bestämmelser om besvär över allmän
fastighetstaxering i särskild ordning finns i 166 §. Sådana besvär må
anföras hos prövningsnämnden i länet av ägare eller därmed likställd innehavare
av fastighet samt av taxeringsintendent. Det gäller sådana fall som
då fastighet uppförts som skattepliktig, ehuru den är undantagen från skatteplikt,
eller taxering ägt rum av annan egendom än sådan som enligt 4 §
tredje stycket kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370) är att
hänföra till fastighet, då fastighet taxerats på mer än en ort eller eljest taxerats
i fall där taxering av fastigheten inte bort äga rum, då fastighet på
grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende blivit
felaktigt taxerad eller då vissa underrättelser från fastighetstaxeringsnämnd
haft felaktigt innehåll.
Beträffande besvär över beslut av taxeringsnämnd rörande särskild fastighetstaxering
gäller samma besvärstider som för besvär över taxering för
inkomst och förmögenhet (179 § 2 mom.). Vad i 99 § stadgas om rätt att
anföra besvär efter den ordinarie besvärstidens utgång äger motsvarande
tillämpning om ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet inte erhållit
i 177 § 3 mom. föreskriven underrättelse om åsatt nytt taxeringsvärde
m. m. senast den 15 juli under taxeringsåret. Liksom då det gäller allmän
fastighetstaxering kan besvär i vissa fall anföras i särskild ordning (181 §
1—3 mom.). Besvär som avses i 181 § skall vara inkomna före utgången av
femte året efter taxeringsåret för att kunna upptas till prövning (181 § 4
mom.).
Kungl. Maj. ts proposition nr 131 år 1965
7
Frågans bakgrund och allmän motivering
Departementspromemorian
I promemorian redogörs inledningsvis för en skriftväxling mellan justitiekanslersämbetet
och överståthållarämbetet.
Av uppgifter i pressen i december 1962 hade justitiekanslersämbetet erfarit
att hundratals skattskyldiga i Stockholm vid 1962 års taxering hade påförts
för hög skatt på grund av förbiseende i taxeringsnämnderna i fråga om
gällande föreskrifter rörande ortsavdrag för ensamstående och att skattemyndigheterna
uppmanat skattskyldiga av den kategori varom här var fråga
att kontrollera sina debetsedlar och om fel upptäcktes själva anföra
besvär för att vinna rättelse. Med anledning härav hemställde ämbetet hos
överståthållarämbetet om yttrande rörande bl. a. möjligheterna för berörda
taxeringsmyndigheter att vidta åtgärder till vinnande av rättelse av uppgivna
felaktiga taxeringar utan särskild anmälan av den skattskyldige, överståthållarämbetet
avgav yttrande i frågan den 2 januari 1963, varav bl. a.
framgick vilket omfattande arbete det skulle innebära att granska samtliga
taxeringar som kunde befaras innehålla ett visst slags felaktighet. Justitiekanslersämbetet
avslutade ärendet genom skrivelse till överståthållarämbetet
den 16 september samma år, i vilken skrivelse bl. a. underströks — med
hänvisning till 17, 74 och 95 §§ taxeringsförordningen — att taxeringsmyndigheterna
inte ägde underlåta åtgärder för att till de skattskyldigas förmån
åstadkomma rättelse av felaktiga taxeringar, särskilt om felaktigheterna var
att hänföra till s. k. misstagstaxeringar. Beträffande det närmare innehållet
i överståthållarämbetets och justitiekanslersämbetets skrivelser i denna sak
må hänvisas till promemorian. I
I anledning av nämnda skriftväxling tillställde kronokamrerarcn i Gävle
justitiekanslersämbetet en skrivelse av den 30 januari 1963, vilken innehöll
förslag till förenklat förfarande vid rättelse från myndighets sida av felaktig
taxering. Ämbetet överlämnade skrivelsen den 16 september samma år
till Kungl. Maj :t för den åtgärd som kunde finnas påkallad.
I skrivelsen anfördes bl. a., att felaktigheter i taxeringshänseende och därav
nödvändiggjorda åtgärder för rättelser av dessa vållade stor irritation
hos dem som drabbades av felen och medförde betydande arbete för de lokala
skattemyndigheterna. De åtgärder, som ett enkelt taxeringsfel utlöste
inom ett uppbördsverks och en länsstyrelses verksamhet, syntes bäst kunna
åskådliggöras genom eu redogörelse för arbetsgången i ett ingalunda ovanligt
fall. Härom anfördes i skrivelsen.
1. Efter att ha mottagit debetsedel på slutlig skatt misstänker eller fastslår
eu skattskyldig, att skatt påförts med för högt belopp, och vänder sig därför
till uppbördsverket vanligen genom personligt besök. Där verkställd under
-
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1965
sökning visar, att taxeringsnämnden medgivit vederbörande ortsavdrag med
för lågt belopp eller att felsuinmering föreligger.
2. Besvärsskrivelse till prövningsnämnden upprättas, oftast med biträde
av uppbördsverkets personal, varvid ett för ändamålet upprättat enkelt formulär
används.
3. Besvären översänds till prövningsnämndens kansli.
4. Besvär diarieförs av kansliet, som därefter rekvirerar klagandens självdeklaration
från den lokala skattemyndigheten, som på deklarationens
plats inlägger en s. k. urtagslapp.
5. Utdrag av inkomstlängden upprättas av länsstyrelsen eller av den lokala
skattemyndigheten.
6. Besvären överlämnas till länsstyrelsens taxeringssektion.
7. Ärendet bereds därstädes.
8. Taxeringsintendenten avger yttrande, varefter besvärsakten återsänds
till prövningsnämndens kansli.
9. Förslag till beslut utskrivs.
10. Beslut i ärendet fattas av landskamreraren. Som regel torde besvär
av dylikt slag behandlas som s. k. enmansärende.
11. Klaganden delges beslutet genom protokollsutdrag.
12. Protokollsutdrag sänds till uppbördsverket för åtgärd.
Förutom det biträde i själva besvärsärendet, som enligt det nyss anförda
lämnas av uppbördsverkets personal, har denna, om kvarstående skatt påförts
genom taxeringsnämndens felaktiga beslut, att upplysa den skattskyldige
om de möjligheter till anstånd, som i dylika fall föreligger enligt bestämmelserna
i 49 § uppbördsförordningen. Fallet föranleder därför i uppbörds-
och debiteringshänseende ytterligare åtgärder från uppbördsverkets
sida av följande slag.
13. Inlämnad anståndsansökan diarieförs.
14. Ansökningen översänds till taxeringsintendenten för yttrande enligt
bestämmelserna i 49 § 1 mom. uppbördsförordningen.
15. Sedan ansökningen återkommit med intendentens tillstyrkande fattas
beslut om anstånd, vilket utskrivs i 4 exemplar, varav ett tillställs den
skattskyldige och ett överlämnas till vederbörande utmätningsman.
16. Sedan i punkt 12 omnämnt protokollsutdrag kommit uppbördsverket
till handa antecknas beslutet i inkomsttaxeringslängden.
17. Sökandens uppbördskort (kreditkort) framtas varefter skatten omräknas
enligt prövningsnämndens beslut. Omdebiteringen sker på särskild
blankett, som upprättas i 4 exemplar.
18. Ursprungligen utfärdad debetsedel återkallas, varefter den skattskyldige
tillställs ny rättad debetsedel. I
I fortsättningen anfördes i skrivelsen, att för rättelse av en rent formell
felaktighet vid taxeringen måste, som framgått av det anförda, en med hänsyn
till felets art orimligt omfattande och tidsödande procedur komma till
användning. Det syntes föreligga ett klart behov, såväl ur myndigheternas
som framförallt ur den enskilde skattebetalarens synpunkt, av en förenkling
av förfaringssättet. En sådan förenkling skulle kunna genomföras genom
att bestämmelser infördes i uppbörds- och taxeringsförordningarna
om rätt för lokal skattemyndighet att rätta, förutom debiteringsfel, även
taxeringsfel av formell art, dvs. summeringsfel och uppenbart felaktiga orts
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1965 9
avdrag. Rättelse av ett sådant fel som enligt den lämnade redogörelsen krävde
en mångfald arbetsmoment kunde då ske omgående eller så gott som
omgående i stället för att som nu är fallet ta avsevärd tid, ibland månader,
i anspråk. Om sådana regler skulle anses på ett inte önskvärt sätt inkräkta
på främst taxeringsintendenternas kompetensområde kunde föreskrivas att
lokal skattemyndighets beslut i detta hänseende endast var villkorligt och
att det alltid skulle underställas vederbörande taxeringsintendent för
granskning. Även utan sådan kontroll förelåg, framhölls i skrivelsen, inga
som helst skäl att antaga att några större felaktigheter skulle komma att
riskeras vid lokal skattemyndighets beslut i sådana ärenden. Det ifrågasattes
om inle felprocenten skulle bli lägre än vid nuvarande invecklade förfaringssätt.
I departementspromemorian uttalas den meningen, att väsentliga fördelar
skulle uppnås om möjlighet inlördes att rätta felaktiga taxeringar i huvudsak
enligt den i skrivelsen skisserade ordningen. I fortsättningen diskuteras
i promemorian dels hur eu sådan ordning skall infogas i gällande regler
om ändring av taxering och dels vilka slags felaktigheter som bör kunna
rättas genom ett förenklat förfarande.
Beträffande spörsmålet vilken myndighet som bör äga rätta taxeringen
genom ett förenklat förfarande uttalas i promemorian.
Enligt taxeringsförordningen kan taxeringar rättas blott genom besvär.
Det allmänna företräds därvid av vederbörande taxeringsintendent, varmed
i detta sammanhang även förstås allmänna ombudet hos mellankommunala
prövningsnämnden. Såsom justitiekanslersämbetet påpekat äger emellertid
dessa befattningshavare anföra besvär även till den skattskyldiges förmån.
Man skulle med hänsyn härtill kunna tänka sig den ordningen, att taxeringsintendenten
resp. allmänna ombudet borde äga vidta den påkallade
rättelsen i förenklad ordning av vissa felaktigheter i taxeringar. Frånsett att
den önskvärda förenklingen i rättelseförfarandet inte skulle helt uppnås
därigenom, skulle en sådan ordning innebära att det allmänna komme att
sakna ombud för anförande av besvär i de fall varom här är fråga. Denna
omständighet synes utesluta att taxeringsintendent får befogenhet att rätta
uppenbara felaktigheter. Det kan också anses mindre tillfredsställande, att
eu befattningshavare vars huvudsakliga uppgift är att vara ombud för det
allmänna i dess egenskap av part i skatteprocessen, skall äga rätt att i vissa
avseenden besluta över taxeringar. Ett sådant arrangemang kunde från allmänhetens
sida komma att mötas med en viss misstro. Förslaget att ge lokal
skattemyndighet möjlighet att rätta uppenbara felaktigheter av visst slag
kan inte mötas med de invändningar som nyss skisserats gentemot tanken
att låta taxeringsintendent vidta sådana rättelser. En fördel med det i skrivelsen
framförda förslaget är vidare, att de arbetsmoment, som rättelse enligt
detta förslag fordrar, reduceras till ett minimum. Till detta kommer
den praktiska synpunkten, att för de skattskyldiga faller det sig naturligt
att för rättelse av eu enligt deras åsikt »felaktig debetsedel» vända sig direkt
till den myndighet som utfärdat debetsedeln. De skattskyldiga skulle
givetvis vara betjänta av att sådan myndighet kunde företa rättelsen i stället
för att i sin tur endast hänvisa dem till en annan myndighet.
10
Kungl. Maj. ts proposition nr 131 år 1965
I promemorian berörs vidare den principiella skillnaden mellan taxeringsmyndighets
och lokal skattemyndighets nuvarande uppgifter. Bortsett
från att lokal skattemyndighet på visst sätt skall medverka vid taxering enligt
16 § taxeringsförordningen m. fl. stadganden — vilken medverkan huvudsakligen
är av teknisk art — ankommer taxering på taxeringsmyndigheterna.
Ett undantag från denna regel föreligger i det att lokal skattemyndighet
i egenskap av längdförare uträknar beskattningsbar inkomst för skattskyldiga,
som erhåller ortsavdrag. Denna åtgärd hänförs till taxering. Detta
framgår redan därav att, om den beskattningsbara inkomsten uträknats
felaktigt, rättelse härav kan ske endast genom besvär över taxeringen. Vidare
framgår av 45 § 3 mom. taxeringskungörelsen att lokal skattemyndighet
skall kunna verka för att felaktigheter i taxeringar rättas under hand.
Enligt detta författningsrum skall sådana av den lokala skattemyndigheten
uppmärksammade felaktigheter i de åsatta taxeringarna, vilka inte omedelbart
kan rättas i vederbörlig ordning, utan dröjsmål anmälas till taxenngsintendenten
i länet. Lokal skattemyndighets huvudsakliga uppgift är emellertid
uträkning (debitering) av skatt på basis av verkställda taxeringar.
Det erinras i promemorian om att gränsen mellan taxering och debitering
har betydelse för riksrevisionsverkets rätt att framställa anmärkning. Enligt
126 § taxeringsförordningen må vid granskning av statsverkets räkenskaper
inom riksrevisionsverket anmärkning inte framställas med avseende på
verkställd taxering. Bestämmelsen är uttryck för den principen, att revisionsmyndighet
inte äger framställa anmärkning beträffande beslut, mot vilket
det allmännas talan kan föras av särskild statlig befattningshavare (jfr
50 § förordningen den 3 april 1959, nr 92, om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning).
På grund av nämnda bestämmelse i taxeringsförordningen
äger riksrevisionsverket inte framställa anmärkning mot t. ex. felräkning
i inkomstlängd eller felaktigt beräknat ortsavdrag. Emellertid må riksrevisionsverket
enligt 8 § i dess instruktion, om vid granskning någon oriktighet
påträffas som ej kan avhjälpas av ämbetsverket, efter omständigheterna
antingen överlämna ärendet till vederbörande myndighet för laga
åtgärd eller inberätta förhållandet för Kungl. Maj:t. På grund härav underrättas
i praxis vederbörande länsstyrelse om sådana felaktigheter i taxeringslängd
som iakttagits vid riksrevisionsverkets granskning.
I promemorian påpekas att de fel som enligt den förut nämnda skrivelsen
bör kunna rättas av lokal skattemyndighet, nämligen summeringsfel och
uppenbart felaktiga ortsavdrag, måste anses vara sådana som grundar extraordinär
besvärsrätt enligt 100 § taxeringsförordningen. Närmast torde de
kunna hänföras till »felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende»
enligt 100 § 5). Besvär som avses i nämnda paragraf kan anföras
inom fem år efter taxeringsåret. I frågan om vilken princip som bör galla
för lokal skattemyndighets rättelsemöjlighet uttalas i promemorian.
Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1965 11
att fungera väl synes lokal skattemyndighets möjlighet att rätta fel,
lg.!^et?r 1 taxeringen böra begränsas till att avse ett mindre område av
»felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende». Nämnda begrepp
innehåller åtskilliga rättelsegrunder kring vilka kan uppstå diskussion,
huruvida felaktighet verkligen föreligger. Även den tidigare skisserade
uppdelningen av uppgifter mellan taxeringsmyndigheter och debiteringsmyndigheter
synes tala för en begränsning av debiteringsmyndighets rättelsemöjlighet
till att avse sådana felaktigheter, som har samband eller kan ha
samband med de uppgifter i taxeringsarbetet som normalt handhas av lokal
skattemyndighet, nämligen Iängdföring och uträknande av beskattningsbar
inkomst. Det kan även anses lämpligt att vissa andra felaktigheter, för vilkas
bedömande lokal skattemyndighet har tillgång till debiteringslängd, bör
kunna rattas av sådan myndighet. Här avses avdrag för kommunalutskylder
och sjukförsäkringsavgift, vilka avdrag ju framgår till sina riktiga belopp
av debiteringslängd. Det torde också böra anses angeläget att bestämmelserna
om lokal skattemyndighets rättigheter i förenämnda avseende utformas
så att denna myndighet inte framstår som en ny instans i taxeringsprocederet.
Detta syfte kan uppnås om det av reglerna klart framgår deras
syfte att vara ett extraordinärt medel för rättelse av rent »tekniska» fel i
taxeringen.
De felaktigheter som lokal skattemyndighet skall kunna rätta hänförs i
promemorian till tre grupper, nämligen felaktig överföring av belopp från
deklaration till taxeringslängd, sådan felaktig uträkning som framgår av i
taxeringslängden införda belopp samt felaktigt beräknat ortsavdrag eller
avdrag tor kommunalutskylder eller sjukförsäkringsavgift. Med taxeringslangd
avses i promemorian inkomstlängd, förmögenhetslängd och fastiuhelslängd.
Enligt promemorian bör lokal skattemyndighets rättelsemöjlighet avse
endast taxering som fastställts av taxeringsnämnd. Det uttalas att det praktiska
behovet av ett förenklat rättelseförfarande synes avse i huvudsak sådana
taxeringar. För en dylik begränsning av rättelsemöjligheten åberopas
vidare, att såväl prövningsnämnd som kammarrätten enligt särskilda stadganden,
nämligen 91 § taxeringsförordningen resp. 30 § stadgan den 1 december
1959 (nr 545) för kammarrätten, äger besluta om rättelse av felräkning
in. m. i sina beslut eller utslag, medan möjlighet inte föreligger för
taxeringsnämnd att rätta felräkning i sina taxeringar sedan den avslutat sin
verksamhet för taxeringsåret. Alt tillägga lokal skattemyndighet möjlighet
att rätta eventuell felräkning i regeringsrättens utslag anses i promemorian
självfallet inte böra komma i fråga.
Vidare uttalas att rättelse som här åsyftas bör avse endast felaktighet som
föranlett att taxering blivit för hög. Rättelse bör alltså ske endast till den
skattskyldiges fördel, medan höjning av taxering som fastställts av taxeringsnämnd
alltjämt hör vara förbehållen prövningsnämnd. Det erinras om
att taxeringsintendent med stöd av 101 § taxeringsförordningen kan yrka
höjning av taxering inom fem år efter taxeringsåret, om taxeringen blivit
12 Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1965
oriktig på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende.
1 promemorian diskuteras vidare inom vilken tid lokal skattemyndighet
bör få företa rättelse av ifrågasatt slag. I nämnda avseenden föreslås en tidrymd
av tre år efter utgången av det år då taxeringen verkställts, varvid
sådana synpunkter ansetts vara avgörande som att tiden borde underskrida
den i 100 § taxeringsförordningen stadgade tiden om fem år för anförande
av besvär i särskild ordning, att deklarationer av utrymmesskäl inte kan
förvaras hos alla lokala skattemyndigheter under mer än ett par år efter
taxeringsårets utgång, att utredning huruvida felaktighet föreligger försvåras
ju längre tid som förflyter från taxeringen samt att taxeringslängder inlevereras
till riksrevisionsverket — som enligt promemorian förutsätts underrätta
lokal skattemyndighet om taxeringsfel som iakttas i samband med
revision — först ca ett och ett halvt år efter taxeringsårets utgång och i allmänhet
granskas därstädes under en tid av ca tio månader.
Det föreslås i promemorian att lokal skattemyndighet skall kunna överlämna
ärende om rättelse av taxering till taxeringsintendent i stället för att
själv vidta rättelse, om särskilda skäl föranleder därtill.
Vad beträffar delgivning av lokal skattemyndighets beslut i fråga om vidtagen
rättelse föreslås att samma regler skall gälla som beträffande delgivning
av prövningsnämndens beslut, vilket medfört en hänvisning till 92 §
taxeringsförordningen i den föreslagna författningstexten. I promemorian
uttalas att då beslut om vägrad rättelse torde sakna intresse för annan än
den som gjort gällande att felaktighet föreligger skall avslagsbeslut enligt
förslaget tillställas endast sådan part.
Vidare uttalas att reglerna om besvär över taxeringsnämnds beslut bör
gälla även beträffande taxering som rättats av lokal skattemyndighet. Som
skäl härför anförs att de föreslagna bestämmelserna kan ses som en komplettering
av bestämmelserna om rätt för prövningsnämnd och kammarrätten
att företaga rättelse i egna beslut och utslag. Av praktiska skäl föreslås
att rättelsemöjligheten skall tilläggas lokal skattemyndighet i stället för den
taxeringsnämnd, vars taxering rättelse kan avse. Därmed har inte avsetts
att skapa en ny instans i skattemål.
Enligt promemorian bör bestämmelser i förevarande ämne ha sin plats
i 126 § taxeringsförordningen.
Remissyttrandena
Departementspromemorians förslag har fått ett i stort sett gynnsamt mottagande
i vad avser den principiella utformningen. Att lokal skattemyndighet
tilläggs möjlighet att rätta vissa felaktigheter i taxering anser de allra
flesta remissinstanserna vara en välbehövlig reform. Förslaget tillstyrks i
Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1965 13
princip av kammarrätten, riksskattenämnden, centrala folkbokförings- och
uppbördsnämnden, det övervägande antalet länsstyrelser, Föreningen Sveriges
kronokamrerare, Sveriges häradsskrivarförening, Sveriges Industriförbund,
Sveriges Lantbruksförbund, RLF, LO, SACO och TCO.
Vissa remissinstanser har ansett att det remitterade förslaget lämnar
alltlör vidsträckta befogenheter åt lokal skattemyndighet medan andra förordar
en utvidgning av lokal skattemyndighets rättelsemöjligheter enligt
törslaget. Länsstyrelsen i Norrbottens län uttalar, att sedan det föreslagna
rättelseinstitutet prövats en tid och erfarenhet därav vunnits torde det höra
upptas till övervägande, huruvida möjligheterna till rättelse av taxering genom
lokal skattemyndighet bör utvidgas eller modifieras. Föreningen Sveriges
kronokamrerare uttalar sin tillfredsställelse över att lokal skattemyndighet
bereds tillfälle till rättelse av uppenbara felaktigheter i åsatta taxeringar
och erinrar om att löreningen tidigare i olika sammanhang haft anledning
påyrka sådan rättelsemöjlighet. Liknande uttalande gör Sveriges
häradsskrivarförening.
Några remissinstanser ställer sig negativa till förslaget. Sålunda är överståthållarämbetet
obenäget att tillstyrka ett genomförande av förslaget i befintligt
skick. Länsstyrelsen i Malmöhus län hemställer att promemorieförslaget
i befintligt skick inte måtte läggas till grund för lagstiftning. Länsstyrelsen
i Hallands län ställer sig negativ till förslaget under påpekande,
att väsentliga förbättringar beträffande rättelse av felaktigheter varom nu är
fråga kan åstadkommas inom ramen för gällande bestämmelser. Länsstyrelsen
i Västernorrlands län förordar en överarbetning av promemorians förslag,
varvid samtidigt en utbyggnad av förslaget bör övervägas och frågan
om lokal skattemyndighets framtida ställning och arbetsuppgifter särskilt
beaktas.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län förordar att taxeringsnämnd skall beredas
möjlighet att rätta felaktigheter varom här är fråga. Samma åsikt företräds
av landskontorsutredningen, vars uttalanden jag skall närmare beröra i
det följande. Enligt dessa remissinstanser bör lokal skattemyndighet inte
få möjlighet att rätta taxeringsfel.
Länsstyrelsen i Malmöhus län har i sitt remissvar utförligt motiverat sitt
avstyrkande av det remitterade förslaget. Länsstyrelsens synpunkter kan
sammanfattas på följande sätt. Länsstyrelsen upplyser att den gjort stora ansträngningar
för att berörda instanser snabbt skall kunna rätta förekommande
felaktigheter. I viss utsträckning har sålunda tillämpats det förfarandet
att lokal skattemyndighet fullgjort den i 45 § 3 mom. taxeringskungörelsen
föreskrivna underrättelseskyldigheten i form av ett utskrivet förslag till
besvär av taxeringsintendenten till prövningsnämnden, vilka besvär oftast
kunnat handläggas inom kort tid som s. k. enmansmål. Ehuru sådana åtgärder
påskyndar handläggningen av dessa måltyper menar dock länsstyrelsen,
14 Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1965
alt nuvarande förfarande är synnerligen tidsödande. Olägenheterna härav
träder särskilt i dagen då felaktighet upptäcks efter det att debetsedel utfärdats
och efter första ordinarie uppbördstermin för skattens erläggande.
De påtalade olägenheterna skulle enligt länsstyrelsens mening dock inte
elimineras om den i promemorian föreslagna ordningen infördes. Länsstyrelsen
uttalar att man inte heller kan bortse från att det föreslagna systemet
innebär tillskapandet av en ny instans i skatteprocessen och att de lokala
skattemyndigheterna som redan nu är hårt arbetstyngda skulle komma att
belastas ytterligare. En helt ny arbetsrutin skulle tillkomma som skulle kräva
personalförstärkning, nya blanketter, diarier, formulär etc.
Länsstyrelsen vill inte bestrida att det nuvarande systemet för rättelse av
taxeringar är omständligt. Detta beror emellertid på att man så långt som
möjligt önskat tillvarata rättssäkerhetssynpunkter och länsstyrelsen är inte
beredd att göra avkall på dessa synpunkter. En styrka i nuvarande system
för rättelse anser länsstyrelsen ligga däri att man har en så enhetlig arbetsgång
som möjligt för olika slags mål. Varje ändring som orsakar en avvikelse
från en eljest inarbetad arbetsrutin medför enligt länsstyrelsen ett merarbete
som ökar farorna för uppkomsten av felaktigheter.
Länsstyrelsen uttalar att i promemorian förbisetts att då en felräkning i
taxering föreslås bli rättad taxeringsintendenten ofta upptäcker även andra
fel i fråga om taxeringen. Vidare påpekar länsstyrelsen att i promemorian
ej berörts de väsentliga frågor som har samband med restitution, ränteberäkning,
kontroll att skattskyldig ej häftar för oguldna utskylder in. in. Ett
genomförande av förslaget skulle innebära ändringar i fråga om arbetsrutinen
för sådana göromål. Länsstyrelsen framhåller att det ofta förflyter
läng tid mellan dagen för prövningsnämndens beslut och dagen för restitution.
Frågan om ortsavdragets storlek har samband med förvärvsavdrag, avdrag
för periodiskt understöd till barn och avdrag för försäkringspremier. Länsstyrelsen
uttalar att då lokal skattemyndighet inte avses skola kunna ändra
dessa avdrag det synes vara lämpligt att söka fånga upp ortsavdragsfallen
på prövningsnämndsstadiet genom övervakning av den typ som praktiseras
i länet. Avslutningsvis anför länsstyrelsen.
Även om länsstyrelsen — under åberopande av det nu anförda och med
särskilt understrykande av att väsentliga frågor ej beaktats i tillräcklig utsträckning
— nödgas hemställa att promemorian i befintligt skick inte måtte
läggas till grund för lagstiftning, vill länsstyrelsen framhålla att hithörande
frågor är alltför viktiga för att en fortsatt utredning bör underlåtas.
I vart fall borde närmare undersökas möjligheterna att i dagens läge låta
de lokala skattemyndigheterna få verkställa rättelser av sådana uppenbara
felaktigheter som felöverföringar och felsummeringar, dock endast i den
mån dessa upptäcks före debiteringslängdens färdigställande. Därjämte bör
så snart förutsättningar härför finns påbörjas utredning om mer vittgående
förenklingar.
15
Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1965
Även Stockholms stads uppbördsverk avstyrker förslaget och lämnar en
utförlig motivering för sitt ställningstagande. Uppbördsverket redogör härvid
för det nuvarande systemet i Stockholm för rättelse av nu ifrågavarande
felaktigheter, m. in. I yttrandet anförs bl. a.
Krav på mycket skyndsam handläggning av hithörande ärenden uppstår
da felet länder den skattskyldige till nackdel på sådant sätt att för honom
fastställts kvarstående skatt i stället för överskjutande skatt eller för låg
överskjutande skatt. Vad den skattskyldige då åstundar är att så snabbt som
mojhgt få de honom tillkommande pengarna i sin hand. Anordningar för
snabb handläggning kan strängt taget begränsas till just sådana fall. År fråga
om allenast nedsättning av kvarstående skatt kan saken provisoriskt läggas
till ratta for den skattskyldige genom att anstånd med skattebetalningen beviljas.
°
Det blev i Stockholm i samband med de felaktigheter som inledningsvis i
den remitterade promemorian omnämns anledning att organisera arbetet så,
att taxeringsändringen och omdebiteringen samt övriga åtgärder kom till
stånd med minsta möjliga tidsspillan. Även eljest då fel av här berörd art
upptäcks har uppbördsverket och överståthållarämbetet i samarbete sökt
uppnå en extraordinärt snabb handläggning av ärendet. Därvid har i allmänhet
tillgått på följande sätt.
Om tel som här avses konstateras eller förmodas föreligga vid granskning
av debetsedel och/eller andra handlingar i samband med klagomål hos uppbordsverket
(upplysmngsexpeditionen) — muntligen eller skriftligen — inrapporteras
fallet skyndsamt till vederbörande taxeringsintendent på en för
andamålet upprättad blankett. Denne behandlar ärendet med förtur och avger
omgående yttrande till prövningsnämndens kansli, allt under förutsättning
att inte granskningen av deklarationen föranleder framställning om
ändring av sådan art att ärendet inte kan handläggas som enmansärende
enhgt 87 § taxeringsforordnmgen,. Eljest föredras ärendet omedelbart för
prövningsnämndens ordförande — skattedirektören. Protokollsutdrag expeleras
omgående till uppbördsverket i och för omdebitering och utfärdande
av ny debetsedel eller/och meddelande om ändringen. En kopia av taxerin«slntendentens
yttrande Överlämnas till uppbördsverket samtidigt med att det
expedieras till prövningsnämndens kansli. Uppbördsverket kan därigenom i
torekommande tall forordna om anstånd med kvarstående skatt, vilket så!U
„ a..,er utan ansökan härom. Förfarandet med anmälan till överståthallarambetet
om restitution samt medlens utanordnande (medelst giroutnetalningskort)
påskyndas också i görligaste mån.
Med det här skildrade tillvägagångssättet kan, om alla moment sköts väl
och inga komplikationer vidlåder ärendet, utbetalningskortet vara den skatt°
tlllhanda 15 ä 20 dagar efter det att anmälan om felaktigheten in
gatt
(till uppbördsverket eller direkt till resp. taxeringskontor). Det synes
inte omojhgt att något förkorta denna expeditionstid, särskilt genom snabbare
rutin vid restitutionsanmälan och utbetalningen.
Uppbördsverket avstyrker för Stockholms vidkommande införande av
det nya institutet och anser den nuvarande ordningen tillfredsställande i
avvaktan på de nya möjligheter som kan öppna sig i samband med den omorganisation
av skatteförvaltningen i Stockholm som förutsätts äga rum vid
uppbördsverkets förstatligande.
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1965
Behovet av förenklat rättelseförfarande understryks av de flesta remissinstanserna.
Riksskattenämnden uttalar, att det med hänsyn till taxeringsärendenas
mängd och den knappa tid för granskning av deklarationsmaterialet
som står taxeringsnämnden till buds inte torde kunna undvikas att fel av teknisk
beskaffenhet uppkommer vid taxeringen. Då det här är fråga om fel som
närmast kan läggas beskattningsmyndigheterna till last, finner nämnden det
angeläget att felen rättas på ett snabbt och smidigt sätt. Nämnden framhåller
dock, att genom det summariska förfarandet vid handläggningen av enklare
ärenden, som redan nu tillämpas hos prövningsnämnderna, den skattskyldige
i sådana ärenden relativt snabbt erhåller rättelse. Centrala folkbokförings-
och uppbördsnämnden anser det uppenbart att behov föreligger a\
ett system där fel av »teknisk» natur snabbt kan rättas utan att de skattskyldiga
själva skall behöva anföra besvär. Länsstyrelsen i Västerbottens
län understryker att förslaget innebär ett steg i riktning mot lagfästande av
den i och för sig självklara principen, att felaktigheter som av en eller annan
anledning kommit att vidlåda taxering skall kunna rättas på ett för såväl
den skattskyldige som beskattningsmyndigheterna enkelt, snabbt och smidigt
sätt. Liknande uttalande görs av riksrevisionsverket. Ett antal häradsskrivare
i Älvsborgs och Jämtlands län, vilka yttrat sig på anmodan av länsstyrelserna
i dessa län, understryker kraftigt behovet av ett förenklat rättelseförfarande
i den riktning som promemorian anger.
Åtskilliga remissinstanser hävdar att genomförandet av förslaget skulle
innebära väsentliga fördelar för de skattskyldiga. Sveriges häradsskrivarförening
uttalar att lokala skattemyndigheter, som i sin verksamhet ju har
den omedelbara kontakten med allmänheten, under senare tid iakttagit en
alltmer stigande irritation över den omständliga procedur som rättelse
t. o. m. av enkla taxeringsfel av tekniskt slag fört med sig.
Beträffande frågan om lämpligheten att tillägga annan myndighet än lokal
skattemyndighet nu avsedd befogenhet uttalar kammarrätten, sedan
den konstaterat behovet av ett förenklat förfarande för rättelse av felaktighcler
vid taxering.
Att sådana bestämmelser inte tidigare meddelats sammanhänger uppenbarligen
med svårigheten att infoga dem i nu gällande system. Kompetensfördelningen
mellan taxeringsmyndigheter å ena sidan och uppbördsmyndigheter
å den andra torde redan nu vara svårförståelig för det stora flertalet
skattskyldiga, och den föreslagna ordningen kommer att ytterligare accentuera
detta förhållande. Det enda alternativ som diskuterats är att låta
taxeringsintendent vidta ifrågakomna rättelser. Kammarrätten instämmer i
uppfattningen att det vore mindre tillfredsställande att låta det allmännas
ombud i taxeringsprocessen besluta angående taxeringar. Såsom ytterligare
alternativ till förslaget kunde måhända ifrågasättas antingen att införa bestämmelser
om självrättelse för taxeringsnämnd, därvid uppgiften kunde
läggas på taxeringsnämndens ordförande, eller att i enlighet med vad som
f. n. gäller låta prövningsnämnd besluta i hithörande frågor men med ett
Kungl. Maj. ts proposition nr 131 år 1965 17
e, OCh ra)1,|>a1i:e förfarande. Båda dessa alternativ synes emellertid
förenade med åtskilliga praktiska olagenheter, det förra med hänsyn till
att taxeringsnämnden inte ar ett permanent arhetande organ och det senare
pa grund av den tidsutdräkt som likväl skulle bli förenad med en sådan
ordning Med hansyn till det anförda torde förslaget att lokal skattemyndighet
tillerkanns befogenhet att i vissa fall rätta fel i taxeringar få godtas.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län uttalar vissa invändningar mot att låta lokal
skattemyndighet rätta annat än längdföringsfel. Det är enligt länsstyrelsens
mening ägnat att inge principiella betänkligheter alt eu myndighet
vid sidan av instansordningen skall erhålla rätt att ändra eller upphäva beslut
som fattats av taxeringsnämnd. Även om eu stark begränsning av ändringsmöjligheterna
kan något minska dessa betänkligheter medför emellertid
eu sådan begränsning andra olägenheter, såsom gränsdragningspro
blem
m. m. Länsstyrelsen skisserar följande alternativ till promemorians
förslag.
. m.åh.a,?da battj''e utv®g t°rde vara att taxeringsnämndernas arbete upprfnaS
på J* ?en ena skuIle sammanfalla med nuvarande taxe
ringsperiod
och den andra infalla under månaderna september—november
sh!na;,?r'' ?*," SunT Perioden skulle utnyttjas för rättelse av felaktiga beiaU
forb\ndra att aven andl-a beslut upptas till förnyad prövning
fick föreskrivas att taxeringsnämnds beslut under höstperioden endast skub
1) %TSLrf f e aV/6 a°m angGS 1 100 § taxeringsförordningen punkterna
1 .5)‘ B.esInten under denna period skulle av lokal skattemyndighet infö
1
as i en särskild tillaggslangd. Underrättelse skulle tillställas de skattskyldi
ga
antingen på samma satt som nu sker beträffande tidigare beslut eller
också i samma ordning som galler för beslut av prövningsnämnden I förstnamndä
fall skulle de skattskyldiga ha extraordinär besvärsrätt och i sist
..arnnda fal rätt a» anför., besvär till prövningsnämnden inom visTangiven
tid efter delgivningen. Då antalet besvär med fog kan antas bli ringa torde
lorstnamnda alternativ vara att föredraga. ° ’
Det förhållandet, att taxeringsnämnden får tillfälle att själv rätta begångna
fel kan antas ha ett inte obetydligt pedagogiskt värde. I taxerin^sn-ndens
uppgifter under den senare taxeringsperioden bör kanske också
inöå att efter remiss avgiva yttrande över besvär till prövningsnämnden.
Även landskontor sutredningen ställer sig, som redan nämnts, kritisk mot
det remitterade förslaget. Utredningen påpekar att det sedan gammalt vant
ett önskemål att uppenbara felaktigheter i taxering skall kunna rättas i
sa enkla iormer som möjligt och anför vidare.
heter'' Der^Ml • riTr", n''''af-d t ffrsIa«et vacker emellertid vissa betänklig
iff
eif g " synes ~ låt vara 1 länsad utsträck
g
komma att få ställning av en särskild prövningsinstans mellan taxei
ngsnamnden och prövningsnämnden. Antalet instanser i taxeringsmål
skulle härigenom i praktiken komma att ökas till fem. Av övervägandena
i oraiide avgrans,in,gen av den lokala skattemyndighetens kompetens" t,ds
gransen för målens upptagande till prövning samt de föreslagna reglernas
placering i taxeringsförordningen framgår också vilka svårigdielcr promemoileforfattaren
haft att brottas med då det gällt att inplacera det före
2
Diliang (ill riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr i:u
18 Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1965
slagna förfarandet i det nuvarande systemet. Helt tillfredsställande har dessa
svårigheter inte kunnat bemästras.
Utredningen framhåller att det i promemorian angivna kompetensområdet
omfattar frågor som kan vara både kontroversiella och svårbedömda; i
synnerhet gäller detta frågor om ortsavdrag. Det synes utredningen inte
tillrådligt att låta de lokala skattemyndigheterna vidta ändringar i dessa
hänseenden utan särskild inskränkning och utan skyldighet att höra part
eller annan. Utredningen skisserar två utvägar för att undvika de antydda
konsekvenserna.
Den ena anknyter nära till nuvarande ordning och innebär, att den lokala
skattemyndigheten i de avsedda fallen inom ramen för ett förenklat förfarande
övertar taxeringsintendentens befogenhet att yrka ändring till den
skattskyldiges förmån. Målet skulle anhängiggöras hos prövningsnämndens
ordförande genom framställning av den lokala skattemyndigheten (jfr 158
och 163 §§ taxeringsförordningen), varvid målen upptas i särskilda förteckningar,
upptagande relevanta fakta och siffror samt förslag till ändring.
Sådan framställning bör därvid lämpligen diarieföras som ett ärende utan
särskild diarieföring för varje i förteckningen upptagen skattskyldig. Prövningsnämndens
godkännande, beslutat av ordföranden, kan tecknas på förteckningen;
ett exemplar kan utgöra bilaga till nämndens protokoll. På ordföranden
skulle ankomma att i förekommande säkerligen sällsynta fall infordra
akten resp. höra taxeringsintendent. Besluten bör, liksom enligt promemorian,
såtillvida vara preliminära, att parternas rätt att i vanlig ordning
besvära sig hos prövningsnämnden inte avskärs.
Den andra utvägen skulle vara att ge taxeringsnämnden rätt till självrättelse.
Nämndens beslut skulle på framställning av den lokala skattemyndigheten
fattas av taxeringsnämndens ordförande för det aktuella taxeringsåret
eller, vid förfall för denne, kronoombudet eller, om även denne är förhindrad,
annan ledamot av nämnden.
Utredningen anser att från principiella synpunkter alternativet med
framställning till prövningsnämndens ordförande synes vara att föredra.
Beträffande i vad mån införandet av rättelsemöjlighet för lokal skattemyndighet
skulle innebära inbesparing av arbete och tid för myndigheterna
föreligger i viss mån skilda meningar hos remissmyndigheterna.
Riksskattenämnden anser att flertalet av de arbetsmoment, som kronokamreraren
i Gävle i sin skrivelse angett för handläggning av hithörande
ärenden, torde kvarstå även efter övergång till den i promemorian föreslagna
ordningen. Förslaget innebär en inte obetydlig ökning av de lokala
skattemyndigheternas arbetsuppgifter, enär beslut om rättelse regelmässigt
inte torde kunna fattas utan en viss förberedande utredning. Länsstyrelsen
i Uppsala län gör ett liknande uttalande. Emellertid uttalar länsstyrelsen
även att — genom att ifrågavarande ärenden enligt förslaget skall fördelas
Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1965
19
pa flera myndigheter — ett genomförande av detsamma kan antas leda till
att rättelse erhålls snabbare än f. n.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län påpekar att särskilt prövningsnämnderna
i de större länen är hårt arbetstyngda och understryker, att varje
åtgärd, som syftar till minskning av nämndernas arbete, därför måste
halsas med tillfredsställelse. I promemorian omförmälda ärenden är dock
enligt länsstyrelsen av mycket enkel beskaffenhet och den avlastning av
nämnderna, som förslaget skulle medföra, kan sålunda inte bli stor. Av betydelse
ar emellertid att förslagets genomförande skulle medföra minskat
expeditionelit arbete, vilket är till fördel både för myndigheterna och de
skattskyldiga.
Även länsstyrelsen i Stockholms län uttalar, att genom införandet av den
ifragasatta rättelsemöjligheten arbetsbördan hos såväl taxeringssektioncn
som prövningsnämndens kansli skulle lättas.
Länsstyrelsen i Östergötlands län uttalar.
Fiera feJaktigheter framkommer först då de skattskyldiga erhåller sin
debetsedel over slutlig skatt. De skattskyldiga har då att besvära sig hos
Proynmgsnamnden, varmed följer ett både tids- och kostnadskrävande admmistrahyt
förfarande, som oftast inte står i proportion till den uppkomna
e aktighetens art eller storlek. Prövningsnämnden, som numera har karaktar
av skattedomstol, bor ej heller i den utsträckning som nu sker belastas
med uppgifter av har föreliggande slag. För taxeringssektionens del innebar
arbetet med beredande av besvärsmål beträffande sådana rättelser varom
har ar fråga en ytterligare betungande arbetsbelastning.
Länsstyrelsen i Norrbottens län påpekar att de lokala skattemyndigheternas
arbete med här ifrågavarande uppgifter torde komma att i huvudsak
infalla under senare halvåret, vilket med hänsyn till fördelningen av deras
arbetsuppgifter under kalenderåret synes lämpligt.
Särskilt centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden uppehåller sig i
sitt remissvar vid frågan om förslagets lämplighet med hänsyn till förestående
införande av automatisk databehandling (ADB) inom folkbokföringsoch
uppbordsväsendet. Sammanfattningsvis uttalar nämnden, att datareformen
beräknas öppna möjligheter att såvitt avser det »tekniska» förfarandet
åstadkomma en riktigare längdföring än den nuvarande och att det därför
kunde synas tveksamt om det inför ett förestående och sannolikt effektivare
system kan vara lämpligt med ett sådant avsteg i taxeringsproceduren som
föreslås i promemorian. Emellertid kommer det enligt nämndens mening
aven i framtiden att föreligga behov av att snabbt kunna rätta felaktigheter
i taxeringsnämnds taxeringar, oberoende av ADB-reformen som sådan.°ADBsystemets
genomförande kommer visserligen att innebära genomgripande
förändringar i arbetsrutinerna beträffande längdföring och debitering av
skatt, men enligt nämnden torde lokal skattemyndighet få fortsätta med att
2f Dihang till riksdagens protokoll l’JG5. 1 samt. Nr 131
20 Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1965
i olika avseenden biträda taxeringsnämnderna. Deklarationsmaterialet avses
i princip såsom f. n. skola förvaras hos de lokala skattemyndigheterna. De
föreslagna rättelsemöjligheterna synes under sådana förhållanden även
efter övergången till ADB-systemet böra handhas av de lokala skattemyndigheterna.
Med hänsyn till det anförda och då ADB-systemet är avsett att
tillämpas först fr. o. m. år 1968 biträder nämnden förslaget att redan nu
införa regler som förenklar förfarandet vid rättelse av vissa felaktigheter i
taxering.
Även Sveriges häradsskrivarförening uttalar sig om förfarandet sedan
ADB-systemet genomförts. Oavsett utformningen av bestämmelserna om
rättelse av tekniska fel, som förelupit vid taxeringen i första instans, anser
föreningen det vara angeläget att i samband med övergång till databehandling
undersöka möjligheterna att förebygga tekniska fel i det taxeringsmaterial,
som skall databehandlas, överföring av arbetsuppgifter av teknisk natur
från taxeringsnämnderna till lokal skattemyndighet är enligt föreningens
mening i hög grad påkallad. Detta så mycket mer som lokal skattemyndighets
möjlighet att på ett tidigt stadium upptäcka felaktigheter i taxeringen
för rättelse i taxeringsnämnd kommer att minska, då deklarationsmaterialet
skall behandlas på datakontoret, innan arbetet med faststallande av
pensionsgrundande inkomst påbörjas.
Ett par myndigheter har berört frågan om vilka taxeringslängder som
ifrågavarande rättelsemöjlighet bör avse. Centrala folkbokförings- och
uppbördsnämnden anser att — ehuru lokal skattemyndighet i regel inte är
längdförare för de särskilda taxeringsnämnder, som handhar taxering av
juridiska personer, samt deklarationer för juridiska personer som upptas i
de s. k. B- och C-längderna i regel inte förvaras hos lokal skattemyndighet
utan hos länsstyrelsen — rättelsemöjligheten dock bör omfatta aven sistnämnda
längder. I fråga om rättelse av felaktigheter i fastighetstaxering anför
nämnden.
De föreslagna bestämmelserna skall enligt utredningsmannen även avse
rättelser av felaktigheter i fastighetstaxering. Detta framgår darav att hanvisningarna
i 172 och 174 §§ till 126 § taxeringsförordningen inte föreslagits
skola ändras. Det kan enligt nämndens mening ifrågasattas, om behov
föreligger att låta rättelseförfarandet omfatta även fastighetstaxeringen. De
rättelser som härvid kan ifrågakomma avser huvudsakligen felaktig överföring
av belopp från deklaration eller från nästföregående års fastighetslängd
till taxeringsårets fastighetslängd. Tänkbart är dock, att fel av typen
»sådan felaktig uträkning som framgår av i taxeringslangdeninförda belopp»
kan förekomma genom att summan av de i taxeringsvärdet ingående
delbeloppen inte stämmer med totalsumman. I den mån sådana fel förekommer
torde dessa normalt upptäckas före taxeringsperiodens utgång i langdföringsarbetets
slutskede vid avstämningen av längderna. Vidare synes de
skäl för skyndsamt avgörande, som utredningsmannen anfört, inte ha samma
styrka här. Även om det förenklade rättelseförfarandet endast kan kom
-
21
Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1965
nia att tillämpas i ett fåtal fall, har nämnden dock intet att erinra emot att
även fastighetstaxeringen inbegrips i det summariska rättelseförfarandet,
så att detsamma kommer att omfatta all av taxeringsnämnd åsatt taxering.
Uppbördsverket i Uppsala ifrågasätter starkt om rättelsemöjligheten bör
omfatta fastighetslängd.
Även Föreningen Sveriges kronokamrerare ställer frågan om inte felaktigheter
i fastighetslängd bör undantas från det summariska rättelseförfarandet
under erinran bl. a., att rättelsemöjlighet synes föreligga endast när det
gäller särskild fastighetstaxering.
Bestämmelsen i förslaget, att lokal skattemyndighets rättelsemöjlighet
skall avse endast felaktigheter som medfört för hög taxering, bör enligt länsstyrelsen
i \ ärmlands län tolkas så, att för den händelse flera felaktigheter
av uppenbart slag konstateras i en taxering, av vilka något eller några är till
den skattskyldiges fördel, möjlighet till rättelse av alla felen bör föreligga
om detta ej resulterar i en höjning av taxeringen.
Stockholms stads uppbördsverk anför i denna fråga.
Mot principen att rättelse skall kunna ske av lokal skattemyndighet endast
då fråga är om ändring till den skattskyldiges fördel synes intet vara
att erinra. Eljest tilläggs myndigheten en prövningsrätt som bör vara förbehållen
prövningsnämnden (dess ordförande) och snart sagt hela gruppen
av enmansärenden övergår då på lokala skattemyndigheten. Det bör å andra
sidan inte fa förekomma att lokala skattemyndigheten vid granskning av en
deklaration i visst avseende underlåter att granska den även i övrigt på åtminstone
sådant sätt att grövre felaktigheter i annat avseende —- även till
den skattskyldiges nackdel — upptäcks och inrapporteras till taxeringsintendenten.
Även länsstyrelsen i Stockholms län anser att rättelse genom lokal skattemyndighet
skall kunna ske endast i sådana fall då felaktigheten föranlett
att taxering blivit för hög.
En annan åsikt uttalar centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden
såsom framgår av följande uttalande.
Enligt forslaget skall lokal skattemyndighet ha rättelsemöjlighet endast
om taxering blivit för hög. Det summariska rättelseförfarandel borde emellerhd
i princip kunna tillämpas även i andra fall av »uppenbar felaktighet».
Nämnden vill ifrågasätta om inte även den frågan bör tas upp, huruvida
inte möjlighet bör finnas att utsträcka det summariska rättelseförfarandet
till alt avse aven fall, där höjning kan ifrågakomma. Härvid torde närmast
hora medtas sådana felaktigheter, vilka på sitt sätt kan anses hänförliga till
langdforingen, nämligen fall där åsatt taxering överhoppats (exempelvis i förmogenhetslangden),
fall där taxering längdförts på fel person och fall där
or hogt ortsavdrag medgetts. Ett ytterligare område, där felaktigheter ofta
iorekommer och behov av rättelsemöjlighet således föreligger, gäller taxe
inkoms''tgarantil>elOI>P
fÖr faStighel’ Särskilt s‘ k- utbors taxering för sådan
22
Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1965
Enligt uppbördsverket i Uppsala synes det böra övervägas om inte två
andra typer av felaktigheter som avser längdföringen bör inbegripas i det
föreslagna förfarandet, nämligen dels det fall att asatt taxering överhoppats
(exempelvis i förmögenhetslängden) och dels det fall att taxering längdförts
på fel person. Sådana fel, uttalar uppbördsverket, är väl inte särskilt
vanliga men när de inträffar är det angeläget att de kan rättas på snabbaste
och enklaste sätt utan initiativ av den eller de personer som berörs av felen.
En möjlighet att rätta även för låga taxeringar förordas av länsstyrelsen
i Södermanlands län, som anför.
Länsstyrelsen vill starkt understryka, att möjlighet till rättelse av lokal
skattemyndighet bör föreligga endast när fråga är om uppenbara felöverföringar
från deklaration till taxeringslängd och uppenbara felräkningar, där
inte minsta tvekan kan råda om att fel blivit begånget. Under angivna förhållanden
synes emellertid enligt länsstyrelsens uppfattning rättelse kunna
ske även till den skattskyldiges nackdel. Någon berättigad invändning häremot
synes ej kunna göras, särskilt som skattskyldig enligt förslaget alltid
skall underrättas om den av lokal skattemyndighet vidtagna ändringen och
även äger rätt att anföra besvär över taxeringen i vanlig ordning.
Som skäl för sin åsikt att lokal skattemyndighet skall kunna lätta taxering
till den skattskyldiges nackdel anför länsstyrelsen i Jönköpings län.
Enligt det föreliggande förslaget skall möjlighet till enklare rättelseförfarande
föreligga endast i de fall, då felaktigheten föranlett för hög taxering.
Detta innebär en avsevärd och ej önskvärd begränsning av möjligheterna
att på ett smidigt sätt rätta misstagstaxeringar. Det måste nämligen
anses angeläget, att möjlighet skapas att rätta även taxeringar, som blivit
för låga på grund av exempelvis felräkning av taxeringsnämnd eller lokal
skattemyndighet, felaktigt ortsavdrag e. dyl. Fel av detta slag skapar ofta
irritation hos de skattskyldiga, exempelvis därför att de medför spärrning
av överskjutande skattebelopp i avvaktan på beslut om rättelse eller att de
föranleder först att ett mindre belopp överskjutande preliminär skatt återbetalas
till den skattskyldige och någon tid därefter att den skattskyldige
-—- sedan prövningsnäinndens beslut om rättelse av taxeringen föreligger
tillställs debetsedel å tillkommande skatt på samma eller nästan samma
belopp. En utvidgning av möjligheten att rätta till att avse även fel som
medfört för låg taxering skulle dessutom medföra en ej obetydlig lättnad
i prövningsnämndernas arbetsbörda.
Liknande synpunkter anförs av länsstyrelserna i Östergötlands, Älvsborgs,
Västernorrlands och Jämtlands län samt av Föreningen Sveriges kronokamrerare
och Sveriges häradsskrivarförening.
I fråga om vilka slags felaktigheter som lokal skattemyndighet
bör kunna rätta föreligger olika meningar hos remissinstanserna. Vissa
av dem anser departementspromemorians förslag alltför vittgående i
detta avseende, medan flertalet önskar att området för rättelsemöjligheten
väsentligt utvidgas i förhållande till förslaget.
23
Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1965
hammarratten uttalar som allmän princip i detta spörsmål, att det kravet
måste uppställas att fråga skall vara endast om rättelse som inte äventyrar
rättssäkerheten eller medför risker för opåkallad ändring i taxeringsnämnds
beskattningsåtgärder.
Ett par lansstyrelser anser att rättelsemöjlighet ej bör föreligga för lokal
skattemyndighet om utredning erfordras härför i form av yttrande från
taxeringsintendenten. Länsstyrelsen i Stockholms län anför härom.
Enligt förslaget skall lokal skattemyndighet, när den så finner påkallat,
aga infordra yttrande från taxeringsintendenten och vederbörande komm”n
1fs.y“e att åstadkomma erforderlig utredning i ärendet. I denna del
syttar forslaget uppenbarligen längre än till rättelser av »tekniskas fel. Enhgt
länsstyrelsens förmenande bör »utredningsfall» alltid översändas till
vederbörande prövningsnämnd. Därest lokal skattemyndighets rättelsemöjlighet
anses bora konstrueras som »självrättelse» av taxeringsnämndens
beslut maste det uppenbarligen vara felaktigt att inkoppla taxeringsintenclenten
som remissinstans och utredande organ.
Länsstyrelsen i Uppsala län anser att lokal skattemyndighet ej bör få rätta
felaktighet om härfor erfordras yttrande från taxeringsintendent eller kommun.
Länsstyrelsen anför som skäl härför.
Gransen mellan sådana ärenden, som kan rättas av lokal skattemvndig.
:’?c.h ™åI* som bar handlaggas i vanlig ordning, måste göras så klar som
möjligt. I annat fall kan det extraordinära rättelseinstitutet komma att
tramstå som en särskild besvärsinstans. Det bör även framhållas att de lokala
skattemyndigheternas arbetsbelastning inte i förevarande avseende bör
okas i sådan grad att den eftersträvade snabbheten i rättelseärendenas handläggning
aventyras.
Liknande åsikt uttalar länsstyrelsen i Västerbottens län. Någon tidsvinst
torde enligt länsstyrelsens mening inte uppstå om taxeringsintendenten
tvingas penetrera målet för att sedan avge yttrande till den lokala skattemyndigheten
i stället för till prövningsnämnden.
Ett par remissinstanser anser att den rättelsemöjlighet som skall tillkomma
lokal skattemyndighet bör begränsas till att avse längdföringsfel
överståthållarämbetet upplyser om att mål, som avser felräkning, misskrivning
eller annat lorbiseende av taxeringsnämnd, oftast kan avgöras av prövningsnämnden
såsom s. k. enmansmål praktiskt taget omedelbart efter det
de inkommit. Med den nuvarande ordningen följer emellertid enligt ämbetets
mening en viss omständlighet i förfarandet. Ämbetet ifrågasätter dock
om någon förenkling är att vinna genom det föreslagna förfarandet, särskilt
som en försiktig bedömning kan föranleda lokal skattemyndighet att
infordra yttrande från taxeringsintendent och kommun. .Särskilt beträffande
ortsavdragen torde enligt ämbetet ofta uppkomma besvärliga utredningsoch
bedömningsfrågor. Ämbetet menar att förslaget innebär eu utvidgning
av instansordningen, vilket är ägnat att öka omständligheten och osäkerhet
24
Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1965
ten i förfarandet samt fördröja handläggningen i sådana fall där den lokala
skattemyndigheten anser att ärendet bör överlämnas till taxeringsintendenten.
Ämbetet är »benäget att tillstyrka att det framlagda forslaget genomförs
i befintligt skick men ställer sig synnerligen positivt till tanken att
förenkla förfarandet vid rättelse av taxering. Förenklingen bör emellertid
inriktas på rättelse av längdföringsfel över huvud taget. De särskilda problem
som uppkommer i Stockholm därigenom att deklarationerna forvaras
inom ämbetets skatteavdelning och inte hos lokala skattemyndigheter torde
enligt ämbetets mening kunna lösas utan större svårighet.
Även länsstyrelsen i Hallands län anser att den ifrågasatta rattelsemöjli"heten
bör begränsas till felaktigheter vid längdföringen. Länsstyrelsen
påpekar att ehuru längdföringen f. n. anses utgöra en del av taxeringsnämndens
verksamhet i praktiken inte finns någon möjlighet för taxeringsnämnden
eller dess ordförande att övervaka att riktiga belopp infors i längden.
Redan nu torde lokala skattemyndigheter vidta en mängd rättelser i samband
med längdföringen även utan att höra taxeringsnämndens ordförande.
Liknande begränsningar föreslås av länsstyrelserna i Södermanlands och
Älvsborgs län.
1 stort sett tillstyrks förslaget att rättelsemöjligheten skall avse felaktig
överföring från deklaration till taxeringslängd och sådan
felaktig uträkning som framgår av belopp som införts i taxeringslängden.
Kammarrätten anser dock att rättelse av fel vid överföring från
deklaration till taxeringslängd bör ske endast om tveksamhet inte föreligger
om de belopp som taxeringsnämnden fastställt. Är taxeringsnämndens
anteckningar i deklarationen inte otvetydiga bör rättelse alltjämt ske i
den nu gällande ordningen.
Flertalet remissinstanser har inte haft något att invända mot att lokal
skattemyndighet får möjlighet att rätta felaktigt avdrag för k o in m u n alska
11 o c h sjukförsäkringsavgift. Förslaget tillstyrks i denna
del uttryckligen av bl. a. kammarrätten, riksrevisionsverket och riksskattenämnden.
Länsstyrelsen i Södermanlands län uttalar emellertid tvek
-
samhet över förslaget på denna punkt.
Taxeringsnämndernas ordförande torde numera i allmänhet begagna sig
av möjligheten att kontrollera nämnda avdrag genom jämförelse med föregående
års debiteringslängd. Fel beträffande avdrag av dessa slag torde därför
numera vara relativt sällsynta. Det kan salunda ifragasattas, om forslaget
i denna del har någon egentlig uppgift att fylla.
Även länsstyrelsen i Jämtlands län ifrågasätter om den utvidgning av
skattskyldigs möjlighet att erhålla rättelse som förslaget innebär bör gälla
avdrag för kommunalskatt och sjukförsäkringsavgift. Enligt gällande ratt,
påpekar länsstyrelsen, erfordras för att vinna rättelse av sådana avdrag
efter den ordinarie besvärstidens utgång att besvärsrätt föreligger enligt
Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1965 25
100 § första stycket 6) taxeringsförordningen, dvs. bl. a. att den skattskyldige
taxerats till belopp som är väsentligt för högt.
Centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden gör följande uttalande.
Förslaget får till följd att skattskyldig, som väljer att liksom hittills söka
lattelse genom besvär i särskild ordning lios prövningsnämnd, inte får rättelse,
medan skattskyldig, som vänder sig direkt till lokal skattemyndighet,
far det. Nämnden har velat fästa uppmärksamheten på denna skiljaktighet
och anser att i princip överensstämmelse bör råda på denna punkt. Nämnden
vill emellertid i detta sammanhang framhålla, att det processuella läget
för den skattskyldige framdeles eventuellt kan bli ett annat vid anförande
av besvär i särskild ordning på grund av felaktigt yrkat skatteavdrag.
Giunden till att f. n. särskild besvärsrätt endast föreligger i de fall,
skatteavdrag inte yrkats med något belopp, torde nämligen vara den att
taxeringsnämnden genom att ha tillgång till i 17 § taxeringskungörelsen
omförmälda handlingar bort märka, att skattskyldig i vart fall varit berättigad
till avdrag med något belopp. De rätta skattebeloppen framgår
däremot inte av dessa handlingar. Därest taxeringsnämnden framdeles direkt
i taxeringsmaterialet genom taxeringsavierna kommer att ha tillgång
till de rätta skatte- och avgiftsbeloppen men trots detta underlåter att ändra
felaktiga avdrag, torde den skattskyldige kunna åberopa försummelse från
taxeringsmyndighets sida och därmed få särskild besvärsrätt enligt 100 §
första stycket 5) taxeringsförordningen.
Beträffande förslaget i vad det avser rättelse av felaktigt ortsavdrag
föreligger dels önskemål om inskränkningar i sådan rättelsemöjlighet och
dels avstyrkande av förslaget i denna del.
Kammarrätten anser att lokal skattemyndighet bör få rätta endast uppenbart
felaktiga ortsavdrag och felaktiga överföringar av ortsavdrag från
deklaration till taxeringslängd, vilket slags rättelse kan hänföras till överföringsfelen.
Kammarrätten anför som skäl för sin åsikt.
Frågor om rätt ortsavdrag är inte sällan föremål för tvist i taxeringsmål
och kan stundom fordra en ingående utredning. I fall där taxeringsnämnden
i deklarationen uttryckligen angett att skattskyldig skall tillgodoföras
visst ortsavdrag, förefaller det mindre sannolikt att sedermera till lokal
skattemyndighet inkomna anmärkningar mot ortsavdraget och därvid lämnade
upplysningar skulle ulan sådan utredning, som lämpligen bör ske
under medverkan av taxeringsintendent, berättiga till ändring" i taxeringsnämndens
beslut. Erforderliga upplysningar för beräkning av ortsavdra"
saknas ofta i deklarationen. Uteslutet är inte att taxeringsnämnden bestämt
oitsavdraget med ledning av sin lokalkännedom eller genom upplysningar,
om vilka inte lämnats uppgift i deklarationen. Dylika fall synes
inte lämpade för rättelse i den föreslagna ordningen.
Även riksskattenämnden anser att rättelse av ortsavdrag genom lokal
skattemyndighet bör få ske endast då fråga är om uppenbar felaktighet,
vilket bör framgå av författningstexten. Så kan enligt riksskattenämndens
uttalande vara fallet då taxeringsnämnden t. ex. inte observerat att en ensamstående
skattskyldig har hemmavarande barn. Är det åter tveksamt
26 Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1965
huruvida barnet skall anses hemmavarande bör ärendet överlämnas till
taxeringsintendent.
Liknande uttalanden görs av länsstyrelserna i Södermanlands och Värmlands
län.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser sig inte kunna förorda att på
lokal skattemyndighet överlåts att helt självständigt besluta om höjda
ortsavdrag. Länsstyrelsen uttalar att en godtagbar lösning möjligen kan
erbjuda sig genom införandet av en obligatorisk skyldighet för lokal skattemyndighet
att innan rättelse vidtas delge taxeringsintendenten ändringsförslaget.
En sådan ordning synes också länsstyrelsen underlätta en avsevärd
utökning av det fält inom vilket lokal skattemyndighet skall kunna
meddela rättelser.
Länsstyrelsen i Hallands län framhåller att bestämmelserna om ortsavdrag
inte sällan är svåra att tillämpa och erinrar om att ändringar i
fråga om ortsavdrag ofta får följdverkningar beträffande bl. a. förvärvsavdrag
och avdrag för försäkringspremier. Länsstyrelsen anser det på grund
härav uteslutet att annan myndighet än prövningsnämnden skall få fatta
beslut i fråga om felaktigt ortsavdrag.
Möjlighet för lokal skattemyndighet att rätta andra slags felaktigheter
än sådana som avses i förslaget föreslås av flera remissinstanser.
Oftast avses därvid rättelse av felaktiga avdrag, såsom det s. k.
förvärvsavdraget, avdrag för tilläggspensionsavgift eller nedsatt skatteförmåga
samt s. k. schablonavdrag men även fel vid beräkning av garantibeloppets
storlek och felaktiga överföringar i deklaration berörs i sådana förslag.
Flera remissinstanser önskar att rättelsemöjligheten utsträcks till att
avse felaktiga överföringar till sammanfattningar i deklarationen. Till dessa
instanser hör riksskattenämnden, som uttalar att till misskrivning av teknisk
art, som lokal skattemyndighet bör ha möjlighet att rätta, också bör
hänföras felaktig överföring av belopp från deklarationsbilaga till huvudblankettens
sammanfattningar.
Liknande synpunkter anläggs av länsstyrelserna i Uppsala, Östergötlands,
Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län och Sveriges häradsskrivarförening.
Däremot anser länsstyrelsen i Jämtlands län att ifrågavarande rättelsemöjlighet
inte bör avse fel vid överföring från deklarationen till sammanställningen.
Länsstyrelsen anför som skäl härför, att dylika fel endast mera
sällan påtalas av de skattskyldiga. Rättelse av sådana fel bör förutsätta
medverkan av taxeringsintendent och prövningsnämnd (landskamrerare).
I fråga om utvidgning av rättelsemöjligheten uttalar kammarrätten, att
det med hänsyn till lokal skattemyndighets tillgång till fastighetslängder
ligger nära till hands att felaktigt uträknade procentavdrag och garanti
-
Kungl. Maj. ts proposition nr 131 år 1965 2/
belopp rättas i samma ordning som felaktiga avdrag för kommunalskatt
och försäkringsavgifter.
Riksskattenämnden erinrar om att det skäl som föranleder ändring av
ortsavdraget även kan föranleda omprövning av förvärvsavdraget men anser
frågan om rättelse av förvärvsavdrag vara en sådan renodlad taxeringsfråga
som ej bör avgöras av lokal skattemyndighet.
Centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden anser däremot att felaktigt
förvärvsavdrag bör få rättas av lokal skattemyndighet. Enligt nämnden
bör detta vara en konsekvens av att rättelsemöjlighet införs beträffande
ortsavdraget, vars storlek för ensamstående ofta sammanhänger med förvärvsavdraget.
Vidare bör enligt nämndens åsikt lokal skattemyndighet få
rätta avdrag för tilläggspensionsavgift, som f. n. debiteras av sistnämnda
myndighet, samt avdrag för nedsatt skatteförmåga om det klart framgår att
avdraget beviljats av taxeringsnämnden.
Liknande synpunkter anförs av länsstyrelsen i Stockholms län.
Enligt länsstyrelsen i Östergötlands län torde den lokala skattemyndighetens
befogenhet att rätta förekommande felaktigheter böra betydligt utvidgas
för att man härmed skall kunna uppnå de fördelar, som uppenbarligen
ligger i ett förenklat rättelseförfarande i den ordning, som förslaget innebär.
Denna utvidgning bör enligt länsstyrelsens mening omfatta felaktigheter av
formell och teknisk natur såsom felöverföringar i deklarationen och felaktigheter
beträffande garantibelopp, tilläggspensionsavgift och förvärvsavdrag.
Länsstyrelsen i Jönköpings län uttalar att lokal skattemyndighet bör kunna
rätta även uppenbar felräkning i deklaration, garantibelopp som beräknats
felaktigt samt felaktighet i fråga om tilläggspensionsavgift och folkpensionsavgift.
Länsstyrelsen föreslår emellertid vittgående ändringar i departementspromemorians
förslag, innebärande bl. a. att utredningsfall skall underställas
taxeringsintendenten som skall besluta i vilken ordning rättelse
bör ske.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att möjlighet till rättelse
genom lokal skattemyndighet bör utvidgas till att avse förvärvsavdraget och
felaktigheter vid överföringen av belopp till sammanfattningarna på deklarationens
fjärde sida.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län, som förordar att taxeringsnämnd bör få
vidta behövliga rättelser, anför att om det i departementspromemorian
framställda förslaget skulle föredras tillämpningsområdet dock bör väsentligt
utvidgas.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län, som föreslagit att taxeringsintendenten
skall delges samtliga av lokal skattemyndighet ifrågasatta rättelsebeslut,
anser att — under förutsättning att sådant remissförfarande tillämpas —
lokal skattemyndighet bör få möjlighet att rätta alla uppenbara felräkningar,
misskrivningar och felaktiga längdföringar som föranlett en för hög
28
Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1965
taxering. På samma sätt bör rättelse kunna ske av dubbeltaxeringar inom
ett och samma fögderi, felaktigt eller för högt upptagna garantibelopp för
fastigheter, oriktigt reducerade beskattningsbara förmögenheter m. m.
Föreningen Sveriges kronokamrerare anser att felaktighet vid överföring
av belopp till deklarationens sista sida samt beträffande avdrag för nedsatt
skatteförmåga bör kunna rättas av lokal skattemyndighet och föreslår vidare,
att sådan rättelse bör kunna äga rum av felaktiga schablonavdrag såväl
vid förvärvskälla som under allmänna avdrag samt av felaktighet beträffande
garantibelopp, avdrag för tilläggspensionsavgift och förvärvsavdrag.
Nämnda slag av rättelser bör enligt föreningen även kunna avse höjning av
taxering.
Sveriges häradsskrivarförening anser området för rättelsemöjligheten alldeles
för snävt tilltaget och anför.
Som exempel på vanligen förekommande fel av teknisk natur, som skulle
falla utanför ramen för rättelser enligt förslaget, kan nämnas.
1) Felaktighet, som endast gäller vid summeringen av sammanfattningen
till kommunal inkomstskatt.
2) Inkomst i en förvärvskälla eller summa allmänna avdrag har överförts
med fel belopp till sammanfattningen för taxering till statlig eller
kommunal inkomstskatt.
3) Garantibelopp har felräknats, uteglömts eller dubbelförts.
4) Felaktighet i fråga om avdrag för tilläggspensionsavgift.
5) Skattskyldig har dubbeltaxerats inom samma kommun. Fel av denna
art förekommer ofta vid förvärv av bostadsfastighet i samband med flytt
Vissa
ur rättssäkerhetssynpunkt stötande konsekvenser vid fastställandet
av den pensionsgrundande inkomsten, som det nuvarande taxeringsförfarandet
medför, skulle elimineras om även taxering, som blivit för låg till
följd av felräkning eller misskrivning, kunde rättas av lokal skattemyndighet.
Här kan anföras ett exempel, som belyser ett ofta förekommande fall.
I samband med uträknandet av den pensionsgrundande inkomsten för en
försäkrad upptäcker lokal skattemyndighet, att taxeringen för inkomst av
tjänst på grund av felräkning blivit 400 kr. för låg. Den pensionsgrundande
inkomsten fastställs i enlighet med den felaktiga taxeringen. Kfter besvär
av taxeringsintendenten rättas inkomsttaxeringen. Verkställd beräkning av
den pensionsgrundande inkomsten kan dock inte ändras, enär taxeringsandringen
föranleder avvikelse från nämnda beräkning med belopp understigande
500 kr.
RLF och Sveriges Lantbruks förbund uttalar att felaktighet beträffande
folkpensionsavgift och tilläggspensionsavgift bör kunna rättas i förenklad
ordning.
Den föreslagna tiden av tre år efter taxeringsåret inom vilken
lokal skattemyndighet skall äga rätta taxering har många remissinstanser
ansett vara för lång. Riksskattenämnden anser att den tid som föreslagits i
promemorian inte är tillräckligt motiverad och att anledning saknas att ut
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1965
29
sträcka tiden för rättelse längre än t. o. m. året efter taxeringsåret. Det torde
enligt riksskattenämnden närmast vara under taxeringsårets senare del
samt under första halvåret efter taxeringsåret som ett mer angeläget behov
föreligger att få felaktigheter i taxering varom här är fråga rättade av lokal
skattemyndighet.
Samma förslag framförs av länsstyrelsen i Jämtlands län.
Länsstyrelsen i Södermanlands län uttalar att rättelse av lokal skattemyndighet
inte bör ske efter utgången av februari månad näst efter taxeringsåret.
Även länsstyrelsen i Värmlands län anser att tiden för rättelsemöjligheten
bör utgå med februari månad efter taxeringsåret. Länsstyrelsen upplyser
bl. a.
Enligt nuvarande ordning i Värmlands län disponerar de lokala skattemyndigheterna
i länet endast över det sista årets deklarationer och detta
blott under tiden då taxeringsnämndsarbetet ej pågår. Deklarationerna
överlämnas omkring den 15 februari året efter taxeringsåret till taxeringsnämnderna
och dessa översänder efter taxeringsarbetets avslutande deklarationerna
direkt till länsstyrelsens taxeringssektion. Det har visat sig
av utrymmesskäl omöjligt och av andra skäl olämpligt, att lokal skattemyndighet
omhänderhar flera årgångar av deklarationer.
Länsstyrelsen i Jönköpings län erinrar om att taxeringsintendent får anföra
besvär hos prövningsnämnden över skattskyldigs taxering intill utgången
av april månad året efter taxeringsåret och anser det bl. a. på grund härav
tillräckligt att rättelse i nu avsedd ordning får ske om felaktigheten kommit
till den lokala skattemyndighetens kännedom före utgången av april
månad efter taxeringsåret. Länsstyrelsen anför som ytterligare skäl härför.
De flesta fel av här ifrågavarande art torde upptäckas antingen under
tiden mellan taxeringsarbetets avslutande och debetsedlarnas utsändande
eller i samband med att den skattskyldige emottagit debetsedeln. Den förstnämnda
gruppen felaktigheter torde framkomma företrädesvis i samband
med ATP-granskningen, den granskning som verkställs av taxeringarna för
skattskyldiga med överskjutande preliminär skatt (överskottsförteckningarna)
eller eventuell generell granskning av vissa taxeringsdistrikL Det bör
eftersträvas, att på detta stadium upptäckta fel rättas, innan debetsedlarna
å slutlig skatt utsänds. De fel som framkommer i samband med att de
skattskyldiga erhållit debetsedlarna å slutlig skatt, bör om möjligt rättas så
snart, att de ifrågavarande skattskyldiga inte behöver erlägga kvarstående
skatt med felaktigt belopp.
Efter kvarskatteuppbörden i mars månad upptäckta fel av bär ifrågavarande
slag torde åtminstone vad länen beträffar uppgå till ett jämförelsevis
litet antal, varför de i detta sammanhang inte torde böra tillmätas alltför
stor betydelse. Slutligen torde hänsyn inte behöva tas till de jämförelsevis
fåtaliga anmälningar om fel i taxering som ett par år efter taxeringsårets
utgång görs av riksrevisionsverket.
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1965
Länsstyrelserna i Gävleborgs och Västerbottens län anser att tiden inom
vilken rättelse i föreslagen ordning skall kunna ske bör begränsas till utgången
av juni månad året efter taxeringsåret.
Frågan om kom m unikation mellan lokal skattemyndighet och
taxeringsintendenten har föranlett vissa förslag och uttalanden från remissinstanser.
Länsstyrelsen i Värmlands län ifrågasätter om ej framställning om rättelse,
som lämnas till lokal skattemyndighet, i förekommande fall bör överlämnas
till prövningsnämnden i stället för, som i promemorian föreslås, till
taxeringsintendenten. Länsstyrelsen ifrågasätter vidare om ej skriftlig framställning
som inte kan bifallas av lokal skattemyndighet skall överlämnas
till prövningsnämnden och likställas med besvär samt anses ha inkommit
till prövningsnämndens kansli redan då den ingivits till lokal skattemyndighet.
Som skäl för detta förslag anför länsstyrelsen.
Det har givetvis sin betydelse om överlämnandet skall ske till prövningsnämnden
eller taxeringsintendenten. En skattskyldig, som vill få sin taxering
ändrad, anför t. ex. ej besvär över taxeringen utan inger i stället en
framställning om ändring av taxeringen till lokal skattemyndighet i tro att
denne skall vidtaga den önskade rättelsen. Om emellertid den lokala skattemyndigheten
ej bifaller framställningen eller — i enlighet med vad som angivits
i förslaget till lagtext — överlämnar densamma till taxeringsintendenten
och denne ej kan finna att något skäl till ändring av taxeringen föreligger,
kan den skattskyldige ha försuttit sina möjligheter att få taxeringen
prövad genom besvär i vanlig ordning. Särskilt om den skattskyldige ingivit
sin framställning till lokal skattemyndighet inom den tid, som är stadgad
för anförande av besvär, ter sig ett sådant resultat stötande. När det
blir allmänt känt att taxeringar kan ändras på ett enkelt och snabbt sätt genom
lokal skattemyndighets försorg, måste man räkna med att dylika komplikationer
kan uppstå.
Liknande synpunkter framförs av länsstyrelsen i Jämtlands län.
Länsstyrelsen i Södermanlands län — som anser att rättelsemöjligheten
bör begränsas till uppenbara felräkningar och felöverföringar — uttalar följande,
som berör förevarande frågeställning.
Det föreligger framför allt ur de skattskyldigas synpunkt ett klart behov
av att möjligheter skapas att förenkla förfarandet vid rättelse av uppenbara
felaktigheter vid taxeringen. Ett system med två myndigheter med befogenhet
att ändra en taxeringsnämnds beslut synes dock inte vara helt utan olägenheter.
Så kan det exempelvis inträffa, att utredning i taxeringsärende
avseende en och samma skattskyldig samtidigt verkställs av såväl taxeringsintendent
som lokal skattemyndighet, varvid dessa myndigheter kan
komma att fatta olika beslut i fråga om samma taxering. Komplikationer
av sådant och annat oförutsett slag kan uppenbarligen i någon mån förta
verkan av den förenkling, som avsetts med förslaget.
Länsstyrelsen i Hallands län anser som tidigare nämnts att endast längdföringsfel
bör kunna rättas av lokal skattemyndighet. Länsstyrelsen anser
det angeläget att allmänheten därutöver bereds möjlighet att formlöst an
-
31
Kungl. Maj. ts proposition nr 131 år 1965
mäla även andra uppenbara felaktigheter och att erhålla rättelse i nära anslutning
härtill. Om ordningen för sådana rättelser anför länsstyrelsen.
Detta bör kunna ske på så sätt, att den lokala skattemyndigheten uppsätter
förslag till taxeringsintendentsyrkanden exempelvis i anslutning till en
skattskyldigs anmälan om fel, vid granskning i samband med ATP-arbete
eller eljest då fel uppmärksammats. Förslagen kan i många fall upprättas i
torm av förteckningar (stegar), som successivt översänds till taxeringsintendenten.
Den lokala skattemyndigheten bör i anslutning härtill dessutom
medges rätt att meddela anstånd utan taxeringsintendentens hörande.
Mål av hithörande slag bör handläggas av prövningsnämnden med förtur.
Fördelarna med ett sådant system är flera. Antalet instanser behöver inte
utökas, rättssäkerheten blir bättre och gällande rutiner lämnas i stort sett
oförändrade.
Länsstyrelsen i Jönköpings län föreslår ett förfarande, som innebär att
taxeringsintendents medverkan i rättelseärende hos lokal skattemyndighet
blir obligatorisk om rättelsen innebär höjning av taxering och även eljest i
mera komplicerade fall.
Enligt länsstyrelsens förslag skall i sådana rättelseärenden, som lokal
skattemyndighet översänt till taxeringsintendenten, denne avgöra om rättelse
bör ske genom beslut av den lokala skattemyndigheten eller om det
upptäckta felet bör rättas av prövningsnämnden i samband med prövning
av besvär av taxeringsintendenten. Skall rättelse ske genom lokal skattemyndighet
skall enligt förslaget till denna myndighet från taxeringssektionen
översändas blankett med rätt taxering ifylld och med påtecknat yttrande
av taxeringsintendenten att rättelse bör ske på angivet sätt.
Ett förfarande av liknande slag som det sist redovisade förordas av länsstyrelsen
i Västernorrlands län som härom anför bl. a.
I förslaget synes ej tillräckligt ha beaktats det starka krav på samordning
som föreligger mellan rättelser, påkallade av lokal skattemyndighet,
och sådana justeringar som föranleds av granskningsarbetet på Taxeringssektionen
och som utmynnar i besvär från taxeringsintendentens sida. Vid
den eftergranskning, som sker å taxeringssektionen, prövas taxeringarna ur
såväl teknisk som saklig synpunkt. Det är självfallet av största vikt _ ej
minst ur den skattskyldiges synpunkt — att alla felaktigheter, formella
såväl soin materiella, samtidigt blir rättade och detta oavsett om de medför
sänkning eller höjning av taxeringen.
Promemorians författningsförslag innehåller beträffande underrättelse
om vidtagen rättelse en hänvisning till bestämmelserna i 92 § taxcnngsförordningen,
som avser delgivning av prövningsnämnds beslut. Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus lön anser att lokal skattemyndighets skyldighet
att underrätta enskild part bör inskränkas till det fall då rättelsen
saett sedan debetsedel uttärdats. Enligt länsstyrelsens mening är det nämligen
onödigt att underrätta skattskyldig om nedsättning av hans taxering
om han inte fatt debetsedel och salunda saknat kännedom om den för höga
taxeringen. Länsstyrelsen anför vidare om denna punkt i förslaget.
32
Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1965
Beträffande den föreslagna skyldigheten för lokal skattemyndighet att
underrätta taxeringsintendenten må framhållas, att taxeringsintendenten
har begränsade möjligheter alt granska underrättelser av detta slag. Ärendena
är vidare av så rutinmässig beskaffenhet att de egentligen inte skulle
behöva underkastas någon efterhandsgranskning. Lokal skattemyndighets
beslut om rättelse i taxeringslängden är emellertid ett enmansärende. Det
kan därför antas, att förslaget om taxeringsintendentens underrättande betineas
av kontrollhänsyn. Behovet av kontroll kan därför inte förbigås. Sälskilt
bör observeras, att lokal skattemyndighet enligt 113 § regeringsformen
ej torde kunna ställas till ansvar för oriktigt beslut avseende rättelse av
taxering. Som redan nämnts bereder emellertid det föreslagna underrattelseförfarandet
knappast möjlighet för taxeringsintendenten att inom länsstyrelsen
verkställa någon effektiv kontroll av beslutet, såvida inte taxeringsintendenten
rekvirerar samtliga handlingar i ärendet. En dylik procedur
medför å andra sidan betydande arbetsbelastning för taxeringsintendenten
vilket innebär att värdet av reformen måste minska. En möjlig utväg
synes här vara, att lokal skattemyndighet åläggs föra ett särskilt diarium
angående av myndigheten vidtagna rättelser. Detta diarium bor ha en
praktisk uppläggning och bör innehålla tydlig redogörelse för rättelserna.
Det får sedan ankomma på taxeringsintendenten att själv eller genom honom
underställd personal stickprovsvis kontrollera riktigheten av lokal
skattemyndighets beslut i ärenden av detta slag. Sådana stickprov bör även
ifrågakomma vid de årliga inventeringar, som skall verkställas enligt 9 §
häradsskrivarinstruktionen och 4 § kronokamrerarkungörelsen.
Beträffande besvär över beslut om rättelse uttalar länsstyrelsen
i Gävleborgs län, att rättelse genom lokal skattemyndighet måste anses vara
ett särskilt institut och att lokal skattemyndighet blir en instans i vissa
taxeringsfrågor. På grund därav bör enligt länsstyrelsens mening särskilda
regler gälla för besvär över sådana beslut.
Beträffande inplaceringen i taxeringsfor ordningen av
den föreslagna bestämmelsen om rättelse anför riksskattenämnden.
Bestämmelserna om rättelse av taxering i nu föreslagna ordning bör —
då rättelse av taxering är att anse som ett självständigt rättsinstitut införas
i en särskild paragraf, förslagsvis i en ny 126 a §. Med hänsyn till
nämndens inställning, att rättelse inte må ske efter utgången av året nast
efter taxeringsåret, samt vad nämnden i samband därmed anfört kommer
bestämmelserna, därest nämndens mening godtas, att sakna den i promemorian
angivna anknytningen till 126 §.
Centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden uttalar i denna fråga.
Det kan ifrågasättas, om inte bestämmelserna om rättelse av taxeringsnämnds
beslut bör införas under avdelningen »IX Om besvär över taxeringsnämnds
beslut» i taxeringsförordningen, lämpligen då som ett forsta
moment i 73 §. Rent systematiskt synes rättelseförfarande bora regleras iore
besvär sförfarandet; jfr motsvarande bestämmelser beträffande rättelse av,
resp. besvär över prövningsnämnds beslut samt rättelse resp. kesvärsbestämmelserna
i uppbördsförordningen. Härjämte undanröjs den tveksamhet,
som möjligen kan uppkomma med den föreslagna författmngstex
-
33
Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1965
tens placering i taxeringsförordningen, huruvida lokal skattemyndighet
skall äga rätta ett av taxeringsmyndighet begånget fel, vilket av förbiseende
eller av annan orsak inte blivit beaktat av prövningsnämnden vid
prövning besvärsvägen av skattskyldigs taxering.
Länsstyrelsen i Gävleborgs län anför, att teknisk rättelse genom lokal
skattemyndighet måste anses som ett tillrättaläggande, som författningsenligt
ankommit på taxeringsnämnd men som av någon anledning inte verkställts.
Länsstyrelsen anser därför att bestämmelser i ämnet av systematiska
skäl bör inflyta i taxeringsförordningen under ett särskilt kapitel,
förslagsvis ett kapitel VIII A.
Departementschefen
Frågan om ett förenklat förfarande vid rättelse av taxering som taxeringsnämnd
beslutat har tidigare diskuterats. Skattelagssakkunniga föreslog i sitt
betänkande »Förslag till effektivare taxering» (SOU 1954: 24) att taxeringsnämnd
under taxeringsåret skulle ha rätt att uppta av nämnden tidigare
under året åsatt taxering till förnyad handläggning. En dylik ordning avvisades
av 1955 års taxeringssakkunniga i deras betänkande »Ändrad taxeringsorganisation»
(SOU 1955: 51). Det framhölls, att antalet ändringar av
taxeringar under den föreslagna senare perioden av taxeringsnämnds arbete
kunde bli så stort att situationen skulle bli förvirrande för debiteringsmyndigheterna,
att omprövning av skattskyldigas taxeringar skulle skapa ett
nytt irritationsmoment samt att ett förfarande som det föreslagna skulle
kunna leda till en sammanblandning av taxeringsnämndens och prövningsnämndens
uppgifter. I stället förordade taxeringssakkunniga att möjlighet
infördes för ordföranden i prövningsnämnd att ensam avgöra besvär som
endast avsåg rättelse av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende
eller som biträtts av motpart. Bestämmelse härom finns nu i 87 §
taxeringsförordningen.
Jag vill vidare erinra om att till 1958 års riksdag framlades två likalydande
motioner i förevarande fråga (I: 22 och II: 27). Motionärerna hemställde
om sådan ändring i taxeringsförordningen alt lokal skattemyndighet tillerkändes
befogenhet att rätta uppenbara felaktigheter i taxeringar som
taxeringsnämnd åsatt. Det ifrågasattes i motionerna, om bestämmelsen i
87 § taxeringsförordningen om rätt för ordförande i prövningsnämnd att
ensam avgöra vissa mål någonsin skulle komma att få den praktiska betydelse
som man eftersträvat. Orsaken härtill skulle bl. a. vara, att taxeringsintendenten
tvingades motverka bestämmelsens syfte av förenkling, enär
han inte kunde underlåta att beträffande löpande års taxering granska taxeringen
i dess helhet, alltså även ur andra synpunkter än med avseende på
den påvisade uppenbara felaktigheten. Frågan om förenklad rättelse borde
därför lösas efter andra riktlinjer och det syntes motionärerna ligga närmast
34
Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1965
till hands att i vissa avseenden överflytta nyssnämnda befogenhet för ordföranden
i prövningsnämnd till lokal skattemyndighet. Bevillningsutskottet
(BevU 1958:35) hemställde att motionerna inte måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd. Utskottet ville inte bestrida att den i motionerna skisserade ordningen
skulle kunna medföra vissa fördelar framför allt i form av eu snabb
handläggning av de ärenden i vilka fel upptäcktes i samband med utskrivande
av debetsedlarna. Utskottet framhöll emellertid vissa nackdelar med det
föreslagna systemet. Sålunda skulle instansordningen brytas och fara för
kompetenskonflikter lätt uppkomma. I de ofta förekommande fall då häradsskrivaren
eller kronokamreraren var ordförande i taxeringsnämnd skulle genomförandet
av motionärernas förslag enligt utskottet innebära att det av
statsmakterna avvisade systemet med självrättelse infördes på en omväg. Utskottet
ansåg det inte lämpligt att innan någon som helst erfarenhet vunnits
av hur systemet med rättelse av misstagstaxeringar o. d. genom beslut
av ordföranden i prövningsnämnd skulle komma att fungera genomföra en
sådan åtgärd som den i motionerna föreslagna. Riksdagen följde utskottets
förslag.
De motioner jag berört syftade till att åstadkomma ett förenklat förfarande
för rättelse av sådana felaktigheter i taxeringar som uppstått genom
uppenbara misstag av taxeringsnämnd. Bevillningsutskottets invändningar avsåg
bl. a. att erfarenhet av systemet med rättelse genom beslut av ordföranden
i prövningsnämnd borde avvaktas innan ett förslag enligt motionerna
genomfördes. Vad jag tidigare anfört torde visa att det finns behov av bestämmelser
som ytterligare underlättar förfarandet vid rättelse av uppenbara
taxeringsfel. Detta har allmänt vitsordats av remissinstanserna. Även
de instanser som avstyrkt det remitterade förslaget har uttalat, att det nuvarande
besvärsförfarandet är onödigt omständligt när rättelse av uppenbara
taxeringsfel skall vidtas. Ehuru avsevärd förenkling uppnåtts genom
att ordföranden i prövningsnämnd kan avgöra s. k. enmansmål är enligt
min mening även sistnämnda förfarande alltför omständligt och tidskrävande
i fråga om rättelse av helt uppenbara taxeringsfel. Jag förordar
därför bestämmelser i syfte att ytterligare förenkla förfarandet vid rättelse
a\ taxeringsfel som här avses. Ett sådant nytt rättelseförfarande innebär
inte att behovet att avgöra mål i prövningsnämnden såsom enmansmål bortfaller.
De invändningar som särskilt länsstyrelsen i Malmöhus län anfört mot
det remitterade förslaget synes mig inte ha den tyngd att de bör hindra en
omedelbar reform på grundval av promemorians förslag. Bestämmelserna
om restitution, ränteberäkning m. m., som enligt länsstyrelsen måste överses
om det föreslagna förfarandet införs, synes utan att de ändras bli tilllämpliga
i fall av omdebiteringar på grund av rättelse som nu avses. Länsstyrelsens
förslag att rättelse genom ett förenklat förfarande bör kunna
35
Kungl. Maj. ts proposition nr 131 ur 1965
företas endast beträffande felaktigheter som upptäcks före debiteringslängdens
färdigställande kan jag inte tillstyrka, främst av det skälet att åtskilliga
fel upptäcks först av de skattskyldiga, nämligen sedan de erhållit debetsedeln
på slutlig skatt vilket vanligen sker i december taxeringsåret. Stockholms
stads uppbördsverk, som avstyrker förslaget för Stockholms del, uttalar
att det nuvarande förfarandet därstädes vid rättelse av uppenbara felaktigheter
utformats så att rättelseförfarandet i dess helhet inte behöver ta
längre tid än 15 å 20 dagar. Mitt intryck av den beskrivning som uppbördsverket
lämnat av gången i rättelseärende är emellertid, att tiden för rättelsens
genomförande skulle kunna förkortas ytterligare om rättelseärendet
inte behövde behandlas av taxeringsintendenten och — såsom enmansmål
— av skattedirektören.
Jag kan inte biträda de förslag som framförts från ett par remissinstanser
om att rättelse i förenklad form bör ankomma på taxeringsnämnden under
en period på hösten eller alternativt på vederbörande taxeringsnämndsordförande
eller kronoombud. Båda förslagen innebär en omgång genom
att rättelseärende måste översändas från den lokala skattemyndigheten till
taxeringsnämnden. Det är i regel den lokala skattemyndigheten som antingen
själv observerat felaktigheten eller erfarit den av den skattskyldige
eller taxeringsintendenten. Därtill kommer att nämnda taxeringsnämndsledamöter
kan vara svåranträffbara eller eljest förhindrade att omgående
handlägga ärendet. Ett sådant rättelseförfarande skulle bli alltför begränsat
genom att rättelse ej skulle kunna vidtas efter taxeringsårets utgång. Ej heller
skulle sjdtet att få ett snabbt rättelseförfarande i samma utsträckning
uppnås om rättelse, såsom föreslagits i ett remissyttrande, skulle beslutas
av prövningsnämndens ordförande på yrkande av lokal skattemyndighet.
Såsom framhållits i vissa remissyttranden skulle rättelse av taxeringsfel
genom lokal skattemyndighets försorg lätta arbetsbördan för såväl länsstyrelsernas
taxeringssektioner som kanslierna hos prövningsnämnderna. För
de lokala skattemyndigheterna skulle huvudparten av rältelseärendena infalla
under en tidsperiod, som är gynnsam med hänsyn till arbetsbelastningen
hos dessa myndigheter, nämligen under senare halvåret. Av remissyttrandet
trån centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden framgår vidare att
rättelse genom lokal skattemyndighets försorg ligger i linje med vad som
kommer att föreslås beträffande lokal skattemyndighets uppgifter efter
ADB-syslemcts införande inom folkbokförings- och uppbördsväsendet.
Avsikten är att lokal skattemyndighet skall biträda taxeringsnämnderna
med bl. a. kontroll av allmänna avdrag, kontrollräkning av deklarationerna
och möjligen även kontroll av orts- och förvärvsavdragen. .lag anser
detta tala för att lokal skattemyndighet redan nu tilläggs möjlighet alt självständigt
rätta vissa uppenbara taxeringsfel. Erfarenheterna av sådant förfarande
torde bli av värde vid det slutliga övervägandet av vilka uppgifter
som bör tilläggas lokal skattemyndighet i samband med ADB-systemets in
-
36
Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1965
förande inom uppbördsväsendet. Å andra sidan bör omfattningen av ett sådant
rättelseinstitut utformas med en viss återhållsamhet. Endast sådana
rättelsegrunder bör införas som det föreligger verkligt behov av enligt vad
erfarenheten utvisat.
Av det sagda framgår att jag anser mig kunna förorda att lokal skattemyndighet
får befogenhet alt rätta vissa uppenbara felaktigheter i taxering.
Den lokala skattemyndigheten hör emellertid inte på grund av sådan
befogenhet bli eu ny instans i skatteprocessen. Rättelseförtarandet bör utformas
som en ersättning för självrättelse från taxeringsnämnds sida av
dess beslut. Såsom föreslagits i departementspromemorian bör rättelseförfarandet
avse endast taxering som beslutats av taxeringsnämnd.
I fråga om vilka slags felaktigheter, som rättelsemöjligheten bör avse, föreligger
skilda meningar hos remissinstanserna. Enligt min mening bör den
ledande synpunkten vid lösningen av denna fråga vara den, att rättelseinstitutet
skall ha i stort sett samma karaktär som den självrättelse av uppenbara
felaktigheter som f. n. tillkommer prövningsnämnd. Institutet bör
som jag redan framhållit ses som en ersättning för den möjlighet till självrättelse
som taxeringsnämnd sannolikt skulle ha ägt om den vore ett permanent
organ. Jag instämmer i vad ett antal remissinstanser uttalat, att
rättelsemöjlighet ej bör föreligga för lokal skattemyndighet om utredning
härför erfordras i form av yttrande från taxeringsintendent. Rättelsegrunderna
bör klart preciseras, såsom också skett i promemorians förslag.
En typ av uppenbara felaktigheter av särskilt kvalificerat slag utgör de
fel som har direkt samband med längdföringen. Taxering som beslutats av
taxeringsnämnd kan ha längdförts med felaktiga belopp eller med felaktig
anteckning beträffande skatteberäkningen eller helt underlåtits, t. ex. genom
att deklaration inte kommit längdförande myndighet till handa. Vidare
kan taxering ha införts på fel skattskyldig eller förts på mer än en
skattskyldig i taxeringslängd. F. n. kan dylika fel rättas endast genom besvär.
För skattskyldig som avlämnat ifrågavarande deklaration innebär sådan
felaktighet en irriterande olägenhet bl. a. på grund av att överskjutande
skatt inte kan återbetalas innan prövningsnämnden beslutat om rättelse. I
de härvid ofta förekommande fall att beslut inte kan meddelas i sådan tid
att debetsedel föreligger före den 15 februari kan den skattskyldige inte
göra de allmänna avdrag i deklarationen som debetsedeln ger besked om.
Jag förordar att myndighet som handhaft längdföringen — som för taxering
av vissa skattskyldiga vanligen ej är lokal skattemyndighet utan länsstyrelsen
varom mer i det följande -— skall kunna besluta om rättelse av
längdföringsfel. Sådan rättelse kan givetvis innebära höjning av den taxering
som införts i längden. Mot detta kan inte göras någon rimlig invändning
eftersom taxeringsnämnden beslutat den taxering som införs i läng
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1965 37
den vid rättelse.. Flera remissinstanser har föreslagit obegränsad möjlighet
för lokal skattemyndighet att rätta längdföringsfei.
Att såsom några remissinstanser föreslagit begränsa rättelsemöjligheten
till rena längdföringsfei skulle betydligt motverka avsikten med rättelseförtarandet
att tjäna allmänhetens intresse av snabb rättelse av uppenbara
misstag. När det gäller att bedöma i vad mån andra felaktigheter än längdföringsfei
bör kunna rättas genom ett förenklat förfarande bör emellertid
hansyn tas till att lokal skattemyndighet oftast inte är längdförare för de
särskilda taxeringsnämnder som taxerar juridiska personer och att deklarationerna
för sistnämnda slags skattskyldiga — som upptas i de s. k. Boch
C-langderna — i regel inte förvaras hos lokal skattemyndighet. På grund
härav synes det kunna ifrågasättas om det skulle medföra någon förenkling
att låta det i departementspromemorian föreslagna förfarandet avse fel vid
taxering av juridiska personer. Ett sådant förfarande torde ha sin praktiska
betydelse huvudsakligen för fysiska personer och dödsbon, för vilka felaktigheter
varom här är fråga kan få en synnerligen besvärande verkan särskilt
när felet gäller ortsavdraget. Jag anser därför att möjlighet att rätta
andra fel än längdföringsfei enligt ett enklare förfarande skall avse endast
taxering som åsatts fysisk person eller dödsbo. Dessa skattskyldiga upptas
i A-längden, som skall föras av lokal skattemyndighet. I likhet med ett par
remissinstanser anser jag det saknas behov av förenklat rättelseförfarande
beträffande fastighetstaxering.
Det väsentligaste skälet för att det föreslagna förfarandet skall införas
bör vara de skattskyldigas intresse att för hög taxering kan rättas snabbt.
Jag kan därför inte biträda förslaget från några remissinstanser att lokal
skattemyndighet, även när det inte är fråga om längdföringsfei, bör kunna
vidta rättelse som medför höjning av taxering. Lokal skattemyndighet skulle
i sådana fall framstå som en särskild taxeringsinstans. Jag anser det däremot
beratligat att rättelse bör kunna avse vissa uppenbara felaktigheter
som orsakat för låg taxering om samtidigt förekommer sådana felaktigheter
som verkar i motsatt riktning. Det torde ligga i de skattskyldigas intresse
att rättelse kan ske i sådana fall, eftersom ärendet eljest måste hänskjutas
till prövningsnämnden. Den taxering som taxeringsnämnden åsatt bör
emellertid enligt min mening vara den ram inom vilken rättelse skall kunna
ske. Det sagda innebär inte att lokal skattemyndighet bör vara skyldig att
granska deklarationen i detalj innan den meddelar rättelse av iakttagen felaktighet.
I fråga om felräkningar och felöverföringar av belopp synes promemorians
förslag vara alltför begränsat. Jag anser i likhet med flera remissinstanser
att rättelseförfarandet bör avse alla slags uppenbara felräkningar i
deklaration och även andra felöverföringar vid taxeringen än sådana som
förekommit vid längdföringen.
3f Jiihanq till riksdagens protokoll 1065. 1 samt. Nr 131
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1965
Det är enligt min mening särskilt angeläget att felaktigt avdrag för kommunalskatt
och sjukförsäkringsavgift kan rättas i den föreslagna ordningen.
Uppgift om det belopp varmed sådana skatter och avgifter debiterats är
i regel tillgänglig för den lokala skattemyndigheten. I ett stort antal fall
skall dessutom avdragen beräknas schablonmässigt. Bl. a. kommer detta att
gälla avdrag för kommunalskatt i vissa fall efter ett genomförande av den i
prop. 1965: 14 föreslagna schabloniseringen av kommunalskatteavdraget.
Jag förordar vidare att rättelseförfarandet skall omfatta avdrag för folkpensionsavgift,
i den mån sådant avdrag får göras övergångsvis, och för tillläggspensionsavgift,
vilka avgifter framgår av verkställd debitering.
Några remissinstanser avstyrker att lokal skattemyndighet skall få rätta
felaktiga ortsavdrag. De remissinstanser som tillstyrkt att så bör kunna
ske har allmänt understrukit att rättelse i den ordning som föreslagits bör
avse endast uppenbart felaktiga ortsavdrag. Med hänsyn till avsikten med
det föreslagna rättelseinstitutet anser jag det ofrånkomligt att det bör omfatta
rättelse av ortsavdrag. Rättelse av sådana felaktigheter som oftast drabbar
taxeringen av ensamstående skattskyldiga med barn, nämligen just
fel i fråga om ortsavdragets storlek, skulle eljest falla utanför ett förenklat
rättelseförfarande. Däremot vill jag instämma i uttalandena att rättelse bör
kunna ske endast av uppenbart felaktiga ortsavdrag. Såsom riksskattenämnden
preciserat denna fråga bör rättelse i den föreslagna ordningen
kunna ske t. ex. om taxeringsnämnd inte observerat att en ensamstående
skatlskyldig har hemmavarande barn men inte om nämnden ansett alt barnet
inte kan anses som hemmavarande. Jag vill vidare erinra om det lallet
att taxeringsnämnd väl ansett barnet vara hemmavarande men tiots detta
av förbiseende medgett endast det lägre ortsavdraget. Givetvis böi rättelse
i förenklad ordning kunna ske även i sistnämnda fall.
lin remissinstans har föreslagit att skyldighet skall åligga lokal skattemyndighet
att höra taxeringsintendent över ändringsförslag beträffande
oi tsavdrag. Jag kan inte biträda detta förslag. Det skulle medföra att handläggningen
av rättelseärende tördröjs. Ett sadant förfarande äi för öviigt
oförenligt med principen att rättelsemöjligheten skall ersätta självrättelse
från taxeringsnämnds sida. Det kan enligt min mening dock vara påkallat
att särskilt i fråga om rättelse av ortsavdrag höra taxeringsnämndsordföranden.
Till denna fråga ämnar jag återkomma i specialmotiveringen.
Med den av mig förordade begränsningen av lokal skattemyndighets möjlighet
att rätta felaktiga ortsavdrag synes de invändningar som anförts
gentemot förslaget härom ha beaktats. Såsom framhållits i remissyttrandena
medför skälen för höjning av ortsavdrag ej sällan att nedsättning av
taxeringen även bör ske genom tillämpning av bestämmelserna om förvärvsavdrag.
Det synes mindre lämpligt, om lokal skattemyndighet först
meddelar beslut om förhöjt ortsavdrag och taxeringsintendenten därefter
hos prövningsnämnden yrkar ytterligare nedsättning av taxeringarna på
39
Kungl. Maj. ts proposition nr 131 år 1965
grund av rätten till förvärvsavdrag. Enligt min mening bör en sådan situation
förebyggas genom att lokal skattemyndighet får möjlighet att rätta
förvärvsavdrag av uppenbart felaktig karaktär. Med hänsyn till bl. a. att
vissa ensamstående skattskyldiga har rätt till avdrag för försäkringspremier
med samma belopp som gifta bör rättelsemöjligheten avse även sådant
avdrag.
Flera remissinstanser anser att lokal skattemyndighet bör få rätta felaktiga
s. k. procentavdrag och garantibelopp med hänsyn till att skattemyndigheten
har tillgång till fastighetslängder. De fel som här åsyftas kan uppkomma
genom att felaktigt taxeringsvärde läggs till grund för beräkningen,
eftersom rena räknefel framgår utan tillgång till fastighetslängd. Felaktigheter
som uppstått genom att felaktigt taxeringsvärde angetts i självdeklaration
eller eljest tillämpats av taxeringsnämnd synes lämpligen böra rättas
genom förenklat förfarande. Jag föreslår att rättelseförfarandet får avse sådana
felaktigheter.
Ytterligare felaktigheter som enligt min mening bör omfattas av ett förenklat
rättelseförfarande är sådana som avser s. k. schablonavdrag. Hit hör
bl. a. förbisett 100-kronorsavdrag vid inkomst av tjänst eller utebliven avrundning
av avdrag från inkomst av tjänst samt extra avdrag vid inkomst
av kapital eller annan fastighet.
Jag kan inte förorda vad en remissinstans föreslagit om att lokal skattemyndighet
bör få rätta varje felaktighet som har direkt samband med fastställande
av pensionsgrundande inkomst. Införandet av sådan rättelsegrund
skulle leda till att lokal skattemyndighet framstår som en särskild instans
i taxeringsprocessen, vilket inte, som förut understrukits, är avsikten med
de nu ifrågasatta bestämmelserna. I detta sammanhang vill jag påpeka, att
rättelse av taxering som vidtas sedan taxeringen införts i längden givetvis
får anses vara en sådan taxeringsändring som avses i 2 § förordningen den
18 december 1959 (nr 551) angående beräkning av pensionsgrundande inkomst
enligt lagen om allmän försäkring.
En del av de önskemål som remissinstanser framfört i fråga om utvidgning
av lokal skattemyndighets rättelsemöjlighet enligt förslaget i departementspromemorian
har tillgodosetts genom de förslag jag nu framlagt. Till
dessa önskemål hör befogenhet att rätta felaktig överföring av belopp i deklaration.
Som felaktig överföring från deklaration till taxeringslängd bör
anses felaktig längdföring av avdrag för nedsatt skatteförmåga, som taxeringsnämnd
beslutat medge.
Jag anser liksom ett antal remissinstanser att den i departementspromemorian
föreslagna tiden inom vilken rättelse bör kunna ske (tre år efter
taxeringsåret) är onödigt lång med hänsyn till syftet med de föreslagna
bestämmelserna och även olämplig på grund av att deklarationer inte förvaras
hos lokal skattemyndighet under så lång tid. Som eu remissinstans
40 Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1965
påpekat torde felaktighet som nu är i fråga endast undantagsvis upptäckas
efter kvarskatteuppbörden i mars månad. Till detta kommer att tidrymden
för rättelse bör bestämmas så, att rättelseförfarandet smidigt inpassas
i den nuvarande ordningen för anförande av besvär över taxering. I de fall
då rättelse vägras efter framställning av skattskyldig — t. ex. därför att
felaktighet föreligger som inte kan rättas i den föreslagna ordningen —
bör möjlighet föreligga för prövningsnämnden att pröva om felaktighet
verkligen föreligger. Så blir fallet om beslut i fråga om rättelse måste fattas
inom sådan tidrymd att taxeringsintendenten, som kan anföra besvär
bos prövningsnämnden till utgången av april månad, hinner framställa
yrkande därstädes i anledning av vad som förevarit i rättelseärende. Jag
förordar med anledning härav att rättelse enligt det nya förfarandet får
beslutas intill utgången av mars månad året efter taxeringsåret.
Jag har tidigare uttalat att det i de fall, då taxeringsintendentens medverkan
är nödvändig för avgörande av rättelseärende, får anses uteslutet att
lokal skattemyndighet skall få vidta rättelsen. Det kan nämligen då inte
anses föreligga sådan uppenbar felaktighet som bör kunna rättas i förenklad
ordning. En länsstyrelse föreslår att taxeringsintendentens medverkan
i rättelseärende skall krävas när fråga är om mera komplicerade fall. En
annan länsstyrelse föreslår att taxeringsintendenten skall höras i alla rättelseärenden
som uppkommer hos lokal skattemyndighet. Gemensamt för
dessa båda förslag är att det skall ankomma på taxeringsintendenten att
avgöra om rättelse skall vidtas av den lokala skattemyndigheten eller yrkande
om rättelse framställas hos prövningsnämnden.
Båda dessa förslag innebär att taxeringsintendent får en väsentlig uppgift
i det förenklade rättelseförfarandet. I departementspromemorian har
diskuterats möjligheten att taxeringsintendent borde äga rätta taxeringar i
den påkallade förenklade ordningen. Tanken härpå avvisas emellertid på
enligt min mening goda grunder som äger betydelse även för nu berörda
båda förslag. Som skäl för dessa har bl. a. framförts, att taxeringsintendents
medverkan skulle medföra större enhetlighet vid bedömningen av ärendena.
Jag vill emellertid uttala att bestämmelserna om rättelse av de felaktigheter
som här avses bör utformas sa att olikheter i praxis inte bör kunna
uppkomma. Dylik rättelse bör inte innefatta egentliga rättsliga överväganden.
Det anförda skälet för taxeringsintendents medverkan synes därför
inte relevant. Enligt den andra remissinstansen, som föreslagit sådan medverkan,
bör det undvikas att samma taxering blir föremål för rättelsebeslut
både av lokal skattemyndighet och av prövningsnämnd. Denna remissinstans
framhåller att det föreligger starka krav på samordning mellan rättelser
som påkallas av lokal skattemyndighet och sådana justeringar som
föranleds av granskningsarbetet på taxeringssektionen och som kan ut
-
41
Kangl. Maj. ts proposition nr 131 år 1965
mynna i besvär från taxeringsintendentens sida. Dessa påpekanden avser
bl. a. sådana fall då rättelseärende avser taxering som är föremål för prövningsnämnds
bedömande. Jag kommer att beröra denna fråga i det följande.
I förevarande sammanhang vill jag endast påpeka att rättelse genom
lokal skattemyndighet såväl som ändring av taxering hos prövningsnamnd
fordrar tillgång till den skattskyldiges deklaration. På grund härav
bör den situationen inte kunna uppstå att lokal skattemyndighet rättar
taxering i okunnighet om att den på grund av taxeringsintendents yrkande
skall prövas av prövningsnämnd.
Jag kan alltså inte biträda de båda sistnämnda förslagen om mer eller
mindre obligatorisk medverkan av taxeringsintendent vid handläggningen
av rättelseärenden. En sådan medverkan skulle som jag redan framhållit
komplicera och fördröja ärendenas handläggning. Den låter sig inte förenas
med principen att rättelseförfarandet bör utformas som en ersättning för
självrättelse från taxeringsnämndens sida av dess beslut.
Jag instämmer i ett förslag från en remissinstans att framställning om
rättelse som skattskyldig gjort hos lokal skattemyndighet och som inte
kan bifallas av denna bör överlämnas till prövningsnämnden och inte som
föreslagits i promemorian till taxeringsintendenten. De skäl som remissinstansen
åberopat för sitt förslag synes välgrundade. Skattskyldigs framställning
om rättelse bör, om den skattskyldige yrkar det, genom lokal
skattemyndighets försorg översändas till prövningsnämnden och avgöras
som besvär över taxeringen. Bestämmelse härom torde böra införas i taxeringskungörelsen.
Däremot kan jag inte förorda förslaget från en annan
remissinstans att avslag på begäran om rättelse bör förbehållas prövningsnämnd.
Detta innebär en onödigt stel regel som i varje fall inte passar då
den skattskyldige blir övertygad om att felaktighet i själva verket inte
föreligger.
En remissinstans, som anser att lokal skattemyndighet bör kunna rätta
endast längdföringsfel, har föreslagit att lokal skattemyndighet åläggs
att upprätta förslag till taxeringsintendentsyrkanden i form av förteckningar,
avseende bl. a. fel som rör pensionsgrundande inkomst. Ehuru jag
inte biträder förslaget i vad det avser begränsningen av lokal skattemyndighets
rältelsemöjlighet, synes förslaget i övrigt innebära en viss rationalisering
i ordningen för rättelse i sådana fall då rättelse inte kan ske enligt
det föreslagna förfarandet. En sådan bestämmelse som denna remissinstans
antytt bör enligt min mening införas i taxeringskungörelsen.
I departementspromemorian har föreslagits att beslut om vidtagen rättelse
skall tillställas parterna — varmed åsyftas den skattskyldige, taxeringsintendenten
och vederbörande kommun — enligt vad som gäller om
underrättelse av prövningsnämnds beslut. Som en remissinstans påpekat
42 Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1963
torde taxeringsintendenten ha begränsad möjlighet att granska här avsedda
beslut. För kommun torde beslut om rättelse sakna egentligt intresse.
Jag vill vidare erinra om att taxeringsnämnds beslut delges den skattskyldige,
nämligen om nämnden beslutat frångå den skattskyldiges självdeklaration,
men ej alls taxeringsintendent eller kommun. Det torde vara tillräckligt
och även konsekvent riktigt att beslut om rättelse skall delges endast
den skattskyldige i egenskap av part. I vad mån rättelsebeslut bör
översändas till annan än part kommer jag att beröra i specialmotiveringen.
Den här förordade ordningen för rättelse bör tillämpas fr. o. m. 1965
års taxering.
Ett par remissinstanser har riktat invändning mot att rättelsebestämmelserna
intas i 126 § taxeringsförordningen. Såsom alternativ har föreslagits
dels avdelningen »IX Om besvär över taxeringsnämnds beslut» och
dels en särskild avdelning VIII A. Den riktigaste lösningen synes dock
vara, att bestämmelserna får sin plats i en ny paragraf, 72 a §, i taxeringsförordningen.
Genom en sådan placering kommer förfarandets anknytning
till taxeringsnämndernas verksamhet och till längdföringen att understrykas.
Avslutningsvis får jag i detta sammanhang uttala, att de bestämmelser
jag förordat utgår från den nuvarande organisationen av taxerings- och
uppbördsväsendet. Om den lokala skattemyndighetens ställning inom denna
organisation framdeles skulle ändras, t. ex. till följd av förslag från den
pågående landskontorsutredningen, får övervägas om en sådan ändring
innebär att det syfte som avses med det föreslagna rättelseinstitutet bör
tillgodoses i en annan ordning.
S pecialmotivering
Departementspromemorian
Promemorians förslag om ändring av 126 § taxeringsförordningen (se bilaga)
innebär att den nuvarande paragrafen bibehålls oförändrad såsom ett
första moment i paragrafen. Det framhålls i promemorian att förslaget alltså
inte medför ändring i gällande princip att riksrevisionsverket inte må
framställa anmärkning rörande taxering. Detta utesluter dock inte riksrevisionsverkets
medverkan till rättelse av taxering i den ordningen, att verket
lämnar underrättelse om observerad felaktighet till myndighet som kan
föranstalta om rättelse.
Beträffande »felaktig överföring av belopp från deklaration till taxeringslängd»
anförs i promemorian, att enär taxeringslängden äger vitsord framför
deklarationen en sådan rättelse måste anses vara ändring i taxering.
Det betonas att någon som helst prövning av riktigheten av deklarationens
siffror inte kan ske med stöd av nämnda grund för rättelse. Bestämmelsen
43
Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1965
avser sådana fall där det av handlingarna klart framgår, att taxeringsnämnden
avsett att godta deklarationen i berörd del eller där i längden eljest
införts andra siffror än taxeringsnämnden uppenbarligen avsett.
Angående felaktigheter som sammanfattats under termen »sådan felaktig
uträkning som framgår av i taxeringslängden införda belopp» uttalas i specialmotiveringen.
Formuleringen torde göra klart, att rättelsen endast kan avse sådana siffror
som framkommer efter summering eller subtraktion av från deklaration
överförda belopp. Att räknefel av liknande slag föreligger i deklarationen
begränsar inte rättelsemöjligheten i här avsedda fall. Én tillämpning av
bestämmelsen torde kräva jämförelse av taxeringslängdens siffror med deklarationens
för att vinna klarhet i frågan om inte den observerade felräkningen
har sin grund i felaktig överföring av belopp från deklarationen till
längden. Framgår det av taxeringslängden, att felaktighet varom här är fråga
föreligger i taxeringen för statlig inkomstskatt, bör givetvis rättelse även
vidtas i taxeringen för kommunal inkomstskatt, om felaktigheten konstateras
ha inverkat på denna taxering ehuru detta inte direkt framgår av taxeringslängden.
Rörande »felaktighet i fråga om orlsavdrag eller avdrag för kommunalskatt
eller sjukförsäkringsavgift» uttalas i promemorian, att felaktigheter
av sistnämnda art torde vara de vanligast förekommande av de felaktigheter
som berörs av förslaget. För dess tillämpning i sistnämnda del erfordras
inte att avdrag blivit för lågt till följd av »uppenbart förbiseende» utan
endast att det faktiskt medgivits med för lågt belopp. Detta framhålls i promemorian
för att understryka skillnaden mellan den föreslagna rättelsemöjligheten
och rättelse av taxering enligt 100 § första stycket 5) taxeringsförordningen.
Sistnämnda stadgande avser extraordinär besvärsrätt om taxering
blivit oriktig på grund av »felräkning, misskrivning eller annat uppenbart
förbiseende» varvid i rättstillämpningen ansetts att någon grad av förbiseende
bör ligga taxeringsmyndighet till last för att stadgandet skall vara
tillämpligt. Den föreslagna bestämmelsen, som innebär rättelsemöjlighet inom
tre år efter taxeringsårets utgång utan att dylikt förbiseende föreligger,
innebär därför en viss utvidgning av skattskyldigs möjlighet att efter den
ordinarie besvärstidens utgång vinna rättelse i taxering.
Det understryks att det förhållandet, att de i den aktuella deklarationen
avdragna kommunalskatterna och socialförsäkringsavgifterna debiterats
på debetsedel som utställts av annan lokal skattemyndighet, inte bör hindra
att rättelse sker i den föreslagna förenklade ordningen.
I promemorian uttalas att hinder inte bör möta att taxeringsintendent anmäler
felaktighet i taxering till lokal skattemyndighet i och för rättelse.
Rättelse som föranleds av underrättelse från annan myndighet eller anmälan
från den skattskyldige må enligt förslaget vidtas om underrättelsen eller
anmälningen inkommit till den lokala skattemyndigheten inom tre år efter
utgången av det år då taxeringen verkställts, medan eljest själva rättel
-
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1965
sen måste vara vidtagen inom nämnda tidrymd. I promemorian framhålls
att genom bestämmelsen skapas en önskvärd fast tidsgräns som grundas på
lätt iakttagbara fakta, varför frågan huruvida befogenhet att företa rättelse
föreligger i det särskilda fallet inte torde kunna bli föremål för tvekan. Vidare
uttalas att felaktighet i taxering, som iakttas sedan tre år förflutit från
taxeringsåret, inte bör meddelas lokal skattemyndighet utan vederbörande
länsstyrelse eller taxeringsintendent.
Om taxeringen överklagats hos prövningsnämnden av taxeringsintendenten
eller det befinns att även sådan felaktighet föreligger som den lokala
skattemyndigheten inte äger rätta, föreligger enligt promemorian sådant fall
då rättelseärendet bör bedömas av prövningsnämnd.
Förslagets sista stycke innehåller bestämmelser att besvär inte må anföras
över lokal skattemyndighets beslut enligt paragrafen, varefter hänvisas
till parts möjlighet att föra talan mot taxeringen i den ordning som stadgas
i 74, 76, 100 och 101 §§ taxeringsförordningen, dvs. besvär över taxeringsnämndens
beslut. Härom anförs i promemorian.
Med hänsyn till de givna tidpunkterna för besvär enligt 76 § synes i praktiken
endast taxeringsintendentens besvärsrätt i sagda paragraf kunna avse
taxering som rättats med stöd av de föreslagna bestämmelserna. Skattskyldig
torde däremot vara hänvisad till att anföra besvär över beslut om rättelse
enligt 100 § taxeringsförordningen, under åberopande av att taxering blivit
oriktig på grund av »felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende».
Har taxering blivit felaktig genom lokal skattemyndighets beslut
i fråga om rättelse, torde alltid sådan felräkning eller misskrivning eller sådant
uppenbart förbiseende föreligga som grundar besvärsrätt för skattskyldig
enligt 100 § och för taxeringsintendent enligt 101 § taxeringsförordningen.
Remissyttrandena
Länsstyrelsen i Södermanlands län anser det under inga omständigheter
tillrådligt att — såsom föreslagits — lokal skattemyndighet får rätt att ändra
avdragna kommunalutskylder och sjukförsäkringsavgifter, som debiterats
på debetsedel som utställts av annan lokal skattemyndighet. I sådana fall
kan föreligga så många osäkra och svårbedömbara omständigheter, att det
enligt länsstyrelsen inte är önskvärt att lokal skattemyndighet företar rättelse.
Frågan om förfarandet då rättelseärende hos lokal skattemyndighet avser
taxering som är föremål för besvär hos prövningsnämnden har berörts av
ett par remissmyndigheter. Riksskattenämnden anför att rättelse av taxering
genom beslut av lokal skattemyndighet inte bör få ske, därest part
anfört besvär hos prövningsnämnden rörande samma fråga. Innan lokal
skattemyndighet meddelar sitt beslut, bör det enligt riksskattenämndens
mening åligga myndigheten att undersöka om ärendet besvärsvägen anhängiggjorts
hos prövningsnämnden. Å andra sidan bör det förhållandet,
mingl. Maj. ts proposition nr 131 år 1965 45
att talan beträffande den skattskyldiges taxering i andra frågor är föremål
för tvist hos prövningsnämnden, enligt nämndens mening inte betaga
den skattskyldige möjligheten att erhålla rättelse hos lokal skattemyndighet
i den enklare och snabbare ordningen i fråga om felaktigheter i taxering, som
ligger inom denna myndighets kompetensområde.
Centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden anser en uttrycklig föreskrift
böra meddelas om att lokal skattemyndighet alltid skall överlämna
ärendet i dess helhet till prövningsnämnden när den vid sin undersökning
om rättelse bör ske finner att taxeringen redan är föremål för prövning
hos nämnda instans och oavsett om besvär anförts av taxeringsintendent
eller skattskyldig.
Länsstyrelsen i Västerbottens län önskar det tillägget till det föreslagna
stadgandet i taxeringsförordningen att vid hänvisningen till 92 § taxeringsförordningen
införs den bestämmelsen att även prövningsnämndens kansli
skall underrättas om vidtagen ändring för att ändringen skall kunna införas
i de exemplar av taxeringslängderna som förvaras hos prövningsnämndens
kansli. Länsstyrelsen erinrar om att dessa längder ligger till grund för
längdutdrag, taxeringsuppgifter m. m.
Länsstyrelsen i Kalmar län ifrågasätter, om inte yttrande bör kunna inhämtas
även från taxeringsnämndsordföranden, enär en till synes föreliggande
felräkning eller misskrivning kan vara en fullt befogad rättelse som
inte framgår av taxeringsnämndens anteckningar.
Även TCO anser viss kontakt med taxeringsnämndens ordförande vara
erforderlig. Därigenom skulle felaktiga beslut till följd av brister i taxeringsnämndens
noteringar kunna förebyggas.
Flera remissmyndigheter tillråder en bestämmelse att beslut om rättelse
som här avses bör antecknas i taxeringslängd. Riksrevisionsverket erinrar
om att föreskrifter är meddelade i 90 § taxeringsförordningen och 53 §
taxeringskungörelsen i fråga om anteckning i taxeringslängd av sådana
ändringar och tillägg i taxeringar som beslutats av prövningsnämnd.
TCO uttalar att en notering lämpligen bör göras på deklarationen av ändring
som lokal skattemyndighet företar i inkomstlängden.
Departementschefen
Förslaget i departementspromemorian om ändring i taxeringsförordningen
har överarbetats inom finansdepartementet enligt de riktlinjer som jag
angett i det löregående, vilket innebär bl. a. att de föreslagna bestämmelserna
skall införas i taxeringsförordningen i en ny paragraf, 72 a §.
Bestämmelsen om rättelse av längdföringsfel finns i paragrafens första
stycke. Bestämmelsen rör inte fastighetstaxering och ej heller taxering till
allmän varuskatt. Däremot rör bestämmelsen samtliga längder för inkomst
och förmögenhet, således även B- och C-längderna. Eftertaxering beslutas
46
Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1965
numera endast av prövningsnämnd, varför felaktigheter vid längdföring av
ef lertaxering inte kan rättas med stöd av förevarande bestämmelse. Rättelsemöjligheten
tillkommer vederbörande längdförande myndighet som beträffande
B- och C-längderna vanligen är länsstyrelsen. A-längden förs
däremot av lokal skattemyndighet. Bestämmelsen har utformats så att den
myndighet som beslutar rättelse inte nödvändigtvis behöver själv vidta rät1
elsen i längden. Länsstyrelse kan alltså besluta om rättelse i sådana längder
som den fört och själva rättelsen utföras av lokal skattemyndighet, vilket
är praktiskt för det fall att den taxeringslängd som skall rättas förvaras
hos den senare myndigheten.
Möjlighet att rätta felaktigheter som avses i andra stycket tillkommer
endast myndighet som ombesörjer längdföring av taxering för inkomst eller
förmögenhet som åsatts fysisk person eller dödsbo, dvs. lokal skattemyndighet.
Det fordras för att rättelse skall kunna ske att felaktigheten skall
vara uppenbar. Därmed menas att den skall vara sadan att olika åsikter inte
kan råda om att felaktighet verkligen föreligger. Felaktighet vars bedömande
fordrar tolkning av författningsbestämmelse kan alltså inte rättas genom
nu ifrågavarande förfarande. En annan sak är att det kan vara oklart vad
taxeringsnämnden åsyftat, t. ex. huruvida den påstådda felaktigheten grundas
på ett klart beslut av taxeringsnämnden eller vilka siffror i deklarationen
som skall gälla. I sådana fall bör taxeringsnämndens ordförande höras.
Framkommer det därvid att den påstådda felaktigheten överensstämmer
med vad taxeringsnämnden avsett föreligger inte rättelsemöjlighet.
Åtskilliga felaktigheter som nu avses torde observeras av den längdförande
myndigheten själv. Likaså torde felaktigheter påpekas av skattskyldiga.
Hinder bör inte möta att taxeringsintendenten påtalar felaktigheter för rättelse
av längdförande myndighet och ej heller att prövningsnämnden till
sådan myndighet översänder besvärsskrivelser som avser felaktigheter av
ifrågavarande slag.
Som »uppenbar felräkning eller uppenbart felaktig överföring av belopp
i deklaration» bör anses även felräkning i och felaktig överföring från
deklarationsbilaga.
Beträffande »belopp som angiver fastighets taxeringsvärde» bör givetvis
fastighetslängden äga vitsord. Sådan felaktighet kan avse såväl garantibelopp
och avdrag för garantibelopp som angivet taxeringsvärde vid beräkning
av värdeminskningsavdrag eller i förmögenhetssammanställning. Till
»avdrag som medgives skattskyldig utan särskild utredning» bör räknas
bl. a. avdrag för garantibelopp, schablonavdrag vid olika förvärvskällor —
dock inte avdrag för resor med allmänna trafikmedel utebliven avrundning
av avdrag från inkomst av tjänst samt schablonavdrag för sjukförsäkringsavgift.
Belopp som framgår av verkställd debitering kan rättas endast om det
får avdras som allmänt avdrag. Här avses alltså inte debiterad varuskatt,
47
Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1965
andra ATP-avgifter än tilläggspensionsavgift och ej heller skogsvårdsavgitter
m. il. belopp som framgår av verkställd debitering.
I det fall att allmänt avdrag som framgår av debitering, påförts av arman
lokal skattemyndighet än den som handhar Iängdföringen synes den sistnämnda
lätt kunna få kontroll på beloppets rätta storlek. Det finns därför
mte tillräckliga skäl att, som en remissmyndighet föreslagit, undanta avdrag
för kommunalskatt och sjukförsäkringsavgift som debiterats av annan lokal
skattemyndighet från det föreslagna rättelseförfarandet.
Övriga rättelsegrunder torde ha tillräckligt berörts i den allmänna motiveringen.
Innan rättelse sker av uppmärksammad felaktighet bör den längdförande
myndigheten granska deklarationen. Om den innehåller annan felaktighet
av det slag som får rättas i förevarande ordning bör även den rättas, såvida
inte de sammanlagda rättelseåtgärderna skulle medföra höjning av
den beskattningsbara inkomsten. I sådana fall eller då resultatet av rättelse
skulle bli höjning av en taxering som åsatts den skattskyldige men
sänkning av en annan taxering bör ärendet avgöras av prövningsnämnden.
Detsamma bör gälla om felaktighet upptäcks som lokal skattemyndighet
ej äger rätta.
I fråga om vad som bör gälla därest rättelseärende hos längdförande
myndighet är föremål för besvär hos prövningsnämnden har två principer
skisserats av remissinstanser. Enligt den ena bör längdförande myndighet
i nämnda fall få rätta felaktighet om den ej berörs av besvären. Myndigheten
bör det åligga att undersöka om taxeringen överklagats innan
den meddelar rättelsebeslut. Enligt den andra principen bör rättelseärende
alltid överlämnas till prövningsnämnden om taxeringen överklagats.
För egen del vill jag uttala att överlämnande till prövningsnämnden bör
ske i nämnda situation. Jag kan däremot inte förorda att längdförande myndighet
åläggs skyldighet att undersöka om taxering som berörs av rättelseärende
har överklagats till prövningsnämnden. Givetvis bör så ske om särskilda
skäl föranleder det. Oftast framgår att besvär anförts av den omständigheten
att länsstyrelsens taxcringssektion rekvirerat vederbörandes
deklaration. En obligatorisk skyldighet att efterhöra huruvida besvär anförts
skulle fördröja rättelsebeslutet. Enligt vad man kan anta torde sådan
undersökning i de allra flesta fall ge negativt besked.
Tidsgränsen för rättelse är olika i de fall då längdförande myndighet själv
observerat felaktigheten och då den påtalats utifrån. I förra fallet måste
rättelse ske senast den 31 mars efter taxeringsårets utgång medan i senare
fallet rättelse kan ske även därefter, om blott anmärkning beträffande felaktighet
som här avses inkommit senast nämnda dag. Det torde framgå av
författningstexten att rättelse i sistnämnda fall kan avse även annan felaktighet
som myndigheten äger lätta än den som påtalats i underrättelsen till
myndigheten.
48
Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1965
Som framgår av paragrafens femte stycke fordras speciella skäl för att
underlåta att tillställa den skattskyldige beslut om rättelse eller beslut att
vägra rättelse som den skattskyldige yrkat. I allmänhet torde dock sådan
underrättelse vara överflödig beträffande beslut om rättelse av längdföringsfel
innan debetsedel utsänts.
Beslut om vidtagen rättelse bör översändas till prövningsnämndens kansli
för anteckning i taxeringslängd m. m. Bestämmelse härom torde ha sin plats
i taxeringskungörelsen. Detsamma gäller bestämmelser om att rättelsebeslut
skall antecknas i taxeringslängden och i deklarationen. Några remissinstanser
har ansett behov föreligga av sådana bestämmelser.
Talan mot beslut i fråga om rättelse får enligt sjätte stycket inte föras
särskilt, vilket innebär att besvär endast kan avse ändring i den berörda
taxeringen. Om emellertid längdförande myndighet felaktigt vidtagit rättelse
eller felaktigt vägrat rättelse därför att den ej ansett uppenbar felaktighet
föreligga, torde sådant förbiseende ha förevarit som medför rätt
att anföra besvär i särskild ordning enligt 100 och 101 §§ taxeringsförordningen.
Beslut att vägra rättelse för att ärendet ansetts böra avgöras av
prövningsnämnden kan däremot ej medföra extraordinär besvärsrätt. Sannolikt
torde besvär över taxering som varit föremål för nu avsedda rättelseförfarande
bli ytterst sällsynta.
Om längdförande myndighet meddelar avslag på skattskyldigs framställning
om rättelse bör framställningen, om den skattskyldige så önskar, genom
myndighetens försorg översändas till prövningsnämnden. Då längdförande
myndighet av särskilda skäl ej vidtar rättelse av felaktighet bör
detta meddelas taxeringsintendenten. Bestämmelser i sistnämnda frågor
bör ges i taxeringskungörelsen.
Hemställan
Under åberopande av vad jag sålunda anfört och under framhållande av
att hinder inte synes möta för att frågan behandlas av riksdagen senare än
under innevarande vårsession hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte genom
proposition föreslå riksdagen att antaga det inom finansdepartementet upprättade
förslaget till förordning om ändring i taxerings förordningen den
23 november 1956 (nr 623).
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Monica Gustafson
Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1965
49
Bilaga
Departementspromemorians förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 126 § taxeringsförordningen den 23
november 1956 (nr 623)
Härigenom förordnas, att 126 § taxeringsförordningen den 23 november
1956 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
126 §•
Vid granskning — — icke 1 mom. Vid granskning —_ _
framställas. icke framställas.
2 mom. Finner lokal skattemyndighet
i anledning av underrättelse
från annan myndighet eller efter anmälan
av den skattskyldige eller eljest,
att taxering som fastställts av
taxeringsnämnd blivit för höq till
följd av
1) felaktig överföring av belopp
från deklaration till taxering slängd,
2) sådan felaktig uträkning som
framgår av i taxeringslängden införda
belopp eller
3) felaktighet i fråga om ortsavdrag
eller avdrag för kommunalutskyldcr
eller sjukförsäkringsavgift,
skall skattemyndigheten, där ej
särskilda skäl föranleder att ärendet
överlämnas till taxeringsintendent,
vidtaga av felaktigheten betingad
rättelse i taxeringen. Rättelse må
dock icke ske senare än tre år efter
utgången av det år då taxeringen
verkställts med mindre underrättelse
eller anmälan som nyss sagts inkommit
till skattemyndigheten inom
samma tidrymd.
Beslut om vidtagen rättelse skall
genom den lokala skattemyndighetens
försorg tillställas parterna enligt
vad i 92 § stadgas angående underrättelse
om prövningsnämnds be
-
50
Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1965
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
slut. Annat beslut i ärende om rättelse
som i föregående stycke sägs
skall tillställas part som föranlett
att ärendet upptagits till behandling.
Besvär över lokal skattemyndighets
beslut enligt detta moment må
ej anföras särskilt, vederbörande
dock obetaget att hos prövningsnämnden
föra talan mot taxeringen
i den ordning som stadgas i 74, 76,
100 och 101 §§.
Departementspromemorians förslag
till
kungörelse om ändring i taxeringskungörelsen den 27 juni 1957 (nr 513)
Härigenom förordnas, att 45 § 3 mom. taxeringskungörelsen den 27 juni
1957 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
45 §.
3 mom. Av den -— --i länet. 3 mom. Har fråga uppkommit om
rättelse av taxering enligt 126 § 2
mom. taxeringsförordningen, skall
den lokala skattemyndigheten, där
den så finner påkallat, infordra yttrande
från taxeringsintendenten och
vederbörande kommun.
Beträffande underrättelse om lokal
skattemyndighets beslut om vidtagen
rättelse enligt 126 § 2 mom.
taxeringsförordningen skall i tilllämpliga
delar gälla vad i 51 § nedan
stadgas om underrättelse om
prövningsnämnds beslut. Har fråga
om rättelse föranletts av underrättelse
från annan myndighet, skall
den lokala skattemyndigheten underrätta
denna myndighet om ärendets
utgång.
Av den---i länet.
Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1965
51
Innehåll
Propositionens huvudsakliga innehåll .............
Författningsförslag ...................
Inledning ..........................
Gällande bestämmelser .........................
Frågans bakgrund och allmän motivering...........
Departementspromemorian .....................
Remissyttrandena ..........................
Departementschefen .........................
Specialmotivering ........................
Departementspromemorian .....................
Remissyttrandena .......................
Departementschefen .......................]
Hemställan ...........................
Bilaga Departementspromemorians författningsförslag
MAHCUS BOKTR. STHLM 1965 650219
I [ ^ t P . fN. . f I •> i A
O OOUl>t*.tOt\3WN5<I^Jh£.asiO