Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13 år 1965

Nr 43

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ställföreträdare för
kommun vid vissa avtalsförhandlingar m. m.

Till konstitutionsutskottet har den 3 november hänvisats en av Kungl.
Maj :t till riksdagen avlåten proposition, nr 153, vari Kungl. Maj :t föreslagit
riksdagen att antaga förslag till

1) lag om ställföreträdare för kommun vid vissa avtalsförhandlingar
m. m.,

2) lag om ändrad lydelse av 3 § 1 mom. och 4 § prästlönekostnadslagen
den 29 juni 1951 (nr 570),

3) lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 27 juni 1947 (nr 275)
om kyrkomusiker,

4) lag om ändrad lydelse av 44 § ecklesiastika boställsordningen den 30
augusti 1932 (nr 400),

5) förordning om ändrad lydelse av 4 och 7 §§ förordningen den 3 juni
1960 (nr 267) angående skogsvårdsstyrelser.

Beträffande motiveringen för lagförslagen får utskottet, i den mån redogörelse
härför ej lämnas i det följande, hänvisa till det vid propositionen fogade
utdraget av statsrådsprotokollet över civilärenden den 22 oktober 1965.

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås att det skall ankomma på statens avtalsverk att i
vissa fall företräda kommuner och vissa andra icke-statliga offentliga arbetsgivare
vid slutande av kollektivavtal m. m.

De i propositionen framlagda lagförslagen är av följande lydelse.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 5 samt. 2 avd. Nr 43

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 43 år 1965

1) Förslag

till

Lag

om ställföreträdare för kommun vid vissa avtalsförhandlingar m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Om sådant anställnings- eller arbetsvillkor för arbetstagare hos kommun,
som må bestämmas genom avtal, enligt lag eller särskilt beslut av riksdagen
skall fastställas under medverkan av Konungen eller myndighet som
Konungen bestämmer, skall statens avtalsverk på kommunens vägnar föra
förhandling samt sluta och uppsäga kollektivavtal om villkoret eller på annat
sätt enhetligt reglera detta.

Med kommun likställas i denna lag landstingskommun, municipalsamhälle,
kommunalförbund, tingslag, församling, kyrklig samfällighet, skogsvårdsstyrelse,
hushållningssällskap, allmän försäkringskassa och annan allmän
inrättning.

2 §•

Har kollektivavtal enligt 1 § slutits på kommuns vägnar, skall kommunen
inom yrkesgrupp och område som avses i avtalet tillämpa detta även på arbetstagare
som icke omfattas av avtalet eller annat tillämpligt kollektivavtal.
Gäller mer än ett kollektivavtal för samma yrkesgrupp och område, bestämmer
statens avtalsverk vilka villkor som skola tillämpas för arbetstagare
som icke omfattas av kollektivavtal.

3 §•

Beslut om lockout eller annan stridsåtgärd vid konflikt om anställningseller
arbetsvillkor som avses i 1 § meddelas på kommuns vägnar av statens
avtalsverk.

4 §.

Vid tillämpningen av kollektivavtal som slutits enligt 1 § eller avtal om
anställnings- eller arbetsvillkor i överensstämmelse med sådant kollektivavtal
skall kommun följa föreskrifter och anvisningar som avtalsverket meddelar.
Saknas föreskrifter eller anvisningar, skall kommunen inhämta sådana
från avtalsverket.

5 §•

I tvist om avtal angående anställnings- eller arbetsvillkor som avses i 1 §
eller om påföljd för otillåten stridsåtgärd vid konflikt om sådant villkor
företrädes kommun såväl vid som utom domstol av statens avtalsverk.

6 §•

Bestämmelserna i 2 och 4 §§ gälla i tillämpliga delar även när anställnings-
eller arbetsvillkor som avses i 1 § regleras enhetligt på annat sätt än
genom kollektivavtal.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 43 år 1965

7 §•

Som arbetstagare skall vid tillämpningen av denna lag anses även den
som, utan att vara anställd hos kommun, utför arbete för kommuns räkning
och därvid till kommunen intager en beroende ställning av väsentligen
samma art som en arbetstagares till arbetsgivaren. Kommunen skall anses
som arbetsgivare enligt lagen.

8 §•

Konungen må förordna att bestämmelse i denna lag om statens avtalsverk
i stället skall gälla Konungen.

Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, avtalsverket må överlämna
till annan statlig myndighet eller till arbetsgivaren att handlägga fråga
som enligt lagen ankommer på avtalsverket.

9 §.

Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas av
Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1966.

Intill den 1 januari 1968 är lagen tillämplig även på annat anställningseller
arbetsvillkor för arbetstagare hos kommun än som avses i 1 § första
stycket, om villkoret må bestämmas genom avtal och närmast före lagens
ikraftträdande regleras genom bestämmelse som meddelats av Konungen
eller statlig myndighet. Med kommun likställes därvid arbetsgivare som
avses i 1 § andra stycket.

It Bihang till riksdagens protokoll 1965. 5 samt. 2 avd. Nr 13

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 43 år 1965

2) Förslag
till
Lag

om ändrad lydelse av 3 § 1 mom. och 4 § prästlönekostnadslagen
den 29 juni 1951 (nr 570)

Härigenom förordnas, att 3 § 1 mom. och 4 § prästlönekostnadslagen den
29 juni 19511 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

3 §•

1 mom. Pastoratet skall bestrida 1 mom. Pastoratet skall bestrida
kostnaderna för följande avlönings- kostnaderna för följande avlöningsförmåner,
nämligen förmåner, nämligen

1) församlingspräst enligt präst- 1) församlingspräst tillkomman lönereglementet

tillkommande lön, de lön, kallortstillägg och språktillkallortstillägg
och språktillägg, lägg,

2) församlingspräst, vikarie---- pastoratet, samt

3) församlingspräst enligt präst- 3) församlingspräst tillkommande
lönereglementet tillkommande vika- vikariatsersättning och tjänstedubbriatsersättning
och tjänstedubble- leringsarvode.

ringsarvode.

4 §•

Kostnad för tjänstebostad, som Kostnad för tjänstebostad, som

pastoratet enligt prästlönereglemen- pastoratet tillhandahåller försam tet

tillhandahåller församlingspräst, lingspräst, så ock för bränslekost så

ock för bränslekostnadsgottgörel- nadsgottgörelse, som prästen äger
se, som prästen äger erhålla, skall erhålla, skall bestridas av pastoratet,
bestridas av pastoratet.

Tjänstebostadshyra, som--—- — tillkommer pastoratet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1966.

1 Senaste lydelse av 3 § 1 mom. och 4 § se 1963: 449.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr A3 år 1965

3) Förslag
till
Lag

angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 27 juni 1947 (nr 275) om

kyrkomusiker

Härigenom förordnas, att 2 § lagen den 27 juni 1947 om kyrkomusiker1
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

1. Kyrkomusiker äger rätt till avlöningsförmåner
ävensom i vissa fall
tjänstepensionsrätt i enlighet med
vad Konungen efter av riksdagen
godkända grunder bestämmer.

2. Kostnaderna för

(Föreslagen lydelse)

§•

1. Sådana anställnings- och arbetsvillkor
för kyrkomusiker som
må bestämmas genom avtal fastställas,
efter av riksdagen godkända
grunder, under medverkan av Konungen
eller myndighet som Konungen
bestämmer.

--stadgas särskilt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1966.

1 Senaste lydelse av 2 § se 1960: 632.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 43 år 1965

4) Förslag
till
Lag

om ändrad lydelse av 44 § ecklesiastika boställsordningen
den 30 augusti 1932 (nr 400)

Härigenom förordnas, att 44 § ecklesiastika boställsordningen den 30
augusti 19321 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

44 §.

För skötseln------pastorat gemensamt.

Skogsbiträde skall------skoglig utbildning.

Skogsbiträde utses------till skogsbiträde.

Kan sökande------därtill skickad.

Skogsbiträde skall för uppdraget Sådana anställnings- och arbetsåga
uppbära lön eller arvode samt villkor för skogsbiträde som må beresekostnadsersättning,
traktamente stämmas genom avtal fastställas unoch
ersättning för expenser med be- der medverkan av Konungen eller
lopp, som stiftsnåmnden bestämmer, myndighet som Konungen bestämmer.

Skyldighet att------av stiftsnåmnden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1966.

1 Senaste lydelse av 44 § se 1963:450.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 43 år 1965

5) Förslag
till

Förordning

om ändrad lydelse av 4 och 7 §§ förordningen den 3 juni 1960 (nr 267)
angående skogsvårdsstyrelser

Härigenom förordnas, att 4 och 7 §§ förordningen den 3 juni 1960 angående
skogsvårdsstyrelser skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

4 §•

Hos skogsvårdsstyrelserna äro anställda
tjänstemän i enlighet med
gällande personalförteckning. Sådana
anställnings- och arbetsvillkor för
dessa tjänstemän som må bestämmas
genom avtal fastställas under
medverkan av Kungl. Maj:t eller
myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer.

Annan personal må anställas i
mån av behov och tillgång på medel.
Sådana anställnings- och arbetsvillkor
för denna personal som må bestämmas
genom avtal fastställas under
medverkan av Kungl. Maj.t eller
myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer.
Övriga anställnings- och
arbetsvillkor för denna personal fastställas
av skogsvårdsstyrelsen. Denna
skall därvid ställa sig till efterrättelse
de föreskrifter som meddelas
av Kungl. Maj.t eller, efter Kungl.
Maj.ts bemyndigande, av skogsstyrelsen.

7 §•

Ordförande och övriga ledamöter Ordförande och övriga ledamöter
i skogsvårdsstyrelse så ock skogs- i skogsvårdsslyrelse samt skogsvårdsstyrelses
tjänstemän äro i ut- vårdsstyrelses tjänstemän äro i utövningen
av sina befattningar under- övningen av sina befattningar unkastade
det ansvar och den påföljd, derkastade det ansvar och den påsom
i allmän lag stadgas om statens följd, som i allmän lag stadgas om

Hos skogsvårdsstyrelserna äro anställda
tjänstemän i enlighet med
gällande personalförteckning.

Annan personal må anställas i
mån av behov och tillgång på medel.
Vid bestämmande av anställningsvillkor
för denna personal skall
skogsvårdsstyrelsen ställa sig till efterrättelse
de föreskrifter, som må av
Kungl. Maj:t eller, efter Kungl.
Maj.ts bemyndigande, av skogsstyrelsen
meddelas.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 43 år 1965

(Nuvarande lydelse)

ämbets- och tjänstemän. / fråga om
åtal och disciplinär bestraffning skola
föreskrifterna i 23—28 §§ allmänna
verksstadgan den 7 januari 1955
(nr 3) äga motsvarande tillämpning,
dock att de i 23 och 25 §§ meddelade
bestämmelserna icke skola gälla
beträffande läns jägmästare.

(Föreslagen lydelse)

statens ämbets- och tjänstemän.
Kungl. Maj:t meddelar bestämmelser
om åtal och disciplinär bestraffning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1966.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 43 år 1965

Inledning

Anställningsvillkoren för åtskilliga kommunala och andra icke-statliga offentliga
tjänstemän regleras f. n. i statliga avlöningsreglementen och andra
författningar. Detta gäller beträffande bl. a. präster, flertalet lärare vid kommunala
och enskilda skolor samt högre tjänstemän hos hushållningssällskap
och skogsvårdsstyrelser. Till grund för regleringen ligger överenskommelser
som träffats vid förhandlingar mellan företrädare för civildepartementet
eller i vissa fall statlig myndighet samt tjänstemännens organisationer.

Enligt den nya lagstiftning om de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt
som träder i kraft den 1 januari 1966 (prop. 1965: 60, KL*U 1, rskr
267, SFS 1965:274—284) får kommunaltjänstemän och övriga offentliga
tjänstemän rätt att genom sina organisationer förhandla om lön och andra
ekonomiska villkor samt att sluta kollektivavtal härom. Tvist om tolkning
och tillämpning av sådana avtal kommer att kunna prövas av arbetsdomstolen.
Arbetsgivarna och tjänstemännen får rätt att i intressetvister tillgripa
arbetsinställelse (lockout och strejk).

I enlighet med riksdagens beslut (prop. 1965: 77, SU 106, rskr 296) har
den 1 juli 1965 inrättats ett nytt ämbetsverk — statens avtalsverk — med
uppgift att handha huvuddelen av den förhandlingsverksamhet som tidigare
bedrivits i civildepartementet och hos olika statliga myndigheter. I prop.
1965:77 uttalade föredragande departementschefen, att avtalsverkets befogenhet
att företräda andra arbetsgivare än staten syntes böra regleras i lag.
Förslag till en sådan lag har framlagts i en inom civildepartementet utarbetad
promemoria (Stencil C 1965: 3) med förslag till lag om rätt i vissa fall
för statens avtalsverk att företräda kommun m. fl.

I prop. 1965:60 angående reform av de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt
m. m. erinrade föredragande departementschefen (s. 232) om
att det f. n. finns vissa bestämmelser i lag — exempelvis 2 § lagen den 27
juni 1957 (nr 275) om kyrkomusiker och 18 kap. 13 § lagen den 25 maj
1962 (nr 381) om allmän försäkring — angående ordningen för fastställande
av avlöningsvillkor m. m. för vissa offentliga tjänstemän. I den mån ändring
av sådana bestämmelser påkallades av den i propositionen föreslagna
nya lagstiftningen, torde, framhöll departementschefen, förslag därom få
framläggas senare. I nyssnämnda departementspromemoria har framlagts
förslag till ändring av här avsedda bestämmelser.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 43 år 1965

Gällande ordning

Avlönings villkoren för ett flertal kategorier kommunala och andra ickestatliga
arbetstagare i allmän tjänst regleras f. n. genom avlöningsreglementen
som utfärdats av Kungl. Maj :t med stöd av riksdagens beslut eller genom
särskilda av Kungl. Maj :t eller statlig myndighet meddelade bestämmelser.

De nu gällande av Kungl. Maj :t utfärdade avlöningsreglementena är statens
allmänna avlöningsreglemente den 30 juni 1948, nr 436 (Saar), prästlönereglementet
den 29 juni 1951 (nr 577) samt avlöningsreglementena för
kyrkomusiker den 9 juni 1950 (nr 385), för övningslärare den 9 juni 1950,
nr 386 (Arö), samt för statsunderstödda folkhögskolor och lantbrukets statsunderstödda
yrkesskolor den 27 augusti 1951, nr 615 (Arfl). Reglementena
innehåller lönebestämmelser av generell natur, t. ex. regler om löneklassplacering,
sjuklön och semester. Med undantag av Saar innehåller de även bestämmelser
om vilka lönegrader som skall gälla för olika tjänster. Lönegradsplaceringen
av de tjänster Saar avser är i allmänhet reglerad genom
särskilda föreskrifter som meddelats av Kungl. Maj :t med stöd av riksdagens
beslut.

Avlöningsreglementen som nu sagts är tillämpliga på flertalet lärare hos
kommunerna och landstingen.

Saar är tillämpligt på sådana tjänstemän vid skogsvårdsstgrelser, vilkas
tjänster är uppförda på personalförteckning som fastställts av Kungl. Maj:t
med stöd av riksdagens beslut samt på rektorer och lärare vid skogsvårdsstyrelsernas
skogsbruksskolor.

Även sådana tjänstemän hos hushållningssällskap, vilkas tjänster är uppförda
på personalförteckning som fastställts av Kungl. Maj :t med stöd av
riksdagens beslut, har sina avlöningsvillkor reglerade i Saar. Vissa av lantbrukets
statsunderstödda yrkesskolor drivs av hushållningssällskap. För
flertalet rektorer och lärare vid dessa skolor gäller Arfl eller Arö.

Prästlönereglementet är tillämpligt på biskopar, församlingspräster och
flertalet övriga innehavare av prästerliga tjänster. Avlöningsvillkoren för
organister, biträdande kyrkomusiker, kantorer och orgelspelare, vilka anställts
enligt bestämmelserna i kyrkomusikerstadgan den 2 juni 1950 (nr
375), regleras i avlöningsreglementet för kyrkomusiker.

För sådana tjänstemän vid Nordiska museet eller Tekniska museet, vilkas
tjänster är uppförda på en av Kungl. Maj :t fastställd personalförteckning,
gäller Saar.

Även viss lärarpersonal i enskild tjänst har sina avlöningsvillkor fastställda
i statliga avlöningsreglementen.

För vissa icke-statliga tjänstemän gäller särskilda av Kungl. Maj:t eller
statlig myndighet meddelade eller godkända avlöningsbestämmelser.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr i3 år 1965 11

Detta gäller bl. a. befattningshavare hos allmän försäkringskassa och vissa
befattningshavare hos församlingar och pastorat m. m.

Särskilda statliga lönebestämmelser gäller vidare för en del arvodesanställda
befattningshavare inom det statsunderstödda undervisningsväsendet.

För vissa icke-statliga arbetstagare gäller avlöningsbestämmelser som icke
meddelats av Kungl. Maj :t eller statlig myndighet men genom särskilt beslut
godkänts av Kungl. Maj :t. Så är fallet med vissa tjänstemän vid Sveriges
utsädesförening.

Pensions villkoren för de tjänstemän beträffande vilka statligt avlöningsreglemente
eller andra statliga lönebestämmelser är tillämpliga regleras i
allmänhet i statens allmänna tjänstepensionsreglemente (SPR) den 28 maj
1959 (nr 287). SPR omfattar emellertid även vissa icke-statliga befattningshavare
som icke är underkastade statliga avlöningsbestämmelser, bl. a. vissa
tjänstemän inom socialvården samt hälso- och sjukvården (1 § 1 mom. c
SPR). I stort sett utgörs denna kategori av grupper som tidigare tillhörde
området för statsunderstödd pensionering enligt äldre bestämmelser än 1959
års. Flertalet huvudmän erlägger avgifter för pensioneringen och anslutningen
till densamma är som regel inte obligatorisk utan frivillig. I allmänhet
äger huvudmannen rätt att upphöra med pensionering, för vilken han börjat
betala. I viss utsträckning äger han också avstå från att betala förekommande
avgifter mot däremot svarande nedsättning av pensionsförmånerna.
Ifrågavarande pensionsbestämmelser tjänar med andra ord i väsentlig omfattning
snarare ett försäkringsändamål än syftet att reglera anställningsoch
arbetsvillkoren. Pensionerna till de icke-statliga offentliga tjänstemän,
för vilka SPR gäller, utbetalas direkt av staten (jfr 2 § kungörelsen den 14
december 1962, nr 662, angående utbetalning av personalpensionsförmån
och pension enligt lagen om allmän försäkring i vissa fall). På pensionsområdet
tillämpas således ej det system som i allmänhet gäller på löneområdet,
nämligen att staten ålägger huvudmannen att till tjänstemännen utge vissa
bestämda förmåner.

Enligt särskilt stadgande i varje avlöningsreglemente äger tjänsteman,
som avses i reglementet, på grund av sin anställning rätt till avlöningsförmåner
under förutsättningar och enligt grunder, som stadgas i reglementet
och de särskilda bestämmelser, vilka meddelas på grundval av föreskrift i
reglementet eller eljest utfärdas av Kungl. Maj :t. Som regel finns också
särskilda författningsbestämmelser som ålägger huvudmannen att utge de
av staten bestämda avlöningsförmånerna.

I allmänhet utgår statsbidrag till avlöning av de tjänstemän vilkas avlöningsvillkor
regleras i statliga reglementen eller andra författningar. I
sådana fall har som regel uppställts såsom villkor för statsbidrag att arbetsgivarna
tillämpar de statliga lönebestämmelserna.

Statsbidrag utgår ej till avlöning av präster eller kyrkomusiker. Försam -

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 43 år 1965

lingarnas skyldighet att till dessa tjänstemän utge lön m. in. enligt de statliga
bestämmelserna är fastställd i lag. Vad beträffar församlingsprästerna
föreskrives sålunda i 3 § prästlönekostnadslagen den 29 juni 1951 (nr 570)
att pastorat skall bestrida kostnaderna för vissa avlöningsförmåner, som
enligt prästlönereglementet tillkommer församlingspräst, bl. a. lön, vikariatsersättning
och traktamente. I 2 § 1 lagen om kyrkomusiker föreskrives,
att sådan tjänsteman äger rätt till avlöningsförmåner ävensom i vissa fall
tjänstepensionsrätt i enlighet med vad Ivungl. Maj:t efter av riksdagen godkända
grunder bestämmer. Kostnaderna för kyrkomusikers verksamhet
skall enligt 2 § 2, utom i vissa särskilda fall, gäldas av pastorat och församling,
vardera i den utsträckning Kungl. Maj :t efter av riksdagen godkända
grunder bestämmer. Enligt 3 § i lagen äger Kungl. Maj :t meddela bestämmelser
om kyrkomusikers anställande och kyrkomusikers verksamhet i den
mån dessa frågor icke regleras i lagen.

Samtliga avlöningsreglementen innehåller föreskrift att tjänsteman icke,
utom i vissa särskilda fall, äger uppbära högre avlöningsförmåner än som
framgår av varje reglemente. I flera fall har också uttryckligen uppställts
som villkor för statsbidrag att arbetsgivaren icke utbetalar lön till tjänstemännen
utöver vad som anges i den tillämpliga löneförfattningen (exempelvis
3 § 2 mom. b) kungörelsen om statsbidrag till hushållningssällskapsorganisationen,
m. m.).

Den nya förhandlingsrätten och den nya statliga förhandlingsorganisationen

I kommunaltjänstemannalagen den 3 juni 1965 (nr 275), som träder i
kraft den 1 januari 1966, är vissa bestämmelser meddelade om de icke-statliga
offentliga tjänstemännens ställning i arbetsrättsligt hänseende.

Enligt 2 § nämnda lag gäller om sådan tjänstemans anställningsförhållande
med vissa undantag vad som är bestämt i avtal.

Lockout eller strejk får enligt 3 § vidtas vid konflikt om sådant anställnings-
eller arbetsvillkor för i lagen avsedd tjänsteman som får bestämmas
genom avtal, om annat ej följer av lag eller avtal. I övrigt är stridsåtgärd
som berör bestående anställningsförhållande icke tillåten. Vidare gäller att
tjänsteman får delta i strejk endast efter beslut av arbetstagarförening som
anordnat strejken. I 4 § första stycket meddelas vissa föreskrifter om skyldighet
att gälda skadestånd för det fall att stridsåtgärd vidtas i strid mot bestämmelse
i 3 §.

Arbetsdomstolen blir forum för prövning av mål rörande kollektivavtal
även på det offentliga tjänstemannaområdet och skall pröva även mål om
skadestånd enligt 4 § första stycket.

Enligt 2 § i instruktionen den 3 juni 1965 (nr 462) för statens avtalsverk
är avtalsverket central statsmyndighet för förhandling om anställnings- eller

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 43 år 1965 13

arbetsvillkor för — förutom arbetstagare hos staten med undantag av riksdagen
och dess verk — övriga arbetstagare vilkas anställnings- eller arbetsvillkor
skall fastställas under medverkan av Kungl. Maj :t eller myndighet
som Kungl. Maj :t bestämmer. I 4 § föreskrives att verket skall meddela
de föreskrifter och anvisningar som behövs för tillämpningen av kollektivavtal
som verket slutit eller avtal om anställnings- eller arbetsvillkor i
överensstämmelse med sådant kollektivavtal samt att verket, på begäran
av annan myndighet eller inrättning, skall avge utlåtande om tillämpningen
av kollektivavtal som annan myndighet eller inrättning slutit eller avtal
om anställnings- eller arbetsvillkor i överensstämmelse med sådant kollektivavtal.
Enligt föreskrift i 5 § äger avtalsverket överlämna till annan myndighet
eller inrättning att handlägga fråga som ankommer på verket och
icke är av sådan beskaffenhet att den skall underställas Kungl. Maj:t eller
riksdagen.

Vissa bestämmelser om kollektivavtal för statliga arbetstagare har meddelats
i kungörelsen den 30 juni 1965 (nr 465) om vissa statliga kollektivavtal
m. m. Enligt 2 § i kungörelsen slutes kollektivavtal om anställningseller
arbetsvillkor för bl. a. statstjänstemän utom tjänstemän hos riksdagen
och dess verk av statens avtalsverk. I 8 § föreskrivs att myndighet vid lilllämpningen
av kollektivavtal som avtalsverket slutit eller avtal om anställnings-
eller arbetsvillkor i överensstämmelse härmed skall följa föreskrifter
och anvisningar som avtalsverket meddelar; saknas föreskrifter
eller anvisningar, skall myndigheten inhämta sådana från avtalsverket. En4
§ skall myndighet, som är bunden av kollektivavtal, inom yrkesgrupp
och område som avses i avtalet tillämpa detta även på arbetstagare som icke
omfattas av avtalet eller annat tillämpligt kollektivavtal. Gäller mer än ett
kollektivavtal för samma yrkesgrupp och område, bestämmer den myndighet
som äger sluta kollektivavtal för yrkesgruppen och området vilka villkor
som skall tillämpas för arbetstagare som icke omfattas av kollektivavtal. 1
10 § föreskrives att avtalsverket företräder staten såväl vid som utom domstol
i tvist om anställnings- eller arbetsvillkor för statstjänsteman eller om
påföljd för otillåten stridsåtgärd av eller mot statstjänsteman eller förening
av statstjänstemän. Slutligen gäller enligt 6 § i kungörelsen att avtalsverket
meddelar beslut om lockout eller annan stridsåtgärd mot arbetstagare hos
staten.

Departementspromemorian

Avtalsverkets behörighet att företräda andra arbetsgivare än staten bör
anges i lag. Utgångspunkten för en reglering bör vara alt de rättshandlingar
avtalsverket företar medför samma rättsverkningar som de skulle ha haft
om arbetsgivaren själv företagit dem. Däremot bör avtalsverket stå utanför
del genom dess rättshandling uppkomna rättsförhållandet. För att tillför -

14 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 43 år 1965

säkra avtalsverket de avsedda befogenheterna bör avtalsverket få ställning
som legal ställföreträdare för de kommuner och övriga arbetsgivare varom
är fråga.

Det bör ankomma på avtalsverket att förhandla enligt lagen den 11
september 1936 (nr 506) om förenings- och förhandlingsrätt beträffande
anställningsvillkoren för de ifrågavarande tjänstemännen och att träffa
och uppsäga kollektivavtal om dessa villkor. Avtalsverket bör även kunna
på annat sätt, exempelvis genom ett reglemente, enhetligt reglera sådana
anställningsvillkor varom avtal får träffas, och synes böra äga rätt att såsom
inom den egentliga statsförvaltningen meddela bindande anvisningar
om tillämpningen. Vid förhandling för biläggande av tvist rörande avtal
som tillkommit under medverkan av avtalsverket eller som hämtar sitt innehåll
från sådant avtal bör avtalsverket äga företräda arbetsgivaren. Avtalsverket
bör vidare ha rätt att i sådan tvist föra arbetsgivarens talan inför
arbetsdomstolen eller annan domstol och föra talan i tvist om påföljd för
otillåten stridsåtgärd. Slutligen torde det böra ankomma på avtalsverket att
besluta om lockout eller annan stridsåtgärd mot arbetstagare vilkas anställningsvillkor
skall kunna regleras genom förhandlingar i avtalsverkets regi.

Om kollektivavtal gäller bör arbetsgivaren icke ha rätt att i enskilda avtal
med arbetstagare som icke är bunden av kollektivavtalet överenskomma
om andra anställnings- eller arbetsvillkor än dem som enligt avtalet gäller
för yrkesgruppen och området. I lag bör därför föreskrivas att arbetsgivare
som är bunden av kollektivavtal skall inom yrkesgrupp och område som avtalet
avser tillämpa kollektivavtalet även på arbetstagare som icke omfattas
av avtalet eller annat tillämpligt kollektivavtal.

Lagen synes böra omfatta sådana arbetstagare hos kommun eller annan
offentlig arbetsgivare, vilkas anställningsvillkor enligt lag eller särskilt
beslut av riksdagen skall fastställas under medverkan av Ivungl. Maj :t eller
myndighet som Ivungl. Maj :t bestämmer. Med särskilt beslut av riksdagen
avses framför allt det fall att riksdagen som villkor för statsbidrag till ickestatlig
offentlig verksamhet uppställer att arbetstagares anställningsvillkor
skall fastställas under medverkan av Ivungl. Maj :t eller myndighet som
Ivungl. Maj :t bestämmer. Avsikten är alltså icke att avtalsverket skall utöva
förhandlingsrätten för alla arbetsgivare som uppbär statsbidrag. Endast
om riksdagen föreskrivit, att Ivungl. Maj :t eller myndighet som Kungl.
Maj :t bestämmer skall medverka vid reglering av anställningsvillkoren, får
avtalsverket befogenhet att företräda arbetsgivaren.

Ivungl. Maj :t bör själv kunna handlägga vissa frågor som tillhör avtalsverkets
kompetensområde och bör även kunna delegera sådana frågor till
annat organ än avtalsverket. Vidare bör avtalsverket ha befogenhet att även
inom det icke-statliga offentliga arbetsgivarområdet såväl överlämna uppgift
som ankommer på verket till annat organ, t. ex. domkapitel eller kommun,
som återkalla ett beslut härom. Närmare bestämmelser om avtalsver -

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 43 år 1965 15

kets rätt att överlämna vissa ämbetsåligganden till annat organ torde även
såvitt gäller det icke-statliga offentliga arbetsgivarområdet böra meddelas i
instruktionen för avtalsverket.

Det synes icke vara nödvändigt att såvitt gäller detta område ingå på
frågan om verkan i förhållande till motparten av rättshandling som myndighet
företar utan vederbörligt bemyndigande.

Om avtalsverkets i promemorian behandlade ämbetsåligganden bestämmes
att avse arbetstagare, vilkas anställningsvillkor enligt lag eller särskilt
beslut av riksdagen skall fastställas under medverkan av Ivungl. Maj :t eller
myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer, krävs ett särskilt övergångsstadgande.
Den åsyftande bestämmelsen träffar nämligen icke alla de kategorier
icke-statliga arbetstagare, vilkas anställningsvillkor f. n. regleras genom
statliga bestämmelser.

Det bör ankomma på Kungl. Maj it att utfärda de tillämpningsföreskrifter
till lagen som erfordras.

Slutligen erinras i promemorian om att det finns vissa bestämmelser i lag
angående ordningen för reglering av anställningsvillkoren för vissa offentliga
tjänstemän, nämligen 18 kap. 13 § lagen om allmän försäkring, 3 § 1 mom.
och 4 § prästlönekostnadslagen, 2 § lagen om kyrkomusiker, 44 § ecklesiastika
boställsordningen samt 4 § förordningen angående skogsvårdsstyrelser.
I promemorian framhålls att dessa bestämmelser bygger på förutsättningen
att de anställningsvillkor som avses i bestämmelserna regleras i offentligrättslig
ordning och att bestämmelserna synes böra anpassas till den nya
ordningen enligt vilken de offentliga tjänstemännens anställningsförhållanden
i princip regleras i avtal. Förslag till sådana ändringar av bestämmelserna
framläggs i promemorian.

Remissyttrandena

över de i departementspromemorian framlagda förslagen har efter remiss
yttrande avgetts av socialstyrelsen, riksförsäkringsverket, kammarkollegiet,
skolöverstyrelsen, domkapitlet i Uppsala, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen,
arbetsdomstolens ordförande, statens lönenämnd, statens personalpensionsverk,
Landsorganisationen, Statstjänarkartellen, Svenska kommunalarbetareförbundet,
Sveriges akademikers centralorganisation, Svenska stadsförbundet,
Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet, Stockholms
stads lönenämnd, Svenska pastoratens riksförbund, Hushållningssällskapens
förbund, Skogsvårdsstyrelsernas förbund, Apotckarsocieteten, Nordiska museet,
Tekniska museet, Försäkringskassornas förhandlingsorganisation och
Nykterhetsvårdens anstaltsförbund.

Förslagen har remitterats även till Tjänstemännens centralorganisation,

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 43 år 1965

som överlämnat remissen till statstjänstemannasektionen (TCO-S) för besvarande.
Yttrande har inkommit från TCO-S.

Flertalet remissmyndigheter har tillstyrkt eller lämnat utan erinran förslagen
i promemorian. Ingen remissinstans har avstyrkt lagstiftning enligt
de i promemorian förordade riktlinjerna.

Departementschefen

Departementschefen, statsrådet Gustafsson, anser det i promemorian
framlagda förslaget innebära en lämplig lösning av föreliggande fråga och
att förslaget samtidigt som det nära ansluter sig till den hittills tillämpade
ordningen på detta område medför en anpassning till det ändrade rättsläge
som uppkommer vid ikraftträdandet av den nya förhandlingsrättslagstiftningen.
Avtalsverket bör få de befogenheter som fastslagits i promemorian.

Departementschefen framhåller, att den begränsning i arbetsgivarens befogenheter
som följer av att arbetsgivaren icke äger företa sådan rättshandling
som i lagen förbehållits avtalsverket endast gäller i förhållande till avtalsverket
som företrädare för staten, däremot ej i förhållande till arbetstagarsidan.
Om exempelvis en kommun i strid mot lagen sluter ett kollektivavtal,
bör sålunda enbart denna omständighet icke föranleda att avtalet blir
ogiltigt. En annan sak är att kommunens beslut att ingå avtalet kan komma
att undanröjas efter besvär.

Med hänsyn till önskvärdheten av att enhetliga anställnings- och arbetsvillkor
gäller för tjänster av samma slag bör arbetsgivare, som är bunden av
kollektivavtal, vara skyldig att inom yrkesgrupp och område som avses i
avtalet tillämpa detta även på arbetstagare, som icke omfattas av avtalet
eller annat tillämpligt kollektivavtal. Såsom föreslås i promemorian bör lagen
innehålla ett särskilt stadgande härom. Stadgandet ansluter sig till den
inom kollektivt reglerade arbetsområden gängse regeln att kollektivavtalets
förmåner, om annat ej avtalas, förutsätts utgå även till oorganiserade arbetstagare.
Denna regel binder arbetsgivaren endast i förhållande till motparten,
dvs. den avtalsslutande organisationen och medlemmarna i denna. Genom
det här förordade stadgandet blir arbetsgivaren även i förhållande till staten
skyldig att iaktta regeln. Stadgandet avser icke att direkt reglera de oorganiserade
arbetstagarnas förmåner. Om mer än ett kollektivavtal gäller för
samma yrkesgrupp och område, bör avtalsverket, såsom föreslås i promemorian,
ha befogenhet att bestämma vilka villkor som skall gälla för sådan
arbetstagare inom yrkesgruppen och området som icke omfattas av någotdera
avtalet. Kritik häremot har framförts av Svenska landstingsförbundet.
Gentemot vad förbundet anfört framhåller departementschefen, att kommun
självfallet har att pröva om de anställnings- eller arbetsvillkor varom är fråga
skall regleras enligt föreskrifterna i den föreslagna lagen men att kommu -

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 43 år 1965

nen, om så befinnes vara fallet, har att till avtalsverket hänskjuta frågan
vilka villkor som skall tillämpas. Det i promemorian föreslagna sättet att
bestämma lagens tillämpningsområde har i allmänhet godtagits av remissinstanserna,
och departementschefen ansluter sig till denna lösning. Det kan
visserligen råda tvekan om innebörden av uttrycket allmän inrättning men
i praktiken torde det inte medföra några olägenheter, eftersom det ankommer
på riksdagen att meddela beslut som avses i det föreslagna stadgandet.
Riksdagen lär icke komma att besluta om statlig medverkan vid lönesättningen
på andra områden än sådana där dylik medverkan framstår som rimlig
med hänsyn till arbetsgivarens ställning och uppgifter.

I anledning av att Apotekarsocieteten gjort gällande, att apoteken icke
kan inbegripas under uttrycket allmän inrättning uttalar departementschefen
att han för sin del anser att apoteken är allmänna inrättningar i lagens
mening och att de omfattas av lagen. Beträffande nykterhetsvårdsanstalternas
personal uttalas att intill dess riksdagen beslutat om formerna för reglering
av den här berörda personalens löner m. m., bör frågan om avtalsverkets
medverkan i förhandlingarna kunna lösas genom överenskommelse
mellan staten och anstalterna. Departementschefen ansluter sig i princip
till den meningen att avtalsverket bör företräda arbetsgivarsidan i fråga om
andra präster är församlingsprästerna, nämligen biskopar, stifts-, kontraktsoch
pastorsadjunkter in. fl. Regleringen av avtalsverkets kompetens såvitt
gäller andra präster än församlingsprästerna torde ankomma på Kungl.
Maj :t. Kammarkollegiet har anmärkt, att municipalsamhälle och tingslag
icke har sådana arbetstagare för vilka anställnings- eller arbetsvillkoren
fastställs under medverkan av Kungl. Maj :t eller statlig myndighet. I och
för sig är anmärkningen riktig. Det synes emellertid lämpligt att låta lagen
avse samma grupper av arbetsgivare som kommunaltjänstemannalagen. Genom
att ge lagen ett dylikt relativt vidsträckt tillämpningsområde kan man
utan lagändring hänföra nya grupper av offentligt anställda arbetstagare
under lagen.

I flera yttranden berörs frågan vem som slutligt bör stå kostnaderna i
rättstvist. Innan erfarenhet vunnits av den nya ordningen anser departementschefen
sig icke böra hemställa om anvisande av särskilda medel för
dessa ändamål eller om bemyndigande för Kungl. Maj :t att utanordna medel
för bestridande av här avsedda kostnader. Kungl. Maj :t bör själv kunna
handlägga fråga som enligt lagen tillhör avtalsverkets kompetensområde
och bör även kunna överlämna sådan fråga till annan statlig myndighet än
avtalsverket eller till arbetsgivaren. Vidare bör Kungl. Maj :t kunna ge avtalsverket
rätt att överlämna uppgift som ankommer på verket till annan
statlig myndighet eller till arbetsgivaren. Vad beträffar rätten att överlämna
ärende till arbetsgivaren har i några yttranden, bl. a. från, kommunförbunden,
framhållits att denna rätt bör utnyttjas sparsamt. Departementschefen
är i stort sett av samma mening. Avtalsverket bör sålunda icke få

18 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 43 år 1965

överlämna till arbetsgivaren att handlägga fråga, som skall underställas
Kungl. Maj :t eller riksdagen. En dylik begränsning är redan föreskriven i
instruktionen för avtalsverket. Det är emellertid vanskligt att uppställa några
ytterligare regler i detta hänseende. Frågan om överlåtelse till arbetsgivaren
att förhandla har betydelse främst för lösning förhandlingsvägen av
rättstvister. I sådana tvister bör som regel förekomma förhandling på två
plan, lokal förhandling mellan de av tvisten närmast berörda parterna samt
central förhandling mellan dem som slutit kollektivavtalet. Vem som på arbetsgivarsidan
lämpligen bör föra en lokal förhandling i rättstvist inom det
i lagen avsedda arbetsmarknadsområdet beror av flera omständigheter, bl. a.
tvistefrågans betydelse för andra parter samt arbetsgivarens vana vid sådana
förhandlingar och resurser att föra dem. Prövningen härav bör enligt departementschefen
i första hand tillkomma avtalsverket. Departementschefen
utgår från att avtalsverket kommer att fästa stort avseende vid vederbörande
arbetsgivares bedömande av frågan huruvida uppdraget bör anförtros
honom och att avtalsverket, där så är lämpligt, låter sina tjänstemän
delta i lokala förhandlingar eller på annat sätt biträder arbetsgivare som
behöver hjälp i förhandlingsarbetet och understryker vikten av samarbete i
dessa frågor mellan avtalsverket och arbetsgivarna.

Avtalsverket bör i sin verksamhet på förevarande område självfallet utnyttja
den kännedom om de särskilda förhållandena på olika förvaltningsområden
som arbetsgivarsammaslutningarna besitter, och respektive organisationer
bör liksom hittills beredas tillfälle att framföra synpunkter,
innan avtal träffas om anställnings- eller arbetsvillkor för sådana försäkringskassetjänstemän
som omfattas av lagförslaget.

Den förordade lagen synes i huvudsak böra utformas i överensstämmelse
med den i departementspromemorian föreslagna lagtexten. Beträffande vissa
speciella frågor framhåller departementschefen: Uttrycket anställnings- eller
arbetsvillkor kan lämpligen användas som sammanfattande benämning på
de anställningsfrågor varmed avtalsverket har att ta befattning. Uttrycket,
som används i stats- och kommunaltjänstemannalagarna, avser att omfatta
— förutom villkor som närmast rör de enskilda arbetsavtalen — frågor om
exempelvis kollektivavtals giltighetstid, uppsägning av kollektivavtal, förhandlingsordning
samt begränsning av rätten att vidta stridsåtgärder.

Vad beträffar stadgandet i 3 § om befogenhet för avtalsverket att besluta
om stridsåtgärd uttalar departementschefen i anslutning till vad arbetsdomstolens
ordförande yttrat om stadgandets innebörd, att om exempelvis en
kommun beslutat lockout i strid mot detta stadgande detta icke medför att
stridsåtgärden skall anses otillåten enligt 3 § kommunaltjänstemannalagen
på den grund att stridsåtgärden strider mot lag.

I enlighet med vad arbetsdomstolens ordförande påpekat bör övergångsbestämmelsen
tidsbegränsas. Begränsningen kan lämpligen bestämmas till
två år från lagens ikraftträdande, övergångsbestämmelsen omfattar uppen -

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 43 år 1965

barligen icke sådana anställnings- eller arbetsvillkor som icke meddelats
ntan endast godkänts av Kungl. Maj :t eller statlig myndighet såsom fallet är
med vissa tjänstemän vid Sveriges utsädesförening och Svenska jägareförbundet.
Om den föreslagna lagen icke blir tillämplig på dessa tjänstemän
på grund av riksdagsbeslut enligt 1 §, bör avtalsverkets medverkan vid förhandling
rörande tjänstemännen kunna lösas genom överenskommelse mellan
staten och arbetsgivaren. Vad beträffar övergångsbestämmelsens tillämplighet
på pensionsområdet framhålles, att bestämmelsen icke blir tillämplig
i sådana fall då anslutningen till det statliga pensionssystemet icke innebär
en reglering av anställnings- eller arbetsvillkor rörande pension utan endast
har karaktären av pensionsförsäkring.

Såsom anmärkts i departementspromemorian bör vissa nu gällande författningar,
som innehåller bestämmelser rörande här avsedda arbetstagares
löneförmåner m. in., anpassas till den nya ordningen enligt vilken de offentliga
tjänstemännens anställningsförhållanden i princip regleras i avtal.

En av de föreslagna följdändringarna avser 4 § förordningen angående
skogsvårdsstyrelser. I 7 § samma förordning förekommer en hänvisning till
bestämmelserna i allmänna verksstadgan den 7 januari 1955 (nr 3) i fråga
om åtal och disciplinär bestraffning. De där intagna bestämmelserna om
åtal och disciplinär bestraffning kommer att den 1 januari 1966 ersättas
av bestämmelser i annan författning. Det synes därför lämpligt att i detta
sammanhang ändra 7 § så, att hänvisningen ersätts av ett bemyndigande för
Kungl. Maj :t att meddela bestämmelser i motsvarande hänseende.

Utskottet

Den genom propositionen föreslagna lagen om ställföreträdare för kommun
vid vissa avtalsförhandlingar m. m. innefattar enligt utskottet en
lämplig lösning av frågan om ställföreträdarskapet för nu ifrågavarande
arbetsgivare. Genom lagen vinnes önskvärd anpassning till det ändrade
rättsläge som uppkommer vid ikraftträdandet av den nya förhandlingsrättslagstiftningen.

Utskottet finner anledning saknas till erinran mot såväl nu förevarande
som övriga i detta sammanhang framlagda lagförslag.

Utskottet hemställer därför,

att riksdagen måtte antaga de genom propositionen
framlagda, här förut intagna lagförslagen.

Stockholm den 17 november 1965

På konstitutionsutskottets vägnar:
GEORG PETTERSSON

20 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 43 år 1965

Närvarande:

från första kammaren: herrar Georg Pettersson, Damström, fru Segerstedt
Wiberg, herrar Sveningsson, Erik Olsson, Carl Albert Anderson, Karl
Pettersson, Sörenson och Risberg; samt

från andra kammaren: herrar Adamsson, Wahlund, Johansson i Trollhättan,
Lansson i Luttra, Andersson i Billingsfors, Keijer, Werbro, Nilsson
i Kristianstad, Henrikson och Werner.

MARCUS BOKTR. STHLM 1*65 6 50026