Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1965

1

Nr 7

Utlåtande i anledning av väckt motion angående körkortsproven.

Tredje lagutskottet har behandlat en i riksdagens första kammare väckt
och till lagutskott hänvisad motion, nr 239 av herr Jacobsson, Per.

I motionen hemställes »att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj :t
anhålla om utredning av frågan om förutsättningar och former för införande
av en personlig prövning och test av körkortssökande i enlighet med de
riktlinjer som angivits i motionen samt att snarast möjligt framlägga därav
föranledda förslag».

Beträffande grunderna för motionärens hemställan får utskottet, i den
mån redogörelse ej lämnas nedan, hänvisa till motionen.

Gällande bestämmelser

Villkoren för rätt att föra vissa slag av motorfordon är upptagna i vägtrafikförordningen
den 28 september 1951. Enligt huvudregeln i 29 § 1 mom.
får motorfordon eller med gummihjul försedd traktor bara föras av den,
som genom ett av länsstyrelse (för Stockholm överståthållarämbetet) utfärdat
körkort är därtill berättigad. Körkort förekommer av tre slag, nämligen
för bil, för motorcykel och för traktor (29 § 2 mom.). Körkort för bil berättigar
också till förande av motorcykel och traktor. Körkort för motorcykel
gäller även för traktor. Körkort för bil får bara meddelas den, som fyllt
18 år, samt körkort för motorcykel eller traktor endast person, som uppnått
16 års ålder. Om särskilda skäl därtill föreligger, får dock körkort för
traktor meddelas den, som fyllt 15 år. Om innehavare av körkort för motorcykel
inte fyllt 18 år, gäller körkortet bara för s. k. lätt motorcykel — d. v. s.
en motorcykel med tjänstevikt av högst 75 kg — och traktor (3 inom.).

Från kravet på körkort gäller vissa undantag. Sålunda får exempelvis
traktor föras tillfälligt kortare sträcka på väg vid färd till eller från arbetsplats
eller mellan en gårds ägor eller för liknande ändamål även av den, som
inte innehar körkort (29 § 1 mom. andra stycket), övningskörning i syfte
att förvärva erforderlig färdighet i körning med motorfordon får också förekomma
på vissa villkor, bl. a. att föraren fyllt 18 år eller, om körningen
avser lätt motorcykel, 16 år (30 § 1 inom.).

Den, som önskar erhålla körkort, skall enligt 31 § 1 mom. undergå förarprov
inför särskild besiktningsman eller, i fråga om körkort för traktor,
Bihang till riksdagens protokoll 1965. 9 samt. 3 avd. Nr 7

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1965

annan av länsstyrelse därtill förordnad person. Förarprov för bil eller
motorcykel må enligt 3 mom. godkännas blott om sökanden efter prövning
under olika trafikförhållanden samt skriftligt och muntligt förhör befinnes

a) besitta ur trafiksäkerhetssynpunkt erforderlig körskicklighet, sinnesnärvaro
och omdömesförmåga;

b) äga för brukandet erforderlig kännedom om det slag av motorfordon,
varom fråga är;

c) ha nödiga insikter om gällande trafikföreskrifter samt om den verkan
ur trafiksäkerhetssynpunkt, som trötthetstillstånd och alkoholhaltiga
drycker medför å den mänskliga organismen;

d) äga kunskaper om de särskilda risker, som är förenade med omkörning,
färd över järnvägskorsning, passerande av barn som uppehåller sig
på eller invid vägen, körning under mörker, vid halt väglag eller under
andra mera svårbemästrade eller farofyllda trafikförhållanden samt om det
körsätt, som förare i olika situationer har att tillämpa för att undgå olyckor;
samt

e) ha sådana kunskaper om trafikolyckornas omfattning, orsaker och
karaktär samt sådana insikter i övrigt, att sökanden kan antagas förstå
nödvändigheten av ett varsamt och hänsynsfullt uppträdande i trafiken.

Förarprov för traktor må godkännas, om sökanden efter skriftligt och
muntligt förhör befinnes äga sådana insikter, som ovan under c) angivits
(4 mom.). Har sökande avlagt godkänt prov, skall den, som anställt provet,
utfärda kompetensbevis (5 mom.). Innehavare av i främmande länder
utfärdade körkort kan under vissa förutsättningar erhålla körkort här i
riket utan att undergå förarprov (KK 6 juni 1962 om rätt för person, som
i främmande stat äger framföra motorfordon, att erhålla körkort utan att
undergå förarprov).

Vid ansökan om körkort skall enligt 32 § 1 mom. vägtrafikförordningen
sökanden regelmässigt — förutom kompetensbevis och intyg om viss synoch
hörselförmåga — bl. a. foga ett av polismyndigheten i sökandens mantalsskrivningsort
inom tre månader före ansökningen utfärdat intyg avseende
huruvida sökanden med hänsyn till sina personliga förhållanden får
anses lämplig som förare av körkortspliktigt fordon, s. k. lämplighetsintyg.
Författningsrummet innehåller detaljerade bestämmelser om den undersökning,
som skall föregå utfärdandet av detta intyg.

Jämlikt 32 § 2 mom. äger vederbörande länsstyrelse utfärda körkort, sedan
den prövat ingivna handlingar och den ytterligare utredning, som kan
befinnas erforderlig. Vid prövningen skall särskilt beaktas, om sökanden
gjort sig känd för nyktert levnadssätt och om det kan antagas, alt han såsom
förare av körkortspliktigt fordon kommer att visa hänsyn till andra,
omdöme och ansvar samt respekt för trafikens regler. Den, som sakfällts för
fylleri eller olovlig körning, må ej erhålla körkort inom två år från förseelsen,
om det ej kan anses uppenbart, att han likväl är att bedöma såsom

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1965

3

skötsam. Till sökande, som lider av lyte, sjukdom eller syn- eller hörselnedsättning,
som väsentligen minskar hans förmåga att föra fordon av
aktuellt slag, får körkort endast utfärdas i de fall och på de villkor, som
Konungen bestämmer.

Över utfärdade körkort skall länsstyrelse föra körkortsregister (32 §
6 mom. vägtrafikförordningen). I 72—75 §§ vägtrafikkungörelsen gives närmare
bestämmelser om sådant register.

I 33 § vägtrafikförordningen återfinnes reglerna om återkallelse av körkort.
Häri stadgas, att länsstyrelse under vissa förhållanden skyndsamt skall
ompröva frågan om lämpligheten som fordonsförare hos person, för vilken
länsstyrelsen utfärdat körkort. Detta gäller, när länsstyrelsen med hänsyn
till inkomna underrättelser finner skälig anledning föreligga till antagande
att körkortsinnehavaren icke uppfyller de förutsättningar, som gäller för
erhållande av körkort. I sådant fall kan länsstyrelsen förelägga vederbörande
förare att inkomma med lämplighetsintyg, läkarintyg eller kompetensbevis.
Fullgör körkortsinnehavaren ej föreläggandet, kan detta leda till att
hans körkort återkallas. Länsstyrelsen kan också själv eller genom polismyndighet
införskaffa erforderlig utredning. I vissa fall skall körkortet
regelmässigt återkallas. Detta gäller, om föraren gjort sig skyldig till grov
vårdslöshet i trafik, till rattfylleri, trafikonykterhet eller smitning. Samma
är förhållandet, om han genom upprepade förseelser mot de bestämmelser,
som i trafikens eller trafiksäkerhetens intresse meddelats för förare av motordrivna
fordon, visat bristande vilja eller förmåga att rätta sig efter dessa
bestämmelser eller om han annars vid färd med motordrivet fordon i något
för trafiksäkerheten väsentligt hänseende grovt åsidosatt de förpliktelser,
som åligger honom som fordonsförare. Körkort skall vidare återkallas, om
körkortsinnehavare gjort sig skyldig till fylleri eller olovlig körning och
det ej kan anses uppenbart, att han likväl är skötsam, liksom om föraren
med liänsyn till onyktert levnadssätt finnes inte böra betros med körkort.
Samma regel gäller för det fall att förare genom brottslig gärning ådagalagt
påtaglig brist på hänsyn till andra eller på grund av personliga förhållanden
i övrigt icke kan anses lämplig såsom förare av körkortspliktigt fordon.
Om förares förutsättningar att föra körkortspliktigt fordon blivit så
väsentligt minskade genom sjukdom, skada eller dylikt, att han ur trafiksäkerhetssynpunkt
icke vidare bör inneha körkort, skall kortet också i regel
indragas.

Reglerna om återkallelse av körkort kompletteras med föreskrifter i 80
och 81 §§ vägtrafikkungörelsen. Domstolar, nykterhetsnämnder m. fl. ålägges
här en omfattande underrättelseplikt rörande vissa brott och förseelser
m. in., som är av betydelse för bedömningen av eu körkortsinnehavares
lämplighet att inneha körkort. Underrättelse skall i förekommande fall tillställas
den länsstyrelse, som utfärdat körkortet för den ifrågavarande per -

sonen.

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1965

Vägtrafikförordningen innehåller jämväl regler om varning till körkortsinnehavare
(34 §) samt om interimistisk återkallelse (33 § 3 mom.) och om
omhändertagande (35 §) av körkort.

Ingående bestämmelser om körskola och om kompetenskraven på däri
arbetande personal är upptagna i 36 §.

Offentlig utredning

Enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 15 augusti 1962 tillkallades sakkunniga,
vilka sedermera antagit benämningen bilförarutredningen, för att
verkställa utredning angående förarutbildningen och därmed sammanhängande
spörsmål.

Enligt direktiven (riksdagsberättelsen år 1963 s. 178 ff) skall utredningen
i första hand företa en genomgripande revision av gällande kursplaner för
undervisningen i körskolorna och därvid bl. a. beakta behovet av ökad träning
i landsvägskörning, körning i mörker m. m. Vidare erfordras enligt
direktiven en översyn av de anvisningar, som fastställts att tillämpas av
besiktningsman vid körkorts- och trafikkortsprov. I anvisningarna bör klarläggas
de detalj prov, som skall ingå i körprovet, samt ges enhetliga riktlinjer
för omfattningen av det teoretiska provet och för bedömningen av
elevens prestationer och allmänna lämplighet som motorfordonsförare. Utredningen
bör uppmärksamma hur erforderlig kontroll av körskolorna skall
åvägabringas samt lägga fram riktlinjer för inspektion av körskola. Utredningen
skall vidare bl. a. pröva möjligheterna att låta bilskolorna förrätta
även de slutliga körkorts- och trafikkortsproven. Även frågan om huvudmannaskapet
för kontrollverksamheten beträffande förarutbildningen bör
upptas till prövning. Utredningen bör också överväga trafikundervisningen
i grundskolan så att den får en sådan uppläggning och ges ett sådant innehåll
att den i högsta ldassen kan utmynna i en teoriutbildning motsvarande
den som bör krävas för erhållande av körkort för bil. Utredningen skall
jämväl utreda frågan om differentiering av körkort i särskilda körkort för
personbil, lastbil och buss ävensom frågor om provisoriska körkort och
effektivare registrering av körkortsinnehavare.

I frågor rörande kontroll av förarnas hälsotillstånd, kunskaper och färdigheter
uttalas i direktiven följande.

Ett annat spörsmål som framförts i diskussionen om ökad trafiksäkerhet
gäller möjligheten att fortlöpande kunna följa körkortsinnehavarnas utveckling
och ingripa om en förare i något hänseende skulle visa sig vara klart
olämplig att föra motorfordon. Därvid har bl. a. föreslagits införande av en
periodisk kontroll, vid vilken förarnas hälsotillstånd skulle kontrolleras och
sådana förare utmönstras som från medicinska synpunkter icke är lämpliga
att föra bil. Vidare har hävdats att man genom särskilt anordnade prov
borde utröna om vederbörande innehar erforderliga kunskaper och färdig -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1965

5

heter att framföra motorfordon. Det förtjänar framhållas, att man i vissa
länder —-1, ex. Danmark, Finland och Norge — begränsat körkortets giltighet
och föreskrivit särskilda villkor för dess förlängning. Utredningen synes
böra överväga här berörda spörsmål på nytt för vårt lands del. Därvid
bör utredningen samråda med de svenska ledamöterna i nordiska vägtrafikkommittén,
vilken har till uppgift bl. a. att koordinera vägtrafiklagstiftningen
i de nordiska länderna.

Enligt årets riksdagsberättelse (s. 169) beräknas utredningsarbetet bli
slutfört under första halvåret 1965.

Utskottet

Mot bakgrund av den ständigt ökande motortrafiken på våra vägar och
en därmed stegrad risk för de vägfarande anser motionären det icke längre
vara en självklar rättighet att få körkort enbart därför att vissa formella
krav beträffande exempelvis körltunskaper och motorkännedom är uppfyllda.
Eftersom tilldelandet av körkort i stället måste anses markera ett förtroende
från samhällets sida, bör det enligt motionären vara motiverat med en omprövning
av villkoren för att få körkort. För motionären förefaller det därvid
angelägnast att en sakkunnig prövning av körkortsaspiranternas personliga
egenskaper och psykiska status kommer till stånd och att vederbörande
aspirant på lämpligt sätt bibringas kunskap om det ansvar som följer med
körkortsinnehavet. Motionären hemställer om utredning i enlighet med det
sagda.

Enligt vägtrafikförordningen får förarprov godkännas endast om sökanden
visar sig ha bl. a. en från trafiksäkerhetssynpunkt erforderlig sinnesnärvaro
och omdömesförmåga ävensom sådana kunskaper om trafikolyckornas
omfattning, orsaker och karaktär samt insikter i övrigt att sökanden
kan antagas förstå nödvändigheten av ett varsamt och hänsynsfullt uppträdande
i trafiken. Dessutom gäller att länsstyrelse vid utfärdande av körkort
skall beakta om det kan antagas att sökanden kommer att visa hänsyn till
andra, omdöme och ansvar samt respekt för trafikens regler. Redan enligt
gällande lagstiftning föreligger sålunda en viss prövning av körkortssökandes
personliga egenskaper. Såsom förut nämnts övervägs vidare inom bilförarutredningen
förarutbildningen och därmed sammanhängande spörsmål.
Enligt direktiven för utredningen bör beträffande de anvisningar, som
fastställts att tillämpas av besiktningsman vid körkorts- och trafikkortsprov,
bl. a. ges enhetliga riktlinjer för bedömningen av elevens prestationer
och allmänna lämplighet som motorfordonsförare. Utredningen har också
att överväga frågor om bl. a. periodisk kontroll av förarnas hälsotillstånd,
kunskaper och färdigheter. Såsom framgår av årets riksdagsberättelse beräknas
utredningsarbetet bli slutfört under första halvåret 1965. Utskottet,
som i och för sig vill uttala sin anslutning till motionens syfte att verka för

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1965

ett ökat ansvarsmedvetande från bilförarnas sida, anser att de av motionären
aktualiserade frågorna bör bedömas mot bakgrund av den utredning,
som sålunda inom den närmaste tiden kommer att föreligga. På grund härav
finner utskottet någon riksdagens åtgärd i anledning av motionen ej vara
påkallad.

Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motion, 1: 239, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 2 mars 1965

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson, Ebbe Ohlsson, Knut Johansson,
Erik Jansson, Nils-Eric Gustafsson, Åkesson, Herbert Larsson och
Torsten Hansson*;

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Nyberg, fru
Torbrink, herrar Grebäck, Persson i Tandö, Johansson i öckerö och Carlshamre.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

ESSELTE AB. STHLM CS
514596