Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1965

Nr 118

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring
i skollagen den 6 juni 1962 (nr 319); given Stockholms
slott den 2 april 1965.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet
förda protokoll, föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag
om ändring i skollagen den 6 juni 1962 (nr 319).

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:

BERTIL

Sven-Eric Nilsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås i anslutning till förslagen i prop. 1965: 70 angående
blind- och dövskolväsendets organisation m. m., att i skollagen skall införas
bestämmelser om undervisning av barn som på grund av syn-, hörsel- eller talskada
inte kan följa undervisningen i grundskolan. Det föreslås att sådana barn
skall äga erhalla undervisning i statlig skola (specialskolan) och att skolplikten
för dem bestämmes till 10 år. Skolplikten, som omfattar åldern 7—17 år,
skall fullgöras i specialskolan. Liksom hittills skall dock skolplikt kunna fullgöras
även i privata skolor eller genom enskild undervisning. Om undervisningen och
verksamheten i övrigt i specialskolan skall vad som gäller för grundskolan äga
motsvarande tillämpning.

Till specialskolan hörande organisatoriska enheter föreslås bli ställda under
ledning av särskilda lokala styrelser. Inseendet över skolan skall utövas av
länsskolnämnd och skolöverstyrelsen.

] — Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 sand. Nr 118

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1965

Förslag

till

Lag

om ändring i skollagen den 6 juni 1962 (nr 319)

Härigenom förordnas, dels att 3, 6, 23, 30, 31, 40 och 53 §§ skollagen den 6 juni
1962 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges, dels att i lagen skola införas
tre nya paragrafer, betecknade 2 a §, 28 a § och 39 a §, av nedan angiven
lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 a §.

Staten sörjer för undervisningen i
specialskola av barn som på grund
av syn-, hörsel- eller talskada icke
kunna följa undervisningen i grundskolan.

3 §•

en skolchef.

----skall finnas.

För specialskolan finnas särskilda
lokala styrelser enligt bestämmelser
som Konungen meddelar.

I varje----

Då skolväsendet

Med skola avses i denna lag skola,
som sägs i 2 § a) och b), om ej annat
är särskilt angivet.

Vad i-----------

Beträffande undervisningen av
blinda, döva och vissa psykiskt efterblivna
gäller vad därom är särskilt
stadgat.

Med skola avses i denna lag skola,
som sägs i 2 § a) eller b) eller i 2 a §,
om ej annat är särskilt angivet.

--barnet står.

Beträffande undervisningen av
vissa psykiskt efterblivna gäller vad
därom är särskilt stadgat.

Varje barn,

23 §.

i grundskolan.

Skolpliktigt barn som på grund av
syn-, hörsel- eller talskada icke kan
följa undervisningen i grundskolan

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 118 år 1965

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

äger rätt till undervisning i specialskolan.
Fråga om barns rätt till sådan
undervisning prövas av lokal styrelse
för specialskolan, sedan föräldrarna
fått tillfälle att yttra sig.

28 a §.

Specialskolan omfattar tio årskurser,
betecknade 1—10 och fördelade
på lågstadium, mellanstadium och
högstadium enligt bestämmelser som
Konungen meddelar.

Bestämmelserna i 24 § andra och
tredje styckena om studievägar, specialundervisning
och särskild undervisning
äga motsvarande tillämpning
på specialskolan.

För elev i specialskolan som icke
kan följa undervisning enligt första
och andra styckena meddelas undervisning
anpassad efter hans utveckling.

För specialskolan äga bestämmelserna
i 25—28 §§ motsvarande tilllämpning.
Fråga om att förvägra elev
befrielse enligt 27 § prövas av den
lokala styrelsen.

30 §.

För barn,-------gäller skolplikt.

Skolplikt inträder--------sexton år.

För barn som på grund av syn-,
hörsel- eller talskada icke kan följa
undervisningen i grundskolan upphör
dock skolplikten senast vid utgången
av vårterminen det kalenderår då
barnet fyller sjutton år.

31 §.

Skolpliktiga barn-------kapitel sägs.

Skolpliktiga barn som på grund av
syn-, hörsel- eller talskada icke kunna
— Bihang till riksdagens protokoll 1066. 1 samt. Nr 118

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1965
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

följa undervisningen i grundskolan
skola deltaga i undervisningen i specialskolan,
om ej annat följer av
39 a §.

39 a §.

Bestämmelserna i 32—39 §§ äga
motsvarande tillämpning på barn
som på grund av syn-, hörsel- eller
talskada icke kan följa undervisningen
i grundskolan. Bestämmelserna i 36
och 37 §§ om årskurs 9 i grundskolan
skola avse årskurs 10 i specialskolan
eller i fråga om elev som anges i
28 a § tredje stycket där avsedd undervisning.

Fråga huruvida skolplikt enligt 30 §
tredje stycket gäller för barn efter utgången
av vårterminen det kalenderår
då barnet fyller sexton år och
fråga om barn enligt 31 § andra stycket
skall deltaga i undervisningen i
specialskolan prövas av lokal styrelse
för specialskolan. Innan beslut meddelas
skola föräldrarna ha fått tillfälle
att yttra sig.

På lokal styrelse för specialskolan
ankommer att besluta i frågor som
avses i 32 och 3.(—37 §§.

För varje skola skall finnas elevområde.
Om så erfordras, må särskilt
elevområde finnas för del av skola.

Elevområde skall —------

§•

För varje skola som anges i 2 § a)
eller b) skall finnas elevområde. Om
så erfordras, må särskilt elevområde
finnas för del av sådan skola.

— delar därav.

53 §.

Över beslut--------hos länsskolnämnden.

Om besvär--------finnes stadgat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1965

(Nuvarande lydelse)
I övrigt-------

för Stockholm.

(Föreslagen lydelse)

Över beslut enligt denna lag av
lokal styrelse för specialskolan må
besvär anföras hos länsskolnämnden.

övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1965.

2. Genom lagen upphävas blindskolestadgan den 13 maj 1960 (nr 508),
dövskolestadgan den 13 maj 1960 (nr 509) och reglementet den 15 juni 1922
(nr 337) för vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte, såvitt avser
anstaltens skola.

3. Förekommer i lag eller eljest hänvisning till stadgande som ersatts genom
bestämmelse i denna lag, gäller i stället den senare bestämmelsen.

4. Äldre bestämmelser om skolplikt gälla, i den mån Konungen ej förordnar
annat, för elever som under nedan angivna läsår tillhöra lägst följande
årskurser i specialskolan, nämligen 1965/66 årskurs 6, 1966/67 årskurs 7, 1967/68
årskurs 8, 1968/69 årskurs 9, 1969/70 årskurs 10 och 1970/71 årskurs 11.

5. De ytterligare föreskrifter som fordras i samband med införandet av denna
lag meddelas av Konungen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1965

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 5
mars 1965.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,
Edenman, Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, SvenEric
Nilsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, fråga om ändring i skollagen
och anför.

Tidigare denna dag har Kungl. Maj:t beslutat underställa riksdagen prop.
70 i fråga om blind- och dövskolväsendets organisation m. m. Till grund för
propositionen ligger de förslag, som framlagts av blind- och dövskolutredningen
i dess betänkande Grundskola för blinda och döva (SOU 1964: 61) och Läroplan
för grundskola för döva och hörselskadade (SOU 1964: 62).

Beträffande utredningens förslag och remissbehandlingen av dem får jag
hänvisa till den översikt som lämnats i nämnda proposition.

I betänkandet Grundskola för blinda och döva har utredningen föreslagit,
att bestämmelser om skolplikt och om rätt till undervisning för blinda, döva
och talskadade barn skall intas i skollagen. Utredningen har vidare föreslagit,
att i skollagen skall införas föreskrift om skyldighet för staten att svara för
undervisning av sådana barn. Utredningen har avgett förslag till lag om ändring
av skollagen.

Gällande bestämmelser

I skollagen den 6 juni 1962 (nr 319, ändrad 1964: 341 och 899) regleras vissa
grundläggande frågor angående det allmänna skolväsendet. Där finns regler
om den enskildes rätt till skolgång och om hans skolplikt. Vidare finns bestämmelser
om kommunernas skyldigheter samt om den lokala, regionala och centrala
ledningen av skolväsendet. Skollagen är inte tillämplig på den undervisning
av blinda och döva som staten anordnar. Om sådan undervisning och om
skolplikt för blinda och döva, finns endast i administrativ ordning utfärdade
bestämmelser, nämligen blindskolestadgan den 13 maj 1960 (nr 508, ändrad
1962:469, 1963:462 och 1964:460) och dövskolestadgan den 13 maj 1960
(nr 509, ändrad 1962: 468, 1963: 461 och 1964: 472).

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1965

Enligt blindskolestadgan meddelar statens blindskolor undervisning dels av
blinda barn, för vilka gäller skolplikt enligt stadgan, dels av vuxna blinda.
Syftet med undervisningen är att främja de blindas anpassning i samhället och
göra det möjligt för dem att själva förtjäna sitt uppehälle. Blindskolan skall ge
skolpliktiga barn allmän skolbildning, som motsvarar folkskolans bildningsmål.
Den skall vidare öva de blindas förmåga till självständig verksamhet och bereda
dem erforderlig yrkesutbildning. Med blind jämställs den som på grund av nedsatt
syn inte kan följa undervisningen i det allmänna skolväsendet. För blinda
barn gäller enligt blindskolestadgan s. k. särskild skolplikt. Den inträder, när
barnet uppnår åldern för allmän skolplikt eller när barnet efter skolålderns inträde
blir blint. Om barnet lider av sjukdom, när skolplikten inträder, skall
skolgången uppskjutas så länge hinder föreligger. Till skillnad från skolpliktsbestämmelserna
inom det allmänna skolväsendet finns enligt blindskolestadgan
inte någon möjlighet för blinda barn att få börja skolgången vid sex års ålder.
Ett blint barn kan inte heller få uppskov med skolgången på grund av bristande
mognad. Skolplikten omfattar en lärotid vid blindskola av 11 år. Skolplikten
upphör dock alltid senast med utgången av den årskurs, som slutar det kalenderår
dä eleven fyller 19 år. Skolplikten fullgörs regelmässigt vid blindinstitut
(Blindinstitutet på Tomteboda). Skolgång vid blindinstitutet må dock i vissa
fall utbytas mot annan undervisning. Skolpliktig blind elev som fyllt 15 år och
som inte tidigare erhållit blindundervisning kan således intas vid skola för vuxna
synskadade. Likaså kan elev vid blindinstitutet för avslutande av sin utbildning
överflyttas till skola för vuxna synskadade eller annan utbildningsanstalt eller
också erhålla utbildning hos företagare på skolorten. Har elev, innan skolplikten
upphört, inhämtat sådana kunskaper och färdigheter som blindundervisningen
avser att ge, kan han befrias från vidare skolgång. Elev som på grund av bristande
förståndsutveckling eller annat lyte inte kan tillgodogöra sig undervisningen
kan befrias från skolgång vid institutet och intas på skolhem. Slutligen
kan blint barn som erhåller likvärdig enskild undervisning befrias från skyldighet
att genomgå blindskola.

Enligt dövskolestadgan meddelar statens dövskolor undervisning av döva i
syfte att främja de dövas anpassning i samhället och göra det möjligt för dem
att själva förtjäna sitt upphälle. Dövskolorna skall så långt möjligt lära eleverna
att bemästra normalspråket, ge dem allmän skolbildning som motsvarar folkskolans
bildningsmål samt bereda dem erforderlig yrkesutbildning. Med döv
jämställs den som på grund av nedsatt hörsel eller centrala språk- och talrubbningar
inte kan följa undervisningen i det allmänna skolväsendet. Även för
döva barn gäller s. k. särskild skolplikt. Den inträder liksom för blinda barn,
när barnet uppnår åldern för allmän skolplikt eller när barnet efter skolålderns
inträde blir dövt. Lider barnet av sjukdom, när skolplikten inträder, skall
skolgången uppskjutas så länge hinder föreligger. Inte heller för döva barn finns
någon möjlighet att få börja skolgången vid sex års ålder eller att få uppskov
med skolgången på grund av bristande mognad. Skolplikten omfattar en liirotid

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1965

vid dövskola om 10 år. Skolplikten upphör dock alltid senast med utgången
av den årskurs som slutar det kalenderår då eleven fyller 18 år. Skolplikten
skall regelmässigt fullgöras vid allmän dövskola. Kan skolpliktig döv på grund
av bristande förståndsutveckling eller annat lyte inte följa undervisningen vid
allmän dövskola, skall han överföras till skolhem och där gå genom de första
åtta årskurserna. Även döva elever kan under vissa villkor erhålla utbildning
hos företagare på skolorten i stället för i dövskola. Om befrielse från skolgång
i dövskola gäller i huvudsak samma regler som om befrielse från skolgång i
blindskola.

Utredningens förslag

Den genom samhällets försorg bedrivna undervisningen av barn och ungdom
har till syfte att meddela eleverna kunskaper och öva deras färdigheter samt
i samarbete med hemmen främja elevernas utveckling till harmoniska människor
och till dugliga och ansvarskännande samhällsmedlemmar. Så har målet för det
allmänna skolväsendet uttryckts i skollagens första paragraf.

Utredningen betonar att samma mål bör gälla även för undervisningen av
blinda, döva och talskadade barn.

Med utgångspunkt härifrån föreslår utredningen, att det skall anordnas särskilda
statliga grundskolor (specialskolor) för blinda, döva och talskadade barn.
Barn som är blinda eller döva och som dessutom är psykiskt efterblivna eller
lider av annat lyte bör undervisas vid skolhem knutna till specialskolorna.
Vidare bör för blinda, döva och talskadade ungdomar inrättas en frivillig ungdomsskola
för gymnasial utbildning.

Utredningen föreslår, att utbildningen vid specialskolorna skall motsvara
grundskolans. Eleverna vid specialskolorna föreslås bli skolpliktiga under 10 år.
För de blinda och döva barn som undervisas vid skolhem föreslås skolplikten
skola gälla så länge behov av undervisning föreligger, dock längst till utgången
av det kalenderår då eleven fyller 21 år. Skolplikten för elever vid skolhem skall
efter beslut av skolöverstyrelsen kunna förlängas med högst två år. För beslut
om förlängning av skolplikten krävs att alldeles speciella skäl föreligger. Som
motivering för den föreslagna utformningen av skolplikten för elever vid skolhem
anför utredningen att blinda och döva barn som är psykiskt efterblivna
eller lider av annat lyte bör garanteras få stanna kvar i skolhem lika länge som
elever i särskola enligt lagen den 4 juni 1954 (nr 483) om undervisning och vård
av vissa psykiskt efterblivna (ändrad 1962:411). I övriga hänseenden bör enligt
utredningens förslag om skolplikt gälla vad som enligt skollagen redan gäller för
elever inom det allmänna skolväsendet.

Utredningen föreslår att bestämmelser om rätt och plikt till skolgång för
blinda, döva och talskadade barn införs i skollagen. I skollagen bör vidare införas
en bestämmelse om att staten ger dessa barn möjlighet att i specialskolor

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1965

erhålla undervisning som svarar mot grundskolans och att staten tillhandahåller
blinda, döva och talskadade ungdomar gymnasial utbildning.

Utredningen har i sitt förslag uppställt följande definitioner. Blinda är de
barn som är oförmögna att se ljus men också barn med s. k. praktisk blindhet,
dvs. oförmåga att tillgodogöra sig undervisning via ögat. Döva är gravt hörselskadade
barn som endast med hjälp av förstärkare och speciell träning samt
med utnyttjande av obetydliga hörselrester eller syn och känsel kan lära sig att
utveckla tal och språk. Talskadade är barn som av annan orsak än dövhet har
så gravt hämmad språk- och talutveckling, att särskild skolplacering och behandling
är nödvändig.

Yttrandena

Utredningens förslag att i skollagen infoga de grundläggande bestämmelserna
om undervisningen av barn med syn-, hörsel- eller talskada har godtagits
av nära nog samtliga remissinstanser.

Remissinstansernas inställning till utredningens förslag om m å 1 för undervisningen
vid specialskolorna, om undervisningens omfattning
och längd samt om ledning av och tillsyn över skolorna
har redovisats i prop. nr 70.

Till komplettering av vad nyssnämnda proposition innehåller beträffande
remissinstansernas yttranden över utredningens förslag till skolpliktsbestämmelser
för syn-, hörsel- och talskadade må här redovisas följande.

Utredningens förslag i fråga om skolpliktsbestämmelser har i stort sett inte
föranlett erinringar vid remissbehandlingen. Skolöverstyrelsen framhåller emellertid
att vad utredningen föreslagit om förlängning av skolplikten för blinda
och döva barn som dessutom är psykiskt efterblivna eller lider av annat lyte
synes gå längre än vad som motiveras av utredningens syfte nämligen att säkra
en möjlighet och rätt för dessa barn att få skolgången förlängd. Liknande synpunkter
anförs av styrelsen för vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat
lyte, som ifrågasätter om inte samma skolpliktsbestämmelser bör gälla för elever
vid skolhemmet för blinda som för övriga elever vid specialskolan för blinda.
I övrigt gjorda invändningar avser samtliga skolpliktens upphörande för barn
som inte kan följa undervisningen i grundskolan på grund av hörselskada. Länsskolnämnden
i Södermanlands län samt styrelserna för dövskolorna i Vänersborg
och Gnesta ifrågasätter sålunda om inte skolplikten för denna kategori
handikappade bör förlängas med ett år. Därigenom skulle man — med i övrigt
oförändrad lärogång — kunna bereda plats för ett fyraårigt mellanstadium. Dövskolornas
rektor sförening och Svenska dövlärarsällskapet, vilka i annat sammanhang
uttalat sig för att intagning av nybörjare i dövskolorna liksom hittills skall
ske vartannat år, har i konsekvens därmed förordat, att skolplikten för dem som
intas först vid åtta års ålder utsträcks till utgången av vårterminen det kalenderår,
då dessa elever fyller aderton år.

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1965

Departementschefen

Tidigare denna dag har Kungl. Maj:t i prop. 70 föreslagit riksdagen att
fr. o. m. den 1 juli 1965 skall inrättas statlig specialskola för blinda, döva och
talskadade barn.

Som jag förut anfört regleras i skoUagen vissa grundläggande frågor angående
det allmänna skolväsendet. Där upptas regler om den enskildes rätt till skolgång
och om hans skolplikt. Vidare finns bestämmelser om kommunernas
skyldigheter samt om den lokala, regionala och centrala ledningen av skolväsendet.
Skollagen är inte tillämplig på den undervisning av blinda och
döva som staten anordnar. Om sådan undervisning och om skolplikt för
blinda och döva finns endast i administrativ ordning utfärdade bestämmelser,
nämligen blindskolestadgan och dövskolestadgan. Skollagen är inte heller tilllämplig
på den undervisning av psykiskt efterblivna som bedrivs av landstingen.
Landstingens skyldigheter regleras i 1954 års lag om undervisning och
vård av vissa psykiskt efterblivna. Lagen innehåller också en regel om skolplikt
för vissa psykiskt efterblivna. Av lagen framgår inte klart i vad mån denna
regel är tillämplig på psykiskt efterblivna som även är blinda eller döva. Skolpliktsregeln
i 1954 års lag torde dock ej gälla för sådana psykiskt efterblivna som
på grund av att de är blinda eller döva undervisas i statlig blindskola eller
statlig dövskola.

Blind- och dövskolutredningen föreslår, att regler om rätt till undervisning
för blinda, döva och talskadade barn och om skolplikt för dem införs i skollagen.
Vidare föreslår utredningen, att i skollagen skall intas en bestämmelse
om att staten ger dessa barn möjlighet att i specialskolor erhålla undervisning
som svarar mot grundskolans. Enligt utredningens förslag bör i skollagen utsägas
att staten bereder blinda, döva och talskadade barn yrkesskole-, fackskoleoch
gymnasieundervisning.

Liksom utredningen anser jag det vara principiellt riktigt att i skollagen införa
bestämmelser om skolplikt för blinda, döva och talskadade barn samt om
rätt till undervisning för sådana barn på det obligatoriska skolstadiet. Behov
av sådana bestämmelser föreligger dock endast i fråga om barn som på grund
av syn-, hörsel- eller talskada inte kan följa undervisningen i grundskolan. Med
undervisningen i grundskolan avser jag såväl den vanliga undervisningen som
specialundervisning och särskild undervisning enligt 5 kap. 42—50 §§ skolstadgan.
Syn-, hörsel- eller talskadade barn som trots sitt handikapp kan följa
undervisningen i grundskolan skall alltså inte vara underkastade dessa bestämmelser
alldeles oavsett hur allvarligt deras lyte må vara. Fråga huruvida bestämmelserna
är tillämpliga måste prövas individuellt från fall till fall. När jag i
fortsättningen använder uttryck som blinda, döva eller talskadade barn avser
jag, om jag inte anger annat, endast sådana syn-, hörsel- eller talskadade barn

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1965

som på grund av sin syn-, hörsel- eller talskada inte kan följa undervisningen i
grundskolan. Med syn- och hörselskada avser jag varje nedsättning av syn och
hörsel oavsett orsak. Till hörselskada hänför jag även talrubbningar orsakade av
hörselskada. Med talskada avser jag endast sådan talskada som inte orsakats av
hörselskada.

I skollagen utsträcktes skolplikten generellt till nio år. Som framgår av vad
jag anfört förut medförde detta dock inte någon förändring i den skolplikt som
enligt blindskolestadgan och dövskolestadgan gällde för blinda och döva barn.
Enligt dessa bestämmelser omfattar skolplikten för blinda barn en lärotid vid
blindskola av It år och för döva barn en lärotid vid dövskola av 10 år. Skolplikten
upphör dock senast med utgången av den årskurs som slutar det kalenderår
då barnet fyller, ifråga om blinda 19 och ifråga om döva 18 år.

Utredningen föreslår, att skolpliktstiden för blinda, döva och talskadade barn
bestäms till 10 år. I fråga om sådana blinda och döva barn, som även är psykiskt
efterblivna eller lider av annat lyte, föreslår utredningen, att skolplikten skall,
liksom för elever vid särskola enligt 1954 års lag om undervisning och vård av
vissa psykiskt efterblivna, gälla till dess behovet av undervisning upphört, dock
längst till utgången av det kalenderår, då eleven fyller 21 år. Skolplikten för
sådan elev föreslås kunna bli förlängd med ytterligare två år.

Utredningens förslag om en 10-årig skolplikt för sådana blinda, döva och
talskadade barn som inte lider av annat handikapp har i huvudsak tillstyrkts
vid remissbehandlingen. Jag kan för egen del ansluta mig till detta förslag. Liksom
för andra barn bör skolplikten för blinda, döva och talskadade barn inträda
vid sju års ålder. Enligt 32 § skollagen kan barn erhålla rätt att få börja skolgång
redan vid sex års ålder, om det nått erforderlig mognad. Enligt samma
paragraf kan barn som inte nått erforderlig mognad få uppskov med skolgången
ett år. Dessa bestämmelser bör gälla även för blinda, döva och talskadade barn.
Skolplikten skall normalt fullgöras i specialskolan. Beträffande möjlighet för
blinda, döva och talskadade barn att få fullgöra skolplikt i annan ordning bör
gälla samma regler som för andra barn (33—35 §§ skollagen).

I fråga om blinda och döva barn som också är psykiskt efterblivna eller lider
av annat lyte, innebär utredningens förslag en väsentlig utsträckning av skolpliktstiden
i förhållande till vad som nu gäller. Med anledning av vad skolöverstyrelsen
anfört synes det vara tveksamt om en sådan ändring är tillräckligt motiverad.
I fråga om blinda och döva barn som också har annat lyte finner jag
därför ej tillräckliga skäl föreligga för att föreslå en annan utformning av skolplikten
än den jag nyss förordat för blinda, döva och talskadade barn i allmänhet.
Vad beträffar blinda och döva barn som också är psykiskt efterblivna, vill
jag erinra om att 1954 års lag om undervisning och vård av vissa psykiskt
efterblivna är föremål för översyn genom en särskild utredning under socialdepartementet.
I avbidan på resultatet av denna översyn bör för blinda och döva
som är psykiskt efterblivna gälla samma regler om skolplikt som för andra
blinda och döva barn. Jag vill understryka, att detta mitt ställningstagande

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 118 år 1965

endast avser frågan om skolplikten för blinda och döva barn som också är psykiskt
efterblivna eller lider av annat lyte, däremot inte frågan om dessa barns
rätt till skolgång. Barnen bör ha möjlighet att efter skolpliktens slut frivilligt
deltaga i undervisning vid specialskolan. Som villkor för fortsatt undervisning
i specialskolan bör liksom för frivillig undervisning i grundskolan gälla att barnet
kan tillgodogöra sig undervisningen.

Samtidigt med att regler om skolplikt och om rätt till undervisning för blinda,
döva eller talskadade barn införs i skollagen bör i lagen intas en föreskrift om
att staten anordnar för sådan undervisning erforderlig specialskola. Målet för
denna skola bör vara att så långt möjligt ge de blinda, döva och talskadade barnen
samma utbildning som grundskolans.

Någon regel om att staten sörjer för gymnasial undervisning av blinda, döva
och talskadade barn bör med hänsyn till vad jag tidigare denna dag anfört
(prop. 1965: 70 s. 54 och 57) inte införas i skollagen.

Specialmotivering

2 a §.

I den allmänna motiveringen har jag tillstyrkt att blinda, döva och talskadade
barn skall fullgöra skolplikt i specialskolan och att föreskrifter om skolplikt för
dessa barn skall införas i skollagen. Med hänsyn härtill bör specialskolorna
presenteras i 1 kap. skollagen. Samtidigt därmed bör också anges att staten
svarar för utbildningen vid specialskolan.

3 §•

Blind- och dövskolutredningen föreslår att för ledningen av specialskolan skall
finnas särskilda lokala styrelser. Detta förslag biträdes av bl. a. skolöverstyrelsen
som emellertid anser att mycket talar för att det skulle vara till gagn för
verksamheten om skolan fick en bättre kommunal förankring. Överstyrelsen
förordar, att förutsättningarna för att ställa specialskolan under den kommunala
skolstyrelsen utreds ytterligare.

Jag biträder blind- och dövskolutredningens förslag. Skolöverstyrelsens utredningsyrkande
föranleder inte något uttalande i detta sammanhang.

6 §•

Bestämmelserna i skollagen har avseende endast på den del av det allmänna
skolväsendet, i vilken kommunerna är engagerade. För att förenkla regelsystemet
finns i 6 § första stycket en regel av den innebörden att, när inte annat
särskilt anges, skall vad i lagen förstås med skola avse endast de skolformer,
som står under den kommunala skolstyrelsens förvaltning. Jag har förut förordat,
att i skollagen intas bestämmelser om specialskolan. Vad i skollagen sägs
om skolor bör, där inte annat särskilt anges, bli tillämpligt även på special -

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1965

skolan. Sålunda bör bl. a. gälla att specialskolan skall stå under inseende av
länsskolnämnd och skolöverstyrelsen. 6 § första stycket bör alltså ges den innebörden
att, när inte annat särskilt anges, skall vad som i lagen förstås med skola
avse även specialskolan. Denna ändring föranleder en ändring av 40 §, enär
vad som sägs i denna paragraf om skolor inte bör ha avseende på specialskolan.

I den allmänna motiveringen har föreslagits en definition av ordet talskada.
Denna definition bör tas in i skollagen. Det torde vara lämpligast att ta in den
som ett tredje stycke i denna paragraf.

Liksom hittills bör skollagens bestämmelser inte vara tillämpliga på sådana
psykiskt efterblivna barn, för vilkas undervisning och vård landsting skall svara
enligt 1954 års lag om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna. I
6 § bör därför alltjämt finnas en hänvisning till denna lag.

23 §.

Såsom ett andra stycke i denna paragraf bör införas en bestämmelse om rätt
för blinda, döva och talskadade barn att få undervisning i specialskolan. Om innebörden
av denna bestämmelse må här hänvisas till vad jag anfört i den allmänna
motiveringen. För att ett barn skall ha rätt till undervisning i specialskolan
krävs, att styrelse för specialskolan har kunnat konstatera att barnet
på grund av syn-, hörsel- eller talskada inte kan följa undervisningen i grundskolan.
Som jag påpekat i den allmänna motiveringen åsyftar jag med begreppet
undervisningen i grundskolan såväl den vanliga undervisningen som specialundervisning
och särskild undervisning enligt 5 kap. 42 50 §§ skolstadgan.

Beslut om rätt till undervisning i specialskolan gäller endast så länge som barnet
på grund av syn-, hörsel- eller talskada förblir oförmöget att följa undervisningen
i grundskolan. Beslutet måste alltså regelbundet omprövas. Vederbörande
lokala styrelse för specialskolan är skyldig tillse att så sker. Innan styrelsen meddelar
beslut om barns rätt till undervisning i specialskolan, skall barnets föräldrar
beredas tillfälle att yttra sig.

Vad jag här anfört om villkoren för att blinda, döva och talskadade barn
skall ha rätt till undervisning i specialskolan bör gälla såväl för normalbegåvade
som för psykiskt efterblivna barn. Det torde inte vara nödvändigt att i lagtexten
uttryckligen ange detta. Som framgår av specialmotiveringen till 6 § fjärde
stycket bör dock skollagens bestämmelser inte gälla beträffande sådana psykiskt
efterblivna barn som landstingen skall omhänderta för vård och undervisning.

Om innebörden i begreppen syn-, hörsel- och talskada får jag hänvisa till den
allmänna motiveringen.

28 a §.

Som jag tidigare anfört (prop. 1965:70) bör specialskolan omfatta 10 årskurser
fördelade på ett låg-, ett mellan- och ett högstadium.

Liksom i grundskolan bör inom specialskolan anordnas olika studievägar avpassade
efter barnens studieinriktning. Dessutom bör inom specialskolan finnas

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1965

dels specialundervisning för sådana barn som har svårt att följa den vanliga
undervisningen eller att anpassa sig till verksamheten i skolan, dels särskild
undervisning för barn som på grund av lyte, långvarig sjukdom eller liknande
omständighet ej kan deltaga i vanligt skolarbete. För specialundervisningen och
den särskilda undervisningen bör bestämmelserna i 24 § andra och tredje styckena
skollagen äga motsvarande tillämpning. Vidare bör inom specialskolan finnas
undervisning för blinda och döva barn som också är psykiskt efterblivna och
som på grund därav ej kan följa övrig undervisning inom specialskolan. Bestämmelse
om undervisning för sådana elever bör intas såsom ett tredje stycke i denna
paragraf.

I fråga om val av studieväg och om uttagning till specialundervisning föreslås,
att vad som enligt 25 § skollagen gäller för grundskolan skall vara tillämpligt
även på specialskolan. I 26 § skollagen finns vissa grundläggande regler för verksamheten
i grundskolan. Sålunda föreskrivs, att alla som verkar i grundskolan är
skyldiga att främja trivsel och arbetsglädje, att kroppslig bestraffning och annan
kränkande behandling av elev inte får förekomma, att eleverna är skyldiga att
visa lärare och annan personal aktning och lydnad samt att eleverna skall eftersträva
ett gott inbördes förhållande. Dessa allmänna regler bör naturligtvis gälla
även i specialskolan. I 27 § skollagen ges regler som syftar till att trygga religionsfriheten.
Om den närmare innebörden av dessa regler må hänvisas till vad jag
anfört i prop. 1962:136 med förslag till skollag m. m. Även dessa regler bör vara
tillämpliga för specialskolan. Fråga om att förvägra elev befrielse från morgonsamling
eller undervisning i kristendomskunskap bör dock prövas av styrelse
för specialskolan och inte av den kommunala skolstyrelsen.

Liksom ifråga om grundskolan bör undervisningen i specialskolan vara avgiftsfri.

30 §.

Den regel om skolplikt för blinda, döva och talskadade barn som jag förordat
i den allmänna motiveringen bör införas som ett tredje stycke i denna paragraf.
För att ett barn enligt denna nya regel skall kunna åläggas skolplikt utöver den
som gäller för andra barn krävs, att det har kunnat konstateras, att barnet på
grund av syn-, hörsel- eller talskada inte kan följa undervisningen i grundskolan.
Begreppet undervisningen i grundskolan har här samma innebörd som i 23 §
andra stycket. Det bör ankomma på lokal styrelse för specialskolan att pröva
frågor om skolplikt enligt här ifrågavarande bestämmelse. Vad jag i specialmotiveringen
till 23 § andra stycket anfört om beslut angående rätt till undervisning
i specialskolan gäller även beslut om skolplikt enligt 30 § tredje stycket. Den av
mig föreslagna regeln om skolplikt bör liksom den i 23 § andra stycket intagna
regeln om rätt till undervisning avse såväl normalbegåvade som psykiskt efterblivna
barn. I fråga om skolplikt för blinda, döva och talskadade barn som också
är psykiskt efterblivna är den här föreslagna bestämmelsen avsedd att innefatta
en fullständig reglering. Som jag anfört tidigare torde nämligen reglerna om

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1965

skolplikt i 1954 års lag om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna
inte vara tillämpliga.

31 §.

Enligt 23 § andra stycket skall barn som lider av vissa syn-, hörsel- eller
talskador äga rätt att få utbildning i specialskolan. Såsom ett andra stycke i
31 § bör införas en regel om skyldighet för samma barn att deltaga i undervisningen
i specialskolan. Ett barn har en sådan skyldighet endast om det konstaterats,
att barnet på grund av syn-, hörsel- eller talskada inte kan följa undervisningen
i grundskolan. Begreppet undervisningen i grundskolan har här samma
innebörd som i 23 § andra stycket. Det bör ankomma på lokal styrelse för
specialskolan att pröva frågor om skyldighet att deltaga i undervisning vid
specialskolan. Vad jag anfört i specialmotiveringen till 23 § andra stycket om
beslut angående rätt till undervisning i specialskolan gäller även beslut om skyldighet
att deltaga i undervisning i specialskolan. Den av mig föreslagna regeln
om skyldighet att deltaga i undervisningen i specialskolan bör på samma sätt
som regeln om skolplikt i 30 § tredje stycket gälla för såväl normalbegåvade
som psykiskt efterblivna barn.

39 a §.

Blinda, döva och talskadade barn bör anses ha fullgjort sin skolplikt, då de
tillfredsställande genomgått årskurs 10 vid specialskolan. I fråga om blinda och
döva barn som också är psykiskt efterblivna eller lider även av annat lyte bör
skolplikten anses fullgjord, då de tillfredsställande genomgått för dem avpassad
undervisning. Dessutom bör för blinda, döva och talskadade barn — liksom för
andra barn — skolplikten anses fullgjord, då de eljest skaffat sig motsvarande
kunskaper.

Har elev i grundskolan inte tillfredsställande genomgått högsta årskursen,
innan skolplikten upphört, får han enligt 37 § skollagen frivilligt gå kvar i grundskolan,
om han kan tillgodogöra sig undervisningen. Denna regel bör naturligtvis
äga motsvarande tillämpning i fråga om rätt för blinda, döva och talskadade
barn att frivilligt gå kvar i specialskolan.

Bestämmelserna i 38 och 39 § § skollagen om föräldrars skyldighet att se
till att barn fullgör sin skolplikt m. m. bör vara tillämpliga även beträffande
blinda, döva och talskadade barn.

40 §.

Bestämmelserna i 7 kap. skollagen om elevområden m. m. är inte tillämpliga
på specialskolan. Att så inte är fallet bör uttryckligen anges i 40 § första stycket,
enär efter den ändring av 6 § första stycket som jag förut föreslagit med ordet
skola i skollagen avses även specialskolan, om inte annat särskilt sägs.

53 §.

Paragrafen bör kompletteras med en bestämmelse om besvär över beslut av
styrelse för specialskolan.

16 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 118 år 1965

övergångsbestämmelser

Enligt vad jag föreslagit vid anmälan av prop. 70 skall läroplanen för specialskolan
införas i årskurserna 1—5 läsåret 1965/66 och därefter i ytterligare en
årskurs för varje följande läsår. I de årskurser, i vilka läroplanen för specialskolan
inte skall gälla, skall äldre bestämmelser om undervisningen, dess mål
och innehåll gälla. Som en konsekvens härav följer att jämväl äldre bestämmelser
om skolplikt alltjämt bör gälla för elever som tillhör ifrågavarande årskurser.
En föreskrift härom bör införas i punkt 4.

Hemställan

I enlighet med vad som anförts i det föregående har inom ecklesiastikdepartementet
upprättats förslag till lag om ändring i skollagen den 6 juni 1962
(nr 319), vilket torde få fogas vid protokollet i detta ärende som bilaga.

Föreliggande lagförslag torde i vissa delar vara av den beskaffenhet, att det
enligt 87 § regeringsformen bör underställas lagrådets granskning. Jag hemställer
därför, att lagrådets utlåtande över förslaget måtte för det i 87 § regeringsformen
omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets
övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Sonja Ahrling

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1965

Bilaga1

Det till lagrådet remitterade förslaget till
lag om ändring i skollagen.

Förslag

till

Lag om ändring i skollagen den 6 juni 1962 (nr 319)

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

6 §•

Med skola avses i denna lag skola,
som sägs i 2 § a) och b), om ej annat
är särskilt angivet.

Vad i

Beträffande undervisningen av
blinda, döva och vissa psykiskt efterblivna
gäller vad därom är särskilt
stadgat.

Med skola avses i denna lag skola,
som sägs i 2 § a) eller b) eller i 2 a §,
om ej annat är särskilt angivet.

barnet står.

Med talskada avses i denna lag
sådan talskada som ej orsakats av
hörselskada.

Beträffande undervisningen av
vissa psykiskt efterblivna gäller vad
därom är särskilt stadgat.

1 De vid tryckningen borttransumerade delarna är — bortsett från vissa redaktionella jämkningar
— likalydande med motsvarande delar av det vid propositionen fogade förslaget till ändring i skollagen.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 118 år 1965

Utdrag av protokoll, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 30 mars 1965.

Närvarande:

justitierådet Hagbergh,
regeringsrådet Wilkens,
justitieråden Riben,

Bergsten.

Enligt lagrådet den 29 mars 1965 tillhandakommet utdrag av protokoll över
ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 5 mars
1965, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i 87 §
regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag till
lag om ändring i skollagen den 6 juni 1962 (nr 319).

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av lagbyråchefen
J. P. Mueller.

Lagförslaget föranledde följande yttrande av lagrådet.

Med det remitterade förslaget avses att i skollagen infoga bestämmelser om
undervisning i specialskola av barn med svåra syn-, hörsel- och talskador. För
vinnande av detta syfte har det visat sig nödvändigt att införa flera a-paragrafer
i lagen. Ur lagteknisk synpunkt skulle det ha varit mera tilltalande att samla de
erforderliga bestämmelserna i ämnet i en särskild lag. Med hänsyn till önskemålet
att dessa barns skolplikt och rätt till undervisning regleras i själva skollagen
vill lagrådet dock ej motsätta sig den lösning som valts i förslaget.

I 6 § tredje stycket föreslås bestämmelse, att med talskada i lagen avses sådan
talskada som ej orsakats av hörselskada. Härmed åsyftas enligt motivuttalande
att utmärka, att talrubbningar orsakade av hörselskada skola hänföras till hörselskada.
Definitionen har alltså ej betydelse för avgränsningen av den krets
som skall hänföras till specialskolan utan avser grupperingen inom denna krets.
Då några särbestämmelser för den ena eller andra gruppen ej komma att ingå i
skollagen, har definitionen ej någon egentlig uppgift att fylla i lagen. Den
nämnda bestämmelsen torde därför kunna utgå.

Ur protokollet:

Stig Granqvist

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1965

TJtdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 2
april 1965.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lindholm, Kling,

Skoglund, Johansson, Holmqvist, Aspling, Sven-Eric Nilsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler t. f.
chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Sven-Eric Nilsson, lagrådets den
30 mars 1965 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 5 mars 1965 remitterade
förslaget till lag om ändring i skollagen den 6 juni 1962 (nr 319).

Föredragande departementschefen redogör för innehållet i lagrådets utlåtande
och anför. Lagrådets hemställan om ändring i 6 § bör beaktas. Utöver denna
ändring torde vissa redaktionella jämkningar böra vidtas i lagförslaget.

Föredraganden hemställer, att lagförslaget måtte, efter ändring i enlighet med
vad sålunda anförts, jämlikt 87 § regeringsformen genom proposition föreläggas
riksdagen till antagande.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Inga Bäcklin