Nr 97—98
Statsutskottets utlåtande nr 97 år 1965
1
Nr 97
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning om statsbidrag till byggande av tunnelbana
jämte i ämnet väckta motioner.
(4:e avd.)
I propositionen nr 107 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 26
mars 1965, föreslagit riksdagen att antaga ett till propositionen fogat förslag
till förordning om statsbidrag till byggande av tunnelbana.
I propositionen framlägges förslag till författningsbestämmelser om statsbidrag
till byggande av tunnelbana enligt riktlinjer som angivits i statsverkspropositionen.
En förutsättning för att bidrag skall kunna utgå är att anläggningen
kan anses nödig för den allmänna samfärdseln. I likhet med vad som
gäller för vägar och gator skall avgörandet i denna fråga ankomma på vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen. Prövningen av bidragsfrågorna skall ingå som
ett normalt led i arbetet på upprättande av fördelningsplaner och flerårsplaner
för väg- och gatubyggandet. Bidrag utgår med 95 % av kostnaderna
för tunnelbaneanläggningens underbyggnad.
De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 1965.
Förslaget till förordning om statsbidrag till byggande av tunnelbana har
följande lydelse.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 6 samt. Nr 97-
98
2
Statsutskottets utlåtande nr 97 år 1965
Förslag
till
/tf
Förordning
om statsbidrag till byggande av tunnelbana
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Till kommun, landstingskommun eller kommunalförbund utgår enligt bestämmelserna
i denna förordning statsbidrag till byggande av tunnelbana
som är nödig för den allmänna samfärdseln.
Med tunnelbana förstås anläggning för sådan spårbunden allmän trafik
av lokal karaktär som avser personbefordran och framgår i tunnel eller eljest
på egen banvall fri från korsning i samma plan med annan trafik.
2§.
Ansökan om statsbidrag enligt denna förordning göres hos länsstyrelsen.
Länsstyrelsen skall med eget yttrande till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
för avgörande hänskjuta frågan, om den anläggning som avses i ansökningen
uppfyller i 1 § angivna förutsättningar för statsbidrag.
3§.
1 den mån ansökningen avser anläggning inom område, där kronan är
väghållare, skall länsstyrelsen med motsvarande tillämpning av 4 § vägstadgan
den 30 juni 1943 (nr 437) utreda anläggningens betydelse och angelägenhetsgrad.
Finner länsstyrelsen att företaget vid jämförelse med andra ifrågasatta
arbeten icke är av den angelägenhetsgrad att medel till detsamma kunna
påräknas under de närmaste åren skall ansökningen avslås. I annat fall
skall frågan, om statsbidrag till företaget skall utgå, prövas i anslutning
till upprättande av flerårsplan för byggande av riksvägar som sägs i 8 §
vägstadgan eller vid uppgörande av sådant förslag som avses i 14 § vägstadgan.
Vid tillämpning av 9—14 §§ vägstadgan skall företaget anses motsvara
riksväg.
4 §•
I den mån ansökningen avser anläggning inom område, för vilket stad
eller samhälle är väghållare, skall länsstyrelsen med motsvarande tillämpning
av 35 § första och andra styckena vägstadgan utreda anläggningens
betydelse och angelägenhetsgrad.
Finner länsstyrelsen att företaget vid jämförelse med andra ifrågasatta
arbeten icke är av den angelägenhetsgrad att medel till detsamma kunna
påräknas under de närmaste åren skall ansökningen avslås. I annat fall
skola handlingarna i ärendet jämte utlåtande av länsstyrelsen översändas
till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för beaktande vid upprättande av
fördelningsplan som sägs i 35 § tredje stycket vägstadgan eller vid upp
-
Statsutskottets utlåtande nr 97 år 1965
3
görande av sådant förslag som avses i 2 § fjärde stycket förordningen den
27 maj 1960 (nr 374) om statsbidrag till väg- och gatuhållning i vissa städer
och stadsliknande samhällen.
Vid tillämpning av 2 § andra—fjärde styckena nyssnämnda förordning
skall företaget anses motsvara väg eller gata.
5§.
Om särskilda skäl föreligga äger Konungen eller, efter Konungens bemyndigande,
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förordna att 3 eller 4 § skall
tillämpas utan hinder av vad i bestämmelserna sägs om väghållningsskyldigheten
inom området för anläggningen.
6§.
I ärende om statsbidrag enligt denna förordning skall sökanden i enlighet
med vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen närmare föreskriver förete
anläggningsplan för företaget samt de beslut om koncession och tillstånd
till expropriation som fordras för att företaget skall komma till stånd.
Anläggningsplan prövas av styrelsen.
7§.
Statsbidrag till byggande av tunnelbana utgår i mån av tillgång på medel
och enligt fastställda flerårs- och fördelningsplaner med 95 procent av kommunens,
landstingskommunens eller kommunalförbundets kostnad för tunnelbaneanläggningens
underbyggnad.
Med underbyggnad avses banvallen intill ballastens underkant eller intill
underkanten på motsvarande anordning för elastisk uppläggning jämte de
tunnlar, broar och viadukter som ingå i anläggningen. I tunnel skall anses
ingå allt utrymme under markytan som fordras för trafikens bedrivande.
8 §•
Bestämmelserna om statsbidrag till stad eller stadsliknande samhälle för
byggande av väg eller gata i 4—8 samt 13 och 14 §§ förordningen om statsbidrag
till väg- och gatuhållning i vissa städer och stadsliknande samhällen
skola äga motsvarande tillämpning i fråga om statsbidrag till kommun,
landstingskommun eller kommunalförbund för anläggande av underbyggnad
till tunnelbana. Därvid skall flerårsplan jämställas med fördelningsplan
och anläggningsplan för tunnelbaneanläggning med arbetsplan för vägeller
gatubyggnadsföretag.
9 §•
Talan mot väg- och vattenbyggnadsstyrelsens eller länsstyrelsens beslut
enligt denna förordning föres hos Konungen genom besvär.
10 §.
Närmare bestämmelser om tillämpningen av denna förordning meddelar
Konungen eller den myndighet Konungen förordnar.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1965.
4
Statsutskottets utlåtande nr 97 år 1965
Inledningsvis anför departementschefen att han i statsverkspropositionen
(bil. 8 s. 40) i den allmänna översikten av beräkningen av väganslagen
in. in. erinrade om att Kungl. Maj :t den 19 december 1963 förordnade
generaldirektören Nils Hörjel att vara statlig förhandlings- och utredningsman
för den kollektiva närtrafikens ordnande i storstockholmsområdet.
Departementschefen redogjorde också för den preliminära principöverenskommelse,
vilken som ett resultat av förhandlings- och utredningsarbetet
träffats mellan företrädare för Stockholms stad och Stockholms läns landsting.
Under villkor att denna överenskommelse godkännes av vederbörande
huvudmän fann departementschefen att, såsom förutsatts i överenskommelsen,
statsbidrag borde kunna utgå med 95 % av kostnader för s. k. underbyggnad
till tunnelbana inberäknat marklösen. Medel härför borde efter
angelägenhetsprövning anvisas från anslagen till väg- och gatubyggande
fr. o. in. budgetåret 1965/66. Departementschefen tillkännagav vidare sin
avsikt att senare föreslå Kungl. Maj :t att för riksdagen framlägga förslag
till författningsbestämmelser i ämnet.
Principöverenskommelsen för storstockholmsområdet har numera godkänts
av parterna.
I fråga om gällande bestämmelser samt departementschefens uttalanden
i frågan får utskottet hänvisa till propositionen (s. 4—13).
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Lundberg och fru Segerstedt Wiberg (I: 741) och den andra inom
andra kammaren av herr Gustafson i Göteborg in. fl. (II: 872), i vilka hemställts
att riksdagen vid behandlingen av proposition nr 107 måtte uttala,
att statsbidrag till byggande av tunnelbana blott skall utgå inom ramen för
det belopp som under alla förhållanden skulle ha anvisats till väg- eller gatubidrag
för området i fråga samt att även andra lösningar av tätorternas
trafikproblem än de där trafiken till viss del löper i tunnel under jord skall
kunna åtnjuta statsbidrag;
dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herrar Strandberg och Enarsson (I: 742) och den andra inom andra
kammaren av herr Bengtson i Solna m. fl. (II: 871), i vilka hemställts
att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj :ts proposition nr 107 måtte i
skrivelse till Kungl. Maj :t ge till känna vad i motionerna anförts rörande
frågan om den framtida finansieringen av byggandet av tunnelbanor.
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får
utskottet hänvisa till motionerna II: 872 och II: 871.
Utskottet. I förevarande proposition framlägges förslag till författningsbestämmelser
om statsbidrag till byggande av tunnelbana enligt de riktlinjer
som angivits i statsverkspropositionen. En huvudtanke bakom för
-
Statsutskottets utlåtande nr 97 år 1965
5
slaget att statsbidrag för tunnelbanebyggen skall kunna anvisas från anslagen
till väg- och gatubyggnader samt därmed avräknas mot automobilskattemedlen
har enligt departementschefen varit alt ett rationellt uppbyggt
tunnelbanesystem inom en tätortsregion kan antagas leda till en
minskning av det allmännas investeringar för utbyggnad av väg- och gatunätet
av samma storleksordning. Frågor om statsbidrag till tunnelbana bör
mot bakgrund bl. a. härav prövas som ett led i den avvägning som sker vid
upprättande av flerårs- och fördelningsplanerna och projekten angelägenhetsgraderas
efter samma principer som gäller för vägar och gator.
En förutsättning för att bidrag skall kunna utgå är enligt förslaget att
anläggningen är »nödig för den allmänna samfärdseln», vilket ansluter till
vad f. n. gäller beträffande bidragsberättigade vägar och gator och anses
innefatta att den innebär en från samhällsekonomisk synpunkt ändamålsenlig
lösning av trafikförsörjningsproblemet. Definitionen av begreppet tunnelbana
har utformats så att den — för att omfattas av bidragsbestämmelserna
— verkligen skall avlasta väg- och gatutrafiken och ej inkräkta på
denna. Den skall framgå på egen banvall, fri från korsning med annan
trafik, och dessutom avse allmän trafik för personbefordran och vara av
lokal karaktär. Avgörandet huruvida en anläggning, vartill bidrag sökes,
tillhör den kategori som är bidragsberättigad, ankommer på väg- och vattenbyggnadsslyrelsen.
Prövningen i övrigt av bidragsfrågorna skall ingå
som ett normalt led i arbetet på upprättande av flerårs- och fördelningsplaner
för väg- och gatubyggandet.
Bidrag skall enligt propositionen i princip utgå med 95 % av kostnaden
för tunnelbaneanläggningens underbyggnad, varmed i första hand förstås
banvallen intill ballastens underkant eller intill underkanten på motsvarande
anordning för elastisk uppläggning. I underbyggnaden inräknas också
de broar, tunnlar och viadukter som ingår i anläggningen. Förutom till
själva banunderbyggnaden anses bidrag böra utgå för tunnelkonstruktionen
som sådan, vartill hänför sig utsprängningsarbetet för de utrymmen trafiken
kräver, erforderliga förstärkningar av tunnelkroppen samt de eventuella
dammbyggnader och konstruktioner i övrigt som är påkallade för att tunneln
skall kunna anläggas och bibehållas. Däremot utgör plattformar, trappor
etc. samt inklädsel av tunnelväggar och allt som är att räkna till inredningen
inte underlag för bidrag. I kostnaden för tunnelbaneanläggningens
underbyggnad avses få inräknas skälig ersättning för mark och intrång
som föranleds av att underbyggnaden bygges eller begagnas men däremot
icke förvaltningskostnader. Vidare skall bortses från merkostnad för arbeten
som inte är påkallade av den allmänna samfärdselns behov.
Bidrag skall i princip utgå på grundval av förhandsberäkningar i anslutning
till att anläggningsplancn för lunnelbaneanläggningen godkännes. Beloppet
fastställes slutligt sedan företaget utförts. Om företaget utförts på
entreprenad skall huvudregeln vara atl bidraget fastställes på grundval av
Statsutskottets utlåtande nr 97 år 1965
entreprenadsumman. Utbetalningen av bidrag och tillsynen över användningen
av medlen ankommer på väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. De nya
bestämmelserna föreslås skola träda i kraft den 1 juli 1965.
I anledning av KungL Maj :ts förslag har i de likalydande motionerna
1: 741 och II: 872 hemställts att riksdagen måtte uttala att statsbidrag till
byggande av tunnelbana blott skall utgå inom ramen för det belopp som
under alla förhållanden skulle ha anvisats till väg- eller galubidrag för området
i fråga samt att även andra lösningar av tätorternas trafikproblem
än de där trafiken till viss del löper i tunnel under jord skall kunna åtnjuta
statsbidrag. Vidare har i de likalydande motionerna I: 742 och II: 871
hemställts att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t ge till känna vad
i motionerna anförts rörande frågan om den framtida finansieringen av
byggandet av tunnelbanor.
Det framlagda författningsförslaget står enligt utskottets uppfattning
helt i överensstämmelse med de riktlinjer för statsbidragsgivningen på detta
område som uppdragits i årets statsverksproposition och de uttalanden
härom som av utskottet gjorts i dess utlåtande rörande anslagen under
sjätte huvudtiteln (SU nr 6, p. 7, s. 23—26). Utskottet, som icke funnit
anledning till erinran vare sig mot bestämmelsernas innebörd eller utformning,
tillstyrker följaktligen att Kungl. Maj :ts förslag godtages. I anledning
av de motionsledes framförda yrkandena vill utskottet erinra om sina förenämnda
uttalanden i anledning av Kungl. Maj :ts förslag till lösning av den
storstockholmska närtrafiken jämte därmed sammanhängande frågor. Utskottet
underströk sålunda att utgångspunkten härvidlag i princip måste vara, att
de i den preliminära överenskommelsen angivna statsbidragen skall rymmas
inom ramen för en eljest normal ökning av gatu- och väganslagen till
regionen. I anslutning härtill och med anledning av vissa motionsyrkanden
framhölls vidare att den föreslagna utvidgningen av tillämpningsområdet
för bidragsgivningen icke i och för sig avsåge medföra en ökning i den
totala tilldelningen av automobilskattemedel utan främst öppna möjligheter
för en alternativ användning av bidragsmedel i vad avsåge byggande av
tunnelbanor och yttrafikleder. Frihet skall alltså därvid i princip föreligga
att använda för området disponibla medel för det alternativ, som ur samhällsekonomiska
och trafikekonomiska synpunkter bedömes som den fördelaktigaste
lösningen. Medelstilldelningen för väg- och gatubyggnader inom
andra delar av landet får följaktligen ej heller påverkas i negativ riktning.
1 anledning av motionärernas yrkande att riksdagen skall uttala att även
andra lösningar av tätorternas trafikproblem än de där trafiken till viss
del löper i tunnel under jord skall kunna åtnjuta statsbidrag må hänvisas
till departementschefens uttalande (s. 8 i propositionen) att möjligheten till
statsbidrag lämnats öppen även vid andra lösningar än den att trafiken
till någon del löper i tunnel under jord.
Statsutskottets utlåtande nr 97 år 1965
7
Vidkommande vägväsendets finansieringsfrågor förklarade sig utskottet
vidare i sitt förenämnda utlåtande finna vissa skäl tala för att dessa, såsom
motionsledes yrkats, i sin helhet utredes antingen genom någon av de redan
verksamma utredningarna på väg- och vägtrafikområdet eller i annan
ordning. Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande hade emellertid chefen
för finansdepartementet nyligen tillsatt en särskild utredning angående
vägtrafikbeskattningen, vilken utredning angivits skola ske bl. a. mot bakgrund
av den s. k. kostnadsansvarighetsprincipen. Vid sådant förhållande
fann utskottet någon framställning i ämnet från riksdagens sida ej påkallad.
Utskottet vidhåller sin sålunda deklarerade uppfattning i de av motionärerna
aktualiserade frågorna. Med beaktande av innebörden härav ävensom
departementschefens i det föregående omnämnda uttalande synes motionärernas
önskemål i väsentliga delar tillgodosedda samt motionerna därutöver
icke böra föranleda någon riksdagens åtgärd.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
I. att riksdagen må antaga det vid propositionen nr 107
fogade förslaget till förordning om statsbidrag till byggande
av tunnelbana;
II. att motionerna 1:741 och 11:872 icke må föranleda
någon riksdagens åtgärd;
III. att motionerna I: 742 och II: 871 icke må föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 11 maj 1965
På statsutskottets vägnar:
GÖSTA BOHMAN
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Boman, fröken
Andersson, herrar Birger Andersson, Ivar Johansson, Fritz Persson, Axel
Andersson, Rikard Svensson, fru Wallentheim, herrar Söderberg, Bengtson,
Bertil Petersson, Källqvist och Strandberg; samt
från andra kammaren: herrar Bohman, Gustafsson i Stockholm, Karlsson
i Olofström, Ståhl, Almgren, Mellqvist, fröken Elmén, herrar Johansson
i Norrköping, Cassel, Gustafsson i Uddevalla, Nelander, fru Holmberg, herrar
Mattsson, Berg och Nilsson i Tvärålund.