Andra lagutskottets utlåtande nr 72 år 1965
1
Nr 72
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående värdebeständig
placering av arbetslöshetskassornas fondmedel.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 126 i första kammaren av herr
Hilding m. fl. samt nr 169 i andra kammaren av herr Nihlfors in. fl.
I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen beslutar
att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning angående ändring av
nuvarande regler för placering av arbetslöshetskassornas fondmedel, så att
dessa icke värdeminskas genom en fortgående penningvärdeförsämring utan
på ett bättre sätt kan värdesäkras».
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sin hemställan får
utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionen II: 169.
Över motionerna har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver
inhämtat yttrande från arbetsmarknadsstyrelsen. Yttrande har dessutom
på utskottets begäran avgivits av De erkända arbetslöshetskassornas
samorganisation.
Gällande rätt ni. in.
De erkända arbetslöshetskassornas verksamhet regleras av förordningen
den 14 december 1956 om erkända arbetslöshetskassor. Arbetslöshetsförsäkring
enligt denna förordning är frivillig. Den omfattar så gott som uteslutande
fackligt organiserade arbetstagare. Försäkringen finansieras med
avgifter av de försäkrade, statsbidrag och fondavkastning. Under senare
är har finansieringen skett med avgifter till omkring 50 procent, med statsbidrag
till omkring 40 procent och med fondavkastning till omkring 10
procent.
Beträffande skyldigheten för kassorna att göra avsättning till fonder
gjordes år 1964 vissa ändringar i arbetslöshetskasseförordningen. Tidigare
gällde som huvudregel att miniinifonden skulle utgöra dubbla genomsnittliga
årsinkomsten under en tioårsperiod. Tillsynsmyndigheten kunde emellertid
föreskriva att fordringen skulle vara större. Författningsändringen under
fjolåret innebar att utgifterna per medlem lägges till grund för fondberäkningen.
Utgifterna beräknas på så sätt att antalet ersättningsdagar per års
-
1 llihanq till riksdagens protokoll l‘JG5. !l samt. 2 nod. Nr 72
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 72 år 1965
medlem i genomsnitt under den senaste tioårsperioden multipliceras med
den aktuella dagpenningen jämte barntillägg, varefter till denna summa lägges
även förvaltningskostnaden per medlem. Tillsynsmyndigheten kan ställa
krav på större fondering. För kassor med mindre än 10 000 medlemmar gäller
strängare regler.
De nya fonderingsreglerna innebär eu väsentlig uppmjukning i förhållande
till vad som tidigare gällde. Fonderna behöver efter författningsändringen
uppgå till endast ungefär hälften av den tidigare nivån. De nya reglerna
motiverades med att erfarenheten visat alt kassorna endast i undantagsfall
avyttrat tillgångar för att klara en ansträngd situation. I första hand
har insatta bank- och giromedel tagits i anspråk varjämte man utnyttjat
möjligheten att erhålla statsbidrag under löpande försäkringsår. Fondavkastningen
har också ökat sedan 1945, både nominellt och i fråga om andel
i kostnaderna. Arbetslöshetskassornas fonder uppgick den 31 augusti 1964
till 460,7 milj. kronor.
Bestämmelser om fondmedlens placering återfinns i 42 § arbetslöshetskasseförordningen.
Fondmedlen skall redovisas i någon av nedanstående
tillgångar.
1. i obligationer utfärdade av staten, kommun, Sveriges allmänna hypoteksbank
eller Konungariket Sveriges stadshypotekskassa,
2. i obligationer garanterade av staten eller kommun,
3. i obligationer och andra för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar,
som offentligen utbjudits av svenskt bankaktiebolag, med undantag
av sådana förskrivningar, som medför rätt till betalning först efter utfärdarens
övriga fordringsägare (förlagsbevis),
4. i andra skuldförbindelser utfärdade eller garanterade av stateu eller
kommun eller utfärdade av riksbanken, postbanken, bankaktiebolag, sparbank
eller centralkassa för jordbrukskredit,
5. med tillsynsmyndighetens medgivande intill högst en femtedel av fondens
tillgångar i skuldförbindelser, för vilka kassan äger säkerhet genom
inteckning i annan fastighet än industrifastighet eller i tomträtt inom två
tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde, varvid i taxeringsvärdet å
jordbruksfastighet icke må medräknas taxeringsvärdet å växande skog;
dock skall åbyggnad, för att inteckning i fastigheten må godkännas, vara
brandförsäkrad i försäkringsbolag, som avses i lagen om försäkringsrörelse,
eller i utländsk försäkringsanstalt med rätt att driva försäkringsrörelse här
i landet, samt
6. med tillsynsmyndighetens medgivande i fastighet, avsedd för kassans
verksamhet; och skall i fråga om brandförsäkring av åbyggnad gälla vad vid
5. stadgas.
Reglerna om placering av fondmedlen erhöll sin nuvarande lydelse i samband
med fjolåretes ändringar i arbetslöshetskasseförordningen. De nya
reglerna, som i stort sett anslöt sig till äldre bestämmelser, utformades med
reglementet angående förvaltningen av den allmänna försäkringskassornas
fonder för den obligatoriska och den frivilliga sjukförsäkringen som möns
-
3
Andra lagutskottets utlåtande nr 72 är 1965
ter. Detta reglemente har i sin tur konstruerats med beaktande av reglementena
för allmänna pensionsfonden och för riksförsäkringsverkets fonder.
Skillnaden mellan sjukförsäkringens och arbetslöshetsförsäkringens
placeringsregler är i stort att sjukförsäkringens fondmedel kan placeras även
i förlagsbevis samt att beträffande dessa fondmedel ej finns begränsning
till en femtedel då det gäller inteckning i fast egendom. För understödsföreningar
finns enligt lagen om understödsföreningar placeringsregler,
som i stort överensstämmer med reglerna för arbetslöshetskassor. Begränsningen
till en femtedel då det gäller tast egendom saknas emellertid.
Understödsförening kan dessutom placera medel med inteckning i industrifastighet
som säkerhet. Lagen om understödsföreningar är föremål lör översyn.
Lagen om försäkringsrörelse innehåller regler rörande placering av försäkringsfond
för livförsäkring. Dessa regler är i flera avseenden mer liberala
än arbetslöshetskasseförordningens. Placering är t. ex. tillåten i industriobligationer
och förlagsbevis. Friare regler gäller dessutom för placering
av en eu tiondel av fondmedlen. Placering i aktier är dock ej tillåten.
De nuvarande placeringsreglerna för arbetslöshetskassor utarbetades av
1960 års arbetslöshetsförsäkringsutredning (SOU 1963: 40). Frånsett förslag
att placering i inteckning i industrifastighet och förlagsbevis skulle tillåtas,
godtog statsmakterna vad utredningen förordat (Prop. nr 116 år 1964,
L2U nr 48 år 1964). Utredningen anförde om fondmedlens placering bl. a.
Vi har under hand erfarit, att kassorna i allmänhet ej haft några svårigheter
att placera sina tillgångar på föreskrivet sätt. Från den allmänna
kapitalmarknadens synpunkter är de kapitalplaceringar som sker av kassorna
relativt obetydliga. När arbetsmarknadsstyrelsen år 1948 hemställde
om vidgade placeringsmöjligheter för kassornas fonder, hade dock vissa
placeringssvårigheter förelegat. Styrelsen ansåg det även på längre sikt nödvändigt
att ge arbetslöshetskassorna bättre möjligheter att placera fonderna.
Man hänvisade till de utvidgningar för redovisning av försäkringsfonden
för livförsäkringar som medgetts i 1948 års lag om försäkringsrörelse. Beträffande
likviditeten framhölls de större krav som måste ställas på arbetslöshetskassorna
med hänsyn till den ojämna frekvensen hos törsäkrings1''allen
inom arbetslöshetsförsäkringen. Arbetsmarknadsstyrelsen föreslog,
att kassorna skulle erhålla rätt att intill 20 procent av fonden vid placeringstillfället
redovisa sina tillgångar i obligationer utfärdade av svenska
industriföretag samt inhemska värdehandlingar, som till sin art och säkerhet
kunde anses jämförliga med övriga tillåtna placeringsobjekt. Härvid
åsyftades närmast industrifondbevis utställda av Kooperativa förbundet
samt fordringsbevis utfärdade av detta förbunds eller HSB:s sparkassor.
De erkända arbetslöshetskassornas samorganisation har till utredningen
inkommit med ett förslag om fri placeringsrätt intill 20 procent av fondens
belopp. Därvid har åberopats, att 1951 års utredning haft att utreda motsvarande
fråga men ej framlagt något förslag härutinnan, enär en översyn
av bestämmelserna i understödsföreningslagen kunde förutses. Därest i
enlighet med vårt förslag fondbildningen väsentligt nedbringas, minskar
fondavkastningens betydelse för kassornas ekonomi samtidigt som behovet
av att ha förefintliga fondmedel lättillgängligt placerade ökar. Med hänsyn
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 72 år 7965
härtill har vi inte funnit skäl föreslå införande av fri placeringsrätt beträffande
någon del av kassornas fondmedel.
Från år 1950 till år 1960 sjönk kassornas obligationsinnehav från 53 till
48 procent av tillgångarna. Under samma tid ökade kommunala lån från
4,5 till 10,4 procent.
Placering av kassornas tillgångar redovisade i procent under senare år
framgår av nedanstående uppställning.
1962/63 |
1963/64 |
|
Obligationer ......... |
..... 43,6 |
41 |
Kommunala lån...... |
..... 17,4 |
24 6 |
Inteckningslån ....... |
..... 6,7 |
7,5 |
Bank och giro ....... |
..... 16,8 |
16,2 |
Övriga tillgångar ..... |
..... 15,5 |
10,7 |
Remissyttrandena
Båda remissorganen ställer sig positiva till den av motionärerna begärda
utredningen. Arbetsmarknadsstyrelsen anför att de nuvarande reglerna
om fondplacering närmast tar hänsyn till riskfriheten hos placeringarna
och ej till behovet av skydd mot värdeminskning genom penningvärdeförsämring.
Styrelsen framhåller emellertid, att de medel som skall placeras,
under senare år drygt 30 milj. kronor årligen, är av förhållandevis
måttlig storlek samt att under senare år svårigheter ej förelegat att mot
god ränta placera medel på kapitalmarknaden. Styrelsen påpekar vidare,
att spörsmålet om skydd mot penningvärdeförsämring är av komplicerad
natur och yttrar slutligen, att en översyn av de gällande placeringsbestämmelserna
för de erkända arbetslöshetskassornas fondmedel skulle vara av
värde.
De erkända arbetslöshetskassornas samorganisation anför i sitt remissyttrande
bl. a.
Nu gällande regler för arbetslöshetskassornas placering av fondmedel
föreslogs av 1960 års arbetslöshetsförsäkringsutredning, som utformade
dem i huvudsaklig överensstämmelse med vad som gäller för de allmänna
försäkringskassorna. I sitt yttrande över utredningens betänkande framhöll
Samorganisationen sin förståelse för att försäkrings- och arbetslöshetskassorna
i detta avseende i så stor utsträckning som möjligt har likartade
regler. Det underströks dock redan då, alt vi gärna hade sett möjligheten av
en friare placering av fondmedlen. Med hänsyn till att utredningen föreslog
en väsentlig uppmjukning av kassornas skyldighet att verkställa avsättning
till fonder, som enligt utredningens mening endast skulle hållas vid ungefär
hälften av vad som dittills gällt, framhöll vi, att åtskilliga arbetslöshetskassors
fonder betydligt överstiger vad som kräves enligt utredningsförslaget.
Vi ifrågasatte därför, om ej den möjligheten borde öppnas, att arbets
-
5
Andra lagutskottets utlåtande nr 72 år 1965
löshetskassor med överfond kunde erhålla tillsynsmyndighetens tillstånd
till fri placering för den del av fonden, som översteg den av utredningen
föreslagna författningens fondkrav.
Som tidigare framhållits har vi vid ett tidigare tillfälle uttalat förståelse
lör alt samma regler skall gälla för arbetslöshets- och försäkringskassor i
fråga om placering av fondmedel. Det är möjligt, att förskringskassorna icke
ha samma behov av värdebeständighet för fondmedel som arbetslöshetskassorna,
för vilka det är fråga om långsiktig fondering. Det föreligger
alltså, såsom framgår av vad vi här anfört, starka skäl för revidering av
nuvarande bestämmelser och vi tillstyrker därför motionärernas hemställan.
Utskottet
Enligt förordningen om erkända arbetslöshetskassor åligger det kassorna
att hålla vissa fonder. För fondmedlen gäller strikta placeringsregler som i
huvudsak innebär att medlen skall placeras i obligationer, vissa andra skuldförbindelser
eller fastighetsinteckningar.
I förevarande motioner begäres utredning angående ändring av reglerna
för placering av arbetslöshetskassornas fondmedel för att undvika att dessa
minskar i värde genom en fortgående penningvärdeförsämring.
Det av motionärerna påtalade problemet om värdesäkring av fondmedel
har aktualitet även på andra områden än arbetslöshetsförsäkringens. Lagen
om understödsföreningar, som innehåller placeringsbestämmelser för fondmedel
i stort sett överensstämmande med arbetslöshetskassornas, är sålunda
för närvarande föremål för översyn. Det har också diskuterats huruvida inte
lagen om försäkringsrörelse borde överses i frågan om placering av fondmedel.
Problemen om värdesäkring av fondmedel är svårbemästrade och
torde inte kunna lösas genom en till kassornas verksamhetsområde begränsad
utredning. De erkända arbetslöshetskassornas samorganisation ifrågasätter
emellertid i yttrande över motionerna huruvida inte en friare placeringsrätt
för en del av arbetslöshetskassornas fonder bör införas. Utskottet,
som ansluter sig härtill, vill föreslå att spörsmålet närmare utredes.
Med hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,
1) att riksdagen i anledning av förevarande motioner,
1: 12(i och II: 161), måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t som
sin mening giva till känna vad utskottet anfört; samt
2) att motionerna, i den mån de icke kan anses besvarade
genom vad utskottet under 1) hemställt, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 16 november 1965
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 72 år 1965
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herr Strand, fru Carlqvist, herrar Lars Larsson,
Eric Carlsson, Edström*, fru Nilsson, herrar Erik Filip Petersson och
Hubinette;
från andra kammaren: fru Ekendahl, fröken Sandell, herrar Johansson
i Södertälje, Fredriksson, Jönsson i Ingemarsgården, Ringaby, Jonsson
och Elinstedt.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
MARCUS BOKTR. STHLM 1965 65J03I