Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1965

1

Nr 26

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag angående fortsatt giltighet av lagen den
19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering m. m., m. in.
jämte i ämnet väckta motioner, dels väckta motioner
om avveckling av hyresregleringen och hyreskontrollen,
om bevarande av värdefull äldre stadsbebyggelse,
om motverkande av rivning av icke saneringsmogna
fastigheter, om åtgärder för att underlätta sanering
av äldre byggnadsbestånd samt om kontroll av överlåtelse
av bostadsrätt vid förvärv å exekutiv auktion.

Genom en den 26 mars 1965 dagtecknad proposition, nr 103, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj :t
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag
till

1) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om
hyresreglering m. m.;

2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om
kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.;

3) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december 1956 (nr 568)
om rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal;

4) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 15 maj 1959 (nr 157) med
särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås fortsatt giltighet för lagstiftningen om hyresreglering
till utgången av år 1966.

Lagförslagen

De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse.

1 Bihang till riksdagens protokoll 19G5. 9 samt. 3 avd. Nr 26

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1965

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429)
om hyresreglering m. in.

Härigenom förordnas, att lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering m. m.,
vilken enligt lag den 31 maj 1963 (nr 163) gäller till och med den 31 december
1965, skall äga fortsatt giltighet till och med den 31 december 1966.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1965.

Har hyresvärd, utan att hyresrätten är förverkad, före den 1 juli 1965
uppsagt hyresavtal till upphörande efter den 31 december 1965, må framställning
som sägs i 7 § göras senast den 14 juli 1965 eller, om hyresvärden
icke före den 1 i sistnämnda månad tydligt meddelat, att han ej önskar låta
hyresgästen kvarbo, inom fjorton dagar efter det hyresvärden lämnat hyresgästen
sådant meddelande.

Har hyresvärd före den 1 juli 1965 lämnat meddelande som sägs i 8 a §
femte stycket om att hyresförhållande skall upphöra efter den 31 december
1965, må framställning enligt samma paragraf göras senast den 14 juli 1965.

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om kontroll
av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt in. m.

Härigenom förordnas, att lagen den 19 juni 1942 om kontroll av upplåtelse
och överlåtelse av bostadsrätt m. in., vilken enligt lag den 31 maj 1963
(nr 164) gäller till och med den 31 december 1965, skall äga fortsatt giltighet
till och med den 31 december 1966.

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december 1956 (nr 568 ) om rätt
i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal

Härigenom förordnas, att lagen den 7 december 1956 om rätt i vissa fall
för hyresgäst till nytt hyresavtal, vilken enligt lag den 31 maj 1963 (nr 165)
gäller till och med den 31 december 1965, skall äga fortsatt giltighet till och
med den 31 december 1966.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1965

3

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 15 maj 1959 (nr 157) med särskilda
bestämmelser om makars gemensamma bostad

Härigenom förordnas, att lagen den 15 maj 1959 med särskilda bestämmelser
om makars gemensamma bostad, vilken enligt lag den 31 maj 1963
(nr 166) gäller till och med den 31 december 1965, skall äga fortsatt giltighet
till och med den 31 december 1966.

Motioner

1 samband med propositionen har utskottet behandlat dels i anledning av
densamma väckta motioner, dels vissa till lagutskott hänvisade fristående motioner
enligt följande.

I anledning av propositionen väckta motioner

a) Likalydande motionerna I: 739 av herr Holmberg m. fl. och II: 869 av
herr Magnusson i Borås m. fl., i vilka hemställs,

»1. att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 163 rörande
fortsatt giltighet för lagstiftningen om hyresreglering;

2. besluta om en etappvis skeende avveckling av hyresregleringen och
byreskontrollen i sådan takt att avvecklingen blir genomförd

a) i orter med mindre än 40 000 invånare under loppet av 1966,

b) i övriga orter utom storstadsområdena under loppet av 1967 samt

c) i storstadsområdena under loppet av 1968 och 1969; ävensom

3. att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderliga
författningsändringar»;

b) likalydande motionerna I: 740 av herr Jacobsson, Per, och herr Hilding
och II: 870 av herr Ståhl m. fl., i vilka hemställs,

»att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition nr 103
måtte besluta i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att en parlamentarisk beredning
tillsättes för en samordnad lösning av bostadsfrågan i hela dess
vidd samt att till denna berednings förfogande ställa den inom kanslihuset
tillsatta expertgruppen jämte andra lämpliga experter».

Beträffande skälen för motionärernas yrkanden hänvisas, i den mån redogörelse
ej lämnas nedan, till motionerna I: 739 och II: 870.

fl Bihang till riksdagens protokoll 1965. 9 samt. 3 avd. Nr 26

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1965

Fristående motioner

a) Likalydande motionerna I: 58 av herr Anderson, Carl Albert, och II: 74
av herr Zetterberg, i vilka hemställs,

»att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t påkalla en skyndsam utredning rörande
bevarande av äldre, värdefull stadsbebyggelse»;

b) likalydande motionerna I: 67 av herrar Hilding och Nyman samt II: 90
av herr Gustafsson i Borås, i vilka hemställs,

»att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t begära förslag till sådan ändring av
bosladsrättskontrollagen att ovan påtalade möjlighet att kringgå lagen undanröjes»; c)

motionen II: 131 av herrar Eliasson i Sundborn och Sjönell, vari hemställs,

»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam
utredning samt förslag till innevarande års riksdag rörande åtgärder för
motverkande av rivning av icke saneringsmogna bostadsfastigheter i enlighet
med vad i motionen anförts»;

d) likalydande motionerna I: 330 av herr Virgin m. fl. och II: 3% av herr
Heckscher m. fl., i vilka hemställs,

»A. att riksdagen måtte

1) i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t måtte låta utreda
och framlägga förslag om erforderliga åtgärder för att stimulera och underlätta
en sanering av äldre byggnadsbestånd genom ombyggnad;

2) besluta om sådan ändring av hyresregleringslagen att fastighetsägare
och hyresgäst erhåller frihet att avtala om sådan hyreshöjning som kan
föranledas av i fastigheten genomförda förbättringsåtgärder;

B. att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till sådana ändringar
i hyreslagstiftningen som erfordras för genomförande av förslaget under
A 2)»;

e) likalydande motionerna I: 331 av herr Virgin m. fl. och II: 397 av herr
Heckscher m. fl., i vilka hemställs,

»1) att riksdagen måtte besluta om en etappvis skeende avveckling av
hyresregleringen och hyreskontrollen i sådan takt att avvecklingen blir genomförd a)

i orter med mindre än 40 000 invånare under loppet av 1966,

h) i övriga orter utom storstadsområdena under loppet av 1967 samt

c) i storstadsområdena under loppet av 1968 och 1969; ävensom

2) att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderliga
författningsändringar».

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1965

Beträffande skälen för motionärernas yrkanden hänvisas, i den mån redogörelse
ej lämnas nedan, till motionerna 1:58, 11:90, 11:131, 11:396 och
11:397.

Gällande bestämmelser

En redogörelse för det huvudsakliga innehållet i de i propositionen behandlade
lagarna lämnas i propositionen på s. 4—7. Med anledning av de
framställda motionsyrkandena må ytterligare anföras följande.

Enligt 54 § 1 mom. tredje stycket byggnadsstadgan den 30 december 1959
(nr 312) fordras byggnadslov för rivning av byggnad, såvida byggnaden är
belägen inom område med stadsplan. Byggnadslov för rivning anses emellertid
i princip ej kunna vägras (jfr Bexelius m. fl. Byggnadslagstiftningen
4:e uppl. s. 443). Vidare kan byggnad enligt lag den 9 december 1960 (nr
690) förklaras för byggnadsminne. I samband därmed skall genom skyddsföreskrifter
anges, i vilka delar byggnaden inte får ändras. Medför skyddsföreskrifter
sådan inskränkning i rätten att nyttja byggnad att ägaren kan
förfoga däröver endast på sätt som står i uppenbart missförhållande till dess
tidigare värde, är han berättigad till ersättning av kronan för liden skada.
Den som i strid mot meddelade skyddsföreskrifter river byggnadsminne kan
straffas med dagsböter. Genom förordnande enligt lagen den 31 maj 1963
(nr 268) om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete kan bl. a. rätten till
rivning av byggnad göras beroende av sådant tillstånd. Tillståndsprövningen
skall ske under beaktande av vissa förhållanden på byggarbetsmarknaden.

I bostadsrättskontrollagen föreskrivs att överlåtelse av bostadsrätt mot
vederlag för att bli gällande skall godkännas av hyresnämnd. Undantag gäller
dock för förvärv som skett på exekutiv auktion (5 §). överlåtelse av bostadsrätt
får ej godkännas, om ersättning för bostadsrätten skall utgå med
högre belopp än som svarar mot bostadsrättshavarens andel i föreningens behållna
tillgångar, om inte bostadsrätten av särskild anledning har högre
värde (6 §). Det är förbjudet att för överlåtelse av bostadsrätt motta, träffa
förbehåll om eller begära ersättning utöver vad som upptagits i det avtal,
som underställs hyresnämndens prövning, eller att motta högre ersättning
än nämnden godkänt (7 §).

I. Förlängning av hyreslagstiftningens giltighetstid
Hyresrådets framställning och remissyttrandena

1 propositionen lämnas på s. 7—8 en redogörelse för hyresrådets framställ
ning och de däröver avgivna remissyttrandena.

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1965

Departementschefen

Sedan år 1956 pågår en successiv avveckling av hyresregleringen. Sålunda
har efter ändringar i hyresregleringslagen från lagens bestämmelser om hyreskontroll
undantagits dels upplåtelse av lägenhet i hyresvärden tillhörigt
hus, för vilket utgått sådant statligt lån som är förenat med villkor om begränsning
av rätten att uttaga hyra och slutligt beviljats efter den 31 december
1956 samt icke uppsagts till betalning, dels upplåtelse i första hand av lägenhet
i hus, som förvaltas av landstingskommun, borgerlig primärkommun
eller municipalsamliälle eller av allmännyttigt bostadsföretag eller av företag
som jämställts med kommun eller av annat bostadsföretag, i vilket
landstingskommun eller borgerlig primärkommun äger ett bestämmande
inflytande och som arbetar utan enskilt vinstsyfte, och dels upplåtelse av
bostadslägenhet som förvaltas av staten. Vidare har genom beslut av Kungl.
Maj :t vid olika tillfällen såväl en ytterligare kategorimässig som en regional
avveckling av hyresregleringen skett. Senast har genom beslut den 29 oktober
och den It december 1964 hyresregleringen från och med den 2 mars
1965 upphävts helt i 40 orter. Efter denna avveckling gäller hyresregleringen
i fråga om bostäder i 169 orter. För möblerade rum gäller regleringen
i endast 8 av dessa orter. Regleringen är helt upphävd beträffande garage.
För andra lokaler än garage, d. v. s. huvudsakligen butiks- och kontorslokaler,
är regleringen kvar i endast 16 orter.

Folkmängden i de 169 orter, som fr. o. m. den 2 mars 1965 fortfarande
har hyresreglering för bostäder, kan uppskattas till icke fullt 4,4 milj.,
d. v. s. c:a 58 % av rikets hela folkmängd. Att märka är dock bl. a., att lägenheter
i kommunägda hus i dessa orter är undantagna från varje form
av hyresreglering och att lägenheter i privata hus, som tillkommit under
de senaste åtta åren, i det stora flertalet fall ej är underkastade hyresregleringslagen
utan faller under den hyreskontroll som utövas av den lånebeviljande
myndigheten.

Som framgår av hyresrådets skrivelse tillkallades i maj 1963 sakkunniga
för utredning om förenkling av hyreskontrollen och utformning av besittningsskyddet
för hyresgäst inom ramen för den allmänna hyreslagstiftningen.
Syftet med hyreslagstiftningssakkunnigas uppdrag kan i huvudsak sägas
vara att hyresregleringen i sin nuvarande form skall upphöra att gälla
och att erforderliga lagregler om förhållandet mellan parterna på hyresmarknaden
skall om möjligt samlas i en allmän hyreslag, som förenar principiell
avtalsfrihet på marknaden med ett effektivt besittningsskydd för
hyresgästerna, innefattande möjlighet att ingripa mot oskäliga hyror. I direktiven
för de sakkunniga framhöll jag, att utredningen borde bedrivas
med all den skyndsamhet som omständigheterna medgav. Den utveckling
som ägt rum sedan de sakkunniga tillkallades har givit ökad vikt åt önskemålet
om skyndsamhet i utredningsarbetet. Samtidigt som en förbättrad

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26‘ är 1965 7

jämvikt på bostadsmarknaden har inträtt på åtskilliga mindre och medelstora
orter — varigenom hyresregleringen kunnat avvecklas regionalt —
synes etterfrågeöverskottet ha ökat på bostadsmarknaden i de största och
mest expansiva regionerna. Samtidigt har kostnadsutvecklingen för de under
senare år byggda husen medfört en tendens till skärpt hyressplittring.
Därmed torde också andra med hyresregleringen förenade olägenheter ha
accentuerats. Som exempel härpå kan anföras den bristande rörligheten på
bostadsmarknaden, de orättvisor olika hyresgäster emellan som följer av
hyressplittringen och svårigheterna att åstadkomma en ändamålsenlig fördelning
av bostadsbeståndet. Under den senaste tiden har uppmärksamheten
även riktats mot en annan företeelse, som anses ha samband med hyresregleringen,
nämligen rivningen av hus som inte är saneringsinogna från
teknisk synpunkt.

Hyreslagstiltningssakkunniga beräknar att kunna slutföra sitt uppdrag
under år 1965. Det är min förhoppning att detta skall ske så tidigt, att etter
erforderlig remissbehandling på grundval av detta utredningsarbete förslag
till ny lagstiltning i dessa ämnen skall kunna föreläggas riksdagen under
är 1966. I avbidan härpå bör gällande hyresregleringslagstiftning i enlighet
med hyresrådets hemställan förlängas till och med den 31 december 1966.
Liksom vid föregående förlängningstillfällen torde till den lag som innefattar
bestämmelse om förlängning av hyresregleringslagen böra fogas övergångsbestämmelser
av innebörd, att i vissa fall ansökan om förlängning av
hyresförhållande eller övertagande av hyresrätt, som avser tid efter lagens
hittillsvarande giltighetstid, må göras inom viss kortare tid efter det förlängningslagen
trätt i kraft.

Besittningsskyddslagen liksom även lagen med särskilda bestämmelser
om makars gemensamma bostad bör samtidigt få förlängd giltighet till och
med utgången av år 1966.

Erfarenheterna av den regionala och kategorimässiga avveckling som skett
har, såvitt hittills kunnat bedömas, i stort sett varit goda. Detta innebär
dock ej, att det är möjligt att — såsom föreslagits av fastighetsägareförbundet
— nu utan särskild prövning avveckla hyresregleringen i samtliga städer
med mindre än 40 000 invånare och, såvitt angår butiks- och kontorslokaler,
lörordna om avveckling för hela riket. Den kategorimässiga och
regionala avveckling av hyresregleringen som pågår sedan några år bör
tortgå enligt de av 1961 års riksdag godtagna riktlinjerna. Dessa innebär,
att avvecklingen grundas på ingående utredning angående förhållandena
på respektive orters hyresmarknad. Härvid bör hänsyn tas till vederbörande
kommunala myndighets bedömning. Detta bör emellertid inte hindra att
hyresregleringen på en ort avvecklas mot de kommunala myndigheternas
uttalade önskemål, om det är uppenbart att hyresmarknadsläget inte längre
motiverar dess bibehållande. Riktpunkten bör vara att avvecklingen bedrivs
så skyndsamt som möjligt utan att olägenheter uppstår på hyresmarknaden.

2f llihang till riksdagens protokoll 1965.!) samt. 3 avd. AV Sfi

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1965

Skulle den nya lagstiftning om vilken jag tidigare talat bli försenad och till
följd därav hyresregleringslagens giltighetstid behöva förlängas ytterligare,
kan awecklingsfrågan komma i ett annat läge. Det kan då finnas anledning
att överväga en snabbare regional avveckling eller andra därmed jämförbara
åtgärder.

Lagrådet

Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran.

II. Ombyggnad och rivning av bostadshus

Inledning

Riksdagen har vid flera tillfällen och senast år 1964 avslagit motionsyrkanden
som syftat till att skapa avtalsfrihet beträffande hyressättningen i
samband med ombyggnadsarbeten. Utskottet hänvisar i denna del till sina av
riksdagen godkända utlåtanden 1961:24, 1963:26 och 1964:18. I sistnämnda
utlåtande anfördes efter en erinran om den tidigare riksdagsbehandlingen
vidare följande.

Riksdagen har därvid godtagit utskottets uppfattning att det å ena sidan
givetvis är önskvärt att åtgärder vidtages för att underlätta en upprustning
av det äldre bostadsbeståndet men att å andra sidan ett genomförande av förslagen
skulle medföra stora olägenheter men blott ringa fördelar. Sålunda
skulle hyresgästens ställning försvagas och ovisshet i många fall uppstå
om gällande grundhyra. Dessa skäl finner utskottet allltjämt bärande. Härtill
kommer att ansvariga myndigheter enligt utskottets mening ägnar moderniseringsverksamheten
stort intresse och att tillämpningen av gällande
bestämmelser om hyressättningen i dylika fall är så generös, att den icke
kan antagas verka hämmande på moderniseringar och förbättringar av äldre
fastigheter, då dessa är sakligt välmotiverade. En rimlig förräntning av det
på sådana arbeten nedlagda kapitalet torde således i regel kunna erhållas
även inom ramen för nuvarande hyresreglering. Om rivning sker av äldre
fastigheter, vilka i och för sig ännu under lång tid kunnat erbjuda godtagbara
bostäder, synes detta ofta kunna bero mindre på tillämpningen av reglerna
om höjning av grundhyra i anledning av förbättringsarbeten än på en
önskan hos ägaren att genom hyrorna i ett nyuppfört hus kunna tillgodogöra
sig ett stegrat tomtvärde. Av direktiven för hyreslagstiftningssakkunniga
framgår vidare att de sakkunnigas uppdrag omfattar en utredning bl. a. av
frågan om en anpassning av hyrorna till lägenhetens bruksvärde samt av
spörsmålet huruvida, i likhet med vad nu enligt 6 § hyresregleringslagen
gäller beträffande möblerade rum, avtalsfrihet beträffande hyran i princip
bör tillskapas med möjlighet för hyresnämnd att nedsätta oskälig hyra.
Utskottet vill anmärka att ett genomförande av motionärernas lagförslag
leder till en hyresreglering av det slag, som sålunda är föremål för de sak -

9

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1065

kunnigas överväganden. Enligt utskottets mening kan det ej komina i fråga
att på detta begränsade område genom en omedelbar lagändring föregripa
utredningens resultat. Vid angivna förhållanden, och då utredningen enligt
direktiven skall bedrivas med all den skyndsamhet som omständigheterna
medger, anser utskottet att någon riksdagens åtgärd i anledning av motionen
ej är påkallad.

b rågan om eu reglering av rivningsverksamheten med stöd av lagen om
igängsättningstillstånd för byggnadsarbete diskuteras i eu inom inrikesdepartementet
upprättad promemoria, dagteeknad den 13 november 1964. Enligt
promemorian kan en sådan reglering ske efter viss ändring av tillämpningsföreskrifterna
till lagen. Vid tillståndsprövningen, som ankommer på
arbetsmarknadsmyndigheterna, skulle i samråd med hyresnämnderna bedömas,
om rivningshuset är saneringsmoget. Promemorian har remissbehandlats.

Remissyttrandena över departementspromemorian

Stadsförbundet, Svenska byggnadsarbetareförbundet och Svenska riksbyggen
tillstyrker promeinorieförslaget under det att Sveriges fastighetsägareförbund,
Hyresgästernas riksförbund, Svenska byggnadsindustriförbundet,
Svenska byggnadsentreprenörföreningen och Sveriges allmännyttiga bostadsIvretag
(SABO) avstyrker detsamma. Vissa remissmyndigheter vitsordar
behovet av åtgärder jjå området men föreslår att problemen bör lösas på
annat sätt. Sålunda hävdar bostadsstyrelsen, statens hyresråd och Hyresgästernas
riksförbund att en reglering bör kunna ske inom ramen för hyresregleringslagstiftningen,
medan sistnämnda förbund, byggnadsstyrelsen
och Byggnadsarbetareförbundet även framhållit möjligheten att komma till
rätta med problemen med stöd av byggnadslagstiftningen. Arbetsmarknadsstyrelsen
anser att avvägningen av saneringsverksamhetens omfattning i
lörsta hand är en bostadspolitisk fråga. Om promemorieförslaget skulle
genomföras anser HSB.s riksförbund att byggnadsnämnderna bör anvisas
som samrådsorgan.

För att belysa rivningsverksam hetens omfattning i
fråga om bostäder har bostadsstyrelsen redovisat följande tre tabeller.

10 Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1665

Tabell 1. Antalet lägenheter i hus där rivning påbörjats. Åren 1954—1963

1954

1955

1956

1957

1958

1959

1960

1961

1962

1963

Städer ............

2 049

2 311

2 478

2 751

3 777

4 988

6 113

6 345

7 185

7 545

Därav

småhus ........

405

413

505

596

574

822

866

915

1 092

1 195

övriga hus ......

1 644

1 898

1 973

2 155

3 203

4 166

5 247

5 430

6 093

6 350

Stockholms stad
och län ........

494

706

548

486

841

1 033

1 502

1 493

1 913

1 751

Därav

Stockholm......

415

505

440

369

623

768

940

1 142

1 398

1 073

Göteborgs och

Bohus län ......

208

253

213

329

451

298

437

527

753

920

Därav

Göteborg........

139

208

184

265

395

223

323

450

650

764

Malmö............

81

46

14

71

—

427

387

349

310

336

Stor-Stockholm ....

961

1 360

■1 362

1 857

1 492

Göteborgsreg.......

295

375

2470

698

842

1 Med Stor-Stockholm avses fr. o. m. år 1961 även kommunerna i yttre förortszonen.

2 Före år 1961 benämndes området »Stor-Göteborg». Fr. o. m. nämnda år ingår även Marstrands
stad, Hermansby, Kode, Romelanda, Stenungsund och Björketorp i området. Fjärås kommun,
som ingick i Stor-Göteborg, omfattas däremot ej av Göteborgsregionen.

Tabell 2. Antal lägenheter efter rivningshusens ålder. Åren 1961—1963

Kommungrupp

År

Alla lä-genheter

Därav i
småhus

Alla lägenheter fördelade efter byggnadsår

Okänt

Före

1901

1901—

1930

1931—

Städer

1961 ....................

6 345

915

292

4 390

1 582

81

1962 ....................

7 185

1 092

337

4 317

2 303

228

1963 ....................

7 545

1 195

353

4 356

2 584

252

1961—1963 Antal ..........

21 075

3 202

982

13 063

6 469

561

1961—1963 % ..........

100

15

5

62

30

3

Stor-Stockholm

1961 ....................

1 362

109

112

770

419

61

1962 ....................

1 857

171

286

900

518

153

1963 ....................

1 492

146

259

771

332

130

1961 1963 Antal ..........

4 711

426

657

2 441

1 269

344

1961 1963 % ..........

100

9

14

52

27

7

Göteborgsregionen

1961 ....................

470

33

344

121

5

1962 ....................

698

80

_

399

220

79

1963 ....................

842

98

1

500

320

21

1961 1963 Antal ..........

2 020

211

1

1 243

661

105

1961 1963 % ..........

100

10

62

33

5

Malmö

1961 ....................

349

60

61

277

11

1962 ....................

310

40

1

257

47

5

1963 ....................

336

39

_

158

178

—

1961 1963 Antal ..........

995

139

62

692

236

5

1961 1963 % ..........

100

14

6

70

24

—

11

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1965

Tabell 3. Antal lägenheter i rivningshus efter lägenhetsutrustning. Åren 1961—1963

Kommungrupp

År

Alla

lägen heter -

Städer

1961

1962

1963

6 345

7 185
7 545

1961—1963 Antal ____ 21 075

1961—1963 % ____ 100

Stor-Stockholm

1961 .......

1962 .......

1963 .......

1 362
1 857
1 492

1961—1963 Antal ____ 4 711

1961—1963 % ____ 100

Göteborgsregionen

1961 .........

1962 .........

1963 .........

470

698

842

1961—1963 Antal ____ 2 010

1961—1963 % ____ 100

Malmö

1961 ..............

1962 ..............

1963 ..............

1961—1963 Antal ____

1961—1963 % ____

349

310

336

995

100

Därav

med centralvärme och

utan centralvärme och

med wc
och

badrum

med wc

utan

badrum

utan

wc

med wc
och

badrum

med wc

utan

badrum

utan

wc

297

516

288

43

1 039

4 162

388

811

299

89

1 001

4 597

472

925

416

68

1 001

4 663

1 157

2 252

1 003

200

3 041

13 422

5

11

5

1

14

64

94

99

6

14

646

503

200

331

21

30

557

718

167

263

38

4

495

525

461

693

65

48

1 698

1 746

10

15

i

1

36

37

13

5

10

_

_

442

35

63

59

—

2

539

17

21

96

2

19

687

65

89

165

2

21

1 668

3

5

8

0

1

83

9

7

23

2

23

285

3

24

6

—

20

257

23

23

18

—

1

271

35

54

47

2

44

813

4

5

5

0

4

82

Bostadsstyrelsen konstaterar i anslutning till dessa uppgifter alt rivningsverksamheten
successivt ökat, och att den fått en sådan omfattning
att den bör följas med stor uppmärksamhet. I synnerhet gäller detta StorStockholm
där rivningarna mera påtagligt än i andra områden berör modernt
utrustade bostäder. SAIiO anser att man med stöd av förefintligt
statistikmaterial inte kan påstå att rivningsfrekvensen undergått någon
mera uppseendeväckande ökning. Hyresrådet finner rivningsproblemet vara
av begränsad omfattning. Hyresgästernas riksförbund framhåller att uppgifter
om rivning som förekommit i press, radio och TV varit klart vilseledande.
Arbetsmarknadsstyrelsen påpekar, att någon statistik över antalet
med rivningsarbetet sysselsatta inte finns. Som ett mått på storleksordningen
nämns atl inom Stockholms avtalsområde (staden med angränsande
kommuner i länet) har under de senaste åren uppskattningsvis 100 man

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1965

varit jämförelsevis kontinuerligt sysselsatta i sådant arbete, inom samma
område uppgår totala antalet betongarbetare till omkring 11 000.

1 frågan om orsaken till rivningarna av bostadshus framhåller
hyresrådet att rivningarna huvudsakligen avser fall, där saneringsskäl
eller trafiktekniska hänsyn gör sig gällande. Hyresrådet finner emellertid
anledning anta att det i Stockholm och andra större städer även förekommer
vissa rivningar av bostadshus, som inte betingas av nämnda skäl. Anledningen
torde i vissa fall vara, att fastighetsägaren vid försäljning av fastigheten
för rivning och nybyggnad kan påräkna en köpeskilling, som är
högre än det kapitaliserade värdet av den avkastning han under gällande
hyresreglering får vid fortsatt förvaltning av egendomen på oförändrade
grunder. Även byggnadsstyrelsen anser att de ekonomiska förutsättningarna
för byggnadsverksamheten för närvarande och på många orter gynnar rivning
och nybyggnad mera än ombyggnad av därför lämpade fastigheter. Hyresgästernas
riksförbund finner ett i promemorian antytt samband mellan
rivning och hyresreglering inte vara utrett. Motivet för rivning av ett relativt
modernt hus kan enligt förbundet utgöras av exempelvis gällande byggnadsbestämmelser.
Genom att nuvarande stadsplan medger en högre byggnadsrätt
än den enligt vilken den tidigare bebyggelsen tillkommit, ger rivning
och nybebyggelse fastighetsägare ett ökat ekonomiskt utbyte alldeles
oberoende av förekomsten av hyresregleringslagstiftningen. Ett annat skäl
kan enligt förbundet sammanhänga med förhoppningar om framtida förväntningsvinster,
grundade på spekulationer i hyresregleringslagens avveckling
inom en nära framtid och vetskapen om att problemet med den
oförtjänta markvärdestegringen ännu inte kunnat lösas.

Flera remissinstanser vitsordar behovet av åtgärder på området.
Byggnadsstyrelsen framhåller att bristen på möjligheter att förhindra
rivning av byggnad medfört att i många fall byggnader, som exempelvis vid
en planläggning förutsatts skola kunna stå kvar och som är i gott skick,
av ekonomiska skäl rivits. Det synes därför befogat att i sådant läge en
särskild tillståndsprövning för rivningsföretag kommer till stånd. Hyresrådet
finner det också angeläget att såvitt möjligt motverka rivningar i det
fall fastighetsägaren under rådande hyresreglering kan påräkna bättre lönsamhet
genom rivning och nybyggnad. Med hänsyn till bostadssituationen
i stockholmsområdet anser bostadsstyrelsen en närmare undersökning av
rivningsverksamheten i området vara påkallad. Styrelsen upplyser samtidigt
att eu sådan undersökning påbörjats i Stockholm genom stadens försorg.
Uppgifter skall härvid framskaffas för de senaste åren om våningsytor,
fördelade på lokaler och bostäder, samt om utrustning, taxerings- och
byggnadsvärden, byggnadsår och rivningens samband med eventuella stadsplanebestämmelser
angående markens användningssätt. Vidare kominer
uppgifter om bostadsyta och om husens användning i övrigt att samman -

13

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1066

ställas för den nybebyggelse som ersatt rivningshusen. Enligt Hyresgästernas
riksförbund finns det skäl för samhället att i nuvarande bostadsmarknadsläge
reagera, om det visar sig att rivning företas av fastigheter inrymmande
relativt moderna lägenheter. Svenska riksbyggen understryker det
angelägna i att främst spekulation i höga markvärden försvåras och att belintliga
arbetskraftsresurser utnyttjas för produktiva ändamål. HSB.s riksförbund
framhåller däremot att det inte finns något säkert belägg för att
rivningen av icke saneringsmogna byggnader har en sådan omfattning, som
ken motivera ytterligare statliga regleringsingripanden.

Såsom ovan antytts råder bland remissinstanserna delade meningar om
vilka åtgärder som lämpligen bör vidtagas för att lösa förevarande problem.
Vad först gäller förslaget i departementspromemorian att skapa möjligheter
att förhindra rivning genom reglering enligt igångsättning
s 1 a g e n så biträds detta förslag endast av Stadsförbundet, Svenska
byggnadsarbetareförbundet och Svenska riksbyggen, sistnämnda organisation
under förutsättning att särskild hänsyn tas vid handläggningen av
lillståndsärenden till sådan saneringsverksamhet som är eftersträvad från
samhällets synpunkt. Stadsförbundet betonar angelägenheten av att inte
också byggnader, som verkligen är saneringsmogna eller som av stadsbyggnadsskäl
bör försvinna, genom den föreslagna prövningen kommer att bibehållas.
Byggnadsarbetareförbundet tillstyrker förslaget med hänsyn till
angelägenheten av snara åtgärder på området men hemställer om en ytterligare
och grundligare översyn av de möjligheter, som står myndigheterna
till buds att på andra vägar skaffa sig befogenheter att såväl förhindra eu
ohämmad rivningsverksamhet av bostäder som övervaka utnyttjandet av
bostadshus och lägenheter.

Med hänsyn till att syftet med lagen om igångsättningstillstånd huvudsakligen
är att under olika delar av året åstadkomma jämn sysselsättning
för byggnadsindustriens arbetskraft anser ett flertal remissinstanser att eu
reglering av rätten att riva bostadshus inte faller inom ramen för denna
lagstiftning. Sådan uppfattning redovisas av arbetsmarknadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen,
hyresrådet, Fastighetsägareförbundet, Byggnadsindustriförbundet
och Byggnadsentreprenörföreningen.

Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller att rivningsarbetena totalt sett har
begränsad omfattning och betydelse från arbetsmarknadssynpunkt. Endast
undantagsvis torde läget på arbetsmarknaden vara sådant att man har anledning
att under längre tid vägra igångsättningstillstånd, i varje fall under
vintersäsongen. Under sådana förhållanden synes det enligt arbetsmarknadsstyrelsen
från arbetsmarknadssynpunkt mindre ineningsfyllt att vägra
tillstånd särskilt som de flesta rivningsarbeten kan slutföras inom eu
lid av två till fyra månader och då komma till utförande när överskott på
arbetskraft råder. Härtill kommer att ett sådant tillägg ändå inte skulle

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 196.5

14

förhindra eu utrymning av bostadshus för rivning. I åtskilliga fall får nämligen
länsarbetsnämnderna nu ansökan om tillstånd först när huset är tomt.
Sammanfattningsvis anför styrelsen att rivning av bostadshus hittills endast
i begränsad omfattning krävt byggnadsarbetskraft. Från den synpunkten
har frågan endast ett begränsat samband med de förhållanden
som igångsättningslagen avser att reglera. Styrelsen understryker att arbetsmarknadsorganen
endast bar begränsade möjligheter att bedöma om
en byggnad är saneringsmogen eller ej. Styrelsen förutsätter därför att den
sakliga bedömningen skall göras av vederbörande hyresnämnd. Hyresgästernas
riksförbund anser att läget på bostadsmarknaden i de stora bristområdena
kan komma att vara besvärande för lång tid. Det är sålunda
från bostadspolitiska synpunkter motiverat med möjligheter till ingripanden
helt oberoende av hur arbetskraftssituationen kommer att utveckla sig.
Enligt fastighetsägareförbundet och en minoritet inom hyresrådet synes
emellertid hyresnämndernas ledamöter i allmänhet sakna kompetens för
bedömande av hithörande frågor. Förbundet framhåller vidare att man också
torde kunna utgå ifrån att ledamöter och tjänstemän inom arbetsmarknadsstyrelsen
inte rekryterats med tanke på att de skall ha kompetens att
bedöma sådant som uppenbarligen inte har något att skaffa med styrelsens
verksamhetsområde. Samma uppfattning som förbundet redovisas av Byggnadsindustriförbundet
och Byggnadsentreprenörföreningen. Stadsförbundet
anser alt innan arbetsmarknadsmyndigheten avgör ärendet samråd bör
ske med — förutom hyresnämnd — vederbörande byggnadsnämnd och
fastighetsnämnd eller motsvarande kommunalt organ. Fastighetsägareförbundet
kritiserar departementsförslaget för att däri intet försök gjorts att
närmare analysera kännetecknen för rivnings- och saneringsmognad. För
fackmän inom byggnadsbranschen är det visserligen en ganska allmänt
vedertagen uppfattning att kriterierna på saneringsmognad kan fastställas
på helt objektiva grunder, men frågan kan ändå i det särskilda fallet vara
svår att avgöra. Även om det kan vara tveksamt om en byggnad bör betecknas
som saneringsmogen, kan den enligt förbundet ha uppnått en sådan
ålder att det framstår som nödvändigt att ta ståndpunkt till ganska omfattande
frågor om upprustning. Kritik riktas mot förslaget också av Bygynadsindustriförbundet
och Byggnadsentreprenörföreningen för att de företagsekonomiska
kriterierna inte förutsätts vara utslagsgivande för arbetsmarknads-
och hyresmyndigheternas bedömning. Tillståndsgivningen synes
i stället bli beroende av i första hand en bedömning av fastighetens
tekniska kvalitet i förhållande till bostadsbeståndet i övrigt samt dess sannolika
återstående livslängd. Den väsentligaste faktorn, nämligen fastighetens
ekonomiska livslängd, synes däremot enligt dessa organisationer ej
bli beaktad.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1965

15

Flera remissinstanser såsom bostadsstyrelsen, hyresrådet och Hyresgästernas
riksförbund ifrågasätter om inte möjligheter finns att komma till
rätta med förevarande problem inom ra m en för lagen o in h yresreglering.
Bostadsstyrelsen erinrar om att det rivningsförbud som
hinns stadgat i 11)17 års hyresregleringslag och som innebar att byggnad
med bostadslägenheter inte fick rivas utan hyresnämnds samtycke. I den år
1942 framlagda departementspromemorian (SOU 1942:14) angående hyresreglering
uttalades atl en fortskridande bostadsbrist kunde komma att
framtvinga ett liknande förbud, ehuru läget 1942 bedömdes sådant alt ett
förbud da inte ansags nödvändigt. Liksom i 1917 års hyresregleringslag
intogs emellertid, anför styrelsen, i nu gällande lag om hyresreglering en
bestämmelse som innebär att bostäder får tas i anspråk för annat ändamål
först sedan hyresnämnd lämnat sitt samtycke härtill. Hyresrådet framhåller
att enligt 7 § hyresregleringslagen hyresnämnd har att pröva framställning
om ogiltigförklaring av uppsägning. Hyresrådet fortsätter.

Därest uppsägningen grundas på att rivning av fastigheten är förestående
kan hyresnämndens prövning även avse frågan om rivningen är befogad
med hänsyn till fastighetens beskaffenhet och bostadsmarknadsläget
i orten. För närvarande torde hyresnämnderna i allmänhet inskränka sig
till att tillse att hyresgäst i fastighet, som skall rivas, beredes tillfälle att
förhyra annan lägenhet, som kan av honom skäligen godtagas. Hyresrådet
är emellertid berett att till hyresnämnderna utfärda anvisningar av innebörd,
att nämnderna vid prövning av giltigheten av uppsägning, som grundas
på förestående rivning av fastighet, även skall beakta huruvida godtagbara
skäl föreligger för rivningen i fråga. Av betydelse för hyresnämndens
bedömning skulle därvid bli det ändamål för vilket rivningen avses
äga rum samt frågan om något tillskott till bostadsmarknaden kan komma
till stånd genom nybyggnad å tomten.

Minoriteten i hyresrådet ställer sig dock avvisande till att hyresnämnderna
vid prövning av uppsägningsmål rörande rivningsfastigheter skulle
låta sin bedömning påverkas av om fastigheten från teknisk eller ekonomisk
synpunkt är saneringsmogen eller om rivningen är önskvärd från
bostadsmarknadssynpun kl.

Hyresgästernas riksförbund framhåller att hyresnämnd enligt hyresregleringslagen
har att vid avgörande av uppsägnings skälighet la hänsyn till
bostadsmarknadsläget på orten. Förbundet säges sig ha bekant, alt hyresnämnder
vägrar att godta uppsägning i fall, där hyresgäst uppsagts i rivningshus,
om detta konstaterats innehålla lägenheter som till kvalitet och
allmän beskaffenhet varit tillfredsställande. Under senare år synes emellertid
denna tidigare fasta praxis ha kommit att urholkas under hänsynstagande
till uppfattningen att sanering icke bör förhindras eller försvåras.
Hyresregleringslagen ger emellertid enligt förbundets uppfattning möjlighet
till eu restriktiv prövning av uppsägningsärenden, vilket i sin tur kan förhindra
att bostadsmarknaden frånhändes fullgoda lägenheter.

16

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1965

Fastighetsägareförbundet framhåller att valet mellan modernisering och
rivning för nybyggnad till förmån för rivningsalternativet i många fall beror
på hyresregleringslagstiftningen och det sätt på vilket denna lagstiftning
tillämpats. I de mekanismer som reglerar frågan om rivning av byggnader
fungerar hyresregleringen som en avgörande ekonomisk komponent.
Den tekniska sidan av saken regleras av byggnadslagens planinstitut.
Både hyresregleringen och bebyggelseplaneringen behärskas av det allmänna
— hyresregleringen av lagstiftningen och planläggningen av det kommunala
planmonopolet. Förbundet framhåller emellertid att hyresregleringen
sedan år 1956 är under avveckling och att frågan härom behandlas av
hyreslagstiftningssakkunniga. Med ledning av de förslag som kan komma
att framläggas av de sakkunniga borde inom inte alltför lång tid kunna
även i storstadsregionerna införas en ordning, som innebär ett undanröjande
av de allvarligaste olägenheterna i nu förevarande avseenden av
den nuvarande hyresregleringen. Då de i promemorian ifrågasatta åtgärderna
till väsentlig del måste antas ha sin orsak i hyresregleringen som
kan förutsättas komma att upphöra i sin nuvarande utformning, bör man
enligt förbundet inte möta verkningarna av tvångsregleringen i fråga om
hyrorna med nya tvångsåtgärder. Liknande synpunkter framföres av Byggnadsindustriförbundet
och Byggnadsentreprenörföreningen. Också i hyresrådets
yttrande hänvisas till hyreslagstiftningssakkunniga, vilka enligt sina
direktiv har att bl. a. undersöka vilka ändrade regler som kan komma
i fråga för att möjliggöra en erforderlig anpassning av hyrorna till lägenheternas
bruksvärde. Om en sådan anpassning av hyrorna kommer till
stånd torde enligt hyresrådet motivet till rivning av ekonomiska skäl bil
av mindre betydelse. Minoriteten i hyresrådet anser att fråga om omfattningen
av icke önskvärda rivningar bör närmare utredas.

Vissa rehiissinstanser, bl. a. byggnadsstyrelsen, Hyresgästernas riksförbund
och Byggnadsarbetareförbundet ifrågasätter också om inte förevarande
problem skulle kunna lösas med utgångspunkt från byggnadslagstiftningen.

Att tillstånd till rivning inte kan vägras torde enligt byggnadsstyrelsen
på byggnadsnämndshåll betraktas som en brist i byggnadslagstiftningen.
Detta gäller enligt styrelsen framför allt i fråga om sådana byggnader av
kulturhistoriskt eller konstnärligt värde, som inte är skyddade genom särskild
lagstiftning. Enligt Stadsförbundet synes dock byggnadsnämnderna
ha möjlighet att motsätta sig rivning av byggnader som av kulturhistoriska
eller liknande skäl anses böra bevaras.

Byggnadsstyrelsen berör i sitt yttrande även frågan om den bostadsreserv
som uppkommer vid långvarig evakuering av rivningshus. Det är enligt styrelsen
angeläget att en dylik bostadsreserv kan utnyttjas på sådant sätt att

17

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1965

en beslutad rivning därigenom inte hindras. För att få en lämplig lösning
på denna fråga fordras insatser från samhälleliga organ, fastighetsägare och
berörda organisationer. SABO behandlar i sammanhanget frågan om de administrativa
svårigheter som är förbundna med rivning av bostadshus. Genom
att rivning inte kan igångsättas innan lämpliga ersättningsbostäder erhållits
åt hyresgästerna, blir ett rivningshus icke sällan stående partiellt
obebott under viss tid. Rivning måste därför planeras lång tid i förväg, innan
det nya huset kan påbörjas. En utvidgning av ifrågavarande reglering
synes enligt SABO vara förenad med risk för mellankommande tidsförluster
och ytterligare administrativa besvär. Byggnadsindustriförbundet och
Byggnadsentreprenörföreningen framhåller att gällande regler för besittningsskyddet
medför stora svårigheter att åstadkomma korttidsuthyrning
av dylika evakuerade bostäder.

Åtgärder i anledning av departementspromemorian

I ett den 19 mars 1995 lämnat interpellationssvar (se andra kammarens
protokoll nr 12 s. 159) har chefen för inrikesdepartementet redogjort för de
åtgärder som vidtagits i anledning av departementspromemorian. På grund
av bl. a. hyresrådets ställningstagande ansåg sig departementschefen sålunda
inte höra överväga att föreslå Kungl. Maj :t att vidta den åtgärd som angivits
i promemorian, annat än om de av rådet förebådade anvisningarna
inte ledde till avsett resultat. Från hyresrådets kansli upplystes att en förutsättning
för att rådet skulle utfärda nämnda anvisningar var att rådet fick
besked om att utvidgningen av byggregleringen enligt promemorian inte
kom till stånd. Man ville nämligen undvika att det som regel blev en dubbel
prövning genom olika organ av frågan om det från allmänna samhällssynpunkter
kunde anses föreligga godtagbara skäl för rivning av bostadsfastigliet.
Departementschefen lät därför den 30 december 1964 skriftligen meddela
hyresrådet sin ståndpunkt.

Hyresrådet har i cirkulär den 18 januari 1965 (nr 141) till samtliga hyresnämnder
erinrat om rivningsverksamhetens utveckling. Bl. a. framhålls
att det gjorts gällande att rivning skett av icke endast sådana hus som är
törslitna eller måste avlägsnas av trafiktekniska eller stadsplanemässiga
skäl utan även av byggnader, vilka fortfarande med fördel kunnat nyttjas
för bostadsändamål. Där stor bostadsbrist råder, måste det enligt hyresrådet
med hänsyn till hyresgästernas berättigade intressen att få kvarbo vara
angeläget att söka motverka rivningar av sistnämnda slag. I cirkuläret uttalas
vidare följande.

Hyresrådet vill därför fästa hyresnämndernas uppmärksamhet på önskvärdheten
av att hyresnämnderna vid prövning av giltighet av uppsägning,
som skett i anledning av tilltänkt rivning av byggnad, även beaktar om
uppsägningen i belysning av bl. a. allmänna synpunkter kan anses vara obil -

18

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1!)65

lig. Denna prövning kan då ofta leda till att hyresgästens intresse av att få
kvarbo måste vika. Sålunda kan rivning — även av yngre hus — ibland vara
oundgänglig med hänsyn till stadsplanens utformning eller trafiktekniska
förhållanden. I dylika fall måste fastighetsägarens intresse att riva huset
få överväga hyresgästernas intresse att få kvarbo i detsamma. Detsamma
gäller rivning av andra byggnader, som med hänsyn till ålder, underhåll
och utrustning får anses vara saneringsmogna. Det stora flertalet rivningar
torde avse byggnader av sistnämnda slag. Hyresnämnderna torde emellertid
särskilt böra uppmärksamma frågan huruvida byggnad, som skall rivas
utan att tidigare nämnda speciella skäl föreligger, kan anses vara saneringsmogen.
Generella regler för bedömningen av byggnads saneringsmognad
kan inte angivas utan detta får prövas från fall till fall, varvid samråd även
kan ske med vederbörande kommunala myndigheter. Lägenheter utrustade
med centralvärme, varmvatten och wc torde i allmänhet kunna anses fortfarande
brukbara för bostadsändamål. I tveksamma fall torde sakkunnig få
anlitas för teknisk och ekonomisk bedömning av byggnadens saneringsmognad.
— Av betydelse för hyresnämndens bedömning bör även vara huruvida
rivningen med hänsyn till planerad nybyggnad kommer att medföra ett
tillskott eller en förlust i fråga om antalet bostadslägenheter i orten.

Hyresrådet vill anmärka att den prövning som föregår byggnadsnämnds
meddelande av rivningstillstånd avser förutsättningarna för rivning med
hänsyn till gällande stadsplan och beslutade ändringar av densamma. Frågan
om byggnadens saneringsmognad beaktas däremot ej. Det förhållandet
att rivningstillstånd meddelats medför sålunda icke atl hyresnämnden kan
underlåta att beakta de allmänna synpunkter som ovan anförts.

III. Ändring i bostadsrättskontrollagen
Frågans tidigare behandling

I hyresregleringskommitténs betänkande IV om hyresregleringens avveckling
in. m. (SOU 1955: 35 s. 90) har behandlats den kontroll av överlåtelse
av bostadsrätt som avses i 5 § bostadsrättskontrollagen. Enligt kommittén
har det vid olika tillfällen förekommit att köpeskillingen för bostadsrätt,
som sålts exekutivt, vida överstigit den överlåtelsesumma som hyresnämnd
skulle ha godkänt, om det varit fråga om frivillig försäljning. Kommittén
finner att det otvivelaktigt är eu lucka i lagen att kontrollen över bostadsrättsöverlåtelserna
inte fungerar vid exekutiv försäljning. Den omständigheten
att bostadsrättsföreningarna efter en sådan försäljning jämlikt 27 §
andra stycket lagen om bostadsrättsföreningar i vissa fall har rätt att
tvångsinlösa bostadsrätten till ett värde som understiger vad som betalts vid
auktionen anses icke tillräckligt för att hindra spekulanterna alt bjuda
överpris vid sådana auktioner. Föreningarnas ifrågavarande inlösningsrätt
kan nämligen endast göras gällande i det fall att förvärvaren inte antas som
medlem i föreningen, och dennas rätt att vägra medlemskap är begränsad
genom 25 § nämnda lag. Däri stadgas sålunda att den som uppfyller de vill -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1965

19

kor stadgarna må föreskriva samt skäligen bör tas för god som medlem inte
må avvisas, i allmänhet torde enligt kommittén bostadsrättsföreningarnas
stadgar ej innehålla bestämmelser som ger föreningarna möjligheter att göra
gällande inlösningsrätten gentemot person som förvärvat bostadsrätt på
exekutiv auktion. Kommittén anser sig ej böra uppta frågan om en eventuell
utmätningsfrihet för bostadsrätt. Kommittén säger sig därför i första
hand vara hänvisad till att överväga möjligheterna att genom en utvidgning
av den gällande kontrollen av bostadsrättsöverlåtelserna komma till rätta
med de ifrågavarande missförhållandena. I princip anses en sådan utvidgning
innebära att den utmätta bostadsrätten skall säljas till ett i särskild
ordning fastställt pris. Efter en granskning av förutsättningarna härför
finner kommittén att de möjligheter att hindra erläggande av överpris vid
exekutivt förvärv av bostadsrätt som syns stå till buds är behäftade med
avsevärda olägenheter. Vidare anses exekutiv försäljning av bostadsrätt endast
förekomma i mycket fåtaliga fall. Kommittén finner därför ej skäl föreslå
någon ändring av den ifrågavarande bestämmelsen.

I sammanhanget må nämnas att inom riksdagen vid åtskilliga tillfällen
väckts motioner med yrkande att från hyresregleringslagstiftningen skall
undantas lägenheter som innehas med bostadsrätt. Dessa yrkanden har avslagits
av riksdagen. Utskottet hänvisar i denna del till sina av riksdagen
godkända utlåtanden 1956:28, 1957:20, 1959: 15, 1961:24 och 1962: 13.

Pågående utredning

Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 12 januari 1962 har tillkallats
särskilda sakkunniga för att överse bostadsrättslagstiftningen. De sakkunniga,
som antagit benämningen bostadsrättskommittén, kommer enligt vad
utskottet inhämtat att behandla frågan om kontroll av överlåtelse av bostadsrätt
vid exekutiv auktion.

Utskottet

I förevarande proposition föreslås fortsatt giltighet av hgresregleringslagen
och vissa därmed sammanhängande lagar till och med den 31 december
1966.

På sätt närmare framgår av departementschefens anförande har enligt
statsmakternas beslut sedan år 1956 pågått en successiv avveckling av hyresregleringen.
Målet är att upphäva det nuvarande kontrollsystemet och att i
eu allmän hyreslag förena en principiell avtalsfrihet på hyresmarknaden
med ett effektivt besittningsskydd för hyresgästerna, innefattande möjlighet
att ingripa mot oskäliga hyreshöjningar. Dessa frågor utreds av hyreslagstiftningssakkunniga.
Såsom departementschefen framhåller kännetecknas

20

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26'' år 11)65

utvecklingen av att en förbättrad jämvikt på bostadsmarknaden inträtt på
åtskilliga mindre och medelstora orter, varigenom hyresregleringen kunnat
avvecklas regionalt. Samtidigt synes efterfrågeöverskottet ha ökat på bostadsmarknaden
i de största och mest expansiva regionerna, och kostnadsutvecklingen
för de hus som byggts under senare år har medfört en tendens
till skärpt hyressplittring. Därmed torde i enlighet med departementschefens
uppfattning andra med hyresregleringen förenade olägenheter ha accentuerats.
Departementschefen nämner som exempel den bristande rörligheten
på bostadsmarknaden, de orättvisor olika hyresgäster emellan som
följer av hyressplittringen samt svårigheterna att åstadkomma en ändamålsenlig
fördelning av bostadsbeståndet. Under den senaste tiden liar uppmärksamheten
även riktats mot en annan företeelse, som anses ha samband
med hyresregleringen, nämligen rivningen av hus som från teknisk synpunkt
inte är saneringsmogna. Ifrågavarande olägenheter har jämväl påtalats
i flera av de i ärendet behandlade motionerna, vari förslag framläggs
till olika åtgärder som syftar till att åstadkomma förbättrade förhållanden
på området.

Den berörda utvecklingen ger självfallet ökad tyngd åt kravet på en
skyndsam avveckling av hyresregleringen, vilken kommit att bibehållas
längre än någon annan av det andra världskriget påkallad reglering. Det i
motionerna I: 739 och II: 869 framställda yrkandet om avslag på propositionen
innebär emellertid i detta hänseende att det nuvarande kontrollsystemet
i hela landet skall upphöra att gälla vid årets slut. Med hänsyn till att
förslag på grundval av hyreslagstiftningssakkunnigas arbete tidigast kan föreläggas
1966 års riksdag, skulle vid bifall till motionsförslaget hyresmarknaden
således i vart fall under en övergångstid i stor utsträckning lämnas
oreglerad. Utskottet finner för sin del i likhet med hyresrådet och departementschefen
att de ovan berörda lagarnas giltighetstid i avbidan på de sakkunnigas
förslag bör förlängas med ett år. Utskottet avstyrker därför motionärernas
yrkande och tillstyrker Kungl. Maj :ts förslag.

I nämnda motioner samt i motionerna 1:331 och 11:397 yrkas vidare
fastställande av en i motionerna angiven tidsplan för hyresregleringens avveckling.
Utskottet vill i denna del till en början erinra om att liknande yrkanden
avslagits av 1963 års riksdag. Utskottet anser i likhet med departementschefen
att avvecklingen tills vidare bör fortgå enligt de av 1961 års
riksdag godtagna riktlinjerna, vilka syftar till en så skyndsam avveckling
som är möjlig utan att olägenheter uppstår på hyresmarknaden. Förhållandena
kan möjligtvis på vissa håll vara sådana att en avveckling enligt motionärernas
förslag ej skulle medföra dylika olägenheter. I orter med mera
påtaglig bostadsbrist måste ett dylikt tillvägagångssätt däremot få otillfredsställande
verkningar. Hyresregleringens avveckling bör därför enligt utskottets
mening alltjämt grundas på en ingående utredning angående förhållandena
på de olika orternas hyresmarknad. Utskottet, som understryker vad

21

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26‘ år ii)65

departementschefen anfört om att hänsyn i regel bör tagas till vederbörande
kommunala myndigheters önskemål, avstyrker således bifall till de nu behandlade
motionsyrkandena. Såsom departementschefen framhåller kan eu
försening av den nya hyreslagstiftningen utgöra anledning att överväga en
snabbare regional avveckling eller andra därmed jämförbara åtgärder. Utskottet
anser det vara av vikt att i ett sådant läge uppmärksamheten inriktas
på att avhjälpa särskilt påtagliga missförhållanden av det slag som berörs
av departementschefen och motionärerna.

I motionerna I: 58 och II: 74, II: 131 samt I: 330 och II: 390 behandlas
riimingsfrågan. Enligt förstnämnda motioner bör riksdagen hos Kungl.
Maj :t påkalla en skyndsam utredning rörande bevarande av värdefull, äldre
stadsbebyggelse. I motionen II: 131 hemställs om skyndsam utredning
samt förslag till innevarande års riksdag rörande åtgärder för motverkande
av rivning av icke saneringsmogna fastigheter. Slutligen hemställs i motionerna
I: 330 och II: 396 att Kungl. Maj :t måtte låta utreda och framlägga
förslag om erforderliga åtgärder för att stimulera och underlätta en sanering
av äldre byggnadsbestånd genom ombyggnad. Därjämte yrkas att riksdagen
måtte besluta om sådan ändring av hyresregleringslagen att avtalsfrihet
skapas beträffande sådan hyreshöjning som kan föranledas av i fastighet
genomförda förbättringsåtgärder. Motionsyrkanden i sist berörda fråga
har vid tidigare tillfällen och senast år 1964 avslagits av riksdagen. Riksdagen
har därvid godtagit utskottets uppfattning att det givetvis är önskvärt
att åtgärder vidtas för att underlätta en upprustning av det äldre bostadsbeståndet
men att den föreslagna avtalsfriheten skulle medföra stora olägenheter
men blott ringa fördelar. Sålunda skulle hyresgästens ställning försvagas
och ovisshet i många fall uppstå om gällande grundhyra. Riksdagen
har vidare biträtt utskottets mening att ansvariga myndigheter ägnar moderniseringsverksamheten
stort intresse och att tillämpningen av gällande
bestämmelser om hyressättningen i dylika fall är så generös, att den ej kan
antas hämma moderniseringar och förbättringar av äldre fastigheter, då
dessa åtgärder är sakligt välmotiverade. I samband därmed har uttalats att
en rimlig förräntning av det på sådana arbeten nedlagda kapitalet i regel
kan erhållas även inom ramen för nuvarande hyresreglering. Om rivning
sker av äldre fastigheter, vilka i och för sig ännu under lång tid kunnat erbjuda
godtagbara bostäder, synes detta i enlighet med riksdagens år 1964
uttalade åsikt ofta kunna bero mindre på tillämpningen av reglerna om höjning
av grundhyra i anledning av förbättringsarbeten än på eu önskan hos
ägaren att genom hyrorna i ett nyuppfört hus kunna tillgodogöra sig ett
stegrat tomtvärde. Hyreslagstiftningssakkunnigas uppdrag omfattar vidare
eu utredning bl. a. av frågan om anpassning av hyrorna till lägenhetens
bruksvärde samt spörsmålet huruvida, i likhet med vad nu enligt 6 § hyresrcgleringslagen
gäller beträffande möblerade rum, avtalsfrihet beträffande
hyran i princip hör tillskapas med möjlighet för hyresnämnd att nedsätta

22

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1665

oskälig hyra. Ett genomförande av den i motionerna I: 330 och II: 396 föreslagna
lagändringen leder till en hyresreglering av det slag som övervägs av
de sakkunniga. Såsom 1964 års riksdag funnit bör utredningens resultat ej
föregripas genom en sådan ändring, och utskottet avstyrker därför densamma.
Utskottet finner det i likhet med de motionärer som uppmärksammat
rivningsfrågan angeläget att de åtgärder som kan föranledas av obefogad
förtida rivning av bostadshus också vidtas. Av den föregående redogörelsen
framgår emellertid att vissa sådana åtgärder redan vidtagits. Sålunda
har förslag framlagts att inom ramen för lagen om igångsättningstillstånd
för byggnadsarbete reglera rivningsverksamheten. En sådan reglering har
likväl ännu ej genomförts på grund av att hyresrådet i cirkulär till hyresnämnderna
uppmanat dessa att vid prövning av uppsägning för planerad
rivning beakta, huruvida uppsägningen i belysning av bl. a. allmänna synpunkter
kan anses vara obillig. Det skall bl. a. beaktas huruvida rivningen
erfordras med hänsyn till stadsplanens utformning eller trafiktekniska förhållanden
och om fastigheten kan anses saneringsmogen. Ytterligare skall
expropriationsutredningen pröva frågan om expropriation för upplåtelse av
tomträtt inom tätbebyggelse. Det måste också antas att rivningsfrågan såsom
ovan berörts kommer i ett annat läge, när hyreslagstiftningssakkunnigas
förslag framläggs. Vid angivna förhållanden finner utskottet att någon
särskild utredning av de i motionerna behandlade frågorna ej erfordras.
Utskottet avstyrker således bifall till de nu behandlade yrkandena.

I motionerna 1:67 och 11:90 yrkas ändring i bostadsrättskontrollagen.
Denna lag, som är tillämplig i orter där hyresregleringslagen gäller, innehåller
bl. a. en bestämmelse om att överlåtelse av bostadsrätt mot vederlag för
att bli gällande skall godkännas av hyresnämnd. Undantag föreskrivs beträffande
förvärv av bostadsrätt som skett på exekutiv auktion. Såsom motionärerna
framhåller kan undantagsbestämmelsen utnyttjas för att kringgå
den föreskrivna prisregleringen. I motionerna hemställs om sådan lagändring
att möjligheterna därtill förhindras. Utskottet delar motionärernas
uppfattning om det angelägna i att så sker. Enligt vad utskottet erfarit skall
emellertid det föreliggande spörsmålet prövas av bostadsrättskommittén,
som har i uppdrag att överse bostadsrättslagstiftningen. Med hänsyn härtill
anser utskottet att någon riksdagens åtgärd i anledning av motionerna ej
erfordras.

Slutligen behandlas i motionerna I: 740 och II: 870 frågan om samlad lösning
av de bostadspolitiska frågorna. Såsom framgår bl. a. av årets statsverksproposition
är väsentliga avsnitt av bostadspolitiken under utredning.
Hyrespolitiken övervägs, förutom av liyreslagstiftningssakkunniga, inom
bostadspolitiska kommittén, som utreder de framtida formerna för bostädernas
finansiering. Utredningen syftar bl. a. till att söka skapa förutsättningar
för en bättre hyresparitet i framtiden. Markpolitiska utredningen,
som hösten 1964 lade fram ett betänkande om kommunal markpolitik, fort -

23

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1965

sätter sitt arbete med att pröva frågan om statens och kyrkans markpolitik.
Av betydelse för den framtida bostadspolitiska verksamheten är också det
arbete som pågår bl. a. inom bostadsbyggnadsutredningen, 1962 års bostadsförmedlingsutredning,
expropriationsutredningen och 1963 års markvärdekommitté.

I motionerna framhålls att en arbetsgrupp tillsatts inom Kungl. Maj :ts
kansli med uppgift att överse och söka samordna de resultat som under den
närmaste tiden kan väntas från de olika bostadspolitiska utredningarna.
Enligt vad utskottet inhämtat ingår i gruppen företrädare för justitie-, finans-
och inrikesdepartementen. Motionärerna hemställer att en parlamentarisk
beredning skall tillsättas för en samordnad lösning av bostadsfrågan
i hela dess vidd samt att till denna berednings förfogande skall ställas den
inom kanslihuset tillsatta expertgruppen jämte andra lämpliga experter.

De pågående bostadspolitiska utredningarna har med något undantag
parlamentarisk sammansättning. Riksdagen har således tillförsäkrats vederbörligt
inflytande på utredningsarbetet. De uppgifter som tillagts den
nämnda arbetsgruppen får vidare anses utgöra ett led i den förberedande
behandling av de bostadspolitiska frågorna som ankommer på Kungl. Maj :t.
Det reformarbete som bedrivs på förevarande vittomfattande område kan
enligt utskottets mening ej heller utan avsevärd tidsutdräkt genom särskild
utredning samordnas i motionernas syfte. Utskottet avstyrker därför bifall
till motionerna.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

A. att riksdagen med avslag å motionerna I: 739 och II:
869, i vad därigenom yrkas avslag på förevarande proposition,
nr 103, måtte antaga de genom propositionen framlagda
lagförslagen;

B. att följande motioner, nämligen

1) I: 58 och II: 74,

2) I: 67 och II: 90,

3) II: 131,

4) I: 331 och II: 397 samt I: 739 och II: 869 i övrigt,

5) I: 330 och II: 396, ävensom

6) I: 740 och II: 870,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 4 maj 1965

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

24

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1965

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson, Svante Kristiansson,
Knut Johansson*, Erik Jansson, Nils-Eric Gustafsson, Lidgard och Torsten
Hansson;

från andra kammaren: herrar Johansson i Torp, Nyberg, fru Torbrink,
herrar Grebäck*, Svenning*, Bengtson i Solna, Tobé* och Hammarberg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer

Vid B. i utskottets hemställan
I. Till punkt 4

av herrar Lidgard och Bengtson i Solna, vilka ansett

a) att det avsnitt i utskottets utlåtande som börjar på s. 20 med »Utskottet
vill» och slutar med »departementschefen och motionärerna» bort ha följande
lydelse.

Förslaget innebär en planmässig avveckling av det nuvarande kontrollsystemet
enligt en fastställd tidsplan med början under år 1966 och slutligt
genomförande med utgången av år 1969 i storstadsregionerna. Hyresregleringslagen
får sålunda förutsättas erhålla förlängd giltighet under hela
avvecklingsperioden men endast äga tillämplighet å sådana orter, som ännu
inte berörts av avvecklingen. Genom det system för hyresregleringens avveckling
som tillskapades genom 1956 och 1957 års lagstiftningsåtgärder på detta
område har Kungl. Maj :t erhållit möjlighet att besluta om en dylik planmässig
avveckling av hyresregleringen. Enligt utskottet bör dock riksdagen
för sin del uttala, att den anser att hyresregleringens upphörande bör genomföras
enligt den i motionerna angivna tidsplanen. En dylik tidsplan bör icke
förhindra Kungl. Maj:t att besluta om ytterligare regional- eller kategorimässig
avveckling, om förhållandena på hyresmarknaden anses göra en sådan
möjlig.

Skulle förslag på grundval av hyreslagstiftningssakkunniga komma att
under avvecklingsperioden föreläggas riksdagen, synes i sådant sammanhang
böra bedömas huruvida lagstiftningen skall träda i kraft först då avvecklingen
enligt tidsplanen är helt genomförd eller om avvecklingsförfarandet
skall avbrytas till förmån för den nya hyreslagstiftningen.

b) att utskottet vid punkt 4 bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionerna 1:331 och 11:397 ävensom till
motionerna 1:739 och 11:869, såvitt nu är i fråga, måtte i skrivelse till
Kungl. Maj :t hemställa att Kungl. Maj :t måtte besluta om en etappvis ske -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1965 25

ende avveckling av hyresregleringen och hyreskontrollen i sådan takt att avvecklingen
blir genomförd

a) i orter med mindre än 40 000 invånare under loppet av 1966,

b) i övriga orter utom storstadsområdena under loppet av 1967, samt

e)i storstadsområdena under loppet av 1968 och 1969.

II. Till punkt 5

av herrar Lidgard och Bengtson i Solna, vilka ansett

a) att det avsnitt i utskottets utlåtande som börjar på s. 21 med »Motionsyrkanden
i» och slutar med »au behandlade yrkandena» bort ha följande lydelse.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att till följd av hyresregleringen
åtskilliga bostadsfastigheter nu rivs, vilka vid en fri hyresmarknad skulle
ha upprustats till fullvärdig bostadsstandard. Såväl läget på bostadsmarknaden
som kultur-, miljö- och allmänt ekonomiska synpunkter gör det angeläget
att åtgärder vidtas för att motverka denna utveckling.

Enligt utskottets mening kan det föreliggande problemet ej lösas genom en
reglering av rivningsverksamheten med stöd av lagen om igångsättningstillstånd
för byggnadsarbeten. Såsom framhållits vid remissbehandlingen av
den i ämnet upprättade departementspromemorian är en reglering från bostadspolitiska
synpunkter oförenlig med denna lags arbetsmarknadspolitiska
syfte. Ej heller är hyresnämndernas nya åliggande att vid prövning av uppsägning
för planerad rivning beakta, om uppsägningen från allmän bostadspolitisk
synpunkt kan anses obillig, förenlig med nämndernas övriga
uppgifter enligt hyresregleringslagstiftningen. De nu nämnda åtgärderna är
enligt utskottets mening ägnade att få samma verkan som långvariga byggnadsförbud,
nämligen en förslumning av enskilda fastigheter och kanske hela
stadsdelar.

Utskottet anser för sin del att ansträngningarna bör inriktas på att främja
en upprustning av det äldre bostadsbeståndet. Reglerna om höjning av
grundhyra i anledning av förbättringsarbeten tillämpas f. n. på ett sätt som
kan befaras hämma en sådan upprustning. Med moderniseringsarbete följer
ofta ett behov av investeringar av ren underhållskaraktär, som utan att
för tillfället vara oundgängligen nödvändiga likväl av ekonomiska skäl bör
genomföras i sammanhanget. Denna kombination av moderniserings- och
underhållsarbeten ställer stora anspråk på fastighetsägarnas likviditet och
medför dessutom att förräntningen på hela det nedlagda kapitalet blir otillfredsställande,
eftersom till grund för hyreshöjning i princip endast läggs
den del av kostnaderna som är hänförlig till moderniseringsarbetena. Olägenheterna
av hyresregleringslagens bestämmelser i detta hänseende blir
enligt utskottets mening alltmer uppenbara. Den i motionerna I: 330 och
II: 396 föreslagna avtalsfriheten bör därför omedelbart genomföras. Detta
kan ske genom ändring i 3 § hyresregleringslagen.

26

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1965

b) att utskottet vid punkt 5 bort hemställa,

1) att riksdagen med bifall såvitt nu är i fråga till motionerna
I: 330 och II: 396 måtte för sin del antaga följande
förslag till

Lag

angående ändrad lydelse av 3 § lagen den 19 juni 1942 (nr 429)
om hyresreglering m. m.

Härigenom förordnas, att 3 § lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering
m. m. skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

3 §•

Hyresvärden må --------finnes skäligt.

Var hyran för viss lägenhet d. 1
jan. 1942 avsevärt lägre än hyran för
jämförliga lägenheter eller har lägenhetens
värde avsevärt ökats genom
ombyggnads- eller ändringsarbete
eller föreligger för visst fall annat
skäl av därmed jämförlig betydelse,
äger nämnden på framställning
av hyresvärden höja grundhyran
till det belopp, som därav föranledes.
Har ombyggnads- eller ändringsarbete
eller åtgärd av därmed
jämförlig betydelse bekostats av hyresgästen,
må grundhyran i anledning
därav höjas endast om särskilda
skäl äro därtill. Betingade lägenheten
d. 1 jan. 1942 en hyra, som i
avsevärd mån översteg hyran för
därmed jämförliga lägenheter, eller
har lägenhetens skick avsevärt försämrats
eller hyresgäst tillkommande
förmåner påtagligt inskränkts,
äger nämnden på framställning av
hyresgästen eller hyressökande nedsätta
grundhyran till skäligt belopp.

Höjning av------parterna avtalat.

Har lägenhetens värde avsevärt
ökats genom ombyggnads- eller ändringsarbete
på hyresvärdens bekostnad
eller föreligger för visst fall annat
skäl av därmed jämförlig betydelse,
må hyresvärden träffa avtal
om högre hyra än den tillåtna grundhyran.
Efter framställning av hyres -

Var hyran för viss lägenhet d. 1
jan. 1942 avsevärt lägre än hyran för
jämförliga lägenheter, äger nämnden
på framställning av hyresvärden höja
grundhyran till det belopp som
därav föranledes. Har ombyggnadseller
ändringsarbete eller åtgärd av
därmed jämförlig betydelse bekostats
av hyresgästen, må grundhyran
i anledning därav höjas endast om
särskilda skäl äro därtill. Betingade
lägenheten d. 1 jan. 1942 en hyra,
som i avsevärd mån översteg hyran
för därmed jämförliga lägenheter,
eller har lägenhetens skick avsevärt
försämrats eller hyresgäst tillkommande
förmåner påtagligt inskränkts,
äger nämnden på framställning
av hyresgästen eller hyressökande
nedsätta grundhyran till
skäligt belopp.

27

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1965

(Nuvarande lydelse)

Hyresvärd må

(Föreslagen lydelse)

gäst eller hyressökande äger dock
nämnden bestämma skälig grundhyra.

är stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1965.

2) att motionerna 1:330 och 11:396 i övrigt icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

III. Till punkt 6

av herrar Alexander son, Lidgard, Nyberg, Bengtson i Solna och Tobé, vilka
ansett

a) att det avsnitt i utskottets utlåtande som börjar på s. 23 med »De
pågående bostadspolitiska» och slutar med »bifall till motionerna» bort ha
följande lydelse.

En rad olika utredningar sysselsätter sig för närvarande med olika problem
inom bostadspolitikens område. Enligt utskottets mening måste de resultat
som dessa utredningar kommer att framlägga och som framstår som
delfrågor i ett stort problemkomplex överses och samordnas. Utskottet vill
som sin mening uttala att frågor av detta betydelsefulla slag principiellt bör
beredas under parlamentarisk medverkan. I flertalet av de sittande utredningarna
på bostadspolitikens område finns visserligen parlamentarisk representation.
Enligt utskottets uppfattning är det emellertid synnerligen viktigt
att riksdagen får vederbörligt inflytande även över det slutliga samordningsarbetet.
Utskottet tillstyrker sålunda motionerna I: 740 och II: 870.

b) att utskottet vid punkt 6 bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionerna I: 740 och II: 870
måtte i skrivelse till Kungi. Maj:t anhålla att en parlamentarisk
beredning tillsätts för en samordnad lösning av bostadsfrågan
i hela dess vidd samt att erforderlig expertis
ställs till denna berednings förfogande.

MARCUS BOKTR. STHLM 1965 650032